angående sättet för likviderande av förfallen skuld å statslån till Hässleholm —Markaryds järnvägsaktiebolag

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 13.

1 Nr 13.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående sättet för likviderande av förfallen skuld å statslån till Hässleholm —Markaryds järnvägsaktiebolag; given Stockholms slott den 31 december 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att ej mindre medgiva, att av de den 31 december 1918 förfallna annuitets- och räntebelopp, 424,065 kronor 56 öre, å det Vittsjö—Hässleholms järnvägsaktiebolag den 10 augusti 1888 beviljade samt sedermera av Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag övertagna och till en summa av 404,000 kronor bestämda statslån ett belopp av 400,000 kronor må, räknat från och med år 1919, kapitaliseras såsom särskilt lån till sistnämnda bolag, till säkerhet för vilket lån skall lämnas inteckning i bolagets järnväg med förmånsrätt näst efter den inteckning i samma järnväg, som för närvarande ligger såsom säkerhet för bolagets förstnämnda lån,

än även föreskriva, att för det nya lånets erhållande skola gälla följande villkor och bestämmelser, nämligen:

att bolaget skall vid lånets erhållande till riksgäldskontoret inbetala det belopp, varmed bolagets förfallna skuld å det tidigare lånet den 31 december 1918 översteg 400,000 kronor;

att annuiteten beräknas till 20,000 kronor, av vilken annuitet först gottgöres ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör avbetalning därå;

att nämnda annuitet skall till riksgäldskontoret inbetalas första gången den 31 december 1919 och sedermera samma dag varje år, intill dess lånet blivit till fullo betalt;

att emellertid bolaget må vara berättigat att när som helst, om det så önskar, öka amorteringen å lånet eller helt och hållet inbetala detsamma; samt

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 12 käft. (Nr 13.) 3401 is 1

2 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 13.

att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning erlägges, bolaget skall därå gälda fem procent årlig ränta, intill dess samma belopp varder behörigen inbetalt.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 13.

3 Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 31 december 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner, Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Den 26 november 1886 beviljade Kungl. Maj:t koncession å en järnväg av 1,435 meters spårvidd från Vittsjö kyrkoby till Hässleholms station å södra stambanan. Jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande den 13 juli 1888 överläts denna koncession å Vittsjö—Hässleholms järnvägsaktiebolag. Den 9 augusti 1889 beviljade Kungl. Maj:t koncession å en järnväg av 1,435 meters spårvidd från den inom Vittsjö kyrkoby i Kristianstads län belägna ändpunkten för ovanberörda, under byggnad varande järnväg till Markaryds kyrkoby i Kronobergs län. Sedermera förklarade Kungl. Maj:t den 21 maj 1897, att hela järnvägssträckningen från Hässleholm över Vittsjö till Markaryd skulle vara att anse såsom en särskild järnväg, benämnd Hässleholm—Markaryds järnväg; och har denna järnväg med Kungl. Maj:ts medgivande den 10 december 1897 överlåtits å Hässleholm—Markaryds järuvägsaktiebolag.

4 Kungi. Maj:ts Proposition Nr 13.

För anläggning av järnvägen mellan Vittsjö och Hässleholm, varför kostnaden enligt fastställd kostnadsberäkning upptagits till 821,000 kronor, har Kungl. Magt genom resolution den 10 augusti 1888 beviljat Vittsjö—Hässleholms järnvägsaktiebolag ett lån å 410,000 kronor, att utgå av de medel, till belopp av 5,000,000 kronor, som 1886 års riksdag ställt till Kungl. Maj:ts förfogande till låneunderstöd för enskilda järnvägsanläggningar.

k ör tillgodonjutande av detta lån, för vilket betalningsskyldigheten den 23 december 1897 övertagits av Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag, stadgades, bland andra, följande villkor:

