('angående upp\xad rättande av praktiska ungdomsskolor',)

Kungl. Maj :ls Nåd. Proposition Nr 96.

Nr 96,

Kungl. Maj-.ts nådiga proposition till riksdagen angående upp­

rättande av praktiska ungdomsskolor; given Stockholms

slott den 15 februari 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikårenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

A. Beträffande fortsättningsskolor:

dels fastställa följande huvudsakliga grunder och bestämmelser att gälla beträffande fortsättningsskolor, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare före­ skrifter, som för deras tillämpning befinnas erforderliga: 1. 1 varje skoldistrikt skall för de lärjungar, som med fullständigt avgångsbetyg lämnat folkskolan eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, finnas en eller, där förhållanden sådant påkalla och medgiva, flera tortsättningsskolor. , . A 2. Undantagsvis må, efter vederbörligt medgivande, två eller flera närliggande skoldistrikt kunna förena sig om en gemensam fortsättningsskola. 3 Kursen i fortsättningsskola skall för lärjungarna omfatta sammanlagt minst 360 undervisningstimmar, för­ ladda utom folkskolans ordinarie undervisningstid, och fördelas på minst två, högst tre år samt i övrigt vara anordnad i huvudsaklig överensstämmelse med de grun­ der, vilka av departementschefen i statsrådsprotokollet närmare angivits. , 4. Lärjunge skall, i den mån han icke enligt gäl lande föreskrifter skall vara därifrån befriad eller i veder- Bihang tiU riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. höHis ordning därifrån erhållit befrielse, vara plikta ätt inträda i fortsättmngsskola vid början av den årskurs som inträffar närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från förskola eller vitsord om motsvarande kunskaper er­ hållits, samt att deltaga i skolans undervisning under den tur forts ätt n in gss k o 1 an s kurs stadgade minimitiden eller den längre tid intill sammanlagt 540 undervisningstimmar, som skoldistriktet må i vederbörlig ordning hava bestämt; dock att skolplikten i varje fall skall upphöra, då lärjunge fyllt aderton år. ^ 5. För lärjungar, som avgått från egentlig folks o a utan att erhålla fullständigt avgångsbetyg, ävensom f?Ju frJrga/’ SOm .av°ått fr4n mindre folkskola, må i stallet för fortsättmngsskola anordnas ersättningsskola, och skall lärjunge i ersättningsskola vara underkastad skolplikt enligt samma grunder, som gälla för lärjunge i egentlig fortsättmngsskola. ° 6. Skoldistrikt skall senast vid utgången av år 1924 hava fullgjort vad detsamma enligt medd.dade bestäm­ melser åligger i fråga om den fortsatta undervisningen, dock att skoldistrikt må, efter medgivande av Kun<d Maj:t, i särskilt trängande undantagsfall kunna även etter denna tidpunkt under viss tid i större eller mindre mån vinna befrielse från sagda åligganden; dels föreskriva i fråga om arvodet till lärare i fort­ sättmngsskola och ersättningsskola, som upprättas efter ovan angivna grunder, att detta skall utgöra för undervismngstimme i fortsättningsskola minst 2 kronor 50 öre och för undervisningstimme i ersättningsskola minst 1 krona 50 ore, med undantag dock dels att arvodet för undervisning i manlig eller kvinnlig slöjd skall utgöra minst 1 krona 25 öre för undervisningstimme och arvodet för undervisning i hushållsgöromål minstö kronor för arbetsdag, omfattande minst fyra undervisningstim mar, dels att för undervisning i ämnet arbetskunskap i fortsättningsskola till lärare som förklarats därtill berättigad, skall ut-å a‘V,°dl In?,d nu.nstJ kronor för undervisningstimme; med i T- ÅUn^> ’ Mapt att utfärda de närmare bestäm­ melser i fråga om dessa arvodens åtnjutande, som kunna bennnas erforderliga;

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 96. dels besluta, att statsbidrag till avlönande av lärare i fortsättningsskola och i ersättningsskola skall, enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott med dela, utgå med belopp motsvarande de för undervis­ ningen i sådan skola enligt stadgade grunder utgående minimiarvodena, därvid för statsbidragets åtnjutande skola gälla följande grunder och villkor, med rätt för Kung • Makt att, när i särskilda fall omständigheterna därtill föranleda, besluta om statsbidrags utgående utan hinder därav, att avvikelse i något fall från dessa grunder och villkor ägt rum: , 1 Skolan skall vara anordnad i enlighet med de före­ skrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas i huvudsaklig över­ ensstämmelse med av departementschefen i statsråds protokollet angivna grunder. 2. Statsbidrag utgår för högst det antal undervisningstimmar, som erfordras, för att lärjungarna skola erhålla undervisning under den tid, för vilken skolplikt enligt i vederbörlig ordning meddelad föreskrift åligger

3. Lärjungarna skola sammanföras till under visningsavdelningar av lämplig storlek. Om i skola, som här avses, antalet lärjungar, som undervisas i verk­ stadsarbete, i slöjd eller i hushållsgöromål, vant så stort, att de uppdelats på avdelningar, må statsbidrag ut«r& för avdelning, endast om lärjungarna vid kursens början varit, där fråga är om undervisning l verkstads­ arbete eller slöjd, minst tio och, där fråga är om under visning i hushållsgöromål, minst åtta, och om de, sä läno-e "de under året tillhört skolan, i allmänhet deltagit O # i undervisningen. 4. Undervisningen skall bestridas av lärare, som blivit i vederbörlig ordning förklarade behöriga till sådan undervisnings bestridande. Sagda lärare skola åtnjuta arvode till minst de belopp, som här ovan stadgats. o. • Skoldistriktet skall för undervisningen tillhanda­ hålla lämpliga lokaler samt nödig inrednings- och undervisningsmateriell. 6? Inom varje skoldistrikt skall för fortsättnmgsskolorna finnas ett i vederbörlig ordning fastställt reglemente.

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

7. Skolorna skola vara underkastade den tillsyn och kontroll som Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva; dels medgiva, att skoldistrikt, som anordnat fortsattmngsskola enligt de grunder, som angivas i kungl. kungörelsen den 11 september 1877 angående anslag för avlomng åt lärare vid fortsättningsskola, må tills vidare, ntill dess annorlunda bestämmes, såsom understöd för de lärares avlöning, som i sådan skola undervisa utom folkskolans ordinarie undervisningstid, erhålla bidrar av allmänna medel sålunda, att för varje lärare, som med­ delar dylik undervisning under en tid motsvarande två veckor om året, statsbidrag utgår med 65 kronor, under en Hd motsvarande fyra veckor med 130 kronor och unvHllen. t “farande sex veckor med 195 kronor, under lkm att skoldistriktet för lärarens avlönande tillskjuter ‘tr,tringStd mo;sva™d« ‘»i veckor om kret minst 25 kronor för undervisningstid motsvarande fyra vec or minst 50 kronor och för undervisningstid mot­ svarande sex veckor minst 75 kronor; dels höja det ordinarie förslagsanslaget till under­ län nnn ^vlönande_av iärare vid fortsättningsskola från kronoi- ^ronor b°0>000 kronor eller med 437,000

dels ock bevilja på extra stat för år 1919 till utbi dmngskurser för lärare vid fortsättningsskolor ett reservationsanslag av 60,000 kronor att utgå enligt Kung1 Mapts bestämmande och på de villkor Kun<d. Maj:t kan finna gott föreskriva. °

B. Beträffande högre folkskolor:

fastställa följande grunder och villkor för utgående av statsunderstöd till högre folkskolorkunna* uti ““ högre folkskolOT ■“» understöd kunna utgå till skola som inrättats av skolområde, beående av ett eller derå skoldistrikt eller efter Kunri Majrts beprövande av annan kommunal samfällighet elfer låring agDlng aV flera ^dana, i ändamål att bereda fångar, som genomgått småskola och folkskola, tillannatai^tfOIOfatta?de miDSt sexåri£ lärokurs, eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att

Kungl. Maj.ta Nid. Proposition Nr 96. inhämta ett högre mått av allmänt medborgerlig och uraktisk bildning, utan att lärjungarna därigenom dragas från sina vanliga levnadsförhållanden eller nödig övning i Pr!^kth^tefolkskolau må) ant efter förhållandena, kunna anordnas antingen såsom allmän högre folkskola, i vilken undervisningen erhåller eu mera aUmän lä nino-, eller såsom yrkesbestämd högre folkskola, vi ke undervisningen inriktas på -visst yrke eller viss yrkesgrupp. Huruvida yrkesbestämd högre folkskola må komma i åtnjutande' av det högre understöd som för skola av sådan typ av riksdagen bestämmes skall beio på beslut av Kungl. Maj:t l varje särskilt a. . ^ 2 Hö°re folkskola må åtnjuta statsbidrag till hö st fyra ettåriga klasser. Inom varje årsklass må statsbi­ drag utgå till högst så stort antal parallella klassav rån o-ar, som uppkommer vid iakttagande därav, frå°a om allmän högre folkskola minst 35 och i fra om yrkesbestämd minst 30 lärjungar komma pa var e sådan avdelning inom årsklassen, innan ny klassavdel nino- upprättas inom densamma. ' . ° Huruvida inom skolområde, som redan åtnjuter statsunderstöd till en eller flera högre förskolor under­ stöd må utgå till ny skola av samma typ, skall bero pa Kungl. Majrts prövning. A , _ r 1V Finnes inom ett skolområde endast en högre folk skola, skall denna, såvitt ej Kung1- Maj;t på anförda skäl medgiver undantag, vara avsedd för både gossar

3 Vid hö^re folkskola skola, därest ej Kungl. Maj:t i särskilt fall annorlunda bestämmer finnas minst så inånga ordinarie lärartjänster som antalet årsklasser i skolan. I den mån så erfordras, skola dessutom vara anställda extra ordinarie lärare med full tjenstgöring ävensom nödigt antal timlärare. Som lärare kunna an­ ställas såväl män som kvinnor. . Högre folkskola förestås av en för viss tid utsedd manlig eller kvinnlig rektor. I Undervisningen skall, därest ej Kungl. Maj:t i särskilt fall annorlunda bestämmer, pågå minst trettio

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. fyra och en halv läsveckor om året, påsk- och nino-stferier samt tillfälliga lovdagar däri inberäknade bär undervisning i högre folkskola ej fortgått så ng tid, som ovan stadgats, men beror detta därav, att ^o!an eller viss klass eller klassavdelning av densamma, - lk^ statsbidrag kan utgå, först under kalenderaret inrättats eller ock under kalenderåret upphört, ä<re sko an bekomma statsbidrag i förhållande [ill den del av läsåret, som undervisningen pågått. 5. Högre folkskola skall hava till sitt förfogande 1 idiga och tillräckliga undervisningslokaler samt erfor­ derliga skolmöbler och undervisningsmedel. K ^ Högre folkskola skall vara försedd med av ungl. Maj:t fastställt reglemente och stå under inse­ ende av folkskolöverstyrelsen samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser i övrigt, som Kungl. Makt kan finna gott föreskriva. ^

Folkskolöverstyrelsen må för varje skola kunna för­ ordna en inspektor.

För högre folkskola skall finnas en av minst fem personer bestående skolstyrelse. Om dess sammansättmng, revision av dess räkenskaper m. m. skola bestäm­ melser finnas i det för skolan fastställda reglementet TT1, '"1Smr^n .,'Ued häns.Yn till lärjungarnas prak­ tiska utbildning inriktad på visst yrke eller yrkesgrupp och åtnjuter skolan med hänsyn därtill högre statsunderstod, skola minst två i sådant yrke sakkunniga per­ soner vara medlemmar av skolstyrelsen F • Undervisningen i högre folkskola skall vara av- SåMja GJ Uungl. Maj:t i visst fall på grund av särskilda undantagsförhållanden annorlunda bestämmer Terminsavgifter må dock i intet fall påföras medellösa lärjungar. • , 8‘ , Vid b?"re folkskola skall lärarpersonalen åt- Ärna, 88 ÖrmäDer’ 8°m “V riksda*e“ ■»">“">

9 Statsunderstöd till högre folkskola utgår med det belopp och i den ordning, som av riksdagen när­ mare bestämmes. ö

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

C. Beträffande den lägre yrkesundervisningen:

dels besluta, att det må ankomma på kommun att bestämma, att i yrke anställda lärlingar skola, i den ut­ sträckning vartill förhållandena kunna föranleda, vara pliktiga att under högst två läsår med högst nio måna­ ders årlig undervisning och med i medeltal högst tolv undervisningstimmar i veckan deltaga i undervisningen i lärlingsskola, anordnad huvudsakligen efter de av de­ partementschefen i statsrådsprotokollet närmare an­ givna grunder; dock att skolplikten i varje fall skall upphöra, då lärjunge fyllt aderton år; dtls för beredande av understöd åt skolor för den lä^re yrkesutbildningen under riksstatens åttonde hu­ vudtitel på ordinarire stat uppföra ett förslagsanslag av 250,000 kronor; dels medgiva, att från nämnda anslag må årligen utgå understöd . , 1. för av kommun upprättad lärlingsskola för indu­ stri hantverk eller handel till lärares avlöning med be­ lopp, beräknat efter 2 kronor 67 öre för varje undervisnin^stimine, och till undervisningsmateriell med be lopp, ”motsvarande hälften eller i vissa undantagsfall intill två tredjedelar av kostnaderna för densamma; 2. för av kommun upprättad lärlings- eller yrkes­ skola för husligt arbete eller hushållsskola till lärares avlöning med belopp, beräknat efter 1 krona 33 öre för varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell med belopp, beräknat såsom under 1 angivits; 3. för av kommun upprättad yrkesskola för industri, hantverk eller handel eller ettårig handelsskola till lärares avlöning med belopp, beräknat efter 3 kronor för varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell med belopp, beräknat såsom under 1 angivits; 4. för enskild skola för yrkesundervisning med be­ lopp, som av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall be-

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

stämmes efter i huvudsak samma grunder som för mot­ svarande under 2 eller 3 angiven skola, ävensom att understödet för ovannämnda skolor må utgå under följande villkor: a) undervisningen skall bestridas av lärare, som god­ kännas av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen; b) arvoden åt lärare skola utgå med belopp, beräk­ nade efter i medeltal minst 4 kronor för varje undervisningstimme vid lärlingsskola för industri, hantverk eller handel, minst 2 kronor vid lärlings- eller yrkes­ skola för husligt arbete eller vid hushållsskola samt minst 4 kronor 50 öre vid yrkesskola för industri, hantverk eller handel samt vid ettårig handelsskola; c) skolan skall hava till sitt förfogande lokaler samt inrednings- och undervisningsmateriell, som kunna god­ kännas av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen; d) för varje skola skall finnas ett av sagda myndighet fastställt reglemente innehållande bestämmelser, bfand annat, rörande skolans undervisning, styrelse och för­ valtning samt föreståndare och lärare; e) undervisningen i lärlingsskola skall för lärjung­ arna vara avgiftsfri; f) skolans läroplan skall vara godkänd av chefsmyn­ digheten för yrkesundervisningen; g) skolan skall stå under inseende av chefsmyndig­ heten för yrkesundervisningen; h) för statsbidrags åtnjutande skola i övrigt gälla de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna'gott meddela; samt 5. för nuvarande lägre tekniska yrkesskolor enligt nu gällande grunder; dels för beredande av understöd, i överensstämmelse med av 1917 års riksdag godkända grunder, till yrkes­ skolor för husmodersutbildning i städer, köpingar, in­ dustri- och andra liknande samhällen samt till obemed­ lade och mindre bemedlade elever vid nämnda skolor anvisa under åttonde huvudtiteln på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av 50,01)0 kronor.

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 96. 9

D. Beträffande förstärkning av folkskolöverstyrelsens arbetskrafter:

för beredande åt ytterligare en extra ledamot inom folkskolöverstyrelsen av arvode å 7,000 kronor, varav 2,500 kronor må anses motsvara tjänstgöringspenningar, anvisa på extra stat för år 1919 ett förslags­ anslag, högst 7,000 kronor.

E. Beträffande upprättande av en yrkesskolöverstyrelse:

dels godkänna den av departementschefen i stats­ rådsprotokollet förordade staten för år 1919 för en yrkesskolöverstyrelse och de av honom föreslagna vill­ koren och bestämmelserna för åtnjutande av i staten upptagna avlöningsförmåner samt för tillämpning av samma stat uppföra i riksstaten under åttonde huvud­ titeln ett ordinarie anslag till yrkesskolöverstyrelsen å 56,600 kronor;

dels medgiva, att ålderstilläggen för de å yrkesskolöverstyrelsens stat upptagna befattningshavarna må utgå av det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg;

dels föreskriva, att chef eller ledamot av yrkes­ skolöverstyrelsen, som må vid tillträdet till befattningen såsom delägare tillhöra vare sig lärarnas vid elementar­ läroverken nya änke- och pupillkassa eller folkskollärar­ nas änke- och pupillkassa, skall vara skyldig att även såsom chef eller ledamot i överstyrelsen kvarstå i den av nämnda båda kassor, i vilken han vid sagda tidpunkt är delägare, med iakttagande därvid att sådan befatt­ ningshavare skall tillhöra vederbörande kassa med det inom densamma förekommande högsta delaktighetsbeloppet samt med de rättigheter och skyldigheter i övrigt, vilka tillkomma delägare, som innehar befattning, med vilken är förenad skyldighet att tillhöra kassan;

dels ock bestämma, att envar, som med eller efter den nya lönestatens ikraftträdande tillträder befattning i yrkesskolöverstyrelsen, skall vara pliktig att under­ kasta sig nyssnämnda villkor och bestämmelser. Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 februari 1918.

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern EDEN, Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER, Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petrén, Nilson, Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Rydén, Undén, Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet an förde föredragande departementschefen, statsrådet Rydén härefter: Upprättande I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t av praktiska under åttonde huvudtiteln på min hemställan föreslagit riksdagen att i ungdoms­ skolor. avbidan på proposition rörande upprättande av praktiska ungdomsskolor för sådant ändamål under riksstatens åttonde huvudtitel beräkna dels för anställande av ytterligare en extra ledamot i folkskolöver­ styrelsen på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 7,000 kronor (punkten 156), ... dels en ökning av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskola med 437,000 kronor (punkten 181), dels för anordnande av särskilda utbildmngskurser för lärare vid tortsättningsskolor på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av 60,000 kronor (punkten 182),

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

dels en ökning av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till understöd åt högre folkskolor med 293,000 kronor (punkten 183), dels till bestridande av kostnaderna för inrättande av tekniska gym­ nasier i Malmö och Örebro samt tekniska fackskolor i Malmö och Västerås en ökning av det å ordinarie stat uppförda anslaget till de tekniska läro­ verken med 194,500 kronor (punkten 209), dels för inrättande av en överstyrelse för teknisk undervisning å or­ dinarie stat för år 1919 ett belopp av 50,000 kronor (punkten 217), dels för anslag åt lägre tekniska yrkesskolor m. m. på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 250,000 kronor (punkten 218), dels ock för anslag till husmodersskolor m. m. på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av 50,000 kronor (punkten 219). Det ärende, varom sålunda framställning till riksdagen ställts i ut­ sikt, anhåller jag att nu få ånyo föredraga inför Kungl. Maj:t.

Till en början anser jag mig böra lämna eu kortfattad framställning om våra nuvarande praktiska ungdomsskolor. Därefter skall jag omnämna de viktigare av de reformsträvanden i fråga om dessa skolor, som under de senare åren framkommit, samt redogöra för de kommittéer, vilkas till­ sättande därav föranletts. Sedan jag därefter redogjort för det huvudsakliga av de brister, som anses vidlåda våra nuvarande praktiska ungdomsskolor, skall jag sysselsätta mig med de olika förslag till ett framtida ord­ nande av dessa skolor, vilka framlagts av de tillsatta kommittéerna eller av i vissa fall tillkallade särskilda sakkunniga. Slutligen skall jag redo­ göra för min egen ställning till den föreliggande frågan samt framlägga närmare förslag beträffande vart och ett av de särskilda slag av praktiska ungdomsskolor, för vilka jag anser, att anslag böra äskas hos innevarande års riksdag.

I. Våra nuvarande praktiska ungdomsskolor

Under beteckningen praktiska ungdomsskolor sammanfattar jäg hftt samtliga de skolor, vilka, avsedda för den tidigare ungdomsåldern (från omkring det 13:de levnadsåret), hava till uppgift att genom uppfostran och för ändamålet särskilt lämpad undervisning förbereda ungdomen för olika uppgifter inom det praktiska livet. Med hänsyn till syfte och mål ligga dessa skolor på en annan linje än de barndoms- och ungdomsskolor, åorh hava en övervägande allmänbildande läggning, såsom folkskolan, komäiU-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 13

Hala mellanskolan, realskolan och gymnasiet. De skilja sig också med hänsyn till åldersstadiet såväl från folkskolorna och realskolornas lägre klasser som från högskolorna och de högre fackskolorna.

Våra nuvarande praktiska ungdomsskolor giva icke bilden av något sammanhängande, enhetligt system. Do hava tillkommit under skilda tider och äro merendels framkallade av något särbehov, som utvecklingen på någon viss punkt fört med sig. I fråga om inbördes sammanhang sakna de"därför också i stort sett närmare anpassning till varandra och gripa på åtskilliga punkter in i varandras uppgifter. Med hänsyn till sitt speciella huvudsyfte fördela sig de praktiska ungdomsskolorna i sådana, som hava allmänt medborgerlig utbildning på praktisk grund till huvudsyfte, och sådana, som hava speciell fackutbildning till enahanda syfte. Till den förra gruppen hänför jag fortsättningsskolorna och de högre folkskolorna, till den senare gruppen skolor för den lägre tekniska undervisningen, för den lägre handelsundervisningen och för den lägre lantbruksundervisningen ävensom anstalter för undervisning i husligt arbete. Då jag nu går°att lämna en kort redogörelse för de olika slagen av praktiska ungdoms­ skolor, skall jag redogöra först för de skolor, som höra till den förra gruppen, och därefter för den senare gruppens skolor.

1. Praktiska ungdomsskolor med allmänt medborgerlig utbildning på praktisk grund till huvudsyfte.

1) Fortsättning sskolor.

Fortsättningsskolan hos oss är jämngammal med den lagstadgade folk­ skolan. Redan i vår första folkskolestadga av år 1842 finner man näm­ ligen en antydan om densamma. Den framträder där såsom söndags­ skola, i vilken skolläraren »under inseende och med biträde av försam­ lingens prästerskap» borde »helst under den tid, då ledighet gives ifrån skolan», undervisa och förhöra den från skolan avgångna ungdomen »för underhållande av de i folkskolan förvärvade kunskaper och synnerligen för befrämjandet av en sann kristlig bildning». Fortsättningsskolan i denna form fick endast obetydlig utbredning. Ett kungl. cirkulär av år 1864, enligt vilket tillfälle skulle beredas de barn, som avgått från skolan, att »på bestämda tider under lärarens ledning dels underhålla redan för­ värvade kunskaper, dels ock däri ytterligare förkovra sig», bidrog icke heller till att fortsättningsskolan fick någon nämnvärdare utveckling. Det­

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

samma gällde ett cirkulär av år 1869. enligt vilket undervisningen skulle bedrivas efter en bestämd plan och noggranna anteckningar föras över lärjungarnas skolbesök. Först i slutet av 1870-talet fick fortsättningsskolan en starkare ställ­ ning i vårt skolväsen och erhöll den organisation, som den i huvudsak ännu äger. Till 1877 års riksdag gjorde nämligen Kungl. Maj:t framställ­ ning om särskilt anslag såsom bidrag till avlönande av lärare vid fortsåttningsskolor. I det statsrådsprotokoll, som åtföljde den kungl. propositionen, angåvos bestämda grunder för fortsättningsskolans verksamhet, varvid fast­ ställdes, att fortsättningsskolan ej borde vara blott en repetitionsskola utan att dess uppgift vore »att meddela en högre undervisning än den egent­ liga folkskolan.» Kungl. Maj:ts framställning blev av riksdagen bifallen, och den 11 september 1877 utkom den kungl. kungörelse, vars bestämmelser i grundläggande avseenden ännu äro för fortsättningsskolan gällande.

Fortsättningsskolan ställdes från början helt och hållet på frivillighe­ tens grund. Ingen kommun hade skyldighet att inrätta sådan skola°och intet barn var förpliktat att besöka densamma. Denna anordning äger allt fortfarande bestånd, dock med den genom kungl. kungörelsen den 11 de­ cember 1917 vidtagna ändringen, att skoldistrikt, som anordnar fortsättningsskola, också äger rätt att göra densamma obligatorisk för distriktets barn. I fortsättningsskola få endast sådana barn intagas, som med goda vits­ ord genomgått folkskolans hela lärokurs, således de, som avgått i enlighet med folkskolestadgans § 47. För barn, som tillåtits att lämna skolan efter genomgången mindre lärokurs på grund av bestämmelsen i stadgans § 48, finnes i åtskilliga distrikt inrättad ett slags repetitionsskola, kallad ersättningsskola, men dessa barn äga icke tillträde till fortsättningsskolan. Den årliga lärotiden för fortsättningsskolan är bestämd till 180 undervisningstimmar. Fn del lärjungar genomgå två årskurser, men de flesta av dem, som besöka skolan, deltaga blott i en årskurs, många av dem utan att fullständigt genomgå denna. I städerna är fortsättningsskolan i all­ mänhet ordnad som aftonskola med några timmars undervisning i veckan, t. ex. 6 timmar, fördelade på två dagar. Även på landsbygden är jämlikt kungl. kungörelsen den 29 april 1886 en sådan anordning under vissa villkor uttryckligen medgiven, men i allmänhet är lärotiden där samlad under en del av vintern på sex veckor med 30 timmars undervisning i veckan. Genom kungl. kungörelsen den 11 september 1877 står det skol­ råd i landskommun fritt att i samråd med folkskolinspektören indela den för fortsättningsskola stadgade undervisningstiden på sätt för varje fall kan anses lämpligast och mest ändamålsenligt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90. 15

Fortsättningsskolan får i regel ej inkräkta på folkskolans lärotid. Dock må n fall av behov» högst 4 veckor av denna kunna användas till den fortsatta undervisningen. Detta inträffar endast, där fortsättningsskolan har samlad lärotid. Av landsbygdens fortsättningsskolor under redovisnings­ året den 1 juli 1915 —den 30 juni 1916 hade 81,i % sin tid förlagd helt och hållet utom folkskolans, 16,4 % använde två veckor av folkskolans lärotid och 2,5 % inkräktade med fyra veckor på denna.

Fortsättningsskolans lärare utgöras numera nästan undantagslöst av lärare och lärarinnor vid folkskolorna. Skolmyndigheterna äro desamma som folkskolans. För undervisningen användas i regel folkskolans lokaler. Till lärarnas avlöning utgår statsbidrag med 75 kronor åt varje lärare, då undervisningstiden i fortsättningsskolan faller helt och hållet utanför folk­ skolans undervisningstid, med 50 kronor, då den till så stor del, som mot­ svarar 2 veckor, är förlagd inom folkskolans lärotid, och med 25 kronor, då den till så stor del, som motsvarar 4 veckor, är förlagd inom sistnämnda lärotid, allt under villkor att skoldistriktet tillskjuter lika stort belopp.

Läroämnen i fortsättningsskolan äro enligt folkskolestadgan: kristendomskunskap, modersmålet, räkning, geometri, teckning samt, såvitt möj­ ligt, historia och naturkunnighet. I det förutnämnda statsrådsproto­ koll, som åtföljde den kungl. propositionen till 1877 års riksdag, hade departementschefen rörande undervisningen i fortsättningsskolan uttalat bland annat, att hänsyn särskilt borde tagas »till de läroämnen, som kunde anses äga större betydelse dels för uppfostran av karaktär och sinnelag, dels för lärjungarnas fortskridande utveckling till skärpa och klarhet i upp­ fattningen, dels för lärjungarnas förberedande till insikt och duglighet i de stycken, som närmast hade avseende på deras blivande levnadskall, utan att fortsättningsskolan dock trängde in på den egentliga fackbildningens område». I den kungl. kungörelsen angående fortsättningsskolan av samma år heter det om undervisningen i naturkunnighet, att »i skolor på landet förnäm­ ligast de delar av naturläran böra förekomma, vilka hava betydelse för jordbruket». Den praktiska läggning av fortsättningsskolan, som sålunda avsågs, blev i den normalplan, som utkom år 1878, icke med någon större styrka fasthållen, ej heller sökte denna normalplan att i någon avsevärdare grad giva uttryck åt tanken, att fortsättningsskolan icke borde vara endast en repetitionsskola utan företrädesvis borde bygga vidare på den grund, som undervisningen i folkskolan givit. Planens enda syftning på en mera praktisk läggning ligger däri, att affärsskrivelser och bokföring samt alternativt slöjd blivit upptagna i undervisningen.

Nu gällande normalplan av år 1900 betecknar varken i fråga om kurs­ plan eller timplan något nämnvärt framsteg i dessa avseenden, utom så

16 Kutig!. Majds Nåd. Proposition Nr 96.

till vida att enligt densamma undervisningen i naturkunnighet, där sådan meddelas, må omfatta »företrädesvis de delar av naturläran, som hava be­ tydelse för varje orts viktigaste näringar, eller hälsolära». En betydelsefull möjlighet såväl att giva fortsättningsskolans arbete en på det praktiska livet starkare inriktad läggning som ock att lämpa dess undervisning efter särskilda orters olika behov har på sista tiden öppnats genom kungl. kungörelsen den 30 juni 1916. Enligt denna kan avvikelse ske från de givna bestämmelserna angående läroämnena i fortsättningsskolan i de fall, då folkskolöverstyrelsen efter framställning av vederbörande skolråd eller skolstyrelse finner sig med hänsyn till de lärarkrafter, som för undervisningen i olika läroämnen kunna komma till an­ vändning, och efter prövning av övriga förhandenvarande omständigheter böra medgiva undervisningens anordning enligt särskild undervisningsplan, som av folkskolöverstyrelsen godkännes. Av den sålunda beredda möjlig­ heten hava under den senaste tiden åtskilliga skoldistrikt begagnat sig och efter framställning erhållit vederbörligt tillstånd att giva sina fortsättnlngsskoloi en på det praktiska livet, särskilt på vederbörande orters näringsliv mera omedelbart inriktad anordning.

Jag anser mig här även böra erinra om de försök, som i samma rikt­ ning men under friare former under de senare åren blivit gjorda i Stock­ holm, där sedan höstterminen 1912 yrkesskolor för olika näringsgrenar upprättats i syfte dels att giva de unga arbetsanställda eu vidgad° med­ borgerlig bildning, dels att meddela dem grundläggande teoretisk och praktisk utbildning i de särskilda yrkena. Höstterminen 1917 fumios nio olika skolor, nämligen: mekaniska verkstadsskolan snickareskolan, elektriska montörskolan, smed-kolan, bleck- och plåtslagarskolan, rörlaggarskolan, murarskolan, yrkesskolan för ateljé-ömmerskor och yrkesskolan för hemsoramerskor, samt därjämte kurser för husligt arbete. Antalet lärjungar i dessa skolor voro sagda termin sammanlagt 277 (214 ynglingar, 63 flickor) samt i kurserna för tiusligt arbete 189 flickor. Skolorna hava till syfte att mottaga ungdomen omedelbart efter avslutad skolgång i folkskolan Läroämnena i mekaniska verkstadsskolan utgöras av följande: räkning, v^mi V--ninsf--i olk oc“ maskinlära, skrivning och läsning i anslutning till yrket, sam­ hällslära, halsolära med tillämpning samt verkstadsarbete med material- och verktygslara; i Övriga skolor ungefärligen motsvarande ämnen med de olikheter, som fram­ kallas av de skilda yrkenas behov. Vid kurserna i husligt arbete förekomma följande ämnen: huslig ekonomi, sömnad, läsning och skrivning, hygien och samhällslära samt därjämte nagra allmänbildande föredrag. Enligt regeln upptaga yrkesskolorna för den enskilda lärjungen en hel arbetsdag i veckan med mellan 8 och 9 arbetstimmar, under det att flan övriga veckodagar är i avlönat yrkesarbete. Undantag härifrån gör endast skolan för hemsömmerskor, som icke pa sadant sått kan för lärlingsutbildningen söka samarbete med några arbets­

Kung!, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 17

givare. I: denna skola fortgår därför undervisningen varje dag i arbetsveckan med enligt regeln 7 arbetstimmar om dagen. Kurserna i husligt arbete hållas för varje avdelning en eftermiddag varje vecka under omkring 5 timmar, varvid den husliga ekonomien upptager halva lärotiden, varje gång under en hel eftermiddag, och andra dagar 2 timmar anslås åt sömnad och 3 timmar åt teoretiska lektioner.

Terminerna sammanfalla i regel med folkskolans, och lärokursen är i endagsskolorna treårig, i skolan för hemsömmerskor och i kurserna för husligt arbete två­ årig. I en del av skolorna äro anordnade fortsättniugskurser med undervisningen två eller tre kvällar i veckan under ett, tva eller tre år. Antalet deltagare i sadana fortsättningskurser under höstterminen 1917 var 131.

Det kommunala anslaget till yrkesskolorna och kurserna för husligt arbete har för år 1917 varit 97,820 krouor.

IM för dessa skolor mest utmärkande är den centrala plats, som övningarna å deras skolverkstäder intaga i skolarbetet, i det att all annan undervisning så vitt möjligt sättes i samband med dessa praktiska övningar och med lärjungarnas uppgifter i deras arbetsanställningar inom yrket. Övningarna å skolverkstäderna omfatta en metodisk kurs i yrkets praktiska element, i vilka lärjungarna genom eget arbete i yrkesskolan erhålla en grundläggande, så väl teoretisk som praktisk utbildning, under det att utvecklingen hos dem av den fånighet, som endast genom långvarig övning kan uppnås, måste överlåtas åt yrkesverkstaden, där de arbeta under de dagar i vec­ kan, dä de ej äro upptagna av skolan. De erfarenheter, som man gjort med endagsskolan och övningarna på skolverkstaden, hava ansetts bekräfta denna skolforms lämp­ lighet, liksom den ock tyckes så småningom hava vunnit allt större förtroende även bland arbetsgivarna. Ehuru besökandet av dessa skolor är helt och hållet frivilligt, har i det, hela skolgången varit regelbunden, tack vare det intresse man lyckats vinna hos lärjungarna, helt visst ej minst genom det praktiska arbetet på skolverkstäderna.

Besläktade med nu nämnda försök äro strävandena på vissa orter att anordna fortsättningsskolor med särskild inriktning på jordbruksarbetet. Särskild uppmärksamhet synes mig härvid förtjäna vad som i detta av­ seende åtgjorts inom vårt sydligaste län. Jag anser mig därför böra i detta sammanhang lämna en något utförligare redogörelse härför. Sedan Malmöhus läns hushållningssällskap anordnat eu lantbrukskurs för folkskollärare, väcktes år 1912 i länets landsting av personer tillhörande de tre i landstinget representerade partierna en motion av innehåll, att landstinget skulle lämna anslag till de församlingar, som anordnade fort­ sättningsskolor med lantbruk som huvudämne. Motionen var av följande lydelse:

»Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 11 september 1877 kunna skoldistrikt, som önska upprätta fortsätt niugsskolor för sådaua lärjungar, som genomgått folkskolan, er­ hålla statsbidrag av högst 75 kronor för varje skola. Undervisningen i med statsmedel understödd fortsättningsskola skall pågå under minst 6 veckor med 30 timmars under­ visning per vecka eller tillsammans minst 180 timmar och omfatta ämnena: kristendom, modersmålet, räkniug, geometri och teckning samt så vitt möjligt svensk historia och naturlära.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 satnl. 87 höft. (Nr 96.) 3

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Skolor av denna typ hava i Malmöhus län blivit omfattade med mycket ringa in­ tresse. Sålunda utgjorde år 1909 antalet fortsättningsskolor å länets landsbygd en­ dast 14.

Orsakerna härtill torde vara att söka dels i den olämpliga bestämmelsen angående undervisningstiden, dels uti ämnesvalet.

De av folkskolans lärjungar, som genomgått folkskolan och träda ut i det praktiska livet, kunna svårligen offra 6 veckor i sammanhängande följd för ytterligare skolgång, vartill de icke äro tvungna, och om de vilja inhämta ytterligare kunskaper, önska de förvärva dylika uti sådana ämnen, som hava direkt betydelse för deras dagliga gärning eller framtida sysselsättning.

För landsbygdens ynglingar bliver detta givetvis i de flesta fall lantbruket, och därför böra landsbygdens fortsättningsskolor i främsta rummet på sitt undervisnings­ program upptaga huvudgrunderna av lantbrukets olika grenar. Ävenledes bör under­ visningen i dessa fortsättningsskolor förläggas till sådan tid på året, då lantbruksar­ betena äro minst brådskande.

Sålunda anordnade fortsättningsskolor skulle förvisso fylla ett länge känt behov, ty av landsbygdens ungdom är det endast en ringa del, som sedermera kommer i åt­ njutande av teoretisk undervisning i lantbruks- eller lantmannaskolor.

Inseende dels betydelsen av att landsbygdens ungdom i största möjliga utsträck­ ning måtte få del av någon undervisning i lantbruk, dels lämpligheten av att denna undervisning meddelas uti fortsättningsskolorna, har också Malmöhus läns hushållnings­ sällskap anslagit medel för att anordna särskilda lantbrukskurser för folkskollärare.

Den första kursen av denna art hölls förlidet år å Svalövs folkhögskola Fridhem och var besökt av 7 av vederbörande skolråd och pastoratskommitte förordade folk­ skollärare, vilka alla hade i sin ungdom sysslat med lantbruksarbete. Kursen räckte i två månader och omfattade undervisning uti jordbrukslära, husdjurslära, mjölkhygien, kemi, bokföring, geologi, botanik, bygguadslära, sjukvårdslära m. m. under tillsammans 133 timmar, samt övningar uti fältmätning, avvägning, kartritning och laborationer under 50 timmar, varjämte utflykter företogos till framstående lantbruk och institu­ tioner inom länet.

Belåtenheten med kursen var synnerligen stor hos samtliga deltagarna, och vid dess slut uttalade sig alla för att dylika kurser även i framtiden borde anordnas.

På grund härav har hushållningssällskapet även i år anordnat en liknande kurs, i vilken likaledes 7 folkskollärare deltaga.

Men nyttan av dylika kurser skulle dock icke vara stor, därest icke de lärare, som bevistat en sådan kurs, bleve i tillfälle att i sina skolor meddela något av de kunskaper, de sålunda inhämtat. Då detta icke kan ske uti den egentliga folkskolan, vars undervisningsplan är fullt upptagen av en mångfald andra ämnen, måste denna undervisning meddelas uti för ändamålet upprättade fortsättningsskolor.

Flera församlingar hava även insett betydelsen av att dylik lantbruksundervisning komme till stånd, och hava därför, med eller utan bidrag av enskilda, anslagit medel till fortsättningsskolor med lantbruk som huvudämne.

Sålunda har under den gångna vintern dylika fortsättningsskolor varit anordnade i Göddelöv, Ostra Odarslöv, Västra Karleby, Fleninge och Tolånga. Undervisningen har i allmänhet pågått från och med november till och med mars månad under två eftermiddagar i veckan, 2 å 3 timmar varje dag, med ett timantal växlande mellan 78 och 112 timmar.Antalet deltagare har varit minst 12 och högst 30 i en ålder från 14 till 45 år.

Kmiyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 19

Det första året har endast kunnat vara ett försöksår, men med stöd av de under den gångna vintern vunna erfarenheterna har den av hushållningssällskapet tillsatta styrelsen för småbruksundervisningen inom länet uppgjort följande

Allmänna grunder för fortsätta i ngsskolor med lantbruk såsom huvudämne:

1) Tillträde till skolan lämnas endast ynglingar och män, som genomgått folk­ skolan.

2) Undervisningen meddelas från och med november till och med mars månad under sammanlagt minst 75 timmar samt genom demonstrationsundervisning på som­ maren under minst 10 timmar, fördelade på 3 dagar.

3) Undervisningen förlägges, efter av skolrådet fastställd plan, till de dagar och timmar, som äro för ortsförhållandena lämpligast.

4) Undervisningen bör omfatta följande ämnen: jordbrtakslära, husdjurslära, natur­ lära (kemi, geologi, botanik och zoologi med tillämpning på vad som inom lantbruket allmännast förekommer), trädgårdsskötsel, räkning och geometri, lantbruksbokföring, fältmätning, avvägning och kartritning samt uppsats- och affårsskrivning.

Styrelsen har i sammanhang härmed velat uttala, att lärarens avlöning bör utgå med minst 2 kronor per undervisningstimme, synnerligast i betraktande av att läraren måste särskilt förbereda sig för denna undervisning.

Då sammanlagda antalet undervisningstimmar i dessa fortsättningsskolor i medel­ tal torde komma att omfatta 100 timmar, skulle kostnaden för dylik fortsättningsskola uppgå till c:a 200 kronor, oberäknat vad som kan komma att åtgå till lyse, eldning, undervisningsmaterial eller dylikt.

Församlingarna kunna icke än sä länge påräkna att fa några bidrag av stats­ medel för dessa kostnaders täckande, men det är att hoppas, att den av Kungl. Maj:t tillsatta folkundervisningskommittén kommer att framlägga något förslag, i syfte att statsbidrag må kunna utgå till fortsättningsskolor av den typ, som här i länet börjat upprättas.

Intill dess torde dock på annat sätt bidrag av allmänna medel böra lämnas till ifrågavarande församlingar, och vi, undertecknade, anse att det vore väl på sin plats, att Malmöhus läns landsting tillsvidare lämnade dylikt understöd och därigenom sam­ verkade med länets hushållningssällskap för att genomföra en tidsenlig utveckling av vårt folkskoleväsende.

Utgifterna för landstinget behövde ej heller bliva så stora, då bidrag endast kunde komma i fråga till de skolor, vilkas lärare genomgått av hushållningssällskapet anordnad lantbrukskurs för folkskollärare. Antalet av sådana lärare utgör för närva­ rande endast 14, men högst 10 av dessa torde nästa läsår bliva i tillfälle att under­ visa i av vederbörande församlingar upprättade fortsättningsskolor, och då vi föreställa oss, att landstingets anslag borde utgå med endast hälften av kostnaden för lärarens avlöning, alltså med i medeltal 100 kronor, skulle ett anslag av 1,000 kronor vara till­ räckligt för ifrågavarande ändamål.»

Landstinget biföll motionen och anvisade ett förslagsanslag av 1,000 kronor att utgå såsom bidrag till avlöning åt lärare vid fortsättningsskola med lantbruk såsom huvudämne med 1 krona per undervisningstimme, dock högst 100 kronor till varje lärare, med villkor att vederbörande för­ samling bidroge med minst lika stort belopp. Sedermera har landstinget varje år förnyat detta sitt beslut, därmed

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV !)6.

visande, att landstinget ansett denna skolform lämplig för länets förhållanden och värd understöd. Dylika jordbruksfortsättningsskolor hava anordnats år 1911—12 i o församlingar med 97 elever, år 1912—13 i 7 församlingar med 135 elever, år 1913—14 i 9 församlingar med 140 elever, år 1914—15 i 9 försam­ lingar med 130 elever samt år 1915 —16 i 10 församlingar med 163 elever. Inom samtliga församlingar hava skolorna anordnats såsom aftonskolor med 2 å 3 timmars undervisning 3 å 2 dagar i veckan. Undervisningen har sammanlagt omfattat i medeltal 106 timmar i varje skola och pågått från början av november till slutet av mars. Under sommaren hava dess­ utom vid flera skolor utfärder till välskötta jordbruk och betydelsefullare lantbruksinstitutioner företagits. Vid åtskilliga av skolorna hava av lärarna anlagts särskilda förevisningsfält efter anvisningar av styrelsen för länets jordbruksförsök. Dessa förevisningsfält hava visat sig vara av stor bety­ delse för undervisningen och flitigt besökts av lantmännen i orten. I skolorna har följande undervisningsplan följts: jordbrukslärä 25 å 30 timmar, husdjurslära 15 a 22 timmar, naturlära (fysik, kemi) 5 k 8 timmar, räkning och geometri 10 å 18 timmar, bokföring 16 å 25 timmar, uppsats- och affärsskrivning 4 k 12 timmar, fältmätning och avvägning 8 å 10 timmar och trädgårdsskötsel 1 å 3 timmar eller i medeltal 106 timmar. Därtill komma demonstrationer och studieutflykter under sommaren med 3 å 4 dagar. Lärjungarna hava utgjorts dels av de gossar, som föregående läsår slutat folkskolan i 14-års-åldern, och dels av äldre gossar och män ända upp till 53 år. Inom några skolor hava även flickor deltagit i undervis­ ningen. Skolorna hava en gång årligen inspekterats av någon ledamot av styrelsen för länets småbruksundervisning. Om undervisningen vitsordas, att den i allmänhet varit mycket god och att den av eleverna omfattats med stort intresse. Efter vad den officiella redogörelsen meddelar, har erfarenheten visat, att folkskollärarna, efter den föregående utbildning de erhållit, varit väl skickade att meddela den undervisning i lantbrukets grunder, som vid dessa skolor avsetts.

Antalet fortsättningsskolor i hela landet har under de 38 åren från 1878 till och med redovisningsåret 1915 — 1916 växt från 243 till 2,425. Antalet skoldistrikt, i vilka en eller flera fortsättningsskolor förekommo, var sistnämnda redovisningsår 1,177. Även barnantalet i fortsättnings-

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 06. 21

skolorna har i stort sett alltjämt ökats och uppgick under samma redo­ visningsår enligt den officiella statistiken till 26,876. Antalet barn, som årligen lämna våra folkskolor, torde för närva­ rande kunna beräknas till över 112,000. Av dessa är det endast eu mycket obetydlig bråkdel, som övergår till högre folkskolor, allmänna läroverk och med dem likartade läroanstalter. Den stora huvudmassan, omkring 105,000, går ut i praktiskt arbete efter avslutad skolgång i en­ lighet med § 47 och § 48 i folkskolestadgan. Då av de barn, som avgå efter avslutad skolkurs, omkring 87 % hava genomgått fullständig sådan, uppgå de lärjungar, som enligt nuvarande bestämmelser äro berättigade till inträde i fortsättningsskola, årligen till ett antal av omkring 97,000. Fortsättningsskolan upptager alltså för närvarande icke fullt 28 % av de barn, för vilka den är avsedd. Också utgjorde antalet fortsättningsskolor under redovisningsåret 1915—1916 ej mer ån en åttondel av antalet folk­ skolor och mindre folkskolor, och i mer än halva antalet av rikets skol­ distrikt saknades fortsättningsskolor. Städernas fortsättningsskolor äro rela­ tivt taget ej mera utan snarare mindre besökta än landsbygdens. Statsanslaget till fortsättningsskolorna, vilket för år 1878 uppgick till 30,000 kronor, är för närvarande i riksstaten upptaget till 163,000 kronor.

2) Högre folkskolor.

Med högre folkskola förstås enligt nu gällande bestämmelser en skola, som för ett eller gemensamt för flera skoldistrikt inrättas i ändamål att bereda barn, som genomgått den egentliga folkskolan eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att inhämta ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk bildning utan att barnen därigenom dragas från sina vanliga levnadsförhållanden eller nödig övning för dug­ lighet och härdighet vid arbete. Med fortsättningsskolan har alltså den högre folkskolan gemensamt, att den liksom fortsättningsskolan ansluter sig omedelbart till folkskolan: båda skolformerna mottaga endast sådana barn, som genomgått fullständig folkskolekurs. Men under det att fortsättningsskolan hittills i stort sett endast utgjort en repetitionskurs till folkskolan, anordnad under ett fåtal timmar i veckan eller under några få veckor på året, har den högre folk­ skolan i likhet med folkskolan och de allmänna läroverken varit anordnad med daglig undervisning under ett eller flera läsår. Därmed samman­ hänger också, att den högre folkskolan avser att meddela ett högre kunskapsmått än det, som meddelas i folkskolan. Men i likhet med fortsätt­ ningsskolan har den högre folkskolans undervisning hittills i stort sett

22 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Käft en övervägande teoretisk läggning. Först på senare tiden hava liksom ifråga om fortsättningsskolan mera kraftiga ansatser gjorts att giva höore folkskolans undervisning en bestämd inriktning på det praktiska livet. °

Den högre folkskolan daterar sin tillkomst från den för vår folkunder­ visning betydelsefulla riksdagen åren 1856—58. Med anledning av vid riks­ dagen väckte motioner framställde sammansatta stats-, bevillnings- samt allmänna besvärs- och ekonomiutskottet förslag om understöd åt högre folkskolor. Utskottet yttrade därvid bland annat:

Ändamålet med dessa högre folkskolor måste i första rummet vara att åt arbets­ klassens, ej blott den förmögnes utan jämväl de fattigares barn, vilka blivit begåvade med bättre fattningsförmåga samt visa framstående lärolust, beredes tillfälle att in­ hämta för framtida självstudier behövliga förkunskaper ävensom att genom goda lära­ res handledning vinna allmän förståndsutveckling samt sinneslyftning till deltagande i fosterlandets och mänsklighetens högre angelägenheter och detta utan att genom skolan ryckas ut ur deras vanliga levnadsförhållanden eller för mycket avhållas från en för framtida arbetsduglighet nödvändig härdighet uti kroppsarbete. Lätteligen inses den stora vikten utav att på detta sätt åt samhället tillgodogöra samt bibehålla kärnfrisk deri talrika skara bland det uppväxande släktet, som tydligen av naturen är danad att med det förtroliga kamratskapets övertygande och levande inflytande verka under livet såsom andligt och lekamligt välgörande föredömen bland ai betsklassen, ävensom att utgöra ett allt mer och mer utvecklat kommunal väsendes säkraste stöd. Men lika lätt bör även inses, att för detta ändamål erfordras undervis­ ningsanstalter, inrättade med hänsikt till det särskilda syftemålet. Har man gjort sig reda för detta, sa torde det vara klart, att de allmänna elementarläroverken, oaktat utvecklingen av deras reallinjer, icke kunna motsvara här ifrågavarande skolors be­ stämmelse. De i städerna belägna högre skolorna äro tillgängliga endast för de förmögnares och de närmast boende mindre bemedlades barn; de vanor och anspråk, som där för­ värvas, äro föga ägnade för en lärjunge, utgången ur och ämnad att fortfarande tillhöra den arbetande klassen; läster minernas långvarighet medgiver icke de för kroppsarbetsövningen behövliga avbrotten, som vid en högre folkskola måste beredas; i följd därav att undervisningen här maste avse eu plan, fullföljd genom skolans övre klasser, över­ hopas lärjungarna med en mångartad kunskap, vartill de talrika begynnelsetrådarna icke kunna mer än hastigt upptagas för att gagnlöst åter släppas på den kortare tid, som den blivande arbetaren bör uteslutande sysselsättas med boken; och slutligen är undervisnmgssättet ieke sådant, som enligt vad förut är antytt, synes böra iakttagas i folkskolan. s

På grund av den framställda motiveringen hemställde utskottet, att av de för folkundervisningens befrämjande avsedda medlen skulle avsättas 24,000 riksdaler riksmynt, varav skulle kunna till varje högre folkskola utgå minst dubbla beloppet av vad som i distriktet sammanskötes, dock för varje skola ej överstigande 1,000 riksdaler riksmynt. Den föreslagna summan av 24,000 kronor beviljades av adels-, bor­

Kungl. MttjUx Nåd. Proposition Nr 96. 23

gare- och bondeståndet men förslaget avslogs av prästeståndet, vadan alltså på grund av tre stånds samstämmiga beslut anslagssumman blev beviljad. Riksdagen gjorde däremot den ändringen i utskottets förslag, att anslaget till varje särskild skola skulle utgå med högst dubbla beloppet av vad som i distriktet sammanskötes. Maximibeloppet av 1,000 kronor godkändes. Vad Rikets Ständer i sin skrivelse anfört rörande de högre folksko­ lorna fann Kungl. Maj:t kunna i väsentlig mån leda till folkskolans hö­ jande och ändamålsenliga utveckling, och i den kungl. kungörelse angå­ ende åtgärder till folkundervisningens befrämjande, som utfärdades den 23 april01858, inrycktes därför bland annat eu punkt, varigenom till efter­ rättelse meddelades: »att, därest ett stigande nit för folkbildningens be­ främjande utöver vad i folkskolestadgan i allmänhet vore avsett skulle föranleda därtill, att för en eller gemensamt för flera församlingar på lan­ det inrättades sådan högre folkskola, som för de arbetsklassen tillhörande barn, vilka blivit begåvade med högre fattningsförmåga och livlig håg att lära, lämnade tillfälle att under handledning av lärare, vilken blivit för studier, idkade vid universitet, väl vitsordad, vinna något högre mått av bildning och inhämta gagneliga kunskaper utan att dragas ifrån sina vanliga levnadsförhållanden samt nödig övning för duglighet och härdig­ het vid kroppsarbete, så kunna understöd uppå hos Kungl. Maj:t skeende anmälan tilldelas sådan skola till högst dubbla beloppet av vad därtill i distriktet sammanskjutes, dock för varje skola icke överstigande 1,000 riksdaler riksmynt årligen». Den höo-re folkskolan omfattades tydligen med stort intresse och stora förhoppningar av de män, som beslutat dess tillkomst. Början syntes också ganska lovande. Under första året inrättades nio högre folkskolor. Men snart inträdde häri en tillbakagång, som till och med ledde till betydlig sänkning av statsanslaget. I stället för att ökas minskades under den när­ mast följande tiden de högre folkskolornas antal. Förnämsta orsaken härtill låg utan tvivel däri, att själva folkskolan särskilt på landsbygden ännu var så föga utvecklad. Därtill kommo vissa organisatoriska missför­ hållanden, varjämte den omständigheten, att högre folkskolor tingo upp­ rättas blott på landsbygden, verkade tillbakahållande. Genom beslut av 1893 års riksdag medgavs visserligen, att det i riksstaten uppförda an­ slaget till understöd åt högre folkskolor tick enligt Kungl. Maj:ts be­ prövande användas jämväl till understöd åt högre tolkskolor, som upprät­ tades i stad, där varken allmänt läroverk eller pedadogi fanns. Men det gick fortfarande ganska långsamt med den högre folkskolans utveckling. Särskilt synas därtill tvenne orsaker hava bidragit: å ena sidan det otill­ räckliga anslaget till varje skola, som icke medgav upprättande vid skolan

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

av mer än en årsklass, och å andra sidan den fastslagna begränsningen, att ej statsunderstöd till högre folkskola kunde erhållas av vilket skol­ distrikt som helst. Så småningom hava emellertid båda dessa hinder blivit undanröjda. \ ad det förstnämnda hindret beträffar — anslagets otillräcklighet — av­ hjälptes detta vid riksdagen 1897, som medgav, att statsunderstöd till högre folkskola kunde utgå till två årsklasser vid varje skola, och än ytterligare av 1909 års riksdag, som utsträckte medgivandet därhän, att högre folkskola skulle kunna komma i åtnjutande av understöd för fyra årsklasser. Genom beslut av 1913 års riksdag kan därjämte varje års­ klass uppdelas på två parallella linjer. 1909 års riksdag medgav jämväl, att understöd till högre folkskola skulle kunna erhållas av vilket skoldistrikt som helst, oberoende om i detsamma fanns allmänt läroverk eller ej. En verklig lönereglering för den högre folkskolans lärare genom­ fördes först av 1907 års riksdag. Den i anledning därav utfärdade kungörelsen den 28 juni 1907 innehåller i kortfattad form de konstitutiva bestämmelser för skolan, vilka ännu i allt väsentligt gälla för densamma. Där behandlas sålunda skolformens kommunala ställning och egenskap av praktisk överbyggnad till folkskolan, villkoren för statsbidragens åt­ njutande och storleken av desamma, anställandet av ordinarie lärare och deras kompetens jämte löneförmåner, skolans årliga lärotid samt föreskrif­ ter' om att ett av Kungl. Maj:t fastställt reglemente skall finnas för varje skola. Övriga bestämmelser, såsom om styrelse, läroplan, arbetsordning m. m. ingå i de särskilda reglementen, som av Kungl. Maj:t fastställas för varje skola. För högre folkskolan gälla för närvarande vidare kungl. kungörelsen den 13 juni 1902 angående avlönande av vikarie för lärare vid högre folkskola under tjänstledighet på grund av sjukdom, kungl. kungörelsen den 1 okto­ ber 1915 angående statsbidrag för undervisning i slöjd samt kungl. kun­ görelsen den 22 september 1917 angående tillfällig löneförbättring förlä­ rare vid högre folkskolor. Därjämte äro de högre folkskolorna inbegripna i kungl. kungörelsen den 16 juni 1906 angående statsbidrag för under­ visning i huslig ekonomi. De högre folkskolornas antal har under det senaste årtiondet visat en stark tillväxt. Under det att deras antal år 1906—07 uppgick till endast 20, funnos höstterminen 1917, trots att under mellantiden åtskilliga högre folkskolor övergått till kommunala mellanskolor, 50 sådana skolor. *Av dessa arbeta 6 på en, 23 på två, 12 på tre och 9 på fyra årsklasser. An­ talet vid skolorna anställda lärare utgjorde 140. Vid skolorna undervisades samma år tillsammans 2,809 lärjungar, därav 1,293 gossar och 1,516 flickor.

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 06. 25

Vad angår de särskilda skolornas organisation och undervisningsplaner, förete de, även om vissa väsentliga grunddrag äro för dem alla gemen­ samma, ej så få skiftningar, beroende på skolornas olika omfattning och särskilda lokala förhållanden och önskemål. I sistnämnda avseende anser jag mig här särskilt böra erinra om de av mig förut antydda, under de senare åren starkt framträdande tendenserna att giva undervisningen en mera omedelbar inriktning på det praktiska livet. Sålunda hava under den senare tiden på vissa orter upprättats högre folkskolor med handelsundervisning, för vilka Kungl. Maj:t fastställt reglementen. Likaledes har Kungl. Maj:t meddelat fastställelse å reglemente för högre folkskola för husligt arbete.

Kommun, som upprättar högre folkskola, kan enligt kungl. kungö­ relsen den 29 oktober 1909 få denna erkänd såsom kommunal mellanskola, sedan mellanskolans undervisningsplan i dess helhet blivit i skolan tilllämpad och sedan skolans undervisning och lärarnas kompetens blivit av läroverksöverstyrelsen prövade.'

Det till de högre folkskolorna i riksstaten uppförda anslaget, vilket sedan år 1904 har förslagsanslags natur, utgör för närvarande 157,000 kronor. Statsbidrag utgår med högst 1,200 kronor årligen för varje årsklass och £år för varje skola ej överskrida 4,800 kronor om året. Ytterligare bidrag med 1,200 kronor för år kan utgå till parallellavdelning av årsklass; dock må sådant understöd utgå till endast en parallellavdel­ ning av en och samma årsklass, och skall sammanlagda antalet lärjungar i årsklassens båda avdelningar utgöra minst 36. Utöver nu nämnda belopp erlägger statsverket under vissa villkor 2/3 av ordinarie lärares lagstadgade ålderstillägg.

2. Praktiska ungdomsskolor med speciell fackutbildning till huvudsyfte.

1) Skolor för den lägre tekniska undervisningen.

När vid mitten av 1800-talet våra äldsta tekniska läroanstalter — det år 1825 upprättade teknologiska institutet i Stockholm, numera tekniska högskolan, och den år 1829 öppnade Chalmerska slöjdskolan i Göteborg, numera Chalmers tekniska institut — småningom utvecklats till högskolor med huvudsaklig uppgift att tillgodose den större industriens intressen, framträdde behovet av särskilda skolor, i vilka den mindre industriens och

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96). 4

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

hantverkets utövare utan allt för stora uppoffringar av tid och penningar kunde förvärva en för deras behov mera lämpad teknisk utbildning. Med detta behov förknippade sig ett annat. De ökade krav, som vid den tiden allt mera ställdes på den tekniska högskolebildningen, nödvändiggjorde i sm ordning en skärpning av inträdesfordringarna vid de högre° tekniska läroanstalterna. Den tidens allmänna läroverk förberedde så gott som ute­ slutande för universiteten, och deras undervisning hade en starkt utpräglad humanistisk läggning. De tekniska högskolorna krävde ett nytt slags°förberedande skolor, i vilka huvudvikten lades på de matematiska och naturvetenskapliga ämnena. Sålunda leddes man till tanken på att hos oss lik­ som i utlandet upprätta skolor, som skulle hava den dubbla uppgiften att giva hantverkare, och mindre industriidkare en för deras verksamhet lämplig utbildning och tillika förbereda för inträde vid de högre tekniska läro­ anstalterna. I sådant syfte tillkommo våra s. k. tekniska elementarskolor, den första i Malmö år 1853, den andra i Borås år 1856 samt den tredje och fjärde i Örebro och Norrköping år 1857. Lärokurserna, som från början voro dels .två- dels treåriga, utvidgades snart vid alla skolorna till tre år. Un­ dervisningen erhöll en i påfallande grad allmän matematisk-naturvetenskap-

äggning, . så att skolornas egenskap av tekniska läroanstalter endast framträdde i jämförelsevis ringa grad.

Med industriens snabba utveckling visade det sig inom loppet av ett tiotal år, att elementarskolorna hade svårt för att lösa sin dubbla uppgift. Den mindre industriens och hantverkets utövare kunde icke längre vara betjänta med den allmänna tekniska bildning, som stod dem till buds, utan måste fordra en speciell teknisk bildning. Därtill kom, att de tek­ niska högskolorna måste ytterligare höja sina inträdesfordrincrar ifråga om både allmän bildning och speciella förkunskaper i matematiskt natur­ vetenskapliga ämnen.

Detta ledde under 1870-talet till en omorganisation av de tekniska elementarskolorna. I de nya, den 15 juni 1877 utfärdade staderna för dessa skolor fastslogs såsom skolornas uppgift att meddela elementära tek­ niska^ kunskaper åt ynglingar, som ville förbereda sig för utövandet av in­ dustriell verksamhet. Skolornas tidigare uppgift att förbereda för inträde vid högre tekniska läroverk bortföll. Denna övertogs närmast av den allt mera utvecklade reala linjen vid de allmänna läroverken. För att möjlig­ göra en grundligare , behandling av de rent tekniska ämnena infördes i skolorna en uppdelning i fackavdelningar, så att lärjungarna för de tre sista terminerna hade att välja mellan en mekaniskt-teknisk och en kemiskt-teknisk, vid skolorna i Norrköping och Malmö dessutom en by^o-nadsteknisk linje. °

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 27

Med de äldsta tekniska elementarskolorna voro redan från början en­ ligt utländskt mönster förenade söndags- och aftonskolor för i arbete eller lära anställda personer. Mera fristående sådana skolor funnos dock redan förut på centrala orter. Så hade år 1844 i Stockholm grundats »söndagsritskolan för hantverkare», vilken senare nådde en betydande utveckling och ännu existerar i den nuvarande tekniska skolan i Stockholm. Likale­ des hade år 1848 av slöjdföreningen i Göteborg grundats en söndags-och aftonskola, vilken jämväl undergått en stark utveckling och ännu fort­ lever i slöjdföreningens i Göteborg skola. På statens bekostnad inrät^.des under 1850-talet en teknisk söndags- och aftonskola i Eskilstuna. År 1877 beviljade riksdagen för första gången ett särskilt anslag till de tek­ niska söndags- och aftonskolorna.

Vid sidan av nu nämnda anstalter för den tekniska undervisningen hade på olika tider även några speciella fackskolor uppstått, nämligen bergsskolorna i Filipstad och Falun, den förra grundad år 1830, den senare år 1871, samt vävskolan i Borås, grundlagd år 1866. Dessa äga fortfarande bestånd. De båda bergsskolorna underhållas av brukssocieteten och äro i åtnjutande av statsanslag sedan år 1874. Vävskolan i Borås uppehälles sedan år 1868 på statens bekostnad men med bidrag av Alvsborgs läns landsting.

Den gestaltning det lägre tekniska undervisningsväsendet sålunda fick på 1870-talet har det sedermera alltjämt i huvudsak bibehållit. Utveck­ lingen har fortskridit utefter de då lagda linjerna.

I fråga om de tekniska elementarskolorna är därvid dock att märka, att flera av dessa skolor under de senare åren undergått utvidgningar. Sålunda har skolan i Borås år 1896 erhållit en särskild fackavdelning för byggnadskonst, skolan i Örebro år 1901 likaledes en avdelning för bygg­ nadskonst och år 1915 en elektroteknisk avdelning. Vid skolorna i Malmö och Örebro hava upprättats parallellavdelningar inom samtliga årsklasser, och vid den senare skolan finnes en tredje sådan avdelning i de två lägsta årsklasserna. Därtill kommer, att en ny teknisk elementarskola med tre fackavdelningar år 1901 inrättats i Härnösand.

Vad beträffar de tekniska söndags- och aftonskolorna eller, såsom de numera kallas, de lägre tekniska yrkesskolorna, hava dessa särskilt under de tre sista decennierna företett en rätt ansenlig tillväxt. År 1874 funnos, oberäknat slöjdskolan i Stockholm och tekniska söndags- och aftonskolan i Eskilstuna, endast 14 skolor av detta slag med ungefär 2,000 lärjungar. Läsåret 1916 —17 uppgick de statsunderstödda lägre tekniska yrkesskolornas antal till 79 med omkring 9,000 lärjungar. Särskilt har tekniska skolan i

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Stockholm vunnit en betydande utveckling. Vid den omorganisation, som skolan under åren 1878 och 1879 undergick, uppdelades den på fyra avdel­ ningar: en teknisk afton- och söndagsskola, en teknisk skola för kvinnliga lärjungar, en högre konstindustriell skola och en byggnadsyrkesskola. År 1890 utvidgades den ytterligare med en maskinyrkesskola. Slöjdföreningens i. Göteborg skola, som sedan år 1907 är i åtnjutande av statsunderstöd, har likaledes företett en stark utveckling. I anslutning till tekniska söndagsoch aftonskolan i Eskilstuna inrättades år 1886 en fackskola för finare smidesoch metallindustri, vilken från och med år 1889 åtnjuter statsbidrag. Den sålunda utvidgade skolan benämnes numera tekniska skolan i Eskilstuna.

Vävskolan i Borås arbetar numera på två avdelningar, en för manhga lärjungar, som ämna utbilda sig till verkmästare, mönsterritare och fabrikanter, samt en för kvinnliga lärjungar, vilka önska ägna sio- åt konstvävnad och textil hemindustri.

De nuvarande lägre tekniska undervisningsanstalterna låta alltså i stort sett fördela sig på följande grupper, nämligen:

1. Yrkesskolor med uppgift att meddela lämplig undervisning åt per­ soner, vilka såsom lärlingar eller arbetare äro sysselsatta i hantverk och industri samt önska inhämta vissa tekniska eller'kommersiella kunskaper.

dill denna grupp äro att hänföra de lägre tekniska yrkesskolorna, slöjdföreningens i Göteborg skola, tekniska afton- och söndagsskolan samt tekniska skolan för kvinnliga lärjungar vid tekniska skolan i Stockholm ävensom tekniska skolan i Eskilstuna. Dessa skolor äro i övervägande grad afton- och söndagsskolor med ett mindre antal kurser förlagda till dagen eller tidigare eftermiddagstimmar.

2. Fackskolor med uppgift att giva en för verksamhet inom någon viss industrigren lämpad teknisk fackbildning. Hit höra de båda bergs­ skolorna i Filipstad och Falun, vävskolan i Borås samt byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm.

3. Tekniska elementarskolor med uppgift att meddela elementära tek­ niska kunskaper åt ynglingar, som önska utbilda sig för utövande av in­ dustriell verksamhet.

Till denna grupp höra de fem tekniska elementarskolorna i Malmö, Borås, Örebro, Norrköping och Härnösand. Nu gällande stadgar för dessa skolor äro utfärdade den 15 juni 1877 med ändringar den 10 december 1886, den 29 maj 1896, den 9 november 1900, den 9 juni 1905 och den 26 oktober 1906.

4. Högre konstindustriella skolan vid tekniska skolan i Stockholm är i sitt slag enastående i vårt land. Dess uppgift är att lämna personer med erfarenhet inom vissa grenar av konsthantverket tillfälle till större full­

Kungl. AlajUs Nåd. Proposition Nr 00. 29

ändning i deras yrkesutbildning. Inom densamma finnes eu avdelning för utbildning av lärare i teckning, välskrivning och modellering.

För år 1918 utgå under åttonde huvudtiteln statsanslag till den lägre tekniska undervisningen med sammanlagt 52G, 147 kronor. Härav komma på de lägre tekniska yrkesskolorna 140,000 kronor, på tekniska skolan i Stockholm 119,000 kronor, på tekniska skolan i Eskilstuna 15,337 kronor, på slöjdföreningens i Göteborg skola 30,000 kronor samt på de tekniska elementarskolorna 221,810 kronor. Till vävskolan i Borås utgå under sjunde huvudtiteln 8,150 kronor och till bergsskolorna i Tilipstad och Falun under samma huvudtitel 29,100 kronor.

Samtliga nu nämnda läroanstalter lyda under ecklesiastikdepartemen­ tet med undantag av vävskolan i Borås samt bergsskolorna i Filipstad och Falun, vilka sortera under finansdepartementet.

2) Skolor för den lägre handelsundervisningen.

Våra nuvarande lägre handelsundervisningsanstalter hava samtliga utan undantag tillkommit på enskilt eller kommunalt initiativ. Huru mycket än på denna väg må hava åtgjorts, är dock påfallande vilken ringa omfatt­ ning handelsundervisningen i stort sett hos oss ännu erhållit.

För det högre stadiet av denna undervisning saknades länge tillräck­ ligt många, lämpligt anordnade läroanstalter. För vad som sålunda brast fick man, så gott sig göra lät, söka nödtorftig ersättning dels genom att tillgodogöra sig den högre allmänbildning, våra allmänna läroverk medde­ lade, tillika med den teoretiska och praktiska utbildning, som kunde vin­ nas genom deltagande i köpmansyrket, dels ock genom att söka utbildning i utlandets handelsundervisningsanstalter.

För det lägre stadiet av nu ifrågavarande undervisning hade så små­ ningom under tidernas lopp här i landet växt fram ett ganska utbrett men oordnat system av enskilda läroanstalter av mycket olika beskaffenhet och med skiftande organisation. I stor utsträckning fick den i yrkesar­ betet förvärvade erfarenheten ersätta vidare utbildning.

Oaktat redan vid riksdagen år 1823 fråga väcktes om statens ingripande till befrämjande av handelsutbildningen, dröjde det hela sjuttio år, innan någon handelsundervisningsanstalt här i landet erhöll statsunderstöd. Detta skedde nämligen först år 1893, då Göteborgs handelsinstitut och Frans Schartaus handelsinstitut i Stockholm tilldelades ett gemensamt anslag å 15,000 kronor. Redan fyrtio år tidigare hade staten upprättat den första tekniska elementarskolan. För närvarande tillgodoses det högre stadiet av nu

d0 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

ifrågavarande undervisning av de sex statsunderstödda handelsgymnasierna i Göteborg, Stockholm, Malmö (statsunderstöd sedan år 1908), Hälsingborg (statsunderstöd sedan år 1912), Örebro och Norrköping (de båda sistnämnda statsunderstödda sedan år 1914). Ställda under statens inseende, ehuru utan statsunderstöd, äro dessutom två med handel sgymnasierna jämförliga läro­ anstalter, nämligen högre handelsinstitutet vid Gävle borgarskola och den s. k. A-kursen vid Bröderna Påhlmans handelsinstitut i Stockholm. , Handelsinstitutens kurser äro i regeln tvååriga. För att vinna inträde fordras i allmänhet att innehava de kunskaper, som meddelas i de allmänna läroverkens sex nedre klasser. Genomsnittsåldern för de i den tvååriga kursens första klass nyintagna är något över 17 år. Antalet elever vid de statsunderstödda handelsgymnasierna var höst­ terminen 1916 sammanlagt omkring 700. För närvarande äro för de statsunderstödda handelsgymnasierna och därmed sammanhängande ändamål i riksstaten uppförda anslac å samman­ lagt 139,000 kronor. I motsats till vad fallet redan sedan 40 år tillbaka är med den pri­ mära tekniska yrkesutbildningen åtnjuter motsvarande undervisning för handelns vidkommande ännu intet direkt understöd från statens sidaf Det enda, som i detta fall kan anses vara åtgjort, är, att undervisning i till handelsutbildningen hörande ämnen förekommer vid vissa av de statsun­ derstödda lägre tekniska yrkesskolorna och vid en och annan av de lika­ ledes statsunderstödda högre folkskolorna. I övrigt är all undervisning överlämnad åt den enskilda företagsamheten.

3) Skolor för den lägre lantbruk sundervisning en.

För den lägre lantbruksundervisningen finnas för närvarande i vårt land följande tre slags skolor: lantbruksskolor, lantmannaskolor och lant­ hushållsskolor, tillkomna i nu nämnd ordning. Lantbruksskolans ändamål är att bibringa undervisning i lanthus­ hållningens utövande samt meddela övning och färdighet i lantmannaarbetens ordnande, ledning och utförande. Kursen är dels tvåårig, lämpad närmast efter förhållandena i södra och mellersta Sverige och avsedd att utbilda arbetsförmän för det större jordbruket, dels ettårig, lämpad efter de i Norrland och Dalarna rådande förhållandena och avsedd att bereda unga män allmän praktisk-teoretisk jordbruksundervisning. Första gemen­ samma reglementet för lantbruksskolorna utfärdades år 1851. Nuvarande reglemente är av den 19 oktober 1911. År 1916 voro 12 lantbruksskolor i verksamhet med tillsammans 322 elever.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .96'. 31

Lantmannaskolan med uteslutande teoretisk undervisning avser att meddela kunskap i grunderna för lanthushållningens utövande med huvud­ sakligt avseende å förhållandena vid medelstora och mindre jordbruk. Lantmannaskolan, som åtnjuter statsunderstöd sedan år 1887, har från början uppstått som en senare avdelning av folkhögskolan. Kursen har hittills fortgått minst 20 veckor. Elevernas minimiålder skall vara fyllda 18 år. Nuvarande reglemente är av den 10 juni 1912. År 1916 åtnjöto 890-unga män undervisning i 43 lantmannaskolor.

Lanthushållsskolan, den yngsta av våra lantbruksundervisningsanstalter (understödd sedan år 1912), har till uppgift att utbilda unga kvinnor till dugliga husmödrar på landet och för sådant ändamål meddela dem praktisk och teoretisk undervisning i huslig ekonomi och de lantgöromål, som å den ort, där skolan är belägen, utföras av kvinnor. Lanthushållsskolorna äro i regeln förlagda till folkhögskolor och lantmannaskolor men äro även fri­ stående. Lärokursen har hittills fortgått minst 12 veckor. Elevernas mi­ nimiålder skall vara minst 16 år. Nuvarande reglemente är av den 29 juni 1912. År 1916 uppgingo lanthushållsskolornas antal till 27 med 43 kurser och sammanlagt 691 elever.

Samtliga nu nämnda läroanstalter hava uppstått genom privat initiativ och ägas antingen av enskilda personer och garantföreningar eller av landsting och hushållningssällskap. För närvarande utgår statsbidrag till lantbruksskolorna med 196,500 kronor, till lantmannaskolorna med 200,000 kronor och till lanthushållsskolorna med 60,000 kronor.

Förutom nu nämnda anstalter för den lägre lantbruksundervisningen hava under det senast förflutna årtiondet åtgärder under skilda former vidtagits för att bereda i mindre jordbruk redan deltagande män och kvinnor ökade kunskaper i lanthushållningens olika grenar. De kurser, som för sådant ändamål med stöd av statsmedel upprättats av hushållnings­ sällskapen, sammanfattas vanligen under benämningen småbrukar kur ser.

Med undantag av de av mig förut omnämnda sporadiska försöken att anordna jordbruksundervisning i samband med vissa fortsättningsskolor saknas för närvarande i vårt land särskilda anstalter för att bereda lands­ bygdens ungdom under de tidigare ungdomsåren någon ordnad undervis­ ning i lantbruksgöromål. De år, som närmast följa på folkskolekursens avslutande, tillbringas av denna ungdom i allmänhet i hemmen med sys­ selsättningar, som mer eller mindre anknyta sig till jordbruksdriften, men härunder är intet tillfälle berett denna ungdom att, i likhet med vad i många fall för ungdomen i städerna äger rum t. ex. i de lägre tekniska yrkesskolorna, genom särskilt anordnad undervisning få inhämta några grundläggande och intresseväckande kunskaper i det yrke, vari dess krafter

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

tagas i anspråk. Detta förhållande är så mycket mera anmärkningsvärt, som antalet av dem, som begagna sig av undervisningen i lantbruksskolorna, lantmannaskolorna och lanthushållsskolorna, såsom av den av mig lämnade redogörelsen framgår, är jämförelsevis ringa.

Innan jag avslutar redogörelsen för nu ifrågavarande grupp av ung­ domsskolor, anser jag mig även böra erinra om den verksamhet, som ut­ förts och utföres av våra folkhögskolor. Dessa skolor hava visserligen icke någon speciell inriktning på jordbruket — de vilja i främsta rummet genom en allmänt väckande undervisning meddela rent medborgerliga kun­ skaper — men genom den fostrande andan i sin verksamhet och genom hela läggningen av sitt arbete hava de i hög grad bidragit till att hos landsbygdens befolkning i de trakter, där de äro förlagda, icke blott väcka intresse för och kärlek till jordbrukarens yrke utan även i viss utsträck­ ning meddela för detta yrke nyttiga insikter. För närvarande finnas 48 folkhögskolor i vårt land, till vilka statsanslag för år 1918 äro under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda med ett belopp av sammanlagt 682,000 kronor. °

4) Anstalter för undervisning i husligt arbete.

Under beteckningen husligt arbete inbegriper jag såväl hushållsgöromdl (huslig ekonomi) som kvinnlig slöjtl (kvinnligt handarbete).

Tanken på att införa undervisning i hushållsgöromdl i skolorna väcktes hos oss i slutet av 1880-talet, och det första statsanslaget för samma ända­ mål beviljades av 1892 års riksdag. Detta anslag, som utgick till statens högre lärarinneseminarium i Stockholm, var avsett till utbildning av lära­ rinnor i ämnet.

År 1896 medgav riksdagen, att av anslaget till högre skolor för kvinn­ lig ungdom särskilda understöd för undervisning i huslig ekonomi finge utgå. Till en början erhöllo blott två flickskolor understöd för nämnda ändamål, vardera med ett mindre belopp. Vidare anvisade riksdagen år 1906 ett anslag till undervisning i samma ämne vid folkskolor, högre folk­ skolor och folkhögskolor, år 1912 ett anslag till anordnande av lanthushålls­ skolor samt år 1917 ett anslag till upprättande av husmodersskolor. Efter hand hava sedermera nya läroanstalter å området uppstått och undervis­ ning i huslig ekonomi i allt större utsträckning införts i såväl högre som lägre skolor, vilket åter medfört en avsevärd höjning av statens utgifter för ifrågavarande ändamål.

I riksstaten för ar 1918 äro för undervisning i huslig ekonomi vid

Kvnyl. Maj:tu Ndd. Proposition Nr Öl!. 33

folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor, för lanthushållsskolor och för lantmannaskolor upptagna anslag, vilka sammanlagt uppgå till ‘250,000 kronor. Härjämte utgå bidrag av statsmedel till undervisning i huslig eko­ nomi från åtskilliga i riksstaten under åttonde huvudtiteln uppförda an­ slag, som äro avsedda jämväl för andra ändamål. Sålunda är av det i riksstaten för 1918 upptagna extra anslaget till högre lärarinneseminariet och därmed förenade läroanstalter ett belopp av 11,200 kronor beräknat till uppehållande av den med seminariet förenade hushållsskolans verk­ samhet. Det gemensamma reservationsanslaget till privatläroverk och för­ slagsanslaget till kommunala mellanskolor äro jämväl till en del avsedda för undervisning av här ifrågavarande slag. Vad beträffar undervisningens omfattning, meddela för närvarande unge­ fär två tredjedelar av de högre flickskolorna samt ett fåtal högre samskolor, enskilda och kommunala mellanskolor — tillsammans ungefär 60 skolor — undervisning i huslig ekonomi. Av folkskolorna hava enligt senast tillgäng­ liga uppgifter, som avse redovisningsåret 1915—1916, 727 skolor — mot­ svarande ungefär 11 % av samtliga — infört ifrågavarande ämne i sin under­ visning. Av nyssnämnda antal folkskolor äro 513 belägna i städer och 214 på landsbygden. Under samma år meddelades vidare undervisning i huslig ekonomi vid ett 30-tal högre folkskolor och folkhögskolor samt vid ett 10-tal s. k. vandrande skolkök. Beträffande grunder och villkor för erhållande av statsbidrag från nämnda anslag vill jag i korthet framhålla följande. För kommunala mellanskolor äro i förevarande hänseende bestämmel­ ser givna i kungl. kungörelser den 29 oktober 1909 och den 8 december 1911. Till folkskolor, högre folkskolor eller folkhögskolor utgår enligt kungl. kungörelser den 16 juni 1906 och den 11 juni 1909 för varje kurs i huslig eko­ nomi, omfattande minst trettio arbetsdagar, av statsmedel ett bidrag av 100 kronor, därav 75 kronor såsom bidrag till lärarinnans avlöning samt 25 kronor såsom bidrag till bestridande av övriga löpande utgifter, dock ej för lokal och bränsle, under villkor bland annat: att undervisningen, som huvudsakligen bör vara praktisk, pågår under tillsammans minst fyra timmar om dagen, att undervisningen, såvitt den meddelas i folkskola eller särskild an­ stalt, ej meddelas åt andra elever än flickor, som antingen äro intagna i folkskola och vare sig där uppflyttats till fjärde årsklassen eller uppnått tolv års ålder eller ock avslutat sin skolgång och, där undervisningen meddelas i folkskola, icke äro över aderton år gamla, att antalet elever i varje kurs är minst åtta, högst tjugu, samt Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.) 5

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

att, därest i samma skolkök flera kurser anordnas under samma kalen­ derår, statsbidrag dock icke utgår för mer än högst sex kurser årligen.

Kurserna vid folkskolan omfatta antingen en arbetsdag i veckan under 1 — 2 terminer eller också en sammanhängande lärotid på G—7 veckor.

Genom kungl. kungörelsen den 11 december 1917 har möjlighet beretts skoldistrikt, som sådant önskar, att göra undervisningen i husli"' ekonomi obligatorisk för flickor, som äro intagna i folkskola och vare sig där uppflyttats till fjärde årsklassen eller uppnått tolv års ålder.

Vad slutligen lanthushållsskolorna beträffar, utgår till dylik skola jäm­ likt kungl. kungörelse!' den 29 juni 1912 och 18 juni 1915 statsbidrag med ett belopp av högst 1,800 kronor, därav 1,000 kronor såsom grundanslag.

År tanken att göra huslig ekonomi till ett skolämne av jämförelsevis sent datum, så är åter kvinnlig slöjd eller kvinnligt handarbete ett gam­ malt skolämne. Det är dock knappast mer än tjugu år sedan staten först började att ekonomiskt understödja denna undervisning. Frågan upptogs visserligen redan år 1877 i sammanhang med den då av Kungl. Maj:t gjorda framställningen till riksdagen om statsbidrag till undervisning i slöjd vid folkskolorna, men avvisades därmed, att de kostnader, anordnandet av sådan undervisning komme att medföra, ej kunde bliva betydliga och att understöd därtill av staten icke syntes behöva givas på annat sätt, än att tillfälle till undervisning i kvinnlig slöjd bereddes vid statens seminarier för bildande av folkskollärarinnor.

Sedan Irågan i slutet av 1880- och början av 1890-talet motionsvis upprepade gånger bragts till behandling i riksdagen, beslöt 1893 års riks­ dag en skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t, I proposition till 1896 års riksdag föreslog därefter Kungl. Maj:t riksdagen, att skoldistrikt, som genom intyg av vederbörande lolkskolinspektör visat sig hava på ända­ målsenligt sätt i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola an­ ordnat undervisning i kvinnlig slöjd, bestående i stickning, stoppning, lappning, linne- och klädsömnad, samt, där omständigheterna sådant medgåve. i spånad och vävning samt flätningsarbeten, utan att undervisningen i folkskolans läroämnen därigenom eftersattes, måtte av statsmedel för varje skola, vari antalet slöjdande flickor uppginge till minst tio, erhålla ett årligt understöd av 30 kronor, därest undervisningen uti ifrågavarande ämne påginge minst 4 timmar i veckan under hela den för folkskolan bestämda årliga lästiden, samt att skoldistrikt, om i en dylik skola antalet av dem, som deltoge i slöjdundervisningen, vore så stort, att de för denna undervisning vore delade i två eller flera avdelningar, måtte på angivna villkor för varje sådan avdelning, vari antalet slöjdande uppginge till minst tjugufem, erhålla likaledes ett årligt understöd av 30 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90. 35

Kui)"l. Maj:ts framställning bifölls av riksdagen, varefter kungl. kun­ görelse f ämnet utfärdades den 29 maj 1896. Denna kungörelse har sedermera ersatts först av kungl. kungörelsen den 25 maj 1900 och där­ efter av kungl. kungörelsen den 16 juni 1906, vilken med vissa ändringar av den 9 oktober 1914 för närvarande är gällande. Enligt sistnämnda kungörelse kan skoldistrikt, som i folkskola, mindre folkskola°eller särskild slöjdskola anordnat undervisning i slöjd, i vilken under kalenderår minst tio flickor varit för deltagande i slöjdundervisnin­ gen vid värjo lästermins början inskrivna, av statsmedel erhålla till lära­ rinnans avlöning ett bidrag för år efter trettio öre för slöjdtimme med högst 40 kronor 50 öre för varje skola eller slöjdavdelning, under villkor: att slöjden bestått i stickning, linnesömnad, stoppning och lappning samt, där omständigheterna så medgivit, klädsömnad, spånad, vävning och flätningsarbeten. . att, enligt intyg av statens vederbörande folkskolinspektör, slöjdun­ dervisningen varit anordnad på ändamålsenligt sätt, utan att underi isnin oen i folkskolans övriga läroämnen därigenom eftersatts, att samma undervisning under året pågått minst 100 timmar, för­ delade på minst 26 veckor med 2 till 6 timmar i veckan och högst 4 timmar om dagen, samt . att tiden för slöjdundervisningen sammanfallit med arbetstiden i den skola, till vilken de slöjdande hört, eller ock till en del med denna och till återstående delen, dock ej mer än en fjärdedel, med arbetstiden i småskola eller fortsättningsskola inom distriktet.

Antalet flickor, som under redovisningsåret 1915—1916 deltogo i den kvinnliga slöjden i folkskolorna, belöpte sig till 169,677, av vilka 108,910 tillhörde landsbygden och 60,767 städerna. Det i riksstaten för år 1918 uppförda förslagsanslaget till undervisning i kvinnlig slöjd belöper sig till 370,000 kronor. . Sedan år 1916 utgår enligt kungl. kungörelsen den 1 oktober 1915 anslag för undervisning i slöjd vid statsunderstödda högre folkskolor (för­ slagsanslag å 8,500 kronor) enligt följande grunder: Understöd för undervisning i slöjd vid statsunderstödd högre folkskola må utgå såsom bidrag till lärares avlöning med ett belopp av 1 krona 25 öre för undervisningstimme, som varit förlagd utom den för den övriga undervisningen pa vederbör­ ligt sätt fastställda lärotiden, dock med högst 275 kronor årligen for varje skola eller slöjdavdelning, allt under följande villkor: att undervisningen varit anordnad i lämpliga slöjdarter och anpassad tor det ål­ dersstadium, som den högre folkskolan avser, samt huvudsakligen utgjort en vidare utveckling i praktisk riktning av folkskolans undervisning i slöjd;

36 Kungl. Alaj.-ts Nåd. Proposition Nr 96.

att slöjdundervisningen i varje skola eller slöjdavdelning pågått minst 60 och o“°f?Sr ÅVjTf arllge,n ut°ver <?en for den Övriga undervisningen på vederbörligt satt faststallda tiden; dock att av sistnämnda tid ytterligare högst 216 timmar årligen eller o timmar varje vecka ma kunna användas till undervisning i slöjd • att antalet slöjdande lärjungar i skolan vid läsårets början utgjort minst tio gossar etter tio flickor och att de, så länge de under året tillhört skolan, i allmänhet deltagit i undervisningen eller, om antalet gossar eller flickor i skolan icke uppgått till tio, att samtliga i skolan inskrivna gossar eller flickor, så länge de under året t.illnort skolan och provats skäligen kunna deltaga i undervisningen, deltagit däri; o 5 1 0m 1 d7 ‘, s,kola antalet slöjdande lärjungar varit så stort, att de uppdelats pa avdelningar, statsbidrag må utgå för varje avdelning, om de slöjdande i avdelningen vid lasarett början uppgått till minst 10 och om de, så länge de under året till­ hört skolan, i allmänhet deltagit i undervisningen; att undervisningen bestritts av lärare och lärarinnor, som enligt provning av folkskoloverstvrelsen ägt därför nödiga insikter och behövlig duglighet; samt ° att läroplan för slöjdundervisningen blivit av folkskolöverstyrelsen godkänd. Från och med läsåret 1905—1906 har särskilt statsbidrag kunnat er­ hållas till lärarinnor i kvinnligt handarbete vid statens samskolor, och 1917 års riksdag har bifallit en av Kungl. Maj:t gjord framställning om statsbidrag till undervisning i slöjd vid de kommunala mellanskolorna. Jämväl vid de högre flickskolorna och med dem jämställda läroanstalter utgår jämlikt ovannämnda kungl. kungörelse den 29 oktober 1909 stats­ bidrag för undervisning i kvinnligt handarbete. För utbildningen av lärarinnor i kvinnligt handarbete är sörjt genom särskilda läroanstalter, till vilkas understödjande från statens sida å 1918 års riksstat finnes uppfört ett förslagsanslag, högst 11,100 kronor. Vid samtliga kvinnliga folkskoleseminarier och flertalet smäskoleseminarier åt­ njuta de blivande lärarinnorna undervisning i kvinnligt handarbete.

II. Reformsträvanden och kommittéer.

Beform-

Av den kortfattade översikt jag nu lämnat av våra praktiska un,r-

eträranden.

domsskolor framgår, att alltjämt under tidernas lopp och särskilt under de senaste årtiondena på samtliga de olika undervisningsområdena strävan­ den och ansatser gjort sig gällande i syfte att föra utvecklingen framåt för att tillgodose de nya krav, som de ändrade tidsförhållandena fört med sig. Det framgår därvid alldeles särskilt, att riksdagen genom alltjämt ökade anslagsbeviljanden i hög grad visat sig behjärta de önskemål, som antingen genom framlagda regeringspropositioner eller inom riksdagen väckta motioner blivit framförda. Men av den lämnade redogörelsen fram-

l\ungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 37

går lika oförtydbart, att de huvudsakliga organisationerna inom vart och ett av de berörda undervisningsområdena i stort sett åro oförändrat de­ samma, som de voro, när de en gång för ganska lång tid tillbaka och under helt andra förhållanden än de nuvarande koinrno till stånd. Detta gäller framför allt vår fortsättningsskola, som i det hela ännu är den­ samma, som den var, då den för 40 år sedan erhöll en fastare organisa­ tion. Något liknande gäller i viss mån även den högre folkskolan. Och vad de tekniska undervisningsanstalterna beträffar, befinna sig dessa i grundväsentliga avseenden på samma ståndpunkt som när de för snart 50 år sedan omorganiserades. För handelsundervisningens vidkommande avse de under senare åren vidtagna förbättringarna det högre stadiet — handelsgymnasierna — under det att för det lägre så gott som intet blivit åtgjort. Och detsamma är förhållandet med lantbruksundervisningen. Även här har utvecklingen nästan uteslutande rört sig kring den senare ungdomsåldern.

Under sådana förhållanden kan det icke väcka undran, att, i samma mån som de förändrade tidsförhållandena gjort bristerna i de gamla orga­ nisationerna allt mera kännbara och visat otillräckligheten av de förbätt­ ringar, som mera tillfälligtvis blivit vidtagna, även de röster blivit allt flera och allt kraftigare, som ropat på en mera genomgripande, efter det nuvarande tidsläget lämpad organisation av de undervisningsanstalter, som nu äro i fråga. Dessa röster hava kommit från såväl vår tids många sam­ manslutningar för fackliga, sociala och sedliga syften som ock de statsvårdande institutioner och organ, som närmast hava sig dessa angelägen­ heter anförtrodda. Det kan givetvis icke bliva fråga om att här lämna någon uttömmande eller i enskildheter gående redogörelse för allt vad som i sådant avseende förekommit. Jag anser mig här blott behöva omnämna några av de för frågans senare utveckling mera betydelsefulla före­ teelserna av nu angivna slag.

För att börja med frågan om den tekniska yrkesutbildningen, erinrar jag sålunda om den av det år 1897 hållna nordiska tekniker mötets förvaltning sutskott i september 1898 gjorda underdåniga framställningen om tillsättandet av en kommitté för utarbetande av förslag till förändrad organisation av de tekniska elementarskolorna ävensom om de av det fjärde allmänna teknikermötet i Norrköping år 1906 gjorda uttalandena angående ordnandet av den lägre tekniska undervisningen. Vidare har Sveriges hantverksorganisation, vilken sammanslutning i främsta rummet in­ tresserar sig för hantverkets och den mindre industriens främjande, så­ väl på offentliga möten som i flera olika framställningar till Kungl. Maj:t under åren 1906—1909 påyrkat åtgärder för höjande av undervisningen

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

vid de lägre tekniska yrkesskolorna dels genom ökade anslag, dels genom inrättande av praktiska tillämpningskurser vid samma skolor, dels ock ge­ nom tillsättandet av en särskild överstyrelse för rikets lägre tekniska sko­ lor och anordnandet av kurser för utbildning av lärare för de tekniska yrkesskolorna.

För handelsundervisningens vidkommande har Jcommerskolleglunt i underdånig skrivelse den 1 juni 1908 upptagit till behandling frågan om ordnandet av denna undervisning och hemställt om vidtagande av utredning i ämnet. Riksförbundet av affärsanställda har sedermera (år 1913) gjort underdånig framställning angående beredande av statsanslag till den lägre handelsundervisningen.Cö c o

Åtgärder för främjande av den kvinnliga ungdomens utbildning i husliga göromål in. m. hava påyrkats av bland andra centralstyrelsen för svenska skolkökslärarinnornas förening, styrelsen för fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala samt vederbörande styrelser för åtskilliga av moderata kvinnoförbundets lokalavdelningar.

I nu omnämnda framställningar träder den speciellt fackliga syn­ punkten i förgrunden.

Ur en mera allmän och vidare synpunkt behandlas spörsmålet om ungdomens praktiska uppfostran i den av hushållningssällskapens om­ budsmöte år 1908 till Kungl. Maj:t framförda hemställan, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande, huruvida icke en fullständig omorganisation i praktisk riktning av hela vårt folkbildningsväsen borde genomföras, så att det hela bleve satt i ett system, vilket bibringade på varje Utvecklings­ stadium det därför och med hänsyn till lokala förhållanden bäst lämpade mått och slag av praktiska kunskaper och färdigheter. Slutligen har centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening år 1908 hem­ ställt om ändring i gällande bestämmelser för fortsättningsskolan i rikt­ ning att skolans undervisning måtte bliva ägnad att skickliggöra lärjungen att taga verksam del i det praktiska livets sysselsättningar och på samma gång meddela sådan borgerlig bildning, som den vuxne måste äga för ätt rätt kunna fylla sin plats i det nutida samhällslivet inom kommun och stat.

Förutom i nu berörda framställningar från allmänt och enskilt håll har frågan om ungdomens uppfostran och utbildning i praktisk riktning vid upprepade tillfällen varit föremål för motioner och överläggningar inom riksdagen. Till dessa skall jag i ett senare sammanhang återkomma.

Tillsatta Det behov av praktiska ungdomsskolor, som de förändrade tidsför­ kommittéer. hållandena framkallat, har alltså inom vida kretsar gjort sig alltmer känbart och även, såsom jag nu påvisat, funnit talrika och betydelsefulla förespå-

Kungl MajUs Nåd. Proposition Nr DO. 30 kåre. Samma behov har också föranlett Kungl. Maj:t att tid efter annan uppdraga åt särskilda kommittéer eller sakkunniga att beträffande olika områden, som här komma ifråga, verkställa utredning och framlägga förslag.

Sålunda har Kungl. Maj:t den 13 juli 1906 uppdragit åt en kommitté att efter verkställd granskning av gällande bestämmelser rörande organi­ sationen av och planen för folkskoleseminarierna i riket ävensom av övriga i omedelbart samband därmed stående föreskrifter rörande folkunder­ visningen avgiva det utlåtande och de förslag, vartill nämnda granskning kunde föranleda. Den uppgift ifrågavarande kommitté sålunda erhållit rörande folkskolan vidgades sedermera genom kungl. brev den 12 januari 1909 att omfatta avgivande av yttrande angående frågan om en omor­ ganisation i praktisk riktning av vårt folkskoleväsen samt förslag till de åtgärder, som i berörda hänseende kunde finnas erforderliga (Folkundervisningskommittén).

Vidare har Kungl. Maj:t den 4 oktober 1907 uppdragit åt en kommitté, att efter verkställd utredning avgiva underdånigt utlåtande och förslag, huru den lägre tekniska undervisningen i riket lämpligen borde ordnas (Tekniska kommittén).

Slutligen har Kungl. Maj:t den 18 september 1908 uppdragit å eu kommitté att föranstalta om en undersökning angående handelsundervisningens tillstånd i Sverige samt verkställa utredning och avgiva förslag om lämpligaste sättet för ordnande av denna undervisning, dock icke såvitt anginge inrättande av en handelshögskola (Handelsundervisningskommittén).

De sålunda tillsatta kommittéerna hava avgivit betänkanden och förslag:

folkundervisningskommittén den 20 december 1911 angående folkskole­ seminarierna, den 20 december 1912 rörande frågan om en central led­ ning för folkundervisningsväsendet, den 30 januari 1913 angående en förändrad anordning av folkskolinspektionen i riket samt den 1 augusti 1914 dels angående folkskolan och dels angående fortsättningsskolan,

tekniska kommittén den 11 juni 1912 samt handelsundervisningskommittén den 20 december 1910.

över vart och ett av de sålunda framlagda förslagen hava seder­ mera yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter, sammanslutningar och enskilda. Dessutom hava folkundervisningskommitténs förslag angå­ ende folkskoleseminarierna, folkundervisningsväsendets centrala ledning och folkskolinspektionen efter proposition av Kungl. Maj:t lett till beslut av 1913 och 1914 års riksdagar.

Handelsundervisningskommitténs förslag föranledde framställning av

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Pir 90.

Kungl. Maj:t till 1913 års riksdag. Riksdagen, som i huvudsak gillade förslaget i vad det.avsåg upprättande av handelsgyinnasier, avslog emel­ lertid propositionen i vad det angick de lägre handelsundervisningsanstalterna och gjorde därvid följande uttalande:

Som av utredningen i ärendet framgår, ligger den principen till grund för såväl Kungl. Maj:ts förevarande framställning som för handelsundervisningskommitténs betänkande och förslag i ämnet samt kommerskollegii däröver avgivna yttrande, att ett direkt ingripande från statens sida i handelsundervisuingens ordnande och organi­ serande nu bör ske på en gång över hela undervisningsområdet, ända från den för hela landet avsedda, på kunskapsområdets högsta stadier verkande handelshögskolan ned till smärre, lokala undervisningsanstalter, vilka hava bibringande av de elementära kunskaperna och färdigheterna på detta område såsom mål. Anslutningen till denna princip utmynnar i förslag om inrättandet under statens direkta medverkan av icke mindre än tre skoltyper, handelsgymnasiet, handelsskolan och handelsaftonskolan.

Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida ett dylikt ingripande nu på en gång kan vara av omständigheterna tillräckligt motiverat. Försiktigast lärer i varje fall vara att i denna fråga gå fram stegvis. I sådant hänseende håller riksdagen före, att man nu närmast bör begränsa sig till vidtagande av verksamma åtgärder till be­ främjande av utvecklingen av de slags undervisningsanstalter, som redan nu åtnjuta stat-understöd. Sedan sålunda genom statens ökade understöd och kraftigare ingri­ pande i övrigt den viktigaste av de tre föreslagna skoltyperna — handelsgymnasiet — fått sina utvecklingsmöjligheter för framtiden tryggade, synes tidpunkten vara inne att taga i förnyat övervägande, i vilken omfattning och på vad sätt staten bör bereda jämväl de lägre handelsundervisningsanstalterna sitt stöd, och föreställer sig riksdagen, att därvid särskilt frågan om den lägre handelsuudervisningens lämpligaste anordning i organisatoriskt avseende kommer under ny omprövning. Med avseende härå anser riksdagen, att anslag för understöd åt sistnämnda slag av undervisningsanstalter tills­ vidare icke bör av riksdagen bifallas.

På grund av det läge, vari denna fråga sålunda kommit, bemyndi­ gades chefen för finansdepartementet att tillkalla särskilda kommitterade (handelsundervisningskommitterade) med uppdrag dels att verkställa utredning angående förläggningen av vissa handelsgymnasier, dels att bi­ träda med utredning av frågan om den lägre handelsundervisningens ord­ nande. Sagda kommitterade, som tillkallades den 29 augusti 1913, hava sedermera avgivit särskilda betänkanden den 22 december 1913 angående upprättande av nya handelsgymnasier, den 10 oktober 1914 angående upp­ rättande av handelsskolor och den 3 november 1915 angående upprättande av handelskurser m. in. över de avgivna betänkandena hava yttranden infordrats från myndigheter och andra. I anledning av kommitterades be­ tänkande rörande handelsgymnasierna gjorde Kungl. Maj:t framställning till 1914 års riksdag om upprättande av vissa nya handelsgymnasier, vilken framställning av riksdagen i allt huvudsakligt bifölls. Av de betänkanden och förslag, vilka sålunda avgivits av ovan­

Kung]. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96. 41

nämnda kommittéer och kommitterade, återstå alltså följande fem, vilka innu icke varit föremål för Kungl. Maj:ts slutliga prövning, nämligen folkundervisningskommitténs betänkanden angående folkskolan och fortsättningsskolan, tekniska kommitténs betänkande angående den lägre tek­ niska undervisningens ordnande samt handelsundervisningskommitterades betänkande angående upprättande av handelsskolor och handelskurser.

Bortsett från folkundervisningskommitténs betänkande angående folk­ skolan beröra samtliga dessa betänkanden på det närmaste den fråga om upprättande av praktiska ungdomsskolor, som utgör föremål för denna framställning. Jag skall i det följande, sedan jag först redogjort för de huvudsakliga av de brister, som blivit anmärkta hos de nuvarande ung­ domsskolorna, lämna en sammanfattande redogörelse för den väsentliga innebörden i vart och ett av dessa förslag.

III. Anmärkta brister hos våra praktiska ungdomsskolor.

Under den behandling frågan om våra praktiska ungdomsskolor under­ gått såväl hos de av Kungl. Maj:t tillsatta kommittéerna som hos de myn­ digheter och korporationer, som av en eller annan anledning förehaft frå­ gan till övervägande, har, som helt naturligt är, kritiken av de nuvarande ungdomsskolorna trätt i förgrunden och utgjort en naturlig utgångspunkt för de förslag till omorganisation och förbättring, som framkommit. Innan jag nu här redogör för de framkomna omorganisationsförslagen, torde det därför vara lämpligt, att jag först återger några av de omdömen om de nuvarande läroanstalterna, som kunna vara särskilt ägnade att belysa de förhandenvarande bristerna hos dessa.

Anmärkta

Vad då först beträffar den lägre tekniska yrkesutbildningen i vårt land, brister hos den synes den allmänna meningen vara ense därom, att de nuvarande anord­ nuvarande

lägre tekni­ ningarna för densamma icke kunna anses vara tillfredsställande. ska yrkesut­

Tekniska kommittén sammanfattar i sitt den 11 juni 1912 av­ bildningen. givna utlåtande och förslag sitt omdöme om de nuvarande anordningarna iför teknisk utbildning av den arbetande ungdomen på följande sätt:

Allra största delen av den ungdom, som vid 12 till 14 ars ålder utgår från folk­ skolorna, erhåller för sin fortsatta utbildning ingen ledning och hjälp från samhällots ■ sida

I synnerhet blir detta förhållande betänkligt i våra städer och större industri­ samhällen. Där blir ungdomens fortsatta utbildning efter folkskolekurseus avslutning

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 6

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 1Sr 96.

till stor del överlämnad åt rena tillfälligheter. Då ofta båda föräldrarna äro upptagna av arbete utom hemmet, ha de föga tid övrig för sina barns uppfostran. Till stort antal äro även barnen, när de lämna skolan, alltför unga och i kroppsligt hänseende alltför outvecklade för att omedelbart vinna anställning i industriens tjänst. De bliva då för att kunna bidraga till sin utkomst hänvisade till sådant tillfälligt arbete, som varken ger dem skicklighet i ett yrke eller ökar deras kunskaper i allmänhet, men ofta nog utsätter dem för skadliga inflytelser av mångahanda slag. Även ^e’ som ^rr e^er senare. vinna anställning inom industri och hantverk, kunna sällan påräkna en ordnad yrkesutbildning. Då inga band fästa lärlingen vid hans ar­ betsgivare, bär denne, såsom erfarenheten nogsamt givit vid handen, föga lust att göra uppoffringar för lärlingens yrkesutbildning, ty om lärlingen, lockad av en tillfällig ekonomisk fördel, söker sig en annan plats, får hans förre husbonde ingen ersättning för det arbete, han nedlagt på lärlingens yrkesutbildning. En ordnad lärlingsutbild­ ning inom industri och hantverk hör därför numera till sällsyntheterna i vårt land. Ännu sällsyntare torde det vara, att våra unga arbetare förvärva den teoretiska yrkeskunskap, som rätteligen bör ingå i deras utbildning. Kommitténs utredningar hava visat, att av våra arbetare inom industri och hantverk i den egentliga lärlingsalderu,. 14—18 år, endast en ringa bråkdel, eller föga mer än 5 procent, begagnar undervisningen i våra yrkesskolor, och att av de arbetare i alla åldrar, som besöka dessa skolor, endast ett försvinnande fåtal fullständigt tillgodogör sig den yrkesbildning, skolorna erbjuda. Under nuvarande förhållanden måste åren närmast efter folkskoleåldern, vilka borde vara av utomordentligt värde för de ungas uppfostran till skickliga arbetare och dugande samhällsmedlemmar, för flertalet betraktas som förlorade år. Icke nog med att de kunskaper, som i folkskolan förvärvats, till följd av bristande övning och tillämpning glömmas bort, den vana vid ordning och tukt, som bibragts de unga under skoltiden, förbytes ej sällan under den alltför stora frihet, som följer på skoltvåuget, i självsvåld och tygellöshet. Mången går under och faller samhället till last. De, som slå sig igenom, gå alltför ofta klent rustade till kampen för tillvaron. Den brist på skickliga och för sitt kall intresserade arbetare, som härigenom uppstår, hämmar indu­ striens konkurrensförmåga och återverkar menligt på hela samhällets ekonomiska ut­ veckling.

Uti sitt den 18 oktober 1915 avgivna utlåtande angående den lägre tekniska undervisningens ordnande har kommerskollegium i denna punkt avgivit följande sammanfattande omdöme:

Den nuvarande lägre tekniska undervisningen i Sverige vilar i huvudsak på eu grund, som lades för snart 40 år sedan. Vid denna tid gick huvudintresset ut på att inrikta undervisningen på meddelandet av en för industriell verksamhet i allmänhet lämpad förberedelse. De grundsatser, som icke långt därefter i åtskilliga andra länder slagit igenom, nämligen de allmäntekniska anstalternas ersäitande med speciella fack­ skolor, ha även i vårt land under senare år vunnit erkännande, men de ha dock icke kunnat öva något väsentligt inflytande pa den lägre tekniska undervisningens utveck­

ling. Resultatet har blivit dels brist inom industrien på specialtekniskt bildade arbets­ ledare, dels mom arbetarstammen en ganska allmän avsaknad av teoretisk yrkeskun­

skap i de fall, där vederbörandes personliga intresse ej varit nog stort att övervinna de ekonomiska svårigheter, som äro hindrande för utnyttjandet av enskilda anstalter

litingl. Maj:t* Nåd. Proposition Nr Uti. 43

för dylika kunskapers meddelande. Detta sistnämnda förhållande synes ha sin grund däri, att den lägsta skolformen inom detta undervisningsområde, de s. k. lägre tekniska yrkesskolorna, genom sin alltför allmänna läggning av undervisningsplanerna och sin föga industriella ledning alltmera förlorat kontakten med hantverk och industri, så att arbetaren i dem ej kunnat finna den utbildning, varav han haft behov, utan skolorna i stället genom undervisningens allmänbildande karaktär kommit att draga till sig ung­ dom av alla möjliga kategorier, som, så gott sig göra låtit, önskat befästa och föröka de kunskapsmått, som i folkskolan inhämtats.

I samband med vad bär yttrats om den riktning, i vilken den lägre tekniska undervisningen hittills i allmänhet bedrivits, får kollegium emellertid jämväl framhålla, vad som i åtskilliga hithörande skolor åtgjorts för att åstadkomma en verklig yrkes­ utbildning och de goda resultat, som därvid ernåtts.

De här skisserade bristerna i den nuvarande lägre tekniska undervisningen ha med skärpa utförligt framhållits av den kommitté, som i ärendet avgivit förslag, lik­ som även av de allra flesta av den stora mängd yttranden, som avgivits. Det krä­ vande behovet av eu omorganisation får alltså anses fastslaget liksom även den rikt­ ning, i vilken omorganisationen bör gå, för att yrkesutbildningen, som kan sågas vara basen för det industriella livet, må kunna hålla jämna steg med den industriella ut­ vecklingen i övrigt.

I samma mån, som arbetsuppgifterna inom hantverk och industri äro olikartade, allteftersom de vid sidan av det rent manuella arbetet även omfatta intellektuellt så­ dant i lägre eller högre grad, bliva behoven av teoretisk yrkesutbildning olikartade.

För den minderårige, som börjar att taga de första stegen vid yrkets praktiska inövande, behöves eu efter yrkets art avpassad teoretisk utbildning, som avser att göra det manuella arbetets metoder mera verkligt begripbara, än de kunna bliva genom blott inövandet av det manuella tillvägagångssättet, och att därigenom dels underlätta tillägnandet av yrkesfärdigheten, dels även höja lärlingens intresse för vad som förehaves. Härtill kommer, att den allmänt medborgerliga undervisning, som i folkskolan meddelats, avbrutits vid så tidig ålder, att den knappast kan förmodas bära några ri­ kare frukter i rent praktiskt hänseende. Det behov av undervisning, som förefinnes hos den minderårige lärlingen, omfattar sålunda både teoretisk yrkesundervisning och medborgerlig undervisning.

För den vuxne arbetare, som ej erhållit annan skolundervisning än folkskolans, gör sig ett behov av eu undervisning med ungefär samma innehåll snart kännbart, även om han, redan tilldelad en viss arbetsuppgift, finner detta behov mera begränsat till vissa detaljer. Den mera kunskapstörstande arbetaren känner sig dessutom höra förskaffa sig teoretiska och praktiska yrkeskunskaper till en omfattning, som något höjer honom över genomsnittsarbetaren och för honom öppnar möjlighet att åtaga sig svårare arbetsuppgifter och såmedelst höjer hans förvärvsförmåga.

Utom de här skisserade mera personliga behoven av en utbildning, som gör ar­ betaren till något mera än en efter vissa normer arbetande maskin, vilken utbildning, på samma gång den giver möjlighet till en för framgången i arbetet erforderlig ar­ betsglädje, även direkt är nödvändig för ett kvalitativt och kvantitativt tillfredsstäl­ lande arbetsresultat, förefinnes det i viss mån mera industriella behovet av att äga tillgång till väl utbildade förmän, arbetsledare och tekniker av högre och lägre grad. Ej heller behovet av den utbildning, som här kommer i fråga, kan naturligtvis frankännas ett visst personligt drag, då dess tillgodoseende för det mindre antal, som kan få användning för detta slags utbildning, ju alltid medför ett förflyttande till mera

44 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

krävande och därmed också i regel mera firande arbetsuppgifter. Alltefter det särskilda syftet eller den lagda grunden måste hithörande undervisning anordnas olika. Inom hantverket gäller det sålunda att giva arbetare, som ämna etablera sig som självstän- • diga mästare, den yrkesekonomiska bildning, som härför erfordras, eller att sätta äldre mästare i tillfälle att taga del av yrkets senare utveckling i yrkestekniskt och yrkesekonomiskt avseende. Inom industrien åter rör det sig om dels att giva skickliga och med ledaregenskaper beguvade arbetare den vidgade teoretiska utbildning, som gör dem fullt dugliga som förmän, dels att giva personer med en förut bredare lagd all­ mänt teoretisk bildning den facktekniska utbildning, som för skilda befattningar inom industrien kräves. Tillgodoseendet av alla dessa till den lägre tekniska undervisningen hörande be­ hov kräver ett helt system av skolor med olika slag av längre och kortare kurser, av­ passade var och eu efter sitt särskilda syfte.

I fråga om den undervisning, som bestrides av de s. k. tekniska ele­ mentarskolorna, synas meningarna i det stora hela vara ense därom, att dessa skolor visserligen haft en avsevärd betydelse för vår industri, men att deras organisation numera icke motsvarar tidens fordringar och att de till följd härav icke längre på ett tillfredsställande sätt förmå fylla just de uppgifter, som böra tillkomma de elementära tekniska läroanstalterna. Den förnämsta orsaken till detta mindre gynnsamma förhållande anses vara. att fackindelningen vid skolorna är ofullständigt genomförd dels i så måtto, att antalet linjer, nämligen den mekanisk-tekniska, den byggnads-tekniska och den kemisk-tekniska, är för litet och helt och hållet lämnar ur räkningen en mängd för vårt land viktiga industrier, t. ex. textilindustri, pappers­ industri, elektro-teknisk industri m. fl., dels ock däri, att skillnaden i under­ visning för de tre linjer, som förefinnas, är alltför obetydlig, i det att lärjungarna i de olika linjerna i allmänhet undervisas gemensamt under den allra största delen av den tid lärokursen omfattar. Följden av denna gemensamhetsundervisning är, att utbildningen blir huvudsakligen allmän­ teknisk och föga specialiserad, och att proportionsvis för mycken tid måste anslås till de grundläggande teoretiska ämnena samt att en stor del av lärjungarna nödgas offra tid och krafter åt ämnen, som de inse vara av ringa betydelse för deras kommande verksamhet. Den härav orsakade, relativt långa och dyra lärokursen av tre år avskräcker ock mången ung man, som kanske "haft de bästa förutsättningar för tekniska studier, från att söka inträde vid dessa skolor. Slutligen framhålles så­ som en väsentlig olägenhet den omständigheten, att dessa skolor genom att mottaga lärjungar, som i flertalet fall icke alls eller i mycket ringa grad äga praktisk erfarenhet, äro olämpliga såsom utbildningsanstalter för blivande arbetsledare. Det är ej heller mer än en tiondedel av de ut­ examinerade lärjungarna, som vinna anställning såsom sådana.

Katigt. MajUa Nåd. Proposition Nr 96. 45

Slutligen framhålles allmänt behovet av eu kraftig och målmedveten central ledning av det tekniska undervisningsväsendet.

Nödvändigheten såväl för industrien och hantverket som lör jordbru­ Anmärkta

brister hos ket att i ganska stor utsträckning anlägga merkantila synpunkter har med­ den nuvaran­ fört, att frågan om en förbättrad kommersiell utbildning i många tall upp­ de lägre han-

dolsundervistagits till behandling i nära sammanhang med överläggningarna om en ningen. förbättrad yrkesutbildning i allmänhet för den uppväxande ungdomen. Det är dock självfallet, att de kraftigaste ropen på en förbättring av handelsundervisningen kommit från handelsyrkets egna målsmän.

Det har från detta håll gjorts gällande, att den elementära under­ byggnaden hos flera av dom, som i vårt land utöva handelsyrket, är all­ deles för bristfällig, för att ett sunt näringsliv skall kunna utvecklas, och att denna brist svårligen kan avhjälpas, förrän lägre handelsskolor under sak­ kunnig ledning och med lasta former organiseras. Detta bleve så mycket mera nödvändigt, som det kravet inom handelskretsar gjorde sig gällande, att för rätt till självständigt utövande av handel skulle fordras genom­ gången handelsskolckurs eller praktiskt deltagande i yrkets utövning under viss tid. Frågan har också från vissa håll satts i sammanhang med de allmänna strävandena för ungdomens utbildning till yrkesduglighet och med önskemålen om åtgärder från det allmännas sida, för att ungdomen efter slutad skolgång i folkskolan icke måtte under de i moraliskt avseende vanskliga övergångsåren lämnas vind för våg. Och det har betonats, att det icke tinnes någon anledning att anse, att de blivande handelsidkarna skulle vara i mindre behov än andra av ett fortsatt övervakande.

