angående godkännande av en mellan Sverige och Norge avslutad konvention rörande flyttlapparnas rätt till renbetning

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Nr 201.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av en mellan Sverige och Norge avslutad konvention rörande flyttlapparnas rätt till renbetning; given Stockholms slott den 11 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för den 11 mars 1919 samt med överlämnande av en den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge avslutad konvention angående flyttlapparnas rätt till renbetning jämte tillhörande kartbilagor vill Kungl. Maj:t härmed äska riksdagens godkännande av samma konvention.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

GUSTAF.

Joh. Hellner.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 173 höft. (Nr 201.)

KONVENTION

MELLAN

SVERIGE OCH NORGE

ANGÅENDE

FLYTTLAPPARNAS RÄTT TILL RENBETNING

I

Konvention

mellan Sverige och Norge angående flyttlappnnias rätt till reiibetuing.

Sedan genom en den 8 april 1913 avslutad konvention, som ratificerats i Sverige den 9 och i Norge den 15 maj samma år, överenskommits bland annat följande:

»I anslutning till art. 3 av konventionen den 26 oktober 1905 angående flyttlapparnas rätt till renbete m. m. öppnas förhandlingar mellan Sverige och Norge om revision av de mellan rikena härutinnan gällande bestämmelser, i syfte att för längre tid framåt fastställa en för bägge rikena tillfredsställande ordning; och förbinda sig de höga fördragsslutande parterna att inom en månad efter ratificerandet av detta avtal utse tre delegerade från vardera sidan att efter överläggning sinsemellan till sina regeringar avgiva förslag till de bestämmelser, som böra i ämnet bliva gällande»,

1—186090.

Konvention

mellem Norge og Sverige nngaaonde flytlappencs ad g mig til renbeitning.

Efteråt det ved konvention av 8 april 1913, ratifisert i Norge 15 mai og i Sverige 9 mai samme aar, var blit bestemt blandt andet folgende:

»I henhold til art. 3 i konventionen av 26 oktober 1905 om flytlappenes ret til renbeite m. m. aapnes forhandlinger mellem Norge og Sverige om revision av de mellem rikene herom gjseldende bestemmelser i det oierned åt fastssette for en lsengere fremtid en for begge riker tilfredsstillende ordning; og de hoie kontraherende parter forpligter sig til inden en maaned efter ratifikationen av nasrvaerende avtale åt utse tre delegerte fra hver side til efter förhandling sig imellem til sine regjeringer åt avgi förslag til de bestemmelser, som bor bli gjeldende i emnet»,

og der fra begge sider var blit opneevnt delegerte, som — efter med begge

och delegerade från ömse sidor blivit utsedda, vilka — efter att med bägge regeringarnas samtycke bava låtit anställa omfattande lokala undersökningar och efter slutförande av sina inbördes förhandlingar — till sina regeringar avgivit ett förslag till överenskommelse om bestämmelser angående svenska flyttlappars rätt till renbetning i Norge och norska flyttlappars rätt till renbetning i Sverige,

hava Hans Maj:t Konungen av Sverige och Hans Maj:t Konungen av Norge beslutit att ingå en konvention i ämnet samt för sådant ändamål till Sine fullmäktige utsett:

Hans Maj:t Konungen av Sverige:

Sin envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire hos Hans Maj :t Konungen av Norge friherre Sten Gustaf Fredrik Troil Kamel,

Hans Maj:t Konungen av Norge:

Sin utrikesminister Nils Claus fhlen.

Efter att hava meddelat varandra sina fullmakter, som befunnits i god och behörig form, hava dessa fullmäktige överenskommit om följande konvention:

regjeringers samtykke åt ha lätt anstille omfattande lokale undersokelser o g efter åt ha forhandlet sig imellem — har avgit til sine regjeringer et förslag til overenskomst om bestemmelser angaaende svenske flytlappers adgang til renbeitning i Norge og norske flytlappers adgang til renbeitning i Sverige, har Hans Majestät Norges Konge og Hans Majestät Kongen av Sverige besluttet åt indgaa eu konvention i emnet og i det oiemed opnsevnt til sine befuldmaegtigede:

Hans Majestät Norges Konge:

Sin utenriksminister Nils Claus liden,

Hans Majestät Kongen Av Sverige:

Sin envoyé extraordinaire og ministre plénipotentiaire hos Hans Maj it Norges Konge friherre Sten Gustaf Fredrik Troil Ramel.

Efter åt ha utvekslet sine fuldmagter, som blev fundet i god og behörig form, er disse befuldmmgtigede kommet overens om folgende konvention:

3 FÖRSTA AVDELNINGEN.

Svenska lappars rätt till renbetning i Norge.

I. Troms fylke och vissa angränsande trakter.

Betesområdet i fylket.

1 §•

I Troms fylke må betning av svenska renar äga rum allenast inom ett område med följande gränser:

en rät linje från riksröset n:r 302 till Mandalselvens översta källsjö, därifrån nämnda älv till det ställe, där den skäres av gränsen för det sammanhängande vegetationsfria området (impedimentområdet) omkring Mandalen, sagda gräns i dess sträckning på västra sidan av Mandalen till Kjerringdalselven, denna älv och Mandalselven till dess utlopp i Kaafjorden, vidare Kaafjorden, Lyngenfjorden, Ulfsfjorden, Grötsundet, Tromsösundet och Balsfjorden till Höleelvens mynning, vidare denna älv och Storvandet till sjöns södra ända och därifrån en rät linje till Lillevandets norra ända, denna sjö och bäcken, som därifrån rinner till Svenshorgelven, denna älv, Fjeldfröskvandet till dess östligaste bukt en kilometer söder om gården Österli, lägsta sträckningen i Österliskaret

FÖRSTE AVDELING.

Svenske lappers adgang til renbeitning i Norge.

I. Troms fylke og visse tilgrsensende trakter.

Beiteomraadet i fylket.

§ I-

I Troms fylke maa svensk renbeitning alene foregaa i et omraade med folgende gramse!':

En ret linje fra riksros nr. 302 til Mandalselvens överste kildesjo, derfra nsevnte elv til det sted, hvor denne skjseres av grmnsen for det sammenhmngende vegetationsfrie omraade (impedimentomraadet) omkring Mandalen, naevnte grcense paa vestsiden av Mandalen indtil Kjerringdalselven, denne elv og Mandalselven indtil utlopet i Kaaf jorden, videre Kaaf jorden, Lyngenfjorden, Ulfsfjorden, Grotsundet, Tromsosundet og Balsfjorden indtil Holeelvens munding, videre denne elv og Storvandet til dettes sondre ende og derfra en ret linje til Lillevandets nordre ende, dette vand og baskken, som derfra länder ut i Svensborgelven, denne elv, Fjeldfröskvandet til dets ostligste bugt en kilometer sondenfor gaarden Osterli, laveste sänkning i

till Skarbsekkens utflöde i Tamokelven, denna älv till Maalselven, denna älv till Andselvens mynning, denna älv och Andsvandet till dettas västra ända, landsvägen till gården Sseterli och vidare den bäck, som rinner förbi samma gård, fram till Tömmerelven, denna älv„ Reisvandet, Reisenfjorden till Sköelvens mynning, sagda älv och Skövandet, därifrån Salangseidets lägsta sträckning till Rörelvens sammanflöde med Grönlielven, sistnämnda älv, Rörvandet (Röyrbakvatnet), Löksebotnelven, Löksefjorden, Salangen och Sagfjorden till Sagelvens mynning, vidare den nya landsvägen över Lavangseidet till Aa vid Lavangen, denna fjord, Astafjorden, Gratangen och Gratangsbotn till Storelvens mynning, denna älv och Mellemvaselven till Storvandet (Övrevand), denna sjö till dess sydöstra bukt, därifrån en rät linje till en punkt på gränsen mellan Nordlands och Troms fylken, belägen två kilometer väster om Rocmes topp, nämnda fylkesgräns till riksgränsen vid riksröset n:r 268 samt riksgränsen till riksröset n:r 302.

Trakter, som skola begagnas i samband med vissa delar av betesområdet i fylket.

2 §•

I samband med det i 1 § beskrivna betesområde skola, på sätt i 4 § när-

Österliskaret til Skarbsekkens utlop i Tamokelven, denne elv til Maalselven, denne elv til Andselvens munding, denne elv og Andsvandet til dettes vestre ende, landeveien til gaarden Sseterli og videre den bäsk, som rinder förbi nsevnte gaard, frem til Tömmerelven, denne elv, Reisvandet, Reisenf jorden til Skoelvens munding, denne elv og Skovandet, derfra Salangseidets laveste sinkning til Rörelvens sammenlop med Grönlielven, denne elv, Rorvandet (Royrbakvatnet), Loksebotnelven, Loksefjorden, Salangen og Sagfjorden til Sagelvens munding, videre den nye landevei over Lavangseidet til Aa ved Lavangen, denne fjord, Astafjorden, Gratangen og Gratangsbotn til Storelvens munding, denne elv og Melleinvaselven til Storvandet (Övrevand), dette vand til dets sydostre bugt, derfra en ret linje til et punkt i grsensen mellem Nordland og Troms fylker, beliggende to kilometer vest for Rocmes top, nsevnte fylkesgrsense til riksgrsensen ved riksros nr. 268 samt riksgrsensen til riksros nr. 302.

Trakter, som skal benyttes i förbindelse med visse deler av beiteomraadet i fylket.

§ 2.

I förbindelse med det i § 1 beskrevne beiteomraade skal benyttes til renbeit-

in are bestämmes, följande trakter begagnas till renbetning:

a) en trakt i Ankenes härad i Nordlands fylke med följande gränser:

gränsen mellan Nordlands och Troms fylken från riksröset n:r 268 till en punkt belägen en kilometer öster om Grsesvatnets östra strand, därifrån en rät linje till Bukkefjellets högsta topp (1,146), en linje rakt i söder tvärs över Bukkedalen till fjällstupet på dalens södra sida, fjällstupet väster- och söderut förbi Storebalaks topp (763) till Lillebalaks topp (572), därifrån en rät linje över sydvästra ändan av Nedre Jernvand till Haugfjellets stup, därifrån detta fjällstup mot väster samt Store Haugfjellets och Raubergets stup mot väster och söder och vidare Trangdalsfjellets västra, södra och östra stup fram till den strax i nordväst om Norddalsbron belägna sjön (433), därifrån en rät linje till norra ändan av den mellan Björnefjells station och Björnefjellet belägna sjön (464), denna sjö till dess sydöstra ända, vidare en rät linje till den punkt på riksgränsen, där denna skäres av den bäck som från väster infaller i Vassijaure samt riksgränsen till riksröset n:r 268;

b) en trakt i Ankenes härad med följande gränser:

räta linjer från en punkt på gränsen mellan Nordlands och Troms fylken, belägen två kilometer väster om Rocmes topp, till Örnfjellets högsta topp (676),

ning nedenfor anferte trakter paa saadan maate, som nsermere angives i § 4:

a. En trakt i Ankenes herred i Nordland fylke med felgende gränser:

Grsensen niellera Nordland og Troms fvlker fra riksres nr. 268 til et punkt beliggende eu kilometer ©stentor Grsesvatnets ©stre strand, derfra eu ret linje til Bukkefjellets heieste top (1146), en linje ret mot syd tvers over Bukkedalen til fjeldstupet paa dalens sendre side, fjeldstupet vest- og sydover förbi Storebalaks top (763) til Lillebalaks top (572), derfra en ret linje over Nedre Jern vands sydvestra ende til Haugfjellets stup, derfra dette fj eldstup mot vest og Store Haugfjellets og Raubergets stup mot vest og syd og videre Trangdalsfjellets vestre, sen dre og ©stre stup frem til vandet (433) straks nordvest for Norddalsbroen, derfra en ret linje til nordre ende av vandet (464) niellera Bjernefjell station og Bjernefjellet, dette vand til dets sydöstra ende, videre en ret linje til det punkt paa riksgrsensen, hvor denne skjaeres av den brak, som fra vest rinder ut i Vassijaure, samt riksgraansen til riksres nr. 268.

b. En trakt i Ankenes herred med felgende gränser:

Rette linjer fra et punkt i gr sen sen niellera Nordland og Troms fylker, beliggende to kilometer vest for Rocmes top, til Örnfjellets heieste top (676), over

över Lasigasvatnet till utloppet för den tjärn, som ligger omedelbart öster om nämnda sjö, och till en punkt på omförmälda fylkesgräns, belägen eu kilometer väster om Graesvatnets västra strand, samt fylkesgränsen till ovannämnda punkt två kilometer väster om Rocmes topp;

c) en trakt i Karesuando socken i Sverige, här benämnd Peldsa, med följande gränser:

en rät linje från riksröset n:r 293 till Nirjijokks och Kummajokis sammanflöde, därifrån sistnämnda älv och Kummajärvi till riksröset n:r 289 samt vidare riksgränsen till riksröset n:r 293;

d) en trakt i Karesuando socken, här benämnd norra Salmijärvi, med följande gränser:

Rostojaure från riksröset n:r 287 till utloppet av den från Åmakvardo kommande bäcken, därifrån räta linjer till den med höjdsiffran 809,4 betecknade fjälltoppen, till den punkt, där den från sjön med höjdsiffran 883,3 rinnande bäcken utfaller i Jukkijoki, och till Salmijokis östligaste krök, vidare sistnämnda älv samt Ala Salmijärvi och Yli Salmijärvi till riksröset n:r 285 samt därifrån riksgränsen till riksröset n:r 287;

e) en trakt i Karesuando socken, här benämnd södra Salmijärvi, med följande gränser:

Yli Salmijärvi och Ala Salmijärvi från riksröset n:r 285 samt Salmijoki till dess sammanflöde med Korvijoki, denna älv,

Lseigasvatnet til utlopet av det tjern, som ligger umiddelbart ostenfor na;vide vand, og til et punkt i nsevnte fylkesgramse, beliggende en kilometer vesten for Graesvatnets vestre strand, samt fylkesgraensen til ovennaevnte punkt to kilometer vest for Rocmes top.

c. En trakt i Karesuando sogn i Sverige, her benaevnt Peldsa, med folgende gränser:

En ret linje fra riksros nr. 293 til Nirjijokks og Kummajokis sammenlop, derfra sidstnaevnte el v og Kummajärvi til riksros nr. 289 og videre riksgraensen til riksros nr. 293.

d. En trakt i Karesuando sogn, her benaevnt Norra Salmijärvi, med folgende gränser:

Rostojaure fra riksros nr. 287 til utlopet av bsekken fra Åmakvardo, derfra rette linjer til den med hoidetallet 809,4 avmerkede fjeldtop, til det sted, hvor baekken fra den med hoidetallet 883,3 betegnede indsjo falder ut i Jukkijoki, og til Salmijokis ostligste krok, videre sidstnaevnte elv samt Ala Salmijärvi og Yli Salmijärvi til riksros nr. 285 og derfra riksgraensen til riksros nr. 287.

e. En trakt i Karesuando sogn, her benaevnt Södra Salmijärvi, med folgende gränser:

Yli Salmijärvi og Ala Salmijärvi fra riksros nr. 285 og Salmijoki til denne elvs sammenlop med Korvijoki, denne

7 Sinnukkaloinpolo och Korvijärvi till riksröset n:r 284 samt därifrån riksgränsen till riksröset n:r 285;

f) en trakt i Jukkasjärvi socken i Sverige, här benämnd Torneträsk, med följande gränser:

en rät linje från riksröset n:r 277 till Tnoptijokks utflöde i Torneträsk, denna sjö till Pålnovikens innersta bukt och därifrån en rät linje till riksröset n:r 272 samt vidare riksgränsen till riksröset n:r 277;

g) en trakt i Jukkasjärvi socken, här benämnd Njuorajaure, med följande gränser:

en rät linje från riksröset n:r 272 till Pålnovikens innersta bukt, vidare Torneträsk, Njuorajokk, VuolleNjuorajaure och Paijeb Njuorajaure till riksgränsen två kilometer söder om riksröset n:r 267 och därifrån riksgränsen till riksröset n:r272.

Från vilka lappbyar inflyttning kan försiggå.

3 §•

Patt att inflytta med renar i de i 1 och 2 §§ beskrivna områden tillkommer allenast lappar från Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma och Talma lappbyar.

Renantal, Betestid. Renbetesdistrikt.

4 §■

I förenämnda betesområden må ej inkomma mera än sammanlagt 39,000 renar, häri icke inbegripna kalvar, som födas under inflyttningsåret. Av detta antal

elv, Sinnukkaloinpolo og Korvijärvi til riksros nr. 284 og derfra riksgrsensen til riksros nr. 285.

f. En trakt i Jukkasjärvi sogn i Sverige, her benaivnt Torneträsk, med folgende gränser:

En ret linje fra riksros nr. 277 til Tnoptijokks utlop i Torneträsk, denne sjo til Pålnovikens inderste bugt og derfra en ret linje til riksros nr. 272 samt videre riksgrtensen til riksros nr. 277.

g. En trakt i Jukkasjärvi sogn, her benasvnt Njuorajaure, med folgende gränser:

En ret linje fra riksros nr. 272 til Pålnovikens inderste bugt, videre Torneträsk, Njuorajokk, Vuolle Njuorajaure og Paijeb Njuorajaure til riksgroensen to kilometer sondenfor riksros nr. 267 og derfra riksgrmnsen til riksros nr. 272.

Fra hvilke lappebyer indflytning kan foregaa.

§ 3.

Adgang til åt indflytte med ren i de i 1 og 2 nsevnte omraader tilkommer alene lapper fra Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma og Talma lappebyer.

Renantal. Beitetid. Renbeitedistrikter.

§ 4.

1 ovennaivnte beiteomraader man ikke komme ind flere end ialt 39 000 ren, heri ikke medregnet kalver, som fodes i indflytningsaaret. Av dette antal er

beräknas 4,200 kunna finna bete i de i 2 § c)—g) omförmälda områden i Sverige.

Av nämnda 39,000 renar må 16,000 beta i de i 1 § och 2 § a) be-

skrivna områden under tiden från och med den 1 maj till och med den 14 juni. De övriga 23,000 må icke inkomma före den 15 juni. Samtliga renarna skola vara bortförda från norskt område före utgången av september.

5 §•

De i 1 § samt 2 § a) och b) beskrivna betesområden indelas i följande renbetesdistrikt med de gränser som nedan omförmälas. I varje särskilt distrikt må icke inkomma flera renar än i förevarande . § angives.

A. För vårtiden, vilken, där ej annat särskilt stadgas, räknas från och med den 1 maj till och med den 14 juni (vårdistrikt).

Helligskogen.

Gränser: En rät linje från riksröset n:r 302 till Mandalselvens översta källsjö, därifrån nämnda älv till det ställe, där den skäres av gränsen för det sammanhängande vegetationsfria området (impedimentområdet) omkring Mandalen, sagda gräns i dess sträckning på västra sidan av Mandalen till Kjerringdalselven, denna älv och Mandalselven till dess utlopp i Kaafjorden, vidare denna fjord och Lyngenfjorden till Skibotnelvens mynning, nämnda älv till

4 200 beregnet åt kunne Ande beite i de i § 2 litr. c—g ntevnte omraader i Sverige.

Av ovennaavnte 39 000 ren kan 16 000 komme ind i de i § 1 og § 2 litr. a beskrevne omraader i tiden fra og med 1 mai til og med 14 juni. De ovrige 23 000 ren maa ikke komme ind för den 15 juni. Samtlige ren maa vsere bortfort fra norsk omraade for utgången av september.

§ 5.

De i § 1 og § 2 litr. a og b beskrevne omraader inddeles i folgende renbeitedistrikter med gränser som nedenfor angives. I hvert distrikt maa ikke indkomme flere ren end i denne § anfores.

A. For vaartiden, som, hvor ikke andet angives, regnes fra og med 1 mai til og med 14 juni (vaardistrikter).

Helligskojen.

Gränser: En ret linje fra riksros nr. 302 til Mandalselvens överste kildesjo, derfra nsevnte elv til det sted, hvor den skjseres av grmnsen for det sammenhsengende vegetationsfrie omraade (impedimentomraadet) omkring Mandalen, nrnvnte grrnnse paa vestsiden av Mandalen indtil Kjerringdalselven, denne elv og Mandalselven indtil utlopet i Kaafjorden, videre denne fjord og Lyngenfjorden til Skibotnelvens munding, denne elv til mundingen av Didnojokka,

mynningen av Didnojolika, denna älv till dess utlopp ur Didnojavrre, därifrån en rät linje till riksröset n:r 301 samt riksgränsen till riksröset n:r 302.

Högsta renantal: 1,700.

Rieppe.

Gränser: En rät linje från riksröset n:r 301 till Didnojokkas utlopp ur Didnoj avrre, Didnojokka, Skibotnelven till Lavkkajokkas (Loakkajoklias) mynning, sistnämnda älv och Lavkaj avrre (Loakkajavrre) till dess sydvästra ända, därifrån räta linjer till Reppovarres högsta topp, Salorassas högsta topp och över Goallaroaivves topp till riksgränsen samt denna gräns till riksröset n:r 301.

Högsta renantal: 700.

Horsnesfjellet.

Gränser: Räta linjer från Nuorttavuovddevarres (Nuortavuovddes) högsta topp till Falsnesfjellets högsta topp och till den punkt vid Storfjordens strand, där rågången mellan gårdarna n:r 46 Falsnes och n:r 47 Bentsjord stöter till fjorden, vidare denna fjord till rågången mellan gårdarna n:r 51 Berg och n:r 52 Hatten samt därifrån räta linjer till Hattefjellets högsta topp och Nuorttavuovddevarres högsta topp.

Högsta renantal: 150.

Markusfjellet.

Gränser: Räta linjer från riksgränsen vid Goallaroaivve till Salorassas högsta topp, Reppovarres högsta topp, sydvästra ändan av Lavkkajavrre (Loakkajavrre),

2—185000

denne elv til dens utlop av Didnoj avrre, derfra en ret linje til riksros nr. 301 og riksgraensen til riksros nr. 302.

Hoieste renantal: 1 700.

Rieppe.

Grcenser: En ret linje fra riks ros nr. 301 til Didnojokkas utlop av Didnojavrre, Didnoj okka, Skibotnelven til Lavkkajokkas (Loakkajokkas) munding, denne elv og Lavkkajavrre (Loakkajavrre) til dettes sydvestre ende, derfra rette linjer til Reppovarres hoieste top, Salorassas hoieste top og over Goallaroaivves top til riksgraensen samt riksgraensen til riksros nr. 301.

Hoieste renantal: 700.

Horsnesfjellet.

Grcenser: Rette linjer fra Nuorttavuovddevarres (Nuortavuovddes) hoieste top til Falsnesfjellets hoieste top og til Storfjorden ved eiendomsgraensen mellem g. nr. 46 Falsnes og g. nr. 47 Bentsjord, videre denne fjord til eiendomsgraensen mellem g. nr. 51 Berg og g. nr. 52 Hatten og derfra rette linjer til Hattefjellets hoieste top og til Nuorttavuovddevarres hoieste top.

Hoieste renantal: 150.

Markusfjellet.

Grcenser: Rette linjer fra riksgraensen ved Goallaroaivve til Salorassas hoieste top, Reppovarres hoieste top, Lavkkajavrres (Loakkajavrres) sydvestre ende, de

högsta topparna på Vesegasvarre, Nuortavuovddevarre och Hattefjellet samt den punkt vid Storfjordens strand, där rågången mellan gårdarna n:r 51 Berg och n:r 52 Hatten stöter till densamma, Storfjorden till mynningen av Storfjordelven (Lvngselven, Signalelven), denna älv och Paraselven till den nedersta av de två sjöar, från vilka sistnämnda älv kommer, därifrån en rät linje till riksröset n:r 293 på Gapovarre samt riksgränsen till Goallaroaivve.

Högsta renantal: 500.

Lyngsäalen.

Gränser: Storfjorden från mynningen av Storfjordelven till Lyngenfjorden, denna fjord till landsvägen över Lyngseidet, denna väg till Kjoselvens krök, Kjoselven, Kjosen, Ulfsfjorden, Sörfjorden till en punkt på stranden under Skarvknausen en kilometer söder om gården Holmebugt, därifrån eu rät linje till Balgesvarres högsta topp, vidare gränsen mellan Sörfjords och Lyngens härader till Biellogaisses högsta topp, därifrån räta linjer till Davgelmkkes topp och övre ändan av rågången mellan gårdarna Sommersset och Mselen, nämnda rågång ned till Storfjordelven och denna älv till Storfjorden.

Högsta renantal: 350.

Rendalen.

Gränser: Lyngenf jorden norrut från landsvägen över Lyngseidet, Ulfsfjorden, Kjosen, Kjoselven till dess krök vid

heieste topper paa Vesegasvarre, Nuorttavuovddevarre og Hattefjellet samt Storfjordens strand ved eiendomsgraensen mellem g. nr. 51 Berg og g. nr. 52 Hatten, Storfjorden til mundingen av Storfjordelven (Lyngselven, Signalelven), denne elv og Paraselven til det nederste av de to vand, hvorfra Paraselven kommer, derfra en ret linje til riksros nr. 293 paa Gapovarre og riksgraensen til Goallaroaivve.

Heieste renantal: 500.

Lyngsäalen.

Grcenser: Storfjorden fra mundingen av Storfjordelven til Lyngenf jorden, denne fjord til landeveien over Lyngseidet, denne vei til Kjoselvens krok, Kjoselven, Kjosen, Ulfsfjorden, Serfjorden til et punkt paa stranden under Skarvknausen en kilometer sendenfor gaarden Holmebugt, derfra en ret linje til Balgesvarres heieste top, videre grmnsen mellem Sorfjord og Lyngen herreder til Biellogaisses heieste top, derfra rette linjer til Davgelaakkes top og evre ende av eiendomsgraensen mellem gaardene Sommersset og Mselen, denne grsense ned til Storfjordelven og denne elv til Storfjorden.

Heieste renantal: 350.

Rendalen.

Grcenser: Lyngenf jorden nordover fra landeveien over Lyngseidet, Ulfsfjorden, Kjosen, Kjoselven til dens krok ved oven-

ovannämnda landsväg och denna väg till Lyngenfjorden.

Högsta renantal: 150.

Laksélvdalen.

Gränser: Rågången mellan gårdarna Sommersset och Mselen från den punkt, där denna stöter till Storfjordelven, fram till dess ändpunkt, därifrån räta linjer till Davgelsekkes topp och Biellogaisses högsta topp, vidare gränsen mellan Sörfjords och Lyngens härader till Balgesvarres högsta topp, därifrån en rät linje till en punkt vid Sörfjordens strand under Skarvknausen en kilometer söder om gården Holmebugt, vidare Sörf jorden och Sjövasbotn, därifrån en rät linje till Laksvandets östra ända, nämnda sjö, Laksvandselven, Balsfjorden till Nordkjoselvens mynning, denna älv till dess krök mellan- gårdarna Elvekroknes och Övergaard, därifrån en rät linje till Balsfjordelvens källbäck vid Övergaard, denna bäck, Balsfjord el ven och Storfjordelven till rågången mellan Sommersset och Mselen.

Högsta renantal: 200.

Andersdalen.

Gränser: Gränsen mellan Balsfjords och Sörfjords härader från den punkt, där denna gräns skäres av en rät linje mellan Sjövasbotn och Laksvandets östra ända, fram till Björnskartinden, därifrån eu rät linje till Divrrevarrebsekkens utlopp i Björnskarelven, denna älv till en punkt rakt väster om gården Storslaatten, därifrån en rät linje till Ram fjordens nord-

nsevnte landevei og denne vei til Lyngenfj orden.

It fleste renantal: 150.

Laksélvdalen.

Grcenser: Eiendomsgrsensen niellera

gaardene Sommersset og Maelen fra Storfjordelven til dens endepunkt, derfra rette linjer til Davgelsekkes top og Biellogaisses hoieste top, videre grsensen niellera Sarf jord og Lyngen herreder til Balgesvarres hoieste top, derfra en ret linje til et punkt paa Sarf jordens strand under Skarvknausen en kilometer sondenforgaarden Holmebugt, videre Sorfjorden og Sjovasbötn, derfra en ret linje til Laksvandets ostre ende, dette vand, Laksvandselven, Balsfjorden til Nordkjoselvens munding, denne elv til kroken mellem gaardene Elvekroknes og Övergaard, derfra en ret linje til Balsfjordelvens tillop ved Övergaard, denne bsek, Balsfjordelven og Storfjordelven til eiendomsgrsensen mellem Sommersset og Maelen.

It meste renantal: 200.

Andersdalen.

Grcenser: Grsensen mellem Balsfjord og Sarf jord herreder fra det punkt, hvor denne grsense skjseres av en ret linje mellem Sjovasbotn og Laksvandets ostre ende, til Björnskartinden, derfra en ret linje til Divrrevarrebsekkens munding i Björnskarelven, denne elv til et punkt ret i vest for gaarden Storslaatten, derfra eu ret linje til Ramfjordens nord-

ligaste bukt, nämnda fjord, Balsfjorden till Laksvandselvens mynning, denna älv och Laksvandet samt den räta linjen mellan Laksvandets östra ända och Sjövasbotn fram till omförmälda häradsgräns.

Högsta renantal: 250.

Tromsdalen.

Gränser: Ulfsfjorden från Breivikelvens mynning, Grötsundet, Tromsösundet, Balsfjorden, Ramfjorden till dess nordligaste bukt, därifrån en rät linje till en punkt i Björnskarelven rakt väster om gården Storslaatten, nämnda älv och Breivikelven till Ulfsfjorden.

Högsta renantal: 500.

Tamok.

Gränser: Paraselven från den punkt, där denna skäres av en rät linje mellan toppen av Paras och Vasdalstindens högsta topp, fram till dess sammanflöde med Storfjordelven, denna älv till Balsfjordelvens mynning, sistnämnda älv och dess källbäck till Övergaard på Balsfjordeidet, därifrån en rät linje till Nordkjoselvens krok mellan Övergaard och Elvekroknes, nämnda älv till Tamokvandet och denna sjö till dess södra ända, därifrån en linje rakt i söder till Tamokelven, denna älv till Rostaelven, denna älv genom Lille Rostavand till Tverelvens mynning, sistnämnda älv till den punkt, där den skäres av en rät linje från Vasdalstindens högsta topp över högsta toppen på Gallagaibbe (fjället mellan Dopparcacca och översta delen av Tver-

ligste bugt, denne fjord, Balsfjorden til Laksvandselvens munding, denne elv og Laksvandet samt den rette linje niellera Laksvandets ostre ende og Sjovasbotn indtil ovennsevnte herredsgrsense.

Hsieste renantal: 250.

Tromsdalen.

Gränser: Ulfsfjorden fra Breivikelvens munding, G rotsundet, Tromsosundet, Balsfjorden, Ramfjorden til dennes nordligste bugt, derfra eu ret linje til et punkt ved Björnskarelven ret i vest for gaarden Storslaatten, denne elv og Breivikelven til Ulfsfjorden.

Hsieste renantal: 500.

Tamok.

Grcenser: Paraselven fra det punkt, hvor den skjseres av en ret linje mellem toppen av Paras og Vasdalstindens hoieste top, til dens sammenlop med Storfjordelven, denne elv til Balsfjordelvens munding, denne elv og dens tillop til Övergaard paa Balsfjordeidet, derfra en ret linje til kroken i Nordkjoselven mellem Övergaard og Elvekroknes, denne elv til Tamokvandet og dette vand til dets sondre ende, derfra en linje ret mot syd til Tamokelven, denne elv til Rostaelven, denne elv gjennem Lille Rostavand til Tverelvens munding, denne elv til det punkt, hvor den skjseres av en ret linje fra Vasdalstindens hoieste top over hoieste top paa Gallagaibbe (fjellet mellem Dopparcacca og Tverelvdalens överste del), videre denne rette

S

elvdalen), vidare denna räta linje till Vasdalstindens högsta topp och därifrån ovannämnda räta linje mellan denna topp och toppen av Paras i dess sträckning till Paraselven.

Högsta renantal: 150.

Dödesfjellet.

Gränser: Store Rostavand från riksgränsen till Rostaelvens utflöde, därifrån räta linjer till vattendelaren i Aslakcacca, högsta toppen (den trigonometriska punkten) på mellersta Likkavarre och södra ändan av det i 12 § b) omförmälda gärdet i Rostadalen, detta gärde till Rostaelven, denna älv genom Lille Rostavand till älvens sammanflöde med Divielven, denna älv till Skakterelvens mynning, denna älv och Cuolmnjavrre till sjöns sydöstra ända, därifrån en rät linje till riksröset n:r 285 samtriksgränsen till Store Rostavand.

Högsta renantal: 950.

Sarivoma.

Gränser: Sarivuomejokka från riksgränsen till Doarrojokkas (Multojokkas) mynning, sistnämnda älv till sträckningen för det i 12 § c) omförmälda gärde som svenska staten äger uppföra från Gaiecaluokta till Skakterklyftan, nämnda gärdes sträckning till Gaiccaluokta, denna vik, Altevandet, Astoj olika och Leinavarnlet till riksgränsen samt denna gräns till Sarivuomejokka.

Högsta renantal: 2,000.

linje til Vasdalstindens hoieste top og derfra o ve nn anm te rette linje mellem denne top og toppen av Paras indtil Paraselven.

Hoieste renantal: 150.

Dödesfjellet.

Grcenser: Store Rostavand fra riksgrsensen til Rostaelvens utlop, derfra rette linjer til vandskillet i Aslakcacca, hoieste top (det trigonometriske punkt) paa midtre Likkavarre og söndra ende av det i § 12 litr. b omhandlede gjserde i Rostadalen, dette gjaerde til Rostaelven, denne elv gjennem Lille Rosta vand til elvens sammenlop med Divielven, denne elv til Skakterelvens munding, denne elv og Cuolmajavrre til vandets sydostre ende, derfra en ret linje til riksros nr. 285 og riksgrsensen til Store Rostavand.

Hoieste renantal: 950.

Sarivoma.

Grcenser: Sarivuomejokka fra riksgraensen til Doarrojokkas (Multojokkas) munding, denne elv til linjen for det i § 12 litr. c omhandlede gjaerde, som den svenske stat har adgang til åt opfore fra Gaiccaluokta til Skakterkloften, denne gjserdelinje til Gaiccaluokta, denne bugt, Altevandet, Astojokka og Leinavandet til riksgrsensen samt riksgraansen til Sarivuomejokka.

Håle ste renantal: 2 000.

14 Anavasdalen.

Vårtiden räknas i fråga om detta distrikt till och med den 23 juni.

Gränser: En rät linje från riksröset

n:r 285 till Öuolmajavrres sydöstra ända, denna sjö och Skakterelven till dess utlopp i Divielven, denna älv till Kuelvens mynning, denna älv till Langfjelltindens topp, därifrån räta linjer till Öoardaj avrres södra ända, Gsevletgaisses (Maddanipas) högsta topp, den lilla sjö omkring tre kilometer väster om Anavandene, från vilken en bäck mot nordost nedrinner i Maddajokka, och Gaibajavrres (Gaibbejavrres) norra ända, vidare denna sjö, Gaibajokka(Gaibbejokka) och Vuomajavrre (Vuobmasjavrre) till dess östra ända, därifrån en rät linje till Doarrojokkas (Multojokkas) översta källsjö, vidare Doarro jokka till dess sammanflöde med Sarivuomejokka, denna älv till riksgränsen samt riksgränsen till riksröset n:r 285.

Högsta renantal: 3,000.

Dessutom må de renar, som anmälts till sommardistriktet Dividalen men icke till vårdistriktet Anavasdalen, införas i sistnämnda distrikt från och med den 15 juni.

Alappen.

Vårtiden räknas i fråga om detta distrikt till och med den 23 juni.

Gränser: Divielven från Kuelvens

mynning till dess sammanflöde med Rostaelven, vidare Maalselven till Kir-

Anavasdalen.

Vaartiden regnes for dette distrikts vedkommende til og med 23 juni.

Gränser: En ret linje fra riksros

nr. 285 til Cuolmajavrres sydostre ende, dette vand og Skakterelven til dens utlop i Divielven, denne elv til Kuelvens munding, denne elv til Langfjelltindens top, derfra rette linjer til Coardajavrres sondre ende, Gsevletgaisses (Maddanipas) hoieste top, det lille vand omkring tre kilometer vestenfor Anavandene, hvorfra en bark länder mot nordost ned til Maddajokka, og Gaibaj avrres (Gaibbejavrres) nordre ende, videre dette vand, Gaibajokka (Gaibbejokka) og Vuomajavrre (Vuobmasjavrre) til dets ostre ende, derfra en ret linje til Doarrojokkas (Multojokkas) överste kildesjo, videre Doarrojokka til dens sammenlop med Sarivuomejokka, denne elv til riksgrmnsen og riksgrsensen til riksros nr. 285.

Hoieste renantal: 3000.

Desuten kan de ren, som er anmeldt til sommerdistriktet Dividalen, men ikke til vaardistriktet Anavasdalen, komme ind i sidstnasvnte distrikt fra og med 15 juni.

Alappen.

Vaartiden regnes for dette distrikts vedkommende til og med 23 juni.

Grcenser: Divielven fra Kuelvens

munding til dens sammenlop med Rostaelven, videre Maalselven til Kirkes-

keselvens mynning, denna älv och dess tillflöde från passet mellan Gaevletgaisse (Maddanipa) och Kirkestinden fram till samma tillflödes källa, därifrån räta linjer till Gmvletgaisses högsta topp, Coardajavrres södra ända och Langfjelltindens topp samt vidare Kuelven till dess utlopp i Divielven.

Högsta renantal: 450.

Kistefjellet.

Vårtiden räknas i fråga om detta distrikt till och med den 23 juni.

Gränser: Doarrojokka (Multojokka)

från den punkt, där denna älv skäres av det i 12 § c) omförmälda gärde, fram till dess översta källsjö, därifrån en rät linje till Vuomajavrres östra ända, denna sjö, Gaibajokka och Gaibajavrre till dess norra ända, därifrån räta linjer till den lilla sjö omkring tre kilometer väster om Anavandene, från vilken en bäck mot nordost nedrinner i Maddajokka, till Gasvletgaisses (Maddanipas) högsta topp • och till källan för Kirkeselvens tillflöde från passet mellan nämnda fjälltopp och Kirkestinden, därifrån räta linjer till Jiednjaskuppejavrre Njirpicokkas topp och Fonnelvens källa, denna älv till dess utflöde i Paavemoelven, denna älv till Malmelvens mynning, denna älv till dess källa, därifrån räta linjer till Bangklettens (Duolljegaisses) högsta topp (Bangsbotten), samma fjälls sydligaste topp och skärningspunkten mellan Skindskarelven och

elvens munding, denne elv og dens tillop til utspringet i skaret mellem Gsevletgaisse (Maddanipa) og Kirkestinden, derfra rette linjer til Gasvletgaisses hoieste top, Coardajavrres son dre ende og Langfjelltindens top samt videre Kuelven til dens utlop i Divielven.

Hoieste renantal: 450.

Kistefjellet.

Vaartiden regnes for dette distrikts vedkommende til og med 23 juni.

Gränser: Doarrojokka (Multojokka)

fra det punkt, hvor denne elv skjseres av det i § 12 litr. c omhandlede gjasrde, frem til dens överste kildesjo, derfra en ret linje til Vuomajavrres ostre ende, dette vand, Gaibajokka og Gaibajavrre til dettes nordre ende, derfra rette linjer til det lille vand omkring tre kilometer vestenfor Anavandene, hvorfra en baek rinder mot nordost ned til Maddajokka, til Gaevletgaisses (Maddanipas) hoieste top og til utspringet av Kirkeselvens tillop i skaret mellem nasvnte fjelltop og Kirkestinden, derfra rette linjer til Jiednjaskuppejavrre, Njirpicokkas top og Fonnelvens utspring, denne elv til dens utlop i Paavemoelven, denne elv til Malmelvens munding, denne elv til dens utspring, derfra rette linjer til Bangklettens (Duolljegaisses) hoieste top (Bangsbotten), dette fjells sydligste top og skjaeringspunktet mellem Skindskarelven og skoggramsen, videre naevnte elv

skogsgränsen, vidare nämnda älv och Straumsli-Tverelven till dess utlopp i Barduelven, denna elv, Altevandet och Gaiccaluokta samt sträckningen för ovannämnda gärde fram till Doarrojokka.

Högsta renantal: 500.

Dessutom må de renar, som anmälts till sommardistriktet Altevand men icke till vårdistriktet Kistefjellet, införas i sistnämnda distrikt från och med den 15 juni.

Istinderne.

Vårtiden räknas i fråga om detta distrikt till och med den 23 juni.

Gränser: Kirkeselvens tillflöde från

passet mellan Gsevletgaisse (Maddanipa) och Kirkestinden fram till Kirkeselven, denna älv till dess utflöde i Maalselven, denna älv till Barduelvens mynning, denna älv till Straumsli-Tverelvens mynning, denna älv till Skindskarelvens mynning, denna älv till skogsgränsen, därifrån räta linjer till Bangklettens (Duolljegaisses) sydligaste topp, samma fjälls högsta topp (Bangsbotten) och Malmelvens källa, denna älv till dess utflöde i Paavemoelven, denna älv till Fonnelvens mynning, denna älv till dess källa, därifrån räta linjer till Njirpicokkas topp, Jiednjaskuppejavrre och källan för Kirkeselvens tillflöde från passet mellan Garvletgaisse och Kirkestinden.