Annuiteten för lånets återbetalande beräknades till 5 procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras ränta efter 4 Va procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs för tre år från lyftningsdagen, dock icke utöver ett år från den dag, eller den 1 oktober 1890, då järnvägen enligt den meddelade koncessionen senast skulle vara färdig och för trafik öppnad; och skulle beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd sålunda medgivits, inbetalas till staten, sedan genom de stadgade annuitetslikviderna all övrig ränta, med vilken anstånd icke beviljats, blivit gulden och kapitalet gottgjort, så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande skulle fortfara så länge, till dess även beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd medgivits, blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen skulle vidtaga den 1 oktober 1893 och i samband därmed gottgörelse ske av dessförinnan upplupen obetald ränta, för så vitt uppskov med densammas erläggande icke beviljats, och skulle annuiteten sedermera erläggas samma dag varje år, till dess försträckningen och all därå upplupen ränta _ blivit till fullo gulden. Därest till betalning förfallet belopp icke blivit i föreskriven ordning erlagt, skulle bolaget därå gälda 6 procent årlig ränta, intill dess samma belopp bleve behörigen inbetalt. Järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader och materiel ävensom all bolagets övriga egendom skulle utgöra säkerhet för den av staten lämnade försträckning, och skulle staten till säkerhet för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning i järnvägen med förmånsrätt framför varje annan fordran.

Därefter har Kungl. Maj:t den 12 oktober 1889, på grund av uppkommen minskning i anläggningskostnaden för järnvägen, nedsatt lånet med 6,000 kronor till 404,000 kronor.

Lånet utbetalades i sin helhet till Vittsjö—Hässleholms järnvägs-

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 13.

aktiebolag under åren 1890—1892. Som säkerhet för lånet innehar riksgäldskontoret inteckning med bästa förmånsrätt såväl i järnvägslinjen Vittsjö—Hässleholm, för vars anläggning lånet beviljats, som ock i bandelen Vittsjö—Markaryd.

Sedermera har 1897 års riksdag medgivit, att den ränta, som enligt gällande föreskrifter bör till riksgäldskontoret erläggas å uteblivna inbetalningsbelopp för lån till understödjande av enskilda järnvägsanläggningar, från och med år 1898 skall å alla dylika lån beräknas efter 5 procent.

Å lånet hava till och med år 1898 verkställts de rånte- och amorteringslikvider, som enligt förenämnda lånevillkor ålegat låntagaren. För åren 1899 till och med 1917 har Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag emellertid endast delvis varit i stånd att fullgöra sin betalningsskyldighet för lånet.

I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 8 maj 1918 dagtecknad skrift har Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag gjort framställning om att bolagets den 31 december 1918 förfallna låneskuld till statsverket måtte få kapitaliseras såsom särskilt amorteringslån.

Till stöd för denna framställning har bolaget anfört följande:

Till följd därav, att ifrågavarande statslån beviljats endast för anläggning av bansträckan Vittsjö—Hässleholm och ej för anläggning av den andra delen av bolagets järnväg eller linjen Vittsjö—Markaryd, hade bolaget nödgats skuldsätta sig i banker. Till att börja med hade bolaget erhållit korta lån mot hög ränta, men hade på senare tid lånen bekommits i form av amorteringslån på längre tid och mot lägre ränta. För dessa sistnämnda lån hade bolaget nödgats pantförskriva egna tillgångar till ett värde av 300,000 kronor, varjämte bolaget måst på behöriga tider betala ränta och amortering å lånen. Vidare hade bolaget för att öka trafiksäkerheten låtit inlägga nya räler å banan samt ombygga broarna, och hade dessa arbeten dragit en kostnad av omkring 300,000 kronor. Till bestridande av dessa utgifter hade bolagets inkomster så tagits i anspråk, att de ej förslagit till erläggande av räntor och amortering å statslånet. Bolagets skuld till staten hade till följd därav ökats så, att det syntes omöjligt att på annat sätt ordna bolagets mellanhavande med staten än att bolagets förfallna skuld omlades till ett särskilt lån. Den 31 december 1917 utgjorde de förfallna skuldbeloppen tillhopa 400,856 kronor 58 öre och icke förfallen skuld 319,787 kronor 80 öre, vadan bolagets hela skuld till statsverket vid nämnda tidpunkt uppginge till 720,644 kronor 38 öre.

Framställning av Hässleholm — Markaryds järnvägsaktiebolag.