Vad särskilt angår de nuvarande privata handelsskolorna hava handelsundervisningskommitterade i sitt den 10 oktober 1914 avgivna be­ tänkande sammanfattat sitt omdöme om dessa läroanstalter i huvudsak på följande sätt:

Kommitterade anse sig böra framhålla, att dessa skolor äro av mycket olika be­ skaffenhet och av mycket olika värde. I allmänhet torde väl kunna sägas, att flertalet av dem, som understödjas av kommuner, lämna eu så god och tidsenlig undervisning, som det varit möjligt att med det lägre handelsundervisningsväsendets hittillsvarande ut­ veckling i vårt land kunna åstadkomma. Detsamma synes, åtminstone delvis, gälla om vissa andra större och äldre handelsundervisuingsanstalter i våra större städer och på en eller annan ort i övrigt. Att närmare angiva, vilka dessa läroanstalter äro, låter sig emellertid så mycket mindre göra, som deras beskaffenhet ibland beror på tillfälliga omständigheter, särskilt, synes det, på det förhållandet, åt vem föreståndarskapet är anförtrott.

Beträffande återigen återstoden av de rent privata anstalterna kunna kommitte­ rade icke annat än finna, att den lägre handelsundervisningen på grund av de svag­ heter i fråga om organisation och lärarpersonalens kompetens m. in., som i högre eller

46 Kungl. Majtts Nåd. Proposition Nr 96.

lägre grad vidlåda dem, icke längre kan vara betjänt med dessa läroanstalter i deras nuvarande form.

Nämnda svagheter anse sig kommitterade böra något närmare framhålla, efter­ som desamma utgöra en grundläggande skillnad hos nämnda skolor i jämförelse med de tilltänkta statsunderstödda läroanstalterna för den lägre handelsundervisningen.

Skillnaden består dels däruti, att sagda enskilda handelsskolor ofta mottaga lär­ jungar utan fordran på förkunskaper, dels däri, att de i allmänhet icke behålla lär­ jungarna under tillräckligt lång tid. Så äro termins- och månadskurser mycket van­ liga, varjämte kurser av obestämd längd och med obestämd tid för inträde och av­ slutning även förekomma.

Genom saknaden av inträdesfordringar får undervisningen flerstädes en mycket svag och — vad som är nästan ännu värre — ytterst ojämn grund att bygga på, och genom den ofta alltför korta lärotiden måste resultatet av utbildningen också bli mycket svagt.

Härtill kommer det kända förhållandet, att åtskilliga av lärarna vid de privata skolorna icke kunna sägas inneha den för befattningen erforderliga kompetensen.

Nämnda svagheter, som strida mot de enklaste pedagogiska grunder, äro av så betänklig art, att kommitterade icke anse ytterligare bevis för privatskolornas otill­ räcklighet vara av behovet påkallade utan inskränka sig till att i övrigt hänvisa till föregående kommittés utförliga utredningar i detta avseende. Organisationen i dess helhet har hittills haft karaktären av ett nödfallssystem med alla dithörande brister och — det må villigt medges — med de ursäktande omständigheter, som för ett sådant system alltid kunna åberopas.

På samma gång sålunda behovet av en förbättring av den lägre han­ delsundervisningen allmänt och kraftigt göres gällande, betonas tillika vikten av att staten verksamt ingriper för samma undervisnings ordnande och höjande.

Uttalade De nära förbindelser, som i våra dagar uppstått mellan industrien Irnskemål i 'råga om och handeln å ena sidan samt jordbruket å den andra, samt de föränd­ ungdomens ringar, som försiggått inom jordbruket självt och med avseende på undervisning! jordbrnks- den jordbruksarbetande befolkningen, hava medfört, att de allmänna strä­ bvgder. vandena att åstadkomma en förbättrad ungdomsundervisning helt naturligt kommit att omfatta även jordbruket. För mitt närvarande syfte har jag närmast att taga i betraktande spörsmålet i vad det avser de tidigare ungdomsåren.

I sin här förut av mig omnämnda underdåniga skrivelse åberopar hushållningssällskapens ombudsmöte följande av en motionär vid mötet gjorda uttalande:

Alla torde vi vara ense därom, att, därest vårt land skall tillväxa i kraft och välmåga, vi måste bättre tillvarataga landets rika naturliga tillgångar. För detta ända­ mål är det emellertid nödvändigt, att vårt folk erhåller eu mera praktisk utbildning på alla områden, än vad den nuvarande folkskolan med dess frivilliga och tillfälliga överbyggnader kan erbjuda. Åt den formella bildningen har lämnats stort rum i vårt

Kung!. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 90. 47

folkbildningsväsen, men föga eller intet åt yrkesutbildningen eller åt den tidiga inrikt­ ningen av intresse för det blivande praktiska livsvärvet. Sverige har binge varit ansett som ett land, där folkbildningen stod mycket högt. Gäller det procenttalet invånare, som kunna läsa och skriva, må det ännu vara sant, men gäller det folkets utbildning för blivande levnadsyrke och grundläggande av intensitet i arbetet, behöva vi icke resa långt för att finna, att vi äro efterblivna. Danmark, Sachsen, Tiiringen och Baden t. ex. hava härutinnan mycket att lära oss. Och dock hava vi säkerligen icke sämre folkmaterial, kanske snarare bättre.

Det har för kort tid sedan offentligen uttalats, att en förbättrad folkbildning i praktisk riktning är vår viktigaste fråga, är vårt lands livsfråga. Däri instämmer jag och vill för egen del söka föra denna fråga framåt.

Genom att bibringa folket verkliga yrkesinsikter giver staten åt detsamma de bästa hjälpmedel för skapande av individuell och därmed allmän välmåga. Det är ökad yrkeskunskap, ökat yrkesintresse, ökad arbetslust vi behöva på alla områden. Detta skall grundläggas redan i ungdomen. Men folkskolan är en barnaskola. Inom dess ram kan visserligen det praktiska intresset väckas och någon praktisk kunskap och färdighet meddelas, men det är huvudsakligen inom överbyggnaderna på folkskolan: fortsättningsskolan, högre folkskolan, folkhögskolan och yrkesskolorna, vi skola söka vinna vad vi vilja. Dessa fortsättuingsskolor böra om möjligt vara obligatoriska och lämpa sig efter de lokala förhållandenas behov. I jordbruksbygder bör fortsättnings­ skolan sålunda lägga huvudvikten på bibringande av kunskap i och intresse för jordbruksvrket, i industriorter på den där förhärskande industrien, i städerna på handel, industri och hantverk. I vårt vidsträckta, mestadels glest befolkade land kunna nog svårigheter på flera håll möta att göra fortsättningsskolan obligatorisk, men där så ej kan ske, torde syftet kunna vinnas på annat sätt genom statens understödjande mellankomst.

Jordbruket är landets modernäring. Av dess avkastning är hela landets ekonomi mest beroende. Det är därför av den största vikt, att vi genom ökad kunskap och energi i jordbruksyrket söka höja jordens avkastning. Hänsyn härtill bör alltså i möjligast mesta mån tagas vid den ombildning i praktisk riktning av vårt folkbild­ ningsväsen, som vi fordra.

I sitt den 12 december 1908 avgivna betänkande har kommittén för ordnande av den lägre lantbruksundervisningen, sedan kommittén påpekat den nuvarande bristen på anstalter för lantbruksundervisning under de tidigare ungdomsåren, anfört följande:

Detta har nog också till följd, att det ofta mödosamma arbetet i lantmannens yrke kommer att hos de unga bilda grunduppfattningen om detsamma med den på­ följd, att ungdomen vid första möjliga tillfälle vänder det ryggen. Kommittén auser därför, att det vore i hög grad önskligt, om åtgärder vidtoges för att i jordbrukets intresse taga vara på landsbygdens ungdom vid här nämnda ålder, då i de flesta fall avgörandet beträffande levnadsbana sker. Även ur allmän social och uppfostrande synpunkt skulle det vara av stor betydelse, om denna ungdom bleve satt i tillfälle att använda åtminstone någon del av den lediga tid, som särskilt under våra långa och mörka vintrar står den till buds, till inhämtande av intressegivande kunskaper i det yrke, vari den mången gång har sin verksamhet utan rätt förståelse av eller intresse för detsamma.

48 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Under sina överläggningar har kommittén tagit i övervägande på vad sätt omförmälda behov av undervisning åt landsbygdens ungdom bäst skulle kunna tillgodoses samt huruvida från statens sida b>rde vidtagas några åtgärder i detta syfte. Kom­ mittén har därvid trott sig finna, att ifrågavarande ändamål skulle kunna i avsevärd mån vinnas, om inom landsbygdens kommuner anordnades aftonskolekurser i lantbruksämnen m. m. Undervisningen vid sådana kurser borde huvudsakligen vara inriktad på att väcka intresse för de jordbruksförhållanden, bland vilka landsbygdens ungdom uppväxer. Sålunda synes vid kurserna särskilt böra redogöras för de allmänna förut­ sättningarna för ett rätt bedrivande av ortens jordbruk, husdjursskötsel och mjölkhus­ hållning, varjämte även andra ämnen allt efter de lokala förhållandena skulle kunna på programmet upptagas, såsom t. ex. trädgårdsskötsel, enkel räkenskapsföring m. m. På detta sätt skulle eu viss fackkunskap, om ock i mera inskränkt mening, komma att bibringas landsbygdens ungdom och dess håg väckas för inhämtande av mera in­ gående kunskaper i lautmannayrket, varigenom anslutningen till av kommittén före­ slagna undervisningsanstalter skulle komma att befordras på samma gång de vid aftonskolekurserua inhämtade kunskaperna skulle möjliggöra ett bättre utnyttjande av den undervisning, som de egentliga fackskolorna meddelade.

Om behoven och önskemålen i denna punkt har vidare lantbruks­ akademien i underdånigt utlåtande i fråga om fortsättningsskolan den

15 februari 1915 uttalat sig sålunda:

Då det stora flertalet av landsbygdens befolkning ägnar sig åt lantbruket som levnadskall utan att däri få någon särskild teoretisk yrkesundervisning, skulle det vara synnerligen önskvärt, om den enda undervisning, som kommer de flesta av denna be­ folkning till del, nämligen folkskolans och eventuellt fortsättningsskolans, kunde hos . landsbygdens ungdom väcka aktning och intresse för den näring, som skall bliva de flestas levnadskall, göra den förtrogen med denna närings förhållanden och, så vitt möjligt, bibringa den kunskap om de väsentliga grunderna för ett ändamålsenligt jordbruk och förklaring över därvid förekommande företeelser. Härvid bör naturligtvis ej komma i fråga att i folkskolan införa något nytt läroämne, omfattande jordbrukets teori eller någon del därav. Men genom att från början vid undervisningen, såsom kommitterade föreslagit, redan i småskolan, hämta stoffet i de olika läroämnena från lantbrukets område, skulle barnen få sin blick fäst på lantbrukets olika förhållanden samt få en uppfattning därav, att dess framgång väsentligen beror på kännedomen om naturens lagar och förmågan att rätt begagna sig av naturens krafter. Tillika skulle en del faktiska förhållanden, talvärden och beräkningar småningom innötas i barnets minne utan någon särskild ansträngning.

Genom den uppmärksamhet, som på detta sätt ägnades åt förhållanden, som be­ röra lantbruket och som åtminstone till det yttre äro väl kända för lantbarnen, skulle barnet få en känsla för lantbrukets övervägande stora betydelse för hela folket och även åtskilliga för denna näring viktiga kunskaper inhämtas, utan att därför den ideella och humanistiska allmänbildningen eller skickligheten i de matematiska läro­ ämnena lede någon inskränkning.

Kung/. Maj:ts AV»/. l’ropositiou AV 96. 49

Mot införande pa nu antytt sätt av lantbrukets grunder i folkskolundervisningen kan visserligen anföras, att ej på långt när alla skolans lärjungar ämna eller komma att kona sig åt jordbruksyrket. Men dels har donna näring eu så övervägande bety­ delse för nationen, att det är mycket önskvärt, att alla landets medborgare hava något närmare kännedom om dess grunder, dels bör ju, som redan nämnts, i läse- och läro­ böckerna införas även läromaterial från andra yrken, så att läraren kan i viss man välja de belysande exemplen efter olika förhållanden, och dels slutligen torde det ur det praktiska livet hämtade lärostoffet vara från pedagogisk synpunkt lika användbart som det för det praktiska livet mer främmande, ofta helt fingerade, vilket nu i stor utsträckning användes.

I samma riktning och under framhållande av liknande synpunkter ha\a såväl lantbruksstyrelsen som åtskilliga hushållningssällskap uttalat sig beträffande önskvärdheten av att i sammanhang med de ungas utbild­ ning för det praktiska livet uppmärksamhet även skänkes åt jordbruka­ rens yrke.

1 nära samband med det allmänna spörsmålet om ungdomens fostran Anmärkt»

brister i der

för dess blivande verksamhet i livet står, som jag förut framhållit, frågan kvinnliga om den kvinnliga ungdomens utbildning för det husliga arbetet. ungdomens

utbildning i

Härom yttrar sig Kristianstads läns hushållningssällskaps för­ husligt arbete. valtningsutskott i en underdånig skrivelse den 31 mars 1915 på föl­ jande sätt:

Det är eu obestridlig sanning, att barnen äro samhällets grundval och att verk­ ligt goda hem endast kunna skapas av dugliga, sin uppgift vuxna kvinnor. Det är likaledes en obestridlig sanning, att mycket litet hittills blivit gjort för att giva de unga flickorna den undervisning, som är nödvändig för hemmets skötsel och vård, d. v. s. husligt arbete. Enligt vår uppfattning borde en av de allra största och första uppgifterna för en fortsättningsskola för flickor bliva, att undervisningsämnet arbetskunskap kommer att omfatta det husliga arbetet, därvid på landsbygden även nödig uppmärksamhet borde skänkas åt sådana ämnen som exempelvis trädgårdsskötsel och hönsskötsel. Sålunda borde för alla husligt arbete och hemslöjd bil det centrala, ty även om många kvinnor under längre eller kortare tid ägna sig åt industriellt arbete eller åt handeln, är dock kvinnans första och-största uppgift hemmet, och det borde ordnas så, då det gäller att utveckla undervisningen, att denna huvuduppgift ställes i förgrunden. Såväl det industriella arbetet som handeln borde i jämförelse härmed ställas vid sidan. Eu ung kvinna, som ägnar sig åt förvärvsarbete, avsäger sig inga­ lunda därigenom möjligheten att bli maka och moder.

Om det nuvarande läget och önskemålet för framtiden uttalar sig styrelsen för fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala i följande ordalag:

Sedan ett par årtionden tillbaka får en ringa del av vårt lands kvinnliga ungdom undervisning i huslig ekonomi, huvudsakligen matlagning, i skolkök, förbundna med folkskolor, folkhögskolor, högre flickskolor och samskolor ävensom i flyttande skolkök. Bihang till riksdagens •protokoll 1918. 1 samt. 87 luft. (Nr 96.) i

50 Kung!. MajUs Nåd. Proposition ]Vr 96.

Det lider intet tvivel därom, att denna undervisning är synnerligen nyttig, enär deu riktar den unga flickans intresse på de husliga sysslor, som efter naturens ordning bliva de flestas uppgift i livet. Emellertid lämnas ännu så länge undervisning i hus­ lig ekonomi blott i ungefär hälften av Sveriges högre flickskolor och samskolor och i, pa sin höjd, 5 % av folkskolorna, varjämte ma framballas, att den skolundervisning, som för närvarande meddelas i huslig ekonomi, i regel blott omfattar ett skolår med’ en dag i veckan, d. v. s. sammanlagt ungefär 30 dagar, eller ock en sammanhängande kurs på 6 veckor. Under en sådan 30—36 dagars kurs deltager flickan i matens be­ redning knappast mer än 15 gånger. Utan att man underskattar värdet i uppfostringsavseende av de i skolköket förekommande arbeten, bör det dock för var och en vara alldeles klart, att en kurs på 30—36 dagar ej räcker till för att bibringa vare sig några mera omfattande kunskaper eller någon mera betydande färdighet ifråga om matlagning eller hemmets andra sysslor. Skolköket är en början till husmodersutbildning, men också blott början. För envar, som med någon insikt i och något intresse för ifrågavarande svsslor tagit kännedom om, huru hemmets ekonomi i fråga om födans anskaffande och beredning skötes inom vidsträckta kretsar av vårt folk, torde det vara klart, att svåra missför­ hållanden rada. Olämplig föda nedsätter arbetsförmågan, förstör hälsan och kan efter några generationers föilopp leda till fysisk degeneration. Det kosthåll, som för närvarande vida kretsar av vårt folk bestå sig, hotar sålunda med fysisk dekadans. Det är dessutom oskäligt dyrbart. Vida bättre kost, bättre både med hänsyn till näringsvärde och smak, skulle kunna erhållas för billigare pris. Hemmens, ekonomi och, med hemmens ekonomi, landets ekonomi i dess helhet skulle kunna sta på vida bättre fötter, om de belopp, som nu offras på mat och njut­ ningsmedel, användes med något mera förstånd. Sannolikt kunde genom bättre hus­ hållning i genomsnitt 25 % av vad maten nu kostar sparas och kosthållet ändå vara bättre än nu. Utgifterna för föda utgöra en så betydande post i eu familjs ekonomi, att nu rådande mis-hnshålluing måste hava de mest betänkliga konsekvenser. Svåra missförhållanden råda emellertid ej blott i fråga om föda och matlagning. Det är bekant, att barndödligheten under det första levnadsåret är fruktansvärt hög, och det är lika bekant, att detta huvudsakligen beror på olämplig vård, på mödrarnas okunnighet i barnavård.

I ett den 9 mars 1916 avgivet underdånigt utlåtande angående stats­ anslag till husmodersskolor anför socialstyrelsen följande:

Uppenbarligen hava de husmoderliga kunskaperna ej följt med utvecklingen i övrigt, och följderna härav bli på alla områden allt kännbarare. En hel del sociala, hygieniska och ekonomiska missförhållanden måste säkerligen tillskrivas deu omstän­ digheten, att den husmoderliga yrkesskickligheten är i sjunkande eller ej har kunnat tillräckligt anpassa sig efter nutida förhallanden. Att törhallandena ej ställt sig värre, äu de äro, beror givetvis därpå, att den nedärvda husmoderliga dugligheten, trots de förändrade förhållandena, dock alltjämt gör sig gällande. Detta gäller dock mera den äldre generationen. Det nu uppväxande släktet av_ husmödrar förlorar mer och mer kontakten med det som varit, och okunnig­ heten i hU'hållsgöromål växer. De missförhållanden, som härav uppstå, trvcka natur­ ligtvis hårdast pa de ekonomiskt sämst lottade, men samma okunnighet finnes inom alla lager av samhället och utgör på alla områden en fara för den enskildes såväl som för landets ekonomi och betolkningens välbefinnande. Man har också i känslan av

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Kr Hd. 51

denna lura pa olika båll visat ett allt starkare intresse lör att söka åstadkomma eu ändring i förhållandena. På enskilt initiativ hava olika metoder och skolformer ut­ prövats för att söka finna bästa vägen att bibringa den kvinnliga ungdomen kunskaper i husligt arbete. Ett flertal motioner i riksdagen hava behandlat denna fråga, och såväl staten som kommuner och landsting hava i stigande grad lämnat anslag till undervisning på detta område. 1 flera av staten föranstaltade utredningar beröres denna fråga, och de nu förelis/gaude skrivelserna till Kungl. Maj:t utgöra ett uttryck för det allt starkare framträdande kravet på ett mera allsidigt och systematiskt ord­ nande av denna del utav den kvinnliga ungdomens utbildning.

Otvivelaktigt har utvecklingen ä här ifrågavarande område gått den rätta vägen, då staten börjat med att understödja lärariuneutbildningen och sedermera lagt grun­ den för fortsatt utbildning genom att införa ämnet i barnskolan. Men härmed är blott ett första steg taget till att höja den husmoderliga färdigheten i vart land.

Frågan sammanhänger intimt med den alltmer framträdande strävan att giva landets ungdom, utöver den grundläggande allmänbildningen, en för vars och ens speciella levnadsbana direkt lämpad yrkesutbildning.

Socialstyrelsen framhåller emellertid vidare, hurusom det vore att stanna på halva vägen, om man ej läte den förberedande yrkesutbildningen även ifråga om det husliga arbetet övergå i en verklig yrkesutbildning.

1 detta sammanhang anser jag mig även böra erinra om hurusom riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 april 1912 (nr BO) angå­ ende åtgärder för motarbetande av missbruk utav tobak och kaffe gjort följande uttalande:

Vidare vill riksdagen framhålla behovet av hushållsskolor och hushållskurser för flickor och unga kvinnor såväl ur allmogeklassen som industriarbetarnas led, där de grundligare än nu få inhämta konsten att tillreda sund, välsmakande men dock billig föda. De skolkökskurser, i vilka flickorna i skolåldern mångenstädes deltaga, äro vis­ serligen av stort gagn, men tyvärr hava så många av de unga kvinnorna glömt de kunskaper, de i skolköket inhämtat, då de själva som vuxna gå att bilda ett eget hem. Efter skolans slut komma de kanske till fabriken, de syssla under några, kanske många år, icke alls med husliga göromål och glömma därunder vad de måhända eu gång inhämtat. Eu repetitionskurs för mera vuxna kvinnor skulle säkerligen fylla ett verkligt behov. En god och praktisk undervisning i sådant hänseende torde kunna bidraga till bättre insikt om verklig födas företräde framför den nu så vanliga kaffedieten för äldre som för barn.

Aum&rkia

Vad slutligen beträffar de anmärkningar och önskemål, som framställts Hrister ho» i fråga om den allmänna folkundervisningens förmåga att tillgodose de don aUmilao»

folkunderrifl-

nutida kraven på det uppväxande släktets uppfostran och utbildning för ningen. det praktiska livet, torde det vara på sin plats att här anföra några av de mera uppmärksammade uttalandena. I sin här förut av mig berörda underdåniga skrivelse den 23 maj

1908 yttrar sig i denna fråga centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening på följande sätt:

52 Kunffl, Muj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

Frågan om den fortsatta undervisningen, d. v. s. om ordnad skolundervisning åt de barn, som genomgått den obligatoriska folkskolekursen, är ett av vår folkbildnings allra viktigaste spörsmål. Vad som på lagstiftningens väg hittills åtgjorts för att be­ reda tillfälle till fortsatt uppfostran och undervisning åt nyss nämnda ungdom, är visserligen ingalunda obetydligt, men ännu återstår mycket, innan frågan kan sägas ha fått en efter tidsomständigheterna tillfredsställande lösning.

De bildningsanstalter, som för sagda ändamål stå till buds, omnämnas i § 5 av allmänna folkskolestadgan och utgöras av högre avdelning av folkskola, högre folk­ skola samt fortsättningsskola. Den högre folkskolan har emellertid hittills fått en jämförelsevis ringa utbredning i vårt land, och vad folkskolans högre avdelning be­ träffar, är det nog endast barn i vissa städer och andra större samhällen, som hava förmånen att för sin fortsatta utbildning få draga nytta av densamma. Den störa massan av vårt lands skolungdom är för närvarande, för tillgodoseende av sitt behov av praktiskt-medborgerlig bildning, utöver vad som kan erhållas i den egentliga folk­ skolan, huvudsakligen hänvisad till fortsättniugsskolan.

Vid sådant förhållande ligger det största vikt uppå att denna skolart dels är tillgänglig för så många barn som möjligt, dels i övrigt är så organiserad, att den på ett tillfredsställande sätt kan fylla sitt ändamål.

I båda dessa avseenden har hittills mycket brustit.

Enligt senaste officiella uppgifter funnos i vårt land under år 1906 endast 1,928 statsunderstödda fortsättningsskolor inrättade. Detta innebär, att den vida övervägande delen av våra folksskolor ännu sakna fortsättningskola. När därtill kommer, att del­ tagandet i ^undervisningen vid de jämförelsevis få fortsättningsskolor, som finnas, är frivilligt från lärjungarnas sida, så finner man, att det är en sorgligt stor procent av den svenska ungdomen, som helt och hållet undandrages skolans uppfostrande infly­ tande just under den för såväl karaktärsdaningen som den praktiskt-medborgerliga utbildningen mest betydelsefulla tiden av dess liv.

Enligt folkskolestadgans bestämmelse (§ 5 mom. 3) må fortsättningsskola in­ rättas, »där sådant finnes lämpligt». Att man ännu inom så många skoldistrikt icke funnit lämpligt att inrätta fortsatt undervisning av ifrågavarande slag torde till stor del sammanhänga med de brister, som enligt nu för fortsättuingsskolan gällande be­ stämmelser vidlåda denna skolarts organisation. Uppenbart är, att fortsättningsskolan i sin nuvarande form icke i tillräcklig grad kunnat tillvinna sig folkets förtro­ ende. Men detta förtroende är dock en livsbetingelse för fortsättniugsskolans sunda utveckling.

Eu kraftig uppryckning av fortsättuingsskolan torde bäst åstadkommas därigenom att den underkastas en grundlig inre omdaning, varigenom väg beredes för det slut­ liga målet: fortsatt undervisning intill viss ålder för alla från den egentliga folkskolan utexaminerade barn.

Fortsättningsskolan är avsedd huvudsakligen för de barn, vilka genast efter av­ gången från folkskolan söka sig till näringarna och där komma i förvärvsarbete, den ene i jordbruk, den andre i fabrik, den tredje i hantverk, den fjärde i handel o. s. v. Kravet på praktisk undervisning bör i främsta rummet innebära, att densamma skall vara ägnad att skickliggöra lärjungen att taga verksam del i det praktiska livets sysselsättningar. Därtill hör, att den skall öppna lärjungens blick för värdet och be­ tydelsen av sådana sysselsättningar, att väcka och stärka hans håg för dem samt bi­ draga att utrusta honom med de därför nödiga kunskaperna. Men då nu livet före-

Kunyl, Maj:tx Säd. Proportion AV DO. 53

ter eu rik mångfald av yrken och arbeten, olika för skilda orter och olika för män och kvinnor, synes det självfallet, att eu skola, som åsyftar att järnte sin allmänt upp­ fostrande och karaktärsdanande uppgift även tillgodose nämnda praktiska krav, måste anpassa sin undervisning med hänsyn härtill. Därjämte bör fortsättningsskolan, så långt det är förenligt med lärjungarnas ålder, meddela sådan borgerlig bildning, som den vuxne måste äga för att rätt kunna fylla sin plats i det nutida samhällslivet inom kornmun och stat.

I samma mån som fortsättningsskolan förmår giva sådana praktiskt-med borger­ liga kunskaper, som de unga kunna hava omedelbar nytta av i do levnadsförhållanden, under vilka de efter slutad skolkurs komma att upptaga kampen för tillvaron, i samma man skall ock folkets kärlek till och förtroende för denna skolart växa.

Tillslut anför jag ur folkundervisningskoinmittens betänkande rö­ rande folkskolan och fortsättningsskolan (år 1914) följande ord, vilka synas inig ställa såväl bristerna hos den nuvarande anordningen som behovet av ändrade och förbättrade förhållanden i klar och lull belysning:

Allestädes finner man, hurusom krafter, hit vara med olika uppfattning om mål och medel, söka taga band om de unga. Det offentliga skolväsendet kan givetvis icke befria sig från skyldigheten att ställa sig i främsta ledet i detta avseende.

Att åt den offentliga lägre yrkesundervisningen måtte givas en rikare gestalning än den hittills ägt, är härvid eu fordran bland andra, och kommittén skall längre fram få anledning att ytterligare understryka detta. Men den egentliga yrkesskolan kan icke sträcka sig ned" till de tidigare åldersklasser, med vilka man här måste räkna, och den kan överhuvud icke nå till att omfatta de stora ungdomsskaror, om vilka fråga är. Ej heller ingår det i den uppgift, som yrkesskolan i allmänhet taget upp­ ställer för sig, att tillgodose den moraliska och allmänt medborgerliga uppfostran, vilken icke för och icke kan göras till en bisak, när det gäller ungdom i åldrar ned till det trettonde året. För den skull faller ock förpliktelsen och ansvaret i förevarande avseende främst på det allmänna folkundervisningsväsendet.

Endast i ringa mån har folkundervisningsväsendet mött de nya behov, som den ekonomiska och sociala utvecklingen under de tre och fyra senaste årtiondena framkallat. —-------

Redan vid 12 till 13 års ålder sluta folkskolans lärjungar sin skolgång. Skolan sträcker sig med sin undervisning således icke ens till barnaålderns övre gräns. Just när barnet inträder i de vanskliga övergångsår, då det mer än någonsin är i behov av intellektuell och moralisk omvårdnad, måste skolan i de flesta fall lämna det ifrån sig, och barnet träder ut i livet. Nu skulle fortsättningsskolan, i den män hennes korta undervisningstid medgiver, söka tillvarataga och praktiskt tillämpa vad som i folkskolan inhämtats samt tillika i någon mån giva de unga ett välbehövligt moraliskt stöd och bidraga till en god utveckling av deras karaktär. Men vår fortsättningsskola är icke obligatorisk, vare sig för kommunerna i fråga om dess upprät­ tande eller för barnen i fråga om dess besökaude; i mer än halva antalet av rikets skoldistrikt saknas fortsättningsskolor, och endast vid pass fjärdedelen av . de lär­ jungar, som enligt folkskolestadgan skulle vara berättigade till inträde i fortsättnings­ skolan, begagnar sig av dess undervisning.

Liknande är förhållandet med de övriga möjligheterna till fortsatt skolbildning för folkskolornas lärjungar. Den lilla repetitionsskola, som under benämningen ersätt-

54 Kungi. Maj;tu Nåd. Proposition Nr 96.

ningsskola är avsedd för lärjungar, som avgått från folkskolan med miniraikunskaper, förekommer sparsamt och blir, där den förekommer, sparsamt besökt. De lärjungar’ som efter avslutad folkskolekurs övergå till sådana läroanstalter som högre folk­ skolor,^ kommunala mellanskolor och allmänna läroverk, utgöra ett försvinnande antal i förhållande till den stora huvudmassan. Konfirmationsskolans insats i folkbildnings­ arbetet är visserligen även från den allmänna skolbildningens synpunkt av icke ringa värde, men dess syfte och dess egentliga betydelse är dock till det väsentliga be­ gränsat till det religiösa och sedliga området. — Det antal barn, som årligen lämna våra folkskolor, torde uppgå till över 115.000, och i stort sett gäller det, att med ut­ träde ur folkskolan de unga för alltid avslutat sin skolgång.

Yad vi behöva men endast alltför ofullständigt äga är en ungdomsskola ovanpå barnskolan —-------

Det stora flertalet av folkskolans barn måste efter avslutandet av denna skolas lärokurs omedelbart ägna sig åt förvärvsarbetet. För dem behöves därför en skolform, som ger dem tillfälle att under någon kortare del av året eller några timmar i vec­ ken sysselsätta sig med skolarbete, under det att deras huvudsakliga tid användes för arbetet i den tjänst eller det yrke, som de tillhöra. Det är behovet av eu sådan skolform, som skall fyllas av fortsättniugsskolan.

Skall fortsättningsskolan kunna fylla sin uppgift och verkligen erhålla den be­ tydelse för ungdomen och för samhället, som hon bör äga, är det huvudsakligen i två avseenden, som hon behöver utvecklas och förbättras. Å ena sidan måste hennes läroplan och hela undervisning bättre än hittills avpa<sas efter den ungdoms särskilda behov, för vilken hon är avsedd, och efter de syften, som tidsförhållandena anvi»at, d. v. s. klarare inriktas mot uppgiften att främja de ungas utbildning för det nutida sam­ hälls- och arbetslivet. A andra sidan måste hennes ställning inom undervisnings­ väsendet göras starkare, än den nu är, sa att fortsättningsskolan framträder icke som en tillfällig anordning utan som ett nödvändigt led bland anstalterna för den grund­ läggande medborgerliga bildningen.

IV. Kommittéernas förslag till ordnande av de praktiska ungdomsskolorna.

1) Tekniska kommitténs förslag till det lägre tekniska undervisnings­ väsendets ordnande.

Ailmäuua

V id utstakandet av7 planen för den lägre tekniska undervisningens

jmnder.

framtida ordnande har kommittén utgått från den förutsättningen, att denna undervisning borde erhålla en sådan omfattning och innebära så­ dana utvecklingsmöjligheter, att vi med tiden kunna tillförsäkra flertalet av dem, som ägna sig åt industriens tjänst, en för deras verksamhet lämplig teknisk bildning. C'

Kung!. Majits Nåd. Proposition Nr 90. 55

Det k:m numera icke anses tillräckligt, framhåller kommittén, att endast de, som skola intaga en ledande ställning inom industrien i egenskap av ingenjftrer, arkitekter eller arbetsledare, erhålla en god teknisk bildning. Nutidens starka tävlan på industriens alla områden och icke minst de sociala förhållandenas utveckling göra det nödvändigt och rättvist, att också yrkesarbetaren erhåller en omsorgsfull utbildning för sitt kall.

För att bereda tillfälle härtill måste det första stadiet av yrkesunder­ visningen ordnas så, att våra unga arbetare, samtidigt med att de lära sina yrken genom praktiskt arbete i industri och hantverk, underhålla och förkovra sina i folkskolan förvärvade kunskaper genom att tillämpa dem på lösandet av uppgifter, som falla inom området för deras yrkesverk­ samhet.

Kommittén har därför föreslagit, att yrkesundervisningen fördelas på två stadier, ett grundläggande stadium, ‘ som kommittén kallat lärlingsskolan, och ett andra stadium eller den egentliga yrkesskolan.

Då det emellertid stått klart för kommittén, att det med lärlingsskolan avsedda ändamålet, icke kan vinnas utan skotvång, har kommittén ansett, att lärlingsskolan måste vara obligatorisk för i industri och hant­ verk anställd ungdom i åldern 14—18 år, men att den obligatoriska undervisningen för att icke allt för mycket inkräkta på de ungas arbetstid hör inskränkas till några få timmar i veckan.

Därigenom skulle våra arbetare få verklig nytta av sina folkskolekunskaper. Flertalet av dem skulle kunna tillförsäkras åtminstone ett visst mimimum av yrkesbildning. En god grund skulle under lärlings­ åren läggas för fortsatta yrkesstudier, så att en arbetare vid inträdet i en yrkesskola omedelbart skulle kunna övergå till verkliga fackstudier. Däri­ genom skulle det även bli möjligt att ordna undervisningen i de egentliga yrkesskolorna i form av yrkeskurser för vissa yrken med fasta läroplaner och sålunda få till stånd verkliga fackskolor för yrkesundervisningen.

Vid uppgörandet av förslag till de tekniska elementarskolornas och med dem jämförliga skolors organisation har kommittén ställt som sitt mål att söka bringa till stånd en praktiskt elementär teknisk bildningslinje vid sidan av den teoretiskt vetenskapliga, som representeras av de högre tekniska läroanstalterna i riket med de för dem förberedande läro­ kurserna vid de allmänna läroverken. Kommittén har sålunda ansett, att en nioårig kurs vid ett allmänt läroverk i förening med en tre- eller fyraårig kurs vid en högre teknisk läroanstalt icke är den lämpligaste vägen för utbildningen av arbetsledare för industrien. Härför fordras i regel en helt annan bildningsgång, karaktäriserad i främsta rummet av mycket praktiskt arbete i industriens tjänst. Därtill måste komma goda

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90. teoretiskt tekniska studier, som dock icke få förorsaka ett allt för lång­ varigt avbrott i den praktiska yrkesverksamheten. Enahanda utbildnings­ gång torde även vara den mest lämpliga för ritare och detaljkonstruktörer, laboranter på fabrikslaboratorier samt för en hel del andra befattningar inom industrien, vilka i högre grad fordra praktisk erfarenhet och rutin än omfattande teoretiska kunskaper.

För att få till stånd en för den praktiskt elementära tekniska bildningslinjen lämpad fackbildning och samtidigt tillgodose de många nya tekniska bildningsbehov, som våra nuvarande lägre tekniska läroanstalter icke förmå fylla, har kommittén ansett sig böra föreslå, att de tekniska elementarskolorna förändras till eller ersättas med verkliga fackskolor, som i likhet med de båda nu förefintliga bergsskolorna i Filipstad och Falun samt byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm få till uppgift att tjäna var och en sitt speciella industriområde. För dessa tekniska läroanstalter föreslår kommittén benämningen tekniska fackskolor.

Under tillämpning av i stort sett samma grundsatser har kommittén utarbetat förslag till "tekniska skolans i Stockholm omorganisation till en fackligt ordnad läroanstalt för konsthantverket.

För att tillgodose utbildningen av lärare för yrkesundervisningen och tillika skaffa den centrala ledningen av det lägre tekniska undervisnings­ väsendet erforderlig hjälp med utarbetandet av organisations- och läro­ planer, läroböcker och exempelsamlingar samt med anskaffningen och av­ provningen av undervisningsmateriel! ävensom för att bringa till stånd en god vägledande förebild för yrkesundervisningen i riket har kommittén ansett sig böra framlägga förslag till inrättandet av en statens normalskola för yrkesundervisningen.

För att yrkenas och de industriella intressenas målsmän skola erhålla vederbörligt inflytande på de lägre tekniska skolornas och därmed på hela den lägre tekniska undervisningens utveckling, har kommittén föreslagit, att samtliga lägre tekniska läroanstalter fortfarande såsom hittills skola ställas under ledning av lokala styrelser. Dock bär kommittén ansett, att industrien borde få en vida starkare representation i dessa styrelser än den hittills i många fall haft.

Den inblick i det lägre tekniska undervisningsväsendets utveckling och nuvarande tillstånd, som kommittén genom sina utredningar vunnit, har emellertid övertygat kommittén därom, att vi icke heller för framtiden kunna vänta oss en kraftigare utveckling av densamma, för så vitt den icke dessutom i sin helhet ställes under en kraftig och målmedveten central ledning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Sr Ö7

Kommittén har därför icke tvekat att upptaga eu redan för länge sedan uttalad tanke, som helt säkert till stor skada för den tekniska undervisningens utveckling icke förut vunnit avseende, nämligen tanken pa inrättandet av eu särskild överstyrelse för rikets tekniska skolor. Enligt kommitténs förslag skulle sålunda det lägre tekniska under­ visningsväsendet i riket omfatta: lärlingsskolor, yrkesskolor, tekniska fack­ skolor, tekniska skolan i Stockholm (läroanstalt för konsthantverk) och statens normalskola för yrkesundervisningen.

Lärling,- Lärling sskolorna skulle enligt kommitténs förslag hava till uppgift skolor att giva samhället ett medel att leda och övervaka den inom industri och hantverk arbetande ungdomens uppfostran till kunniga arbetare och upp­ lysta medborgare genom att, samtidigt med att de unga genom arbete i industriens tjänst lärde sina yrken, fullständiga deras lärlingsutbildning med sådana för deras yrkesutövning nödiga kunskaper och färdigheter, som den enskilda arbetsgivaren icke lämpligen kan meddela dem i sam­ band med deras praktiska yrkesutbildning. Lärlingsskolorna skulle kunna vara av tre olika slag: 1. Kompletterande lärling sskolor med ändamål att i teoretiskt och om möjligt även i praktiskt hänseende fullständiga den lärlingsutbildning, som kan vinnas genom yrkesarbete i industriens tjänst. 2. Fullständiga lärlingsskolor med - ändamål att giva en fullständig såväl teoretisk som praktisk lärlingsutbildning. 3. Förberedande lärlingsskolor med ändamål att förbereda eller lägga ^rund för lärlingsutbildningen inom industrien. Kommittén har ansett, att lärlingsundervisningen i vårt land, åtmin­ stone under den närmaste framtiden, huvudsakligen bör tillgodoses genom det första slaget av lärlingsskolor, men att även de båda andra slagen av lärlingsskolor i vissa fall böra kunna inrättas och komma i åtnjutande av understöd av allmänna medel.

Komplette­ De kompletterande lärlingsskolorna förutsätta, att lärlingens praktiska rande Uryrkesutbildning åtminstone i huvudsak vinnes genom yrkesmässigt arbete lingsskoloi■. i fabriker, verkstäder eller på andra industriella arbetsplatser. För att trygga denna sida av lärlingsutbildningen fordras enligt kom­ mitténs mening med nödvändighet en lärlingslag, som gör det möjligt att ordna lärlingens praktiska utbildning på ett effektivt sätt. Skolornas organisation bör i väsentlig mån bestämmas av den syn­ punkten, att samhället vinner ett medel att leda och övervaka ungdomens Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 käft. (Nr 96.) 8

58 Katigt. Maj:ts A tid. Proposition Nr 96.

uppfostran till dugande samhällsmedlemmar under de för dess utveckling sk betydelsefulla åren närmast efter folkskolekursens avslutning

TT-__ ... __ i .. * . fe

Kommunerna böra genom lag berättigas att besluta*3 inrättandet

lärlingsskolor med skolplikt för arbetare, såväl manliga som kvinnliga, som Vilt 14 Iuen e.) 18 år och vunnit anställning i industriellt yrke, hantverk eller annan därmed jämförlig hantering, och arbetsgivarna böra förpliktas att giva hos dem anställda arbetare nödig ledighet för deras skolgång och au gemensamt med föräldrar och målsmän övervaka skolpliktens fullgö­ rande. Lämpligt straff bör stadgas för den, som utan giltig orsak hindrar den skolpliktige att fullgöra sin skolplikt. I fråga om den föreslagna skolplikten yttrar kommittén bland annat- . När kommittén sålunda föreslår, att skolplikten till lärlingsskolorna skall inträda törst vid 14 ars ålder och först sedan anställning vunnits i industriellt yrke, hantverk eller annan hantering, bär kommittén icke förbisett, att med nu gällande stadgande!! angående folkskoleväsendet den omedelbara anslutning av lärlingsskolan till folkskolan som kommittén ansett önskvärd, icke skulle vinnas. I synnerhet för dem, som först ett eller annat ar etter sedan de fyllt 14 år vinna anställning inom industri eller hantverk, skulle avbrottet i skolplikten bliva långvarigt. Med anledning härav vill kommittén framhålla, att de obligatoriska lärlingsskolorna endast kunna utgöra ett led i de åtgärder, som torde fa anses erforderlig för ungdomens för sätta övervakande och uppfostran utöver den nuvarande folkskolealdern, och vilkas behöflighet torde fa anses hava vunnit offentligt erkännande däri­ genom, att den s. k. folkundervisningskommittén den 12 januari 1909 erhållit nådigt S”°d6 ™k‘ “** °m i praktisk riktning

, u ^,ed åseende på skolpliktens genomförande vill kommittén framhålla, att det helt säkert vore mindre välbetänkt att genom ett allmänt lagbud ålägga stadskomniuuer och andra med dem jämförliga samhällen med sammanträngd befolkning att inom eu viss, pa förhand bestämd kortare tidrymd inrätta obligatoriska lärlingsskolor. btora svårigheter skulle mota att genast anskaffa lämpliga lärare i tillräckligt antal samt lampliga lokaler och lämplig undervisningsmateriell. Därtill kommer, att var erfarenhet pa yrkesundervisningens område ännu i inånga avseenden är allt för bristfällig för att gorå det möjligt att genast eller inom en kortare tidsperiod genom­ fora en fullständig omläggning av denna undervisning. Lämpligaste medlet att leda utvecklingen i den riktning, kommittén anser önskvard torde ligga dan, att kommunerna genom lag berättigas att själva besluta om inrättandet av lärlingsskolor med skolplikt, och att staten uppmuntrar kommunerna (taitill genom att verksamt understödja sådana lärlingsskolor. hörande lärotiden föreslår kommittén, att undervisningen i den obli­ gatoriska lärlingsskolan ordnas på två eller helst tre årskurser samt att undervisningen i regel pågår hela året, dock att den, då särskilda omstän­ digheter föranleda undantag, må kunna inskränkas till minst 8 månader om året. ^ idare löreslår kommittén, att den obligatoriska undervisnings­

lutngl. Maj:t>! Nåd Proposition Nr 96. 59 tiden skall omfatta minst (i och högst 12 timmar i veckan samt att undervisningstiden skall förlägga» till vardagar mellan kl. 7 f. m. och 7 e. m.

Undervisningen skutt enligt kommitténs förslag hava till mål att pagrund­ valen av folkskolans lärokurser och i närmaste anslutning till lärjungarnas praktiska yrkesutbildning meddela dem de första grunderna av det tekniska, yrkesekonomiska och allmänt medborgerliga vetande, som fordras, för att de med insikt och framgång skola kunna utöva sina yrken och fylla sina medborgerliga plikter. Läroämnena skola utgöras av modersmålet, räkning, ritning, yrkesekonomi och yrkeslära. Skolverkstäder för praktiskt yrkes­ arbete, avsedda att stödja undervisningen; böra inrättas i den mån detta kan befinnas vara av behovet påkallat och förhållandena det medgiva.

Det andra slaget av lärlingsskolor, nämligen de fullständiga lärlings- Fullständig*

lärlings­ skolorna, skulle hava till uppgift att genom såväl teoretisk undervisning som

skolor praktiskt yrkesarbete i särskilda skolverkstäder helt och hållet ersätta lär­ lingsutbildningen inom industrien eller hantverket. Kommittén anser, att dylika skolor icke kunna ifrågakomma i någon större omfattning under den närmaste framtiden. 1 ett och annat speciellt yrke skulle °de dock kunna vara motiverade. Sålunda föreslår kommittén, att den befintliga fackskolan för finare smides- och metallindustri i Eskilstuna omorganiseras till en dylik fullständig lärlingsskola, varvid staten bör bestrida två tredje­ delar och Eskilstuna stad en tredjedel av de årliga utgifterna, varjämte staden tillhandahåller lokaler med inredning och möblering.

Det tredje slaget av lärlingsskolor, de förberedande lärling sskolorna, Förberedande

lärlingsskulle hava till ändamål att genom praktiskt arbete i enkla skolverkstäder i

skolor förening med lämplig teoretisk undervisning lägga en god grund för den fortsatta lärlingsutbildningen inom industrien. Dylika skolor böra endast inrättas för sådana yrken och industrier, inom vilka man på grund av omsorgsfulla utredningar med säkerhet kan antaga, att lärjungarna kunna påräkna god utkomst. Den teoretiska undervisningen bör håva ungefärligen samma innehåll och omfattning som i de obligatoriska lärlingsskolorna, men huvudvikten vid undervisningen bör läggas på det för lärjungarnas yrken grundläggande praktiska arbetet. Eörsök bör göras med en eller annan dylik skola vid den föreslagna statens normalskola för yrkesunder­ visningen. I avseende på bidrag från stat och kommun till dessa skolors inrättande och underhåll böra gälla samma bestämmelser som för de obliga­ toriska lärlingsskolorna med någon förhöjning i statsanslaget till anskaff­ ning och underhåll av undervisningsmateriell.

00 Kunffl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr

Vrke»skolor. Yrkesskolorna skola hava till ändamål att giva arbetare med god prak­ tisk yrkeserfarenhet tillfälle att utvidga och fördjupa den bildning, vartill grunden lagts i lärlingsskolan, och att vinna den ytterligare förkovran i sina yrken, som fordras för att i allmänhet höja dergis arbets- och för­ värvsförmåga eller för att giva dem förutsättningar för förmans- och andra därmed jämförliga förtroendeposter inom industrien eller för en mera oberoende ställning som självständiga mästare inom hantverket.

Undervisningen vid yrkesskolorna meddelas dels i form av ämneskurser, d. v. s. fristående lärokurser i olika läroämnen, bland vilka lärjungarna äga rätt att utvälja dem, som bäst motsvara vars och ens behov och önsk­ ningar, dels i form av vrkeskurser för vissa yrken med fasta läroplaner, avsedda att fullständigt genomgås på en viss begränsad tid av samtliga deltagare i kursen.

De sistnämnda, eller yrkeskurserna, utgöras antingen av aftonkurser, omfattande i medeltal två arbetsår med omkring 30 arbetsveckor vartdera och med omkring 12 undervisningstimmar i veckan eller sammanlagt om­ kring 720 undervisningstimmar under hela kursen, eller av dagkurser, omfattande omkring 30 arbetsveckor, fördelade på ett eller två år, med 44 arbetstimmar i veckan eller sammanlagt omkring 1,320 undervisnings­ timmar under hela kursen.

Undervisningen bör ordnas rent fackligt med hänsyn till lärjungarnas yrken och de industriella förhållandena å den ort, där skolan är belägen, samt grupperas kring läroämnena modersmålet, matematik, ritning, yrkesekonomi och yrkeslära. Förutom den ordinarie undervisningen anordnas föredrag eller serier av föredrag över ämnen av mera allmänt intresse, som stå i samband med yrkesundervisningen.

För tillträde till yrkesskolorna föreslår kommittén följande inträdesfordringar: en ålder av minst 17 år, föregående praktisk yrkesverksamhet under minst två år för inträde i ämneskurs, tre år för inträde i yrkeskurs, samt i fråga om teoretiska förkunskaper, att sökande till ämneskurs skall vara fri från lärlingsskolplikt och att sökande till yrkeskurs skall med gott resultat hava genomgått lårlingsskola eller annan därmed fullt likvärdig läroanstalt eller ock vid inträdesprov visa sig äga nödiga förkunskaper i läsning, skrivning, räkning och ritning.

Statsbidrag bör enligt kommitténs mening kunna utgå icke endast till kommunala yrkesskolor utan även och efter samma grunder till sådana yrkesskolor, som inrättats av enskilda korporationer.

Tekniska De tekniska fackskolorna skola ha till ändamål att meddela de teknisk» tsrkskolor. kunskaper, som i förening med industriell erfarenhet fordras av dem, som

Kuttgl. Moj:ts Nåd. Proposition AV Hd. 61

närmast skola utöva tillsyn och ledning av arbetet i verkstäder, fabriker och på andra industriella arbetsplatser, samt av ritare, detaljkonstruktörer och laboratoriebiträden å arkitekt- och byggnadskontor samt å verkstäders och fabrikers konstruktionsbyråer och fabrikslaboratorier. Därjämte böra de åt personer, som ägna sig åt affärs- eller industri­ verksamhet, meddela de kunskaper i vissa av skolornas undervisningsom­ råden, som de för sin verksamhet behöva. Kommittén föreslår att de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro, Borås och Härnösand, byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm och vävskolan i Borås förändras till 3 tekniska fackskolor för maskinindustri, därav en i Stockholm, en i Malmö och en i Örebro; 1 teknisk fackskola för elektroteknik i Örebro; 2 tekniska fackskolor för byggnadsindustri, därav en i Stockholm och en i Malmö; 1 teknisk fack­ skola för väg- och vattenbyggnadsindustri i Norrköping; 1 teknisk fack­ skola för textilindustri i Borås; 1 teknisk fackskola för trävaruindustri i Härnösand; samt att dessutom inrättas: 1 teknisk fackskola för kemisk industri i Häl­ singborg och 1 teknisk fackskola för trämasse-, cellulosa- och pappers­ industri i Karlstad. Vid bergsskolan i Falun inrättas en avdelning för utbildning av gj ritmästare. För inträde vid de tekniska fackskolorna bör i främsta rummet fordras minst två års föregående praktisk verksamhet, huvudsakligen ägnad åt yrkesmässigt industriellt arbete. Fordringarna på teoretiska inträdeskunskaper få icke lägga allt för stora svårigheter för intelligenta och framåtsträvande unga industriarbetare, som icke haft tillfälle till studier vid allmänt läroverk, att vinna inträde vid skolorna, men böra å andra sidan tillmätas så, att möjlighet vinnes för en sträng gallring bland de inträdessökande. Kommittén har sålunda föreslagit, att för inträde vid de tekniska fack­ skolorna skulle fordras kunskaper motsvarande realskolans lärokurser i de för tekniska studier grundläggande läroämnena svenska språket, matematik, fysik och kemi samt i vissa fall även ritning och teckning. Lärokurserna måste göras korta. Kommittén har ansett önskvärt och under vissa förutsättningar även möjligt att begränsa dem till två år med 40 veckors undervisningstid om året och 40—44 undervisningstimmar i veckan. Undervisningen bör inom varje skola eller skolavdelning begränsas till ett vi881 industriellt område och ordnas med sträng hänsyn till skolornas

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

praktiska ändamål. Do tekniska tillämpaingsämnena måste bliva skolornas huvudämnen och upptaga den övervägande delen av undervisningstiden. De grundläggande teoretiska läroämnena, matematik, fysik, kemi, projektionslära in. m., böra däremot uteslutande betraktas som hjälpämnen med ändamål att giva lärjungarna nödiga förutsättningar för studiet av skolor­ nas huvudämnen.

Skolorna böra utrustas med ändamålsenliga lokaler, goda bibliotek och god undervisningsmateriell samt med tidsenliga laboratorier för praktiska tillämpningsövningar.

Lärare.

Undervisningen skulle enligt förslaget bestridas av lektorer och facklärare med fast anställning samt assistenter och extra lärare, förordnade på viss tid eller tills vidare.

Skolformer­

De tre skolformerna, lårlingsskolor, yrkesskolor och tekniska fackskolor, nas inbördes förhållande. böra enligt kommitténs förmenande var för sig fullfölja sin bestämda upp­ gift. Den meningen, att lärlingsskolan bör förbereda för yrkesskolan, denna för fackskolan och denna sistnämnda slutligen för tekniska hög­ skolan, kan kommittén icke biträda. Dock böra lärlingsskolorna samtidigt med att de fullfölja sin uppgift att meddela arbetaren ett visst minimum av yrkesbildning i regel bliva grundläggande skolor för yrkesskolorna. Om erfarenheten kommer att visa. att särskilda åtgärder äro 'önskvärda för underlättandet av yrkesarbetares tillträde till de tekniska fackskolorna, anser kommittén, att detta behov vida bättre kan tillgodoses genom in­ rättandet å de orter, där fackskolorna bliva förlagda, av särskilda förbe­ redande kurser än genom att i de egentliga yrkesskolornas undervisning inpressa lärokurser, som äro av nytta endast för det fåtal av dessa skolors lärjungar, som önskar vinna inträde vid de tekniska fackskolorna. Unge­ fär samma synpunkter gör kommittén gällande gent emot åsikten, att°de tekniska fackskolorna böra vara förberedande skolor för de högre tekniska läroanstalterna.

Tekniska

1 etniska skolan i Stockholm skulle enligt kommitténs förslag efter ut­ skolan i Stockholm, brytning av byggnads- och maskinyrkesskolorna samt delvis av tekniska afton- och söndagsskolan och tekniska skolan för kvinnliga lärjungar omor­ ganiseras till en läroanstalt uteslutande för konsthantverk, omfattande dels en konstindustrieil yrkesskola, ordnad i huvudsak på samma sätt som övriga yrkesskolor, dels en högre skola, konsthantverkssltolari, med vilken en sär­ skild avdelning för utbildning av tecknings- och skrivlärare skulle kunna förenas. ■ . ?• . . •. ■ • ,

Nungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90. ' (]3

Konsthantverksskolan bör omfatta skilda avdelningar, tillsvidare för: 1. möbelkonst, 2. skulptur och inodelleringskonst, 3. keramik- och glas­ konst, 4. smides- och grövre metallkonst, 5. guld- och silversmfdeskonst, 6. bokhantverk, tryck- och plakatkonst, 7. textilkonst, 8. dekorativ målning.

Vaije avdelning bör stå under ledning av sin särskilda facklärare eller tacklärarinna. Högsta ledningen av undervisningen i dess helhet och an­ svaret för dess konstnärliga riktning och halt bör tillkomma skolans före­ ståndare.

Skolan bör utrustas med ateljéer, laboratorier och försöksverkstäder och undervisningen i övervägande grad ägnas åt praktiska övningar, så att den, på samma gång den utvecklar lärjungarnas konstnärliga sinne och smak, ger dem förtrogenhet med yrkets teknik och en på egen erfarenhet grundad uppfattning om en kompositions lämplighet för det material och det ändamål, för vilket den är avsedd.

Den hittills förefintliga svårigheten att erhålla för eu väl ordnad yrkes­ Statens nor­

malskola för undervisning kompetenta lärare, effektiva undervisningsplaner samt lämpliga

yrkesunder­ läroböcker och undervisningsmaterial har, såsom redan nämnts, föranlett visningen. kommittén att framlägga förslag om inrättande av en normalskola, där ut­ bildning av lärare för yrkesundervisningen skulle försiggå på det sätt, att personer, som genom längre tids utövning av ett yrke och genom besök i en yrkesskola eller på annat sått förvärvat en god praktisk och teoretisk yrkesbildning, skulle beredas tillfälle att genomgå en jämförelsevis kort — högst 8 veckors — och i övervägande grad rent pedagogisk utbildningskurs. Dylika kurser borde förläggas till eu med avseende på lärjungematerial, lärarkrafter, undervisningsmateriel], antal olika yrkesavdelningar o. s. v. så rikt utrustad läroanstalt som möjligt. Donna‘ läroanstalt skulle samti­ digt, genom att ställas under omedelbar ledning och kontroll av den cen­ trala ledningen, vara denna till hjälp vid utarbetandet av nya organisa­ tionsformer och hjälpmedel för yrkesundervisningen in. in. Normalskolans facklärare, skulle även biträda denna vid inspektion av den fackliga yrkes­ undervisningen vid övriga lärlings- och yrkesskolor. Normalskolan borde vala uppdelad i åtminstone 12 a. 15 olika, fackavdelningar, motsvarande var och en sitt speciella yrke, varvid de i vårt land allmännast före­ kommande och mest betydelsefulla yrkena borde ifrågakomma med undan­ tag likväl av de konstindustriella, vilkas undervisningsbehov skulle till­ godoses av den omorganiserade tekniska skolan i Stockholm. Genom normalskolan skulle staten sålunda övertaga eu väsentlig del av den yrkesundervisning, som eljest skulle ålegat Stockholms stad. Staden bör

64 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 96.

därför deltaga i kostnaderna för skolans verksamhet. Pa samma gång får staden i normalskolan eu ersättning för den undervisning av icke konstindustriell art, som nu meddelas i tekniska skolans afton- och söndags­ skola och som bör avskiljas från tekniska skolan vid dess omorganisation till en uteslutande konstindustriell läroanstalt.

Administra­ Beträffande administrationen föreslår kommittén lokala styrelser för tion och lärlings-, yrkes- och fackskolor samt inrättande av en överstyrelse för hela inspektion. den lägre tekniska undervisningen i riket. Kommittén uttalar den bestämda övertygelsen, att en kraftigare utveckling av det lägre tekniska undervis­ ningsväsendet icke kan väntas, för så vitt icke. den centrala ledningen av densamma anförtros åt en särskild överstyrelse, som med hela sin kraft ägnar sig uteslutande åt denna angelägenhet. Överstyrelsens första upp­ gift bör bliva att praktiskt genomföra den nya organisationen av det lägre tekniska undervisningsväsendet och sålunda i detalj utreda och taga ini­ tiativ i alla hithörande frågor, granska och stadfästa skolreglementen och undervisningsplaner samt biträda med råd och upplysningar vid deras uppgörande. Bland överstyrelsens uppgifter i övrigt betonar kommittén en ofta upprepad och grundlig inspektion av underlydande skolor, anskaffande av lämpliga läroböcker och undervisningsmateriell, åvägabringande av eu väl ordnad statistik in. in. överstyrelsen skulle bestå av en överdirektör och chef samt fyra råd jämte nödigt kansli, bestående av en notarie samt en registrator och aktuarie, därtill en bibliotekarie samt nödig betjäning.

Kommittén anser, att överstyrelsen bör bringas till stånd så snart som möjligt och att dess tillsättande bör utgöra första åtgärden för reforme­ ringen av det lägre tekniska undervisningsväsendet i riket.

8kolornas Lärlingsskolor och yrkesskolor böra enligt förslaget vara kommunala underhåll. anstalter, till vilkas underhåll staten på vissa villkor bidrager dels med två tredjedelar av avlöningen till lärare och föreståndare samt därutöver med 5 å 10 procent av det sålunda beräknade statsanslaget såsom bidrag till anskaffning och underhåll av undervisningsmateriell, dels med två tredje­ delar av kostnaderna för första uppsättningen av undervisningsmateriell.

De tekniska fackskolorna böra uppehållas av staten och inrättas un­ der villkor, att den kommun, till vilken en skola förlägges, åtager sig att tillhandahålla skolan lokal jämte bostad eller bostadsersättning åt skolans föreståndare. Tekniska skolan i Stockholm bör efter dess omorganisation till en läroanstalt för konsthantverk helt och hållet bekostas av staten. Statens normalskola för yrkesundervisningen bör vara en statsanstalt, till vars uppehållande dock Stockholms stad bör lämna ett lämpligt bidrag.

Kung!. Maj:ts Nad. Proposition Nr 96. 65

Kommittén har jämväl framlagt förslag till reglering av avlöningen lör föreståndare, lärare och betjäning vid de lägre tekniska skolorna. Kast anställda lärare och föreståndare vid de lägre tekniska skolorna böra kom­ ma i åtnjutande av pension enligt lag. Åt föreståndare och lärare vid lärlings- och yrkesskolor samt åt andra icke fast anställda lärare ävensom åt deras änkor och oförsörjda barn bör beredas pension efter särskilda grunder.

Genomförandet av kommitténs förslag har beräknats draga en kostnad av i runt tal 1,200,000 kronor årligen och 900,000 kronor för en gång, förutom kostnader för en del byggnader.

Till dessa beräkningar fogar kommittén den anmärkningen, att de slutsummor, vartill beräkningarna lett, utan tvivel måste betecknas såsom icke oväsentligt för låga för genomförandet av ett'fullständigt lärlingsskolesystem för städer, köpingar och andra orter inom riket med mera sammanträngd befolkning. Dels har vid beräkningarna hänsyn tagits endast till städer och köpingar, men icke till de orter på landsbygden, där förutsättningar för inrättandet av obligatoriska lärlingsskolor finnas. Dels torde man med säkerhet kunna antaga, att genomförandet av en lärlingslag betydligt skulle komma att öka antalet lärlingar inom industri och hantverk och därmed även antalet lärlingsskolpliktiga arbetare.

A andra sidan torde man kunna förutse, att det kommer att dröja eu avsevärd tid, innan systemet blir genomfört ens så fullständigt, som vid beräkningarna antagits. Särskilt torde det få anses sannolikt, att många kommuner komma att inskränka sig till att inrätta obligatoriska lärlingsskolor för endast manliga arbetare. Det torde sålunda komma att dröja rätt länge, innan statens kostnader för lärlingsskolorna komma att stiga till de belopp, vartill ovanstående beräkningar lett.

2) Handelsundervisningskommitterades förslag till den lägre handels-

undervisningens ordnande.

Det förslag till deri lägre handelsundervisningens ordnande, som fram­ lagts av de år 1913 tillkallade kommitterade, omfattar, bortsett från handelsgymnasierna, vilkas organisation redan varit föremål för beslut av stats­ makterna, tvenne huvudtyper av handelsundervisningsanstalter, av de kom­ mitterade benämnda handelsskolor och handelskurser.

Handelsskolorna skola enligt förslaget hava till o o ändamål att bibringao Handels­

skolor personer, som ägna eller ämna ägna sig åt handelsverksamhet men icke kunna komma i åtnjutande av högre handelsundervisning, den utbildning, som deras förutsättningar och övriga omständigheter medgiva och som lämpligen erfordras för idkande av handelsrörelse av mindre omfattning eller för anställning i sådan eller för skötande av jämförelsevis mindre krävande platser på kontor eller lager.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 9

66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9(i.

Dessa handelsskolor skola, vara s. k. dagskolor, vilket innebär, att lär­ jungarna skola ägna sin tid helt och hållet åt studierna. Koramitterade föreslå inrättande av två olika typer av dylika handelsskolor, nämligen ett­ åriga och tvååriga. Läsårets längd skulle i båda skoltyperna vara minst

36 veckor, påsk- och pingstlov däri inräknade, med en undervisningstid av 32— 33 timmar i veckan. Undervisningens innehåll och omfattningskulle bliva i det närmaste lika i båda slagen av skolor. Däremot skulle de skilja sig med avseende på elevmaterialet.

1 de tvååriga handelsskolorna skulle lärjungarna intagas direkt efter genomgången 6-årig folkskola, således i regel utan någon praktisk erfarenhet om det yrke, för vilket de skulle utbildas. Under det första året skulle tiden huvudsakligen användas till inhämtande av ökad kunskap i sådana allmånbildande ämnen, som äro grundläggande för ha"ndelsundervisningen: de handelstekniska ämnena skulle till större delen koncentreras till den andra årsklassen. För att vinna inträde i eu ettårig handelsskola skulle fordras att hava genomgått 6-årig folkskola samt att därefter under två år hava varit anställd i praktisk verksamhet, helst i handel eller industri, och att sam­ tidigt hava begagnat sig av undervisningen i »handelsfortsättningsskola». Kommitterade yttra om denna form av handelsskola:

Kommitterade anse, att förutsättningarna för ett försök med en dylik skolform numera ökats genom den anordning av blivande praktiska fortsättningsskolor, som före­ slagits av folkundervisningskommittén. Enligt detta förslag skulle vid våra folkskolor för lärjungar, som avslutat sin folkskolekurs, anordnas olika slag av fortsättningsskolor, däribland även handelsfortsättningsskolor, omfattande jämväl en del ekonomiska ämnen, nämligen bokföring, handelsräkning, varukännedom, välskrivning och korta meddelanden ur handelns geografi och historia. Undervisningen skulle i städerna fortgå företrädes­ vis i form av endags- eller tvådagskurser med en sammanlagd tid av minst 360 tim­ mar, fördelade på två (eller tre) år, och deltagandet däri skulle vara obligatoriskt.

Kommitterade föreställa sig, att lärjungar, som samtidigt med anställning i prak­ tisk verksamhet, helst i handel eller industri, begagnat sig av undervisningen i handelsfortsättniugsskola — vilken kommitterade betrakta som en avsevärd inledning till egentliga liandelsstudier — skulle vara särdeles lämpade för att övergå till den mera koncentrerat fackmässiga undervisningen i en handelsskola. Kursen i denna skoltyp anse kommitterade böra bliva ettårig, bland annat av den anledning, att det icke torde kunna begäras, att ifrågavarande lärjungar skola olfra längre tid åt den samlade teo­ retiska delen av sin utbildning. Kommitterade tro, att dessa lärjungar på grund av sina större praktiska förutsättningar och med den större målmedvetenhet och det star­ kare intresse, varmed sådana personer i allmänhet bedriva sina studier, skola kunna bibringas en utbildning, som i det hela sett icke blir nämnvärt underlägsen deras, vilka direkt från folkskolan övergå till och genomgå en tvåårig handelsskola. Sistnämnda fördelar hos lärjungarna vid de ettåriga skolorna äro i själva verket så betydande, att tillkomsten av den föreslagna folkskolans fortsättningsskola i jämförelse därmed spelar en mera underordnad roll.

Kurnjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06. 67

En viktig synpunkt iir också den, att lärjungar, Rom äga någon erfarenhet av praktisk haudelsverksamhet, bättre äro i stånd att bedöma, huruvida detta yrke lämpar sig för dem såsom livsuppgift. Granskar man därefter de faktiska förhållandena vid nu befintliga handelsskolor i vårt land för att såvitt möjligt söka utröna de större eller mindre utsikterna till de olika ifrågasatta skoltypernas framgång, så blir resultatet ganska tillfredsställande. Av verkställd utredning framgår, att de folkskoleelever, som övergå till handelsskolor, fördela sig på två huvudgrupper. Den ena gruppen går direkt över till handelsskolorna, medan den andra efter en tids anställning i praktisk verksamhet söker sig över till nämnda läroanstalter. Det synes kommitterade mest välbetänkt att taga vara på den utveckling, som sålunda uppstått av sig själv, och detta torde lämpligen böra ske genom att med nö­ diga statsmedel gynna och stärka båda de riktningar, som utvecklingen tagit.

Undervisningen i handelsskolorna skulle omfatta läroämnena svenska, tyska (eller, där så kunde befinnas lämpligare, engelska), geografi, handels­ räkning, bokföring, handelslära, författningskunskap, naturkunnighet (sist­ nämnda ämne dock endast i de tvååriga skolorna), varukännedom, väl­ skrivning, stenograf! och maskinskrivning. Läroämnena skulle vara obli­ gatoriska och minst godkända insikter i samtliga ämnen erfordras för er­ hållande av avgångsbetyg. Skolorna skulle mottaga såväl kvinnliga som manliga lärjungar. Beträffande lärarna uttala de kommitterade, att kompetensfordringarna för meddelande av undervisning i de allmänna ämnena helst borde sättas lika med motsvarande fordringar vid de kommunala mellanskolorna; i fråga om de merkantila ämnena åter borde helst fordras genomgången handelshögskola eller handelsgvmnasium. praktisk affärsvana och anlag för lärar­ kallet. Dock borde föreskrifter rörande kompetensfordringar tills vidare icke utfärdas. Vid samtliga handelsskolor borde liksom vid handelsgymnasierna de ordinarie lärarna tillsättas och rektor förordnas av vederbörande styrelse.

Då det är kommitterades mening, att handelsskolor av det ena eller det andra slaget böra upprättas mera försöksvis, följer härav, att kommitterade anse dessa skolor böra tillsvidare begränsas till ett mindre antal. Kommitterade föreslå upprättande till en början av exempelvis 8 skolor, därav 4 tvååriga, byggda direkt på den sexåriga folkskolekursen, och 4 ettåriga, baserade på sexårig folkskola med fortsättningsskolkurs och två år därefter innehavd anställning i praktisk verksamhet. Beträffande spörsmålet om ifrågavarande lägre handelsundervisnings tillgodose­ ende genom någon form av de redan befintliga högre folkskolorna, hava kommitterade vis­ serligen i princip velat hävda, att handelsskolorna böra vara speciella och fullt fack­ mässigt organiserade läroanstalter samt tillhöra det övriga bandelsundervisniugsväsendet, men kunna praktiskt taget icke se något avsevärdare hinder för att några av dem, så­ som från vissa håll föreslagits, anorduas i form av högre folkskolor. luförandet av en sådan typ vid de högre folkskolorna kräver dock vissa särskilda åtgärder, förutan vilka anordningen i fråga icke skäligen kan ifrågasättas. Dit hör i

68 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. främsta rummet och som eu oeftergivlig fordran uppställande av det villkoret, att de lärare, som anställas för kandelsundervisningen, skola uppfylla samma kompetensfordringar som lärarna vid de fristående handelsskolorna och åtnjuta samma löneförmåner som dessa.

Enligt kommitterades mening skulle statsmedel tillsvidare utgå för 4 ettåriga fristående handelsskolor, 1 tvåårig fristående handelsskola samt 3 tvååriga vid högre folkskolor (handelsfolkskolor).

Liksom vid all handelsundervisning hittills i vårt land höra alla dessa läroanstalter anordnas som samskolor för gossar och flickor.

Kommitterade föreslå, att styrelsen för handelsskola utses i huvud­ saklig likhet med vad som bestämts vid kommunala mellanskolor. Rektorn blir sålunda självskriven ledamot, men de övriga ledamöterna höra över­ allt väljas av kom munal styrelsen. Sistnämnda styrelseledamöters antal anse kommitterade kunna bestämmas till fyra.

Vad de fristående handelsskolorna beträffar, torde de liksom handelsgymnasierna tillsvidare böra lämnas frihet att själva bestämma över sty­ relsens sammansättning. Dock bör såsom en nödig garanti krävas, att styrelsen förutom föreståndaren bör bestå av fyra personer, och att tvä av dessa utses av kommunalstyrelsen. I fråga om samtliga handelsskolor är givetvis önskvärt, att köpmanselementet blir i styrelsen starkt repre­ senterat.

Vad de föreslagna skolornas förläggning beträffar, äro kommitterade av den åsikten, att densamma icke bör på förhand bestämmas, och hålla före, att utvecklingen försiggår enklast och naturligast, om ett visst total­ belopp av statsmedel för ändamålet anslås och vederbörande på olika orter ha att ansöka om understöd från nämnda anslag hos Kungl. Maj:t, som efter vederbörlig granskning avgör, till vilka sökande understöden böra utgå. Härvid bör emellertid särskilt den synpunkten tagas i betraktande, att ingen ort, utom de allra största städerna, bör erhålla handelsskola, om handelsgymnasium förut där åtnjuter understöd.

Angående principerna för åtnjutande av statsunderstöd finna kommit­ terade icke skäl att i fråga om de av kommitterade sålunda föreslagna fristående handelsskolorna frångå de grunder, som av 1913 års riksdag fastställdes för handelsgymnasierna och som i huvudsak innebära, att ett visst maximibelopp stadgas för statsbidraget, vars storlek i övrigt med hän­ syn tagen till olika omständigheter noga lämpas efter varje skolas verk­ liga behov, samt att kommunen eller enskilda åläggas vissa förpliktelser, däribland att lämna ett visst årligt kontant bidrag till skolans underhåll. Samma grunder föreslås beträffande handelsfolkskolorna.

På grund av tillgängliga uppgifter har uppgjorts en beräkning, som

Kung!. MajUs Nåd. Proposition Nr 9(1. 09 giver vid handen, att ett maximibelopp av 9,600 kronor skulle visa sig tillräckligt, för en tvåårig skola och ett motsvarande belopp å 7,100 kronor för en ettårig.

Beträffande kommunernas eller enskildas skyldigheter gentemot skolorna skulle liksom i fråga om handelsgymnasierna gälla, att de först och främst ha att tillhandahålla erforderliga lokaler. Angående åter det kon­ tanta bidraget från samma håll är i fråga om handelsgymnasierna före­ skrivet, att det skall uppgå till minst en tredjedel av statsunderstödet. Kommitterade anse emellertid, särskilt med hänsyn till önskvärdheten att så vitt möjligt bana väg för de nya skolornas upprättande, tillräckligt, om kommuner eller enskilda åläggas att bidraga med ett kontant belopp motsvarande minst en fjärdedel av statsunderstödet åt de fristående handels­ skolorna.

I fråga om viktigare villkor i övrigt torde liksom angående handels­ gymnasierna böra bestämmas, att handelsskola för att kunna erhålla stats­ understöd bör äga minst 15 lärjungar i varje årsklass.

De avgifter, som skola erläggas av lärjungarna vid de fristående två­ åriga handelsskolorna, anse kommitterade, bland annat med hänsyn därtill, att alla ämnen gjorts obligatoriska, och att alltså ingen tilläggsavgift ifrågakommer, kunna bestämmas till 50 kronor för vartdera året. För de ett­ åriga skolorna torde ett årligt belopp å 75 kronor få anses skäligt. Vid handelsfolkskolorna böra däremot inga avgifter förekomma.

Liksom beträffande handelsgymnasierna torde i fråga om handelssko­ lorna böra stadgas en viss minimilön för den ordinarie lärarpersonalen. Kommitterade föreslå i sådant avseende samma lönevillkor som för lärarna vid de kommunala mellanskolorna.*E

De av kommitterade föreslagng handelskurserna skulle hava till ändamål Handete-

kurser. att meddela utbildnina åt personer, som redan äro anställda i praktisk verk­ samhet och icke kunna avbryta denna anställning för genomgående av eu samlad kurs. Vidare skulle de tillgodose det behov av fortsatt utbild­ ning i speciella ämnen, som kunde förefinnas hos personer, vilka redan erhållit utbildning för handelsyrket i handelsskola, handelsgymnasium eller annan läroanstalt.

Kommitterade anse, i likhet med 1908—1910 års kommitté, att handelskurser böra organiseras dels i form av en lägre fast kurs med obligatoriska ämnen, huvud­ sakligen avsedd för yngre lärjungar, som slutat folkskolan och vunnit anställning i praktisk verksamhet, dels ock i form av valfria kurser, av större omfattning i fråga om ämnen och kunskapsmått och huvudsakligen avsedda för ett högre ålders­ stadium.

70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Då emellertid behovet av en fast lägre kurs blir tillgodosett genom de av folkundervisningskommittén föreslagna kandelsfortsättningsskolorna, inskränka sig kommitterade till att yttra sig om upprättandet av de valfria kurserna. De lägsta av dessa kunna tills vidare ersätta den fasta kursen.

Kurserna böra å de lägre stadierna även omfatta allmänbildande ämnen men i övrigt till övervägande del avse utbildning i specialgrenar. De böra vara så ordnade, att ämnena kunna sammansättas till vissa serier för de lärjungar, vilkas omständigheter medgiva en mera mångsidig utbildning, men på samma gång omfatta en fristående och avslutad kurs inom varje ämne.

För att undervisningen må leda till åsyftat resultat, anse kommitterade ound­ gängligt, att nämnda kurser erhålla en så vitt möjligt fast organisation. Ett huvud­ villkor härför torde vara, att lärjungarna indelas i vissa grupper alltefter sina olika förutsättningar, och att även ämnen, timtal och kursernas beskaffenhet lämpas efter dessa olika grupper.

Undervisningen vid dessa handelskurser skulle därför omfatta vitt skilda stadier. De kommitterade föreslå härvidlag en indelning av lärjunge­ materialet i tre grupper, nämligen: grupp I, sådana som endast genomgått 6- eller 7-årig folkskola eller motsvarande, eventuellt även fortsättningsskola; grupp II, sådana som genomgått statsunderstödd ett- eller två­ årig handelsskola eller motsvarande; grupp III, sådana som genomgått stats­ understött handelsgymnasium eller motsvarande.

Läroämnena skulle på det lägsta stadiet vara såväl allmänna som speciellt kommersiella, på de högre stadierna endast speciella. De ämnen, som skulle komma i fråga, vore: svenska, tyska, engelska, franska, ryska, spanska, ekonomisk geografi, författningskunskap, nationalekonomi, bokfö­ ring med handelskorrespondens och övriga kontorsarbeten, handelshus, handelsräkning, kemi, varukännedom, välskrivning, stenograf! och maskin­ skrivning. Samtliga läroämnen skulle vara valfria och umlervisningen i varje ämne omfatta en fristående och avslutad kurs. Samtidigt skulle flock ämnena kunna sammansättas till vissa serier för de lärjungar, som önskade en mera mångsidig utbildning.

Läsaret skulle omfatta minst 30 veckor, påsk- och pingstlov samt öv­ riga lovdagar däri inräknade, och fördelas på två terminer.

Lärokursen i varje ämne skulle omfatta minst två och högst sex ter­ miner, dock borde lärjunge med nödiga förkunskaper beredas möjlighet att kunna medhinna kursen på kortare tid än den normala. Undervisningen i varje ämne och kurs skulle omfatta minst en och högst fem timmar i veckan. Undervisningstiden skulle i allmänhet förläggas till aftnarna mellan kl. 6 och kl. 10, för de yngre lärjungarna ej gärna senare än kl. 8. De kommitterade ifrågasätta även ett par andra utvägar, som dock anses kunna endast i undantagsfall anlitas, nämligen att antingen för­ lägga undervisningstiden till kl. 8—10 f. m. eller att koncentrera under­

Kumjl. Maj:ts Mild. Proposition Nr 96. 71 visningen på en hel eller tvä /intim dagar i veckan, varvid hel dag skulle omfatta sex, halv dag tre timmar. Kornmitterade uttala den be­ stämda åsikten, att ingen undervisning borde förläggas till söndagarna samt att lördagens afton borde så litet som möjligt anlitas för ända­ målet. Rörande lärarnas kompetens, anställning och avlöning anse kommitterade, att full frihet härvidlag borde lämnas de lokala styrelserna, De kornmitterade beröra frågan om skolplikt för minderåriga, som äro anställda i handel, men anse icke, att dylik skolplikt för närvarande bör ifrågasättas, bl. a. av det skäl, att handeln icke upptagits bland de yrken, som skulle beröras av den föreslagna lärlingslagen. Kornmitterade om­ nämna dock, att förslag om skoltvång för i handel anställda minderåriga framkommit från flera håll samt att dylikt tvång, gällande såväl kommu­ nerna i fråga om upprättande av skolor som handelslärlingarna i fråga om deras besökande, förekommer i åtskilliga länder, där man då också tilläm­ par systemet med fast anställda handelslärlingar. Kornmitterade föreslå upprättande av handelskurser på till en början 10 platser. Kurserna skulle antingen kunna anordnas såsom fristående skolor, som hade dylika handelskurser till uteslutande uppgift, eller an­ ordnas i samband med skolor, som vid sidan av sin övriga verksamhet önskade upprätta en handelslinje av denna beskaffenhet. Enligt koinmitterades mening bör statsunderstöd endast utgå till kom­ muner, korporationer och föreningar. Dels kräva nämligen de högre handelskurserna i vissa avseenden större förutsättningar i fråga om organi­ sation och ledning än handelsskolorna, dels torde de komma att i vissa fall medföra jämförelsevis större utgifter, därest undervisningen skall ut­ vidgas till att omfatta högre och speciellare kunskapsområden och kunna hållas uppe på önskvärd nivå. Rörande den yttre formen för de läroanstalter, som komma att anordna handelskurser, anse kornmitterade, att stor frihet bör medgivas. Så bör anslag kunna beviljas dels åt skolor, som ha nämnda undervisning till uteslutande uppgift, dels åt andra skolor, t. ex. handelsgymnasier, tekniska skolor och borgarskolor, som vid sidan av sin övriga verksamhet önska upprätta en handelslinje av denna beskaffenhet. Kornmitterade föreslå understödjande av 10 läroanstalter för handels­ kurser och beräkna 10,000 kronor till vardera av 2 större, 7,000 kronor till vardera av 6 medelstora och 5,000 kronor till vardera av 2 mindre skolor. Minst 40 lärjungar böra deltaga i handelskurserna, för att läroanstalten skall kunna erhålla statsunderstöd. Såsom avgifter föreslås för varje ter­

72 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. min 5 kronor för vart och ett av ämnena i allmänhet och 20 kronor för varje främmande språk.

Såsom villkor för statsbidragets erhållande föreslås, att åtminstone en serie av minst fyra läroämnen, avsedda för en och samma grupp av elever och omfattande 10—15 timmar i veckan, skulle anordnas varje läsår, samt att lärjungarnas antal skulle vara minst 40 med minst 10 i vartdera av fyra ämnen.

Kommunala Kommitterade förorda, att kommunala eller rent privata läroanstalter och enskilda läroanstalter. :iv olika typer, som icke erhållit understöd ur de övriga anslagen, må kunna komma i åtnjutande av ett mera begränsat bidrag från stats­ verket.

Angående beloppet av nämnda bidrag föreslå kommitterade högst 2,000 kronor till varje skola. Om detta understöd beräknas utgå till 5 skolor i landet, kan anslaget sålunda begränsas till 10,000 kronor. Be­ stämmelserna böra dock enligt kommitterades mening avfattas så, att nå­ got maximiantal av läroanstalter, som må kunna årligen ifrågakomma till nämnda förmån, icke fastställes. Om det sålunda något år befinnes lämp­ ligt att utdela 2,000 kronor endast åt vardera av tre skolor, så må ytter­ ligare fyra skolor kunna erhålla 1,000 kronor vardera o. s. v.

Beträffande de kvalifikationer, som av sådana läroanstalter skulle krävas, anse kommitterade i främsta rummet böra föreskrivas, att de skola hava gjort sig kända genom värdefull och gagnande verksamhet inom handelsundervisningens område. Vidare bör man på dem ställa de anspråken, att kortare kurser än terminskurser icke må vid läroanstalten förekomma, att bestämda inträdesfordringar må tillämpas och lärjungar mottagas endast vid terminernas början, att lärarpersonalen bör inneha erforderliga förut­ sättningar för sitt kall och vara med skäliga belopp avlönade, samt att tjänliga undervisningslokaler och erforderlig undervisningsmateriell stå till skolornas förfogande.

Administra­ 1 fråga om administrationen av såväl handelsskolorna som handelstion och kurserna föreslå kommitterade, att dessa skulle ställas under ledning av ■central led­ ning: lokala styrelser, i vilka köpmannaelementet borde vara starkt representerat. Den centrala ledningen av handelsskoleväsendet föreslås förlagd till kom­ merskollegium eller den myndighet, som kunde komma att träda i dess ställe, dock beträffande de till handelsskolor ombildade högre folkskolorna, de s. k. handelsfolkskolorna, under samverkan med folkskolöverstyrelsen. Denna samverkan skulle omfatta bland annat yttranden rörande högre folk­ skolas ombildning till handelsskola samt därmed i sammanhang stående

Knnyl. Maj:ls Nåd. Proposition AV 9(i. 73 framställningar till Kungl. Magt om statsunderstöd, varjämte ledamot av folkskolöverstyrelsen skulle äga rätt att besöka dylik ornbildad skola och, om lian funne skäl till anmärkning, skriftligen delgiva kommerskollegium denna.

Den centrala ledningen skulle förstärkas genom inrättande av eu h andelsundervisningsnämnd, bestående av den av Kungl. Maj:t förordnade inspektören över handelsundervisningen jämte två andra ledamöter, av vilka den ene skulle representera den kommersiella, den andre den pedagogiska sakkunskapen.

Kommitterade betona emellertid, att den sålunda föreslagna formen för central ledning vore att betrakta som en övergångsform till en full­ ständig centralstyrelse, som i framtiden måste inrättas. Kommitterade ifrågasätta även, huruvida icke nämnda framtida styrelse borde förenas med den av 1907 års kommitté för den lägre tekniska undervisningens ordnande föreslagna överstyrelsen för rikets tekniska skolor, och uttalar möjligheten av att det kunde visa sig lämpligt att härtill som en tredje gren ansluta en central ledning för navigationsskolorna.

3) Folkundervisning skommitténs förslag till omorganisation

av fortsätt ning sskolan.

Folkundervisningskommitténs förslag avser en genomgripande omda­ Allmänna

grunder. ning av hela fortsättningsskolväsendet. Fortsättningsskolan skall enligt förslaget göras till en ungdomsskola i mera egentlig betydelse. Under­ visningen skall, utan att uppgiva sitt sedligt uppfostrande och allmänbil­ dande syfte, omläggas i praktisk riktning. Och fortsättningsskolan skall göras obligatorisk såväl för kommunerna med avseende på dess inrättande som för ungdomen med avseende på dess besökande.

I överensstämmelse med dessa grundlinjer för fortsättningsskolans re­ form framlägger kommittén förslag till ny organisation av denna skola och ny undervisningsplan för densamma jämte förslag till förändrade grunder för rekryteringen av dess lärarkår samt för skolans förvaltning och ekonomiska ställning. För att erhålla en benämning på den nya fortsättningsskolan, som kunde angiva det mest karaktäristiska för dess undervisningsprogram, använder kommittén uttrycket »yrkesfortsättningsskola».

I väsentliga avseenden stöder kommittén sina förslag dels på tan­ kar och yttranden, som sedan flera år tillbaka framträtt i vårt eget land och även inom riksdagen vunnit anslutning, dels på erfarenheter från motsvarande område av skolväsendet i de större kulturländerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 10

74 Kutig!, Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.

Fortsätt- Fortsättningsskolans uppgift formuleras av kommittén sålunda: Fort-

ni ngsskolans

uppgift. sättningsskolan skall, i den mån det låter sig göra, taga sikte på det praktiska arbete, som sysselsätter dess lärjungar eller sannolikt skall bliva deras framtida livsuppgift; den skall i huvudsak samla sin under­ visning omkring detta arbete och såmedelst kunna omedelbart främja de ungas intresse och duglighet för deras levnadsyrke; samtidigt härmed skall den fullfölja undervisningens förnämsta syfte, främjandet av lärjung­ arnas sedliga och intellektuella utveckling och deras utbildning till dug­ liga samhällsmedlemmar. Tydligt torde vara, säger kommittén, att ett program av denna in­ nebörd drager en bestämd gräns mellan fortsättningsskolan, den prak­ tiska ungdomsskolan, å den ena sidan och folkskolan, den allmänna barn­ skolan, å den andra. Yrkessyn- Det mest utmärkande för den framtida fortsättningsskolan är enligt

punkten i

fortsättnings- förslaget yrlcessynpunktens upptagande i dess undervisning. Frågan blir skolans un­ då närmast den, på vad sätt och i vilken mån detta kan ske. Härom

dervisning.

yttrar kommittén:

Klart är, att den ifrågavarande synpunktens upptagande innebär, att i fortsättningsskolau skall, i den man ske kau, meddelas verklig yrkesundervisning, dels teo­ retisk sådan, eller undervisning om yrket, dels ock, så vitt möjligt, praktisk handled­ ning i yrkesarbetet, eller undervisning i yrket. Att en undervisning i yrket är önskvärd torde få anses självklart. I många fall måste dock på grund av de yttre omständigheterna för skolarbetet tanken på en sådan undervisning .vara utesluten. Så i fråga om jordbruksyrket. En verklig under­ visning i jordbruksarbetet skulle nämligen förutsätta, att skolan ägde en lantgård eller ett småbruk till sitt förfogande, där lärjungarna året om och på alla tider av dagen kunde sysselsättas. Detta är uppenbarligen omöjligt. Fortsättningsskolan får i ett sådant fall inskränka sig till en undervisning om det praktiska arbetet och grunderna för detsamma. Den får dämd på det bästa möjliga sätt utnyttja dels det åskådnings­ material, som den äger eller i skolans omgivning kan erhålla, dels och framför allt den genom deltagande i yrkesarbetet vunna erfarenhet, som lärjungarna föra med sig. I andra fall åter, såsom där fortsättningsskolan har att samla sin undervisning kring något industriellt arbete eller något hantverk, kan det vara möjligare för skolan att åstadkomma en undervisning i yrket. Ett villkor bland andra härför är då, att skolan är i besittning av en för ändamålet inredd och utrustad skolverkstad. Att skolverkstaden nödvändiggör ett visst hänsynstagande till mästarnas och ar­

betsgivarnas uppfattning är uppenbart. Men hela yrkes fortsättning sskolan, med eller utan skolverkstad, hör stå i samförstånd med det praktiska livets män, både arbets­

givare och arbetare. Både dess upprättande och dess ledning bör försiggå under med­ verkan av yrkesmän. Sker detta, så bortfaller större delen av de svårigheter, som anförts som skäl mot skolverkstaden.

Kommittén sammanfattar sin åsikt i fråga om skolverkstaden i föl­ jande punkter:

Kung!. Mqj:tn Nåd. Proposition Nr 06. 75

Skolverkstadeu bör icke anses som eu ovillkorligt nödvändig men väl som en från synpunkten av fortsättningsskolans viktigaste uppgifter nyttig och ensidig be­ ståndsdel av fortsättningsskolan; dess upprättande må bliva beroende av ekonomiska, lokala och personliga förhållanden och bör icke företagas annat än i samförstånd med vederbörande arbetsgivare, varjämte bör tillses, att undervisningen i skolverkstaden kommer att bestridas av en person, som på samma gång han har förmåga att meddela undervisning är i besittning av framstående yrkesskicklighet; lärjungens arbete i skolverkstaden bör hava till uppgift dels att från vissa synpunkter utfylla de kun­ skaper, som lärjungen vinner i arbetsgivarens verkstad, och att i övrigt främja hans yrkesskicklighet, dels att tjäna som stöd för den övriga arbetsundervisningen och för skolans karaktärsuppfostrande strävanden.

Om fortsättningsskolan enligt kommitténs mening icke alltid kan bidraga till lärjungarnas fackbildning genom undervisning i yrkesarbetet, kan den däremot alltid, menar kommittén, göra det genom undervisning om detta arbete eller med andra ord genom teoretisk yrkesundervisning. Den kan i anslutning .till lärjungarnas erfarenheter från deras praktiska arbete meddela undervisning om grunderna för yrkets teknik och om de verktyg och andra hjälpmedel, varav det betjänar sig; den kan giva dem undervisning i de delar av naturkunnigheten, som ha största betydelsen för yrket, samtal räkning, bokföring och fackritning med tillämpning på yrket; den kan låta dem få noggrannare kännedom om råvarorna och deras ur­ sprung och om arbetsprodukternas betydelse och deras spridning i markna­ den. lämna dem meddelanden om lämpliga delar av närings- och arbetslagstiftningen. giva dem goda hygieniska anvisningar för arbetet och låta dem få göra bekantskap med yrkets historia. Det är uppenbart, att även eu dylik undervisning är av praktiskt värde. Den bör ock vara ägnad att höja lärjungens intresse för hans arbete och höja hans aktning för det­ samma.

Det är nu i varje fall tydligt, att yrkesundervisningen i fortsätt­ ningsskolan, den må nu bliva både praktisk och teoretisk eller endast teo­ retisk. måste enligt kommitténs förslag få jämförelsevis anspråkslös omfatt­ ning och att yrkesfortsättningsskolan i regel icke skall kunna göra an­ språk på att vara yrkesskola i egentlig mening. Hon blir en praktiskt anlagd ungdomsskola med syfte att omfatta hela skaran av den ungdom, som avgår från folkskolorna utan att övergå till andra läroanstalter, och hon skall som sådan framdeles som hittills komma att tillhöra det allmänna skolväsendets område.

Det är kommittén i detta sammanhang angeläget att framhålla, att kommitténs förslag om yrkessynpunktens upptagande i fortsättningsskolans undervisning icke inne­ bär, att fortsättningsskolan enligt kommitténs mening på så sätt skulle kunna er­ sätta yrkesskolan. Kommittén skulle finna det mycket beklagligt, om den efter

76 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

kommitténs åsikt högst behövliga omläggningen och utvecklingen av vår fortsättuiugsskola skulle i minsta man hämma strävandet mot det likaledes viktiga målet att få till stånd ett omfattande och mångsidigt yrk esskol väsen. Erfarenheten från andra länder visar, vad eftertanken för övrigt lätt ger vid handen, att yrkesfortsättnincrsskolan och yrkesskolan båda äro nödvändiga. kika 1^et SOm den ombildade fortsättniugsskolan kan minska yrkesskolans bebovlighet, bör den kunna göra den skolform, som heter högre folkskola över­ nödig.

Stallare och

sy ägare for­ Den svaghet, som ännu i många avseenden vidlåder vår folkskola,

mer

måste enligt kommitténs mening medföra, att yrkesfortsättningsskolan.-

av fortsätt-

ningsskolft. program i ett stort antal fall icke kan i avsevärdare mån förverkligas. Vi ha därför, förmenar kommittén, att räkna med att fortsättningsskolan hos oss måste antaga olika grader av utveckling ned ifrån sådana, som närma sig ersättningsskolans typ, upp till dem, som betecknas av de högst utvecklade yrkesfortsättningsskolorna.

„ . Kommittén anser, att en väl inhämtad fullständig lärokurs i eu välordnad sexårig folkskola, helst efter genomförandet av sådana förändringar i dennas läro­ plan, som av "kommittén föreslagits i betänkandet angående folkskolorna, skall kunna giva de nödiga förutsättningarna för en efter yrkesfortsättningsskolans grundsatser anlagd undervisning. I fråga om de fall åter, där sådana förutsättningar icke kunna anses föreligga, d. v. s. i fråga om fortsättningsskolor med svagare skolformer till underlag, far man Jämka sig en läroplan mera liknande den nuvarande fortsättmngsskolan, dock med så praktisk läggning, som omständigheterna möjliggöra. Kom­ mitténs uppfattning är således den, att allestädes, där förutsättningar för en fortsatt undervisning i enlighet med yrkesfortsättningsskolans program förefinnas, detta pro­ gram bor bestämma den fortsatta undervisningens karaktär och att i varje fall detsamma bör framstå som det mål, vilket man, så långt omständigheterna medgiva, soker närma sig. Behovet av ökad omvårdnad om den ungdom, som lämnat folksko­ lorna, synes i varje fall redan nu kunna i ej oväsentlig grad tillgodoses. Och detta behov ar enligt kommitténs mening så viktigt, att en reform av fortsättningsskolvasendet icke later sig undanskjuta, även om det program för fortsättningsskolans undervisning, som av principiella grunder bör uppställas, därvid till en början endast i ofullkomlig grad och i ett mindre antal fall kan förverkligas

O

Olika typer

av yrkesfort- Grundsatsen om undervisningens koncentration kring det praktiska sättnin gs- arbete, som sysselsätter lärjungarna eller sannolikt skall bliva deras fram­

skola.

tida livsuppgift, leder i organisatoriskt hänseende följdriktigt till kravet på en uppdelning av fortsättningsskolan i olika typer allt efter de skilda yrken eller sysselsättningar, som undervisningen enligt den nämnda grundsatsen har att taga hänsyn till. Härom yttrar kommittén:

De skoltyper, för vilka kommittén framlägger förslag till läroplaner äro: fortsattnmgsskolor i jordbruksbygder, industriella fortsättningsskolor i anslutning dels till järnindustri, dels till träindustri, dels till textilindustri, hantverksfortsättningsskol&r

Kanyl. Maj:In Nåd. Proposition Kr 90. 77

*amt, fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till beklädrmdsyrkena, liaudelsfortsättningsskolor samt fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till det husliga arbetet.

Läroämnena i fortsättningsskolan böra enligt kommitténs mening vara F<-: (.dittillDg:**

.skolan*

arbetskunskap, medborgarkunskap och modersmålet. Därjämte skall, därest

il mneskret*.

icke i vederbörlig ordning annorlunda beslutas, någon kortare del av läro­ tiden ägnas åt kristendomsundervisning. Vad angår lärokursen i arbetskunskap, ligger det i sakens natur, att detta ämnes läroinnehåll måste bliva olika i olika typer av för isättning?skolor. Härom yttrar kommittén bland annat:

I jordbruksbygdernas fortsättningsskolor t. ex. måste det bliva ett helt auuat än i industriorternas, i handelsfortsättningsskolor ett väsentligen annat än i häntverksfortsättningsskolor o. s. v. Detta hindrar emellertid icke, att det olikartade innehållet kan och bör i de olika slagen av skolor betraktas och tillrättaläggas efter i stort sett enahanda synpunkter. Härvid är att ihågkomma, att arbetskunskapen icke egentligen är ett skolämne i hävdvunnen mening med ett strängt enhetligt läroinnehåll utan snarare är att betrakta som ett koncentrationsämne, som i sig uppsamlar lärostoff från olika håll, i syfte att undervisningens föremål, d. v. s. det yrke eller praktiska arbete, varom i varje fall är fråga, måtte bliva klarare och all­ sidigare belyst. Särskilt är det två huvudsynpunkter, som vid hithörande undervisning alltid böra beaktas. Det gäller nämligen att företrädesvis fatta i sikte å ena sidan vad man skulle kunna kalla för det ifrågavarande yrkets naturlära och teknik och å andra sidan dess ekonomi. Av dessa synpunkter giver sig den förra så att säga av sig själv, medan däremot den senare icke torde vara lika självfallen. Och dock är det både för den enskilde och det allmänna av icke ringa betydelse, att jämväl arbetaren och den mindre yrkesidkaren lära sig att med sparsamhet och omtanke tillvarataga och ut­ nyttja sitt yrkes möjligheter liksom ock att de till någon omfattning öva sig med sådan bokföring och sådana praktiska beräkningar, som tillhöra en rationell yrkesdrift. Men det arbete, som utgör undervisningens föremål, kan i de flesta fall lämp­ ligen betraktas även från andra synpunkter än de nu angivna. Särskilt i vissa slags fortsättningsskolor blir det av betydelse, att uppmärksamheten riktas på yrkets hygien. En mängd yrken drivas ju under sådana förhållanden, att de unga arbetarna väl be­ höva få undervisning om vad de ha att iakttaga för att icke genom eller under ar­ betet taga skada till sin hälsa. Vidare har närings- och yrkeslagstiftningen så stor omedelbar betydelse för en del yrken och yrkesgrenar, att det synes ändamålsenligt, att undervisning om de viktigaste hithörande författningsbestämmelserna meddelas i samband med de delar av arbetskunskapen, som de närmast avse. Slutligen kan det i många fall vara ägnat att öka lärjungarnas intresse för yrkesarbetet, om några korta meddelanden, där tiden det tillåter, lämnas dem rörande detta arbetes geografi och historia.

Vad ämnet medborgarkunskap beträffar, framhåller kommittén, att undervisningen däri bör framför allt avse att stärka de ungas känsla av samhörighet med och ansvar gent emot andra.

78 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 96.

Det gäller härvid att för lärjungarna klargöra, huru de såsom samhällsmedlemmar ha intressen, gemensamma med andras, huru dessa tillvaratagas och främjas, huru den enskilde såsom samhällsmedlem har både förmåner och plikter m. m„ allt i syfte att, i den mån det för skolan är möjligt, bidraga till att uppfostra de unga till att var på sin plats med intresse och ansvarskänsla göra sin insats i det samhälleliga livet.

Fortsättningsskolans ideella och allmänbildande karaktär bör enligt kommitténs mening komma till synes bland annat därigenom, att åven modersmålet får intaga en viktig plats i dess undervisningsplan.

Huvudsynpunkten för undervisningen i detta ämne måste i enlighet härmed bliva främjandet av lärjungarnas rent personliga utveckling. I den uppgiften ingår såsom ett betydelsefullt moment väckandet och stärkandet av de ungas lust för god läsning. Härvid gäller det bland annat att tillfredsställa det behov av nöjesläsning, som före­ finnes hos lärjungarna, och att göra det på ett sådant sätt, att läsningen blir verkligt utvecklande för dem. Därjämte framträder också här fortsättningsskolans starkt prak­ tiska läggning. Undervisningen måste nämligen uppställa som mål för sig att även främja den användning av modersmålet särskilt i avseende på dess skriftliga behand­ ling, som är av direkt betydelse för närings- och affärslivet.

Enligt kommitténs åsikt bör kristendomskunskapen i fortsätta i ngsskolan icke vara ett läroämne i vanlig mening, ett kunskapsämne, vari bestämda lärokurser enligt en viss fastställd läroplan skola genomgås och inhämtas. Tonvikten måste helt falla på den ideella uppgiften, på under­ visningens uppfostrande, karaktärsbildande syfte.

Med hänsyn till de olika synpunkter, som i denna fråga kunna göras gällande, har kommittén icke velat göra kristendomsundervisningen på samma sätt som de i det föregående omförmälda ämnena till ett i fortsättningsskolan obligatoriskt läroämne utan ansett, att de kommunala skol­ myndigheterna böra på denna punkt äga en viss frihet.

Vidkommande frågan om fortsättningsskolans befattning med ung­ domens fysiska utbildning betonar kommittén, hurusom det både ur syn­ punkten av lärjungarnas rent kroppsliga utveckling och ur allmän uppfostringssynpunkt helt visst vore eu fördel, om åt gymnastiken och idrotten kunde givas en framträdande plats i skolans arbetsordning. Ett avgörande hinder härför möter dock enligt kommitténs mening i den ytterst begränsade tid man har att räkna med. Lärjungarnas fysiska ut­ bildning kan därför även i bästa fall icke bliva mer än en uppgift vid sidan av de huvudsakliga.

På tal-om fortsättningsskolans fostrande och ledande verksamhet erinrar kommittén om hurusom de unga i många fall åro i behov av en ledning, under vilken de i frihet kunna få organisera sig till mer eller mindre självstyrda kamratliga sammanslutningar — läsecirklar, diskussionsklubbar,

Kungl. Maj:ts Säd. Proposition År !JC. 70

leklag. idrottsföreningar och dylikt — vilka, rätt ledda, äro ypperliga medel i striden mot de mindre goda inflytelser, för vilka de unga äro utsätta. Det vore, anser kommittén, önskvärt, om sådan fri verksamhet kunde förbindas med fortsättningsskolan, framför allt därigenom, att dennas lärare toge initiativ till och själva deltoge i densamma.

Möjligheterna för förläggningen och fördelningen av fortsättnings- I.ärotiden. skolans arbetstider äro sfi talrika och de lokala förhållanden, till vilka det gäller att bär taga hänsyn, så mångskiftande, att största möjliga frihet synes böra tillerkännas de lokala skolmyndigheterna vid ordnandet av denna angelägenhet. Endast i tvenne hänseenden är enligt kommitténs mening en begränsning av kommunernas bestämmanderätt på detta om­ råde erforderlig: fortsättningsskolans arbetstid bör under inga förhållanden få inkräkta på den för folkskolan lagstadgade undervisningstiden, och det bör genom lagstiftning bestämmas, att undervisningstiden i fortsättnings­ skolan icke får utsträckas längre än till kl. 8 e. in.

Om nödvändigheten att göra fortsättningsskolan obligatorisk yttrar Skolplikt. kommittén:

Det torde icke kunna bestridas, att fortsättningsskolväsendets omorganisation i den riktning kommittén föreslagit är ett statsintresse av synnerlig vikt. Med hänvisning till vad. i kap. I av kommitténs betänkande angående fortsättningsskolan anförts om fortsättningsskolans betydelse och om nödvändigheten av dess omgestaltning efter tidsförhållandenas krav vill kommittén framhålla, att vad som genom en förbättrad ungdo ^uppfostran star att vinna ej mindre för arbetsduglighetens främjande än ock för höjande av den allmänna medborgerliga bildningen utan tvivel innebär för vårt folk i materiellt och andligt hänseende ett krafttillskott, som icke är att underskatta. Med hänsyn härtill och till den skarpa tävlan i olika avseenden, som för närvarande är radande nationerna emellan, torde man därför kunna säga, att staten för sin e<ren skull och ur synpunkten av det allmänna bästa har både rätt och plikt att här in­ gripa, i.syfte att vad som på detta område behöver göras också måtte bliva gjort. ^Härtill kommer, att den undervisning och uppfostran, varom fråga är, synes vara av sa stort värde för de unga själva, att det icke lämpligen bör göras beroende av godtycke eller tillfälligheter, huruvida de skola komma i åtnjutande av sådan under­ visning och uppfostran eller icke. Visserligen vore det, ej minst på detta område, lyckligast, om allt slags tvang kunde undvikas, men liksom det, såsom förut framhållits, i flera andra länder icke befunnits möjligt att uteslutande på frivillighetens grund uppbygga ett ändamålsenligt ordnat fortsättningsskolsystem, så torde det icke heller i vårt land lyckas att utan någon form av skotvång nå det mål, vartill man med fortsättningsskolreformen syftar.

På grund av vad kommittén anfört anser sig kommittén böra föreslå, att allmän lagstadgad fortsättning sskolplikt införes, i det att rikets kom-

8(1 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. rnuner förpliktas att inrätta för ungdomen obligatoriska fortsättningsskolor. 1 varje kommun skall finnas en eller, där förhållandena sådant påkalla och medgiva, flera fortsättningsskolor. Undantagsvis må dock, efter Kungl. Maj:ts medgivande, tvenne eller flera närliggande kommuner kunna förena sig om en gemensam fortsättningsskola, där ringare folkmängd och övriga förhållanden påkalla en sådan anordning. Huruvida kommun må för viss tid helt befrias från skyldighet att inrätta fortsättningsskola, skall i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t prövas och avgöras.

I fråga om den obligatoriska lärokursens längd och fördelning gör kommittén följande uttalande:

Den för de fortsättningsskolpliktiga obligatoriska lärokursen skall om­ fatta en tid av sammanlagt 360 undervisningstimmar; dock må kommun äga rätt att utsträcka den för lärjungarna obligatoriska lärokursen till högst 540 undervisningstimmar. Lärotiden skall fördelas på antingen två eller tre år.

Kommittén föreslår vidare, att som allmän regel måtte fastställas, att inträde i fortsättningsskola skall ske vid början av den årskurs, som inträffar närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från folkskola eller betyg om häremot svarande kunskaper erhållits. I sammanhang härmed yttrar kommittén:

Enligt de här föreslagna bestämmelserna i fråga om inträdesåldern samt skolkursens längd och fördelning har man att räkna med att den normala åldern vid av­ gång från fortsättningsskolan blir femton till sexton år, därest skolan är tvåårig, och sexton till sjutton år, om den är treårig. I det fall att inträde sker först i femton­ årsåldern och fortsättningsskolan är treårig med årskursen fördelad på en höst- och en vårtermin, kan emellertid avgång icke äga rum förr än det kalenderår, under vilket lärjungen fyller aderton år. Om alltså trettonårsåldern är att beteckna som fortsättningsskolålderns nedre gräns, kan adertonårsåldern sägas utgöra dess övre; sistnämnda ålder blir följaktligen även den, då fortsättningsskolplikten senast bör vara fullgjord. Skulle av någon anledning skolplikten icke vara fullgjord ens vid adel tonårsålderns slut, må vederbörande skolstyrelse kunna befria från all ytterligare skolgångsskyldighet.

Kommittén föreslår i detta sammanhang, att barn och ungdom i fortsättningsskolåldern, som prövas åtnjuta annan till omfattningen fullt mot­ svarande undervisning eller soin tillhöra kommun eller område, där fort­ sättningsskola icke finnes inrättad, skola vara befriade från skyldigheten att besöka fortsättningsskola.

Det huvudsakliga ansvaret för skolgångens övervakande skulle givetvis vila på den lokala skolstyrelsen. Men för att denna skall kunna full­ göra sina åligganden härutinnan, är det nödvändigt, att den har tillgång till en förteckning på alla fortsättningsskolpliktiga, som äro inom dess för­ valtningsområde kyrkoskrivna. Upprättandet av sådan förteckning synes,

Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 06. 81

i överensstämmelse med vad som gäller i fråga om folkskolan, böra tillkomma vederbörande kyrkoherde. Skolstyrelsen själv bör ha till åliggande att draga försorg därom, att erforderliga anteckningar göras om huru det i varje fall sörjts för de skolpliktigas undervisning. Vidare synes det böra åligga föräldrar och målsmän att antingen till deltagande i fortsätta ngsskolans undervisning på bestämd tid anmäla sina fortsättningsskolpliktiga minderåriga eller ock, i händelse dessa annorstädes åtnjuta fullt motsvarande undervisning, sådant styrka. Arbetsgivare böra. vara skyldiga att ej alle­ nast bereda hos dem anställda fortsättningsskolpliktiga arbetare erforderlig ledighet för deltagande i undervisningen, utan även, tillika med föräldrar och målsmän, vaka över att de ordentligt fullgöra sin skolplikt.

I detta sammanhang har kommittén ansett sig böra uttala det önskemålet, att försummelser från målsmäns och arbetsgivares sida i fråga om de fortsättningsskolpliktigas skolgångsskyldighet må kunna hastigare och verksammare beivras, än vad hithörande för folkskolan gällande bestäm­ melser medgiva.

För möjliggörandet av skolpliktens införande erfordras enligt kommit­ téns mening en sådan ändring av punkten b) i § 13 av lag om arbetar­ skydd den 29 juni 1912, att den där givna allmänna föreskriften om ar­ betsgivares skyldighet med avseende på begränsning a,v de minderårigas arbetstid må komma att gälla även minderårig, som fyllt femton år.

Fortsättnings-

Beträffande rekryteringen av fortsättning sskolans lärarpersonal är kom­

skolans lä­ mittén av den meningen, att man i första hand och i det övervägande rare. flertalet fall har att lita till folkskolans lärarkår, men att man därjämte särskilt för undervisning i arbetskunskap bör, i den mån det är möjligt, söka till lärare erhålla verkliga fackmän samt slutligen att endast sådana böra anställas för meddelande av undervisning i skolverkstad, där sådan finnes, liksom ock att den praktiska undervisningen i husligt arbete i de särskilda fortsättningsskolorna för kvinnlig ungdom bör anförtros endast åt fackligt utbildade personer.

För anställande av nödiga lärarkrafter är det erforderligt, att kurser föi' utbildning av lärare och lärarinnor i fortsättningsskolor i män av be­ hov anordnas samt att anslag av allmänna medel för ifrågavarande ända­ mål beredas.

Kommittén uttalar slutligen den meningen, att vissa formella kompe­ tensvillkor för undervisning i fortsättningsskola icke för närvarande böra uppställas, men att däremot den reella kompetensen bör för varje särskilt fåll i viss given ordning prövas.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) It

82 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9<i.

Forts&unings- Kommittén erinrar om att den redan i sitt betänkande om överstyr<dse för folkundervisningsväsendet som sin åsikt uttalat, att fortsättningsskolan borde ställas under samma centrala ledning som folkskolan och dess övriga överbyggnader. Kommittén framhåller nu lämpligheten av att nämnda samband mellan fortsättningsskolan och folkskolan, med de modi­ fikationer som av förhållandena påkallas, upprätthålles även vid den lokala ledningen samt på förvaltningens mellanstadier. Härvid bör emellertid tillses, att den i särskild mening praktiska läggning, kommittén velat giva åt fortsättningsskolan, icke genom möjligen bristande sakkunskap hos de styrande organen äventyras. För fortsättningsskolans utveckling i rätt riktning är det tvärtom synnerligen viktigt, att det praktiska arbetets män få tillfälle att medverka vid förvaltningen och därvid göra sin sakkunskap och sina erfarenheter gällande. Med avseende på den lokala förvaltningen går kommitténs förslag ut på följande:

På landsbygden samt i stad, där folkskoleväsendet lyder under kyrkostämman, kandbaves den lokala ledningen av fortsättningsskolan av skolrådet eller, där kyrko­ stämman så beslutar, av en fortsättningsskolestyrelse, i vilken skolrådet utser det antal ledamöter, som är närmast över hälften, och kyrkostämman de övriga.

I stad, där folkskoleväsendet lyder under stadsfullmäktige, handhaves den lokala ledningen av fortsättningsskolan av folkskolestyrelsen eller, där stadsfullmäktige så besluta, av en fortsättningsskolestyrelse, i vilken folkskolestyrelsen utser det antal leda­ möter, som är närmast över hälften; övriga ledamöter väljas av stadsfullmäktige och kyrkostämma enligt de närmare författningsbestämmelser, som må bliva utfärdade.

Där sådan särskild kommunal fortsättningsskolestyrelse tillsättes, böra de väljande myndigheterna låta sig angeläget vara att tillse, att det praktiska arbetets intressen bliva i styrelsen företrädda.

I kommun, där fortsättningsskolorna uppdelats med hänsyn till skilda yrken eller sysselsättningar, må, då så tinnes nödigt, tillsättas en under den gemensamma fortsättningsskoiestyrelsen sorterande särskild styrelse för varje skola eller grupp av skolor. Huru denna styrelse skall väljas och vara sammansatt bör bestämmas i vederbörande reglemente; dock skall i varje fall det praktiska arbete, som utgör medelpunkten för respektive skolors undervisning, vara i sådan styrelse företrätt.

Bestämmelse- Då fortsättningsskolan är avsedd att hädanefter bliva en mera självfonsättnings- ständig skolform med i viss mån egen förvaltning, bör den också, enligt skolan- kommitténs åsikt, till ledning för sin verksamhet hava egna bestämmelse­ urkunder.

Kommittén föreslår därför, att för fortsättningsskolorna i en kommun skola, jämte de rent lokala skolbestämmelserna, finnas tvenne huvudgrupper av bestämmel­ ser, nämligen dels ett reglemente med stadganden om fortsättningsskolväsendets all­ männa anordning i kommunen samt om lärotiderna, dels en undervisningsordning med stadganden rörande undervisningen och därmed närmast sammanhängande frågor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition A'r 9t>. 83

Förslug till reglemente skall upprättas av vederbörande lokala skolmyndighet, efter lärarpersonalens hörande och sedan kyrkostämman (stadsfullmäktige) fattat erfor­ derliga beslut. Härefter har vederbörande folkskolinspektör att underkasta förslaget granskning, varefter det av vederbörande domkapitel slutligen prövas och fästställes. Det. av domkapitlet fastställda reglementet insändes till överstyrelsen för kännedom.

Förslag till undervisningsordning upprättas likaledes av den lokala skolmyndig­ heten efter lärarpersonalens hörande. Sedan folkskolinspektören yttrat sig i ärendet, överlämnar domkapitlet, efter verkställd granskning, förslaget jämte eget yttrande till överstyrelsen, som har att slutligen pröva och fastställa detsamma. Om den fastställda undervisningsordniugen skall domkapitlet erhålla kännedom.

Vad angår den befattning domkapitlen i övrigt hittills haft med fort­ Domkapit­

lens och läns

sättnings,skolans förvaltning föreslår kommittén härutinnan icke någon styrelsernas ändring. Icke heller ifrågasätter kommittén någon förändring i avseende befattning

med fortsätt

på länsstyrelsernas hittillsvarande befattning med denna skolform. Dom­ ningsskola. kapitel och länsstyrelse]1 skulle alltså fortfarande handlägga besvärsmål rörande fortsättningsskolan. Och länsstyrelserna skulle det även framgent åligga, att, sedan vederbörande folkskolinspektör avgivit yttrande, granska skolstyrelsernas rekvisitioner av statsbidrag för lärares avlöning samt be­ sluta angående statsbidragets utanordnande.