Högsta renantal: 800.

og Straumsli-Tverelven til dens utlop i Barduelven, denne elv, Altevandet og Gaiccaluokta samt linjen for ovennsevnte gjmrde from til Doarrojokka.

Heieste renantal: 500.

Desuten kan de ren, som er anmeldt til sommerdistriktet Altevand, men ikke til vaardistriktet Kistefjellet, kom me ind i sidstnmvnte distrikt fra og med 15 juni.

Istinderne.

Vaartiden regnes for dette distrikts vedkommende til og med 23 juni.

Grcenser: Kirkeselvens tillop fra skaret niellera Garvletgaisse (Maddanipa) og Kirkestinden indtil Kirkeselven, denne elv til dens utlop i Maalselven, denne elv til Barduelvens munding, denne elv til Straumsli-Tverelvens munding, denne elv til Skindskarelvens munding, denne elv til skoggramsen, derfra rette linjer til Bangklettens (Duolljegaisses) sydligste top, samme fjells hoieste top (Bangsbotten) og Malmelvens utspring, denne elv til dens utlop i Paavemoelven, denne elv til Fonnelvens munding, denne elv til dens utspring, derfra rette linjer til Njirpicokkas top, Jiednjaskuppejavrre og utspringet av Kirkeselvens tillop i skaret mellem Gasvletgaisse og Kirkestinden.

Heieste renantal: 800.

17 Hjerttinden.

Gränser: Barduelven från Kobbrygelvens : (Saterelvens) mynning till dess sammanflöde med Maalselven, denna älv till Andselvens mynning, denna älv och Andsvandet till dess västra ända, landsvägen till gården Söder]i och vidare den bäck, som rinner förbi samma gård, fram till Tömmerelven, denna älv, Beisvandet, Reisenfj ord en till Sköelvens mynning, sagda älv och Skövandet, därifrån Salangseidets lägsta sträckning till Rörelvens sammanflöde med Grönlielven, sistnämnda älv, Rörvandet (Böyrbakvatnet), Löksebotnelven, Löksefjorden, Salangen och Sagfj orden till Salangselvens mynning, denna älv genom Nedrevandet och Övrevandet till gården Brandvoll, vidare landsvägen till bron över Kobbrygelven i närheten av gården Lian och denna älv till dess sammanflöde med Barduelven.

Högsta renantal: 800.

Jevnavandet.

Gränser: Leinavandet från riksgränsen till Astoj okka, denna älv och Altevandet till mynningen av den bäck, som flyter genom dalen mellan Salvasskarfjellet och Kofjellet, nämnda bäck till skogsgränsen, sagda gräns till riksröset n:r 275 och riksgränsen till Leinavandet.

Högsta renantal: 900.

Liveltsharet.

Gränser: Sördalselven från Tverelvens mynning väster om gården Tonset till dess sammanflöde med Barduelven, denna

3—180090

- Hjerttinden.

Gränser: Barduelven fra Kohbrygelvens (Saterelvens) munding til sammenlopet med Maalselven, denne elv til Andselvens munding, denne elv og Andsvandet til dettes vestre ende, landeveien til gaarden Säteri i og videre den back, som rinder förbi navnte gaard, frem til Tömmerelven, denne elv, Reisvandet, Reisenfj orden til Sköelvens munding, denne elv og Skövandet, derfra Salangseidets laveste sänkning til Rorelvens sammenlop med Grönlielven, denne elv, Rörvandet (Royrbakvatnet), Loksebotnelven, Loksefjorden, Salangen og Sagfj orden til Salangselvens munding, denne elv gjennem Nedrevandet og Gvrevandet til gaarden Brandvoll, videre landeveien til broen over Kobbrygelven i närheten av gaarden Lian og denne elv til dens sammenlop med Barduelven.

llmeste renantal: 800.

Jevnavandet.

Gränser: Leinavandet fra riksgränsen til Astoj okka, denne elv og Altevandet til mundingen av den bak, som rinder gjennem dalen mellem Salvasskarfjellet og Kofjellet, denne balk til skoggransen, denne skoggranse til riksros nr. 275 og riksgränsen til Leinavandet.

llmeste renantal: 900.

Liveltsharet.

Gränser: Sördalselven fra Tverelvens munding vestenfor gaarden Tonset til dens sammenlop med Barduelven, denne

älv till Kobbrygelvens mynning, denna älv till bron i närheten av gården Lian, vidare landsvägen till gården Brandvoll, därifrån Salangselven till mynningen av Budalselven, denna älv till mynningen av Doggejolika, denna älv till vattendelaren vid dess källa samt därifrån räta linjer till Sneliasttens högsta topp, Melhusklettens högsta topp och Tverelvens utlopp i Sördalselven.

Högsta renantal: 400.

Snörlien.

Gränser: Salangselven från gården

Nordre Lund genom Övrevandet och Nedrevandet till Sagfjorden, denna fjord till Sagelvens mynning, vidare den nya landsvägen över Lavangseidet till Aa vid Lavangen, denna fjord till Spanselvens mynning, denna älv till Bakdalsbaekkens mynning, denna bäck till Trosens sydöstligaste topp (liöjdsiffran 837 på kartbladet Salangen) och därifrån eu rät linje till Salangselven vid gården Nordre Lund.

Högsta renantal: 550.

Stormyrbotn.

Gränser: Riksgränsen från riksröset n:r 268 till fjällbranterna på Stordalens västra sida, dessa branter till Röddalselven omkring en kilometer ovanför dess mynning, denna älv till dess utflöde i Stordalselven, denna älv till dess sammanflöde med Budalselven, vidare Salangselven till gården Nordre Lund, därifrån en rät linje till Trosens sydöstligaste

elv til Kobbrygelvens munding, denne elv til broen i nserheten av gaarden Lian, videre landeveien til gaarden Brandvoll, derfra Salangselven til Budalselvens munding, denne elv til Doggej okkas munding, denne elv til vandskillet ved elvens utspring samt derfra rette linjer til Sneliasttens hoieste top, Melhusklettens hoieste top og Tverelvens munding i Sordalselven.

Haieste renantal: 400.

Snarlien.

Gränser: Salangselven fra gaarden

Nordre Lund gjennem Övrevandet og Nedrevandet til Sagfjorden, denne fjord til Sagelvens munding, videre den nye landevei over Lavangseidet til Aa ved Lavangen, denne fjord til Spanselvens munding, denne elv til Bakdalsbaskkéns munding, denne både til Trosens sydostligs te top (hoidepunkt 837 paa kartbladet Salangen) og derfra en ret linje til Salangselven ved gaarden Nordre Lund.

Hoieste renantal: 550.

Stormyrbotn.

Grcenser: Riksgraensen fra riks ros nr. 268 til stupene paa vestsiden av Stordalen, disse stup til Roddalselven ca. en kilometer ovenfor dens munding, denne elv til dens utlop i Stordalselven, denne elv til dens sammenlop med Budalselven, videre Salangselven til gaarden Nordi’e Lund, derfra en ret linje til Trosens svdostligste top (hoidepunkt

topp (höjdpunkten 837 på kartbladet Salangen), vidare Bakdalsbmkken till dess utflöde i Spanselven, denna älv till Middagselvens (Jalgisaiddebmkkens) mynning, denna älv till vattendelaren på Fjordbotneidet, vidare den bäck som nedrinner i Gratangsbotn, denna senare till Storelvens mynning, denna älv och Mellemvaselven till Storvandet (Övrevand), denna sjö till dess sydöstra bukt, därifrån en rät linje till en punkt på gränsen mellan Nordlands och Troms fylken belägen två kilometer väster om Rocmes topp samt nämnda fylkesgräns till riksröset n:r 268.

Högsta renantal: 300.

Gratangen.

Gränser: Den bäck, som från Fjordbotneidet nedrinner i Gratangsbotn, från bäckens mynning till vattendelaren på Fjordbotneidet, vidare Middagselven till dess utflöde i Spanselven, denna älv till dess utflöde i Lavangen, denna fjord, Astafjorden, Gratangen och Gratangsbotn till mynningen av ovannämnda bäck från Fjordbotneidet.

Högsta renantal: 400.

Harj ang eu.

Gränser: Gränsen mellan Nordlands och Troms fylken från riksröset n:r 268 till eu punkt belägen en kilometer öster om Graesvatnets östra strand, därifrån en rät linje till Bukkefjellets högsta topp (1,146), en linje rakt i söder tvärs över Bukkedalen till fjällstupet på da-

837 paa kartbladet Salangen), videre Bakdalsbmkken til dens munding i Spanselven, denne el v til Middagselvens (Jalggisaiddebfekkens) munding, denne elv til vandskillet paa Fjordbotneidet, videre baekken ned til Gratangsbotn, denne fjordbotn til Storelvens munding, denne elv og Mellemvaselven til Storvandet (Ovrevand), dette vand til dets sydostre bugt, derfra en ret linje til et punkt i greensen mellem Nordland og Troms fylker, beliggende to kilometer vest for Rocmes top, og naevnte fylkesgnense til riksros nr. 268.

Heieste renantal: 300.

Gratangen.

Gränser: Blek ken, som fra Fjordbotneidet länder ned til Gratangsbotn, fra dens munding til vandskillet paa Fjordbotneidet, videre Middagselven til dens munding i Spanselven, denne elv til dens munding i Lavangen, denne fjord, Astafjorden, Gratangen og Gratangsbotn til mundingen av ovenmevnte bäsk fra Fjordbotneidet.

H(fleste renantal: 400.

Harjangen.

Gränser: Gramsen mellem Nordland og Troms fylker fra riksros nr. 268 til et punkt beliggende en kilometer ostenfor Gnesvatnets ostre strand, derfra en ret linje til Bukkefjellets hoieste top (1 146), en linje ret mot syd tvers over Bukkedalen til fjellstupet paa dalens

lens södra sida, fjällstupet väster- och söderut förbi Storebalaks topp (763) till Lillebalaks topp (572), därifrån en rät linje över sydvästra ändan av Nedre Jern vand till Haugfjellets stup, därifrån detta fjällstup mot väster samt Stora Haugfjellets och Raubergets stup mot väster oöh söder och vidare Trangdalsfjellets västra, södra och östra stup fram till den strax i nordväst om Norddalsbron belägna sjön (433), därifrån en rät linje till norra ändan av den mellan Björnefjells station och Björnefjellet belägna sjön (464), denna sjö till dess sydöstra ända, vidare en rät linje till den punkt på riksgränsen, där denna skäres av den bäck som från väster infaller i Vassijaure, samt riksgränsen till riksröset n:r 268.

Högsta renantal: 300.

B. För sommartiden, vilken, där ej annat särskilt stadgas, räknas från och med den 15 juni till och med den 30 september (sommardistrikt).

Nordn esset.

Gränser: En rät linje från riksröset n:r 302 till Mandalselvens översta källsjö, därifrån nämnda älv till det ställe, där den skäres av gränsen för det sammanhängande vegetationsfria området (impedimentområdet) omkring Mandalen, sagda gräns i dess sträckning på västra sidan av Mandalen till Kjerringdalselven, sistnämnda älv och Mandalselven till dess utlopp i Kaafjorden, vidare

son dre side, fjellstupet vest- og sydover förbi Storebalaks top (763) til Lillebalaks top (572), derfra en ret linje over Nedre Jernvands sydvestre ende til Haugfjellets stup, derfra dette fjellstup mot vest og Store Haugfjellets og Raubergets stup mot vest og syd og videre Trangdalsfjellets vestre, sondre og ostre stup frem til vandet (433) straks nordvest for Norddalsbroen, derfra en ret linje til nordre ende av vandet (464) mellem Bjornefjell station og Björnefjellet, dette vand til dets sydostre ende, videre en ret linje til det punkt paa riksgrsensen, hvor denne skjseres av den bak, som fra vest rinder ut i Vassijaure, samt riksgrsensen til riksros nr. 268.

Ileieste renantal: 300.

B. For sommertiden, som, hvor ikke andet angives, regnes fra og med 15 juni til og med 30 september (so mm er distrikter).

Nordnesset.

Grcenser: Fn ret linje fra riksros nr. 302 til Mandalselvens överste kildesjo, derfra nsevnte elv til det sted, hvor den skjseres av gi’sensen for det sammenhaengendevegetationsfrie omraade (impedimentomraadet) omkring Mandalen, nsevnte grsense paa vestsiden av Mandalen indtil Kjerringdalselven, sidstnsevnte elv og Mandalselven indtil utlopet i Kaaf jorden, videre denne fjord og Lyngenfjorden til Ski-

denna fjord och Lyngenfjorden till Skibotnelvens mynning, nämnda älv och Galggojavrre till denna sjös södra ända, därifrån en linje rakt i söder till riksgränsen samt riksgränsen till riksröset n:r 302.

Högsta renantal: 2,600.

Falsnesfjellet.

Gränser: En linje rakt mot norr från riksgränsen till Galggojavrres södra ända, denna sjö och Skibotnelven till dess utflöde i Lyngenf jorden, denna fjord och Storfjorden till rågången mellan gårdarna n:r 51 Berg och n:r 52 Hatten, därifrån räta linjer till högsta topparna på Hattefjellet, Nuorttavuovddevärre och Vesegasvarre, till Lavkkajavrres sydvästra ända och vidare till högsta topparna på Reppovarre och Salorassa samt över Goallaroaivves topp till riksgränsen och vidare denna gräns till ovannämnda punkt rakt söder om Galggojavrres södra ända.

Högsta renantal: 900.

M arbus fj diet.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet Markusfjellet.

Högsta renantal: 1,600.

Lyngsdalen.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet Lyngsdalen.

Högsta renantal: 1,200.

Rendalen.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet Rendalen.

Högsta renantal: 550.

botnelvens munding, denne elv og Galggojavrre til dette vands sondre ende, derfra en linje ret mot syd til riksgraensen og riksgrasnsen til riksros nr. 302.

Hoieste renantal: 2 600.

Falsnesfjellet.

Gränser: En linje ret mot nord fra riksgrsensen til Galggojavrres son dre ende, dette vand og Skibotnelven til dens munding i Lyngenf jorden, denne fjord og Storfjorden til eiendomsgraensen mellem g. nr. 51 Berg og g. nr. 52 Hatten, derfra rette linjer til de hoieste topper paa Hattefjellet, Nuorttavuovddevarre og Vesegasvarre, til Lavkkajavrres sydvestre ende og videre til de hoieste topper paa Reppovarre og Salorassa samt over Goallaroaiwes top til riksgrasnsen og riksgraensen til ovennaevnte punkt ret

syd for Galggojavrres son dre ende.

Hoieste renantal: 900.

Markusfjellet.

Grcenser: Samme gramse!' som for

vaardistriktet Markusfjellet.

Hoieste renantal: 1 600.

Lyngsdalen.

Grcenser: Samme graenser som for

vaai'distriktet Lyngsdalen.

Hoieste renantal: 1 200.

Rendalen.

Grcenser: Samme graenser som for

vaardistriktet Rendalen.

Hoieste renantal: 550.

22 Lakselvdalen.

Gränser: S^mma gränser som för vårdistriktet Lakselvdalen.

Högsta renantal: 1,050.

Stormheimen.

Gränser: Sjövasbotn, Sörfjorden och Ulfsfjorden till Breivikelvens mynning, denna älv och Björnskarelven till Divrrevarrebmkkens mynning, därifrån en rät linje till Björnskartinden, vidare gränsen mellan Sörfjords och Balsfjords härader till den punkt, där denna gräns skäres av en rät linje mellan Laksvandets östra ända och Sjövasbotn, samt nämnda linje till Sjövasbotn.

Högsta renantal: 650.

Andersdalen.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet Andersdalen.

Högsta renantal: 1,000.

Tromsdalen.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet Tromsdalen.

Högsta renantal: 1,800.

Rosta.

Gränser: Eu rät linje från riksröset n:r 293 på Gapovgrre till den nedersta av de två sjöar, från vilka Paraselven kommer, nämnda älv till den punkt, där den skäres av en rät linje mellan toppen av Paras och Vasdalstindens högsta topp, denna linje till sistnämnda fjälltopp, därifrån en rät linje över Gallagaibbes högsta topp till Tverelven,

Lakselvdalen.

Gränser: Samme gram ser som for

vaardistriktet Lakselvdalen.

Heieste renantal: 1 050.

Stormheimen.

Gränser: Sjövasbotn, Sorfjorden og Ulfsf jorden til Breivikelvens munding, denne elv og Björnskarelven til Divrrevarrebaekkens munding, derfra en ret linje til Björnskartinden, videre graensen mellem Sorfjord og Balsfjord herreder til det punkt, hvor denne gramse skjaeres av eu ret linje mellem Laksvandets ostre ende og Sjövasbotn, samt denne linje til Sjövasbotn.

Heieste renantal: 650.

Andersdalen.

Gramser: Samme gränser som for

vaardistriktet Andersdalen.

Hoieste renantal: 1 000.

Tromsdalen.

Gränser: Samme gränser som for

vaardistriktet Tromsdalen.

Hoieste renantal: 1 800.

Rosta.

Gränser: En ret linje fra riksros nr. 293 paa Gapovarre til det nederste av de to vand, livorfra Paraselven kommer, denne elv til det punkt, hvor den skjaeres av eu ret linje mellem toppen av Paras og Vasdalstindens hoieste top, denne linje til sidstnaevnte top, derfra en ret linje over Gallagaibbes hoieste top til Tverelven, denne elv til dens munding i

denna älv till dess utflöde i Rostaelven, denna älv till det i 12 § b) omförmälda gärdet i Rostadalen, nämnda gärde till dess södra ända, därifrån räta linjer till högsta toppen (den trigonometriska punkten) på mellersta Likkavarre, vattendelaren i Aslakcacca och Rostaelvens utflöde ur Store Rostavand, denna sjö till riksgränsen och denna gräns till riksröset n:r 293.

Distriktet skall tillsammans med trakten Peldsa utgöra ett gemensamt betesområde. Betet har beräknats förslå, i distriktet till 1,600 renar och i Peldsa till 400 renar, i följd varav sammanlagda högsta renantalet för det gemensamma området _ utgör 2,000.

Tamok.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet Tamok.

Högsta renantal: 1,500.

Marknes.

Gränser: Tamokvandet, Nordkjoselven till dess utflöde i Nordkjosen, Nordkjosen och Balsfjorden till Höleelvens mynning, vidare denna älv och Storvandet till sjöns södra ända och därifrån en rät linje till Lillevandets norra ända, degna sjö och bäcken, som därifrån rinner till Svensborgelven, denna älv, Fjeldfröskvandet till dess östligaste bukt eu kilometer söder om gården Österli, lägsta sträckningen i Österliskaret till Skarbaekkens utflöde i Tamokälveu, denna älv till en punkt rakt söder om Tamokvan-

Rostaelven, denne elv til det i § 12 litr. b omhandlede gjaerde i Rostadalen, dette gjaerde til dets sondre ende, derfra rette linjer til lioieste top (det trigonometriske punkt) paa midtre Likkavarre, vandskillet i Aslakcacca og Rostaelvens utlep av Store Rostavand, dette vand til riksgraensen og riksgraensen til riksros nr. 293.

Distriktet utgjor i förbindelse med trakten Peldsa et faelles beiteomraade. Renbeitedistriktet er beregnet åt kunne yde beite til 1 600 ren og den svenske trakt Peldsa til 400 ren, hvorfor det samlede hmeste renantal for det faelles omraade er 2 000.

Tamok.

Grcenser: Samme gränser som for

vaardistriktet Tamok.

Ilmeste renantal: 1 500.

Marknes.

Grcenser: Tamokvandet, Nordkjos-

elven til dens utlep i Nordkjosen, Nordkjosen og Balsfjorden indtil Holeelvens munding, videre denne elv og Storvandet til dettes sondre ende og derfra en ret linje til Lillevandets nordre ende, dette vand og baekken, som derfra rinder ut i Svensborgelven, denne elv, Fjeldfroskvandet til dets ostligste bugt en kilometer sondenfor gaarden 0sterli, laveste saenkning i 0sterliskaret til Skarbaekkens utlop i Tamokelven, denne elv til et punkt ret i syd for Tamokvandets sondre

dets södra ända och därifrån en rät linje till Tamokvandets södra ända.

Högsta renantal: 600.

Dödesfjellet.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet Dödesfjellet.

Distriktet skall tillsammans med trakten norra Salmijärvi utgöra ett gemensamt betesområde. Betet har beräknats förslå, i distriktet till 2,500 renar och i norra Salmijärvi till 300 renar, i följd varav sammanlagda högsta renantalet för det gemensamma området utgör 2,800.

Divldalen.

Sommartiden räknas i fråga om detta distrikt från och med den 24 juni.

Gränser: en rät linje från riksröset n:r 285 till Cuolmajavrres sydöstra ända, denna sjö och Skakterelven till dess utlopp i Divielven, denna älv till dess sainmanflöde med Rostaelven, vidare Maalselven till Kirkeselvens mynning, denna älv och dess tillflöde från passet mellan Gmvletgaisse (Maddanipa) och Kirkestinden fram till samma tillflödes källa, därifrån räta linjer till Grnvletgaisses högsta topp, den lilla sjö omkring tre kilometer väster om Anavandene, från vilken en bäck mot nordost nedrinner i Maddaj olika, och Gaibajavrres norra ända, vidare denna sjö, Gaibajokka och Vuomajavrre till dess östra ända, därifrån en rät linje till Doarrojokkas (Multojokkas) översta källsjö, vidare Doarrojokka till dess sam-

ende og derfra eu rot linje til Tamokvandets sondre ende.

Hsieste renantal: 600.

Dödesfjellet.

Gränser: Samme gränser som for

vaardistriktet Dödesfjellet.

Distriktet utgjor i förbindelse med trakten Norra Salmijärvi et fädles beiteomraade. Renbeitedistriktet er beregnet åt kunne yde beite til 2 500 ren og den svenske trakt Norra 'Salmijärvi til 300 ren, hvorfor det samlede Jwieste renantal for det faelles omraade er 2 800.

Divldalen.

Sommertiden regnes for dette distrikts vedkommende fra og med 24 juni.

Grcenser: En ret linje fra riksros nr. 285 til Cuolmajavrres sydostre ende, dette vand og Skakterelven til dens utlop i Divielven, denne elv til dens sammenlop med Bostaelven, vide re Maalselven til Kirkeselvens munding, denne elv og dens tillop til utspringet i skaret mellem Gmvletgaisse (Maddanipa) og Kirkestinden, derfra rette linjer til Gmvletgaisses hmeste top, det lille vand omkring tre kilometer vestenfor Anavandene, hvorfra en blek länder mot nordost ned til Maddajokka, og Gaibajavrres nordre ende, videre dette vand, Gaibajokka og Vuomajavrre til dets ostre ende, derfra en ret linje til Doarrojokkas (Multojokkas) överste kildesjo, videre Doarrojokka til dens sammenlop med Sarivuomejokka, denne elv til riks-

manflöde med Sarivuomejolika, denna älv till riksgränsen samt riksgränsen till riksröset n:r 285.

Distriktet skall tillsammans med trakten södra Salmijärvi utgöra ett gemensamt betesområde. Betet har beräknats förslå, i distriktet till 5,200 renar och i södra Salmijärvi till 300 renar, i följd varav sammanlagda högsta renantalet för det gemensamma området utgör 5,500.

Altevand.

Sommartiden räknas i fråga om detta distrikt från och med den 24 juni.

Gränser: Doarrojokka (Multojokka) från den punkt, där denna älv skäres av det i 12 § c) omförmälda gärde, fram till dess översta källsjö, därifrån en rät linje till Yuomajavrres östra ända, denna sjö, Gaibajokka och Gaibajavrre till dess norra ända, därifrån räta linjer till den lilla sjö omkring tre kilometer väster om Anavandene, från vilken en bäck mot nordost nedrinner i Maddajokka, till Gaevletgaisses (Maddanipas) högsta topp och till källan för Kirkeselvens tillflöde från passet mellan nämnda fjälltopp och Kirkestinden, vidare detta tillflöde fram till Kirkeselven, denna älv fram till dess utflöde i Maalselven, denna älv till Barduelvens mynning, denna älv, Altevandet och Gaiccaluokta samt sträckningen för ovannämnda gärde fram till Doarrojokka.

Högsta renantal: 4,200.

4—lsaono

graensen og riksgraensen til riksras nr. 285.

Distriktet utgjor i förbindelse med trakten Södra Salmijärvi et faelles beiteomraade. Renbeitedistriktet er beregnet åt kunne yde beite for 5 200 ren og den svenske trakt Södra Salmijärvi till 300 ren, hvorfor det samlede heieste renantal for det faelles omraade er 5 500.

Altevand.

Sommertiden regnes for dette distrikts vedkommende fra og med 24 juni.

Gränser: Doarrojokka (Multojokka)

fra det punkt, hvor denne elv skjaeres av det i § 12 litr. c omhandlede gjaerde, frem til dens överste kildesjo, derfra eu ret linje til Yuomajavrres ostre ende, dette vand, Gaibajokka og Gaibajavrre til dettes nordre ende, derfra rette linjer til det lille vand omkring tre kilometer vestenfor Anavandene, hvorfra en bäsk länder mot nordost ned til Maddajokka, til Gasvletgaisses (Maddanipas) heieste top og til utspringet av Kirkeselvens tillop i skåret mellem naevnte fjelltop og Kirkestinden, videre dette tillop indtil Kirkeselven, denne elv til dens utlop i Maalselven, denne elv til Barduelvens munding, denne elv, Altevandet og Gaiccaluokta samt linjen for ovennaevnte gjserde frem til Doarrojokka.

Heieste renantal: 4 200.

26 Hjerttinden.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet Hjerttinden.

Högsta renantal: 1,300.

Salvasskaret.

Gränser: Leinavandet från riksgränsen till Astoj olika, denna älv, Altevandet och Barduelven till dess sammanflöde med Sördalselven, denna älv till riksröset n:r 272 och riksgränsen till Leinavandet.

Distriktet skall tillsammans med trakten Tometräsk utgöra ett gemensamt betesområde. Betet har beräknats förslå, i distriktet till 3,900 renar och i Torneträsk till 2,500 renar, i följd varav sammanlagda högsta renantalet för det gemensamma området utgör 6,400.

Liveltskaret.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet Liveltskaret.

Högsta renantal: 400.

Snörken.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet Snörken.

Högsta renantal: 550.

Stor dalen.

Gränser: Sördalselven från riksröset n:r 272 till Tverelvens mynning väster om gården Tonset, därifrån räta linjer till högsta topparna av Melhuskletten och Snehaetten samt till vattendelaren vid Doggejokkas källa, denna älv till dess sammanflöde med Budalselven, denna älv till dess sammanflöde med

Hjerttinden.

Grcenser: Samme gränser som for

vaardistriktet Hjerttinden.

H(fleste renantal: 1 300.

Salvasskaret.

Grcenser: Leinavandet fra riksgraensen til Astoj olika, denne elv, Altevandet og Barduelven til dens sammenlop med Sördalselven, denne elv til riksros nr. 272 og riksgraensen til Leinavandet.

Distriktet utgjor i förbindelse med

trakten Torneträsk et faelles beiteom-

raade. Benbeitedistriktet er beregnet åt kunne yde beite til 3 900 ren og den svenske trakt Torneträsk til 2 500 ren, hvorfor det samlede heieste renantal for det faelles omraade er 6 400.

Liveltskaret.

Grcenser: Samme graenser som for

vaardistriktet Liveltskaret.

Hoieste renantal: 400.

Snörken.

Grcenser: Samme graenser som for

vaardistriktet Snörken.

Heieste renantal: 550.

Stordalen.

Grcenser: Sördalselven fra riksros nr. 272 til Tverelvens munding vestenfor gaarden Tonset, derfra rette linjer til de hoieste topper paa Melhuskletten og Snehaetten samt til vandskillet ved Doggejokkas utspring, denne elv til sammenlopet med Budalselven, denne elv til dens sammenlop med Stordals-

27 Stordalselven, vidare Salangselven till gården Nordre Lund, därifrån en rät linje till Trosens sydöstligaste topp (höjdpunkten 837 på kartbladet Salangen), vidare Bakdalsbsekken till dess utflöde i Spanselven, denna älv till Middagselvens mynning, denna älv till vattendelaren på Fj ordbotneidet, vidare den bäck som nedrinner i Gratangsbotn, denna senare till Storelvens mynning, denna älv och Mellemvaselven till Storvandet (Ovrevand), denna sjö till dess sydöstra bukt, därifrån en rät linje till eu punkt på gränsen mellan Nordlands och .Troms fylken, belägen två kilometer väster om Roemes topp, vidare räta linjer till Örnfjellets högsta topp (676), över Lseigasvatnet till utloppet för den tjärn, som ligger omedelbart öster om nämnda sjö, och till en punkt på omförmälda fylkesgräns, belägen en kilometer väster om Graasvatnets västra strand, vidare fylkesgränsen till eu punkt, belägen en kilometer öster om Grsesvatnets östra strand, därifrån en rät linje till Bukkefjellets högsta topp (1,146), en linje rakt i söder tvärs över Bukkedalen till fjällstupet på dalens södra sida, fjällstupet västerocli söderut förbi Storebalaks topp (763) till Lillebalaks topp (572), därifrån eu rät linje över sydvästra ändan av nedre •Jernvand till Haugfjellets stup, därifrån detta fjällstup mot väster samt Store Haugfjellets och Raubergets stup mot väster och söder och vidare Trangdals-

elven, videre Salangselven til gaarden Nordre Lund, derfra en ret linje til Trosens sydostligste top (hoidepunkt 837 paa kartbladet Salangen), videre Bakdalsbaekken til dens munding i Spanselven, denne elv til Middagselvens munding, denne elv til vandskillet paa Fj ordbotneidet, videre baekken ned til Gratangsbotn, denne fjordbotn til Storelvens munding, denne elv og Mellemvaselven til Storvandet (Gvrevand), dette vand til dets sydostre bugt, derfra en ret linje til et punkt i graensen niellera Nordland og Troms fylker, beliggende to kilometer vest for Roemes top, videre rette linjer til Grnfjellets hoieste top (676), over Laaigasvatnet til utlopet av det tjern, som ligger umiddelbart ostenfor nsevnte vand, og til et punkt i ovennsevnte fylkesgraense, beliggende en kilometer vestenfor Grsesvatnets vestre strand, videre fylkesgraansen til et punkt, beliggende en kilometer ostenfor Graasvatnets ostre strand, derfra en ret linje til Bukkefjellets hoieste top (1146), en linje ret mot syd tvers over Bukkedalen til fjeilstupet paa dalens sondre side, fjell stupet vest- og sydover förbi Storebalaks top (763) til Lillebalaks top (572), derfra en ret linje over Nedre Jern vands sydvestra ende til Haugfjellets stup, derfra dette fjellstup mot vest og Store Haugfjellets og Raubergets stup mot vest og syd og videre Trangdalsfjellets vestre, sondre og ostre stup frem til

fjellets västra, södra och östra stup fram till den strax i nordväst om Norddalsbron belägna sjön (433), därifrån en rät linje till norra ändan av den mellan Björnefjells station och Björnefjellet belägna sjön (464), denna sjö till dess sydöstra ända, vidare en rät linje till den punkt på riksgränsen, där denna skäres av den bäck som från väster infaller i Vassijaure, samt riksgränsen till riksröset n:r 272.

Distriktet skall tillsammans med trakten Njuorajaure utgöra ett gemensamt betesområde. Betet har beräknats förslå, i distriktet till 1,700 renar och i Njuorajaure till 700 renar, i följd varav sammanlagda högsta renantalet för det gemensamma området utgör 2,400. De renar, som betat i vårdistriktet Gratangen, må inkomma i sommardistriktet Stordalen redan den 10 juni.

6 §•

I de i 5 § nämnda renbetesdistrikt må under tiden från och med den 1 maj till och med den 30 september ej andra lappar än svenska äga rätt att låta renar beta i vidare män än som kan erfordras under tillåten genomflyttning.

Rent åkning ar.

7 §•

Minst vart tredje år skall landshövdingen, så framt ej väderleksförhållanden lägga hinder i vägen, låta verkställa

vandet (433) straks nordvest for Norddalsbroen, derfra en ret linje til nordre ende av vandet (464) mellem Bjornefjell station og Björnefjellet, dette vand til dets sydostre ende, videre en ret linje til det punkt paa riksgrsensen, hvor denne skjseres av den baek, som fra vest rinder ut i Vassijaure, samt riksgrsensen til riksros nr. 272.

Distriktet utgjor i förbindelse med trakten Njuorajaure et fselles beiteomraade. Renbeitedistriktet er beregnet åt kunne yde beite til 1 700 ren og den svenske trakt Njuorajaure til 700 ren, hvorfor det samlede lwieste renantal for det fselles omraade er 2 400. De ren, som bar beitet i vaardistriktet Gratangen, kan komme ind i sommerdistriktet Stordalen allerede den 10 juni.

§ 6.

1 de i § 5 nsevnte renbeitedistrikter har ikke andre lapper end svenske adgang til åt la ren beite i tiden fra og med 1 mai til og med 30 september, uten forsaavidt fornodent er under tillatt gjennemflytning.

Rentcellinger.

§ 7.

Mindst hvert tredie aar, saafremt veirforholdene ikke hindrer det, skal landshövdingen la företa betryggende tselling

tillförlitlig räkning av alla renar inom de områden som upptagas av de nuvarande lappbyarna Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma och Talma.

Om utgången av räkningen skall landshövdingen snarast möjligt lämna fylkesmannen meddelande.

8 §•

För tillsyn därå, att större antal renar än som är tillåtet icke inkommer i Norge, äger fylkesmannen befogenhet att låta vid inflyttningen över riksgränsen eller senare under flyttningen på norsk mark verkställa räkning av svenska renar, där sådan kan utan väsentlig olägenhet för lapparna hållas.

Renarnas ägare och vaktare äro på anfordran pliktiga att lämna nödigt biträde vid räkningen.

Flyttningsvägar.

9 §•

Flyttning med renar till och från följande renbetesdistrikt skall försiggå längs vissa flyttningsvägar Dessa äro här nedan beskrivna, varvid bokstäver och siffror hänföra sig till motsvarande beteckningar å två vid denna konvention fogade kartor (bilagorna n:r 4 och 6).

Där fylkesmannen så prövar erforderligt, må han efter överenskommelse med landshövdingen närmare bestämma flyttningsvägs sträckning samt låta utmärka eller uppröja densamma.

av alle ren inden de omraader, som utgjor de nuvmrende lappebyer Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma og Talma.

Om taellingens resultater skal han snarest mulig meddele fylkesmanden opgave.

§ 8.

Til kontrol med, åt ikke flere ren end tillatt kommer ind i Norge, har fylkesmanden adgang til ved indflytningen over riksgrsensen eller senere under flytningen paa norsk grund åt la företa tselling av de svenske ren, naar saadan kan foretages uten vaesentlig ulempe for lapperne.

Renens eiere og vogtere er paa forlangende pligtige til åt yde förnöden bistånd ved tasllingen.

Flytteveier.

§ 9.

Flytning med ren til og fra folgende renbeitedistrikter skal foregaa efter bestemte flytteveier. Disse er her nedenfor beskrevne. Bokstaver og siffrer refererer sig til tilsvarende betegnelser paa to karter, som folger naervasrende konvention (bilag nr. 4 og 6).

Hvor fylkesmanden finder det paakrsevet, skal han efter overenskomst med landshövdingen bestemme flytteveienes neermere beliggenhet og la dem opmerke eller oprydde.

30 A. Vårdistrikt.

Helligskogen.

Ingen bestämd flyttningsväg.

Horsnesfjellet.

Från det i 85 § beskrivna östra områdets gräns ned i Juovagge (C, 25 c).

Lyngsdalen.

Från östra områdets gräns antingen i Gaskasuorgge (D1) eller i Sördalen (D11) genom endera av nämnda dalar, vidare genom Kitdalen uppe i liden ovanför gårdarna Grönlien, Heggemoen och 01derlund samt genom skogen längs Kirkenesaasen till gården Kirkenes, dock med rätt att taga viloplats på Kitdalselvens norra sida nära mynningen (D1, 35, 36 eller D11, 35, 36), över Storfjordelven, över mon öster om gården Mselen, vidare upp i liden mellan nämnda gård och gården Gjedsten fram till hron över Gievdnejokka (47, 50), därifrån i liden ovanför gårdarna till »fjällakseln» ovanför gården San dö ren, ned till mynningen av älven från Langdalen (Stallovagge), utefter stranden förbi Elvevollen, upp i liden mellan nämnda gård och gården Skrevollen samt ovanför gårdarna till Stendalselven (älven som utfaller vid Seines), över fjällplatån öster om Ritavarre och Njallavarre fram till Lyngsdalen omkring två kilometer ovanför gårdarna (51, 52, 62, 57), därifrån antingen till Ungajokka, över Unga-

A. Vaardistrikter.

Helligskogen.

Ingen bestemt flyttevei.

Horsnesfjellet.

Fra det i § 85 heskrevne ostre ornraades gramse ned i Juovagge (C, 25 c).

Lyngsdalen.

Fra det ostre omraades grsense enten i Gaskasuorgge (D1) eller i Sördalen (D11) gjennem den ene eller den anden av disse daler, videre gjennem Kitdalen oppe i lien ovenfor gaardene Granlien, Heggemoen og Olderlund o g gjennem skogen långs Kirkenesaasen til gaarden Kirkenes, dog med adgang til åt ta hvileplads paa Kitdalselvens nordside naer mundingen (DT, 35, 36 eller D11, 35, 36), over Storfjord-

elven, over moen ostenfor gaarden Malen, videre op i lien mellem gaardene Mselen og Gjedsten frem til broen over Gievdnejokka (47, 50), derfra i lien ovenfor gaardene til fjellakslen ovenfor gaarden Sandoren, ned til mundingen av elven fra Ijangdalen (Stallovagge), efter stranden förbi Elvevollen, op i lien mellem denne gaard og gaarden Skrevollen samt ovenfor gaardene til Stendalselven (elven som falder ut ved Seines), over fjellplataaet ostenom Ritavarre og Njallavarre frem til Lyngsdalen omtrent to kilometer ovenfor gaardene (51, 52, 62, 57), derfra enten til Ungajokka,

cacca till Kvalvikdalen och Goalssevagge (58) eller längs Lyngsdalen och fjordstranden till Pollens innersta del, efter landsvägen förbi Mellemjord och upp genom Kvalvikdalen till Goalssevagge (55, 55 a, 58), därifrån genom Goalssevagge, över vattendelaren till Röddalen, genom denna dal till Kjosen och längs stranden ut till Jövikhalvön (59).

Rendalen.

Samma väg som ovan nämnda väg till distriktet Lyngsdalen fram till Lyngsdalen (57) [nämligen från östra områdets gräns antingen i Gaskasuorgge (D1) eller i Sördalen (Dn) genom endera av nämnda dalar, vidare genom Kitdalen uppe i liden ovanför gårdarna Grönlien, Heggemoen och Olderlnnd samt genom skogen längs Kirkenesaasen till gården Kirkenes, dock med rätt att taga viloplats på Kitdalselvens norra sida nära mynningen (DT, 35, 36 eller Dn, 35, 36), över St.orfjordelven, över mon öster om gården Måleri, vidare upp i liden mellan nämnda gård och gården Gjedsten fram till bron över Gievdnejokka (47, 50), därifrån i liden ovanför gårdarna till »fjällakseln» ovanför gården Sandören, ned till mynningen av älven från Langdalen (Stallovagge), utefter stranden förbi Elvevollen, upp i liden mellan nämnda gård och gården Skrevollen samt ovanför gårdarna till Stendalselven (älven som utfaller vid Seines), över fjällplatån öster om Ritavarre oeli

over Ungacacca til Kvalvikdalen o g Goalssevagge (58) eller långs Lyngsdalen og fjordstranden til bunden av Pollen, efter landeveien förbi Mellemjord og op gjennem Kvalvikdalen til Goalssevagge (55, 55 a, 58), derfra gjennem Goalssevagge, over vandskillet til Roddalen, gjennem denne dal til Kjosen og långs stranden ut til Jovikhalvoen (59).

Rendalen.

Samme vei som ovennsevnte vei til distriktet Lyngsdalen indtil Lyngsdalen (57), [nemlig fra det ostre omraades gramse enten i Gaskasuorgge (D1) eller i Sördalen (DTI) gjennem den ene eller den anden av disse daler, videre gjennem Kitdalen oppe i lien o venfor gaardene Gronlien, Heggemoen og Olderlund og gjennem skogen långs Kirkenesaasen til gaarden Kirkenes, dog med adgang til åt ta hvileplads paa Kitdalselvens nordside nasr mundingen (D1, 35, 36 eller Dn, 35, 36), over Storfjordelven, over moen ostenfor gaarden Mselen, videx-e op i lien mellem gaardene Mselen og Gjedsten frem ti! broen over Gievdnejokka (47, 50), derfra i lien ovenfor gaardene til fjellakslen ovenfor gaarden Sandoren, ned til mundingen av elven fi'a Langdalen (Stallovagge), efter stimnden förbi Elvevollen, op i lien mellem denne gaard og gaarden Ski*evollen samt ovenfor gaardene til Stendalse]ven (elven som faktor ut ved Seines), over fjellplataaet ostenom

32 Njallavarre fram till Lyngsdalen omkring två kilometer ovanför gårdarna (51, 52, 62, 57)]; från Lyngsdalen antingen till Ungajokka, över Lngacacca till Kval vikdalen, över Kvalvikelven, upp på Goalssevarres östra sluttning och ned till Lyngseidet på dess högsta punkt (58, 56) eller längs Lyngsdalen och fjordstranden till Pollens innersta del samt efter landsvägen till Lyngseidet (55, 55 a, 56), vidare längs landsvägen till Kjosen, denna fjords norra strand, förbi Storsteinnes i liden nordost om gårdarna, upp längs Storsteinneselven och förbi Troldvandet till Jaegervandet (64, 65, 67, 68).