6 Käng!. Maj:ts Proposition Nr 13.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

På grund av det anförda har bolaget hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen framlägga proposition därom, att av de den 31 december 1918 förfallna amorterings- och räntebelopp å det bolaget beviljade statslånet ett belopp av 400,000 kronor hnge, räknat från och med 1919, kapitaiiseras såsom särskilt lån till bolaget, till säkerhet för vilket lån skulle lämnas inteckning i bolagets järnväg å samma belopp, gällande med förmånsrätt närmast efter den till säkerhet för det tidigare statslånet beviljade inteckning, samt under villkor i övrigt, att annuiteten skulle beräknas till 5 procent å lånet, av vilken annuitet först skulle gottgöras ränta efter 4 Pa procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra avbetalning därå, att emellertid bolaget skulle vara berättigat att när som helst, om det så önskade, öka amorteringen å lånet eller helt och hållet inbetala detsamma, samt att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning erlades, bolaget skulle därå gälda 5 procent årlig ränta, intill dess samma belopp bleve behörigen inbetalt.

Därest denna hemställan vunne bifall, har bolaget förbundit sig att betala ränta å hela statslånet under år 1918 ävensom vad å skulden efter avdrag av 400,000 kronor vore förfallet den 31 december 1918.

Till följd av remiss har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 19 juli 1918 avgivit utlåtande över förevarande framställning samt därvid anfört följande:

»I en till styrelsen ingiven, av förvaltnings- och revisionsberättelser för de 10 sista åren åtföljd skrivelse anför bolaget, att under de senaste åren, sedan järnvägen blivit satt i fullgott skick, så att den kunde 'upptaga hur stor trafik som helst, trafiken varit i stark stegring, vilket även syntes komma att fortfara. Av förvaltningsberättelserna och revisorernas yttrande däröver framginge, huru trafik och inkomst ökats, särskilt senaste året, vadan bolagets styrelse ansåge, att det med full säkerhet kunde lovas, att, om det sökta lånet beviljades, båda lånen hädanefter kunde bliva förräntade och amorterade med 4.5 procent ränta och 0.5 procent amortering, motsvarande eu årlig inbetalning av 40,200 kronor. Bolaget hade en skuld till sparbanker, som vid slutet avår 1917 utgjorde 430,000 kronor, och vore därpå under förra delen av år 1918 avbetalt 50,000 kronor jämte halvårsränta. Dessutom vore nu inköpt kol för omkring ett års förbrukning för 150,000 kronor, som vore betalda. Härutöver vore början gjord med att reservera medel för betalning av på statsskulden förfallen ränta och amortering under år 1918.

Distriktscliefen i södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet anser, att ansökningen bör beviljas av samma skid som en liknande ansökning från Norra Södermanlands järnväg, vilket ärende funnes avhandlat i Kungl. Maj:ts proposition nr 157 till 1917 års riksdag. Genom den ombyggnad med tyngre skenor och starkare överbyggnader för broarna, som järnvägen nyligen undergått, hade enligt distriktschefens åsikt järnvägens trafikförmåga och därmed dess värde så betydligt ökats, att den nu erbjudna säkerheten för det större lånet kunde anses minst lika god som första inteckningen varit för det ursprungliga lånet.»

Kung!. May.ts Proposition Nr 13.

7 Till belysande av bolagets inkomster och utgifter för trafiken under tioårsperioden 1908 —1917 har styrelsen sammanställt följande tablå:

Styrelsen anför härefter:

»Av förenämnda tablå synes, att behållningen av bolagets trafikrörelse nästan oavbrutet ökats med undantag för år 1913 och 1915 och att ökningen varit högst betydlig under de tvenne sista åren, i det densamma stigit från en medelsiffra av omkring 85,000 kronor åren 1912—1915 till närmare 124,000 kronor år 1916 och omkring 177,000 kronor år 1917.