Om den inspektion av fortsättningsskolan, som å statens vägnar bör Inspektion. utövas, yttrar kommittén följande:

Enligt instruktionen för folkskolöverstyrelsen tillkommer det denna myndighet att, i den män det är möjligt, utöva omedelbar inspektion av fortsättuingsskolorna. Men klart är, att, på grund av överstyrelsens mångahanda andra göromål, ett omedel­ bart utövande av inspektionen genom dess egna ledamöter endast i mycket ringa om­ fattning kau äga rum. Däremot blir det för överstyrelsen en synnerligen viktig upp­ gift att leda och sammanhålla den inspektionsverksamhet, som med avseende på fort­ sättningsskolan kan komma att utövas genom andra personer. Härvid är då först att tänka på statens folkskolinspektörer. Vid avgivande av sitt förslag till förändrad anordning av folkskolinspektionen har kommittén utgått från den förutsättningen, att dessa tjänstemän även i framtiden skola å statens vägnar handhava vården och till­ synen av fortsättningsskolorna. Kommittén har dock velat göra det uttalandet, att särskilt sådana industriella och hantverksfortsättningsskolor, som äro förbundna med skolverkstad, samt fortsättningsskolor med praktisk undervisning i husligt arbete böra vara underkastade fackinspektion samt att denna fackinspektion bör under överstyrel­ sens ledning utövas av sakkunniga personer.

Kommittén föreslår, att minimiaolöningen för undervisningstimme i Arvoden och

kostnadsbe­

fortsättningsskolan bestämmes till 2 kronor samt att denna måtte utgå av räkning statsmedel. De eventuella kostnaderna för såväl skollokaler som skolmöbler böra bestridas på sätt som är föreskrivet i fråga om motsvarande utgifter för

84 Kungl. Majfa Nåd. Proposition Nr 96.

tolkskolan. På samma sätt böra även de utgifter täckas, som erfordras för undervisningsmateriell samt för skollokalernas renhållning, belysning och uppvärmning in. in. Kostnaderna härför bliva i regel jämförelsevis små och kunna därför icke verka synnerligen betungande ens i de eko­ nomiskt svagare kommunerna.

De årliga statsutgifterna för fortsättningsskolväsendet beräknas av kommittén i runt tal till omkring 2,400,000 kronor.

Örergångetid

Beträffande frågan, huru lång övergångstiden för reformens genom­ förande lämpligast bör bliva, anser kommittén, att denna tid helst bör bestämmas till en tidrymd av fem år. Med hänsyn därtill, att för som­ liga kommuner avsevärdare svårigheter möjligen kunde möta att inom den föreslagna tiden författningsenligt ordna fortsättningsskolväsendet, synes det kommittén önskligt, att uppskov i berörda hänseende, då förhållandena sådant påkalla, må kunna medgivas. På Kungl. Maj:ts särskilda prövningmå det i varje fall bero, huruvida dylikt uppskov skall beviljas eller icke samt huru lång tid det eventuellt skall avse.

4) Kommittéförslagen i deras förhållande till varandra.

Gemensamma

Såsom jag redan i det föregående omnämnt, hava de kommittéer, för synpunkter hos de olika vilkas förslag jag nu redogjort, tillkommit närmast i anledning av de yr­ förslagen. kanden och önskemål, som framkallats av de förändrade tidsförhållandena och de därav föranledda behoven av förbättring och omgestaltning av våra ungdomsskolor. Härav är också en naturlig följd, att kommittéerna vid ut­ förandet av de dem givna uppdragen kommit att i väsentliga avseenden ledas av gemensamma synpunkter. Härav förklaras också, att de avgivna förslagen i flera viktiga punkter nära beröra varandra och jämväl inne­ fatta yrkanden, som gå i en och samma riktning. Sålunda göra samtligaförslagen med styrka gällande, att den förbättrade yrkesundervisning, som numera oundgängligen erfordras, måste grundläggas och förberedas redan under de tidigaste ungdomsåren, således så nära efter avslutad tolkskolekurs som möjligt. Gemensamt är vidare för förslagen, att med yrkandet på en så tidigt som möjligt förberedd yrkesundervisning för­ binder sig omsorgen om ungdomens moraliska och medborgerliga fostran, blutligen mötas förslagen även i den punkten, att de framhäva nödvändig­ heten av att staten kraftigare än hittills lämnar ungdomsskolorna sitt eko­ nomiska understöd och tillika sörjer för en verksamt sammanhållande och övervakande central ledning av dem.

Kung!. Maj:ts Stut. Proposition AV 90. 85

Å andra sidan förete de framlagda förslagen i vissa avseenden brist Brist pa bvtsx-

ensstiimnieUtf på överensstämmelse i fråga om de för dem bestämmande synpunkterna,

hos de olika da, det inträffar till och med på eu och annan punkt, att det ena förslaget förslagen. korsar eller skär det andra, så att de av förslagen ifrågasatta skoltyperma komma att i viss mån konkurrera med varandra. Att ett sådant förhål­ lande kunnat uppkomma är emellertid förklarligt nog. Trots den gemen­ samma tidsbakgrunden har dock varje förslag haft sina speciella syftemål och därav bestämda intressen och uppgifter att tillgodose. Kommittéernas arbete har också — åtminstone delvis — varit förlagt till olika tider och även i de fall, då arbetet försiggått mer samtidigt, har tillfälle till ett organiserat samarbete saknats.

Den nu antydda bristen på överensstämmelse och de därav föranledda olägenheterna framträda minst starkt hos det av handelsundervisningskommitterade framlagda förslaget. Såsom jag redan förut påpekat, tager detta förslag i vad den lägsta graden av undervisning angår en viss häri' syn till de av folkundervisningskommittén planerade yrkesfortsättningsskolorna. Det söker också i viss utsträckning anpassa sina skoltyper efter den högre folkskolan. Däremot spåras hos förslaget icke något för­ sök att ställa det system av lägre handelsskolor, som det för fram, i något samband med det system av skolor, som framlägges av den tekniska kommittén.

Bristen på samarbete och inbördes känning framträder dock starkast i förhållandet emellan den tekniska kommitténs och folkundervisningskommitténs förslag. Såsom jag redan nämnt, utgår den tekniska kommit­ tén ifrån att den av kommittén föreslagna lärlingsskolan skall ansluta siy så omedelbart som möjligt till folkskolan och att skolans organisation i främsta rummet bör bestämmas av synpunkten, att samhället får ett medel att leda och övervaka ungdomens uppfostran till dugande samhällsmedlem­ mar under de för dess utveckling så betydelsefulla åren närmast efter tolkskolekursens avslutning. Den av folkundervisningskommittén föreslagna yrkesfortsättningsskolan är i stort sett intet annat än en utgestaltning av samma tankegång. Båda kommittéerna förutsätta därjämte skolplikt, eu var för den skolform den föreslår. Men nu inträffar det, att enligt folkundervisningskommitténs förslag skolplikten för fortsättningsskolan skulle inträda omedelbart efter genomgången folkskolekurs, d. v. s. i regel efter det 13:de levnadsåret. Skolplikten skulle omfatta 360 å 540 undervisnings-? timmar, fördelade på 2 å 3 år. För lärlingsskolan åter har den tekniska kommittén föreslagit skolplikt från det 14:de levnadsåret och i den om­ fattning, som erfordras för genomgående av ortens lärlingsskola, varvid

86 Kuttgl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 96.

kurserna vid denna skolform beräknas bliva 3- eller i vissa fall 2-åriga ined 6 till 12 timmar i veckan under — i det närmaste — hela året. Hår möter alltså en uppenbar brist på överensstämmelse. Härtill kommer nu, att vrkesfortsättningsskolan enligt folkundervisningskommitténs förslag skulle lyda under folkskolöverstyrelsen, under det att lärlingsskolan enligt den tekniska kommitténs förslag skulle stå under inseende av den utav kommittén föreslagna överstyrelsen för de tekniska skolorna.

Nu har visserligen, vad beträffar tidpunkten för skolpliktens inträdande, den tekniska kommittén själv haft uppmärksamheten riktad på den ålderslucka, som, i händelse kommitténs förslag bleve förverkligat, skulle upp­ komma mellan folkskolekursens avslutning och inträdet i lärlingsskolan. Men kommittén har ansett, att det närmast skulle ankomma på folkundervisningskommittén att vid utförandet av sitt arbete föreslå de åtgärder, som lämp­ ligen borde vidtagas för att luckan måtte varda utfylld. Detta har icke folkundervisningskommittén funnit sig böra göra. Den har visserligen — såsom naturligt var. då den avgav sitt betänkande senare än tekniska kommittén — tagit kommitténs förslag i betraktande men synes icke hava velat anse, att något motsatsförhållande förefunnes mellan dess eget och kommitténs för­ slag. Folkundervisningskommittén synes snarast vilja behandla de båda skol­ formerna — fortsättningsskolan och lärlingsskolan — såsom två olika ar­ betare på samma arbetsfält, där båda ha utrymme och äro behövliga. Kommittén synes i allmänhet taget vara angelägen att betona, att den föreslagna »yrkesfortsättningsskolan» icke är en yrkesskola, men att de ökade anspråk med avseende på insikt och arbetsduglighet, som närings­ livets växande intensitet och tekniska utveckling ställa på medborgarna, framkalla såväl behovet av ett omfattande och mångsidigt yrkesskolväsen som behovet av en mot det praktiska livet bestämt inriktad fortsättningsskola. Yrkesskolan begränsar sig till dem bland de unga, som verkligen kommit in i yrket, och lämnar den övriga ungdomen åsido. Den räknar med lärjungar i en något mognare ålder och specialiserar sig på ett vida bestämdare sätt, än fortsättningsskolan annat än undantagsvis skall kunna göra, För yrkesutbildningen kan denna sistnämnda endast utföra ett för­ beredande eller orienterande arbete. Men i gynnsamma fall, säger kom­ mittén. bör »yrkesfortsättningsskolan» kunna påbyggas och utformas till verklig yrkesskola, liksom yrkesskolan genom att i sin undervisningsplan upptaga även den ideella och allmänt medborgerliga uppfostringssynpunkten kan antaga fortsättningsskolans karaktär. Och kommittén synes skönja som ett önskligt framtidsmål »en gemensam skolform: en ungdoms­ skola, som, på samma gång den fullföljer den allmänna skolans ideella strävanden, förmår förverkliga en yrkesskolas bestämda praktiska syfte».

Kanyl. Maj:ts Alåd. Proposition AV Uti. 87

Det bör emellertid icke lämnas oanmärkt, att folkundervisningskomrnittén i ett annat sammanhang, nämligen i sitt betänkande om eu skol­ överstyrelse av den 20 december 1912, verkligen berört den konflikt, som kunde tänkas uppkomma i fråga om skolornas administration, och därom anfört bl. a., att det syntes böra tagas i övervägande, huruvida icke till förebyggande av oklarhet och framtida förvecklingar de tilltänkta lärlingsskolorna borde i administrativt avseende sammanhållas med de i fråga om läroplan och uppgift från dem föga skiljaktiga fortsättningsskolorna, med iakttagande av att den tekniska sakkunskap, som för deras ledning erford­ rades, därvid bleve i fullt effektiv grad tillgodosedd. Genom att ställa samt­ liga ifrågavarande skolor under folkskolöverstyrelsen skulle enligt kommit­ téns mening det syfte säkrast vinnas, som uppenbarligen varit bestämmande för den tekniska kommittén i fråga om de föreslagna lärlingsskolorna och som helt sammanfaller med folkundervisningskommitténs allmänna grundtanke beträffande fortsättningsskolorna, nämligen att få till stånd en skolform, som på samma gång den främjade lärjungarnas praktiska arbetsduglighet tillika tillgodosåge deras utveckling även i övrigt till goda medborgare.

En mot denna alldeles motsatt uppfattning har kommit till uttryck i vissa av de yttranden, som av myndigheter och andra avgivits över de framlagda kommittéförslagen. Det har nämligen från vissa håll gjorts gällande, att de av folkundervisningskommittén föreslagna industriella och hantverksfortsättningsskolorna icke borde ingå bland fortsättningsskolans huvudtyper, eftersom de icke kunde anses tillhöra folkundervisningen utan den tekniska undervisningen. Såsom en följd härav har också framkommit yrkandet, att sagda skolor icke borde lyda under folkskolöverstyrelsen utan ställas under vederbörande centrala myndighet för det tekniska undervis­ ningsväsendet.

Mening har alltså kommit att stå emot mening i en punkt, som måste Mynuiyt,eter­

nas ytt­

anses äga avgörande betydelse för möjligheten att bringa de praktiska

randen

ungdomsskolorna i det enhetliga inre sammanhang, som är av nöden för att de olika skolformerna skola kunna på en gång fylla sina speciella upp­ gifter och tillika stödja och på lämpligt sätt komplettera varandra. Det är därför helt naturligt, att nu berörda spörsmål kommit att ådraga sig särskild uppmärksamhet av de centrala myndigheter, vilkas intresse- och verksamhetsområden närmast beröras av ungdomsskolefrågans lösning, nämligen kommerskollegium, folkskolöverstyrelsen och socialstyrelsen.

Kommerskollegkim har uti sitt den 18 oktober 1915 avgivna utlå­ Kommers-

kollegiara. tande över den tekniska kommitténs förslag ägnat frågan en utförlig bc-

8S Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

handling. Kollegiet upptager först till granskning frågan om det berätti­ gade i att lägga yrkessynpunkten på arbetet i fortsättningsskolan, under­ söker därefter behövligheten av särskilda lärlingsskolor, diskuterar vidare spörsmålet om den av båda kommittéerna ifrågasatta skolplikten samt be­ rör slutligen frågan om skolornas centrala administration. Om yrkessynpunkten i fort sättning sskolans arbete uttalar kollegiet sig på följande sätt:

Ett genomgående drag i folkundervisningskomiuitténs förslag är införandet av yrkessynpunkten i fortsätta ngsskolornas undervisning. Fortsätt ningsskolornas huvud­ syfte är likväl att fostra goda medborgare och ej att i första haud tillgodose behovet av yrkesundervisning, ehuru man genom undervisningens anknytande till lärjungarnas yrken eller framtida arbetsuppgifter avsett att höja intresset för densamma, så att ett avsevärt bättre resultat skulle kunna ernås i avseende å den uppväxande ungdomens allmänna fostran.

Kollegium finner det ur yrkesutbildniugssynpunkt synnerligen glädjande, att en dylik synpunkt lagts på de föreslagna fortsättningsskolorna, och torde yrkesundervis­ ningen i dessa, därest den blir rätt; lagd, kunna lämna ett bidrag till höjande av yrkesskickligheten och framför .allt till väckande av intresse för fördjupande av yrkes­ kunskapen. Av skäl, som här nedan anföras, måste kollegium likväl som sin mening uttala, att dessa fortsättningsskolor ej kunna ersätta lärlingsskolor av det slag, som föreslagits av kommittén, samt att, därest den tekniska undervisningens lägsta stadium uteslutande eller huvudsakligen tillgodoses genom de föreslagna fortsättningsskolorna, planen för den lägre tekniska undervisningen i sin helhet betänkligt rubbas och över­ gången från de lägre skolformerna till de högre på ett synnerligen beklagligt sätt försvåras. Om kollegium sålunda måste fasthålla vid särskilda lärlingsskolors inrät­ tande såsom en obetingad nödvändighet, bar kollegium emellertid av hänsyn till fort­ sättningsskolan sökt åstadkomma likformighet med denna på de punkter, som ej be­ röra yrkesutbildningen som sådan.

Skälet, varför enligt kollegiets mening särksildci lärlingsskolor måste inrättas, sammanfattar kollegiet därefter på följande sätt:

Behovet av yrkesutbildning för arbetare i hantverk och industri är så stort och omfattande, att det icke kan tillgodoses med mindre än att de anstalter, som för detta ändamål inrättas, få yrkesutbildningen såsom sitt huvudintresse. Under sådana för­ hållanden synes det kollegium naturligast och riktigast, att de, i sin egenskap av specialutbildningsanstalter, anslutas till den del av undervisningsväsendet, som i övrigt har att tillgodose yrkesutbildningen, i stället för att hänföras till den del, som närmast har att tillgodose den allrnäuna bildningen.

Ett sammanförande av de lägsta yrkesutbildningsanstalterna med de högre blir av stor betydelse i flera hänseenden.

Vad först ledningen angår, blir det en avsevärd skillnad, om den har att be­ trakta yrkessynpunkten såsom eu visserligen viktig men dock ej dominerande synpunkt, eller om den har att i första hand inrikta sitt intresse på yrkesutbildningen. I senare fallet kan ledningen överlämnas åt sådana personer, som ha största möjligheterna att tillgodogöra sig erfarenheterna från högre yrkesutbildningsanstalter och som lättare kunna åstadkomma samarbete med hantverkets och industriens män, varjämte man får

Kung!. Maj:tt Nåd. Proposition 1Xr DO. 89

större utsikter att få verkliga yrkesmän såsom liirare, ett önskemål, till vars upp­ fyllande man med all kraft måste sträva. Detta far naturligtvis icke hindra, att de pedagogiska intressen, som äro inriktade på ungdomens allmänna uppfostran till goda och dugliga medborgare även i sådana avseenden, som icke direkt stå i samband med yrkesutbildningen, tillfullo tillgodoses, något som emellertid mycket väl låter sig göra även med de starka krav pa lärarnas fackliga kunskaper och erfarenhet, vid vilka kollegium måste fasthålla.

Vidare är det för ernående av ett gott resultat med undervisningen icke fördel­ aktigt att med varandra sammanblanda lärjungar, som utbildas ur helt olika synpunkter, utan de, vilkas utbildning avser speciella ändamål, böra skiljas från dem, som skola meddelas huvudsakligen allmänt medborgerlig bildning. Den speciella yrkesundervis­ ningen far ett helt annat intresse för lärjungen, om han jämväl i skolan känner sig tillhöra eu grupp av människor, som redan av.-kilts för eu viss arbetsuppgift i livet, ett intresse, som alls icke på samma sätt kan göra sig gällande i den allmänna skolan.

Med tillämpningen av folkundervisningskommitténs förslag äro även förenade väsentliga organisatoriska svårigheter. Fortsättnings'kolo rita skulle meddela undervis­ ning endast för den tid, lärjungarna äro underkastade skolplikt. Den teoretiska yrkes­ utbildning, som bör givas varje yrkesarbetare samtidigt med den praktiska utbildningen i yrket, kan däremot icke hinna meddelas under denna tid, utan man har allmänt utgått ifrån, att undervisningen i lärlingsskolan skulle utsträckas utöver den tid, som beräknats för fortsiittningsskolorna. Även om folkundervisningskommitténs plan genom­ fördes, skulle sålunda lärlingsskolor behöva imättas, och skulle lärjungarna efter fortsättningsskolphktsälderns slut övergå från fortsilitningsskolan till lärlingsskolan för att i denna förrätta sin yrkesutbildning. En sådan uppdelning måste otvivelaktigt vara till nackdel för yrkesundervisningen. Vidare skulle visserligen för en del av lärjungarna, nämligen de som bliva anställda enligt den föreslagna lagen om lärlingsavtal, fortfarande föreligga skolplikt, men för de övriga skulle undervisningen bliva helt frivillig, om nämligen lärlingsskolplikten begränsas på det sätt, som kollegium av vissa längre fram angivna skäl funnit sig böra förorda. Då sålunda för de sistnämnda lärjungarna skol­ plikten skulle upphöra samtidigt med övergången till en ny skolform, torde med täm­ ligen stor säkerhet kunna antagas, a*t denna samtidighet skulle för en avsevärd del av dem bliva orsak till skolgångens avbrytande. Om däremot även under skolpliktsåldern undervisning lämnas i lärlingsskolan, kan man hoppas, att eu rätt läggning av dennas undervisning är mäktig att över den skolpliktiga åldern kvarhälla en avsevärd del av de från skolplikten frigjorda lärjungarna, enär skolpliktens upphörande i detta fall icke åtföljdes av en förändring i skolformen och sålunda skedde mera omärkligt. Härtill kommer, att enligt kollegii förmenande i läHiugsskidan jämväl bör beredas tillfälle för vuxna arbetare att, om de så önska, inhämta de kunskaper, som ligga inom läiliugsskolans undervisuingsområde, men som de ej förut haft tillfälle att förskaffa sig.

Kollegium anser därför, att då miuderåtiga blivit anställda i industri och hant­ verk, deras undervisning i regel bör ske i särskilda s. k. kompletterande lärlingssko­ lor, så snart sådana utan större organisatoriska eller ekonomiska svårigheter kunna å orten imättas. I överensstämmelse härmed hör det enligt kollegiets förmenande åligga kommun att inrätta kompletterande lärlingsskolor, om antalet i industri och hantverk anställda minderåriga manliga arbetare mellan 14 och 18 års ålder uppgår till 100.

Genom tillämpande av en dylik grund för skyldigheten att inrätta skolor av ifrågavarande art, kommer åläggandet att i ett eller annat fall träffa städer, som ej

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 12

90 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9t>.

uppnå större innevånareantal än cirka 5,000, medan åtskilliga betydligt större städer skulle lia rätt att själva besluta i frågan. Då emellertid antalet i industri och hant­ verk anställda minderåriga ej alls kan sägas vara proportionellt mot innevånareantalet, utgör detta sistnämnda antal icke något motiv för behovet av lärlingsskola å orten ifråga. Vore det fråga blott om de i de egentliga hantverksyrkena anställda minder­ åriga, kunde, på grund av att dessa yrken till stor del ha att tillgodose ortsbehovet av vissa förnödenhetsartiklar, behovet av lärlingsskola visserligen bedömas med ledning av innevånareantalet, men i avseende å storindustrien, vars omfattning å en viss ort i regel ej alls. har med ortsbehovet att skaffa, kan eu dylik beräkningsgrund ej komma till användning. Att just de angivna åldersgränserna valts, ehuru, såsom redan nämnts, lärjungarnas skolplikt givits mindre omfattning, än som av vederbörande kommitté föreslagits, beror därpå, att kollegium i likhet med kommittén anser, att den angivna åldern just är den för lärlingsskoleuudervisningen lämpligaste, även om å ena sidan skäl synts tala för att åtminstone tillsvidare icke hela detta åldersstadium underkastas skolplikt, medan å andra sidan lärlingsskolan enligt kollega redan uttalade uppfatt­ ning även bör bereda möjlighet för äldre arbetare, som under sin minderårighetstid ej haft tillfälle att inhämta lärlingsskolans kunskapsmått, att fylla sitt kunskapsbehov i den mån det ligger inom omfånget av lärlingsskolans undervisning. Genom den an­ givna begränsningen av skolplikten kunna visserligen eu del av de ifrågavarande minderåriga undandraga sig lärlingsskolans undervisning, men om, såsom är att hoppas, frågan om lärlingslag blir löst i huvudsak enligt det lagförslag, som samtidigt härmed är under handläggning i kollegium, kommer denna omständighet att bliva av mindre betydelse åtminstone inom de yrken, där behovet av ordnad yrkesutbildning är störst. Utom de kommuner, som sålunda skulle ha skyldighet att vid sidan av den allmänna fortsättningsskolan inrätta kompletterande lärlingsskola, bör det naturligtvis stå varje annan kommun fritt att, när så befiune.s lämpligt, vidtaga dylik åtgärd, varvid den jämväl skulle äga att påräkna understöd av statsmedel i enlighet med de grunder, som komma att för kompletterande lärlingsskola fastställas.

1 fråga om den av de båda kommittéerna föreslagna skolplikten, i vad denna skulle innebära skyldighet för de minderåriga att deltaga i under­ visningen, yttrar kollegiet:

Som redan nämnts, har av såväl folkundervisningskommittén som kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande föreslagits införande av skolplikt. Till de tungt vägande skäl, som av båda kommittéerna framställts härför, ansluter sig kollegium helt och obetingat. De från båda hållen framförda skälen gå därpå ut, att, endast om skolplikt i någon form införes, de föreslagna skolformerna kunna erhålla den fasthet i organisationen, som är nödvändig för att de skulle kunna på ett tillfreds­ ställande sätt fylla sina uppgifter, varjämte lärlingsskolplikten särskilt motiverats med det trängande behovet av en allmänt utbredd yrkesutbildning.

I avseende å skolpliktens omfattning skilja sig de två kommittéernas förslag så­ tillvida, att för fortsättningsskolorna 360 till 540 lektionstimmar, fördelade på 2 å 3 år, av folkundervisningskommittén avsetts att vara obligatoriska, varvid skolplikten i regel skulle inträda omedelbart efter genomgången folkskolekurs, medan för lärlingsskolorna av kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande föreslagits skolplikt från 14 till 18 års ålder i den omfattning, som erfordras för genomgående av ortens lärlingsskola, varvid kurserna vid denna skolform beräknats till 8- eller i

Kungl. Maj:In Nåd. Proposition Nr !)<>. 91

■vissa fall 2-åriga med 6 till 12 timmars undervisning i veckan under i det närmaste kela året.

Skulle båda förslagen var för sig genomföras, bleve skolplikten för de i industri och hantverk anställda i regel utsträckt till avsevärt högre ålder än för den övriga ungdomen. Från yrkesutbildningens synpunkt synes det kollegium icke finnas något att invända häremot, enär lärlingsskolornas speciella syfte under inga omständigheter kan anses tillgodosett genom eu undervisning av den omfattning, som för fortsättuingsskolan föreslagits. Hänsynen till yrkenas tillräckliga rekrytering med minderåriga gör dock, att vissa betänkligheter resas mot införandet av en så omfattande lärlingsskolplikt, som avsetts. Tanken på, att ett inträde i industriellt yrke skulle medföra krav på eu till 18-årsåldern utsträckt skolplikt, skulle kunna på förhand avskräcka éj så få ynglingar från att bliva hantverks- och iudustriarbetare. På grund härav synes det kollegium lämpligast, att åtminstone tillsvidare skolplikten i lärlingsskolan ordnas så­ som ett bihang till fortsättning sskolplikten och utsträckes över samma tidrymd som denna.

Enligt kollegii förmenande skulle skolplikten sålunda kunna ordnas på följande sätt. Lärjungar i fortsättningsskolan, som bliva anställda i hantverk eller industri, böra sålunda överflyttas till lärlingsskolan, om sådan finnes å orten inrättad, för att där i enlighet med dennas plan deltaga i undervisningen, varvid deras skolplikt upp­ hör vid slutet av den årskurs, som infaller näst efter den tidpunkt, vid vilken de skulle bliva fria från skolplikten, om de fått fullgöra densamma i fortsättningsskolan. För minderåriga, som av någon anledning ännu ej mottagit undervisning i fortsättningsskola, ehuru sådan finnes å orten inrättad, inträder skolplikt i där befintlig lärlingsskola, så snart de vinna anställning i industri och hantverk, om de då fyllt 14 år: dessas skolplikt bör gälla under samma antal år som för ortens fortsättningsskola.

Med hänsyn till undervisningens ostörda gång bör naturligtvis inträde i lärlings­ skola ej erhållas å alldeles godtycklig tidpunkt, även om man ej torde behöva strängt fasthålla vid, att det endast får erhållas vid läsårs början. Anmälan om fortsättniogsskolpliktigs anställning i yrke bör sålunda göras av arbetsgivaren hos lärlingsakolans föreståndare inom en månad efter anställningens början, men bör det ankomma på föreståndaren att bestämma tiden för intagningen i skolan.

Men om sålunda kollegium å ena sidan finner sig av hänsyn till yrkenas till­ räckliga rekrytering av minderåriga böra förorda, att de två skoltyperna tillsvidare jämställas i avseende å den tidsperiod, över vilken skolplikten lämpligen bör utsträckas, så anser kollegium likväl å andra sidan, att lärlingsskolans läroplan och antalet av dess årskurser skola fastställas med uteslutande hänsyn till yrkesutbildningens veder­ börliga tillgodoseende. Det är nämligen att förvänta, att en rätt lagd undervisning i lärlingsskolan skall ha förmåga att även efter skolpliktens upphörande kvarhålla åt­ minstone de allra flesta av lärjungarna till kursens avslutning. Ej heller må vad kollegium här yttrat i avseende å skolpliktens utsträckning, anses innebära, att icke sedermera, då erfarenhet vunnits och en dylik anordning befiunes gagnelig, lärlingsskolplikten gives den omfattning, som av vederbörande kommitté föreslagits.

1 frågan om den centrala administrationen av nu i frågavarande skolor yttrar kollegiet:

Om, såsom fölkundervisningskommittéu föreslagit, inom vissa fortsättningsskolor anordnas särskilda avdelningar för vissa hantverks- och industriella yrken (s. k.

92 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. yrkesfortsättningsskolor), så kommer det sätt, varpa undervisningen i dem bedrives, att bestämma arten av den yrkesutbildning, som å ifrågavarande ort kan erhållas. Det måste därför anses självklart, att dessa skolor ej helt undandragas inflytandet av den myndighet, som får vården om yrkesutbildningen på sitt ansvar. Om sålunda de s. k. yrkesfortsättningsskolorna erhålla samma chefsmyndighet som övriga fortsättningsskolor, så synes det enligt kollegii förmenande böra ifrågasättas, om icke en repre­ sentant för lärlingsskolornas chefsmyndighet bör deltaga i behandlingen av och beslut i ärenden, som röra yrkesfortsättningsskolorna. Endast därigenom torde ett enhetligt tillgodoseende av yrkesutbilduingsbehovet vara tänkbart.

Slutligen sammanfattar kollegiet sin åsikt om lärlingsskolornas för­ hållande till fortsättningsskolorna sålunda:

De i industri och hantverk anställda minderårigas teoretiska under­ visning tillgodoses genom lärlingsskolor med egen förvaltning, vilka skolor skola hava yrkesutbildningen till sitt huvudsyfte;

de ifrågavarande minderårigas fortsättningsskolplikt fullgöres genom att i enlighet med lärlingsskolans plan deltaga i denna undervisning under det antal år, som återstår för fortsättningsskolpliktens fullgörande. För de minderåriga, hvilkas skolplikt regleras genom den ifrågasatta lärlings­ lagen, gälla i densamma intagna bestämmelser;

de kommuner, inom vilka finnes minst 100 i hantverk och industri anställda manliga arbetare, som fyllt 14 men icke 18 år, äro skyldiga att för dessas teoretiska utbildning inrätta kompletterande lärlingsskola, ägande likväl även kommuner med mindre antal dylika arbetare att inrätta sådan skola med rått till understöd av statsmedel i enlighet med för kompletterande lärlingsskola gällande bestämmelser. Där så befinnes för. vissa yrkens utveckling gagneligt, må även kvinnliga avdelningar vid lärlingsskola inrättas, ehuru i allmänhet de minderåriga kvinnliga arbe­ tarnas undervisning bör överlämnas åt fortsättningsskolan.

Foikskoi- Såsom jag nämnde, har även folkskolöverstyrelsen uttalat sig i fråga öTerstyrelseD. om förhållandet mellan fortsättningsskolan och lärlingsskolan. Den hatgjort detta i sitt den 15 juni 1916 avgivna utlåtande över folkundervingskommitténs förslag till fortsättningsskola.

Överstyrelsen ger till en början uttryck åt sin uppfattning, att frågan om förhållandet mellan fortsättningsskolan och yrkesskolan, däri inbegripet även lärlingsskolan, i första hand är att betrakta som en fråga om yrkesfortsättningsskolans ställning i skolsystemet, särskilt med hänsyn till dess administration. Ur denna synpunkt upptager överstyrelsen i främsta rummet till skärskådande den i vissa utlåtanden framkomna tan­ ken, att yrkesfortsättningsskolan borde avskiljas från det allmänna folk­ undervisningsväsendet. Överstyrelsen undersöker, vilket inflytande ett sådant

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ,96'.

avskiljande måste komma att få på uppfattningen av folkundervisningens allmänna uppgift och yrkesfortsättningsskolans särskilda uppgifter, disku­ terar de svårigheter avskiljandet måste medföra både ifråga om fortsättningsskolornas upprättande och organiserande och beträffande deras för­ valtning samt upptager därjämte till bemötande de anmärkningar, som blivit framställda emot överstyrelsens kompetens såsom centralt förvalt­ ningsorgan för de yrkesbestämda fortsättningsskolorna. Slutligen gör över­ styrelsen ett mera allmänt uttalande angående fortsättningsskolans och yrkesskolans inbördes ställning.

I fråga om det inflytande den yrkesbestämda fortsättning skolans avskiljande från det allmänna folkunder visnings väsendet skulle komma att få på uppfattningen av folkundervisningens allmänna uppgift och särskilt av fortsättningsskolans syfte och mål yttrar överstyrelsen följande:

I detta afseende bör till en början påpekas, att yrkandet på avskiljandet från det allmänna folkundervisningsväsendet av den yrkesbestämda fortsättningsskolan ej blott innebär ett underkännande av dithörande skolmyndigheters förmåga att till­ varataga de praktiska intressena inom dem underlydande anstalter utan i själva verket leder till ett underkännande av yrkessynpunktens berättigande inom folkundervisnings­ väsendets område.

Inför en dylik konsekvens torde man dock hava skäl till betänksamhet. Drager man gränsen mellan folkundervisningsväsendet och det tekniska undervisningsväsendet så lågt, att varje allvarligare försök att inom det förra rikta undervisningen mot mera bestämda praktiska mål genom upptagandet i läroplanen av fackliga moment får till följd, att den ifrågakommande skolan eller skolarten förlorar sin samhörighet med folkundervisningsväsendet, är den faran för handen, att sådana strävanden häm­ mas och att den uppfattningen befäster sig, att de fackliga synpunkterna äro något för folkundervisningen främmande. Att så sker synes åtminstone icke kunna tillfreds­ ställa dem, som ivrat för eu mera praktisk folkundervisning, bland vilka man särskilt brukat finna näringslivets representanter.

Den uppfattningen, att de fackliga synpunkterna skulle vara något för folkun­ dervisningen främmande, synes hittills icke hava varit allmän i vårt land. Vad folkskolan beträffar, kan man i detta avseende erinra om den svenska skolslöjden, trä-löjden, som visserligen upptagits företrädesvis i allmänt uppfostringssyfte, men som, trots sin strängt metodiska behandling, dock är ett yrkesämne, något som ännu mera gäller om den i många folkskolor senare upptagna metallslöjden. Trädgårds­ skötseln har alltid ansetts passa väl i folkskolans ämueskiets, likaledes det kvinnliga handarbetet, sömnadsslöjden, och under de senare åreu bar undervisningen i hushållsgöromål, som det synes till allmän belåtenhet, där vunnit insteg. Till folkunder­ visningsväsendet hör en skolform, som heter högre folkskola, vars uppgift enligt gäl­ lande författning är att bereda barn, som genomgått den egentliga folkskolan, till­ fälle att inhämta »ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk bildning», och man har ansett sig handla i överensstämmelse med dess så angivna uppgift, då man velat, att undervisningen vid en del högre folkskolor skulle kunna erhålla en mera yrkesmässig prägel. I detta avseende kan erinras, hurusom riksdagen år 1915

94 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.,

i enlighet med av Kungl. Maj:t i sådant syfte framställd proposition beviljat anslag till undervisning i slöjd vid högre folkskolor under villkor bl. a., att slöjdundervis­ ningen utgjorde »en vidare utveckling i praktisk riktning av folkskola^ undervisning i slöjd» och att de för ändamålet använda lärarkrafternas insikter och duglighet i varje särskilt fall prövades av folkskolöverstyrelsen, samt hurusom överstyrelsen i under­ dånig skrivelse den 1 december 1915 gjort hemställan därom, att högre folkskolor med handelsundervisning, meddelad av fackbildad lärare, skulle inrättas. Vad slutligen själva fortsättningsskolan angår, uttalades i det statsrådsprotokoll, som åtföljde den kungl. riksdagsproposition, genom vilken vår nuvarande fortsättningsskola år 1877 bragtes till stånd, att fortsättningsskolan visserligen ej skulle intränga på den egentliga fackbildningens område, men att den skulle särskilt upptaga sådan undervisning, »som kunde anses äga större betydelse för lärjungarnas förberedande till insikt och dug­ lighet i de stycken, som närmast hade avseende på deras blivande levnadskall*. Fort­ sättningsskolan har sedermera icke fått den praktiska läggning, som då åsyftades, men då folkundervisningskommittén sökt att i någon mån verkligen inrikta dess under­ visning på lärjungarnas förberedande till insikt och duglighet i deras blivande lev­ nadskall, har den helt visst icke överskridit vare sig sin egen befogenhet eller folk­ undervisningens område, men har däremot ägt stöd såväl i vid olika tider hos oss fram­ trädande åsikter och yrkanden som ock i sitt erhållna uppdrag att avgiva yttrande angående frågan om »en omorganisation i praktisk riktning av vårt folkbildningsväsen* och att inkomma med förslag till de åtgärder, som i berörda hänseende kunde finnas erforderliga.

Överstyrelsen kan sålunda med hänsyn till en praktisk folkbildnings intresse icke godkänna den uppfattningen, att den yrkesbestämda fortsättuingsskolan skulle vara att hänföra icke till folkundervisningens utan till den tekniska undervisningens område.

Å andra sidan är att erinra därom, att den yrkesbestämda fortsättningsskolan enligt av kommittén framställda och av överstyrelsen biträdda grundsatser icke blott gjort sig till syfte att främja de ungas intresse och duglighet för deras levnadsyrke utan även ställt sig såsom ideell uppgift »främjandet av lärjungarnas sedliga och in­ tellektuella utveckling och deras utbildning till dugliga samhällsmedlemmar». Och att en skola för ungdom i de tidiga åldrar det här är fråga om bör fasthålla även denna senare uppgift har från intet håll blivit bestritt. Jämväl kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande har, då den föreslagit skolor för samma åldrar, haft känsla av skolornas förpliktelse i sådant hänseende och i deras läropla­ ner upptagit även till allmän medborgarbildning hörande ämnen. Men icke blott un­ dervisningen i sådaua ämnen, även undervisningen i »arbetskunskap» måste i fortsätt­ ningsskolan tjäna nu berörda uppgift. Till och med det manuella arbetet, där det, såsom önskvärt är, kan ingå i denna undervisning, far i fråga om det sätt, varpå det handhaves, icke begränsas till att avse allenast tekniken, yrkesskickligheten, utan måste göras intellektuellt bildande och karaktärsuppfostrande. Där den yrkesbestämda fortsätt­ ningsskolan funnit sina bästa uttryck, framträder dess betydelse för yrkesbildningen fram­ för allt däri, att den förmår att för lärjungarna ställa in yrkesarbetet i ett perspektiv, som låter det framstå i dess samhörighet med övrig mänsklig verksamhet och klargör dess ideella värde, att den förmår »meddela allmänbildning genom fackbildning» och i sin arbetsundervisning inverka moraliskt och socialt uppfostraude.

Denna den yrkesbestämda fortsättningsskolans nu berörda uppgift måste i varje fall anses förena den på det närmaste med den allmänna folkundervisnisniugens öv-

Kung!. Majt:s Nåd. Proposition Nr Uti. !15

ripa anstalter. Den är icke mindre viktig iin yrkesuppgiften, och dess tillgodoseende behöver i lika mån säkerställas. Och liksom åtskilliga målsmän för de tekniska yrkena finna sig icke kunna hysa fullt förtroende för eu skolledning av pedagogiska myn­ digheter, så torde man på andra håll känna sig föga tillfreds med en ledning, i vilken de pedagogiska myndigheterna äro skjutna åt sidan. Man skall på dessa håll känna sig oviss, huruvida en skola, som administreras av ämbetsverken för näringarna och i vilken hantverkare eller andra yrkesmän ensamma äro undervisningens ledare, skall förmå hålla deii ideella uppfostringstanken uppe och förverkliga den i skolans verksamhet. Det torde vara ganska säkert, att en på yrkesutbildningen ensidigt riktad undervis­ ning av barn i åldern 13—16 år icke skall tillfredsställa vare sig den svenska allmogen eller de ^svenska industriarbetarna. Skulle de s. k. allmänna fortsättuingsskolorna sammanhållas med folkundervisningsväsendet, men de yrkesbestämda överföras till det tekniska undervisningsväsendet, så skulle genom den skärpta motsättningen mellan de två skolarterna den uppfattningen så mycket lättare göra sig gällande både inom och utom skolorna, att den ideella uppgiften vore något för de yrkesbestämda fortsättningsskolorna främmande eller underordnat.

Beträffande de svårigheter i organisations- och förvaltningsavseende, som ett avskiljande av den yrkesbestämda fortsättningsskolan skulle med­ föra, uttalar sig överstyrelsen på följande sätt:

Men det finnes ytterligare skäl mot eu sådan ordning. Om den yrkesbestämda fortsättningsskolan erkänues såsom en god skolform, så har man att tillse, huru den lättast må kunna i något större omfattning förverkligas. Det synes då överstyrelsen uppenbart, att reformarbetet måste bliva förenat med ganska stora svårigheter, om det skall tagas om hand av ämbetsverk, som stå helt främmande för folkskoleväsendet och dettas administrativa organ. Ty det lärer väl knappast bliva möjligt att i någon vidsträcktare omfattning upprätta de ifrågavarande lortsättningsskolorna utan att där­ vid söka stöd i folkskolorna och deras hjälpmedel. Man torde för erhållande av lärarkrafter i de delar av lärokursen, som ej äro av teknisk natur, för anskaffande av lo­ kaler och materiell samt för upprätthållande av skolplikten få i ej ringa mån anlita folkskolornas lärare, dessa skolors lokaler och undervisningsmedel, deras inspektörer och lokala förvaltningsmyndigheter. Men ett dylikt beroende av och ingripande i ett främ­ mande, inom sig slutet organisationsområde måste givetvis, även under förutsättning avömsesidigt tillmötesgående, innebära trassel och svårigheter av mångfaldig art. Även om man begränsade den ifrågasatta utbrytningen av yrkesbestämda fortsättningsskolor till endast vissa huvudtyper av dessa, skulle dylika svårigheter, låt vara i mindre om­ fattning, vara för handen. Däremot blir arbetet med skolornas upprättande och organiserande naturligtvis betydligt lättare, om det skall utföras av folkundervisningsväsendets egen administra­ tion, därvid man kan i behövlig utsträckning taga i bruk folkskolornas alla resurser och i väsentlig man har att stödja sig på en redan befintlig lagstiftning och historiskt grundade förhallanden. Särskilt är att erinra om den betydelsefulla och nästan oer­ sättliga medverkan, som kan erhållas genom statens folkskoliuspektörer, vilka redan nu enligt sin instruktion hava att utöva inspektion över fortsättningsskolorna, tillse att de sä flitigt som möjligt besökas samt arbeta för att nya skolor upprättas och att, där sa befinnes vara av nöden, redan befintliga skolor omorganiseras, varjämte inspek­ törerna hava den viktiga uppgiften att kontrollera skolstyrelsernas rekvisitioner av stats­ bidragen till fortsättningsskollärarnas avlöning.

96 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Ett avskiljande från folkundervisningsväsendet av de yrkesbestäinda fortsättningsskolorna eller någon mera betydande grupp av dessa skall dessutom vålla svårigheter ej blott vid skolornas upprättande och organiserande. Eu sådan åtgärd skall alltfort försvåra förvaltningen såväl av de ifrågavarande skolorna som av fort-ättniugsskolväsendet i dess helhet.

Detta gäller i synnerhet om den lokala förvaltningen. Det torde nämligen befiunas nödvändigt, att inom ett och samma skoldistrikt samtliga där förekommande fortsättuingsskolor, allmänna och yrkesbestäinda, ställas under en och samma lokalsty­ relse, ehuru denna visserligen kan och bör uppdelas i olika avdelningar eller äga under sig sorterande smärre styrelser för olika skolor. De för alla fortsättningsskolorna inom distriktet gemensamma ärendena äro av sådan vikt och av sådan natur, att de kräva en enhetlig behandling. Särskilt må erinras om de ekonomiska frågorna, om lokal­ frågorna, om de skolpliktiga barnens fördelning på de olika skolorna och om kontrollen av skolplikten. Men om nu denna gemensamma fortsättningsskolstyrelse, allt efter de underlydande skolornas natur, skall subordinera under olika centrala styrelser, som till­ höra skilda förvaltningsområden och skola bevaka i viss mån skilda intressen, måste därav tydligen uppstå ganska invecklade förhållanden, som svårligen låta sig sfi ordna, att de ej komma att tynga på administrationen och bliva en källa till förvecklingar.

Även om man bortser från de sakliga olägenheter, som härav kunna vållas, och fäster sig endast vid den rent förvaltningstekniska synpunkten, torde man nödgas med­ giva, att det måste leda till synnerligen invecklade och obekväma förhållanden, om de olika fortsättningsskolorna allt efter arten av sin undervisning skulle sortera under olika centrala förvaltningsorgan, och man torde finna önskligast och rimligast, att fortsättniugsskolväsendet saminanhälles under en central myndighet.

Det nära sambandet mellan folkskola och fortsättningsskola samt de övriga i det föregående berörda förhållandena torde giva vid handen, att denna centrala myndighet lämpligare utgöres av folkskolöverstyrelsen än av något av de andra centrala ämbets­ verk, som kunna ifrågakomma, vare sig lantbruksstyrelsen eller kommerskollegium eller en framtida centralstyrelse för den tekniska undervisningen eller något annat.

I fråga om folkskolöverstyrelsens kompetens såsom centralt förvaltnings­ organ för den yrkesbestäinda fortsättningsskolan anför överstyrelsen följande:

Mot folkskolöverstyrelsen som central myndighet anmärkes emellertid — och detta är det egentliga och det mycket avsevärda skälet till yrkandet på avskiljandet av yrkesbestäinda fortsättuingsskolor lian folkundervisningsväseudet — att den icke är i be­ sittning av den sakkunskap, som kräves för att organisera och leda sådana läroanstalter som de yrkesbestäinda fortsättningsskolorna.

Nödvändigheten av en sådan sakkunskap bar ingalunda lämnats obeaktad av folkundervisniugskommittén. Denna har, då den tänkt sig fortsättningsskolan även i sin nya form inordnad såsom led i folkskoleväsendet, uttryckligen förutsatt, att såväl i fråga om den lokala som i fråga om den centrala ledningen det skulle sörjas för att den verkliga yrkesinsikten bleve i behövlig man representerad. Och den bär både i sitt nu föreliggande betänkande och i det år 1912 avgivna betänkandet angående skol­ överstyrelse lämnat förslag avsedda att giva garantier i sådant hänseende.

överstyrelsen, som till fullo uppskattar deu tekniska och praktiska sakkunskapens betydelse för organisationen och ledningen av den yrkesbestäinda fort>ättningsskolan, delar kommitténs uppfattning i denna sak, framför allt den grunduppfattniug, från

Kung!. AlajUs Nthl. Proposition AV .96'. 97

vilken de positiva försluten utgå, nämligen att »hela yrkesfortsättniugsskolau, med eller utan skolverkstad, bör stå i samförstånd med det praktiska livets män, både ar­ betsgivare och arbetare».

Att det praktiska arbetets män, vilka i regel bilda flertalet inom skoldistriktens valkorporationer, även sörja för att samma arbetes representanter bliva företrädda i skolornas styrelser ligger i förhållandenas natur. Det synes dock böra genom blivande författning föreskrivas, att det skall tillses, att representanter för de olika områdena av det praktiska arbetslivet, till vilka de olika skolorna hänföra sig, erhålla inllytande på skolornas ledning. I en allmän författning torde väl blott eu generell bestämmelse i sådant syfte kunna upptagas, men i reglementena för de olika skoldistriktens fortsättningsskolväsen kunna närmare föreskrifter givas.

Med avseende på den centrala ledningen äro redan nu vissa bestämmelser givna, som syfta i enahanda riktning. Instruktionen för folkskolöverstyrelsen, som närmare ånger överstyrelsens åligganden med hänsyn till fortsättningsskolorna, föreskriver bland annat, att överstyrelsen, då den verkar för upprättandet av nya eller omorganisation av befintliga fortsättuingsskolor, skall »träda i förhandling med vederbörliga myndig­ heter och med representanter för skilda yrken och ortsintressen». Instruktionen till­ försäkrar vidare överstyrelsen tillgång till »inspektörer och sakkunniga biträden i fråga om den fortsatta undervisningen», varjämte i överstyrelsens stat upptagits ett anslag — tillsvidare, så länge hela denna fråga befinner sig på förberedelsernas stadium, visserligen av jämförelsevis begränsad storlek — till arvoden åt sådana inspektörer och sakkunniga biträden.

Denna medverkan av teknisk och praktisk sakkunskap, som sålunda till sin princip redan är i författningsväg fastställd, bör emellertid enligt överstyrelsens åsikt erhålla betydligt större omfattning. Överstyrelsen anser nämligen, att sådana frågor, som beröra den yrkesbestämda eller fackliga undervisningen vid fortsättningsskolorna, böra i vissa i författningsväg närmare bestämda avseeuden handläggas av folkskolöverstyrelsen gemensamt med det eller de centrala verk, med vilkas förvaltningsområden de stå i samband.

Dylikt samarbete mellan centrala ämbetsverk förekommer i åtskilliga fall och är ordnat genom allmän författning, nämligen en kungl. kungörelse den 16 februari 1900. Där denna kungörelses föreskrifter visat sig behöva för särskilda fall ytterligare ut­ formas, har så skett genom speciella författningar eller genom bestämmelser i verkens instruktioner, såsom exempelvis beträffande samarbete mellan läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen samt mellan direktionen över gymnastiska centralinstitutet och folkskolöverstyrelsen. För egen del har överstyrelsen endast haft gynnsam erfarenhet av dylikt samarbete, som i överstyrelsens verksamhet förekommit även med andra cen­ trala myndigheter än de nyssnämnda, exempelvis med överintendentsämbetet, socialsty­ relsen och statistiska centralbyrån.

Det samarbete, som här åsyftas med avseende på de framtida fortsättningsskolornas angelägenheter, bör icke få formen av något tillfälligt och formellt utan så vitt möj­ ligt erhålla en konstant och personlig karaktär. Bäst torde det underlättas och göras effektivt därigenom, att de samverkande centrala styrelserna biträdas av gemensamma sakkunniga inspektörer, antingen utsedda genom överenskommelse styrelserna emellan eller förorduade av Kungl. Maj.t. Från dessa inspektörer böra yttranden inhämtas i frågor rörande de yrkesbestämda fortsättningsskolorna, de böra i vissa ärenden vara töredragaude, och till väsentlig del genom dem böra styrelserna träda i förbindelse med ortsmyndigheterna i frågor rörande den fackliga undervisningen och i övrigt ut-

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.) 13

98 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

öva sin kontrollerande och stödjande verksamhet. På nu antytt sätt är exempelvis för närvarande samarbetet ordnat mellan direktionen över gymnastiska centralinstitutet och folkskolöverstyrelseu, vilka båda hava att öva inseende över och omvårdnad om den gymnastiska undervisningen vid de till folkundervisningsväsendet hörande läroan­ stalterna och utöva sin verksamhet i detta hänseende huvudsakligast genom en utsedd gemensam sakkunnig inspektör, föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet.

Det synes överstyrelsen, som borde frågan om erforderlig sakkunskap vid admi­ nistrationen av de yrkesbestämda fortsättningsskolorna på sådant sätt erhålla en till­ fredsställande lösning. Vid detta förhållande måste överstyrelsen, av skäl som i det föregående blivit utvecklade, på det bestämdaste uttala sig mot tanken på att skilja de yrkesbestämda fortsättningsskolorna eller någon viktigare grupp bland dem från samhörigheten med det övriga folkuudervisningsväsendet och ställa dem under förvalt­ ning av näringarnas och handelns administrativa organ. Att så skett mångenstädes i utlandet har delvis haft andra skäl än sådana, som låta sig tillämpa på våra förhål­ landen. Utan att närmare ingå på eu jämförelse mellan förhållandena i förevarande hänseende hoä oss och i andra länder, vill överstyrelsen erinra om faran av att, då man vid lösandet av en samhällsuppgift tillämpar grundsatser, som tidigare funnit an­ vändning i ett eller annat av de större kulturländerna, därvid utan vidare överflytta jämväl de organisatoriska former, i vilka dessa grundsatser därstädes kommit till ut­ tryck, former som ofta på det närmaste sammanhänga med det främmande landets samhällsstruktur och egenartade administrativa ordning.

I varje fall vore det helt visst vanskligt att just nu, när det gäller en omfattande reform av vårt fortsättningsskolväsen, innebärande ej blott nya synpunkter för under­ visningen utan även eu väsentlig utsträckning av den allmänna skolplikten, splittra det ifrågavarande skolområdet i från varandra skilda delar och därvid från folkunder­ visningen avsöndra just de skoltyper, i vilka undervisningens riktning mot det praktiska livet tydligast skulle giva sig tillkänna. Skulle framtiden komma att utvisa, att eu sådan avsöndring verkligen bör ske, torde den med mindre risk än nu kunna vidtagas.

Sedan överstyrelsen sålunda närmare skärskådat den yrkesbestämda fortsättningsskolans ställning i skolsystemet, yttrar sig överstyrelsen till slut mera allmänt om fo rtsättn ing sskola n s och yrkesskolans inbördes ställ­ ning. överstyrelsen anför därvid följande:

Frågan om fortsättningsskolans och yrkesskolans inbördes förhållande är, såsom förut nämnts, ej blott den allmänna och allestädes framträdande frågan om fortsätt­ ningsskolans administrativa ställning inom skolväsendet utan innefattar hos oss för när­ varande även det mera speciella spörsmålet om förhållandet mellan vissa typer av den yrkesbestämda fortsättniugsskolan, nämligen de s. k. industriella och hantverksfortsättiiingsskolorna, och de av kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande föreslagna s. k. kompletterande lärlingsskolorna.

Det ligger utanför överstyrelsens förhandenvarande uppdrag och delvis även utan­ för överstyrelsens kompetens att ingå på någon granskning av det av sistnämnda kom­ mitté avgivna betänkandet angående den lägre tekniska undervisningens ordnande. Vad de föreslagna lärlingsskolorna beträffar, kan om dem sägas, att de äro utgestaltningar av samma tankegång som den, vilken ligger till grund för folkundervisningskommitténs svrkesfortsättningsskolor», och mönstret är hämtat från samma håll för de förra som för de senare. De äro också i och för sig förtjänta av samma erkännande

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 99

som dessa, och de måste såväl från yrkesutbildningens synpunkt som ock i allmänhet genom sin längre lärotid betraktas såsom en i det hela effektivare skolform än den vrkesbestämda fortsättningsskolan, där denna stannar vid sitt obligatoriska minimum.

Givetvis låter det tänka sig och vore från vissa synpunkter tilltalande, att man sökte undvika ett motsatsförhållande mellan de två ifrågavarande skolformerna, att man således grepe sig an med den föreliggande bildningsuppgiften frän båda de ut­ gångspunkter, som blivit angivna: från folkundervisningens sida med de yrkesbestämda fortsättningsskolorna och frän den tekniska undervisningens med de kompletterande lärlingsskolorna. På eu plats, där en kompletterande lärlingsskola bragtes till stånd, komme den att göra motsvarande typer av fortsiittningsskolor obehövliga, dess lärjungar bleve i enlighet med de föreslagna skolpliktsbestiimmelserna fritagna från annan skol­ plikt, och någon konflikt mellan de två skolsystemen behövde åtminstone så till vida icke uppkomma.

Men klart är, såsom överstyrelsen i det föregående påpekat, att anledningar till intressekonflikter icke skulle komma att saknas och att förvaltningen, såväl den cen­ trala som i synnerhet den lokala, i många fall skulle bliva behäftad med mångahanda och icke obetydliga vanskligheter. Det torde därför ock komma att visa sig, att de hava rätt, som i de båda ifrågavarande skolformerna se en för bildniugsarbetet skad­ lig dualism.

Det synes också överstyrelsen uppenbart, att starka skäl föreligga för det yrkande, som gjorts av bland andra styrelsen för Sveriges hantverksorganisation, nämligen att de båda föreliggande kommittéförslagen måtte prövas i ett sammanhang och att de båda skolformerna om möjligt matte sammanföras till en enhet.

Måhända är det öuskligast, att man icke söker att på förhand uppdraga några gränser mellan folkundervisningens och yrkesundervisningens områden utan lämnar detta åt den fortgående utvecklingen. Behov av en »rationell gränsreglering» har emellertid ansetts föreligga, och frågan torde bliva föremål för diskussion. Såsom ett bidrag till en sådan diskussion vill överstyrelsen här framföra ett par synpunkter, därvid överstyrelsen inskränker sig till frågan om gränsen mellan folkskolans över­ byggnader och yrkesskolan.

Att indela de ifrågavarande skolorna efter förekomsten eller saknaden av fackliga moment i deras undervisningsplaner eller efter den mer eller mindre rikliga före­ komsten av dylika moment torde svårligen lyckas. Gränserna i detta avseende bliva alltför obestämda, den ena skolformen går ofta omärkligt över i den andra, indelningen måste bliva osäker och godtycklig. Vilt man finna en mera hållbar gräns, torde man böra överväga, huruvida den icke snarare bär erhållas genom fastställandet av en åldersgräns mellan de olika skolområdenas lärjungar. En sådan åldersgräns bör natur­ ligtvis i praktiken aldrig göras absolut, så att icke vissa skolor eller grupper av skolor skulle kunna utgöra undantag, än mindre bör den verka rent mekaniskt i fråga om den enskilda lärjungen, så att den exempelvis komme att avklippa en påbegynt lärokurs.

Vad beträffar läget av denna åldersgräns är det överstyrelsens mening, att det skulle vara till stort förfång för folkundervisningen och till ringa båtnad för yrkes­ undervisningen, om den droges lågt. Att folkskolan, i all synnerhet när den såsom hos oss måste lämna sina lärjungar från sig redan i deras 13:e år, söker att fortfa­ rande genom en fortsättningsskola eller annan överbyggnad i någon mån bereda dem undervisning och uppfostran under övergångsåren intill den egentliga ungdomstidens inträde, det ligger i sakens natur. Däremot synes det för visso kunna ifrågasättas, huruvida det är riktigt att, såsom kommittén för den lägre tekniska undervisningens

100 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9(i.

ordnande velat göra, sträcka yrkesundervisningens skolsystem ända ned till barnaåjderns gräns. Det synes överstyrelsen givet, att gränsen är att draga icke i 14-års åldern utan allra lägst i 16-års åldern.

Om fortsättniugsskolan söker arbeta yrkesskolan i händerna genom en förbere­ dande yrkesundervisning, ägnad att något litet orientera lärjungen inom något visst arbetsområde, stärka hans aktning och intresse för yrkesarbetet och väcka hans håg för fortsatt utbildning, synes detta väl endast kunna vara till fördel för yrkesskolan. Denna bör kunna bygga sin läroplan på fortsättningsskolans, och i manga fall bör, vad lärogången beträffar, samma enhetlighet kunna bångas till stånd, som om de båda skolorna vore en enda sammanhängande skola.

Soeiftbtyrel 1 sitt den 14 november 1916 avgivna utlåtande till folkundervisniugs- Ren. komrnitténs betänkande angående fortsättningsskolan har även socialstyrel­ sen, såsom jag redan nämnt, uttalat sig bland annat om förhållandet mellan yrkesfortsättningsskolan och lärlingsskolan, sådant detta förhållande skulle komma att gestalta sig enligt de olika förslagen. Styrelsen betraktar till en början frågan ur synpunkten av de föreslagna skolformernas olika upp­ gifter, skärskådar den sedan med hänsyn till den föreslagna skolplikten och berör slutligen spörsmålet mera i allmänhet.

1 vad frågan sammanhänger med de olika tskolfonneritns uppgifter. yttrar styrelsen:

Enligt de avgivna förslagen skulle såväl fortsättniugsskolan som den komplette­ rande lärlingsskolan komma att göra anspråk på skolungdomen omedelbart efter slutad folkskola. Skolplikt skulle föreligga till såväl den ena som den andra skolan. Läro­ tiden bleve i huvudsak sammanfallande, och båda skolorna skulle enligt respektive kommittéförslag bava yrkesundervisningen till sin huvuduppgift med mera.

Såsom av det ovan anförda torde framgå, finnas synnerligen viktiga berörings­ punkter mellan fortsättningsskolan och den kompletterande lärlingsskolan, och man kunde vid sådant förhållande förväntat, att folkundervisningskommittén, som avgivit sitt förslagsist och sålunda haft tillfälle att taga kännedom om det av kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande utarbetade förslaget till kompletterande lärlingsskolor, något närmare ingått på förhållandet mellan ifrågavarande skolformer och sökt åstadkomma en gränsreglering dem emellan. Så har emellertid icke skett, utan har folkundervisningskommittén, efter att först hava helt allmänt uttalat sig om skolornas olika uppgifter, sedermera i ett annat sammanhang föreslagit, att barn och ungdom i fortsättniugsskolåldern, som prövas åtnjuta annan till omfattningen fullt motsvarande undervisning — varunder bland annat lärlingsskolan skulle enligt kommitténs antydan inbegripas — skulle vara befriade från skyldigheten att besöka fortsätta ngsskola. Med andra ord skulle sålunda fullgörande av skolplikten i lärlingsskola, där sådan finnes, ersätta skyldigheten att mottaga undervisning i fortsättningsskola. En sådan reglering av skolornas undervisningsområden synes visserligen i princip tilltalande, men lärer i tillämpningen möta åtskilliga svårigheter.

Fortsättningsskolans ändamål är, enligt såväl folkundervisningskommitténs som i synnerhet socialstyrelsens uppfattning, att. bland annat, giva sina lärjungar en tämligen

Kung!. MajUx Säd. Proposition AV .%'. 101

allsidig medborgerlig bildning. Huru stor vikt kommittén lägger pa. denna mera all­ sidiga utbildning, framgår med all tydlighet, av de utav kommittén framlagda undervisningsplanerna för ämnet medborgarkunskap. Enligt det av kommittén för den lägre tekniska undervisningen avgivna förslaget skola visserligen jämväl lärlingsskolorna sträva efter att meddela medborgerliga insik­ ter. Medborgarkunskapen har emellertid icke medtagits såsom särskilt ämne i lärlingsskolans läroplan, utan är det kommitténs mening, att undervisningen i vissa delar av nämnda ämne skall kunna mera sporadiskt anknytas till undervisningen i de för skolan angivna läroämnen.'). Vid sådant förhållande synes det vara uppenbart, att lärlingsskolan icke tillnärmelsevis kan vara lämpad att fylla tortsättningsskolans uppgift i förevarande avseende.

Rörande folkundervisningskommitténs förslag, i vad det avser skol­ plikten, yttrar styrelsen:

Vidare må med avseende å folkundervisningskommitténs reglering av skolornas verksamhetsområden framhållas, att densamma kommer att verka synnerligen ojämnt för lärjungarnas vidkommande. Sålunda kan exempelvis en person, som omedelbart efter slutad skolgång i folkskolan vinner anställning inom industri eller hantverk, helt befrias från skolplikten i fortsättningsskolan, då däremot en annan, som får dylik anställning först efter genomgången fortsättningsskola, blir underkastad en extra skol­ plikt i lärlingsskolan i två eller eventuellt tre år. En sådan betydande olikhet i skol­ plikten måste givetvis anses olämplig. o __ Ännu mera komplicerad ställer sig frågan för den minderårige, som under pågå­ ende utbildning inom den ena skolformen överflyttas till kommun, där endast den andra förekommer. Enligt socialstyrelsens åsikt kan folkundervisningskommitténs lösning av förhandenvaraude spörsmål jämväl leda till eu förryckning i yrkesundervisningen. Enligt de avgivna förslagen skulle, såsom nämnts, .skyldighet föreligga för kommunerna att upp­ rätta fortsättningsskolor, under det att ett dylikt tvång icke ifrågasatts beträffande de kompletterande lärlingsskolorna. Dä det vidare måste ställa sig avsevärt billigare att genom påbyggnad å fortsättningsskolan fullständiga yrkesundervisningen i denna i stället för att upprätta en särskild lärlingsskola, i vilket avseende olikheten i statsbi­ drag jämväl kommer att utöva en viss påverkan, torde det icke vara otänkbart, att kommunerna för tillgodoseende av behovet utav yrkesundervisning i flertalet fall komma att välja det förra alternativet, ett förfarande, som utan tvivel skall verka splittrande och förryckande på yrkesundervisningsväsendet i dess helhet.

Rörande frågans läge i allmänhet uttalar sig styrelsen på följande sätt:

I detta sammanhang anser sig styrelsen böra fästa uppmärksamheten pa ett ut­ talande, som folkundervisningskommittén gjort å sid. 48 i betänkandet. Sedan kom­ mittén där gjort gällande, å ena sidan, att yrkesfortsättningsskolan under vissa om­ ständigheter kan utvecklas till en sådan form, att den kan betraktas soin verklig yrkesskola samt, å andra sidan, att yrkesskolan, genom att i sin undervisningsplan upptaga den ideella och allmänt medborgerliga uppfostringssynpunkten, kan antaga yrkesfortsättningsskolans gestalt, fortsätter kommittén sålunda: »Utvecklingen av de båda ifrågavarande skolarterna, yrkesfortsättningsskolan och den för minderåriga arbetare avsedda yrkesskolan, kan således tänkas komma att försiggå efter sammanlöpande linjer. Ju mera fortsättningsskolorna kunna utbildas till

102 Kwigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

yrkesskolor och yrkesskolorna åter till ideellt och medborgerligt bildande ungdoms­ skolor, desto lyckligare för deras lärjungar. Men desto mera närma sig de båda skolarterna en gemensam skolform: en ungdomsskola, som, på samma gång den fullföljer den allmänna skolans ideella strävanden, förmår förverkliga en yrkesskolas bestämda praktiska syfte.»

Detta kommitténs principiella uttalande torde tillräckligt bestyrka styrelsens ovan utvecklade uppfattning om de många beröringspunkterna, enligt de båda kommitté­ förslagen, mellan fortsättningsskolan och lärlingsskolau. I den mån uttalandet kali anses innebära en antydan om att den föreslagna fortsättningsskolan, vilken nu synes stå närmast till förverkligande, skulle kunna helt ersätta lärlingsskolan, måste styrelsen framföra bestämda tvivelsmål. Enligt styrelsens mening intager nämligen yrkesutbild­ ningen med hänsyn till mål och omfattning en sådan särställning i förhållande till den mera allmänna folkundervisningen, att den för sitt behöriga tillgodoseende kräver från den allmänna undervisningen skilda organ beträffande såväl den centrala led­ ningen som de primära skolformerna.

Med ovanstående har styrelsen velat visa, att ett godtagande av föreliggande förslag, innan de olika skolformernas inbördes ställning blivit mera ingående prövad och klarlagd, kan komma att medföra avsevärda olägenheter.

Något definitivt förslag till lösning av förhandenvarande spörsmål har styrelsen givetvis icke ansett sig kunna framlägga, enär ett sådant enligt styrelsens åsikt fram­ för allt kräver medverkan från såväl fortsättningsskolans som lärlings- (yrkes-) skolans målsmän. Styrelsen har i allt fall velat uttala önskvärdheten av att en gränsregle­ ring mellan de båda skolformerna redan från början blir geuomförd, och att förden­ skull en överarbetuing av de föreliggande förslagen kommer till stånd i dessa delar, varvid jämväl uppmärksamhet bör ägnas åt den av styrelsen i det föregående ifråga­ satta förskjutningen i fortsättningsskolans program, varigenom tyngdpunkten i dess läroplan skulle Överflyttas från arbetskunskapen till den allmänna medborgarkunskapen.

Tillsättande Av den redogörelse jag nu lämnat för myndigheternas utredning av

av sakkunni­

frågan om förhållandet mellan den allmänna folkundervisningens och yrkes­

ga för frågans

enhetliga undervisningens områden och för de framkomna förslagen till en gräns-

behandling.

reglering mellan de båda områdena framgår, att hithörande frågor kommit i ett läge, som visade påo nödvändigheten av deras behandling ur mera enhetliga synpunkter. Åt samma håll pekade även den diskussion av frågan, som samtidigt ägt rum såväl i fackpressen som inom de för frågan närmast intresserade sammanslutningarna. Då nu både från yrkeshåll, bland annat av styrelsen för Sveriges hantverksorganisation, och från den allmänna folkundervisningens sida, av folkskolöverstyrelsen, det önske­ målet uttalats, att de föreliggande kommittéförslagen måtte prövas i ett sammanhang och att de föreslagna skolformerna måtte sammanföras till en enhet, fann sig Kungl. Maj:t böra för ärendets fortsatta behandling, tillsätta en gemensam beredning. För sådant ändamål bemyndigade Kungl. Maj:t den 3 november 1916 chefen för ecklesiastikdepartementet att i sam­ råd med chefen för finansdepartementet tillkalla särskilda sakkunniga »för

Kung!. Alaj-.ts Nåd. Proposition Nr it ii. 10H

att inom de nämnda departementen biträda vid den fortsatta utredningen av frågorna om den lägre tekniska undervisningen, fortsättningsskolan och den lägre handelsundervisningen samt det inbördes förhållandet mellan dessa olika undervisningsområden». Till utförande av det sålunda beslu­ tade sakkunniguppdraget tillkallade vederbörande departementschefer förutom representanter för kommunala och allmänt administrativa syn­ punkter, jämväl representanter såväl för den allmänna folkundervisningen, den tekniska undervisningen, handelsundervisningen, den lägre lantbruksundervisningen och undervisningen i husligt arbete som för olika näringsoch yrkesgrenar, såsom jordbruk, industri, hantverk och handel. De så­ lunda tillkallade sakkunniga framlade resultatet av den utav dem verk­ ställda utredningen uti ett den 3 oktober 1917 avgivet »betänkande an­ gående fortsättningsskolan, den lägre tekniska undervisningen, den lägre handelsundervisningen och närliggande undervisningsområden».

Jag skall nu lämna en redogörelse för huvudinnehållet i de sakkun­ nigas betänkande.

5) Departementssakkunnigas förslag till enhetlig behandling av

ungdomsskolefrågan.

Såsom frågan om våra praktiska ungdomsskolor låg, då den överläm­ nades till utredning av de tillkallade sakkunniga, var det helt naturligt, att dessa i främsta rummet skulle komma att söka finna utvägar till undanröjande av den brist på inbördes överensstämmelse, som fanns i kommittéförslagen, och som givit anledning .till de meningsskiljaktigheter, vilka kommit till uttryck såväl i myndigheternas utlåtanden som också under andra former. Då nu de sakkunniga i stort sett delade såväl folkundervisningskommitténs uppfattning av nödvändigheten av en reformerad fortsättningsskola som tekniska kommitténs tankar om behövligheten av särskilda lärlingsskolor, kom den närmaste uppgiften för de sakkunniga att gestalta sig som ett försök att åstadkomma en bestämd gränsregle­ ring av förhållandet mellan de föreslagna båda skolformerna.

De sakkunniga upptaga därvid först till granskning kommerskollegiets Departeav mig förut refererade förslag att — för frågans ordnande åtminstone ments-

sakknnniga tillsvidare — skolplikten i lärlingsskolan skulle ställas såsom ett bihang om förhållan­ till fortsättningsskolplikten och utsträckas över samma tid som denna, det mellan de

olika under­ varvid de lärjungar i fortsättningsskolan, vilka vunne anställning i hant­ visningsområ­

dena. verk och industri, skulle överflyttas till lärlingsskolan och där vara under­ kastade skolplikt intill slutet av den årskurs, som infölle näst efter den

104 Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 96.

tidpunkt, vid vilken de skulle blivit fria från skolplikten, om de fått fullgöra densamma i fortsättningsskolan.

De sakkunniga finna för sin del, att detta sätt att ordna frågan skulle medföra allvarliga olägenheter för såväl fortsättningsskolan som lärlingsskolan. Det skulle nämligen utan tvivel verka menligt på fortsättningsskolans anseende och på allmänhetens liksom på lärjungarnas förtroende för densamma, om de unga, så snart de vunnit anställning inom ett eller annat yrke, skulle avbryta sitt arbete i fortsättningsskolan för att övergå till annan läroanstalt. Vad åter lärlingsskolan angår, så syntes det givet, att om somliga av dess lärjungar vunne inträde vid 14 års ålder ocli utan att hava inhämtat mer än en ringa del av det kunskapsinått, som fortsättningsskolan avser att giva,. under det att andra vid inträdet vore mera mogna och hade fullständigt genomgått fortsättningsskolan, en ge­ mensam undervisning av dylika elever skulle vålla åtskilliga svårigheter. Lärlingsskolan finge då, såsom också tekniska kommittén och kommerskolle­ gium tänkt sig, inrättas så, att den meddelade såväl den undervisning i ällmänt medborgerliga ämnen, som tillhör i främsta rummet fortsätt­ ningsskolan, som ock den yrkesundervisning, vilken enligt de sakkunnigas förmenande borde vara lärlingsskolans egentliga uppgift.

De sakkunniga uttala därför såsom sin uppfattning, att det med av­ seende på undervisningens ändamålsenliga ordnande i båda dessa skolformer ävensom med avseende på dess resultat vore fördel­ aktigast, att de unga först efter fullständigt genomgången fortsättningsskola ginge över till lärlingsskolan.

Genom en sådan anordning skulle enligt de sakkunnigas mening först och främst vinnas, att undervisningen såväl i fortsättningsskolan som i lärlingsskolan kunde ordnas på ett sätt, som bättre tillgodosåge de båda skolornas speciella uppgifter, än vad fallet skulle bliva, om de båda kommittéernas förslag i denna punkt följdes. Då för kommittéerna för­ hållandet mellan de båda skolformerna ännu varit oklart, hade också enligt deras förslag skolformernas olika undervisningsprogram kommit att på ett mindre lyckligt sätt gripa in i varandra. Komme en sådan gränsreglering till stånd, som de sakkunniga antytt, skulle vardera skolformens uppgift kunna klarare och bestämdare fixeras. Fortsättningsskolan skulle då kunna få mera odelat fullfölja sin huvudsakliga uppgift, vilken borde vara den allmänt medborgerliga bildningen och karaktärsdaningen, och lärlingsskolan skulle kunna bygga på fortsåttningsskolans kunskapsmått i de allmänna läroämnena och därigenom lägga sin undervisning på en något högre nivå, än den eljest skulle kunnat göra, samt därvid i enlighet med sin huvud­ uppgift koncentrera sin undervisning på det rent fackliga området. På

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr OO. 105

grund av bättre underbyggnad och större åldersmognad skulle lärjungarna då också hava avsevärt större förutsättningar att tillgodogöra sig1 lärlings-O O O O O skolans undervisning. Komine saken att ordnas på det sätt de sakkunniga tänkt sig, medförde detta emellertid nödvändigheten av en bestämdare tidsreglering i fråga om skolplikten. Därom yttra de sakkunniga:

Om emellertid både fortsättningsskola och lärlingsskola göras obligatoriska för den minderårige och den ena skolan skall genomgås först, den andra sedan, blir det nöd­ vändigt att begränsa tiden för deras lärokurser, så att den sammanlagda skol pliktstiden icke blir alltför lång och så att båda skolorna under normala förhållanden hinna genomgås, innan lärjungen kommit över minderårighetsåldern 18 år, vid vilken ålder skolplikten under alla förhållanden synes oss böra upphöra. Vi förmena, att en be­ gränsning av lärokurserna till i regel två år i var och en av de båda skolformerna vore lämplig. Detta står ju också beträffande fortsiittningsskolan i huvudsaklig över­ ensstämmelse med folkundervisuingskommitténs förslag. Yad lärlingsskolan beträffar, har ju 1907 års kommitté föreslagit två eller helst tre års lärokurs, men då skulle ju också lärlingsskolan hava byggt direkt på folkskolans grund. Den större åldersmognaden och de ökade förkunskaperna hos lärjungarna, om dessa förut genomgått fortsättningsskolan, torde till fullo kompensera den av oss föreslagna begränsningen.

Beträffande frågan om de minderårigas normala ålder vid avgång från respektive skolor vilja vi först erinra om folkuudervisningskonmiitténs förslag, att i folkskole­ stadgan borde införas den bestämmelsen, att avgång från folkskolan icke får äga rum tidigare än det kalenderår, då lärjungen fyller 13 ar, till vilket förslag vi ansluta oss.

Om den minderårige avgår från folkskolan det kalenderår, då han fyller 13 år, och sedan genomgår den tvååriga fortsättniugsskolan, kommer han att avgå ur denna det år, då han fyller 15 år. Fortsätter han sedan i den likaledes tvååriga lärlings­ skolan, bör han vara färdig med sin obligatoriska skolgång det år, då han fyller 17 år, en ålder, som ingalunda kan anses för hög och vid vilken han i de flesta fall icke lär hava hunnit fullborda sin praktiska yrkesutbildning. I många fall komme väl ele­ verna i lärlingsskolan att avgå från denna först vid 18 år, men även denna ålder överskrider ju icke den, som av 1907 års kommitté angivits i dess förslag angående skolplikt.

Skulle den minderårige under sin skolgång i fortsättningsskolan vinna anställning inom hantverk eller industri, så lärer detta väl ej annat än i undantagsfall kunua ske tidigare än vid 14 års ålder, och han skulle då vara skyldig att ännu ett år gå kvar i fortsättniugsskolan. Att hans praktiska yrkesutbildning hos arbetsgivaren i sådant fall komme att börja ett år tidigare än hans teoretiska utbildning i lärlingsskolan torde väl få anses vara till mer gagn än skada. För ett effektivt tillgodogörande av den teoretiska yrkesundervisningen är det nämligen alldeles nödvändigt, att lärlingen har ett tillräckligt mått av grundläggande allmänna kunskaper att bygga på samt att han därjämte förvärvat någon praktisk erfarenhet om arbetet inom det yrke, för vilket han skall utbildas, och slutligen att han har en viss åldersmognad. Genom den av oss föreslagna anordningen sättes lärlingen i tillfälle att vinna dessa nödvändiga förut­ sättningar.

Den farhåga, som från en del håll uttalats, att en viss skadlig dualism skulle kunna uppstå därigenom, att lärlingen finge mottaga yrkesundervisning först i yrkes-

Bihang Ull riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 käft. (Nr 96.) 14

106 Kungi. Maj :ts Nåd. Proposition Kr 96.

betonad fortsättningsskola och sedan i lärlingsskola, torde visa sig ogrundad, om fortsättningsskolan får den läggning, som av oss i det föregående blivit angiven. Enligt vår mening skulle undervisningen i en sådan fortsättningsskola tvärtom bliva en sär­ deles lämplig förberedelse för den egentliga yrkesundervisningen i lärlingsskolan.

De sakkunniga anse sig sålunda böra föreslå, att skolplikten för sådana minderåriga, som ägna sig åt hantverk och industri, må som allmän regel omfatta både fortsättningsskola och lärlingsskola med två års lärokurs i vardera, samt att skolplikten må sträcka sig intill 18 års ålder, dock att den, som dessförinnan genomgått sådan skola, som hans skolplikt avser, därmed må anses hava fullgjort denna.

Från denna allmänna föreskrift anse de sakkunniga vissa undantag böra göras. Till dessa skall jag senare återkomma.

Sedan de sakkunniga kommit till nu nämnda uppfattning av förhål­ landet mellan fortsättningsskolan och lärlingsskolan, bygger sig i fortsätt­ ningen systemet av ungdomsskolor upp för dem med stor klarhet och en­ hetlighet. På fortsättningsskolan såsom den gemensamma bottenskolan för samtliga ungdomsskolor reser sig ett treledat system av yrkesutbildningsanstalter: lärlingsskolor, yrkesskolor och skolor för fortsatt vidgad speciell fackutbildning. Och dessa anstalter tänka sig de sakkunniga, såsom längre fram skall närmare utföras, inrättade ej blott för industri och hantverk utan även för handel och husligt arbete. Vid sidan av denna mera regul­ jära linje av ungdomsskolor bliva enligt de sakkunnigas mening för till­ godoseende av mera tillfälliga behov, olika inom olika yrkesområden, vissa andra mera fristående anstalter dessutom erforderliga.

£!> I

I fråga om de sakkunnigas ställning till enskildheterna av de olika kommittéförslagen anser jag mig i detta sammanhang kunna inskränka mig till följande meddelanden. Departe- Vad först angår folkundervisningskommitténs förslag till fortsättnini/smentsskola, vinner detta i stort sett starkt understöd av de sakkunniga. Till sakknnniga om fortsätt- dess ledande principer ansluta sig de sakkunniga obetingat. Den nuva­ ningsskolan. rande fortsättningsskolan kan enligt de sakkunnigas förmenande icke an­ ses fylla de krav, som måste ställas på densamma, varemot ett fortsättningsskolväsen, ordnat och planlagt i enlighet med de av kommittén an­ givna synpunkterna, otvivelaktigt skulle komma att utgöra ett verksamt medel för ungdomens sedliga och intellektuella utveckling och dess fost­ ran till arbetskunnighet och medborgerlig duglighet.

Jag har redan antytt, att den gränsreglering, som de sakkunniga föreslå, enligt sakkunnigas mening skulle göra det möjligt för fortsättnings-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9(i. 107

skolan att, utan att uppgiva den av folkundervisningskonnuittén hävdade yrkessynpunkten, likväl starkare betona såsom huvuduppgift bibring­ andet av allmänt medborgerlig bildning. I denna punkt yttra de sakkunniga följande:

I allt väsentligt äro vi ense med kommittén beträffande det framlagda program­ mets allmänna innebörd, förutsättningarna för dess genomförande och begränsningen i dess tillämpning. Att kommittén låtit yrkessynpunkten bliva det bestämmande i detta program, måste anses som ett riktigt och lyckligt grepp. Kunskap om den yrkesuppgift, som sysselsätter lärjungarna, är för dem av påtagligt värde och omedelbar betydelse. Eu på lämpligt sätt avpassad och praktiskt anlagd undervisning om yrket och de förhållanden, vilka därmed stå i samband, bör därför av dem kunna uppskat­ tas samt vara särskilt ägnad att tillvinna sig såväl lärjuugarnas som deras målsmäns intresse. Yrkesuppgiften utgör även en synnerligen lämplig och väl behövlig samlings­ punkt för undervisningen i fortsättniugsskolan. Till denna böra lärokursens olika de­ lar anknytas och därigenom förbindas till ett sammanhängande helt. Inom fortsätt­ niugsskolan med dess jämförelsevis korta lärotid är eu sådan koncentration av under­ visningen nödvändig, om denna skall kunna bliva av någon verklig betydelse för lär­ jungarnas utbildning.

Vi vilja dock framhålla vikten av att fortsättningsskola med yrkesbetonad under­ visning anordnas endast där de nödiga förutsättningarna äro för handen beträffande kompetenta lärarkrafter, lärjungarnas föregående skolbildning, arbetslivet på orten samt ekonomiska förhållauden och där, såsom det frambålles i folkskolöverstyrelsens utlåtan­ de över kommittéförslaget, sådan undervisning omfattas med förtroende av den allmän­ het och de myndigheter, som äro närmast intresserade av dessa skolor och deras verk­ samhet. Det vore att beklaga, om yrkesfortsättningsskolor upprättades under sådana förhållanden, att deras verksamhet komtne att misslyckas, och en i sig själv nyttig och god skolform därigenom skulle förlora allmänhetens förtroende.

Särskilt torde försiktighet böra iakttagas i fråga om att i fortsättningsskolans undervisning införa hantverks- och verkstadsarbete.

Såsom i det föregående framhållits, är det i huvudsak två syften man med ung­ domens fortsatta skolbildniug avser att vinna. Det ena är karaktärens daning i för­ ening med allmänt medborgerlig bildning, det andra är en grundlig yrkesutbildning. Vi vilja, såväl med tanke på den ringa äldersmognaden hos fortsättningsskolans lär­ jungar oeh deras bristande erfarenhet i fråga om yrkesarbete som ock med tanke på att genomgåendet av dessa skolor skall vara obligatoriskt för så gott som all från folkskolan utgående ungdom, kraftigt betona, att den allmänt medborgerliga bildningen och karaktärsdaningen ovillkorligen måste bliva det väsentliga syftet med dessa skolor, under det att den egentliga yrkesundervisningen måste anses tillhöra ett senare ålders­ stadium och meddelas i särskilda därför avsedda läroanstalter. Fortsättningsskolans betydelse med avseende på yrkesutbildningen bör enligt vårt förmenande framför allt framträda däri, att den, för att använda folkskolöverstyrelsens uttryck, »för lärjung­ arna ställer in yrkesarbetet i ett perspektiv, som låter det framstå i dess samhörighet med övrig mäusklig verksamhet och klargör dess ideella värde, att den förmår meddela allmänbildning genom fackbildniug och i sin arbetsundervisning inverka moraliskt och socialt uppfostrande».

108 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

I regel bör den yrkesbetonade fortsättningsskolan meddela undervisning endast om yrket och blott undantagsvis även i yrket. Den yrkeskännedom den kan meddela är sålunda endast av förberedande art. Den kan följaktligen icke ersätta lärlings- eller yrkesskolor och bör därför ingenstädes få utgöra något hinder för sådana skolors upp­ rättande.

I detta sammanhang vilja yi framhålla, hurusom fortsättningsskolan har en viktig uppgift att fylla och kan bliva till stort gagn genom att underlätta lärjungarnas val av levnadsbana. Som förut påpekats, har sannolikt en stor del av fortsättningsskolans lärjungar ännu icke bestämt sig för något visst levnadsyrke. Mycket ofta är det rent tillfälliga omständigheter, som bliva avgörande vid yrkesvalet, på den grund att de unga sakna nödig kännedom om förhållandena. Om fortsättningsskolan medde­ lade sina lärjungar upplysningar beträffande de förutsättningar, som krävas för ett frangångsrikt arbete inom skilda yrken, de villkor av olika art, under vilka arbetet i dessa bedrives, samt de fortsatta utbildningsmöjligheter och framtidsutsikter, som förefinnas på olika levnadsbanor, så skulle detta vara för dem svnnerliuen värdefullt och i hög grad underlätta deras yrkesval, till gagn ej blott för dem själva utan även för samhället i dess helhet.

Genom ett ordnat samarbete med den offentliga arbetsförmedlingen eller på an­ nat sätt bör fortsättningsskolan även medverka till lärjungarnas anställande inom ar­ betsområden, för vilka de kunna anses hava de bästa förutsättningarna.

Av de sakkunnigas sätt att fatta fortsättningsskolans uppgift följer, att de anse, att denna skola, vare sig den är yrkesbestämd eller icke, bör inräknas till det allmänna folkundervisningsväsendet samt anslutas till och ställas under överinseende av samma chefsmyndighet som detta, d. v. s. folkskolöverstyrelsen.

Departe-

1 sammanhang med behandlingen av frågan om fortsättningsskolan

ments-

sakkunniga uttala sig de sakkunniga, mera i förbigående, om den högre folkskolan och

om den högre

s ställning, till övriga ungdomsskolor. Därom yttra de sakkunniga

folkskolan.

följande:

För dem av folkskolans lärjungar, vilka efter avslutad skolkurs icke omedelbart övergå till praktiskt arbete utan först vilja under eu längre eller kortare tid helt ägna sig åt fortsatta skolstudier, synes den högre folkskolan hava en viktig uppgift att fylla.

I likhet med vad som i det föregående blivit föreslaget i fråga om lortsättningsskolan, bör även den högre folkskolan anpassas efter de särskilda behov, som förefinnas a den ort, där skolan är belägen. Pa vissa platser fyller den måhända bäst sin upp­ gift genom att, såsom den hittills i allmänhet gjort, huvudsakligen meddela ett högre mått av allmänt medborgerlig bildning, än vad folkskolan förmår giva. På andra orter däremot motsvarar den bättre de förefintliga behoven, om den, utan att uppgiva sitt allmänbildande syfte, söker bibringa lärjungarna en utbildning i mera praktisk riktning. ^ Någon yrkesutbildning i egentlig mening kunna dessa skolor, såsom vi foru.^ /ramhallit, visserligen icke meddela sina unga och om praktiskt yrkesarbete oerfarna lärjungar, men genom att väcka deras intresse för och inrikta deras håg på de prak-

Kutujl. Maj:ts Nåd. Proposition Air 'J6. 109 tiska yrkena samt giva dem en för dessa förberedande utbildning kunna de säkerligen för det flertal, som efter slutad skolkurs går ut i det praktiska livet, utgöra en vida bättre förberedelse än sådana studier, som äro av enbart allmänbildaude karaktär och vilkas slutmål är realskolexamen.

De sakkunniga uttala såsom sin mening, att en utveckling av de högre folkskolorna i en mera praktisk riktning i anslutning till näringslivet vore att föredraga och att det vore lyckligt, om de nya skolor av detta slag, som komma att upprättas, mera planlades i syfte att fylla behovet av praktisk utbildning än att i form av kommunala mellanskolor föra fram till realskolexamen.

Högre folkskolor med undervisning i praktisk riktning borde i likhet med fortsättningsskolorna anordnas för olika arbetsuppgifter. De för sistnämnda skolor föreslagna bestämmelserna i fråga om läroämnen, lärare i de fackliga ämnena samt förvaltning borde även i tillämpliga delar och med tagen hänsyn till att de högre folkskolorna hava daglig undervisning göras gällande för sådana mera praktiskt lagda skolor av detta slag.

Då en undervisning av här angiven art emellertid måste komma att kräva större kostnader än dem, som hittills i allmänhet förekommit i dessa skolor, borde sådana ändringar i de för statsunderstöd till högre folkskolor gällande bestämmelserna vidtagas, att en ökning av detta under­ stöd möjliggjordes. I samband härmed syntes det även vara behövligt att fullständiga dessa bestämmelser, så att de komma att innebära nödiga garantier i fråga om skolornas förvaltning och inspektion.

I fråga om ordnandet av den lägre tekniska undervisningen ansluta Departe-

mentssig de sakkunniga, även vad enskildheterna beträffar, i väsentliga avseenden

sakkunniga till det av den tekniska kommittén framlagda förslaget. om den tek­

niska under­

Av de tre typer för lärlingsskolor, som av denna kommitté föreslagits,

visningen. nämligen den kompletterande, den förberedande .och den fullständiga, anse de sakkunniga i likhet med kommittén den förstnämnda vara den, som framför allt bör komma i fråga. De inom industri och hantverk anställda minderåriga böra således även efter de sakkunnigas mening i regel erhålla sm praktiska utbildning genom yrkesmässigt arbete under den enskilde arbetsgivarens ledning, och skolans uppgift bör endast vara att bibringa lärlingarna de teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter, som arbets­ givaren icke lämpligen kan meddela dem men som äro nödvändiga för deras kommande yrkesverksamhet. I likhet med kommerskollegium finna de sakkunniga lämpligast att benämna denna skoltyp helt enkelt lärling.sskolor.

Såsom jag redan förut nämnt, framhålla de sakkunniga önskvärdheten

no Kung!. Maja* Nåd. Proposition Nr 96.

av att då lärlingsskolan efter de sakkunnigas förslag i regel skulle komma att bygga på fortsättningsskolans kunskapsmått i de allmänna läroämnena, denna skola också i högre grad, ån vad som blivit möjligt efter den tek­ niska kommitténs förslag, konune att koncentrera sin undervisning på det rent fackliga området.

Lärlingsskolan bör enligt de sakkunnigas mening vara en kommunal institution med statsbidrag, fakultativ för kommunen med avseende på inrättandet men obligatorisk för lärjungarna med avseende på besökandet.

Beträffande de föreslagna yrkesskolorna göra de sakkunniga följande principiella uttalande:

Det torde få anses självklart, att den yrkesutbildning, som den unge arbetaren kan förskaffa sig i lärlingsskolan, särskilt med hänsyn till lär­ jungarnas relativt ringa åldersmognad och yrkeserfarenhet, ej kan omfatta mer än ett visst för varje yrkesarbetare nödvändigt minimum. För intres­ serade och framåtsträvande arbetare, som önska vidga sina kunskaper ut­ över detta mått och därmed även vinna förutsättningar för mera ansvars­ fulla poster, vare sig som förmän inom industrien, mästare inom hantverket eller arbetare med vissa mer krävande uppgifter, bör det därför finnas särskilda skolor på ett högre plan än lärlingsskolorna, yrkesskolor. Uppen­ bart är, att ett behov av dylika skolor föreligger såväl för arbetarna, vilka genom dem skulle erhålla eu värdefull hjälp i sin strävan att arbeta sig fram till ökad yrkesskicklighet och förvärvsförmåga, som för industrien, vilken därigenom skulle beredas tillgång på dugliga förmän och skickliga specialarbetare.

Såsom jag förut nämnt, hade tekniska kommittén föreslagit, att samt­ liga nuvarande tekniska elementarskolor skulle ombildas till tekniska fack­ skolor och att dessutom tgl del nya fackskoior skulle upprättas.

Kommerskollegium hade i sitt över kommitténs betänkande avgivna utlåtande betonat, att ett starkt behov förelåge av den mera specialiserade undervisning, som med fackskolorna avses, men uttalade samtidigt, att den mera allmänt-tekniska undervisningen i de tekniska elementarskolorna icke borde helt och hållet utbytas mot specialiserad fackskoleundervisning. Kommerskollegium hade därvid anfört, att det för åtskilliga fabrikstjänstemän och affärsmän förefunnes ett behov av allmänt tekniska kunskaper, som ej kunde tillfredsställas genom fackskoleundervisning, samt att det funnes många industriella företag, där arbetets specialisering ej vore så långt driven, att den motiverade anställandet av specialutbildade ledare, utan där det vore fördelaktigare att anförtro ledningen åt personer med all­

K ungt. MnjUx Säd. Proposition Nr 9 ti.

in

mänt teknisk bildning. För att behovet av på detta sätt utbildade per­ soner måtte bliva tillgodosett, borde eldigt kornmerskollegiets uttalande »ett par av de nuvarande tekniska elementarskolorna bibehållas, om oek i mo­ derniserad form».

1 likhet med kommittén och koiumerskollegium förklara si» nu de sakkunniga vilja kraftigt understryka behovet av tekniska fackskolor med undervisningen specialiserad på var sina olika industriella områden.

Det synes självklart, såga de sakkunniga, att våra många olika och ofta starkt specialiserade industrigrenar icke kunna vara till fullo betjänta av de nuvarande tekniska elementarskolorna med deras fåtal linjer — en mekanisk-, en byggnads- och eu kemisk-teknisk linje — vilka därtill a ro i fråga om undervisningen relativt obetydligt specialiserade, och ej heller kan man ifrågasätta ett sådant slöseri som att utrusta var och en av de nuvarande fem tekniska elementarskolorna med samtliga de linjer, som böra vara representerade. Behovet av en mera specialiserad undervisning inom ett större antal olika fack tillgodoses tydligen på det mest praktiska ■mättet, genom att för de respektive facken upprätta särskilda skolor, fack­ skolor, till behövligt antal.

Det behov av teknisk specialutbildning, som skulle tillgodoses »enom de tekniska fackskolorna, utesluter emellertid enligt de sakkunnigas förme­ nande ingalunda behovet av allmänt teknisk utbildning. Härom uttala sig de sakkunniga på följande sätt:

„ Kommerskollegium liar belyst detta behov från näringarnas synpunkt genom att såsom nyss nämndes, framhålla, att allmänt teknisk bildning är nödvändig för åtskil­ liga fabnkstjänstemäu och affärsmän ävensom för dem, som skola handhava ledningen av smärre industriella företag med föga specialiserad verksamhet.

Vi finna för vår del dessa synpunkter fullt riktiga och vilja i anslutning därtill ytterligare anföra, att det på de industriella företagens kontor i stor utsträckning behoves bitraden, vid vilkas första anställning man ingalunda begär, att de genom fler­ årigt yrkesarbete i förening med specialiserade studier skola Lava förvärvat någon »rundlig utbildning inom ett visst fack, utan av vilka man framför allt fordrar, att de skola aga en god grundläggande skolbildning av den art och omfattning, att de med lätthet kunna sätta sig in i och utföra enklare förekommande aifärs- säväl som ntkonforsarbeten samt att de deltagit i praktiskt industriellt arbete så pass mycket, att de ej sta alldeles främmande för detta arbete. Ofta föredrager man till sådana platser yngre personer, som nöja sig med en relativt blygsam begynnelselön; småningom kunna dessa sedan arbeta sig upp till mera ansvarsfulla och följaktligen bättre betyda befattningar. Särskilt för arbetet med försäljning av industriens produkter, upparbetande av nya avsättningsområden för desamma, meningsutbyte med kunder och bestallare rörande tillverkningarnas tekniska beskaffenhet, användbarhet och pris, med ett ord för förmedlingen av förbindelsen mellan det industriella företaget och dess afnämare, hava dylika personer en synnerligen viktig uppgift att fylla. Förutom äll­ mänt teknisk bildning behöva de emellertid även en avsevärd merkantil utbildning i

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

förening med en viss allmänbildning. Vi äro av den meningen, att detta behov bäst kan tillgodoses medelst läroanstalter, som, byggande på ett förut inhämtat kunskapsmått ungefär motsvarande realskolexamen, under eu treårig lärokurs meddela allmän­ teknisk samt därjämte merkantil bildning. För dessa läroanstalter, som ju i flera av­ seenden skulle likna de nuvarande tekniska elementarskolorna och som lämpligen böra åstadkommas därigenom, att några av dessa bibehållas ehuru med undervisningen om­ lagd i nyss antydd riktning, få vi föreslå benämningen tekniska gymnasier.

Vi hava med vad härovan anförts visat, att upprättandet av tekniska gymnasier är synnerligen väl motiverat med hänsyn till industriel behov, men vi vilja även se saken från de blivande lärjungarnas och deras målsmäns sida. Sannolikt komma dessa skolors lärjungar att till en väsentlig del utgöras av sadana ynglingar, som avlagt realskolexamen eller genomgått ett motsvarande antal klasser vid allmänt läroverk och som äro i tillfälle att ägna ytterligare ett mera begränsat antal år åt skolstudier. Flertalet ynglingar i denna ställning stå ännu ovissa i fråga om valet av levnadsbana. Många hava kanske klart för sig, att de helst borde ägna signat något av de prak­ tiska yrkena, men då såväl de själva som deras malsmän i manga tall sakna förut­ sättningar att bedöma, vilken speciell näringsgren, som för dem skulle vara lämpligast att välja, blir resultatet ofta nog. att studierna fortsättas med studentexamen soin mal och att valet av levnadsbana därmed uppskjutes. Det klagas icke utan skäl på att det för närvarande råder överproduktion av studenter, och medgivas måste, att för dem, som icke skola fortsätta studierna vid universitet eller högskolor utan ga direkt ut i det praktiska livet, studierna i de högre allmänna läroverkens gymnasier jämte avläggande av studentexamen i eu mängd ämnen, av vilka en stor del icke har någon som helst praktisk tillämpning, ingalunda utgör den ändamålseuligaste förberedelsen för den blivande levnadsbanan. Ofta nog förekommer det emellertid, att ynglingar på det åldersstadium, som normalt motsvarar realskolexamen, ådagalägga eu utpräglad lust och fallenhet för att, som man säger, »gå den tekniska vägen», d. v. s. ägna sig åt de industriella yrkena. Med särskilt framträdande intresse för matematik och natur­ kunnighet jämte goda anlag för ritning och teckning förena de ej sällan eu anmärk­ ningsvärd brist på intresse och häg för de mera »klassiska» ämnena. Nu kan det visserligen i åtskilliga fall hända, att en yngling redan vid detta åldersstadium är i stånd att definitivt besluta sig för ett visst bestämt industriellt fack, detta särskilt om föräldrar och anhöriga härutinnan kunna lämna honom råd och stöd, och i dylikt fall kan och bör han, efter att under tillräckligt lång tid hava praktiskt arbetat inom just detta fack och därtill, i den mån så betiunes nödigt, kompletterat sina kunskaper, söka sig in vid den tekniska fackskola, som motsvarar ifrågavarande industrigren. Oftast torde det emellertid ställa sig så, att både ynglingarna och deras målsmän sakna tillräcklig kännedom om de olika industrigrenarnas olika natur och, vilket kanske är det vikti­ gaste, om de utkomstmöjligheter, som inom olika fack stå till buds, för att ett defini­ tivt beslut i denna fråga skall kunna fattas. För ynglingar i denna situation hava de nuvarande tekniska elementarskolorna varit vägen till de industriella yrkena. Bland de tre linjer, som finnas vid dessa skolor, hava ynglingarna ej behövt göra sitt slut­ giltiga val, förrän de under en avsevärd del av lärotiden deltagit i undervisningen, och °i de fall, då valet gjorts mera på måfå, har det varit eu fördel, att specialise­ ringen i studierna ej vant starkare, än att de efter att hava kommit ut i det prak­ tiska livet ofta kunnat välja ett annat fack än det, för vilket deras skolutbildning närmast varit avsedd. Utgången av valet har dä i regel dikterats av lagen om till­ gång och efterfrågan. Av det anförda framgår, att det även med hänsyn till de unga

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 96. 113

mfiste anses icke vara välbetänkt att helt och hållet slopa den allmän-tekniska under­ visning, som hittills lämnats i de tekniska elementarskolorna. Att emellertid bibehålla den uppdelning i tre linjer, som förekommer vid dessa, synes i och med fackskolornas upprättande icke blott onödigt utan även olämpligt, enär de ynglingar, som hava de­ finitivt beslutat sig för ett visst fack, böra anlita vederbörande fackskola.

Vi vilja i detta sammanhang påpeka, att de tekniska gymnasierna enligt vårt förmenande även i många fall kunde bliva till gagn för ynglingar, som ämna ägna sig åt andra yrken än de rent industriella. Av allmänt teknisk och merkantil bild­ ning förefinnes i vår tid ett mycket framträdande behov. Så torde t. ex. en blivande jordbrukare eller en blivande tjänsteman vid tullen, intendenturen etc. hava vida mer nytta av sådana kunskaper, som skulle meddelas i ett tekniskt gymnasium, än av dem han på samma tid kan förvärva i ett real- eller latingymnasium.

Som skäl för den av oss föreslagna benämuingen tekniska gymnasier må anföras, att dessa läroanstalter skulle bygga på väseutligen samma kunskapsmått som de högre läroverkens gymnasier, räknat frän och med andra ringen vid dessa, och deras genom­ gående kräva ungefär samma tid. Läroämnena skulle visserligen till större deleu bliva av annan art, och det skulle i fråga om uudervisniugeus innehåll och ändamål bliva en vida större skillnad mellan ett tekniskt gymnasium och ett realgymnasium än mellan detta och ett latingymnasium, men den bildningsnivå, som med hänsyn till undervisuingens omfattning skulle uppnås, torde bliva ungefär enahanda. En mot­ svarighet finnes också redan i benämningen handelsgymnasier.

Det system av skolor, som skulle avse utbildning för industri och hantverk, skulle sålunda enligt de sakkunnigas förslag omfatta dels lärlingsskolor, avsedda för alla minderåriga yrkesarbetare inom dessa näringar, jämte yrkesskolor för dem, som ville ytterligare vidga sina kunskaper och därmed ernå ökad yrkesskicklighet, vinna kompetens såsom förmän eller mästare in. m., dels på ett högre plan tekniska fackskolor med strängt specialiserad undervisning jämte tekniska gymnasier med allmän-teknisk och merkantil undervisning. Det förslag, som tekniska kommittén framlagt, omfattar, som jag förut nämnt, även ett par särskilda skolor, nämligen tekniska skolan i Stockholm och statens normalskola för yrkesundervisningen, av vilka den förra skulle, såsom förut nämnts, omorganiseras till en skola för konsthantverk och konstindustri, den senare avse att, på samma gång den ombesörjde en vä­ sentlig del av yrkesundervisningen i Stockholm, utgöra en lärarutbildningsanstalt samt en mönster- och försöksskola på yrkesundervisningens område. Kommitténs förslag tillstyrkes av de sakkunniga, under särskilt betonande av att upprättandet av en normalskola bör utgöra en av de första och vik­ tigaste åtgärderna för lärlings- och yrkesskolväsendets ordnande i riket.

Vad slutligen angår den centrala ledningen av det lägre tekniska un- * dervisningsväsendet, föreslår, såsom jag förut omnämnt, tekniska kommittén

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 käft. (Nr 96.) 15

114 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 96.

tillsättandet av en särskild överstyrelse. Till detta förslag ansluta sig de sakkunniga. För den ifrågasatta överstyrelsen föreslå de benämningen överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Departe- Vad beträffar den lägre handel sundervisningen förklara sig de sak­ mentssakkunniga kunniga icke kunna i samma utsträckning som skett i fråga om fortsättom handels- ningsskolorna och de lägre tekniska läroanstanstalterna ansluta sig till det undervisningen. av de särskilda kommitterade utarbetade förslaget.

Som jag redan förut omnämnt, föreslå handelsundervisningskommitterade för det lägsta stadiet av handelsundervisning två slag av skolor, nämligen tvååriga och ettåriga handelsskolor. I de förra skulle lärjungarna intagas direkt från en sexårig folkskola utan att äga någon praktisk erfarenhet om handelsyrket; för inträde i de senare skulle fordras att hava varit an­ ställd i praktisk verksamhet två år och att hava genomgått fortsättningsskola. Båda slagen av skolor skulle vara dagskolor, d. v. s. lärjungarna skulle ägna sin tid odelat åt skolarbetet. Förutom i dessa båda skoltyper skulle handelsundervisning på lägsta stadiet meddelas även i de av kom­ mitterade föreslagna handelskurserna, men då anordnad så, att studierna kunde bedrivas samtidigt med förvärvsarbetet.

Vad först beträffar de föreslagna tvååriga handelsskolorna, göra de sakkunniga det uttalandet, att de anse dessa skolor olämpliga såsom handelsutbildningsanstalter i egentlig mening och att dessa sålunda icke böra upptagas på programmet för den lägre handelsundervisningens ordnande. För denna sin uppfattning anföra de såsom skäl följande:

Vi hava förut vid behandlingen av lärlingsskolorna för industri och hantverk betonat, att det för ett effektivt tillgodogörande av teoretisk yrkesundervisning fordras, att lärjungen har ett nödigt mått av grundläggande allmänna kunskaper att bygga på, en viss åldersmognad samt därjämte någon praktisk erfarenhet om arbetet inom det yrke utbildningen avser. Dessa synpunkter äga otvivelaktigt tillämpning även beträffande handelsyrket. Att kommitterade även i huvudsak dela denna åsikt fram­ går av deras yttrande, att lärjungarna i den föreslagna ettåriga skolan »på grund av sina större praktiska förutsättningar och med den större målmedvetenhet och det star­ kare intresse, varmed sådana personer i allmänhet bedriva sina studier, skola kunna bibringas en utbildning, som i det hela sett icke blir nämnvärt underlägsen deras, vilka direkt frän folkskolan övergå till och genomgå en tvåårig handelsskola».

Uppslaget till de tvååriga, direkt på en sexårig folkskolekurs byggda handels­ skolorna synas kommitterade hava erhållit från några av de högre folkskolorna jämte s. k. borgarskolor, vilka bygga direkt på folkskolan och i vilka på sina håll haudelsundervisning meddelas.

Yi finna det för vår del mycket lämpligt, att de högre folkskolorna, som ju äro avsedda för sådana från folkskolan avgående lärjungar, vilka äro i tillfälle att ägna någon kortare eller längre sammanhängande tid åt fortsatta studier, börjat på sitt program upptaga undervisning i praktiska ämnen, däribland särskilt handelsunder- •

Kung!. Maj:ts Såll. Proposition Nr 96. 115 visning. Men vi vilja betona, att den yrkesundervisning, som på detta sätt bibringas så unga lärjungar utan någon som helst praktisk erfarenhet av yrkesarbete, aldrig kan bliva någon yrkesutbildning i egentlig mening. Därtill äro lärjungarna för unga och för oerfarna. Dylika skolors undervisning måste snarare hava till uppgift att vända lärjungarnas håg till och inrikta deras intresse på de praktiska yrkena och att i öv­ rigt bibringa dem allmänt medborgerliga kunskaper samt verka karaktärsdanande och uppfostraude. Att så ock är händelsen synes framgå av de för eu del dylika skolor gällande undervisningsprogrammen. Dessa skolor torde därför böra närmast anses besläktade med de yrkesbetonade fortsättuingsskolorna. Huvudsakliga skillnaden är den, att de förra giva sina lärjungar full sysselsättning, under det de senare endast till en ringa del upptaga sina lärjungars tid, som i övrigt kan användas till förvärvs­ arbete.

De sakkunniga anse sig böra i stället föreslå upprättande av handelslärlingsskolor och hand elsyrkef skolor i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande läroanstalter för industri och hantverk. Enligt de sakkunnigas mening bör den minderårige, som ämnar ägna sig åt handelsyrket, efter avslutad folkskolekurs först genomgå den obligatoriska tvååriga fortsättningsskolan, helst en sådan med undervisning i anslutning till handel. Under tiden kan han vinna anställning i yrket och sålunda få pröva sina praktiska anlag för detta. Efter fullgjord fortsättningsskolplikt och förut­ satt, att han erhållit stadigvarande sysselsättning i handelsyrket, bör han sedan genomgå en handelslärlingsskola, om dylik finnes på platsen. Handelslärlingsskolan bör i överensstämmelse med de föreslagna lärlingsskolorna för industri och hantverk vara en kommunal institution med statsbidrag, fakultativ för kommunen med avseende på inrättandet men obligatorisk för lärjungarna med avseende på besökandet. Sitt förslag i denna punkt motivera de sakkunniga på följande sätt:

Som skäl för denna anordning må anföras, att de i handel anställda minderåriga ovillkorligen måste anses vara i lika stort behov av skolans fostrande inflytande samt av verklig yrkeskunskap som de inom industri och hantverk anställda. Något ordnat lärlingssystem tillämpas visserligen i allmänhet icke inom handelsyrket, meu detta måste i själva verket anses vara ett allvarligt missförhållande, som bör avskaffas. Det förekommer numera ej sällan, att springpojkar, som anställas vid 13—14 års ålder, sedermera, i stället för att småningom användas till mer ansvarsfulla göromål, varige­ nom de kunde inhämta praktisk kännedom om handelsyrket, under allt för lång tid, ända till 3—4 år, få ägna sig uteslutande åt sådana sysslor, att de egentligen ingenting få lära sig. Också klagas det från arbetsfönnedlingsanstalterna över de stora svårigheter, som möta, då det gäller att skaffa lämplig anställning åt dylika personer, när de vid 18—19 års ålder äro för gamla att längre vara springpojkar och samtidigt sakna varje tillstymmelse till utbildning i något som helst yrkesarbete. Så­ som kommitterade i sitt betänkande omnämna, har ett ordnat handelslärlingssystem ansetts nödvändigt och blivit infört i ett stort antal andra länder, och det torde knappast råda något tvivel om att eu liknande anordning är behövlig även hos oss.

De minderårigas behov av utbildning motsvaras av ett lika starkt framträdande

Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

behov från bandelsnäringens egen synpunkt. Att, såsom nu ofta sker, personer, vilka ej erhållit någon utbildning för handel och ofta sakna de mest elementära begrepp rörande ordnad bokföring, affärskorrespondens, gällande förordningar för handel o. s. v., starta handelsföretag och driva affärsrörelse vållar ej sällan stora skador för affärslivet.

På grund härav synes knappast någon tvekan kunna råda därom, att handelslärlingsskolorna böra vara obligatoriska för lärjungarna, så att pa de platser, där dylika skolor varda upprättade, de också komma att genomgås av samtliga i handel anställda minderåriga.

Införes lärlingsskolplikt inom industri och hantverk, synes det även ur en annan synpunkt nödvändigt att också göra handelslärlingsskolorna obligatoriska. Det kan nämligen eljest befaras, att friheten från skoltvång inom handelsyrket i och för sig kunde bidraga till att locka ett alltför stort antal minderåriga in på denna levnads­ bana till förfång för rekryteringen inom de produktiva yrkena. Tillströmningen till haudelsmannabanan kommer säkerligen, även om skolplikt införes, att framgent som hittills bliva mer än tillräcklig.

Beträffande lärokursens längd i handelslärlingsskolan torde det visserligen vara omöjligt att på två år med ett fåtal timmar i veckan hinna inhämta mer än ett minimum av de kunskaper, som äro nödvändiga för dem, som skola ägna sig åt han­ delsyrket, men det torde ej gärna kunna sättas i fråga att utsträcka den obligatoriska kursen över mer än två år.

I fråga om de av de sakkunniga föreslagna yrkesskolorna Jör handelsundervisningen yttra de följande:

Såsom förut blivit nämnt, skulle handelslärlingsskolorna ej kunna meddela mer än blott ett minimum av handelsutbildning, nödvändigt för alla i handelsyrket an­ ställda, men otillräckligt för en stor del av dem. För dem, som vilja vidga sitt kunskapsmått och därmed skaffa sig ökad kompetens, böra handehyrkesskolor, motsva­ rande de industriella och hantverks-yrkesskolorna, upprättas. 1 dessa handelsyrkesskolor bör anordnas dels i form av handelsyrkeskurser en på handelslärlingsskolans kunskapsmått byggd fortsatt undervisning, avseende att giva en sådan utbildning, som lämpligen erfordras för idkande av eller anställning i handelsrörelse av mindre omfattning eller skötande av jämförelsevis mindre krävande platser på kontor eller lager, dels i form av special- eller ämneskurser undervisning i enstaka ämnen eller grupper av ämnen, som kunna vara av särskild betydelse för den enes eller andres verksamhet. Sistnämnda kurser skulle givetvis vara avsedda för personer med god praktisk erfarenhet inom handelsyrket samt för övrigt i huvudsak motsvara de av 1913 års kommitterade föreslagna handelskurserna.

Handelsyrkesskolorna torde i regel böra vara kommunala institutioner; endast mera undantagsvis torde de komma att upprättas på enskilt initiativ.

För det stadium av den lägre handelsundervisningen, som ligger när­ mast över yrkesskolan, skulle sörjas genom de av statsmakterna under de senare åren redan beslutade handelsgymnasierna, för vilka jag förut redogjort. (Jfr sid. 29, 30.)

Rungl. MajUs Nåd. Proposition Nr i)(i. 117

Rörande behövligheten av do föreslagna ettåriga handelsskolorna yttra de sakkunniga följande:

Behovet av lägre haudelsundervisning bör i överensstämmelse med det förut anförda normalt tillgodoses genom handelslärlings- och handelsyrkesskolor, i vilka undervisningen är så ordnad, att lärjungarna kunna sköta skolarbetet jämsides med sina anställningar i affärslivets tjänst, en utbildningsgång, som med avseende på det lägre stadiet inom yrkesundervisningens område bör anses vara den lämpligaste. Givetvis blir det dock för en avsevärd del av de personer, som ägna sig åt handel, icke möjligt att jämsides med sitt förvärvsarbete bevista dessa skolor. Så är i allmän­ het fallet med dem, som äro anstiillda i affärer på landet eller i små samhällen, där lärlings- och yrkesskolor icke bliva upprättade. Många av dessa torde visserligen komma att begagna sig av den utvägen att under ett par tre år taga anställning i ett samhälle, där skolor av det nyssnämnda slaget finnas, och där genomgå desamma, men för en stor del faller sig detta olägligt eller rent av omöjligt. För dylika per­ soner, vilka äga tillräcklig erfarenhet inom handelsyrket, nödig åldersmognad och det kunskapsmått i allmänna grundläggande ämnen, som inhämtas i folkskolan jämte den obligatoriska fortsättuingsskolan, bör det finnas möjlighet att vid en skola, där de få odelat ägna sin tid åt studierna, i en samlad kurs erhålla den utbildning, varav de äro i behov. För detta ändamål böra ettåriga handelsskolor i huvudsaklig överens­ stämmelse med kommitterades förslag upprättas på lämpliga platser och i nödigt antal. I dessa skolor kunde lärjungarna bibringas en utbildning av samma omfattning som den, vilken skulle erhållas i eu tvåårig handelslärlingsskola jämte därpå följande yrkes­ kurs i en handelsyrkesskola. Man kunde visserligen tänka sig inrättande av dagsko­ lor med kortare kurs än ett år och med en undervisning av endast den omfattning, som skulle förekomma i en handelslärlingsskola, men detta torde vara olämpligt. I en skola, vars bevistande är frivilligt och därtill måste medföra avsevärda utgifter för lärjungarna, bör undervisningen icke inskränkas till att omfatta endast det minimum, som kan medhinnas i den obligatoriska och avgiftsfria lärlingsskolan och som för en stor del av lärjungarna är otillräckligt, utan den bör giva en för det stadium, varom här är fråga, till omfattning och innehåll fullt tillfredsställande utbildning.

De ettåriga handelsskolorna, vilka böra avse att fylla behovet inom större områ­ den än enstaka kommuners, kunna vara antingen kommunala eller enskilda läroan­ stalter. Möjligen kan det visa sig nödvändigt i vissa fall, att staten upprättar och helt bekostar dylika skolor.