Ldkselvdalen.

a. Samma väg som ovan nämnda väg till distriktet Lyngsdalen fram till bron över Gievdnejokka (50) [nämligen från östra områdets gräns antingen i Gaskasuorgge (D1) eller i Sördalen (Dn) genom endera av nämnda dalar, vidare genom Kitdalen uppe i liden ovanför gårdarna Grönlien, Heggemoen och Olderlund samt genom skogen längs Kirkenesaasen till gården Kirkenes, dock med rätt att taga viloplats på Kitdalselvens norra sida nära mynningen (D1, 35, 36 eller D11, 35, 36), över Storfjordelven, över mon öster om gården Maelen, vidare upp i liden mellan nämnda gård och gården Gjedsten fram till bron över Gievdnejokka (47, 50)]; därifrån genom Gievdne-

Ritavarre og Njallavarre frem til Lyngsdalen omtrent to kilometer ovenfor gaardene (51, 52, 62, 57)]; fra Lyngsdalen enten til Ungajokka, over Ungacacca til Kvalvikdalen, over Kvalvikelven, op paa Goalssevarres ostre skraaning og ned til Lyngseidet paa dettes hoieste punkt (58, 56) eller långs Lyngsdalen og fjordstranden til hunden av Pollen og efter landeveien til Lyngseidet (55, 55 a, 56), videre efter landeveien til Kjosen, denne fjords nordre strand, förbi Storsteinnes i lien nordost om gaardene, op långs Storsteinneselven og förbi Troldvandet til Jaegervandet (64, 65, 67, 68).

Ldkselvdalen.

a. Samme vei som ovennaevnte vei til distriktet Lyngsdalen indtil broen over Gievdnejokka (50), [nemlig fra det ostre omraades graense enten i Gaskasuorgge (D1) eller i Sördalen (D11) gjennem den ene eller den anden av disse daler, videre gjennem Kitdalen oppe i lien ovenfor gaardene Gronlien, Heggemoen og Olderlund og gjennem skogen långs Kirkenesaasen til gaarden Kirkenes, dog med adgang til åt ta hvileplads paa Kitdalselvens nordside naer mundingen (D[, 35, 36 eller D11, 35, 36), over Storfjordelven, over moen ostenfor gaarden Maelen, videre op i lien mellem gaardene Maelen og Gjedsten frem til broen over Gievdnejokka (47, 50)]; der-

33.

vagge och Gukkesvagge till Vela i dalens mynning (60, 61, 73);

b. från östra områdets gräns i Parasdalen (E) längs västra fjällsluttningen i nämnda dal, genom Mortensdalen till Otertindens norra sluttning, över Balsfjordeidet, genom Tverdalen (94, 95, 96, 97, 98, 99), till Lago och till Lakselvdalens östra sida (111, 112).

Andersdalen.

a. Från östra områdets gräns i Parasdalen (E) längs västra fjällsluttningen i nämnda dal, genom Mortensdalen till Otertindens norra sluttning, över Balsfjordeidet, genom Tverdalen (94, 95, 96, 97, 98, 99), till Lago, ned till Balsfjordens strand vid Indre Tomasjord, längs stranden till Lavangsdalens mynning (111, 113, 131), upp genomnämnda dal till Smalavagges mynning och genom Anderskjseften till Andersdalen (119, 120, 132, 133);

b. från östra områdets gräns i Parasdalen (E) längs västra fjällsluttningen i nämnda dal, genom Postdalen, öster om Övergaard och förbi Storvandet till Lago (94, 103, 104, 106, 108, 110, 111) samt vidare den under a här ovan upptagna vägen till Andersdalen.

Tromsdalen.

De här ovan under distriktet Andersdalen upptagna vägarna a och b från östra områdets gräns till Smalavagge i Lavangsdalen (120) [nämligen a. från

5—18501)0

fra gjennem Gievdnevagge og Gukkesvagge til Vela i dalens munding (60, 61, 73).

b. Fra det ostre omraades gramse i Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vestsiden av dalen, gjennem Mortensdalen til Otertindens nordre skraaning, over Balsfjordeidet, gjennem Tverdalen (94, 95, 96, 97, 98, 99), til Lago og til Lakselvdalens ostside (111, 112).

Andersdalen.

a. Fra det ostre omraades gramse i Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vestsiden av dalen, gjennem Mortensdalen til Otertindens nordre skraaning, over Balsfjordeidet, gjennem Tverdalen (94, 95, 96, 97, 98, 99), til Lago, ned til Balsfjordens strand ved Indre Tomasjord, långs stranden til Lavangsdalens munding (111, 113, 131), op gjennem denne dal til mundingen av Smalavagge og gjennem Anderskjseften til Andersdalen (119, 120, 132, 133).

b. Fra det ostre omraades gramse i Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vestsiden av dalen, gjennem Postdalen, ostenom Övergaard og förbi Storvandet til Lago (94, 103, 104, 106, 108, 110, 111) og videre ovennaevnte vei a til Andersdalen.

Tromsdalen.

De ovenfor under distriktet Andersdalen naevnte veier a og b fra det ostre omraades gramse indtil Smalavagge i Lavangsdalen (120), [nemlig a. fra det

»34

östra områdets gräns i Parasdalen (E) längs västra fjällsluttningen i nämnda dal, genom Mortensdalen till Otertindens norra sluttning, över Balsfjordeidet, genom Tverdalen (94, 95, 96, 97, 98, 99), till Lago, ned till Balsfjordens strand vid Indre Tomasjord, längs stranden till Lavangsdalens mynning (111, 113, 131) och upp genom nämnda dal till Smalavagges mynning (119, 120); b. från östra områdets gräns i Parasdalen (E) längs västra fjällsluttningen i nämnda dal, genom Postdalen, öster om Övergaard och förbi Storvandet till Lago (94, 103, 104, 106, 108, 110, 111), ned till Balsfjordens strand vid Indre Tomasjord, längs stranden till Lavangsdalens mynning (111, 113, 131), upp genom nämnda dal till Smalavagges mynning (119, 120)]; vidare genom Lavangsdalen till Ramfjorden (121, 123), snett över

Fagerfjellets »aksel», ned på Breivikeidet vid gården Storslaatten (124), över Breivikeidet och genom Goatterocce till Tönsviksdalen (Goattevuobme) (125, 126).

Dödesfjellet.

Från östra områdets gräns vid Dödesvandet (G) ned i Ulebergskaret (240).

Alappen.

a. Från östra områdets gräns vid Dödesvandet (G) genom Ulebergskaret, över Divielven vid Uleberg och över Lang-

ostre omraades grsense i Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vestsiden av dalen, gjennem Mortensdalen til Otertindens nordre skraaning, over Balsfjordeidet, gjennem Tverdalen (94, 95, 96, 97,98,99), til Lago, ned til Balsfjordens strand ved Indre Tomasjord, långs stranden til Lavangsdalens munding (111, 113, 131) og op gjennem denne dal til mundingen av Smalavagge (119, 120); b. fra det ostre omraades grsense i Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vestsiden av dalen, gjennem Postdalen, ostenom Övergaard og förbi Storvandet til Lago (94, 103, 104, 106, 108, 110, 111), ned til Balsfjordens strand ved Indre Tomasjord, långs stranden til Lavangsdalens munding (111, 113, 131), op gjennem denne dal til mundingen av Smalavagge (119, 120)]; videre gjennem Lavangsdalen til Ramfjorden (121, 123), paa skraa over Fagerfjellets aksel, ned paa Breivikeidet ved gaarden Storslaatten (124), over eidet og gjennem Goatterocce til Tonsvikdalen (Goattevuobme) (125, 126).

Dedesfjellet.

Fra det ostre omraades grsense ved Dodesvandet (G) ned i Ulebergskaret (240).

Alappen.

a. Fra det ostre omraades grsense ved Dodesvandet (G) gjennem Ulebergskaret, over Divielven ved Uleberg og

fjellet till Skjeggefjellet (240, 240 a, 241, 243).

Denna väg må ej användas av andra lappar än sådana som tillhöra Lainiovuoma lappby.

b. Från östra områdets gräns i Lseddovagge (H) genom nämnda dal, Guovddelasvagge och Beinelvdalen till Skjeggefjellet (243 a, 243).

Istinderne.

a. Från östra områdets gräns i Lseddovagge (H) genom denna dal och Rsgvelvdalen (Rebisvuobme), ovan skogsgränsen norr om Storfjellet och Alappen, ned genom liderna (275, 276, 277, 278, 295) samt antingen över Kirkeselven vid Björnstad och vidare upp på Kletten (Gsergesvarddo) (296) eller över nämnda älv vid Brunes och vidare uppför Iselvdalen, där elven passeras vid Iselvmoen, upp på Kletten (297, 298, 299);

b. från östra områdets gräns vid Dödesvandet (G) genom Ulebergskaret, över Divielven vid Uleberg, över Langfjellet och Skjeggefjellet (240, 240 a, 241, 243), norr om Ruten, över Rsevelven omkring en kilometer ovanför Kristianamo, ovan skogsgränsen norr om Storfjellet och Alappen, ned genom liderna (246, 276, 277, 278, 295) samt antingen över Kirkeselven vid Björnstad och vidare upp på Kletten (Gsergesvarddo) (296) eller över nämnda älv vid Brunes och vidare uppför Iselvdalen, där älven

over J^angfjellet til Skjeggefjellet (240, 240 a, 241, 243).

Denne vei kan alene anvendes av lapper fra Lainiovuoma lappeby.

b. Fra det ostre omraades gramse i Laeddovagge (H) gjennem denne dal, Guovddelasvagge og Beinelvdalen til Skjeggefjellet (243 a, 243).

Istinderne.

a. Fra det ostre omraades grsense i Laeddovagge (H) gjennem denne dal og Rasvelvdalen (Rebisvuobme), ovenfor skoggrsensen nordenom Storfjellet og Alappen, ned gjennem lierne (275, 276, 277, 278, 295) og enten over Kirkeselven ved Bjornstad og videre op paa Kletten (Gsergesvarddo) (296). eller over elven ved Brunes og videre opover Iselvdalen, hvor elven passeres ved Iselvmoen, op paa Kletten (297, 298, 299).

b. Fra det ostre omraades grsense ved Dödesvandet (G) gjennem Ulebergskaret, over Divielven ved Uleberg, over Langfjellet og Skjeggefjellet (240, 240 a, 241, 243), nordenom Ruten, over Raevelven ca. en kilometer ovenfor Kristianamo, ovenfor skoggrsensen nordenom Storfjellet og Alappen, ned gjennem lierne (246, 276, 277, 278, 295) og enten over Kirkeselven ved Bjornstad og videre op paa Kletten (Gsergesvarddo) (296) eller over elven ved Brunes og videre opover Iselvdalen, hvor elven passeres ved Is-

passeras vid Iselvmoen, upp på Kletten (297, 298, 299).

Denna väg må ej användas av andra lappar än sådana som tillhöra Lainiovuoma lappby.

C. Från östra områdets gräns vid Jiednjaskuppejavrre (J) genom -Iselvdalen på västra sidan älven till Vakkerfjellet (Duolbbaoalgge, Rundskarfjellet) och Kletten (Geergesvarddo) (366, 367, 299);

d. från östra områdets gräns i Gutturvagge (K) förbi Paavemoen samt genom Grönhaugskaret och Klokkerdalen ned i Kjervelvdalen (de tre sistnämnda dalarna i förening: Gmlovagge) (371,303).

Hjerttinden.

a. Från östra områdets gräns i Skindskaret (L) över denna dal, genom Lapskaret (längs Lapskartangen, över Galggocacca och genom Galgordda) till Ridogiedde (på Bangmoen nära landsvägen i närheten av gården Movinkel) (384 a, 412 a), över mon till landsvägen (412), som följes till Jora-Tverelven, över denna älv samt vidare efter den uppröjda flyttningsvägen öster och norrom gårdarna Kjöllhaugen och Fosshaugen (385), ned till Fosshaug bro (386), över denna och antingen efter landsvägen till Ssetermoen (389, 388, 388 a, 393) eller väster om landsvägen förbi gårdarna Steindal, Asplund och Steinsrud till Hundtorpmyren, Sseterelven och Stetermoen (389, 389 a,

elvmoen, op paa Kletten (297, 298, 299).

Denne vei kan alene anvendes av lapper foa Lainiovuoma lappeby.

C. Fra det ostre omraades grtense ved Jiednjaskuppejavrre (J) gjennem Iselvdalen paa vestsiden av elven til Yakkerfjellet (Duolbbaoalgge, Rundskarfjellet) og Kletten (Gtergesvarddo) (366, 367, 299).

d. Fra det ostre omraades graense i Gutturvagge (K) förbi Paavemoen og gjennem Grönhaugskaret og Klokkerdalen ned i Kjervelvdalen (de tre sidstnsevnte skar og daler tilsammen: Gaelovagge) (371, 303).

Hjerttinden.

a. Fra det ostre omraades grsense i Skindskaret (L) over denne dal, gjennem Lapskaret (långs Lapskartangen, over Galggocacca og gjennem Galgordda) til Ridogiedde (paa Bangmoen naer landeveien i naerheten av gaarden Movinkel) (384 a, 412 a), over moen til landeveien (412), som folges til Jora- Tverelven, over denne elv og videre efter den opryddede flyttevei ostenom ognordenom gaardene Kjöllhaugen og Fosshaugen (385), ned til Fosshaug bro (386), over denne og enten efter landeveien til Saetermoen (389, 388, 388 a, 393) eller vestenom landeveien förbi gaardene Steindal, Asplund og Steinsrud til Hundtorpmyren, Sseterelven og Ssetermoen (389, 389 a,

388 a, 393), vidare över Kobbrygvägen, uppför kullarna (394) till den stora myren söder om Högdabaakken (bäcken från Langvandet), längs nämnda myr, över Högdabsekken nära Langvandet, upp genom Alroliderna (liderna mellan Store Ala och Orta [Guivegvarre]), genom Alamoske (398), över Grönfjellet till Skoelven, som passeras vid Rundhaugen (399), förbi Fossmosseteren, mellan Vakkerlaatfjellet och Överlifjellet (310, 311) till Matvandet (294), öster och norr om Matfjellet (293, 264), över Tömmerelven och upp på Raisavarddo (265, 266, 267 eller 268);

b. antingen samma väg som den här ovan under a beskrivna vägen fram till kullarna mellan Kobbrygvägen och den stora myren söder om Högdabaikken (394) samt därifrån västerut mellan Lervasfjell och Langvandet och förbi dettas västra ända upp på Orrefjell (395, 397, 397 a) eller den under a nämnda vägen till Alamoske (398) och därifrån över fjället till Stenvand (400).

Liveltskaret.

a. Från östra områdets gräns i Vasskaret (M) till Straumsli-Tverelven, längs denna älv och i en båge mellan Barduelven och gården Straumsliens inmark upp till och över bron ovanför Straumslien(409a), därifrån snett upp genom liden till flyttningsvägen på Rubben och vidare efter denna väg ned till Sördalselven, över denna älv vid Sördalsbron (424 a, 426),

388 a, 393), videre over Kobbrygveien, opover haugene (394) til den store myr sondenfor Hogdabsekken (baekken fra Langvandet), långs denne myr, over Hogdabsekken nser Langvandet, op gjennem Alrolierne (liene mellem Store Ala og Orta (Guivegvarre)), gjennem Alamoske (398), over Grönfjellet til Skoelven, som passeres ved Rundhaugen (399), förbi Fossmosteteren, mellem Vakkerlaatfjellet og 0verlifjellet (310, 311) til Matvandet (294), ostenom og nordenom Matfjellet (293, 264), over Tömmerelven og op paa Raisavarddo (265, 266, 267 eller 268).

b. Enten samme vei som den ovenfor under a nsevnte vei til haugene mellem Kobbrygveien og den store myr sondenfor Hogdabsekken (394) og derfra vestover mellem Lervasfjell og Langvandet og förbi dettes vestre ende op paa Orrefjell (395, 397, 397 a) eller den under a naevnte vei til Alamoske (398) og derfra over fjellet til Stenvand. (400).

Liveltskaret.

a. Fra det ostre omraades grsense i Vasskaret (M) til Straumsli-Tverelven, långs denne elv og i en bue mellem Barduelven og gaarden Straumsliens indmark op til og over broen ovenfor Straumslien (409 a), derfra paa skrän op igjennem lien til flytteveien paa Rubben og videre efter denne vei ned til Sordalselven, over denne elv ved Sordalsbroen

efter landsvägen till närheten av Öylund (431), därifrån upp i liden, efter liderna och höjderna på nordöstra sidan av Björnefjell, till Suivenjunne (norra ändan av Björnefjell) och vidare till Ivobbrygskaret (431 a, 432);

b. samma väg som den här ovan under a beskrivna vägen fram till Sördalsbron (426), därifrån över en mo på västra sidan av Sördalselven och vidare norr om Tverelven upp i Melhusskaret, över Erigascacca till Liveltskaret, genom detta samt väster och norr om Lifjellet till Kobbrygskaret (440, 442, 443, 444, 433, 432);

C. från östra områdets gräns i Salvasskaret (N) antingen genom skogen till den gamla hron över Dittielven och därifrån till fjälls eller omedelbart upp mot fjället och över Dittielven på den nya, i 10 § g) omförmälda bron vid skogsgränsen, vidare runt Rubbens norra ända till Sördalsbron (419, 422 eller 421 b, 422; 424 a, 426), därifrån vidare till Kobbrygskaret efter endera av de under a och b här ovan upptagna vägarna.

Snörlcen.

a. Samma väg som den här ovan under distriktet Liveltskaret nämnda vägen a fram till Kobbrygskaret (432) [nämligen från östra områdets gräns i Vasskaret (M) till Straumsli-Tverelven, längs denna älv och i en båge mellan Barduelven och gården Straumsliens inmark upp till och över bron ovanför Straumslien (409 a),

(424 a, 426), efter landeveien til i naerheten av Oylund (431), derfra op i lien, efter bene og haugene paa Bjornefjellets nordostside, til Suivenjunne (nordenden av Björnefjell) og videre til Kobbrygskaret (431 a, 432).

b. Samme vei som den ovenfor under a nsevnte vei indtil Sordalsbroen (426), derfra over en mo paa vestsiden av Sördalselven og videre nordenom Tverelven op i Melhusskaret, over Erigascacca til Liveltskaret, gjennem dette og vestenom og nordenom Lifjellet til Kobbrygskaret (440, 442, 443, 444, 433, 432).

C. Fra det ostre omraades gramse i Salvasskaret (N) enten i skogen til den gamle bro over Dittielven og derfra tilfjells eller straks tilfjells og over Dittielven paa den nye i § 10 litr. g nsevnte bro ved skoggraensen, videre rundt nordenden av Rubben til Sordalsbroen (419, 422 eller 421 b, 422; 424 a, 426), derfra videre til Kobbrygskaret efter en av de ovenfor under a og b naevnte veier.

Snorken.

a. Samme vei som den ovenfor under distriktet Liveltskaret naevnte vei a indtil Kobbrygskaret (432), [nemlig fra det ostre omraades gramse i Vasskaret (M) til Straumsli-Tverelven, långs denne elv og i en bue mellem Barduelven og gaarden Straumsliens indmark op til og over broen ovenfor Straumslien (409 a), derfra

därifrån snett upp genom liden till flyttningsvägen på Rubben och vidare efter denna väg ned till Sördalselven, över denna älv vid Sördalsbron (424 a, 426), efter landsvägen till närheten av Öylund (431), därifrån upp mot liden, efter liden] a och höjderna på nordöstra sidan av Björnefjell, till Suivenjlinne (norra ändan av Björnefjell) och vidare till Kobbrygskaret (431 a, 432)]; därifrån över Lifjellets norra ända och den rakt upp från gården Livelta liggande höjden Eldhushaugen, norr om Livelta, över landsvägen och rakt ned till Salangselven, som passeras strax ovanför Ivlubbfossen (434, 438), uppför liden strax söder om inmarken på gården Höyland och över Snörken till Sagvasbotn (439, 448);

b. den här ovan under a nämnda vägen fram till Sördalsbron (426), därifrån över en mo på västra sidan av Sördalselven och vidare norr om Tverelven, genom Melhusskaret och Jörenskaret (440, 442, 443, 450, 450 a, 450 b), ned till landsvägen i Salangsdalen, ett kort stycke längs landsvägen, över Salangselven vid Sörflaten, upp i liden mellan Sörflaten och Solbakken, vidare upp i Solliskaret samt över fjället till Sagvasbotn (451 a, 451, 453 a, 448);

C. samma väg som den här ovan under distriktet Liveltskaret nämnda vägen C fram till Sördalsbron (426) [nämligen från östra områdets gräns i Salvasskaret

paa skraa op gjennem lien til flytteveien paa Rubben og videre efter denne vei ned til Sördalselven, over denne elv ved Sordalsbroen (424 a, 426), efter landeveien til i merheten av Oylund (431), derfra op i lien, efter bene og haugene paa Bjornefjells nordostside, til Suivenjunne (nordenden av Björnefjell) og videre til Kobbrygskaret (431 a, 432)]; derfra over Lifjellets nordre ende og den ret op for gaarden Livelta liggende höide Eldhushaugen, nordenom Livelta, over landeveien og ret ned til Salangselven, som passeres like ovenfor Klubbfossen (434, 438), op gjennem lien like sondenfor indmarken paa gaarden Hoyland og over Snorken til Sagvasbotn (439, 448).

b. Samme vei som den ovenfor under a nasvnte vei indtil Sordalsbroen (426), derfra over en mo paa vestsiden av Sördalselven og videre nordenom Tverelven, gjennem Melhusskaret og Jorenskaret (440, 442, 443, 450, 450 a, 450 b), ned til landeveien i Salangsdalen, et kort stykke efter landeveien, over Salangselven ved Sörflaten, op i lien mellem Sörflaten og Solbakken, videre op i Solliskaret og over fj diet til Sagvasbotn (451 a, 451, 453 a, 448).

C. Samme vei som den ovenfor under distriktet Liveltskaret nsevnte vei C indtil Sordalsbroen (426), [nemlig fra det ostre omraades graanse i Salvasskaret (N) enten

(N) antingen genom skogen till den gamla bron över Dittielven och därifrån till fjälls eller omedelbart upp mot fjället och över Dittielven på den nya, i 10 § g) omförmälda bron vid skogsgränsen, vidare runt Rubbens norra ända till Sördalsbron (419, 422 eller 421 b, 422; 424 a, 426)]; därifrån endera av ovannämnda vägar a och b till Sagvasbotn.

Stormyrbotn.

Genom Stordalen från riksgränsen (P) på östra sidan Stordalselven till ett stycke ovanför Röddalselvens (Raudalselvens, Sisjokkas) mynning (495), över Stordalselven upp under och längs fjällbranten på Rödberget (Rauberget) till närheten av Röddalselven, längs denna älvpå dess södra sida, söder eller norr om Rödvandet (Rauvandet), över Siscacca till södra ändan av Stormyrbotn och ned genom denna dal längs endera sidan av älven (496, 499, 500, 501).

Gratangen.

Samma väg som den här ovan upptagna vägen till distriktet Stormyrbotn fram till Stormyrbotn (501) [nämligen genom Stordalen från riksgränsen (P) på östra sidan Stordalselven till ett stycke ovanför Röddalselvens mynning (495), över Stordalselven upp under och längs fjällbranten på Rödberget (Rauberget) till närheten av Röddalselven, längs denna älv på dess södra sida, söder eller norr om Rödvandet, över Siscacca till södra ändan av Stormyrbotn och

i skogen til den gamle bro over Dittielven og derfra tilfjells eller straks tilfjells og over Dittielven paa den nye i § 10 litr. g nsevnte bro ved skoggramsen, videre rundt nordenden av Rubben til Sordalsbroen (419, 422 eller 421 b, 422; 424 a, 426)]; derfra enten den ene eller den anden av ovennaevnte veier a og b til Sagvasbotn.

Stormyrbotn.

Gjennem Stordalen fra riksgrasnsen (P) paa ostsiden av Stordalselven til et stykke ovenfor Röddalselvens (Raudalselvens, Sisjokkas) munding (495), over Stordalselven op under og långs flaaget paa Rodberget (Rauberget) til nser Röddalselven, långs denne elv paa dens sondre side, sondenom eller nordenom Rödvandet (Rauvandet), over Siscacca til sondre ende av Stormyrbotn og ned gjennem denne dal paa den ene eller anden side av elven (496, 499, 500, 501).

Gratangen.

Samme vei som ovenomhandlede vei til distriktet Stormyrbotn frem til Stormyrbotn (501), [nemlig gjennem Stordalen fra riksgrmnsen (P) paa ostsiden av Stordalselven til et stykke ovenfor Röddalselvens munding (495), over Stordalselven op under og långs flaaget paa Rodberget (Rauberget) til nmr Roddalselven, långs denne elv paa dens sondre side, sondenom eller nordenom Rödvandet, over Siscacca til sondre ende av Stormyrbotn og ned gjennem

ned genom denna dal längs endera sidan av älven (496, 499, 500, 501)]; därifrån genom Suobdeggaska till Fjordbotneidet (Jalggisaidde) och över Aidevarre (Ritavarre) till dalen ovanför gården Lotternes (502).

Denna väg användes jämväl vid återflyttningen till Stormyrbotn.

Harj ang en.

Ingen bestämd flyttningsväg.

B. Sommardistrikt.

Nordnesset.

Sommar- och höstflyttning. Från östra områdets gräns vid Rovvejokka (A) öster eller väster om Agjek till Larsbergdalen (Liikavuomi) och därifrån ovanför skogsgränsen ut på Nordnesset (10, 11, 11 a, 12).

Falsnesfjellet.

Sommar- oc'h höstflyttning, a. Från östra områdets gräns vid Lavkkajokka (B) upp genom Vesegasvagge till Nuortavagge, vidare genom Kvitliskaret, ned i Skibotndalen samt på västra sidan av Skibotnelven till Kielvskaret och därifrån till Falsnesfjellet (23 a, 23 b, 23 c, 24);

I). från östra områdets gräns (C) ned i Juovagge (25 c).

Lyngsdalen.

Sommar- och höstflyttning, a. Från östra områdets gräns i Sördalen (Dn) genom nämnda dal, vidare genom Kitdalen uppe i liden ovanför

6—185000

denne dal paa den ene eller anden side av elven (496, 499, 500, 501)]; derfra gjennem Suobdeggaska til Fjordbotneidet (Jalggisaidde) og over Aidevarre (Ritavarre) til dalen ovenfor gaarden Lotternes (502).

Denne vei anvendes ogsaa ved tilbakeflytning til Stormyrbotn.

Harjangen.

Ingen bestemt flyttevei.

B. Sommerdistrikter.

Nordnesset.

Sommer- og hostflytning.

Fra det estre omraades gnense ved Rovvejokka (A) ostenom eller vestenom Agjek til Larsbergdalen (Liikavuomi) og derfra ovenfor skoggrsensen ut paa Nordnesset (10, 11, 11a, 12).

Falsnesfjellet.

Sommer- og hostflytning.

a. Fra det ostre omraades grsense ved Lavkkajokka (B) op gjennem Vesegasvagge til Nuortavagge, videre gjennem Kvitliskaret, ned i Skibotndalen og paa vestre side av Skibotnelven til Kielvskaret og derfra till Falsnesfjellet (23 a, 23 b, 23 c, 24).

b. Fra det ostre omraades gramse (C) ned i Juovagge (25 c).

Lyngsdalen.

Sommer- og hostflytning.

a. Fra det ostre omraades grsense i Sordalen (D11) gjennem denne dal, videre gjennem Kitdalen oppe i lien oven-

gårdarna Grönlien, Heggemoen och 01derlund samt genom skogen längs Kirkenesaasen till gården Kirkenes (36), över Storfjordelven, över mon öster om gården Mselen, vidare upp i liden mellan nämnda gård och gården Gj edsten fram till bron över Gievdnejokka (47, 50), därifrån i liden ovanför gårdarna till »fjällakseln» ovanför gården Sandören, ned till mynningen av älven från Langdalen (Stallovagge), utefter stranden förbi Elvevollen, upp i liden mellan nämnda gård och gården Skrevollen samt ovanför gårdarna till Stendalselven (älven som utfaller vid Seines), över fjällplatån öster om Ritavarre och Njailavarre fram till Lyngsdalen omkring två kilometer ovanför gårdarna (Öl, 52, 62, 57), till Ungajokka, över Ungacacca till Kval vikdalen, genom Goalssevagge, över vattendelaren till Röddalen, genom denna dal till Kjosen och längs stranden ut till Jövikhalvön (58, 59);

b. den under a nämnda sommar- och höstvägen till bron över Gievdnej okka (50), därifrån genom Gievdnevagge på älvens norra sida, över Stallovagge till Skogsbergdalen (kartans Stendalen) och därifrån fram till nyssnämnda väg a i Stendalen (dalen vid Seines) (60, 61, 62).

Rendalen.

Sommar- och höstflyttning.

Samma vägar som de här ovan under distriktet Lyngsdalen upptagna sommaroch höstvägarna fram till Kvalvikdalen

for gaardene Gronlien, Heggemoen o g Olderlund o g gjennem skogen långs Kirkenesaasen til gaarden Kirkenes (36), over Storfjordelven, over moen ostenfor gaarden Mselen, videre op i lien mellem gaardene Mselen og Gjedsten frem til broen over Gievdnejokka (47, 50), derfra i lien ovenfor gaardene til fjellakslen ovenfor gaarden Sandoren, ned til inundingen av elven fra Langdalen (Stallovagge), efter stranden förbi Elvevollen, op i lien mellem denne gaard og Skrevollen samt ovenfor gaardene til Stendalselven (elven som falder ut ved Seines), over fjellplataaet ostenom Ritavarre og Njailavarre frem til Lyngsdalen omtrent to kilometer ovenfor gaardene (51, 52, 62, 57), til Ungajokka, over Unga-

cacca til Kvalvikdalen, gjennem Goalssevagge, over vandskillet til Roddalen, gjennem denne dal til Kjosen og långs stranden ut til Jovikhalvoen (58, 59).

b. Den under a nsevnte sommer- og hostvei indtil broen over Gievdnejokka (50), derfra gjennem Gievdnevagge paa nordsiden av elven, over Stallovagge til Skogsbergdalen (kartets Stendalen) og derfra til samme vei a i Stendalen (dalen ved Seines) (60, 61, 62).

Rendalen.

Sommer- og hostflytning.

Samme veier som de ovenfor under distriktet Lyngsdalen nsevnte sommerog hostveier indtil Kvalvikdalen (58)

(58) [nämligen a. från östra områdets gräns i Sördalen (D11) genom nämnda dal, vidare genom Kitdalen uppe i liden ovanför gårdarna Grönlien, Heggemoen och Olderlund samt genom skogen längs Kirkenesaasen till gården Kirkenes (36), över Stork] ordelven, över mon öster om gården Mselen, vidare upp i liden mellan nämnda gård och gården Gjedsten fram till bron över Gievdnejokka (47, 50), därifrån i liden ovanför gårdarna till »fjällakseln» ovanför gården Sandören, ned till mynningen av älven från Langdalen (Stallovagge), utefter stranden förbi Elvevollen, upp i liden mellan nämnda gård och gården Skrevollen samt ovanför gårdarna till Stendalselven (älven som utfaller vid Seines), över fjällplatån öster om Ritavarre och Njallavarre fram till Lyngsdalen omkring två kilometer ovanför gårdarna (51, 52, 62, 57), till Ungajokka och över Ungacacca till Kvalvikdalen (58); b. från bron över Gievdnejokka (50) på ovannämnda sommar- och höstväg a genom Gievdnevagge på älvens norra sida, över Stallovagge till Skogsbergdalen (kartans Stendalen) och därifrån fram till samma väg a i Stendalen (dalen vid Seines) (60, 61, 62)]; från Kvalvikdalen upp på Goalssevarres östra sluttning, ned till Lyngseidet på dess högsta punkt (56), upp över Rottenvikaksla, över Rottenvikelven och fram till Fastdalen (63), genom denna dal och antingen ge-

[nemlig a. fra det ostre omraades grsense i Sördalen (DTI) gjennem denne dal, videre gjennem Kitdalen oppe i lien ovenfor gaardene Gronlien, Heggemoen og Olderlund og gjennem skogen långs Kirkenesaasen til gaarden Kirkenes (36), over Storfjordelven, over moen ostenfor gaarden Mtelen, videre op i lien mellem gaardene Mselen og Gjedsten frem til broen over Gievdnejokka (47, 50), derfra i lien ovenfor gaardene til fjellakslen ovenfor gaarden Sandoren, ned til mundingen av elven fra Langdalen (Stallovagge), efter stranden förbi Elvevollen, op i lien mellem denne gaard og Skrevollen samt ovenfor gaardene til Stendalselven (elven som falder ut ved Seines), over fj ellplataaet ostenom Ritavarre og Njallavarre frem til Lyngsdalen omtrent to kilometer ovenfor gaardene (51, 52, 62, 57), til Ungajokka og over Ungacacca til Kvalvikdalen (58); b. fra broen over Gievdnejokka (50) paa ovennsevnte sommer- og hostvei a gjennem Gievdnevagge paa nordsiden av elven, over Stallovagge til Skogsbergdalen (kartets Stendalen) og derfra til samme vei a i Stendalen (dalen ved Seines) (60, 61, 62)]; fra Kvalvikdalen op paa Goalssevarres ostre skraaning, ned til Lyngseidet paa dettes hoieste punkt (56), op over Rottenvikaksla, over Rottenvikelven og frem til Fastdalen (63), gjennem denne dal og enten gjennem Tyttebserdalen og förbi Storsteinnes i lien

nom Tyttebasrdalen och förbi Storsteinnes i liden nordost om gårdarna, upp längs Storsteinneselven och förbi Troldvandet till mynningen av Garjelvagge (Stortindelvens dalgång) (64, 65, 67, 68) eller direkt genom Garjelvagge till denna dals mynning (63, 68), vidare i liden öster om Jmgervandet till Botnelven, som passeras omkring 1.5 kilometer från mynningen, i liden ovanför gårdarna vid Sörlenangens östra strand till Hesjebugten (Hesjeberget), över »fjällakseln» till Nordlenangen, där älven som utfaller i nämnda fjord passeras antingen omkring två kilometer från mynningen (69, 71) eller uppe i dalen omkring fyra kilometer från mynningen (69, 70, 71), vidare efter fjällsidan öster om Nordlenangen till Straumen samt därifrån upp i fjällen (72).

Lakselvdalen.

Sommarflyttning.

a. Från östra områdets gräns i Parasdalen (E) längs västra fjällsluttningen i nämnda dal, genom Mortensdalen, över Balsfjordeidet, genom Tverdalen på dess södra sida (94, 95, 96, 98, 99) och till Lago (111) samt antingen till Lakselvdalens östra sida (112) och vidare till Gukkesvagges mynning (73) och över nedre delen av Lakselvdalen (74, 75) eller över Kirstifjellet till Stoksedalen (113, 114);

b. från ‘ östra områdets gräns i Parasdalen (E) längs västra fjällsluttningen i

nordost om gaardene, op långs Storsteinneselven og förbi Troldvandet til mundingen av Garjelvagge (Stortindelvens dal) (64, 65, 67, 68) eller direkte gjennem Garjelvagge til denne dals munding (63, 68), videre i lien ostenom Jaegervandet til Botnelven, som passeres ca. 1,5 kilometer fra mundingen, i lien ovenfor gaardene långs Sörlenangens ostre strand til Hesjebugten (Hesjeberget), over fjellakslen til Nordlenangen, hvor elven som falder ut i fjordbunden passeres enten ca. to kilometer fra mundingen (69, 71) eller oppe i dalen ca. fire kilometer fra mundingen (69, 70, 71), videre efter fjellsiden ostenom Nordlenangen utöver til Straumen samt derfra tilfjells (72).

Lakselvdalen.

Sommerflytning.

a. Fra det ostre omraades gramse i Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vestsiden av dalen, gjennem Mortensdalen, over Balsfjordeidet, gjennem Tverdalen paa dennes sondre side (94, 95, 96, 98, 99) og til Lago (111) samt enten til Lakselvdalens ostside (112) og videre til Gukkesvagges munding (73) og over nedre delen av Lakselvdalen (74, 75) eller over Kirstifjellet til Stoksedalen (113, 114).

b. Fra det ostre omraades gramse i Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vest-

nämnda dal, genom Postdalen, öster om Övergaard och förbi Storvandet till Lago (94, 103, 104, 106, 108, 110, 111) samt antingen till Lakselvdalens östra sida (112) och vidare till Gukkesvagges mynning (73) och över nedre delen av Lakselvdalen (74, 75) eller över Kirstifjellet till Stoksedalen (113, 114).

Höstflyttning.

Den här ovan under b upptagna sommarvägen, dock att även må användas väg från Övergaard över Vidjikfjellets norra sluttning och genom Mortensdalen till Postdalens östra ända (108, 95, 94), varjämte vid flyttning från Övergaard genom Postdalen må begagnas viloplats på Vidjikfjellets sydvästra sluttning (106, 105, 104).

Stormheimen.

Sommarflyttning.

Samma väg som den här ovan under distriktet Lyngsdalen upptagna sommaroch höstvägen a till bron över Gievdnejokka (50) [nämligen från östra områdets gräns i Sördalen (Du) genom nämnda dal, vidare genom Kitdalen uppe i liden ovanför gårdarna Grönlien, Heggemoen och Olderlund samt genom skogen längs Kirkenesaasen till gården Kirkenes (36), över Storfjordelven, över mon öster om gården Mselen, vidare upp i liden mellan nämnda gård och gården Gjedsten fram till bron över Gievdnejokka (47, 50)]; därifrån genom Gievdnevagge och Gukkesvagge (60, 61, 73), över nedre delen

siden av dalen, gjennem Postdalen, ostenom Övergaard o g förbi Storvandet til Lago (94, 103, 104, 106, 108, 110, 111) og enten til Lakselvdalens ostside (112) og videre till Gukkesvagges munding (73) og over nedre delen av Lakselvdalen (74, 75) eller over Kirstifjellet til Stoksedalen (113, 114).

Hostflytning.

Den ovenfor under b nsevnte sommervei, dog saaledes åt der fra 0vergaard ogsaa kan flyttes over Vidjikfjellets nordskraaninger og gjennem Mortensdalen til Postdalens ostre ende (108, 95, 94), hvorhos der under flytning fra Overgaard gjennem Postdalen kan tages livileplads i Vidjikfjellets sydvestre skraaning (106, 105, 104).

Stormheimen.

Sommerflytning.

Samme vei som den ovenfor under distriktet Lyngsdalen naevnte sommerog hostvei a indtil broen over Gievdnejokka (50), [nemlig fra det ostre omraades gramse i Sördalen (D11) gjennem denne dal, videre gjennem Kitdalen oppe i lien ovenfor gaardene Granlien, Heggemoen og Olderlund og gjennem skogen långs Kirkenesaasen til gaarden Kirkenes (36), over Storfjordelven, over moen ostenfor gaarden Maden, videre op i lien mellem gaardene Meelen og Gjedsten frem til broen over Gievdnejokka (47, 50)]; derfra gjennem Gievdnevagge og Gukkesvagge (60, 61, 73), over Lakselv-

av Lakselvdalen, över strömmen mellan Sjövasbotn och Sörfjorden (74, 75, 76, 77), förbi gården Stordalen och över Skagjavagge (78, 79), längs liden förbi Sjursnes och upp genom Lavangsdalen till Nakkevuobme (82, 83).

Höstflyttning.

Samma väg som under sommarflyttningen, dock med det undantag att renarna söder om gården Stordalen föras över Sörfjorden (78, 76).

Vidare må användas följande bivägar:

a. Från Nakkejavrre genom Cuonjavagge och Skagjavagge (82, 81, 80, 79);

b. från Vela i Gukkesvagges mynning genom Rievsatvagge till Gievdnevagge (73, 60).

Andersdalen.

Sommarflyttning.

a. Från östra områdets gräns i Parasdalen (E) längs västra fjällsluttningen i nämnda dal, genom Mortensdalen, över Balsfjordeidet, genom Tverdalen på dess södra sida (94, 95, 96, 98, 99), till Lago (111), över Kirstifjellet till Stoksedalen (113, 114), under eller ovan fjällbranten ovanför Yttre Tomas jord, tillGattelasvagge (114 a, 115 eller direkt till 115), genom sagda dal och över fjällpasset till Laksvandeidet, som passeras öster om Laksvandet (116, 117), ovanför skogsgränsen på Örnestindens sydvästra »aksel», genom Lavangsdalen till Smalavagges myn-

dalens nedre^del, over strommen mellem Sjovasbotn og Sörfjorden (74, 75, 76, 77), förbi gaarden Stordalen og over Skagjavagge (78, 79), langsmed lien förbi Sjursnes og op gjennem Lavangsdalen til Nakkevuobme (82, 83).