Den sjunkning i behållningen, som uppstod 1915, torde få tillskrivas följderna av kristiden med de högst avsevärt höjda kol- och avlöningskostnaderna utan någon motsvarande höjning i taxorna. En granskning av sammandraget över bolagets inkomster skali nämligen giva vid handen, att såväl antalet befordrade personer som godsmängden å järnvägen oavbrutet ökats. Härvid torde också kunna iakttagas, att den hastiga stegringen av trafikinkomsterna under de tvenne sista åren ej helt och hållet orsakats av ökningen av transportmängderna, utan till större delen torde hava sin orsak i under de sista åren vidtagna taxehöjningarna. Att med stöd av de sista årens bokslut, som torde vara tillkomna under nuvarande abnorma förhållanden, kunna, som bolaget hoppas, allt fortfarande beräkna, att så gynnsamma resultat skola komma att allt framgent föreligga av bolagets järnvägsdrift, torde möjligen vara förhastat, ehuru det allmänna intrycket av bolagets verksamhet under de senare åren styrka den förhoppningen, att kommande tider torde bliva för bolaget ekonomiskt gynnsammare än de förflutna åren före år 1916.

En omständighet, som vid bedömandet av bolagets ställning jämväl bör tagas i betraktande är, att bolaget nu avslutat en genomgående förstärkning av järnvägens överbyggnad, i det järnvägens äldre skenor av 17.2 kilograms vikt för

8 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 13.

meter utbytts mot nya sådana av 32 kilograms motsvarande vikt, ävensom att broarna så förstärkts, att de numera tåla en belastning, motsvarande statsbanornas broar. Utom det att de högst betydande penningsummor, som denna ombyggnad dragit, hädanefter ej behöva betunga bolagets ekonomi, tillkommer, att, även utan ökning i transportkvantiteterna, något, som dock enligt det föregående torde kunna påräknas, trafikeringsresultatet bör bliva gynnsammare, i det att lastförmågan hos vagnarna ökas och därmed ekonomiskt fördelaktigare tågsammansättningar kunna användas. En följd av överbyggnadens förbättring torde nog också komma att förmärkas i ökad samtrafik.

Ehuru det torde vara svårt att av de ökade trafikbehållningar, som uppstått under krisåren, draga några fullt tillförlitliga slutsatser, vill styrelsen dock framhålla, att det synes styrelsen sannolikt, att bolaget framdeles skall kunna förränta och amortera såväl det äldre statslånet å 400,000 kronor, vilket lån genom det nyas tillkomst minskas till omkring 320,000 kronor, som det nya lånet å likaledes 400,000 kronor.

Yad beträffar den säkerhet, som av bolaget erbjudes för det nya lånet, eller en inteckning omedelbart efter statens föregående inteckning i järnvägen, så torde denna säkerhet vara i högsta grad beroende av trafikresultatet å järnvägen, då järnvägen i sig själv, om undantag göres för viss del av överbyggnaden, såsom skenor och broar, ävensom rullande materielen, ej torde representera något värde, som har större betydelse som säkerhet för statslånet. Bedömes åter den erbjudna säkerheten efter de grunder, som torde hava legat till grund för bestämmandet av densamma för det ursprungliga statslånet eller en säkerhet, som bestämts med hänsyn till anläggningskostnadens storlek, synes den nu erbjudna ej vara sämre än den föregående vid den tidpunkt, den lämnades, i det att dels järnvägsöverbyggnaden nu högst betydligt förbättrats och dels det allmänna värdet av järnvägen så ökats, att densamma från att ursprungligen hava dragit en anläggningskostnad av 29,900 kronor per kilometer skulle, inberäknat den kraftigare överbyggnaden, om den byggts år 1914 eller tiden närmast före krigets inverkan på arbets- och materialmarknaden, betingat en byggnadskostnad, som torde hava uppgått till åtminstone 65,000 ä 70,000 kronor per kilometer.

Av vad här ovan anförts torde framgå, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ej finner de erbjudanden, bolaget gör staten för erhållande av det nya lånet, så övertygande eller förmånliga, som önskvärt vore, och hade frågan gällt att tilldela ett företag ett vanligt enstaka lån på liknande grunder, torde styrelsen sannolikt synt sig böra avstyrka detsamma. Såsom frågan här åter föreligger, torde statens ställning i förhållande till Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag möjligen bliva något bättre genom att medgiva det nya lånet, då ränteoch amorteringsskulden härigenom blir ordnad och staten samtidigt erhåller en ytterligare säkerhet, som dock under alla förhållanden har ett visst, om än till sin storlek svårbedömligt värde.»