Beträftande administrationen av de föreslagna handelsutbildningsanstalterna föreslå de sakkunniga, att varje skolas ledning närmast skall handhavas av en lokal styrelse och att ledningen av hela det lägre handelsundervisningsväsendet anförtros åt samma överstyrelse som det lägre tekniska undervisningsväsendet. De sakkunniga yttra härom:

Ett samordnande av dessa båda grenar av yrkesundervisning torde, om det av oss föreslagna skolsystemet bleve genomfört, vara icke blott lämpligt utan även komma att visa sig nödvändigt. De kommunala lärlings- och yrkesskolorna, vare sig de avse att tjäna handeln, industrien eller hantverket, torde sannolikt i fråga om orgauisation,

118 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

lokaler m. m. komma att behandlas i ett sammanhang av vederbörande kommunal­ styrelse. De bestämmelser rörande lärliugsskolplikteu, som behöva utfärdas, torde även böra bliva sins emellan likartade, vare sig dessa skolor tjäna det ena eller det andra syftet, och i flertalet fall torde det dessutom komma att visa sig mest ända­ målsenligt att ställa samtliga de i eu kommun upprättade lärlings- och yrkesskolorna under en gemensam lokal styrelse, där givetvis såväl de industriella och hantverks­ yrkena som handelsyrket böra vara representerade. Under sådana förhållanden kan det ej vara lämpligt, om ens möjligt, att uppdela den centrala ledningen, som ju skall granska och stadfästa skolornas läroplaner och reglementen, avgiva yttranden angående statsbidragens fördelning m. m , på två skilda chefsmyndigheter. Som i in­ ledningen nämnts, ifrågasätta också 1913 års kommitterade, att en framtida central styrelse för den lägre handelsundervisningen bör förenas med den föreslagna centrala styrelsen för den lägre tekniska undervisningen. I det vi sålunda upptaga denna av kommitterade framkastade tanke, vilja vi även uttala, att det enligt vårt förmenande finnes åtskilliga skäl för att, som de kommitterade antyda, även anförtro den centrala ledningen av navigationsskolorna åt samma överstyrelse.

Departe- Slutligen innefattar de sakkunnigas betänkande även förslag till läro­

ments-

sakkunniga anstalter för det husliga arbetet. De sakkunniga omnämna, att de under om undervis­ arbetets gång fått anledning att upptaga till behandling även frågan om

ning i hus­

ligt arbete. undervisning i husligt arbete för kvinnor och särskilt för dem, som skola ägna sig åt husliga svsslor såsom förvärvsarbete: Härom yttra de sakkunniga bland annat följande:

Vad angår de kvinnliga minderåriga, som hava för avsikt att förtjäna sitt uppe­ hälle medelst husligt arbete såsom tjänarinnor i hemmen, hava dessa på den egentliga landsbygden och väl mångenstädes även i städer och andra samhällen under uppväxt­ åren i sina egna hem hitintills i allmänhet erhållit så mycken undervisning i husliga sysslor, att de hjälpligen kunnat göra skäl för sig, då de kommit ut och tagit anställ­ ning hos andra. Denna utbildning visar emellertid eu tydlig tendens att bliva allt­ mera sällsynt och otillräcklig. —-------Det är att hoppas, att folkskolan och fortsättningsskolan, i den mån deras knappt tillmätta lärotid och den ringa åldersmognaden hos deras lärjungar det medgiva, skola genom den undervisning i husligt arbete, som i dem meddelas, kunna åvägabringa en viss förbättring i dessa förhållanden. Någon egentlig kompetens att på egen hand sköta de viktigare husliga arbetena kan dock givetvis icke vinnas i dessa skolor. För detta ändamål tarvas en vida grundligare utbildning.

De flickor, om vilka det här är fråga, nödgas ofta av ekonomiska skäl att redan tidigt ägna sig åt förvärvsarbete och äro därför i regel hänvisade att samtidigt med detta skaffa sig den utbildning de behöva.---------- Man torde kunna antaga, att ett likställande av tjänarinneyrket med övriga yrken i fråga om utbildning skulle vara ägnat att göra dylika anställningar mera tilldragande samt öka tillgången på duglig arbets­ hjälp i hemmen, varjämte ett dylikt likställande kanske även skulle bidraga att höja ifrågavarande yrkesgrupps sociala anseende. Förbättrade utbildningsmöjligheter på det husliga arbetets områden skulle dessutom vara av synnerligen stor betydelse för sam­ hället i dess helhet därigenom, att man med desamma vunne, att av de kvinnor, som ingå äktenskap, en vida större del, än vad nu är fallet, komme att vara i besittning av nödiga kunskaper för att sköta ett hem.

Kungi. Maj:ls Nåd. Proposition Pir 96.

För ifrågavarande utbildning kunna i huvudsak två olika vägar anlitas. Den ena är att lata utbildningen helt och hållet försiggå inom en skola, som tar lärjungarnas tid helt i anspråk, 'till upprättande av dylika skolor för husinodersutbildning med ettårig lärokurs bar 1917 års riksdag beviljat statsbidrag. Till samma kate­ gori höra även lanthushållsskolorna jämte eu mängd enskilda kurser och skolor för husinodersutbildning. Deu andra utvägen är att upprätta skolor med undervisningen sa ordnad, att lärjungarna kunna sköta skolarbetet jämsides med förvärvsarbetet. Dessa skolor skulle .sålunda bliva av samma typ som de förut föreslagna lärlings- och yrkes­ skolorna och torde också böra benämnas på samma sätt som dessa.

Av de båda angivna utvägarna synes de sakkunniga den sistnämnda företrädes­ vis höra anlitas. Det torde nämligen vara alldeles självklart, att om hela den kategori av ^ kvinnliga minderåriga, varom här är fråga, skulle utbildas i skolor, som under eu ettårig lärokurs helt toge deras tid i anspråk, utbildningen skulle bliva alldeles för dyr­ bar, vare sig utgifterna skulle bestridas av allmänna medel eller av lärjungarna själva. Sannolikt komme dessa skolor att besökas i övervägaude grad av de ekonomiskt bättre ställda. De mindre bemedlade eller obemedlade skulle i dem kunna vinna intiäde en­ dast i den givetvis mycket begränsade utsträckning, som betingades av stipendier, fri­ platser och dylikt, genom vilka de kunde komma i åtnjutande av icke allenast fri un­ dervisning utan även fritt uppehälle, helt eller delvis, under den tid lärokursen på­ ginge.

De sakkunniga anse sig därför för tillgodoseende av utbildning i hus­ ligt arbete i första rummet böra föreslå upprättandet av lärlings- ock yr­ kesskolor.

Lärlingsskolornci borde i allt väsentligt likställas med övriga lärlingsskolor, vilket skulle innebära bl. a., att skolplikt även infördes i dessa skolor och att arbetsgivaren ålades att bevilja för skolgången nödig ledighet. Om de betänkligheter, som en sådan anordning skulle kunna tänkas framkalla, yttra de sakkunniga:

Vid första påseendet förefaller detta måhända att vara ett allt för starkt ingri­ pande i hemförhållandena, som skulle vålla oöverkomliga svårigheter. En närmare un­ dersökning torde dock giva vid handen, att dessa svårigheter ej äro av någon avgö­ rande betydelse och att de mer än väl uppvägas av de fördelar, som skulle viunas. I fråga om dessa lärlingsskolor skulle vederbörande kommun, liksom i fråga om andra sådana, äga att besluta om deras upprättande ävensom att utfärda närmare bestämmel­ ser rörande skolplikten, och man torde under sådana förhållanden kunna vara viss om att nödig försiktighet vid förslagets genomförande varder iakttagen. I de allra flesta av de familjer, där man nöjer sig med att anställa en enda och därtill minderårig hjälpreda, gives det säkerligen möjlighet att reda sig denna hjälp förutan under den tid av en hel eller två halva dagar i veckan, som skolarbetet skulle omfatta. I de enstaka fall, där detta är omöjligt, finge man vid anställning av tjänstfiicka se till, att denna redan fullgjort sin lärlingsskolplikt. Äro flera tjänarinnor anställda i samma familj, torde väl i allmänhet ej mer än eu befinna sig på det åldersstadium, som skol­ plikten skulle omfatta, men även om så vore händelsen, finnes ju den möjligheten att låta flickorna besöka skolan på olika veckodagar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Deri utbildning, som erhålles genom att under två år, jämsides med det praktiska utförandet av husliga sysslor hos arbetsgivaren, deltaga i lärlingsskolans undervisning, bör enligt sakkunnigas mening för flertalet flickor vara tillräcklig. Emellertid finnas en mängd befattningar, där det i en eller annan särskild gren av husligt arbete kräves speciell yrkesskick­ lighet till den omfattning, att nödig kompetens ej kan vinnas enbart i lärlingsskolan. För att bereda tillfälle till förvärvande av dylik speciell yr­ kesskicklighet böra, mena de sakkunniga, yrkesskolor med specialkurser i särskilda grenar av det husliga arbetet upprättas.

Liksom fallet är med den lägre handelsundervisningen, förefinnes en­ ligt de sakkunnigas mening även i fråga om undervisningen i det husliga arbetet behov av vissa skolor utanför ramen av systemet, skolor av mera tillfälligt slag. Därom säga de sakkunniga:

Medelst de av oss föreslagna lärlings- och yrkesskolorna för husligt arbete bör behovet av ifrågavarande utbildning i städer och liknande samhällen normalt tillgodo­ ses, och några andra läroanstalter på det husliga arbetets område synas icke vara be­ hövliga, där dylika skolor i erforderlig utsträckning varda upprättade. I mindre sam­ hällen eller på landsbygden kunna lärlings- eller yrkesskolor med på sådant sätt ord­ nad undervisning, att skolarbetet kan försiggå jämsides med förvärvsarbetet, emellertid ej gärna komma i fråga. För att där fylla behovet av utbildning i husligt arbete fordras läroanstalter med undervisningen koncentrerad på kortare tid, under vilken lärjungarna odelat ägna sig åt skolarbetet. En typ av dylika skolor bilda lanthus­ hål Isskolor na, vilka äro avsedda för i egentliga lanthushållsgöromål sysselsatta kvinnor. Enligt vårt förmenande borde på landsbygden ytterligare upprättas skolor, avsedda flö­ de kvinnor, som där äro sysselsatta i husligt arbete utan att dock vara berättigade till inträde i lanthushållsskola. Under förutsättning av nödig åldersmognad hos lärjung­ arna i förening med ett visst mått av föregående praktisk erfarenhet i husligt^arbete torde lärokursens längd i dylika hushållsskolor kunna inskränkas till ett halvt år eller något mindre. På åtskilliga håll torde det visa sig lämpligt att för samma ändamål anordna ambulatoriska kurser av även kortare varaktighet och upptagande vissa spe­ ciella grenar av det husliga arbetet såsom matlagning, konservering och dylikt.

Vad angår de av 1917 års riksdag beslutade ettåriga husmodersskolorna, synes oss dessas uppgift vara i någon mån oklar. Enligt de bestämmelser, som utfärdats för dessa skolor, skulle de förläggas till städer och industrisamhällen, men som vi redan förut framhållit, skulle de därstädes bliva överflödiga, så vida vårt förslag om lärlingsoch yrkesskolors upprättande vinner beaktande. I fråga om saväl ‘inträdesfordringar som undervisningsplaner giva de utfärdade bestämmelserna vid handen, att de ettariga husmodersskolorna närmast skulle motsvara vad 1907 års kommitté för den lägre tek­ niska undervisningen kallat »fullständiga lärlingsskolor». Utbildningen torde dock för lärjungarna ställa sig så pass dyrbar, att dessa skolor snarare skulle komma att till­ godose det behov av praktisk utbildning för skötandet av ett eget hem, som förefin­ nes hos medelklassens flickor, än att bliva egentliga yrkesutbildningsanstalter för dem, som skola förtjäna sitt uppehälle genom husligt arbete. Under sådana förhållanden

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 121

torde ifrågavarande skolor, så vida de skola bibehålla den prägel, som de genom nu­ varande bestämmelser åsatis, framgent liksom hittills böra vara enskilda läroanstalter.

Man kan emellertid tänka sig även en annan uppgift för dessa skolor. I likhet med de föreslagna ettåriga handelsskolorna skulle de nämligen kunna avses för sådana yrkesauställda, vilka sakna möjlighet att begagna sig av undervisningen i lärlings- och yrkesskolor.! 1 dylikt fall borde inträdesåldern sättas så hög, att de ej komme att kon­ kurrera med lärlingsskolorna. Om man därjämte av de inträdessökande fordrade ett par års praktisk erfarenhet i husligt arbete, skulle lärotiden kunna minskas till ett halvt år. Dessa skolor skulle då bliva av alldeles samma typ som de hushållsskolor, vilka vi förut framhållit såsom behövliga på landsbygden vid sidan av lanthushällsskolorna, och borde inrättas företrädesvis i mindre samhällen, där antalet i husligt arbete anställda minderåriga är för litet att motivera anordnandet av lärlingsskola.

Lärotiden vid dylika hushållsskolor torde i allmänhet böra omfatta 6 månader. Där förhållandena sådant påkalla, böra dock även kortare kurser kunna anordnas, var­ vid emellertid en viss begränsning av läroämnenas antal bör iakttagas. För inträde bör fordras, att den sökande fyllt 18 år och under minst två år varit sysselsatt med husligt arbete.

Enär dylika skolor, såsom förut nämnts, böra förläggas till landsbygden eller mindre samhällen samt vara avsedda att fylla behovet inom större områden, torde man knappast kunna påräkna, att de bliva kommunala anstalter, utan torde de komma att upprättas på enskilt initiativ. De böra emellertid av stat och kommun kraftigt understödjas.

Den centrala ledningen av de läroanstalter, som erfordras för tillgodo­ seende av behovet av undervisning i husligt arbete, bör enligt sakkunnigas mening anförtros åt den föreslagna överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Vid behandlingen av såväl den lägre tekniska undervisningen som den Departe-

ments-

lägre handelsundervisningen och undervisningen i husligt arbete hava de sakknnnigtt sakkunniga betonat, att de föreslagna yrkesskolorna inom dessa områden om enskilda

läroanstalter.

böra kunna upprättas lika väl på enskilt som på kommunalt initiativ. Likaledes hava de beträffande såväl s. k. fullständiga som s. k. förbere­ dande lärlingsskolor såsom sin åsikt angivit, att dessa, för att kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sina viktiga uppgifter, uteslutande böra upp­ rättas och ledas av enskilda korporationer. I fråga om statsbidrag till dessa enskilda läroanstalter åro de sak­ kunniga av den meningen, att statsunderstödet bör utgå efter prövning i varje särskilt fall. De yttra därom:

Vi vilja här endast erinra därom, att, där enskilda yrkesskolor, arbetande efter de riktlinjer, som vi i det föregående för detta slag av läroanstalter uppdragit, fylla ett verkligt behov, vilket med all säkerhet torde komma att i de flesta fall vara hän­ delsen, de enligt vårt förmenande böra av staten understödjas på ett i jämförelse med motsvarande kommunala läroanstalter lika verksamt och i särskilda fall till och med verksammare sätt. Likaledes böra enskilda såväl »förberedande» som »fullständiga lärlingsskolor», där de fylla ett verkligt behov, komma i åtnjutande av ett lika verk­ samt statsunderstöd som de kommunala lärlingsskolorna.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 87 höft. (Nr 96.) 16

122 Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 96.

Förutom de av oss behandlade skoltyperna finns det emellertid och kommer san­ nolikt att finnas en hel del enskilda läroanstalter av olika slag, vilka meddela yrkes­ undervisning i en eller annan form såväl på det tekniska som på handelns och det husliga arbetets områden.

Där sådana enskilda skolor skötas på ett ändamålsenligt och samvetsgrant sätt, hava de utan tvivel en viss uppgift att fylla inom vårt undervisningsväsende därigenom, att de på grund av den större friheten i organisatoriskt avseende och det vidare ut­ rymmet för den enskilde lärarens initiativ ofta kunna giva uppslag till nya undervis­ ningsmetoder ävensom till undervisningens utsträckande till nya områden. På grund härav vilja vi uttala den meningen, att staten, efter prövning i varje särskilt fall, bör understödja dylika enskilda skolor, vilka varit i gång under tillräckligt lång tid och därunder gjort sig kända för en verkligt gedigen och gagnande verksamhet. Såsom villkor för erhållande av sådant understöd bör dock fordras, att skolan ställes under inspektion av överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Departe-

Enligt det förslag till ordnande av vissa praktiska ungdomsskolor, som mentssakknnnigas de sakkunniga sålunda ansett sig böra framlägga, skulle dessa skolor kom­ förslag till ma att utgöras dels av sådana, som lyda under folkskolöverstyrelsen, dels ett enhetligt nngdoms- av sådana, som stå under inseende av den föreslagna överstyrelsen för skolesystem. yrkesundervisningen. De förra skulle utgöra bottenskolor för "de senare. Till den förra gruppen skulle höra fortsättning sskolor och högre folkskolor. Till den senare, på ett lägre stadium lärlingsskolor för industri, hantverk, handel och husligt arbete; yrkesskolor för industri, hantverk, handel och husligt arbete; ettariga handelsskolor; hushållsskolor; samt på ett högre stadium: tekniska fackskolor; tekniska gymnasier; handelsgymnasier.

Till den senare gruppen skulle även komma de för mera speciella ändamål avsedda: statens normalskola för yrkesundervisningen; tekniska skolan i Stockholm samt statsunderstödda enskilda skolor för förberedande eller fullständig lärlingsutbildning inom vissa hantverks- och industriella yrken. ________________

Sedan jag nu redogjort för de olika förslag till ordnande av våra praktiska ungdomsskolor, som blivit framlagda av kommittéer och sak­ kunniga, skall jag dels redogöra för min egen uppfattning av behöv­ ligheten av förbättrade praktiska ungdomsskolor, dels ock framlägga för­ slag till olika slag av dylika skolor.

V. Allmänna grunder för ett enhetligt ordnande av våra praktiska ungdomsskolor.

Departe­

De senaste årtiondenas ekonomiska och sociala utveckling har medfört mentschefen. omgestaltningar inom samfundets olika områden, vilka med nödvändighet

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 9<>. 123 måste komma att göra frågan om en förbättring och omläggning av det uppväxande släktets utbildning och uppfostran, framför allt under den tidigare ungdomsåldern, till en av vårt lands viktigaste och mest trängande allmänna angelägenheter.

Huru väl bekanta dessa förhållanden än må vara, anser jag mig dock, för att frågan från början må ställas i sin rätta belysning, höra i korthet erinra om några av dessa betydelsefulla förändringar i vårt samhälles eko­ nomiska och sociala byggnad.

1 främsta rummet fästes härvid uppmärksamheten vid de förändringar Förändrade

förhållanden inom det ekonomiska livets område, som sammanhänga med och bero av

inom det eko­ industriens snabba och kraftiga utveckling i vårt land. Visserligen har nomiska

livets område. ända sedan mitten av 1800-talet här såsom i allmänhet näringslivets

Industrien. utveckling kännetecknats av en fortgående industrialisering, men det är särskilt från början av 1890-talet, som denna fortskridit med en enastående snabbhet och intensitet. Om industriens alltjämt växande omfattning och dess ökade betydelse inom den svenska folkhushållningen avgiva den officiella statistikens siffror belysande vittnesbörd. Under det år 1870, alltså för ungefär en mansålder sedan, de industri- och handelsarbetande grupperna av landets befolkning räknade 815,511 personer och utgjorde 19,6 % av hela folkmängden, hade vid 1914 års slut samma grupper, enligt från statistiska centralbyrån erhållna approximativa upp­ gifter, att uppvisa eu numerär av 2,763,000 personer och utgjorde 48,6 % av landets hela befolkning. Befolkningssiffran för de industri- och handelsarbetande grupperna hade alltså under 44 år mer än 3-dubblats. Först från år 1896, sedan avgivandet av uppgifter till industristatistiken blivit obligatoriskt, giver den officiella statistiken någon tillförlitlig föreställning om industriens omfattning i vårt land, så vitt den låter sig bedöma av fabrikernas tillverkningsvärde och de i industrien anställda arbetarnas antal. År 1896 uppgick sammanlagda tillverkningsvärdet till 839 millioner kronor, år 1915 beräknades det till 2,625 millioner kronor. Detta värde har alltså att under detta tjuguåriga tidsskede förete en tillväxt av 1,786 millioner kronor. Under samma tid har antalet industriarbetare vuxit från 230,287 till 370,100 och har alltså att uppvisa en ökning av 139,813 personer. För de synpunkter, av vilka min förevarande framställning närmast bestämmes, är det emellertid av särskilt intresse att uppmärksamma att, under det antalet industriarbetare under tidsskedet 1896—1915 vuxit med 60,7 %, hade den inom industrien använda maskinella drivkraftens styrka vuxit med ej mindre än 525,1 %. Den sålunda inträdda starka ökningen är ett belysande uttryck för maskinteknikens mäktiga utveckling under de senaste åren. Storindustrien med den moderna industrialismens alla goda och

124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

mindre goda ekonomiska och sociala förhållanden har alltså under den senast förflutna mansåldern med stormsteg gjort sin inmarsch i vårt land, och dess inflytande kommer av alla tecken att döma att växa, i samma mån som vi hinna att tillgodogöra oss vårt lands naturrikedomar, framför allt de kraftkällor vi äga i våra vattenfall.

Hantverket.

I detta sammanhang anser jag mig även böra med några ord beröra de förändrade förhållandena inom hantverket, som blivit en följd av stor­ industriens inträde hos oss. När maskintekniken i vårt land först kom till en större användning inom de industriella yrkena, trängdes helt natur­ ligt här som annorstädes hantverket tillbaka. Det ena efter det andra av hantverksyrkena drogs in i storindustrien. Det vill emellertid förefalla, som om den befarade tillbakagången för hantverket skulle vara av mera över­ gående natur. Hantverket har på senare tid i allt högre grad förstått att lämpa sig efter de nya förhållandena och synes nu vara som bäst i färd med att säkra sin ställning. Förhållandet mellan fabriks- och hantverksdrift är i många fall så intimt, att det ingalunda alltid är lätt att uppdraga en be­ stämd gräns emellan dem båda. Den nuvarande hantverksstatistiken är även i åtskilliga avseenden behäftad med brister. Det är därför svårt att från denna hämta några säkra bevis för hantverkets nuvarande verkliga omfatt­ ning. I ett avseende tala dock de statistiska siffrorna ett nog så tydligt språk. Under perioden 1899—1910 har nämligen — såvitt man på detta område kan bygga på föreliggande statistiska siffror — antalet inom hantverkerierna anställda arbetare stigit med 25,03 %, under det att under samma tid antalet industriarbetare tillväxt med endast 17,33 %. Det starkaste beviset för hantverkets växande nationalekonomiska betydelse ligger dock icke i de statistiska siffrorna utan i de viktiga och påtagliga produktiva insatser, som hantverket gjort och i ökat mått gör i landets allmänna ekonomiska utveckling.

Jordbruket.

Aven inom jordbruket hava nya förhållanden inträtt, som förete både yttre samband och inre släktskap med de förändringar på det eko­ nomiska området, som industrialiseringen av näringslivet medfört. Vad som här närmast ådrager sig uppmärksamhet, är den starka minskning befolkningssiffran för de jordbruksarbetande grupperna under den senaste mansåldern undergått och den därmed sammanhängande minskade tillgången på arbetskrafter för jordbruket. Jag har redan förut erinrat om den starka ökningen av de industriarbetande folkgrupperna, ökningen har i väsentlig mån skett på bekostnad av de jordbruksarbetande grupperna. År 1870 räknade dessa grupper 3,004,687 personer; år 1914 hade siffran nedgått till approximativt 2,590,000. Den absoluta minskningen i de jordbruks-

Kung!. Maj:ts Nd<1. Proposition Nr 96. 125

arbetande gruppernas numerär under de 44 åren utgör alltså i runt tal 415,000. Under samma tid hade gruppnumerärens relativa minskning att förete följande sifiror: år 1870 utgjorde befolkningssiffran för nu ifråga­ varande grupper 72,1 % av landets hela folkmängd, år 1914 uppgick den till endast 45,6 %. År 1870 utgjorde siffran för de industri- och handelsarbetande grupperna endast 27,1 % av siffran för de jordbruksarbetande; år 1914 var den förra siffran omkring 106,7 % av den senare.

Den minskning i den jordbrukande befolkningens antal, vilken såväl absolut som relativt sålunda inträtt, är givetvis ett uttryck för att industri och handel vuxit upp till konkurrerande stormakter vid sidan av vår gamla huvudnäring och åstadkommit ett starkt intrång på området av dess arbets­ kraft. Ses minskningen åter i sammanhang med det förhållandet, att trots densamma en ökning i jordens avkastning inträtt, innebär den ett varsel om att betydelsefulla förändringar försiggått inom näringen själv. Här göra sig återigen bl. a. inflytelser från industriens utveckling märkbara. En förändrad arbetsteknik, möjliggjord genom den utvecklade industrien, har skänkt det svenska jordbruket en mängd maskinella hjälpmedel. Förbättrade redskap och maskiner hava av allt flera slag och till ekonomiskt överkomliga pris ställts till jordbrukets tjänst och ersatt den allt svårtillgängligare män­ niskokraften. Ansträngningarna att med ett mindre antal arbetare vinna större resultat hava vuxit i samband med de ökade kraven att av jordbruket vinna rikare valuta och skaffa dess produkter förbättrade avsättningsmöj­ ligheter. Den vetenskapliga och merkantila sakkunskapen har trätt i jord­ brukets tjänst och strävandena att väcka intresse för framåtskridande och kunskap i yrkets olika delar hava blivit allt kraftigare och mera målmedvetna.

Vid sidan av allt detta ådrager sig en annan företeelse på jordbru­ kets område särskild uppmärksamhet. Jag syftar på den fortgående jord­ styckningen eller på tillväxten inom landet av s. k. brukningsdelar. Un­ der det att den officiella statistiken för år 1890 upptog 331,286 sådana delar, hade den att för år 1911 uppvisa 359,871 eller en ökning i Tunt tal av 28,600. I den mån denna ökning står i förbindelse med den s. k. egnahemsrörelsen, är den uttryck för en strävan att motverka de ogynn­ samma verkningarna av industrialismens tendens att draga arbetarna från jordbruket, i det att åt dessa beredes förmånen av det egna hemmet och den egna torvan. Den stegrade jordstyckningen har givetvis ökat antalet självständiga arbetare inom jordbrukets område, men också bidragit till att gorå jorden i högre grad än förr till en handelsvara.

Samtliga nu antydda förhållanden giva vid handen, att vår gamla mo­ dernäring under livlig växelverkan och konkurrens med industri och handel i stegrad grad erhållit gemensamma intressen med dessa och själv kommit

126 Kutiffl. Af aj.is Nåd. Proposition Nr 96.

att både på sin teknik och sina ekonomiska anordningar lägga industriella och merkantila synpunkter, som tidigare varit för densamma främmande.

Samverkande Samtliga nu skildrade företeelser hava vissa gemensamma drag. Trå­ resultat av utvecklingen. darna knytas allt tätare de olika arbetsområdena emellan och åstadkomma ett starkt inbördes beroende och en livlig växelverkan men framkalla till­ lika en konkurrens, som uppfordrar till en intensivare kraftutveckling än under föregående tider. Denna konkurrens får en så mycket större räck­ vidd, som den starkt utvecklade samfärdseln framkallat en större rörlighet de enskilda och folken emellan och gjort inflytelserna av världsmarknaden mera kännbar. Allt har samverkat till att såväl för folken som för de en­ skilda göra det svårare men också viktigare att känna och behärska både teknik och ekonomi. Verkan av de sålunda inträdda förändringarna har sträckt sig till alla samhällslager men helt naturligt blivit mest kännbar för den del av samhällets medlemmar, som den tidigare utvecklingen med en påfallande sorglöshet lämnat minst rustad att möta de nya svårighe­ terna och kraven.

Förändrade

Samtidigt med och i nära sammanhang med den snabba och djupt förhållanden inom sam­ ingripande förändring, som sålunda försiggått i fråga om den ekonomiska hällslivets utvecklingen, företer samhällslivet en utveckling, som i icke ringa grad område. varit ågnad att kalla alla samhällsmedlemmar till tävlan och ställa förut okända krav på den enskilde samhällsmedlemmens vakenhet och förmåga. Den sociala frågan har blivit tidens förnämsta fråga och tillspetsat spörs­ målet om rätten för samtliga samhällslager att taga personlig del i de sam­ hälleliga angelägenheterna. Härvid ledes tanken närmast till den utvid­ gade kommunala och politiska rösträtten och därmed följande möjlighet till och anspråk på en personlig insats i samhällsarbetet. Under det att år 1884 de politiskt röstberättigades antal i riket uppgick till 291,668 personer eller utgjorde blott 6,3 % av hela folkmängden, voro trettio år senare 1,397,199 personer eller 24,6 % av hela befolkningen berättigade till deltagande i de allmänna valen till andra kammaren. Och den tid närmar sig utan tvivel snabbt, då gränserna för den enskilde individens deltagande i besluten om samhällets angelägenheter vidgas. Därmed ökas också kraven på hans medborgerliga duglighet.

Av de för­

Det är uppenbart, att, som jag redan framhållit, nu påpekade drag ändrade tids­ förhållandena i de senare årtiondenas ekonomiska och sociala företeelser måste pålägga fram kallade samhället nya förpliktelser i fråga om ungdomens uppfostran och utbild­ nya krav på ungdomens ning i9ch Ställa ökade krav på denna ungdoms moraliska och intellektuella uppfostran och utbild­ ning:.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9fi 127

utveckling liksom ock på dess fostran till arbetskunnighet och social dug­ lighet. Detta gäller icke minst den ungdom, som gå i* att taga sin del i arbets- och samhällslivet med genomgångna folkskolekurser såsom det vä­ sentliga bildningsunderlaget. Det är ju dock våra arbetares och bönders söner och döttrar, som skola utföra större delen av det praktiska arbete, av vilket den ekonomiska utvecklingen i så hög grad beror. Det är ock denna ungdom, som en gång i stat och kommun skall utöva ett bestäm­ mande inflytande på hela vårt samhälles framtida gestaltning.

Vad som i våra dagar gör det läge, i vilket den uppväxande ung­ domen befinner sig, på en gång vanskligare och mera krävande är att, samtidigt med att behovet för ungdomen av grundlig yrkesutbildning blivit större och nödvändigheten för densamma av moralisk och medborgerlig uppfostran ökats, hava också svårigheterna blivit större att på det mera omedelbart personliga sätt, som förut varit för handen — i samband med det tidigaste förvärvsarbetet och under sammanlevnaden i hemmet — få dessa behov i väsentligare mån tillgodosedda.

De tillfällen till yrkesutbildning i samband med det tidigaste för­ Minskade

möjligheter värvsarbetet, som förr ganska allmänt erbjödo sig för nybörjaren, hava blivit till yisesntallt färre. Inom de flesta yrken, särskilt inom hantverkerierna och de bildning i

sammanhang mindre industrierna, ingick tidigare utbildningen av lärlingen som en själv­ med indnstrifallen skyldighet för arbetsgivaren. På en tid, då arbetsgivaren hade ut­ arbetet. sikt att något längre få behålla lärlingen och då den med dags- eller veckopenning avlönade arbetaren lika väl kunde användas till att handleda nybörjaren som för direkt producerande arbete, innebar nybörjarens hand­ ledning i yrket ingen egentlig ekonomisk uppoffring för arbetsgivaren. Han hade ju utsikt att få tillbaka vad han, så att säga, i förskott utgivit på lärlingens utbildning. Härutinnan hava nu de förändrade tidsförhållan­ dena medfört en väsentlig förändring. Det ligger i det nutida fabriks­ arbetets natur och anordning, att detta arbete i allmänhet icke kan giva någon yrkesutbildning i den meningen, att nybörjaren blir i tillfälle att lära yrket från början till slut. Merendels omfattar den enskilde arbeta­ rens andel i arbetet endast en liten detalj av detsamma eller ett fåtal mera mekaniska handgrepp. Även i de nutida hantverkerierna och å de mekaniska verkstäderna kan det oftast ej bliva fråga om en yrkesutbildning av det gamla slaget. Det i stor utsträckning tillämpade ackordsystemet och den exklusiva affärssynpunkt, som den nutida uppdrivna konkurrensen måste framkalla, gör att den yrkesutbildade arbetarens tid icke kan i någon större utsträckning utan kännbar ekonomisk uppoffring an­ vändas till handledning av nybörjare. Ja, arbetsgivaren måste oftast

128 Klingl. Majds Nåd. Proposition Nr 96.

även på de numera i regel mera löst anställda minderårigas eget arbete lägga den omedelbara ekonomiska värdesättningens synpunkt.

Och vad slutligen beträffar den ej oansenliga del av de från folkskolan avgående, som gripa de lätt nog till buds stående tillfällena att som spring­ pojkar eller springflickor vinna sin utkomst, gäller om dessa, att de helt natur­ ligt så gott som undantagslöst bliva i avsaknad av all egentlig yrkesutbildning.

mö u^heter Vad särskilt angår de kvinnliga minderåriga, hava i påfallande grad fördenkvinn- möjligheterna blivit kringskurna för dem att erhålla den utbildning i hus­ liga ungdo- ligt arbete, som är av nöden för dem ej mindre i deras egenskap av blihenKnet^infö- vande husmödrar än med avseende på ett mera yrkesmässigt förvärvsarbete ras i husligt inom det husliga området. Här är det särskilt tre omständigheter, som e e' samverka. I alla tre märkes, hurusom ett mäktigt inflytande av den in­ dustriella utvecklingen gjort sig gällande även på det husliga arbetet. Först och främst har en ej ringa del av det arbete, som tidigare utfördes i hem­ men, överflyttats till fabrikerna. Härmed sammanhänger, att de moderna tekniska hjälpmedlen i stor utsträckning trätt i det husliga arbetets tjänst. Allt detta har bidragit till att väsentligen minska behovet i hemmen av ■ sådant arbete, som förr måste utföras under hand och med anlitande av ! personlig arbetskraft. Vidare har den handledning, som husmodern tidigare kunde ägna åt sina döttrar i utförandet av husliga arbeten, i många fall omöjliggjorts eller i hög grad försvårats därigenom, att ofta modern liksom fadern större delen av dagen upptages av arbete utom hemmet. Slutligen har den nutida utvecklingen medfört, att flickan liksom gossen måste så fort som möjligt se sig om efter förvärvsarbete. Erhåller hon sådant av annan natur än de husliga sysslorna, kommer givetvis lätt hennes huvudintresse att läggas på detta förvärvsarbete och icke på hennes utbildning i det husliga arbetet. Ej sällan torde emellertid förhållandet vara det, att just omöjlig­ heten att erhålla en tillfredsställande utbildning i det husliga arbetet och därav uppkommen svårighet att finna ett mera självständigt förvärvsarbete inom detta gör, att den unga kvinnan söker sig till fabrikerna, där hon efter jämförelsevis kort tids övning har utsikt till bättre arbetsförtjänst och en — åtminstone i de ungas egna ögon — självständigare ställning.

Ungdomens

Jag har hittills närmast haft tanken riktad på de försvårade utbild­ utbildnings­ möjligheter ningsmöjligheterna, sådana dessa gestalta sig i städerna och i de större i jordbruks­ industriområdena. För ungdomen i jordbruksbygderna är givetvis läget i bygder. vissa avseenden ett annat, särskilt i så måtto, att livet i hemmet på lan­ det och arbetet hos den jordbrukande arbetsgivaren ännu torde äga kvar en större förmåga att tillgodose den primära arbetsutbildningen. Men

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 129 även för denna ungdoms vidkommande framträder med styrka behovet av ökade tillfällen till praktisk utbildning. Övervägandet av hithörande spörs­ mål har eu nära liggande utgångspunkt i den av mig förut berörda minsk­ ningen i den jordbrukande befolkningens numerär. I den mån anlednin­ gen till denna är att söka i den industriella utvecklingen i allmänhet och i industriens därav beroende förmåga att draga till sig arbetskraft samt i den ökade användningen av maskinkraft på jordbrukets område, är före­ teelsen ett uttryck för det allmänna ekonomiska framåtskridandet. 1 den mån åter anledningen ligger i ett försummande eller försvårande vare sig av de allmänna bildningstillfällena eller i de speciella utbildningsmöj­ ligheterna för nu ifrågavarande ungdom, innebär företeelsen en allvarlig erinran till det allmänna att sörja för förbättrade förhållanden, detta så mycket mer som den inträdda minskningen i arbetskraft för jordbruket mångenstädes medför en kännbar svårighet att uppehålla driften med oför­ minskad intensitet. Här föreligger uppenbarligen en fråga av stor social och ekonomisk räckvidd. Det gäller i allmänhet att göra livet för ung­ domen i jordbruksbygder mera tilldragande och mera konkurrensmäktigt i förhållande till livet i städerna och å industriorterna. Men det gäller framför allt att giva denna ungdom så tidigt som möjligt en undervisning av den art, att den förmår öppna dess ögon för den rikedom av ideella uppgifter och av andlig och fysisk hälsa, som jordbruksarbetet innesluter, så att den skrämmande vanföreställningen om detta arbetes tomhet och en­ formighet och lägre sociala värde må vika för en i den egna erfarenheten grundad kärlek till och uppskattning av jordbrukarens yrke. Men det gäller på samma gång att giva denna undervisning ett sådant innehåll, att de ökade krav på tekniska och ekonomiska insikter, som förändringarna inom jordbruket medföra och som det blotta deltagandet från barndomen i jordbruksgöromålen icke längre kan tillfredsställa, bliva inom möjligast vida kretsar tillgodosedda.

Nu berörda förhållanden visa på nödvändigheten att åt ungdomen i jordbruksbygder omedelbart efter slutad skolgång i folkskolan allmänt beredes tillfälle till praktisk utbildning i lämpligt anordnade ungdomsskolor. Genom dessa skulle det behov, som förefinnes, kunna på ett mera anspråks­ löst sätt tillgodoses för alla dem, som icke senare bleve i tillfälle att begagna de för ett högre åldersstadium avsedda, nu förefintliga anstalterna för jordbruksundervisning. Genom sådana skolor skulle även en värdefull grund för fortsatt utbildning läggas hos dem, som komme i åtnjutande av förmånen av en högre utbildning. Och man skulle väl kunna våga antaga, att behovet av och strävandena efter att vinna ytterligare förkovran skulle i de nämnda ungdomsskolorna erhålla en kraftig näring. Den av mig här

Bihang till riksdagms protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.) 17

130 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 96.

ovan berörda fortgående jordstyckningen och den därav föranledda upp­ komsten av ett större antal självständiga jordbrukare medför givetvis inom vidgade kretsar behov av tekniska och ekonomiska insikter och framhäva följaktligen än ytterligare vikten av ökade möjligheter till arbetsutbildning på jordbrukets område.

Minskade

Det är emellertid, såsom jag i det föregående redan antytt, icke blott i möjligheter för hemmen fråga om tillgodoseendet av den egentliga arbets- och yrkesutbildningen att verka som svårigheterna ökats på samma gång som behoven blivit större. Det­ uppfostrande. samma gäller i icke mindre grad i fråga om den moraliska och sociala duglighet, varförutan individen, vore han än så arbetsskicklig, ej kan göra vare sig själv eller samhället den rätta nyttan. Här är det närmast den unge samhällsmedlemmens förändrade ställning till hemmet och till arbets­ givaren, som inverkat både på svårigheterna och på behoven och som där­ för i detta sammanhang påkallar särskild uppmärksamhet.

Jag har redan erinrat om den inverkan på hemmets ställning till de minderåriga familjemedlemmarna det förhållandet måste utöva, att icke blott fadern utan, såsom i många fall sker, även modern nödgas större delen av dagen vara borta ifrån hemmet för att fullgöra det förvärvsarbete, till vilket de för sin familjs utkomst äro hänvisade. Det ligger i sakens natur, att detta förhållande måst komma att kännbart inverka framför allt på hemmets möjlighet att leda och uppfostra, i synnerhet då därtill kom­ mer, att under inflytande av tidsandan i allmänhet även hos de unga be­ hovet av personlig frihet och obenägenheten mot personligt förmynderskap blivit större än förr. År det av nu antydda skäl mångenstädes — trots förhandenvaron i många fall av de bästa avsikter och de lovvärdaste an­ strängningar — ej så väl beställt med hemmets uppfostrande inflytande redan under den tid, de minderåriga ännu äro kvar under skolans ledningoch hägn, så försvagas än ytterligare de uppfostrande inflytelserna, när de unga efter slutad skolgång själva få arbetsanställning och därmed också självständighetskänslan hos dem blivit starkare.

Minskade möjligheter Ty härvid är att beakta, att den utfyllning av hemuppfostran, som till uppfostran den unge arbetsanställde förr ofta hade att vänta hos sin arbetsgivare, under lär­ lingstiden. numera är att påräkna i väsentligt minskad utsträckning. De omedelbart personliga inslagen framträda i vår tids arbetsliv vida svagare än under äldre tider. Det inträffar numera endast i mera enstaka fall, att arbets­ givaren kan såsom förr för den unge arbetsanställde bliva i faders ställe. De förpliktelser, som de forna mera patriarkaliska förhållandena icke blott medgåvo utan ock i stor utsträckning nödvändiggjorde, medförde väl ej så sällan gentemot den minderårige arbetsanställde ej så litet av brutalt godtycke och hårdhänt förtryck, men de tjänade honom å andra sidan till värn mot

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr !)ti. till

de faror, soin självsvåld och tygellös frihet lätt föra med sig. Genom den vana vid ordning och aktgivande på sig och sina handlingar, vartill den gamla ordningen ledde, när den var som bäst, inneslöt denna i sig ett starkt uppfostrande moment. Även om man i stort sett är skyldig vår tids ungdom det erkännandet, att den i högre grad, än de förändrade tidsförhållandena givit anledning att vänta, visat sig kunna göra gott bruk av sin i många fall mera människovärdiga men också värnlösare ställning, så varken får eller kan man sluta ögonen till för att såväl i hemmen som under det tidigare förvärvsarbetet sådana förhållanden i stor utsträckning äro för handen, som måste medföra att ungdomens moraliska och sociala uppfostran i vida högre grad än tidigare varit fallet är överlämnad åt till­ fälligheternas fria spel.

Innebörden

Inför de fakta och förhållanden, av vilka jag nu lämnat en visserligen

av de nu kortfattad men, såsom jag hoppas, för mitt förevarande syfte dock tillräck­ föreliggande

uppgifterna. ligt utförlig framställning, måste frågan om vår ungdoms uppfostran och utbildning till medborgarduglighet och arbetsskicklighet gestalta sig icke blott som en fråga av den mest utomordentliga betydelse för vårt lands sunda utveckling i socialt och ekonomiskt avseende och för dess bestånd i den mellanfolkliga konkurrensen, utan ock som en fråga, vilken i sig innesluter ett för alla samhällsklasser och alla dess medlemmar gemensamt intresse. Uppenbart är, att det nuvarande tidsläget måste uppfordra till ett grundligt och omfattande reformarbete på det uppfostrings- och undervisningsområde, som nu närmast är i fråga. Det är icke nog med att samhället sörjer för barnens skoluppfostran. Det är ej heller nog med den ungdomsuppfostran, som genom de allmänna läroverken och de högre flickskolorna beredes det uppväxande släktet företrädesvis inom de högre samhällslagren. Samhället har en oavvislig plikt att bereda även den ungdom, som hittills ej kunnat få del av denna uppfostran, d. v. s. när­ mast den ungdom, vilken en gång skall hava sin verksamhet inom det kroppsliga arbetets område, en för dess framtida uppgifter avpassad upp­ fostran och undervisning. Det vore en stor orättvisa och en oförlåtlig försummelse från samhällets sida, om så ej skedde.

Här föreligger ett statsintresse av så stor och betydelsefull innebörd, att det i fråga om vikt och omfattning kan i väsentliga avseenden jämföras med vad lagstadgandet för sjuttiofem år sedan av folkskolan innebar för det allmänna. Här föreligga uppgifter lika mycket för den allmänna folkunder­ visningens som för yrkesutbildningens målsmän. Och vad som härvid synes mig vara av synnerlig vikt att från början beakta är, att dessa uppgifter, även om de hava sitt ursprung och sin motivering från skilda håll, dock i sig

132 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. innesluta så mycket gemensamt, att de både kunna och höra förverkligas såsom olika sidor av samma stora uppgift: att dana en ungdom, som går ut i livet bättre rustad att göra sin insats för materiell och samhällelig utveckling. Strävandena efter större yrkesskicklighet och önskemålen om en fördjupad moralisk och medborgerlig fostran äro därvid så långt ifrån varandras oförenliga motsatser, att man snarare bör beteckna dem som varandras ömsesidiga stöd. De föreliggande uppgifterna kräva visserligen sin av speciell sakkunskap och speciella intressen bestämda lösning, men de påkalla i lika hög grad en lösning i samförståndets och samarbetets tecken. Att man under den tidigare behandlingen av denna fråga icke alltid lyckats se och behandla saken ur en sådan synpunkt, är förklarligt nog. Man har kommit fram till kravet på den praktiska ungdomsundervisningeus ordnande på olika vägar: på den ena har man förts fram av övertygelsen om näringarnas behov av yrkesskickliga och väl utbildade arbetare, på den andra har man letts av en icke mindre stark förvissning om det ofrånkomliga behovet för samhället av ungdomens medborgerliga fostran och praktiska utbildning. Av den behandling denna fråga särskilt på det senaste utredningsstadiet fått synes det mig dock höjt över allt tvivel, att frågan medgiver en lösning, som är ägnad att tillgodose både de speciella intressena och de gemensamma synpunkterna.

Behövlighe­ Vad då först beträffar de uppgifter, som det närvarande läget pålägger ten av för­ bättringar på deri allmänna folkundervisningens målsmän, gäller det i främsta rummet folkunder­ att råda bot på det nuvarande missförhållandet, att folkskolan måste lämna visningens område. från sig det stora flertalet av sina lärjungar just vid den tidpunkt i deras utveckling och deras yttre liv, då de äro som mest i behov av den in­ tellektuella och moraliska omvårdnad och ledning, som skolan kan giva. Det gäller här, såsom folkundervisningskommittén framhåller, dels att få folkundervisningen utsträckt även till något högre åldersstadier, dels och framför allt att i olika slag av överbyggnader på folkskolan göra de kun­ skaper och den uppfostran, som denna kunnat skänka, fruktbringande i olika riktningar, särskilt genom en på det medborgerliga och ekonomiska livets behov mera omedelbart inriktad undervisning.

Härvid har man, synes det mig, närmast att anknyta till de ansatser och åtgärder, som den redan förhandenvarande utvecklingen fört med sig. Sålunda framstår det som ett oeftergivligt villkor för varje förbättring i nu nämnda hänseende, att den allmänna folkskolans organisationsformer, lärokurser och arbetssätt med det snaraste och i så stor utsträckning, som förhållandena medgiva, reformeras i den riktning, som kommit till uttryck bland annat i folkundervisningskommitténs betänkande om folkskolan, och som jämväl på ej få orter i vårt land, tack vare insiktsfullt och intresserat

Kung!. Mnj.in Nåd. Proposition Kr 9<i. 138

arbete av skolans målsman, redan håller på att förverkligas. Jag tänker härvid särskilt på ett allmännare införande av de bättre skolformerna och en därmed följande förbättrad skolgång, på undervisningens anordning redan inom den egentliga folkskolan i eu riktning, som tager bestämdare sikte på livets realiteter, samt på folkskolekursens utvidgning med ett sjunde skolår.

Vad som dock i detta sammanhang i all synnerhet påkallar uppmärk­ samhet är en omgestaltning och förbättring av folkskolans överbyggnader, framför allt av fortsättningsskolan och den högre folkskolan, och detta i sådan riktning, att dessa skolformer utvecklas till verkligt praktiska ung­ domsskolor, ägnade att tillgodose den närvarande tidens krav på praktisk ungdomsutbildning. Det är för mig en glädje att kunna i denna punkt i allt väsentligt biträda vad folkundervisningskommitten, folkskolöverstyrelsen och de senast tillkallade departementssakkunniga haft att föreslå.

Vad då först beträffar fortsättningsskolan, torde det icke behövas Behövlig­

heten av en många ord för att påvisa, att densamma med sin nuvarande övervägande omgestalt­ teoretiska läggning, sin karaktär av repetitionsskola och sin njuggt tillmätta ning av fort-

sättningslärotid icke motsvarar den ungdoms intressen och behov, för vilken den skolan. är avsedd. Och det synes mig också, efter den utredning som blivit given, icke svårt att säga, var vägen till förbättring bör gå. Erfarenheter, gjorda såväl hos oss själva som i utlandet, peka med bestämdhet därpå, att om fortsättningsskolan samlar sin undervisning omkring det praktiska arbete, som sysselsätter dess lärjungar eller för flertalet av ilem skall bliva deras framtida livsuppgift, skall den ock bliva bäst i stånd att förverkliga sin tvåfaldiga uppgift: att befordra sina lärjungars sedliga och intellektuella utveckling samt deras utveckling till dugliga samhällsmedlemmar och att främja deras intresse och duglighet för deras levnadsyrke.

Det praktiska arbetets eller, som man säger, yrkessynpunktens upp­ tagande i fortsättningsskolans undervisning synes mig särskilt i två avse­ enden betydelsefullt, när det gäller att göra denna undervisning värdefull för den unge individens allmänt mänskliga utveckling. Allmänt begäres ju i våra dagar, att den uppväxande ungdomen skall för sin kom­ mande verksamhet i livet skaffa sig ett så mångsidigt och så allmänbil­ dande vetande som möjligt. Det förefaller mig emellertid, som om det därvid alltför ofta förbisåges, att ett sådant vetande, för att icke allt för mycket splittra den unges personliv och göra hans kunskaper ytliga, be­ höver en fast kärna av arbetsuppgifter, med vilka han kan på ett mera ingående, åskådligt och självverksamt sätt göra sig närmare förtrogen. I den koncentration av individuella kunskaper och färdigheter, som därigenom uppkommer, skall han finna ett medel både att sammanhålla sina intressen och att ge viljan en fastare inriktning på en bestämd uppgift. Men i ett

134 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 90. sådant fast arbets- och kunskapscentrum skall han tillika äga den bästa källan och utgångspunkten för sin allmänbildning. Ty det är enligt min me­ ning en alltför litet beaktad sanning, att fackbildningen i sig innesluter ett ej ringa mått av allmänbildning och att, ju grundligare fackutbildningen göres, desto större och betydelsefullare bidrag lämnar den ock till denna bildning.

Yrkessynpunktens upptagande i fortsättningsskolans undervisning har emellertid betydelse icke blott för ungdomens allmänbildning. Den har där­ jämte och i närmaste hand ett påtagligt och omedelbart värde med avseende på den yrkesuppgift, som sysselsätter eller kommer att sysselsätta lärjungarna. Den i skolan meddelade arbetsundervisningen bör givetvis kunna lämna nyttiga förberedande yrkeskunskaper, och den bör kunna vara i hög grad ägnad att väcka intresse för och kärlek till yrket. Därtill kommer, såsom de sakkunniga särskilt framhållit, att fortsättningsskolan i de fall, då lär­ jungen ännu icke bestämt sig för något visst yrke, genom de upplysningar skolan bör lämna beträffande de förutsättningar, som krävas för ett fram­ gångsrikt arbete inom olika yrken, kan komma att, till gagn både för lärjun­ gen själv och för samhället i dess helhet, väsentligen underlätta hans yrkesval.

Då jag sålunda ansluter mig till tanken på yrkessynpunktens uppta­ gande i fortsättningsskolan, står det emellertid klart för mig, att denna synpunkt aldrig kan i fortsättningsskolan få samma betoning som i yrkes­ skolan; den förra skolformen kan i fråga om yrkesutbildning i regel endast komma att giva en förberedelse för den senare. För fortsättnings­ skolan måste den allmänt och medborgerligt fostrande och bildande upp­ giften alltid bliva den förnämsta — den upptager ju därför också i jämbredd med ämnet yrkeskunskap ämnena medborgarkunskap och moders­ målet. Särskilt synes det mig ligga stor vikt uppå att det vid anordnande av fortsättningsskolor med yrkesbestämd undervisning alltid må tillses, att de nödiga förutsättningarna för denna verkligen äro förhanden. Till sådana räknar jag i första rummet, att en sådan undervisning verkligen kan väntas bliva omfattad med förtroende av den allmänhet och de myndigheter, som äro närmast intresserade av dessa skolor och deras verksamhet. Huruvida detta kan komma att ske, beror givetvis i sin ordning på den grad av utveckling ortens skolväsen nått samt på beskaffenheten av de lärarkrafter, som stå till buds. Men framförallt måste härvid ortens arbetsliv och de mer eller mindre enhetliga förhållandena inom detta liksom ock de ekono­ miska förhållandena bliva betydelsefulla faktorer att räkna med.

Såsom under den föregående utredningen framhållits, blir det på grund av varjehanda förhållanden nödvändigt att åtminstone under en lång tid framåt organisera en del av våra fortsättningsskolor såsom allmänna fort­ sättningsskolor, d. v. s. utan direkt anpassning till något visst yrke. Även om arbetet i dessa skolor bör dock givetvis gälla, att det i fråga både

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .96'. 135

om kurser och om metod erhåller erforderlig koncentration och lämplig inriktning på det praktiska livet.

Vad jag nu yttrat angående fortsättningsskolan gäller i alla tillämpliga Behövlighe-

ten av ut­ delar även om den högre folkskolan. Jag håller det för angeläget, att vi veckling ut­ icke nu försumma tillfället att, i samband med ordnandet av våra praktiska arbete! i den

högre folk­ ungdomsskolor i allmänhet, på ett organiskt sätt upptaga i vårt ungdoms- skolan. skolsystem och för ungdomens praktiska utbildning utnyttja den hittills allt för litet beaktade skolform, som vi redan länge här i landet ägt i vår högre folkskola. Den besitter fortsättningsskolans alla utvecklingsmöjlig­ heter, men har framför denna företrädet av att kunna förfoga över längre lärotider samt vidgade och fördjupade lärokurser. Den kan därför också bliva till synnerligen stort gagn för den del av ungdomen, som efter av­ slutad folkskolekurs av olika anledningar icke omedelbart övergår till arbetsanställning och som därför också har behov av och dagligt tillfälle till en mera omfattande undervisning än den fortsättningsskolan kan erbjuda. — En sidoform till den högre folkskolan är den kommunala mellanskolan. De båda skolformerna kunna, allt efter förhandenvarande lokala önskemål och behov, i viss utsträckning övertaga varandras funktioner.

Behövlighe­

Medför sålunda det förändrade tidsläget nya och ökade uppgifter för

ten av en om­ den allmänna folkundervisningen i vårt land. så påkalla å andra sidan de organisation

av den lägre nuvarande tidsförhållandena i icke mindre grad en förbättring och om­

tekniska läggning av den egentliga yrkesutbildningen. Under det målsmännen för undervisden allmänna folkbildningen i främsta rummet hava att inrikta sin upp­ ningjn. märksamhet på själva folkskolan och på åldersstadiet närmast över den egentliga folkskolekursen, påkalla åter de närvarande behoven i fråga om yrkesutbildningen en revision utöver hela linjen av de nuvarande lägre tekniska utbildningsanstalterna. Den kritik och de önskemål, som i detta avseende framkommit från sakkunnigt och erfaret håll, har övertygat mig om att den nuvarande anordningen icke kan anses motsvara de fordringar, som måste ställas på yrkesundervisningen i vår tid.

Först och främst föreligger här ett trängande behov av att snarast möjligt råda bot på den kännbara avsaknad på teoretisk yrkeskunskap, som i allt för stor utsträckning förefinnes inom den egentliga arbetarestammen trots de ej få, högst respektabla fall, då det personliga intresset varit starkt nog att övervinna de svårigheter av varjehanda slag, som rest sig för ett tillgodogörande av de begränsade utvägar, som nu finnas. Det är, såsom bl. a. kommerskollegium framhåller, uppenbart, att våra s. k. lägre tekniska yrkesskolor genom sin alltför allmänna läggning av undervisningsplanerna och sin föga industriella ledning alltmer förlorat kontakten med hantverk

136 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. och industri, så att arbetaren i dessa ej kunnat finna den utbildning, varav han haft behov. För nybörjaren inom yrket behöves en efter yrkets art avpassad teoretisk utbildning, som kan vara ägnad att underlätta inhäm­ tandet av yrkesfärdigheten inom det samtidigt utövade yrket och på samma gång höja intresset för de praktiska arbetsuppgifterna och åstadkomma en för framgången i arbetet nödvändig arbetsglädje. För sådant syfte behövas särskilda lärlingsskolor.

Men det gäller även att bereda tillgång på grundligt utbildade för­ män, arbetsledare och tekniker av olika grad. Här framträder å ena sidan, vad hantverket beträffar, kravet på erforderliga yrkestekniska och yrkesekonomiska insikter och å andra sidan, i fråga om industrien, be­ hovet av ökad teoretisk och fackteknisk utbildning. För tillgodoseende av dessa synpunkter erfordras på ett lägre stadium särskilda yrkesskolor och på ett högre tekniska fackskolor och tekniska gymnasier. Vad särskilt beträffar de båda sistnämnda slagen av läroanstalter, så är jag ense med de sakkunniga därom, att de nuvarande tekniska elementarskolorna ej längre kunna anses fylla det dubbla behov, som här föreligger. Med syn­ nerlig styrka framträder nämligen numera å ena sidan behovet av en spe­ cialiserad fackundervisning, lämpad efter våra många olika och ofta starkt specialiserade industrigrenar. För detta behovs tillgodoseende erfordras tekniska fackskolor. A andra sidan föreligger ett icke mindre starkt be­ hov av en mera allmän teknisk utbildning. Härvid går tanken i främsta rummet till åtskilliga verkstadstjänstemän och affärsmän ävensom till sådana personer, som skola handhava ledningen av smärre industriella företag med mindre starkt specialiserad verksamhet. För tillgodoseende av detta be­ hov har föreslagits, att några av de nuvarande tekniska elementarskolorna skulle förändras till tekniska gymnasier. Jag finner den sålunda före­ slagna anordningen ändamålsenlig och anser mig böra förorda densamma.

Behövlighe­ Vad som nu blivit sagt om behovet av en förbättring av den lägre ten av en om­ organisation tekniska undervisningen gäller även i motsvarande avseenden i fråga om av den lägre den lägre handelsundervisningen. handelsundervisningen. I det föregående har jag redogjort för såväl handelsundervisningskommmitterades som departementssakkunnigas förslag i denna punkt.

Enligt de sakkunnigas förslag skall den minderårige, som ämnar ägna sig åt handelsyrket, efter avslutad folkskolekurs först genomgå den obli­ gatoriska tvååriga fortsättningsskolan, helst en sådan med undervisning i anslutning till handel. Under tiden kan han vinna anställning i yrket och sålunda få pröva sina praktiska anlag för detta. Efter fullgjord fortsättningsskoleplikt och under förutsättning av att han erhållit stadigva-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 137

rande sysselsättning i handelsyrket, bör han genomgå en handelslärlingsskola, om sådan finnes på platsen.

Jag ansluter mig till detta förslag. Jag finner nämligen varken de nu rådande förhållandena eller den anordning, handelsundervisningskommitterade föreslagit, tillfredsställande.

För närvarande tillämpas i allmänhet icke något ordnat lärlingssy­ stem inom handelsyrket. De gossar, som i allmänhet vid 13- 14 års åldern i stort antal anställas såsom springpojkar, få, såsom de sakkunniga påpekat, i regel under allt för lång tid, ända till 3 — 4 år, ägna sig ute­ slutande åt sådana sysslor, att de egentligen ingenting lära sig. Aven om det givetvis förekommer, att de småningom användas till mera ansvarsfulla göromål, varigenom de kunna inhämta praktisk kännedom om handelsyr­ ket, sker detta dock i allt för ringa utsträckning och utan planmässighet. Det klagas också över svårigheterna att skaffa lämplig anställning åt de f. d. springpojkarna, när de vid 18 —19 års ålder stå utan sysselsättning och utan utbildning i något som helst yrkesarbete. Det närvarande till­ ståndet är uppenbarligen synnerligen otillfredsställande.

Handelsundervisningskommitterades förslag synes mig icke vara ägnat att råda bot på de förhandenvarande bristerna. Kommitterade före­ slå, såsom förut nämnts, två slag av skolor för det stadium, som nu är i fråga: tvååriga och ettåriga handelsskolor. I de förra skulle lärjungen intagas direkt från en sexklassig folkskola utan att i regel äga någon praktisk erfarenhet om handelsyrket; för inträde i de senare skulle erfordras, att han varit anställd i praktisk verksamhet två år och att han genomgått fortsättningsskola. Båda slagen av skolor skulle vara dagskolor, d. v. s. lärjungarna skulle ägna sin tid odelat åt skolarbetet. Förutom i dessa båda skolformer skulle undervisning meddelas på lägsta stadiet även i särskilda handelskurser, men då så anordnad, att studierna kunde bedrivas samtidigt med förvärvsarbetet.

Vad först beträffar de tvååriga handelsskolorna, så synes förslaget i denna punkt lida av den bristen, att det förbiser, att för ett verkligt till­ godogörande av en teoretisk yrkesundervisning hos lärjungen måste krävas någon praktisk erfarenhet om det yrkesarbete, utbildningen avser. En sådan erfarenhet är även nödvändig ur den synpunkten, att det i annat fall är svårt att avgöra, huruvida lärjungens håg och fallenhet verkligen ligger åt det håll, som utbildningen avser. Genom de tvååriga handelsskolorna sy­ nes man därför både vedervåga utbildningens effektivitet och löpa faran att misstaga sig om lärjungens lämplighet för yrket. Ett sådant misstag skulle kunna bliva ödesdigert ej blott för yrket utan kanske i ännu högre grad för den unge själv.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 18

138 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

I likhet med de sakkunniga anser jag därför, att den riktiga vägen här är densamma som i fråga om andra yrken. Den unge bör söka sin utbildning genom att inhämta den teoretiska utbildningen samtidigt med den praktiska erfarenheten. Jag anser därför, att vi böra här i landet i lik­ het med vad förhållandet är i andra länder med ett ordnat handelslärlingssystem sörja för inrättandet av handelslär Hagaskolor i huvudsaklig överens­ stämmelse med de för industri- och hantverkslivet avsedda lärlingsskolorna.

Det förnämsta skälet till denna min uppfattning hämtar jag från handelsyrkets egen ståndpunkt. Den ungdom, som söker sin utkomst inom handeln, måste anses vara i lika stort behov av skolans fostrande inflytande samt av verklig yrkeskunskap som den, som är anställd inom industri och hantverk. Därom föreligga ju starka vittnesbörd från yrkets egna målsmän.

Vidare kräver hänsyn till andra yrken, att även för handelsyrket lärlingsskolor inråttas. Införes skolplikt för lärlingarna inom hantverk och industri, kan det, såsom de sakkunniga framhållit, befaras, att en even­ tuell frihet från skotvång inom handelsyrket i och för sig kunde bidraga till att locka ett alltför stort antal minderåriga in på denna levnadsbana till förfång för rekryteringen inom de produktiva yrkena.

Slutligen kommer härtill ett skål av mera allmän och i viss mening ideell natur. Den grundsatsen, att minderårighetstiden, de tidigare ung­ domsåren, skall i främsta rummet användas till att bygga upp en grund­ val av kvalificerad arbetsduglighet, på vilken individens senare verksamhet i yrket och samhället kan fotas och ytterligare utveckla sig, tål intet undan­ tag. Ett sådant skulle innebära ett erkännande åt den synpunkten, att denna tid i vissa fall kunde få uteslutande eller i övervägande grad disponeras till att bereda ett tillfälligt penningeförvärv åt den unge individen själv eller att i honom förskaffa arbetsgivaren ett billigt och lätt tillgäng­ ligt redskap till förtjänst. Men ett sådant erkännande skulle vara ett alltför ödesdigert vittnesbörd om den angivna grundsatsens brist på allmängiltighet.

På handelslärlingsskolan bör, i enlighet med de sakkunnigas förslag, för dem, som önska vidga sitt kunskapsmått och därmed skaffa sig ökad kompetens, följa handelsyrkesskolor av den typ, de sakkunniga föreslagit.

För personer, som ägna sig åt handelsyrket och icke hava möjlighet att jämsides med sitt förvärvsarbete bevista lärlings- eller yrkesskolor, böra upprättas ettåriga handelsskolor i huvudsaklig överensstämmelse med kommitterades förslag. Till dessa liksom till förstnämnda skolor för handelsundervisningen skall jag längre fram återkomma.

De handelsgymnasier, som i motsvarighet till de tekniska gymnasierna erfordras för det högsta stadiet av nu ifrågavarande undervisning, hava, såsom jag förut omnämnt, redan genom statsmakternas försorg blivit upp­ rättade och påkalla därför i detta sammanhang ingen vidare uppmärksamhet.

Kutig!. Maj:t>s Nåd. Proposition Nr 96. 139

Rehövlighe-

Vad jag nyss yttrat angående behövligheten av lärlingsskolor för han-

ten av anstaldelsundervisningen gäller i stort sett även om behovet av dylika skolor ter för under­

visning i hus­ för den i husligt arbete anställda minderåriga kvinnan. Jag biträder de

ligt arbete sakkunnigas förslag i denna punkt och anser i likhet med dem, att lär­ ling sskolor böra inrättas för flickor, som äro anställda såsom tjänarinnor i hemmen eller i annat husligt förvärvsarbete. En sådan åtgärd är erforder­ lig även för själva tjänarinneyrkets skull. Jag har förut framhållit, hurusom den unga flickans utbildning inom det egna hemmet till arbetsduglighet i husliga sysslor numera visar eu bestämd tendens att bliva alltmera sällsynt och otillräcklig. Det tarvas därför här särskilda åtgärder för åstadkommande av en grundligare utbildning. Vidtagas ej sådana, ligger den faran nära, att tjänarinnornas yrke sjunker alltmera i kurs och att rekryteringen inom detsamma blir allt svårare på samma gång som konkurrensen med industrien och hantverket allt outhärdligare.

För förvärvande av den speciella yrkesskicklighet, vartill nödig kom­ petens ej kan vinnas enbart i lärlingsskolor, synas, i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, yrkesskolor med specialkurser i särskilda grenar av det husliga arbetet böra upprättas.

I likhet med vad fallet är i fråga om handelsundervisningen krävas därjämte vid sidan av nu nämnda skolor för undervisning i det husliga arbetet för dem, som ej bliva i tillfälle att begagna undervisningen i dessa, särskilda skolor, hushållsskolor. Till dessa torde de av 1917 års riksdag beslutade husmodersskolorna på lämpligt sätt böra anslutas.

Vid sidan av de av mig i det föregående nämnda skolformerna bör Enskilda

läroanstalter.

givetvis finnas plats även för andra, vilka kunna tänkas bliva upprättade på enskilt initiativ för att i större eller mindre mån tjäna samma eller liknande syften, som de av mig nu angivna. Till dylika enskilda läro­ anstalter, vilka såsom uppslagsgivande kunna bliva av stor betydelse, bör statsunderstöd kunna utgå på sätt de departementssakkunniga föreslagit.

Såsom jag i det föregående vid upprepade tillfällen påpekat, har un­ Förhällandet

mellan den der den föregående behandlingen av hithörande frågor vissa svårigheter allmänna yppat sig, då det gällt att närmare angiva förhållandet mellan fortsätt- folkbildnin­

gen och yrningsskolan och lärlingsskolan. Det har till och med sett ut, som om det kesbildninskulle vara omöjligt att bereda åt dessa båda skolformer en självständig gen. plats i de praktiska ungdomsskolornas system. Från ett håll, där intres­ set för ungdomens allmänt medborgerliga fostran på praktisk grund varit det dominerande, har man tänkt sig, att fortsättningsskolan kunde över­ taga även lärlingsskolans funktioner, och man har följaktligen trott sig kunna förlägga den tidigaste ungdomsskolan i dess helhet under samma centrala ledning, som har under sitt inseende folkundervisningsanstalterna

140 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

i allmänhet, Från ett annat håll åter har man varit benägen att låta lärlingsskolan övertaga även fortsättningsskolans uppgifter i alla de fall, då dessa hava en mera direkt inriktning på ett visst yrke, och man har an­ sett en sådan anordning böra föra med sig även den s. k. yrkesfortsättningsskolans förläggning under samma centrala ledning, som kunde få åt sig uppdraget att öva inseende över de tekniska skolorna i allmänhet. Emellertid har det lyckats de departementssakkunniga att giva denna fråga. en, såsom mig synes, tillfredsställande lösning. Jag har tidigare redogjort för de sakkunnigas förslag i denna punkt och vill nu här blott erinra om, hurusom enligt deras förslag fortsättningsskolan skall göras till en allmän bottenskola för hela yrkesskolesystemet. Fortsättningsskolan skulle följa omedelbart efter folkskolans avslutande och dess kurs skulle i regel omfatta två år. Omedelbart därefter skulle komma en likaledes tvåårig lärlingsskola. Fortsättningsskolan skulle göras obligatorisk både för kom­ munerna och lärjungarna. Lärlingsskolan skulle kunna göras obligatorisk för de senare men tills vidare ej bliva obligatorisk för de förra. Fortsätt­ ningsskolan skulle stå under inseende av folkskolöverstyrelsen, lärlings­ skolan skulle lyda under den föreslagna överstyrelsen för yrkesskolorna. Såväl fortsättningsskolan som lärlingsskolan skulle, i enlighet med de sak­ kunnigas allmänna förslag till departementalförläggning av de praktiska ungdomsskolorna, komma att ligga under ecklesiastikdepartementet. Genom detta de sakkunnigas förslag tillgodoses, så vitt jag kan se, såväl de olika skolformernas speciella uppgifter och intressen som önske­ målet om samarbete och administrativ sammanhållning mellan dem. Vad den förstnämnda synpunkten beträffar, så synes förslaget med­ föra följande fördelar. Om fortsättningsskolan ställes såsom allmän botten­ skola för yrkesskolorna, kan den, utan att behöva uppgiva yrkessynpunkten i sitt arbete, mera bestämt ställa i förgrunden för detsamma den all­ männa, medborgerligt fostrande och undervisande uppgiften. På motsva­ rande sätt kan lärlingsskolan, om den bygges på fortsättningsskolan, utan att behöva släppa ur sikte den allmänt fostrande uppgift även denna skol­ form måste hava, efter klarare linjer fullfölja sina mera speciella uppgifter i fråga om den fackliga utbildningen. Genom den föreslagna utskiftningen av de olika åldersstadierna kan arbetet inom vardera skolformen få en starkare anpassning efter lärjungarnas åldersmognad och särskilt kan för lärlingsskolans vidkommande ett lämpligare åldersstadium påräknas. Frågan om skolplikten, till vilken jag längre fram i ett annat sammanhang skall åter­ komma, kan jämväl lösas på ett sätt, som lägger något starkare band på den mera allmänna fortsättningsskolan än på den mera speciella lärlingsskolan. Slutligen måste den administrativa förläggningen av de båda skol­ formerna, sådan de sakkunniga föreslagit densamma, komma att tillför-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 141

säkra vardera skolformen både det speciella intresse och den särskilda sakkunskap, som den för en ändamålsenlig ledning behöver. De sakkun­ niga hava nämligen, såsom jag nyss nämnt, tänkt sig fortsättningsskolan förlagd under folkskolöverstyrelsen och lärlingsskolan i likhet med övriga yrkesundervisningsanstalter under en för dessa anstalter särskilt upprättad överstyrelse. För min del biträder jag detta förslag, och vad särskilt beträffar den föreslagna nya överstyrelsen, anser jag dess snara upprät­ tande vara en av de viktigaste förutsättningarna för en önskvärd utveckling av vårt yrkesskoleväsen.

Vad angår samarbetet mellan den nya överstyrelsen och folkskolöver­ styrelsen, så ligger det givetvis stor vikt på att ett sådant under lämp­ liga former kommer till stånd. Ett samarbete är erforderligt redan därför, att man torde böra räkna med att å många orter den lokala förvaltningen av de praktiska ungdomsskolor, som där kunna finnas — både fortsättningsskolor, lärlingsskolor och yrkesskolor — kommer att äga rum under ett intimt sam­ arbete mellan målsmännen för de olika skolorna. Skulle nu ett motsvarande samarbete komma att saknas mellan skolornas centrala ledningar, skulle givetvis frukterna av det lokala samarbetet lätt nog äventyras. Ett sam­ arbete mellan de båda överstyrelserna och i viss utsträckning även mel­ lan dem och läroverksöverstyrelsen är dock i främsta rummet erfor­ derligt därför, att de många stora, för skolorna gemensamma allmänna undervisningssynpunkterna måtte kunna bliva beaktade och tillvaratagna på ett sätt, som kan lända vårt undervisningsväsen i dess helhet till gagn. Jag tänker härvid särskilt på de större organisationsfrågorna och därmed sammanhängande anslag, på övervakandet av arbetet, på utbildningen av lärare och på anskaffande av undervisnings- och inredningsmateriell in. m. En gemensam behandling av dessa angelägenheter bör icke minst ur statshushållningssynpunkt vara av ganska stor betydelse.

För att emellertid det samarbete, som jag nu antytt, verkligen skall komma till stånd, synes det mig högeligen önskvärt, att samtliga i det föregående berörda praktiska ungdomsskolor förläggas under ett och samma departement. Och det synes helt naturligt, att detta departement bör vara det, som har under sin förvaltning landets undervisningsväsen i öv­ rigt, d. v. s., därest vi få ett undervisningsdepartement, detta, och i av­ vaktan därpå ecklesiastikdepartementet. Till detta departement hör redan nu den tekniska högskolan, och handelshögskolan skulle, enligt departementalkommitterades förslag, även förläggas dit. Till detta departement höra vidare de tekniska elementarskolorna, de lägre tekniska yrkesskolorna samt större delen av de nuvarande undervisningsanstalterna för husligt arbete. Att nu härutinnan vidtaga någon ändring skulle vara så mycket mera olämpligt, som å ena sidan de tekniska fackskolorna och gymnast

142 Kungl. Afajits Nåd. Proposition Nr 96,

ernå liksom också handelsgymnasierna givetvis måste komma att få åt­ skilliga intressen gemensamma med både högskolorna och de allmänna läroverken, och å andra sidan, såsom jag redan påpekat, sambandet mel­ lan lärlingsskolorna och de yrkesbestäinda fortsättningsskolorna måste göra, att ett ganska stort intresseområde blir gemensamt för den lägre yrkes­ undervisningen och folkundervisningen.

Böra sålunda enligt min mening de praktiska ungdomsskolorna för­ läggas under det departement, som i allmänhet har att handlägga frågor rörande undervisningsväsendet, och närmast under detta ställas under in­ seende av respektive folkskolöverstyrelsen och den tilltänkta nya översty­ relsen för yrkesskoleväsendet, så är det å andra sidan av den största be­ tydelse, att det därjämte sörjes för att ett lämpligt samarbete kommer till stånd mellan de båda överstyrelserna å ena sidan och å andra sidan de centrala myndigheter, som i allmänhet hava att tillvarataga näringarnas och samhällslivets angelägenheter — jag tänker närmast på kommerskollegium och socialstyrelsen. Ett sådant samarbete är givetvis även erforderligt mellan ecklesiastikdepartementet och det eller de departement, under vilka sistnämnda båda ämbetsverk sortera. Vad slutligen beträffar de lokala för­ valtningsorganen, anser jag mig särskilt böra betona vikten av att samtliga de intressen, för vilka en orts olika praktiska ungdomsskolor kunna vara uttryck, såsom industri, hantverk, handel, jordbruk och husligt arbete, bliva på sådant sätt genom både arbetsgivare och arbetare representerade inom sagda organ, att även där ett ändamålsenligt samarbete kan komma till stånd.

Behövlighe­ Huru stor betydelse man än må tillägga ett lämpligt ordnande av de ten av särskilt praktiska ungdomsskolornas centrala och lokala förvaltning, så är dock för utbildade lårarkrafter. framgången i dessa skolors arbete av ännu större vikt, att skolorna ut­ rustas med lämpliga lärarkrafter. Att på denna punkt vissa svårigheter komma att möta, är ett förhållande, med vilket man från början torde böra räkna. Men man måste också från början göra allt för att söka över­ vinna dessa svårigheter. I främsta rummet torde fortsättningsskolorna och de lägre yrkesskolorna i detta avseende påkalla uppmärksamhet från det all­ männas sida. Vad särskilt angår fortsättningsskolorna, ligger svårigheten särskilt däri, att man hos dessa skolors lärare måste fordra både pedagogisk skolning och en viss grad av yrkeskunskap. Man torde väl — särskilt till en början — näppeligen våga räkna med att verkliga yrkesmän skola i någon större utsträckning befinnas benägna att åtaga sig uppdraget som lärare i arbetskunskap i dessa skolor. Detta torde säkerligen icke bero på bristande intresse för saken utan framför allt därpå, att de i regel själva inhämtat sin yrkesskicklighet företrädesvis genom eget utövande av yrket, ej i skolmässiga former, och därför icke heller känna sig vuxna skolans

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 90. 143 mera pedagogiskt, systematiskt ordnade arbetssätt. Och bland folkskolans lärare torde utan tvivel finnas en stor mängd, som skulle synnerligen väl lämpa sig som lärare i arbetsmanskap i fortsättningsskolan, men vilkas egen yrkesutbildning kräver ytterligare förkovran både i rent tekniskt av­ seende och kanske mest i fråga om de för yrkesutövningen så utom­ ordentligt viktiga ekonomiska synpunkterna. För att skaffa fortsättnings­ skolan lämpliga arbetskrafter gäller det därför att vidtaga anstalter, som kunna skaffa åt lämpliga yrkesmän den pedagogiska utbildningen och åt lämpliga skolman den erforderliga yrkesutbildningen. Det finns säkerligen god grund för det antagandet, att om blott denna angelägenhet från bör­ jan ordnas på ett ändamålsenligt sätt, skola fruktbara anknytningspunkter visa sig vara förhanden både hos de nuvarande yrkesmännen och de nu­ varande skolmännen.

Jag anser mig därför böra livligt tillstyrka, att lämpliga anstalter för lärarutbildningen snarast möjligt varda vidtagna i den riktning, som av kommittéerna och de sakkunniga föreslagits. Jag anser mig härvid böra särskilt understryka den betydelse upprättandet av den föreslagna statens normalskola för yrkesundervisningen måste komma att få för hela det lägre tekniska undervisningsväsendet.

Det system av ungdomsskolor, vilket jag anser mig böra förorda i Syst< met av

praktiska anslutning till vad jag nu varit i tillfälle att anföra, kan översiktligt

ungdoms­ framställas sålunda: skolor.

Folkskolan.

Fortsättning sskolor f Högre folkskolor

(yrkesbestämda och allmänna). I (Kommunala mellanskof).

Lärlingsskolor

tc

(för industri, hantverk, handel och Ettåriga handelsskolor.

husligt arbete). Hushållsskolor.

t 3 Yrkesskolor Andra former av kommunala

(för industri, hantverk, handel och och enskilda läroanstalter

SS

husligt arbete) för yrkesundervisning.

samt för ett högre stadium:

Fackskolor — Gymnasier

(tekniska) — (tekniska, handels-).

Härtill komma: Skolan för konsthantverk i Stockholm

och Statens normalskola för yrkesbildningen.

144 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

I administrativt avseende skalle, enligt vad jag anfört, de praktiska ungdomsskolorna komma att förläggas på följande sätt:

Ecklesiastikdepartementet

Folkskolöverstyrelsen _____ Y rkesskolöverstyrelsen_____

Fortsättningsskolor — Högre folk- Lärlingsskolor — Yrkesskolor

skolor. Fackskolor — Gymnasier — Friare

skolformer för motsvarande utbild- _______________________________________________ ning. ___________

Lokala styrelser för de särskilda slagen av skolor.

Jag skall nu övergå till en närmare redogörelse för enskildheterna av de förslag i fråga om de särskilda skolformerna, vilka jag anser böra föreläggas riksdagen.

VI. Förslag till omorganisation av fortsättningsskolan. H

Av de olika skolformer, som ingå i det av mig förordade systemet av praktiska ungdomsskolor, skall jag till behandling först upptaga fort­ sättningsskolan. Denna skolform skall enligt förslaget bilda allmän grund­ val för de föreslagna fackutbildningsanstalterna. Den kommer också att meddela undervisning åt det ojämförligt största antalet lärjungar.

Den följande framställningen rörande fortsättningsskolan skall jag ordna under följande huvudpunkter: 1) fortsättningsskolans organisation, 2) fortsättningsskolans undervisningsplan, 3) fortsättningsskolans lärotider, 4) fort­ sättningsskolans obligatoriska karaktär, 5) fortsättningsskolans förvaltning, 6) fortsättningsskolans lärare, 7) ekonomiska förhållanden och 8) över­ gångstid samt övergångsbestämmelser. Slutligen skall jag lämna 9) en översikt över de för fortsättningsskolans omorganisation beräknade kost­ naderna.

1) Fortsättningsskolans organisation.

Folkundervis- För folkundervisningskommittén har det varit en huvuduppgift att

ningskom-

starkt framhäva de nya principerna för fortsättningsskolan. Kommittén mittén. har därför också vid framställningen av sina tankar om fortsättningssko­ lans organisation sökt i främsta rummet utforma den art av fortsättnings-

huligl, Majits Nåd. Proposition Kr 96. 145

skola, i vilken dessa principer pa ett fullständigare sätt komma till ut­ tryck. Detta sitt strävande har kommittén fullföljt med sådan konsekvens, att det för den, som icke tillräckligt beaktat denna grundavsikt i kom­ mitténs ^arbete, t. o. in. kan se ut. som om det för kommittén icke existe­ rade någon annan form av fortsättningsskolor än den, som kommittén själv betecknar med namnet yrkesfortsättningsskola. Så är dock i verklig­ heten icke fallet, något som framgår särskilt av det sätt, på vilket kom­ mittén diskuterar de svårigheter, med vilka man vid organiserandet av fortsättningsskolan måste räkna.

Om dessa svårigheter yttrar kommittén: Svårigheter

vid reformens Aven i länder, där yrkesfortsättningsskolan vunnit stor utbredning, bär genomgenom­ ioranciet av oess grundsatser varit förenat med mångahanda svårigheter, och delvis har farande. man måst nöja sig med att uppdraga programmets allmänna riktlinjer samt överlämna åt utvecklingen att så småningom förverkliga dess innebörd. ■r s ^llnu me,r så bliva förhållandet i vårt land, där förutsättningarna för den ifrågavarande skolformen i flera avseenden äro mindre gynnsamma. Vad fortsättningsskolan kan bliva, beror i första rummet på hurudan den grund ar pa vilken den bygger sin undervisning, med andra ord på folkskolans beskaffenhet. Vår endast sexklassiga folkskola kan visserligen icke anses utgöra någon synnerligen stark grund för en överbyggnad av sådant slag som yrkesfortsättningsskolan. Det är dock komnnttens bestämda uppfattning, att en väl inhämtad fullständig lärokurs i en välordnad sexårig folkskola, helst efter genomförandet av sådana förändringar i dennas laroplan, som av kommittén föreslagits i betänkandet angående folkskolorna, i och för sig skall kunna giva de nödiga förutsättningarna för en efter yrkesfortsättningsskolans grundsatser anlagd fortsatt undervisning.

Däremot måste, enligt vad kommittén framhåller, tanken på våra många svaga skolformer, de »halvtidsläsande > folkskolorna och de mindre folkskolorna, ingiva så mycket större bekymmer.

I fråga om dessa skolformer torde det tyvärr gälla, att de endast i lyckligare fall kunna anses vara i stånd att lämna grund för eu enligt yrkesfortsättningsskolans grundsatser ordnad fortsatt undervisning. Den på en halvtidsläsande folkskola eller en mindre folkskola byggda fortsättningsskolan skall i allmänhet endast delvis kunna yrkesfortsättningsskolans läroplan, och den måste använda en stor del av sin .. ^tt bättra de brister i lärjungarnas primära kunskaper och färdigheter, som härröra från folkskolekursens mindre tillfredsställande beskaffenhet. Man får för denna fortsattningsskola tänka sig en läroplan mera liknande den nuvarande fortsättningsskoian, dock med så praktisk läggning, som omständigheterna möjliggöra. Såsom ytterligare svårigheter för genomförandet av yrkesfortsättningsskolans pro­ gram framhåller kommittén vidare den tidiga ålder, omkring tretton år, vid vilken bar­ nen avgå från våra folkskolor, samt befolkningens glesboddhet. Aven lärarfrågan ligger hos oss mindre gynnsamt än i de länder, där fortsättningsskodvasendet funnit en rikare utveckling, i det att hos oss undervisningen på folkskolestadiet, som bekant, i rätt betydlig utsträckning bestrides av lärarkrafter, som icke Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 87 höft. (Nr 96.) 19

146 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. erhållit den för undervisning på detta stadium avsedda utbildningen. Hit höra de bi­ trädande lärarinnorna (lärarna) vid folkskolorna och lärarinnorna (lärarna) vid de mindre folkskolorna. Dessa lärarkrafter med mindre omfattande utbildning än den, som med­ delas vid folkskoleseminarierna, torde i regel icke vara att räkna med för undervis­ ningen i en fortsättningsskola av den åsyftade yrkesfortsättningsskolans art. Slutligen erinrar kommittén om de ekonomiska förhållandena och de svårigheter, som dessa kunna lägga i vägen för en reform av fortsättningsskolan.

Reformen bör Då det sålunda är uppenbart, att fortsättningsskolan hos oss i ett icke icke upp­ ringa antal fall måste avstå från att antaga den gestalt, som den i enlig­ skjutas. het med sin egentliga uppgift borde äga, och att den endast i ofullstän­ dig grad skall kunna fylla sin egentliga uppgift, så länge de väsentligaste svagheterna i vårt folkskoleväsen icke blivit avhjälpta, skulle det möjligen kunna synas mindre välbetänkt att under sådana förhållanden söka in­ rikta utvecklingsarbetet på fortsättningsskolväsendet och uppställa nya mål för fortsättningsskolans verksamhet. Denna invändning bemöter kommittén med att hänvisa på att de ifrå­ gavarande förbättringarna på folkskolans område äro av den beskaffenhet, att de endast småningom låta sig genomföra, i den man de ekonomiska förhållandena och en mera utbredd övertygelse om en förbättrad folkun­ dervisnings nödvändighet göra det möjligt, Behovet av ökad omvårdnad om den ungdom, som lämnat folkskolorna, synes däremot redan nu kunna i ej oväsentlig grad tillgodoses. Och detta behov är enligt kommitténs mening så viktigt, att en reform av fortsättningsskolväsendet icke låter sig undanskjuta, även om det program för fortsättningsskolans undervisning, som av principiella grunder bör uppställas, därvid till en början endast i ofullkomlig grad och i ett mindre antal fall kan förverkligas. Vad detta program beträffar, anser kommittén, att allestädes, där förutsättningar för en fortsatt undervisning i enlighet med yrkesfortsättningsskolans program förefinnas, detta program bör bestämma den fortsatta undervisningens ka­ raktär och att i varje fall detsamma bör framstå som det mål, vilket man, så långt omständigheterna medgiva, söker närma sig. Detta innebär, att man måste räkna med att fortsättningsskolan hos oss måste antaga olika grader av utveckling ned ifrån sådana, som närma sig ersättningsskolans typ, upp till dem, som betecknas av de högst utvecklade yrkesfortsättningsskolorna. Kommittén har dock icke ansett sig behöva eller böra taga i betrak­ tande alla de olika former och gradationer, som fortsättningsskolan kan tänkas komma att få allt efter olika förutsättningar. Kommittén har måst åtnöja sig med angivandet av frågans huvuddrag och i allmänhet lämnat övergångsförhållanden och undantagsfall a sido. Den form av fortsätt-

Kung!. MajUs Nåd. Proposition Nr 06. 147

ningsskola, som kommittén beträffande organisation, undervisningsplan, arbetstid oeb lärare närmast haft för ögonen, är väl icke den högst ut­ vecklade yrkesfortsättningsskolan, men dock den av yrkesfortsättningsskolans grundsatser karaktäriserade fortsättningsskolan.

Såsom jag redan tidigare varit i tillfälle att omnämna, framhåller Uppdelning kommittén, hurusom grundsatsen om undervisningens koncentration kring “nisations* det praktiska arbete, som sysselsätter lärjungarna eller sannolikt skall bliva typer, deras framtida livsuppgift, i organisatoriskt hänseende följdriktigt leder till kravet på en uppdelning av fortsättningsskolan i olika typer allt efter de skilda yrken eller sysselsättningar, som undervisningen enligt den nämnda grundsatsen har att taga hänsyn till. Till en början sysselsätter sig kom­ mittén med de svårigheter, varmed en sådan uppdelning är förenad såväl i allmänhet som hos oss. Härom yttrar kommittén:

Nu är emellertid det praktiska arbets- och förvärvslivet i vår tid i liög grad dif­ ferentierat. Särskilt inom storindustrien och hantverken finnes en mångfald olika yrken och yrkesgrenar; härtill komma jordbruket och dess binäringar, olika slag av affärs­ verksamhet samt husligt arbete. Rent teoretiskt sett vore organisationen ur nu angivna synpunkt tydligen fullkomlig, därest uppdelningen i typer kunde drivas ända därhän, att på varje ort upprättades lika många slag av fortsättningsskolor, som där funnes yrken eller yrkesgrenar representerade. Så långt torde man i det närmaste ha kom­ mit i en eller annan av utlandets storstäder.

I de flesta fall kau likväl uppdelningen efter yrken icke ens i större städer göras fullständig. Många yrken äro företrädda av ett alltför litet antal lärjungar, för att man för dessas räkning skulle kunna bekosta särskild undervisning, och således måste lär­ jungar, tillhörande närbesläktade yrken, ofta sammanföras i en gemensam skola. Vid lärjungarnas fördelning blir det därjämte merendels en rest av sådana, som icke alls låta fördela sig ur ren yrkessynpunkt, särskilt därför att de ännu icke börjat ägna sig åt något visst yrke. Härtill kommer svårigheten att undervisa flera olika årsklasser tillsammans, på grund varav behov framträder av en uppdelning jämväl med hänsyn till de olika årgångarna av lärjungar. Klart är, att även denna omständighet skall till en viss grad motverka strävandet att genomföra en uppdelning med sträng hänsyn till yrken.

I vårt land kan i de flesta kommuner fortsättningsskolans uppdelning vare sig i olika skoltyper med hänsyn till yrken eller i olika årsklasser med skdd undervisning icke drivas synnerligen långt. Oavsett de ekonomiska hindren är det huvudsakligen två omständigheter, som härvid äro att taga i betraktande. Den ena är, att ungdomen i fortsättningsskolåldern, åtminstone i landsbygdskommunerna, på grund av befolknin­ gens glesboddhet vanligen är så fåtalig, att dess fördelning på flera olika skoltyper eller skilda årsklasser i regel icke är möjlig. Och den andra, som särskilt har be­ tydelse för uppdelningen med hänsyn till yrken, är det förhållandet, att den från folk­ skolan nyss avgångna ungdomens ställning till yrkesarbetet, hos oss kanske mera än i utlandet, är tillfällig och obestämd. Många, som avgått från folkskolan, uppskjuta ett eller annat år att välja en bestämd levnadsbana för att i stället antingen biträda i

148 'Kungl. Maj:ts Råd. Proposition Rr 96. hemmet eller ock ägua sig åt varjehanda sysselsättningar, som för tillfället kunna be­ reda eu viss förtjänst. Också utvisar statistiken, att antalet i industriella yrken sys­ selsatta minderåriga arbetare är jämförelsevis litet i de åldersklasser, som ligga när­ mast ovanom den för avgång från folkskolan vanliga åldern.

Det nu berörda sakförhållandet, eller att många barn under den när­ maste tiden efter avgång från folkskolan icke ägnat sig åt något bestämt yrke, sammanhänger enligt kommitténs mening därmed, att åldern för av­ gång från folkskolan i vårt land är jämförelsevis låg. Medan i flera andra länder, särskilt sådana som hava lagstadgad sju- eller åttaårig skolplikt, den vanliga avgångsåldern är fyllda fjorton år, avsluta hos oss de flesta barn sin folkskock urs redan under det kalenderår, då de fylla tretton år, eller till och med ännu tidigare. Om behovet av ännu ett skolår i folkskolan har kommittén i ett föregående betänkande uttalat sig. Därvid har fram­ hållits bland annat, att eu dylik utsträckning av skolplikten vore att be­ trakta som ett framtida önskemål, som helst borde nås småningom på fri­ villighetens väg och följaktligen icke borde genom lagstiftning framtvingas. I syfte att minska olägenheterna av en alltför tidig avgångsålder har emellertid kommittén i sitt nyssnämnda betänkande hemställt om intagande i folkskolestadgan av en bestämmelse av innnehåll, att lärjunge icke må tillåtas att avgå från folkskolan före det kalenderår, under vilket han fyller tretton år. Likaledes har kommittén föreslagit, att bestämmelsen i folksko­ lestadgans § 48 mom. 1 angående tillstånd för fattiga lärjungar att avgå från folkskolan utan fullständigt genomgången skolkurs måtte begränsas till sådana, som icke vid skolålderns slut, alltså vid fjorton års ålder, in­ hämtat den fastställda lärokursen. Klart synes dock vara, säger kommit­ tén, att, även om de åsyftade olägenheterna genom dylika bestämmelser minskas, barnen hos oss i alla fall ofta komma att avsluta sin folkskolekurs omkring ett år tidigare, än vad i utlandet flerstädes är vanligt, och att man därför måste räkna med att även i framtiden många barn vid inträdet i fortsättningsskolan icke befinna sig i något visst yrke. En an­ nan härtill bidragande orsak är den mångenstädes, särskilt på landsbygden, förefintliga obenägenheten hos föräldrarna att låta barnen lämna hemmet, innan de genomgått konfirmationsskolan. Kommittén finner det visserligen å ena sidan synnerligen rimligt och befogat samt i och för sig önskligt, att barnen icke i för tidig ålder släppas ut i yrkes- och förvärvsarbetet, men å andra sidan torde det vara uppenbart, att vad här berörts är äg­ nat att i ej ringa mån försvåra en närmare organisatorisk anpassning av fortsättningsskolan efter de skilda yrkenas olika krav.

Kommittén uttalar därför den meningen, att uppdelningen i olika skoltyper med hänsyn till yrken måste i stort sett hos oss bliva rätt summa-

Kung/. Muj.is Nåd. Proposition Nr 'JO. 1 49

risk. Ej sällan skall (let bliva nödvändigt att bita den törsta årskursen snarast antaga karaktären av en förberedelse för det eller de följande årens mera praktiskt ardagda lärokurs. Och det för organisationen be­ stämmande måste i flertalet fall bliva icke de särskilda lärjungarnas olika arbetsförhållanden utan det yrkes- och näringsliv, som för vederbörande ort är särskilt utmärkande. Härom yttrar kommittén:

Så kan och bör på flen egentliga landsbygden jordbruket med binäringar bliva den medelpunkt, omkring vilken undervisningen samlar sig. Om också detta skulle ha till följd, att ett mindretal lärjungar, vilka i framtiden icke bliva yrkesutövare av jord­ bruket, komma att deltaga i en sålunda lagd undervisning och därigenom bibringas en ökad kännedom om och ett livligare intresse för vår modernäring, lärer detta endast kunna vara till gagn både för dem själva och samhället. Härtill kommer, att en un­ dervisning om jordbruket med binäringar erbjuder rikliga tillfällen att jämväl meddela kunskaper av rent allmänbildande värde.

Vad sedan angår industri- och hantverksorter, vare sig de tillhöra stad eller landsbygd, är det en helt annan typ av fortsättningsskola, som för dem framför allt är behövlig. Här blir det de på orten förhärskande industriella yrkena eller hantverken, som komma att utgöra samlingspunkter för undervisningen. Om blott en skola kan upprättas, blir denna en motsvarighet till vad som i utlandet plägar kallas allmän eller blandad industriell fortsättningsskola. Att stora svårigheter vid undervisningens ända­ målsenliga ordnande här ofta skola möta, säger sig självt. Kommittén vill emellertid erinra om möjligheten och lämpligheten av att i dylika skolor anordna gruppundervis­ ning, så att undervisningen i vissa stycken blir lika för alla lärjungar, i andra däremot olika för lärjungar, tillhörande skilda yrken. Om lärjungeantalet därtill föranleder, vil­ ket i de större städerna säkerligen blir fallet, bör uppdelning av lärjungarna äga rum. Denna kan verkställas antingen så, att fabriksarbetare och hantverkslärlingar skiljas åt, något som lämpligen synes böra ske i de fall, då utbildningsförhållandena äro väsent­ ligt olika, eller ock så, att lärjungar, tillhörande närbesläktade yrken sammanföras, oavsett om dessa yrken bedrivas fabriks- eller hantverksmässigt. I förra fallet får man dels en industriell fortsättningsskola för en eller liera industrigrenar, dels en hantverksfortsättningsskola för ett eller flera hantverk. I det senare fallet får man på eu ort exempelvis eu fortsättningsskola för metallarbetare och en för träarbetare, på en annan ort exempelvis en fortsättningsskola för yrken, som avse framställande av nä­ rings- och njutningsmedel, samt en för yrken, avseende beklädnadsartiklar, o. s. v. Kan specialiseringen drivas ännu längre, vilket i våra större städer icke bör vara omöjligt, kan man få särskilda skolor t. ex. för järnindustri, för trävaruindustri, för vävnadsindustri, för smeder, för snickare, för sömmerskor o. s. v. Även på mindre orter kunna dylika rent fackliga fortsättningsskolor komma till stånd, under förutsättning givetvis att någon viss industri, t, ex. järn- eller trävaruindustri, där kommit till någon större utveckling.

På sådana orter, som äro ett slags centralpunkter för handel, d. v. s. våra flesta städer samt större köpingar, behövas vidare fortsättningsskolor för sådan ungdom, som ägnar sig åt eller kommer att ägna sig åt handelsyrket. Då givetvis även dessa skolor måste vara av eu sådan art, att de i möjligaste mån främja sina lärjungars utbildning för och fortkomst på den levnadsbana de valt, blir här handelsyrket och vad därmed närmast sammanhänger den naturliga medelpunkten för undervisningen.

150 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition JVr 96. •

l fråga om yrken, som utövas av såväl män som kvinnor, måste i alla de fall, där lärjungeantalet är för litet, för att särskilda skolor för gossar ock särskilda för flickor lämpligen kunna inrättas, samundervisning anordnas. Så torde oftast bli fallet på den egentliga landsbygden. Detta utesluter emellertid icke, att även fortsättningsskolor, avsedda endast för flickor, och med undervisningen koncentrerad kring de .spe­ ciellt kvinnliga sysselsättningarna, kunna vara av behovet påkallade. Framför allt i städer och folkrikare industrisamhällen på landsbygden lärer ett sådant behov bliva starkt framträdande, och där torde det även jämförelsevis lätt kunna tillgodoses. I enlighet med det redan sagda bör undervisningen i dylika skolor företrädesvis samlas omkring det husliga arbetet. Undervisningen häri bör vara såväl teoretisk som prak­ tisk och avse att giva insikt och övning i sådana göromål, som tillhöra ett hems skötande.

Kunskaper och färdigheter på detta område äro emellertid av så stor betydelse ej allenast för den kvinnliga ungdomen själv utan ock medelbart för hela samhället, att alla fortsättningsskolor, i vilka flickor åtnjuta undervisning, borde på ett eller annat sätt förknippas med någon undervisning i husligt arbete. Visserligen möta stora svå­ righeter för genomförande av ett sådant önskemål, men dessa svårigheter torde dock i rätt stor utsträckning kunna övervinnas.

Beträffande först de som samskolor anordnade fortsättningsskolorna vill kommit­ tén fästa uppmärksamheten på att i dem grupp- eller avdelningsundervisning lämpligen kan och hör äga rum, så att undervisningen i vissa stycken blir lika för alla lärjungar, i andra däremot olika för gossar och flickor. Där kompetenta lärarinnor och ända­ målsenliga lokaler stå att erhålla, vilket på den egentliga landsbygden visserligen icke alltid kan tänkas bliva fallet, borde sålunda flickorna kunna erhålla någon undervis­ ning om också icke i båda de huvudslag av husligt arbete, som motsvaras av skoläm­ nena huslig ekonomi och kvinnlig slöjd, så dock åtminstone i ettdera av dessa ämnen och då helst i det förstnämnda, d. v. s. huslig ekonomi. Skulle förhållandena icke medgiva, att dylik undervisning av det ena eller andra slaget inordnas i fortsättningsskolans egen läroplan, synes det kommittén i hög grad angeläget, att åtgärder om möj­ ligt vidtagas, varigenom den kvinnliga ungdomen på annat sätt tillförsäkras någon ut­ bildning i de ifrågavarande sysslorna. Så torde det, såsom i åtskilliga skoldistrikt re­ dan skett, befinnas lämpligt och möjligt att i folkskolan, vid sidan av undervisningen i kvinnlig slöjd, jämväl anordna en elementär undervisning i huslig ekonomi. För den något äldre kvinnliga ungdomen skulle möjligen särskilda kurser med praktisk under­ visning i husligt arbete kunna anordnas. Kommittén vill i detta sammanhang erinra om de s. k. vandrande skolköken, vilka flerstädes å vår landsbygd på det område, var­ om här är fråga, utövat eu synnerligen gagnande verksamhet. Kundo dessa vandrande skolkök, där fasta sådana av ekonomiska eller andra skäl icke kunna upprättas, ställas i det direkta samband med undervisningen i fortsättningsskolorna, att dessa skolors kvinnliga lärjungar i skolköken erhölle den praktiska utbildning i husliga sysslor, som fortsättningsskolan icke kan giva, vore detta uppenbarligen en avsevärd förmån.

Yad här sagts närmast med tanke på de kvinnliga lärjungarna i de som sam­ skolor anordnade fortsättningsskolorna gäller naturligtvis i tillämpliga delar även lär­ jungarna i sådana egentliga yrkesfortsättningsskolor, i vilka uteslutande flickor komma att undervisas, t. ex. skolor för kvinnliga fabriksarbeterskor eller för flickor, anställda i handel. Dylika skolor torde komma att upprättas endast å folkrikare orter, såsom större och medelstora städer, i vilka jämväl fortsättningsskolor för den kvinnliga ung­ domen i allmänhet i anslutning till det husliga arbetet komma att anordnas. Då allt­ så här varken ändamålsenliga lokaler eller kompetenta lärarinnor för ifrågavarande

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 90. 151

undervisning torde komma att saknas, lärer det, åtminstone ur nu angiven synpunkt, icke möta några avsevärda svårigheter för vidtagandet av sådana anordningar, varige­ nom flickornas undervisning i det valda yrket blir på lämpligt sätt inom fortsätta! n gsskolans egen ram kompletterad med någon praktisk utbildning jämväl för det husliga arbetet. Den egentliga svårigheten blir bär att inom gränserna för den tid, under vil­ ken flickorna rimligen kunna åläggas att besöka fortsättningsskolan, finna utrymme för såväl det ena som det andra. Kommittén anser visserligen det syfte det bär gäller vara så betydelsefullt, att det väl kunde motivera en ökning av den för flickornas fort­ satta undervisning avsedda lärotiden. Om emellertid eu dylik ökning av flickornas lärotid icke anses lämplig eller möjlig att genomföra och om utbildningen i de husliga sysslorna icke heller kan förläggas inom det timantal, kommittén velat uppställa såsom obligatoriskt minimum för både gossar och flickor, så är det givetvis i hög grad önsk­ värt, att vederbörande även i de fall, som här avses, draga försorg om att åt den kvinnliga ungdomen beredes tillfälle att, vare sig före eller efter fortsättningsskolans besökande eller möjligen samtidigt därmed, annorstädes förvärva den praktiska utbild­ ning i husliga sysslor, som göres den behov.

Lagbestäm­

Slutligen erinrar kommittén om att flerstädes i utlandet mer eller min­

melser om

dre detaljerade lagbestämmelser angående fortsättningsskolornas organisation fortsättnings­

skolans om­

utfärdats. Att sådana i en framtid koinme att visa sig behövliga även

organisation.

hos oss vore att förutse. Då emellertid ännu ingen erfarenhet hunnit sam­ las i fråga om de för vårt land mest passande organisationsformerna syn­ tes åtminstone tills vidare frihet böra lämnas åt de särskilda fortsätta! ugsskolstyrelserna att var på sin ort på ändamålsenligaste sätt ordna hithö­ rande förhållanden med ledning av de normerande anvisningar, som härutinnan säkerligen komme att givas av vederbörande centrala skol­ myndighet. I den mån bestämda föreskrifter om organisationen i det ena eller andra hänseendet, på grund av gjorda erfarenheter, i en framtid bleve av verkligt behov påkallade, borde sådana givetvis komma till stånd.

Såsom i det föregående redan framhållits, hava i de många avgivna ut­ Myndig­

heterna.

låtandena själva huvudpunkterna i kommittéförslaget rönt en nära nog en­ hällig anslutning. Detta gäller ock den föreslagna organisationen av fort­ sättningsskolan, ehuru det givetvis här och var erinras om de svårigheter, med vilka ett genomförande av denna organisationsplan i allmänhet är förbundet. Från ett och annat häll uttalas dock ett bestämt ogillande av densamma eller tvivelsmål beträffande dess lämplighet.

Så framhåller länsstyrelsen i Stockholms län, satt ur organisatorisk synpunkt förslaget, i synnerhet vad fortsättningsskolan i jordbruksdistrikt beträffar, icke kan an­ ses lyckligt». Länsstyrelsen fäster sig dels vid en av kommittén angiven metodisk syn­ punkt, nämligen att yrkesundervisningen i fortsättningsskolan bör erhålla en central plats, i det att den övriga undervisningen, så långt lämpligen kan ske, inordnas i eller anknytes till densamma, dels vid arten av den joxdbruksundervisning, som i fortsätt­ ningsskolan kan meddelas, dels vid kompetensen hos vederbörande lärare, och sluter

152 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

att det än av ett skäl, än av ett annat måste i de flesta av rikets kommuner bliva »klent beställt med den praktiska centralpunkten i den obligatoriska fortsättningssko­ lan». I fråga om de fortsättningsskolor, där yrkesundervisningen skulle syfta på indu­ stri och hantverk, ser länsstyrelsen eu stor svårighet i dessa skolors förhållande till de framtida lärlingsskolorna. Länsstyrelsen slutar med att uttala den meningen, »att folkundervisningskommitténs förslag icke i befintligt skick bör läggas till grund för fortsättningsskolans vidare utveckling».

Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar, att det synes »som om, innan man till denna folkskola fogar en överbyggnad av den omfattning och den kostbarhet som fortsätt­ ningsskolan, man borde tillse, att grunden först gjordes något stadigare, till exempel genom tillägg till folkskolan av ett sjunde skolår, genom förminskning av antalet mindre folkskolor och halvtidsläsande skolor in. m.» Länsstyrelsen anser vidare, att kommit­ téns förslag icke lämnar garanti för tillräckliga och kompetenta lärarkrafter vid fortsättningsskolan samt att lärjungarna komma att bliva allt för unga för att kunna be­ hörigen tillgodogöra sig undervisningen särskilt i ämnet arbetskunskap, och kan därför icke förorda fortsättningsskolan »i dess helhet». Blott de för denna skola föreslagna ämnena medborgarkunskap och, för flickorna, huslig ekonomi äro av den betydelse, att de böra ingå i den undervisning staten består alla sina medborgare.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län ställer sig mycket betänksam mot kommitténs för­ slag. Den uppdelning i olika typer, som yrkessynpunktens upptagande i undervisnin­ gen skulle göra erforderlig, kan icke genomföras, och därigenom blir yrkesfortsättningsskolans uppgift till stor del förfelad. Många grenar av näringslivet bliva ej företrädda inom skolan, under det att en måhända alltför stark rekrytering kommer att äga rum inom andra.

I ogillande och avstyrkande riktning uttala sig ock Gävleborgs läns, Älvsborgs

läns södra och Skaraborgs läns hushållningssällskap

I de inkomna yttrandena har uppmärksamhet även ägnats kommit­ téns förslag att genom vissa åtgärder till utvidgande och förstärkande av folkskolans kurs giva fortsättningsskolan en starkare grundval. Så har kommitténs förslag angående viss minimiålder för avgång eller att lärjunge ej må tillåtas avgå från folkskolan före det kalenderår, under vilket han fyller 13 år, blivit mer eller mindre uttryckligt tillstyrkt i bortåt ett femtio­ tal av de officiella utlåtandena och avstyrkt endast av Stockholms stads konsistorium och länsstyrelsen i Västerbottens län, varjämte lantbruksaka­ demien uttalat tveksamhet om förslagets lämplighet.

Kommitténs hemställan, att bestämmelsen i folkskolestadgans § 48 mom. 1 angående tillstånd för fattiga lärjungar att avgå från folkskolan utan fullständigt genomgången skolkurs måtte begränsas till de barn, som icke vid skolålderns slut inhämtat den för skolan i vederbörande regle­ mente fastställda lärokursen, förordas i en stor mängd yttranden, ofta dock under starkt framhållande av att en ändring i nu gällande bestämmelser icke bör ske utan att åtföljas av en verksammare lagstiftning angående

Kmu/I. Maj.is Xåd. Proposition Nr 96. 153

kommunernas skyldighet att ekonomiskt understödja barn från fattiga hem. I avstyrkande riktning hava jämväl i denna punkt uttalat sig Stockholms stads konsistorium, länsstyrelsen i Västerbottens län och lantbruksakade­ mien samt dessutom kollegiet vid folkskoleseminariet i Umeå.

Med avseende på halvtidsläsningens motverkande hade kommittén hem­ ställt, att i folkskolestadgan måtte komma att angivas vilka skolformer, som äro att anse såsom normala och i vilka fall andra skolformer må vara tillåtna, samt att normalplanen uppställes på ett sätt, som tydligt angiver, vilka skolformer äro att betrakta såsom normala och vilka icke äro att anse som sådana.

Den allt för allmänna förekomsten av halvtidsläsning — varannandagsläsning eller periodläsning -— har i åtskilliga av de officiella utlåtan­ dena betecknats såsom ett beklagligt förhållande, och några yttranden i sådan riktning äro i det föregående anförda. Å andra sidan betonas i en del uttalanden, att halvtidsläsningen inom vidsträckta områden av landet måste anses vara av omständigheterna betingad och fördenskull icke kan betraktas som en icke normal anordning. I flera fall, där man söker hävda halvtidsläsningens lokala berättigande, framhåller man emellertid i känsla av otillräckligheten i det resultat den lämnar, att den borde för­ enas med en obligatorisk förlängning av skoltiden från sexårig till sju­ årig. Särskilt boi’de halvtid släsande småskolor göras treåriga i stället för tvååriga. För sjuårig skolkurs i halvtidsläsande skolor uttala sig sålunda domkapitlen i Skara och Karlstad, flera av statens och kommunernas folk­ skolinspektörer. några rektorer och kollegier vid folkskoleseminarierna.

Särskild uppmärksamhet förtjänar det intresse och den allmänna sym­ pati, varmed tanken på en förlängning av den normala skolkursen med ett sjunde skolår mottagits inom skilda läger.

I ett stort antal av de ingivna utlåtandena betonas med styrka vik­ ten därav, att den fortsatta undervisningen för flickorna så anordnas, att behovet av utbildning i husligt arbete för dessa blir så vitt möjligt till­ godosett.

Så framhålla lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapen i TJppsala, Malmöhus, Kristianstads och Västernorrlands län, styrelsen för Uppsala enskilda läroverk, rek­ torn för Prins Gustavs folkskola i Uppsala m. fl., att jordbruksfortsättningsskolorna icke böra meddela samma undervisning i arbetskunskap åt flickorna som åt gossarna. Även vid de mindre jordbruken gör sig en arbetsfördelning mellan männen och kvin­ norna gällande; flickorna böra fördenskull med avseende på jordbruket få undervisning företrädesvis i sådant, som rör mjölkens behandling, ladugårdens skötsel och smådjursskötseln; men därjämte behöva de undervisning och övning i det husliga arbetet, och

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.) 20

154 Kwujl. Maj:ts Nåd. Proposition Pr 96.

man gör jordbrukarhemmen den största tjänsten genom att ej försumma flickornas ut­ bildning i sådant hänseende.

Från flera båll, såsom av länsstyrelserna i Uppsala och Hallands län, seminarie-

Jcollegiet i Kalmar m. fl., framhålles, att fortsättningsskolan borde bereda alla flickor undervisning i sådana göromål, som tillhöra ett hems skötande.

Deltagarna i Sveriges moderata kvinnoförbunds ombudsmöte år 1916 hava i en i hithörande fråga till folkskolöverstyrelsen avlåten skrivelse gjort följande uttalande:

Visserligen kunde det vara önskvärt, att inom jordbrukskretsar kvinnorna hade något begrepp om de arbeten, som i vanliga fall utföras uteslutande eller huvudsakli­ gen av män, liksom man med lika goda skäl kunde finna önskvärt, att männen hade något begrepp om sådana arbeten, som på landsbygden utföras huvudsakligen eller ute­ slutande av kvinnor. I de av folkundervisningskommittén föreslagna »fortsättningsskolor i jordbruksbygder» skulle emellertid landsbygdens kvinnor icke erhålla något av det som för dem i deras levnadskall som husmödrar eller biträden i jordbrukarhem vore det viktigaste eller rättare det för dem alldeles oumbärliga, nämligen kunskaper och färdigheter i vad som rör hemmets skötsel och moderskallet. Ombudsmötets medlem­ mar uttala den förhoppningen, att överstyrelsen i sina blivande förslag måtte verka för att undervisningen för flickorna i landsbygdens fortsättningsskolor bliver på annat sätt ordnad, och hemställa bland annat, att dessas undervisning måtte anordnas i vä­ sentlig överensstämmelse med den undervisningsplan, som kommittén framlagt för den av kommittén föreslagna typen »fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till det husliga arbetet», dock med tillägg av husdjursskötsel och mjölkhushållning.

F otkskolörer-

Folkskolöverstyrelsen har i sitt utlåtande ägnat frågan om fortsätt-

ntynlsen.

ningsskolans organisation en ingående behandling.

Överstyrelsen underskattar icke betydelsen av de svårigheter, som förefinnas, men är dock av den bestämda åsikten, att man trots dessa svårigheter bör gripa sig an med en reform av fortsättningsskolan i enlighet med de riktlinjer kommittén angivit. Att så sker är en trängande social angelägenhet. Visserligen är vår folkskola behäftad med brister, varför ock den grund, som kan erbjudas åt fortsättningsskolan, i många fall måste bliva otillfredsställande. Överstyrelsen anser sig dock i likhet med kommittén kunna uttala den förvissningen, att den svenska folkskolan i stort sett är sådan, att den kan bliva grundval för en god fortsättningsskola. De förefintliga olikheterna i folkskolans utveckling bliva givetvis en av de viktigaste bland de faktorer, som kräva, att fortsättningsskolan strängt anpassas efter skilda orters möjligheter och behov.

Uppenbarligen är det dock i hög grad nödvändigt, att allt vad som kan göras också blir gjort, lör att folkskolan måtte bliva tillförsäkrad en tillräcklig undervisnings­ tid i fråga om såväl antalet skolår som den årliga undervisningstidens längd. Folk­ skolöverstyrelsen ansluter sig därför till kommitténs förslag beträffande åtgärder i så­ dant syfte, överstyrelsen framhåller härvid, hurusom en stor olägenhet vid anordnan­ det av fortsättningsskolans undervisning dock ligger däri, att barnen i många fall komma att inträda i fortsättningsskolan redan under det år de fylla 13 år och lämna densamma under det år de fylla 15 år. Det ligger i öppen dag, att i skolor, där detta gäller om ett stort antal av barnen, det på grund av lärjungarnas ungdom måste bliva

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition AV !)G. 155 svårt att giva undervisningen en yrkesbestämd prägel. Särskilt då sådana förhållanden föreligga, skulle det vara en stor fördel, om fortsättningsskolans kurs kunde utsträckas över tre år i stället för två. Därigenom skulle i första rummet vinnas, att lärjungarna icke i alltför tidig ålder undandroges skolans inflytande, men på samma gång skulle också eu ändamålsenligare läggning av undervisningen möjliggöras, i det att denna under första året kunde få en förberedande karaktär för att under de två följande åren erhålla en mera facklig prägel.