Hostflytning.

Samme vei som under sommerflytningen, dog saaledes åt renen sondenfor gaarden Stordalen skal fores over Sorfjorden (78, 76).

Endvidere kan folgende biveier anvendes:

a. Fra Nakkejavrre gjennem Öuonjavagge og Skagjavagge (82, 81, 80, 79).

b. Fra Vela i Gukkesvagges munding gjennem Rievsatvagge til Gievdnevagge (73, 60).

Andersdalen.

Sommerflytning.

a. Fra det ostre omraades grsense i Parasdalen (E) langsmed fjelletpaa vestsiden av dalen, gjennem Mortensdalen, over Balsfjordeidet, gjennem Tverdalen paa dennes sondre side (94, 95, 96, 98, 99), til Lago (111), over Kirstifjellet til Stoksedalen (113, 114), under eller ovenfor bergskraanten ovenfor Yttre Tomasjord, til Gattelasvagge (114 a, 115 eller direkte til 115), gjennem denne dal og over fjellpasset til Laksvandeidet, som passeres ostenom Laksvandet (116, 117), ovenfor skoggraensen paa 0rnestindens sydvestra aksel, gjennem Lavangsdalen

ning (118, 119, 120) och genom Anderskjseften till Andersdalen (132, 133);

b. från östra områdets gräns i Parasdalen (E) längs västra fjällsluttningen i nämnda dal, genom Postdalen, öster om Övergaard och förbi Storvandet till Lago (94, 103, 104, 106, 108, 110, 111) samt vidare den här ovan under a upptagna sommarvägen fram till Andersdalen.

Höstflyttning.

Från Tverbotndalen genom Andersdalen och Anderskjmften till Lavangsdalen (134, 132, 120), genom sistnämnda dal, ovanför skogsgränsen påÖrnestindens sydvästra »aksel» till Laksvandeidet, som passeras öster om Laksvandet (119, 118, 117, 116), över fjällpasset till Gattelasvagge, genom denna dal och ovan fjällbranten ovanför Yttre Tomasjord till Stoksedalen och över Kirstifjellet till Lago (115, 114, 113, 111), förbi Storvandet, öster om Övergaard, genom Postdalen och längs västra fjällsluttningen i Parasdalen till östra områdets gräns (110, 108, 106, 104, 103, 94, E). -

Dock må tillika användas väg från Övergaard över Vidjikfjellets norra sluttning och genom Mortensdalen till Postdalens östra ända (108, 95, 94), varjämte vid flyttning från Övergaard genom Postdalen må begagnas viloplats på Vidjikfjellets sydvästra sluttning (106, 105, 104).

til Smalavagges munding (118, 119, 120) og gjennem Anderskjseften til Andersdalen (132, 133).

b. Fra det ostre omraades grsense i Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vestsiden av dalen, gjennem Postdalen, ostenom Övergaard og förbi Storvandet til Lago (94, 103, 104, 106, 108, 110, 111) og videre den ovenfor under a nsevnte sommervei til Andersdalen.

Hostflytning.

Fra Tverbotndalen gjennem Andersdalen og Anderskjseften til Lavangsdalen (134, 132, 120), gjennem sidstnsevnte dal, ovenfor skoggrsensen paa Örnestindens sydvestra aksel til Laksvandeidet, som passeres ostenom Laksvandet (119, 118, 117, 116), over fjeldpasset til Gattelasvagge, gjennem denne dal ogovenom fjellskrsenten ovenfor Yttre Tomasjord til Stoksedalen og over Kirstifjellet til Lago (115, 114, 113, 111), förbi Storvandet, ostenom Övergaard, gjennem Postdalen og langsmed fjellet paa Parasdalens vestside til det ostre omraades grsense (110, 108, 106, 104, 103, 94, E).

Dog kan der fra Övergaard tillike flyttes over Vidjikfjellets nordskraaninger og gjennem Mortensdalen til Postdalens ostre ende (108, 95, 94), hvorhos der under flytning fra Övergaard gjennem Postdalen kan tages hvileplads i Vidjikfjellets sydvestra skraaning (106, 105, 104).

48 Tromsdalen.

S om marf lyftning.

Samma vägar som de här ovan under distriktet Andersdalen upptagna sommarvägarna a och b från det östra områdets gräns till Smalavagge i Lavangsdalen (120) [nämligen a. från östra områdets gräns i Parasdalen (E) längs västra fjällsluttningen i nämnda dal, genom Mortensdalen, över Balsfjordeidet, genom Tverdalen på dess södra sida (94, 95, 96, 98, 99), till Lago (111), över Kirstifjellet till Stoksedalen (113,114), under eller ovan fjällbranten ovanför Yttre Tomasjord, till Gattelasvagge (114 a, 115 eller direkt till 115), genom sagda dal och över fjällpasset till Laksvandeidet, som passeras öster om Laksvandet (116, 117), ovanför skogsgränsen på Ornestindens sydvästra »aksel» och genom Lavangsdalen till Smalavagges mynning (118, 119, 120); b. från östra områdets gräns i Parasdalen (E) längs västra fjällsluttningen i nämnda dal, genom Postdalen, öster om Övergaard och förbi Storvandet till Lago (94,103,104,106,108,110,111) samt vidare sistnämnda under a upptagna sommarväg fram till Smalavagges mynning (120)]; vidare genom Lavangsdalen och antingen längs fjordstranden i Ramfjordhög till Björkeneselven (121, 123, 123 a) eller över Saltdalen, ned till och längs fjordstranden till Björkeneselven (121, 122, 123, 123 a), vidare längs denna älv till skogsgränsen på Fagerfjellet, snett

Tromsdalen.

So in merflytning.

Samme veier som de ovenfor under distriktet Andersdalen mevnte sommerveier a og b foa det ostre omraades gramse til Smalavagge i Lavangsdalen (120), [nemlig a. fra det ostre omraades grsense i Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vestsiden av dalen, gjennem Mortensdalen, over Balsfjordeidet, gjennem Tverdalen paa dennes sondre side (94, 95, 96, 98, 99), til Lago (111), over Kirstifjellet til Stoksedalen (113, 114), under eller ovenfor bergskramten ovenfor Yttre Tomasjord, til Gattelasvagge (114 a, 115 eller direkte til 115), gjennem denne dal og over fjellpasset til Laksvandeidet, som passeres ostenom Laksvandet (116, 117), ovenfor skoggrmnsen paa Ornestindens sydvestre aksel og gjennem Lavangsdalen til Smalavagges munding (118, 119, 120); b. fra det ostre omraades grsense i Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vestsiden av dalen, gjennem Postdalen, ostenom Övergaard og förbi Storvandet til Lago (94, 103,-104, 106, 108, 110, 111) og videre den ovenfor under a nsevnte sommervei indtil Smalavagges munding (120)]; videre gjennem Lavangsdalen og enten långs fjordstranden i Ramfjordbotn til Björkeneselven (121, 123, 123 a) eller over Saltdalen, ned til og långs fjordstranden til Björkeneselven (121, 122, 123, 123 a), videre långs denne elv til skoggramsen paa Fagerfjellet, paa skraa

över Fagerfjellets »aksel», ned på Breivikeidet vid gården Storslaatten (124), över Breivikeidet och genom Goatterocce till Tönsvikdalen (Goattevuobme) (125, 126).

Höstflyttning.

a. Från Tönsvikdalen genom Goatterocce och över Breivikeidet till gården Storslaatten (126, 125, 124);

b. från Tromsdalen norr om Tromsdalstind och över Breivikeidet till gården Storslaatten (129, 127, 124);

C. från dalen mellan Möllendalsakslen och Tromsdalstind över Breivikeidet till gården Storslaatten (128, 127, 124).

Från gården Storslaatten fortsätta de under a, b och C upptagna vägarna antingen snett över Fagerfjellets »aksel» ned till skogsgränsen vid Björkeneselven längs denna älv till fjordstranden söder om gården Fagerelven och vidare till Saltdalen (123 a, 123, 122, 121), med rätt att använda viloplats i Björnskaret (124 a) eller genom Björnskaret och Öuonjavagge till Saltdalen (124 a, 81, 80, 122, 121); från sistnämnda dal genom Lavangsdalen (120) och vidare de här ovan under distriktet Andersdalen upptagna höstvägarna till östra områdets gräns [nämligen ovanför skogsgränsen på Ornestindens sydvästra »aksel» till Laksvandeidet, som passeras öster om Laksvandet (119, 118, 117, 116), över fjällpasset till G attelasvagge, genom denna dal och ovan fjällbranten ovanför Yttre

7—185090

over Fagerfjellets aksel, ned paa Breivikeidet ved gaarden Storslaatten (124), over eidet og gjennem Goatterocce til Tönsvikdalen (Goattevuobme) (125, 126).

Hostflytning.

a. Fra Tönsvikdalen gjennem Goatterocce og over Breivikeidet til gaarden Storslaatten (126, 125, 124).

b. Fra Tromsdalen nordenom Tromsdalstind og over Breivikeidet til gaarden Storslaatten (129, 127, 124).

C. Fra dalen mellem Mollendalsakslen og Tromsdalstind over Breivikeidet til gaarden Storslaatten (128, 127, 124).

Fra Storslaatten fortssetter de under a, b og C anforte veier enten paa skraa over Fagerfjellets aksel ned til skoggrsensen ved Björkeneselven, långs denne elv til fjordstranden sondenfor gaarden Fagerelven og videre til Saltdalen (123 a, 123, 122, 121), med ret til åt ta hvileplads i Bjomskaret (124 a), eller gjennem B j omskaret og Öuonjavagge til Saltdalen (124 a, 81, 80, 122, 121); fra Saltdalen gjennem Lavangsdalen (120) og videre de ovenfor under distriktet Andersdalen ngevnte hostveier til det ostre omraades grsense, [nemlig ovenfor skoggramsen paa Grnestindens sydvestre aksel til Laksvandeidet, som passeres ostenom Laksvandet (119, 118, 117, 116), over fjellpasset til Gattelasvagge, gjennem denne dal og ovenom fjellskrmnten ovenfor Yttre Toinasjord til Stoksedaleu og over Kirstifjellet til Lago (115, 114,

50 Tomas jord till Stoksedalen och över Kirstifjellet till Lago (115, 114, 113, 111), förbi Storvandet, öster om Övergaard, genom Postdalen och längs västra fjällsluttningen i Parasdalen till östra områdets gräns (110, 108, 106, 104, 103, 94, E). Dock må tillika användas väg från Övergaard över Vidjikfjellets norra sluttning och genom Mortensdalen till Postdalens östra ända (108, 95, 94), varjämte vid flyttning från Övergaard genom Postdalen må begagnas viloplats på Vidjikfjellets sydvästra sluttning (106, 105, 104)].

Tamok.

Sommarflyttning.

Från östra områdets gräns i Parasdalen (E) längs västra fjällsluttningen i nämnda dal (94) och vidare antingen genom Postdalen eller genom Mortensdalen.

Höstflyttning.

a. Samma väg som nyssnämnda sommarväg, dock att för flyttningen jämväl må användas väg över Vidjikfjellets norra sluttning till Mortensdalen;

b. från Tamokdalen på Melkefjellets norra sluttning till östra områdets gräns i Vasdalen (Caccevagge) (175 a, Fn).

Marknes.

Sommarflyttning.

Från östra områdets gräns i Vasdalen (Caccevagge) (F1 eller F11) till Tamokdalen, efter denna dal i liden ovanför

113, 111), förbi Storvandet, ostenom Övergaard, gjennem Postdalen og langsmed fjell et paa Parasdalens vestside til det ostre omraades graense (110, 108, 106, 104, 103, 94, E). Dog kan der fra Övergaard tillike flyttes over Vidjikfjellets nordskraaninger og gjennem Mortensdalen til Postdalens ostre ende (108, 95, 94), hvorhos der under flytning fra Övergaard gjennem Postdalen kan tages hvileplads i Vidjikfjellets sydvestre skraaning (106, 105, 104)].

Tamok.

Sommerflytning.

Fra det ostre omraades gramse i Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vestsiden av dalen (94) og videre enten gjennem Postdalen eller gjennem Mortensdalen.

Hostflytning.

a. Samme vei som ovennaevnte sommervei, dog saaledes åt der tillike kan flyttes over Vidjikfjellets nordskraaninger til Mortensdalen.

b. Fra Tamokdalen i Melkefjellets nordskraaning til det ostre omraades graense i Vasdalen (Caccevagge) (175 a,

F11).

Marknes.

Sommerflytning.

Fra det ostre omraades graense i Vasdalen (Caccevagge) (F1 eller F11) til Tamokdalen, efter denne dal i lien ovenfor

Öl

gårdarna Höiset och Olsröd till Vitkovagge (Yitgarvagge) (172, 173), därifrån antingen genom Vitkovagge och Finskaret (138) ned i Marknesdalen (139, 139 a) eller ned i Kjusakdalen (Gj usakvagge) (138 a) eller från Vitkovagge vidare ned genom Tamokdalen och runt om Hattavarre samt längs Svendsborgdalens östra sida till Marknesdalen (175, 139, 139 a).

Höstflyttning.

a. Från Finskaret genom Kjusakdalen och Stallovagge och väster om Tamokvandet till östra områdets gräns i Vasdalen (138, 138 a, 158, 157, 156, 172, F1 eller Fn);

b. från Marknesdalen genom Svensborgdalen på dess östra sida, runt Hattavarre till Tamokdalen, över denna dal och efter Melkefjellets norra sluttning till östra områdets gräns i Vasdalen (139 a, 139, 175, 175 a, Fn).

Dödesfjettet.

Sommar- och höstflyttning. Från östra områdets gräns vid Dödesvandet (G) ned i Ulebergskaret (240).

Div i dal en.

Sommar- och höstflyttning.

Från östra områdets gräns i Laddovagge (H) genom nämnda dal och antingen genom Guovddelasvagge och Beinelvdalen till Skjeggefjellet (243 a, 243) eller ned i Ravelvdalen (Rebisvuobme) (275).

gaardene Helsot og Ölsred til Vitkovagge (Vitgarvagge) (172, 173), derfra enten gjennem Vitkovagge og Finskaret (138) ned i Marknesdalen (139, 139 a) eller ned i Kjusakdalen (Gjusakvagge) (138 a) etter fra Vitkovagge videre ned gjennem Tamokdalen og rundt om Hattavarre samt gjennem Svensborgdalen paa dens estre side til Marknesdalen (175, 139, 139 a).

Hestflytning.

a. Fra Finskaret gjennem Kjusakdalen og Stallovagge og vestenom Tamokvandet til det ostre omraades gramse i Vasdalen (138, 138 a, 158, 157, 156, 172, F1 eller Fn).

b. Fra Marknesdalen gjennem Svensborgdalen paa dens ostre side, rundt Hattavarre til Tamokdalen, over denne dal og efter Melkefjellets nordskraaninger til det ostre omraades gramse i Vas^ dalen (139 a, 139, 175, 175 a, Fir).

Dedesfjettet.

Sommer- og hostflytning.

Fra det ostre omraades granse ved Dodesvandet (G) ned i Ulebergskaret (240).

Dividalen.

Sommer- og hestflytning.

Fra det ostre omraades granse i Laddovagge (H) gjennem denne dal og enten gjennem Guovddelasvagge og Beinelvdalen til Skjeggefjellet (243 a, 243) eller ned i Ravelvdalen (Rebisvuobme) (275).

52 Ältevand.

Sommar- och höstflyttning. Från östra områdets gräns i Cunovagge (I) genom denna dal till Gaergesbatta ovanför Jensvollsaetrene, över Sarvesoalgge och genom Iselvdalen på västra sidan älven till Yakkerfjellet (366, 367).

Hjerttinden.

Sommarflyttning, a. Från östra områdets gräns i Skindskaret (L) över denna dal, genom Lapskaret (längs Lapskartangen,över Galggocacca och genom Galgordda) till Ridogiedde (på Bangmoen nära landsvägen i närheten av gården Movinkel) (384 a 412 a), över mon till landsvägen (412) som följes till Jora-Tverelven, över denna älv samt vidare efter den uppröjda flyttningsvägen öster och norr om gårdarna Kjöllhaugen och Fosshaugen (385), ned till Fosshaug bro (386), över denna och väster om landsvägen förbi gårdarna Steindal, Asplund och Steinsrud till Hundtorpmyren, Smterelven och Smtermoen (389, 389 a, 388 a, 393), vidare över Kobbrygvägen, uppför kullarna (394) till den stora myren söder om Högdabmkkén (bäcken från Langvandet), längs nämnda myr, över Högdabsekken nära Langvandet, upp genom Alroliderna (liderna mellan Store Ala och Orta [Guivegvarre]), genom Alamoske (398), över Grönfjellet till Skoelven, som passeras vid Rundhaugen

Ältevand.

Sommer- og hostflytning.

Fra det ostre omraades gramse i Öunovagge (I) gjennem denne dal til Gsergesbatta ovenfor Jensvollsaetrene, over Sarvesoalgge og gjennem Iselvdalen paa vestsiden av elven til Yakkerfjellet (366, 367).

Hjerttinden.

Sommerflytning.

a. Fra det ostre omraades graense i Skindskaret (L) over denne dal, gjennem Lapskaret (långs Lapskartangen, over Galggocacca og gjennem Galgordda) til Ridogiedde (paa Bangmoen naer landeveien i naerheten av gaarden Movinkel) (384 a, 412 a), over moen til landeveien (412), som folges til Jora- Tverelven, over denne elv og videre efter den opryddede flyttevei ostenom og nordenom gaardene Kjöllhaugen og Fosshaugen (385), ned til Fosshaug bro (386), over denne og vestenom landeveien förbi gaardene Steindal, Asplund og Steinsrud til Hundtorpmyren, Saeterelven og Saetermoen (389, 389 a., 388 a, 393), videre over Kobbrygveien, opover haugene (394) til den store myr sondenfor Hogdabaekken (baekken fra Langvandet), långs denne myr, over Hogdabaekken naer Langvandet, op gjennem Alrolierne (lierne mellem Store Ala og Orta (Guivegvarre)), gjennem Alamoske (398), over Grönfjellet til Skoelven, som passeres ved Rundhaugen (399), förbi Fossmosae-

(399), förbi Fossmosaeteren och mellan Vakkerlaatfjellet och Överlifjellet (310, 311) till Matvandet (294);

b. antingen samma väg som den här ovan under a omnämnda sommarvägen till kullarna mellan Kobbrygvägen och den stora myren söder om Högdabaekken (394) samt därifrån väster ut till Lervasfjell (396) eller den under a omförmälda sommarvägen till Alamoske (398) och därifrån över fjället till Sten vand (400).

Höstflyttning.

a. Från Matvandet (294) mellan Vakkerlaatfjellet och Överlifjellet, förbi Fossmosaeteren (311, 310), över Skoelven vid Rundhaugen (39 9), över Grönfj ellet, genom Alamoske (398), ned genom Alroliderna, över Högdabaekken nära Langvandet, längs den stora myren söder om nämnda bäck, ned för kullarna (394) till Kobbrygvägen, över denna väg till Saetermoen (393) och därifrån antingen efter landsvägen till Fosshaug bro (388 a, 388, 389, 386) eller väster om landsvägen till Saeterelven och Hundtorpmyren samt förbi gårdarna Steinsrud, Asplund och Steindal till Fosshaug bro (388 a, 389 a, 389, 386); vidare efter den uppröjda flyttningsvägen norr och öster om gårdarna Fosshaugen och Kjöllhaugen, över Jora-Tverelven, längs landsvägen fram till mon vid Ridogiedde, över denna mo, genom Lapskaret samt över Skindskaret till östra områdets gräns i denna dal;

teren og mellem Yakkerlaatfj ellet og Överlifjellet (310, 311) til Matvandet (294).

b. Enten samme vei som den ovenfor under a naevnte sonnnervei til haugene mellem Kobbrygveien og den store myr sondenfor Högdabaekken (394) og derfra vestover til Lervasfjell (396) eller den under a naevnte sommervei til Alamoske (398) og derfra over fj ellet til Stenvand (400).

Hostflytning.

a. Fra Matvandet (294) mellem Vakkerlaatfjellet og Överlifjellet, förbi Fossmosseteren (311, 310), over Skoelven ved Rundhaugen (399), over Gronfjellet, gjennem Alamoske (398), ned gjennem Alrolierne, over Högdabaekken naer Langvandet, långs den store myr sondenfor naevnte back, ned over haugene (394) til Kobbryggveien, over denne vei til Saetermoen (393) og derfra enten efter landeveien til Fosshaug bro (388 a, 388, 389, 386) eller vestenom landeveien til Saeterelven og Hundtorpmyren samt förbi gaardene Steinsrud, Asplund og Steindal til Fosshaug bro (388 a, 389 a, 389, 386); videre efter den opryddede flyttevei nordenom og ostenom gaardene Fosshaugen og Kjöllhaugen, over Jora- Tverelven, långs landeveien frem til moen ved Ridogiedde, over denne mo, gjennem Lapskaret og over Skindskaret til det ostre omraades graense i denne dal.

b. Fra Stenvand (400) over fj ellet

b. från Stenvand (400) över fjället till Alamoske (398), där denna väg förenar sig med den under a nämnda höstvägen .

Liveltskaret.

Sommarflyttning.

a. Från östra områdets gräns i Sal-

vasskaret (N) upp mot fjället och över Dittielven på den nya bron vid skogsgränsen, vidare runt Rubbens norra ända till Sördalsbron (421 b, 422, 424 a, 426), därifrån över en mo på västra sidan av Sördalselven och vidare norr om Tverelven upp i Melhusskaret, över Erigascacca till Liveltskaret, genom detta samt väster och norr om Lifjellet till Kobbrygskaret (440, 442, 443, 444, 433,

432);

b. samma väg som den under a upptagna sommai'vägen fram till Sördalsbron (426), därifrån över en mo på västra sidan av Sördalselven, vidare norr om Tverelven samt genom Melhusskaret och Jörenskaret (Unna Muorravaggas, Aleb Muorravagge) (440, 442, 443, 450, 450 a, 450 b);

C. från östra områdets gräns i Vasskaret (M) til Straumsli-Tverelven, längs denna älv och i en båge mellan Barduelven och gården Straumsliens inmark upp till och över bron ovanför Straumslien (409 a), därifrån snett upp genom liden till flyttningsvägen på Rubben och vidare efter denna väg ned till Sördalselven, över denna älv vid Sördalsbron (424 a, 426)

til Alamoske (398), hvor den steter til den under a naevnte hestvei.

Liveltskaret.

Somm er flytning.

a. Fra det estre omraades grsense i Salvasskaret (N) op paa fjellet og over Dittielven paa den nye bro ved skoggraensen, videre rundt nordenden av Rubben til Serdalsbroen (421 1), 422, 424 a, 426), derfra over eu mo paa vestsiden av Serdalselven og videre nordenom Tverelven op i Melhusskaret, over Erigascacca til Liveltskaret, gjennem dette og vestenom og nordenom Lifjellet til Kobbryggskaret (440, 442, 443, 444, 433, 432).

b. Samme vei som den under a omliandlede sommervei indtil Serdalsbroen (426), derfra over eu mo paa vestsiden av Serdalselven, videre nordenom Tverelven og gjennem Melhusskaret og Jerenskaret (Unna Muorravaggas, Aleb Muorravagge), (440, 442, 443, 450, 450 a, 450 b).

C. Fra det estre omraades gramse i Vasskaret (M) til Straumsli-Tverelven, långs denne elv og i eu bue mellem Barduelven og gaarden Straumsliens indmark op til og over broen ovenfor Straumslien (409 a), derfra paa skraa op igjennem lien til flytteveien paa Rubben og videre efter denne vei ned til Sördalselven, over denne elv ved Sor-

samt därifrån vidare endera av nyssnämnda sommarvägar a och b; dock må vägsträckan fram till Sördalsbron såsom sommarväg användas endast de år kamning icke försiggått i distriktet Liveltskaret samt överflyttning vid Astoj okka icke kan ske.

Höstflyttning.

a. Antingen från Kobbrygskaret norr och väster om Lifjellet till Liveltskaret och över Erigascacca till Melhusskaret (432, 433, 444, 443) eller från Jörenskaret genom Melhusskaret (450 b, 450 a, 450, 443), vidare norr om Tverelven, över en mo på västra sidan av Sördalselven till Sördalsbron och därifrån ovannämnda sommarväg a till östra områdets gräns i Salvasskaret;

b. från Kobbrygskaret efter höjderna och liderna på nordöstra sidan av Bj örnefjell till landsvägen i närheten av Öylund och efter sagda landsväg till Sördalsbron (432, 431 a, 431, 426) samt vidare ovannämnda sommarväg a till östra områdets gräns i Salvasskaret.

Snörlien.

Sommarflyttning.

a. Samma väg som den här ovan upptagna sommarvägen a till distriktet Liveltskaret fram till Sördalsbron (426) [nämligen från östra områdets gräns i Salvasskaret (N) upp mot fjället och över Dittielven på den nya bron vid skogsgränsen, vidare runt Rubbens norra ända till Sördalsbron (421 b, 422, 424 a, 426)];

dalsbroen (424 a, 426) og derfra videre en av de ovenfor omhandlede sommerveier a og b; dog maa veistrmkningen til Sordalsbroen alene da anvendes som sbmmervei, naar kalvningen ikke har foregaat i distriktet Liveltskaret og overflvtning ved Astoj okka ikke kan ske.

Hostflytning.

a. Enten fra Kobbrygskaret nordenom og vestenom Lifjellet til Liveltskaret og over Erigascacca til Melhusskaret (432, 433, 444, 443) eller fra .loren,skaret gjennem Melhusskaret (450 b, 450 a, 450, 443), videre nordenom Tverelven, over en mo paa vestsiden av Sördalselven til Sordalsbroen og derfra ovenomhandlede sommervei a til det ostre omraades gramse i Salvasskaret.

b. Era Kobbrygskaret efter haugene og bene paa Bjornefjellets nordostside til landeveien i nserheten av bly]lind og efter denne landevei til Sordalsbroen (432, 431 a, 431, 426) og videre ovenomhandlede sommervei a til det ostre omraades graense i Salvasskaret.

Snerken.

Sommerflytning.

a. Samme vei som den ovenfor under distriktet Liveltskaret nasvnte sommervei a indtil Sordalsbroen (426), [nemlig fra det ostre omraades gramse i Salvasskaret (N) op paa fjellet og over Dittielven paa den nye bro ved skoggnensen, videre rundt nordenden av Rubben til Sordalsbroen (421 b, 422, 424 a, 426)];

därifrån över en mo på västra sidan av Sördalselven och vidare norr om Tverelven, genom Melhusskaret och Jörenskaret (440, 442, 443, 450, 450 a, 450 b), ned till landsvägen i Salangsdalen, ett kort stycke längs landsvägen, över Salangselven vid Sörflaten, upp i liden mellan Sörflaten och Solbakken, vidare upp i Solliskaret samt över fjället till Sagvasbotn (451a, 451, 453 a, 448);

b. samma väg som den här ovan upptagna vårvägen a till distriktet Liveltskaret fram till Sördalsbron (426) [nämligen från östra områdets gräns i Yasskaret (M) till Straumsli-Tverelven, längs denna älv och i en båge mellan Barduelven och gården Straumliens inmark upp till och över bron ovanför Straumslien (409 a), därifrån snett upp genom liden till flyttningsvägen på Rubben och vidare efter denna väg ned till Sördalselven, över denna älv vid Sördalsbron (424 a, 426)]; därifrån ovannämnda sommarväg a till Sagvasbotn; dock må vägsträckan fram till Sördalsbron såsom sommarväg användas endast de år kalvning icke försiggått i distriktet Snörken samt överflyttning vid Astojokka icke kan ske.

Höstflyttning.

Antingen från Sagvasbotn (448) över fjället till Solliskaret, genom denna dal samt ned för liden mellan Sörflaten och Solbakken till Salangselven vid Sörflaten (453 a, 451, 451 a) eller från Solöybotn (452) över fjället till Salangselven vid

derfra over en mo paa vestsiden av Sordalselven og videre nordenom Tverelven, gjennem Melhusskaret og .Törenskaret (440, 442, 443, 450, 450 a, 450 b), ned til landeveien i Salangsdalen, et kort stykke efter landeveien, over Salangselven ved Sörflaten, op i lien mellem Sorflaten og Solbakken, videre op i Solliskaret og over fjellet til Sagvasbotn (451 a, 451, 453 a, 448).

b. Samme vei som ovenomhandlede vaarvei a til distriktet Liveltskaret indtil Sordalsbroen (426), [nemlig fra det ostre omraades grsense i Yasskaret (M) til Straumsli-Tverelven, långs denne og i en bue mellem Barduelven og gaarden Straumsliens indmark op til og over broen ovenfor Straumslien (409 a), derfra paa skraa op igjennem lien til flytteveien paa Rubben og videre efter denne vei ned til Sördalselven, over denne elv ved Sordalsbroen (424 a, 426)]; derfra ovennsevnte sommervei a til Sagvasbotn; dog maa veistrsekningen til Sordalsbroen alene da anvendes som sommervei, naar kalvningen ikke har foregaat i distriktet Snorken og overflytning ved Astojokka ikke kan ske.

Hostflytning.

Enten fra Sagvasbotn (448) over fjellet til Solliskaret, gjennem dette skar og ned gjennem lien mellem Sorflaten og Solbakken til Salangselven ved Sörflaten (453 a, 451, 451 a) eller fra Soloybotn (452) over fjellet til Salangs-

57 Sörf laten (451, 451 a), därifrån den här ovan under a upptagna sommarvägen till östra områdets gräns i Salvasskaret.

Stordalen.

Sommarflyttning.

a. Genom Budalen från riksgränsen vid Vuoidascacca (O), runt Storklettens norra ända (489), upp i Stordalen till ett stycke ovanför Röddalselvens mynning (495), över Stordalselven upp under och längs fjällbranten på Rödberget (Rauberget) till närheten av Röddalselven, längs denna älv på dess södra sida, söder eller norr om Rödvandet, över Siscacca till södra ändan av Stormyrbotn och ned genom denna dal på dess östra sida (utanför inmarken på den obebodda gården Högstad) (496, 499, 500, 501);

b. genom Stordalen från riksgränsen (P) på östra sidan Stordalselven till ett stycke ovanför Röddalselvens mynning (495) samt därifrån den under a upptagna vägen till Stormyrbotn och ned genom denna dal;

C. från riksgränsen söder om Bössefjellene (Reure) (Q) söder om Nmvertind (Bsessecokka) och Naeverfjell (Baesek), väster om sistnämnda fjäll ned i Bukkedalen, upp genom denna dal, över Bratbakken och genom Röddalen (Raudalen) till Rödvandets (Rauvandets) västra ända och därifrån den under a upptagna vägen till Stormyrbotn och ned genom denna dal.

8—isriono

elven ved Sorflaten (451, 451 a), derfra den ovenfor ombandlede sommervei a til det ostre omraades gramse i Salvasskaret.

Stordalen.

S omm er flytning.

a. Gjennem Budalen fra riksgrsensen ved Vuoidascacca (O), rundt Storklettens nordre ende (489), op i Stordalen til et stykke ovenfor Röddalselvens munding (495), over Stordalselven op under og långs flaaget paa Rodberget (Rauberget) til nfer Röddalselven, långs denne elv paa dens sondre side, sondenom eller nordenom Rödvandet, over Siscacca til sondre ende av Stormyrbotn og ned gjennem denne dal paa ostsiden (utenom indmarken paa det ubebodde bruk Hogstad) (496, 499, 500, 501).

b. Gjennem Stordalen fra riksgraensen (P) paa ostsiden av Stordalselven til et stykke ovenfor Röddalselvens munding (495) og derfra den under a nsevnte vei til Stormyrbotn og ned gjennem denne dal.

C. Fra riksgrsensen sondenfor Bossefjellene (Reure) (Q) sondenom Naevertind (Basssecokka) og Naeverfjell (Bsesek), vestenom sidstnaevnte fjell ned i Bukkedalen, op gjennem denne dal, over Bratbakken og gjennem Roddalen (Raudalen) til Rödvandets (Rauvandets) vestre ende og derfra den under a nmvnte vei til Stormyrbotn og ned gjennem denne dal.

58 Höstflyttning.

a. Från norra ändan av Stormyrbotn

(501) i liderna på endera sidan dalen till dalens södra ända, över Siseacca, söder eller norr om Rödvandet, längs Röddalselven på dess södra sida, vidare längs fjällbranten på och under Rödberget (Rauberget) ned till och över Stordalselven ett stycke ovanför Röddalselvens mynning (500, 499, 496, 495), ned

genom Stordalen, runt Storklettens norra ända (489) och upp genom Budalen till riksgränsen vid Vuoidascacca (O);

b. samma väg som den här ovan upptagna höstvägen a fram till Stordalselven ett stycke ovanför Röddalselvens mynning (495) och därifrån upp genom Stordalen på Stordalselvens östra sida till riksgränsen (P);

G. samma väg som den här ovan upptagna höstvägen a fram till Rödvandets västra ända (499), därifrån genom Röddalen, över Bratbakken, ned genom Bukkedalen, väster om Nmverfjell samt söder om detta fjäll, Nsevertind och Bössefjellene till riksgränsen (Q).

Åtgärder på flyttningsvägar.

10 §.

Norska staten förbinder sig att av hänsyn till lapparnas flyttningar vidtaga följande åtgärder:

a) att på flyttningsvägen genom Parasdalen i Lyngens härad låta anbringa ett ledningsgärde längs Gievdnejokkas södra

Hostflytning.

a. Fra nordre ende av Stormyrbotn (501) i bene paa den ene eller anden side av dalen til dalens sondre ende, over Siseacca, sondenom eller nordenom Rödvandet, långs Roddalselven paa dens sondre side, hen under og långs flaaget paa Rådberget (Rauberget) ned til og over Stordalselven et stykke ovenfor Röddalselvens munding (500, 499, 496, 495), ned gjennem Stordalen, rundt Storklettens nordre ende (489) og op gjennem Budalen til riksgrfensen ved Vuoidascacca (O).

b. Samme vei som ovennmvnte hostvei a indtil Stordalselven et stykke ovenfor Röddalselvens munding (495) og derfra op gjennem Stordalen paa Stordalselvens ostre side til riksgrsensen (P).

C. Samme vei som ovennsevnte hostvei a indtil Rödvandets vestre ende (499), derfra gjennem Roddalen, over Bratbakken, ned gjennem Bukkedalen, vestenom Nseverfjell og sondenom dette fjell, Nsevertind og Bossefjellene til riksgrasnsen (Q).

Föranstaltning er paa flytteveier.

§ 10.

Den norske stat paatar sig åt trreffe folgende foranstaltninger av hensyn til lappenes flytninger:

a. Paa flytteveien gjennem Pa rasdalen i Lyngen herred åt la anbringe et ledningsgjserde långs Gievdnejokkas son-

strand vid den plats, där renarna pläga vada över älven;

b) att på flyttningsvägen över den i Storfjorden inom Lyngens härad utfadlande Gievdne jokka låta uppföra en bro och för renarnas inledande å bron anbringa ett gärde på bäckens södra strand från bron fram till stängslet omkring den invid liggande gårdens inmark;

c) att på flyttningsvägen över Sördalsälven inom Bardu härad låta avlägsna de tillfälliga gärden, som till skydd för landsvägen blivit uppförda på bägge sidorna av bron över älven;

d) att i enlighet med vederbörande jordägares medgivande låta uppröja och iståndsätta flyttningsvägen längs Rubben i Bardu härad;

e) att i enlighet med jordägarens samtycke låta uppröja och sätta i brukbart skick flyttningsvägen i Bardu härad mellan de å två vid denna konvention fogade kartor (bilagorna n:r 4 och 6) angivna punkterna 440 och 442 samt för raidflyttningen uppföra en mindre bro över Jorbmebäcken;

f) att i enlighet med vederbörande jordägares, Henning Petersen, samtycke och på villkor, som av honom angivits, låta uppföra ett gärde på hans gård Lavangen i mynningen av Lavangsdalen i Balsfjords härad; samt

g) att på flyttningsvägen över Dittiskaret i Bardu härad låta uppföra eu bro över Dittielven vid skogsgränsen.

dre bred ved det sted, hvor renen pleier åt vade o ver el ven.

b. Paa flytteveien o ver den i Storfjorden i Lyngen herred utlopende luck Gievdnejokka åt la opfore en bro og anbringe et gjaerde paa denne bseks son dre bred fra broen nedover til gjserdet omkring den narrliggen de gaards indmark, forat renen kan ledes ind paa broen.

c. Paa flytteveien over Sordalselven i Bardu herred åt la fjerne nogle midlertidige gjserder, som er (flit opfort paa begge sider av broen over elven til beskyttelse for landeveien.

d. I henhold til grundeiernes samtykke åt la oprydde og utbedre flytteveien långs Rubben i Bardu herred.

e. I henhold til grundeierens samtykke åt la oprydde og gjore brukbar flytteveien i Bardu herred mellem de paa kartbilagene nr. 4 og 6 avmerkede punkter 440 og 442 og opfore en mindre bro over Jorbmebsekken for raiddeflytning.

f. I henhold til grundeierens, Henning Petersens, samtykke og paa de av ham angivne vilkaar åt la anbringe et gjrnrde paa hans eiendom Lavangen i mun dingen av Lavangsdalen i Balsfjord herred.

g. Paa flytteveien over Dittiskaret i Bardu herred åt la opfore en bro over Dittielven ved skoggram sen.

11 §•

Kostnaderna för verkställande av de i 10 § a), d), e) och f) nämnda åtgärder och för deras vidmakthållande skola ersättas av svenska staten. Norska staten vidkännes däremot själv kostnaderna för de åtgärder, som avses i 10 § b) och

c), samt för dessa åtgärders vidmakthållande. Kostnaderna för uppförande och vidmakthållande av bron över Dittielven gäldas till hälften av vartdera riket.

Gärden till förebyggande av skada av renar.

12 §.

Svenska staten skall äga rätt att på egen bekostnad låta på nedan nämnda platser anbringa gärden, avsedda att hindra renars vidare framkomst (spärrningsgärden):

a) i Lyngens härad längs gränsen för det i 85 § beskrivna östra området i Troms fylke tvärs över Garanassuorgge, ovanför den stora Norddalsslåttern (omkring två kilometer ovanför Gaskasuorggebäckens utlopp), och över Gaskasuorgge, där denna dal är smalast, ett litet stycke ovanför dess mynning;

b) i Maalselvens härad längs östra områdets gräns tvärs över Tverelvdalen och över Rostadalen;

c) i Bardu härad inom östra området från Gaiccaluokta i Altevandet till en

§ 11.

Omkostningene ved de i § 10 under litr. a, d, e og f naavnte foranstaltninger og disses vedlikehold betales av den svenske stat. Den norske stat betaler omkostningene ved de i § 10 under litr. b og c naavnte foranstaltninger og disses vedlikehold. Omkostningene ved opforelsen og vedlikeholdet av broen over Dittielven betales med en halvdel av hvert av de to riker.

Gjcerder til beskyttelse mot skade ved ren.

§ 12.

Det skal vaere tillatt for den svenske stat paa egen bekostning åt la anbringe paa nedennaevnte steder gjaerder for derved åt hindre renens videre fremkomst (spaarregj sarder):

a. I Lyngen herred långs gramsen for det i § 85 beskrevne ostre omraade i Troms fylke tvers over Garanassuorgge, ovenfor den store Norddalsslaatten (ca. to km. ovenfor Gaskasuorggebsekkens utlop), og over Gaskasuorgge, der hvor denne dal er smalest, et litet stykke ovenfor dens munding.

b. I Maalselv herred långs det ostre omraades gramse tvers over Tverelvdalen og over Rostadalen.

c. I Bardu herred inden det ostre omraade fra Gaiccaluokta i Altevandet til

punkt i närheten av Multojokkas krök, därifrån under Dorrovarre och Nausti till en punkt i närheten av Anavaselvens krök, därifrån till Divielven och vidare längs dennas västra strand till övre Divifos, därifrån på älvens östra sida längs Skakteraasen till Skakterklyftan; detta gärde uppföres, i den mån av hänsyn till terrängförhållandena lämpligen kan ske, så, att så vitt möjligt lavmarkerna i Sarivoma och övre delen av Dividalen komma att ligga öster om gärdet;

d) över passagen vid Staggonjunes i Bardu härad;

e) över Öunovagge i Maalselvens härad från ett framskjutande, brant, i sydväst sig sträckande fjällstup på norra sidan av Kirkestind, längs detta stup till Öunojokka, där denna älv bildar en större fors, och vidare i västlig riktning upp längs fjällsidan till dess den branta fjällväggen möter; gärdets längd anslås till omkring 1,020 meter; samt

f) i Bardu härad i närheten av riksgränsen vid Pålno.

13 §.