På grund av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att Kungl Maj:t täcktes till riksdagen framlägga proposition därom, att Hässleholm —Markaryds järnvägsaktiebolags svävande skuld till statsverket, uppkommen genom förfallna annuiteter och räntor å ifrågavarande, den 10 augusti 1888 beviljade statslån, måtte från och med den 31 december 1918, till ungefär det belopp, sagda skuldsumma då stigit, eller 400,000

9 Kungi. May.ts Proposition Nr 13.

kronor, omläggas till ott amortoringslan, till säkerhet för vilket bolaget skulle lämna inteckning i bolagets hela järnväg näst efter för det ursprungliga statslånet lämnade inteckning, under villkor att bolaget vid lånets erhållande till statsverket inbetalade det belopp, varmed bolagets oguldna skulder till staten den 31 december 1918 överstege 400,000 kronor.

Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret lämnats tillfälle att yttia sig i ärendet, hava fullmäktige inkommit med sådant yttrande den 8 augusti 1918 samt därvid anfört följande:

»Till riksgäldskontoret hava å ifrågavarande lån erlagts annuiteterna till och med den, som förföll till betalning år 1898, ävensom före nämnda tid upplupna, förfallna räntor. För åren 1899 till och med 1917 har Hässleholm-Markary ds järnvä«saktiebolag emellertid endast delvis varit i stånd att fullgöra sm betalningsskyldighet för lånet. De annuiteter, vilka under nämnda period av 19 ar förfallit till betalning, uppgå sammanlagt till 383,800 kronor, medan däremot de belopp som under samma tid inbetalts å dessa annuiteter, tillsammans utgöra endast’85,654 kronor 8 öre. Därjämte har dock bolaget under sagda period likviderat debiterade överräntor med 25,944 kronor 51 ore. Under förutsättning att bolaget ei under år 1918 verkställer någon inbetalning å sitt statslån kommer bolagets skuld till riksgäldskontoret att den 31 december 1918 uppgå till *49,862 kronor 85 öre, fördelad på nedanstående sätt:

Fullmäktige i riksgäldskontoret.

kapital

ränta.......

överränta

förfallna belopp:

............ kronor 82,524: 60

.................... » 235,821:32

.................... 8 105,719.64 jjrouor 424,065:56

icke förfallna belopp:

........................ kronor 307,907: 27

....................... » 3,425:47

........................ » 14,464:55 , 325,797:29

Summa kronor 749,862: 85

Den av bolaget nu gjorda framställningen går ut på att restantierna å statslånet skulle kapitaliseras till ett särskilt lån. Till säkerhet för detsamma skulle riksgäldskontoret erhålla inteckning allenast i den järnväg, som redan ar mtecknad för statens fordran hos bolaget, med förmånsrätt näst efter dan förut fastställd inteckning. Vid bedömande av den av bolaget sålunda erbjudna realsäkerheten torde emellertid hänsyn böra tagas därtill, att järnvägens trafikformåga genom ett under de senaste åren verkställt rälsutbyte avsevärt okats samt att, såsom framgår av den i ärendet förebragta utredningen, trafiken å Hässleholm— Markaryds järnväg är stadd i jämn stegring. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har jämväl i avgivet yttrande förklarat sig anse det sannolikt, att bolaget fram- Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 12 käft. (Nr 13.) 3401 is 2

kapital...........

ränta...............

anståndsränta

Departements-

chefen.

10 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 13.

loinna förränta och amortera såväl det äldre som det ifrågasatta nya statslånet Härtill kommer, att riksdagen förut i ett likartat fall, nämligen betraitande Norra, Södermanlands järnvägsaktiebolag, medgivit kapitalisering av föriallen skuld på huvudsakligen samma villkor, som nu ifrågasättas. På grund av yad sålunda förekommit anse sig fullmäktige icke böra avstyrka, att framställning

kommande Trs^L™-^1^1"^^8 ^rnv^sa^^e^0^a8 ai>givna syftet göres till näst-

i villkor för medgivandet till den ifrågasatta regleringen av bolagets

-iUi i il i°reyar;inde lan torde böra föreskrivas, att bolaget skall dels lämna riksgäldskontor et inteckning i Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolags järnväg med förmånsrätt näst efter den inteckning i samma järnväg, som för närvarande ligger såsom säkerhet för det den 10 augusti 1888 beviljade statslånet, dels ock vid lånets erhållande tilli riksgäldskontor inbetala det belopp, varmed bolagets oguldna förfallna skuld till staten den 31 december 1918 överstiger 400,000 kronor.