Det är emellertid uppenbart, att överallt där för fortsättningsskolans behov endast en enda lärarkraft finnes att tillgå, således i ett stort antal av landsbygdens skoldi­ strikt, lärokursens fördelning på tre år måste medföra synnerligen stora tekniska svå­ righeter, i det att läraren i sådana fall finge samtidigt undervisa tre årsklasser. I städerna och i allmänhet å folkrikare orter föreligga däremot ej dylika hinder mot eu utbredning av lärokursen över tre år. Där kräver ock hänsynen till lärjungarnas mo­ raliska omvårdnad ännu mer än annorstädes, att man så länge som möjligt söker hålla dem under skolans hägn, och där äro ock förutsättningarna för en mera utvecklad facklig undervisning i särskild grad för hauden. Också har kommittén föreslagit, att fortsättningsskolkursen skulle kunna fördelas på två eller tre år, och förordat dess för­ delning på tre år i städer, stadsliknande samhällen och större industriorter.

Överstyrelsen anser i likhet med kommittén, att yrkessynpunklen i den män möjligt är bör införas i fortsättningsskolans undervisning, att således »yrkesfortsättningsskolans > program i varje särskilt fall bör framstå som det mål, vilket man, så långt omständigheterna medgiva, söker närma sig. överstyrelsen framhåller emellertid, hurusom förutsättningarna för anord­ nande av fortsättningsskolan i överensstämmelse med »yrkesfortsättnings­ skolans» undervisningsprogram i många fall icke äro för handen. Hit höra de tillfällen, då kompetent lärarkraft för undervisningen i ämnet arbetskunskap icke finnes att tillgå. Och hit höra vidare de tillfällen, då någon bestämd yrkessynpunkt ej kan anläggas på undervisningen, beroende därpå, att lärjungarna antingen till övervägande antal icke ha beröring med något yrkesarbete eller tillhöra alltför många och olika områden av det praktiska livet. I alla dessa fall måste fortsättningsskolan antaga en annan karaktär än den, som utmärker »yrkesfortsättningsskolan». Det för denna utmär­ kande ämnet arbetskunskap måste bortfalla, allmänbildande ämnen måste i stället upptagas, man får en »allmän», ospecialiserad eller ofacklig fort­ sättning sskola. överstyrelsen betonar emellertid, att även i denna skola »yrkesfort­ sättningsskolans» grundsatser höra i någon mån finna tillämpning. Där­ om yttrar överstyrelsen:

Medborgarkunskapen bör även här bliva ett huvudämne, däri uppmärksamhet sär­ skilt torde höra ägnas vissa allmänna ekonomiska förhållanden. Affärsräkning, bok­ föring och linearritning böra jämte andra ämnen ingå i dess läroplan.

156 Katigt. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 96.

Att den »allmänna» fortsättningsskolan såsom i flera avseenden mindre krävande än den fackliga kommer att, särskilt till en början, få större utbredning, än i och för sig önskligt vore, är väl att vänta. Man torde dock vara berättigad till den förhopp­ ningen, att de företräden, som den fackliga fortsättningsskolan äger, alltmera skola bliva insedda och göra sig gällande.

Givetvis måste det dock från statens sida ordnas så, att den skillnad i kostnader, som väl i regel måste komma att förefinnas mellan den yrkesbestämda och den icke yrkesbestämda fortsättningsskolan, blir för kommunerna åtminstone i vissa hänseenden utjämnad.

Slutligen erinrar överstyrelsen om att medgivandet av det berättigade i förekomsten även av den allmänna, icke yrkesbestämda fortsättningsskolan icke innebär någon motsättning mot det förslag, som avgivits av folkundervisningskommittén, ehuru denna lagt tonvikten helt och hållet på den fackliga skolan. Klart är emellertid, att det uttryckligare angivandet och tydligare utformandet av den allmänna fortsättningsskolan i förening med fastställandet av frihet för kommunerna att välja mellan denna och den fackliga bör häva en hel del av de betänkligheter och invändningar, som anförts mot kommitténs förslag.

Vad beträffar den yrkesbestämda fortsättningsskolans uppdelning i ty­ per efter de olika yrken eller yrkesgrupper, till vilka den har att ansluta sig, hade folkundervisningskommittén icke ansett sig behöva upptaga mer än de allra viktigaste. Överstyrelsen har med biträde av tillkallade sak­ kunniga undersökt vilka typer, som ytterligare kunna komma att få den betydelse, att normerande undervisningsplaner för dem kunna anses be­ hövliga. Härom anmärker dock överstyrelsen, att detta icke låter sig med större säkerhet på förhand beräkna, utan i sista hand måste bli en erfarenhetsfråga. Detsamma gäller om de modifikationer av en och samma typ, som olika lokala förhållanden kunna göra erforderliga.

Såsom bilagor har överstyrelsen till sitt utlåtande fogat ett antal för­ slag till undei’visningsplaner i olika ämnen, avseende följande typer av fortsättningssk olor:

yrkesbestämda fortsättningsskolor i anslutning till jordbruk, till jord­ bruk och skogshantering, till bergsbruk och järnverksindustri (samt skogs­ hantering), till sågverksindustri (och skogshantering), till stenkols-, ler- och kalkindustri, till fiskerinäring, till järnmanufaktur, till träindustri, till elektroteknisk industri, till kemisk-teknisk industri, till grafisk industri, till textilindustri, till skrädderihantverk, till skomakerihantverk, till beklädnadsyrkena (skolor för kvinnlig ungdom), fortsättningsskolor i anslutningtill handel, fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till det husliga arbetet samt allmänna fortsättningsskolor.

Juni yl. Muj-.ts No d. Proposition -A r 00. 157

Av domänstyrelsen, skogsinstitutets lärarkollegium och svenska skogsvårdsföreningen hade framhållits behovet av eu serskild fortaättningsskoltyp för skogsbygder. En sådan typ bör enligt överstyrelsens mening ock­ så komma till stånd. Da densamma emellertid maste upptaga även un­ dervisning i jordbruk (och husdjursskötsel), har överstyrelsen ansett eu undervisningsplan i anslutning till »jordbruk och skogshantering» vara tillfyllestgörande för det nu föreliggande syftet, om och draga om rena skogsbygder de moment, som avse jordbruket, böra inknappas och de, som röra skogsvården, däremot något mera utformas. Utom i jordbruks- och skogsbygdernas fortsättningsskolor skulle enligt överstyrelsens låroplansförslag skogsvården erhålla beaktande dels i brukssamhällenas fortsätt­ ningsskolor, dels i sågverksdistriktens.

De föreslagna fortsättningsskoltyperna äro, med undantag av dem, som särskilt angivits vara avsedda för kvinnlig ungdom, tänkta såsom skolor för manlig ungdom eller som samskolor. Beträffande fortsättningsskolans lämpligaste anordning för den kvinnliga ungdomen uttalar överstyrelsen först såsom sin åsikt, att det bör uppstäl­ las såsom en fordran, vilken efter viss övergångstid bör vara uppfylld, att inom varje skoldistrikt tillfälle pa ett eller annat sätt skulle vara berett den kvinnliga ungdomen att erhålla undervisning i husligt arbete. Härom yttrar överstyrelsen:

Om möjligt bör fortsättningsskolan meddela sina kvinnliga lärjungar undervisning i husligt arbete. Att hela den kvinnliga ungdomen tidigare eller senare under sin upp­ växttid må erhålla undervisning i sådant, som hör till ett hems skötande, är uppen­ barligen ett eftersträvansvärt mål, av största betydelse för hela folkets hälsa och eko­ nomiska välstånd. Och i de allra flesta fall torde en undervisning av detta slag be­ reda den unga flickan en säkrare fördel än en yrkesundervisning, sådan som fortsätt­ ningsskolan kan meddela.

önskvärdast vore givetvis i fråga om flickor anställda i yrkesarbete, att både den ena och den andra undervisningen kunde komma dem till del, att de sålunda både erhölle den undervisning i fortsättningsskolan, som tillkommer i samma yrkesarbete an­ ställda gossar, och dessutom undervisning i husligt arbete. Den tanken har därför ock framkastats, att den obligatoriska fortsättningsskolan skulle göras mera omfattande för flickorna än för gossarna, i det att den för de förra skulle upptaga dels samma kurs som för de senare, dels ock en kurs i sådant, som tillhör hemmets skötsel och moders­ kallet. Och man har med hänvisning till den manliga ungdomens värnplikt framhållit, att man icke kunde anses ställa för stora anspråk på den kvinnliga ungdomen genom en sådan utsträckning av deras skolplikt.

Det torde dock, enligt överstyrelsens mening, åtminstone för närvarande icke vara möjligt eller lämpligt att upptaga denna tanke, även om den måste anses synnerligen förtjänt av beaktande, utan torde den få ställas på framtiden. Man torde även utan ett dylikt steg kunna bringa det därhän, att den övervägande delen av den kvinnliga

1°8 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.

ungdomen under något skede av sin skolpliktstid kommer i åtnjutande av den ifråga­ varande undervisningen. ö Sin förhoppning i detta avseende grundar överstyrelsen framför allt på den upp­ fattningen, att den form av lortsättningsskola, för vilken kommittén under benämningen »fortsättningsskola för kvinnlig ungdom i anslutning till det husliga arbetet» föreslagit undervisningsplan och som i de officiella utlåtandena blivit mottagen med allmänt gil* lande, skall komma att få eu mycket stor utbredning och i stort sett bliva den normala formen för den kvinnliga, ungdomens fortsatta undervisning. I städer och köping­ ar, i större stationssamhällen, i bruks- och sågverksdistrikt samt allestädes på den egentliga landsbygden, där man är i tillfälle att bereda särskild undervisning åt flic­ korna, kommer denna fortsättningsskola helt visst att bliva den för flickorna allmän­ nast anlitade skolformen. Och den torde i många fall komma att föredragas av den kvinnliga ungdomen och dennas målsmän framför industriella och hantverksfortsättningsskolor, även där dessa vore väl motiverade med hänsyn till det förvärvsarbete, vari flickorna äro sysselsatta. I dylika särskilda fortsättningsskolor med husligt arbete som huvudämne böra givetvis, såsom från flera hall erinrats, i flickornas undervisning jämväl upptagas sådana till lantbruksundervisningen hörande partier, som stå det kvinnliga arbetet närmast såsom husdjursskötsel och mjölkhushållning. I de flesta fall lärer man emellertid med hänsyn till lärjungeantalet och de tillgängliga lärarkrafterna få räkna med att gossar och flickor på landsbygden måste sammanhållas i en och samma fortsättningsskola. Där fackkunnig lärarinna för undervisning i husligt arbete finnes att tillgå, kan man da, på sätt kommittén angivit, tillämpa delvis Barnundervisning och delvis särundervisning, i det att man låter vissa partier av undervisningen i jordbrukskunskap, måhända även i medborgarkunskap utgå ur flickornas kurs och i stället bereder dem i motsva­ rande utsträckning undervisning i husligt arbete, antingen i båda grenarna av detta ämne ellei i endera och da framför allt i hushållsgöromål. överstyrelsen anser med stöd av uttalanden, som överstyrelsen inhämtat från sakkunniga på hithörande område, att den kurs i hushållsgöromål (huslig ekonomi), som under sådana förhållanden kan komma flickorna till del, mycket väl kan få tillräcklig omfattning för att giva ett från praktisk synpunkt sett tillfredsställande utbyte. Där fackkunnig lärarkraft för de speciellt kvinnliga läroämnena ej kan erhållas kunna dessa ämnen givetvis ej förekomma. I sådana fall får man då låta flickorna tillsamman med gossarna genomgå en kurs i arbetskunskap, ungefär sådan som den för jordbruksfortsättningsskolan föreslagna. Och överstyrelsen är i likhet med kom­ mittén av den uppfattningen, att eu dylik kurs ingalunda kan anses för flickorna otjänlig, en uppfattning som uttalats även av flera av de sakkunniga på lanthushållningens område, med vilka överstyrelsen haft tillfälle att samråda. Åtminstone i småbrukarhemmen delar hustrun med mannen intresset och omtanken även för det egentliga jord­ bruket och deltager tillsammans med honom i arbetet på åker och äng. De kurser i arbetskunskap, som ingå i undervisningen vid industriella och hant­ verks fortsättningsskolor, tillhörande sådana industrier och hantverk, som, sysselsätta både manlig och kvinnlig ungdom, torde i stort sett icke erbjuda flickorna samma intresse, ej heller för dem vara av samma betydelse som för gossarna. Undervisning i husligt arbete (huslig ekonomi) däremot skulle säkerligen mottagas med intresse av dessa flickor och vara för dem och arbetarhemmen till nytta. Det torde ock, såsom förut sagts, komma att visa sig, att flickorna och deras målsmän i allmänhet föredraga denna sistnämnda undervisning framför den förra och att således den kvinnliga ungdom, var-

Kutigl. Maj:ls Xåd. Proposition AV 00. 159

om här är fråga, i regel kommer att få sin undervisning i fortsättningsskolor av den typ, som kommittén betecknat som »fortsättningsskolor i anslutning till det husliga ar­ betet». I)är på någon plats deras antal ej är nog stort för att särskilda skolor skulle för dem kunna inrättas, utan de måste besöka samma skolor som den manliga ung­ domen inom samma yrken, får avdelningsundervisning komma till användning, i det att arbetskunskapen för flickorna utbytes mot husligt arbete. I många fall torde man härvid kunna inskränka flickornas särskilda undervisning till en kurs i huslig ekonomi beräknad allenast för eu självförsörjande kvinnas eget hushåll.

Det må emellertid ingalunda anses uteslutet, att, särskilt i de fall där flickorna i en sexårig eller ännu hellre sjuårig folkskola genomgått kurs i husligt arbete eller på annat sätt däri fått utbildning, de skulle kunna helt och hållet följa gossarna åt vid undervisningen i de ifrågavarande fortsättningsskolorna och därav hava gagn och glädje i sitt förvärvsarbete. Det synes böra helt och hållet överlåtas åt de lokala skol­ myndigheterna att i dessa fall på det ena eller det andra sättet ordna frågan om flic­ kornas undervisning, så mycket mera som de lokala skolmyndigheterna icke lära under­ låta att därvid taga all möjlig hänsyn till individuella önskningar.

Yad beträffar industriella och hantverksfortsättningsskolor i anslutning till indu­ strier och hantverk, som sysselsätta endast eller åtminstone företrädesvis kvinnlig ungdom, såsom exempelvis den av kommittén upptagna typen »hantverksfortsättnings­ skolor för kvinnlig ungdom i anslutning till beklädnadsyrkena», synes i deras läroplan utrymme näppeligen kunna beredas för undervisning i huslig ekonomi, om den rent fackliga utbildningen ej skall bliva i allt för otillfredsställande grad tillgodosedd. Man torde emellertid kunna räkna med att dessa fortsättningsskolor egentligen endast skola komma att inrättas i större städer med väl utbildat folkskoleväsen, där flickorna så­ ledes i folkskolan haft tillfälle att åtnjuta undervisning i husligt arbete, vadan under­ visningen i fortsättningsskolan utan större olägenhet kan inriktas på sådant, som till­ hör det ifrågakommande yrket.

Svårare ställer sig saken, då det gäller den kvinnliga ungdomen i liandelsfortsättningsskolorna. Dessa skolors kurs måste från yrkessynpunkt anses lika lämplig för flickorna som för gossarna och lika behövlig för bådadera. Att för flickornas räk­ ning utesluta ur denna kurs så stora delar, att plats skulle kunna erhållas för under­ visning i husliga göromål, är ej möjligt, och man torde kunna vänta, att ifrågavarande skolor komma att upprättas även på mindre platser, där folkskolan måhända ej givit någon mera effektiv undervisning i det husliga arbetet. Man torde dock ha anledning att hoppas, att handelsfortsättningsskolans kurs mångenstädes skall komma att utsträckas utöver den lagstadgade minimitiden och göras till en treårig kurs på 540 undervisningstimmar och att man därvid skall finna möjlighet att vad flickorna beträffar i nöj­ aktig mån tillgodose ej blott de fackliga utan även de speciellt kvinnliga utbildningsintressena.

överstyrelsen vill till sist påpeka, att den undervisning i husligt arbete, som bör meddelas den kvinnliga ungdomen i fortsättningsskolorna, ej med nödvändighet behöver förläggas till samma tid som den övriga undervisningen. Särskilt är detta att beakta i fråga om landsbygden. Klart är, att det skall bliva förenat med stora svårigheter att på landsbygden anordna ifrågavarande undervisning, för vilken krävas fackkunniga lärarinnor och därjämte särskilda lokaler och andra hjälpmedel. Man får därför låta sig nöja även med mindre förträffliga anordningar. I stor utsträckning få de vandrande skolköken komma till användning. Men för att utnyttja dessa blir det ofta nödvändigt att förlägga skolkökskursen till annan tid på året än den övriga försätta undervis­

160 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. ningen, vars obligatoriska omfattning i stället för flickornas del får minskas med det antal timmar, som skolkökskursen upptager.

Beträffande de svårigheter av olika slag, som möta vid anordnandet av fortsatt undervisning för barn från svagare skolformer och för barn, som avgått enligt § 48 av folkskolestadgan, framhåller överstyrelsen, att man borde vara berättigad att räkna med den utveckling till det bättre, som alltjämt i det hela pågår och som av flera under senare år vidtagna åt­ gärder, såsom ökningen av statsbidraget till lärarkårens avlönande, öknin­ gen av tillgången på lärarkrafter med full utbildning, förstärkandet av folkskoleväsendets administration och inspektion, synes böra komma att påskyndas, och man torde således vid bedömandet av möjligheten att genomföra en reform av fortsättningsskolan böra se ej så mycket på det nuvarande läget som på de mindre ogynnsamma förhållanden, vilka med skäl kunna väntas skola inom en ej allt för avlägsen framtid vara för handen.

Huru i fråga om lärjungar, som fått sin folkskoleutbildning i svagare skolformer, innehållet i fortsättningsskolans undervisning närmare bör be­ stämmas, är enligt överstyrelsens mening en fråga, som torde böra avgöras i varje särskilt fall på erfarenhetens väg under inseende av vederbörande folkskolinspektör, helst den i viss man blir beroende av de lärarkrafter, som äro att tillgå, och av andra individuella förhållanden. I den mån man finner möjligt, bör man dock söka tillgodogöra sig de synpunkter, som angivas av normalplanen för fortsättningsskolan, vare sig den fack­ liga eller den allmänna.

I fråga om barn, som avgått från folkskolan enligt § 48 mom. 1 i folkskolestadgan, således barn, som till följd av fattigdom tillåtits lämna skolan med s. k. minimikurs, ävensom sådana barn, som avgått enligt § 48 mom. 2, d. v. s. sådana, som på grund av bristande fattningsgåva icke kunnat föras fram till folkskolans slutmål, synes det i intetdera fallet (annat än möjligen i större stadskommuner) kunna bli fråga om att upp­ rätta särskilda fortsättningsskolor, enär frågan gäller lärjungar, vilkas an­ tal, särskilt efter genomförande av den ändring av bestämmelsen i § 48 mom. 1, som folkundervisningskommittén föreslagit, ej kan eller åtmin­ stone ej bör bliva betydande. Frågan om dessa lärjungars fortsatta under­ visning torde i flertalet fall kunna bliva icke blott ett lokalt utan ett in­ dividuellt spörsmål.

Slutligen fäster överstyrelsen uppmärksamheten vid, hurusom bland de svagare skolformerna de mindre folkskolorna påkalla även från annan

Katigt. Maj:ts Nöd. Proposition Kr 96. Kil synpunkt särskild uppmärksamhet vid frågan om fortsättningsskolväsen- (lets organisation. Det liar från alla håll medgivits, att fortsättningsskolan, om den i vidsträcktare omfattning skall komma till stånd, måste i stor utsträckning lita till folkskolans lärarkår för att få sitt lärarbehov fyllt. Om nu den reformerade fortsättningsskolan med avseende på undervis­ ningen i vissa ämnen ställer anspråk på läraren, som delvis gå utöver den utbildning folkskoleseminarierna kunna meddela, måste man vad beträffar de lärarkrafter, som erhållit utbildning endast för undervisning i småskola, anse, att den i det hela faller alldeles utanför dessa lärarkrafters kompe­ tensområde. 1 bygder, där mindre folkskolor äro förhärskande och de befintliga lärarkrafterna således till övervägande del utgöras av småskol­ lärarinnor, måste det följaktligen bliva förenat med alldeles särskilda svå­ righeter att bringa en fortsatt undervisning till stånd.

Vid diskussionen härom har den tanken framkastats, att man i så­ dana bygder skulle kunna anordna en sorts med de vandrande skolköken jämförliga ambulerande fortsättningsskolor, ledda av därtill lämpliga folk­ skollärare eller andra lärare, som för sådant ändamål särskilt anställdes. Den fortsatta undervisningen finge förläggas till olika tider inom olika områden. Man inser genast, huru många svårigheter en dylik anordning måste vara förenad med. Den synes dock vara värd att prövas.

Man bör emellertid även försöka, huruvida man icke skulle kunna fä till stånd en fortsatt undervisning av sådant slag, att man för den­ samma kunde anlita de mindre folkskolornas egna lärarkrafter. Den fort­ satta undervisningen finge naturligtvis härvid i det hela begränsas till en fortsatt övning inom folkskolans lärokurs, framför allt övning i läsning, skrivning och räkning. Fortsättningsskolan finge i detta fall närmast karaktä­ ren av en ersättningsskola och borde lämpligast betecknas som sådan. Men från synpunkten av barnens fostran och folkbildningen i allmänhet vore den uppenbarligen att långt föredraga framför saknaden av varje fortsatt under­ visning. Det bör emellertid, framhåller överstyrelsen, icke förbises, att den- ■ samma både i intellektuellt och fysiskt avseende ställer stora fordringar på de redan förut hårt anlitade lärarkrafterna i de mindre folkskolorna.

Departe­

Såsom i det föregående redan framhållits, äro departementssakkunniga

mentssak­

i allt väsentligt ense med kommittén beträffande dess förslag till organi­ kunniga sation av fortsättningsskolan såväl i fråga om förslagets allmänna inne­ börd som förutsättningarna för dess genomförande och begränsningen i dess tillämpning. De sakkunniga framhålla emellertid i likhet med folk­ skolöverstyrelsen, att förutsättningarna för en yrkesbestämd fortsättningsskola i ett stort antal fall icke äro för handen. Den allmänna, icke specialiserade

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Kr 96.) 2L

162 Kunyl. Ma j:t-i Nåd. Proposition Nr 96.

fortsättningsskolan kommer därför säkerligen att åtminstone till en början få en avsevärd utbredning, och det måste då anses vara önskvärt, att även dess undervisning planlägges i mera praktisk riktning, så att den blir för lärjungarna så fruktbärande som möjligt. Mot den av kommittén föreslagna och av folkskolöverstyrelsen sedermera närmare genomförda grupperingen av de yrkesbestämda fortsättningsskolorna hava de sakkun­ niga intet att erinra.

De sakkunniga dela ävenledes den uppfattningen, att fortsättningsskolor i anslutning till husligt arbete komma att få en mycket stor ut­ bredning, och att i stort sett denna skoltyp kommer att bliva den nor­ mala i fråga om fortsättningsskolor för den kvinnliga ungdomen samt finna det synnerligen önskvärt, att det för kvinnliga lärjungar i fortsätt­ ningsskolor av även annan typ måtte beredas tillfälle till undervisning i husligt arbete, helst i såväl kvinnlig slöjd som hushållsgöromål, framförallt dock i det senare.

I fråga om fortsättningsskolorna på den egentliga landsbygden fram­ hålla de sakkunniga, att ehuruväl undervisningen i åtskilliga grenar av arbetskunskapen vid dessa skolor utan olägenhet kan vara gemensam för båda könen, det dock finnes avsevärda kunskapsområden, vilka för de manliga lärjungarna äro av sådan betydelse, att de knappast kunna för­ bigås, men ej äga nämnvärt intresse för flickorna. Det är därför enligt de sakkunnigas mening ett synnerligen angeläget önskemål, att en väsentlig del av lärokursen i arbetskunskap vid dessa samskolor för flickornas vid­ kommande utbytes mot undervisning i husligt arbete.

Med anledning därav, att mot benämningen »yrkesfortsättningsskola» från flera håll blivit anmärkt, att den verkar vilseledande och kan åstad­ komma förväxling, finna de sakkunniga det vara lämpligast att helt enkelt använda benämningen fortsättningsskola och att i ett tillägg angiva dennas egenart, förslagsvis:

fortsättningsskola med jordbruks-, skogsbruks- eller fiskeriundervisning,

fortsättningsskola med industriell eller hantverksundervisning, fortsättningsskola med handelsundervisning, fortsättningsskola med undervisning i husligt arbete.

Departe­ I det föregående har jag givit uttryck åt min övertygelse om behöv­ mentschefen. ligheten av en omgestaltning av fortsättningsskolan. Jag har därvid också uttalat min anslutning till den av folkundervisningskommittén fram­ förda tanken att vid denna omgestaltning låta yrkessynpunkten träda i förgrunden och bliva den ledande. Men jag har tillika fäst uppmärk­ samheten vid hurusom denna synpunkt i fortsättningsskolan aldrig kan

Kung!. Maj:In Nåd. Proposition AV ,96'. 1615

till deri grad komma till genomförande, att denna skolform skulle komma att övertaga den egentliga yrkesskolans uppgifter, dag liar därjämte ansett mig böra framhålla, hurusom förhållandena i vårt land ännu äro sådana, att, även om man i varje fall fasthåller vid grundsatsen om undervisningens samlande kring vissa arbets- och yrkesmoinent, man dock i ganska stor utsträckning måste räkna med en fortsättningsskola av en mera allmän, icke yrkesbestämd typ.

1 betraktande av den begränsning, som det av kommittén framlagda programmet ur nu angivna synpunkter i verkligheten måste komma att få, tror jag i likhet med folkskolöverstyrelsen och många andra, som yttrat sig i denna fråga, att, även om vår folkskola för närvarande i vissa avseen­ den påkallar förbättringar av såväl mera allmän som kanske framför allt lokal natur, dess nuvarande tillstånd i allmänhet dock är sådant, att det ingalunda behöver lägga hinder i vägen för att det av tidsförhållandena så starkt påkallade reformarbetet på fortsättningsskolan redan nu kan med full kraft sättas i gång. Härom är jag så mycket mera övertygad, som det tillika står klart för mig, att, oberoende av huru arbetet på folkskole­ väsendets förbättring i övrigt fortskrider, redan nu vissa anordningar av mera allmän natur kunna vidtagas, som äro ägnade att möjliggöra, att barnen vid övergången till fortsättningsskolan nått en sådan åldersmognad och förvärvat så stora kunskaper, att de med framgång kunna deltaga i fortsättningsskolans undervisning. Såsom jag redan förut omnämt, har folkundervisningskommittén i detta avseende framlagt tvenne förslag. Det ena innebär, att lärjunge icke skulle få avgå från folkskolan före det kalenderår, under vilket han fyller tretton år, och det andra, att lärjunge icke skulle tillåtas på grund av fattigdom lämna folkskolan med blott inhämtad minimikurs enligt § 48 i folkskolestadgan före skolålderns slut, alltså icke före det år, under vilket han fyller fjorton år. Någon egentlig utsträckning av skolplikten i folkskolan innebära dessa förslag i själva verket icke, eftersom de falla inom ramen av vad ända från vår första folkskolestadga av år 1842 finnes stadgat om barnens skolålder, eller att denna sträcker sig till och med barnens fjortonde år. De innebära endast ett konsekventare tillämpande av detta stadgande. För min del vill jag därför nu förorda dessa förslag. Jag anser dock, att det förstnämnda av dem bör så tillvida erhålla en ändrad avfattning, som det bör stadgas, att lärjunge icke skall få avgå från folkskolan förrän efter avslutandet av det läsår, under vilket han fyller tretton år. Jag finner en sådan avfatt­ ning vara att föredraga framför den av folkundervisningskommittén före­ slagna, vilken synes mig kunna leda till att barn i alltför stor utsträck­ ning komma att vid slutet av ett kalenderår, d. v. s., då läsåret i folkskolan

164 Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

numera i regeln löper från höst till vår, mitt under ett läsår avbryta sin skolgång.

I detta sammanhang anser jag mig även böra framhålla, hurusom förverkligandet av det numera alltmer framställda önskemålet, att folk­ skolans kurs måtte bliva sjuårig i stället för, som den nu vanligen är, sexårig, skulle betydligt underlätta det nya programmets genomförande. Aven det sjunde skolårets införande innebär ju blott en anpassning till de bestämmelser angående barnens skolålder, som redan nu förefinnas. En skolålder, som räknas från och med det kalenderår, under vilket barnet fyller sju, till och med det, under vilket barnet fyller fjorton år, pekar ju direkt på de sju skolår, vilka folkskolestadgan av år 1842 avsett.

Slutligen är det ju uppenbart, att i samma mån som det för närva­ rande av vederbörande myndigheter kraftigt bedrivna och av riksdagen — särskilt genom dess beslut av förra året — påyrkade arbetet på folksko­ lans förbättring fortskrider, förutsättningarna för ett framgångsrikt arbete i fortsättningsskolan även skola bliva gynnsammare.

Under alla förhållanden anser jag emellertid, såsom jag redan sagt, att vår folkskolas allmänna tillstånd är sådant, att reformarbetet på fort­ sättningsskolan redan nu kan med framgång upptagas.

För framgång i fortsättningsskolans arbete erfordras emellertid icke blott att arbetet på vår folkskolas förbättrande oförtrutet pågår. Det er­ fordras därjämte enligt min mening, att fortsättningsskolan själv noggrant anpassas efter olika orters möjligheter och behov. Och den anpassning, varom det här är fråga, måste iakttagas både när det gäller att välja mellan den yrkesbestämda fortsättningsskolan och fortsättningsskolan av mera allmän typ och när valet står mellan de olika typerna av den förstnämnda formen av fortsättningsskolan. Jag anser mig här böra sär­ skilt understryka folkundervisningskommitténs tanke, att den fortsatta un­ dervisningen hos oss måste antaga olika grader av utveckling ifrån sådana, som framträda i ersättningsskolans typ, upp till dem, som betecknas av de högst utvecklade yrkesfortsättningsskolorna. Lika mycket som jag gillar yrkessynpunkten såsom allmän princip för fortsättningsskolans arbete, lika olyckligt skulle jag finna det, därest denna synpunkt för blotta likformig­ hetens skull komme att tillämpas på ett sätt, som ej stode i god överens­ stämmelse med den utveckling folkskolan nått på olika orter, med de särskilda orternas ekonomiska förhållanden eller där rådande allmänna åskådningssätt.

Av vad jag nu senast anfört framgår, att jag i huvudsak biträder vad folkskolöverstyrelsen yttrat angående fortsatt undervisning för barn, som av­

Kungl. Mnj:tu Nåd. Vrojmsiiion Nr Uti. 165

gå från folkskolan enligt § 48 i folkskolestadgan, ävensom för barn, som åtnjutit undervisning i mindre folkskola.

1 detta sammanhang anser jag mig böra nämna, att jag i lik­ het med de departeinentssakkunniga anser, att den av folkundervisningskommittén föreslagna benämningen yrkesfortsättningsskola, såsom möj­ ligen missvisande, bör utbytas mot någon annan mera lämplig. För min del ansluter jag mig i huvudsak till de sakkunnigas förslag, att för nu ifrågavarande skolform helt enkelt använda benämningen fortsättningsskola och att med avseende på de olika slagen av fortsättningsskolor ge­ nom ett särskilt tillägg angiva deras egenart, t. ex. allmän fortsättningsskola, yrkesbestämd fortsättningsskola, yrkesbestämd fortsättningsskola med handelsundervisning o. s. v.

Av vad jag i det föregående anfört torde framgå, att jag i likhet med folkundervisningskommittén anser, att fortsättningsskolans organisation icke bör i detalj fastslås genom några allmänna författningsbestämmelser. Väl böra de allmänna grunderna för skolans organisation i författningsväg angivas, men det detaljerade utförandet av dessa, sådant det erfordras för de olika orterna, bör lämpas efter därvarande förhållanden. Det bör där­ för överlämnas åt de lokala skolmyndigheterna att avgiva förslag å den eller de organisationsformer, som bäst lämpa sig för varje ort. Där­ vid böra givetvis dessa myndigheter kunna påräkna råd och stöd såväl av folkskolinspektörerna som av folkskolöverstyrelsen. Särskilt för sistnämnda myndighet torde det bliva en viktig uppgift att sörja för att lämpliga riktlinjer för fortsättningsskolans organisation, lämpade efter olika orters skif­ tande förhållanden, utarbetas och tillhandahållas vederbörande skolstyrelser.

En synpunkt, som i fråga om dessa riktlinjer icke bör förbises, är den av departementssakkunniga särskilt framhållna, att arbetet i fortsättningsskolan bör ordnas så, att det kan bliva för de unga i möjligaste mån vägledande i fråga om deras val av levnadsbana.

Vad beträffar de av folkundervisningskommittén och folkskolöversty­ relsen föreslagna olika typerna av den yrkesbestämda fortsättningsskolan har jag, utöver vad jag i det föregående därom kan hava anfört, intet annat att erinra, än att jag anser, att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att den kvinnliga ungdomens utbildning för det husliga arbetet i största möjliga utsträckning må varda tillgodosedd. Skälen därtill har jag i det föregående närmare angivit. I likhet med folkskolöverstyrelsen anser jag, att det bör kunna uppställas såsom en fordran, vilken efter en viss över­

166 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

gångstid bör vara uppfylld, att inom varje skoldistrikt tillfälle på ett eller annat sätt skall vara berett den kvinnliga ungdomen att erhålla under­ visning i husligt arbete.

2) Fortsättning sskolans undervisning spion.

Folkunder-

visnings- Enligt nu gällande bestämmelser skola, så vida ej folkskolöversty­ kommittén. relsen därutinnan medgiver ändring, läroämnena i fortsättningsskolan vara kristendomskunskap, modersmålet, räkning, geometri och teckning samt, så vitt möjligt är, historia och naturkunnighet. Klart är, så­ som jag i det föregående redan framhållit, att den förändrade allmänna karaktär, som fortsättningsskolan efter dess omorganisation skulle komma att antaga, tillika innebär eu omläggning av dess ämneskrets. Huvud­

De båda huvudpunkter, omkring vilka undervisningen skulle komma ämnena. att röra sig, nämligen yrkesarbetet och samhällslivet, hava föranlett folkundervisningskoinmittén att låta fortsättningsskolans undervisning närmast samla sig kring de båda huvudämnena arbetskunskap och medbor g arkunskap. Det förra av dessa ämnen skulle hava till sitt särskilda syfte att främja lärjungarnas duglighet i det praktiska arbets- och förvärvslivet och det senare att befordra deras duglighet för det samhälleliga livet. Den medborgerliga bildningsuppgiften innebär emellertid tillika ett krav på främjande av lärjungarnas rent personliga utveckling samt på tillgodo­ seende av deras behov av allmänbildning utöver det mått folkskolan kunnat skänka. Med blicken härpå har kommittén såsom tredje huvud­ ämne föreslagit modersmålet. Övriga

Vad övriga ämnen beträffar, har kommittén undersökt, huruvida det ämnen. vore möjligt att å fortsättningsskolans undervisningsplan bereda utrymme åt ett eller flera av ämnena kristendomskunskap, hälsolära och gymnastik.

Om ämnet kristendomskunskap yttrar kommittén:

Huruvida kristendomskunskap bör ingå i fortsättningsskolans läroplan skulle möj­ ligen kunna ifrågasättas. I utlandets efter yrkesfortsättningsskolans principer omlagda fortsättningsskolor har kristendomskunskap i allmänhet icke upptagits som särskilt läroämne. Det bör vidare ihågkommas, att lärjungarna i regel antingen samtidigt be­ vista eller kort förut genomgått kofirmationsskolan och sålunda redan förvärvat eller samtidigt förvärva det mått av kristendomskunskap, som varje svensk samhällsmedlem anses i det minsta böra äga. Ävenledes må erinras därom, att fortsättningsskolans mycket begränsade lärotid i sin mån ställer sig ogynnsamt mot tanken på upptagande av ytterligare ett ämne i läroplanen.

Men å andra sidan kunna talande skäl åberopas för det ifrågavarande ämnets förekomst i fortsättningsskolan. Denna skola får icke inskränka sin verksamhet till att avse blott yrkesskicklighetens främjande eller meddelande av än så nyttiga kun­ skaper, den måste söka främja lärjungens utveckling som människa, hans personlighets

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr './(>. 167

utbildning, hans karaktärs daning. Och i arbetet för ett sådant syfte är det religiösa momentet av väsentlig betydelse.

jämförelsevis obetydlig. Detta bör dock icke hindra, att ämnet upptages i läroplanen. Dåligt kommitténs åsikt bör nämligen kristendomskunskapen i fortsättningsskolan icke vara ett läroämne i vanlig mening, ett kunskapsämne, vari bestämda lärokurser enligt en viss fastställd läroplan skola genomgås och inhämtas. Tonvikten måste helt falla på den ideella uppgiften, på undervisningens uppfostrande, karaktärsbildande syfte. Och fattas kristendomsundervisningens uppgift på det sättet, kan dess syfte vinnas även med eu kortare lärotid. Med hänsyn till de olika synpunkter, som i denna fråga kunna göras gällande, har kommittén emellertid icke velat göra kristendomsundervisningen på samma sätt som de i det föregående omförmälda ämhena till ett i yrkesfortsättningsskolan obligatoriskt läroämne utan ansett, att de kommunala skolmyndigheterna böra på denna punkt äga en viss frihet, hör att likväl ämnets förekomst i undervisningen icke må bli be­ roende av godtycke eller tillfälligheter, synes det vara ändamålsenligt, att ett eventuellt beslut av kommunal skolmyndighet, att kristendomsundervisning icke skall i fortsättningsskolan meddelas, med angiven motivering underställes överordnad myndighets provning och avgörande. Den fråga det här gäller står uppenbarligen i ett mycket nära samband med frågan om läroplanernas granskning och fastställelse. Kommittén ämnar längre fram i detta betänkande föreslå, att fortsättningsskolornas läroplaner skola slutligt prövas och fastställas av folkskolöverstyrelsen. Därav följer, att jämväl den speciella jurövning och fastställelse, varom här är fråga, bör i sista hand tillkomma samma myndighet. Enligt gällande normalplan ingår i den nuvarande fortsättningsskolans kristen­ domsundervisning dels läsning i sammanhängande följd av någon hel" bibelbok eller av­ delning, dels ock läsning av Luthers lilla katekes till sammanfattning av den förut genomgångna kursen i kristendomskunskap, dels slutligen en något fullständigare be­ handling av läran om sakramenten. Vad de båda sista kursmomenten vidkommer, anser kommittén, att dessa icke böra tillhöra den framtida fortsättningsskolans kristen­ domsundervisning. Luthers lilla katekes ha ju lärjungarna redan i folkskolan genomgått och inlärt, och läran om sakramenten, liksom den kristna trosläran över huvud, ingår i den undervisning, som meddelas i konfirmationsskolan. Däremot bör bibelläsning bliva ett huvudsakligt led i fortsättningsskolans hithörande undervisning. Härvid bör väsentlig vikt läggas vid kärnpunkterna i den nytestamentliga sedeläran med tillämpning på vår tids förhållanden. Urvalet av bibeltexter synes i enlighet härmed böra ske framför allt med hänsyn till deras betydelse för det kristligt sedliga livet. Jämte bibelläsningen torde även annan undervisning med religiöst och sedligt uppfostrande syfte höra förekomma. Härvid tänker kommittén företrädesvis på skildringar av märk­ ligare religiösa personligheter från olika tider. Dylika skildringar äga otvivelaktigt ett synnerligt värde just med hänsyn till fortsättningsskolans karaktärsbildande uppgift. i ormen för undervisningen torde i de flesta fall böra vara läsning jämte samtal om det lästa, framför allt när fråga är om de bibeltexter, som läggas till grund för undervisningen. Stundom kan ock lärarens fria föredrag vara att förorda; särskilt blir detta fallet vid de levnadsteckningar och kyrkohistoriska skildringar, som tänkts skola komma att ingå i undervisningen.

Kommitténs förslag gar alltså ut pa att, därest icke i vederbörlig ord­ ning annorlunda beslutes, någon kortare del av lärotiden skall ägnas åt kristendomsundervisning.

168 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

I fråga om I till sold rctns ställning i fortsättningsskolans undervisningsplan yttrar kommittén:

Då man i folkskolan givetvis nödgas inskränka hithörande undervisning till det allra nödvändigaste, måste eu fortsatt undervisning i ämnet anses vara i hög grad önskvärd. Med hänsyn till ämnets stora betydelse skulle det till och med kunna inägasättas, om icke hälsolära borde i fortsättningsskolan upptagas som ett särskilt läro­ ämne. Kommittén har vid frågans övervägande kommit till den uppfattningen, att detta icke vore lämpligt. Det huvudsakliga skälet härtill är, att den korta lärotid, som stål till förfogande, nödväudiggör eu stark koncentrering av undervisningen och följaktligen en begränsning i möjligaste män av ämnenas antal. Det syfte det gäller torde ock kunna vinnas, om undervisningen i hälsolära* inordnas i de i det föregående omförmälda läroämnen, med vilka denna undervisning närmast hör samman, med andra oid arbetskunskap och medborgarkunskap. Den del av hälsoläran, som avser yrkets, d. v. s. verkstadens och arbetets hygien, bör sålunda behandlas i samband med arbetskunskapen, varemot undervisningen om bostadens hygien och den personliga hälsovården lämpligast låta sig anknyta till undervisningen i medborgarkunskap, närmare angivet, den del därav, som enligt kommitténs kursplansförslag skulle avse familjen. I fråga om den personliga hälsovården är det ett moment, som särskilt påkallar uppmärksamheten, nämligen den sexuella hygienen. Kommittén erkänner visserligen, att fortsättningsskolans lärjungar i allmänhet nått den kroppsliga och andliga utveck­ ling, att de kunna anses mogna för och i behov av en undervisning om hithörande förhål­ landen, men den framhåller starkt vanskligheterna vid anordnandet av sådan under­ visning. Denna ställer, särskilt när den gäller ynglingar och flickor i den tidiga ung­ domsåldern, stora anspråk på läraren i fråga om speciella kunskaper, auktoritet, takt och förmåga. . . Härtill kommer, att, om det över huvud taget är ömkligt, att undervisning och uppfostran, så långt görligt är, individualiseras, detta i särskild grad torde galla den undervisning och ledning, varom här är fråga, I varje fall måste det anses olämpligt, att (i-ossar och flickor i den ifrågavarande åldern angående dylika ting undervisas ge­ mensamt. Med avseende på de många fortsättningsskolor, som äro eller bliva anord­ nade som samskolor, skulle man därför nödgas uppställa den fordran, att, om sexuell hygien över huvud skall upptagas i läroplanen, de båda könen vid undervisningen bärom bleve skilda åt. Slutligen möter en svårighet även därutinnan, att flickornas hit­ hörande undervisning icke lämpligen kan anförtros åt manliga lärare eller gossarnas åt kvinnliga. På detta område måste lärare och lärjungar uppenbarligen tillhöra samma kön. Undantag från denna regel synes endast i det fallet böra medgivas, att skolan för ifrågavarande undervisning lyckats förvärva en läkare med de erforderliga person­ liga egenskaperna. Kommittén finner det föreliggande spörsmålet synnerligen allvarligt och viktigt och anser det för sin del önskligt, att från skolans sida något måtte göras till de ungas upplysning och hjälp. Men med hänsyn till de svårigheter och vanskligheter, som kunna vara förknippade med anordnande av dylik undervisning, har kommittén likväl icke ansett sig böra upptaga den sexuella hygienen såsom särskilt kursmoment i fortsättningsskolans läroplan. Då förutsättningarna för en verkligt god och gagnande undervisning härom äro av så övervägande personlig natur, som i det föregående an­ givits, synes det rent av otänkbart, att man skulle kunna göra ifrågavarande under­ visning obligatorisk. Endast där de nämnda förutsättningarna verkligen äro för han-

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr !)(>. 10!»

deri, bör därför sexuoll undervisning komma till stånd. I varje fäll är det, enligt kommitténs åsikt, synnerligen angeläget, att även läraren i fortsättningsskolan ur den synpunkt, som nu är i fråga, vakar över sina lärjungar ock att han, då omständig­ heterna därtill föranleda, i individuella fall enskilt söker giva behövliga upplysningar och förmaningar.

Vidkommande frågan om fortsättningsskolans befattning med ungdo­ mens fysiska utbildning framhåller kommittén följande:

Både ur synpunkten av lärjungarnas rent kroppsliga utveckling och ur allmän uppfostringssynpunkt vore helt visst en fördel, om åt gymnastiken och idrotten kunde givas en framträdande plats i skolans arbetsordning. Men tillika påpekas, att här­ för ett avgörande hinder möter i den ytterst begränsade tid man har att räkna med och att lärjungarnas fysiska utbildning även i bästa fall icke kan bliva mer än eu upp­ gift vid sidan av de huvudsakliga.

Det synes icke vara möjligt att låta gymnastikundervisningen i fortsättningsskolan erhålla den omfattning, som erfordras för att den skall medföra något nämnvärt resul­ tat med hänsyn till lärjungarnas fysiska utveckling, utan att den kommer att så vä­ sentligt inkräkta på den för huvudämnena behövliga lärotiden, att undervisningen i dem bleve i hög grad lidande. En annan svårighet vid ordnandet av denna undervisning är den allmänna bristen på ändamålsenliga gymnastiklokaler.

Om sålunda svårigheter av olika slag uppenbarligen äro för handen och om fort­ sättningsskolan på detta område, även där förhållandena äro gynnsamma, icke kan giva allt vad ungdomen behöver, bör den dock, enligt kommitténs mening, söka att i varje fall giva vad den kan. Där lämpliga lokaler stå till buds och ett verkligt in­ tresse för saken finnes, bör det icke vara omöjligt att för förtsättningsskolans lärjungar få till stånd undervisning i ordnad gymnastik. Helst bör denna undervisning förläggas helt utanför den obligatoriska minimitiden, men med den betydelse, som kommittén i det föregående tillerkänt gymnastiken, skulle kommittén dock finna det olämpligt, om det förbjödes, att gymnastikundervisningen till någon del inordnades i denna obligatoriska lärotid. Kommittén anser således, att, då omständig­ heterna därtill föranleda, eu viss begränsad del av den minsta medgivna arbetstiden må kunna användas även för gymnastikundervisning.

Vad angår idrottsövningar för fortsättningsskolornas ungdom, framhåller kommittén som önskvärt, att sådana måtte komma till stånd allestädes, där förutsättningarna här­ för äro för handen, men de böra dock icke under några förhållanden få inkräkta på den minimiundervisningstid, som av kommittén föreslagits.

Med avseende på den fysiska uppfostran sammanfattar kommittén sitt förslag sålunda: Då omständigheterna därtill föranleda, må en viss begränsad del av lärotiden kunna användas även för gymnastikundervisning. Kommittén sätter i övrigt sitt hopp därtill, att den betydelsefulla uppfostran, som gymnastiken, idrotten och den ordnade leken innebära, skall i väsentlig mån komma att tillgodoses på frivillighetens väg, sär­ skilt genom av fortsättningsskolans lärare ledda fria sammanslutningar bland de unga.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 22

170 Kung!. MajUs Nåd. Proposition Nr 96.

Vidkommande kostnader för själva undervisningen i gymnastik och idrott är kommittén av den meningen, att statsanslag härför bör inom vissa gränser utgå enligt samma grunder som för den övriga undervis­ ningen i fortsättningsskolan.

Allmänna

Innan kommittén framlägger mera detaljerade förslag till undergrunder för undervis­ visningsplaner för olika typer av fortsättningsskolor, lämnar den en ningen. allmän karaktäristik av de lärokurser, som enligt nämnda förslag böra ge­ nomgås i fortsättningsskolans tre egentliga läroämnen. Härvid är, säger kommittén, till en början att märka, att, liksom fortsättningsskolan i sin organisation omedelbart ansluter sig till folkskolan, så böra ock kurserna så läggas, att undervisningen skall kunna omedelbart bygga på och till­ godogöra sig den undervisning, som i folkskolan meddelats. Särdeles an­ geläget är, att denna synpunkt blir i de olika fallen i praktiken tilläm­ pad, så att läraren å ena sidan icke underlåter att anknyta sin undervis­ ning till folkskolekursen, men å andra sidan icke heller onödigt uppehåller lärjungarna med repetitioner av sådant, som de redan äro förtrogna med. Det gäller att — allt under det att sambandet med barnskolans undervis­ ning, i nödfall genom en eller annan kort repetition, upprätthålles — skrida framåt till nya kunskapsförvärv. Det sagda har avseende såväl på den teoretiska undervisningen som ock, i tillämpliga delar, på de praktiska arbetsövningarna.

Grunder för Ehuru lärokursen i arbetskunskap givetvis måste erhålla ett väsentligt undervisning i arbets- olika innehåll i olika typer av fortsättningsskolor, hindrar detta icke, att kunskap. det olikartade innehållet kan och bör i de olika slagen av skolor betraktas och tillrättaläggas efter i stort sett enahanda synpunkter. Om dessa yttrar kommittén:

De huvudsynpunkter, som vid hithörande undervisning alltid böra beaktas, äro dels det ifrågavarande yrkets naturlära och teknik, dels dess ekonomi. I vissa slags fortsättningsskolor blir det även av betydelse, att uppmärksamheten riktas på yrkets hygien, så att de unga arbetarna undervisas om vad de ha att iakttaga för att icke genom eller under arbetet taga skada till sin hälsa. Vidare har närings- och yrkeslagstiftningen så stor omedelbar betydelse för en del yrken, att det synes ändamåls­ enligt, att undervisning meddelas om de viktigaste dithörande författningsbestämmel­ serna. Slutligen kan det i många fall vara ägnat att öka lärjungarnas intresse för yrkesarbetet, om några korta meddelanden lämnas dem rörande detta arbetes geografi och historia.

I enlighet med det ovan sagda skulle arbetskunskapen i jordbruksbygdernas fort­ sättningsskolor komma att till sin ena huvuddel avse jordbrukets naturlära, företrädes­ vis kunskapen om åkerväxterna och husdjuren, samt den ifrågavarande näringsgrenens

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV l)G. 171

teknik, allt naturligtvis i flen mycket begränsade omfattning, som hänsynen till lär­ jungarnas ålder och förkunskaper samt den korta lärotiden in. in. påkallar. Under­ visningen skulle alltså komma att röra fjig exempelvis om åkerjorden, dess avdikning och bearbetning, om de odlade åkerväxterna, dessas sådd, behandling under växttidon, skörd, bärgning och förvaring samt härför erforderliga redskap ocli maskiner, om ogräs och växtsjukdomar, om de viktigaste husdjuren och deras skötsel, om mjölken och dess behandling samt om skogen och dess vård. Lärjungarna skulle också övas mod sådan ritning, som är av betydelse för jordbrukare, såsom uppgörande av eu eller annan enkel ritning till någon byggnad, samt med några lättare fältmätningsövningar.

Till sin andra huvuddel skulle ämnet komma att avse jordbrukets och jordbrukarhemmets ekonomi. Visserligen bör den ekonomiska synpunkten spela in redan vid den undervisning, som mera omedelbart sysslar med jordbrukets naturlära och teknik, bland annat på det sättet att den i många fall blir bestämmande vid urvalet av hithörande lärostoff, men därjämte måste särskild tid avsättas för en undervisning, som mera direkt riktar sig på det ekonomiska. Detta blir så mycket behövligare, som många av lär­ jungarna i en framtid själva bliva jordbrukare eller ledare av jordbruksarbete. Så böra exempelvis jordbruksprodukternas avsättningsmöjligheter och vad därmed närmast sammanhänger samt förenings- och försäkringsväsendet på lanthushållningens område komma på tal vid undervisningen. Hit höra också övningar i jordbruks- och hushållsbokföring samt i sådana praktiska beräkningar, som äro av värde för en jordbrukare, såsom beräkningar rörande jordens utdikning och behandling i övrigt, gödningsämnenas sammansättning och pris, utsäde och skörd, husdjurens utfodring, skogens avkastning o. s. v. Av vikt är härvid, att ej mindre de särskilda bokföringsposterna än ock alla uppgifter om pris, mått och vikt m. m. i möjligaste mån motsvara verkligheten, så att, på samma gång som lärjungarnas räknefärdighet uppövas, också deras insikt i yrkets ekonomiska villkor främjas. I samband med bokföringen böra lärjungarna erhålla kän­ nedom om det viktigaste rörande post-, telegraf- och järnvägsförsändelser samt övas att ifylla vanligen förekommande blanketter.

Slutligen torde dels jordbrukets allmänna betydelse kunna i korthet påvisas, dels ock, i den mån tiden medgiver, några meddelanden av större intresse för ungdomen lämnas rörande jordbruksnäringens utveckling i vårt fädernesland.

På den egentliga landsbygden måste i de allra flesta fall fortsättningsskolorna bliva samskolor. Däri ligger, synes det, knappast någon olägenhet, då jordbrukarhemmens kvinnor dela männens intressen och jämväl ofta, särskilt vad småbruken vidkom­ mer, deltaga i arbetet. Kommittén har därför givit lärokursen i hithörande skolors arbetskunskap ett sådant innehåll, att det i stort sett bör kunna lämpa sig för lärjungar av bägge könen. Visserligen kunna i åtskilliga fall, t. ex. i fråga om de beräkningar och ritövningar, som i skolorna böra förekomma, olika uppgifter med fördel tilldelas gossar och flickor, men i det väsentliga torde dock undervisningen kunna vara lika för alla lärjungar. År det för flickorna så väl ordnat, att de erhålla särskild undervisning i husligt arbete (huslig ekonomi eller kvinnlig slöjd), bör för dem den här föreslagna kursen i arbetskunskap i erforderlig grad minskas.

Jämväl i de industriella fortsättning sskolorna samt hantverksf'ortsättning ssko­

lorna skola lärjungarna i första hand sysselsätta sig med yrkets naturlära och teknik. Det gäller sålunda att bibringa dem någon materialkännedom; att lära dem något om varifrån råvaran erhålles, huru den framställes och bearbetas till arbetsmaterial, vilka egenskaper detta bör ha, hur det lämpar sig för olika ändamål o. s. v. Vidare har

172 Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96.

undervisningen att taga i sikte de viktigaste verktygen och arbetsmaskinerna samt deras användning. I samband härmed böra lärjungarna meddelas undervisning i sådana elementära delar av mekaniken och fysiken, som ha omedelbar tillämpning på de verk­ tyg, maskiner och maskindelar, som lärjungarna i fabriken eller verkstaden dagligen ha för ögonen. Även några av de viktigaste arbetsprodukterna, deras egenskaper och användning böra bli föremål för undervisning. Genom övningar i fackligt ordnad teck­ ning böra lärjungarna kunna förvärva ej allenast förmåga att uppfatta enklare arbetsritningar utan ock någon färdighet att själva avbilda enklare föremål både på fri hand och med tillhjälp av vanliga ritinstrument.

Ur ekonomisk synpunkt har undervisningen i dessa skolor till uppgift ej mindre att i allmänhet söka utveckla den unge industriarbetarens och hantverkslärlingens sinne för sparsamhet och omtanke i förvaltandet av inkomst än ock att, i den ringa mån det är möjligt, giva dem någon inblick i deras respektive yrkens ekonomiska villkor. För det ändamålet böra lärjungarna övas med räkneuppgifter, som avse dels arbetarens och arbetarhemmets ekonomi, dels den industri eller det hantverk, varom i varje fall är fråga. I sistnämnda hänseende böra förekomma beräkningar, exempelvis om verk­ staden, dess utrymme, upplysning och uppvärmning, om verktyg och maskiner, om materialkostnader och arbetslöner (timpenning och ackord) m. m. Den enklare bok­ föring, som även i dessa skolor bör förekomma, måste givetvis få en olika omfattning allt efter beskaffenheten av det yrkesarbete, varåt lärjungarna ägna sig. I samband med bokföringsarbetet böra lärjungarna även i dessa skolor erhålla undervisning dels om det viktigaste rörande post-, telegraf- och järnvägsförsändelser samt eventuellt för­ tullning, dels ock om sättet för ifyllande av vanligen förekommande blanketter.

Vidare bör uppmärksamheten i de ifrågavarande skolorna riktas på yrkenas hy­ gien. I det avseendet bör undervisas dels om verkstadens hygien i enlighet med lagen om arbetarskydd, dels ock om sådana omständigheter, som inverka på arbetsförmågan, såsom sömn, vilostunderna under arbetsdagen, söndagsvila, kroppsrörelse i det fria, nykterhet, arbetsdräkt och arbetsställning m. in., varjämte lärjungarna böra upplysas om vad de ha att iakttaga i fråga om tuberkulos och andra smittosamma sjukdomar.

Slutligen torde några meddelanden kunna lämnas även om yrkenas utveckling och nuvarande ställning i vårt land.

Där praktiskt arbete förekommer antingen i skolverkstad eller i annan verkstad, men så ordnat att det kan sättas i förbindelse med skolundervisningen, där bör också den övriga undervisningen i möjligaste mån ansluta sig till detta arbete. Lättast torde en dylik anslutning av den teoretiska undervisningen till den praktiska låta sig ge­ nomföra i fråga om sådana ämnen som fackritning och räkning.

I det slags fortsättningsskolor, varom nu är fråga, torde i många fall lärjungar från två eller flera yrken komma att undervisas tillsammans. Undervisningen måste då komma att i mycket röra sig mera om det för de olika yrkena gemensamma, än om det för vart och ett särskilt utmärkande. I vissa fall torde dock individualisering kunna ske, t. ex. genom anordnande av gruppundervisning, så att undervisningen i vissa stycken blir lika för alla lärjungar, i andra däremot olika för lärjungar, tillhörande skilda yrken.

Då handelsyrket, till skillnad från andra yrken, alltigenom har karaktär av eko­ nomisk verksamhet, komma i handelsfortsättningsskolorna de yrkestekniska och yrkes-

Kungl. Maj:t^ Nåd. Proposition Nr 'JO. 173

ekonomiska riktlinjerna för undervisningen att i stort sett sammanlöpa. Som utgångs­ punkt för undervisningen lämpar sig i flera hänseenden bokföringen, i vilken ämnesgren lärjungarna böra få genomgå en kurs i detaljhandelsbokföring med tillhörande brev och andra affärsskrivelser. I samband härmed torde det viktigaste om post-, telegraf- och järnvägsförsändelsor samt förtullning kunna bli föremål för undervisning, varjämte några lättfattliga notiser av större betydelse ur handelsläran och handelslag­ stiftningen böra meddelas. I närmaste anslutning till bokföringen och vad därmed sammanhänger bör övas räkning. Denna, som i handelsfortsättningsskolorna givetvis måste tillerkännas ett jämförelsevis stort utrymme,.bör i möjligaste mån drivas som handelsräkning och följaktligen avse bland annat mynt, även viktigare utländska sådana, samt mått och vikt jämte dithörande beräkningar, inköps- och försäljningspris, vinst­ ock förlustberäkningar, ränta och diskont m. m. I de flesta fall torde lärjungarna vid inträdet i skolan icke äga så stor färdighet i den allmänna aritmetiken, att egentliga handelsräkningsuppgifter kunna redan frän början med fördel föreläggas dem. Ända­ målsenligt synes därför vara att först låta dem i korthet repetera de fyra räknesätten i hela tal och decimalbråk, med syfte särskilt att deras färdighet i snabb räkning måtte uppövas. Av betydelse är vidare, att lärjungarna emellanåt få göra överslagsräkningar och såmedelst bland annat vänjas att kontrollera riktigheten av ett vunnet räkneresultat. Huvudräkning bör, så ofta den kan anses lämplig, komma till an­ vändning.

Till handelsyrkets teknik hör på visst sätt även välskrivningen. Undervisning häri, innefattande även rubrikstil, bör fördenskull meddelas. För att särskild tid här­ för icke i nämnvärd män må behöva tagas i anspråk, synes det lämpligt, att välskriv­ ning övas framför allt vid de skriftliga arbeten, som tillhöra kursen i modersmålet samt vid bokföringen.

Såsom motsvarighet till vad i det föregående betecknats som yrkets naturlära torde handelsfortsättningsskolans lärjungar böra bibringas någon kännedom om de brukligaste handelsvarorna, särskilt med hänsyn till i handeln ofta förekommande för­ falskningar. Härvid böra varuprov förevisas och, då så behöves, även experiment anställas.

I den mån tiden medgiver, kunna också några meddelanden av större intresse ur handelns geografi och historia lämnas.

Då undervisningen därtill osökt giver anledning, bör förpliktelsen av redbarhet i handel inskärpas och betydelsen för handelsmannen av precision i alla affärsförhållan­ den framhållas.

I vissa städer, särskilt sådana som ha livligare förbindelse med utlandet, torde åtminstone eu del av handelsfortsättningsskolans lärjungar ha behov av undervisning jämväl i något främmande språk. Där förhållandena sådant påkalla och medgiva, må därför, enligt kommitténs mening, elementära kurser i exempelvis tyska eller engelska språket kunna inordnas i fortsättningsskolans undervisning. Deltagandet i dessa kurser bör dock vara frivilligt från lärjungarnas sida, och kurserna synas böra förläggas helt utanför den lärotid, kommittén tänkt sig som obligatoriskt minimum för samtliga fortsättningsskolor.

I sådana fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom, som avse utbildning för det husliga arbetet, bör syftet med undervisningen i arbetskunskap vara att bibringa lär­ jungarna några av de viktigaste förutsättningarna för att kunna sköta ett hem. Teo­ retiska kunskaper äro härvid otvivelaktigt av värde och synas under alla omständig­

174 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

heter böra meddelas. Men eu undervisning om hithörande förhållanden utan samtidig övning i sådana arbeten och sysslor, som förekomma i ett hem, lämnar icke synner­ ligen varaktigt resultat. Det måste därför anses i hög grad önskvärt, att praktiskt arbete upptages å läroplanen. Detta skulle helst bestå både i de för ett hem nöd­ vändiga sömnadsarbetena och i vanliga hushållsgöromål.

Där man nödgas inskränka det praktiska arbetet till sömnadsarbete, synes det ifrågavarande arbetet böra bestå dels av enklare linne- och klädsömnad, dels ock av lagnings- och ändringsarbeten. Där förhållandena medgiva upptagandet av hushålls­ göromål på läroplanen, måste sömnadsarbetena inskränkas till de för ett hem allra nödvändigaste, såsom lagnings- och reparationsarbeten, i bästa fall med tillägg av an­ tingen enkel linnesömnad eller enklare klädsömnad. Hushållsgöromålen böra utgöras av enklare matlagning, bakning, rengöringsarbeten m. m. I alla de olika slagen av praktiskt arbete bör undervisningen syfta till att småningom vänja lärjungarna vid att med ordning och raskhet på egen hand utföra arbetet.

Till de praktiska arbetsövningarna har den teoretiska undervisningen att söka anknytning. I anslutning till matlagningen kan alltså lämpligen undervisas om födo­ ämnena, deras ursprung, beredning, näringsvärde och pris m. in. Till sömnadsarbetet kunna anknytas dels vissa upplysningar om klädedräkten, såsom om olika tygers pris och hållbarhet, om klädedräktens ändamålsenlighet och prydlighet m. m., dels ock öv­ ningar i ritning av mönster till klädesplagg samt teckning av mönster för prydnadssöm, varvid svenska allmogemönster lämpligen kunna tjäna som förebilder.

Om över huvud taget undervisning i hälsolära har en viktig plats att fylla i fortsättningsskolan, gäller detta i all synnerhet de kvinnliga fortsättningsskolorna, då det givetvis är till stor fördel för hemmet, att den, som skall sköta detsamma, känner till det nödvändigaste i fråga om hälso- och sjukvård. Flickorna böra fördenskull få lära sig ej allenast det viktigaste om den personliga hälsovården utan ock något om späda barns vård, om sjukvård i hemmet, om den första hjälpen vid olycksfall o. s. v., var­ jämte bostaden och dess hygien böra göras till föremål för undervisning.

Ej minst viktigt är, att det husliga arbetet belyses med hänsyn till hemmets eko­ nomi. Lämpligt synes därför vara, att lärjungarna övas med till hushållet hörande beräkningar, såsom angående årsinkomstens fördelning på de olika utgiftsposterna i större och mindre familjer, köp i större poster och köp i småposter, matordningar till visst pris per vecka och månad ävensom med enkel hushållsbokföring. Även hemslöj­ dens betydelse, ej minst i ekonomiskt avseende, torde särskilt i detta slags fortsättni ngsskolor böra påpekas.

Av den nu lämnade översikten över arbetskunskapens allmänna inne­ håll i olika slag av fortsättningsskolor torde, säger kommittén, framgå, att undervisningen i detta ämne bör vara ägnad att åt lärjungarna giva vad som i det föregående kallats en begynnande fackbildning. Det torde vidare vara klart, att kommittén varit angelägen om att denna fackbild­ ning icke måtte bliva ensidig. Det är icke uteslutande kännedomen om och övningen i tekniken allra minst blott i en eller annan detalj, icke heller uteslutande den yrkesekonomiska insikten kommittén velat främja utan bådadera i förening. Härigenom ävensom genom de övriga syn­ punkter, som vid undervisningen skola beaktas, har kommittén velat vinna, ej mindre att lärjungarna genom och under utbildningen för yrket eller

Kuufjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 'JO. 175

levnadskallet måtte få så att stiga eu allmän intellektuell träning, än oek att dem måtte bibringas kunskaper och färdigheter, som hava betydelse ej blott för yrket, utan även för allmänbildningen.

Undervisningen i medbortjarkunskap bör — framhåller kommittén Grunder för

undervisning

— framför allt avse att stärka de ungas känsla av samhörighet med och

i medborgar-

ansvar gent emot andra. Det gäller att för lärjungarna klargöra, huru de kunskap såsom samhällsmedlemmar ha intressen, gemensamma med andras, huru dessa tillvaratagas och främjas, huru den enskilde såsom samhällsmedlem har både förmåner och plikter m. in., allt i syfte att, i den mån det för skolan är möjligt, bidraga till att uppfostra de unga till att var på sin plats med intresse och ansvarskänsla göra sin insats i det samhälleliga livet. Om denna undervisning yttrar kommittén vidare:

Utgångspunkt för undervisningen blir det samfund, som är grundvalen för hela samhällsbyggnaden, familjen. Skall man över huvud taget kunna främja de ungas utbildning till dugliga samhällsmedlemmar, lärer det i första hand bliva nödvändigt, att man söker befordra deras utveckling till goda familjemedlemmar. Ty just som med­ lem i det lilla samhället, familjen, är det framför allt som människan skall uppfostras till att fylla sin uppgift som medlem i det stora samhället. Angeläget blir därför, att lärjungarna få ett starkt intryck av vad ett gott hem är och betyder ej minst för barnens uppfostran och att det göres klart för dem, vilka arbetsuppgifter de särskilda familjemedlemmarna ha för hemmets bestånd, förkovran och trevnad. Härvid erbjuda sig osökta tillfällen att tala om betydelsen av ett rätt förhållande mellan föräldrar och barn och mellan syskonen inbördes och särskilt om det hänsynstagande till varandra, som åligger medlemmarna av en familj, om hemmets ekonomi, i den mån dylik under­ visning icke ingått i arbetskunskapens lärokurs, om vikten av sparsamhet, om hemmets ordning och hygien, om nykterhetens betydelse o. s. v. I fråga om hygienen bör under­ visas dels om bostadens hygien, såsom om betydelsen av frisk luft, av ljus och renlig­ het m. m., dels ock om vissa förhållanden, som röra den personliga hälsovården.

Från familjen ligger det nära till hands att föra tanken över till de personer utom familjekretsen, med vilka denna eller dess enskilda medlemmar oftast komma i berö­ ring, umgängeskretsen, grannarna. (Det kan då vara skäl att erinra de unga t. ex. om det gagn och den trevnad ett gott grannskap kan medföra samt om de förplik­ telser av ömsesidig hänsyn och hjälpsamhet, som åligga grannar).

Härmed vinnes en naturlig övergång till undervisningen om de samhällen, som utgöras av kommunen och församlingen. Under anknytning i möjligaste mån till sådana anordningar och institutioner, som äro för lärjungarna bekanta, bör undervis­ ningen här till en början avse de för kommunens och församlingens medlemmar gemen­ samma intressena, såsom religionsvården, skolundervisningen och barnavården, fattig­ vården och hälsovården m. m. Uppgiften är att klargöra, vilka dessa intressen äro, samt att utreda, huru de tillvaratagas och främjas. Det blir då tillfälle att tala om kommunens självstyrelse och organen härför och om den kommunala rösträtten. Till­ godoseendet av de gemensamma behoven kräver utgifter, vartill de enskilda i mån av tillgångar måste bidraga. Detta påkallar en undervisning om den kommunala beskatt­ ningen. I samband härmed böra lärjungarna få lära sig även något om självdeklarationen.

176 Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Så vidgar sig synkretsen vidare till att omfatta även de större samhällena: kyr­ kan och staten. Om bådadera behöva lärjungarna undervisning. I kursen bör därför ingå undervisning om kyrkostyrelse och kyrklig verksamhet, om medborgarförmåner och medborgarplikter, om statsmaktens fördelning, om konungen och statsrådet, om riksdagen, om rösträtt och valbarhet, om skatteväsendet, om försvaret och värnplikten, om länsförvaltningen, om rättskipningen o. s. v.

I stort sett blir undervisningen i medborgarkunskap lika i alla fortsättningsskolor. Klart är emellertid, dels att behandlingen av vissa delar av ämnet måste bliva olika i olika skolor, dels att ämnet även innehåller åtskilligt, som kan böra förekomma i t om­ liga fortsättningsskolor men däremot icke i andra. Så synes det självfallet, att exem­ pelvis undervisningen om organen för kommunens självstyrelse måste bliva en annan i stad än på landsbygd. Detsamma gäller i viss mån även rättskipningen. Vidare behöva lärjungarna i jordbruksbygdernas fortsättningsskolor iå veta något om anstalter för lanthushållningens främjande, såsom hushållningssällskap, undervisningsanstalter för jordbrukare in. m. I lärokursen för de industriella samt hantverksfortsättningsskolorna bör ingå något om yrkes- och arbetarlagstiftningen samt om skolor och anstalter för fortsatt yrkesutbildning. Likaså böra handelsfortsättningsskolornas lärjungar få upp­ lysning om skolor och anstalter för fortsatt utbildning i handelsyrket. I fortsättningsskolorna för kvinnlig ungdom tarvas undervisning om husmoderskallets betydelse, om anstalter för utbildning i olika slag av kvinnlig verksamhet, om det som särskilt rör kvinnornas ställning, rättigheter och skyldigheter som medborgare i samhället o. s. v

Grunder för

Fortsättningsskolans ideella och allmänbildande karaktär bör — ytt­

undervisning

i moders­ rar kommittén — komma till synes bland annat därigenom, att moders­

målet.

målet får intaga en viktig plats i dess undervisningsplan.

Såsom företrädesvis tjänande det ideella syftet anbefaller sig läsning av värdefull och intresseväckande litteratur av svenska författare. Kommittén tänker härvid när­ mast på sådan modern skönlitteratur, som motsvarar de nämnda fordringarna, men även annan värdefull litteratur, ägnad att intressera lärjungarna, bör givetvis kunna ifrågakomma. Vid tillgodoseendet av de ungas behov av nöjesläsning gäller det att söka leda detta behov in på sunda banor och sålunda uppodla smaken för en god för­ ströelseläsning. På grund av lärotidens starka begränsning kan det slags läsning, var­ om här är fråga, uppenbarligen icke förekomma i någon större omfattning å lärorummet, men kommittén har tänkt sig, att läsningen delvis skulle kunna förläggas till hemmet.

Även till den praktiska bildningsuppgiften kan läsningen taga hänsyn, i det att jämväl sådana stycken läsas, som nära ansluta sig till lärokursen i arbetskunskap, alltså skildringar ur jordbrukslivet, det industriella eller ekonomiska livet o. s. v. Önskligt är, att urvalet härvid sker på ett sådant sätt, att lärjungarna få göra bekantskap med en eller annan av de mera betydande märkesmännen på de olika arbetsområdena, särskilt inom vårt eget land. I de kvinnliga fortsättningsskolorna erbjuda sig som lämpliga ämnen även skildringar av märkligare kvinnors liv och arbete.

I fråga om de skriftliga övningarna kommer av naturliga skäl det praktiska livets krav att i avsevärd mån bliva bestämmande för övningarnas natur.

Det gäller nämligen att öva lärjungarna med uppsättande av sådana skrivelser, som förekomma i det praktiska livet, såsom räkningar, kvitton, rekvisitioner, annonser, fullmakter, ansökningar, affärsbrev m. m. Åt somliga av dessa skrivelser kan med fördel givas formen av den brevväxling, som är förbunden med platsansökning eller

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 177 med uppgörandet av en affär eller dylikt. I samband med de nämnda övningarna bör lär iren icke underlåta att erinra lärjungarna om vikten av noggrannhet vid upprät­ tande och vidimering av avskrifter och om faran av att tanklöst sätta sitt namn på en handling. Ej minst vid den skrivning, varom här är fråga, har undervisningen att fullfölja jämväl det syttet att uppnjälpa sådana brister i fråga om rättstavning, inter­ punktion m. m., som ännu förefinnas hos lärjungarna. Eu mera personlig synpunkt bör anläggas vid den uppsatsskrivning, som kan förekomma även i fortsättningsskolan, ehuru den där givetvis måste få eu mycke begränsad omfattning.

Kommittén framlägger även, såsom jag förut (sid. 77) nämnt, förslag Undervis­

ningsplaner till undervisningsplaner för olika typer av fortsättningsskolor »i syfte att för olik a typer genom dem giva exempel på det material, som över huvud bör komma av fortsätt-

ningsskolor. till användning i de olika skoltyperna».

Timplanen

Beträffande frågan om undervisningstidens lämpligaste fördelning mellan de särskilda läroämnena torde det — säger kommittén — vara klart, att en för alla fortsättningsskolor passande enhetlig timplan icke låter sig uppställa. Skiljaktigheter härutinnan påkallas med nödvändighet av olik­ heterna i fortsättningsskolans organisatoriska anordning.

Dock torde vissa allmänna anvisningar i fråga om den ändamålsen­ ligaste timfördelningen kunna och höra givas. Arbetskunskapen kräver under alla förhållanden det ojämförligt största timantalet. Kommittén anser, att åt detta omfattande och innehållsrika ämne i regel bör anslås, då undervisningen är uteslutande teoretisk, omkring hälften, eller, då den jämväl omfattar praktiskt arbete, omkring två tredjedelar av fortsättnings­ skolans hela lärotid. Medborgarkunskapen, som bör få en betydligt mindre omfattning, torde i regel kunna åtnöjas med ett timantal, som utgör lägst en tiondel, högst en sjättedel av hela undervisningstiden. Modersmdlsundervisningen torde, särskilt med hänsyn till de skriftliga övningarna, i regel påkalla en något längre undervisningstid än medborgarkunskapen. Enligt kommitténs mening bör åt densamma anslås lägst en sjättedel, högst en fjärdedel av undervisningstiden. Beträffande den kristendomsundervisning, som förekommer i fortsättningsskolan, anser kommittén, att för densamma intill en tolvtedel av lärotiden bör förbehållas.

De nu lämnade anvisningarna avse skolor av den egentliga yrkesfortsättningsskolans typ. I många fall kan dock, såsom redan nämnts, undervisningen icke direkt inriktas på något visst yrke-arbete utan måste få en mera allmän läggning. I dylika fall bör timfördelningen givetvis bliva en annan än den här föreslagna, och särskilt torde åt modersmålet böra tillmätas ett större timantal, än ovan nämnts.

Då timfördelningen i mycket blir beroende av den organisatoriska anordningen och denna återigen av ortens näringsförhållanden, synes det

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.) 23

178 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

kommittén rimligt, att åt de lokala skolmyndigheterna tillerkännes eu viss, ej alltför begränsad frihet vid timplanernas upprättande.

Myndig­ De av myndigheter m. fl. avgivna yttrandena inlåta sig i de flesta heterna. fall icke på detaljkritik av kommitténs förslag rörande undervisningsplanen. Om de före­

I fråga om de föreslagna huvudämnena i den yrkesbestämda fortsättslagna huvud­ ämnena i den ningsskolan: arbetskunskap, medborgarkunskap och modersmålet, äro de yrkesbestämflesta av de hörda myndigheterna ense med kommittén däri, att dessa da fortsätt­ ningsskolan. ämnen hava sin givna plats vid ifrågavarande skola.

Beträffande undervisningen i ämnet arbetskunskap betona departementssakkunniga, såsom jag redan nämnt, att förutsättningarna för införande av verkstads- och hantverksarbete endast mera sällan torde förefinnas. Då det emellertid som bekant finnes bygder, i vilka ett visst bestämt hantverk, t. ex. skomakeri, skrädderi eller snic­ keri, är så gott som allenahärskande, kan det antagas, att man där, ävensom på andra platser med tillräckligt antal lärjungar från samma yrke, finner lämpligt att begagna sig av fortsättningsskolan för att meddela ungdomen en förberedande utbildning i detta yrke. I regel torde dock den undervisning i arbetskunskap, som kommer att medde­ las i fortsättningsskolan, endast bliva vad folkundervisningskommittén kallar teoretisk undervisning. Den bör med andra ord vara en undervisning om grunderna för yrkets teknik, om de verktyg och hjälpmedel, varav det betjänar sig, om råvarorna och deras ursprung, om arbetsprodukternas betydelse och deras spridning i marknaden samt dess­ utom undervisning i de delar av naturkunnigheten, som ha största betydelsen för yrket, i räkning, bokföring och fackritning med tillämpning på yrket, i yrkeshygien, i vissa delar av närings- och arbetslagstiftning samt i yrkets historia. Även de nationaleko­ nomiska synpunkterna böra vid denna undervisning framhållas.

Fortsättningsskola i anslutning till husligt arbete bör givetvis överallt, där icke särskilda omständigheter föranleda undantag, begagna sig av skolkök för att meddela praktisk undervisning i matlagning.

Om kristen-

I ett ganska stort antal av de inkomna yttrandena är den ställning domskunskapens ftidning kommittén velat giva kristendomsämnet i fortsättningsskolan och i vissa i fortsätt­ fall även karaktären av den kristendomsundervisning kommittén i fråga ningsskolan. om denna skola åsyftat föremål för uttalanden i ena eller andra riktningen.

Över de i frågan gjorda utlåtandena skall jag här lämna en kort­ fattad översikt.

Att kristendomsämnet måtte tillförsäkras en obligatorisk ställning i fortsättnings­ skolan yrkas med mer eller mindre utförlig motivering av bland andra Stockholms stads konsistorium, domkapitlen i Linköping, Skara, Västerås och Karlstad, vidare av länsstyrelsen i Västerås, av lärarkollegiets majoritet vid folkskolesemmariet i Lin­ köping, av rektorerna vid folkskolesemmarierna i U]jpsala och Kalmar samt ytterligare av centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen och av svenska folkskolans vänners förvaltningsråd, av folkskolestyrelserna i Linköping, Kalmar, Lund och Götelorg samt av ett antal kretsar inom Sveriges allmänna folkskollärarförening.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 171»

Å andra sidan finner man ock yttranden, som gå ut på att kristendomsundervisning knappast borde anses tillhöra fortsättningsskolan. I sådan riktning uttala sig länsstyrelsen i Gävleborgs län, Blekinge läns hushållningssällskap, svenska läkar­ sällskapets sektion för skolhygien samt lärarpersonalen vid folkskolorna i Kristianstad.

Folkskolinspektören Klint i Visby stift, till vars uttalande domkapitlet i Visby ansluter sig, yttrar, att det synes honom hava varit klarare linjer, om kommittén, med större tillit till vårt svenska kyrkoväsens karaktärsdanande arbete, hade begränsat fortsättningsskolans uppgifter och anspråk till mera fackmässig yrkesundervisning och medborgarkunskap.

För ämnets förekomst i fortsättningsskolan men med annan form för avgörandet om dess upptagande i särskilda fall uttala sig seminariekollegerna i Karlstad och Göteborg. Det förra kollegiet yrkar, att kristendomsundervisningen må kunna före­ komma, sedan folkskolöverstyrelsen på förslag av de lokala skolmyndigheterna därom beslutat, och det senare anser, att frågan om upptagandet eller uteslutandet av kristendomskunskapen torde kunna överlåtas åt allenast de lokala skolmyndigheternas beslut.

Folkskolinspektörerna Karlgren, Torbiörnsson, J. A. Franzén och Renvall ut­ tala den tanken, att undervisningen i kristendomskunskap i fortsättningsskolan lämpligen skulle kunna infogas som led i undervisningen i medborgarkunskap. Domkapitlet i Karlstad ansluter sig till samma tanke, och i liknande riktning yttrar sig även folkskolinspektören Fridén.

Med avseende på den läggning, som kommittén velat giva åt undervisningen i kristendomsämnet, göras från några håll anmärkningar. Domkapitlet i Uppsala fram­ håller sålunda önskvärdheten av att undervisningen sä anordnas, att lärjungarna få eu mera sammanhängande bild av den kristna kyrkans utveckling, och i denna riktning uttalar sig även seminariekollegiet i Linköping. Att undervisningen måtte meddelas efter en given läroplan och på det sätt, att den bibringar ett bestämt kunskapsmått, yrkas av domkapitlen i Skara och Västerås, vidare av folkskolestyrelsen i Borås och centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen.

Däremot utvecklar biskop Ullman i särskilt yttrande åsikter om kristendomsundervisningens i fortsättningsskolan uppgift och anordning, som i stort sett överensstämma med kommitténs tankegång. Domkapitlet i Linköping tänker sig ämnet »behandlat ungefärligen så, som kommittén tänkt sig». Svenska folkskolans vänners förvaltningsråd har »intet att invända mot den art av kristendomsundervisning, som kommittén förordar».

Strängast bedömes kommitténs förslag beträffande arten av fortsättningsskolans undervisning i kristendomskunskap i Göteborgs domkapitels utlåtande. Domkapitlet fruktar, att med den frihet, som kommittéförslaget innebär med avseende på ämnets behandling, ingen garanti vinnes för att undervisningen blir efter evangelisk lutherska grundsatser tillfredsställande, och finner, att kristendomsämnet hellre bör utgå ur fort­ sättningsskolans undervisning än upptagas på sätt kommittén föreslagit. Om däremot undervisningen på rätt sätt anordnas, synas domkapitlet alla skäl tala för att det upp­ tages i fortsättningsskolan som självständigt läroämne.

Vidare är angående de om kristendomsundervisningen i fortsättningsskolan av­ givna yttrandena att nämna, att domkapitlen i Uppsala och Linköping uttrycka sin tillfredsställelse med kommitténs tauke, att för denna undervisning biträde stundom skulle kunna påräknas av församlingens prästerskap.

Folkskolöverstyrelsen yttrar angående kristendomsundervisningen, att det synes överstyrelsen, som skulle frågan om denna undervisnings ställning ha mer än nödigt kommit att lösgöra sig från sitt sammanhang med frågan om undervisningskurserna i övrigt. Enligt förslag, som överstyrelsen lämnar i sitt utlåtande i annat sammanhang,

180 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

skulle i varje skoldistrikt finnas ett särskilt reglemente för den fortsatta undervisningen inom distriktet, och i detta reglemente skulle undervisningsplaner för de olika sko­ lorna ingå. Detta reglemente med dess undervisningsplaner och i samband därmed således även frågan om kristendomsundervisningen skulle enligt detta förslag komma att prövas och avgöras antingen av vederbörande domkapitel efter yttrande av folk­ skolinspektören eller ock av folkskolöverstyrelsen, efter det inspektören och domkapit­ let haft tillfälle att uttala sig. Under förutsättning att en sådan ordning som den av överstyrelsen föreslagna kommer till stånd, synes det överstyrelsen, som skulle frågan om kristendomsämnet i fortsättningsskolan i tillbörlig mån hava att påräkna saklig och allsidig prövning och intet vara att invända mot att ämnet erhåller en sådan ställ­ ning, som av kommittén föreslagits.

Med avseende på arten av den kristendomsundervisning, som bör förekomma i fortsättningsskolan, är överstyrelsen av samma åsikt som kommittén. Vill man, att en sådan undervisning verkligen skall i religiöst och etiskt avseende medföra en upp­ fostrande inverkan på de lärjungar, om vilka det här är fråga, synes det överstyrel­ sen uppenbart, att den läggning kommittén velat giva åt densamma är den riktiga. Detta innebär naturligtvis icke, att icke anvisningar för läraren rörande undervisningens bedrivande äro behövliga och att sådana, såsom på några håll yrkats, upptagas i en normalplan. Överstyrelsen har i en bilaga förslagsvis angivit några för den ifrågava­ rande undervisningen vägledande synpunkter.

Departementssakkunniga uttala, att de stridiga yrkanden i frågan, vilka fram­ kommit i de olika yttrandena giva anledning förutse, att ett upptagande av kristen­ domsämnet på fortsättningsskolans läroplan, vare sig som obligatoriskt eller, i enlighet med folkundervisningskommitténs förslag, såsom fakultativt, på många håll skulle mötas med ogillande samt framkalla meningsbrytningar, vilka kunde verka menligt på den nu föreslagna skolreformens genomförande,

Det torde icke kunna förbises, att för den ungdom, varom här är fråga, ett be­ hov av etisk och religiös fostran föreligger, och de sakkunniga uppskatta också till fullo värdet i detta hänseende av en kristendomsundervisning, meddelad i överens­ stämmelse med de ledande synpunkter, som av folkskolöverstyrelsen blivit framlagda. Emellertid torde det vara tvivel underkastat, huruvida förutsättningarna för meddelan­ det av en kristendomsundervisning av sådan art i regel kunna antagas vara för han­ den i fortsättningsskolan. Det synes de sakkunniga därför, som om tillgodoseendet av lärjungarnas behov av etisk och religiös fostran lämpligare och med full tillit skulle kunna överlämnas åt den kyrkliga verksamheten, så mycket mer som det stora flertalet av fortsättningsskolans lärjungar deltaga i konfirmationsundervisningen.

På grund av det ovan anförda anse de sakkunniga sig icke kunna förorda, att kristendomsämnet upptages på fortsättningsskolans läroplan såsom ett fristående läro­ ämne, vare sig obligatoriskt eller fakultativt. A andra sidan bör det ingalunda full­ ständigt uteslutas från fortsättningsskolans program utan, i överensstämmelse med vad som föreslagits i en del av de inkomna utlåtandena över kommittébetänkandet, infogas såsom ett led i skolans övriga verksamhet. Med beaktande av de av folkskolöverstyrelsen givna anvisningarna beträffande lämpligt läroinnehåll för den undervisning, varom här är fråga, vilja de sakkunniga för sin del förorda, att uti den läsning, som enligt kurs­ planen bör förbindas med undervisningen i modersmålet eller medborgarkunskap, måtte ingå bilder ur den kristna kyrkans historia jämte skildringar av märkligare religiösa personligheter från olika tider, ägnade att i sedligt-religiöst avseende inverka upp­ fostrande på de unga.

Kungl. i/fij:ts Nåd. Proposition Nr 9<i. 181

Med anledning av sakkunnigas sålunda gjorda uttalande bär föreningen svenska folkskolans vänners förvaltningsråd i skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 januari 1918 hemställt, att ämnet kristendomakunskap måtte ingå som obligatoriskt i fortsätta i ngsskolan eller om oövervinneliga svårigheter härför skulle mota-, att ämnet måtte få den av folkundervisningskommittén och folkskolöverstyrelsen förordade ställningen.

Om hälsolä­

Den ställning kommittén givit hälsoläran hav givit anledning till åt­

rans ställning.

skilliga uttalanden.

Medicinalstyrelsen, svenska provinsialläkarf'öreningen, svenska läkarsällska­ pets sektion för skolhygien samt ungefär halva antalet av det tjugutal tjänsteläkare, som avgivit särskilda yttranden, hava yrkat, att hälsoläran måtte göras till ett särskilt läro­ ämne i fortsättningsskolan. Beträffande den sexuella hygienen hava åtskilliga av de ifrågavarande läkarna uttalat sig i enlighet med kommitténs uppfattning, men svenska provinsialläkarföreningen och läkarsällskapets skolhygieniska sektion samt flertalet tjänsteläkare ha uttalat sig för att sexuell hygien borde upptagas i fortsättningsskolans läroplan. I flera fall tillfogas dock, att undervisningen däri bör förekomma, »där så ske kan», eller fiamhålles, att undervisningen bör besörjas av läkare. Frågans vikt och ämnets behandling i skolundervisning hava i särskild bilaga till det av läkarsäll­ skapets skolhygieniska sektion avgivna utlåtandet ytterligare belysts av med. lic. Karo­ lina Widerström. I samma riktning ha vidare uttalat sig professor Herrlin i Lund och folkskolinspektören Larsson i Karlstad.

Folkskolöverstyrelsen anser det önskligt, att den grundsats om undervisningens koncentration i fortsättningsskolan, som kommittén sökt göra gällande, måtte så långt möjligt fasthållas, och hyser den uppfattningen, att den ställning kommittén i sin undervisningsplan givit åt hälsoläran icke bör kunna utgöra hinder för en effektiv hygie­ nisk undervisning, lämplig som fortsättning av den i folkskolan meddelade. Den sist­ nämnda undervisningen utgör en i samband med undervisningen i naturkunnighet, sär­ skilt läran om människokroppen, ställd kurs i hälsolärans allmänna grunder, under det att den hygieniska undervisningen i fortsättningsskolan mera åsyftar en utvidgning i vissa riktningar och tillämpning på särskilda områden (hemmets hygien, yrkets hy­ gien) av det förut inhämtade. Även denna avsedda läggning av fortsättningsskolans hygieniska kurs talar för dess anknytning till undervisningen i andra ämnen.

Skulle det emellertid komma att visa sig, att en sådan ställning är för under­ visningen i ämnet ogynnsam, bör ändring vidtagas, och intet bör för övrigt hindra, att man, där särskilda skäl föreligga, utskiljer hälsoläran till ett fristående ämne. Detta måste i regel ske i de fall, där för undervisningen i hälsolära särskild lärarkraft användes.

Det vore enligt överstyrelsens åsiU ej önskligt, att åt hälsoläran gåves en sådan ställning, att den framträdde som huvudämne i skolundervisningen. Dock finner över­ styrelsen lämpligt, att i den blivande normalplanen det hygieniska momentet i medborgarkunskapens lärokurs göres något starkare framträdande, än det är i de av kom­ mittén föreslagna undervisningsplanerna. Vad beträffar den sexuella hygienen måste överstyrelsen, med stark känsla av det behjärtansvärda i de syften, som förestavat yr­ kandena på dess upptagande i undervisningsplanen, dock ansluta sig till den av kom­ mittén utvecklade uppfattningen. Kommitténs framställning vilar på omedelbar kän­ nedom om de vanskligheter, med vilka en dylik undervisning i det vida övervägande antalet fäll är förbunden och som allt för lätt kunnat medföra eu verkan alldeles mot­ satt den åsyftade. Att denna undervisning, där verkligen förutsättningarna för densamma

182 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

äro till finnandes, bör komma till stånd, därom torde meningsskiljaktighet knappast be­ höva råda. En erinran härom torde ock böra inflyta i normalplanen. Viktigt är, att lärares och lärarinnors uppmärksamhet riktas på det ifrågavarande allvarliga spörsmålet.

Det bör slutligen erinras därom, att, såsom styrelsen för svenska provinsialläkarföreningen framhållit, den verksamhet, som från skolans sida i detta stycke bör utövas, allt mera torde kunna vinna understöd genom direkt medverkan från läkarkårens sida.

Centralförbundet för nykterhetsundervisning, som avgivit utlåtande över kom­ mittébetänkandet, är ense med kommittén därom, att nykterhetsundervisningen icke bör göras till ett särskilt läroämne i fortsättningsskolan utan upptagas i anslutning till andra ämnen. Men centralförbundet kritiserar den föreslagna anknytningen enbart till hälsoläran och framhåller, att undervisningens tyngdpunkt bör förläggas till den sociala sidan av alkoholspörsmålet, samt lämnar en i enlighet härmed utarbetad kurs­ plan för nykterhetsundervisningen i fortsättningsskolan. I huvudsak sammanfaller cen­ tralförbundets uppfattning med de åsikter, som återfinnas i det inom ecklesiastikdepar­ tementet av tillkallade sakkunniga utarbetade och den 16 mars 1915 avgivna förslaget angående »planmässig nykterhetsundervisning såväl inom som utom skolan».

I anslutning till de allmänna synpunkter, som framställts av ifrågavarande sak­ kunniga och centralförbundet för nykterhetsundervisning, finner folkskolöverstyrelsen önskvärt, att nykterhetsfrågan i fortsättningsskolans undervisningsplan dels något star­ kare betonas, än som skett i kommittéförslaget, dels ock tydligt inställes jämväl under andra synpunkter än den hygieniska.

Den bör således förbindas icke blott med de hygieniska utan ock med de eko­ nomiska och sociala kursmoment, som tillhöra fortsättningsskolans undervisning. Lik­ som i kommittéförslaget bör nykterhetsfrågan i undervisningsplanen omnämnas i sam­ band med hemmets och yrkets hygien. Den bör vidare komma i betraktande i anslut­ ning till undervisningen om hemmets ekonomi i överensstämmelse med central­ förbundets och de sakkunnigas anvisning: »rusdrycksutgifterna en relativt stor post i den fattiga familjen, till och med vid måttligt rusdrycksbruk, på bekostnad av de verkligt nödvändiga utgifterna för livets nödtorft». Men även den nationaleko­ nomiska sidan av alkdiolspörsmålet bör i undervisningsplanen på ett eller annat sätt komma till uttryck. Särskilt bör dock, i samband med ett klarare framhållande i det hela av den sociala synpunkten inom ämnet medborgarkunskap, nykterhetsfrågan såsom ett socialt spörsmål framträda i ämnets läroplan, helst därigenom, att nykterhetsrörel­ sen upptages som kursmoment.

Om de före

I de utlåtanden över kommittébetänkandet, som icke härröra från

slakna anord

nimiarna för medicinska auktoriteter eller från de speciella målsmännen för den fysiska

fysisk upp­

uppfostran, finner man endast undantagsvis yrkanden på obligatorisk gym­

fostran och

gymnastik. nastik i fortsättningsskolorna. Däremot yrka medicinalstyrelsen, svenska provinsialläkarföreningen, läkarsällskapets sektion för skolhygien samt åt­ skilliga av de över betänkandet hörda läkarna, att gymnastiken måtte upptagas som obligatoriskt led i fortsättningsskolans program. Och gym­ nasterna och idrottsmännen av facket vända sig ej utan skärpa mot kom­ mittéförslaget och uppställa gent emot detta fordran på obligatorisk gym­ nastik och idrott i fortsättningsskolan. Så göra direktionen för gym­ nastiska centralinstitutet, gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium, sven-

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ,96'. lh;5

skd gymnastiklär ar sällskapet, gymnastik- och Idrottsföreningarnas riksför­ bund, gymnastik- och idrottskommiiién, svenska gymnastikförbundet, svenska simförbundet, föreningen G. C. L, förbundet för fysisk fostran, centralför­ eningen for idrottens befrämjande och samtliga gymnastikinspektörerna vid tolkskolorna. Bland dessa bestämmer centralföreningen för idrottens be­ främjande det uppställda kravet närmare till »daglig gymnastik och idrott», och. svenska gymnastddärai>ällskapet kräver »under varje skotta»en gymnastikövning av vanlig skollektions längd, d. v. s. 45 minuter Folk skolöv er styr el sen är liksom kommittén starkt intresserad av att ör gymnastikundervisningen i fortsättningsskolan göra vad göras kan men inser ock de störa svårigheter, som föreligga för ett uppfyllande av fackmännens fordringar. Ett efterkommande exempelvis av svenska, gymnaiStiklärarsällskapets anspråk skulle i de helt visst mycket talrika tall, da fortsättningsskolan blir anordnad som aftonskola med tre eller tva timmar två eller tre eftermiddagar i veckan, minska skolans i och för sig obetydliga arbetstid med en tredjedel, respektive hälften och där­ med givetvis helt omöjliggöra hela den åsyftade reformen av fortsättmngsskolans undervisningsplan. I de fortsättningsskolor, som ha sam­ lad lästid, således i allmänhet skolorna på den egentliga landsbygden i mellersta och norra delarna av landet, synes, som kommittén anmärkt, något möjligare att upptaga gymnastiken på schemat, om man bortser från den svårighet, vilken föreligger i den nästan fullständiga brist på lokaler och redskap för gymnastikundervisningen, som företrädesvis i dessa skolor ännu är radande. Därest man icke vill uppgiva det av kommittén uppställda programmet för fortsättningsskolans verksamhet och slå in på helt andra vägar, torde det, även enligt överstyrelsens mening, icke vara möjligt att för gymnastiken och idrotten i fortsättningsskolan anslå så mycken tid, som både från allmän uppfostringssynpunkt och från syn­ punkten av den fysiska utbildningen vore i och för sig ömkligt. Det vore väl ock knappast att hoppas, att en för gymnastiken och idrotten anslagen rikligare tid skulle under det närmaste årtiondet mera allmänt kunna bliva för sitt ändamål på ett effektivt sätt utnyttjad. Överstyrel­ sen anser sig under sadana förhallanden ej kunna gå längre i denna punkt än kommittén och vill således i likhet med kommittén hemställa, att en viss begränsad del — överstyrelsen föreslår intill en tolvtedel — av den obligatoriska minimitiden må, då omständigheterna därtill föranleda, kunna användas, för gymnastikundervisning och att statens bidrag till lärararvodet härvid skall utgå enligt samma grunder, som för undervisningen i allmänhet äro gällande. Vad beträffar den frivilliga gymnastiken och idrotten, förlagd utan­

184 Kung!. Maj:is Nåd. Proposition Nr 96. för den obligatoriska lärotiden, torde man hava skäl att räkna med den­ samma såsom med en ej oviktig faktor. I städer och tättbebyggda orter torde en utanför den obligatoriska läro­ tiden anordnad gymnastikundervisning kunna påräkna anslutning från ung­ domens sida, där förutsättningarna härför ej äro allt för ogynnsamma. Över­ styrelsen vill därför ock biträda kommitténs förslag, att anslag av stats­ medel under vissa begränsande villkor bör utgå för ledningen av till fort­ sätt ningsskolan anknutna frivilliga gymnastik- och idrottsövningar.

Om den all­ Såsom förut blivit nämnt har folkundervisningskommittén vid utar­ männa fort- betandet av sina undervisningsplaner haft i sikte den yrkesbestämda fortsäaningsskolans un- sättningsskolan och icke tagit någon hänsyn till den allmänna fortsättningsdervisningsskolan. Folkst olöverstyrelsen har därför funnit sig böra i sitt utlåtande lämna plan. anvisningar till lämplig undervisningsplan även för denna senare. Översty­ relsen påpekar därvid uttryckligen, att denna allmänna fortsattningsskola måste bestämt skiljas från den ar! av fortsatt undervisning, som bör an­ ordnas i sådana fall, där till följd av lärjungarnas bristfälliga förkunskapei eller saknaden av tillräckligt utbildad lärarkraft en mera utvecklad fortsättningsskola ej kan bringas till stånd. Jämväl åt den allmänna fortsättningsskolan skall, anser överstyrelsen, givas en så praktisk gestaltning som möjligt. Dess huvudämnen böra bliva medborgarkunskap och modersmål. Såsom en motsvarighet till det felande ämnet arbetskunskap föreslår överstyrelsen en utvidgning av det moment av medborgarkunskapen, som omfattar hemmet och dess föihållanden. Med utgångspunkt från de olika hem lärjungarna tillhöra torde så­ lunda kunna i undervisningen ingå en redogörelse för viktigare drag i ortens arbet-liv och i samband därmed arbetsfördelningen och dess bety­ delse bliva föremål för uppmärksamhet. Vidare bör avdelningen om hem­ mets ekonomi göras utförligare, i det att den däri ingående undervisnin gen om viktigare inkomst- och utgift-poster, om besparing och skuldsätt­ ning samt om försäkringar får något större omfattning samt förbindes med praktiska räkneuppgifter och med en enkel kurs i bokföring, närmast upptagande hushållsbokföring. I samband med undervisningen i räkning och bokföring redogöres liksom i övriga fort-ättningsskolor för det vikti­ gaste om post-, telegraf- och järnväg-försändelser i förbindelse med ifyl­ lande av vanligen förekommande blanketter. Till den ekonomiska kur­ sen torde slutligen kunna anknytas även undervisning i ritning, ehuru­ väl åt denna undervisning i den allmänna fortsättningsskolan helst synes böra givas en mera fristående ställning.

Kuni/l. Maj:Ui Nåd. Proposition Xr DO.

Aven kursen i modersmålet bör kunna utvidgas. Särskilt bör litte­ raturläsningen få större utrymme, och ökade tillfällen böra beredas lär­ jungarna till övning i språkets skriftliga behandling. Utrymme bör emellertid finnas för upptagande av ytterligare något ämne vid sidan av de sålunda förstärkta kurserna i medborgarkunskapen och modersmålet. Närmast synes ligga att söka någon motsvarighet till det från naturkunnigheten hämtade innehåll, som ingår i ämnet arbets­ manskap inom de olika typerna av fackliga fortsättningsskolor, således att i den allmänna fortsättningsskolan upptaga även ämnet naturkunnighet. Innehållet i detta ämne borde då lämpas efter ortens arbetsliv, i det att å en ort, där huvudsakligen hantverk eller industri drives, innehållet före­ trädesvis koinme att hämtas från fysikens och kemiens område, men å en ort, där jordbruket är förhärskande, företrädesvis från biologiens och geologiens. Det kan emellertid tänkas, att man å vissa orter önskade giva den allmänna fortsättningsskolan en mera humanistisk läggning genom att i densamma låta ingå icke blott modersmålet och medborgarkunskap utan även historia. Enligt överstyrelsens mening bör i dylikt fall ämnet na­ turkunnighet uteslutas. Givetvis bör ock en del av undervisningstiden i en allmän fortsättningsskola kunna upptagas av praktiskt arbete i form av slöjd eller trädgårdsskötsel. I dylikt fall synas dessa praktiska övningar kunna få åt sig anslagen den tid, som eljest skulle ägnas åt naturkunnighet eller historia. Vad överstyrelsen i det föregående yttrat om undervisningen i kristendomskunskap bör gälla även i fråga om den allmänna fortsättningsskolan. Likaledes är vad som anförts beträffande hälsoläran och nykterhetsundervisningen samt gymnastiken och idrotten tillämpligt även på denna. Departementssakkunnigci instämma i förslaget, att i de allmänna fortsättningsskolorna ämnet arbetskunskap utbytes mot sådana delar av natur­ kunnigheten^ vilka äro av särskild betydelse för ortens näringsliv, och ha intet att erinra mot att någon undervisning i slöjd och trädgårdsskötsel inlöres i dessa skolor. Däremot synes det de sakkunniga icke stå i god överensstämmelse med de praktiska synpunkter, som varit bestämmande för den nya forsättningsskolans program, att ämnet naturkunnighet skulle ' kunna i den allmänna fortsättning-skolan i vissa fall helt uteslutas och ersättas med historie Den historieundervisning, som enligt folkskolöver­ styrelsens förslag skulle kunna förekomma i denna skola, borde enligt de sakkunnigas förmenande anknytas till undervisningen i modersmål och medborgarkunskap. De sakkunniga framhålla även i detta sammanhang Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 24

186 Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

lämpligheten av att meddela undervisning om olika yrken för att därmed underlätta lärjungarnas yrkesval.

Om de före­

De förslag till undervisning splaner för olika typer av fortsättningsslagna under- , , visningspla- Skolor, som kommittén lämnat i sitt betänkande, synas i det hela hava norna. rönt gillande. Folkskolöverstyrelsen, som vid behandlingen av det före­ liggande ärendet tillkallat sakkunniga från olika områden av det prak­ tiska livet, såväl arbetsledare som arbetare och i några fall även vid yrkesskolor eller andra praktiska skolor anställda lärare, har i samråd med dessa sakkunniga dels underkastat de av kommittén lämnade undervisningsplanerna revision, dels utarbetat ytterligare ett antal planer för andra skoltyper än de av kommittén upptagna. De exempel på undervisningsplaner, vilka överstyrelsen sålunda fått till stånd, äro såsom bi­ lagor fogade till överstyrelsens utlåtande. De böra enligt överstyrelsens uttryckliga uttalande närmast betraktas såsom angivande de områden, inom vilka undervisningen har att röra sig, eller det förråd, varur den enskilda skolan eller läraren har att göra sitt urval. Ur­ valet måste både till omfattning och innehåll bestämmas med hänsyn till förhandenvarande omständigheter, särskilt den före­ gående folkskolekursens beskaffenhet och fortsättningsskolekursens längd. Redan de mycket skilda förutsättningar, under vilka fortsättningsskolorna måste komma att arbeta, gör det omöjligt att föreskriva genomgåendet av vissa bestämda lärokurser.

Departementssakkunniga anse sig i fråga om kursplanerna böra fram­ hålla vikten därav, att då verkliga kursplaner för fortsättningssko­ lorna komma att utarbetas, en begränsning av det nu angivna omfattande läroinnehållet vidtages. I annat fall föreligger den faran, att undervisningen breder ut sig över så vidsträckta områden, att de kunskaper den kan bibringa lärjungarna bliva av allra ytligaste art. Allt för omfattande kursplaner äro ock ägnade att beträdande undervis­ ningens resultat väcka för stora förhoppningar, vilka sedan icke kunna förverkligas.

Om den före­

Mot kommitténs framställning rörande timför delning en har från ett slagna timpl nnen. och annat håll uttalats, att åt medborgarkunskapen bort givas något större utrymme och åt arbetskunskapen i samband därmed något mindre, och * från några håll, att tiden för kristendomsundervisningen väl snävt be­ gränsats, varjämte av målsmännen för den fysiska utbildningen, såsom i det föregående omtalats, uppställts omfattande krav på andel i den obliga­ toriska lärotiden för gymnastikundervisningen.

KuiiijL Maj: 1.1 Nåd. Proposition Nr Hd. 187

Folkskolöverstyrelsen finner för sin del intet att erinra mot kommit­ téns förslag härutinnan, om man fasthåller vad kommittén betonat, att en enhetlig timplan, passande för alla fortsättningsskolor, icke låter sig uppställa och att de angivna gränserna böra med hän­ syn till olika förhållanden kunna tänkas i olika riktningar för­ skjutna.

Med avseende på lärotidens fördelning i den allmänna fortsättningsskolari finner överstyrelsen lämpligt, att en tredjedel eller intill hälften av tiden anslås åt medborgarkunskapen, från en fjärdedel till en tredjedel åt modersmålet och från en sjättedel till en fjärdedel åt det tredje större ämnet. För kristendomskunskapen liksom för gymnastiken bör lärotiden bestämmas på samma sätt som i fråga om »yrkesfortsättningsskolan».

Det av folkundervisningskommittén framlagda förslaget till grunder Departe-

mentschefen. för den yrkesbestämda fortsättningsskolans undervisning spion finner jag mig kunna i allt väsentligt biträda. Jag anser det vara ett lyckligt grepp av kommittén att hava samlat fortsättningsskolans undervisning på de tre huvudämnena arbetskunskap, medborgarkunskap och modersmålet. Kom­ mitténs förslag i denna punkt har ju också vunnit så gott som odelat bi­ fall hos de myndigheter, som uttalat sig därom. Jag har endast i föl­ jande avseenden några smärre erinringar att framställa.

Vad först angår ämnet arbetskunskap, hänvisar jag till vad jag förut anfört om yrkessynpunktens tillämpning på fortsättningsskolans arbete. Jag har å ena sidan skänkt denna synpunkt varmt erkännande men å andra sidan framhållit, hurusom de förhandenvarande förhållandena med nödvändighet komma att pålägga densamma en bestämd begränsning. Över­ huvud anser jag mig kunna ansluta mig till vad departementssakkunniga i denna punkt anfört.

I fråga om ämnet medborgarkunskap har jag ingen annan erinran att göra än att jag i likhet med folkskolöverstyrelsen anser, att den so­ ciala synpunkten bör i det hela något klarare framträda, än vad kommit­ tén föreslagit, ävensom att i samband härmed den i fortsättningsskolan förekommande nykterhetsundervi•mingen huvudsakligen bör anknytas till detta ämne. En sådan anordning överensstämmer med den numera all­ mänt uttalade uppfattningen, att sagda undervisning bör i främsta rum­ met anläggas efter sociala, ej efter hygieniskt-biologiska synpunkter.

Av de skäl, som av departementssakkunniga anförts, anser jag, att ämnet kristendomskunskap ej bör upptagas som ett självständigt ämne på fortsättningsskolans undervisningsplan.

Vad beträffar undervisningen i ämnet hälsolära inom fortsättnings-

188 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 90.

skolan, synes det mig uppenbart, att den ställning kommittén i sin undervisningsplan givit detta ämne bör kunna möjliggöra en verkligt effektiv hygienisk undervisning. Givetvis innebär kommitténs förslag icke något hinder för att, där förhållandena i övrigt lämpa sig därför, såsom då särskild lärarkraft finnes att tillgå, ämnet kan erhålla en mera fristående ställning. Under alla förhållanden är emellertid önskvärt, att ämnet fål­ en behandling, som ställer det in under samma huvudsynpunkter, som i övrigt äro de bestämmande för fortsättningsskolans undervisning. I sådant avseende vill jag med särskilt eftertryck framhålla synpunkterna av hem­ met och yrket. Såväl hemmets som yrkets hygien böra bliva tillbörligt beaktade. Vad särskilt angår den sexuella hygienen, uppskattar jag till fullo de behjärtansvärda syften, som kunna hava föranlett yrkandena på detta ämnes upptagande på fortsättningsskolans undervisningsplan, men jag instämmer icke desto mindre i den från erfaret uppfostrarhåll utta­ lade meningen, att de vanskligheter, med vilka ett obligatoriskt införande av undervisning i sexuell hygien skulle vara förknippat, bör mana till att man här går fram med stor varsamhet. Ett aldrig så välmenat nit kan eljest åstadkomma motsatsen till vad man vill vinna. Där förutsätt­ ningarna — framför allt de personliga — äro förhanden för en under­ visning i ämnet, bör dock givetvis en sådan kunna komma till stånd.

Beträffande ämnet gymnastik har folkskolöverstyrelsen, såsom jag förut omnämnt, i likhet med folkundervisningskommittén hemställt, att en .viss begränsad del — överstyrelsen föreslår intill eu tolvtedel — av den obligatoriska minimitiden må, då omständigheterna därtill föranleda, kunna användas till gymnastikundervisning och att statens bidrag till lärararvodet skall utgå enligt samma grunder, som för undervisningen i allmänhet äro gällande. Överstyrelsen Biträder också kommitténs förslag, att anslag under vissa begränsande villkor bör utgå för ledningen av till fortsättningsskolan anknutna frivilliga gymnastik- och idrottsövningar.

Det synes mig uppenbart, att den ställning, gymnastiken efter kom­ mitténs förslag skulle komma att få vid fortsättningsskolan, ej bleve synner­ ligen stark. Sannolikast är väl, tyvärr, att gymnastiken, ställd såsom fakulta­ tiv, mångenstädes skulle komma att helt uteslutas. A andra sidan synes mig just fortsättningsskolan vara en av de skolformer, som framför andra borde vara ägnad att bland allmänheten sprida intresse för gymnastik och idrott. Skolans lärjungar befinna sig ju i den ålder, då både hågen för kroppsliga övningar och behovet av sådana är som störst. Tanken på att till fortsättnings-kolan knyta statsunderstödda frivilliga gymnastik- och idrottsövningar finner jag även av detta skäl mycket tilltalande.

Det är emellertid särskilt två omständigheter, som äro ägna-

Kung/. Maj:ts Nät/. Proposition Nr !M>. 189 de att ingiva betänkligheter mot att nu på eu gång taga steget fullt ut och göra gymnastiken obligatorisk i fortsättningsskolan. Den ena är den knappt tillmätta undervisningstiden oeli den därmed förknippade faran att införa en alltlör stark splittring i undervisningen. Den andra är den, särskilt på landsbygden, förhandenvarande allmänna bristen på lämpliga gymnastiklokaler och erforderlig gymnastikredskap. Och härvid inträffar det ogynnsamma förhållandet, att i de fall, då liden eljest skulle räcka till som bäst — närmast i de allmänna fortsättningsskolor, som utan tvivel till eu början komma att i ej ringa antal upprättas pa landsbygden — franvaron av de nödiga yttre betingelserna är som allmännast. Jag håller emellertid före, att i de blivande bestäm­ melserna för fortsättningsskolan bör uttryckligen utsägas, att där omstän­ digheterna sadant medgiva, bör gymnastik upptagas på skolans timplan.

De förslag till undervisningsplaner för olika ttjper av fortsättningsskolor, som kommittén och överstyrelsen lämnat, innehålla eu rikedom av beaktansvärda uppslag och synpunkter och torde därför också komma att bliva till en betydelsefull vägledning för arbetet i fortsättningsskolan. Jag anser mig emellertid böra särskilt understryka dels överstyrelsens ord, att dessa planer böra närmast betraktas såsom angivande det förråd, varur den enskilda skolan eller läraren har att göra sitt urval, dels ock det av departementssakkunniga uttalade önskemålet, att då verkliga kursplaner för fortsättningsskolorna en gång komma att utarbetas, en begränsning av det genom de framlagda planerna angivna omfattande läroinnehållet måtte vidtagas.

Vad slutligen beträffar den allmänna fortsättningsskolan, så håller jag det för en förtjänst, att folkskolöverstyrelsen framlagt en undervisningsplan även för denna skolform. 1 fråga om den framlagda planen finner jag mig böra uttala den önskan, att densamma, trots sin mera allmänna läggning, måtte bereda ett ej allt för knappt tillmätt utrymme åt under­ visningen såväl om ortens arbetsliv och näringsförhållanden som ock i allmänhet om olika yrken för att därmed underlätta lärjungarnas yrkesval. Jag finner det också önskvärt, att i den mån så kan ske undervisning i slöjd, trädgårdsskötsel och husligt arbete införas i dessa skolor. Däremot finner jag, i likhet ined de departementssakkunniga, överstyrelsens alternativa förslag att utbyta ämnet naturkunnighet mot ämnet historia icke stå i god överens­ stämmelse med grundprinciperna för den reformerade fortsättningsskolan.

3) Fort&ättningsskolans lärotider.

Då lärjungarna i fortsättningsskolan i allmänhet redan trätt ut i det praktiska arbetslivet, kan denna skola icke under någon större del av året

190 Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .96.

taga deras huvudsakliga tid i anspråk utan måste i jämförelse med fler­ talet andra läroanstalter, åtnöjas med en ganska begränsad undervisningstid. I fråga om undervisningstidens ändamålsenligaste förläggning och fördelning hava olika meningar framträtt. Detta är förklarligt, då det här gäller ej allenast att anpassa tiderna för undervisningen efter olika förhållanden på skilda orter utan ock att tillgodose skiljaktiga, stundom stridiga intressen på samma ort. Så måste ju å ena sidan tillses, att lärotiderna bliva ur undervisningens synpunkt i möjligaste mån lämpliga, men å andra sidan får arbetet i yrket icke lida otillbörligt intrång genom ur dess synpunkt alltför ofördelaktiga undervisningstider. Och under alla förhål anden krä­ ver hänsynen till lärjungen själv, att tiderna för såväl skolundervisningen som yrkesarbetet bliva reglerade på ett med hans bästa förenligt sätt. Om denna fråga yttrar folkundervisningskommittén:

Folkunder­ Bland de nuvarande fortsättningsskolorna kan man med avseende på lärotidens visnings- fördelning och förläggning urskilja två huvudgrupper, den ena med eu mera samman­ kommittén. trängd och den andra med en mera utbredd årlig lärotid. I det förra huvudslaget av fortsättningsskolor samlas undervisningen på ett mindre antal veckor med en normal undervisningstid av omkring trettio timmar i veckan och fortgår antingen i en följd eller fördelas, med ett kortare uppehåll för mellanliggande ferier, på två terminer. I det senare huvudslaget av fortsättningsskolor däremot utbredes undervisningen över en längre tid av året, vilket kan ske antingen på det sättet, att lärjungarna en hel arbets­ dag i veckan sysselsättas i skolan (s. k. endagsskolor), eller ock så, att veckans läro­ timmar fördelas på flera eller färre dagar med kortare undervisningstid för varje dag. Det sistnämnda alternativet innebär i sin ordning flera olika möjligheter för undervis­ ningstidens fördelning och förläggning, beroende dels därpå att två eller flera av vec­ kans dagar kunna tagas i anspråk för undervisningen med en daglig lärotid av exem­ pelvis tre eller två timmar, dels därpå att undervisningen kan förläggas ej blott till aftnarna, såsom gällande författningar synas förutsätta, utan ock till morgon- och för­ middagstimmarna eller de tidigare eftermiddagstimmarna.