I enlighet med vederbörande jordägares och nyttjanderättshavares samtycke och de förras medgivande att avstå erforderlig mark skall svenska staten vidare äga att på egen bekostnad och på de av de bofasta betingade villkor, bland annat med hänsyn till sträckningen, låta

et punkt i naerheten av Multojokkas krok, derfra under Dorrovarre og Nausti til et punkt i nserheten av Anavaselvens krok, derfra til Divielven og videre långs dennes vestre bred til ovre Divifos, derfra paa elvens ostside långs Skakteraasen til Skakterkloften; dette gj Herde opfores, forsaavidt det av hensyn til terrasngforholdene hensigtsmasssig kan ske, saaledes åt saavidt mulig lavmarkene i Sarivoma og den ovre del av Dividalen kommer til åt ligge ostenfor gjserdet.

d. Over passagen ved Staggonjunes i Bardu herred.

e. Over Öunovagge i Maalselv herred fra et fremspringende brat sydvestgaaende flaag paa nordre side av Kirkestind, långs dette flaag til Cunojokka, hvor denne elv danner en större fos, og videre i vestlig retning op långs fjellsiden, indtil den brätte fjellvseg möter. Gjserdets lsengde er anslaat til ca. 1020 meter.

f. I Bardu herred i nserheten av riksgrmnsen ved Pålno.

§ 13.

I henhold til vedkommende grundeieres og bruksberettigedes samtykke og de forstes erklmring om avstaaelse av förnöden grund skal det endvidere vmre tillatt for den svenske stat paa egen bekostning og paa de av de fastboende stillede vilkaar, bl. a. med hensyn til

anbringa spärrningsgärden på nedannämnda platser:

a) ovanför den för närvarande vanligen begagnade betesmarken på gården Odden i Lyngens härad;

b) ovanför den för närvarande vanligen begagnade betesmarken på gården Lien i Lyngens härad;

c) över Loppuskaret i Lyngens härad, ovanför skogsgränsen;

d) ovanför gården Björnsund i Bardu härad; samt

e) ovanför gårdarna Liland, Nordli och Foslund i Bardu härad.

14 §.

För den händelse vederbörande jordägare och nyttjanderättshavare lämna sitt samtycke, möter från norska statens sida ej hinder för att svenska staten på egen bekostnad och på de villkor, som kunna med rättsägarna överenskommas, bland annat om sträckningen, låter anbringa spärrningsgärden på nedannämnda platser:

a) i Marknesdalen i Balsfjords härad;

b) i Lappe- eller Björkaasskaret i Maalselvens härad; samt

c) i Sivertskaret i samma härad.

15 §.

Därest svenska staten ger tillkänna, att den önskar låta uppföra ett gärde i det pass, som leder till Didnovagge i Lyngens härad, och vid undersökning framgår, att

pladsen, åt la anbringe spaerregjaerder paa nedennaevnte steder:

a. Ovenfor den nu vanlig benyttede havnegang paa gaarden Odden i Lvngen herred.

b. Ovenfor den nu vanlig benyttede havnegang paa gaarden Lien i Lvngen herred.

c. Over Loppuskaret i Lyngen herred ovenfor skoggramsen.

d. Ovenfor gaarden Bjornsund i Bardu herred.

e. Ovenfor gaardene Liland, Nordli og Foslund i Bardu herred.

§ 14.

Forsaavidt vedkommende grundeiere og bruksberettigede gir sit samtykke, skal der fra den norske stats side intet vaere til hinder for, åt den svenske stat paa egen bekostning og paa vilkaar, bl. a. med hensyn til pladsen, hvorom enighet med de private maatte opnaaes, lar anbringe spaerregjaerder paa nedennaevnte steder:

a. I Marknesdalen i Balsfjord herred.

b. I Lappe- eller Björkaasskaret i Maalselv herred.

c. I Sivertskaret i samme herred.

§ 15.

Under forutsaetning av, åt det ved senere undersokelse maatte godtgjores, åt opforelse av et gjaerde i det pass, som leder til Didnovagge i Lyngen herred,

gärdet icke länder till skada för de bofasta, men godvillig överenskommelse med jordägarna ej kan träffas, skall norska staten med tillämpning av gällande lag söka genomdriva avträdandet av erforderlig mark för ett sådant spärmingsgärde.

Gärdets uppförande ävensom ersättningen för avträdd mark och kostnaderna för värderingsförrättningen skola betalas av svenska staten.

16 §.

Yad 15 § innehåller gäller även i fråga om rätt för svenska staten att vidmakthålla ett gärde, som finnes uppfört i passet mellan Juovagge och Garanassuorgge i Lyngens härad.

17 §•

I fråga om de i 12—16 §§ omförmälda gärden gälle följande bestämmelser:

a) Samtliga gärdena skola uppföras så, att de freda mot renar.

b) Renar må icke släppas genom gärdena. Dock må flyttning med renar äga rum genom gärdet mellan Gaiccaluokta oöh Skakterklyftan ävensom genom gärdena i Ounovagge samt i passet mellan Juovagge och Garanassuorge. I fråga om gärdet vid Pålno gäller över huvud icke förbudet mot renars genomsläppande.

ikke vil värre til skade for de fastboende, vil den norske stat, i mangel av mindelig overenskomst med grundeierne, med hjemmel i lovgivningen soke avstaat förnöden grund til opforelse av et spserregjserde, naar den svenske stat maatte meddele, åt den onsker åt la gjmrdet opfore.

I tilfmlde blir gjaerdet åt bekoste opfort av den svenske stat, som likeledes betaler erstatningen for den avstaaede grund og utgiftene ved taksten.

§ 16.

Hvad der er bestemt i § 15, gjmlder ogsaa med hensyn til adgang for den svenske stat til åt vedlikeholde et gjmrde, som i sin tid er opfort i passet mellem Juovagge og Garanassuorgge i Lyngen herred.

§ 17.

Om de i §§ 12—16 nsevnte spmrregjserder skal folgende gjtelde:

a. Samtlige gjmrder skal opfores saaledes, åt de freder mot ren.

b. Ren maa ikke slippes gjennem gjmrdene. Dog kan flytning med ren foregaa gjennem gjserdet mellem Gaiccaluokta og Skakterkleften og gjennem gjmrdene i Cunovagge og i passet mellem Juovagge og Garanassuorgge. Derhos gjmlder forbudet mot åt slippe ren gjennem gjmrdene overhovedet ikke Pålnogjserdet.

c) Svenska staten åligger att hålla gärdena i försvarligt skick under den tid konventionen gäller.

d) Sträckningen av de i 12 § a), b), c) och d) nämnda gärdena skall närmare bestämmas av fylkesmannen efter lokal undersökning av därtill utsedda svenska och norska tjänstemän.

Vid sträckningens bestämmande må mindre avvikelser från beskrivningarna i 12 § äga rum, där detta med hänsyn till särskilda lokala förhållanden är att anse såsom ändamålsenligt.

e) På samma sätt som föreskrives härovan i d) skall bestämmas platsen för led eller grindar, som skola anbringas å de i 12 § a), b), c) och d) omförmälda gärden, och vilka tider sådana led eller grindar skola hållas öppna. Leden eller grindarna skola anbringas så, att de så litet som möjligt försvåra kreatursbetning och begagnande av slåtter på andra sidan gärdena eller annan nödvändig genomfart.

f) Det närmare angivandet av sträckningen för de i 12 § e) samt 13, 14 och 15 §§ omförmälda gärdena skall tillkomma norske lappfogden efter samråd med svenske lappfogden och vederbörande bofaste.

g) Å de gärden, som omförmälas under

f) i denna § samt i 16 §, skola anbringas sådana led eller grindar som äro av nöden för de bofasta och, såvitt angår gärdena i Cunovagge samt passet mellan

c. Den svenske stat pligter åt vedlikeholde gjaerdene i försvarlig stånd i konventionstiden.

d. De i § 12 under litr. a, b, c og d naevnte gjaerders noiagtige plads skal bestemmes av fylkesmanden efter undersokelse paa stedet av dertil opnaevnte norske og svenske tjenestemaend.

Ved bestemmelsen av gjaerdenes belägenhet kan mindre avvikelser fra beskrivelsene i § 12 tillätes, om saerlige forhold paa stedet gjor dette bensigtsmaessigt.

e. Paa samme maate som anfört i litr. d skal det bestemmes, bvor de i § 12 litr. a, b, c og d omhandlede gjaerder skal forsynes med led eller grinder og til hvilke tider disse skal holdes aapne. Leddene eller grindene maa anbringes saaledes, åt de mindst mulig vanskeliggjor kreaturbeitning og utnyttelse av slaatter paa den anden side av gjaerdet eller anden nodvendig faerdsel.

f. De i § 12 litr. e og §§ 13, 14 og 15 naevnte gjaerders noiagtige plads skal bestemmes av den norske lappefoged efter samraad med vedkommende fastboende og den svenske lappefoged.

g. I de förän i litr. f og i § 16 naevnte gjaerder skal anbringes de led eller grinder, som er fornodne for de fastboende og, forsaavidt angaar gjaerdene i Öunovagge og passet mellem Juovagge og

Juovagge och Garanassuorgge, som erfordras för genomflyttning med renar.

18 §.

Den som begagnar led eller grind å något av de gärden, varom i 12—16 §§ är fråga, skall omedelbart efter begagnandet stänga ledet eller grinden.

19 §.

Har ägare eller brukare av jord eller någon av hans husfolk försummat att stänga led eller grind, och hava i följd därav renar kommit genom gärdet, vare han icke berättigad till ersättning för skada, som renarna därvid vållat.

20 §.

Tinglästa överenskommelser, enligt vilka vissa bofasta i Troms fylke äro gent emot norska staten förpliktade att underhålla gärden till förebyggande av skada av renar eller att tillhandahålla mark till flyttningsväg för lappar, komma att av norska staten vidmakthållas, såvitt de avse område, där enligt denna konvention svenska renar skola äga beta.

21 §•

Finner landshövdingen, att det till förekommande av skada av renar är önskvärt, att visst slåtterland eller viss sätervall utanför det i 85 § beskrivna 9 —isr,090

Garanassuorge, som krseves for gjennemflytning med ren.

§ 18.

Den, som benytter led eller grind i noget av de i §§ 12-—16 nsevnte gjserder, skal umiddelbart. efter benvttelsen st fen ge leddet eller grinden.

§ 19.

Har eier eller bruker av jord eller nogen av hans husfolk lätt led eller grind staa näpen, og er ren som felge derav kommet gjennem gjserdet og har voldt skade paa hans mark, er han ikke berettiget til erstatning for skaden.

§ 20.

De niellera det offentlige og visse fastboende i Troms fylke i sin tid indgaaede og senere tinglasste overenskomster, hvorved de fastboende har forpligtet sig til åt vedlikeholde gjrerder til vfern mot skade ved ren eller til åt avstaa grund til flyttevei for lapper, vil den norske stat opretholde, forsaavidt de angaar trakter, hvor svensk renbeitning skal kunne foregaa ifelge nservferende konvention.

§ 21.

Hinder landshövdingen, åt det til forebyggelse av skade ved ren er önskelig, åt bestemt slaatteland eller stetervold utenfor det i § 85 beskrevne ostre

östra området inhägnas, må han därom göra framställning hos fylkesmannen. Denne sänder framställningen till den i 92 § omnämnda syneförman, som i förening med två av honom tillkallade gode män av den i 93 § omförmäla nämnd verkställer syn på stället; och skola jordägaren och den svenske lappfogden i god tid underrättas om tid och plats för förrättningen. Vid förrättningen skall undersökas, huruvida markens inhägnande kan medföra väsentligt intrång för ägaren eller annan. Finnes så icke vara fallet, skola förrättningsmännen utlåta sig om var och på vad sätt gärdet må uppföras; och skall därvid iakttagas, att gärdet skall bestå av galvaniserad järn- eller ståltråd på stolpar, att dess höjd bör vara 1,25 meter, såvida icke särskilda omständigheter påkalla större höjd, samt att det bör vara ägnat att freda även mot nötkreatur och hästar. Vid förrättningen avgives tilllika utlåtande rörande de kostnader uppförandet av gärdet kan komma att betinga, och bestämmes viss tid, ej kortare än ett år, inom vilken gärdet skall vara uppfört, efter det landshövdingen, på sätt nedan nämnes, fattat beslut i ämnet och detsamma meddelats fylkesmannen.

Förrättningsmännen skola därjämte uttala sig om, huruvida förhållandena på platsen äro sådana, att snötryck, snöskred eller dylikt kan förorsaka extra-

omraade indgjaerdes, kan han derom rette forestilling til fylkesmanden. Denne sender forestillingen til den i £ 92 naevnte takstbestyrer, som sammen med to av ham tilsagte maend av det i § 93 omhandlede utvalg företalbesigtelse. Grundeieren og den svenske lappefoged meddeles betimelig underretning om tid og sted for forretningen. Yed denne skal det undersokes, hvorvidt markens indgjaerding kan medfore vaesentlig ulempe for grundeieren eller andre. Findes dette ikke åt vivre tilfaelde, skal der avgives sk jon o ver, hvor og hvorledes gjaerdet i tilfaelde skal opfores. Derunder blir åt iagtta, åt gjaerdet skal opfores av galvanisert jern- eller staaltraad paa stolper, åt det blir 1,25 meter hoit og under saerlige forhold om fornodent hoiere samt åt det ogsaa freder mot storfa; og hest. Ved forretningen avgives endvidere skjon over gjaerdets antagelige kostende. Likesaa fastsaettes der en frist av mindst et aar, inden hvilken gjaerdet skal vaere opfort, efter åt landshövdingens nedennaevnte bestemmelse er meddelt fylkesmanden.

Skjonnet skal desuten avgi uttalelsc om, hvorvidt forholdene paa stedet er saadanne, åt snetryk, sneskred eller 1ignende kan forvolde ekstraordinaere utgifter til gjaardets vedlikehold. Findes saa åt vaere tilfaelde, skal skjonnet fastsaette et vist belop, dog ikke over fem

ordinära kostnader för gärdets underhåll. Prövas så vara fallet, skall såsom bidrag till underhållet beräknas ett visst belopp, dock icke över tjugufem procent av det, vartill stängslets uppförande skattats.

Lämnar landshövdingen inom sex månader efter det han erhållit kännedom om förrättningsmännens utlåtande, fylkesmannen meddelande om att gärdets uppförande påyrkas, och tillställer han därjämte fylkesmannen det beräknade beloppet för uppförandet och för underhållsbidrag där sådant ifrågakommer, skall fylkesmannen tillspörja jordägaren, huruvida denne är villig att uppföra gärdet mot beloppets utbekommande. Förklarar jordägaren sig vara därtill villig, har fylkesmannen att till honom utbetala beloppet, i den mån gärdet uppföres.

Fylkesmannen äger ock, i händelse omständigheterna därtill giva anledning, att, utan påkallande av åtagande från jordägarens sida om gärdets uppförande, till denne överlämna beloppet till fritt förfogande.

Vill jordägaren icke åtaga sig gärdets uppförande eller utan sådant åtagande mottaga erbjudet kostnadsbelopp, skall fylkesmannen ombesörja gärdets uppförande; och skola de därmed förenade utgifter gäldas av svenska staten.

Sedan gärdet är uppfört, tillfaller det jordägaren.

og tyve procent av anlaegsbelopet, som bidrag til vedlikeholdet.

Hvis landshövdingen inden seks maaneder efter åt ha erholdt kundskap om skjonnets avgivelse meddeler fylkesmanden, åt gjaerdet onskes opfort, og tilstiller han derhos fylkesmanden anlmgsbelopet og eventuelt det ovennasvnte bidrag, skal fylkesmanden sporre grundeieren, om han er villig til åt opfore gjserdet mot åt erholde skjonsbelopet og i tilfadde naevnte bidrag. Erklagrer grundeieren sig villig hertil, utbetaler fylkesmanden belopet til ham, efterhvert som gjaerdet opfores.

Efter omstaendigheterne kan fylkesmanden dog frafalde kravet om gjaerdest opforelse og stille belopet til fri raadighet for grundeieren.

Er denne uvillig til åt opfore gjaerdet eller til i tilfaelde åt motta belopet uten pligt til åt opfore gjmrdet, skal fylkesmanden besorge dets opforelse. De hermed forbundne omkostninger skal betales av den svenske stat.

Naar gjaerdet er opfort, tilfalder det grundeieren.

Fra det tidspunkt, da gjserdet er eller skulde ha vmret fuldfort, eller i tilfselde fra det tidspunkt, da eieren maatte ha mottat skjonsbelopet til fri ledighet, har i konventionstiden eieren av vedkommende slaatteland eller saitervold og mulige bruksberettigede ikke krav paa erstatning for skada ved ren paa slant-

Alltifrån deri tid, då gärdet fullbordats eller borde vara fullbordat, eller då ägaren mottagit kostnadsbeloppet till fritt förfogande, vare, så länge konventionen väller, ägare eller brukare av slåtterlandet eller sätervallen icke berättigad till ersättning för skada, som därå vållats av renar, med mindre gärdet blivit uppfört och hålles i försvarligt skick, men renarna det oaktat kommit innanför detsamma.

Kostnaderna för förrättning, varom här förmäles, skola betalas av svenska staten.

II. Nordlands fylke.

Betesområden i fylket och vissa angränsande svenska trakter. Renbetesdistrikt.

Renantal.

22 §.

I Nordlands fylke må svenska lappar ej inflytta med renar till andra än de områden som beskrivas i denna §. Dessa områden skola vart för sig bilda särskilda renbetesdistrikt. 1 distrikten må icke inkomma flera svenska renar än som för varje distrikt här upptagas.

Distrikten äro följande:

jBakvänd

(i Fauske och Saltdals härader).

Gränser: Laamitjern (strax norr om riksröset n:r 238), bäcken till Eidevand, denna sjö, bäcken till Laamivand, denna sjö,

telandet eller ssetervolden, medmindre renen, saafremt gjaerdet er opfort, er kommet indenfor dette, uagtet det har vseret i försvarlig stånd.

Utgiftene ved skjonsforretningene betales av svenske offentlige midler.

II. Nordland fylke.

Beiteomraadene i fylket oy i visse tilyrcensende svenske trakter. Renbeitedistrikter. Renantal.

§ 22.

I Nordland fylke maa svenske lapper ikke indflvtte med ren i andre omraader end de, som beskrives i denne §. Hvert av disse skal utgjore et renbeitedistrikt. I renbeitedistriktene maa ikke komme ind flere svenske ren end i denne § an fores.

Renbeitedistriktene er folgende: Balvand

(i Fauske og Saltdal herreder).

Gr censor: Laamitjern (straks nordenfor riksros nr. 238), bsekken til Eidevand, dette vand, bsekken till Laamivand, dette vand,

(59

Laamielven, Langvandet, Sjönstaaelven, Övrevand, Gjemgamströmmen, Nedrevand, Finneidströmmen, Fauskeviken, Skjerstadfjorden, Saltdalsfjorden, Saltelven, Junkerdalselven, Graddiselven till Njallavarreelvens mynning, sistnämnda älv till riksgräns en samt denna gräns till Laamitjern.

Högsta renantal: 4,450.

Lön sdal en

(i Saltdals och Mo härader).

Gränser: Dypenaaga från riksgränsen till sammanflödet med Lönselven, därifrån räta linjer över Kjemaavatnet till höjdpunkten 1,222 på Ölfjellets nordöstra brant, Ölfjellets högsta topp (1,754), Skavlens högsta topp (1,475) och Stabursdalsfjellets högsta topp (1,368) på gränsen mellan Saltdalens och Mo härader, vidare nämnda gräns till Lönselven, denna älv till väsende] aren vid Stödi (686), vidare Gubbeltaaen till dess sammanflöde med Stokka och denna älv till riksgränsen vid höjdpunkten 832 samt riksgränsen till Dypenaaga.

Högsta renantal: 3,800.

Bolma

(i Mo härad).

Gränser: gränsen mellan Saltdals och Mo härader från Lönselven till Bjellaaga, sistnämnda älv till dess sammanflöde med Randalselven, denna älv till Gubbeltaaens mynning, denna älv till vattend el aren vid Stödi (686) och vidare Löns-

Laamielven, Langvandet, Sjonstaaelven, Övrevand, Gjemgamströmmen, Nedrevand, Finneidströmmen, Fauskeviken, Skj erstadf jorden, Saltdalsfjorden, Saltelven, Junkerdalselven, Graddiselven til Njallavarreelvens munding, denne elv til riksgramsen og riksgraensen til Laamitjern.

Hoieste ren antal: 4 450.

Lens dalen

(i Saltdal og Mo herreder).

Gränser: Dypenaaga fra riksgramsen til sammenlopet med Lönselven, derfra rette linjer over Kjemaavatnet til hoidepunktet 1 222 i Ölfjellets nordost™ styilning, Ölfjellets hoieste top (1 754), Skavlens hoieste top (1 475) og Stabursdalsfjellpts hoieste top (l 368) i gramsen mellem Saltdal og Mo herreder, denne gramse til Lönselven, denne elv til vandskillet ved Stodi (686), videre Gubbeltaaen til dennes sammenlop med Stokka og denne elv til riksgraensen ved hoidepunktet 832 samt riksgramsen til Dypenaaga.

Hoieste renantal: 3 800.

Bolma

(i Mo herred).

Gränser: Gramsen mellem Saltdal og Mo herreder fra Lönselven til Bjellaaga, denne elv til dens sammenlop med Randalselven, denne elv ti! Gubbeltaaens munding, denne elv til vandskillet ved Stodi (686) og videre Lönselven til det

elven till den punkt, där älven skäres av omförraälda häradsgräns.

Högsta renantal: 1,500.

Nosa

(i Mo härad).

Gränser: Stokka från riksgränsen vid höjdpunkten 832 till sammanflödet med Gubbeltaaen, denna älv till sammanflödet med Randalselven, denna älv till riksgTänsen och sagda gräns till Stokka.

Distriktet skall tillsammans med en trakt i Arjeplogs socken i Sverige utgöra ett gemensamt betesområde. Nämnda trakt har följande gränser: Laisälvens tillflöde från trakten av riksgränsen strax norr om Nasafjäll, Laisälven till mynningen av den bäck, som från sjöarna väster om Skertasåive rinner in i nämnda älv, denna bäck till utloppet av den nordligaste av dessa sjöar, därifrån räta linjer till Tjäulatjåkkos norra topp och till Jullegatjåkkos mellersta topp samt över Gabriåives topp till gränsen mellan Norrbottens och Västerbottens län, vidare denna gräns till riksgränsen och riksgränsen till Laisälvens tillflöde norr om Nasafjäll.

Betet har beräknats förslå, i distriktet till 500 renar och i den svenska trakten till 1,000 renar, i följd varav sammanlagda högsta renantalet för det gemensamma betesområdet utgör 1,500.

punkt, hvor el ven skjaeres av ovennaevnte herredsgnense.

Hmeste renantal: 1 500.

Näsa

(i Mo herred).

Gränser: Stokka fra riksgramsen ved hoidepunktet 832 til sammenlopet med Gubbeltaaaen, denne elv til sammenlopet med Kandalselven, denne elv til riksgramsen og riksgraensen til Stokka.

Renbeitedi strikt et skal danne et faelles beiteomraade med en trakt i Arjeplog sogn i Sverige. Denne har folgende gränser: Laisälvens tillop fra riksgraensen straks nordenfor Nasafjäll, Laisälven til muudingen av den baek, som fra vandene vestenfor Skertasåive rinder ned i naevnte elv, denne bäsk indtil utlopet av det nordligste av naevnte vand, derfra rette linjer til Tjäulatjåkkos nordre top og til Jullegat jåkkos midterste top samt over Gabriåives top til graensen mellem Norrbottens og Västerbottens län, videre denne gramse til riksgraensen og riksgraensen til Laisälvens tillop nordenfor Nasafjäll.

Renbeitedistriktet er beregnet åt kunne yde beite til 500 ren og den svenske trakt til 1 000 ren, hvorfor det samlede hmeste renantal for det faelles beiteomraade er 1 500.

71 Andfjellet (i Mo härad).

Gränser: Randalselven från riksgränsen tillsammanflödet med Virvaselven, denna älv, Virvandet och Boneselven till riksröset n:r 224 samt riksgränsen till Randalselven.

Distriktet skall tillsammans med eu trakt i Sorsele socken i Sverige utgöra ett gemensamt betesområde. Nämnda trakt har följande gränser: gränsen mellan Norrbottens och Västerbottens län från riksröset n:r 225 till Vindelälven, denna älv fram till den punkt, där den i skarp vinkel viker av mot sydost, därifrån den bäck, som rinner förbi riksröset n:r 224, till riksgränsen samt riksgränsen tram till riksröset n:r 225.

Betet har beräknats förslå, i distriktet till 1,500 renar och i den svenska trakten till 300 renar, i följd varav sammanlagda högsta renantalet för det gemensamma betesområdet utgör 1,800. Kjerringfjellet (i Mo härad).

Gränser: Boneselven frän riksröset

n:r 224 till Virvandet, denna sjö, Virvaselven till dess sammanflöde med Randalselven, denna älv till dess sammanflöde med Messingaaga (östra), denna älv till södra ändan av tjärnen vid Elivoldene, därifrån räta linjer över Lille Kjerringfjell till detta fjälls sydligaste topp (1,013) och över Junkerfjellet till

Andfjellet (i Mo herred).

Gränser: Randalselvtn fra riksgrsensen til sammenlopet med Virvaselven, denne elv, Virvandet og Boneselven til riksros nr. 224 samt riksgrmnsen til Randalselven.

Renbeitedistriktet skal danne et faelles beiteomraade med en trakt i Sorsele sogn i Sverige. Denne har folgende gränser: Grsensen mellem Norrbottens og Västerbottens län fra riksros nr. 225 til Vindelälven, denne elv til det punkt, hvor den i en skarp vinkel boier av mot sydost, derfra brnkken, som rinder förbi riksros nr. 224, til riksgrsensen samt riksgramsen til riksros nr. 225.

Renbeitedistriktet er beregnet åt kunne yde beite til 1 500 ren og den svenske trakt til 300 ren, hvorfor det samlede haiestc renantal for det fmlles beiteomraade er 1 800.

Kjerringfjellet (i Mo herred).

Gränser: Boneselven fra riksros nr. 224 til Virvandet, dette vand, Virvaselven til sammenlopet med Randalselven, denne elv til sammenlopet med Messingaaga (ostre), denne elv til sondre ende av tjernet ved Elivoldene, derfra rette linjer over Lille Kjerringfjell til dette fjells sydligst* top (1013) og over Junkerfjellet til

riksröset n:r 222 samt riksgränsen till riksröset n:r 224.

Högsta renantal: 1,500.

Kalvandet (i Mo härad).

Gränser: räta linjer från riksröset

n:r 222 över Junkerfjellet till Lille Kjerringfjells sydligaste topp (1,013), Rismaalsfjellets nordligaste topp (1,090), Österdalsknabbens topp (1,120) och Plura älv (510) vid Sprutfossen, nämnda älv till Store Kalvandet, denna sjö, älven mellan samma sjö och Lille Kalvandet, denna sjö och Lille Urna älv till riksgränsen samt sagda gräns till riksröset n:r 222.

Högsta renantal: 1,500.

Kobbervandet (i Mo härad).

Gränser: räta linjer från eu punkt vid Messingaaga (östra) fyra kilometer från denna älvs utlopp i Ranenelven till höjdpunkten 604 på Durmaalshaugen, höjdpunkten 483 på Glösen, höjdpunkten 635 på Grönfjellets västra sluttning, en punkt 1,200 meter rakt söder om höjdpunkten 811 på samma fjälls sydöstra sluttning, Rismaalsbaekkens inflöde i Kobbervaselven, Österdalsknabbens topp (1,120), Rismaalsfjellets nordligaste topp (1,090), Lille Kjerringfjells sydligaste topp (1,013) och södra ändan av tjärnen vid Elivoldene,

riksros nr. 222 samt riksgrsensen til riksros nr. 224.

Heieste renantal: 1 500.

Kalvandet (i Mo herred).

Gränser: Rette linjer fra riksros nr. 222 over Junkerfjellet til Lille Kjerringfjells sydligste top (1 013), Rismaalsfjellets nordligste top (1 090), 0sterdalsknabbens top (1 120) og Plura elv (510) ved Sprutfossen, mevnte elv til Store Kalvandet, dette vand, elven mellem dette vand og Lille Kalvandet, dette vand og Lille Urna elv til riksgrsensen samt riksgrsensen til riksros nr. 222.

Hmeste renantal: 1 500.

Kobbervandet (i Mo herred).

Grcenser: Rette linjer fra et punkt ved Messingaaga (ostre) fire kilometer fra dens utlop i Ranenelven til hoidepunktet 604 paa Durmaalshaugen, hoidepunktet 483 paa Glosen, hoidepunktet 635 paa Grönfjellets vestre skraaning, et punkt 1 200 meter ret syd for hoidepunktet 811 paa samme fjells sydostre skraaning, Rismaalsbsekkens munding i Kobbervaselven, 0sterdalsknabbens top (1 120), Rismaalsfjellets nordligste top (1 090), Lille Kjerringfjells sydligste top (1 013) og sondre ende av tjernet ved Elivoldene, dette t jern og Messing-

denna tjärn och Messingaaga till ovannämnda punkt fyra kilometer från älvens utlopp i Ranenelven.

Högsta renantal: 1,300.

Melkfjellet (i Mo härad).

Gränser: Lille Urna älv från riksgränsen till Lille Kalvandet, denna sjö, älven från samma sjö fram till Store Kalvandet, denna sjö, Pillra älv till Sprutfossen, därifrån en rät linje till den punkt, där bäcken i dalen mellan Klimpen och Slagfjellet sammanflyter med den bäck, som kommer från höjden 934 å Slagfjellet, vidare en rät linje till östra ändan av sjön (836) mellan Slagfjellet och Lapfjellet, denna sjö, Saeterbaekken till sammanflödet med bäcken från Östskaret, denna bäck till södra ändan av tjärnen i myren öster om Klubben, därifrån eu rät linje till vatten delaren i dalen mellan Klubben och Sauakslen, vidare den mot söder rinnande bäcken till dess sammanflöde med Glonkabaekken, räta linjer till höjden 760 omkring två .kilometer sydost om Umbugtens fjällstuga och till den punkt på riksgränsen, där denna skäres av Umbugtens östra strand, samt riksgränsen till Lille Urna älv.

Högsta renantal: 1,800.

Mofjellet (i Mo härad).

Gränser: bäcken från dalen mel-

lan Klubben och Sauakslen från dess sammanflöde med Glonkabaekken till

aaga til ovennmvnte punkt lire kilometer fra elvens utlop i Ranenelven.

IImeste renantal: 1 300.

Melkfjellet (i Mo herred).

Gränser: Lille Urna elv fra riksgramsen til Lille Kalvandet, dette vand elven fra dette vand til Store Kalvandet, dette vand, Pillra elv til Sprutfossen, derfra eu ret linje til det punkt, hvor baekken i dalen mellem Klimpen og Slagfjellet loper sammen med baekken fra hoiden 934 i Slagfjellet, videre en ret linje til ostre ende av vandet (836) mellem Slagfjellet og Lapfjellet, dette vand, Saeterbaekken til sammenlopet med baekken fra 0stskaret, denne baek til sondre ende av tjernet i myren ostenfor Klubben, derfra eu ret linje til vandskillet i skaret mellem Klubben og Sauakslen, videre baekken sydover til dens sammenlop med Glonkabaekken, rette linjer til hoiden 760 ca. to kilometer sydost for Umbugten fjellstue og til riksgramsen ved Umbugtens ostre strand samt riksgramsen fil Lille Urna elv.

Heieste renantal: 1 800.

Mofjellet (i Mo herred).

Gränser: Baekken fra skaret mel-

lem Klubben og Sauakslen fra dens sammenlop med Glonkabaekken til vaud-

10— iSBOlin

vattendelaren i nämnda dal, därifrån en rät linje till södra ändan av tjärnen i myren öster om Klubben, denna tjärn och bäcken i Östskaret till dess sammanflöde med Umskarbsekken, denna bäck till mynningen av bäcken från Fisktjern, sistnämnda bäck och Fisktjern till dess norra ända, därifrån eu rät linje till eu punkt på Rödvandets södra strand en kilometer väster om Tvervandselvens mynning, nämnda strand till Björndalens mynning, därifrån en rät linje till den punkt, där bäcken från Nordre Slöikvoldtjern utfaller i Selaaen, denna älv till dess sammanflöde med Tveraaen, därifrån räta linjer till höjden 495 på Vestre Mofjellets nordsluttning, näset mellan de två västligaste Smaavandene och över Kobberfjellet till Akerselvens utflöde ur Store Akersvand, denna sjös norra strand till bukten nordost om Stornesodden samt därifrån eu rät linje över Langkjönlien till Glonkabaskkens sammanflöde med bäcken från dalen mellan Klubben och Sauakslen.

. Högsta renantal: 1,500.

Spjeltfjelldalen

(i Hemnes och Hatfjelldals härader).

Gränser: Grmsvandet (Gräskejaure)

från riksgränsen till Oksfjellelvens mynning, denna älv till Okstindbrmen, denna jökels södra kant till gränsen mellan Hemnes och Korgens härader, denna häradsgräns till den fjälltopp (1,868),

skillet i nsevnte skar, derfra en ret linje til sondre ende av tjernet i myren ©stentor Klubben, dette tjern og bakben i Ostskaret til sammenlopet med Umskarbmkken, denne bsek til mundingen av baekken fra Fisktjern, denne bsek og Fisktjern til dets nordre ende, derfra en ret linje til et punkt ved Rödvandets sondre strand en kilometer vestenfor Tvervandselvens munding, denne strand til Bjorndalens munding, derfra en ret linje til det punkt, hvor baekken fra Nordre Sloikvoldtjern falder ut i Selaaen, denne elv til dens sammenlop med Tveraaen, derfra rette linjer til fjellhumpen 495 i Vestre Mofjellets nordskraaning, eidet, mellem de to vestligste av Smaavandene og over Kobberfjellet til Akerselvens utlop av Store Akersvand, dette vands nordre strand til bugten nordost om Stornesodden samt derfra eu ret linje over Langkjönlien til Glonkabmkkens sammenlop med bäcken fra skaret mellem Klubben og Sauakslen.

Ilmeste renantal: 1 500.

Spj el tfjell dalen

(i Hemnes og Hatfjelldal herreder).

Grcenser: Gnesvandet (Gräskejaure) fra riksgrsensen til Oksfjellelvens munding. denne elv til Okstindbrmen, denne brses sondre rand til grsensen mellem Hemnes og Korgen herreder, denne herredsgrsense til den fjeldtop (1 868), hvor den stöter sam-

där den stöter tillsammans med gränsen mellan Hatfjelldals och Hemnes härader, denna häradsgräns till fjälltoppen med höj dsiffran 1,751, därifrån eu rät linje åt sydost till nedre ändan av den längst mot öster framskjutande jökeln, vidare den härifrån rinnande häcken till dess sammanflöde med Spjeltfjellelven omkring två kilometer söder om Spjelthaugen, Spjeltfjellelven till mynningen av Smaaskoglibaekken (bäcken från höjden 782 på Stekvasakslen), därifrån en rät linje till den punkt på riksgränsen, där denna skäres av Tverelven omkring två kilometer söder om riksröset n:r 216, samt riksgränsen till Graesvandet.

Distriktet skall tillsammans med en trakt i Tärna socken i Sverige utgöra ett gemensamt betesområde. Nämnda trakt har följande gränser: Gräske-

jaure (Graesvandet) från riksgränsen till sjöns östra ända, därifrån räta linjer till topparna 1,137 och 1,069 på Mieskattjåkko, en punkt fyra kilometer rakt nordost om riksröset n:r 216, Snuotatjåkkos nordostliga topp, toppen 1,554 på Båimåivc och fram till den punkt på riksgränsen, där denna skäres av Tverelven omkring två kilometer söder om riksröset n:r 216, samt vidare riksgränsen till Gräskejaure.

Betet har beräknats förslå, i distriktet till 1,200 renar och i den svenska trakten till 600 renar, i följd varav sam-

men med gramsen niellera Hatfjelldal og Hemnes herreder, denne herredsgraense til fjelltoppen med lioidetallet 1 751, derfra en ret linje mot sydost til nedre rand av den laengst mot ost fremskytende brae, videre baekken herfra til dens sammenlop med Spjeltfjellelven ca. to kilometer syd for Spjelthaugen, Spjeltfjellelven til mundingen av Smaaskoglibaekken (baekken fra hoiden 782 paa Stekvasakslen), derfra eu ret linje til det punkt ' paa riksgraensen, livor denne skjaeres av Tverelven ca. to kilometer sondenfor riksros nr. 216, samt riksgraensen til Graesvandet.

Renbeitedistriktet skal danne et faelles beiteomraade med en trakt i Tärna sogn i Sverige. Denne har folgende ganser: Gräskejaure (Graesvandet) fra riksgraensen til vandets ostre ende, derfra rette linjer til toppene 1137 og 1069 paa Mieskattjåkko, et punkt fire kilometer ret nordost for riksros nr. 216, Snuotatjåkkos nordostligste top, toppen 1554 paa Båimåive og det punkt paa riksgraensen, hvor denne skjaeres av Tverelven ca. to kilometer sondenfor riksros nr. 216, samt videre riksgraensen til Gräskejaure.

Renbeitedistriktet er beregnet åt kunne yde beite til 1 200 ren og den svenske trakt til 600 ren, hvorfor det samlede heieste renantal for det faelles beiteomraade er 1 800.

inanlagda högsta renantalet för det gemensamma betesområdet utgör 1,800.

Rainesen

(i Hatfjelldals härad).

Gränser: Harvandet, Harvasbmkken

till dess sammanflöde med Tiplingelven, denna älv samt Östre och Vestre Tiplingen till Tiplingelvens inflöde i sistnämnda sjö, därifrån eu rät linje till västra Hundelvens utlopp ur det västra av de Nedre Cevlarsvandene, denna sjö och bäcken till den östra sjön (1,000) samt sistnämnda sjö till dess östra ända, därifrån en rät linje över Öevlarsfjellets högsta topp (1,257) till nordvästra ändan av sjön med höjdsiffran 1,075, denna sjö, Ranserelven och Ranseren till riksgränsen samt denna gräns till Harvandet.

Högsta renantal: 2,500.

FjellvaaJdind (i Hatfjelldals härad).

Gränser: räta linjer från Harvasbmkkens och Tiplingelvens sammanflöde till punkten 1,153, Susenfjellets topp (1,208), höjdpunkten 1,110 på Simskarfjellet och spetsen av den mot öster framskjutande vinkel, som gränsen mellan Hatfjelldals och Vefsens härader bildar på Simskarfjellet, vidare denna gräns mot söder till Gilmeces topp (1,073), en linje rakt mot öster till Simskarelven, denna älv, Tiplingelven och Tiplingene till Harvasbaekkens mynning.

Högsta renantal: 2,300.

Rainesen

(i Hatfjelldal herred).

Gränser: Harvandet, Harvasbaekken til dens sammenlop med Tiplingelven, denne elv samt 0stre og Vestre Tiplingen til Tiplingelvens indlop i sidstnaevnte vand, derfra en ret linje til Vestre Hundelvens uti ep av det vestligste av Nedre Cevlarsvandene, dette vand og baakken til det ostligste av disse vand (1 000) samt dette vand til dets ostligste ende, derfra en ret linje over Cevlarsfjellets hoieste top (1 257) til nordvestra ende av vandet med hoidetallet 1 075, dette vand, Ranserelven og Ranseren til riksgramsen samt riksgrsensen til Harvandet.

Ha iest p renantal: 2 500.

FjellvaaJctind (i Hatfjelldal herred).

Grcenser: Rette linjer fra Harvasbmkkens sammenlop med Tiplingelven til hoidepunktet 1 153, Susenfjellets top (1 208), hoidepunktet 1 110 i Simskarfjellet og spidsen av den mot ost fremskytende vinkel, som gramsen mellem Hatfjelldal og Vefsn herreder danner paa dette fjell, videre denne herredsgraense sydover til Gilmeces top (1 073), eu linje ret mot ost til Simskarelven, denne elv, Tiplingelven og Tiplingene til Harvasbaekkens munding.

TImeste renantal: 2 300.

77 Store Kjukkelvandet (i Hatfjelldals och Vefsens härader). Gränser: Tiplingelven från dess inflöde i Vestre Tiplingen till Simskarelvens mynning, sistnämnda älv till eu punkt rakt öster om Gilmeces topp (1,073), därifrån en rät linje till sagda topp, vidare gränsen mellan Hatfjelldals och Yefsens härader till Kvigtinds topp (1,703), därifrån räta linjer till södra Maasskarfjells topp (1,546), Biseggens topp (1,335), Rörskartinds topp (1,456) och Nordre Bisegvands norra ända, vidare Bisegvattendraget genom Nordre och Södra Bisegvand till kröken (735) väster om Lille Kjukkelen, därifrån en rät linje till västligaste bukten av Store Kjukkelvand, vidare en linje genom sagda sjö norr om den stora holmen i sjön fram till dess sydöstra vik, därifrån eu rät linje till sjön med höj dsiffran 886 i Viermadalen, därifrån den älv, som från sydost infaller i nämnda sjö, till dess källa i Store Börgefjell, därifrån en rät linje till eu punkt på gränsen mellan Nordlands och Nord- Tröndelags fylken eu kilometer sydväst om fjälltoppen 1,326,vidare vattendelaren över höjdpunkterna 1,194 och 1,168 samt Llaafjellets topp (1,375) till Govlektinds topp (1,327), därifrån räta linjer till nordvästra ändan av den med höjdsiffran 1,075 betecknade sjön och över Öevlarsfjellets högsta topp (1,257) till östra ändan av det östra av de Nedre Cevlars-

Store Kjukkelvandet (i Hatfjelldal og Yefsn herreder).