... 03;. ^ n.ya länet torde, i likhet med vad för bolagets äldre statslån är be-

stämt, väntan hora sattas till 4 7* %; och synes den årliga annuiteten böra bestammas till 20,000 kronor, motsvarande 5 % å det nya lånets belopp. Denna annuitet bor till riksgäldskontor inbetalas första gången den 31 december 1919 och sedermera samma dag varje år, intill dess lånet blivit till fullo betalt. Lånet “uU® d.arlgenom bliva slutamorterat på en tid av något mer än 52 år. Bolaget bor likväl, såsom i ansökningen föreslagits, vara berättigat att när som helst öka amorteringen å lanet eller helt och hållet inbetala detsamma. Därest till betalning förfallet belopp icke på föreskriven tid erlägges, torde räntan därå bestämmas att utgå efter 5 %.»

Under förutsättning, att någon inbetalning å ifrågavarande lån icke under år 1918 äger rum, kommer, enligt vad fullmäktige i riksgäldskontor i sin skrivelse meddelat, bolagets förfallna skuld å statslånet att den 31 december 1918 uppgå till 424,065 kronor 56 öre. Bolaget har nu anhallit, att härav ett belopp av 400,000 kronor måtte få kapitalisea;8 såsom ett särskilt lån till bolaget, och har bolaget såsom säkerhet här för erbjudit inteckning i järnvägen Hässleholm—Markarjd med förmånsrätt näst efter den inteckning, som ligger såsom säkerhet för det den 10 augusti 1888 beviljade statslån. Av styrelsens förval tningsbelättelse för år 1917 inhämtas, att bolagets järnväg med inventarier och materialier den 31 december 1917 var upptagen till ett värde av 1,469,858 kronor. Med. hänsyn till vad myndigheterna anfört synes den för det nya lånet erbjudna säkerheten därför vara av beskaffenhet att kunna godtagas.

Då den ifrågasatta regleringen av bolagets skuld å förevarande lån synes vara till gagn såväl för det allmänna som för bolaget och då riksdagen förut medgivit kapitalisering av förfallen skuld å järnvägslån på huvudsakligen samma villkor, som nu ifrågasättas, finner jag mig böra

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 13. 11

tillstyrka den gjorda framställningen på de villkor, fullmäktige i riksgäldskontor föreslagit.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

ej mindre medgiva, att av de den 31 december 1918 förfallna annuitets- och räntebelopp, 424,065 kronor 56 öre, å det Vittsjö—Hässleholms järnvägsaktiebolag den 10 augusti 1888 beviljade samt sedermera av Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag övertagna och till en summa av 404,000 kronor bestämda statslån ett belopp av 400,000 kronor må, räknat från och med år 1919, kapitaliseras såsom särskilt lån till sistnämnda bolag, till säkerhet för vilket lån skall lämnas inteckning i bolagets järnväg med förmånsrätt näst efter den inteckning i samma järnväg, som för närvarande ligger såsom säkerhet för bolagets förstnämnda lån,

än även föreskriva, att för det nya lånets erhållande skola gälla följande villkor och bestämmelser, nämligen:

att bolaget skall vid lånets erhållande till riksgäldskontoret inbetala det belopp, varmed bolagets förfallna skuld å det tidigare lånet den 31 december 1918 översteg 400,000 kronor;

att annuiteten beräknas till 20,000 kronor, av vilken annuitet först gottgöres ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör avbetalning därå;

att nämnda annuitet skall till riksgäldskontoret inbetalas första gången den 31 december 1919 och sedermera samma dag varje år, intill dess .lånet blivit till fullo betalt;

att emellertid bolaget må vara berättigat att när som helst, om det så önskar, öka amorteringen å lånet eller helt och hållet inbetala detsamma; samt

att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning erlägges, bolaget skall därå gälda fem procent årlig ränta, intill dess samma belopp varder behörigen inbetalt.

12 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 13.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet skulle av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Nils Ädelgren.

Stockholm, K. I*. Beckmans Bokfcr., 1919.