Utom dessa båda huvudslag av fortsättningsskolor med hela den årliga lärotiden antingen samlad eller utbredd kunna också mellanformer förekomma, d. v. s. sådana skolor, där under en del av arbetsåret undervisningstiden är mera sammanträngd och under den övriga delen mera utbredd. Om den årliga lärotiden är 180 timmar, kan exempelvis halva detta timantal samlas på tre veckor med trettio undervisningstimmar i veckan och den återstående hälften fördelas på ett större antal veckor med kortare undervisningstid i veckan.

Då de nu omnämnda möjligheterna för fortsättningsskolans anordning med avseende på undervisningstiden givetvis icke äro för alla orter och förhållanden lika lämpliga, måste, vid bestämmandet av fortsättningssko­ lans lärotider anpassning ske efter på vederbörande ort rådande särskilda förhållanden och behov. Med avseende härp i anför kommittén följande:

Vad till en början den egentliga landsbygden vidkommer, vill kommittén, med hänvisning till en mångenstädes redan hävdvunnen praxis, för sin del förorda den sam­

Kung!. Maj:Is Nåd. Proposition Nr !)6. in

läde lärotiden och anser, att denna i allmänhet helst bör förläggas till vintermåna­ derna, t. ex. januari och februari eller ock december, januari ocli februari med eu kor­ tare ferietid vid jul och nyår. Skälen härtill äro dels nödvändigheten att söka finna en ur jordbruksarbetets synpunkt lämplig undervisningstid, dels den hänsyn, som här, då folkskolan ofta har blott en lärare, som väl i regel även blir fortsättningsskolans lärare, måste tagas till lärotiderna i den egentliga folkskolan. I det förra hänseendet synes undervisningens förläggande till vintermånaderna vara ur jordbruksnäringens syn­ punkt särdeles ändamålsenligt, enär lärjungarna då icke hindras från att deltaga i jord­ bruksarbetet de tider av året, då denna näring allra mest är i behov av arbetskrafter. Och i det senare hänseendet är det för folkskolans lärare uppenbarligen vida lättare att på ett tillfredsställande sätt handhava undervisningen i fortsättningsskolan, om tiden härför förlägges till den egentliga folkskolans ferier, än om han under de ordinarie skolterminernas eftermiddagar, då han ofta har att undervisa folkskolebarnen i slöjd, tillika skall fullgöra ett krävande arbete i fortsättningsskolan.

I de trakter av landet, där folkskolans julferier äro korta och sommarferierna däremot långa, måste visserligen, med den nu förordade anordningen, en förskjutning av folkskolans terminer äga rum, så att sommarferierna bliva kortare och vinterferierna i motsvarande grad längre. Med en beräknad årlig lärotid av 6 veckor i fortsättningsskolan och 34 ya veckor i folkskolan bliva, därest julferierna för läraren och eventuellt fortsättningsskolans lärjungar inskränkas till 2 eller 2 ]/2 veckor, folkskolebarnens ferier så fördelade, att 8 eller 8 V2 veckor komma på de mörkaste vintermånaderna och 91/., eller 9 veckor på sommarmånaderna. Eu dylik anordning är redan nu den vanligaste i landsbygdsdistrikt, där fortsättningsskola finnes. Om den årliga lärotiden i fortsätt­ ningsskolan begränsas till 4 veckor, vilket under vissa förutsättningar bör vara möjligt, kunna folkskolebarnens sommarferier få eu längd av ända till 11 eller 111/2 veckor. Även i det fall att folkskolans läsår utsträckes till att omfatta exempelvis 36 veckor, synes följaktligen tiden för sommarlovet kunna bliva tillräckligt lång.

Då kommittén i det föregående betecknat eu viss del av vintern såsom den i all­ mänhet lämpligaste lärotiden i landsbygdens fortsättningsskolor, har den företrädesvis tänkt på förhållandena i de egentliga jordbruksbygderna. I eu sådan landsbygd åter, där skogshantering är huvudnäringen, torde det, ur synpunkten av denna närings behov av arbetskrafter särskilt under vintern, vara ändamålsenligare att förlägga un­ dervisningen i fortsättningsskolan exempelvis till den tidigare delen av sommaren.

Vidkommande sedan städer och stadsliknande samhällen är utan tvivel den mera utbredda tiden, med hänsyn till där rådande förhållanden, den för fortsättningsskolan ändamålsenligaste. Dels torde fortsättningsskolan på dylika orter, till följd av den rik­ ligare tillgången på lärare, icke i samma grad som på den egentliga landsbygden vara beroende av folkskolans lärotider, dels är det för de i städerna företrädda yrkena säker­ ligen tämligen likgiltigt, huruvida de minderåriga arbetarna under eu mera utbredd eller en mera samiad tid besöka fortsättningsskolan, dels slutligen bör det för lärjun­ garna själva, som mera i städerna än på landsbygden äro utsatta för skadliga inflytelser, vara gagneligt, om de under en längre tid av året stå under skolans omvårdnad.

Då kommittén alltså för städer och med dem jämförliga samhällen förordar den mera utbredda lärotiden, vill den samtidigt fästa uppmärksamheten på att det med hänsyn såväl till lärjungarnas förvärvsarbete som ock till behovet av undervisningens samman­ hållning är önskvärt, att tiden icke alltför mycket splittras. Är t. ex. antalet lärotim­ mar i veckan sex, vill kommittén i första rummet förorda, att dessa antingen samlas på eu dag (endagsskola) eller ock fördelas på två dagar i veckan med tre undervis-

192 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

ningstimmar per dag, och i andra rummet, att de fördelas på tre dagar med två undervisningstimmar per dag. Mindre ändamålsenligt torde det däremot vara. att under­ visningstiden splittras ända därhän, att blott en undervisningstimme kommer på varje skoldag.

Emellertid äro — fortsätter kommittén — möjligheterna för förlägg­ ningen och fördelningen av fortsättningsskolans arbetstider så talrika och de lokala förhållanden, till vilka det gäller att här taga hänsyn, så mång­ skiftande, att största möjliga frihet synes böra tillerkännas de lokala skol­ myndigheterna vid ordnandet av denna angelägenhet. Endast i tvenne hänseenden är en begränsning av kommunernas bestämmanderätt på detta område, enligt kommitténs uppfattning, erforderlig.

Den första begränsningen avser förhållandet till den egentliga folkskolans under­ visningstid. Enligt nu gällande bestämmelser hava skoldistrikten rätt att, i fall av be­ hov, av denna tid för den fortsatta undervisningen använda högst fyra veckor. Eolkskolaus läsår är emellertid i värt land i allmänhet så kort, att det, eldigt kommitténs åsikt, icke kan utan verklig skada göras kortare. Eu beskärning av den årliga läro­ tiden synes vara så mycket mindre tillrådlig, som skolplikten i folkskolan hos oss i verkligheten blir i de allra flesta fall inskränkt till sex år.

Kommittén vill därför göra det uttalandet, att fortsättningsskolans arbetstid under inga förhållanden bör få inkräkta på den för folkskolan lagstadgade undervisningstiden.

Den andra erforderliga begränsningen av de lokala skolmyndigheternas rätt att bestämma lärotiderna avser undervisningstidens utsträckning till sena aftontimmar. Såväl i värt land som i andra länder har på vissa häll framträtt en ganska stark benägen­ het att låta undervisningen ej mindre i de såsom aftonskolor anordnade fortsättningsskolorna än ock i vissa med dem likartade läroanstalter, såsom hos oss de lägre tekniska yrkesskolorna, taga sin början, först sedan de minderårigas arbete för dagen i fabriker, verkstäder eller på andra arbetsplatser redan avslutats. Det har därför ej sällan in­ träffat, att undervisningen, som kanske begynt först omkring kl. 7 på aftonen, i vissa f.dl utsträckts ända till kl. 9, 9,30 eller 10 på kvällarna. Uppenbart borde dock vara, att detta är mycket olämpliga tider för meddelande av skolundervisning åt så unga personer, som här är fråga om. Ej nog med att rätt många lärjungar redan vid sin ankomst till skolan äro uttröttade av dagens föregående sysselsättningar; om alla torde med säkerhet kunna påstås, att deras mottaglighet för undervisning och deras förmåga av intellektuellt arbete över huvud äro väsentligt mindre under de sena kvällstimmarna än under dagens övriga tider. Dessutom måste det, särskilt vad de större städerna beträffar, ur disciplinär synpunkt anses betänkligt, att lärjungarna dragas från hemmen under de tider av dygnet, varom här är fråga.

Flerstädes i utlandet har man gjort sådana erfarenheter om den sena aftonunder­ visningens menliga följder for både undervisning och disciplin, att det befunnits nöd­ vändigt att genom särskild lagstiftning förebygga undervisningstidens ut-träckning ut­ över ett visst klockslag. Så kräves t. ex. i Preussen i regel som villkor för erhållande av statsbidrag tdl de industriella fortsättniugsskolorna, att undervisningen ej pågår längre än till kl. 8 e. m. I Nedre Österrike får undervisningen i samma slag av skolor

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 193 ej förläggas till tiden mellan kl. 7 e. m. och 7 f. in. Beträffande Wurttembergs yrkestortsattningsskolor är föreskrivet, att undervisningen skall vara avslutad senast kl. 7 e. m. oamma sluttid är fastställd för de obligatoriska fortsättningsskolorna i Miinchen. I vårt land hava olika meningar uttalats beträffande den tid på dagen, då under­ visningen i dylika skolor senast bör vara avslutad. Så har t. ex. kommittén för av­ givande av förslag till den lägre tekniska undervisningens ordnande, med avseende på de förutnämnda av denna kommitté planerade obligatoriska lärlingsskolorna, föreslagit, att undervisningstiden skulle förläggas till vardagar mellan kl. 7 f. m. och kl. 7 e. m. Handelsundervisningskommittén, som bland annat avgivit förslag till inrättande av s. k. handelsaftonskolor med en inträdesålder av 12, i vissa fall 13 år, bar däremot ansett sig kunna förorda aftonundervisning så sent som till kl. 9,30, resp. 10 e. m. Eu för­ medlande ståndpunkt intages av styrelsen för Sveriges hantverksorganisation. I sitt yttrande över den tekniska undervisningskommitténs betänkande hänvisar denna styrelse bland annat till svårigheten att på mindre och medelstora platser förvärva lämp­ liga lärarkrafter för de föreslagna lärlingsskolorna, om sluttiden fastställes till så tidig timme som kl. 7 e. m., och framhåller som sin åsikt, dels att tiden för vissa obligatoriska ämnen bör kunna utsträckas åtminstone till kl. 8 e. m., dels att för frivilliga läroämnen som kunna komplettera lärlingsskolans ordinarie undervisning, skolstyrelserna böra äga full frihet att bestämma eu senare tid än den nu nämnda. Folkundervisningskommittén anser det visserligen vara lyckligast, om undervisningen i fortsättningsskolan, där denna anordnas som aftonskola, avslutas senast kl. 7 e. m. Men då en allmän föreskrift härom möjligen icke skulle taga tillräcklig hänsyn till industriens och yrkenas berättigade intressen eller till på vissa orter rådande särskilda förhållanden, vill kom­ mittén inskränka sig till det uttalandet, att det bör genom lagstiftning bestämmas, att undervisningstiden i fortsättningsskolan icke får utsträckas längre än till kl. 8 e. m.

Slutligen har kommittén i detta sammanhang berört frågan, huru lång en undervisning stimme i fortsättningsskolan rätteligen bör vara. Med avseende på folkskolan har kommittén föreslagit en inskränkning till 45 minuter. En dylik inskränkning torde icke vara lämplig med avseende på fortsättningsskolan, vurs lärjungar ej allenast äro äldre utan därtill ofta, nämligen i alla de fall, då lärotiden är utbredd över ett större antal undervisningsdagar, hava en betydligt kortare lärotid för vaije skoldag än folkskolebarnen. Kommittén anser därför, att en undervisningstimme i fortsättningsskolan bör beräknas till sextio minuter, dock att tiden för en rast av tio minuter mellan omedelbart på varandra följande lärotimmar må inräknas i dessa.

Mot yrkandet, att fortsättningsskolan ej bör få inkräkta på folkskolans

Myndighe­

arbetstid, hava inga gensagor blivit framställda. terna Att den senaste tiden på dagen för arbetets avslutning i fortsättnings­ skolan måtte bestämmas icke till kl. 8 utan till kl. 7 e. m. yrkas av Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 käft. (Nr 96.) 25

194 Kungl. Maj:ts 1Nåd. Proposition Xr 96. seminariekollegierna i Karlstad och Kalmar, av Linköpings stads folkskolestyrelse och folkskolinspektör, av svenska läkarsällskapets sektion för skolhygien, av svenska provinsiallåkarföreningens styrelse samt av åtskilliga tjänsteläkare. Inom Sveriges allmänna folkskollärarförening hava 89 kretsar röstat för att undervisningen bör vara avslutad senast kl. 7 e. m. och 122 kretsar ställt sig på kommitténs ståndpunkt i frågan. Det bör i samband härmed nämnas, att kommittén starkt framhållit önskvärdheten av att grän­ sen för skolarbetets avslutande kunde sättas till kl. 7 e. m. men med hänsyn till industriens och yrkenas intressen och till på vissa orter rådande sär­ skilda förhållanden funnit sig böra avstå från att föreslå detta.

Mot en lektionstid av större längd än 45 minuter opponera sig nyss­ nämnda två seminariekollegier, medicinalstyrelsen (dock endast i fråga om lektioner i teoretiska ämnen), läkarsällskapets skolhygieniska sektion och en del av de i ärendet hörda läkarna, under det att några av de senare ej finna skäl till invändning mot kommittéförslaget i denna punkt.

Folkskol­ I likhet med kommittén anser folkskolöverstyrelsen det högeligen ömk­ överstyrelsen. ligt, att undervisningstiden i fortsättningsskolan icke utsträckes längre än till kl. 7 e. m. De skäl, som kommittén anfört mot en hemställan om lagstiftning i sådan riktning, bär överstyrelsen dock fått ytterligare under­ strukna av flera av de sakkunniga från det industriella arbetsområdet, med vilka överstyrelsen haft tillfälle att samråda, överstyrelsen finner sig ock höra ansluta sig till kommitténs förslag, att det måtte genom lag­ stiftning bestämmas, att undervisningstiden i fortsättningsskolan icke får utsträckas längre än till kl. 8 e. m.

Beträffande lektionstidens längd anser överstyrelsen, att vid hel läs­ dag undervisningstimme må kunna bestämmas till en längd av endast 45 minuter. Då undervisningen däremot är fördelad i små portioner med två eller tre undervisningstimmar på dagen, synas de hygieniska skäl, som anförts för den kortare lektionstiden, få mindre giltighet och däremot olägenheterna från undervisningens synpunkt av en kort lektionstid bliva större. Lärjungarna komma i allmänhet till dessa arbetsstunder med sin­ nena upptagna av intrycken från det, som mött dem under dagen, det ta­ ger en viss tid att få dem så att säga inställda på det intellektuella ar­ betet, undervisningen får ej vara alltför kortvarig, om den över huvud taget skall göra sig gällande och kvarlämna något varaktigare intryck, överstyrelsen hemställer således för sin del, att undervisningstimme i fortsättningsskola bestämmes till att omfatta en tid av 60 minuter, tiden för en rast av 10 minuter mellan omedelbart på varandra följande lärotimmar däri inräknad, dock att vid hel läsdag undervisningstimmes längd må kunna bestämmas till endast 45 minuter.

luingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9(1. 195

Beträffande frågan om lärotiderna framhåller överstyrelsen dessutom i huvudsaklig överensstämmelse med kommittén, att i de fall, där fortsätt­ ningsskolans lärotid är utbredd över en större del av året, såsom i all­ mänhet i städer och industrisamhällen måste bliva händelsen, det från skolarbetets synpunkt sett är att anse som fördelaktigast, om detsamma kan samlas till en hel läsdag i veckan. Den s. k. endagsskolan är således på sådana orter den anordning, som enligt överstyrelsens åsikt bör efter­ strävas allestädes, där lärjungarnas förvärvsarbete ej ställer avgörande hinder däremot. Därnäst att förorda är lärotidens fördelning på två vecko­ dagar.

Överstyrelsen erinrar ock därom, att den frihet från yrkesarbetet, som för skolundervisningen måste beredas lärjungarna, i vissa fall med fördel kan förläggas icke till aftonen utan till morgonen. Detta torde särskilt gälla i fråga om handelsfortsättningsskolorna. Det är alltid en fördel, att lärjungarna ej komma till sitt skolarbete uttröttade av annat arbete, och för principalerna till de i handel såsom biträden eller såsom springgossar och springflickor anställda lärjungarna i handelsfortsättningssko­ lorna torde det vara lättare att undvara dessa unga arbetare under den tidigare än under den senare delen av dagen.

Departe-

Departementssakkunniga föreslå beträffande fortsättningsskolans läro­

mentssak

tider följande bestämmelser: kunniga

I fråga om förläggningen och fördelningen av fortsättningsskolans arbetstider bör största möjliga frihet tillerkännas de lokala skolmyndigheterna, dock med följande in­ skränkningar :

fortsättningsskolans arbetstid bör under ingå förhållanden få medföra inskränkning i den för folkskolan lagstadgade undervisningstiden;

undervisningstiden i fortsättningsskola får icke utsträckas till senare tid än kl. 8 e,' m.;

undervisningstimme i fortsättningsskola skall beräknas till 60 minuter, dock att tiden för en rast av 10—15 minuter mellan omedelbart på varandra följande lärotim­ mar må inräknas i dessa.

I fråga om sluttiden för det dagliga skolarbetet betona dock de sak­ kunniga, att en bestämmelse om kl. 7 e. m. såsom gränsticl för arbetet i fortsättningsskolan måste anses som ett önskemål, vilket, så snart möjlig­ het därtill förefinnes, bör förverkligas.

Departe­

Bestämmandet av fortsättningsskolans lärotider hör till de frågor,

mentschefen. vid vilkas behandling största hänsyn måste tagas till olika orters möjlig­ heter och önskemål och beträffande vilka därför också inga allmänna, mera detaljerade föreskrifter kunna eller böra givas. De närmare be­ stämmelserna härom böra hava sin plats i de särskilda skolreglementena.

196 Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 96.

Att fortsättningsskolans lärotider ej få inkräkta på folkskolans och att undervisningen i fortsättningsskolan ej får utsträckas längre än till kl. 8 e. m., äro två så naturliga begränsningar, att någon meningsskiljaktighet därom icke synes böra råda. Önskligt är givetvis också, att undervisnings­ tiden begränsas till kl. 7 e. m. i alla de fall, då så låter sig göra. och att överhuvud allt för stor splittring av arbetstiden undvikes.

Skall med arbetet i fortsättningsskolan kunna vinnas vad därmed åsyftas, erfordras uppenbarligen, att tiderna för detta arbete så bestämmas, att det icke träffar lärjungarna i uttröttat tillstånd eller att deras hälsa därigenom blottställes. Å andra sidan måste man tydligtvis räkna med en anordning, som för vederbörande arbetsgivare medför en ej alltför känn­ bar förlust av arbetskraft. Det är att hoppas, att i samma mån som de säkerligen betydelsefulla verkningarna av fortsättningsskolans arbete göra sig förnumna och därmed också insikten växer därom, att förlusten av arbets­ kraft i regel endast är skenbar, skall här i landet liksom redan skett i utlandet från arbetsgivarhåll i stegrad grad kunna påräknas det tillmötes­ gående, som behövs för att arbetet i fortsättningsskolan skall såväl i fråga om lärotiderna som i andra avseenden kunna ordnas på ett för detta arbete lämpligt sätt.

4) Fortsättningsskolans obligatoriska karaktär.

folkunder-

rranings- Då kraven på en reformering av vår fortsättningsskola blivit fram­ kommrtién. ställda, har redan sedan lång tid tillbaka jämte betydelsen av själva un­ dervisningens omläggning i praktisk riktning med styrka framhållits nöd­ vändigheten av att denna skola göres obligatorisk, om den verkligen skall kunna fylla den uppgift, som bör tillkomma densamma. Folkundervis­ ning skommittén har också lagt synnerlig vikt vid denna synpunkt och bestämt yrkat, att fortsättningsskolan bör göras obligatorisk såväl för skoldistrikten som för ungdomen.

Angående skälen för att införa skolplikt på här förevarande område anför kommittén följande:

Beträffande kommitténs egen uppfattning av den föreliggande frågan vill kom­ mittén först och främst framhålla, att den icke betraktar införande av fortsättningsskoltvång såsom något i och för sig önskvärt. Kommittén kan förstå dem, som huvud­ sakligen av ideella skål på detta område önska frihet i utvecklingen. Icke heller blundar kommittén för de svårigheter av ekonomisk eller annan art, som otvivelaktigt äro förknippade med reformens genomförande. Klart synes därför vara, att den åt­ gärd det gäller icke bör tillgripas, utan att starka skäl kunna åberopas för densamma. Men enligt kommitténs åsikt äro sådana skäl för handen.

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr DO. 197

Det torde icke kunna bestridas, att fortsättningsskolväsendets omorganisation i den riktning kommittén föreslagit är ett statsintresse av synnerlig vikt. Med hänvis­ ning till vad i kap. 1 anförts om fortsättningsskolans betydelse och om nödvändigheten av dess omgestaltning efter tidsförhållandenas krav vill kommittén bär framhålla, att vad som genom en förbättrad ungdomsuppfostran står att vinna ej mindre för arbets­ duglighetens främjande än ock för höjande av den allmänna medborgerliga bildningen utan tvivel innebär för vårt folk i materiellt och andligt hänseende ett krafttillskott, som icke är att underskatta. Med hänsyn härtill och till den skarpa tävlan i olika avseenden, som för närvarande är rådande nationerna emellan, torde man därför kunna såga, att staten för sin egen skull och ur synpunkten av det allmänna bästa har både rätt och plikt att här ingripa, i syfte att vad som på detta område behöver göras också måtte bliva gjort.

Härtill kommer, att den undervisning och uppfostran, varom fråga är, synes vara av så stort värde för de unga själva, att det icke lämpligen bör göras beroende av godtycke eller tillfälligheter, huruvida de skola komma i åtnjutande av sådan un­ dervisning och uppfostran eller icke. Visserligen vore det, ej minst på detta område, lyckligast, om allt slags tvång kunde undvikas, men liksom det, såsom förut framhållits, i flera andra länder icke befunnits möjligt att uteslutande på frivillighetens grund uppbygga ett ändamålsenligt ordnat fortsättningsskolsystem, så torde det icke heller i vårt land lyckas att utan någon form av skotvång nå det mål, vartill man med fortsättningsskolreformen syftar.

Tänka vi på vår ungdoms villighet att besöka fortsättningsskolan, så är det vis­ serligen sant, att många finnas, som lägga i dagen både iver och uthållighet vid kun­ skapers inhämtande och som därför gärna och regelbundet deltaga i den fortsatta un­ dervisningen eller skulle deltaga i sådan, om den funnes anordnad. Men om många andra gossar och flickor i fortsiittningsskolåldern torde man likväl vara berättigad saga, att de varken uppnått den förståndsmognad, som behöves för en rätt värde­ sättning av fortsättningsskolans undervisning, eller förvärvat den förmåga av uthållig viljeansträngning, som onekligen kräves, när det gäller att utan stöd av något yttre tvång regelbundet och till dess avgångsbetyg erhålles deltaga i en påbörjad under­ visningskurs. Därtill måste man räkna även med dem, som äro avgjort håglösa och ovilliga att lära, som hellre än att besöka skolan uppsöka sällskap och nöjen av tvi­ velaktigt värde. Hos en rätt stor del av den ungdom, för vilken fortsättningsskolan är avsedd, kan man alltså icke förutsätta den förståndsmognad, det allvar och det in­ tresse, som ovillkorligen måste finnas, om fortsättningsskolan skall kunna bygga på ungdomens frivilliga skolbesök.

Men även om de unga allmänt vore villiga att besöka fortsättningsskolan, skulle säkerligen i mänga fall hinder utifrån resa sig i deras väg, som det icke stode i deras makt att undanröja. Efter avslutad folkskolekurs äro de flesta gossar och flickor nödsakade att arbeta för sin utkomst. De träda in i det av skarp konkurrens präg­ lade nutida förvärvslivet. Det gäller för dem att så använda sin tid och sina krafter, att 8 tö rata möjliga vinst erhålles av deras arbete. Och att så sker är av intresse ej allenast för dem själva utan ej mindre för dem, i vilkas tjänst de arbeta. Många föräldrar, som i förvärvsarbetet eller de husliga sysslorna biträdas av sina barn, be­ finna sig i en sådan ekonomisk ställning, att de anse sig nödsakade att med eller mot sin vilja till det yttersta utnyttja barnens arbetskraft. Och vad angår sådana minderåriga, som trätt in i det industriella arbetslivet, så kräver detta mångenstädes av dem, att de inom de gränser, som lagen medgiver, åt detsamma ägna all sin tid

198 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .96'.

och alla sina krafter. Under sådana förhållanden synes det vara uppenbart, att, där intet lagstadgat skoltvång för ungdomen förefinnes, där skola många, som borde besöka fortsättningsskolan, utebliva från densamma, där skall skolgången ofta bliva ojämn eller upphöra i förtid och där skola de menliga följder för undervisning och organi­ sation inställa sig, varav man i utlandet under enahanda förutsättningar haft erfarenhet.

Ses åter frågan från synpunkten av kommunernas ställning till densamma, är det klart, att man icke allestädes kan påräkna en sådan insikt om den fortsatta under­ visningens värde eller ett sådant intresse för densamma, att det förefintliga behovet av för ungdomen obligatoriska fortsättningsskolor skulle, om kommunerna i det avse­ ende, varom fråga är, icke hade någon som helst laglig förpliktelse, bliva tillgodosett även gent emot de ekonomiska hänsyn, som kunde göra sig gällande. Ivärtom är det i hög grad sannolikt, att, därest det överlåtes åt kommunerna att själva bestämma, huruvida obligatoriska fortsättningsskolor skulle inrättas eller icke, så skulle mången­ städes även i kommuner, där behovet av dylika skolor vore synnerligen stort, så mäk­ tiga hinder mot deras inrättande uppställas, att de icke komme till stånd.

Nu beskrivna förhållanden synas alltså vara talande skäl för införande av fortsättningsskolplikt ej blott i den meningen, att de unga förpliktas att besöka för dem inrättade fortsättningsskolor, utan ock så, att kommunerna åläggas att inrätta dylika skolor. Häremot skulle emellertid möjligen kunna invändas, att de förhållanden, som göra fortsättningsskolor behövliga och som påkalla skolplikt, dock icke förefinnas i lika hög grad överallt, På somliga orter, såsom i större och medelstora städer samt vissa tättbebyggda landskommuner med utvecklad industriell verksamhet, äro de mera framträdande än i andra. Man kunde därför tänka sig eu sådan lösning av frågan, att endast sådana kommuner, som ovan nämnts, skulle äga skyldighet att inrätta för ungdomen obligatoriska fortsättningsskolor, medan åt de övriga tillerkändes rätten att, om de själva så önskade, upprätta dylika skolor. Men en lagstiftning i denna rikt­ ning, som under inga förhållanden kunde anses innebära en slutgiltig lösning av skolpliktsfrågan, skulle säkerligen i tillämpningen medföra rätt betydande praktiska svårig­ heter. Så bleve det förvisso ingen lätt sak att uppdraga gränsen mellan de kommuner, som borde vara skyldiga, och dem, som borde vara befriade från skyldigheten att upprätta obligatoriska fortsättningsskolor. Därjämte skulle utan tvivel de täta, flytt­ ningarna från arbetsplats till arbetsplats och särskilt från landsbygden till städerna komma att i många fall vålla de förvaltande skolmyndigheterna avsevärda svårigheter vid ordnandet av undervisningen, om skolplikt förefunnes blott på vissa orter, men icke på andra. Slutligen faller hela den tanken, att det skulle överlåtas åt de sär­ skilda kommunerna att bestämma, huruvida fortsatt undervisning med eller utan skol­ plikt för ungdomen skulle anordnas eller icke, på det redan anförda skälet, att denna undervisning avser att tillgodose ett statsintresse av synnerlig vikt.

När den egentliga folkskolan i början på 1840-talet lagstadgades i våld land, beslöto sig statsmakterna för att ålägga rikets samtliga kommuner att upprätta för alla barn, som icke på annat sätt erhölle undervisning, obligatoriska folkskolor. Det var ett stort och betydelsefullt steg framåt i den svenska folkbildningens historia, som då togs. Nu väntar på genomförande en skolreform av föga mindre betydelse. Mellan förhållandena då och nu råder onekligen en viss parallellism. Då funnos jämförelsevis få folkskolor inrättade, och endast en ringa procent av samtliga barn i skolåldern besökte dem. Antalet nu befintliga fortsättningsskolor är relativt litet, och blott en mindre del av den från folkskolan avgångna ungdomen åtnjuter fortsatt undervisning. Tidsförhållandena då gjorde folkskolors allmänna inrättande till ett oavvisligt behov.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 199 Nu är behovet av praktiska fortsättningsskolor på grund av tidsutvecklingens krav minst lika trängande. Då var nödvändigheten av folkskolereformen åtminstone bland de mera klarseende allmänt insedd. Nu väntar man i skilda kretsar av vårt folk på att de länge saknade praktiska överbyggnaderna på folkskolan allmänt skola komma till stånd.

På grund av vad kommittén nu anfört, anser sig kommittén böra föreslå, att allmän lagstadgad fortsättningsskolplikt införes, i det att rikets kommuner förpliktas att inrätta för ungdomen obligatoriska fortsättningsskolor.

Vad angår skyldigheten för kommunerna att inrätta fortsättningsskolor, betonar kommittén, att hinder givetvis kunna inträda för kommun att uppfylla denna skyldighet. Såsom dylika hinder angivas brist på lämp­ liga lärare eller så ringa barnantal, att kostnaderna för en skolas upp­ rättande och underhåll skulle bliva allt för stora i förhållande till elev­ antalet. I dylika fall böra enligt kommitténs mening efter på vederbör­ ligt sätt skedd prövning befrielse eller uppskov kunna meddelas. Kom­ mitténs hemställan angående kommuns skyldighet i förevarande avseende är, såsom jag redan tidigare haft tillfälle omnämna, av följande innehåll:

I varje kommun skall finnas en eller, där förhållandena sådant påkalla och med­ giva, flera fortsättningsskolor. Undantagsvis må dock, efter Kungl. Maj:ts medgivande, tvenne eller flera närliggande kommuner kunna förena sig om en gemensam fortsättningsskola, där ringare folkmängd och övriga förhållanden påkalla en sådan anordning.

Huruvida kommun må för viss tid helt befrias från skyldighet att inrätta fortsättningsskola, skall i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t prövas och avgöras.

Beträffande ungdomens plikt att besöka fortsättningsskola har kommit­ tén först upptagit frågan om den tidpunkt, då denna plikt bör inträda, och i detta hänseende hemställt, att som allmän regel måtte fastställas, att inträde i fortsättningsskola skall ske vid början av den årskurs, som inträffar närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från folkskola eller betyg om däremot svarande kunskaper erhållits. För att i någon mån råda hot på det missförhållandet, att barn alltför unga avgå från folkskolan och därför skulle komma att vid alltför tidig ålder inträda i fortsättningsskolan och följaktligen också för tidigt lämna densamma, har kommittén, såsom jag redan i det föregående nämnt, föreslagit, att i folkskolestad­ gan skulle intagas en bestämmelse av innehåll, att lärjunge icke må tillåtas avgå från folkskolan före det kalenderår, under vilket han fyller tretton år.

Beträffande frågan om huru lång tid lärokurs i fortsättningsskolan bör avse, har kommittén föreslagit, att den för lärjungarna obligatoriska under­ visningstiden skulle fastställas till minst 360 undervisningstimmar, d. v. s. en tid motsvarande två av den nuvarande fortsättningsskolans årskurser å 180 timmar. Med hänsyn därtill, att det på vissa orter, framför allt i

200 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. städer och stadsliknande industrisamhällen, måste vara både möjligt och i hög grad önskligt, att den för lärjungarna obligatoriska undervisnings­ tiden bleve något längre, har kommittén vidare hemställt, att kommun måtte tillerkännas rätt att utsträcka den obligatoriska kursen till att om­ fatta högst -540 undervisningstimmar. Till förebyggande av missförstånd påpekar kommittén, att de föreslagna ininimi- och maximitalen icke en­ ligt dess mening skulle avse det antal timmar, varunder de enskilda lär­ jungarna nödvändigt skulle deltaga i undervisningen, för att deras skol­ plikt skulle anses fullgjord, utan endast vore ämnade att beteckna läng­ den av själva skolkursen.

Den fastställda sammanlargda lärotiden skulle enligt kommitténs för­ slag fördelas på minst två år. Densamma borde dock också kunna ut­ sträckas över tre år. Denna senare anordning finner kommittén av beho­ vet påkallad särskilt i större städer samt i vissa stadsliknande samhällen i industribygder, vid större järnvägsstationer o. s. v.

Kommittén uttalar vidare som sin mening, att lärjunge bör av den lokala skolledningen kunna beviljas uppskov med inträde i fortsättning sskolan. Detta uppskov anser kommittén i regel böra begränsas till ett år och i intet fall beviljas för längre tid än till det kalenderår, under vilket den fortsättningsskolpliktige fyller femton år. Såsom övre gräns för fort­ sättningsskolpliktens fullgörande beräknar kommittén en ålder hos lär­ jungarna av aderton år. Skulle av någon anledning skolplikten icke vara fullgjord vid adertonårsålderns slut, bör enligt kommitténs mening veder­ börande skolstyrelse kunna befria från ytterligare skolgångsskyldighet.

Kommittén finner det självklart, att lärjunge även i vissa andra fall bör kunna befrias från fortsättningsskolpliktens fullgörande. Sålunda borde exempelvis sådan skyldighet icke kunna åläggas minderåriga i sådana kom­ muner eller fortsättningsskolområden, där fortsättningsskola av någon an­ ledning icke kunnat inrättas, ej heller den, som prövas åtnjuta annan till omfattningen fullt motsvarande undervisning.

Om kommittén sålunda å ena sidan finner det erforderligt, att före­ skrifter lämnas om befrielse från fortsättningsskolpliktens fullgörande, där sådan befrielse är av nöden, betonar kommittén å andra sidan nödvändig­ heten av att jämväl sådana bestämmelser givas, som kunna hava till följd, att stadgandena om skolplikt verkligen bliva effektiva. I detta avseende yttrar kommittén:

På det att ovan föreslagna skolpliktsbestämmelser må bli effektiva, äro, utöver vad som härom kan komma att stadgas i de särskilda skoldistrik­ tens fortsättningsskolregleinenten, vissa föreskrifter av mera allmän natur erforderliga. Det huvudsakliga ansvaret för skolgångens övervakande kom­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Hd. 201 mer givetvis att vila på den lokala skolstyrelsen. Men för att denna skall kunna fullgöra sina åligganden härutinnan, år det till eu början nödvän­ digt, att den har tillgång till en förteckning på alla fortsättningsskolpliktiga, som äro inom dess förvaltningsområde kyrkoskrivna. Upprättan­ det av sådan förteckning synes, i överensstämmelse med vad som gäller i fråga om folkskolan, böra tillkomma vederbörande församlings (försam­ lingars) kyrkoherde (kyrkoherdar), varemot skolstyrelsen själv bör ha till åliggande att draga försorg därom, att erforderliga anteckningar göras om huru det i varje fall sörjts för de skolpliktigas undervisning. Vidare sy­ nes det böra åligga dels föräldrar och målsmän att antingen till delta­ gande i fortsättningsskolans undervisning på bestämd tid anmäla sina fortsättningsskolpliktiga minderåriga eller ock, i händelse dessa annorstädes åtnjuta fullt motsvarande undervisning, sådant styrka, dels arbetsgivare att ej allenast bereda hos dem anställda fortsättningsskolpliktiga arbetare er­ forderlig ledighet för deltagande i undervisningen, utan även, tillika med föräldrar och målsmän, vaka över att de ordentligt fullgöra sin skolplikt.

Huru försummelser härutinnan från föräldrars och målsmäns samt arbetsgivares sida lämpligast böra beivras, är en fråga, som torde påkalla sakkunnig utredning särskilt från juridisk synpunkt och i vilken kommit­ tén icke anser sig böra avgiva något bestämt förslag. Så mycket står emellertid för kommittén klart, att det icke är möjligt att för fortsätt­ ningsskolans vidkommande på ett verksamt sätt tillämpa sådana författ­ ningsbestämmelser, som med avseende på folkskolan äro givna i folkskole­ stadgans § 51. Det förfaringssätt, som där anbefalles, är alltför vidlyftigt och omständligt, för att man ens torde kunna ifrågasätta dess tillämpning på en skola, vars årliga lärotid kan sammanträngas inom ramen av fyra till sex veckor. I vissa andra länder, där fortsättningsskolplikt finnes in­ förd, kunna för försummelser av nu ifrågavarande art böter eller eventu­ ellt fängelsestraff ådömas. Hos oss har i det förut omförmälda förslaget till lag om lärlingsväsendet i vissa yrken föreslagits liknande straffbe­ stämmelser för sådana arbetsgivare, som i väsentlig mån åsidosätta sina skyldigheter med avseende på hos dem anställda lärlingars skolgångsskyldighet. På redan angivet skäl inskränker sig kommittén här till uttalan­ de av det önskemålet, att försummelser från målsmäns och arbets­ givares sida i fråga om de fortsättningsskolpliktigas skolgångsskyldighet må kunna hastigare och verksammare beivras, än vad hithörande för folkskolan gällande bestämmelser medgiva. Slutligen framhåller kommittén, att införande av fortsättningsskolplikt bör medföra en ändring i lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 i den Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 26

202 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. riktningen, att vad som i nämnda lags § 13 stadgas om skyldighet för arbetsgivare att så begränsa den minderåriges arbetstid, att sammanlagda undervisnings- och arbetstiden för dygn ej må överstiga den i samma § medgivna högsta arbetstiden, må komma att gälla även minderårig, som fyllt femton år.

Mf tidig-

1 det utan jämförelse övervägande flertalet av de yttranden, som avgivits hétorna. över kommitténs betänkande angående fortsättningsskolan, har förslaget att fortsättningsskolan skall göras obligatorisk vunnit understöd.

Tillstyrkande Sålunda hava icke några väsentliga invändningar mot detta förslag utlåtanden. gjorts i de utlåtanden, som inkommit från domkapitlen i Uppsala, Linkö­ ping, Skara, Växjö, Karlstad, Härnösand, Luleå och Visby samt från Stockholms städs konsistorium, även om uttalandena givetvis äro varandra betydligt olika. Några av de nämnda konsistorierna hava i allmänhet an­ givit sitt gillande av kommittéförslagets huvudpunkter, andra hava utta­ lat sin principiella anslutning men på samma gång betonat svårigheterna för programmets genomförande, somliga åter, såsom domkapitlen i Växjö och Visby, hava särskilt betonat vikten av att skolan göres obligatorisk. Lunds domkapitel har icke avgivit något samfällt yttrande. Domkapitlets ordförande, biskop Billing, finner vad kommittén föreslagit om fortsätt­ ningsskolan till sitt syfte vara i hög grad behjärtansvärt samt väl ge­ nomtänkt och ändamålsenligt, och professor Holmström yttrar, att beho­ vet av en obligatorisk fortsättningsskola är så viktigt och allmänt, att det icke utan kanske obotlig skada längre låter sig undanskjutas. Länsstyrelserna yttra sig i allmänhet kortfattat, några tämligen obe­ stämt, i avstyrkande riktning endast undantagsvis. Tillstyrkande uttalan­ den i fråga om förslagets huvudpunkter, alltså även beträffande skolplik­ ten, föreligga från de flesta, bland dessa länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gottlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bo­ hus, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Norrbottens län. Av statens under år 1914 i tjänst varande folkskolinspektörer hava 25 yttrat sig angående förslaget om fortsättningsskolan, och ingen av dessa har ställt sig avvisande mot tanken på att denna skola göres obligatorisk, utan tvärt om hava de i allmänhet vitsordat nödvändigheten av att ett sådant steg tages, om skolan skall kunna få den betydelse, som bör till­ komma densamma. Några bland dem förorda en över kommitténs förslag utsträckt skolplikt i städer och liknande samhällen. Tillstyrkande uttalanden föreligga jämväl från samtliga de seminariekollegier, som yttrat sig angående förevarande angelägenhet.

Kung]. Maj:ts KM. Proposition Nr 90. 2015

Städernas folkskolestyrelser och kommunala folkskolinspektörer hylla i sina utlåtanden så gott som genomgående samma principiella åsikter som kommittén. Utlåtanden föreligga från några och tjugo ståder.

Socialstyrelsen yttrar angående frågan om skolplikt:

För att giva nödigt underlag för fortsättningsskolans utveckling bär kommittén ansett sig böra förorda tvång såväl för kommunerna att upprätta dylika skolor som för landets ungdom att besöka desamma. Mot förslaget i denna punkt har styrelsen ingenting att erinra, så mycket mindre som styrelsen i likhet med kommittén finner tvångsföreskrifter i nyssnämnda avseende vara den enda säkra vägen för vinnande av det med fortsättningsskolan avsedda ändamålet. Beträffande skyldigheten för kommu­ nerna att upprätta fortsättningsskolor torde man dock på grund av de lokala förhål­ landena i vårt land — brist på kompetenta lärarkrafter, befolkningens glesboddbet m. m. — böra redan från början göra klart för sig, att Kungl. Maj:ts rätt att medgiva dis­ pens för nämnda skyldighet måste förväntas komma i tillämpning i ganska avsevärd utsträckning.

Socialstyrelsen framhåller vidare vikten av att även de barn, som lämnat folkskolan utan att hava inhämtat det för avgång föreskrivna kunskapsmåttet, måtte förbindas att på något sätt deltaga i fortsatt under­ visning, samt förklarar, att den av kommittén ifrågasatta ändringen utav § 13 i lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 torde få betraktas såsom en nödvändig följd av fortsättningsskolans obligatoriska karaktär och att styrelsen sålunda anser sig böra tillstyrka ändringen i fråga.

Lantbruksakademien ansluter sig också till förslaget, att fortsättnings­ skolan göres obligatorisk och yttrar, att denna anslutning sker obetingat i avseende på ungdomens skyldighet, men däremot anser akademien, att kommunens skyldighet bör vara villkorlig »så till vida, att befrielse tills vidare eller på viss tid från denna skyldighet eller inskränkningar i den fastställda skolplanen skola kunna medgivas, där giltiga skäl till sådana undantag anföras».

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott, vilka i allmänhet yttra sig huvudsakligen med hänsyn till landsbygdens förhållanden och jordbrukets intressse, förorda också i regel, då de överhuvud i sina utlåtanden beröra frågan om skolplikten, att skolorna göras obligatoriska för såväl skol­ distrikten som ungdomen. Somliga uttala sig mera allmänt, men några, nämligen Uppsala läns, Södermanlands läns, Kalmar läns norra, Blekinge läns, Malmöhus läns, Örebro läns och Kopparbergs läns, understryka med eftertryck nödvändigheten av att skolorna bliva obligatoriska.

Även några bland de mera enskilda sammanslutningar, som yttrat sig om fortsättningsskolan, hava betonat sin anslutning till kravet på skolplikt.

Sålunda yttrar svenska lantarbetsgivarföreningens fidlmäktige genom sitt verkställande utskott,

204 Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 96.

att vad fortsättningsskolan angår, betänkandets tyngdpunkt måste anses ligga i för­ slaget om att fortsättningsskolan skall vara obligatorisk, ett steg, som säkerligen, sä­ ger utskottet, skall förefalla många, särskilt i lantmannakretsar, radikalt, och fortsätter därefter: Reformen torde dock vara mogen till genomförande, och den torde ingalunda komma att stöta på liknande motstånd som folkskolereformen av år 1842.

Sveriges allmänna handelsförenings förvaltningsutskott vill med avseende på de båda huvudpunkterna för kommitténs förslag: fortsättningsskolan? omläggning i praktisk riktning och införandet av fortsättningsskolplikt, »för sin del uttala sin bestämda anslutning till båda dessa synpunkter».

Att man inom Sveriges folkskollärarkår starkt känner behovet av att fortsättningsskolan göres obligatorisk framgår oförtydbart av de yttranden, som avgivits dels av Sveriges allmänna folkskollärarförenings centralsty­ relse, vilken stöder sina uttalanden på beslut från ej mindre än 285 krets­ föreningar spridda runt i landet, dels av föreningen svenska folkskolans vänners förvaltningsråd.

Det är helt naturligt, att man i de yttranden, som innehålla förord för den obligatoriska fortsättningsskolan, i allmänhet också framhåller, att man icke får förbise de svårigheter, som kunna möta för dess allmänna förverkligande, utan att dessa svårigheter böra i en blivande lagstiftningtill fullo beaktas.

I ett och annat fall har man dock funnit svårigheterna så stora, att man vill ställa förverkligandet av det program, som man principiellt gil­ lar, på framtiden eller åtminstone se detsamma endast stegvis och mycket långsamt genomfört. Sålunda anser domkapitlet i Västerås, att man till en början icke gärna kan sträcka sig längre än att söka få genomförd en obligatorisk ettårig fortsättningsskola med det nu för fortsättningsskolan föreskrivna timtalet och låta denna prövas eu tid.

En medelväg vid skolpliktens utsträckande till fortsättningsskolan för­ ordas i några utlåtanden, nämligen den av kommittén visserligen diskussionsvis framställda men dock icke godtagna anordningen att låta fortsättningsskolans inrättande helt eller delvis bliva en för kommunerna fri­ villig sak men göra skolan obligatorisk för lärjungarna. I sådan riktninguttalar sig särskilt länsstyrelsen i Kristianstad. I utlåtandet från domka­ pitlet i Luleå, liksom i ett par andra utlåtanden, framhålles med särskilt eftertryck, att fortsättningsskolan givetvis icke kan göras obligatorisk inom andra skoldistrikt eller å andra orter, än där de lokala förutsättningarna äro för handen, men ett sådant uttalande torde väl snarast innebära ett starkare betonande av den erforderliga anpassning efter förhållandena, som även kommittén ansett nödvändig. — Lantbruksstyrelsen finner det visserligen vara principiellt riktigt, då kommittén föreslår, att fortsätt-

Kungl. Maj:tu Nåd. Proposition Nr 96. 205 ningsskolan skall efter en fastställd övergångstid göras obligatorisk; sty­ relsen finner det emellertid med hänsyn till de praktiska svårigheter, som skulle resa sig mot förverkligandet av en dylik från flera synpunkter sett onekligen önskvärd bestämmelse, »vara riktigast att icke nu göra fortsättningsskolan obligatorisk utan dröja därmed, till dess erfarenheten fatt lägga i dagen, vad som kan vinnas genom ytterligare försök att på frivillighetens väg få den föreslagna reformen genomförd». Däremot an­ ser styrelsen, att för barnen bör införas skolplikt i de kommuner, som ansett sig kunna upprätta fortsättningsskolor. Mot den föreslagna tiden av lägst 360, högst 540 timmar har styrelsen intet att invända.

En annan modifikation i fråga om skolplikten förordas av domkapitlet i Kalmar, som anser, att i detta avseende en bestämd skillnad bör göras mellan landsbygd och städer, så att fortsättningsskolan på landsbygden får behålla sin hittillsvarande karaktär att vara frivillig med avseende på kommunernas skyldighet att anordna densamma, varemot barnen med un­ dantag av dem, som av fattigdom hindras, böra vara pliktiga att besöka skolan, där den blivit anordnad.

Såsom i det föregående framhållits, är det blott i ett jämförelsevis ringa antal fall, som myndigheterna ställa sig helt och hållet avvisande till kommitténs förslag att göra fortsättningsskolan obligatorisk.

Bland dem, som intagit denna ståndpunkt, yttrar domkapitlet i Sträng­ näs, att varje försök att göra fortsättningsskolan med dess i kommitterades förslag upptagna program obligatorisk utan begränsning skulle vara synnerligen olyckligt. Ett nytt skoltvång och därav betingade strafformer skulle verka odiöst.

Göteborgs domkapitel anser det icke »rådligt eller ens möjligt* att ålägga alla landsdelar den förpliktelse, som innebäres i förslaget om obli­ gatorisk fortsättningsskola.

Kristianstads läns hushållningssällskaps under visningskommitte', som i flera avseenden ställer sig sympatisk till kommittéförslaget, yttrar angå­ ende åtgärden att göra fortsättningsskolan obligatorisk, att denna åtgärd »torde under nuvarande förhållanden för ett mycket stort antal kommu­ ner möta så gott som oöverstigliga ekonomiska svårigheter».

Skaraborgs läns hushållningssällskap finner visserligen de av kommit­ tén framlagda förslagen avse en betydande omläggning och förbättring av folkskoleväsendet, men anser dock, att fortsättningsskolan icke bör göras obligatorisk på landsbygden.

Slutligen finnas några utlåtanden, i vilka förslagets olämplighet för vissa landsdelar betonas. Så framhålla länsstyrelserna i Västernorrlands och

206 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

i Västerbottens län, att i fråga om störa delar av Norrland förutsättningarna för förslagets genomförande endast i ringa omfattning äro för handen. Länsstyrelsen i Norrbottens län erinrar om »att förhållandena i det övre Norrland resa alldeles särskilda svårigheter mot förverkligande av kommit­ téns förslag».

Folkaxo:- Folkskolöverstyrelsen har i sitt utlåtande uttalat sin fulla anslutning

Sverstyrelsen.

till kommitténs förslag, att fortsättningsskolan göres obligatorisk såväl för skoldistrikten som för ungdomen. Angående invändningarna mot fortsättningsskolans obligatoriska karaktär yttrar överstyrelsen sig på följande sätt:

Vad beträffar de gensagor, som i ett fåtal fall riktats mot yrkandet på en obli­ gatorisk fortsättningsskola, befinnas de grunda sig dels på en väl förståelig allmän obe­ nägenhet mot ett utsträckt skoltvång, dels på farhågan för att det ifrågasatta steget är allt för stort för att vara tillrådligt, dels på ekonomiska hänsyn. Att samtliga dessa grunder äro av den allvarligaste betydelse är uppenbart, och huruvida de höra bliva bestämmande eller icke beror helt och hållet av den vikt, som man finner hora tillmätas de skäl av ekonomisk, social och sedlig innebörd, som anföras i motsatt rikt­ ning, och av den tilltro man anser sig kunna hysa till skolans förmåga att något ut­ rätta till de avsedda syftenas uppnående. Överstyrelsen delar kommitténs uppfattning i dessa avseenden och kan helt ansluta sig till den motivering, som av kommittén lämnats.

Även i fråga om enskildheterna rörande skolplikten i kommitténs försko- är överstyrelsen i det väsentliga av samma åsikt som kommittén. Så särskilt i fråga om skolkursens längd och tiden för inträde i fortsätt­ ningsskolan. Så ock i fråga om möjlighet för kommun att för viss tid befrias från skyldighet med avseende på fortsättningsskolas inrättande och i fråga om möjlighet för närliggande kommun att inrätta gemensam fort­ sättningsskola. Något mera utförligt yttrar sig överstyrelsen blott angående lärjungar­ nas befrielse från fullgörande av skolplikt och anför därutinnan följande:

De av kommittén föreslagna detaljbestämmelserna angående uppskov med och be­ frielse från skolpliktens fullgörande samt angående åtgärder för dess kontroll hava jäm­ förelsevis litet berörts i de officiella utlåtandena och endast i ringa mån givit anled­ ning till anmärkningar. Dessa gå i allmänhet ut på ett ytterligare betonande av be­ hovet av bestämmelser, som förebygga, att skolplikten i enskilda fall kommer att kän­ nas alltför betungande för de i ekonomiskt avseende mindre lyckligt lottade eller att utsträckas till väl framskridna åldersstadier. Överstyrelsen anser det knappast nödigt att i det läge, vari frågan ännu befinner sig, söka närmare än kommittén redan gjort utforma skolpliktsbestämmelserna. Onskligt är givetvis, att den utsträckta skolplikten, på samma gång den befästes genom lagbestämmelser, ägnade att göra den alltmera undantagslös, införes med största möj-

Kunyl. Maj:tn Nåd. Proposition Nr 'JO. ■207

liga hänsynstagande till do svårigheter för kommunerna och de enskilda, med vilka den i många fall måste hliva förenad. Förutom den befrielse frän deltagande i fortsättningsskolans undervisning, som följer av generella, automatiskt verkande bestäm­ melser — framför allt bestämmelsen om dem, som åtnjuta annan till omfattningen fullt motsvarande undervisning i allmänt läroverk, i lärlings- eller yrkesskola, i högre folk­ skola o. s. v. — hör därför, särskilt till eu början, lämnas ganska vidsträckt möjlighet till befrielse i individuella fall, och befogenhet givas åt de lokala skolmyndigheterna att meddela sådan. Klart är, att avgörandet härvid i väsentlig män måste bliva be­ roende av subjektiv uppfattning, men en framtida lagstiftning torde dock böra angiva de förhållanden, till vilka hänsyn företrädesvis må kunna tagas.

Därvid inställer sig i första rummet den frågan, huruvida föräldrarnas fattigdom må utgöra skäl till befrielse från skolpliktens fullgörande.

Bestämmelsen i § 49 av folkskolestadgan, att där föräldrar eller målsmän icke äga tillgång att bekosta barnen kläder och underhåll vid skolan, böra de genom kom­ munens fattigvård härutinnan understödjas, torde vara eller böra göras gällande även i fråga om eu obligatorisk fortsättningsskola. Denna bestämmelse tarvar dock en för­ ändring, som ju förr desto hellre borde vidtagas, den nämligen, att den hjälp som lämnas ej må ha karaktären av fattigunderstöd, som för mången kännes förödmjukande att mottaga och dessutom kan medföra inskränkning i de medborgerliga befogenheterna, utan vara ett understöd, som utgår av för sådant ändamål särskilt anslagna medel.

Emellertid, även om sådan ändring i detta stadgande kommer till stånd, torde detsamma dock framgent som hittills i många fall bliva av ringa betydelse, så länge ej åtgärder blivit vidtagna för att understödja fattigare kommuner i deras utgifter för skolväsendet, och innan så skett, lärer därför ock föräldrars fattigdom i många fall komma att utgöra skäl till befrielse från fullgörandet av den nu ifrågasatta skolplikten. Kunna däremot för de svagare kommunerna mindre ogynnsamma förhållanden bringas till stånd med avseende på den kommunala beskattningen för folkbildningsändamål, bör också tillbörligt eftertryck kunna givas åt en lagbestämmelse om kommunens skyldig­ het att lämna behövligt understöd åt skolbarn från fattiga hem, så att ingen av fattig­ dom må hindras att erhålla den skolbildning, som i lika mån bör vara alla normalt begåvade barns rättighet att erhålla, och då synes föräldrars fattigdom icke heller böra få utgöra skäl till befrielse från fortsättningsskolpliktens fullgörande.

Uppenbart är vidare, att lång eller svår skolväg i många fall måste komma att medföra befrielse i sådant avseende. Visserligen böra i bygder, där fortsättningsskolans lärotid är samlad till viss tid av året, avlägset boende barn kunna under skol­ tiden inackorderas i skolans närhet, men i många fall skall möjlighet härför av varje­ handa orsaker ej förefinnas. Där inom något visst område av ett skoldistrikt de barn, som med hänsyn till skolvägen måste befrias, komma att uppgå till ett mera bety­ dande antal, inträder behovet av en fortsättningsskola inom detta område, ett behov som det blir skolmyndigheternas sak att söka få tillgodosett.

Även hänsyn till kroppslig svaghet eller ohälsa hos den skolpliktige måste givet­ vis kunna föranleda befrielse. Likaledes sådana särskilda förhållanden i hemmet, då rena humanitetsskäl påkalla, att undantag göres från gällande regel.

Åtskilliga svårigheter vid upprätthållandet av kravet på skolplikt komma att förorsakas därav, att skolpliktiga flytta från en ort till en annan. Det kommer därvid

ivetvis ofta att inträffa, att fortsättningsskolan på den ort, till vilken den skolpliktige fyttar, är av annan organisation eller utgår från annorlunda beskaffad folkskolekurs än

på den ort, varifrån han kommit. Att för sådana fall uppställa allmänna regler torde,

208 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

åtminstone innan några erfarenheter att bygga på föreligga, knappast vara möjligt, utan det måste överlämnas åt de lokala skolmyndigheterna att i varje särskilt fall ordna förhållandena på bästa möjliga sätt. I det av kommittén särskilt nämnda fallet, att den inflyttade av giltig anledning varit förhindrad att besöka en fortsättningsskola och vid inflyttningen är i sexton årsåldern eller ännu äldre, finner överstyrelsen i likhet med kommittén, att vederbörande lokala skolmyndighet må vara berättigad att förklara honom fri från skolplikt.

Departe- Även departementssakkunniga förklara, att de i allt väsentligt ansluta

mentssak-

kunniga. sig till kommitténs förslag beträffande lagstadgad förpliktelse för kommiinerna att inrätta fortsättningsskolor och för ungdomen att besöka dessa skolor. Med hänsyn till sin uppfattning om fortsättningsskolans och lärlingsskolans inbördes förhållande anse de emellertid, såsom redan förut angi­ vits, att de ungas fortsättningsskolplikt i regel icke bör omfatta mera än två år. Dock betona de jämväl, att där folkskolekursen är blott sexårig, fall kunna inträffa, då skolplikten för lärjungarna bör kunna under vissa omständigheter utsträckas över tre år. De förklara sig också instämma i kommitténs yrkande, att lärjunge icke må tillåtas avgå från folkskolan före det kalenderår, under vilket han fyller tretton år. Angående befrielse från fullgörande av skolplikt göra de sakkunniga följande uttalanden:

I likhet med folkskolöverstyrelsen anse vi nödvändigt, att de lokala skolmyndig­ heterna erhålla en ganska vidsträckt befogenhet att i individuella fall medgiva uppskov med eller befrielse från fortsättningsskolpliktens fullgörande. Sålunda bör skolplikt^, som på grund av kroppslig svaghet eller ohälsa, lång och svår skolväg, särskilda för­ hållanden i hemmet eller andra skäl befinnes endast med synnerlig svårighet förmå, fullgöra sin fortsättningsskolplikt, kunna av de lokala skolmyndigheterna för ett år i sänder beviljas uppskov därmed. Till de skäl, som efter den lokala styrelsens pröv­ ning må kunna föranleda till befrielse från fortsättningsskolplikt, hör även hänsynen till yrkesanställda minderårigas möjlighet att hinna genomgå vederbörlig lärlingsskola före minderårighetsålderns utgång. Som i första kapitlet anförts, bör befrielse i dylikt fall enligt vårt förmenande i allmänhet medgivas minderårig, som fyllt 15 år, har sta­ digvarande sysselsättning i ett yrke, vartill motsvarande lärlingsskola finnes på platsen upprättad, och av sistnämnda skolas styrelse befunnits äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen därstädes. Under alla omständigheter bör skolplikten upphöra, så snart den skolpliktige fyllt 18 år.

Yi instämma i folkskolöverstyrelsens uttalande, att fattigdom icke hör få utgöra skäl till befrielse från skolplikten, ävensom i överstyrelsens yrkande, att bestämmelsen i § 49 av folkskolestadgan om understöd till fattiga föräldrar eller målsmän bör göras gällande även i fråga om obligatorisk fortsättningsskola och i samband därmed ändras så, att dylikt understöd ej får karaktären av fattigunderstöd utan kommer att utgå av för ändamålet särskilt anslagna medel, vilka omhäuderhavas och utdelas av vederbö­ rande skolmyndighet.

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 209

I sammanhang med frågan om de förpliktelser, som böra åläggas målsmän och arbetsgivare att övervaka, att de skolpliktiga ordentligt fullgöra sin skolplikt, ävensom behovet att kunna på ett verksamt sätt beivra försummelser härutinnan, hava vi tagit under övervägande, huruvida någon särskild påföljd borde stadgas för den skolpliktige själv, om han på grund av tredska eller försumlighet uraktlåter att i vederbörlig ord­ ning fullgöra sin skolplikt. Därvid hava vi dock stannat vid att, utöver vad som i gällande författningar rörande uppfostran åt vanartade barn redan finnes stadgat, några lagbestämmelser i detta avseende knappast kunna anses lämpliga.

Beträffande fullgörandet av de förpliktelser, som komma att åligga såväl kom­ munerna som ungdomen, torde man med visshet kunna hoppas, att den nya fortsättningsskolan kommer att visa sig bliva till sådant allmänt och enskilt gagn, att den av kommunerna kommer att omfattas med offervilligt intresse och att de unga självmant i densamma skola söka den hjälp med avseende på sin fortsatta utbildning, som där erbjudes dem.

Beträffande den av kommittén upptagna frågan om ändring i lagen

angående arbetarskydd yttra de sakkunniga:

Förutom den ändring av § 13, punkt b, i lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912, som av kommittén föreslås, i syfte att den däri givna föreskriften om arbets­ givares skyldighet med avseende på begränsning av de minderårigas arbetstid må komma att gälla även minderårig, som fyllt femton år, torde det vara behövligt att i §§ 15 och 34 av nämnda lag införa ett tillägg därom, att i den för minderårig utfär­ dade intygsboken skall antecknas, huruvida den minderårige fullgjort sin fortsättningsskolplikt eller fortfarande är skolpliktig.

Departe­

Jag har redan förut uttalat min fulla anslutning till förslaget, att

mentschefen.

fortsättningsskolan göres obligatorisk, så att skoldistrikten bliva skyldiga Fortsättnigsatt inrätta fortsättningsskolor samt att ungdomen under en viss tid och i skolans obli­

gatoriska

en viss ålder förpliktas att besöka dessa skolor. karaktär i Endast om en sådan åtgärd vidtages, kan — synes mig — den nya allmänhet. fortsättningsskolan förväntas göra den insats i ungdomens praktiska ocli medborgerliga uppfostran, som enligt vad jag i det föregående framhållit bör tillkomma densamma. Skulle upprättandet av fortsättningsskolor fort­ farande vara fullt valfritt för skoldistrikten, bleve följden tvivelsutan den, att dylika skolor komme att saknas även på många orter, där några egentliga hinder för deras upprättande icke vore tillfinnandes. Huru tilltalande och lockande man än förmår göra skolornas program, skulle säkerligen många av de unga, om de finge efter behag besöka skolan eller bliva borta, underlåta att infinna sig, och detta skulle nog icke minst komma att gälla sådana bland dem, för vilka det skulle vara av största betydelse, att de fortfarande stode under skolans inflytande. Såsom den föregående redogörelsen giver vid handen, har tanken, att fortsättningsskolan skall vara obligatorisk, i de avgivna yttrandena vunnit en över all förväntan enhällig anslutning. Visserligen hava också avstyr-

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 käft. (Nr 96.) 27

210 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. kande och tvivlande röster förnummits. Men att så skett väcker mindre förvåning, än att dessa röster äro så få som verkligen är fallet. Under­ ligt skulle det ju vara, om ett så genomgripande förslag som det, varom här är fråga, ej på sina håll skulle väcka betänkligheter. Att dessa be­ tänkligheter icke blivit flera och större synes mig ådagalägga, att insik­ ten om nödvändigheten av skolpliktens utsträckande jämväl till fortsättningsskolan numera är allmän i vårt land, och att frågan om den obliga­ toriska fortsättningsskolans införande därför kan anses vara mogen till lösning.

Givetvis är jag icke blind för att svårigheter kunna möta för skol­ pliktens förverkligande på ifrågavarande område. Dessa svårigheter äro dock som sagt enligt min övertygelse icke så stora, att de skulle behöva medföra ett uppgivande av tanken på programmets genomförande även i denna punkt. Ej heller synas de mig vara sådana, att man skulle vara nödsakad att vidtaga modifikationer i fråga om skolans obligatoriska ka­ raktär av den art, som i ett eller annat av de avgivna yttrandena för­ ordats.

Att genomföra en sådan anordning som att göra skolan obligatorisk för städerna men icke för landsbygden förefaller mig vara nästan outför­ bar i praktiken. Det finnes ovedersägligen även på landsbygden sam­ hällen, där en allmänt besökt fortsättningsskola skulle visa sig vara av nöden i högre grad än i mången stad och där några avgörande hinder för dess tillkomst icke skulle kunna uppvisas. A andra sidan hava vi städer, som med fullt skäl skulle känna det som en inkonsekvens, om de bleve förpliktade att inrätta fortsättningsskolor, under det att landsbygds­ samhällen av nyss antydda typ vore därifrån fri tagna. För övrigt äro tillfällena till vidare utbildning för ungdomen redan nu så mycket större i de folkrikare samhällena än på den egentliga landsbygden, att det icke synes mig kunna anses vara till den senares fördel att göra denna olikhet ännu större.

Starkare skäl kunna onekligen anföras för den anordningen, att fortsättningsskolors upprättande framgent som hittills vore beroende av skol­ distriktets fria vilja men att i skoldistrikt, där fortsättningsskolor komme till stånd, ungdomen skulle vara förpliktad att besöka dem. Jag kan dock icke finna annat, än att denna anordning måste anses som en nödfalls­ utväg, vilken endast inför absolut tvingande skäl vore att anbefalla. Men då dylika skäl icke synas mig föreligga, anser jag mig icke kunna rekom­ mendera densamma, helst som den otvivelaktigt är behäftad med svåra brister.

Mera i förbigående vill jag framhålla, att det med denna frihet för

Kunql. Majds Nåd. Proposition Nr 96. 211 skoldistrikten säkerligen skulle möta större svårigheter att göra skolplikten för ungdomen effektiv. Såväl de föräldrar och målsmän som de barn, vilka kände skolplikten som en tunga, skulle tvivelsutan uppfatta det som en orättvisa, att de skulle vara underkastade skolpliktens bestämmelser, under det att kanske i grannkommunen dylika bestämmelser icke kommit till stånd. Och anordningen skulle tydligen också kunna giva anledning till utflyttningar från kommuner, där skoltvånget blivit infört.

Jag fäster mig dock icke så mycket vid nu angivna olägenheter. Avgörande för mig är den omständigheten, att fortsättningsskolor, därest full frihet lämnades åt kommunerna, icke skulle komma till stånd å alla de orter, där förutsättningar för deras upprättande verkligen äro för handen. Därigenom skulle tydligen syftet med den betydelsefulla reformen egent­ ligen bliva förfelat, och i stort sett komme vi att stå kvar på den stånd­ punkt, där vi för närvarande befinna oss.

Jag kan, såsom jag ser saken, icke dela den uppfattningen, att oöverstigliga svårigheter resa sig för reformens fullständiga förverk­ ligande, blott man, såsom under frågans förberedelse från olika håll blivit med styrka betonat, går fram med nödig försiktighet och varsamhet. Att så bör ske, däri instämmer jag på det livligaste. Jag ämnar därför längre fram föreslå, att för den nya ordningens genomförande skall före­ skrivas en viss övergångstid, tillräcklig för skoldistrikten att vidtaga de åtgärder, som erfordras. Och de skoldistrikt, som efter övergångstidens förlopp icke äro i stånd att upprätta obligatoriska fortsättningsskolor, böra i särskilt trängande undantagsfall efter vederbörlig prövning av Kungl. Maj:t kunna erhålla någon ytterligare tidsfrist för övergången till den nya ordningen.

Att jag så bestämt kunnat ansluta mig till den uppfattningen, att några oöverstigliga hinder för den obligatoriska fortsättningsskolans infö­ rande i vårt land icke behöva befaras, beror framför allt därpå, att jag kommit till den övertygelsen, att man på det håll, där man med hänsyn till farhågan för dylika hinder ställt sig avvisande till reformen, vanligen överskattat de svårigheter, som kunna möta för programmets förverkligande i denna punkt.

Vad först angår svårigheterna för ungdomen att besöka skolorna, är det att märka, att det icke här, såsom då den obligatoriska folkskolan infördes, gäller att ålägga de unga en skolgång, som skulle nästan helt upptaga deras tid under större delen av året. Här blir det ju endast fråga om ett jämförelsevis ringa antal timmar årligen, och dessa timmar skola så förläggas på året och under dagen, att lärjungarna blott i mycket ringa utsträckning hindras från de sysslor, som de för övrigt hava att

212 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

utföra, vare sig de nu inträtt i tjänst hos någon arbetsgivare eller biträda i hemmet. I stort sett blir det väl så, att de komma att för skolgång använda sådan tid, som de eljest skulle ägna åt sysslolöshet för att icke säga något ännu värre. Och om undervisningstiden förlägges på det sätt, som jag nu antytt, skulle det tydligen ej heller behöva bliva fråga om några större kostnader för skolgången vare sig för de unga själva eller för deras föräldrar. Visserligen skulle arbetsgivarna icke alltid kunna erhålla fullt så många timmars arbete av de minderåriga, men den förlusten skulle säkerligen, såsom jag redan i annat sammanhang framhållit, mer än uppvägas av skolans betydelse för de ungas arbetslust och arbetsdug­ lighet.

De befarade svårigheterna för skoldistrikten skulle väl närmast vara av ekonomisk natur. Ännu mindre på denna punkt kan man enligt min mening räkna med en motsvarighet till vad som gäller i fråga om folk­ skolan. I det stora flertalet skoldistrikt kan det tydligen icke gärna bliva tal om att man för en till tidsomfattningen så begränsad skolkurs skulle behöva uppföra några särskilda skolbyggnader. Fortsättningsskolan Ange givetvis använda folkskolans lokaler och jämväl dess inventarier och undervisningsmateriell, och det bleve alltså i själva verket fråga om att bättre utnyttja tillgångar, som skoldistrikten redan förfoga över. Om så därtill kommer, att det stadgade minimiarvodet till lärarna, såsom allmänt blivit förordat och som även jag ämnar föreslå, skulle bestridas av statsmedel, torde skoldistriktets kostnader för fortsättningsskolan bliva jämförelsevis obetydliga. Utgifterna för distriktet komma huvudsakligen att avse loka­ lernas uppvärmning, belysning och rengöring under den korta tid kursen skall pågå samt vissa hjälpmedel för undervisningen, vilka tilläventyrs icke vore att tillgå i folkskolans samlingar. Visserligen måste man antaga, att i ett mindre antal mera folkrika samhällen, framför allt våra större städer, komma att för den fortsatta undervisningen erfordras särskilda lokaler med tillhörande utrustning. Detta torde dock icke böra avskräcka från reformens genomförande. Efter vad som framgår av de förut berörda yttrandena från städernas folkskolestyrelser, synes man inom dessa städer ställa sig långt ifrån avvisande till tanken på obligatoriska fortsättningsskolor. För övrigt innebär ju ett förhållande som det ifrågavarande på sätt och vis ett förverkligande i detta fall av önskemålet, att de kommu­ nala utgifterna bliva jämnare fördelade och avpassade efter kommunernas olika ekonomiska bärkraft.

Skolpliktens atgestaltning Jag har nu angivit min ståndpunkt till den allmänna principen om i enskildheter. fortsättningsskolans obligatoriska karaktär och vill därefter övergå till en-

K ungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr !)(!. 213 skildheterna beträffande skolpliktens linje ståltät ap i verkligheten. Även i detta hänseende kan jag i allt väsentligt ansluta inig till kommitténs för­ slag, vilka i allmänhet icke rönt några motsägelser i de avgivna yttrandena.

Jag finner det alltså i anslutning till vad som redan är föreskrivet i fråga om folkskolan böra stadgas, att i varje skoldistrikt skall finnas eu eller, där förhållandena sådant påkalla och medgiva, flera fortsättningsskolor. Även finner jag det lämpligt, att tvenne eller flera varandra när­ liggande skoldistrikt kunna förena sig om gemensam fortsättningsskola, där förhållandena föranleda en sådan anordning. Genom ett allmännare anlitande av sistnämnda utväg skall det säkert i åtskilliga fall bliva lät­ tare att vid anordnandet av fortsättningsskolor taga hänsyn till lärjung­ arnas skolvägar och till kostnadernas önskvärda begränsning.

I överensstämmelse med vad jag här ovan uttalat, anser jag, att skol­ distrikt må efter vederbörlig prövning av Kungl. Maj:t kunna i särskilda förut angivna fall för viss tid befrias från detsamma åliggande skyldighet att inrätta fortsättningsskola.

Likaledes instämmer jag i vad som föreslagits därom, att för barn, som avgått från egentlig folkskola utan att erhålla fullständigt avgångs­ betyg, ävensom för barn, som avgått från mindre folkskola, må i stället för fortsättningsskola anordnas ersättningsskola, därvid barn i ersättningsskola skall vara underkastat skolplikt enligt samma grunder, som gälla för barn i egentlig fortsättningsskola.Ö O C

Jag övergår nu till frågan om den ålder, vid vilken barnen skola vara förpliktade att inträda i fortsättning sskolan. Kommitténs förslag i detta hänseende, att inträde i fortsättningsskola skall ske vid början av den års­ kurs, som inträffar närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från folkskola eller betyg om häremot svarande kunskaper erhållits, har icke mött några gensägelse!1 utan tvärtom vunnit bestämt understöd av bland andra folk­ skolöverstyrelsen och departementssakkunniga. Jag vill för min del för­ orda en bestämmelse av dylik innebörd. Det synes vara till stor fördel, att icke något längre avbrott i ungdomens skolgång göres, och med hän­ syn till de praktiska ungdomsskolor, som skola bygga på fortsättningsskolan såsom grund, finner jag det vara av synnerlig vikt, att inträdet i fortsättningsskolan icke får ske vid för sen ålder.

1 regel skulle alltså inträdet i fortsättningsskola ske så snart efter avslutad folkskolekurs, som med hänsyn till fortsättningsskolans anordning är möjligt. I likhet med kommittén anser jag det vara riktigt, att man dock räknar därmed, att barn på grund av sjukdom, snart stundande flytt­ ning från orten eller andra omständigheter kunna behöva tillåtelse att få vänta något med att begynna kursen i fortsättningsskolan. I dylika fall

214 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. bör uppskov av den lokala skolstyrelsen kunna medgivas, och jag ansluter mig till kommitténs förslag, att dylikt uppskov i regel bör begränsas till högst ett år och ej beviljas för längre tid än till det kalenderår, under vilket den fortsättningsskolpliktige fyller femton år.

Vad angår längden av den obligatoriska fortsättningsskolkursen, synes det mig välbetänkt att, såsom kommittén gjort, anknyta till den för när­ varande för fortsättningsskolan fastställda årskursen av 180 undervisningstimraar, och då jag finner det vara omöjligt att någorlunda effektivt för­ verkliga fortsättningsskolans program med mindre än två dylika kurser, kan jag utan tvekan instämma i kommitténs yrkande, att den obligato­ riska lärokursen för den fortsättningsskolpliktige skall omfatta sammanlagt minst 360 undervisningstimmar. Då förhållandena på olika orter givetvis kunna förete stora skiljaktigheter och därför också olika förutsättningar i fråga om kursens utsträckning kunna föreligga, finner jag det vara väl motiverat, att skoldistrikt för åvägabringande av lämplig anpassning efter dylika växlande förutsättningar må kunna erhålla rätt att utsträcka den för lärjungarna obligatoriska lärotiden utöver det stadgade minimiantalet timmar, en utsträckning, som jag i likhet med kommittén anser böra fast­ ställas till ytterligare 180 undervisningstimmar. Maximiantalet timmar för den obligatoriska kursen skulle sålunda bliva 540.

Att den fastställda undervisningstiden skall utsträckas över minst två år, därom har knappast rått mera än en mening. Kommittén har fram­ hållit det som önskvärt, att i vissa samhällen kursen utsträckes över tre år. Vikten av att skolan på eu del orter göres treårig har framhållits i åtskilliga yttranden och även vunnit kraftigt understöd av folkskolöver­ styrelsen. I dessa fall har man emellertid mera betraktat fortsättnings­ skolan ensamt för sig, och det är tydligt, att det måste framstå såsom syn­ nerligen eftersträvansvärt, att kursen utsträckes över tre år, om man tänker sisr, att ungdomen efter genomgången fortsättningsskola icke mera skulle erhålla någon skolundervisning. Departementssakkunniga däremot, som betraktat fortsättningsskolan såsom led i ett skolsystem, där den skulle utgöra bottenskola för andra skolor, nämligen lärlingsskolorna, har helt naturligt ställt sig mera betänksam mot en över tre år utsträckt fortsätt­ ningsskola, enär denna skulle komma att medföra en alltför hög inträdesoch därmed jämväl avgångsålder för lärjungarna i lärlingsskolan. Även de sakkunniga uttala sig emellertid för fortsättningsskolekursens utsträck­ ning över tre år, där fortsättningsskolan bygger på en endast sexårig folkskola, dock skulle en sådan utsträckning av kursen få ske först efter prövning av den centrala ledningen. Jag ansluter mig i förevarande av­ seende till departementssakkunnigas uppfattning. Där fortsättningsskolan skall vara grundval för en lärlingsskola, bör den med hänsyn till denna

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr !)ti. 215 senare icke gärna omfatta mera än eu tvåårig kurs. Det må emellertid ihågkommas, att långt ifrån alla lärjungar, som avgå från fortsättnirmss kol an, kunna förväntas komma att fortsätta i eu lärlingsskola. Skolor "iv sistnämnda slag skulle ju anordnas endast för dem, som inträtt i vissa yrken, och deras upprättande skulle bero på kommunerna, som också skulle bestämma, om de skulle vara förenade med skolplikt eller ej. Det är tydligt, att särskilt under den första tiden lärlingsskolor icke kunna för­ väntas bliva upprättade utom å ett mera begränsat antal orter. Därför måste man också räkna med att ett stort antal, ja flertalet av fortsättningsskolans lärjungar icke komma att övergå till en lärlingsskola. För dessa står tydligen behovet av en treårig fortsättningsskolkurs oförändrat, även om den av sakkunniga förordade organisationen kommer till stånd! Det synes mig därför vara riktigast, att möjlighet till fördelning av fortsättningsskolans lärotid över tre år hålles öppen. Emellertid torde det icke vara alldeles nödvändigt, att vidtagande av en sådan anordning i varje fäll först skall prövas av den centrala ledningen, vilken enligt vad jag kommer att föreslå i detta fall skulle vara folkskolöverstyrelsen. Det. torde vara tillräckligt, att bestämmelsen om lärokursens längd intages i vederbörande reglemente och alltså prövas av den myndighet, som skall stadfästa detta. Då med den ordning för regle­ mentenas fastställande, som enligt min mening bör gälla, reglementena för fortsättningsskolorna i sådana samhällen, där lärlingsskolor kunna väntas bliva upprättade, skulle komma att stadfästas av folkskolöverstyrelsen, som därvid skulle hava att söka samarbeta med lärlingsskolornas centrala ledning torde nödig garanti för att lärlingsskolans intressen i förevarande hänseende skola bliva tillbörligen beaktade, vara för handen, även om det stadoas, att bestämmelserna om lärotidens längd och fördelning skall intagas i skolornas reglemente. Mot den föreslagna bestämmelsen, att skolplikten i fråga om fortsättningsskolan bör upphöra, då den skolplikt^ uppnått aderton år, har icke något att invända. n

Givetvis böra även stadgandena om lärjungarnas skolplikt tillämpas med all nödig varsamhet och hänsynsfullhet. Därför bör, då giltig anlednin^, föreliÖOer, befrielse från skolpliktens fullgörande kunna av den lokala skolstyrelsen medgivas. Att sådan befrielse inträder, då inom skoldistriktet fortsättningsskola icke finnes inrättad, är självfallet. Likaså att den skall medgivas,, om den skolpliktige åtnjuter annan motsvarande undervisning. Att i enlighet med de sakkunnigas förslag såsom sådan bör betraktas jäm­ väl undervisning i lärlingsskola torde falla av sig siälvt. Naturligtvis bör O c O

216 Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. det icke komma i fråga, att lärjunge på en gång skulle vara underkastad skolplikt i både fortsättningsskola och lärlingsskola. Givetvis kunna även andra omständigheter, exempelvis sjukdom eller lyte, föranleda befrielse från skolgången. Att i förevarande hänseende få till stånd uttömmande allmänna bestämmelser synes icke vara möjligt, utan torde frågan angående befrielse från skolplikt böra i enlighet med i vederbörande reglemente givna närmare bestämmelser i varje särskilt tall avgöras av den lokala skolstyrelsen.

Tydligtvis måste man under alla omständigheter utgå ifrån att befri­ else från skolgång skall komma att höra till de mera sällsynta undantagen och att regeln i stället skall bliva, att lärjungarna ordentligt besöka fortsättningsskolorna. F ördenskull erfordras också JövJidåning sbestämmelset, som kunna befordra, att stadgandet om skolplikt i möjligaste^ mån blir ejf aktivt. Det synes mig emellertid vara oriktigt att utgå från den förutsätt­ ningen, att ordentlig skolgång skall åtstadkommas huvudsakligen genom tvångsåtgärder. Man får här icke låta förvilla sig därav, att den nuva­ rande frivilliga fortsättningsskolan i så många fall icke förmått draga ungdomen till sig. Förhållandet blir enligt min säkra förväntan ett helt annat, om skolplikt införes. Den omständigheten, att skolgången blir en skyldighet och dess underlåtande en lagöverträdelse, kommer otvivelaktigt att giva saken ett helt annat läge. Man synes mig hava alla skäl att utgå därifrån, att vårt folk även i detta fall skall visa sig laglydigt. Vidare måste man lita till verkningarna av ett behövligt upplysnings­ arbete i syfte att klargöra fortsättningsskolans uppgift och betydelse och inriktat såväl på de unga själva som på deras föräldrar och målsmän. Man kan givetvis här tänka sig dels en mera allmän upplysningsverksam­ het genom föredrag, genom pressen, genom broschyrer o. d., dels en mera speciell verksamhet i de särskilda skoldistrikten, uppburen framför allt av de lokala skolmyndigheterna och av lärarkåren. Frågans föregående be­ handling synes mig giva vid handen, att man i förevarande avseende också kan tänka sig ett gott stöd från arbetsgivarna. Givetvis bör det sörjas för att så vitt möjligt varken de unga eller de, som hava att svara för deras skolgång, på grund av bristande känne­ dom om vad författningen bjuder komma att fela mot bestämmelserna om skolplikten. Redan i folkskolan böra därför barnen av läraren erhålla upplysning om vad fortsättningsskolplikten innebär och vid sin avgång från folkskolan böra de erhålla tydligt meddelande om när och hur deras fortsättningsskolplikt skall fullgöras. Genom den lokala fortsättningsskolstyrelsen bör gällande reglemente för fortsättningsskolorna inom distriktet på lämpligt sätt spridas, och meddelanden om när fortsättningsskolkurs börjar och om vilka som hava att infinna sig till densamma effektivt kungöras.

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96. 217 Tillsynen över skolgången bör tydligen närmast tillkomma fortsättningsskolestyrelsen inom distriktet. För att kunna utöva denna tillsyn måste styrelsen hava att tillgå en tillförlitlig förteckning över de fortsättningsskolpliktiga. Då en dylik förteckning uppenbarligen måste grunda sig pa kyrkoböckernas anteckningar, synes dess uppgörande lämpligen böra i komma den prästman, som har att ombesörja kyrkobokföringen. Detta utesluter tydligen icke, att i skoldistrikt, där uppdraget skulle° bliva syn­ nerligen betungande, erforderligt biträde beredes honom. På grundval av denna förteckning bör så skolstyrelsen, som ombesörjer införande i för­ teckningen av nödiga anteckningar om huru de särskilda lärjungarna full­ göra sin skolplikt, verka för att samtliga de fortsättningsskolpliktiga verk­ ligen också besöka fortsättningsskolan. I detta sitt arbete bör styrelsen f.1Ve|y1S S*ö<^ k°s skolans lärare, hos arbetsgivare samt hos barnens föräldrar och målsmän. För skolgångens närmare övervakande böra sär­ skilda tillsyningsman utses. Utebliver lärjunge utan anmält giltigt förfall från skolan, bör läraren gorå undersökning angående orsaken härtill och söka bringa missförhål­ landet till rätta. Lyckas ej detta, skall han göra anmälan hos skolstyrel­ sen, som genom sin ordförande, tillsyningsmannen eller annan lämplig person bör försöka ordna saken i godo. Visar det sig, att verklig tredska öle 1ooer> bör den, som har att ansvara för den försumliges skolvän o* av styrelsen erhålla en allvarlig föreställning och varning, och styrelsen synes även böra äga rätt att genom lämplig person avhämta den uteblivne till skolan. Blotta utsikten till en sådan avhämtning kommer säkerligen att verka avskräckande på dem, som vilja bliva borta. Lyckas det icke att på nu nämnda sätt åstadkomma rättelse, böra tydligen allvai sammare åtgärder kunna vidtagas. Från något håll har den tanken framkastats, att man hos oss liksom i vissa främmande länder skulle ålägga förfallolöst uteblivande från skolan med kännbara böter. Det synes mig dock icke lämpjigt att särskilt beträffande fortsättnings­ skolan införa en sådan nyhet. Åtminstone bör detta icke ske, förrän ett förfaringssätt, som närmare står i överensstämmelse med vad som i före­ varande hänseende hos oss hittills tillämpats, visar sig vara verknings­ löst. Det synes mig därför vara mest ändamålsenligt att söka så lånad sig gorå låter använda samma åtgärd, som i motsvarande fall tillämpas” i fråga om folkskolans lärjungar, alltså barnens skiljande från hemmet och utackordenng på föräldrars eller målsmäns bekostnad. Givetvis kommer i åtskilliga fall målsmannen att bliva densamme som arbetsgivaren. Jag delar den uppfattning, som uttalats av kommittén och som under­ st8 av såväl överstyrelsen som departementssakkunniga, att själva ord- Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 käft. (Nr 96.) 28

218 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. ningen för nämnda åtgärders vidtagande icke bör vara så invecklad och långsam, som nu är fallet beträffande folkskolan. Denna ordning med sina varningar först inför pastor och sedan inför kyrkoråd synes mig i och för sig vara föråldrad, och ännu mera opraktisk blir den i fråga om fortsättningsskolan med dess korta undervisningstid. Har en föreställning och varning visat sig fruktlös, synes den allvarliga åtgärden böra kunna utan dröjsmål tillgripas.

Jag vill emellertid ännu en gång framhålla, att man, då det gäller att göra fortsättningsskolan allmänt besökt, icke har att så mycket sätta sitt hopp till tvångsåtgärderna. Såsom jag förut beto­ nat, får man i stället lita till vårt folks laglydnad och till en alltmer växande insikt om fortsättningsskolans betydelse och nytta. Jag vågar i detta hän­ seende dela den av departementssakkunniga uttalade förhoppningen, att den nya fortsättningsskolan kommer att visa sig bliva till sådant allmänt och enskilt gagn, att den av kommunerna kommer att omfattas med offervilligt intresse och att de unga självmant i densamma skola söka den hjälp med avseende på sin fortsatta utbildning, som där erbjudes dem. För övrigt vill jag åter erinra om vad jag redan upprepade gånger uttalat, nämligen att den tillämnade reformen enligt min mening icke kan tänkas förverkligad i ett enda slag utan först så småningom och att de nya bestämmelserna böra tillämpas med all erforderlig varsamhet och grannlagenhet, så att alla de medgivanden i fråga om deras efterlevnad, som verkligen visa sig vara av behovet påkallade, också lämnas.

Slutligen har jag i fråga om skolplikten yttrat mig om de föränd- ', ringar i lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912, som bliva en nödvändig följd av fortsättningsskolpliktens införande. Jag ansluter mig i detta hän­ seende till departeinentssakkunnigas förslag, och enligt överenskommelse med chefen för civildepartementet kommer förslag om dylika ändringars vidtagande att föreslås till föreläggande för riksdagen.

5) Fortsättningsskolans förvaltning.

Folkunder- I sin framställning angående fortsättningsskolans förvaltning har folkundervisningskommittén först framhållit, att fortsättningsskolan enligt Folkskola dess mening i förvaltningshänseende bör så långt som möjligt sammanoch fortsatt- hållas med folkskolan. Kommittén medgiver visserligen, att med yrkesniunder°la synpunktens upptagande på fortsättningsskolans program man skulle gemensam kunna tänka sig, att fortsättningsskolan skulle behöva en annan ledning förvaltning. än f0iksk0ian. Kommittén finner dock icke några avgörande skäl före-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 219 ligga för en strängt skild förvaltning av de båda olika skolformerna utan förmenar som sagt, att den nuvarande gemensamheten bör bibehållas, så långt detta är förenligt med tillvaratagandet av skolornas verkliga intres­ sen. Som skäl för denna sin mening anför kommittén följande:

Fortsättningsskolan är ju eu omedelbar överbyggnad på folkskolan och såsom sådan ett led i det allmänna folkundervisningsväsendet. Den har till sin förnämsta uppgift att främja sina lärjungars sedliga och in­ tellektuella utveckling samt deras utbildning till dugliga samhällsmedlem­ mar. Om den också upptagit arbetskunskap i sin undervisningsplan, vill den därför icke vara en ren yrkesskola. Det synes då vara fullt naturligt, att den i förvaltningshänseende sammanhålles med andra anstalter för folkuppfostran och folkundervisning, i all synnerhet med den allmänna folkskolan. Härför tala jämväl rent praktiska skäl. Såsom förut fram­ hållits, är fortsättningsskolan i de bestå kommuner hänvisad till folk­ skolan för erhållande ej mindre av lämpliga lärare än ock av ändamåls­ enliga . lokaler. Skulle nu helt och hållet skilda förvaltningsorgan i de olika instanserna handhava ledningen av de båda skolarterna, vore det fara värt, att i det ena eller andra hänseendet skulle vid förvaltningen uppstå svårigheter eller konflikter, som bleve till skada för fortsättningsskolans utveckling. Kommittén har redan i sitt betänkande om översty­ relse för folkundervisningsväsendet som sin åsikt uttalat, att fortsättnings­ skolan borde ställas under samma centrala ledning som folkskolan och dess övriga överbyggnader. Och på nyss angivna skäl vill kommittén här framhålla lämpligheten av att det nämnda sambandet, med de modifika­ tioner som av förhållandena påkallas, upprätthålles även vid den lokala ledningen samt på förvaltningens mellanstadier.

Härvid bör emellertid tillses, att den i särskild mening praktiska läggning, kommittén velat giva åt fortsättningsskolan, icke genom möjli­ gen bristande sakkunskap hos de styrande organen äventyras. För fortsättningsskolans utveckling i rätt riktning är det tvärtom, såsom kommittén i ovannämnda betänkande ävenledes betonat, synnerligen viktigt, att det praktiska arbetets män få tillfälle att medverka vid förvaltningen och därvid göra sin sakkunskap och sina erfarenheter gällande. Av det föl­ jande torde framgå, att kommittén vid avgivande av sina hithörande förslag varit angelägen, att just denna synpunkt måtte komma till sin fulla rätt.

I överensstämmelse med den angivna ståndpunkten föreslår kommit­ tén, att kyrkostämma, respektive stadsfullmäktige, skulle äga att besluta om fortsättningsskolors upprättande och förläggning samt om nödiga an­ slag för undervisningens bedrivande. I likhet med vad som i motsva­ rande fall gäller i fråga om folkskolan, skulle kyrkostämma i allmänhet

220 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

också besluta angående fortsättningsskolans lärotider. I stad, där folksko­ leväsendet lyder under stadsfullmäktige, skulle beslutanderätten i detta hänseende tillkomma fortsättningsskolans kommunala styrelse, dock skulle stadsfullmäktiges medgivande erfordras för lärokursens utsträckande ut­ över 360 undervisningstimmar.

Forts&tt- Med synnerlig styrka betonar kommittén vikten av att den styrelse, som

ningsskolans

styrelse. inom kommunen skall handhava fortsättningsskolans angelägenheter, blir så sammansatt, att densamma kommer att förfoga över nödig sakkunskap röran­ de det praktiska arbete, kring vilket undervisningen i de särskilda skolorna skall koncentreras. För vinnande av detta syfte anser kommittén det dock icke erforderligt att i varje fall en särskild fortsättningsskolestyrelse skulle finnas vid sidan av skolråd eller folkskolestyrelse. Härom anför kommittén:

I många kommuner torde just den praktiska sakkunskap, som behöves, redan förefinnas inom vederbörande lokala skolmyndighet. Säkert är detta händelsen i de flesta kommuner på den egentliga landsbygden. Den praktiska sakkunskap, som där är av nöden, är kännedom om jordbruket och dess binäringar, och sådan kännedom lärer i regel vara till finnandes till och med bos flertalet av ledamöterna i landsbyg­ dens skolråd. Att då tillskapa en ny styrelse i syfte att betrygga den praktiska sak­ kunskapens inflytande på ärendenas behandling vore tydligen överflödigt.

I andra kommuner däremot kunna förhållandena vara sådana, att sakkunskap på näringslivets område icke i erforderlig grad förefinnes inom den lokala folkskolemyndigheten. I sådana kommuner är det givetvis av behovet påkallat, att fortsätt­ ningsskolans ledning anförtros åt en särskild kommunal styrelse, där det praktiska arbetets intressen bliva på lämpligt sätt företrädda. Ett annat skäl för tillsättandet av dylik styrelse kan särskilt i större kommuner vara den omständigheten, att veder­ börande skolråd eller folkskolestyrelse, till följd av den krävande tillsynen och vården om den egentliga folkskolan, saknar nödig tid för en omsorgsfull ledning jämväl av fortsättningsskolan.

Att bestämma, huruvida särskild kommunal fortsättningsskolestyrelse skall till­ sättas eller icke, synes i varje fall kunna överlåtas åt vederbörande kyrkostämma (stadsfullmäktige). Vad åter angår sättet för val av ledamöter i dylik styrelse, är det av vikt, att formerna härvid bliva sådana, att det önskvärda samarbetet med folksko­ lans lokala myndighet främjas. För vinnande av det syftet torde det vara lämpligt, att skolrådet (folkskolestyrelsen) tillerkännes rätten att i den kommunala fortsättningsskolestyrelsen utse det antal ledamöter, som är närmast över hälften. Övriga ledamöter kunna väljas av kyrkostämman eller i städer med särskild folkskolestyrelse av stads­ fullmäktige och kyrkostämman (kyrkostämmorna) enligt de närmare författningsbestäm­ melser, som härom må bliva utfärdade.

Vad kommittén anfört angående den kommunala skolstyrelsen sam­ manfattar kommittén i följande punkter: På landsbygden samt i stad, där folkskoleväsendet lyder under kyr­ kostämman, handhaves den lokala ledningen av fortsättningsskolan av skolrådet eller, där kyrkostämman så beslutar, av en fortsättningsskolesty-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

relse, i vilken skolrådet utser det antal ledamöter, som är närmast över hälften och kyrkostämman de övriga. I stad. där folkskoleväsendet lyder under stadsfullmäktige, handhaves den lokala ledningen av fortsättningsskolan av folkskolestyrelsen eller, där stadsfullmäktige så besluta, av en fortsättningsskolestyrelse, i vilken folk­ skolestyrelsen utser det antal ledamöter, som är närmast över hälften; Övriga ledamöter väljas av stadsfullmäktige och kyrkostämma enligt de närmare författningsbestämmelser, som må bliva utfärdade. Där sådan särskild kommunal fortsättningsskolestyrelse tillsättes, böra de väljande myndigheterna låta sig angeläget vara att tillse, att det prak­ tiska arbetets intressen bliva i styrelsen företrädda.

Kommittén anser emellertid, att det i vissa fall kan vara lämpligt, Special­ att för vissa skolor utses särskilda styrelser stående under den gemen­ styrelser. samma fortsättningsskolestyrelsen. Vad kommittén i detta hänseende an­ fört är av följande lydelse:

,sl,Geir> bestämmelser av föreslaget innehåll torde betryggande garantier kunna erhållas or att näringslivets representanter skola komma att medverka vid fortsättningsskolornas lokala ledning och att sålunda den allmänna erfarenhet och sakkunskap rörande praktiskt arbete over huvud taget, som hos dem förefinnes, skall komma sko­ lorna till godo. Emellertid lärer detta icke under alla förhållanden vara till fyllest i kommuner, dar fortsättaingsskolorna uppdelats med hänsyn till skilda yrken eller sysselsättningar, torde nämligen i många fall för deras ledning erfordras en mera spe­ ciell praktisk sakkunskap, än som tilläventyrs förefinnes inom den enligt förenämnda grunder valda fortsättningsskolestyrelsen, en sakkunskap rörande just det slag av prak­ tiskt arbete, som utgör medelpunkten för varje särskild'skolas undervisning. Gäller . t‘, ex‘ en fortsättningsskola med undervisning i husligt arbete, är det givet­ vis i hog grad önskvärt, att på detta område erfarna och intresserade kvinnor tagas i anspråk vid skolans ledning. År det vidare fråga om en industriell fortsättningsskola aI 'v1S?v.-tyP i 6r en bandeisfortsättningsskola eller en hantverksfortsättningsskola, böra på hithörande områden sakkunniga fackmän taga del i skolornas förvaltning. Nu torde det, åtminstone vad de större kommunerna beträffar, icke vara lämpligt, att alla de olika slag av praktiskt arbete, vartill de olika typerna av fortsättningsskolor hava att taga hänsyn bliva företrädda inom en och samma styrelse. Kommittén anser kartor, att i sådana kommuner, som ovan nämnts, må, då så befinnes nödigt, kunna för varje skola eller grupp av skolor tillsättas en under den gemensamma fortsätt­ ningsskolestyrelsen sorterande särskild styrelse, som med avseende på sin sammansätt- Ding motsvarar ovan angivna fordran. Mera torde icke i författningsväg böra föreskrivas angående dessa särskilda sty­ relsers sammansättning. Icke heller synes det vara lämpligt, att allmänna bestämmelser uttardas med avseende på formerna för val av ledamöter i dylika styrelser. Olika förhållan­ den på skilda orter kunna nämligen härutinnan påkalla skiljaktiga anordningar. Så kan det i vissa kommuner befinnas ömkligt, att vederbörande yrkesorganisationer såväl bland arbe sgivarna som arbetstagarna tillerkännas rätt att i styrelserna utse någon eller några representanter. Ändamålsenligast torde därför vara, att hithörande bestämmel­ ser intagas i vederbörande kommuners fortsättningsskolreglementen.

222 Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 96. Sin ståndpunkt sammanfattar kommittén sålunda: I kommun, där fortsättningsskolorna uppdelats med hänsyn till skilda yrken eller sysselsättningar, må, då så finnes nödigt, tillsättas en under den gemensamma fortsättningsskolestyrelsen sorterande särskild styrelse för varje skola eller grupp av skolor. Huru denna styrelse skall väljas och vara sammansatt bör bestämmas i vederbörande reglemente; dock skall i varje fall det praktiska arbete, som utgör medelpunkten för respek­ tive skolors undervisning, vara i sådan styrelse företrätt.

Inspektör Kommittén förordar vidare, att, där så befinnes erforderligt, må och över- kunna för fortsättningsskolan antagas inspektör och överlärare, vilkas skyl­ lärare. digheter böra angivas i för dem avsedda instruktioner. Ävenledes anser kommittén, att liksom nu är fallet beträffande de vid folkskolan anställda lärarna också fortsättningsskolans lärare höra äga rätt att utse en representant att närvara vid fortsättningsskolestyrelsens sammanträden. Dock finner kommittén det i allmänhet icke vara nödigt., att sådan representant utses, där fortsättningsskolans styrelse utgöres av skolråd eller folkskolestyrelse och där den av distriktets hela lärarkår utsedde representanten själv undervisar i fortsättningsskolan. Då folkskolestyrelse handhar ledningen av kommunens fortsättningsskolor, bör denna styrelse, enligt kommitténs . mening, äga rätt att för handläggning av fortsättningsskolärenden inom sig utse särskilda nämnder. I fråga om styrelsens åligganden yttrar kommittén: Vad sedan angår deji kommunala fortsättningsskolestyrelsens åliggan­ den och befogenheter, synas dessa höra vara i huvudsak lika dem, som för närvarande med avseende pa folkskolan tillkomma skolråd eller folk­ skolestyrelse. I korthet angivet skulle alltså dessa åligganden och befo­ genheter vara ungefär följande: att handhava värden om distriktets fortsättningsskolor samt vaka över att de arbeta i överensstämmelse med givna föreskrifter; att antaga och entlediga lärare vid fortsättningsskolorna; att vaka över att lärarna fullgöra vad dem åligger och att över dem utöva disciplinär myndighet; att åt lärare utfärda tjänstgöringsbetyg; att antaga lokal fortsättningsskolinspektör eller överlärare och att för dem. upprätta förslag till instruktioner; att övervaka de fortsättningsskolpliktigas skol­ gång och i hithörande ärenden fatta beslut; att upprätta förslag till regle­ mente och undervisningsordning för fortsättningsskolorna; att för dessa skolor uppgöra eller fastställa bestämmelser, avseende rent lokala förvalt­ nings- och regleringsbestyr (lokala skolbestämmelser); att, efter vidkom­ mande lärares hörande, besluta i frågor angående läro- och läseböcker, som skola begagnas vid undervisningen; att fastställa arbetsordning lör de sär-

Ku t tgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86. 223 skilda fortsätta ingsskolorna; att bereda de ärenden rörande fortsättningsskolan, _ som skola av kyrkostämman, resp. stadsfullmäktige, handläggas, savida icke, enligt kyrkostämmans eller stadsfullmäktiges beslut, särskilda personer därtill utsetts; samt att för varje år för fortsättningsskolan upp­ göra utgifts- och inkomstförslag.

I den nu citerade redogörelsen nämnes bland annat, att styrelsen Bestämmelse­

urkunder. skulle hava att upprätta förslag till reglemente och undervisningsordning för fortsättningsskolorna. Kommittén har nämligen ansett, att inom varje skoldistrikt borde för fortsättningsskolorna finnas två olika bestämmelse­ urkunder, dels att reglemente med stadganden om fortsättningsskolväsendets allmänna anordning i kommunen samt om lärotiderna, dels en undervis­ ningsordning med stadganden rörande undervisningen och därmed närmast sammanhängande frågor.

För de båda urkundernas innehåll lämnar kommittén följande när­ mare redogörelse:

Beträffande först det egentliga reglementet skulle dess huvudsakliga innehall kunna komma att röra sig exempelvis om nedannämnda punkter: kommunens indelning i fortsättningsskolområden; antalet fortsättningsskolor och deras förläggning; behövliga lärarkrafter; eventuellt anställda överlä­ rare och lokalinspektörer; den för lärjungarna obligatoriska undervisnings­ tidens längd, eventuellt dess utsträckning utöver 360 timmar; det huvud­ sakliga angående undervisningstidens förläggning.

Den andra huvudgruppen av bestämmelser, den s. k. undervisning sord­ ningen, skulle komma att exempelvis innehålla: läroplaner med timfördelning för de särskilda fortsättningsskolorna; närmare bestämmelser om ordning och tukt; stadganden om skolplikt och skolgång; om giltigt förfall; bestämmelser om grunderna för lärjungars uppflyttning till högre klass och om avgang från fortsättningsskolan; vissa stadganden av mera instruktionsxnässig natur, såsom närmare instruktioner för lokalinspektörer eller överlärare.

Innan kommittén går in på frågan, i vilken ordning de lokala be­ Fortsätta ngs-

skolans för­ stämmelseurkunderna för fortsättningsskolan höra uppgöras och fastställas,

valtning på har kommittén ansett sig böra något närmare behandla frågan om fort­ mellanstadiet. sättning sskolans förvaltning på mellanstadiet. Kommittén kommer därvid till det resultatet, att domkapitlen böra vara mellaninstanser i fråga om fortsättningsskolor liksom i fråga om folkskolorna. En huvudsynpunkt för kommittén vid bedömande av detta spörsmål har just varit det förut betonade önskvärda sambandet mellan folkskola och fortsättningsskola, även om kommittén icke kunnat undgå att finna, att domkapitlen i sin nuvarande

224 Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. form, ej minst med avseende på förvaltningen av fortsättningsskolan, icke kunna anses i alla avseenden motsvara de anspråk, som måste ställas på ett förvaltningsorgan för ärenden tillhörande folkundervisningen. Att ställa fortsättningsskolan direkt under folkskolöverstyrelsens ledning och admi­ nistration finner kommittén visserligen kunna vara till fördel ur synpunk­ ten av sakkunnig och enhetlig behandlig av fortsättningsskolärendena men anser sig dock icke kunna förorda en dylik anordning särskilt med hän­ syn till det stora antal ärenden, som skulle komma att betunga översty­ relsen samt till strävandet att åstadkomma nödig decentralisation i skol­ förvaltningen.

Uppgörande Vad sedan angår uppgörande och fastställande av reglemente och och faststäl­ undervisningsordning, föreslår kommittén, att förslag till bada dessa ur­ lande av reg­ lemente och kunder skulle upprättas av vederbörande lokala skolmyndighet, efter lärar­ undervis­ personalens hörande och sedan kyrkostämman (stadsfullmäktige) fattat er­ nings ordning. forderliga beslut, varefter reglementet, sedan förslaget granskats av folk­ skolinspektören, skulle fastställas av domkapitlet, under det att undervisningsordningen efter att yttranden avgivits av folkskolinspektör och dom­ kapitel, skulle fastställas av folkskolöverstyrelsen.

Vad kommittén sålunda föreslagit innebär en avvikelse från vad som gäller i fråga om folkskolan. För denna skall finnas blott ett reglemente, vilket motsvarar fortsättningsskolans både reglemente och undervisnings­ ordning. Detta reglemente fastställes i sin helhet av domkapitlet. Den likheten med vad kommittén förordat i fråga om fortsättningsskolans be­ stämmelseurkunder finnes dock, att därest folkskolinspektör och domkapi­ tel stanna i olika mening beträffande sådana bestämmelser i folkskolans reglemente, som svara mot den för fortsättningsskolan föreslagna undervisningsordningen, skall ärendet hänskjutas till folkskolöverstyrelsen för avgörande. Som skäl för att kommittén nu ansett sig böra föreslå en annan ordning än den, som är stadgad angående folkskolan, anför kom­ mittén huvudsakligen, att för bedömande av fortsättningsskolans undervisningsplaner och vad som med dem hör samman, det skulle vara till största fördel att äga tillgång till den särskilda sakkunskap på hithörande område, som kan förväntas bliva tillförsäkrad folkskolöverstyrelsen. Att utrusta de olika domkapitlen med särskilda sakkunniga för de olika om­ råden, som skulle ingå i fortsättningsskolans undervisning, syntes kommit­ tén icke kunna ifrågasättas.

Att kommittén emellertid räknar därmed, att svårigheter kunde be­ faras uppstå vid tillämpning av den ordning, kommittén sålunda förordat, framgår av följande dess uttalande:

billigt. Maj:/* Noll. Proposition Nr 96. 225 Kommittén inser visserligen, att de olika förhållanden, som skola ord­ nas genom bestämmelse!' i de nu berörda bada författningsurkunderna, reglementet och undervisningsordningen, stundom kunna inom de särskilda skoldistrikten sta i det n ii ra beroende av varandra, att det kan komma att erbjuda svårigheter att giva dem slutlig fastställelse genom skilda för­ valtningsorgan, och att ett och annat av det. som här tänkts böra ingå i den ena författningsurkunden, i det enskilda fallet kan visa sig vara av njitur att hellre höra tillhöra den andra. Men då det av skäl, som i det föregående blivit framhalta, icke gärna låter sig göra att överlämna under* visningsordningens fastställande till distriktsstyrelserna, får man lita till att lämpliga former för samarbetet mellan de olika förvaltningsorgan, som tagas i anspråk för de båda författningarnas utformande och fastställande, skola kunna utfinnas.

Mot att domkapitel och länsstyrelser fortfarande komma att hand­ Besvärsmål m. m. lägga besvärsmål rörande fortsättningsskolan bär kommittén icke någon erin­ ran att göra, ej heller mot att länsstyrelserna även framgent, sedan vederbö­ rande folkskolinspektör avgivit yttrande, granska rekvisitioner av statsbi­ drag för lärares avlöning samt besluta angående statsbidragets ^anordnande.

. ^ a(l slutligen angar fortsättningsskolans inspektion, erinrar kommittén Inspektion. till att börja med^ därom, att folkskolöverstyrelsen enligt sin instruktion har att, i den man det är möjligt, utöva omedelbar inspektion av fortsättningsskolorna. Kommittén antager, att en sådan omedelbar inspektion tran överstyrelsens sida pa grund av dess mångahanda andra göromål en­ dast i mycket ringa omfattning kan komma att äga rum och håller för­ denskull före, att styrelsens huvuduppgift beträffande inspektionen måste bliva att leda och sammanhålla den inspektionsverksamhet, som med av­ seende pa fortsättningsskolan kan komma att utövas gonom andra personer. Denna verksamhet bör enligt kommitténs åsikt fortfarande huvudsak­ ligen^ tillkomma folkskolinspektörerna. Att anställa en särskild inspektionskar för fortsättningsskolorna synes kommittén framför allt av ekonomiska hänsyn, vara otänkbart. För vissa slag av fortsättningsskolor, nämligen industriella och hantverksfortsättningsskolor, soin äro förbundna med skol­ verkstad, samt fortsättningsskolor med praktisk undervisning i husligt ar­ bete, förordar dock kommittén särskild fackinspektion, vilken skulle under överstyrelsens ledning utövas av sakkunniga personer. . I fråga om den tillsyn över kristendomsundervisningen, som enligt § 63 i folkskolestadgan tillkommer församlingarnas prästerskap, anser kom- Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 29

226 Kung!. MajUs Nåd. Proposition Nr Hd. mittén förslaget om fortsättningsskolan icke behöva påkalla någon för­ ändring.

Myndig­

heterna. Myndigheterna hava i sina uttalanden mera sällan gått något när­ mare in på frågan om fortsättningsskolans förvaltning.

Största uppmärksamhet har ägnats spörsmålet om fortsättning sskolornas centrala ledning, beroende på detta spörsmåls samband med förhållandet mellan fortsättningsskolan och lärlingsskolan. Då jag i det föregående utförligt yttrat mig angående denna angelägenhet, anser jag mig här blott behöva hänvisa till vad jag förut (sid. 139—142) anfört.

En annan detalj i kommitténs förslag beträffande förvaltningen har också på åtskilliga håll mött gensägelse!', nämligen förslaget om förfaran­ det vid de lokala bestämmelseurkundernas uppgörande och fastställelse. Man har funnit uppdelningen i reglemente och undervisningsordning onödig'och opraktisk samt ansett, att den av kommittén föreslagna gången för undervisningsordningens fastställande skulle utan motsvarande nytta betunga folkskolöverstyrelsen med en hel mängd ärenden.

Folkskolöv erstyr elsen har i sitt utlåtande i det allra mesta anslutit sig till kommitténs förslag i förevarande hänseende.

Överstyrelsen betonar sålunda betydelsen av att fortsättningsskolan i förvaltningshänseende sammanhålles med folkskolan i fråga om både den lokala förvaltningen, förvaltningen å mellanstadiet och den centrala led­ ningen.

Vad angår den lokala förvaltningen har överstyrelsen intet att invända mot att kyrkostämma och stadsfullmäktige erhålla en beslutande myndig­ het i fråga om fortsättningsskolan motsvarande den, som de redan äga be­ träffande folkskolan.

Såsom deras viktigaste befogenheter härutinnan nämner överstyrelsen:. beslut om antalet fortsättningsskolor och lokaler för dessa, beslut om an­ talet lärare och om lärarnas avlöningsförhållanden, beviljande i övrigt av erforderliga anslag samt val av ledamöter i fortsättningsskolans lokal­ styrelse.

Angående fortsättningsskolans lokalstyrelse yttrar överstyrelsen:

Den närmaste tillsynen och ledningen i fråga om ett skoldistrikts fortsättnings­ skolor bör givetvis handhavas av en styrelse för dessa skolor. Överstyrelsen kan dock lika litet som kommittén finna det nödvändigt, att inom samtliga skoldistrikt särskild fortsättningsskolestyrelse bringas till stånd. De flesta skoldistrikten äro belägna på landsbygden, och inom ett stort antal av dessa kommer att finnas blott ett ringa fåtal fortsättningsskolor, i många fall blott eu enda. I sådana skoldistrikt har då även det

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition AV idi. 227

egentliga folkskoleväsendet eu mycket begränsad omfattning. Under dylika omständig­ heter synas fortsättningsskolans angelägenheter lämpligen kunna överlämnas åt skol­ rådet. I detta torde å den egentliga landsbygden redan förefinnas den sakkunskap på jordbrukets område, som är önskvärd för ledningen av en fortsättningsskola med un­ dervisningen samlad kring jordbruket. Det torde i dylika små skoldistrikt ofta bliva svårt att få lämpliga personer lör två skolstyrelser, varför ock, om skilda styrelser anordnades, medlemmarna i båda nog i huvudsak bleve desamma. Då i ett stort an­ tal skoldistrikt' sålunda anordningen med två skilda styrelser ej skulle medföra några egentliga fördelar utan blott försvåra förvaltningen, synes det överstyrelsen vara ända­ målsenligast, att, såsom kommittén föreslagit, det överlåtes åt distriktet att självt be­ stämma, huruvida särskild fortsättningsskolestyrelse skall tillsättas eller icke, allenast det tillses, att yrkesinsikten och de praktiska intressena i varje fall bliva i vederbörlig mån representerade. Angående grunderna för valet av särskild fortsättningsskolestyrelse kan överstyrel­ sen ansluta sig till kommitténs förslag. Vad beträffar den viktiga frågan om det prak­ tiska arbetets representation i de kommunala skolstyrelserna har överstyrelsen i ett före^ende sammanhang yttrat, att i den allmänna lagstiftningen för fortsättningsskolan måhända blott ett mera generellt stadgande härom kunde upptagas men att i de särskilda distriktens reglementen i många fall borde kunna givas närmare före­ skrifter i sådant hänseende. Särskilt synes det önskligt, att på orten möjligen förekom­ mande sammanslutningar av yrkesmän, såsom hantverks- och handelsföreningar, bliva företrädda i styrelsen. Att intresserade representanter för de yrken, till vilka fortsätt­ ningsskolorna hänföra sig, anlitas för medverkan i skolornas ledning ligger emellertid, såsom förut framhållits, till den grad i sakens natur, att man, även då detaljbestämmelser om styrelsernas sammansättning saknas, torde kunna förutsätta, att styrelserna bliva lämpligt sammansatta. De beslutande kommunala korporationerna hava ju förut åt sig anförtrodda val av nämnder och styrelser för olika ändamål, och erfarenheten torde icke giva vid handen, att den frihet, som de härvid i regel äga, ger anledning till missförhållanden. ^ Vad kommittén föreslagit angående särskilda styrelser för vissa fortsättningssko- Tor, angående lokala inspektörer för fortsättningsskolorna, angående lärarkårens repre­ senterande i styrelsen, angående särskilda nämnder inom densamma samt angående den kommunala fortsättningsskolestyrelsens åligganden och befogenheter synes översty­ relsen i allt huvudsakligt vara välbetänkt. En närmare granskning av hithörande för­ slag torde icke behöva företagas förrän i samband med utarbetandet av ny författning för fortsättningsskolan.

Om förvaltningen på mellanstadierna har överstyrelsen gjort följande uttalande:

Det skulle enligt överstyrelsens uppfattning innebära en allt för stark centralisation, om fortsättningsskolornas lokala styrelser skulle omedelbart sortera under den centrala led­ ningen. Såväl fortsättningsskolväsendets stora omfattning och fordran på anpassning efter förhållandena i olika delar av landet som ock önskvärdheten över huvud av en tillbör­ lig decentralisation i förvaltningen framkallar behovet av administrativa mellaninstanser. Kommittén har uttalat sig för att domkapitlen fortfarande skulle vara mellanin­ stanser för fortsättningsskolorna liksom för folkskolorna, och häremot har med ett eller annat enstaka undantag ingen gensaga blivit gjord i de avgivna officiella yttrandena. Överstyrelsen anser sig böra biträda kommitténs förslag i detta avsende, även om översty-

228 Kunjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr !J6. relsen delar kommitténs uppfattning, att domkapitlen, såsom varande i främsta rummet kyrkostyrelser, åtminstone i sin nuvarande form icke kunna anses vara speciellt lämpade för handhavandet av fortsättningsskolans angelägenheter. Då inga andra för ända­ målet lämpliga styrelseorgan finnas att tillgå och då det ej kan hliva fråga om att skapa en särskild mellaninstans för fortsättningsskolan, synes den förut betonade sam­ hörigheten mellan folkskola och fortsättningsskola motivera, att samma myndighet å mellanstadiet har att taga befattning med båda dessa skolors administration. Visser­ ligen torde den speciella sakkunskap, som yrkessynpunktens upptagande i fortsättnings­ skolan kräver, mera sällan vara till finnandes inom domkapitlen. Överstyrelsen har för sin del icke förbisett detta förhållande och återkommer i det följande till denna fråga. Angående den särskilda befogenheten med avseende på fortsättningsskolorna, som skulle tillkomma domkapitlen, skall överstyrelsen ävenledes närmare uttala sig längre fram i detta utlåtande. Överstyrelsen vill bär blott framhålla, att domkapitlen vid sin handläggning av ärenden rörande fortsättningsskolan höra få all möjlig hjälp av statens folkskolinspektörer, vilka givetvis måste komma att få ganska mycken befatt­ ning med fortsättningsskolorna.