Grcenser: Tiplingelven fra dens indlop i Vestre Tiplingen til Simskarelvens munding, denne elv til et punkt rot ostenfor Gilmeces top (1 073), derfra en ret linje til nsevnte top, videre gram sen mellem Hatfjelldal og Yefsn lierreder til Kvigtinds top (1 703), derfra rette linjer til det söndra Maasskarfjells top (1 546), Biseggens top (1 335), Rörskartinds top (1 456) og Nordre Bisegvands nordre ende, videre Bisegvasdraget gjennem Nordre og Söndra Bisegvand til kroken (735) vest for Lille Kjukkelen, derfra ret linje til vestligste bugt i Store Kjukkelvand, videre eu linje gjennem narvnte vand nordenom den store holmen i vandet fram til dets sydostligste bugt, derfra eu ret linje til van det med hoidetallet 886 i Viermadalen, derfra den elv, som fra sydost falder ut i vandet, indtil dens utsprång i Store Borgefjell, derfra eu ret linje til et punkt i gramsen mellem Nordland og Nord-Trondelag fylker eu kilometer sydvest för fjelltoppen 1 326, videre vandskillet over hoidepunktene 1 194 og 1 168 samt Flaafjellets top (1 375) til Govlektinds top (1 327), derfra rette linjer til nordvestra ende av det med hoidetallet 1 075 betegnede vand og over Cevlarsfjellets hoieste top (1 257) til ostra ende av det ostligste av Nedre Cevlarsvandene, detta vand og bäcken til det vestligste

vandene, denna sjö och bäcken till den västra sjön samt sistnämnda sjö till Vestre Hundelvens utlopp och därifrån en rät linje till Tiplingelvens inflöde i Vestre Tiplingen.

Högsta renantal: 1,800.

Golverslcaret (i Vefsens härad).

Gränser: räta linjer från Löipskartindens (Golvertindens) högsta topp (1,677) till toppen 1,364 på Golverfjellet, till höjdpunkten 1,073 i Bolkskaret, över Golvernasen till Simskarelvens sammanflöde med Bisegel ven (412), till Rörskartinds topp (1,456), till Biseggens topp (1,335), till södra Maasskarfjells topp (1,546) och till Kvigtinds topp (1,703) samt vidare mot norr gränsen mellan Hatfjelldals och Vefsens härader till Löipskartindens högsta topp (1,677).

Högsta renantal: 800.

23 §.

Såframt norsk renskötsel upptages i Balvands renbetesdistrikt, skall mellan rikena träffas överenskommelse om de ändringar i konventionens bestämmelser om behandling av frågor om skadeersättning, som därav påkallas.

I de övriga renbetesdistrikt, som omförmälas i 22 §, må, under den tid svenska lappar äga där uppehålla sig med renar, andra än sådana lappar ej låta renar beta i vidare mån än som erfordras under tillåten genomflyttning.

av disse vand samt dette vand til Vestre Hundelvens uti ep og derfra eu ret linje til Tiplingelvens indlop i Vestre Tiplingen.

Heieste renantal: 1 800.

Golverskaret (i Vefsn herred).

Gränser: Rette linjer fra Leipskar-

tindens (Golvertindens) hoieste top (1 677) til toppen 1 364 paa Golverfjellet, til hoidepunktet, 1 073 i Bolkskaret, over Golvemasen til Simskarelvens sammenlop med Bisegelven (412), til Rorskartinds top (1 456), til Biseggens top (1 335), til det sondre Maasskarfjells top (1 546) og til Kvigtinds top (1 703) samt videre nordover gram sen mellem Hatfjelldal og Vefsn herreder til Loipskartindens hoieste top (1 677).

IInies te renantal: 800.

§ 23.

Saafremt norsk rendrift optages i Balvand renbeitedistrikt, skal der trseffes avtale mellem de to riker om de sendringer i konventionens bestemmelser om behandling av sporsmaalet om skadeserstatning, som saadan rendrift inaatte gjere pank rmvet,.

I de ovrige i § 22 nrnvnte renbeitedistrikter har ikke andre end svenske lapper adgang til åt la ren beite i den for disse tillatte tid, uten forsaavidt förnöden er under tillatt gjennemflytning.

79 Från vilka socknar i Sverige inflyttning kan försiggå.

24 §.

X renbetesdistrikten Balvand, Lönsdalen, Bolna och Näsa må allenast lappar från Arjeplogs socken inflytta med renar, i distrikten Andfjellet, Kjerringfjellet, Kalvandet, Kobbervandet och Melkfjellet allenast lappar från Sorsele socken, i distrikten Mofjellet och Spjeltfjelldalen allenast lappar från Tärna socken samt i distrikten Rainesen, Fjellvaaktind, Store Kjukkelvandet och Golverskaret allenast lappar från Vilhelmina socken.

Betestid.

25 §.

Renar, som anmälts skola beta i något av renbetesdistrikten Fjellvaaktind, Store Kjukkelvandet och Gol verskaret, må icke inkomma i Norge före den 5 juli och skola vara bortförda från norskt område senast den 16 augusti.

Renar, som anmälts skola beta i något av de övriga renbetesdistrikten, må icke inkomma i Norge före den 1 juli och skola vara bortförda från norskt område före utgången av augusti.

Fra hvilke sogn i Sverige indflytning kan for eg aa.

§ 24.

I renbeitedistriktene Balvand, Lonsdalen, Bolna og Näsa kan alene lapper fra Arjeplog sogn flytte ind med ren, i renbeitedistriktene Andfjellet, Ivjer-

Ä^ellet, Kalvandet, Iiobbervandet og jellet alene lapper fra Sorsele sogn og i renbeitedistriktene Mofjellet og Spjeltfjelldalen alene lapper fra Tärna sogn samt i renbeitedistriktene Rainesen, Fjellvaaktind, Store Kjukkelvandet og Golverskaret alene lapper fra Vilhelmina sogn.

Beitetid.

§ 25.

Ren, som er anmeldt til beitning i nogen av renbeitedistriktene Fjellvaaktind, Store Kjukkelvandet og Golverskaret, maa ikke komme ind i Norge for den 5 juli og maa va*re fort bort fra norsk omraade senest den 16 august.

Ren, som er anmeldt til beitning i nogen av de ovrige renbeitedistrikter, maa ikke komme ind i Norge for den 1 juli og maa vane fort bort fra norsk omraade for utgången av august maaned.

S. k. bygsel i vissa renbetesdistrikt.

26 §.

I den mån s. k. bygsel kontrakt, varigenom vissa lappar från Arjeplogs, Sorsele och Tärna socknar erhållit medgivande att låta sina renar beta inom vissa områden i Helgeland, förfalla genom sådan lapps död eller genom uppsägning av kontrakt eller av annan anledning, skola under den tid koiyj^itionen gäller, utöver dess föreskrifter, följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse:

a) Fylkesmannen skall för de svenska lappar som landshövdingen bestämmer utfärda bygselkontrakt, innefattande rätt att låta renar under juli och augusti månader beta i renbetesdistrikten Kolna, Näsa, Andfjellet, Kjerringfjellet, Kalvandet, Kobbervandet, Melkfjellet, Mofjellet och Spjeltfjelldalen.

b) Inom vart och ett av ifrågavarande renbetesdistrikt kunna eu eller flera lappar erhålla bygselkontrakt, dock icke så många att det för distriktet i 22 § bestämda högsta renantal överskrides.

c) Skulle antalet renar, tillhörande de lappar, vilka sålunda erhållit upplåtelse inom visst distrikt, överstiga det för distriktet fastställda högsta renantalet, skall landshövdingen bestämma huru många renar varje lapp må låta beta inom distriktet.

Bygsel i visse r enbeitedistrikt er.

§ 26.

Efterhvert som de bygselkontrakter, hvorved visse lapper fra Arjeplog, Sorsele og Tärna sogn maatte ha faat adgang til åt la sine ren beite i visse omraader i Helgeland, bortfalder ved den bygselberettigedes död eller opsigelse av kontrakten eller av anden grund, skal i den tid konventionen bestaar foruten dennes bestemmelser gjaelde folgende smrskilte forskrifter:

a. Fylkesmanden skal gi de svenske lapper, som landshövdingen utser, bygselkontrakt paa adgang til åt la sine ren beite i juli og august maaneder i renbeitedistriktene Bolna, Näsa, Andfj ellet, Kj emu gfj ellet, Kalvandet, Kobbervandet, Melkfjellet, Mofjellet og Spjeltfjelldalen.

b. I hvert av de mevnte renbeitedistrikter kan en eller flere lapper gives bygselkontrakt. Dog maa der ikke gives kontrakt til saa mange lapper, åt det for renbeitedistriktet i § 22 fastsatte hoieste renantal överskrides.

c. Skulde antallet av de saaledes beiteberettigede lappers ren komme til åt overstige det for renbeitedistriktet fastsatte hoieste renantal, skal landshövdingen bestemme, hvor mange ren enhver av lappene kan före paa beite i distriktet.

d) Bygselkontrakt skall gälla under hela den tid förevarande konvention äger giltighet. Kontraktet kan dock när som helst av lappen uppsägas. Sker sådan uppsägning, skall kontrakt upprättas med annan lapp. Så skall ock ske, därest lapp, som erhållit upplåtelse, dör eller upphör med renskötsel.

Änka efter lapp, som innehaft bygselkontrakt, äger njuta det tillgodo så länge hon lever ogift. Samma rätt tillkommer arvingarna efter sådan lapp eller efter hans änka så länge dödsboet är oskiftat, dock icke längre än fem år från dödsfallet.

e) Efter överenskommelse med landshövdingen må fylkesmannen häva bygselkontrakt, om lappens förhållande gör sådant önskvärt.

f) Lapp, som erhållit bygselkontrakt skall erlägga dels en gång för alla en avgift av trettio kronor, dels ock en årlig utskyld av tjugufem öre för varje fullt fem tiotal renar, som han för året anmält.

g) Finnes i något av ifrågavarande renbetesdistrikt endast en lapp, som erhållit bygselkontrakt, skall så anses som vore han förman inom distriktet. Finnas endast två sådana lappar, bestämmer landshövdingen för varje år, vilken av dem skall anses såsom förman och andre förman.

d. Enhver bygselkontrakt skal vaere gjmldende for hele den tid, hvori konventionen har gyldighet. Dog kan saadan kontrakt naarsomhelst opsiges av den beiteberettigede lap. Sker dette, skal kontrakt oprettes med anden lap. Dette gjaelder ogsaa, naar den bygselberettigede lap dor eller ophorer med rendrift.

0nsker bygselberettiget laps enke åt benytte sin mands kontrakt, har hun hertil adgang, saalamge hun lever ugift. Samme adgang har arvingene efter bygselberettiget lap og efter hans enke, saalamge dodsboet ikke er skiftet, dog ikke laengere end fem aar fra dodsfaldet.

e. Efter avtale med landshövdingen kan fylkesmanden haeve bygselkontrakt, hvis indehavers forhold gjor saadant önskelig.

f. Lap, som faar bygselkontrakt, skal er begge en avgift av treti kröner en gång for alle og en aarlig avgift av fem og tyve ore for hvert fulde femtital ren, som han anmelder for aaret.

g. Skulde der i noget av heromhandlede renbeitedistrikter alene vaere en lap, som har bygselkontrakt, skal han anses som renbeitedistriktets formand. Er der blot to saadanne lapper, bestemmer landshövdingen for hvert aar, hvem av dem skal vaere formand og nsestf orm and.

U—/Sfi ooo

27 §.

Från den tid då denna konvention träder i kraft skola dess bestämmelser, med undantag av de i 26 § a)—f) intagna, i tillämpliga delar gälla även i fråga om de svenska lappar, som då innehava bygselkontrakt; och skall varje bygselområde utgöra ett renbetesdistrikt.

I de bygselkontrakt som kunna komma att upprättas före konventionens ikraftträdande skola upptagas de i 22 § angivna gränser och renantal för varje område.

28 §.

Skulle under de första tre åren, efter det kontrakt angående nuvarande bygselområdet Kobbervandet och Silbotnet förfallit, renar från renbetesdistriktet Kobbervandet i juli eller augusti månad inkomma på mark, som ligger utanför distriktet men inom gränserna för sagda bygselområde, skola de i 175—-177 §§ innefattade föreskrifterna om renars omhändertagande och försäljning genom offentlig myndighets försorg samt bestämmelserna i 179 och 180 §§ om avgift för renars uppehåll å otillåtet område ej äga tilllämpning, varemot övriga stadganden i fråga om renar, som olovligen uppehålla sig i det främmande riket, skola tillämpas.

Detsamma gäller, därest under de första tre åren efter det kontrakt angående

§ 27.

Fra det tidspunkt, da nyrvyrende konvention tryr i kraft, skal dens bestemmelser, utenfor de i § 26 litr. a—f indeholdte, i förnöden utstrykning ha anvendelse paa de svenske lapper, som da maatte ha bygselkontrakt. Hvert bygselomraade skal danne et renbeitedistrikt.

I de bygselkontrakter, som maatte bli oprettet inden konventionens ikrafttryden, skal optages de gränser og renantal for vedkommende omraader, som er nyvnt i § 22.

§ 28.

Hvis der i de förste tre aar, efteråt kontrakt paa det nuvyrende bygselomraade Kobbervandet og Silbotnet er bortfaldt, maatte komme ren fra renbeitedistriktet Kobbervandet i juli eller august maaned ind paa mark, som ligger utenfor renbeitedistriktet, men indenfor grynsene for nyvnte bygselomraade, skal de i §§ 175—177 indeholdte forskrifter om besiddelsestagelse og realisation av ren ved offentlig tjenestemand samt bestemmelsene i §§ 179 og 180 om betaling av visse belop for renens ophold paa utillatt omraade ikke ha anvendelse, hvorimot de ovrige forskrifter om ren, som uberettiget opholder sig i det fremmede rike, skal anvendes.

Det samme gjylder, saafremt i de förste tre aar, efteråt kontrakt paa det

nuvarande bygselområdet Saufjellet och Melkfjellet förfallit, renar från renbetesdistriktet Melkfjellet i juli eller augusti månad inkomma på det utanför distriktet belägna Slagfjell.

S. k. inderster (sprutare) i bygselområdet Grundvand.

29 §.

Skulle nuvarande eller blivande norsk innehavare av bygselområdet Grundvand i Mo och Hemnes härader vilja mottaga svenska lappar såsom s. k. inderster (sprutare) i området, skall hinder därför ej möta, så framt det låter förena sig med bestämmelse om renantal, som kan bliva bestämt för området.

Flyttningsvägar.

30 §.

I de delar av Nordlands fylke, inom vilka svenska lappar äga flytta med renar, skola de, i den mån vissa flyttningsvägar hittills plägat användas under flyttningen, för framtiden följa dessa.

Gärden till förebyggande av skada av

renar.

31 §•

Svenska staten skall äga rätt att på egen bekostnad låta på nedan nämnda platser anbringa spärrningsgärden:

nuvasrende bygselomraade Saufjellet og Melkfjellet er bortfaldt, ren fra renbeitedistriktet Melkfjellet i juli eller august maaned maatte komme ind paa det utenfor distriktet liggende Slagfjell.

Inderster i bygselomraadet Grundvand.

§ 29.

Der skal intet vyre til hinder for, åt norsk indehaver av bvgsel paa omraadet Grundvand i Mo og Hemnes herreder, om han saa onsker, indtar svenske lapper som inderster, forsaavidt det maatte vane förenlig med det renantal, som maatte bli vedtat for omraadet.

Flytteveier.

§ 30.

I de del er av Nordland fylke, hvor svenske lapper har adgang til åt indflytte med ren, skal de i den utstrykning, hvori visse flytteveier hittil har vyret anvendt, benytte disse under flytningene.

Gjcerder til beskyttelse mot skade ved ren. § 31.

Det skal vann tillatt for den svenske stat paa egen bekostning åt la anbringe spaerregjunder paa nedennyvnte steder:

a) i Ankenes härad tvärs över Skamdalsbakkan och

b) i samma härad tvärs över Norddalen omkring en kilometer väster om Stationsholmen.

Svenska staten åligger att hålla gärdena i försvarligt skick under den tid konventionen gäller.

Det närmare angivandet av sträckningen för gärdena tillkommer norske lappfogden efter . samråd med svenske lappfogden och vederbörande bofaste.

Gärdena skola uppföras så, att de freda mot renar.

Renar må icke släppas genom gärdena.

Å gärdena skola anbringas sådana led eller grindar, som äro av nöden för de bofaste. Platsen för led eller grindar skall bestämmas på samma sätt som nyss är sagt i fråga om angivandet av sträckningen för gärdena.

Den som begagnar led eller grind å något av gärdena skall omedelbart ombesörja dess tillstängande.

Vad i 19 § är stadgat skall äga tilllämpning å ifrågavarande gärden.

Övergångsbestämmelser för en del av Hatfjelldals härad.

32 §.

I den del av Hatfjelldals härad, som ligger mellan linjer, dragna i norr från riksröset n:r 213 över högsta punkten

a. I Ankenes herred tvers over Skamdalsbakkan o g

b. i samme herred tvers over Norddalen ca. en kilometer vestenfor Stationsholmen.

Den svenske stat pligter åt vedlikeholde gjserdene i försvarlig stånd i konventionstiden.

Gjserdenes noiagtige plads skal bestemmes av den norske lappefoged efter samraad med vedkommende fastboende og den svenske lappefoged.

Gjserdene skal opfores saaledes, åt de freder mot ren.

Ren man ikke slippes gjennem gjserdene.

I gjserdene skal anbringes de led eller grinder, som er fornodne for de fastboende. Hvor gjserdene skal forsynes med led eller grinder, skal bestemmes paa samme maate som ovenfor fastsat med hensvn til pladsen for gjserdene.

Den, som benytter led eller grind i noget av gjserdene, skal umiddelbart efter benyttelsen stsenge leddet eller grinden.

Hvad der er bestemt i § 19, skal ha tilsvarende anvendelse paa disse gjserder.

Overgangsbestemmelser for en del av Hatfjelldal herred.

§ 32.

I den del av Hatfjelldal herred, som ligger mellern linjer trukket i nord fra riksros nr. 213 over hoieste punkt paa

på Jofjell, längs den bäck, som därifrån löper ut i Favnvandet, genom denna sjö och vattendraget därifrån till Varnvandet och genom denna sjö samt i söder från riksröset n:r 209 genom Skarmodalselven och Unkervandet, skola lappar tillhörande Vapstens lappby i Västerbottens län vara berättigade att under juli och augusti månader åren 1923, 1924 och 1925 låta renar beta inom ett avstånd av femton kilometer från riksgränsen.

33 §.

Det i 32 § omförmälda område skall utgöra ett renbetesdistrikt.

34 §.

I fråga om den i 32 § avsedda renbetningen skola nu gällande lagbestämmelser rörande de lappar, som med renar flytta mellan Sverige och Norge, äga tillämpning.

35 §.

Komma under något av åren 1923, 1924 och 1925 renar tillhörande Vapstens lappby å annan tid än juli eller augusti månad in i det i 33 § omförmälda renbetesdistrikt, skall vederbörande tjänsteman i Norge därom underrätta landshövdingen eller den svenske lappfogden. Varda ej renarna genom deras försorg utdrivna ur Norge, skall sådan utdrivning ombesörjas av den norske

Jofjell, långs den bäsk, som derfra loper ut i Favnvandet, gjennem dette vand og vasdraget derfra til Varnvandet samt gjennem dette vand, og i syd fra riksros nr. 209 gjennem Skarmodalselven og Unkervandet, skal lapper tilhorende Vapstens lappeby i Västerbottens län ha adgang til åt la sine ren beite i maanederne juli og august i aarene 1923,

1924 og 1925 inden en avstand fra riksgraensen av femten kilometer.

§ 33.

Det i § 32 nsevnte omraade skal utgjore et renbeitedistrikt.

§ 34.

Med hen syn til den i § 32 nasvnte renbeitning skal gjmlde de bestemmelser, som indeholdes i loven angaaende lappene av 2 juni. 1883 med senere aendringer og tillaeg.

§ 35.

Kommer ren tilhorende Vapstens lappeby ind i det i § 33 mevnte renbeitedistrikt i noget av aarene 1923, 1924 eller

1925 utenfor juli eller august maaneder, skal vedkommende tjenestemand i Norge derom underrede landshövdingen eller den svenske lappefoged. Blir ikke renen ved deres forfoining utdrevet av Norge, skal utdrivning foretages ved den norske lappefogeds forfoining og skal

lappfogden; och skola kostnaderna härför ersättas av svenska staten.

Vållas under renarnas olovliga uppehåll i distriktet skada, skall den ersättas i enlighet med de för Nordlands fylke tillämpliga föreskrifterna i nu gällande lag; och varde frågor om sådan skadeersättning behandlade enligt samma lag.

Rätt att låta renar överskrida riksgränsen.

36 §.

Svenska lappar, som tillhöra nedannämnda lappbyar och som under sommaren söka bete för sina renar på svenska sidan om riksgränsen, skola i enlighet med vad här nedan sägs hava rättighet att låta renarna under juli och augusti månader överskrida gränsen och uppehålla sig inom nedan angivna områden i Norge; dock må varje lappbys renar överskrida gränsen allenast på den sträcka, där densamma berör denna lappbys svenska område.

a. Rautasvuoma och Kalasvuoma lappbyar i Jukkasjärvi socken samt Norrkaitums lappby i Gellivare socken inom ett område med följande gränser:

En linje som på en kilometers avstånd följer Ofotbanan på dess södra sida från riksgränsen till Norddalsbron, därifrån fjällstupet mot Norddalen och Hunddalen fram till den från fjället

omkostningene herved erstattes av den svenske stat.

Voldes skade under ovennsevnte rens utillatte ophold i renbeitedistriktet, skal den erstattes efter de i ovennaevnte lov av 2 juni 1883 for Nordland fylke gjaeldende forskrifter og skal behandlingen av saadant erstatningskrav Ande sted efter samme lov.

A dg ang til åt la ren overskride riksgrcensen.

§ 36.

De svenske lapper i nedennmvnte lappebyer, som om sommeren söker beite for sine ren paa den svenske side av riksgränsen, skal ha adgang til paa nedenanforte vilkaar åt la sine ren i juli og august maaneder overskride riksgramsen og opholde sig i de nedenfor beskrevne omraader i Norge, idet hver lappebys ren dog alene tillätes åt overskride riksgraensen, hvor denne berorer lappebyens omraade i Sverige:

a. Rautasvuoma og Kalasvuoma lappebyer i Jukkasjärvi sogn og Norrkaitum lappeby i Gellivare sogn i et omraade med folgende gränser:

En linje, som paa en kilometers avstand folger Ofotbanen paa dens sondre side fra riksgraensen til Norddalsbroen, derfra fjellstupet mot Norddalen og Hunddalen indtil den fra fjellet Brandten kommende baek, derfra rette linjer mel-

87 Brandten kommande bäcken, därifrån räta linjer mellan följande fjälltoppar och höjdpunkter: Sildviktind

(1,357), Blaaisen (1,485), 1,246, 1,435, Yombtind (1,497) och höjdpunkten 1,262 på Saelkacokka, vidare runt Skamdalsbotn efter höjdpunkterna 1,083, 1,231, 1,012 och 1,270, därifrån en rät linje till toppen 1,247 på Tverdalsfjell, dock med sådan jämkning i gränsen att den följer det i 31 § a) omförmäld a gärde som är avsett att uppföras tvärs över Skamdalsbakkan, vidare räta linjer till Stortind (1,537), Losifjell (1,213) och norra ändan av det i 31 § b) omförmälda gärde som är avsett att uppföras tvärs över Norddalen', därifrån nämnda gärde och en rät linje från dess södra ända till Saelkacokka (1,732), därifrån räta linjer till Tverfjell (1,064), norra ändan av Middagsvatnet, västra ändan av Kjelvatnet och norra ändan av Langvatnet (Guovddelasjavrre); dock må renar från Norrkaitums lappby uppehålla sig allenast i områdets sydliga del.

b. Mellanbyns och Sörkaitums lappbyar i Gellivare socken samt Sirkas och Tuorpons lappbyar i Jokkmokks socken i ett område med följande gränser:

Räta linjer från Langvatnets (Guovddelasjavrres) norra ända till höjden 1,045 norr om Baugevatnets västra ända, Mannfjellets mellersta topp (1,039) och

lem folgende fjelltopper og hoidepunkter: Sildviktind (1 357), Blaaisen (1 485), 1 246, 1 435, Yombtind (1 497) og lioidepunktet 1 262 paa Sadkacokka, videre rundt Skaindalsbotn efter hoidepunktene 1 083, 1 231, 1 012 og 1 270, derfra en ret linje til toppen 1 247 paa Tverdalsfjellet, dog med den knipning i gramsen, åt den folger det i § 31 litr. a nsevnte gjasrde, som forutssettes opfort tvers over Skamdalsbakkan, videre i rette linjer til Stortind (1 537), Losifjell (1 213) og nordre ende av det i § 31 litr. b naivnte gjserde, som forutsaettes opfort tvers over Norddalen, derfra nsevnte gjaerde og en ret linje fra dettes son dre ende til Saelkacokka (1 732), derfra rette linjer til Tverfjell (1 064), nordre ende av Middagsvatnet, Kjelvatnets vestre ende og Langvatnets (Guovddelasjavrres) nordre ende; dog skal ren fra Norrkaitum lappeby alene kunne opholde sig i omraadets sydlige del.

b. Mellanbyn og Sorkaitum lappebyer i Gellivare sogn og Sirkas og Tuorpon lappebyer i Jokkmokk sogn i et omraade med folgende gränser:

Rette linjer fra Langvatnets (Guovddelasjavrres) nordre ende til hoiden 1 045 nord for Baugevatnets vestre ende, Mannfjellets midtre top (1 039) og hoidepunktet 725 i samme fjells sondre skraaning, derfra fjellstupet rundt Storvatnet ind-

höjdpunkten 725 å samma fjälls södra sluttning, därifrån fjällstupet runt Storvatnet fram till höjdpunkten 778 på Eidryggen, därifrån räta linjer till Björnefjell (1,051), utloppet för Oierregjavras, höjden 600 väster om Steingjerdevatnet, norra ändan av den med höjdsiffran 540 betecknade sjön öster om Gallocokka, Helligakslas topp 937, västra ändan av Heggvatnet, höjden 408 mellan Hellemobotn och Hevstenj avrre, Hevnefjellets högsta topp (1,114), Borticokkas topp (1,171), toppen 1,027 på Slsettocorro, västra ändan av Varreviejekajavrre, Langvatnets västra ända, Storskogvatnets östra ända, Litle Vaerivatnets östra ända, Löytavatnets västra ända, över näset mellan Sisvatnet och Rundvatnet till Blaamanden (1,571) och till Laamivatnets västra ända samt därifrån efter Laamivatnet, Eidevatnet och Laamitjern till riksgränsen.

c. Semisjaur-Njargs lappby i Arjeplogs socken i ett område med följande gränser:

Njallavarreelven från riksgränsen till barrskogsgränsen, sistnämnda gräns till den punkt där Graddiselven kröker mot väster, vidare räta linjer till en hög fors i Ytterbaekken strax ovan skogsgränsen, till Litlfjellets topp (740), till Övre Viskisvatnets sydöstra ända samt över Viskisnasen och den med höjdsiffran 1,029 betecknade toppen till Dypenaaga ävensom denna älv till riksgränsen.

til hoidepunktet 778 paa Eidryggen, derfra rette linjer til Björnefjell (1 051), utlopet av Öierregjavras, hoiden 600 vestenfor Steingjerdevatnet, nordre ende av vandet med hoidetallet 540 ostenfor Gallocokka, Helligakslas top (937), vestre ende av Heggvatnet, hoiden 408 mellem Hellemobotn og Hevstenj avrre, Hevnefjellets hoieste top (1 114), Borticokkas top (1 171), toppen 1 027 paa Slaettocorro, vestre ende av Varreviejekaj avrre, Langvatnets vestre ende, Storskogvatnets ostre ende, Litle Va; riva tnets ostre ende, Löytavatnets vestre ende, over eidet mellem Sisvatnet og Rundvatnet til Blaamanden (1 571) og til Laamivatnets vestre ende samt derfra efter Laamivatnet, Eidevatnet og Laamitjern til riksgraensen.

c. Semisjaur-Njarg lappeby i Arjeplog sogn i et omraade med folgende gränser:

Njallavarreelven fra riksgraensen til barskoggraensen, barskoggraensen til Graddiselven, hvor denne boier mot vest, videre rette linjer til en hoi fos i Ytterbaekken like ovenfor skoggraensen, til Litlfjellets top (740), til Övre Viskisvatnets sydostre ende og over Viskisnasen og den med hoidetallet 1 029 betegnede top til Dypenaaga samt denne elv til riksgraensen.

cl. Vilhelmina södra lappeby i Vilhelmina sogn i et omraade med folgende grasnser:

d. Vilhelmina södra lappby i Vilhelmina socken i ett område med följande gränser:

Ranseren, Ranserelven till nordvästra ändan av den med höj dsiffran 1,075 betecknade sjön, en rät linje till toppen av Govlektind (1,327), vidare vattendelaren över Flaafjell (1,375) samt höjdpunkterna 1,168, 1,194, 1,326 och 1,340, därifrån en rät linje till sjön med höjdsiffran 1,067 samt vidare denna sjös avlopp till riksgränsen.

e. Frostvikens norra lappby i Frostvikens socken i ett område med följande gränser:

det under d) nämnda områdets sydgräns från riksgränsen till gränsen mellan Nordlands och Nord-Tröndelags fylken, vidare nämnda fylkesgräns till en punkt en kilometer sydväst om fjälltoppen 1,326 och därifrån en rät linje till norra ändan av sjön med höj dsiffran 966 överst i Sipmekdalen samt Sipmekelven och Sipmeksjöarna till riksgränsen.

37 §.

Beträffande utövningen av den i 36 § omförmälda rättighet skola gälla följande särskilda bestämmelser:

a) Lapp må ej inflytta i det norska betesområdet, dock skola nödiga vaktare åtfölja renarna med rätt att å området uppslå vakttält.

b) Renarna skola vaktas med sådan omsorg, att de icke vålla skada och att

12— tSt>09<)

Ranseren, Ranserelven til nordvestre ende av det med hoidetallet 1 075 betegnede vand, en ret linje til toppen av Govlektind (1 327), videre vandskillet over Flaafjell (1 375) samt hoidepunkterne 1 168, 1 194, 1 326 og 1 340, derfra en ret linje til vandet med hoidetallet 1 067 samt videre bsekken fra dette vand til riksgrsensen.

e. Frostvikens norra lappeby i Frostviken sogn i et omraade med folgende gränser:

Det under litr. d mevnte omraades sydgrsense fra riksgrmnsen til gramse n mellem Nordland og Nord-Trondelag fylker, videre denne fylkesgrsense til et punkt en kilometer sydvest for fjelltoppen 1 326 og derfra en ret linje til nordre ende av vandet med hoidetallet 966 överst i Sipmekdalen samt Sipmekelven og Sipmeksjoene til riksgrmnsen.

§ 37.

Paa den i § 36 omhandlede renbeitning skal folgende smrskilte bestemmelser ha anvendelse:

a. Lappene maa ikke flytte iiul i omraadet. Dog skal de fornodne vogtere folge renen og ha adgang til åt opslaa vagttelt i omraadet.

b. Renen skal vogtes med saadan omsorg, åt den ikke gjor skade og åt

DO

sammanblandning med norska renar så vitt möjligt förebygges. Uppstår sammanblandning, skola de svenska lapparna efter anmaning biträda vid utskiljning av de norska renarna.

De svenska lapparna skola, innan deras renar lämna området, föranstalta om utskiljande av norska renar, som kunna hava sammanblandats med de svenska renarna, samt i god tid lämna de norska renägarna meddelande om tid och plats för skilj ningen.

Hava norska renar medföljt svenska renar till Sverige, skola de svenska lapparna medverka till utskiljande av de norska renarna, där sådant påkallas av renägaren. Intill dess skiljning ägt rum skola renarna omsorgsfullt vårdas av de svenska lapparna.

c) Skada, som vållas av de svenska lapparna eller renarna, skall ersättas; och skola i avseende å behandling av frågor om ersättning för sådan skada bestämmelserna i 186 § lända till efterrättelse.

III. Gemensamma bestämmelser för Troms och Nordlands fylken.

Lapparnas anmälningar. Förmän och andre förmän.

38 §.

Lapp, som vill begagna sig av rättigheten att med renare inflytta i Norge, skall före januari månads utgång anmäla detta för den svenske lappfogden. An-

sammenblanding med norske ren saavidt mulig hindres. Sker sammenblanding, skal de svenske lapper paa forlangende yde bistånd til, åt de norske ren kan faaes utskilt.

Inden de svenske ren förlåter omraadet, skal de svenske lapper derhos sarge for, åt de norske ren, som maatte vaere kommet blandt deres ren, blir utskilt, og itide varsle de norske reneiere om tid og sted for utskilningen.

Har norske ren fulgt med svenske ren til Sverige, skal de svenske lapper paa forlangende av eieren yde bistånd til, åt de norske ren kan faaes utskilt. Indtil utsilning Under sted, skal de svenske lapper omsorgsfvildt vogte de norske ren.

c. Skade, som voldes av de svenske lapper eller ren, skal erstattes. Behandlingen av krav paa erstatning för saadan skade skal i förnöden utsträckning foregaa overensstemmende med de i § 186 indeholdte forskrifter.

III. Fselles bestemmelser for Troms og Nordland fylker.

Lappenes anmeldelser. Formcend og noest formcend.

§ 38.

De lapper, som vil gjore bruk av sin adgang til åt flytte med ren til Norge, skal inden utlopet av januar maaned anmelde dette for den svenske lappe-

målningen skall dessutom innehålla uppgift om:

a) den anmäldes jämte medföljande husfolks och renvaktares namn och ålder ävensom den lappby han tillhör;

b) de andra personer, för vilka den anmälde har renar i sin vård;

c) det antal renar, som skall medföras för envar i anmälningen avsedd person;

d) de renmärken var och en av dem använder, dock att, när uppgift härom en gång är lämnad, senare anmälningar allenast behöva omfatta uppgift om ändringar; samt

e) det renbetesdistrikt, inom vilket betningen skall försiggå.

I anmälan, som avser Troms fylke, häri inbegripna de i 2 § nämnda delar av Ankenes härad, skall lämnas uppgift huruvida betningen skall försiggå allenast i sommardistrikt eller även i vårdistrikt samt i senare fallet angivas de särskilda distriktens namn och vilket antal renar skall beta i varje distrikt.

Vilka ytterligare uppgifter skola lämnas av lapp, som vill hålla mjölkande getter inom östra området i Troms fylke, stadgas i 80 §.

39 §.

För varje renbetesdistrikt skola de lappar, som anmält sig att dit flytta, före utgången av februari månad bland sig utse eu förman och en andre förman.

foged. Anmeldelsen skal derhos indeliolde opgave over:

a. Anmelderens og medfolgende husfolks og renvogteres navne og ålder og hvilken lappeby han tilhorer;

b. for hvilke andre personer anmelderen har ren til bevogtning;

c. det antal ren, som agtes medfört for hver enkelt persons vedkommende;

d. de renmerker, hver av dem benytter; er saadan opgave engång git, behover ved senere anmeldelser alene mulige amdringer åt opgives;

e. det renbeitedistrikt, hvor beitningen skal foregaa.

I anmeldelser, som gjselder Troms fylke, heri indbefattet de i § 2 naevnte deler av Ankenes herred, skal der meddeles opgave om, hvorvidt renbeitningen skal foregaa alene i sommerdistrikt eller ogsaa i vaardistrikt. I sidste tilfaelde opgives de smrskilte distrikters navne og antallet av de ren, som skal beite i hvert av dem.

Hvilken opgave derhos skal avgives av lap, som vil holde melkegjet i det ostre omraade i Troms fylke, bestemmes

i § 80.

§ 39.

For hvert renbeitedistrikt skal de dertil anmeldte lapper inden utgången av februar maaned av sin midte vaelgo eu formand og en nmstformand.

92 För Troms fylke skola förmän och andre förmän väljas särskilt för vårdistrikten och särskilt för sommardistrikten. Därest ett vårdistrikt och ett sommardistrikt hava samma gränser och till det senare icke anmälts andra lappar än till det förra, skola allenast en förman och en andre förman väljas.

40 §.

Den svenske lappfogden skall tillse att val av förmän och andre förmän företagas i rätt tid och ordning.

För de valda skall utfärdas förordnande av landshövdingen.

41 §.

Före mitten av mars månad skall landshövdingen tillsända fylkesmannen förteckning över de anmälda lapparna med de i 38 § nämnda uppgifter och tillika meddela, vilka som utsetts till förmän och andre förmän. Förteckningen skall åtföljas av den svenska lappfogdens intyg att, såvitt han är i stånd att därom uttala sig, de uppgivna renantalen äro riktiga och å förteckningen ej upptagas andra renar än sådana som lapparna äga rätt att låta beta i Norge.

Nödigt utdrag av förteckningen skall överlämnas, av landshövdingen till förmännen och andre förmännen samt av fylkesmannen till norske lappfogden och länsmännen eller dem som eljes förordnats till syneförmän (takstbestyrere).

For Troms fylke skal formaend og nsestformaend vaelges särskilt for vaardistriktene og särskilt for sommerdistriktene. Naar et vaardistrikt og et sommerdistrikt har samme gränser og der til det sidste ikke er anmeldt andre lapper end til det förste, skal der alene v felges en formand og en naestformand.

§ 40.

Den svenske lappefoged skal paase, åt valgene paa formaend og naestformaend foregaar i rette tid og paa rette maate.

For de valgte utfaerdiger landshövdingen beskikkelse.

§ 41.

Inden midten av mars maaned skal landshövdingen sende fylkesmanden fortegnelse over de anmeldte lapper med de i § 38 naevnte opgaver og underretning om, hvem der er beskikket til formaend og naestformaend. Fortegnelsen skal vaere ledsaget av den svenske lappefogeds bevidnelse om, åt de opgivne renantal er rigtige og åt der ikke er opfort andre ren end saadanne, som lappene har adgang til åt la beite i Norge, dette dog alene i den utstrykning hvori lappefogden er istand til åt uttale sig derom.

Av fortegnelsen skal fornodne utdrag sendes av landshövdingen til formaendene og naestformaendene og av fylkesmanden til den norske lappefoged, lens-

42 §.

Gör lapp anmälan så sent, att den icke kan upptagas på landshövdingens förteckning, har han icke rätt att under året inflytta med renar eller låta sina renar åtfölja inflyttande lapp.

Hänvisning till annat renbetesdistrikt.

43 §.

Efter överenskommelse med landshövdingen må fylkesmannen hänvisa lapp, som anmält sig till visst renbetesdistrikt, att med de anmälda renarna flytta till annat distrikt inom fylket. Beslut om sådan hänvisning skall genom landshövdingen i god tid meddelas lappen.

Denna bestämmelse skall dock icke äga tillämpning å lapp, som erhållit bygselkontrakt.

Förmannens och andre förmannens befogenhet och skyldigheter.

44 §.

Förmannen har befogenhet att meddela lapparna i renbetesdistriktet de föreskrifter och av dem kräva den medverkan, som han finner vara av nöden för fullgörande av de förpliktelser, som enligt denna konvention åligga honom.

Det tillkommer honom dessutom att i

maendene og mulige andre takstbestyrere.

§ 42.

Avgir lap anmeldelse saa sent, åt den ikke kan medtages paa landshövdingens fortegnelse, har han ikke adgang til i det paagjaeldende aar åt flytte ind med sine ren eller la dem medfolge indflyttende lap.

Henvisning til andet renbeitedistrikt.

§ 43.

Efter overenskomst med landshövdingen kan fylkesmanden henvise anmeldt lap med de anmeldte ren til et andet renbeitedistrikt inden fylket. Bestemmelse om saadan henvisning maa gjennem landshövdingen i betimelig tid meddeles vedkommende lap.

Naervaerende förskrift har ikke anvendelse paa lap, som har bygselkontrakt.

Formandens og ncestformandens myndighet og pligter.

§ 44.

Formanden har myndighet til åt gi renbeitedistriktets lapper de paalaeg og av dem kraeve den bistånd, som han maatte Ande förnöden, for åt han skal kunne vareta de ham i naervaerende konvention paalagte pligter.

Det tilkommer derhos formanden med

frågor rörande ersättning för skada av renar föra talan för lapparna i distriktet och därvid jämväl ingå förlikning i fråga om skadeersättning och kostnader.

45 §.