I fråga om folkskolöverstyrelsens egen allmänna befattning med fortsätt­ ningsskolorna gör överstyrelsen blott följande erinran om vad som i detta hänseende är föreskrivet i överstyrelsens instruktion.

Folkskolöverstyrelsens allmänna uppgift beträffande fortsättningssko­ lorna är redan angiven i dess instruktion. Enligt denna (§ 4) skall det beträffande fortsättningsskolor särskilt åligga överstyrelsen: 1) att, i den mån sådant är möjligt, utöva omedelbar inspektion över dessa skolor; 2) att utarbeta organisationsplaner för olika skoltyper; 3) att verka för upprättande av nya och, då så befinnes vara av nöden, för omorganisation av redan befintliga skolor och att därvid träda i förhandling med veder­ börliga myndigheter och med representanter för skilda yrken och ortsin-., tressen; 4) att i den ordning, som kan bliva föreskriven, handlägga frågor rörande de särskilda skolornas läroplaner; samt 5) att tillse, att skolorna utrustas med erforderlig undervisningsmateriell.

Utförligast uttalar sig överstyrelsen emellertid om de lokala bestämnielseurkunderna för fortsättningsskolan. Om dessa urkunder yttrar överstyrelsen först i allmänhet:

En viktig sida av frågan om förvaltningen, särskilt med hänsyn till folkskolöverstyrelsens och domkapitlens förhållande i administrativt avseende, är frågan om lokala bestämmelseurkunder för de olika skoldi­ striktens fortsättningsskolor. Frågan härom är, såsom kommitténs fram­ ställning nogsamt giver vid handen, förknippad med svårigheter, som påkalla särskild uppmärksamhet.

I första hand uppställer sig det spörsmålet, huruvida sådana lokala bestämmelseurkunder äro av behovet påkallade. För de fortsättningsskolor, som för närvarande finnas, upptagas särskilda bestämmelser i distrik-

Kuiit/l. Maj:tx l‘rapoxition AV 90. 229 tens folkskolercglcmenten. Då särskilda bestämmelser redan nu anses Itc] lövliga, torde behovet därav ännu mera framträda, när dessa skolor erhålla en betydligt mera omfattande och från folkskolan mera avskild organisation. Dylika bestämmelser torde bliva erforderliga ej mindre för skolornas styrelser och lärare samt för lärjungarna och deras målsmän än för dem, som skola å statens vägnar utöva ledning och kontroll av fortsätfningsskolväsendet. Några svårigheter att redan nu angiva de viktigare bestämmelser, som böra ingå i en sådan urkund, torde icke förefinn as, och kommittén har för sin del påpekat, om vilka spörsmål sådana bestämmel­ ser i främsta rummet böra röra sig (Bet. sid. 173).

Då det alltså synes vara tydligt, att särskilda lokala bestämmelseurkunder för fortsättningsskolorna böra bringas till stånd, torde nästa fråga bliva, huruvida det skall överlämnas åt de kommunala skolmyndigheterna att själva helt och hållet ombesörja dessa urkunders tillkomst eller huru­ vida prövning och gillande av någon statsmyndighet måste anses erforder­ lig. överstyrelsen måste för sin del liksom kommittén ansluta sig till det senare alternativet. Då fortsättningsskolorna ovedersägligen äro ämnade att tillgodose ett viktigt statsintresse, vilket också skulle taga sig uttryck i jämförelsevis rikliga bidrag av statsmedel till dessa skolor, synes det också vara nödvändigt, att från statens sida genom dess organ tillses, att de lokala stadgandena komma att stå i överensstämmelse med de av staten givna allmänna föreskrifterna och utgöra en riktig tillämpning av dessa. Men lika viktig är i denna fråga den synpunkten, att genom medverkan av statens organ större säkerhet vinnes, att de lokala bestämmelserna komma att på bästa sätt motsvara sitt ändamål.

Sedan överstyrelsen sålunda konstaterat behovet av lokala bestäm­ melseurkunder och uttalat sig för att dessa skola fastställas av någon statsmyndighet, övergår överstyrelsen till att närmare utreda frågan, åt vem denna fastställelse bör anförtros, varom överstyrelsen anför:

De statsmyndigheter, som kunna komma i fråga, då det gäller prövning och fast­ ställelse av ifrågavarande urkunder, äro tydligen, i överensstämmelse med vad som i det föregående blivit uttalat, domkapitleu och folkskolöverstyrelsen. Man kan då i detta avseende tänka sig, att uppdraget i fråga anförtros antingen enbart åt domka­ pitlen eller enbart åt folkskolöverstyrelsen eller ock på lämpligt sätt fördelas mellan båda.

För uppdragets överlämnande åt domkapitlen talar ju det förhållandet, att dom­ kapitlen för närvarande i det hela taget hava att pröva och fastställa reglementena för folkskolorna. Det må dock kunna ifrågasättas, huruvida det ur sakens egen syn­ punkt sett vore önskligt, att folkskolöverstyrelsen i förevarande viktiga angelägenhet icke skulle få befattning med de nya fortsättningsskolorna. Dessa skolors särskilda uppgifter och egenartade beskaffenhet synas göra det önskligt, att de komma att stå i

230 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

mera omedelbart förhållande till den centrala skolledningen, än folkskolorna kunna göra, något som ju ock funnit uttryck i överstyrelsens instruktion. Det kan ock erin­ ras därom, att överstyrelsen redan genom den befattning överstyrelsens medlemmar hit­ tills haft med frågan om fortsättningsskolväsendets omorganisation, därunder även till­ fälle givits till förhandlingar med representanter för skilda grenar av det praktiska arbets­ livet, äger en viss förtrogenhet med de olika sidorna av den föreliggande betydelse­ fulla angelägenheten. Härtill kommer, att, såsom förut antytts, å folkskolöverstyrel­ sens stat uppförts ett särskilt anslag, avsett att möjliggöra, att överstyrelsen måtte vid sig kunna binda personer med den tekniska eller i allmänhet praktiska sakkunskap, som för handläggning av till fortsättningsskolorna hörande ärenden särskilt skall bliva behövlig. Såsom överstyrelsen i det föregående framhållit, bör dessutom den centrala administrationen av fortsättningsskolan framdeles så ordnas, att vissa ärenden rörande de yrkesbestämda fortsättningsskolorna behandlas gemensamt av folkskolöverstyrelsen och de centrala förvaltningsorganen för de områden av näringslivet, till vilka skolorna genom sin undervisning hänföra sig (sid. 84). Den sakkunskap, som sålunda på olika sätt bör komma att finnas hos den centrala ledningen, bör, synes det, i så stor utsträck­ ning som möjligt komma fortsättningsskoleväsendet till godo. Nu måste emellertid pröv­ ningen och stadfästelse!! av de lokala bestämmelseurkunderna och därmed i förbindelse stående förhandlingar och samarbete med de lokala skolmyndigheterna komma att bliva en av de viktigaste faktorerna i arbetet för de nya fortsättningsskolornas tillkomst och organisation, varför ock den sakkunskap på området, som kan vara till finnandes hos den centrala ledningen och dess särskilda sakkunniga, skulle komma att i väsent­ lig grad undandragas detta arbete, om folkskolöverstyrelsen uteslötes från befattningen med urkundernas prövning och fastställelse.

Vad överstyrelsen nu haft anledning anföra synes med styrka tala för att den centrala ledningen icke uteslutes från arbetet med granskningen av de lokala bestäm­ melseurkunderna. Därmed vill överstyrelsen dock icke hava sagt, att någon befogen­ het i detta avseende icke skulle tillkomma domkapitlen. Dessas ställning som mellaniustanser synes icke vara förenlig med en sådan anordning, att eu så betydelsefull del av fortsättningsskolornas förvaltning som den ifrågarande skulle gå dem förbi.

Överstyrelsen övergår därefter till en granskning av kommitténs för­ slag i förevarande avseende samt yttrar: Resultatet av det nu sagda skulle alltså bliva, att befattningen med de lokala urkundernas prövning och fastställelse borde tillkomma både domkapitlen och folkskolöverstyrelsen. Detta förutsätter tydligen en lämp­ lig fördelning av deras befogenhet i det förevarande avseendet. Det kunde då ligga närmast att följa den av kommittén inslagna vägen och tänka sig en uppdelning av de lokala bestämmelserna på två urkunder, av vilka den ena underställdes domkapitlet, den andra över­ styrelsen. Enligt kommitténs förslag skulle i varje distrikt finnas dels ett reglemente för fortsättningsskolorna, vilket skulle prövas och fastställas av vederbörande domkapitel, dels en undervisningsordning för samma sko­ lor, vars prövning och fastställelse skulle tillkomma folkskolöverstyrelsen. Reglementets stadganden skulle avse skolornas yttre anordning, undervis-

Kungl. Moj:ts Säd. Proposition Nr 96. 231

mngsordningen åter det, soin mera direkt rörde själva arbetet i skolorna. För eu sådan anordning tala visserligen åtskilliga skäl, av kommittén an­ givna dels i det föreliggande betänkandet, dels i det av kommittén tidi­ gare avgivna betänkandet om en skolöverstyrelse, och man kunde eldigt över­ styrelsens mening måhända tänka sig den åsyftade uppdelningen verkställd på lämpligare sätt än det av kommittén föreslagna.

Den erfarenhet, som överstyrelsen under sin verksamhet haft tillfälle göra med avseende på folkskolärenden av motsvarande beskaffenhet, har emellertid bibragt överstyrelsen den bestämda meningen, att en upp­ delning av de lokala bestämmelserna på olika urkunder, avsedda att under­ ställas olika myndigheter, innebär mera en tilltalande teoretisk än eu ändamålsenlig praktisk lösning av frågan och att varje sådan uppdelning är olämplig. Man kommer därvid allt för lätt att åtskilja sådant, som rätteligen hör tillsamman och som därför rätteligen bör behandlas i ett sammanhang.

Överstyrelsen anser sålunda, att de lokala bestämmelserna för fortsättningsskolorna böra i likhet med motsvarande bestämmelser för folk­ skolorna sammanhållas i en enda urkund, ett reglemente för fortsättningsskolorna.

Sedan överstyrelsen sålunda uttalat sig för blott en enda lokal be­ stämmelseurkund för fortsättningsskolan, nämligen ett reglemente, upp­ tager överstyrelsen till skärskådande frågan om huru detta reglemente bör prövas och fastställas. Överstyrelsen kommer därvid till det resultatet, att icke alla reglementen kunna underställas överstyrelsens prövning utan framhåller nödvändigheten av eu decentralisation i förevarande hänseende. Därom yttrar överstyrelsen:

Om man således å ena sidan utgår från den uppfattningen, att de lokala bestäm­ melserna ej böra med avseende på vissa delar prövas av en myndighet och med av­ seende på andra delar av en annan myndighet, och å andra sidan fasthåller, att var­ ken domkapitlet eller folkskolöverstyrelsen bör utestängas från befattning med ärenden, som avse sådana bestämmelser, synes man närmast vara ställd inför den nödvändigheten att låta den samlade bestämmelseurkunden, reglementet, komma både under vederbörande domkapitels och under folkskolöverstyrelsens prövning.

Överstyrelsen måste emellertid känna sig synnerligen tveksam om lämpligheten av en anordning, enligt vilken reglementena från samtliga skoldistrikt i riket skulle göras till föremål för granskning och fastställelse av den centrala styrelsen.

I första rummet måste överstyrelsen fästa sig vid den stora omfattningen av det arbete, som därvid skulle komma att påvila överstyrelsen. Skoldistrikten i landet upp­ gå till ett antal av omkring 2,400, och allt efter som nya skolor upprättas eller andra ändringar ske i skolförhållandena, böra reglementena undergå revision. Överstyrelsen håller visserligen före, att kvantiteten av arbetet icke bör vara avgörande för omdömet om vilka ärenden som skola komma under överstyrelsens handläggning. Fordrar ären-

232 KungI. ilaj;ts Nåd. Proposition Nr 96.

denas natur, att de behandlas av den centrala myndigheten, bör detta också ske, då ju allenast det, som prövas vara till skolväsendets bästa, bör vara i främsta rummet avgörande. I den utveckling statsmakterna varit angelägna att bereda åt de centrala styrelserna i allmänhet och icke minst åt dem bland dessa, vilka i likhet med folkskol­ överstyrelsen hava omfattande sociala intressen att vårda, finner överstyrelsen också ett stöd för den förvissningen, att, i den mån överstyrelsens arbetsuppgifter ökas, de er­ forderliga arbetskrafterna skola ställas till dess förfogande. Men uppenbart är, att genom den ifrågavarande anordningen fortsättningsskolorna skulle komma att i jämfö­ relse med de övriga områden, som tillhöra överstyrelsens verksamhetskrets, i allt för hög grad taga överstyrelsens tid och krafter i anspråk.

Det är emellertid ej blott hänsynen till kvantiteten av det arbete, som inom över­ styrelsen skall utföras, utan ej mindre hänsynen till överstyrelsens huvudsakliga upp­ gifter, som är ägnad att vålla betänksamhet gent emot en genom centralisering av ärendenas handläggning framkallad tillväxt i antalet till ämbetsverket inlöpande ären­ den. Överstyrelsen måste söka att till eu viss grad begränsa sin befattning med en­ skildheterna av skolväsendet för att kunna med framgång ägna sig åt dettas mera om­ fattande spörsmål. Och lika önskligt som det är, att överstyrelsen må äga tillfälle att ingripa även i enskildheter, där dess hjälp påkallas eller en central myndighets avgö­ rande är av nöden, lika önskligt är, att överstyrelsen icke tages i anspråk för ärenden, som kunna på ett tillfredsställande sätt ombesörjas av lokala eller provinsiella organ.

Slutligen är att erinra om de övriga menliga verkningar, som i allmänhet taget måste anses förbundna med eu alltför utsträckt centralisering av skolväsendets admi­ nistration och som här icke torde behöva närmare påpekas.

För att åstadkomma deri erforderliga decentralisationen och ändå be­ vara överstyrelsen vid det inflytande, som bör tillkomma densamma, anser överstyrelsen det lämpligt, att blott vissa reglementen komma att gå upp till överstyrelsen för fastställelse, och anför i detta avseende:

Av sådana skäl som de nu antydda har det synts överstyrelsen böra tagas i all­ varligt övervägande, huruvida icke, utan att viktigare intressen åsidosättas, någon viss begränsning skulle kunna göras beträffande överstyrelsens befattning med fortsättningsskolornas reglementen, även om en dylik begränsning näppeligen lär kunna vidtagas, utan att den i ett eller annat avseende kommer att innebära en viss inkonsekvens. Något annat sätt att vinna en begränsning torde, så vitt överstyrelsen kan se, härvid icke kunna ifrågakomma än att låta reglementena för vissa skoldistrikt stanna hos domka­ pitlen såsom fastställande myndighet och låta endast de övriga gå vidare för att slut­ granskas och fastställas av folkskolöverstyrelsen.

Det gäller då att finna eu norm för en sådan uppdelning.

Närmast till hands synes det ligga att tänka sig överstyrelsens direkta medverkan vid den fortsatta undervisningens ordnande erforderlig i fråga om skoldistrikt med ett mera mångskiftande och invecklat fortsättningsskolväsen. Ett sådant fortsättningsskolväsen skulle väl i allmänhet uppstå inom de folkrikare och tätare bebyggda skoldistrik­ ten, där näringslivet, som ju komme att bilda grundvalen för fortsättningsskolornas ge­ staltning, är mera mångsidigt och utvecklat. Det är ock särskilt i dylika distrikt, som yrkesbestämda fortsättningsskolor av utpräglad typ kunna väntas uppkomma, och det är ju framför allt för dessa skolor, som anlitande av inom överstyrelsen förefintlig sakkun-

Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr DO. 233

skap skulle komma i fråga och medverkan av andra centrala ämbetsverk kunde bliva erforderlig.

En stor svårighet uppstår emellertid, då man söker avskilja de skoldistrikt, som bär åsyftas. Ett åtskiljande efter ett visst antal invånare eller ett visst antal fortsättningsskolpliktiga barn skulle för det avsedda syftet säkerligen icke visa sig ändamåls­ enligt. Överstyrelsen bar därför ansett sig böra söka finna eu annan indelningsgrund och bar därvid stannat vid den tanken, att eu åtskillnad skulle kunna grundas på olik­ heten mellan skolorna själva.

Tvivelsutan komma vissa skolor att i sin organisation och verksamhet stå ganska nära de nuvarande fortsättningsskolorna. Detta gäller i främsta rummet ersättningsskolorna och dessutom, om ock i mindre män, de »allmänna» fortsättningsskolorna. Annor­ lunda blir givetvis förhållandet med de fackliga fortsättningsskolorna. Det skulle då kunna tänkas, att reglementen, som avsåge skolor av det förra slaget, prövades av dom­ kapitlen, vilka hava att fastställa reglementariska bestämmelser för de nuvarande fort­ sättningsskolorna, under det att reglementen för skolor av det senare slaget båge fast­ ställas av folkskolöverstyrelsen.

Det ligger emellertid i öppen dag, att det icke går att strängt upprätthålla eu dylik uppdelning. I många skoldistrikt komma utan tvivel att finnas skolor tillhörande båda grupperna. Men givetvis måste det, såsom förut är framhållet, för varje skoldi­ strikt i regel finnas ett enda reglemente för samtliga dess fortsättningsskolor, varför icke heller i det fall, att skolor av båda grupperna voi’e för handen inom ett distrikt, detta distrikts reglementariska bestämmelser för den fortsatta undervisningen torde kunna göras beroende av två olika myndigheters beslut utan måste fastställas av en och samma myndighet. Utgår man då från att reglementen för de yrkesbestämda fort­ sättningsskolorna skulle undergå prövning hos folkskolöverstyrelsen, måste konsekven­ sen bliva, att så snart i ett skoldistrikt funnes någon yrkesbestämd fortsättningsskola, reglementet för detta skoldistrikt skulle fastställas av överstyrelsen, även om där funnes skolor av annan typ.

För den nu senast skisserade ordningen synas goda skäl föreligga, om man näm­ ligen utgår från den förutsättningen, att folkskolöverstyrelsens direkta medverkan måste anses erforderlig i fråga om samtliga yrkesbestämda fortsättningsskolor. Det är emel­ lertid att märka, att man enligt denna anordning endast fått en relativt liten del av fortsättningsskolorna avsöndrad och således endast i jämförelsevis ringa mån nått det föreliggande syftet.

Det är därför önskvärt, att man må kunna avsöndra även någon eller några grup­ per av de fackliga fortsättningsskolorna.

Bland dessa är det särskilt två typer, som i detta sammanhang komma i betrak­ tande, emedan de kunna väntas få stor utbredning och komma att finnas just i distrikt, där även ersättningsskolor och allmänna fortsättningsskolor bliva tillfinnandes, nämligen fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till det husliga arbetet samt jordbruksfortsättningsskolor. Därest dessa skoltypers förhandenvaro i ett skoldistrikt skulle hava till följd, att distriktets reglemente skulle undergå prövning och fastställelse av folkskolöverstyrelsen, finge denna fortfarande behandla det vida övervägande antalet reglementen.

Vad nu de fortsättningsskolor beträffar, vilka samla sin undervisning kring det husliga arbetet, d. v. s. kvinnlig slöjd och huslig ekonomi, torde näppeligen kunna göras gällande, att de skulle vara av sådan natur, att deras reglementen måste prövas av central myndighet. Såväl kvinnlig slöjd som huslig ekonomi hava länge förekommit

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.) 30

234 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

i våra folkskolor, utan att deras förekomst medfört några större svårigheter vid ad­ ministrationen, och den undervisning, som däri förekommit, kan i stort sett anses hava varit tillfredsställande ordnad. Det är överstyrelsens mening, att dessa ämnens upp­ tagande i en fortsättningsskola endast i undantagsfall skall behöva medföra behovet av att den slutliga behandlingen av distriktets skolreglemente förlägges till den centrala myndigheten.

Jordbruksfortsättningsskolan däremot innebär i fråga om sin läroplan något nytt och oförsökt, och det är klart, att många skäl tala för att reglementena från skoldistrikt, där denna skoltyp förekommer, underställas folkskolöverstyrelsen. Likväl måste över­ styrelsen, med hänsyn till nödvändigheten att i något avsevärdare mån vinna den åsyf­ tade begränsningen i överstyrelsens befattning med skolreglementena, anse det synner­ ligen önskligt, att sådant underställande ej måtte bliva regel. Överstyrelsen tror icke heller, att detta är behövligt. Hela den omgivning, vari eu jordbruksfortsättningsskola befinner sig, innebär en viss kontroll på dess ändamålsenliga anordning, och den fack­ insikt, som man vill skall finnas i fortsättningsskolornas lokalstyrelser, bör j distrikt, där jordbruksfortsättningsskolor förekomma, bliva ganska starkt företrädd. Ävenledes torde folkskolinspektörerna, om vilkas befattning med fortsättningsskolorna överstyrelsen i det följande skall yttra sig, lättare än i fråga om andra yrkesbestämda fortsättningsskolor kunna göra sig förtrogna med de förhållanden, som äro av särskild betydelse för jordbruksfortsättningsskolorna.

Det bör vidare — och detta gäller såväl om jordbruksfortsättningsskolorna som om de till det husliga arbetet anslutna fortsättningsskolorna — ihågkommas, att den åtgärd, som här är i fråga: granskning och fastställelse av reglemente, icke innebär något ingående på enskildheter i undervisningsplanen, helst de ifrågavarande skolorna i större utsträckning än övriga torde komma att ansluta sig till normalplanen. När det blir fråga om allmänna bestämmelser för dessa skolor eller anvisningar i särskilda fall beträffande undervisningen, är det givetvis från folkskolöverstyrelsen sådana bestäm­ melser eller anvisningar skola utgå, och därvid skall i synnerlig grad behov föreligga av all den sakkunskap, som genom medverkan av annan central styrelse och biträde av vederbörande fackbildade konsulenter kan komma ärendena till del. Likaså böra de ifrågavarande skolorna komma i åtnjutande av den sakkunniga inspektion, av vilken de i likhet med andra fackliga fortsättningsskolor äro i behov. Slutligen böra enligt överstyrelsens åsikt även reglementena för ifrågavarande skolor komma under folkskol­ överstyrelsens prövning i det fall, då domkapitlet finner sig icke kunna godkänna av folkskolinspektören gjort yrkande angående deras innehåll.

I enlighet med vad överstyrelsen nu anfört vill överstyrelsen för sin del föreslå, att endast beträffande skoldistrikt, i vilka sådana yrkesbestämda fortsättningsskolor förekomma, som i sin undervisning hänföra sig till in­ dustri, hantverk eller handel, reglementena skola prövas och fastställas av folkskolöverstyrelsen. — Genom en dylik ordning kommer man i själva verket till den begränsning, som i närmaste hand framstår såsom den na­ turliga men som av praktiska skäl ej synes kunna bringas till stånd, näm­ ligen begränsningen till städer och industrisamhällen eller i allmänhet orter med mera komplicerade förhållanden. Industri-, hantverks- och handelsfortsättningsskolor kunna väntas uppstå just i skoldistrikt med en

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 235

talrikare och mera samlad befolkning och med ett mera mångsidigt och utvecklat näringsliv.

I anslutning till vad överstyrelsen sålunda anfört föreslår överstyrelsen följande ordning för reglementenas prövning och fastställelse:

Under förutsättning att vad överstyrelsen sålunda föreslagit angående frågan om prövningen och fastställelsen av de reglementariska bestämmel­ serna för fortsättningsskolorna vinner gillande, skulle gången av reglemen­ tenas behandling i huvudsak komma att bliva följande:

Sedan inom distriktet nödiga grundläggande beslut blivit fattade och förslag till reglemente blivit i vederbörlig ordning uppgjort, insändes för­ slaget till folkskolinspektören, som efter verkställd granskning med eget yttrande översänder detsamma till domkapitlet. Domkapitlet har då tyd­ ligen att undersöka, om med hänsyn till de typer av skolor, som inom distriktet i fråga skola förekomma, reglementet skall för stadfästelse stanna hos domkapitlet eller om det skall gå vidare till överstyrelsen. I förra fallet meddelar domkapitlet fastställelse, varefter reglementet tillställes överstyrelsen för kännedom. I senare fallet däremot översänder dom­ kapitlet reglementsförslaget jämte inspektörens och sitt eget yttrande till överstyrelsen, som har att pröva och stadfästa detsamma.

Enligt överstyrelsens mening bör emellertid, såsom överstyrelsen nyss anfört, även i förra fallet reglementsförslaget under visst förhållande underställas folkskolöverstyrelsen, nämligen därest domkapitlet vid sin be­ handling av detsamma finner sig icke kunna godkänna yrkande i frågan, som blivit framställt av folkskolinspektören i det yttrande över förslaget, som av honom bör ingivas till domkapitlet. En dylik ordning äger motsva­ righet i vad numera är stadgat angående fastställelse av folkskolereglemente.

Överstyrelsen övergår sedan till att uttala sig angående ordningen för besvärsmål. Härom anför överstyrelsen:

överstyrelsen anser sig även böra yttra något om den ordning, vari besvär över beslut angående den fortsatta undervisningen skola anföras. Det torde vara självfallet, att domkapitlet liksom förut blir den första besvärsinstansen. Det synes dock överstyrelsen icke vara riktigt, om folkskolöverstyrelsen, därest den i förut angiven omfattning skulle få att hand­ lägga ärenden rörande den fortsatta undervisningen, icke direkt finge något att göra med besvärsmålen. Överstyrelsen skulle i så fall tydligen komma att utestängas från ett viktigt inflytande på fortsättningsskolväsendets led­ ning, då ju dessa måls utgång ofta kommer att få prejudicierande betydelse. Och även vid dessas handläggning synes den erfarenhet överstyrelsen för­ värvat böra tillgodogöras. Ett tillbörligt inflytande för folkskolöverstyrelsen

236 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

i detta hänseende synes lämpligen kunna vinnas genom den anordningen, att överstyrelsen insättes som besvärsinstans mellan domkapitlet och Kungl. Maj:t. En liknande ordning torde böra tillämpas även i sådana fall, då Kungl. Maj:ts befallningshavande har att i första hand pröva besvären eller då prövningen åligger Kungl. Maj:ts befallningshavande och dom­ kapitlet gemensamt.

Till sist upptager överstyrelsen frågan om fortsättningsskolans inspek­ tion och yttrar sig därom på följande sätt:

I förevarande sammanhang vill överstyrelsen även beröra frågan om inspektionen av fortsättningsskolorna. Redan av i det föregående gjorda uttalanden torde framgå, att enligt överstyrelsens mening folkskolinspek­ törerna i allmänhet skola hava den närmaste inspektionen om hand. De böra alltså under överstyrelsens inseende öva tillsyn även över fortsättningsskolväsendet, tillse att gällande författningar efterlevas och, så långt det är dem möjligt, övervaka arbetet i fortsättningsskolorna och främja dessa skolors utveckling. Vid sina besök i de olika skoldistrikten böra de fördenskull taga noggrann kännedom om ifrågavarande skolors tillstånd och behov samt lämna de råd och anvisningar angående skolornas orga­ nisation och verksamhet, som de finna vara av nöden. Liksom hittills bör det tillkomma folkskolinspektörerna att granska och vitsorda rekvisi­ tioner av statsbidrag till fortsättningsskolorna, och det är tydligt, att detta uppdrag, om fortsättningsskolan blir obligatorisk, kommer att bliva av betydligt större omfattning än för närvarande. Såsom i det föregående blivit framhållet, skulle folkskolinspektören vidare medverka vid upprät­ tandet av skolor och utarbetandet av reglementen för den fortsatta under­ visningen.

Det är uppenbart, att arbetet med fortsättningsskolorna skall, om föreliggande för­ slag blir genomfört, i betydlig grad taga folkskolinspektörens tid och krafter i anspråk. Man måste därför göra sig den frågan, om folkskolinspektörerna kunna utöver de upp­ gifter, som för närvarande tillkomma dem, jämväl åtaga sig dessa ökade göromål, eller med andra ord, om det nuvarande antalet folkskolinspektörer räcker till även för in­ spektionen av de framtida fortsättningsskolorna. Skulle det visa sig, att de krafter folkskolinspektionen nu förfogar över icke skulle vara tillräckliga jämväl för de nya upp­ gifterna, bleve alltså en ökning av inspektionsområdenas antal behövlig.

I sitt över folkundervisningskommitténs betänkande om folkskolinspektionen den 3 mars 1914 avgivna underdåniga utlåtande yttrade överstyrelsen angående rikets indelning i inspektionsområden bland annat följande. »Även överstyrelsen skulle finna det synner­ ligen fördelaktigt, om mindre områden än de av kommittén föreslagna kunde erhållas. Härigenom skulle inspektörerna säkerligen lättare bliva i stånd att fylla sin uppgift såväl att öva kontroll som att giva råd och ledning. Överstyrelsen finner därför med hänsyn särskilt tagen till folkmängdens tillväxt och skolväsendets allmänna utveckling det ligga i sakens natur, att det antal områden, som nu föreslagits, icke kan innebära

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 237

en slutgiltig lösning. A andra sidan vill dock överstyrelsen instämma med kommittén däruti, att, enligt vad erfarenheten givit vid handen, även med det nu framlagda för­ slaget eu verksam inspektion kan åstadkommas.»

Av detta utlåtande framgår, att, om överstyrelsen ock ansåg sig kunna vänta en någorlunda effektiv inspektion med det av kommittén föreslagna antalet inspektörer, eller 34, överstyrelsen dock helst velat föreslå ett större antal. Den erfarenhet, som vunnits under den korta tid folkskolinspektionen i sin förändrade gestaltning varit i verksamhet, är visserligen för litet omfattande för att överstyrelsen skall hava kunnat bilda sig eu bestämd uppfattning om möjligheten för inspektörerna att fylla de många och betydelsefulla uppgifter, som enligt deras instruktion åligga dem, men redan nu är det dock klart för överstyrelsen, att inspektionsområdenas jämförelsevis stora om­ fattning i detta hänseende lägger betydande hinder i vägen. Svårigheterna för inspek­ törerna att hinna med allt, som tillhör dem, hava givetvis blivit än större på grund av den utveckling på folkskoleväsendets område, som för närvarande är att iakttaga, en utveckling, som i ej oväsentlig grad har sin orsak just i den genomförda förändringen i folkskolinspektionen men också i de nya grunderna för statsbidrag till folk- och små­ skolor. Skola nu inspektörerna kunna göra sin tillbörliga insats i den omdaning av fortsättningsskoleväsendet, som ifrågasättes, synes det överstyrelsen vara nödvändigt, att de, om de ej skola tvingas att åsidosätta andra viktiga uppgifter, erhålla någon minsk­ ning i sina områden. Något bestämt förslag i fråga om ökningen av antalet inspek­ tionsområden anser sig överstyrelsen för närvarande icke böra framlägga.

Även om folkskolinspektörerna skola hava att å statens vägnar öva den närmaste kontrollen och tillsynen över fortsättningsskolorna, får detta icke hindra, att de yrkesbestämda fortsättningsskolorna, i den mån så befinnes nödvändigt, bliva föremål för särskild fackinspektion. Det synes överstyrelsen redan av ekonomiska skäl icke kunna ifråga­ sättas att, såsom föreslagits av bl. a. domkapitlet i Kalmar, anställa sär­ skilda fackinspektörer av olika slag inom varje folkskolinspektörsområde eller att binda sådana inspektörer vid domkapitlen. I likhet med kom­ mittén anser överstyrelsen, att de förutnämnda till den centrala ledningen knutna sakkunniga skola utöva den ifrågavarande inspektionen. Skulle det komma att visa sig, att de vid överstyrelsen omedelbart anställda inspek­ törerna ej räcka till för ändamålet, bör man taga i övervägande, huruvida även särskilda inspektörer för olika delar av landet böra anställas i sådana fack, som företrädesvis förekomma i fortsättningsskolornas undervisning.

De departementssakkunniga ställa sig beträffande fortsättningsskolans Departe­

mentssakkun­

förvaltning och inspektion på samma ståndpunkt som folkskolöverstyrelsen. niga. Det är endast i ett par detaljfrågor, som de giva uttryck åt en avvikande mening. Sålunda anse de, att fortsättningsskolans lärare under alla om­ ständigheter böra utse en representant att närvara vid fortsättningsskolestyrelsens sammanträden, samt framhålla, att, därest kristendomskunskap

238 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. i enlighet med deras förslag icke skulle komma att upptagas som fristå­ ende ämne i fortsättningsskolan, prästerskapets rätt och plikt att i denna skola övervaka kristendomsundervisningen tydligen komme att bortfalla.

De sakkunnigas yttrande i fråga om förvaltning och inspektion är av följande lydelse:

»'Beträffande fortsättningsskolans förvaltning ansluta vi oss till folkundervisningskommitténs uttalande, att fortsättningsskolan, såsom varande ett led i det allmänna folkundervisningsväsendet, bör sammanhållas med övriga anstalter för folkuppfostran och folkundervisning. Mot kommitténs förslag till bestämmelser i fråga om fortsättningsskolans lokala och cen­ trala ledning ävensom förvaltningens melhmstadier liava vi intet väsent­ ligt att erinra. Dock synes den av folkskolöverstyrelsen föreslagna ord­ ningen med avseende på prövning och fastställelse av fortsättningsskolornas reglementen (folkskolöverstyrelsens utlåtande, sid. 92—100) vara att föredraga framför kommitténs förslag.

Vi vilja med särskild styrka framhålla nödvändigheten därav, att, så­ som kommittén också föreslagit, representanter för näringslivet och det praktiska arbetet få tillfälle att medverka vid fortsättningsskolornas ad­ ministration och därvid göra sin sakkunskap och erfarenhet gällande. Av synnerlig vikt är även, att ett fruktbärande samarbete kommer att äga rum med närstående utbildningsanstalter. Finnes sålunda inom samma kommun såväl yrkesbetonad fortsättningsskola som däremot svarande lär­ lings- eller yrkesskola, bör samarbete mellan dem åstadkommas, t. ex. därigenom, att någon representant för ifrågavarande praktiska yrke insättes såsom ledamot i båda skolornas styrelser.

Folkskolöverstyrelsen har i sitt utlåtande föreslagit, att sådana frågor, som beröra den yrkesbetonade undervisningen i fortsättningsskolan, böra i vissa i författningsväg bestämda avseenden handläggas av folkskolöver­ styrelsen gemensamt med det eller de centrala verk, med vilkas förvalt­ ningsområden de stå i samband, samt närmare angivit grunderna för ord­ nandet av ett dylikt samarbete. Vi vilja för vår del ansluta oss till detta förslag och få därför hänvisa till överstyrelsens utlåtande (sid. 84 — 85).

Folkundervisningskommittén föreslår, att en av de vid fortsättnings­ skolan anställda lärarna skall av de övriga utses till representant med rätt att deltaga i fortsättningsskolestyrelsens sammanträden, men bifogar den inskränkningen, att dylik representant icke skulle vara erforderlig i de fall, då fortsättningsskolans styrelse utgöres av skolråd eller folkskolestyrelse och den av distriktets hela lärarkår utsedde representanten själv undervisar i fortsättningsskolan. Vi hålla dock före, att denna inskränk-

Kungl. Alajtis Nåd. Proposition Nr 96. 239 ning i rätten för fortsättningsskolans lärare att utse egen representant i styrelsen bör utgå ur förslaget, enär det eljest skulle kunna inträffa, att fortsättningsskolan bleve representerad av en lärare, vars verksamhet en­ dast till oväsentlig del folie inom denna skolas arbetsområde.

I fråga om inspektionen av fortsättningsskolorna uttalar folkundervisningskommittén, att särskilt sådana industriella och hantverksfortsättningsskolor, som äro förbundna med skolverkstad, samt fortsättningsskolor med praktisk undervisning i husligt arbete böra vara underkastade fackinspek­ tion samt att denna fackinspektion bör under överstyrelsens ledning ut­ övas av sakkunniga personer. Enligt vårt förmenande vore det önskvärt, att all vid fortsättningsskolan förekommande undervisning i arbetskunskap ställdes under sådan fackinspektion. Då detta emellertid skulle kräva an­ ställande av ett jämförelsevis stort antal inspektörer och sålunda medföra betydande kostnader, torde detta önskemål icke för närvarande kunna förverkligas. En verksam kontroll på ifrågavarande undervisning skulle dock kunna vinnas därigenom, att den lokala styrelsen lämnade någon av sina sakkunniga medlemmar i särskilt uppdrag att övervaka densamma.

Om kristendomsundervisningen, i enlighet med vårt förslag, icke kom­ mer att upptagas såsom ett fristående ämne på fortsättningsskolans undervisningsplan, bortfaller givetvis den rätt och skyldighet att öva upp­ sikt över denna undervisning, som eljest skulle tillkommit församlingens prästerskap.»

Om fortsättningsskolan skall kunna komma att på ett lyckligt sätt Departe­

mentschefen. anordnas och utvecklas och dess program att under ändamålsenliga for­

Allmänna mer genomföras, kommer uppenbarligen att i väsentligaste grad bliva

grunder an­ beroende av det sätt, varpå dess förvaltning ordnas. Det är de förval­ gående fort­

sättningssko­ tande organen, som skola sörja för att skolor uppstå och sedan alltjämt

lans förvalt­ leda och stödja dessas verksamhet, så att de förmå att på bästa sätt ning'. fylla sin viktiga uppgift. Det ligger därför synnerlig vikt därpå, att frå­ gan om fortsättningsskolans förvaltning får den möjligast bästa lösning.

Såsom en huvudgrundsats vid förvaltningens ordnande vill jag först framhålla, att man därvid bör så långt som möjligt anlita sådana för uppgiften lämpliga organ, som redan finnas, för att tillgodo­ göra sig den administrativa erfarenhet och sakkunskap, som de förfoga över. Vad man redan har känner man bättre till, och tillska­ pandet av nya förvaltningsformer, där detta icke är oundgängligen nöd­ vändigt, kan lätt medföra onödiga kostnader. Å andra sidan ligger det emellertid i öppen dag, att en ny organisation kan för sin förvalt­ ning kräva nya organ. Om detta efter en sorgfällig prövning visar sig

240 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.] vara fallet på förevarande område, böra dylika organ givetvis bringas till stånd. Vill man saken, måste man också skaffa medlen.

Om ännu en synnerligen viktig grundsats beträffande förvaltningsspörsmålets ändamålsenliga lösning anser jag mig emellertid böra erinra, innan jag går närmare in på själva frågan. Jag syftar på den grund­ satsen, att de personer, som skola få hand om skolans vård och ledning, böra besitta erforderlig sakkunskap och erfarenhet inom det område, där de skola verka. I förevarande fall behöves det hos ledningen tydligen allmän administrativ insikt och övning men också god förtrogenhet med olika sidor av undervisningsväsendet och icke minst er­ farenhet inom näringslivet och det medborgerliga livet, om skolan skall kunna förverkliga det för densamma uppställda programmet. Då allt detta näppeligen kan förväntas vara för handen hos en och samma per­ son, blir det, såsom jag redan i det föregående haft tillfälle betona, en viktig uppgift vid förvaltningens ordnande att åstadkomma samverkan mel­ lan olika krafter, sä att de olika slagen av erforderlig sakkunskap bliva på lämpligt sätt företrädda.

Sambandet Såsom allmän synpunkt för ordnandet av fortsättningsskolans förvaltning mellan folk­ har med styrka framhållits vikten av att det nu förehntliga sambandet skolans och fortsättnings- mellan folkskola och fortsättningsskola på detta område måtte bevaras. skolans för­ Denna synpunkt har mött endast mycket få motsägelser. Särskilt bety­ valtning. delsefullt synes mig vara, att de departementssakkunniga, bland vilka ju funnits representanter för olika yrken, enhälligt anslutit sig till den av kommittén framställda och av folkskolöverstyrelsen understödda synpunk­ ten, att vid förvaltningens gestaltning sambandet mellan folkskola och fortsättningsskola måtte bibehållas.

Även för mig framstår det som synnerligen angeläget, att detta sam­ band icke må brytas. Det synes mig därför böra eftersträvas att så långt sig göra låter för fortsättningsskolans förvaltning anlita de krafter, som hava folkskolans ledning sig anförtrodd. Att så sker överensstämmer tyd­ ligen med den av mig här ovan hävdade grundsatsen, att man bör anknyta till vad man redan har. Jag tror också, att man hos dem, som hava folkskolans angelägenheter om hand, har att förvänta både intresse och sakkunskap i fråga om fortsättningsskolan. Detta synes mig bland annat framgå av de utförliga och innehållsrika utredningar i frågan, som framlagts av folkundervisningskommittén och av folkskolöverstyrelsen. Det blir uppenbarligen närmast dessa fullständiga utredningar, som kom­ ma att ligga till grund, då det blir fråga om att i verkligheten utforma det nya fortsättningsskoleprogrammet. Att för vården av fortsättnings-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .96'. 241 skolans angelägenheter kyn behövas sakkunskap av annat slag, än när det gäller folkskolan, har jag redan förut i unnat sammanhang starkt betonat. Men jag är förvissad om att detta behov skall kunna tillbörligen tillgo­ doses även med bibehållande av det samband, varom här är fråga. Den viktigaste synpunkten i förevarande avseende synes mig dock vara, att folkskola och fortsättningsskola, även med sina olikheter beträffande lär­ jungarnas ålder och undervisningens innehåll, i alla fall i stort sett hava en gemensam uppgift att fylla. I enlighet med den allmänna ståndpunkt jag nu angivit, vill jag för­ orda, att för värden av fortsättningsskolans angelägenheter så långt som möjligt på samtliga förvaltningsstadier användas samma organ, som hava folkskolans ledning om hand.

Inom skoldistrikten böra alltså de grundläggande besluten angående fort- Den lokala förvalt­ sättningsskolan fattas av kyrkostämman eller i vissa distrikt av stadsfull­ ningen. mäktige, nämligen där lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer vunnit tillämpning. Dessa korporationer skulle sålunda hava att fatta beslut om fortsättningsskolors upprättande och bevilja de för dessa. skolor erforderliga kommunala anslag, och inför dem skulle också redovisning för de. beviljade medlen ske. Ett av deras viktigaste uppdrag skulle givetvis bliva att utse ledamöter i den styrelse, som skulle hava fortsättningsskolans angelägenheter om hand. _ Det synes mig vara synnerligen välbetänkt att icke föreskriva, att i varje skoldistrikt skall linnas en särskild fortsättningsskolestyrelse. Det över­ ensstämmer ju med den ovan angivna grundsatsen, att man så långt ske kan skall begagna sig av redan förefintliga organ, i detta fall skolråd eller folkskolestyrelse. I skoldistrikt med icke alltför omfattande skolväsen torde den styrelse, som ombesörjer folkskolans angelägenheter, också kunna övertaga fortsättningsskolans. Det skulle där i allmänhet vara ett slöseri med tid och krafter att ordna det på annat sätt. I regel äro nog ären­ dena icke flera än att de kunna behandlas vid ett och samma samman­ träde, och de kommunala förtroendemän, åt vilka folkskolans vård och led­ ning överlämnats, äro nog både villiga och skickade att övertaga vården och ledningen av fortsättningsskolan. De skoldistrikt det här gäller äro väl i allmänhet belägna på landsbygden, och de yrkesbestämda fortsättningsskolor, som där kunna tänkas uppstå, få i regel sin undervisning i arbetskunskap knuten antingen till jordbruk eller till husligt arbete. Det är ju en känd sak, att i våra skolråd på landsbygden sakkunskapen på jord­ brukets område nästan alltid är mycket väl företrädd. Och tillgång på lämpliga personer hemmastadda i husligt arbete torde icke saknas. Om Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 31

Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. sådana personer mera allmänt Unge plats i skolråden, skulle detta säker­ ligen bliva till nytta för flickornas undervisning icke blott i fortsättningsskolan utan också i folkskolan. Men även i fråga om städer och industri­ samhällen har erfarenheten visat, att man är angelägen att i skolrådet insätta representanter för olika områden inom det praktiska livet, vartör det myc­ ket väl kan tänkas, att man även i dylika samhällen kan finna det fördel­ aktigt att låta skolrådet få hand även om fortsättningsskolans ledning. Detta utesluter dock, enligt mitt förmenande, icke, att skoldistrikten böra få frihet att tillsätta en särskild fortsättningsskolestyrelse, där detta anses vara till fördel för skolväsendet. Denna ordning kan tydligen för­ väntas i allmänhet komma till stånd i större städer och andra samhällen med ett mera omfattande skolväsen. På dylika ställen komma väl pregel att finnas fortsättningsskolor av flera olika typer, varför det också där uppstår ett särskilt behov att i fortsättningsskolestyrelsen få representanter för flera olika yrken, vilket sannolikt underlättas, om man får välja per­ soner uteslutande med hänsyn till fortsättningsskolan. Där fortsättningsskolan kommer att fördela sig på ett ^synnerligen stort antal typer, torde det bliva svårt att i en enda styrelse få tillräckligt antal representanter för de olika yrkena. Då det dock under alla omstän­ digheter med hänsyn till enhetlighet och sammanhållning i ledningen blir nödvändigt, att samtliga fortsättningsskolor stå under en enda gemensam styrelse, synes det mig vara ett lyckligt grepp att under denna styrelse ställa specialstyrelser för olika typer av skolor. Därigenom blir det ju också tillfälle att taga i bruk flera för skolan intresserade krafter med särskild sakkunskap var på sitt område. För vidmakthållande av sambandet mellan folkskolans och fortsättnmgsskolans ledning även där en särskild fortsättningsskolestyrelse komme att finnas, har kommittén föreslagit, att skolråd, respektive folkskolestyrelse, skulle äga utse det antal ledamöter i fortsättningsskolestyrelsen, som vore närmast över hälften. Häremot har jag icke något att invända. Ej heller mot den anordningen, att i skoldistrikt, där skolväsendet lyder under kj r kostämman, denna skulle hava att välja de övriga ledamöterna i fortsätt­ ningsskolans särskilda styrelse. Däremot kan jag icke instämma i kom mitténs förslag, att i stad, där skolväsendet lyder under stadsfullmäktige, valet av de ledamöter, som icke bleve utsedda av folkskolestyrelsen, skulle ske delvis av stadsfullmäktige och delvis av kyrkostämman. Det synes mig icke nödigt, att för en sådan styrelse, som givetvis ofta kommer att bestå av ett jämförelsevis litet antal ledamöter, anlita tre olika val­ korporationer. Därtill kommer, att det bleve svårt att i författningsväg så reglera antalet, att stadsfullmäktige och kyrkostämma vardera

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 90. 243 alltid linge välja lika många. En sådan reglering skulle också lägga band på skoldistriktets möjlighet att självt bestämma antalet efter föreliggande behov. Mig förefaller det därför vara bäst, att de ledamöter, som icke utses av folkskolestyrelsen, komma att väljas av stadsfullmäktige. Kyrkostämman bleve ju ändå icke utan inbytande, då den har att utse ett visst antal av ledamöterna i folkskolestyrelsen, vilken ju skulle välja det största antalet.

Bestämmelser angående ordningen för valet av fortsättningsskolestyrelse och vad därmed står i sammanhang, torde böra ingå i de författningar, som innehålla föreskrifter om val av skolråd och folkskolestyrelse, alltså i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd och i lagen angående folkskoleväsendet i vissa städer. Jag ämnar därför före­ slå framläggande för riksdagen av förslag till nödiga ändringar i nämnda författningar.

I fråga om ordförandeskapet i den särskilda fortsättningsskolestyrelsen, synes det mig icke vara skäl att införa något slags självskrivenhet, utan förefaller det mig vara lämpligast, att nämnda styrelse, i likhet med vad som nu gäller om folkskolestyrelse, tillerkännes rätt att själv för varje år inom sig utse både ordförande och vice ordförande.

Vad angår de befogenheter och skyldigheter, vilka tillkomma den styrelse, som får hand om fortsättnings skolans lokala ledning, får jag hänvisa till vad kommittén anfört.

Det är tydligt, att dessa befogenheter och skyldigheter ävensom vad i övrigt gäller om fortsättningsskolans organisation, förvaltning och verk­ samhet behöva närmare regleras genom särskilda författningsbestämmelser, vilka lämpligen synas kunna upptagas i en för fortsättningsskolan utfär­ dad allmän stadga i likhet med vad som skett beträffande folkskolan.

Då denna stadga givetvis icke kan tillräckligt avpassas efter de vitt skilda förhållanden, som kunna råda å olika orter, blir det tydligen nöd­ vändigt att liksom för folkskolan inom de olika skoldistrikten få till stånd särskilda bestämmelser, vilka bland annat böra närmare reglera de uppgifter, som skola tillkomma för särskilda skolor eller grupper av skolor tillsatta sty­ relser. Till frågan om dessa lokala bestämmelser återkommer jag längre fram.

Mot förslaget, att för ledningen av fortsättningsskolan må kunna an­ tagas kommunal inspektör eller överlärare, har jag icke någon erinran att göra. Givetvis blir det väl i regel så, att samma lokalinspektör får be­ fattning med såväl distriktets folkskolor som dess fortsättriingsskolor, och detta även om skilda styrelser för de båda skolarterna komma att finnas. I allmänhet komma väl också överlärarna att bliva gemensamma för båda slagen av skolor.

Därest för ett distrikts fortsättningsskolor särskild inspektör eller

244 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. överlärare skall finnas, bör givetvis i fråga om dylika befattningshavares tillsättning gälla detsamma, som numera enligt nådiga kungörelsen den 22 september 1917 om ändrad lydelse av § 8 mom. 4, § 10 mom. 2 och § 32 i förnyade nådiga stadgan den 10 december 1897 angående'* folkun­ dervisningen i riket gäller i fråga om tillsättning av sådana befattnings­ havare vid folkskolan. Befattningen bör alltså officiellt ledigkungöras och ansökningshandlingarna av vederbörande lokalstyrelse insändas till folkskol­ överstyrelsen för inhämtande av yttrande angående de sökandes lämplighet, innan lokalstyrelsen gör sitt val. Instruktioner för ifrågavarande befattnings­ havare böra i överensstämmelse med vad som enligt nyssnämnda kungörelse är stadgat på folkskolans område fastställas av folkskolöverstyrelsen.

Att de vid fortsättningsskolan anställda lärarna skola tillerkännas rätt att genom en representant vara företrädda vid den lokala styrelsens sam­ manträden samt att denna representant skall hava rätt att deltaga i över­ läggningarna och, om han så vill, få sin avvikande mening antecknad till protokollet, finner jag vara självklart med hänsyn till vad som redan i detta avseende är stadgat beträffande folkskolans lärare. Jag ställer mig härvid på de departementssakkunnigas ståndpunkt, att lärarna vid fortsätt­ ningsskolan i varje skoldistrikt, där fortsättningsskolor äro inrättade, böra få rätt att utse sin egen representant. Detta hindrar givetvis icke, att re­ presentanten i ett mycket stort antal fall, särskilt inom de små skoldi­ strikten, i verkligheten torde komma att bliva densamma för både fortsättningsskolans och folkskolans lärare.

Förvaltnin­ Redan i det föregående har jag antytt min anslutning till kommitténs gen på mel­ ståndpunkt även i det avseendet, att sambandet mellan folkskolan och lanstadiet. fortsättningsskolan måste medföra gemensam förvaltning också på mellan­ stadiet, vilket innebär, att domkapitlen skola fungera som mellaninstanser i administrativt hänseende för fortsättningsskolan likaväl som för folkskolan. Givetvis delar jag den av kommittén och folkskolöverstyrelsen uttryckta uppfattningen, att domkapitlen, såsom de äro sammansatta, i viktiga avse­ enden icke kunna besitta den sakkunskap, som för handläggningen av ären­ den angående fortsättningsskolan kan befinnas erforderlig. Domkapitlens ledamöter, biskop och domprost samt antingen läroverkslektorer eller teo­ logie professorer, kunna uppenbarligen icke i allmänhet förväntas hava förvärvat sig någon speciell erfarenhet inom det område, varom här är fråga.

Det skulle därför tvivelsutan varit önskvärt, att man för fort-ättningsskolans förvaltning kunnat påräkna mera lämpliga mellaninstanser. Detta gäller emellertid enligt min mening även i fråga om folkskolans administra-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr !)<>. 245

tion. Att en ändring i detta hänseende erkänts vara av nöden framgår där­ av, att frågan om domkapitlens ombildning för närvarande är föremål för utredning. Då det en gång blir fråga om att fatta beslut med anledning av de förslag, som den för ifrågavarande utredning tillsatta kommittén kan komma att framlägga, blir givetvis en av de viktigaste uppgifterna att för folkundervisningsväsendets administration å mellanstadiet tillskapa ända­ målsenliga organ. Att på frågans nuvarande stadium beträffande fort-ättningsskolan göra någon avvikelse från den ordning, som i förevarande hän­ seende nu gäller, synes mig icke vara möjligt utan att föregripa lösningen av det viktiga och invecklade spörsmål, som jag nu berört, och det torde väl icke heller behöva dröja så länge, innan detta spörsmål i sin helhet kan föreligga till avgörande.

Den utvägen att tillsvidare låta fortsättningsskolan utan anlitande av någon mellaninstans lyda mera direkt under den centrala ledningen kan knappast vara tillrådlig. Detta skulle å ena sidan enligt min mening innebära en alltför stark centralisering av hithörande ärenden och å andra sidan betunga den centralmyndighet det här gäller, nämligen folkskolöver­ styrelsen, med alltför många detaljfrågor, som skulle kunna alltför mycket inkräkta på överstyrelsens övriga uppgifter.

Att fortsättningsskolans centrala ledning efter mitt förmenande bör ligga De“ör^"Jrftla hos folkskolöverstyrelsen, har jag redan förut i annat sammanhang utvecklat. ningen.

Vad angår överstyrelsens befattning med fortsättning sskolans administra­ tion har i det föregående i samband med redogörelsen för överstyrelsens ut­ låtande angivits, vad överstyrelsens instruktion i detta avseende för närva­ rande stadgar.

Det är tydligt, att ett omfattande och maktpåliggande arbete kommer att påvila överstyrelsen, då det blir fråga om att i verkligheten utgestalta den nya fortsättningsskolan. En bland de viktigaste sidorna av detta ar­ bete kommer givetvis att bliva utarbetande av förslag till den för fortsättningsskolans organisation och verksamhet grundläggande allmänna stadga, varom jag nyss talat. Huru överstyrelsen för fullgörande av sina förpliktelser bör utrustas med lämpliga sakkunniga krafter, därom kom­ mer jag att längre fram i annat sammanhang närmare yttra mig.

Utom nyssnämnda allmänna stadga behövas, såsom jag också förut Lokala be­ angivit, särskilda lokala bestämmelser angående fortsättningsskolan inom de tunder'6och" särskilda skoldistrikten. Såsom av de här ovan lämnade redogörelserna deras stad framgår, hava både folkundervisningskommittén i sitt betänkande och folk- fä3telse skolöverstyrelsen i sitt utlåtande däröver ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan om dessa lokala bestämmelser, framför allt åt spörsmålet om huru

246 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition iVr 96.

prövningen och stadfästelsen av dessa bestämmelser borde fördelas mellan domkapitel och överstyrelse.

Som synes, har kommittén tänkt sig, att dessa lokala bestämmelser skulle fördelas på två olika urkunder: ett reglemente, huvudsakligen inne­ hållande bestämmelser om skolornas organisation, och en undervisningsordning, framför allt innefattande föreskrifter om arbetet i skolorna och därmed i samband stående frågor. Förslag till båda urkunderna skulle enligt kommitténs mening, efter hörande av lärarpersonalen och sedan kyr­ kostämman, respektive stadsfullmäktige, fattat erforderliga grundläggande beslut, uppgöras av fortsättningsskolans lokala styrelse inom distriktet och därefter översändas till vederbörande folkskolinspektör, som hade att med eget yttrande översända förslagen till domkapitlet. Reglementet skulle sedan fastställas av domkapitlet, undervisningsordningen däremot av över­ styrelsen.

Kommittén erinrar emellertid själv om svårigheten att göra en be­ st;'! mel skillnad mellan de bestämmelser, som skulle tillhöra reglementet, och dem, som skulle ingå i undervisningsordningen. Denna svårighet har sedan understrukits i åtskilliga yttranden, och även andra anmärk­ ningar mot den föreslagna uppdelningen hava blivit gjorda.

Ej heller folkskolöverstyrelsen har kunnat ansluta sig till kommit­ téns förslag i förevarande punkt. Överstyrelsen anför, att den erfarenhet överstyrelsen under sin verksamhet vunnit ginge i den riktningen, att skolans organisation och det i skolan bedrivna arbetet stode i det nära beroende av varandra, att det icke gärna vore möjligt att fördela bestäm­ melserna på två urkunder, som skulle slutligt granskas och fastställas av olika myndigheter.

Överstyrelsen förordar därför eu annan ordning. För varje skoldi­ strikt skulle liksom för folkskolan finnas blott en bestämmelseurkund, nämligen ett reglemente. Fastställelsen av fortsättningsskolornas regle­ menten skulle tillkomma domkapitlet utom i det fall, att inom distriktet funnes fortsättningsskola med sin undervisning knuten till industri, hant­ verk eller handel, då fastställelsen skulle ske av överstyrelsen.

Departementssakkunniga hava funnit den av överstyrelsen förordade anordningen vara den bästa och därför förordat densamma.

Aven jag ansluter mig till överstyrelsens ståndpunkt i denna fråga. Det nära samband, som i fråga om fortsättningsskolan obestridligen råder mellan organisation och undervisning, synes mig göra det önskligt för att icke säga nödvändigt, att bestämmelserna därom granskas och prövas i ett sammanhang. Da fortsättningsskolans uppdelning i olika typer kommer att betingas av undervisningens innehåll, blir också undervisningen grund­ läggande för organisationen. Fn uppdelning på två urkunder på av

Kuut/I. \Iaj:ts j\'(hL Preposition AV DO. 247

kommittén föreslaget sått kali jag därför icke förorda, helst som eu dylik uppdelning, fastän en gång av folkundervisningskommittén ifråga­ satt, icke blivit genomförd på folkskolans område. Enligt min mening höra således de lokala bestämmelserna samlas i en urkund, nämligen i ett reglemente. Detta bör dock icke hindra, att vissa av reglementets föreskrifter liksom beträffande folkskolan närmare utformas i en särskil 1 lokal ordningsstadga. Att förslag till reglementet skall, sedan grundläggande beslut fattats av kyrkostämma eller stadsfullmäktige och sedan lärarkåren fått tillfälle att yttra sig, uppgöras av den lokala styrelsen synes mig vara självklart. Meningsskiljaktigheter hava icke heller yppats härutinnan. De hava, så­ som av det föregående framgår, gällt ordningen för reglementets prövning och stadfästelse. Med den stora grundläggande betydelse reglementena komma att få för fortsättningsskoleväsendet inom de olika skoldisrikten synes det mig vara mycket önskvärt, att folkskolöverstyrelsens sakkunskap kunde tillgo­ dogöras dessa urkunder. Skola fortsättningsskolorna kunna fylla sin vik­ tiga uppgift, gäller det för visso, att för .ordnandet av deras organisation och verksamhet låta alla tillgängliga intresserade och sakkunniga krafter på lämpligt sätt samverka. Att låta reglementena från samtliga skoldi­ strikt gå upp till överstyrelsen för stadfästelse synes mig dock icke vara lämpligt. Därigenom skulle säkerligen överstyrelsen betungas med ett omfattande detaljarbete, som skulle bliva till hinder för utförandet av större och viktigare uppgifter. Härav vill jag dock icke draga den slut­ satsen, att överstyrelsen skulle helt och hållet undandragas från befatt­ ningen med reglementenas prövning. I vissa fall synes det mig vara nöd­ vändigt, att den slutliga behandlingen av fortsättningsskolornas reglementen kommer att ske genom överstyrelsen. Detta gäller, då härvid samarbete behöver komma till stånd mellan folkskolöverstyrelsen och yrkesskolö ver styrelsen. Därför synes mig den av folkskolöverstyrelsen själv för­ ordade anordningen, att till överstyrelsen skola gå reglementen från skol­ distrikt, inom vilka finnas fortsättningsskolor anknutna till industri, hant­ verk eller handel, vara synnerligen lämplig. Därigenom kommer också helt naturligt till stånd ett urval i den riktningen, att reglementena från skoldistrikt med ett mera omfattande, mångsidigt och invecklat fortsättningsskolväsen bliva prövade av överstyrelsen. Detta kan erhålla en be­ tydelse jämväl för andra skoldistrikt, i det att reglementen från just så­ dana skoldistrikt som de nämnda med all sannolikhet i många fall komma att tjäna som mönster inom andra mindre skoldistrikt. Även på annat sätt torde det vara nödvändigt att i vissa fall låta över-

248 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

styrelsen få inflytande på den slutliga avfattningen av reglementen från andra skoldistrikt än dem, vilkas reglementen av densamma skulle erhålla sin stadfästelse. I analogi med vad som redan i vissa fall sker beträf­ fande folkskolan, torde det böra ordnas så, att då domkapitel och folk­ skolinspektör äro av olika mening i fråga om någon punkt i ett regle­ mente, som skall stadfästas av domkapitlet, denna punkt hänskjutes till överstyrelsen, som skall äga att, sedan den lokala styrelsen blivit hörd, fatta beslut angående densamma. Att i detta avseende göra någon skill­ nad efter bestämmelsernas innehåll synes mig icke vara möjligt på grund av det förut betonade nära sambandet de olika bestämmelserna emellan.

I ett avseende kommer dessutom överstyrelsen att öva inflytande på reglementena från samtliga skoldistrikt. Det bör nämligen, såsom redan ägt rum beträffande folkskolornas reglementen, uppdragas åt folkskol­ överstyrelsen att efter hörande av folkskolinspektörer och domkapitel uppgöra så kallade normalreglementen att tjäna till ledning för skoldi­ strikten vid deras arbete med reglementsförslagens uppgörande. Givetvis kommer denna vägledning att i stor utsträckning inverka på reglemen­ tenas innehåll och avfattning.

I städer, vilka erhållit befrielse från inspektion av statens folkskolin­ spektör, böra reglementen för fortsättningsskolan handläggas på samma sätt, som nu är föreskrivet beträffande de vanliga skolreglementena i dessa städer.

Närmare föreskrifter om reglementenas innehåll och formerna för deras utarbetande och prövning böra tydligen ingå i den allmänna stadga för fortsättningsskolorna, som måste utarbetas.

Inspektion.

I nära samband med fortsättningsskolornas förvaltning står uppen­ barligen deras inspektion. Detta ord får dock icke förleda till den upp­ fattningen, att den verksamhet, varom här är fråga, i första rummet skall bestå i kontroll och därav härflytande yrkanden på förändringars vidta­ gande, även om denna sida av verksamheten med hänsyn till det allmänna intresse fortsättningsskolan skall tjäna givetvis icke kan av staten efter­ sättas. Inspektionsverksamheten bör dock enligt min mening framför allt gå ut på att lämna råd och stöd åt dem, som i de olika distrikten hava att bära upp fortsättningsskolan, alltså åt styrelser och lärare. Inspek­ törerna bliva sålunda mera att betrakta som konsulenter.

Att för fortsättningsskolornas inspektion tillskapa eu ny tjänsteman­ nakår synes mig v ara varken möjligt eller önskligt. En sådan åtgärd skulle medföra alltför stora kostnader, och därigenom skulle lätt kunna åstadkommas en skadlig dualism i folkundervisningsväsendets inspektion.

Kung/. Maj-.ts Nåd. Proposition Kr 96. 249 -Jag delar därför den meningen, att den huvudsakliga inspektionen av fortsättningsskolorna bör anförtros åt folkskolinspektörerna. I stort sett synes man också kunna förvänta, att folkskolinspektörerna skola visa sig vara väl skickade att utöva inspektionen av fortsättningsskolorna, ett upp­ drag som ju egentligen blott innebär eu vidare utveckling av de åliggan­ den, som redan nu tillkomma dem, i det att inspektionen av de fortsättningsskolor, som för närvarande finnas, redan enligt för inspektörerna gällande instruktion är åt dem anförtrodd.

Med den vana och erfarenhet de förut äga har man också all anled­ ning att antaga, att folkskolinspektörerna skola kunna på bästa sätt tillse, att författningarna angående fortsättningsskolan ordentligt efterlevas, var­ för de också lämpligen böra få åt sig uppdraget att granska och vits­ orda riktigheten av uppgifter, som lämnas i ansökningar om statsbi­ drag till lärarnas avlöning. På grund av den förtrogenhet de äga med skolväsendet inom de olika skoldistrikten, torde de också besitta goda förutsättningar för att biträda vid fortsättningsskolornas organisation, att utföra den grundläggande granskningen av uppgjorda förslag till reglementen och att i övrigt stå lokala skolstyrelser, domkapitel, läns­ styrelser och överstyrelsen till hjälp beträffande ärenden, som angå fort­ sättningsskolorna, Också synas de vara skickade att i de flesta avseenden kunna, så långt det med de jämförelsevis sällan återkommande besöken i skolorna är möjligt, övervaka det i skolorna bedrivna arbetet och angå­ ende detta lämna råd och upplysningar.

Om sålunda några särskilda fortsättningsskolinspektörer icke behöva tillsättas utan ifrågavarande inspektion bör kunna överlämnas åt folkskol­ inspektörerna, bör detta dock icke fattas så, att några ökade arbetskrafter på området alls icke skulle behövas. Blir fortsättningsskolan obligatorisk, och erhåller den den utbredning och utveckling, som är att hoppas, kommer tydligen inspektionen att kräva ett ganska omfattande arbete, om den verkligen skall kunna göra sin insats i den väntade utvecklingen. Såsom folkskolöverstyrelsen framhållit, har erfarenheten visat, att det antal in­ spektörer, som fastställdes vid folkskolinspektionens omorganisation år 1914, snarare var för litet än för stort. Det är endast med ett intensivt utnyttjande av tid och krafter, som folkskolinspektörerna kunna med­ hinna det arbete, som nu påvilar dem. Den ökning i detta arbete, som fortsättningsskolans väntade utveckling måste medföra, gör det därför erforderligt, att inspektörernas antal något ökas, så att de nu fastställda områdena kunna göras mindre och arbetet därför lättare medhinnas. I

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Kr 96.) 32

250 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. annat fall synes mig hela den betydelsefulla uppgift, som tillkommer folkskolinspektionen, kunna äventyras.

Om jag alltså anser, att den obligatoriska fortsättningsskolans till­ komst bör medföra en ökning i folkskolinspektörernas antal, är det dock icke min mening att nu framlägga förslag om en dylik ökning, utan synes mig därmed kunna anstå till längre fram. De nya bestäm­ melserna om fortsättningsskoloma torde knappast i någon större omfatt­ ning kunna få tillämpning förrän under senare hälften av år 1919. Räk­ nar man därtill med att en övergångstid skall medgivas och att den nya organisationen givetvis kommer att kräva åtskilliga förberedelser, torde man icke kunna förvänta, att ett större antal nya fortsättningsskolor skola upprättas under nämnda år. Vad som nu närmast kommer att behövas är utarbetande av allmänna bestämmelser i stadga, normalreg­ lementen o. d., ett arbete som tydligen närmast bör tillkomma folk­ skolöverstyrelsen, som för detsamma också bör utrustas med behövliga krafter.

överlämnandet av inspektionen åt folkskolinspektörerna bör dock icke utesluta, att i vissa fall särskild fackinspektion anordnas. Av kom­ mittén har föreslagits, att sådan inspektion borde införas i fråga om in­ dustriella och handelsfortsättningsskolor med undervisning i skolverkstäder samt fortsättningsskolor med praktisk undervisning i husligt arbete. En sådan anordning, som vunnit understöd av både folkskolöverstyrelsen och departementssakkunniga, finner även jag för min del vara lämplig. Förslaget, att densamma skulle utföras av inom folkskolöverstyrelsen an­ ställda sakkunniga personer, vill jag också biträda. Då inspektionen i fråga tydligen närmast skulle avse undervisningen i ämnet arbetskunskap, finge man här blott en vidare utveckling av en anordning, som för när­ varande är införd. Inom överstyrelsen äro nämligen redan anställda särskilda sakkunniga för inspektion av undervisning i sådana ämnen som sång, gymnastik, slöjd och husligt arbete.

Frågan om fackinspektion leder osökt tanken in på önskvärdheten av det samarbete mellan folkskolöverstyrelsen och chefsmyndigheten för yrkes­ undervisningen, vilket jag redan i ett annat sammanhang livligt förordat. Det synes nämligen ligga mycket nära till hands, att de båda överstyrel­ serna komma att i åtskilliga fall anlita samma fackinspektörer. Åven inom andra grenar av förvaltningen bör, såsom redan i det föregående antytts, samarbete mellan nämnda styrelser bringas till stånd. Till denna viktiga fråga återkommer jag närmare längre fram.

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition Nr Sfi. 251

Ävenledes begagnar jag tillfället att ånyo betona, huru önskvärt det är att, såsom departementssakkunniga förordat, samarbete anordnas jämväl inom de olika skoldistrikten mellan representanter för där befintliga olika slag av praktiska ungdomsskolor.. Närmast blir det tydligen fråga om samarbete mellan skolornas styrelser och lärare. För såväl de båda över­ styrelserna som inspektörerna måste det bliva en angelägen uppgift att på bästa sätt främja och stödja ett dylikt samarbete.

i sammanhang med sina uttalanden angående förvaltningen har kom­ mittén upptagit också frågan om handläggning av besvär i mål, som angå fortsättningsskolan, och därvid icke påyrkat någon ändring i vad som gäller i fråga om mål, som gälla folkskolan. Folkskolöverstyrelsen har ansett, att överstyrelsen också måtte få bliva besvärsinstans i fråga om mål rörande fortsättningsskolan.

Att besvär skola kunna, allt efter ärendenas art, i första hand an­ föras hos länsstyrelse eller domkapitel, finner jag vara självklart. Där­ emot anser jag mig icke kunna förorda folkskolöverstyrelsens förslag, att överstyrelsen inskjutes såsom besvärsinstans, så att besvär över domkapi­ tels eller länsstyrelses beslut i mål, som angå fortsättningsskolan, må anhängiggöras hos överstyrelsen. En ökning av instansernas antal skulle nämligen utan tvivel icke oväsentligt fördröja målens slutliga avgörande. Det torde därför vara lämpligast, att besvär över beslut av länsstyrelse eller domkapitel rörande fortsättningsskolan fullföljas hos Kungl. Maj:t. Jag finner det emellertid uppenbart, att den sakkunskap i hithörande frå­ gor, som förefinnes hos folkskolöverstyrelsen, bör få göra sig gällande även vid prövningen av besvärsmål. Av alldeles särskild betydelse för ett enhetligt och framgångsrikt ordnande av de nya fortsättningsskolorna måste det anses vara, att överstyrelsen framför allt under den första perio­ den av dessas verksamhet får göra sin röst hörd vid avgörande av före­ kommande besvärsmål. I sak föreligger ofta ingen skillnad mellan så­ dana ärenden, som kunna komma till överordnad myndighet i form av besvär, och sådana, som komma i form av anhållan om stadfästelse av fattat beslut. Och ärenden av sistnämnda art böra enligt min mening i vissa fall handläggas av folkskolöverstyrelsen. Tillbörligt inflytande på besvärsmålens avgörande torde emellertid tillförsäkras överstyrelsen, om densamma sättes i tillfälle att avgiva utlåtande över de besvär rörande fortsättningsskolan, som anföras hos Kungl. Maj:t. Av vad jag förut an­ fört torde framgå, att jag anser det vara nödvändigt att så sker. För att folkskolöverstyrelsen skall kunna på ett målmedvetet och enhetligt sätt

252 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

leda de skolor, som stå under dess överinseende, bör givetvis enahanda för­ farande även tillämpas i fråga om besvär över beslut rörande andra av dessa skolor än fortsättningsskolor.

6) Fortsättning sskolans lärare.

Från nästan alla de håll, där man uttalat sig om den nya fortsättningsskolan, har med eftertryck betonats nödvändigheten därav, att för skolan förvärvas lämpliga och dugliga lärare med erforderliga insikter i de ämnen, i vilka de skola undervisa. Särskilt har det framhållits, att deri nödvändiga förutsättningen för att ämnet arbetskunskap skall kunna bliva fortsättningsskolans centrala ämne måste vara, att det finnes nödig till­ gång på lärare, som äro kompetenta att på ett tillfredsställande sätt under­ visa i detta ämne.

foikunder- Folkundervisningskommittén har på flera ställen i sitt betänkande om

vianings-

kommittén. fortsättningsskolan betonat lärarfrågans stora betydelse samt dessutom åt detta spörsmål ägnat ett särskilt kapitel.

I detta yttrar sig kommittén först om rekryteringen av fortsättnings­ skolans lärarpersonal. Kommittén erinrar därvid först om att undervis­ ningen i fortsättningsskolan hittills nästan undantagslöst handhafts av folk­ skolans lärarpersonal, en anordning som kommittén finner äga stöd i gällande författningar, men framhåller också, att från olika håll, bland andra från 1905 års riksdag, uttalanden gjorts, att för undervisningen i fortsättningsskolan lämpligen borde anlitas jämväl andra personer än folk­ skolans lärare. Sina egna åsikter om lär arrekryter ingen framlägger kom­ mittén i följande uttalanden:

För kommittén synes det vara uppenbart, att även framtidens fortsättningsskola, om den eljest skall vinna den allmänna utbredning, som är önskvärd, måste för erhål­ lande av lärarkrafter i det övervägande flertalet fall lita till folkskolans lärarkår. Här­ för talar ja redan den omständigheten, att fortsättningsskolan också hädanefter är av­ sedd att vara en omedelbar överbyggnad på folkskolan med i regel samma undervis­ ningslokaler som denna. Emellertid kan den seminarieutbildning folkskollärarna er­ hållit icke anses ha gjort dem utan vidare i alla avseenden kompetenta för meddelande av den undervisning, som i fortsättningsskolan bör förekomma. Detta gäller i synnerhet den hittillsvarande seminarieundervisningen men har även sin giltighet i fråga om den utbildning, seminarierna hädanefter komma att bibringa. Såsom kommittén redan i sitt betänkande om folkskoleseminarierna framhållit, behöver visserligen även läraren i folk­ skolan för ett framgångsrikt utövande av sin uppfostrande och undervisande verksamhet

Kunijl. MajU.s Säd. Proposition Sr 'JO. 25;;

äga god allmän bekantskap med sin orts arbetsliv, men av läraren i den framtida fortsättningsskolans centrala ämne, arbetskunskap, måste dock fordras mera än en dylik blott all­ män bekantskap med det förvärvsarbete, som skall utgöra den samlande medelpunkten för hans undervisning. Av honom måsto krävas en mera ingående kännedom om ifråga­ varande yrke eller yrkesgrupp, en yrkeskännedom, sträckande sig till yrkets eller yrkes­ gruppens tekniska och ekonomiska sidor. Och eu sådan yrkeskännedom, olika för olika behov, kan icke givas av seminariet. Klart är emellertid, att den allmänna bildning och den allmänna pedagogiska förfarenhet seminariet bibringar sina lärjungar äro av huvudsaklig betydelse jämväl för den lärarverksamhet, som hiir avses. Särskilt synes man ha grundade skäl för det antagandet, att seminarierna hädanefter, bland annat genom de väsentligt stegrade fordringarna i de naturvetenskapliga ämnena och den nytillkomna kursen i ekonomilära, skola förmå att hos sina elever lägga en bredare och säkrare grundval för fortsatta praktiska studier av olika slag, än vad seminarieundervisningen hittills förmått. Men att dylika fortsatta studier i allmänhet icke kunna undvaras, när det gäller vinnande av kompetens att i fortsättningsskolau meddela under­ visning i arbetskunskap. torde vara uppenbart.

I fortsättningsskolaus övriga ämnen däremot torde de flesta folkskollärare och folkskollärarinnor, även utan kompletterande studier, vara väl skickade att meddela un­ dervisning. Detta gäller särskilt modersmålet och den kristendomsundervisning, som i fortsättningsskolan kan förekomma, samt även, ehuru åtminstone för närvarande i mindre grad, medborgarkunsknp med bälsolära. Dock bör det enligt kommitténs mening ingalunda vara uteslutet, att undervisning jämväl i dessa ämnen meddelas av andra än folkskol­ lärare. För kristendomsundervisningen lärer man i många fall kunna påräkna en in­ tresserad och sakkunnig medverkan av församlingarnas prästerskap, och för undervisning i medborgarkunskap samt hälsolära torde ävenledes i vissa fall särskilt sakkunniga personer stå att erhålla.

Det ämne, där behovet av speciellt fackbildade lärare mest gör sig gällande, är emellertid arbetskunskap. Jämte folkskollärare (eller andra skolmän), som genom sär­ skilda studier gjort sig kompetenta, har man här att tänka på tekniskt utbildade per­ soner samt praktiskt förfarna yrkesmän av olika slag. Nu torde det emellertid i de flesta fall förhålla sig så, att icke heller dessa teknici och yrkesmän äro utan vidare kompetenta att i det ifrågavarande ämnet meddela undervisning. Vad som i regel fattas dem är givetvis icke insikt och färdighet i yrket utan pedagogisk utbildning och erfarenhet. En yrkesman kan ju vara mycket skicklig i sitt yrke utan att därför vara en i alla avseenden lämplig lärare i sitt fack. Jämte eu naturlig fallenhet och lust för lärarkallet samt någon grad av allmänbildning fordras alltså här ett visst mått av praktisk pedagogisk utbildning.

På somliga orter torde det bliva jämförelsevis lätt att förvärva dylika fackmän till lärare, i andra trakter däremot blir det svårare. Behovet av dem är icke heller överallt lika stort. För fortsättningsskolorna på den egentliga landsbygden kunna sär­ skilda facklärare i arbetskunskap knappast i någon större utsträckning erhållas. Men där torde det också i de flesta fall vara mindre behövligt att anställa sådana. Folk­ skolläraren på landet har ej sällan före sitt inträde på seminariet praktiskt sysslat med jordbruksarbete, och då härtill kommer, att han så gott som dagligen har tillfälle att i sin omgivning göra iakttagelser beträffande lanthushållningen, har han därigenom goda förutsättningar för att kunna förvärva den ytterligare yrkeskännedom, som lian behöver för att kunna i fortsättningsskolan på ett tillfredsställande sätt undervisa i ämnet. Där möjlighet finnes att för ifrågavarande undervisning bland insiktsfulla och skickliga

254 Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

idkare av jordbruket erhålla lämpliga lärare med en mera omfattande fackbildning, är det givetvis öuskligt, att vederbörande skolstyrelser icke underlåta att begagna sig av denna möjlighet. För handelsfortsättningsskolorna, som väl endast komma att inrättas i städer och större köpingar, torde det bliva jämförelsevis lätt att för den undervisning i handelskunskap, som bör förekomma, förvärva kompetenta lärare av bägge slagen, d. v. s. dels merkantilt utbildade fackmän, dels ock folkskollärare eller andra skolmän. som på området gjort sig hemmastadda. I fråga om de industriella fortsättningsskolorna samt hautverksfortsättningsskolorna har man att företrädesvis bland ingenjörer, verkmästare och hantverkare se sig om efter lämpliga facklärare i arbetskunskap. För den teoretiska undervisningen i detta ämne böra även tekniskt kunniga skolmän ifråga­ komma. Är fortsättuingsskolan förenad med skolverkstad, synes det däremot vara nöd­ vändigt, att åtminstone verkstadsundervisningen skötes av en verklig fackman på om­ rådet, då ingen, som icke genom eget praktiskt arbete vunnit förtrogenhet med veder­ börande yrkes teknik, lärer kunna på ett tillfredsställande sätt handhava dylik under­ visning. * Det senast sagda äger sin tillämpning även på sådana kvinnliga fortsättningsskolor, där praktisk undervisning i husligt arbete meddelas. Här behövas tydligen fackligt utbildade lärarinnor, såsom skolköks-och slöjdlärarinnor, lärarinnor i husmodersskolor, hemkonsulenter eller dylika.

Beträffande rekryteringen av fortsättningsskolans lärarpersonal är kommittén alltså av den meningen, att man i första hand och i det övervägande flertalet fall har att lita till folkskolans lärarkår, men att man därjämte särskilt för undervisning i arbets­ kunskap bör, i den mån det är möjligt, söka till lärare erhålla verkliga fackmän samt slutligen att endast sådana böra anställas för meddelande av undervisning i skolverk­ stad, där sådan finnes, liksom ock att den praktiska undervisningen i husligt arbete i de särskilda fortsättningsskolorna för kvinnlig ungdom bör anförtros endast åt fackligt utbildade personer.

Sedan kommittén sålunda uttalat sig angående själva rekryteringen, övergår kommittén till den viktiga frågan om erforderliga åtgärder för erhållande av kompetenta lärare. Därom yttrar kommittén:

I det föregående har framhållits, att i de flesta fall varken skolmänuen eller fack­ männen kunna anses vara utan vidare kompetenta för undervisning i fortsättningsskolan. Här framträder därför till besvarande frågan, vilka åtgärder som böra vidtagas för att såväl det ena som det andra slaget av lärare må vinna den erforderliga kompetensen.

Redan från början vill då "kommittén betona, att det givetvis icke kan bli fråga om åtgärder, varigenom det förefintliga behovet av utbildade lärare för ungdomens fortsatta undervisning skulle i hela sin omfattning kunna omedelbart och på en gång fyllas. I ett föregående kapitel har påpekats, att för genomförandet av de förändringar på fortsättningsskolväsendets område, som av kommittén ifrågasättas, kräves en viss, måhända icke obetydlig övergångstid (sid. 59). Detta innebär tydligen, att man med avseende på lärarkompetensen till att börja med icke får hava alltför stora anspråk. 1 många fall måste man nöja sig med den utbildning lärarna redan äga eller själva kunna förskaffa sig. Klart är emellertid, att detta icke gör särskilda utbildningskurser, avseende att dana dugliga lärare för fortsättningsskolorna, obehövliga. Anordnandet av dylika kurser torde tvärtom vara alldeles oundgängligt, om eljest den önskade re­ formen i fråga om fortsättningsskolans undervisning skall kunna i verkligheten genom­ föras. Därför böra enligt kommitténs mening sådana kurser komma till stånd, visser-

Kumjl. Majita Säd. Proposition Sr 96. 255

ligen icke omedelbart i någon större omfattning, men så småningom och i den man fortsättningsskoleväsendets utveckling det kräver.

Tänka vi nu först på folkskolans lärare och lärarinnor, säger det sig självt, pa grund av vad i det föregående anförts, att de kurser, som för dem behöva anordnas, närmast böra ha till syfte att bibringa lärarna ett visst mått av yrkeskännedom, näm­ ligen den grad av yrkeskännedom, som erfordras för att de skola kunna på ett till­ fredsställande sätt meddela åtminstone teoretisk undervisning rörande det yrke eller den yrkesgrupp, som bör utgöra undervisningens medelpunkt.

Dessa kurser böra fördenskull vara av olika slag allt efter de olika typer av fortsättningsskola, för vilka det gäller att utbilda lärare. Med hänsyn till landsbygdens stora behov av fortsättningsskolor torde det i första hand vara behövligt, att utbildningskurser i lanthushållning för folkskollärare komma till stånd. Framställning härom har gjorts i tvenne till kommittén under år 1910 överlämnade skrivelser dels från central­ styrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening, dels från hushållningssällskapens ombudsmöte. I den förra framhålles, att »särskilda fortbildningskurser, innefattande allmän lanthushållning och husdjursskötsel, böra anordnas för folkskolans lärare», och i den senare till Kungl. Maj:t ställda skrivelsen hemställes om proposition till riksda­ gen om anvisande av årliga anslag av statsmedel att av hushållningssällskapen enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t kunde komma ett meddelas, användas »till anordnande av kurser i lantbruk för folkskollärare och folkskollärarinnor samt till läm­ nande av bidrag åt de i dessa kurser deltagande». Försök med anordnande av dylika kurser ha redan gjorts av åtminstone två hushållningssällskap, nämligen i Södermanlands län (åren 1909 och 1910) och i Malmöhus län (åren 1911, 1912 och 1913). 1 det först­ nämnda av dessa län ha kurserna omfattat dels omkring en veckas föreläsningar i jord­ brukare och husdjursskötsel, dels eu veckas studieresa till södra Sverige samt Danmark. Såsom deltagare ha mottagits högst åtta lärare i fortsättningsskola, vilka förklarat sig villiga att med vederbörande skolråds medgivande tillämpa undervisningen i vissa äm­ nen på jordbruket. Föreläsningarna samt studieresan hava varit kostnadsfria för del­ tagarna, vilka däremot själva ägt att bestrida utgifterna för bostad och kost under den tid, föreläsningskursen pågått. I Malmöhus län ha motsvarande kurser varit mera om­ fattande såväl med avseende på den anslagna tiden som med avseende på undervis­ ningens innehåll. Den år 1913 anordnade pågick i sex veckor,*) under vilken tid dels teoretisk undervisning meddelades i jordbrukslära, husdjursskötsel, lantbruksbokföring, geologi, botanik m. m., dels ock praktiska övningar med fältmätning, avvägning och kartritning förekommo, dels slutligen även studieutflykter till välskötta lantgårdar företogos. Undervisningen samt studieresorna m. m. ha bekostats av vederbörande hus­ hållningssällskap, som även beviljat anslag till stipendier åt samtliga kursdeltagare.

Det berömvärda initiativ, som sålunda tagits av vissa hushållningssällskap, anser kommittén böra fullföljas, så att landsbygdens folkskollärare mera allmänt bliva i till­ fälle att åtminstone i någon mån förvärva sig den insikt på lanthushållningens område, som de beböva för att i detta ämne bliva dugande lärare i sina hemorters fortsätt­ ningsskolor. Önskligt är därför, att dylika kurser genom vederbörande hushållnings­ sällskaps försorg eller medverkan komma till stånd även inom andra delar av landet, t. ex. vid härför lämpade lantbruks- eller lantmannaskolor. Det är emellertid icke till­ räckligt att lita till det enskilda initiativet. För det nämnda syftets vinnande lärer det bliva nödvändigt, att jämväl staten genom sina organ själv anordnar kurser av den

*) 1911 års kurs omfattade två månader.

256 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr •%'.

art, varom du är fråga. Detta synes lämpligen kunna ske vid vissa av statens egna läroaustalter. Härvid ligger det nära till bands att tänka på den under namn av August Abrabamsons stiftelse å Nääs befintliga anstalten samt de båda lantbruksinsti­ tuten ä Ultima och Aluarp. Huvudämnena vid undervisningen böra givetvis vara jordbrukslära samt husdjursskötsel. Så långt förhållandena det medgiva, böra jämte den teoretiska undervisningen praktiska övningar förekomma. På det att lärarna i lands­ bygdens fortdutningsskolor må bliva i stånd att meddela eu tillfredsställande under­ visning jämväl i medborgarkunskap och hälsolära, i vilka ämnen särskilt de äldre lä­ rarna torde ba otillräckliga insikter, är det önskligt, att även dessa ämnen, i den män det är möjligt, upptagas på kursernas program. Av vikt är emellertid, att tiden för kurserna icke blir för kort. För personer, som förut sakna kännedom om jordbruksyrket, kunna några få veckors föreläsningar och övningar givetvis icke vara till fyllest. Lämpligast torde bliva, att undervisningen fördelas på tvä kurser.

Då undervisningen i arbetskunskap i sådana industriella och hantverksfortsättningsskolor, som sakna skolverkstad, ej sällan torde komma att uppdragas åt folkskol­ lärare, bliva jämväl för tillgodoseende av deras behov av yrkeskännedom särskilda fortbildningskurser i många fall av nöden. Dessa synas under alla förhållanden böra omfatta teoretisk undervisning, varvid fackteckning i regel torde komma att spela en framträdande roll. Kan med den teoretiska undervisningen förbindas praktiskt arbete i det yrke eller inom den yrkesgrupp kursen avser, är detta givetvis synnerligen för­ delaktigt. Emellertid vill kommittén påpeka, att det för mången lärare just i sådana fortsättningsskolor, varom här är fråga, bör vara möjiigt att även på annat sätt för­ värva den fackliga insikt han behöver. I utlandet förekommer ej sällan, att intres­ serade lärare någon tid själva arbeta i fabriker eller verkstäder, i syfte att de så grundligt som möjligt måtte lära känna det yrke, varom de sedan skola undervisa andra. Man torde kunna hoppas, att dylika exempel ej alltför sparsamt skola vinna efterföljd även i vårt land. Beträffande de platser, där kurser av nyss omförmält slag helst böra anordnas, synes det kommittén, som om man härvid närmast hade att tänka på vissa tekniska läroaustalter såsom de för detta ändamål mest lämpliga.

I den mån särskilda fortbildningskurser i handelskunskap visa sig vara av be­ hovet päkallade, böra även sådana komma till stånd. Både ur undervisnings- och kostnadssynpunkt torde det vara lämpligast, att dylika kurser auorduas vid någon re­ dan befintlig eller blivande läroanstalt för handelsundervisning.

Vad ovan sagts om upptagandet av ämnena medborgarkunskap och hälsolära på programmen för fortbildningskurserna i lanthushållning gäller i tillämpliga delar även övriga här omnämnda fortbildningskurser för folkskollärare.

Vad sedan angår de yrkesutövare, som inom sina respektive fack vilja ägna sig åt undervisning i fortsättningsskolan, är redan nämnt, att vad dessa i de flesta fall torde behöva för att bliva dugliga lärare är ett visst mätt av praktisk pedagogisk utbildning. Bom emellertid antalet dylika facklärare till att börja med säkerligen blir jämförelsevis litet, lärer det icke bliva nödvändigt, åtminstone icke under den när­ maste framtiden, att för deras räkning anordna särskilda kurser. Man torde få an­ taga, att de personer det här gäller ej sällan själva skola kunna bereda sig tillfälle till någon praktisk pedagogisk utbildning. Så bör det icke vara omöjligt för vederböran ie att genom någon tids åhörande av och eventuellt biträdande vid undervis­ ningen i välskötta fortsättuingsskolor förvärva omedelbar kännedom om huru under­ visningen i fortsättningsskolan rättast bör bedrivas. Om blott öviiga förutsättningar för lärarkallet äro förhanden, torde också den på det sättet vunna pedagogiska ut­ bildningen för det ändamål, som här avses, kunna i mänga fall anses tillräcklig.

Aungl. Maj-Js Kull. Proposition Nr 96. 257

bildningskurserna ar det klart, att i främsta rummet staten måste för dessa kurser, i (ten man de behovas och komma att anordnas, vidkännas utgifter. För främjande av undervisningen i den egentliga folkskolan har staten redan lämnat ej oväsentliga bi­ drag till fortbildningskurser för folkskollärare, bland annat i gymnastik, slöjd, teck- T»’. t-t^rdfkÖtSel ^;llt.alkohologi och hälsolära. Särskilt må erinras om det an­ slag a jo,000 kronor till fortbildningskurser för lärare vid folk- och småskolor, som av riksdagen beviljats saväl för år 1914 som för år 1915. De sålunda beviljade an­ slagen hava avsetts förnämligast till bestridande av utgifterna för själva undervisningen men ock i inanga fall till understöd åt de i kurserna deltagande. För sistnämnda anda.mal hava bidrag ejsällan lämnats jämväl av andra, såsom av landstingen i åt­ skilliga lan, en del hushållningssällskap samt vissa skoldistrikt. Kommittén håller för sannolikt, att, särskilt vad landstingen vidkommer, dylika personliga understöd skola kunna paraknas även åt deltagare i kurser, avseende utbildning för undervisning i fortsättningsskolan. Den möjligheten synes icke heller utesluten, att vissa samman­ slutningar för näringslivets främjande skola finna med sina intressen förenligt att eko­ nomiskt underlätta deltagandet i sådana praktiska utbildningskurser, som här avses. Att sörja för upprättande och främjande av ifrågavarande utbildningskurser samt att närmare utreda, huru de i de särskilda fallen böra vara beskaffade med avseende pa ämnen lärostoff och undervisningsmetoder och huru lång tid de böra omfatta, allt folk u n de r v i i n gs v ä "encl Jj.1' ^upPglfter ocl1 åligganden för den nya överstyrelsen för

På grund av det nu anförda vill kommittén hemställa, att kurser för utbildning av lärare och lararmnor i iortsättningsskolor måtte i män av behov anordnas samt att anslag av allmänua medel måtte för ifrågavarande ändamål beredas.

Slutligen övergår kommittén till frågan, huru lärarnas kompetens skall prövas, och anför i detta hänseende följande:

Då i det föregående framhållits, att de personer, bland vilka fortsättningsskolans lärarpersonal kan komma att rekryteras, i allmänhet icke kunna anses vara utan vidare och i alla avseenden kompetenta för undervisning i fortsättningsskolan och att förden­ skull särskilda^ kurser för deras utbildning i många fall bliva av behovet påkallade, uppstår den fragan, huruvida icke för anställniug som lärare i fortsättningsskola rim­ ligen borde fordras, att vederbörande skulle hava antingen med godkända vitsord <'enomgatt en sådan utbildningskurs eller ock på andra grunder av vederbörande ceufrala myndighet förklarats behörig att i fortsättningsskola meddela undervisning Kom­ mittén haller också för sannolikt, att det i en framtid skall befinnas lämpligt och kan­ ske nödvändigt att genom lagstiftning fastslå fordran på en dylik formell kompetens om, undervisningen i fortsättningsskolan eljest skall kunna bringas upp på önskvärd ?!va' synes emellertid vara, att ett dylikt krav för närvarande varken kan eller bor uppställas Da kurser endast så småningom kunna komma till stånd, skulle eu lagstiftning i den angivna riktningen, som vore att omedelbart tillämpa, utan tvivel hava till följd, att nya fortsättmngsskolor av brist på lärare icke skulle kunna i önsk­ värt antal upprättas. Mot att det nanmda kravet för närvarande uppställes talar även den omständigheten, att man ännu icke har tillräcklig erfarenhet att stödja sio- på i avseende pa de föreslagna utbildmngskursernas behövliga omfattning samt det'lämp­ ligaste sattet for deras anordnande. 1 Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 33

258 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Kommittén anser därför, att man tills vidare, med avstående från fordran på viss formell kompetens, bör åtnöjas med att det i varje särskilt fall prövas, huruvida ve­ derbörande må anses äga den sakkunskap och duglighet, med andra ord den reella kompetens, förutan vilken undervisning i fortsättningsskolan icke bör åt honom anför­ tros. Prövningen härav bör i första hand tillkomma den myndighet, som äger att antaga lärare, det vill säga den lokala fortsättningsskolestyrelsen. Om denna får den sammansättning, som kommittén i ett senare kapitel vill förorda, lärer^ man också kunna antaga, att den skall med nödig urskillnings- och omdömesförmåga fullgöra det uppdrag, som sålunda varder åt densamma anförtrott. Att a statens vägnar här­ utinnan utöva nödig kontroll bör närmast tillkomma vederbörande folkskolinspektör, som dels vid inspektionerna, dels vid granskningen av statsbidragsrekvisitionerna bör få tillfälle att taga frågan om lärarens kompetens under särskild omprövning. (Bet. sid. 160.) ... , Kommittén anser således, att vissa formella kompetensvillkor tor under­ visning i fortsättningsskola i varje fall icke för närvarande böra upp­ ställas, men att däremot den reella kompetensen bör för varje särskilt fall i viss given ordning prövas.

Myndigheter­ Domkapitlen, de statens folkskolinspektörer, från vilka utlåtanden nas yttranden föreligga, seminariekollegierna, städernas folkskole styrelser och inspektö­ rer hava endast mera undantagsvis funnit anledning att något mera in­ gående sysselsätta sig med lärarfrågan. Däremot hava åtskilliga länssty­ relser, lantbruksstyrelsen och lantbruksakademien, domänstyrelsen, skogs­ institutets lärarkollegium, svenska skog svår dsföreningen, svenska lantarbetsgivarföreningarnas fullmäktige och många av hushållningssällskapens förvaltningsutskott samt Sveriges allmänna folkskola ar förening och sam­ ma förenings centralstyrelse gjort särskilda mer eller mindre utförliga ut­ talanden i denna fråga. De uttalanden som gjorts innebära i allmänhet ett understrykande av lärarfrågans stora betydelse för hela den åsyftade reformen. Utan till­ börlig kompetens hos läraren skall denna snart råka i misskredit. Sär­ skilt &är det ämnet arbetskunskap i »yrkesfortsättningsskolan», som ställer speciella anspråk på läraren. Att inrätta skolorna, innan man hunnit ut­ bilda kompetenta lärare, är oriktigt.

Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Malmöhus och Örebro län samt flera av hushållningssällskapens förvaltningsutskott uttrycka sitt bekymmer över att lärarfrå­ gan ej skall kunna lösas eller sin misstro till möjligheten härav, varvid uppmärksam­ heten är riktad särskilt på landsbygdens fortsättningsskolor, där i flertalet fall folk­ skolans lärare måste komma till användning även för undervisningen i arbetskunskap, om sådan undervisning i större utsträckning skall komma till stånd. Man pekar ock på den bristande lämpligheten hos det stora flertalet av folkskolans kvinnliga lärarkrafter för meddelande av yrkesmässig undervisning avsedd för gossar. Stundom är tvivlet på möjligheten av att erhålla de erforderliga lärarkrafterna sa starkt, att det leder till avvisande av hela förslaget. Så exempelvis i fråga om Gävleborgs läns

Kung/. Mtij.ls KåJ. Proposition Nr 90. 259

hushållningssällskaps förvaltningsutskott, för vilket dels de ekonomiska svårigheterna dels svårigheterna att finna kompetenta lärare äro avgörande skäl mot förslaget, och lansstyrelsen i Stockholms län, som anser, att då man endast undantagsvis lärer kiinna bland insiktsfulla och skickliga jordbrukare erhålla lärare, man i jordbruksdi­ strikten tar låta yrkesutbildningen intaga en blygsammare plats och låta »den med­ borgerliga allmänbildningen» utgöra det centrala i forsättningsskolaus undervisning Uttalanden i eu mera optimistisk riktning saknas dock icke. Särskilt gäller detta n??J, f.1?, f?r folkskollärarna att förskaffa sig en utbildning, som kan "öra dem skickade till lärare i arbetskunskap i lantbruksfortsättningsskolorna. Lantbruksstyrelsen, som starkt betonar, att den fackliga undervisningens värde beror av lararens kompetens, uttalar såsom sin mening, att folkskollärarna, såsom of­ tast lodda pa landet och från barndomen förtrogna med förhållandena därstädes, »torde lätt nog kunna tillägna sig den undervisning i jordbruksämnen, som här är behövli"», och anser, att för ändamålet lämpade kurser (av minst sex veckor under vartdera°av tva ar) kunna förläggas till lantmannaskolorna. Även lantbruksakademien hänvisar till kurser vid lantmannaskolorna för samma ändamål. Skogsinstitutets lärarkollegium anser, att de av skogsvårdsstyrelsen anordnade skogsvårdskurserna .skulle kunna särskilt avpassas för folkskollärarnas utbildningsbehov med avseende på undervisningen i tortsattningsskolor i skogsbygder, och svenska skogsvårdsföreningen erinrar likale­ desi samma syfte om dessa kurser. Länsstyrelsen 'i Norrbottens län finner i likhet P1.. kommittén, att man helt visst måste utgå därifrån, att fortsättningsskolans lärare 1..0grac* komma att utgöras av folkskollärare; härför behöva de emellertid särskild utbildning, men utbildningskurserna böra göras grundligare, än kommittén, ePllgtde.t. syj}tel länsstyrelsen, tänkt sig, och de böra genom stipendier göras lattatkomliga för läraraspiranter. svenska lantarbetsgivarföreningarnas fullmäk­ tige anse, att folkskolans lärare icke äga kompetens att undervisa i de kunskaps"renar, som sammanförts under benämningen arbetskunskap »och knappast i dem, som°kallas medborgarkunskap heller». Men då det nog torde vara eu felaktig förutsättning, att man pa landsbygden skulle kunna ens undantagsvis anlita andra än folkskollärare maste nog hela undervisningen där bliva en folkskollärarnas sak, och det gäller därför att bereda dem särskild utbildning genom kurser, för vilkas anordnande hushållnings­ sällskapen enligt fullmäktiges mening äro de rätta organen. Uppsala läns hushåll­ ningssällskaps förvaltningsutskott yrkar på facklärare för undervisningen i lantbrukstortsättmngsskolorna; skall folkskolläraren duga till undervisare i dessa skolor, måste han, säger utskottet, hava genomgått lantbruksskola, och folkskollärarinnau måste ha genomgått ettårig kurs på Brogård eller Rimforsa. Blekinge läns hushållninqssällskaps förvaltningsutskott anser, att det bör bliva jämförelsevis minst svårt att an­ skaffa lärare för lantbruksfortsättningsskolorna, enär 'folkskollärarna i stort sett torde vara därtill lampliga, och säger, att i varje län kurser böra inrättas för folkskollärarnas utbildning. Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hänvisar till hushållningssällskapets egna kurser för folkskollärare. »Att folkskollärare kunna med- .f e? §. undervisning i jordbruksämnen, i den utsträckning som kan ifrågakomma i tortsattningsskolor, därom», säger utskottet, »lämnar erfarenheten från detta län de mest ojävaktiga bevis».

Cent) alstyrelsen för Sveriges allmänna folkskolläraiförening, som in­ hämtat yttranden från föreningens olika kretsar, uttalar sig utförligt an­ gående frågan om folkskollärarnas användning såsom lärare i fortsättnings-

260 Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96.

skolan. Då detta uttalande synes förtjäna särskild uppmärksamhet vid förevarande spörsmåls bedömande anföres här ordagrant, vad centralstyrel­ sen principiellt anfört om folkskollärarnas ställning till föreliggande lårarfråga. I detta avseende yttrar centralstyrelsen:

Vid varje tillfälle, då frågan om åstadkommande av ett ordnat fortsättningsskoleväsen för de breda lagren av vårt folks ungdom under övergångsåldern pa allvar upptagits till prövning, bär man vid övervägande av befintliga möjligheter kommit till den slutsatsen, att folkskolans lärarkår härvid måste tagas, i anspråk. Centralstyrelsen anser sig med anledning härav böra såsom sin mening uttala, att en lösning av fortsättningsskolans lärarfråga i huvudsakligen denna riktning dock synes vara förknippad med ganska stora betänkligheter och att den icke utan vidare kan anses betingad av folkskollärarkårens och folkskolans särskilda intressen. Undervisningen i den nuvarande fortsättningsskolan har visserligen mycket all­ mänt ansetts såsom en lämplig biförtjänst för de folkskollärare, för vilka densamma stått öppen, och med den abnormt knappa avlöning, folkskollärarkåren hittills åt­ njutit, har denna biförtjänst utan tvivel i de flesta fall vant synnerligen välkommen. Men härav följer icke, att detta förhållande även för framtiden bör fa fortfara, folk­ skolans lärare och lärarinnor böra för sin egentliga verksamhet, arbetet i själva folk­ skolan, komma i åtnjutande av sådan gottgörelse, att de därav kunna hava sin an­ ständiga bärgning; de böra icke, ensamt för att kunna existera, rent av nödgas att vid sidan av folkskolarbetet åtaga sig en extra synnerligen krävande undervisning av delvis annan art. __ „ Även ur en annan synpunkt är det klart, att folkskollärarkåren ej,bar någon anledning att yrka, att fortsättningsskolans undervisning måtte åt densamma överlämnas. Folkskolarbetet är i och för sig alldeles tillräckligt maktpåliggande och ansträngande för att i regel böra helt kräva sin man, och det skulle alldeles icke vara i dess intresse, om folkskolans lärare och lärarinnor utan vidare skulle anses pliktiga att sköta eu tjänstgöring, för vilken många av dem mahända känna sig sakna krafter, och för vil­ ken de i alla händelser ej blivit enkom utbildade samt måhända ej ens äro i tillfälle att skaffa sig erforderlig utbildning. Ett stort antal skulle, i fall undervisning i den nyorganiserade fortsättningsskolan ålades dem såsom en plikt, komma i eu skev ställ­ ning. Å ena sidan skulle de ej med odelad kraft kunna ägna sig åt sin egentliga verksamhet och följaktligen ej där kunna vinna så tillfredsställande resultat, som el­ jest vore möjligt. A. andra sidan skulle de nödgas sköta ett arbete, vilket de ma­ hända ej kände sig ha krafter och förutsättningar för, och för vilket de ej heller komme att från utomstående röna erkännande och respekt. Med det anförda har centralstyrelsen velat betona, att det för folkskolans lärare och lärarinnor alldeles icke kan betraktas såsom en kårangelägenhett, ett ekonomiskt och personligt intresse, att de vid sidan av sitt arbete i folkskolan även matte bliva anlitade såsom undervisare i den omorganiserade fortsättningsskolan. Fragan om fort­ sättningsskolans omorganisation bör följaktligen lika väl som folkskolekårens löne­ fråga handläggas och lösas utan alla sidoblickar till nämnda kårs behov av eller till­ gång till biförtjänster. Härmed har centralstyrelsen emellertid icke på något sätt velat uttala, att folk­ skolans lärarkår ej bör vara på det livligaste intresserad för att en fortsatt undervis­ ning för folkskolans lärjungar måtte i enlighet med folkundervisningskommitténs^ för­ slag komma till stånd, liksom ej heller, att den utan vidare bör avvisa tanken pa att den under vissa förutsättningar och i viss utsträckning skulle kunna därvid medverka.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 00. 261

Sedan centralstyrelsen erinrat om kommitténs uttalande, att även fram­ tidens fortsättningsskola, om den skall kunna vinna den allmänna utbredning, som är önskvilrd, lriåstc; för erhållande av lärarkrafter i ej ringa ut­ sträckning lita till folkskolans lärarkår, fortsätter centralstyrelsen:

Om, såsom centralstyrelsen vågat antaga och ytterligare fått bekräftat under frå­ gans behandling inom föreningen, inom nämnda lärarkår finnes ett så levande intresse för ungdomens omhändertagande och uppfostran i obligatoriska fortsättningsskolor, att den, i stort sett, icke^ vill undandraga sig att personligen medverka såsom lärare i dessa skolor, i den man en medverkan i sakens intresse kommer att krävas — och i vissa fall kanske rent av bliva en förutsättning för sådana skolors inrättande — då bl.n; tydligen den närmaste fragan, i vilken utsträckning denna medverkan kan varda möjlig med hänsyn till den för uppdraget erforderliga kompetensen.

Ivfter att hava omnämnt kommitténs uttalande, att folkskolans lärare måste anses i allmänhet besitta förutsättningar för att inom fortsättningsskolan upptaga undervisningen i ämnena medborgarkunskap och moders­ målet, yttrar centralstyrelsen sig särskilt om den erforderliga kompetensen för att kunna bestrida undervisning i ämnet arbetskunskap:

Sa vitt centralstyrelsen kunde finna, måste den principen, att undervisaren i fortsättningsskolans »arbetskunskap» skulle besitta en mera ingående kännedom om ve­ derbörande yrke eller yrkesgrupp beträffande dess såväl tekniska som ekonomiska si­ dor, anses vara fullt riktig, dä ju detta blott vore en tillämpning av den allmänna regeln, att läraren skall besitta kompetens för sin uppgift. För vinnande av erforder­ lig kompetens som undervisare behövde således de folkskollärare, vilka härför måste tagas i anspråk, särskild fortsatt utbildning. Vad beträffade lärarkårens ställning till det ° spörsmålet, om dess medlemmar med hänsyn till de krav, som i detta hänse­ ende från samhällets sida kunde komma att ställas på densamma, vore villiga att underkasta sig de uppoffringar, vilka under alla förhållanden måste bliva förbundna med sådan fortsatt utbildning, så torde eu sådan villighet kunna påräknas. Men för att nämnda krav skulle kunna uppställas, måste det, såsom ock framginge av kretsarnas enhälliga utlåtande i denna punkt, förbindas med den oavvisliga förutsättningen, att pa det allmännas bekostnad inrättades fortbildningskurser i olika ämnen för folksko­ lans lärare.

Om lärarfrågan i allmänhet uttalar sig folkskolöverstyrelsen i sitt Folkskolöver­ utlåtande på följande sätt: styrelsen

Överstyrelsen anser lärarfrågan vara en fråga av största betydelse för den nya fortsättningsskolan. Vad särskilt den yrkesbestämda fortsättningsskoian beträffar, in­ stämmer överstyrelsen med lantbruksstyrelsen i dess uttalande, att man först och främst har att tillse, att man bär kompetent lärarkraft till förfogande, innan man upprättar skolan. . Om på en plats icke för undervisning i ämnet arbetskunskap, det må nu vara inom vilket yrkesområde som helst, fackkunnig lärare finnes att tillgå, får man på denna plats avsta från försöket att inrätta en yrkesbestämd skola och där tills vidare åtnöja sig med en allmän fortsättningsskola. Ty det är i sista hand icke läroplanen utan läraren, som är det väsentliga.

262 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Men överstyrelsen är dock av den övertygelsen, att lärarfrågan icke innebär så stora svårigheter, att planerna på yrkessynpunktens upptagande i fortsättningsskolans undervisning behöva stranda på denna fråga. Om »yrkesfortsättningsskolans» förut­ sättningar i vårt land äro ogynnsammare än i de större kulturländerna, så gäller detta dock näppeligen om förutsättningarna att erhålla de behövliga lärårkrafterna. Vi få hos oss, liksom man i allmänhet taget gjort i utlandet, söka att för undervisningen i arbetskunskap finna lärare, dels genom att anlita intresserade och för undervisning begåvade yrkesmän, helst om man på ett eller annat sätt kan bereda dem någon pe­ dagogisk utbildning, dels genom att för ändamålet utbilda folkskolans egna lärare. Och detta synes ej behöva bliva väsentligen svårare hos oss än annorstädes. Visser­ ligen kan det ske endast småningom, vilket ock mer än något annat har till följd, att en allmännare omläggning av fortsättningsskolan i enlighet med »yrkesfortsättnings­ skolans» synpunkter måste kräva en avsevärd tid.

Om utbildning av fortsättnin g sskolornas lärare yttrar överstyrelsen sig

utförligt:

Vad först och främst landsbygdens skolväsen beträffar och den undervisning i arbetskunskap, som där skulle förekomma antingen för gossarna ensamt eller för gos­ sarna och flickorna gemensamt, har man hos oss att räkna med det synnerligen gynn­ samma förhållandet, att ett stort antal av vår folkskolas lärare växt upp i jordbruks­ bygder och före sin seminarietid praktiskt deltagit i jordbruksarbete. Enligt folkundervisningskommitténs statistiska utredningar av seminarieförhållandena (Bet. I, del 3) voro under åren 1901—1910 vid de manliga seminarierna 40 % av de intagna eleverna söner till jordbrukare, och inemot 37 % hade före sitt inträde i seminariet varit jord­ bruksarbetare, vilket sistnämnda tal helt visst skulle kunna ökas med en del av det till omkring 22 % uppgående antal intagna elever, vilka ej meddelat uppgift om före­ gående sysselsättning. Åtminstone för de lärare, som en gång varit jordbruksarbetare, synes även en jämförelsevis kortvarig teoretisk jordbrukskurs böra kunna medföra ett ganska värdefullt resultat. Man har ock att erinra sig, att seminarieundervisningen, f synnerhet efter de genom den nya stadgan och undervisningsplanen däri vidtagna förändringarna, kan anses lägga god grund för eu sådan kurs. I detta hänseende är särskilt att påminna om undervisningen i trädgårdsskötsel, Om den utvidgade under­ visningen i de naturvetenskapliga ämnena och om det nyupptagna ämnet ekonomilära. Man torde av nu nämnda grunder och med stöd av de erfarenheter, som — tack vare vissa hushållningssällskap, bland dem särskilt Malmöhus läns hushållningssällskap redan föreligga, vara berättigad att i likhet med lantbruksstyrelsen och lantbruksaka­ demien antaga, att en jordbrukskurs under sammanlagt minst 12 veckor, fördelade på två år, skall, om den på rätt sätt anordnas och ledes, kunna för ett icke ringa antal av folkskolornas manliga lärare medföra en för det ifrågavarande ändamålet tillräcklig utbildning. Genom samråd med auktoriteter på jordbrukets område har överstyrelsen fått en sådan uppfattning ytterligare bekräftad.

De för utbildning av lärare i jordbruksfortsättningsskolor avsedda lärokurserna böra, såsom i flera av de officiella yttrandena framhålles, icke centraliseras till en plats i landet, utan med hänsyn till jordbrukets olika villkor i olika delar av landet fördelas på skilda orter. Till att börja med torde man böra söka få till stånd en kurs i vartdera av de tre huvudområden, i vilka vårt land torde kunna från jordbrukssynpunkt indelas, alltså en kurs i sydligaste delarna av landet, en i Mellansverige och en

Kungl. i\loj;'s Nåd. Proposition År <J(i. 2(i3

i Norrland. Mycket möjligt är, att kurserna lämpligen kunna förläggas till lantmanna­ skolor eller lantbruksskolor med förstärkning för tillfället av de lärarkrafter, som där Kommittén bär riktat sin uppmärksamhet även på den bekanta läroanstalten ä Naas samt pa de båda lantbruksinstituten å Ultuna och Alnarp, och det bör i detta sammanhang nämnas, att styrelsen för den i August Abrahamsons stiftelse ingående laroanstalten å Nääs uttalat sin redobogenhet att därstädes upptaga »sådana med folk­ skollärarnas fortbildning sammanhängande nya undervisningsgreuar, som lämpligen kunna dit anvisas», varvid styrelsen dock påpekar, att stiftelsens egna tillgångar icke medgiva någon avsevärdare utvidgning av läroanstaltens nuvarande program. Såväl frå­ gan om de lämpliga platserna för de ifrågavarande kursernas förläggning som frågan om deras närmare anordning torde emellertid böra bliva en angelägenhet för gemen­ sam handläggning av lantbruksstyrelsen och folkskolöverstyrelsen. fullständig utbildningskurs för lärare vid jordbruksfortsättningsskolor bör i regel ingå undervisning i skogsvård, meddelad av fackman och enligt plan, som upp­ rättats med bistånd av vederbörande auktoriteter på området. Då det gäller skolor mom de egentliga skogsbygderna, måste denna undervisning naturligtvis bliva särskilt framträdande. få liknande sätt böra genom samarbete mellan folkskolöverstyrelsen och andra ämbetsverk och under medverkan av korporationer sådana som svenska industriförbun­ det, Sveriges ^hantverksorganisation, Sveriges allmänna handelsförening m. fl. kunna bringas till stånd utbildningskurser för lärare i andra typer av fortsättningsskolor, industnella, hantverks- och handelsfortsättningsskolor. • år det i fråga om dessa kurser i om möjligt ännu högre grad än i fråga jordbrukskurserna en nödvändig förutsättning, att kursdeltagarna förut praktiskt deltagit i yrkesarbetet. Aven i fråga om de slag av yrkesarbete det här gäller torde i ej sa få fall folkskolläraren hava förvärvat erfarenhet som yrkesarbetare. Den förut­ nämnda av folkundervisningskommittén samlade statistiken för åren 1901—1910 upp­ lyser, att av de vid seminarierna intagna manliga eleverna ett antal av omkring 19 % förut haft anställning i industri eller hantverk och ett antal av omkring 15 bihandel. Klart är dock, att den intagne elevens befattning med arbetet ofta kan hava varit allt för kortvarig eller begränsad, för att någon nämnvärd yrkeskännedom skall hava kunnat förvärvas. Med avseende på de fordringar i praktiskt och teoretiskt avseende, som höra uppställas, och den organisation, som lämpligen kan givas åt kurserna, torde i manga fall erfarenheter från utlandet kunna tjäna till ledning. Att nu upptaga fragan härom till närmare behandling synes icke vara erforderligt. baväl i fråga om jordbruksfortsättningsskolor som ännu iller i fråga om nu belörda typer av fortsättningsskolor är det emellertid önskligt, att, där möjlighet därtill gives, verkliga fackmän kunna anlitas för undervisning i ämnet arbetskunskap. Där skolverkstad är förenad med fortsättniugsskolan, kunna, såsom kommittén framhållit, ej gärna några andra ifrågakomma. Att i många fall yrkesmannen för att med framgång kunna meddela undervisskall behöva förvärva sig någon praktiskt pedagogisk utbildning, har av kom­ mittén betonats. Kommittén har ansett, att denna i många fall skall kunna i tillräck­ lig man vinnas helt enkelt därigenom, att vederbörande genom någon tids åhörande av och eventuellt biträdande vid undervisningen i välskötta fortsättningsskolor erhåller omedelbar kännedom om huru undervisningen i fortsättningsskolan rättast bör bedrivas, samt att särskilda kurser i detta fall åtminstone icke under den närmaste framtiden bliva behövliga. I ett och annat av de officiella utlåtandena över kommittébetänkandet

264 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06.

framhålles, att man dock ej bör försumma att vidtaga åtgärder i nu berörda syfte. Så särskilt i det av Kungl. Maj:ts befallninghavande i Malmöhus län avgivna utlåtandet. Befallniugshavandeu, som anser det synnerligen öuskligt, att yrkesutövare, särskilt yngre med teoretisk underbyggnad, komma att förskaffa sig nödig utbildning såsom yrkeslärare och söka läraranställning vid fortsättningsskola som bisyssla, betonar, att tillfälle bör beredas yrkesutövare, som i övrigt kunna vara lämpliga som lärare, »att inhämta pedagogiskt vetande i den utsträckning, som kan anses oundgängligt för en framgångsrik undervisning».