Förmannen åligger:

a) att infinna sig i sitt renbetesdistrikt senast samtidigt med de lappar, som först inflytta, eller, om han är förman i sommardistrikt och några till detta anmälda lappar redan under våren befinna sig där, senast samtidigt med dem som först inflytta under sommaren;

b) att kvarstanna i distriktet till dess lapparna flyttat därifrån;

c) att omedelbart vid ankomsten till distriktet och sist inom åtta dagar uppvisa sitt förordnande för den eller de syneförmän, inom vilkas tjänstgöringsområde distriktet är beläget, och underrätta dem om var han tagit boplats inom distriktet;

d) att inom distrikt, där fylkesmannen finner sådant vara av nöden, hos länsmannen, för vidare kungörande, uppgiva en eller flera lämpligt belägna platser inom distriktet, där vaktmanskap skall vara förlagt för att mottaga anmälan om kringströvande och skadegörande renar;

e) att omedelbart underrätta syneförmannen eller, om flera syneförmän fin-

hensyn til ansvar for skade ved ren åt handle paa vegne av renbeitedistriktets tapper og til derunder ogsaa åt indgaa forlik om erlaeggelse av erstatning og omkostninger.

§ 45.

Det paaligger formanden

a. åt indfinde sig i sit renbeitedistrikt senest til samme tid som de dit först ankommende lapper eller, om han er formand i sommerdistrikt og nogen av de til dette anmeldte lapper allerede fra vaaren av opholder sig der, senest samtidig med de lapper, som först indflytter fra sommeren av,

7 I

b. åt förbli i distriktet, indtil lappene bär fraflyttet dette,

c. straks ved sin ankomst til distriktet og senest inden otte dager åt forevise sin beskikkelse for den eller de takstbestyrere, inden hvis bestillingskreds renbeitedistriktet er beliggende, og åt underrede takstbestyreren eller takstbestyrerne om, hvor han har tat ophold i distriktet,

d. i de renbeitedistrikter, hvor fylkesmanden finder det paakraevet, åt opgi til lensmanden for videre bekjendtgjorelse et eller flere bekvemt beliggende steder i renbeitedistriktet, hvor der skal vane stationert renvogtere, til hvem melding om omstreifende og slradegjorende ren kan ske,

nas, dessa, när han byter boplats och när han lämnar distriktet;

f) att såvitt möjligt städse hålla sig underrättad om delgivningar;

g) att hålla sig underrättad om de till distriktet hörande lapparnas boplatser;

h) att söka skaffa sig kännedom om huruvida lappar eller renar olovligen uppehålla sig inom distriktet eller huruvida större antal renar än enligt denna konvention är medgivet inkommit och i så fall därom göra anmälan;

i) att söka utreda genom vilkens eller vilkas renar uppgiven skada blivit vållad;

j) att infinna sig vid syneförrättningar och rättegångar om ersättning samt lämna norske lappfogden den medverkan, som denne skäligen kan å tjänstens vägnar kräva;

k) att tillse- det gällande bestämmelser om bevakning och renbetning efterlevas och hos länsmannen eller tillsyningsväsendet anmäla överträdelser, ävensom att vidtaga sådana åtgärder som äro av nöden för uppehållande av försvarlig och välordnad renskötsel samt förebyggande av skada och intrång för de bofasta, såsom att ombesörja att renvaktare utsändas eller utsättas på bestämda platser, att bortlupna renar återhämtas samt att, där vissa flyttningsvägar äro föreskrivna, dessa följas; samt

l) att i övrigt fullgöra vad enligt denna konvention åligger honom.

e. straks åt underrette takstbestyreren eller takstbestyrerne, naar han skifter opholdssted inden distriktet og naar han förlåter dette,

f. saavidt rimlig til enhver tid åt bolde sig underrettet om forkyndelser,

g. åt bolde sig underrettet om de til distriktet horende lappers opholdssteder,

h. åt seke oplyst, om der i renbeitedistri litet er lapper og ren uten beret-, tigelse og om der er indkommet flere ren end efter nmrvserende konvention tillatt samt i tilfrelde åt anmelde saadant,

i. åt seke oplyst, ved hvis ren opgiven skade er voldt,

j. åt indfinde sig ved takstforretninger og erstatningsseksmaal og åt yde lappefogden den bistånd, som denne paa t j enestens vegne med feie kan kras ve,

k. åt paase, åt de gjreldende bestemmelser om renvogtning og renbeitning overholdes, og hos lensmanden eller lappeopsynet åt anmelde overtraedelser samt åt trseffe saadanne forfeininger, som er paakrrevet til fremme av försvarlig og velordnet rendrift og til forebyggelse av skade og ulempe for de fastboende, saasom åt tilse, åt vogtere utsendes og stationeres paa bestemte steder, åt bortlopne ren tilbakefores og åt de fastsatte flytteveier folges,

l. åt iovrig företa det, som efter nrervaerende konvention paaligger barn.

46 §.

När förmannen är förhindrad att tjänstgöra, träder andre förmannen i hans ställe.

Förmannen kan därjämte för särskilda tillfällen uppdraga åt andre förmannen att tjänstgöra såsom förman.

Skulle i något fall, då andre förmannen tjänstgjort såsom förman eller såsom sådan behandlats, befogenhet därtill, efter vad nu är sagt, ej hava tillkommit honom, må sådant likväl ej rubba giltigheten av vad han gör och låter.

De skyldigheter, som i 45 § d), f), h), i), j), k) och 1) äro stadgade beträffande förman, skola åligga andre förman allenast när han tjänstgör såsom förman, men i övrigt äge sagda § tillämpning jämväl å andre förman.

Lapparnas skyldighet att åtfölja sina renar.

47 §.

Lapp, som anmält sig till inflyttning i Norge, skall samtidigt med renarna inflytta till detta rike och det renbetesdistrikt, dit han anmält sig, samt stanna i distriktet så länge renarna beta där, med mindre sjukdom eller viktiga angelägenheter föranleda hans frånvaro.

Avser anmälan ett distrikt som tillsammans med angränsande svensk trakt skall utgöra ett gemensamt betesområde, vare

§ 46.

Naestf ormanden skal g jure tjeneste som formand, naar denne er forhindret fra åt utföre tjenesten.

Formanden kan derhos for enkelte tilfselder överdra til nsestformanden åt gjore tjeneste som formand.

Åt nsestformanden er blit behandlet eller har gjort tjeneste som formand i noget tilfselde, hvor han ikke efter foranstaaende hadde befoielse dertil, har dog ikke nogen indflydelse paa forfoiningens gyldighed.

De i § 45 litr. d, f, h, i, j, k og 1 indeholdte paabud gjselder nsestformanden, alene naar han gjor tjeneste som formand. Iovrig har nsevnte § anvendelse ogsaa paa nsestformanden.

Lappenes pligt til åt felge sine ren.

§ 47.

Lap, som har anmeldt sig til indflytning i Norge, skal samtidig med renen indflytte i dette rike og i det renbeitedistrikt, hvortil han har anmeldt sig, og förbli der, saa lsenge renen beiter der, forsaavidt ikke sygdom eller presserende forretninger nodvendiggjor hans fravser.

Gjaelder anmeldelsen et renbeitedistrikt, som sammen med tilgrsensende svensk trakt skal utgjore et fsedes beiteomraade,

den anmälde pliktig att, på sätt nu är sagt, uppehålla sig inom den svenska eller den norska delen av betesområdet.

Flyttning.

48 §.

Flyttning med renar skall försiggå utan onödigt uppehåll.

Å sedvanlig viloplats, som inom bebodd trakt förekommer å flyttningsväg, må lapparna kvarstanna med renar intill två dygn. Efter den 15 juni må dock uppehåll på viloplats i furuskog eller i dess närhet icke göras längre än ett dygn.

49 §.

För skada, som renar vålla å flyttningsväg, utgår ej ersättning i vidare mån än såvitt den förorsakats därigenom att lapparna onödigtvis låtit renarna sprida sig.

50 §.

Skulle betes-, väderleks- eller snöförhållanden eller mörker göra det nödvändigt att avvika från flyttningsväg, åligger det lapparna att taga väg där minsta skada förorsakas.

51 §•

Lapparna må icke hindras från att begagna sig av tillåten flyttningsväg.

Stänges sådan väg, skall den på fylkesmannens föranstaltande åter öppnas.

13—185000

er den anmeldte pligtig til paa nysnsevnte maate åt opholde sig inden den norske eller den svenske del av beiteomraadet.

Flytning.

§ 48.

Flytning med ren skal foregaa uten unodig ophold.

Paa vanlig hvileplads, som i bebodd trakt findes paa flyttevei, kan lappene raste med renen indtil to dogm Efter 15 juni maa dog ophold paa hvileplads i eller i nserheten av furuskog ikke vsere av lfengere varighet end et dogm

§ 49.

For skade, som ren volder paa flyttevei, skal erstatning ikke erliegges, medmindre skaden er voldt ved, åt lappene uten nodvendighet har lätt renen spre sig.

§ 50.

Naar beite-, veir- eller sneforhold eller morke maatte g jure det nodvendig åt fravike flyttevei, skal lappene ta vei der, hvor mindst skade voldes.

§ 51.

Lappene maa ikke hindres i benyttelsen av tillatt flyttevei.

Stsenges saadan vei, skal fylkesmanden foranledige den igjen aapnet.

98 Finnes stängsel uppfört över flyttningsväg, skall därå anordnas led, som lätt kan öppnas och har för flyttningen tillräcklig bredd.

Tvist om anbringande av led och om dess bredd skall avgöras av fylkesmannen, sedan han lämnat landshövdingen tillfälle att yttra sig.

Det åligger lappar, som öppnat led, att, sedan de betjänat sig av ledet, stänga detsamma.

52 §.

Begär ägare eller brukare av mark, varöver flyttningsväg framgår, att vägen skall omläggas, och anskaffar han annan tjänlig flyttningsväg, mä fylkesmannen efter inhämtande av landshövdingens yttrande medgiva den begärda omläggningen, om den icke är till väsentlig olägenhet för lapparna.

Efter överenskommelse med landshövdingen äge fylkesmannen ock utan sådan ansökning föreskriva omläggning av flyttningsväg, när omläggningen finnes synnerligen önskvärd och icke är till väsentlig olägenhet för lapparna. Ägare av mark, varöver den nya vägen skall framgå, vare i ty fall pliktig att till staten avstå den för omläggningen behövliga marken mot ersättning av norska statskassan. Ersättningens belopp bestämmes i brist av överenskommelse genom uppskattning, som omförmäles i § 3 av norska lagen n:r 14 av den 27 juli

Er stängsel opfort over flyttevei, skal der anbringes led, som let kan aapnes og har den for flytningen tilstraekkelige bredde.

Tvist om leddets anbringelse og bredde avgjores av fylkesmanden, efter åt han har git landshövdingen anledning til åt uttale sig.

Det paaligger de lapper, som har aapnet led, efter avbenyttelsen av leddet åt lukke det.

§ 52.

Begjserer grundens eier eller bruker flyttevei omlagt og skaffer anden tjenlig flyttevei, kan fylkesmanden efter åt ha indhentet landshövdingens uttalelse tilläte omlaegningen, naar denne ikke er til vfesentlig ulempe for lappene.

Fylkesmanden kan efter overenskomst med landshövdingen ogsaa liten saadan begjaering beslutte flyttevei omlagt, naar omliegningen er sserlig önskelig og ikke til väsentlig uleiligliet for lappene. Grundens eier er pligtig til åt avstaa til staten den for omlsegningen fornodne grund mot erstatning av den norske statskasse. Erstatningens storrelse bestemmes i mangel av overenskomst ved saadant skjon, som omhandles i- lov nr. 14 av 27 juli 1896 om tvungen avstaaelse av grund til gaardsvei in. v., dens § 3.

1896 om tvångsavträdande av mark till gårdsväg m. m.

53 §.

Då lapparna begagna sig av renar för förflyttande av sina tillhörigheter (flytta med raid), skall, ändå att sådant sker utan samband med hjordens flyttning, frihet från ersättningsskyldighet i enlighet med 4 9 § äga rum, så framt lapparna draga fram å tillåten renflyttningsväg eller å annan väg, som plägar användas för raidflyttning.

Vad i 51 och 52 §§ stadgas gälle ock i fråga om raidväg, som ej sammanfaller med renflyttningsväg.

Bevakning av renar.

54 §.

Lapparna skola under flyttningen till och från Norge samt under vistelsen där hålla renarna under bevakning, så att de ej vålla skada eller komma in i annat renbetesdistrikt än där flyttningsvägen framgår eller på område där svensk renbetning över huvud är tilllåten.

Under flyttning skola renarna dag och natt följas av bevakningsmanskap.

Vid uppehåll, som under flyttning göres på vilo- eller betesplats, skola renarna jämväl städse åtföljas av vaktare, som hava att tillse, att hjorden ej onödigtvis sprides.

§ 53.

Naar lappene bruker ren for flytning av sine eiendele (flytter med raidde), skal de, selv om dette sker uten förbindelse med hjordens flytning, overensstemmende med § 49 vmre fri for erstatningspligt, saafremt de felger tillatt flyttevei eller anden vei, som pleier anvendes for raiddeflytning.

Hvad der er bestemt i §§ 51 og 52, skal ogsaa gjgelde for raiddevei, som ikke falder sammen med renflyttevei.

Bevogtning av renen.

§ 54.

Lappene skal under flytningen til og fra Norge og under opholdet der holde renen under bevogtning, saa den ikke volder skade eller kommer ind i andet renbeitedistrikt end det, hvorigjennem flytteveien gaar, eller ind paa omraade, hvor svensk renbeitning overhovedet er forbudt. ,

Under flytning skal renen dag og nät felges av mandskap for renens bevogtning.

Under ophold underveis paa hvileeller beiteplads skal renen likeledes stedse felges av vogtere, som har åt paase, åt hjorden ikke unedig sprer sig.

100 Så vitt möjligt skola renvaktarna tillse, att renar ej under flyttningen lämnas efter. Sker det ändock, skall anmälan genast göras hos förmannen, som snarast möjligt har att vidtaga åtgärder för deras insamlande och återförande till hjorden.

Vid flyttning nedanför skogsgränsen i bebodd trakt skola renarna alltid hålllas samlade.

Under flyttning om våren må renarna ej släppas förr än efter hjordens framkomst till den betestrakt lapparna ämna först begagna.

55 §.

Under uppehåll i renbetesdistrikt skall alltid tillräckligt antal vaktare vara i verksamhet. Bevakningen verkställes antingen genom vallning och ofta upprepad sammandrivning av hjorden eller genom utsättande av fasta vaktposter på därtill lämpliga platser samt utsändande och avlösning av vaktmanskap, som följer hjordens rörelser. Senast den 5 augusti skola lapparna, med hänsyn till den förestående höstflyttningen, i alla händelser börja att med korta mellanrum sammandriva renarna i hjordar.

56 §.

Efter överenskommelse med landshövdingen kan fylkesmannen fastställa närmare regler för bevakningen i renbetesdistrikten.

Saavidt mulig skal renvogterne paase, åt der ikke blir efterlatt ren under flytningen. Sker dette allikevel, skal det straks meldes til formanden, som snarest mulig har åt traeffe foranstaltninger til åt faa de efterlatte ren indsamlet og tilbakefort til hjorden.

Ved flytning nedenfor skoggraensen i bebygget trakt skal renen altid holdes samlet.

Under flytning om vaaren maa renen ikke slippes, foren d hjorden er kommet frem til den beitetrakt, som lappene först skal benvtte.

§ 55.

Under opholdet i renbeitedistriktet skal et tilstraekkeligt antal renvogtere altid vaere i virksomhet. Bevogtningen skal foregaa ved gjutning og jevnlig sammendrivning av hjorden eller ved utsaettelse av fäste vagtposter paa dertil egnede steder i förbindelse med utsendelse og avlösning av vagtmandskap, som folger renens bevaegelser. Senest den 5 angust skal lappene i ethvert tilfaelde, av hensyn til den forestaaende hostflytning, begynde jevnlig åt drive renen sammen i hjord.

§ 56.

Efter overenskomst med landshövdingen kan fylkesmanden fastsaette naermere regler for bevogtningen i renbeitedistriktene.

101 Lapparnas rätt till skogsfångst.

57 §.

Inom renbetesdistrikt, dit lapparna lagligen inflytta med renar, äga de, i överensstämmelse med vad här nedan stadgas, att för eget behov taga lövträd, buskar, självtorkade barrträd, nedfallna kvistar och grenar, stubbar samt torra vindfällen, i den mån sådant virke erfordras till något av följande ändamål:

a) bränsle,

b) kåtor (gammer),

c) bodar och ställningar för förvaring av lösören och matvaror,

d) tältstänger, bohag och redskap, samt

e) gärden för mjölkning, märkning och skiljning av renar (ringgärden).

58 §.

Efter förslag av statens skogsförvaltning kan fylkesmannen för viss begränsad tid förbjuda, att växande lövträd eller buskar av björk eller al tagas på områden, där avverkning uppenbarligen kan medföra fara för skogens bevarande eller föryngring. Dock skall vid meddelande av sådant förbud iakttagas, att utnyttjande av tillåtet betesområde ej må därigenom i väsentlig mån försvåras. Innan beslut i ämnet meddelas, skall tillfälle lämnas landshövdingen att härom avgiva yttrande.

Lappenes adgang til åt ta trävirke.

§ 57.

I de renbeitedistrikter, hvor lappene lovlig flytter ind med ren, kan de overensstemmende med nedenstaaende forskrifter ta til eget bruk lavtrser, busker, selvtorrede bartrmr, nedfaldne kvister og grener, stubber og lort vindfald i den utstrykning, saadant virke er nadvendig for dem, til

a. braendsel,

b. gammer (kaater),

c. bödel- (bur) og stillinger for opbevaring av läsare og matvarer,

d. teltstaenger, bohave og redskaper og

e. gjyrder for nickning, merkning og utsilning av ren (ringgjserder).

§ 58.

Efter förslag av det offentliga skogvysen kan fylkesmanden for begrynset tidsrum forby, åt voksende lavtner, bjarkebusker og olderbusker tages paa omraader, hvor aavirkning oiensynlig kan medfare fare for skogens bevarelse eller foryngelse. Dog maa ved saadant förbud iagttages, åt ikke utnyttelsen av tillatt beiteomraade derigjennem vanskeliggjares i vsesentlig grad. Herom skal landshavdingen gives anledning til åt uttale sig, far beslutning fattes.

59 §.

Växande lövträd samt buskar av björk eller al må ej tagas annorledes än efter anvisning. Dock må även utan anvisning sådant virke tagas

a) till bohag och redskap;

b) till bränsle, tältstänger och ställningar, som erfordras under vila vid vallning av renar, under vila och nödtvunget, kortvarigt uppehåll vid flyttning, så ock under uppehåll å ny boplats, dock att i sistnämnda fall anvisning skall begäras sist å tredje dagen från ankomsten;

c) till sådana smärre reparationer av ringgärden som påkallas av oförutsedda omständigheter och ej kunna uppskjutas;

d) då anvisning ej skett å därför bestämd tid och senast inom tio dagar sedan begäran därom tillhandakom den, som skall meddela anvisningen.

Avverkning utan anvisning må likväl ej äga rum, därest å platsen finnes för ändamålet användbart virke av självtorkade träd, nedfallna kvistar och grenar, avverkningsbara stubbar, torra vindfällen eller buskar av eu eller vide. I fall som avses i b) vare avverkning utan anvisning ej heller tillåten, där vilan eller uppehållet äger rum på eller i närheten av någon boplats eller bevakningsplats, som av de ifrågavarande lapparna regelbundet begagnas.

§ 59.

Voksende lovtrser, bjorkebusker og olderbusker maa kun tages efter utvisning. Dog kan saadant trävirke tages uten utvisning

a. til bohave og redskaper,

b. til bändsel, teltstsenger og stillinger ved rast under rengj Betning og ved rast og nodtvungne ophold av kort varighet under flytning samt endvidere under ophold paa ny liggeplads (tilholdssted), dog saaledes åt i sidstnsevnte tilfselde utvisning skal begjseres senest tredje dag efter ankomsten,

c. til mindre reparationer av ringgjserder, naar saadanne paa grund av uforutsete omstsendigheter maa ske uten ophold, og

d. saafremt utvisning ikke er foretat til den bestemte tid og senest ti dage, efteråt begjsering derom er mottat av den, som skal företa utvisningen.

Aavirkning uten utvisning maa dog ikke foi'egaa, hvis der paa stedet findes for oiemedet tjenligt virke av selvtorrede trser, nedfaldne kvister og grener, hugstbare stubber, tort vindfald eller ener- og vidjebusker. I de i litr. b nsevnte tilfselder er aavirkning uten utvisning heller ikke tillatt, naar rasten eller ophcldet Under sted paa eller i nserheten av nogen liggeplads (tilholdssted)

60 §.

Förmannen skall före utgången av augusti månad å lapparnas vägnar begära anvisande av det virke av växande lövträd samt björk- och albuskar, som under nästkommande år erfordras till nya ringgärden, kåtor och förvaringsbodar. Har begäran om anvisning icke framställts inom nämnda tid, må anvisande av dylikt virke för användning nästföljande år ej äga rum, med mindre förhållandena göra det nödvändigt för lapparna att erhålla virket och dess anvisande tillstyrkes av den norske lappfogden.

I de fall då anvisning enligt 59 § eljes är av nöden, kan vederbörande lapp eller förmannen på hans vägnar när som helst begära anvisande av det erforderliga virket. Sådan begäran bör så vitt möjligt avse allt det virke sökanden under året behöver få sig anvisat.

61 §■

Anvisning begäres beträffande staten tillhörig skog hos vederbörande skogsbetjänt och beträffande skog i enskild ägo hos ägaren eller hans ställföreträdare.

eller noget bevogtningssted, som jevnlig av vedkommende lapper benyttes som saadant.

§ 60.

Formanden skal for utgången av august maaned paa lappenes vegne begjsere utvist det for det kommende aar nodvendige trävirke av voksende lovtrser, bjorkebusker og olderbusker til nye ringgjserder, gammer og opbevaringsbur. Er begjmringen ikke fremsat inden denne tid, kan utvisning av saadant trävirke til bruk i det efterfolgende aar alene ske, naar forholdene gjor det nodvendig for lappene åt erholde tra;virket og det er anbefalt av den norske lappefoged.

I de tilfaelder, hvor utvisning efter § 59 forovrig er förnöden, kan vedkommende lap eller formanden paa hans vegne naarsomhelst begjsere utvist det nodvendige trävirke. Saadan begjsering bor saavidt mulig omfatte utvisning av alt, hvad rekvirenten behover samme aar.

§ 61.

Utvisning i statens skog begjmres hos vedkommende skogbetjent og i privat skog hos eieren eller hans stedfortrmder.

104 Begäran om anvisning skall innehålla uppgift om den tid, då sökanden önskar att förrättningen skall äga rum, och den plats, där han önskar få virket anvisat, samt om virkesmängden och om det ändamål, vartill virket skall användas.

62 §.

Anvisningen meddelas å statens skogav skogsbete änten och å enskild skog av ägaren eller, om denne så önskar, av skogsbete änt som kan hava blivit förordnad att tillhandagå med biträde av denna art. Förrättningen skall äga rum på tid och plats, som skogsbeteänten eller skogsägaren bestämmer; dock skall den företagas snarast möjligt och senast tio dagar efter det begäran därom tillhandakom skogsbeteänten eller ägaren. Sökanden skall i god tid underrättas om tid och plats för förrättningen.

Uppstår vid anvisning, som meddelas av skogsägaren, meningsskiljaktighet mellan parterna, äger sökanden påfordra, att anvisningen gives av skogsbetjänt, som fylkesmannen därtill förordnat.

För anvisnings meddelande erlägges icke betalning.

63 §.

Den som sökt anvisning bar att personligen eller genom ombud inställa sig på utsatt tid och plats.

Begj mringen skal indeholde oplysning om den tid, da rekvirenten onsker, åt forretningen skal foregaa, og om det sted, hvor han onsker åt faa virket utvist, samt om msengden av virket og hvortil dette skal benyttes.

§ 62.

Utvisningen foretages, forsaavidt angaar statens skog, av skogbetjenten og, forsaavidt angaar privat skog, av skogeieren eller, hvis denne saa onsker, av en skogbetjent, saafremt det offentlige maatte ha ansat saadan i dette oiemed. Utvisningen skal Ande sted til tid og sted, som skogbetjenten eller skogeieren bestemmer. Dog maa den foretages snarest mulig og senest ti dager efter begj mringens mottagelse. Om tid og sted for utvisningen blir rekvirenten åt meddele betimelig underretning.

Opstaar der ved utvisning, som foretages av skogeieren, uenighet mellem partene, kan rekvirenten forlange utvisningen foretat av den offentlige skogbetjent, som fylkesmanden har bemyndiget dertil.

For före tagelse av utvisning erlmgges ikke betaling.

§ 63.

Den, som har begjmrt utvisning, pligter personlig eller ved stedfortrmder åt mete til berammet tid og sted.

105 Utebliver sökanden, åligger det honom att ersätta skogsbete änten eller ägaren dennes resekostnad. Förrättningen utsättes i ty fall att äga rum å annan dag, ej tidigare än att sökanden kan inkallas och komma tillstädes; och äger sökanden under tiden ej rätt till avverkning, varom fråga är.

64 §.

Beträffande anvisning skola följande bestämmelser lända till efterrättelse:

a) Vid anvisningens meddelande skall hänsyn tagas till skogens bevarande och föryngring.

b) Anvisningen skall avse plats, som är för lapparna bekväm.

c) Växande lövträd samt björk- och albuskar må ej anvisas, om i närheten finnes för ändamålet användbart virke av självtorkade träd, nedfallna kvistar och grenar, avverkningsbara stubbar, torra vindfällen eller buskar av en eller vide. Av växande träd skola i första hand anvisas sådana som äro oväxtliga eller överåriga.

d) Anvisning må ej verkställas så, att den leder till kalavverkning. Detta gäller dock ej platser, där ringgärden skola uppföras.

65 §.

Vid avverkning, som må äga rum utan anvisning, skola följande bestämmelser iakttagas:

14—IXBOOO

Undlater rekvirenten åt la mete, skal han betale utgiftene ved den av skogbetjenten eller eieren foretagne reise. Forretningen omberammes med fornodent varsel. Rekvirenten er uberettiget til aavirkning, indtil utvisning har fundet sted.

§ 64.

For utvisning gjadder folgende bestemmelser:

a. Utvisningen skal ske under hensyn til skogens bevarelse og foryngelse.

b. Utvisningen skal gives paa bekvemt sted for lappene.

c. Voksende lovtrser, bjorkebusker og olderbusker maa ikke utvises, hvis der i nserheten findes for oiemedet tj enligt virke av selvtorrede traer, nedfaldne kvister og grener, hugstbare stubber, fort vindfald eller ener- og vidjebusker. Av voksende trser skal först og fremst utvises uveksterlige og utvoksede.

d. Utvisningen maa ikke ske saaledes, åt den forer til snauhugst. Dette gjselder dog ikke tomter, hvor ringgj sarder skal opfores.

§ 65.

Ved den aavirkning, som er tillatt uten utvisning, gjselder folgende bestemmelser:

a) Avverkningen må ej bedrivas på sådant sätt, att fara för skogens bevarande eller föryngring uppstår. Denna föreskrift skall särskilt iakttagas i skogsbandet, varmed förstås det nedanför skogsgränsen belägna skogsbältet, med en bredd av etthundra meter där skogen är tät och större bredd upp till tvåhundra meter där den är glesare.

b) Av växande träd skola i främsta rummet avverkas sådana som äro oväxtliga eller överåriga.

c) Kalavverkning må ej i något fall äga rum.

66 §.

Vid fällning av lövträd må höjden av den kvarlämnade stubben ej överstiga femton centimeter från översta rotgrenen, med mindre skare gör det nödvändigt att kvarlämna någon större del av stammen. Huggytan skall såvitt möjligt göras sned och jämn. Stubbens bark och näver samt rot och stubbskott skola lämnas oskadade.

. 67 §.

Lövträd, som ej inom en månad skola begagnas till bränsle, skola randbarkas omedelbart efter fällandet och uppläggas så, att de torka.

68 §.

Lapparna må icke syra, bark- eller näverfläka eller på annat sätt skada

a. Aavirkningen maa ikke u teves paa saadan maate, åt skogens bevarelse eller foryngelse ssettes i fare. Dette paabud skal särskilt iagttages i skogbaandet, hvorved förstaas det nedenfor skoggrsensen liggende skogbselte, med en bredde av et hundrede meter, hvor skogen er tmt, og större bredde, optil tohundrede meter, hvor den er tyndere.

b. Av voksende tran' skal först og fremst aavirkes uveksterlige og utvoksede.

c. Snauhugst maa ikke i noget tilfaslde Ande sted.

§ 66.

Yed fadd ning av lovtrser skal hoiden av den gjenstaaende stubbe ikke vsere over femten cm., regnet fra överste rotgren, medmindre skare gjor det nodvendig åt ssette igjen en större del av stammen. Avhugget skal saavidt mulig gjores skraat og jsevnt. Stubbens bark og ruever samt rot- og stubbeskud maa ikke skades.

§ 67.

Lovtrser, som ikke inden en maaned skal benyttes til brsendsel, skal slinnes (barkes) umiddelbart efter faddningen og ltegges op slik, åt de torker.

§ 68.

Lappene maa ikke syre, bark- eller nseverflmkke eller paa anden maate be-

växande träd och buskar, med mindre de äro anvisade till avverkning och senare användas så som avsetts vid anvisningen. Utan hinder av detta förbud kan dock bark av vide tagas till garfning av skinn.

Där träd, som anvisats till avverkning, ej lämna erforderlig tillgång till bark för garfning eller näver för beläggning av kåta, äro lapparna berättigade att därutöver erhålla den utsyning, som är för ändamålet nödvändig, men vare de pliktiga att efter avbarkningen insamla och tillgodogöra sig träden till bränsle eller virke för annat husbehov.

69 §.

För virke, som tages i statens skog, erlägges ej någon betalning.

För virke, som tages i enskild skog, utgår däremot betalning; dock må självtorkade och vindfällda lövträd, nedfallna kvistar och grenar, stubbar samt en- och videbuskar tagas utan betalning.

Lapparna skola i god tid före flyttningen från renbetesdistriktet för skogens ägare uppgiva myckenheten av taget virke, för vilket betalning skall utgå, och med honom träffa uppgörelse.

70 §.

Kan överenskommelse ej träffas om betalning, som enligt 69 § bör utgå,

skadige voksende tran.’ eller busker, medmindre disse er utvist og senere anvendes som forutsat ved utvisningen. Uten hinder av dette förbud kan dog barken av vidjer tages til garfning av skind.

Forsaavidt bark til garfning eller nafver til tagning av gammer ikke erholdes i tilstrsekkelig mrnngde av trser, som utvises i andet oiemed, har lappene ret til särskilt utvisning til fyldestgjorelse av behovet. Lappene er dog forpligtet til efter avbarkningen åt indsamle og utnytte trajrne til brmndsel eller virke for andet husbehov.

§ 69.

For trävirke i statens skog er 1 fegges ingen betaling.

Derimot betales for trävirke i privat skog. Dog kan selvtorrede og vindfseldte lovtrmr, nedfaldne kvister og grener, stubber samt ener- og vidjebusker tages uten betaling.

I betimelig tid inden flytningen fra renbeitedistriktet skal lappene opgi for skogeieren, hvad de har tat av trävirke, som skal betales, og med ham istandbringe opgjor.

§ 70.

I mangel av mindelig overenskomst om betaling efter § 69 bestemmes denne

skall ersättningen bestämmas efter värdering av länsmannen eller den, som fylkesmannen förordnar i hans ställe, och två gode män.

Länsmannen eller den av fylkesmannen förordnade syneförmannen utser gode männen bland de personer, som enligt denna konvention skola tillkallas för värdering av skada, som vållas av renar. Syneförmannen och gode männen åtnjuta samma gottgörelse som är bestämd för värdering av sådan skada.

Syneförmannen har att inkalla gode männen och parterna. De senare skola åtnjuta samma kallelsetid som är bestämd i avseende å inställelse inför förlikningskommissionen.

Vid synen avgöres ock, huruvida endera parten eller bägge skola betala förrättningskostnaden.

Värderingen och beslutet om förrättningskostnaderna må icke överklagas.

71 §.

De belopp, som enligt skriftlig överenskommelse eller på grund av värdering enligt 70 § skola av lapparna erläggas i ersättning för virke, så ock kostnader för värdering enligt sagda § skola, så framt de ej erlagts till den därtill berättigade, betalas i enlighet med föreskrifterna i 129 §.

Detsamma gäller ifråga om ersättning, som lapp har att utgiva enligt 63 §.

ved skjon av lensmanden eller den fylkesmanden bemyndiger dertil og to msend.

Bestyreren opnsevner nuendene blandt de personer, som iföl ge nservserende konvention skal tilkaldes for taksering av skade voldt av ren. Bestyreren og mmndene har samme godtgjorelse som bestemt for takstforretninger i anledning av saadan skade.

Bestyreren tilsiger msendene og indkalder partene med varsel som for forlikskommissionen bestemt.

Skjonnet bestemmer ogsaa, hvilken av partene, den ene eller begge, skal betala omkostningene.

Skjonnet og bestemmelsen om omkostningene er ikke gjenstand for overskjon eller paaanke.

§ 71.

De belop, som lappene skal betale for trävirke efter skriftlig overenskomst eller efter skjon i henhold til § 70 og for omkostninger efter samme §, skal, hvis de ikke er erlagt til den berettigede, betales paa samme maate som i § 129 bestemt.

Det samme gjadder de utgifter, som skal betales efter § 63.

72 §.

Virke, som lappar lagligen på sina boplatser använt till gärden, kåtor, tältstänger eller liknande varaktigt bruk, eller som av dem hoplagts till framtida användning, må icke utan deras samtycke av jordens ägare eller brukare bortföras eller göras obrukbart för dem. Sker det ändock, äga lapparna rätt att i stället utan anvisning taga även växande lövträd samt buskar av björk och al.

73 §.

Skulle i något särskilt fall fylkesmannen finna, att utnyttjandet av fast viloplats eller boplats uppenbarligen medför fara för skogens bevarande eller föryngring, kan han förbjuda platsens vidare begagnande. Dock må det ej ske, om flyttning på tillåten flyttningsväg eller utnyttjande av tillåtet betesområde skulle därigenom i väsentlig grad försvåras; och skall landshövdingen erhålla tillfälle att härom uttala sig, innan beslut meddelas.

74 §.

Lapparna må icke efter den 15 juni hava boplats i furuskog.

§ 72.

Trävirke, som av lappene lovlig er benyttet paa deres opholdssteder til gjaerder, gammer, teltstaenger eller til lignende vånge indretninger, eller som av dem er sammenlagt til fremtidig anvendelse, maa ikke av grundens eier eller bruker bortfores eller gj ores utj enlig for lappene uten disses samtykke. Overtraedes dette förbud, kan lappene istedetfor det borttagne eller utjenliggjorte trävirke uten utvisning ta ogsaa vok- ' sende lovtraer, bjorkebusker og olderbusker.

§ 73.

Naar fylkesmanden i sserskilte tilfaelder finder, åt benyttelsen av lappenes fäste hvilepladser eller liggepladser (tilholdssteder) oiensynlig medforer fare for skogens bevarelse eller foryngelse, kan han forby deres videre benyttelse. Dog skal dette ikke ske, hvis flytning paa tillatt flyttevei eller utnyttelsen av tillatt beiteomraade derigjennem vanskeliggjores i vaesentlig grad. Landshövdingen skal gives anledning til åt uttale sig herom, for beslutning fattes.

§ 74.

Det er forbudt, lappene åt ha liggeplads (tilholdssted) i furuskog efter den 15 juni.

no

75 §.

I skog, som tillhör staten, må ringgärde ej av lapparna uppföras å annan plats än den som anvisats av vederbörande skogsbete änt. I skog, som är i enskild ägo, må sådant gärde ej uppföras å annan plats än som anvisats av ägaren eller hans ställföreträdare eller ock, om ägaren så önskar, av skogsbetjänt, som kan hava blivit för ändamålet förordnad. Lapparna äge rätt att få skogsbetjäntens beslut underställt norske lappfogden. Denne äge ock bestämma plats för ringgärde, när ägaren eller hans ställföreträdare underlåter att i fråga därom meddela besked eller lapparna ej åtnöjas med anvisning, som av honom meddelats.

Tomt för ringgärde må icke vara större än etthundra meter i längd eller bredd. Flera tomter må icke ligga omedelbart intill varandra. Mellan varje tomt skall finnas ett skogsbevuxet bälte av minst etthundra meters bredd.

Fylkesmannen må efter överenskommelse med landshövdingen föreskriva, att i visst fall eller inom visst område ringgärde skall helt eller delvis uppföras av annat material än trävirke.

76 §.

Vid utövande av betesrätt, som tillkommer de svenska lapparna enligt 36 §, må de å de för sådant fall avsedda områden ej taga virke för annat

§ 75.

I statens skog kan lappene alene opfore ringgjserder paa sted, som er dem an vist av vedkommende skogbetjent, og i privat skog alene paa sted, som er dem anvist av eieren eller hans stedfortraeder, eller, hvis eieren saa onsker, av en skogbetjent, forsaavidt det offentlige maatte ha ansat saadan i dette oiemed. Lappene kan forlange skogbetjentens avgjorelse beröm förelagt den norske lappefoged. Denne har ogsaa åt bestemme stedet for ringgjaerde, naar eieren eller hans stedfortraeder undlater åt meddele begjaert besked herom, eller lappene ikke noier sig med den anvisning, som er meddelt av ham.

Tomt for ringgjaerde maa ikke vaere större end et hundrede meter i laengde eller bredde. Flere tomter maa ikke ligge umiddelbart til liverandre. Mellem hver tomt skal der vaere et skogbevokset baelte av mindst et hundrede meters bredde.

Fvlkesmanden kan efter overenskomst med landshövdingen paaby, åt der i visse tilfaelder eller inden visse omraader til ringgjaerder helt eller delvis anvendes andet materiale end traevirke.

§ 76.

Under den renbeitning, som omhandles i § 36, maa de svenske lapper i vedkommende omraader alene ta traevirke til braendsel, stillinger for opbevaring av

in

ändamål än till bränsle, ställningar för förvaring av lösören och matvaror samt tältstänger till vakttält. Till bränsle må allenast tagas självtorkade träd, nedfallna kvistar och grenar, stubbar, torra vindfällen samt buskar av en och vide. Till tältstänger må endast användas lövträd.

Bestämmelserna i 65, 66 och 67 §§, 68 § första stycket samt 69, 70, 71 och 72 §§ skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Uppförande av gärden är förbjudet. 77 §.

Det åligger lapparna att vid handhavande av eld iakttaga följande föreskrifter:

a) Eld må icke uppgöras å sådan plats eller under sådana omständigheter att fara för skogseld föreligger.

h) Eld, som uppgjorts i skog och mark, må ej övergivas, förrän den blivit fullständigt släckt.

c) Uppkommer eld i markbetäckning eller i skog, skola lapparna vidtaga alla till buds stående åtgärder för eldens släckning. Kunna de ej själva släcka elden, skola de ofördröjligen tillkalla nödig hjälp.

Därest bestämmelser med syfte att förebygga skogseld varda av vederbörande norska myndighet utfärdade beträffande visst område, och undantag ej

läsare og matvarer og teltstaenger for vagttelt. Til braendsel maa alene tages selvtorrede trasr, nedfaldne kvister og grener, stubber, torf vindfald og enerog vidjebusker. Til teltstae tiger maa alene anvendes lovtraer.

Bestemmelsene i §§ 65, 66, 67, 68 förste led, 69, 70, 71 og 72 har i förnöden utsträckning tilsvarende anvendelse.

Opforelse av gj jord er er forbudt.

§ 77.

Lappene pligter under bruk av ild åt iagtta folgende:

a. Hd maa ikke opgjores paa saadanne steder eller under saadanne omstaendigheter, åt fare for skogbrand opstaar.

b. Hd, som er opgjort i skog eller mark, maa ikke forlates, forend den er fuldstaendig slukket.

c. Er der opstaat ild i bunddaekket eller i skogen, skal lappene gjore, hvad der staar i deres magt for åt faa den slukket. Kan de ikke selv slukke ilden, skal de uopholdelig tilkalde förnöden hjaelp.

Hvis der av vedkommende norske myndigheter for noget omraade utfaerdiges bestemmelser for åt hindre skogbrand, kan disse bestemmelser anvendes

göres för norska lappar, må dessa bestämmelser göras tillämpliga även å svenska lappar inom området.

Lapparnas rätt till jakt och fiske.

78 §.

Under den tid av året, då de svenska lapparna i enlighet med denna konvention uppehålla sig med renar i Norge, äro de berättigade att där lika med landets egna medborgare och under iakttagande av de bestämmelser, som gälla eller komma att gälla för dessa, idka jakt och fiske i statens allmänningar, omatrikulerade skogar och högfjällsområden.

Jakten eller fisket må dock bedrivas allenast till husbehov under vistelsen i Norge.

För så vitt invånarna i visst härad, bygd eller by, där allmänningen, skogen eller högfjällssträckningen är belägen, enligt lag äga jakt- eller fiskerätt, som icke är medgiven landets övriga medborgare, skola ock lapparna äga enahanda rätt som de förstnämnda.

Skulle rätten till jakt eller fiske varda beroende av lösande av jakt- eller fiskekort eller erläggande av avgift, skall dylik bestämmelse icke äga tillämpning med avseende å lapparna.