Även överstyrelsen finner det angeläget, att nu berörda sida av lärarfrågan er­ håller beaktande. Med avseende på sättet för vinnande av den utbildning, varom här är fråga, torde kommittén hava visat i rätt riktning. Denna utbildning torde bäst till­ godoses genom anordnandet av ett slags korta provårskurser vid redan befintliga, väl ordnade »yrkesfortsättningsskolor». I kurserna bör sålunda ingå såväl åhörande av undervisning som övning i undervisning, och till desamma böra anknytas diskussioner och föreläsningar över pedagogiska frågor av särskild betydelse för arbetet i fortsättningsskolan.

För undervisningen slutligen i arbetskunskap i de kvinnliga fortsättningsskolorna i anslutning till det husliga arbetet, skall man i fråga om den del av läroämnet husligt ar­ bete, som utgöres av hushållsgöromål eller huslig ekonomi, behöva särskilt utbildade skolkökslärarinnor. Den ifrågavarande undervisningen kräver nämligen ej blott praktiska utan ock teoretiska fackkunskaper, och den kräver därjämte tillägnandet av en viss ej allt för lätt undervisningsteknik. Detta bör emellertid ej alldeles utesluta, att i ett och annat undantagsfall, då lärjungeantalet är obetydligt, en insiktsfull och kunnig husmor med anlag för undervisning skall kunna meddela undervisning i skolköket. Helt visst innebär eu erfarenhet, som förvärvats under arbete i själva husmoderskallet och i de förhållanden, som tillhöra bygden, en fördel, som i viss mån kan uppväga teoretiska och pedagogiska brister.

Vad beträffar andra ämnen än arbetskunskap, vilka kunna ingå i fortsättningsskolans ämneskrets, vållar lärarfrågan mindre svårighet. Visserligen ej utan studier och arbete men dock på egen hand, således utan att behöva genomgå särskilda utbildningskurser, bör folkskolläraren kunna göra sig fullt förtrogen med de undervisnings­ uppgifter, som dessa ämnen innebära för lärareD. Det sagda gäller enligt överstyrelsens mening även om ämnet medborgarkunskap, om ock en riktig behandling av detta ämne ställer ganska stora anspråk med avseende på insikter och undervisningsförmåga. Det är dock tydligt, att det vore mycket önskligt, om även i ämnet medborgarkunskap fortbildningskurser kunde anordnas, vare sig i samband med andra kurser eller på annat sätt. Särskilt måste det anses önskligt, att en god handbok för självstudium i ämnet blir utarbetad med speciell hänsyn till fortsättningsskollärarnas behov av exakta och tillräckligt omfattande kunskaper och av ledning vid ämnets metodiska behandling.

Anordnandet av kurser för utbildning av lärare i fortsättningsskolorna bör icke göras beroende av enskilt initiativ, då ju denna angelägenhet lika mycket som lärar­ utbildningen i övrigt är ett statsintresse.

Kostnaderna för utbildningskurserua måste ock, såsom kommittén framhållit, komma att i främsta rummet pävila staten, om man ock torde kunna räkna med att landsting och kommuner, måhända även vissa hushållningssällskap, skola befinnas villiga att bidraga till beredande av personligt understöd åt kursdeltagarna. Även från vissa stora industrier, såsom järnverks- och sågverksindustrierna, torde hjälp kunna påräknas för ifrågavarande ändamål.

Knngl. Majsfs Nåd. Proposition År 96. 265

Att personligt understöd till kursdeltagarna bör utgå är uppenbart. Vad särskilt folkskollärarna beträffar, måste man, bur högt man än må ha skäl att uppskatta deras intresse för saken, dock med hänsyn till folkskollärarkårens svaga ekonomiska ställ­ ning inse nödvändigheten av att det ordnas så, att deltagandet i de för dem avsedda kurserna icke blir förenat med större ekonomisk uppoffring. Man får i detta fall tilllämpa grundsatser liknande dem, som redan kommit till användning vid en del med allmänna medel anordnade fortbildningskurser, exempelvis de genom centralförbundet för nykterhetsuudervisning anordnade kurserna i hälsolära och alkoliologi, de av folk­ skolöverstyrelsen och direktionen för gymnastiska centralinstitutet anordnade fortbild­ ningskurserna i gymnastik samt de fortbildningskurser för folkskollärare, som möjlig­ gjorts genom ett av riksdagen från och med år 1913 för ändamålet årligen beviljat anslag av 15,000 kronor.

I fråga om prövning av lärarkompetensen gör överstyrelsen följande uttalande:

Överstyrelsen anser i likhet med kommittén, att några bestämda formella kom­ petensvillkor för undervisningen i fortsättningsskola åtminstone icke för närvarande böra uppställas, men att den reella kompetensen bör i viss ordning prövas. Åtminstone där den icke förvärvas genom särskild utbildning vid av staten kontrollerade kurser, får kompetensen tydligen prövas i varje särskilt fall. Härvid få givetvis de inspektörer och sakkunniga biträden, som enligt instruktionen för folkskolöverstyrelsen skola stå denna till förfogande vid behandligen av frågor rörande den fortsatta undervisningen, tagas i anspråk, och sannolikt bör även yttrande inhämtas från vederbörande statens folkskolinspektör. Själva behörighetsförklarandet synes näppeligen kunna överlämnas åt annan myndighet än den centrala.

Om prövningen av lärarkompetensen således lägges i den centrala myndighetens hand, bör läraranställningen däremot tillkomma de lokala myndigheterna.

Efter att hava lämnat redogörelse för huvudpunkterna i kommitténs Departe-

mentssak-

förslag beträffande lärarna förklara de sakkunniga sig i huvudsak kunna kunniga. instämma i dessa huvudpunkter. Angående lärarrekryteringen uttala de sig närmare blott om vad som i detta hänseende kräves för undervisningen i hushållsgöromål. Därom yttra de sakkunniga:

Vad särskilt undervisningen i hushållsgöromål angår, så kräves det otvivelaktigt, om densamma skall medföra avsett gagn, att lärarinnan är i besittning av såväl teore­ tiska som praktiska fackinsikter i förening med en viss undervisningsvaua, och på grund härav bör denna undervisning helst anförtros åt utbildade skolkökslärarinnor. Emel­ lertid skulle ett strängt vidhållande av denna fordran säkerligen leda till att vid många skolor, särskilt på landsbygden, sådan undervisning icke alls kunde ifråga­ komma, vilket vore att beklaga. Undantagsvis torde därför undervisning i hushålls­ göromål kunna överlämnas även till folkskollärarinna eller, såsom folkskolöverstyrelsen föreslår, till en kunnig husmoder, sedan dessa genom för ändamålet lämpad utbildning förskaffat sig de nödigaste förutsättningarna därtill. Vi vilja i detta sammanhang sär­ skilt framhålla vikten därav, att för ifrågavarande undervisning i skolor på landsbyg­ den inga andra lärarinnor anställas än sådana, som äro fullt förtrogna med förhållan­ dena på landet och med där förekommande husliga arbeten.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 34

266 Kungl. Mujrts Nåd. Proposition Nr 96.

Även de sakkunniga ägna synnerlig uppmärksamhet åt lärarnas ut­ bildning. Vad de därom hava att anföra är av följande lydelse:

För dem av folkskolans lärare och lärarinnor, som måste tagas i anspråk för undervisning i arbetskuuskap, äro särskilda utbildningskurser nödvändiga. Av vikt är, att till dessa kurser anslås tillräcklig tid, att de upprättas i behövligt antal och att de bliva väl planlagda för sitt bestämda ändamål. De kurser av detta slag, som skulle avse utbildning i lanthushållning, böra enligt vårt förmenande fördelas över hela riket för att kunna motsvara de olika förhållandena i olika landsdelar och torde lämpligen böra förläggas till lantmannaskolor eller liknande anstalter. Utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor med handels- eller hantverks- och industriell undervis­ ning torde kunna anordnas vid statsunderstödda handelsgymnasier, tekniska gymnasier och fackskolor eller liknande anstalter. Kurserna böra förläggas till den tid, som med hänsyn till deltagarnas ferier är lämpligast. I allmänhet torde det, med avseende på möjligheten att utan allt för stor kostnad ernå önskvärt resultat, visa sig ändamåls­ enligt att uppdela kursen på två år, så att deltagarna under mellantiden bliva i till­ fälle att idka självstudier efter givna anvisningar. För att resultatet skall bliva fullt effektivt, torde det vara lämpligt, att deltagarna efter slutad kurs underkastas pröv­ ning och tilldelas betyg.

I avsikt att visa, hur dylika kurser enligt vårt förmenande böra anordnas, bi­ foga vi i bilagorna 1—5 förslag till utbildningskurser tör lärare i fortsättningsskolor med undervisning i anslutning till jordbruk, industri, handel och husligt arbete.

Emellertid vilja vi betona, att en dylik kurs, avsedd att meddela kompetens för undervisning i anslutning till jordbruk, hantverk eller industri, omöjligen kan i och för sig vara tillräcklig för ändamålet, utan fordras därtill ovillkorligen, att deltagaren har någon föregående praktisk erfarenhet inom yrket i fråga. Som både folkskolöverstyrelsen och kommittén framhålla, har emellertid en mycket stor del av våra folkskollärare vuxit upp i jordbruksbygder och deltagit i jordbruksarbete, och det torde även finnas icke så få, som förvärvat sig erfarenhet såsom yrkesarbetare i industri eller hantverk.

I utlandet förekommer ej sällan, att intresserade lärare själva någon tid arbeta i fabriker eller verkstäder i syfte att så grundligt som möjligt lära känna det yrke, till vilket deras undervisning sedan skall ansluta sig. Vi hysa i likhet med kommittén den förhoppningen, att detta måtte i vidsträcktare grad än hitintills bliva förhållandet även hos oss.

Även för de »tekniskt utbildade personer samt praktiskt förfarna yrkesmän>, vilka enligt kommitténs förmodan i många fall skulle vara villiga att åtaga sig under­ visning i fortsättningsskolan, borde på ett eller annat sätt beredas tillfälle att inhämta nödigt mått av pedagogiskt vetande och undervisningsvana. Det vore måhända ej otänkbart, att statens normalskola för yrkesundervisningen, i den mån utrymme, lärarkrafter och övriga resurser medgåve, kunde bidraga att tillgodose ifrågavarande behov.

För att för såväl yrkesmän som folkskolans lärare underlätta genomgåendet av här nämnda utbildningskurser, vilket åtminstone under den första tiden är av nöden för erhållande av kompetenta lärarkrafter till erforderligt antal, anse vi det nödvän­ digt, att av statsmedel anslås tillräckligt belopp att utdelas såsom stipendier åt del­ tagare i dessa kurser efter väsentligen samma grunder, som gälla i fråga om för folk­ skolans lärare anordnade fortbildningskurser i gymnastik, trädgårdsskötsel m. in.

Vad prövningen av lärarkompetensen angår, ansluta de sakkunniga sig till folkskolöverstyrelsens förslag, att denna prövning jämte behörighets-

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 267

förklarandet överlämnas åt den centrala myndigheten och dess sakkunniga biträden.

Lärarfrdgans betydelse för fortsättningsskolan torde näppeligen kunna Oeparteöverskattas. Huruvida den nya fortsättningsskolan verkligen skall kunna mentschefen göra sin betydelsefulla insats i arbetet för ungdomens utbildning och sålunda fylla den viktiga uppgift, som enligt min mening skall tillkomma betydelse, densamma, kommer givetvis att i väsentligaste mån bliva beroende av möjligheten att åt skolan förvärva lämpliga lärare.

Den grundläggande förutsättningen måste, såsom ock från olika håll framhållits, här som i fråga om all skolverksamhet vara, att läraren äger tillfyllestgörande insikter i det ämne, vari han skall undervisa. Detta galler uppenbarligen om alla fortsättningsskolans ämnen men i synnerlig grad om ämnet arbetskunskap. Den nva fortsättningsskolan komrner tvivelsutan att framför allt bliva bedömd efter de resultat, som undervis­ ningen i detta den yrkesbestämda skolans centrala ämne kommer att lämna. På detta resultat kommer det också att väsentligen bero, om skolan skall vinna tillbörligt förtroende hos såväl ungdomen och dess målsmän som hos arbetsgivarna. Därför är det av särskild vikt, att läraren i arbets­ kunskap väl behärskar sitt ämne. Det gäller här i regel att meddela teo­ retiska insikter i sådant, varmed lärjungarna äro praktiskt sysselsatta. Det är tydligt, att det strax skall väcka misstroende, om det visar sig, att det teoretiska vetande läraren meddelar står i strid med lärjungens egna praktiska erfarenheter i stället för att stödja och förklara dessa.

Det är dock icke nog med teoretiska insikter. Den, som i detta av­ seende aldrig så väl behärskar ett ämne, är icke enbart därigenom kom­ petent som lärare. Det fordras också, att läraren skall kunna göra ett med hänsyn till lärjungarnas utveckling och behov lämpligt kunskapsurval samt att han förmår meddela detta på ett medryckande, klart och verk­ ningsfullt sätt. I korthet sagt, det fordras, att läraren också behärskar undervisningens tekniska sida. Ej minst kräves detta av den, som skall undervisa i fortsättningsskolan. Dennas lärjungar befinna sig i allmänhet i eu ömtålig ålder. Kanske lättare än på andra stadier låta de sig ryckas med av en lärare, som förmår att tillvinna sig deras förtroende. Men å andra sidan äro de i hög grad kritiska, om brister yppa sig, och för den rent yttre auktoriteten böja de sig icke med samma lätthet som lärjungar i en tidigare ålder. Den strängt begränsade undervisningstiden ställer också stora krav på läraren. Den tvingar att skilja mellan huvudsak och bisak och att icke låta något av den dyrbara tiden förspillas.

Det är inför nu antydda svårigheter icke underligt, att lärarfrågans

268 Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9ti.

lösning på vissa håll ansetts erbjuda så stora svårigheter, att man rent av befarat, att hela reformen skulle komma att stranda på dessa. Där man så gjort, synes man mig emellertid hava sett läget svårare än det i själva verket är.

Man bör dock komma i håg, att lärjungarna befinna sig på ett^ så tidigt åldersstadium — i regel 13—16 år — att det icke kan bliva fråga om några djupgående studier. Detta förbjudes också av den begränsade undervisningstiden. Då man i allmänhet har att räkna med sammanlagt endast 360 timmar, som skola fördelas på minst tre ämnen, måste man tydligen även av denna orsak hålla sig på det elementära området. Med hänsyn därtill, att lärjungarna dock lämnat det egentliga barndomsstadiet, erfordras icke för undervisningen rent metodiska insikter i samma grad, som då det gäller undervisning på ett tidigare åldersstadium.

Det har nog icke kunnat undvikas, att de exempel på undervisningsplaner, som lämnats först av folkundervisningskommittén och sedan av folkskolöverstyrelsen, verkat i viss mån förvillande och fresfat till att låta anspråken på lärarna framstå som alltför stora. Vid dessa planers upp­ görande har man tydligen varit angelägen att icke tappa bort någon syn­ punkt, som kunde förtjäna att vinna beaktande. Det har därigenom icke kunnat undgås, att dessa planer på grund av sin stora utförlighet fått över sig ett drag av anspråksfullhet, som säkerligen icke varit ämnat. Det bör emellertid ihågkommas, att dessa planers innehåll egentligen är att betrakta som ett förråd, varur ett urval bör göras. Detta gäller redan i viss mån om ämnet medborgarkunskap men ännu mera om ämnet arbetskunskap. Detta gör också, att en lärare icke behöver vara lika hemma­ stadd inom alla grenar av ämnet, enär han mycket väl utan att därigenom kunna sägas handla i strid med skolans krav kan vid undervisningen ut­ förligare behandla någon viss sida av ämnet, med vilken han blivit sär­ skilt förtrogen. Ja, även om han fullt behärskar ämnets olika grenar, torde ett dylikt tillvägagångssätt i många fall rent av vara att rekommen­ dera. En fylligare framställning av vissa partier är säkerligen ägnad att mera väcka lärjungarnas intresse och lämna dem större verkligt utbyte än en torr och schematisk om än fullständig översikt av hela ämnet.

Inför' de omständigheter, som jag nu senast berört, torde anspråken på fortsättningsskolans lärare icke framstå fullt så stora och därför icke heller svårigheterna att lösa lärarfrågan verka alltför avskräckande. Givet­ vis måste man ej minst i detta fall sätta målet högt, och sedan på allt sätt sträva att uppnå detsamma. Men om man nu på detta område lika litet som annorstädes lyckas att i allo komma så långt man vill, så synes man icke därav hava någon anledning att låta reformen falla. Skulle man

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr itc. 269 vänta med dess genomförande, till dess redan från början ett tillräckligt antal i alla avseenden fullt kompetenta lärare stode färdiga att övertaga arbetet, då skulle nog tiden aldrig bliva mogen. Det riktiga torde i stället vara, att man även här utan att uppgiva det väsentliga dock nöjer sig med en mera blygsam början och sedan arbetar på en ständigt fortgående utveckling. 1 den ordningen hava alla stora undervisningsreformer måst finna sitt förverkligande.

Sedan jag nu angivit några allmänna synpunkter beträffande lärarfrågan, Rekryte-

ringen av övergår jag till att yttra något om rekryteringen av fortsättning sskolans lärare. fortsättnings­

Det ligger i sakens natur, att man icke kan förvänta, att fortsätt- skolans

lärare. ningsskolans undervisning skall i någon större utsträckning komma att handhavas av personer, för vilka arbetet i fortsättningsskolan kan bliva den egentliga livsuppgiften.

I ett’ och annat skoldistrikt torde dock lärare med full sysselsättning i fortsättningsskolan komma att anställas. Detta gäller särskilt om våra större städer. Där blir å ena sidan antalet undervisningsavdelningar, som kunna alternera med varandra, tillräckligt stort, och där kan det å andra sidan förväntas, att nödiga lokaler ställas till förfogande, för att lärare med full tjänstgöring, förlagd till lämpliga tider, åtminstone i viss utsträckning skola kunna anställas. Det är tydligt, att en sådan anordning skall vara i hög grad ägnad att tillförsäkra fortsättningsskolan lämpliga lärare. Därigenom kunde åt denna skola förvärvas arbetare, som ägnade både intresse och krafter helt åt dess tjänst. Och kunde sålunda ordinarie, ordentligt av­ lönade lärarbefattningar komma till stånd, skulle det säkerligen icke dröja länge, förrän personer med lust för lärarverksamhet förskaffade sig den speciella utbildning, som erfordras för dylika befattningars skötande. Sär­ skilt torde man på denna väg kunna erhålla synnerligen väl kvalificerade lärare i arbetskunskap.

Såsom redan nämnts, kan man dock icke förvänta, att undervisningen i fortsättningsskolan mera än i vissa undantagsfall kommer att bestridas av lärare med denna verksamhet som sin huvuduppgift. I stället måste man nog räkna med att för uppehållande av fortsättningsskolans undervisning i regel måste anlitas timlärare, vilka däråt blott kunna ägna från deras egentliga sysselsättning ledig tid.

Från nästan alla de håll, där fortsättningsskolans lärarfråga berörts, har man framhållit, att man för fortsättningsskolans undervisning allt fram­ gent måste i viss utsträckning lita till folkskolans lärare, ja, att på vissa ställen, särskilt på landsbygden, några andra lärare för ändamålet knappast stå att erhålla. På samma gång har man dock jämväl betonat, att folk-

270 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

skollärarna icke kunna anses utan vidare äga alla nödiga förutsättningar för att övertaga arbetet i den nya fortsättningsskolan. Särskilt gäller detta om undervisningen i arbetskunskap.

Även jag är av den bestämda uppfattningen, att fortsättningsskolreformens genomförande i ej ringa grad kommer att bliva beroende av i vad mån folkskollärarkåren skall visa sig kunna övertaga skolans under­ visning. Jag är också förvissad om att den i stor utsträckning skall be-CO o finnas både villig och duglig att göra detta. Men jag delar jämväl den av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening uttalade, här ovan återgivna meningen, att folkskollärarna icke kunna för sin del hava några anspråk på att helt behärska fortsättningsskolans undervisning för att därigenom bliva tillförsäkrade ett tillskott i sin avlöning. Folkskollärarens egentliga arbete ligger i folkskolan, och för detta bör han erhålla sin anständiga bärgning utan hänsyn till annan verksamhet, som möjligen kan bliva uppdragen åt honom. Skall folkskol­ läraren tagas i anspråk för fortsättningsskolan, bör detta liksom i fråga om varje annan, som där skall arbeta, ske därför, att skolan behöver honom, icke därför att han skulle behöva skolan.

Det torde icke kunna bestridas, att folkskolans lärare från åtskilliga synpunkter äga goda förutsättningar för att besörja undervisningen i fort­ sättningsskolan. Såväl deras teoretiska som deras praktiska lärarutbild­ ning måste tydligen härvid vara av stort värde. Därtill kommer, att eftersom de förut haft de till fortsättningsskolan övergångna lärjungar­ nas undervisning om hand, de böra väl känna till dessas förkunskaper och alltså veta, vilken grund man har att bygga på och vilka anspråk man kan ställa. Det avgörande kommer dock mången gång säkerligen icke att bliva hänsyn till dessa allmänna förutsättningar utan den omstän­ digheten, att man på ett stort antal platser, i synnerhet på landsbygden, måste för fortsättningsskolan lita till folkskolans lärare, om överhuvud någon fortsättningsskola skall kunna komma till stånd.

Obestridligt torde emellertid vara, att utbildningen för arbetet i folk­ skolan icke i och för sig kan göra folkskollärarna i allo skickade att övertaga undervisningen i fortsättningsskolan efter det nya program, som där skulle tillämpas. Av de tre där förekommande huvudämnena synes dock moders­ målet icke behöva erbjuda några större svårigheter. Något annorlunda ställer det sig uppenbarligen med ämnet medborgarkunskap. För undervis­ ning i detta ämne torde dock folkskolläraren i regel på grundval av redan erhållen utbildning på egen hand genom studium av lämplig litteratur och genom praktisk erfarenhet från de kommunala förhållandena och andra sidor av samhällslivet kunna skaffa sig de nödiga förutsättningarna. Svårast blir

Kung/. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 06. 271 det tydligen med kompetensen för undervisningen i arbetsmanskap. Angående möjligheterna att i detta viktiga ämne, som ju får vitt skilt innehåll i olika skolor, erhålla goda lärarkrafter skall jag strax närmare uttala mig, sedan jag törst yttrat några ord om rekryteringen av fortsättningsskolans lärare från andra håll än från folkskollärarkåren. Det är givet, att för fortsättningsskolans undervisning böra, särskilt i större samhällen, kunna påräknas jämväl lärare från andra skolor än från folkskolorna. Så kunna ifrågakomma för saken intresserade lärare vid allmänna läroverk, seminarier, kommunala mellanskolor eller liöure folkskolor. Särskilt fördelaktigt måste det anses vara, om för undervisningen i arbetskunskap kunna förvärvas lärare, som hava meddelande av yrkesundervisning till sin egentliga upp­ gift. Möjligheten härtill kommer tydligen att växa, i samma män som efter hand lärlingsskolor, yrkesskolor, fackskolor och andra skolor för yrkesundervisning i allt större utsträckning bliva upprättade. Jag delar emellertid den redan av kommittén framställda, sedan från olika hall understödda uppfattningen, att man för undervisningen i nyssnämnda ämne bör söka vinna jämväl praktiska yrkesutövare, som be­ finnas villiga och lämpliga. Här kunna komma i fråga ingenjörer, verk­ mästare, kontorister, lantbrukare, jordbrukskonsulenter m. fl. Jag måste dock erinra om vad jag förut framhållit, nämligen att det icke räcker med aldrig så grundliga insikter, utan att det också fordras lärarduglighet, och att det i fråga om denna måste från vissa synpunkter på grund av fortsättningsskolans särskilda karaktär ställas ej ringa krav. Med hänsyn till de möjligheter att anskaffa lärare, som sålunda få anses föreligga, synes det ej behöva erbjuda några oövervinneliga svårigheter att i det stora flertalet fåll få även undervisningen i arbetskunskap ombesörjd på ett tillfredsställande sätt. I större samhällen, där ett mera utvecklat fortsättningsskolväsen med olika skolor för industri, hantverk och handel kunna väntas uppstå, synes denna undervisning kunna till°-odoses genom lämplig samverkan mellan lärare från olika skolor och personer, som stå direkt i yrkeslivets tjänst. Det kan ju i vissa fall tänkas, att en sådan arbetsfördelning åstadkommer, att de förra meddela de grund­ läggande kunskaperna från naturkunnighetens, ekonomiens och hygienens områden, under det att de senare övertaga den undervisning, som avser den rent tekniska sidan. I sådana samhällen som de ifrågavarande torde det ej heller vara svart att för fortsättningsskolans undervisning i hus­ ligt arbete förvärva fackutbildade lärarinnor. Större vanskligheter torde säkerligen komma att möta, då det gäller att åt landsbygdens fortsättningsskolor anskaffa lämpliga lärare i

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 96.

arbetskunskap, det vill närmast säga i arbetskunskap i anslutning till jord­ bruk med eller utan skogshantering eller ock i anslutning till husligt ar­ bete. Visserligen kan man väl för undervisning om jordbruket i någon mån räkna på hjälp från lantbrukare, framför allt sadana som skaffat sig teoretisk utbildning i sitt fack, lantbrukslärare ävensom konsulenter och andra tjänstemän på jordbrukets område samt för undervisning om skogshantering vänta biträde av skogstjänstemän och andra på området säräilt hemmastadda personer. I stor utsträckning torde dock ifrågava­ rande undervisning få bestridas av folkskollärare. ISu är det väl sant, att deras utbildning vid seminariet icke varit inriktad på att göra dem kompetenta för meddelande av dylik undervisning, även om den, särskilt sådan den enligt nu gällande undervisningsplan bedrives, kan skänka åtskilliga förut­ sättningar därför. Men ett par omständigheter, som med styrka framhållits av både kommittén och folkskolöverstyrelsen, måste emellertid i förevarande avseende särskilt beaktas, nämligen dels att många av folkskollärarna växt upp på landsbygden och före sitt inträde vid seminariet deltagit i praktiskt jordbruksarbete, dels att landsbygdens lärare hava ypperliga till­ fällen att i sin omgivning sätta sig in i vad som hör till lanthushållnin­ gen. Härmed vill jag dock icke hava sagt, att folkskollärarna i regel skulle vara skickade att utan särskild utbildning övertaga undervisningen i arbets­ kunskap i jordbruksfortsättningsskolorna, men det är tydligt, att de på grund av de nämnda omständigheterna lätt nog kunna vinna nödig kompetens, om de blott få tillfälle att genomgå en jämförelsevis kort utbildningskurs.

Vad undervisningen i husligt arbete angår, är det givetvis högeligen önskvärt att för denna måtte kunna även å landsbygden förvärvas fackutbildade lärarinnor. Med den tillgång på sådana, som man numera kan räkna med, och med den utbredning, som undervisningen på ifrågavarande område alltmera vinner, samt med de möjligheter, som finnas att genom ändamålsenlig förläggning av lärotiderna ordna det så, att samma lärarinna kan bestrida undervisningen inom flera olika kurser, synes man kunna förvänta, att för fortsättningsskolans undervisning i husligt arbete även på landsbygden skola kunna erhållas lärarkrafter med särskild utbildning för undervisning i detta ämne. Skulle detta i något fall icke låta sig göra, bör man dock enligt min mening icke därför avstå från denna undervisning, utan försöka att om möjligt från annat håll anskaffa för uppgiften lämpliga lära­ rinnor. Folkskolöverstyrelsen har antytt, att man skulle kunna anlita någon intresserad och kunnig husmoder, som vore skickad för uppdraget, och de sakkunniga, som förorda denna utväg, hava dessutom ansett, att undervisningen i hushållsgöromål skulle kunna undantagsvis överlämnas åt någon folkskollärarinna. Det synes mig som både den ena och den

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 273 andra utvägen skulle vara framkomlig. De personer det här gäller torde i regel, på grund av de förutsättningar de redan äga, endast behöva ge­ nomgå någon jämförelsevis kort kurs för att förskaffa sig behövlig special­ utbildning. Jag behöver dock knappast säga, att de nämnda utvägarna böra anlitas endast i undantagsfall, då fackutbildade lärarinnor icke stå att erhålla.

Givetvis kunna fall komma att inträffa, då ämnet arbetskunskap på grund av bristande tillgång på lämpliga lärare icke kan upptagas i en fortsättningsskola. Särskilt torde det bliva svårt att å sådana platser på landsbygden, där man har att huvudsakligen lita till kvinnliga lärare, in­ föra arbetskunskap i anslutning till jordbruket. Även å andra orter kunna tydligen av brist på lärare hinder möta för en ändamålsenlig undervisning i arbetskunskap. I dylika fall måste man anlita utvägen att anordna allmänna fortsättningsskolor. För dessas upprätthållande måste det vara lättare att erhålla lämpliga lärarkrafter.

För lärarfrågans lyckliga lösning är det synnerligen viktigt, att lämp­ Utbildning

kurser. liga åtgärder vidtagas för utbildning av lärare för fortsättningsskolan. Det är tydligt, att staten i detta hänseende har en viktig uppgift att fylla.

Att för utbildning av fortsättningsskolans lärare upprätta särskilda läroanstalter torde icke kunna ifrågasättas. Att i någon större utsträck­ ning för detta syfte anlita de lärarutbildningsanstalter, som redan finnas, synes icke heller vara möjligt. Närmast till hands skulle det väl ligga att i så fall tänka på folkskoleseminarierna. Såsom det framhölls vid beslutet om senaste seminariereform, kunna emellertid nämnda anstalter icke, om de ej skola åsidosätta sin egentliga uppgift, övertaga jämväl utbildningen av lärare för folkskolornas överbyggnader. Det är dock uppenbart, att folkskole­ seminarierna, därest den obligatoriska fortsättningsskolan kommer till stånd, böra vid sin undervisning så långt som möjligt taga hänsyn till det för­ hållandet, att de från seminarierna utgående lärarna i stor utsträckning komma att tjänstgöra även som lärare i fortsättningsskola. Att utbildningsanstalterna för lärarinnor i huslig ekonomi och i kvinnlig slöjd i regel komma att förse även fortsättningsskolorna med lärarkrafter för undervisningen i husligt arbete, framgår av vad jag i det föregående anfört.

Det torde emellertid av det sagda vara uppenbart, att den särskilda lärarutbildning, som erfordras för arbetet i fortsättningsskolan, huvudsak­ ligen måste främjas genom särskilda åtgärder, som åtminstone till en början måste få en mera tillfällig karaktär. Såväl folkundervisningskommittén och folkskolöverstyrelsen som departementssakkunniga hava utförligt yttrat

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.) 35

274 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

sig i detta avseende. Då deras yttranden här ovan anförts, kan jag för egen del i detta avseende fatta mig kort.

Jag instämmer däri, att särskilda utbildningskurser böra anordnas för att i erforderliga avseenden komplettera vad som fattas dels hos de lärare från andra skolor, som skola tjänstgöra i fortsättningsskolan, dels hos de praktiska yrkesutövare, som där skola meddela undervisning.

Att redan nu uppställa en bestämd plan angående det årliga antalet kurser, dessas förläggning m. m. torde vara ogörligt. I dessa avseenden få de erfarenheter, som vinnas, sedan skolorna kommit i gång, vara avgö­ rande. Redan nu torde emellertid kunna förutses, att stort behov av kurser för lärare vid fortsättningsskolor med jordbruksundervisning kommer att föreligga. Man synes dessutom kunna räkna med att redan från början erfordras kurser jämväl för utbildning av lärare i arbetskunskap i anslut­ ning till industri, handel eller husligt arbete. Till det för sådana kursers anordning behövliga anslaget återkommer jag längre fram i samband med beräkningen av övriga kostnader för fortsättningsskolan. Jag skall då också närmare angiva det antal kurser jag anser mig höra räkna med för nästkommande år.

Yad angår utbildningen för arbetet i fortsättningsskolan av de praktiska yrkesutövare, som där komma att tjänstgöra, bör den uppenbarligen gå ut på att göra dem förtrogna med undervisningens konst. Liksom kommittén och folkskolöverstyrelsen anser jag, att denna uppgift bäst löses därigenom, att dessa personer sättas i tillfälle att vid någon passande skola under lämplig ledning få genomgå ett slags kortare provårskurs, där de få dels åhöra undervisningen och erhålla behövliga råd och anvisningar, dels del­ taga i praktiska undervisningsövningar med efterföljande kritik. Liksom de sakkunniga anser jag, att en blivande statens normalskola för yrkes­ undervisningen härvid kan bliva till stor nytta.

Kompeten­ Vad prövningen av lärarnas kompetens angår, ansluter jag mig väsent­ sens pröv­ ligen till folkskolöverstyrelsens av de sakkunniga förordade förslag. Det ning. skulle alltså icke — åtminstone icke för närvarande — uppställas några formella behörighetsvillkor, något som med de växlande krav, som här komma i fråga, och på grund av omöjligheten att åstadkomma någon en­ hetlig utbildning tydligen icke låter sig göra. Däremot skulle den reala kompetensen i varje särskilt fall prövas. Enligt folkskolöverstyrelsens och departementssakkunnigas förslag skulle denna prövning i varje fall ske ge­ nom folkskolöverstyrelsen. I betraktande av det mycket stora antal ären­ den, som härigenom skulle dragas in under överstyrelsens avgörande, måste jag ställa mig tveksam till detta förslag. Att prövningen av lära-

Kungl. Maj:ts iXdd. Proposition Nr 06. 275

tes kompetens att meddela undervisning i ämnet arbetskunskap måste överlämnas till överstyrelsen synes mig obestridligt. Däremot förefaller det mig, som om prövningen av lärarkompetensen i fråga om ämnena modersmålet och medborgarkunskap skulle, utan att prövningens effektivitet äventyrades, kunna anförtros åt vederbörande folkskolinspek­ törer. Dessa skulle ju i varje fall hava att vitsorda riktigheten av de i ansökningarna lämnade uppgifterna för erhållande av statsbidrag.

Tillsättningen ao lärare bör i likhet med vad som gäller beträf­ Tillsättning. fande folkskolornas lärare tillkomma de lokala skolmyndigheterna. Ordningen för tillsättningen bör fastställas genom föreskrifter dels i den allmänna stadgan om fortsättningsskolorna, dels i de särskilda regle­ mentena. °

Till frågan om lärarnas avlöning, skall jag strax återkomma, då ja» Avlöning, nu går att närmare avhandla fortsättningsskolans ekonomiska förhållandem

7) Ekonomiska förhållanden.

Kommittén angiver först, att de med fortsättningsskolors upprättande Folkunder-

visnings-

och underhåll förenade kostnaderna lämpligen kunna uppdelas i utgifter kommittén. för lärares avlöning, för tillsyn och ledning, för skollokaler och skolmöbler, för undervisningsmateriell samt för uppvärmning, belysning, renhåll­ ning och dylikt.

Kommittén upptager först till skärskådande frågan om läraraolö- Utgifter för ningen och yttrar sig därvid dels om lärararvodets storlek, dels om sättet lärares avlöning. för dettas utgående. I fråga om arvodets storlek anför kommittén följande:

®b*nd dessa utgiftsposter, vilka icke alla behöva ifrågakomma i samtliga kom­ muner, där fortsättningsskola upprättats, kommer otvivelaktigt läraravlöningen att bliva den mest betydande. För närvarande utgör den lagstadgade minimilönen för sex vec­ kors eller 180 timmars undervisning i fortsättningsskolan 150 kronor. Detta lönebe­ lopp beslöts redan vid 1877 års riksdag. I den kungl. proposition, där nämnda avlöning föreslogs, framhölls bland annat, att undervisningen i fortsättningsskolan utan tvivel krävde större ansträngning och noggrannare förberedelse än den mindre om­ fattande undervisningen i folkskolan och att fördenskull ersättningen till läraren syntes höra bestämmas jämförelsevis något högre än för undervisningen i folkskolan. Den dåvarande minimiavlöningen för folkskollärare utgjorde, oavsett naturaförmånerna, 500 kronor jämte ett ålderstillägg på 100 kronor efter fem års oförvitlig tjänstgöring, allt för åtta månaders undervisning. Den år 1877 fastställda ersättningen för undervisning i

276 Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 96.

fortsättningsskolan blev sålunda ej oväsentligt högre än den för en motsvarande tids undervisning i folkskolan utgående kontanta avlöningen. Om i folkskollararlonen jämväl värdet av naturaförmånerna inräknas, blir visserligen förhållandet mellan de bägge ifrågavarande lönebeloppen ett annat, men även i det fallet torde man, med hänsyn till det dåtida höga penningvärdet, vara berättigad säga, att avlöningen per läsveeka eller lektionstimme åtminstone icke blev lägre för undervisningen i fortsattningsskolan än i folkskolan. . 0ll , , Den i ovannämnda kungl. proposition uttalade grundsatsen om förhållandet mel­ lan arvodet åt läraren i fortsättniugsskolan och folkskollärarens avlöning anser kom­ mittén vara riktig. Det torde icke kunna bestridas, att undervisning av lärjungar i fortsättningsskolåldern är mera krävande än undervisning av folkskolebarn. Härtill kommer, dels att folkskollärarna, enligt vad kommittén förut framhalt^, i. allmänhet icke kunna anses vara utan vidare kompetenta att undervisa i fortsättmngsskolans samtliga huvudämnen utan måste, för vinnande av sådan kompetens, i manga tall crenorn^å särskilda utbildningskurser, dels att även de yrkesutövare, som vilja agna sig åt fortsättniogsskollärarkallet, ofta måste för sin utbildning offra tid eller vulkannas kostnader. Under sådana förhållanden synes det vara billigt, att för undervisning i fortsättningsskolan icke utgår mindre utan snarare större ersättning än för under­

Nu har emellertid sedan år 1877 de lagstadgade kontanta minimilönerna tor folkskolans lärarpersonal ej oväseutligt höjts, så att grundlönen för närvarande är 900 kronor och slutlöuen 1,350 kronor för lärare och 1.200 kronor för lärarinna Om •värdet av naturaförmånerna (bostad och vedbrand) uppskattas till i medeltal 300 kronor, skulle alltså hela lönen i högsta lönegraden uppgå till 1,650, resp. 1,500 kronor eller, med beräkning av i runt tal 1,000 undervisningstimmar per läsår till 1 krona 65 öre, resp. 1 krona 50 öre för undervisningstimme. I fortsättniugsskolan är där­ emot ersättningen för undervisningstimme endast 83,3 öre. På det att den ovan såsom riktig angivna grundsatsen måtte kunna vinna tillämpning, torde därför ersättningen för undervisningen i fortsättningsskolan icke böra sättas lägre än 2 kronor för undei-

För detta belopp tala även andra omständigheter än förhållandet till. den föi undervisningen i folkskolan utgående avlöningen. Ett bland skälen till fortsättmngsskolans ringa utbredning i vårt land är utan tvivel svårigheten att för den i lag be­ stämda minimilönen erhålla lämpliga lärare. Skola verkligt dugande sadana kunna förvärvas, och skall alltså fortsättmngsskolans undervisning kunna bliva den basta möj­ liga, synes det vara nödvändigt, att avlöningeu höjes till åtminstone det nyss angivua beloppet.

Som ytterligare motivering för sitt förslag redogör kommittén för fortsättningsskollärarnas arvode i åtskilliga utländska stater. Dä de i detta avseende anförda uppgifterna numera måste anses föråldrade, torde de icke kunna tillmätas någon större betydelse för frågans bedömande, varför de här utelämnas. Angående avlöningen åt sådana lärare, som skulle hava arbetet i fort­ sättningsskolan till sin egentliga uppgift, yttrar kommittén sig på följande sätt:

I den män fortsättningsskoleväsendet utvecklas, torde i de större samhällena hos oss liksom i utlandet lärare komma att anställas med full tjäustgöring vid fortsättmngssko-

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr i)6. 277

lan. Deras avlöning synes då böra bestämmas till ett visst årsbelopp såsom grundlön, vartill böra komma ålderstillägg efter viss tids oförvitlig tjänstgöring. Behövligt är därjämte, att det sörjes för sådana lärares pensionering och i sammanhang därmed även för änke- och pupillpensioner åt deras efterlevande änkor och barn. Att för närvarande framställa detaljerade förslag härom torde emellertid vara mindre lämpligt, ej allenast därför att man i vårt land saknar erfarenhet att härutinnan stödja sig på, utan ock med hänsyn därtill att bestämmelser i sådant avseende under den närmaste framtiden näppeligen bliva erforderliga.

I fråga om sättet för lär ar arv odets utgående föreslår kommittén, att detsamma skall bestridas helt och hållet av statsmedel, och anför för detta sitt förslag följande motivering:

Vidkommande spörsmålet huru den ovan föreslagna minimiavlöningen helst bör utgöras, synes det för kommittén vara uppenbart, att de sedan år 1877 ännu gällande bestämmelserna om proportionen mellan statens och kommunens bidrag till fortsättningsskollararens avlöning icke lämpligen kunna för framtiden bibehållas, billigt dessa bestämmelser bidrager nämligen staten endast med hälften av den fastställda minimi­ lönen. Då emellertid fortsättuingsskolorna enligt kommitténs förslag äro avsedda att hädanefter bliva obligatoriska och då den nu föreslagna minimiavlöningen är väsent­ ligt större än den hittills utgående, skulle ett fortsatt tillämpande av den nämnda proportionen vid avlöningens utgörande helt visst bliva alltför betungande för kommu­ nerna, isynnerhet för de i ekonomiskt avseende mindre väl ställda. I fråga om sättet för utgörande av folkskollärarnas avlöning har riksdagen under år 1914 beslutat, att staten skall betala ej allenast nio tiondelar av den kontanta grundlönen utan ock där­ utöver samtliga ålderstillägg. Billigt synes vara, att kommunerna, i fråga om avlö­ ningen av fortsättuingsskolans lärare, åtminstone icke bliva mindre gynnsamt ställda än de, enligt det nämnda riksdagsbeslutet, böra vara med avseende på utgörandet av folkskollärarlönerna. Enligt kommitténs mening förefinnas goda skäl för att staten, med undantag för de ortstillägg, som på vissa håll kunna behövas, helt övertager fortsättningsskollärarnas avlöning. Många kommuner äro redan och bliva, säkerligen även i framtiden hårt betungade genom utgifter, bland annat för erforderliga skolhusbyggnader. För andra kommuner däremot är och blir det jämförelsevis lätt att bära de nödvändiga utgifterna. Då alltså det kommunala skattetrycket är mycket olika i olika kommuner, är det tydligen av behovet påkallat, att pa detta område en utjäm­ ning äger rum. En dylik utjämning skulle åtminstone i någon mån främjas därigenom, att staten övertoge fortsättningsskollärarnas avlöning. Därigenom skulle också fort­ sätta ngsskolors inrättande betydligt underlättas för de ekonomiskt svagare kommu­ nerna. På grund av det nu anförda och med hänsyn jämväl till att det här gäller främjandet av ett synnerligen viktigt statsintresse, vill kommittén hemställa, att^den ovan föreslagna minimiavlöningen av 2 kronor för undervisningstimme måtte utgå av statsmedel.

Utgifter iöi- Beträffande de för fortsättning sskolornas tillsyn och ledning erforderliga tillsyn och

utgifterna yttrar sig kommittén först mera i förbigående om kommuner­ ledning. nas kostnader i detta hänseende, och uttalar sig sedan om de utgifter, som på ifrågavarande område kunna tänkas komma att påvila staten, nämligen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

anslag åt den centrala ledningen för anlitande av sakkunnigt biträde och för anordnande av fackinspektion. Då jag återkommer till denna frå^a i annat sammanhang, torde det ej vara nödvändigt att här återgiva kommitténs uttalanden i densamma.

Utgifter för

skollokaler Till sist upptager kommittén spörsmålet om utgifterna för skolornas

och skol-

möbler, un- utrustning, renhållning, belysning och uppvärmning m. m. Därom anför

iervisnings- kommittén: raateriell m. m. •• j och skolmöbler lära i flertalet kommuner knappast nå<*ra avsevardare utgifter behöva förekomma. I regel torde fortsättningsskolans lärjungar komma att undervisas i de for folkskolan avsedda lärorummen på tider, då dessa icke aro upptagna För folkskolebarnens undervisning. I vissa större kommuner, särskilt dar skolverkstader upprättas, lärer det emellertid, ej mindre i vårt land än i andra länder, bliva nödvändigt att for fortsättningsskolans räkning uppföra egna skolbus. De eventuella kostnaderna för såväl skollokaler som skolmöbler böra bestridas på sätt som ar föreskrivet i fråga om motsvarande utgifter för folkskolan.

På sa mina sätt höra även de utgifter täckas, som erfordras för undervisningsma­ teriel! samt för skollokalernas renhållning, belysning och uppvärmning m. m. Kost­ naderna harfor bliva i regel jämförelsevis små och kunna därför icke verka synnerli­ gen betungande ens i de ekonomiskt svagare kommunerna.

Myndighe­ De hörda myndigheterna hava mera sällan yttrat sig över de ekono­

terna.

miska förhållandena. Där det skett, hava de utan undantag icke haft något väsentligt att erinra mot kommitténs förslag. Några av länsstyrel­ serna hava visserligen betonat, att reformen kommer att tillskynda stats­ verket avsevärda utgifter, men de hava å andra sidan framhållit, hurusom dessa utgifter måste anses vara synnerligen väl använda.

Fo/kskolöver-

Aven folkskolöverstyrelsen har bland de ekonomiska synpunkterna

styrelsen.

till utförlig behandling upptagit frågan om lärararvodet. överstyrelsen sysselsätter sig därvid först med detta arvodes storlek i allmänhet i yrkesbestämda och allmänna fortsättningsskolor och yttrar därom efter en redogörelse för kommitténs förslag följande:

..., Överstyrelsen anser det ligga i sakens natur, att man vid avvägandet av den ersättning, som bör tillkomma läraren i fortsättningsskolan, utgår från den ersättning, som tillkommer läraren i folkskolan, och finner det uppenbart, att den förra ersätt­ ningen bor bestammas till högre belopp än den senare. c „ , Sedan kommittén avgav sitt betänkande, har frågan om en löneförbättring för folkskolans lararkar kommit närmare sin lösning, i det att den s. k. lärarlönenämnden den 31 oktober 1914 avgivit förslag till ny lönestat för denna kår, och det är att torvanta, att en lönereglering i huvudsaklig överensstämmelse med lönenämndens för­ slag inom snar framtid skall komma att genomföras. Det synes då överstyrelsen rik­ tigast att vid framställandet av förslag om avlöning för fortsättningsskolornas lärare nu utgå tran den av lönenämuden föreslagna lönestaten för folkskolorna v

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 96. 279

När fortsättningsskolväsendet blivit mera utvecklat, torde i de större samhällena komma att anställas lärare, för vilka tjänstgöringen i fortaättningsakolan blir huvudsyssla och som därför kunna tänkas fä ordinarie anställning och rätt till pension i egenskap av fortsättningsskollärare. Sådan anställning kommer dock åtminstone un­ der eu längre tid framåt helt visst att bliva undantagsfall; i regel blir arbetet vid fortsättning-skolan timlärarbefattning och kommer i många fall att utföras även av personer, som i övrigt ej äro anställda i allmän tjänst.

Uppenbart är, att det vid avlönandet av skolans lärare ej bör ställas så, att lära­ ren far betalt för varje särskild undervisningtimme, utan ersättningen bör utgå till honom för viss lärokurs eller, där så befinnes lämpligare, för veckotimme och avlöningsbeloppet därvid beräknas efter det antal undervisningstimmar, som i enlighet med skolans undervisningsplan och arbetsordning tillkommer honom. Då avlöningen således dock måste bestämmas med hänsyn till visst antal undervisningstimmar och statsbidraget likaledes måste komma att utgå efter sådan grund, torde man vid be­ handlingen av frågan om avlöningen lämpligast böra taga avlöningen för undervisningstimme till utgångspunkt.

Lärarlönenämnden förutsätter på grund av gjorda utredningar, att manlig folk­ skollärare i normala fall tillträder befattning som vikarierande eller extra ordinarie lärare vid 22 års ålder och efter två år befordras till ordinarie, i vilken egenskap han enligt nämndens förslag skulle hava att tjänstgöra till och med sitt 59:e år, var­ efter han ägde att avgå med pension. Under sin tjänstetid skulle han enligt den av nämnden föreslagna lönestaten uppbära i årlig kontant minimilön: som vikarierande eller extra ordinarie 1,150 kronor, som ordinarie under de första fem åren 1,300 kro­ nor, under följande 5 år 1,500 kronor, under därpå följande 5 år 1,700 kronor och sedermera under återstående 21 år 1,900 kronor. Dessutom skulle han både i den förra och den senare egenskapen åtnjuta fri bostad i enlighet med särskilda bestäm­ melser samt därjämte nödigt bränsle. Dessa naturaförmåner torde kunna i genomsnitt uppskattas för ordinarie lärare till 300 kronor och för icke ordinarie till 100 kronor. Bortser man i detta sammanhang från de lönetillägg, som i vissa fall skulle utgå till lärare med familj, samt från peusionsrätten med därtill hörande skyldighet att erlägga vissa pensionsavgifter, finner man, att den genomsnittliga minimiavlöningen för år under en 38-arig tjänstetid skulle bliva kronor 1,992: 11. Antalet undervisningstimmar under ett läsår i folkskolan kan i runt tal beräknas till 1,000. För undervisningstimme skulle minimiavlöningen således komma att belöpa sig till i det allra närmaste 2 kronor.

Särskilt med hänsyn till den starka prisstegring, som inträtt sedan den tid, då lönenämnden utarbetade sitt förslag, eu prisstegring som visserligen förorsakats av utomordentliga förhållanden men näppeligen torde komma att helt och hållet gå till­ baka, synes man kuuna antaga, att de av nämnden föreslagna lönebeloppen väl kunna komma att vid eu blivande lönereglering överstigas men knappast komma att under­ stigas. Det nämnda beloppet, 2 kronor, torde då icke kunna anses som en för högt liggande utgångspunkt, och i betraktande av de större krav, som undervisningen i fortsättningsskolan skall ställa på läraren, anser överstyrelsen, att vad denna skola beträffar ersättningen beräknad efter undervisningstimme åtminstone icke kan sättas, lägre än till 2 kronor 25 öre.

Överstyrelsen anser emellertid, att särskilt avlöning stillägg för under­ visning i ar betskunskap bör utgå, varom överstyrelsen anför:

280 Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Na är emellertid att ihågkomma, att ett av fortsättningsskolans läroämnen skall komma att av läraren kräva en särskild, officiellt vitsordad kompetens, nämligen den yrkesbestämda fortsättningsskolans arbetskunskap. Läraren i arbetskunskap måste antingen vara fackman eller åtminstone genom särskild utbildning hava förskaffat sig en viss yrkeskännedom. Det är klart, att detta större anspråk på läraren bör mot­ svaras av ett högre arvode. Att så sker innebär i och för sig en rättvisa, men det är ock en uppenbar nödvändighet, därest man över huvud taget skall ha utsikt att erhålla de lärarkrafter, som för den ifrågavarande undervisningen äro behövliga.

Överstyrelsen hemställer sålunda, att ersättningen för undervisningen i arbets­ kunskap bestämmes till något högre belopp än för den övriga undervisningen, och anser, att förhöjningen lämpligen skulle kunna beräknas efter 50 öre för undervisningstimme, så att minimiarvodet för undervisning i arbetskunskap eller i någon gren av detta ämne komme att utgå efter 2 kronor 75 öre för timme. Villkoren för det högie arvodet skola enligt det sagda vara, att undervisningen som meddelas tillhör ämnet arbetskun­ skap samt att undervisaren är i besittning av vederbörlig, officiellt vitsordad kompetens, och den .erforderliga kontrollen över att villkoren äro uppfyllda måste i detta som i andra avseenden åligga folkskolinspektören och Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Om avlöning för kvinnlig lärare vid fortsättningsskolan yttrar över­ styrelsen :

Överstyrelsen har i det föregående närmast haft manlig lärares avlöning i sikte. Skäl skulle visserligen kunna anföras för den meningen, att arvodet för kvinnlig lärare borde bestämmas till lägre belopp än för manlig lärare. När det gäller en tjänstgöring av den art och den jämförelsevis ringa omfattning, varom här är fråga, synes det över­ styrelsen dock mindre tilltalande och även föga befogat att göra skillnad i avlöningen för lärare och lärarinna. Överstyrelsen anser sålunda i likhet med kommittén, att de augivna arvodesbeloppen böra utgå utan hänsyn till om undervisningen i fråga bestrides av manlig eller kvinnlig lärarkraft.

Emellertid anser överstyrelsen det nödvändigt, att för vissa skolor eller för särskilda ämnen andra grunder än de förut angivna komma att tilllämpas i fråga om lärarnas arvode, överstyrelsen uttalar sig härutinnan först om avlöning för lärare i er sättning sskola och yttrar därom, sedan nödvändigheten i allmänhet av andra grunder i vissa fall för arvodets ut­ gående framhållits:

Detta gäller i första rummet i fråga om den av överstyrelsen i det föregående (sid. 40) berörda grupp av skolor för den fortsatta undervisuiugen, vilkas undervisning med hänsyn såväl till den organisatoriska beskaffenheten hos den folkskola, vilken utgör dess underlag, som ock till den tillgängliga lärarkraftens förutsättningar måste in­ skränkas till att huvudsakligen blott avse att i någon män avhjälpa de brister i barnens skolbildning, som svagare skolformer i regel måste hava till följd, fortsättuingsskolor vilka visserligen från uppfostrings- och allmän folkbildningssyupunkt äro att anse såsom mycket värdefulla men som dock: närmast äro att hänföra till de anstalter för fortsatt undervisning, som nu förefiuuas under natnuet ersättningsskolor. Läraravlöuingen i dessa skolor synes överstyrelsen lämpligen kunna bestämmas till ett belopp beräknat efter lägst 1 krona 50 öre för undervisningstimme. Eu beräkning av den minimiavlöning

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 281

för undervisningstimme, som enligt lärarlönenämndens förslag skulle komma att utgå till lärare vid mindre folkskola, utförd enligt liknande grunder som den å sid. 104 med avseende på manlig folkskollärare antydda, giver vid handen, att detta belopp kan anses skäligt.

Vidare anser överstyrelsen, att avvikande grunder måste gälla beträf­ fande arvodet för undervisning i slöjd och huslig ekonomi. Dess uttalande

1 detta hänseende är av följande lydelse:

Med avseende på två av de läroämnen, som tillhöra fortsättningsskolans ämnes­ krets, nämligen slöjd och huslig ekonomi, synes kuuna ifrågasättas, huruvida läraravlöningen kan bestämmas enligt den ovan föreslagna normen av 2 kronor 25 öre eller 2 kronor 75 öre för undervisningstimme. Där dessa ämnen nu äro upptagna i under­ visningen, gälla för dem särskilda författningar, vilka i enlighet med av riksdagen fast­ ställda villkor bestämma storleken av statsbidraget till lärarnas avlöning, och dessa för­ fattningar avse skolstadier ej blott nedanför fortsättniugsskolan utan även ovanför denna. Angående slöjdundervisningen i högre folkskola gäller sålunda en den 1 oktober 1915 utfärdad kuugl. kungörelse, och i fråga om undervisningen i huslig ekonomi finnes en kungl. kungörelse av den 16 juni 1906, som avser denna undervisning såväl i folk­ skolor som i högre folkskolor och folkhögskolor. Med avseende på statsbidraget till under­ visningen kommer fortsättuingsskolan till följd härav, vad beträffar slöjd och huslig ekonomi, i beroende av förhållandena ej blott vid folkskolorna utan ock vid de högre folkskolorna och folkhögskolorna, och dä avlöning och statsbidrag givetvis stå i samband med varandra, kan ej heller avlöningsfrågan göras oberoende av förhållandena vid de nämnda läroanstalterna.

Nu befinner sig emellertid frågan om ändrade bestämmelser angående statsbidrag till undervisning i slöjd vid folkskolor samt angående avlöning åt lärarinnor i huslig ekonomi och statsbidrag till undervisningen i detta ämne i folkskolor, högre folkskolor m. fl. läroanstalter för närvarande under utredning. Lärarlöneuäinndeu har i dessa avseenden framlagt förslag i ett den 8 november 1915 dagtecknat betänkande, över vilket överstyrelsen anbefallts avgiva underdånigt utlåtande. Överstyrelsen har med anledning härav infordrat yttranden i ärendet från folkskolinspektörerna och vederbö­ rande skolföreståndare m. fl. och har, då dessas yttranden ännu ej inkommit, icke kunnat företaga frågan till slutligt avgörande. Under sådant förhållande finner sig översty­ relsen icke för närvarande kunna avgiva förslag rörande avlöningen för undervisningen i slöjd och huslig ekonomi i fortsättningsskolan men skall upptaga frågan härom i samband med underdånigt utlåtande över det berörda betänkandet av lärarlönenämuden.

Om minimiavlöningens bestridande anför överstyrelsen:

Med bortseende för närvarande från frågorna om statsbidrag och minimiavlöning för undervisning i slöjd och huslig ekonomi, vilka frågor överstyrelsen enligt det före­ gående tillsvidare mäste för sin del lämna öppna, vill överstyrelsen såsom sin åsikt uttala, att minimiavlöniugen för undervisuingen i de framtida fortsättnings- och ersättningsskolorna bör i sin helhet utgå av statsmedel. Överstyrelsen biträder således i detta avseende kommitténs hemställan. De skäl, som kommittén anfört för densamma, äro synnerligen talande och hava från intet håll blivit motsagda.

Särskilt viktigt finner överstyrelsen det vara, att det högre belopp, som bör utgå för undervisningen i arbetskuuskap, bestrides med statsmedel, så att icke de större ut-

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 36

282 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

gifter, med vilka detta ämnes upptagande i läroplanen — i många fall även oavsett den högre läraravlöningen — blir förbundet, komma att i sin helhet falla på kommunen. Blir. den yrkesbestämda fortsättningsskolan avsevärt dyrare för kommunerna än den allmänna, kommer detta att bliva till ett synnerligen svårt hinder för den yrkesbestämda skolan i dess tävlan med den i flera avseenden lättare åstadkomna allmänna fortsättningsskolan.

Till sist framhåller överstyrelsen, att överstyrelsen liksom kommittén räknar på att särskilda kommunala ortstillägg i många fall skola komma att beviljas utöver statens bidrag.

Oeparte- Departementssakkunniga göra, efter att hava i korthet redogjort för

ments-

sakkunniga. kommitténs och överstyrelsens förslag, följande uttalanden angående läraravlöningen:

För var del vilja vi ansluta oss till den tankegång, som ligger till grund för översty­ relsens förslag, och sålunda uttala, att lärararvodena vid fortsättningsskolan böra bestäm­ mas med hänsyn till de lönebelopp, som komma att fastställas för folkskolans lärare. Dock bör härvid enligt vårt förmenande en något större differens göras gällande till förmån för fortsättningsskolan än den av överstyrelsen föreslagna. Lektionerna i fortsättnings­ skolan maste, särskilt i fråga om förberedelse, ställa avsevärt större anspråk på läraren än lektionerna i folkskolan. För fortsättningsskolans framgång är det också av den allra största vikt, att kvalificerade lärarkrafter kunna anskaffas, och gäller detta givetvis i särskilt hög grad beträffande ämnet arbetskunskap. På grund av det anförda vilja vi på frågans nuvarande stadium föreslå, att minimiavlöningen vid fortsättningsskola sättes till 3. kronor för undervisningstimme i ämnet arbetskunskap och till 2 kronor 50 öre i övriga ämnen. För det högre beloppet bör dock fordras, att undervisaren innehar vederbörlig, officiellt vitsordad kompetens. För lärare i de s. k. ersättningsskolorna vilja vi föreslå en minimiavlöning av 2 kronor för undervisningstimme.

Beträffande storleken av arvodet för undervisning i slöjd och husligt arbete kun­ na vi instämma i folkskolöverstyrelsens yttrande och få därför hänvisa till detta (sid.

106—107). v

Vi ansluta oss även till kommitténs och fobskolöverstyrelsens uttalande, att minimiavlöningen för undervisning i fortsättnings- och ersättningsskolor i sin helhet bör utgå av statsmedel. Härvid bör enligt vårt förmenande ingen uppdelning på olika anslag äga rum mellan de understöd, som skola utgå för undervisning i slöjd och hus­ lig ekonomi, och dem, som skola användas för den Övriga undervisningen, utan böra samtliga statsunderstöd, avsedda till arvoden för undervisning i fortsättningsskolan, utgå av ett och samma anslag.

Slutligen framhålla de sakkunniga, att det bör åligga kommunerna att för fortsättningsskolornas behov anskaffa lokaler med inredning och möb­ lering likaså att ansvara för alla de med fortsättningsskolornas verksamhet i övrigt förenade utgifter, vilka icke bestridas av statsanslag.

Kungl. Mnj.-ls Nåd. Proposition Nr 9(i. 283

Vad beträffar fortsättningsskolornas ekonomiska förhållanden måste Departe­

mentschefen

helt naturligt läraraolönirujen tilldraga sig största uppmärksamheten. Skola

Lä rarfortsåttningsskolorna kunna tillförsäkras för arbetet i dem väl kvalificerade avlöningea. lärare, framstår det såsom synnerligen angeläget, att arvodet fastställes till Det allmänna ett lämpligt belopp, som står i full motsvarighet till vad som utgår för arvodet för

lärare i fort­ arbetet inom besläktade områden. Det är därför självfallet, att det arvode sätta! ngsav 150 kronor för kurs om 180 timmar, vilket fastställdes år 1877, alltså skola för mer ån 40 år tillbaka, och som sedan dess fått kvarstå oförändrat, måste högst väsentligt höjas. Däremot anser jag, att man fortfarande bör följa den vid nämnda tidpunkt uttalade grundsatsen, att arvodet för undervisningen i fortsättningsskola borde ställas något högre än avlönin­ gen för undervisning i folkskola, en grundsats vars berättigande torde ligga i öppen dag, om man besinnar, att läraren i fortsättningsskolan har att undervisa lärjungar på ett högre åldersstadium och att det arbete han har att utföra måste anses synnerligen krävande. Med utgångspunkt från nämnda grundsats har såväl folkundervisningkommittén som folkskol­ överstyrelsen velat sätta arvodet för lärare i fortsättningsskola i lämpligt förhållande till folkskollärarnas avlöning, om de än vid sina beräkningar använt något olika grunder.

Det synes mig emellertid vara nödvändigt att vid arvodets fastställande icke blott taga hänsyn till vad som gäller i fråga om folkskolan. Fortsättningsskolans lärare skola, såsom jag förut framhållit, icke rekryteras endast från folkskollärarkåren utan det är, såsom jag upprepade gånger framhållit, synnerligen angeläget att kunna förvärva lärarkrafter även från andra håll. Det är uppenbart, att detta viktiga önskemål också måste tagas i betraktande vid bestämmandet av arvodets storlek.

Då fortsättningsskolan i ytterst ringa utsträckning kan förväntas komma att använda lärare, som där hava sin huvudsakliga verksamhet, kan man tydligen icke fastställa som regel, att ersättningen skall utgå i form av en bestämd årsavlöning. Kommittén har ansett, att man icke ens borde fasthålla den nuvarande beräkningen efter kurs utan i stället föreslagit, att arvodet skulle beräknas för undervisningstimme, ett förslag som upp­ tagits av både folkskolöverstyrelsen och departementssakkunniga.

Det synes även mig lämpligt, att en sådan beräkningsgrund väljes. Enligt det förut framställda förslaget om den obligatoriska fortsättningsskolkursens längd skulle skoldistrikten äga ganska stor frihet att bestämma över huru inånga timmar varje årskurs skulle omfatta, och då årskurserna till följd härav kunna tänkas bliva ganska växlande, torde det vara svårt att lägga årskursen till grund för arvodesberäkningen. Men även om ar­ vodet beräknas för timme, bör detta icke hindra, att, sedan kursens längd

284 Kungl'. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. för en skola blivit i vederbörande reglemente fastställd, arvodet åt läraren icke bindes vid timme utan beräknas utgå för hela den tid en kurs omfattar.

Kommittén har föreslagit ett timarvode av 2 kronor, överstyrelsen har höjt detta belopp till 2 kronor 25 öre och de sakkunniga hava uttalat sig för en ytterligare höjning till 2 kronor 50 öre.

För min del anser jag, att något lägre belopp än det sist angivna icke numera kan komma i fråga, och vill jag därför ansluta mig till de sak­ kunnigas förslag. Med de prisförhållanden, som man för framtiden torde hava att räkna med, synes icke detta belopp kunna anses för högt tillta­ get. Det torde också komma att stå i lämpligt förhållande till den avlö­ ning, som vid en blivande lönereglering kan väntas bliva fastställd för folk­ skolans lärare. Ävenledes synes det kunna vara ägnat att tillgodose den ovan angivna synpunkten, att arvodet bör så bestämmas, att lämpliga lärare utanför folkskollärarkåren kunna förvärvas.

Arvodestill- Folkskolöverstyrelsen har föreslagit, att under vissa förutsättningar lägg för un­ dervisning i ett något högre arvode skulle utgå för undervisning i ämnet arbetskunar betskun­ skap, ett förslag som vunnit de sakkunnigas understöd. Från båda hål­ skap. len har förordats, att ökningen i fråga skulle utgöra 50 öre.

Detta förslag synes mig synnerligen välbetänkt. Såsom av den i det föregående lämnade framställningen om lärarrekryteringen torde framgå, kommer det säkerligen att erbjuda särskilda svårigheter att för undervis­ ningen i nämnda ämne erhålla väl kvalificerade lärare. De praktiska yr­ kesutövare man vill vinna för uppgiften, måste uppenbarligen sökas bland de allra kunnigaste och dugligaste i sitt fack, men dessa äro säkerligen i regel väl betalda för sitt övriga arbete och kunna därför icke förväntas vilja övertaga undervisning i fortsättningsskolan, om ersättningen där är alltför knapp. Och skall man åt fortsättningsskolan kunna vinna lärare från skolor för speciell yrkesundervisning, torde det också vara nödvändigt att kunna bjuda dessa ett arvode, som icke alltför mycket understiger vad de eljest erhålla. Slutligen synes det också vara rättvist, att de folkskollärare, som efter vederbörlig prövning förklarats behöriga att undervisa i arbetskunskap och som i regel för denna behörighets vinnande måst genomgå särskilda utbildningskurser, också erhålla något högre arvode för under­ visning i nämnda ämne.

Åven jag anser, att tilläggsarvodet för ämnet arbetskunskap bör utgöra 50 öre, och att alltså hela timarvodet i detta fall bör bliva 3 kronor.

Som villkor för erhållande av detta högre arvode borde uppställas, att lärarens kompetens i föreskriven ordning prövats och godkänts av folk­ skolöverstyrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 285 Det av folkskolöverstyrelsen framställda förslaget, att arvodet för un­ Arvodet fölskulle utgå med lägre belopp än för under­ undervisning

dervisning i ersättning sskola

i ersättningsvisning i egentlig fortsättningsskola biträder jag likaledes. 1 fråga om skola. skälen för en sådan anordning hänvisar jag till den motivering, som överstyrelsen anfört. Beträffande storleken av ifrågavarande arvode hava olika förslag fram­ ställts av folkskolöverstyrelsen och av de sakkunniga, överstyrelsen för­ ordar 1 krona 50 öre för timme, de sakkunniga däremot 2 kronor. Visserligen finner jag skäl föreligga för det högre beloppet, men den av överstyrelsen förordade proportionen, eller att arvodet för undervisning i ersättningsskola skall utgöra två tredjedelar av arvodet i egentlig fort­ sättningsskola, synes mig närmare motsvara det förhållandet, att under­ visningen i de flesta ersättningsskolor antagligen ännu en längre tid framåt kommer att bestridas av lärarinnor vid mindre folkskolor. Det finnes emellertid ännu ett särskilt skäl, varför jag icke för när­ varande anser mig kunna förorda högre arvode för lärare i ersättningsskola än 1 krona 50 öre för undervisningstimme. Jag ämnar nämligen längre fram föreslå en löneförbättring för lärarna vid de nuvarande fortsättningsskolorna, så att dessa i enlighet med vad lärarlönenämnden och folkskolöverstyrelsen förordat skulle erhålla arvode efter 1 krona 50 öre för undervisningstimme. Det synes mig icke vara rimligt, att för undervisningen i ersättningsskola med dess strängt begränsade kurser skulle utgå högre arvode än för undervisning i en verklig fortsättningsskola, låt°vara att denna är av den hittillsvarande typen. Jag finner mig därför böra stanna vid att som arvode för lärare i ersättningsskola föreslå 1 krona 50 öre för undervisningstimme.

Folkskolöverstyrelsen har föreslagit, att arvode för undervisning i Arvode för undervisning slöjd och huslig ekonomi skulle utgå efter andra grunder än för under­ i slöjd och visning i andra undervisningsgrenar. överstyrelsen har, synes det mig, huslig ekono­ mi. anfört fullt övertygande skäl för denna sin mening. Arvodet i nämnda ämnen måste nämligen ställas i visst förhållande till vad som i motsvarande ämnen utgår i arvode vid andra fortsättningsskolan närstående läroanstalter. Särskilt måste man givetvis taga hänsyn till förhållandena i detta hänseende vid folkskolorna och de högre folkskolorna. Nu förhåller det sig så, att frågan om avlöningen för lärare i slöjd och i huslig ekonomi varit föremål för utredning av lärarlönenämnden. Lärarlönenämndens betänkande angående denna angelägenhet förskriver sig från år 1915 och torde antagligen redan nästa år föranleda framställ­ ning till riksdagen. Det synes mig därför icke vara lämpligt att nu söka

286 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.1

åstadkomma en definitiv lösning av arvodesfrågan beträffande dessa ämnen i fortsättningsskolan. Detta skulle lätt kunna verka föregripande på ett kommande beslut. Under sådana förhållanden torde det bliva nödvändigt att för närvarande nöja sig med en blott provisorisk anordning i anslut­ ning till bestämmelser, som redan gälla.

Vad arvodet för undervisning i slöjd beträffar, synes en lämplig före­ bild kunna sökas i vad som i motsvarande fall är bestämt för högre folk­ skola, för vilken bestämmelser om statsbidrag för undervisning i slöjd utfärdats så nyligen som år 1915. Vid högre folkskola utgår statens bi­ drag till avlöning av lärare i slöjd, både manlig och kvinnlig, för närva­ rande med 1 krona 25 öre för undervisningstimme. Då lärjungarna i fortsättningsskolan befinna sig på ungefär samma åldersstadium som lär­ jungarna i högre folkskolan och undervisning i slöjd i båda skolorna om möjligt bör hava yrkesbetoning, synes statens bidrag i båda fallen höra vara lika. Och då vid fortsättningsskola staten, såsom jag längre fram vill förorda, skulle bidraga med hela minimiarvodet, synes mig detta för såväl manlig som kvinnlig slöjd vid fortsättningsskola för närvarande böra bestämmas till 1 krona 25 öre.

Annorlunda ställer det sig med arvodet för undervisningen i huslig ekonomi (hushållsgöromål). För denna undervisning torde icke arvodet i fortsättningsskolan lämpligen kunna beräknas för undervisningstimme. Huvudvikten kommer ju här att läggas på praktiska övningar i skolköket. Dessa böra i regel för varje gång omfatta en hel arbetsdag. Att bestämt fastslå antalet timmar varje dag låter sig svårligen göra. Allt efter arbe­ tets art kan under en dag erfordras längre tid än under en annan. Det förefaller därför riktigast, att om man icke vill, såsom nu är fallet, be­ stämma statens bidrag för hel kurs, i stället låta det utgå för arbetsdag med fastställt minimiantal timmar.

De nu gällande bestämmelserna om statsbidrag för undervisning i huslig ekonomi i folkskola, högre folkskola, folkhögskola eller särskild an­ stalt ^härstam ma från så lång tid tillbaka som år 1906. Bidrag utgår för kurs om minst 30 arbetsdagar med 75 kronor till lärarinnans avlöning och 25 kronor till övriga löpande utgifter. Visserligen är fastställt en minimitid för dag av fyra timmar, men då en arbetsdag icke gärna kan beräknas omfatta mindre än fem timmar, blir statens bidrag till avlöningen egentligen blott 50 öre för timme. Det är emellertid att märka, att detta endast är ett bidrag. Också utgår avlöningen efter vad jag har mig bekant i allmänhet med betydligt mera. Vanligen torde den icke understiga 150 kronor för kurs, vilket för en lärarinna med full tjänstgöring, d. v. s. med undervisningsskyldighet i sex kurser om året, dock icke blir mera än sammanlagt 900 kronor årligen. Då det nu här gäller att bestämma

Kungl. MajUs Ndd. Proposition Nr. 96. 287

ett minimiarvode, synes mig detta icke böra fastställas till lägre belopp än 5 kronor för arbetsdag, alltså omkring ] krona för undcrvisnin^stnnme. Därigenom torde icke heller en framtida definitiv lösning komma att föregripas. Lärarlönenämndens förslag, som dock härstammar från en tid med betydligt lägre levnadskostnader än man nu har att räkna med, innebär att skolkökslärarinna skulle utom ålderstillägg erhålla av­ löning etter omkring 5 kronor 60 öre för arbetsdag. Att ]ä«re av- Jöningsbelopp skulle komma att bestämmas torde icke vara anta<dio-t. Jag vill alltså förorda, att arvodet för undervisning i hushållso-öromå? i

tortsättningsskola tills vidare fastställes till 5 kronor för arbetsdag, om­

fattande minst fyra undervisningstimmar.

Såsom jag redan betonat, innebär det förslag till arvoden för under­ visningen i slöjd och hushållsgöromål jag nu framställt endast en proviso­ risk lösning. Jag hoppas, att det skall bliva möjligt att redan nästkom­ mande riksdag framlägga förslag om ett definitivt ordnande i ett samman­ hang av frågan om såväl avlöning som statsbidrag för undervisning i nämnda ämnen vid olika slag av skolor.

Utöver kostnaderna för läraravlöningen komma vissa kostnader för lolaler Kostnader aessas utrustning och underhåll, renhållning, uppvärmning och betsning. för lokaler, undervis­ , redan förut på tal om fortsättningsskolans obligatoriska ningsmate­ karaktar framhållit, kan man antaga, att dessa kostnader, vad denna skol­ riel! m m. form angår, i allmänhet komma att bliva jämförelsevis obetydlig. Det torde nämligen i regel bliva så, att för fortsättningsskolan komma att användas folkskolans lokaler med deras inredning och skolmöbler. Och då den årliga kursen är jämförelsevis kort, kunna utgifterna för renhållning uppvärmning och belysning icke komma att uppgå till några större belopp.’ , Uj heller kostnaderna jör und er visa ings m ateriell kunna förväntas er­ hålla någon större omfattning. I de flesta fall kan redan till<rän<di<r ma­ teriel! användas. Visserligen kan det bliva nödvändigt att i vissa0 fall för fortsättningsskolans undervisning anskaffa särskild materiell. Detta gäller framför allt undervisningen i arbetskunskap. Några mera betydande kost­ nader kan det dock icke här bliva fråga om. e x .SVetV1S , är det’ såsom också förut betonats, icke uteslutet, att för fortsättningsskolan särskilda lokaler med tillhörande utrustning behöva an- Sa j 1 ihtt dy lkt ^ehov kan dock väntas uppstå blott i större samhällen, där det kommer att finnas ett mera utvecklat fortsättningsskoleväsen och där undervisnmgsa vdelningarna bliva så många, att lokalerna, trots den begrän­ sade undervisningstiden för varje avdelning, kunna komma att fullt utnyttjas, särskilda kostnader komma tydligen att uppstå, där skolverkstäder

288 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

upprättas. Skolverkstäder i samband med fortsättningsskolor i anslutning till hantverk eller industri komma dock säkerligen att just på grund av de stora kostnaderna bliva ganska sällsynta. Annorlunda ställer det sig med skolor för husligt arbete. Där måste undervisningen, om den verk­ ligen skall kunna fylla sitt syfte, vara förbunden med praktiska övningar. För övningar i hushållsgöromål kräves tydligen tillgång till särskilda lo­ kaler. Att verkliga skolkök i någon större utsträckning komma att upp­ rättas enbart för fortsättningsskolan torde dock icke kunna förväntas. Aven i detta fall torde i regel fortsättningsskolan få nöja sig med vad som finnes vid andra skolor. Och skall praktisk undervisning i hushållsgöro­ mål allmänt komma till stånd även å den egentliga landsbygden, torde det åtminstone för en tid framåt ofta bliva nödvändigt att för densamma anlita privata för tillfället upplåtna lokaler.

Kostnadernas Det ligger i sakens natur, att fortsättningsskolan skall vara en komfö^delning munai inrättning. Detta innebär, att skoldistriktet skall bära ansvaret för och kommun, skolan även i ekonomiskt hänseende. Å andra sidan måste staten, därest Statsbidrag. fortsättningsskolor verkligen skola kunna komma till stånd och fylla sin uppgift, lämna ett kraftigt stöd, och detta gäller icke minst i fråga om kostnaderna. . Meningarna hava varit eniga därom, att staten bör lämna sitt ekono­ miska stöd genom att helt och hållet övertaga kostnaderna för den stad­ gade minimiavlöningen. En sådan anordning synes mig också hava syn­ nerligen starka skäl för sig. Staten bestrider ju numera nästan hela den kontanta minimiavlöningen för folkskolans lärare, i det att nio tiondelar av grundlönen och samtliga ålderstillägg utgå av statsmedel. Då för lä­ rare vid fortsättningsskolan icke några ålderstillägg skola stadgas, skulle tydligen, om motsvarighet till förhållandena vid tolkskolan skulle skapas, skoldistriktet till avlöningen av lärare vid fortsättningsskolan bidraga med ännu mindre än en tiondel. Det ligger i öppen dag, att den föreslagna anordningen, att staten skall bidraga med hela minimiarvodet, under sådana omständigheter icke spelar någon synnerlig roll från statsfinansiell synpunkt. För skoldistrikten däremot kan det i många fall vara av ej ringa betydelse, att nå°ra kostnader för avlöningen icke behöva’ utgå av distriktets egna medel.0Detta gäller tydligen i synnerhet om starkt skattetyngda kommuner på landsbygden. Där torde även en jämförelsevis ringa kostnad för av­ löningen kunna bliva till hinder för fortsättningsskolas upprättande. Statens övertågande av hela kostnaden för avlöningen motsvarar ju också strävandeå att åstadkomma en utjämning i de ekonomiska bördornas fördelning. På grund av vad jag nu anfört vill även jag förorda, att det för lärare

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 289 vid fortsättningsskola stadgade minimiarvodet skall utgå helt och hållet av statsmedel. Att vissa kostnader ändå komma att påvila skoldistrikten framgår av den nyss lämnade redogörelsen för kostnaderna. De utgifter utöver lärararvodet, som där angivits, skulle nämligen komma att bestridas av skol­ distrikten. Detta skulle då gälla även löpande utgifter för skolköksundervisningen, för vilka nu i vissa andra fall statsbidrag utgår. Då med övertagande av hela kostnaden för läraravlöningen statens utgifter för denna, vad skolköksundervisningen beträffar, komine att bliva ungefär dubbelt större i fråga om fortsättningsskola än vad som nu gäller beträffande exempelvis folkskola, synes något bidrag till andra utgifter än avlöningar icke böra utgå för undervisning i hushållsgöromål i fortsättningsskola. I många fall bliva skoldistriktens kostnader visserligen icke synnerli­ gen störa, men i åtskilliga samhällen, särskilt i våra större städer, kunna de bliva avsevärda nog, helst som man har att räkna med att man där också i regel måste lämna tillskott till lärarnas avlöning utöver statsbi­ draget. Dessa kostnader komma sålunda att bliva väsentligen olika i olika skoldistrikt, men det förhåller sig ju så lyckligt, att denna olikhet i regel kommer att svara mot olikheten i ekonomisk bärkraft.

Då staten sålunda skulle övertaga en så väsentlig del av kostnaderna vuikor för för undervisningen i fortsättningsskolan, böra givetvis här som i andra mot- statsbidragets svarande fall vissa villkor för statsbidragets utgående fastställas. utgående. Vilka dessa villkor böra vara, torde i det hela taget framgå av det före­ gående. För statsbidrags erhållande bör sålunda erfordras, att skolan skall vara anordnad i enlighet med de grunder, som här ovan blivit i olika av­ seenden framställda. Skolan skall alltså hava obligatorisk karaktär och den sammanlagda kursen för lärjungarna skall omfatta minst 360 timmar, fördelade på i regel två, men med möjlighet till fördelning på tre år. Statsbidrag skall kunna utgå till högst 540 timmar för kurs. Undervis­ ningen skall vara anordnad i huvudsaklig enlighet med utfärdad normal­ plan och fastställt reglemente och skall bestridas av lärare, vilkas behörig­ het blivit i vederbörlig ordning prövad. För undervisningen skola av skoldistriktet tillhandahållas lämpliga lokaler och erforderlig undervisningsmateriell. Skolan skall vara underkastad den tillsyn och kontroll från statens sida, som befinnes erforderlig. Utöver de nu angivna allmänna grunderna torde några särskilda all­ männa villkor icke behöva uppställas utom i fråga om ett visst minimum och maximum av undervisningstimmar för år. Med utgångspunkt från det nyss angivna antal undervisningstimmar, för vilka statsbidrag lägst Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 87 käft. (Nr 96.) 37

290 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. eller högst skall utgå, synes det lämpligen böra bestämmas, att undervis­ ningen under ett och samma år skall hava omfattat minst 120 undervisningstimmar och att statsbidrag får utgå till högst 270 timmar under samma år. Det synes emellertid kunna överlämnas till Kungl. Maj:t att i denna fråga meddela erforderliga bestämmelser.

Såsom av det föregående framgår, skola bidrag enligt särskilda grun­ der utgå för undervisning i slöjd och hushållsgöromål. För statsbidrag för dylik undervisning gälla i andra fall, till exempel för folkskola och högre * folkskola, vissa villkor. Dessa villkor avse undervisningens innehåll, undervisningstiden, minimiantalet lärjungar i hela skolan och i särskilda avdelningar, om uppdelning på sådana sker, samt vidare lärarnas behörighet och läroplanens prövning. Då undervisningen i nämnda ämnen i fortsättningsskolan, där den förekommer, skall likaväl som annan undervisning vara obligatorisk, ställer sig här denna fråga något annorlunda än i fråga om nyssnämnda skolor. Timmarnas fördelning mellan ämnena bör tydligen vara fastställd i reglementet, och därför torde icke några allmänna föreskrifter i detta hänseende vara av nöden. Då undervis­ ningen skall vara obligatorisk, synes något minimiantal lärjungar lika litet för dessa ämnen som för andra kunna bestämmas. Däremot synas föreskrifter om uppdelning på avdelningar böra givas. Vid sådan med praktiskt arbete förbunden undervisning, som det här gäller, kan an­ talet av samma lärare samtidigt undervisade lärjungar icke vara lika stort som i ämnen med i det hela taget teoretisk undervisning. Det blir där­ för erforderligt att kunna uppdela lärjungarna på avdelningar. I över­ ensstämmelse med vad som nu gäller i fråga om högre folkskola synes det vara lämpligt, att det bestämmes att, om i fortsättningsskola antalet lärjungar är så stort, att de lärjungar, som deltaga i undervisning i slöjd eller hushållsgöromål, behöva uppdelas på avdelningar, statsbidrag må utgå för varje avdelning, om deltagarna i densamma varit i slöjd minst 10, i hushållsgöromål minst 8 och om de, så länge de under kursen tillhört skolan, i allmänhet deltagit i undervisningen. Några särskilda villkor an­ gående lärares behörighetsförklaring eller läroplans fastställande behövas icke, då båda dessa angelägenheter böra ordnas på samma sätt för dessa som för andra ämnen.

För uppdelning av lärjungar på avdelningar vid undervisning i verk­ stadsarbete synas samma bestämmelser böra gälla, som nu föreslagits i fråga om slöjd.

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 291

J;ig anser mig icke böra sluta min framställning angående fortsättnings- Löneför­

bättring åt

skolans ekonomiska förhållanden utan att först hava upptagit eu angelägen­ litrarna vid het, som därmed står i närmaste samband, nämligen frågan om en för­ de nuvaran­

de fortsiltt-

bättring av det arvode, som utgår till lärarna i de fortsättningsskolor, ningsskosom för närvarande finnas. För dessa skolors organisation har jag redo­ lurua. gjort i det föregående å sid. 13—16.

Folkundervisningskommittén har endast i största korthet berört före­ Folkundervis­

ningskom­

varande spörsmål. Kommittén framhåller blott till slut i sitt betänkande, mittén. att det synes vara önskligt, att under den stadgade övergångstiden stats­ bidrag måtte enligt särskilda bestämmelser, som därför bliva erforderliga, kunna utbetalas jämväl till sådana fortsättningsskolor, som icke äro för lärjungarna obligatoriska eller som hava en kortare lärotid än den, som skulle gälla för den nya fortsättningsskolan.

I sitt den 8 november 1915 avgivna betänkande II, del 1, har lärar- Lärarlöne-

nämnden. lönenämnden framlagt förslag till ökning av statsbidraget till de nu före­ fintliga fortsättningsskolorna och i samband därmed även om höjning av minimiarvodet åt lärarna i dessa skolor.

Angående behovet av en sådan höjning yttrar nämnden följande:

I 1877 års proposition om fortsättningsskolan framhölls, att undervisningen i denna skola utan tvivel krävde större ansträngning och noggrannare förberedelse än den mindre omfattande undervisningen i folkskolan, och att för den skull ersättningen till läraren syntes böra bestämmas jämförelsevis något högre än lönen i allmänhet för folkskollärare. Erinrar man sig den dåvarande kontanta minimiavlöningen för folk­ skollärare, vilken för åtta månaders undervisningstid — motsvarande i runt tal 1,000 undervisningstimmar — utgjorde 500 kronor jämte ett ålderstillägg å 100 kronor efter 5 års tjänstgöring, finner man, att den år 1877 fastställda avlöningen för lärare i fortsättningsskola väsentligen översteg den för motsvarande undervisningstid inom den egentliga folkskolan utgående kontanta avlöningen. Även om man i folkskollärarlönen inräknar naturaförmånerna, torde, såsom folkundervisningskommittén i sitt betänkande om fortsättningsskolan framhåller, avlöningen per undervisningstimme med hänsyn till det dåtida penningvärdet icke vid nämnda tidpunkt hava varit lägre för undervisning i fortsättningsskola än i folkskolan. Genom att under de nära fyrtio år, som förflutit, sedan minimiavlöning för lärare vid fortsättningsskola stadgades, någon förhöjning därav ej ägt rum, medan lönerna för folkskolans lärare vid flera tillfällen höjts, har en betydande förskjutning ägt rum i det förhållande mellan avlöningen för lärare vid fortsättningsskola och avlöningen för lärare vid folkskola, som år 1877 för­ ordades i Kungl. Majrts förut berörda proposition och som även riksdagen genom att bevilja det av Kungl. Maj:t äskade beloppet synes i princip hava gillat.

Sedan nämnden anställt en jämförelse mellan arvodet för fortsättningsskolans lärare och folkskollärarnas nu utgående avlöning, fortsätter nämnden:

292 Kungl. Maj:t Nåd. Proposition Nr 96.

Det är uppenbart, att den stadgade ersättningen för undervisning i fortsättningsskolan numera allt för litet motsvarar Kungl. Maj:ts och riksdagens intentioner vid den tid, då statsbidrag för ifrågavarande ändamål beviljades. Det är fara värt, att utsikterna för fortsättningsskolan att behålla och förvärva dugande lärare i allt för hög grad försvåras, om ej lärarlönen höjes till ett belopp, som åtminstone någorlunda motsvarar ersättningen för tjänstgöring inom folkskolan.

Därefter framhåller nämnden, att frågan om löneförbättring för fortsättningsskolans lärare icke bör undanskjutas, och anför som skäl härför särskilt, att det måste förväntas kräva åtskillig tid, innan fortsättningsskolreformen kan bliva fullt genomförd.

Vad angår beloppet av den minimiavlöning, som bör stadgas, har nämnden utgått från de avlöningsbelopp, som nämnden i sitt den 31 ok­ tober 1914 avgivna betänkande föreslagit för folkskollärare, och efter medeltalsberäkning kommit fram till förslaget, att avlöningen i fortsättningsskola bör bestämmas till 1 krona 50 öre för timme.

Nämnden anser visserligen, att ett högre belopp med skäl kunde ifrågasättas, men finner sig dock med hänsyn till den provisoriska karak­ tären av den föreslagna löneförbättringen dock böra stanna vid att förorda nämnda belopp.

Som bekant utgår för närvarande arvodet till fortsättningsskolans lä­ rare icke för timme utan för kurs. Om en del av tiden för kursen tages från folkskolans undervisningstid, minskas arvodet i motsvarande mån. Den av nämnden föreslagna höjningen skulle medföra en förhöjning av arvodet: för 60 timmars tjänstgöring från 50 kronor till 90 kronor, för 120 timmars tjänstgöring från 100 kronor till 180 kronor och för 180 timmars tjänstgöring från 150 kronor till 270 kronor eller med respektive 40, 80 och 120 kronor.

Angående statens bidrag till ifrågavarande lärararvode anför nämnden:

Beträffande statens bidrag till läraravlöningen, bar vid upprepade tillfällen inom riksdagen yrkats, att staten måtte bidraga i större utsträckning än som är stadgat i kungl. kungörelsen den 11 september 1877. Folkundervisningskommittén bar i be­ rörda avseende föreslagit, att minimiavlöningen för lärare vid fortsättningsskola skall helt utgå av statsmedel. Då den av nämnden föreslagna löneförbättringen är en pro­ visorisk åtgärd, har nämnden ej känt sig uppfordrad att taga ställning till denna principfråga. För nämnden har i förevarande fall den synpunkten varit avgörande, att ökade utgifter för kommunerna för ifrågavarande ändamål skulle kunna utgöra ett hinder för fortsättningsskolans utveckling. På grund bärav vill nämnden förorda, att den föreslagna böjningen av läraravlöningen måtte bestridas av statsmedel.

Sitt förslag sammanfattar nämnden på följande sätt:

Nämnden hemställer således om sådan ändring i kungl. kungörelsen den 11 september 1877 angående anslag för avlöning åt lärare vid fortsättningsskolor, att

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 293 skoldistrikt, som enligt angivna grunder ordnar fortsättningsskola, må såsom under­ stöd för de lärares avlöning, som i denna skola undervisa utom tolkskolans ordinarie undervisningstid, erhålla bidrag av allmänna medel sålunda, att för varje lärare, som med­ delar dylik undervisning under en tid motsvarande två veckor om året, statsbidrag utgår med 65 kronor, under en tid motsvarande fyra veckor med 130 kronor och un­ der en tid motsvarande sex veckor med 195 kronor, under villkor att skoldistriktet för samma ändamål tillskjuter för undervisningstid motsvarande två veckor om året 25 kronor, för undervisningstid motsvarande fyra veckor 50 kronor och för under­ visningstid motsvarande sex veckor 75 kronor.

De myndigheter, som avgivit utlåtanden över lärarlönenämndens be­ Myndighe­ terna. tänkande, hava med mycket stor enhällighet tillstyrkt nämndens förslag beträffande såväl den föreslagna löneförbättringens storlek som sättet för de ökade utgifternas bestridande. I det fåtal yttranden, däri avvikande meningar kommit till uttryck, har icke i något fall påyrkats lägre arvodeän det av nämnden förordade. Däremot har ifrågasatts höjning dels till 1 krona 75 öre, dels till 2 kronor. Endast i ett yttrande, nämligen från domkapitlet i Härnösand, har den meningen framställts, att kommunen borde fortfarande bidraga med lika stort belopp som staten. Åtskilligt flera äro de uttalanden, som förorda, att staten borde övertaga ännu större del av arvodet till de nuvarande fortsättningsskolornas lärare än vad nämnden föreslagit, och de flesta av dessa gå ut på att staten borde även i detta fall bestrida det hela.

I sitt betänkande den 15 juni 1916 berör folkskolöverstyrelsen i sam­ Folkskolöver­ styrelsen. band med sin framställning om övergångsbestämmelser i korthet även frågan om arvodet åt lärarna i de nuvarande frivilliga fortsättningsskolorna. överstyrelsen uttalar sig härvid i anslutning till lärarlönenämn­ dens förslag för ett arvode av 1 krona 50 öre för undervisningstimme samt förklarar sig i princip anse, att även i detta fall hela arvodet bör utgå av statsmedel. Mera. utförligt har överstyrelsen upptagit föreliggande spörsmål i sin framställning den 31 augusti 1917 angående anslag till folkundervisningen under budgetåret 1919. överstyrelsen har nämligen där gjort hemställan om tillfällig läneförbättring under år 1919 åt lärarna vid fortsättningsskolorna. Sedan överstyrelsen redogjort för lärarlönenämndens förslag och myn­ digheternas yttranden däröver, anför överstyrelsen om behovet av en till­ fällig löneförbättring följande:

För egen del finner överstyrelsen det uppenbart, att det nu utgående statsunder­ stödet till fortsättningsskolorna numera måste anses alldeles otillräckligt, och att en

294 Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 96.

höjning av det åt lärarna vid dessa skolor utgående låga arvodet av 83,3 öre per undervisningstimme är av behovet i hög grad påkallad. Med avseende pa lärararvodet vill överstyrelsen framhålla, att den hittillsvarande disproportionen mellan avlöningen för lärare i fortsättniugsskola och avlöningen för lärare i folkskola ytterligare ökas från och med nästa år, då den av senaste riksdag beviljade tilltälliga löneförbätt­ ringen för folkskolekåren träder i kraft. Redan eu extra ordinarie eller vikarierande lärare och lärarinna erhåller då minst ett belopp av 1.300 kronor motsvarande 1 krona 30 öre per timme. För den ordinarie lärarpersonalen vid folkskolan utgör under nästa år minsta ersättningen per timme enligt begynnelseavlöningen (familjetilläggen obe­ räknade) 1 krona 30 öre och enligt slutavlöniugen för lärarinna 1 krona 60 öre och för lärare 1 krona 75 öre. Överstyrelsen finner det vara av synnerlig vikt, att de för närvarande med all­ mänt intresse omfattade strävandena i syfte att fa till stånd en reform av fortsättningsskolans undervisning verksamt understödjas. För att förbereda och underlätta en kommande mera genomgripande omläggning av denna undervisning bör intet uuder- -låtas, som redan nu omedelbart kan medföra önskvärda förbättringar i densamma samt främja upprättandet av nya fortsättningsskolor, där sådana ännu icke kommit till stånd. o Ett av de främsta medlen härtill finner överstyrelsen vara att så långt möjligt tillförsäkra fortsättuingsskolan behövligt antal goda lärarkrafter. Men detta kan uppen­ barligen icke ske, om arvodet för arbetet i fortsättniugsskolau fortfarande be­ stämmes så lågt, som hittills varit fallet. Det är därför tara värt, att möjlighet till utveckling av den fortsatta undervisningen, som åsyftas bland annat i 1917 års riksdags beslut, att skoldistrikten skola kunna göra ifrågavarande undervisning obligatorisk för de från den egentliga folkskolan avgångna lärjungarna, omintetgöres, ifair icke statsbidraget till fortsättningsskolan höjes, så att det medgiver en skälig ersättning åt fortsättningsskolans lärare.

Angående den tillfälliga löneförbättringens belopp ansluter sig över­ styrelsen, under hänvisning till sitt förut gjorda uttalande i ämnet, till förslaget, att detta belopp måtte så fastställas, att hela arvodet kommer att utgöra 1 krona 50 öre för undervisningstimme. Beträffande spörsmålet, i vad mån staten skall bidraga till löneför­ bättringen, gör överstyrelsen följande uttalande:

Vad angår frågan, huruvida minimiavlöningen för lärare i fortsättningsskola bör i sin helhet° eller endast delvis utgå av statsmedel, hyser överstyrelsen visserligen i likhet med en del i ärendet hörda folkskolinspektörer den principiella uppfattniugen, att ifrågavarande avlöning helst borde i sin helhet utgå av statsmedel. Men då, så­ som förut framhållits, det föreliggande förslaget avser en löneförbättring av proviso­ risk natur, vid vars genomförande de nu gällande grunderna för statsbidragets utgå­ ende böra i möjligaste mån bibehållas orubbade, och det mest angelägna tydligen är, att kommunerna icke ytterligare betungas med utgifter för detta ändamål, får över­ styrelsen förorda, att merkostnaden för den föreslagna avlöningsförhöjningen för lä­ rare i fortsättningsskolor kommer att bestridas med statsmedel.

Departe- Att vid ett beslut om fortsättningsskolans omorganisation frågan om menischefen. arvodet för undervisningen i de gamla fortsättningsskolorna icke kan un-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. danskjutas synes mig ligga i öppen dag. Såsom i det föregående ofta framhållits, kan man icke vänta, att fortsättningsskolor efter den nya ord­ ningen skola med ens komma till stånd överallt. I stället måste man räkna med att under åtskilliga år framåt vid sidan av de nya skolorna komma att finnas kvar fortsättningsskolor av nuvarande typ, fastän man torde kunna vänta, att även dessa skolors undervisning skall komma att röna inflytande av den nya skolans program. Om nu arvodet i den nya tortsättningsskolan fastställes till de belopp, som i det föregående föreslagits, måste det framstå som både orimligt och orättvist, om för undervisningen i de gamla fortsättningsskolorna ej skulle utgå högre arvode än det nuvarande av omkring 83 öre för timme. Ännu skarpare skulle kanske denna orimlighet framstå vid en jämförelse med ett timarvode av 1 krona 00 öre för undervisning i ersättningsskola. Visserligen går den nu­ varande fortsättningsskolans undervisning egentligen blott ut på att be­ fästa och i någon mån fullständiga vad som inhämtats i folkskolan, men där denna skola finnes och där den i större utsträckning förmått draira ungdomen till sig, fyller även den en betydelsefull uppgift, som icke tar underskattas. Därtill kommer, att man även i denna skola har att räkna med de större krav på läraren, som följa med lärjungarnas hörn-e , de7sstadiu“- var också med tanke på denna skola, som riksdao-en^år 1877 uttalade den grundsatsen, att undervisningen i fortsättningsskolan borde betalas proportionsvis högre än arbetet i folkskolan. Att då låta arvodet för undervisningen i fortsättningsskola fortfarande utgå med så väsentligt lägre belopp, än vad som för närvarande tillkommer lärarna i folkskolan, synes mig icke kunna komma i fråga. •ii ^ad den ifrågasätta löneförbättringens belopp angår, ansluter jag mi» till vad lärarlönenämnden och folkskolöverstyrelsen föreslagit och förordar alltså, att arvodet skall höjas, så att det kommer att utgå efter 1 krona 50 öre för undervisningstim me. Visserligen kunna skäl anföras för en ytterligare höjning till 2 kronor. Man bör emellertid ihågkomma, att det här dock blott gäller en skolform, som är avsedd att så smånino-om försvinna, varför det ej i detta fall kan bliva fråga om en verklig lönereglering utan endast om en helt provisorisk anordning. Det får ej heller örbises, att de nya skolorna komma att ställa betydligt större anspråk pa läraren både på grund av det program, som i dem skall förverkligas, pch på grund av deras obligatoriska karaktär, vilken medför, att läraren i dem har att arbeta icke blott med lärjungar, som frivilligt infinna sioutan även med andra, som antagligen i åtskilliga fall kunmT bliva mindre lätta att leda.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 96. Även beträffande statens bidrag till ifrågavarande löneförbättring kan iao- instämma i nämndens och överstyrelsens förslag, att skoldistrikten skola bidraga med samma belopp som hittills. Det avgörande synes mi er även här vara, att det gäller en blott provisorisk anordning unåer en övergångstid. Att för denna tid införa några nya principer synes mig icke vara lämpligt. Det torde därför vara tillräckligt, att sta­ ten åtager sig de merkostnader för arvodet, som uppstå. Vilja skoldi­ strikten ^vinna befrielse från utgifterna till arvodet åt fortsättningsskolans lärare, synas de böra välja den utvägen att anordna obligatoriska lort sättningsskolor i enlighet med de nya bestämmelserna. ^ Det av mig förordade förslaget innebär således, att åt lärare i lortsättningsskola, anordnad enligt kungl. kungörelsen den 11 september 1877, vars hela kurs om 180 timmar faller utanför folkskolans undervisningstid, arvodet skall utgå med 270 kronor, varav staten skall bidraga med 19o och skoldistriktet med 75 kronor. Om arvode och statsbidrag utgå för blott 120 timmar, skulle motsvarande belopp bliva 180 kronor, 130 kronor och 50 kronor och där arvode och statsbidrag utgå för 60 timmar 90 kronor, 65 kronor och 25 kronor.

8) Övergångstid. Övergångsbestämmelser.

Vid upprepade tillfällen har i det föregående framhållits, att den nya ordningen med fortsättningsskolan icke kan med ens genomföras utan att därför fordras en viss övergångstid, under vilken särskilda övergångsbe­ stämmelser skola gälla.

Folkundervis- Angående denna angelägenhet yttrar folkundervisningskommittén:

ningskom-

mittén. Flerstädes i detta betänkande har redan framhållits, att den reform, som avses, icke kan på en gång genomföras i hela sin utsträckning En viss övergångstid efter det författning utfärdats i ärendet kräves ovillkorligen bland annat av den auledmn gen att det tydligen icke är möjligt att omedelbart erhålla kompetenta lärare i till­ räckligt antal för alla de fortsättningsskolor, som enligt kommitténs förslag hora i riket denna övergångstid böra kommunerna äga frihet att, till den omfattning de salfva kunna vilja bestämma, ordna sitt fortsättningsskoleväsen i överensstämmelse medJ de av kommittén framställda grundsatserna. Skyldighet för kommunerna att så ordna fortsättningsskoleväsendet bör däremot inträda först vid den namn a tidensRetj-äffande frågan, hur lång övergångstiden lämpligast bör bliva, kunna olika meningar råda. För sin del anser kommittén, att densamma helst bor bestammas till

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr !)6. 297

fin° ?'^ryrn^ av fem ar. Med hänsyn därtill, att för somliga kommuner avsevärdare svårigheter möjligen kunde möta att inom den föreslagna tiden författningsenligt ordna fortsättningsskoleväsendet, synes det önskligt, att uppskov i berörda hänseende, då för­ hållandena sadant påkalla, må kunna medgivas. På Kungl. Maj:ts särskilda prövning ma det i varje fall bero, huruvida dylikt uppskov skall beviljas eller icke samt huru lång tid det eventuellt skall avse. Under de år övergångstiden varar böra kommunerna, såsom redan nämnts, icke vara förpliktade att anordna obligatoriska fortsättningsskolor med den lärotid, som av kommittén föreslagits. Däremot synas de böra äga full rätt att åtnjuta statsbidrag med i detta kapitel föreslagna belopp för alla sådana fortsättningsskolor, som av dem frivilligt upprättas och som med avseende på skolplikt och lärotid motsvara de i det föregående framställda fordringarna. Nu är det ju icke otänkbart, att åtskilliga skol­ distrikt, som redan upprättat en eller flera fortsättningsskolor, icke skola se siir i stånd att omedelbart göra dessa obligatoriska eller att utsträcka lärotiden till att ”omfatta minst 360 undervisningstimmar. För att i dylika fall den fortsatta undervisningen icke ma behöva för eu tid helt och hållet nedläggas, synes det vara önskligt, att under övergångstiden statsbidrag måtte enligt särskilda bestämmelser, som härför^bliva erfor­ derliga, kunna utbetalas jämväl till sådana fortsättningsskolor, som icke äro för lär­ jungarna obligatoriska eller som hava eu kortare lärotid än ovan angivits.

Myndig­

I de från myndigheterna inkomna yttranden, vari frågan om övergångs­

heterna.

tiden beröres, hava i flertalet fall betänkligheter yttrats i den riktningen, att den föreslagna övergångstiden ansetts vara för kort. I några yttranden har dock kommitténs förslag om fem års övergångstid vunnit understöd.

Folkskolöverstyrelsen, som utgår ifrån att en övergångstid är alldeles Folkskolörer-

styrelsen.

nödvändig, yttrar sig först om förhållandena under övergångstiden. Vad överstyrelsen därvid uttalat angående de nuvarande fortsättningsskolornas ställning har i näst föregående avdelning blivit berört. Om de nya fortsättningsskolorna under övergångstiden anför överstyrelsen:

Såsom kommittén framhållit, måste för den ifrågasatta reformens genomförande eu viss övergångstid bestämmas. Förhållandena under denna övergångstid få <renom särskilda författningsbestämmelser ordnas. Dessa bestämmelser böra å ena sMan i möjligaste man skapa garantier för att frågan om fortsättuingsskolan kommer att inom varje skoldistrikt bliva inom viss tid och under lämpliga former upptagen till behand­ ling och att en plan för fortsättningsskoleväsendets ordnande inom distriktet blir utarbetad. De böra å andra sidan giva kommunerna frihet att, till den omfattning de själva bestämma, ordna sitt fortsättningsskoleväsen i överensstämmelse med de grundsatser, som för den framtida fortsättningsskolan blivit fastställda. Kommun må således under ifrågavarande tid jämväl vara berättigad att ålägga de barn inom kommunen, för vilka tillfälle till fortsatt undervisning beredes, erforderlig skolplikt. Vid över­ gångstidens slut bör inom varje kommun eller skoldistrikt, som ej på grund av särskilda omständigheter erhållit vederbörlig dispens, fortsättningsskoleväsendet vara i nöjaktig man ordnat i överensstämmelse med föreskrifterna för fortsättningsskolans nya ordning! Då en fortsättningsskola vitsordas vara anordnad efter principerna för den fack-

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 38

298 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

liga eller den allmänna fortsättningsskolan och blivit gjord obligatorisk för ungdomen inom skolområdet, bör enligt överstyrelsens mening statsbidraget till läraravlöningen utgå med de för sådan skola fastställda belopp. Det synes ock kunna tagas i över­ vägande, huruvida icke även sådana fortsättningsskolor, som ej blivit gjorda obligato­ riska men vilkas undervisning blivit i överensstämmelse med de nya grundsatserna så väl ordnad, att de kunna tjänstgöra som mönster för andra tortsättningsskolor, skulle kunna efter prövning i varje särskilt fall bliva delaktiga av det högre statsbidraget.

Angående övergångstidens längd gör överstyrelsen följande uttalanden:

Helt visst skall en övergångstid av fem år befinnas för kort, därest man fordrar, att det vid dess utgång skall vara sörjt för att alla barn i alla skoldistrikt erhålla fortsatt undervisning och att denna är på bästa möjliga sätt anordnad. Ln så långt gående fordran har kommittén dock tydligen ej tänkt sig skola uppställas, och den vore helt visst en fordran, som vore omöjlig att upprätthålla, vilken övergångstid som än bleve bestämd. I själva verket torde med hänsyn därtill, att reformförslaget äger stöd i en rätt utbredd uppfattning av vad som för en förbättrad folkundervisning bör göras, och jämväl i betraktande av den större hastighet, varmed samhällsutvecklingen f våra dagar fortlöper, kommitténs förslag om eu övergångstid av fem år låta väl försvara sig. Givetvis kunna dock skäl anföras för en längre övergångstid. Mångenstädes ute i skoldistrikten skola de ökade anspråk på omsorg om skol­ väsendet, som reformförslaget innebär, och i all synnerhet den utsträckta skolplikten komma att betraktas som en pålaga, som skall förefalla strängare, ju snarare dess åtagande måste ske. Härvid skola särskilt de ekonomiska synpunkterna komma i betraktande. Val är sant, att förslaget åtminstone icke i allmänhet förutsätter någon synnerligen stor ökning i kommunernas utgifter, då de huvudsakliga kostnaderna skulle bäras av stats­ verket. Men man har att ihågkomma, att många kommuner i förhållande till sin ekonomiska bärkraft äro så starkt betungade av utgifterna för sitt skolväsen, att även en obetydlig ökning i dessa utgifter måste bliva kännbar. Det vore därför helt visst önskvärt, att reformen av fortsättningsskolväsendet kunde sättas i samband med eller före«ås av åtgärder, ägnade att utjämna den kommunala beskattningen eller på annat sätt "underlätta för de i särskild grad skattetyngda kommunerna uppehållandet av ett välordnat skolväsen. . . , 0„ Uttalanden i sådan riktning förekomma också i nagra ofhciella utlåtanden, tea yttrar Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län, att en verklig utveckling till det bättre av folkundervisningen »med nödvändighet förutsätter en avsevärd för­ bättring i de hårdare betungade kommunernas ekonomiska förhållanden». Och Kri­ stianstads läns hushållningssällskaps undervisningskommitté lämnar en utförlig fram­ ställning, avsedd att belysa ojämnheten i den kommunala beskattningen för skolväsendet och landskommunernas utgifter för sina skolor, detta »icke för att uppkonstruera svårig­ heter för genomförandet av den reform till folkundervisningens förbättrande kommittén föreslagit, utan för att rikta uppmärksamheten pa vissa samhällsproblem, som med nödvändighet måste finna sin lösning antingen före eller samtidigt med det yttre och inre omdamngsarbete av skolan, kommittén förordat». Huruvida nu berörda synpunkt påkallar en förlängning av övergångstiden torde lättare bedömas vid tidpunkten för statsmakternas behandling av den föreliggande reformfrågan. I varje fall synes den därvid böra vinna beaktande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 299

... Såsom skäl för en längre övergångstid än den av kommittén föreslagna har sär­ skilt framhållits nödvändigheten av att man, innan skyldigheten för kommunerna att inrätta fortsättningsskolor inträder, huunit utbilda något större antal lärare för under­ visning i arbetskunskap, då ju skolorna eljest icke kunna upptaga nämnda ämne i sin läroplan. Detta skäl maste givetvis tillerkännas betydelse. Under en övergångstid ^fem ar bör man dock hinna bereda tillfälle för ett ganska stort antal personer att erhålla den ifrågavarande utbildningen, och skulle det dessutom komma att förflyta någon avsevärdare tid, innan en obligatorisk fortsättningsskola kan varda av statsmak­ terna beslutad, torde även dessförinnan något kunna vara åtgjort till förmån för lärarutbildningen. Genom den ändring i gällande författning för fortsättningsskolan, som av 1917 års riksdag i enlighet med proposition medgivits, kan arbetet på en om­ läggning av undervisningen i fortsättningsskolan redan nu, om ock endast i ett mindre antal fall, påbörjas, och i samband därmed torde, därest medel för ändamålet kunna beredas, åtgärder för lärarutbildningen snart nog kunna vidtagas. Klart är dock, att man står inför avsevärda svårigheter, när det gäller ej blott att fa till stånd fortsättningsskolor i erforderligt antal inom samtliga skoldistrikt utan att fa en yrkesbestämd undervisning anordnad i, om möjligt, ett ej alltför obetydligt antal av dessa skolor, och särskilt måste härvid lärarfrågan erbjuda vanskligheter. Det rätta tillvägagångssättet för olika fall torde först på erfarenhetens väg kunna ut­ finnas, och ett försök att hastigt få reformen genomförd kan lätt leda till annat resul­ tat, än det man åsyftat.

Om man således har skäl att tillse, att övergångstiden ej tillmätes för knappt, har man a andra sidan att undvika att genom eu onödigt utsträckt övergångstid för­ sena en oneklig utveckling och öka de olägenheter, som naturligt nog bliva förbundna med övergångstidens osäkra och oregelbundna förhållanden, överstyrelsen vill med avseende på frågan om övergångstidens längd inskränka sig till det uttalandet, att övergångstiden åtminstone icke synes böra göras kortare, än den av kommittén föreslagits.

I fråga om övergångstiden yttra sig departementssakkunniga på föl­ Departejande sätt: merit ssak­

kunniga. k?1' genomförande av det föreliggande förslaget har folkundervisuingskommittén föreslagit eu övergångstid av fem år. Med hänsyn till möjligheten att hinna utbilda etfc tillräckligt stort antal lärare för undervisningen i arbetskunskap ävensom med tanke pa den ökning i kommunernas utgifter, som fortsättningsskolornas upprättande, trots statsanslaget, måste medföra, kan denna tidrymd måhända synas väl knappt tillmätt. Ett utsträckande av densamma skulle emellertid säkerligen medföra, att upprättandet av fortsättningsskolor i ett mycket stort antal fall uppskötes, utan att särskilda skäl därtill förelåge, vilket vore atp beklaga. Vi vilja därför uttala vår anslutning till förlag om en övergångstid av fem år, dock att uppskov utöver sagda tid, där törhallandena sadant påkalla, ma kunna, efter Kungl. Maj:ts prövning i varje sär­ skilt fall, beviljas. i h :

Att, om nu beslut fattas angående en fullständig omorganisation av Oepartefortsättningsskolan,J det icke skall bliva möjligt att fullt genomföra detta mentsch>fe‘ beslut redan under det eller de första åren, den nya ordningen skulle

, 300 Kung!. Maj Aa Nåd. Proposition Nr 96.

vinna tillämpning, torde vara så självklart, att därom icke behöver lämnas någon vidlyftigare utredning. Också har man från alla hall varit enig därom, att en viss, ej alltför kort övergångstid för reformens genomfö­ rande är alldeles nödvändig.

Under denna övergångstid skulle då skoldistrikten icke vara förpliktade att inrätta fortsättningsskolor enligt det nya programmet. Däremot skulle de äga rätt att anordna sådana skolor och att göra dessa obligatoriska för ungdomen under en så lång kurs, som i det föregående angivits. Åt i dessa skolor tjänstgörande lärare, som blivit i vederbörlig ordning för­ klarade behöriga, skulle utgå minimiarvode med de här ovan för under­ visningen i den nya fortsättningsskolan förordade beloppen, och detta minimiarvode skulle bestridas helt och hållet av statsmedel. ^

Att på förhand med någon större säkerhet beräkna, huru lång. över­ gångstiden behöver sättas, är givetvis synnerligen vanskligt. 1 varje fall torde man icke, om man icke vill snart sagt i det oändliga utdraga över­ gångstiden, kunna gå ut ifrån att fortsättningsskolan vid denna tids förlopp skulle överallt vara organiserad i full överensstämmelse med det uppställda programmet. Ville man lägga eu sådan mattstock exempelvis pa folk skolan, skulle man ju kunna säga, att övergångstiden för denna räcker ännu, ty man kan knappast påstå, att folkskolan för närvarande överallt motsvarar de grundsatser, som fastställdes för över sjuttiolem ar sedan vid beslutet om den obligatoriska folkskolans införande. Man far tydligen icke ställa anspråken alltför högt utan även i fråga om fortsättningsskolan räkna med en långsamt, ständigt fortgående utveckling. Särskilt kommer antagligen lärarfrågan att vålla svårigheter. Däremot synes man icke böra hysa alltför stora farhågor för ekonomiska svårigheter, om staten åtager sig att helt och hållet bekosta avlöningen.

I det hela taget torde det vara vanskligt att här göra nagra jämfö­ relser med förhållandena på folkskolans område. Det gäller ju här en betydligt kortare undervisningstid, och svårigheterna att erhålla lämpliga lokaler bliva ju alls icke desamma. Därtill kommer, att utvecklingen på alla områden går betydligt snabbare i vara dagar än pa den tid, da den lagstadgade folkskolan tillkom.

Visserligen bör man vara försiktig vid fastställande av övergångstidens längd. Att söka tvinga igenom reformen, innan förutsättningarna för dess genomförande äro för handen, är uppenbarligen icke rådligt. Genom ett dylikt åtgörande skulle den goda saken säkerligen mera skadas än gagnas. Skoldistrikten måste hava tid att vidtaga nödiga förberedelser, och utrymme måste även givas åt det av mig i det föregående omtalade upplysnings