Inom östra området av Troms fylke må lapparnas rätt till husbehovsfiske

ogsaa paa svenske lapper inden omraadet, forsaavidt bestemmelsen ikke undtar norske lapper.

Lappenes adgang til jagt og fiske.

§ 78.

I den tid av aaret, da de svenske lapper med hjemmel i nservserende konvention opholder sig med ren i Norge, er de berettiget til der åt drive jagt og fiske i statens almenninger, umatrikulerte skoger og hoifj eldsstraekninger like med landets egne borgere under iagttagelse av de for disse til enhver tid gjfeldende bestemmelser.

Lappene maa dog alene drive jagt og fiske til husbehov under opholdet i Norge.

Forsaavidt lovgivningen gir de borgere, som er bosat i det herred eller den bygd eller gramd, hvor almenningen, skogen eller hoifjeldsstrakningen er beliggende, en jagt- eller fiskeret, som ikke tilstaas landets ovrige borgere, har lappene ret til åt drive jagt og fiske like med de försina'vnte.

Skulde adgang til jagt eller fiske vare betinget av lösning av kort eller erlaggelse av avgift, har saadanne bestemmelser ikke anvendelse paa lappene.

I det ostre omraade i Troms fylke maa lappenes adgang til fiske til hus-

icke inskränkas genom upplåtelse av fiskerätt, så vida upplåtelsen ej skett i fredningssyfte i enlighet med föreskrifter, som härom kunna gälla eller varda meddelade.

Förbud mot uppförande å norskt område av byggnader och gärden.

79 §.

Svensk lapp må icke å norskt område uppföra andra byggnader än kåtor (gammer) eller bodar för förvaring av lösören och matvaror, ej häller andra gärden än sådana som äro nödvändiga för mjölkning, märkning och skirning av renar.

Förbud mot att å norskt område hålla andra djur är renar och hundar.

80 §.

Svensk lapp må icke å norskt område hålla andra djur än renar och hundar. Dock skall lapp, som lagligen uppehåller sig inom östra området i Troms fylke och som icke har bekväm tillgång till inköp av mjölk, äga rätt att hålla mjölkande getter under följande villkor:

a) Rättigheten tillkomme allenast husbonde, som åtföljes av barn under femton år.

b) Husbonde må ej hålla mera än eu get, om han medför ett barn under

15—-186000

behov ikke indskramkes ved bortforpagtning av elv eller vand, medmindre bortforpagtningen sker i fredningsoiemed overensstemmende med de forskrifter, som herom til enhver tid er gjseldende.

Förbud mot paa norsk grund åt opfere bygninger og gjcerder.

§ 79.

Svenske lapper maa paa norsk grund ikke opfore eller la opfore andre bygninger end gammer (kaater) og boder (bur) for ophevaring av läsare og matvarer eller andre gjserder end saadanne, som er nodvendige for melkning, merkning og utskilning av ren.

Förbud mot paa norsk grund åt bolde andre dyr end ren og hund.

§ 80.

Svenske lapper maa paa norsk grund ikke holde andre dyr end ren og hund. Dog skal det vmre dem tillatt under deres lovlige ophold i Troms fylke åt holde melkegjeter i det ostre omraade paa nedennaavnte vilkaar, saafremt der ikke er bekvem adgang til åt kjope den fornodne melk:

a. Tillåtelsen gjadder alene fainilieforsorger, som har barn under femton aar, der medfolger paa flytningen.

b. Saadan familieforsorger maa alene

femton år och två getter, om han medför flera barn under nämnda ålder.

c) Lapp, som vill begagna sig av ifrågavarande rättighet, skall i sin anmälan giva detta tillkänna samt angiva antalet av de barn han medför och deras ålder.

d) All skada, som vållas av getter, skall ersättas av innehavaren. Äro flera innehavare av getter boende å samma plats, ansvare de, eu för alla och alla för en, för skadan.

e) I avseende å behandlingen av frågor om ersättning för skada, som vållas av getter, skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse de föreskrifter, som enligt denna konvention gälla beträffande behandling av frågor om ersättning för skada av renar. Vad konventionen innehåller om förmans inkallande till syneförrättning eller domstol i sak angående skada av renar äge dock ej tillämpning, utan skall i stället innehavaren eller, där yrkande om skadeersättning framställes mot flere, dessa inkallas'.

Vad konventionen innehåller om anställande i visst fall av två besiktningar å skada, som av renar vållats inom Troms fylke, äge ej tillämpning.

f) Ersättningsbelopp jämte kostnader skola betalas i enlighet med föreskrifterna i 129 §.

ha en melkegjet, saafremt han har et barn under femten aar, og to gjeter, saafremt han har flere barn under denne ålder.

c. Lap, som vil gjore bruk av denne tillåtelse, maa i sin anmeldelse underrette herom og oplyse, hvor mange barn han har med sig og hvor gamle de er.

d. Al skade, som gjetene volder, skal erstattes av besidderen. Opholder flere besiddere av gjeter sig paa samme sted, er de alle for en og en for alle ansvarlige for skaden.

e. Med hensyn til krav paa erstatning for skade voldt av gjeter, finder i förnöden utstrykning de bestenunelser tilsvarende anvendelse, som efter nservaerende konvention gj sel der krav paa erstatning for skade ved ren. Dog har bestemmelsene om formandens indkaldelse til takstforretning eller domstol i sak angaaende skade ved ren ikke anvendelse, idet i sak angaaende skade voldt av gjet dennes besidder blir åt indkalde. Rettes erstatningsansvaret mot flere, indkaldes disse.

Heller ikke har konventionens bestämmelse om to besigtelser i visse tilfselder av skade voldt av ren i Troms fylke anvendelse.

f. Erstatningsbelop og omkostninger skal betales overensstemmende med forskriftene i § 129.

115 Lapparnas skyldighet att ersätta skada, vållad av renar.

81 §.

Lapparna skola ersätta den skada, som deras renar inom renbetesdistrikt vålla på:

a) åker och äng, sätervall, hjortronland och skog;

b) slåtterland (häri inbegripna utängsslåtter, myrslåtter, fjällslätter), som är inhägnat eller år efter annat varit till höfångst brukat och därtill brukas samt genom hässjor, stackstänger, diken, röjning eller på annat sätt tydligt framträder såsom slåtterland;

c) avbärgad gröda på åker, äng eller sätervall eller på slåtterland som nämnts under b), däribland hö i såtar, stackar eller hässjor;

d) betesmark, om ägaren eller brukaren genom skadan kommit i saknad av erforderligt bete för de i marken betande hemdjuren.

82 §.

För Troms fylke gälla följande inskränkningar i den i 81 § d) stadgade regeln om ersättning för skada å betesmark:

a) För skada, vållad före den 15 juni utgår ej ersättning.

Efter nämnda dag utgår ersättning allenast för skada, som vållats

Lappenes erstatningsansvar for skade voldt av ren.

§ 81.

Lappene skal erstatte den skade, som deres ren volder i renbeitedistrikt paa

a. åker og eng, ssetervold, multebserland og skog,

b. slaatteland (herunder indbefattet utengslaatter, myrslaatter, fj ellslaatter

m. v.), som er indhegnet eller som aar om andet har vaeret brukt og brukes til slaat og ved hesje- eller stakstmnger, grofter, Tydning eller paa anden maate tydelig tilkjendegir sig som slaat,

c. avskaaren avi ing paa åker, eng, ssetervold og paa slaatteland som under litr. b nsevnt, deribland! ho i saate, stak eller hesje,

d. havnegang, forsaavidt eieren eller brukeren derved kommer til åt savne förnöden! beite for det i havnegangen beitende bofm.

§ 82.

For Troms fylke gjores folgende indskramkninger i den i § 81 litr. d givne regel om erstatning for skade paa havnegang:

a. Skade voldt for 15 juni erstattes ikke.

Efter mevnte tid erstattes alene skade, som er voldt

1>) under tiden från och med den 15 till och med den 23 juni inom ett avstånd av en halv kilometer från de invid gården varande, i ett sammanhang belägna, regelbundet gödslade inägorna;

c) under tiden från och med den 24 till och med den 30 juni inom ett avstånd av en kilometer från omförmälda inägor, dock att ersättning ej ifrågakommer där skadan vållats inom ett avstånd av trehundra meter nedanför den naturliga skogsgränsen;

d) under tiden från och med den 1 till och med den 7 juli inom ett avstånd av tre kilometer från sagda inägor.

e) Skada, som vållats efter den 7 juli, skall ersättas utan hänsyn till det avstånd från inägorna eller sätervallen, inom vilket den förekommit, dock med det undantag, att betesbrist för kreatur, som hållas på säter, vars byggnader äro belägna på längre avstånd från huvudgårdens inägor än sex kilometer, skall ersättas endast om skadan vållats inom ett avstånd av två kilometer från sätervallen.

f) I sommardistrikten Dividalen och Altevand skola bestämmelserna i e) äga tillämpning redan från och med den 24 juni.

83 §.

De i 82 § stadgade inskränkningar i rätten till ersättning för skada å betesmark inom Troms fylke utesluta icke

b. i tidsrummet fra og med 15 til og med 23 juni indenfor en avstand av en halv km. regnet fra den ved gaarden liggende sammenhaengende og regelmaessig gjodslede indmark,

c. i tidsrummet fra og med 24 til og med 30 juni indenfor en avstand av en km. regnet fra naevnte indmark, idet skaden dog ikke erstattes, naar den er voldt indenfor en avstand av trehundrede meter nedenfor den naturlige skoggraanse,

d. i tidsrummet fra og med 1 til og med 7 juli indenfor en avstand av tre km. fra naevnte indmark.

e. Skade, som voldes efter 7 juli, erstattes uten hensyn til, i hvilken avstand fra indm arken eller saetervolden den er voldt, dog med den undtagelse, åt manglen paa förnöden t beite for bola', som er paa säter, hvis huse ligger fjernerne end seks km. fra gaardens indmark, alene erstattes, saafremt skaden er voldt indenfor en avstand av to km. fra saetervolden.

f. I sommerdistriktene Dividalen og Altevand skal dog hestemmelsene i litr. e ha anvendelse allerede fra og med 24 juni.

§ 83.

De i § 82 indeholdet indskraenkninger i retten til åt erholde erstatning for skade paa havnegang i Troms fylke utelukker

ersättning, så framt betesrätten av lapparna begagnats sålunda, att någon jordbrukare särskilt därigenom i väsentlig mån betungats, i vilket fall skadan skall ersättas utan hänsyn till tid eller avstånd.

84 §.

Lapparna vare ej pliktiga att ersätta skada, som renarna inom ett i 85 § beskrivet östligt område i Troms fylke vålla på åker och äng, sätervall, hjortronland, lövskog, slåtterland, avbärgad gröda eller betesmark, med mindre skadan beror av sådant rättsstridigt förhållande från lapps sida som att han nedrivit gärde eller hässja. Ej häller skall ersättning gäldas för skada, som renarna före den 15 juni inom sagda område vålla i barrskog, utan så är att skadan beror av rättsstridigt förhållande, som nyss är nämnt.

85 §.

Gränserna för det i 84 § avsedda östra området äro följande:

En rät linje från riksröset n:r 302 till Mandalselvens översta källsjö, därifrån eu rät linje till den nedre av Gjsesaesjokkas två källsjöar, nämnda bäck,Rovvejokka, Skibotnelven och Lavkkajokka (Loakkajokka) till Lavkkajavrres (Loakkajavrres) sydvästra ända, därifrån räta linjer till Vesegasvarres topp och Nuortavuovddevarres topp, vidare en rät linje i riktning mot Hattefjellets högsta

dog ikke erstatning, naar beiteadgangen av lappene er benyttet saaledes, åt nogen gaardbruker särskilt derved er blit bebyrdet i vsesentlig grad, idet skaden isaafald erstattes liten hensyn til tidspunkt eller avstand.

§ 84.

Lappene er ikke pligtige til åt erstatte skade, som renen indenfor det i § 85 beskrevne ostre omraade i Troms fylke maatte volde paa åker, eng, ssetervold, multebasrland, lövskog, slaatteland, avskaaren avling eller havnegang, medmindre skaden skyldes saadant retsstridigt forhold fra laps side, som åt han har revet ned gjasrde eller hesje. Heller ikke skal erstattes skade voldt i nsevnte omraade av ren paa bai’skog for 15 juni, medmindre den skyldes saadant retsstridigt forhold som nys nämd.

§ 85.

Graensene for det i § 84 naevnte ostre omraade er folgende:

En ret linje fra riksros nr. 302 til Mandalselvens överste kildesjo, derfra en ret linje til den nedre av Gjaesaesjokkas to kildesjoer, na:vide back, Rowejokka, Skibotnelven og Lavkkajokka (Loakkajokka) til Lavkkajavrres (Loakkajavrres) sydvestra ende, derfra rette linjer til Vesegasvarres top og Nuorttavuovddevarres top, vidare en ret linje mot Hattefjellets hoieste top indtil et

topp fram till en punkt sex kilometer från gården Hatten, vidare räta linjer tvärs över Garanassuorgge, vars bäck skäres omkring två kilometer ovaniör sammanflödet med bäcken från Gaskasuorgge, till norra ändan av Gaskasuorggegaisse, över Gaskasuorgge till nordvästra toppen på Moskogaisse, tvärs över Sördalen i sydvästlig riktning till den branta bergväggen på dalens västra sida samt över topparna av Mandfjeliet och Markusfjellet till eu punkt vid Yttre Markuselven 2,3 kilometer ovanför dess utflöde i Storfjord el ven, därefter Yttre Markuselven till dess utlopp i Storfjordelven, vidare räta linjer till toppen av Paras, toppen av Vasdalstinden, vattendelaren i Öaccevagge och Lemetfjellets topp, därifrån efter höj dryggen på Tamokfjdiet till mynningen av den bäck, som från Melkefjellet utfaller i Vasdalselven omkring 2,5 kilometer öster om gården Höjsset, därifrån denna bäck till dess källa, vidare räta linjer till Tverelvdalsfjellets topp, till Mikkelifjellets västra topp, tvärs över Rostadalen till toppen på västra Likkavarre, tvärs över Sördalen till fjälltoppen omkring två kilometer norr om Biellojokkas utlopp i Dödesvand samt över Sörlifjellet till Kuelvens utloiJp i Divielven, vidare Kuelven till Langfjelltindens topp, därifrån räta linjer till Coardajavrres södra ända, Gsevletgaisses (Maddanipas) högsta topp, Jiednjaskuppejavrre, Njirpicokkas

punkt seks kilometer fra gaarden Hatten, videre rette linjer tvers over Garanassuorgge, hvis blek skjmres ca. to kilometer ovenfor sammenlopet med bäcken fra Gaskasuorgge, til nordenden av Gaskasuorggegaisse, over Gaskasuorgge til nordvest^ top av Moskogaisse, tvers over Sördalen i sydvestlig retning til den brätte bergvägg paa dalens vestside samt over toppene av Mandfjeliet og Markusfjellet til et punkt ved Yttre Markuselven 2,3 kilometer ovenfor dens utlop i Storfjordelven, derefter Yttre Markuselven til utlopet i Storfjordelven, videre rette ,linjer til toppen av Paras, toppen av Vasdalstinden, vandskillet i Caccevagge og Lemetfjcllets top, derfra efter Tamokfjellets ryg til mundingen av den bäsk, som fra Melkefjellet falder ut i Vasdalselven ca. 2,5 kilometer osten for gaarden Hoiset, derfra denne brok til dens utspringa videre rette linjer til Tverelvdalsfjellets top, til Mikkelifjellets vestre top, tvers over Rostadalen til Vestre Likkavarres top, tvers over Sördalen til fjelltoppen ca. to kilometer nord for Biellojokkas utlop i Dodesvandet samt over Sörlifjellet til Kuelvens utlop i Divielven, videre Kuelven til Langfjelltindens top, derfra rette linjer til Coarddajavrres sondre ende, Gmvletgaisses (Maddanipas) hoieste top, Jiednjaskuppejavrre, Njirpicokkas top, Bangklettens (Duolljegaisses) nordligste top, samme fjells sydligste top og skjserings-

topp, Baugklettens (Duolljegaisses) nordligaste topp, samma fjälls sydligaste topp samt skärningspunkten mellan Skindskarelven och skogsgränsen, vidare nämnda älv till Vasskarelvens inflöde däri och denna älv till dess källsjö, därifrån räta linjer till toppen av Basevarddo (Grönfjellet). och till den punkt, där bäcken från Dabmokvagge faller ut i Barduelven, vidare denna älv till Salvasskarelvens mynning, denna älv till skogsgränsen, denna gräns runt Rubben till JSdnamnjoaskejokka och denna älv till Sördalselven, vidare räta linjer till Spikaloabme, fjälltoppen mellan Sauskaret och Isdalen (Calkkutvagge), vattendelaren i Jo-Snekkerskaret och riksröset n:r 270 samt därifrån riksgränsen till riksröset n:r 302.

86 §.

Vad i 84 § är stadgat utgör ej hinder för norska staten eller enskilda att begagna och genom ingärdning eller bevakning skydda nu befintliga lägenheter och rättigheter inom området eller lägenheter och rättigheter, som framdeles kunna komma till stånd.

87 §.

För skada, som inom ett renbetesdistrikt vållats av renar, skola de lappar, som anmält sig till distriktet, anses gemensamt ansvariga.

punktet mellem Skindskarelven og skoggrsensen, videre nsevnte elv til Vasskarelvens utlop i denne og denne elv til denS kildesjo, derfra rette linjer til Basevarddos (Gronfjellets) top og til det punkt, hvor bäcken fra Dabmokvagge falder ut i Barduelven, videre denne elv til Salvasskarelvens munding, denne elv til skoggrmnsen, denne skoggramse rundt Rubben indtil JSdnamnjoaskejokka og denne elv til Sördalselven, videre rette linjer til Spikaloabme, fjelltoppen mellem Sauskaret og Isdalen (Calkkutvagge), vandskillet i Jo-Snekkerskaret og riksros nr. 270 samt derfra riksgrtensen til riksros nr. 302.

§ 86.

Bestemmelsen i § 84 er ikke til hinder for, åt den norske stat og private til enhver tid utnytter og beskytter ved indhegning eller vagthold saavel nu bestaaende bruk og bruksrettigheter av enhver art som saadanne, som senere maatte bli optat.

§ 87.

For skade, som voldes av ren inden et renbeitedistrikt, skal de til dette anmeldte tapper vaere ansvarlige i fadlesskap.

88 §.

Vad i 87 § är stadgat äge ej tilllämpning i avseende å skada, som under maj eller juni vållats:

a) inom ett till renbetesdistriktet Tamok hörande område med följande gränser: Storfjordelven (Lyngselven) från Balsfjordelvens utlopp däri och Paraselven till gränsen för östra området, vidare denna gräns till Lemetfjellets topp, därifrån en rät linje till början av den bäck, som från samma fjäll nedrinner i Postdalselven, denna bäck till Postdalselven, denna älv till Nordkjoselven och denna älv till dess krök mellan Elvekroknes och Övergaard samt därifrån gränsen mellan renbetesdistrikten Lakselvdalen och Tamok fram till Balsfjordelvens utlopp i Storfjordelven;

b) inom ett område i renbetesdistriktet Markusfjellet med följande gränser: Storfjorden från Storfjordelvens mynning till gränsen för vårdistriktet Horsnesfjellet, denna gräns fram till gränsen för östra området, denna gräns till skogsgränsen på södra sidan Sördalen, därifrån eu rät linje till Storfjordelven vid Borrinjargga och denna älv till dess mynning.

För skada, som under ifrågavarande tid vållats inom det i a) avsedda område, skola, i stället för de lappar som anmält sig till renbetesdistriktet Tamok, de lappar som anmält sig till distrikten

§ 88.

Bestemmelsen i § 87 skal ikke ha anvendelse med liensyn til skade, som i mai eller juni voldes

a. inden en til renbeitedistriktet Tamok horende trakt med folgende gränser: Storfjordelven (Lyngselven) fra Balsfjordelvens munding og Paraselven til graensen for det ostre omraade, videre denne gramse til Lemetfjellets top, derfra en ret linje til begyndeisen av den bäsk, som fra dette fjell loper ut i Postdalselven, denne beck til Postdalselven, denne el v til Nordkjoselven og denne elv til dens krok mellem Elvekroknes og Övergaard samt derfra gramse u mellem renbeitedistriktene Lakselvdalen og Tamok indtil Balsfjordelvens munding i Storfjordelven;

b. inden en trakt i renbeitedistriktet Markusfjellet med folgende gramser: Storfjorden fra Storfjordelvens munding til gramse» for vaardistriktet Horsnesfjellet, denne graense til det ostre omraades gramse, denne gramse til skoggram sen paa sondre side av Sördalen, derfra en ret linje til Storfjordelven ved Borrinjargga og denne elv til dens munding.

For skade, som i naevnte tid voldes inden den i litr. a beskrevne trakt, skal istedetfor de lapper, som har anmeldt sig til renbeitedistriktet Tamok, de lapper i faelleskap vaere ansvarlige, som har

121 Lakselvdalen, Andersdalen och Tromsdalen anses gemensamt ansvariga; och skall förmannen i distriktet Lakselvdalen hava att i avseende å ersättning för skadan företräda dem alla, på sätt eljes tillkommer förman i distrikt, inom vilket skada inträffat.

För skada, som under samma tid vållats inom det område, varom förmäles under b), skall gemensam ansvarighet åligga de lappar som anmält sig till distrikten Lyngsdalen, Rendalen, Lakselvdalen och Stormheimen, do ck att lapparna i sistnämnda distrikt ej skola taga del i ansvarighet för skada, som vållats före den 15 juni; och skola samtliga de ansvariga lapparna företrädas av förmannen i distriktet Lyngsdalen.

89 §.

Har under tiden från och med den 1 maj till och med den 14 juni skada av renar vållats inom den del av renbetesdistriktet, Salvasskaret, dit under nämnda tid inflyttning med renar ej må äga rum, skola de lappar som anmälts till distrikten Liveltskaret och Snörken gemensamt ansvara för skadan och i fråga om sådan ansvarighet företrädas av förmannen i distriktet Liveltskaret.

90 §.

För skada, som under tiden från och med den 1 maj till och med den 14 juni

16—1850U0

anmeldt sig til renbeitedistriktene Lakselvdalen, Andersdalen og Tromsdalen. Formanden i renbeitedistriktet Lakselvdalen skal med hensyn til erstatningskrav for saadan skade gjore tjeneste som formand for alle de anforte lapper paa samme maate som en formand i et renbeitedistrikt, hvor skade er voldt.

For skade, som i samme tid voldes inden den i litr. b beskrevne trakt, skal de lapper i feellesskap vmre ansvarlige, som har anmeldt sig til renbeitedistriktene Lyngsdalen, Rendalen, Lakselvdalen og Stormheimen, idet lappene i sidstnmvnte distrikt dog ikke skal delta i ansvaret for skade voldt for 15 juni. Formanden i renbeitedistriktet Lyngsdalen skal paa samme maate som nys nrnvnt gjore tjeneste som formand for de anforte lapper.

§ 89.

For skade, som i tiden fra og med 1 mai til og med 14 juni er voldt av ren i den del av renbeitedistriktet Salvasskaret, hvor i naevnte tid indflytning med ren ikke maa finde sted, skal de lapper, som er anmeldt til distriktene Liveltskaret og Snorken, svare i fsellesskap, og som formand med hensyn til erstatningskrav for saadan skade skal formanden i Liveltskaret gjore tjeneste.

§ 90.

For skade, som i tiden fra og med 1 mai til og med 14 juni er voldt av

vållats av renar i den del av renbetesdistriktet Stordalen, dit under nämnda tid inflyttning med renar ej må äga rum, skola de lappar som anmälts till distrikten Stormyrbotn och Gratangen vara gemensamt ansvariga; och skola de i fråga om sådan ansvarighet företrädas av förmannen i distriktet Stormyrbotn.

91 §.

Vad i 87—90 §§ är stadgat om gemensam ansvarighet för skada av renar utgör ej hinder för de ansvariga eller vissa av dem att, i den mån de förmå visa att skadan vållats av renar, tillhörande en eller flera särskilda lappar, vid svensk domstol föra talan om skyldighet för sådana renägare att slutligen vidkännas skadeersättningen.

Synemän och syneförrättning.

92 §.

Vill någon fordra ersättning för skada, som vållats av renar, göre han ansökan om syneförrättning (takstforretning). Ansökningen göres skriftligen eller muntligen hos länsmannen eller, om annan blivit av fylkesmannen förordnad till syneförman (takstbestyrer), hos denne. Göres framställningen muntligen, skall syneförmannen uppteckna dess innehåll.

ren i den del av renbeitedistriktet Stordalen, hvor i nsevnte tid indflytning med ren ikke maa finde sted, skal de lapper, som er anmeldt til distriktene Stormyrbotn og Gratangen, svare i fmllesskap, og som formand med hensyn til erstatningskrav for saadan skade skal formanden i Stormyrbotn g jure tjeneste.

§ 91.

Bestemme^ene i foranstaaende§§87— 90 om faallesansvar for skade ved ren skal ikke vsere til hinder for, åt de fsellesan svarlige lapper eller enkelte av dem ved svensk domstol helt eller delvis indtaler den erlagte eller skyldige erstatning hos den eller de lapper, som de maatte kunne godtgjere er eiere av de skadegjärende ren.

Takstmcend og takstforretning.

§ 92.

Den, som vil kraeve erstatning for skade voldt av ren, maa begjsere takstforretning avholdt. Begja?ringen fremsaettes, skriftlig eller mundtlig, for lensmanden eller anden av fylkesmanden ansat takstbestyrer. Fremsasttes den mundtlig, skal takstbestyreren nedtegne den.

123 Syneförmannen bör tillse, att ansökningen innehåller upplysning om var och när skadan inträffat samt vari den består.

93 §.

Förrättningen skall företagas snarast möjligt å tid och plats, som syneförmannen bestämmer. Att såsom synemän taga del i förrättningen skola genom syneförmannens försorg inkallas två män av den i norska lagen den 28 augusti 1854 § 18 omförmälda nämnd eller, om sådana icke skulle hinna komma tillstädes å den för förrättningen utsatta tiden, två av dem, som äro upptagna å den allmänna listan över lagrättsmän. Granne till målsäganden bör såvitt möjligt ej tillkallas, ej häller ägare av fastighet, varå syn å skada av renar ofta plägar hållas. ^

De inkallade synemännen skola såvitt möjligt tjänstgöra vid alla förrättningar, som i omedelbar följd företagas å samma trakt.

94 §.

Till förrättningen har syneförmannen vidare att utfärda kallelse å lappförmannen. I kallelsen skall syneansökningens innehåll angivas och till lappförmannen riktas uppmaning att överväga lämpligheten av förlikning med målsäganden eller av frågans hänskjutande till skiljedom.

Takstbestyreren bor paase, åt begjseringen indeholder ©plysning om, hvor og naar .skaden er voldt o g hvori den bestaar.

§ 93.

Takstforretningen skal avholdes snarest mulig. Takstbestyreren bestemmer tid og sted for forretningen og tilsiger til åt delta i denne to msend av det i lov av 28 august 1854 § 18 omhandlede utvalg eller, hvis saadanne msend ikke kan faaes tilstede til den fastsatte tid, av det almindelige lagrettes-(retsvidne-)mandtal. Dog bor skadelidtes naboer saavidt mulig ikke tilsiges. Det samme gjaelder personer, paa hvis eiendom renskadetakster ofte pleier holdes.

De tilsagte msend skal saavidt mulig gjore tjeneste ved alle de forretninger, som maatte avholdes i umiddelbar rsekkefolge i samme trakt.

§ 94.

Takstbestyreren indkalder formanden til forretningen. I indkaldelsen skal indtages indholdet av takstbegj seringen og en henstillen til formanden om åt soke forlik indgaat med skadelidte eller åt henskyte saken under voldgift.

124 Kallelsen skall delgivas lappförmannen och avskrift av densamma tillställas målsäganden.

95 §.

Skulle lappförmannen, ehuru kallelse lagligen delgivits, utebliva från förrättningen, må denna ej därav uppehållas. I sådant fall böra syneförmannen och synemännen ägna synnerlig uppmärksamhet åt att den frånvarandes rätt tillgodoses.

96 §.

Envar, som tillstädeskonuner vid syneförrättning, är pliktig att avgiva förklaring om allt som är honom bekant och kan tjäna till upplysning i saken. För innehållet av sin förklaring står han till ansvar så som om den vore avgiven inför rätta.

97 §.

Vid början av förrättningen skall syneförmannen erinra synemännen om deras förpliktelser och ansvar samt i protokollet göra anteckning att sådan erinran ägt rum.

Syneförmannen skall så vitt möjligt inhämta och i protokollet intaga upplysning om de omständigheter, som enligt denna konvention kunna inverka på ersättningsfrågan, såsom tiden och sättet för skadans uppkomst, dess omfattning, platsens belägenhet och beskaffenhet samt

Indkaldelsen skal forkyndes for formanden o g gj enpart av indkaldelsen sendes skadelidte.

§ 95.

Naar lovlig forkyndelse har fundetsted, blir takstforretningen åt avholde, selv om formanden ikke möter. I dette tilfselde bor takstbestyreren og takstmsendene ha sin opmerksomhet sirlig henvendt paa, åt den fravmrende ikke forurettes.

§ 96.

Enhver, som er tilstede, hvor takstforretning holdes, er pligtig til åt gi förklaring om alt, som er ham bekjendt og som kan tjene til oplysning i saken. Vedkommende staar for indholdet av sin förklaring til ansvar, som om den var avgit for retten.

§ 97.

Takstbestyreren skal ved forretningens begyndelse foreholde takstmsendene deres pligter og ansvar og protokollere, åt saa er skeet.

Takstbestyreren skal saavidt mulig indhente og inäta i protokollen oplysninger om de omstsendigheter, som efter naervaerende konvention har indflydelse paa erstatningssporsmaalet, saasom om naar skaden antages voldt, om skadens oprindelse og omfång, stedets belägenhet og beskaffenhet og om- det

sannolika antalet av de renar, som vållat skadan. Finnes anledning till antagande att skadan helt eller delvis förövats av renar, som ej tillhöra renbetesdistriktet, skall syneförmannen under förrättningen söka åvägabringa upplysning om förhållandet och vem dessa renar tillhöra. När fråga är om skada å bete, skall göras anteckning rörande omfattningen och beskaffenheten av gårdens betesmark ävensom antalet hemdjur å gården.

98 §. •

Vid skadans värderande skall tagas i betraktande markens beskaffenhet och fruktbarhet, grödans godhet ävensom huruvida hemdjur medverkat till skadap.

I fråga om skada å bete skall noga tagas hänsyn till de förhållanden, som enligt denna konvention hava inflytande på fråga om ersättningsskyldigheten, så att den omständigheten att renar uppehållit sig å betesmarken icke i och för sig betraktas såsom medförande förpliktelse att gälda skadeersättning.

99 §.

Värderingen verkställes av syneförmannen och synemännen. De skola till protokollet på heder och samvete avgiva förklaring att värderingen skett efter bästa förstånd och övertygelse.

antagelige antal av de skadegj ärende ren. Er der grund til åt anta, åt skaden helt eller delvis er voldt av ren, som ikke tilhorer renbeitedistriktet, skal takstbestyreren under forretningen soke oplyst dette forhold og hvem der eier de fremmede ren. Naar skaden er voldt paa havnegang, skal der gives oplysning om utstrsekningen og beskaffenheten av gaardens havnegang samt om anfallet av gaardens kreaturer.

§ 98.

Ved skadetaksten skal tages i betragtning markens beskaffenhet og frugtbarhet og avlingens godhet og hvorvidt bofee maatte ha bidraget til skaden.

Gjselder skaden havnegang, skal der tages noie hensyn til de omständigheter, som efter nmrvaerende konvention har indflydelse paa erstatningssporsmaalet, saa åt den omständighet, åt ren har opholdt sig i havnegangen, i og for sig ikke betragtes som medforende förpligtelse til betale skadeserstatning.

§ 99.

Taksten avgives av takstbestyreren og takstmsendene. De skal til protokollen avgi erklsering paa sere og samvittighet om, åt taksten er saf efter overbevisning og bedste skjon.

100 §.

Finna syneförmannen och synemännen att skada, som enligt denna konvention bör ersättas, är för handen, skall förrättningen avslutas med beslut, innefattande åläggande för lapparna i renbetesdistriktet eller, i de i 88—90 §§ omförmäla fall, lapparna i där nämnda renbetesdistrikt att gemensamt betala målsäganden det belopp, vartill skadan skattats och ifrågakominande kostnader.

101 §.

Yppas meningsskiljaktighet i fråga, som skall avgöras av syneförmannen och synemännen, gälle flertalets mening. Förekomma tre olika meningar, gälle den som syneförmannen omfattar.

102 §.

Träffas innan syneförmannen lämnar platsen förlikning eller överenskommelse om skiljedom, skall avtalet intagas i protokollet och förses med parternas och syneförmannens underskrift.

103 §.

Syneförmannen skall delgiva lappförmannen och målsäganden förrättningens utgång, såvitt möjligt före förrättningens avslutande, och i protokollet anteckna om sådant skett.

104 §.

Då syneförrättningen godkänts av parterna eller tiden för dess överklagande

§ 100.

Finder taksthestyreren og takstmsendene, åt der er voldt skade, som efter naervserende konvention skal erstattes, skal takstforretningen avsluttes med beslutning om, åt lappene i renbeitedistriktet eller i de i §§ 88—90 nsevnte tilfselder lappene i de der anforte renbeitedistrikter tilpligtes i fsellesskap åt betale skadelidte det belop, hvortil skaden er taksert, og i tilfelde omkostningene.

§ 101.

Er der meningsforskjel ved nogen avgjorelse under takstforretningen, gjor flertallet utslaget. Er der ikke flertal for nogen av meningene, er takstbestyrerens stemme avgjorende.

§ 102.

Indgaar partene, inden takstbestyreren förlåter stedet, forlik eller avtale om voldgift, blir forliket eller avtalen åt indfore i protokollen med partenes og bestyrerens underskrifter.

§ 103.

Taksthestyreren skal la takstforretningens utfald forkynde for formanden og for skadelidte, om mulig inden forretningens avslutning. Det skal tilfores protokollen, hvorvidt saa er skeet.

§ 104.

Naar takstforretningen er vedtat av partene eller fristen for begjsering om

gått till ända utan att klagomål anförts, har syneförmannen att till fylkesmannen översända handlingarna jämte förrättningsprotokollet tillika med uppgift angående de kostnader, för vilka norska statskassan svarar.

105 §.

Beträffande Troms fylke skola från förestående stadganden om syneförmän och syneförrättning följande avvikelser äga rum.

a) För uppskattning av skada, som vållats av renar, skola i varje härad, där svenska lappar hava rätt att låta renar beta, finnas särskilda synemän. Antalet av dessa bestämmes av fylkesmannen och må ej sättas högre än med hänsyn till förhållandena är nödvändigt.

Fylkesmannen äger dock förordna, att synemän icke skola utses för alla härad utan att synemännen inom ett härad skola tjänstgöra även i ett eller flera andra.

Inom de delar av Ankenes härad i Nordlands fylke, som omförmälas i 2 §, skall uppskattning verkställas av de synemän från Troms fylke, som dåvarande fylkesman bestämmer.

b) Före juni månads utgång skola häradsfullmäktige (formandskapet) upprätta förslag å synemän till det antal som av fylkesmannen bestämts för häradet.

dens provelse ved domstol eller om' anke er utlopet, uten åt saadan begjsering er indkommet, sender takstbestyreren forretningen til fylkesmanden med opgave over de omkostninger, som er paafort det offentlige.

§ 105.

For Troms fylke kommer ovenstaaende bestemmelser om takstmsend og takstforretning alene til anvendelse med nedennsevnte avvikelser:

a. Til åt taksere skade voldt av ren skal der i de herreder, hvor svenske lapper har adgang til åt la ren beite, va:re et utvalg av saa mange sserskilte takstmsend, som fylkesmanden bestemmer. Antallet maa ikke v a: re större end efter omstamdighetene paakrsevet.

Fylkesmanden har dog adgang til åt bestemme, åt saadant utvalg ikke skal oprettes for alle de naevnte herreder, men åt det for et herred oprettede utvalg skal gjore tjeneste ogsaa i et eller flere av de andre herreder.

For de deler av Ankenes herred i Nordland fylke, som nsevnes i § 2, skal det utvalg i Troms fylke gjore tjeneste, som dettes fvlkesmand bestemmer.

b. Inden juni maaneds utgång skal formandskapet istandbringe förslag paa et saa stort antal takstmsend som av fylkesmanden fastsat for herredet.

128 Å förslag må ej upptagas annan än den som fyllt tjugufem år, är vederhäftig och valbar vid kommunala val, har erforderlig kunskap i norska språket och är förtrogen med jordbruk.

Ägare av fastighet, varå syn å skada av renar ofta plägar hållas, bör såvitt möjligt icke upptagas å förslag.

c) Så snart ske kan och senast före den 15 juli skola häradsfullmäktige översända förslaget till fvlkesmannen, som skyndsamt befordrar det till landshövdingen. Denne lämnar vederbörande lappar tillfälle att taga del av förslaget och att å sin sida avgiva förslag å personer, som enligt vad förut sagts äro behöriga att vara synemän, till högst det av fylkesmannen bestämda antal.

Före utgången av januari månad återsänder landshövdingen till fylkesmannen häradsfullmäktiges förslag och meddelar samtidigt vilka personer blivit å lapparnas sida föreslagna.

d) Fylkesmannen förordnar därefter synemän. Den, som föreslagits av såväl häradsfullmäktige som lapparna, skall, så framt han är behörig, förordnas.

Före utgången av mars månad tillställer fylkesmannen såväl häradsfullmäktige, syneförmannen och domaren som landshövdingen förteckning över de utsedde synemännen.

e) Synemännen skola tjänstgöra un-

I forslaget maa alene medtages personer, som har fyldt fem og tyve aar, er vederhseftige og valgbare ved kommunale valg, har tilstraskkelig kjendskap til det norske sprog og er fortrolige med jordbruk.

Personer, paa hvis eiendom renskadetakster ofte pleier avholdes, bor saavidt rimlig ikke medtages.

c. Snarest mulig og senest inden 15 juli sender formandskapet forslaget til fylkesmanden, som snarest sender det til landshövdingen, for åt denne kan gi vedkommende lapper adgang til åt bli k j en dt med forslaget og til åt avgi förslag paa et lignende eller mindre antal maend, hvilke i tilfadde maa ha de förän rnevnte egenskaper.

Inden utgången av januar maaned sender landshövdingen formandskapets förslag tilbake til fylkesmanden og meddeler lappenes förslag.

d. Fylkesmanden bestemmer derpaa, hvilke personer skal vane takstmaend. Dog skal altid medtages de personer, som er foreslaat baade av formandskapet og av lappene, forsaavidt de besidder de foreskrevne egenskaper.

Inden utgången av mars maaned tilstiller fylkesmanden saavel formandskapet, takstbestyreren ög underdommeren som landshövdingen fortegnelse over de rnamd, han har valgt til takstmaend.

e. Takstmaendene har åt gjoretjeneste

der tre år, räknade från den 1 maj det år varunder de förordnats.

f) Är fråga om skada på åker, äng, sätervall, slåtterland eller betesmark och påkallas syneförrättning före den 7 juli, skall för skadans bedömande hållas dels en första besiktning och dels eu senare besiktning med värdering.

Den första besiktningen skall äga rum så snart som möjligt. Den senare må ej företagas förr än från den föregående förflutit en tid av tre veckor eller, om den första förrättningen ägt rum i juli månad, fjorton dagar; dock skall den ej i något fall hållas senare än den 21 juli.

Har syneförrättningen påkallats senare än den 6 juli, eller angår den allenast skada å annat än åker, äng, sätervall, slåtterland eller betesmark, anställes endast en besiktning, varvid värdering ock äger rum. Denna förrättning skall företagas snarast möjligt.

g) Då syneförmannen mottagit framställning om syneförrättning, skall han bestämma tid för den eller de förrättningar för besiktning och värdering, som skola äga rum. Han har därjämte att inkalla två av de avfylkesmannen förordnade synemännen att besiktiga och värdera skadan. Synemännen inkallas turvis i den ordning, vari de finnas uppförda på fylkesmannens förteckning. Dock förbigås synemän, som av jäv eller laga förfall är hindrad eller som är granne till måls-

17—186090

i tre aar, regnet fra 1 mai i det aar, hvori de er valgt.

f. Er der sporsmaal om skade paa åker, eng, saetervold, slaatteland eller havnegang o g begjaeres takstforretning for 7 juli, skal den bestaa av to deler, nemlig av den förste besigtelse og av den fornyede besigtelse med takst.

Den förste besigtelse skal företages snarest mulig. Den fornyede besigtelse med takst maa ikke foretages, forend der siden avholdelsen av den förste besigtelse er hengaat tre uker eller, om denne fandt sted i juli maaned, fjorten dager. Dog maa den ikke i noget tilfaelde holdes senere end 21 juli.

Er takstforretningen begjaert senere end 6 juli eller angaar den alene skade paa andet end åker, eng, saetervold, slaatteland eller havnegang, foretages kun en besigtelse med takst, der skal Ande sted snarest mulig.

g. Naar takstbestyreren har mottat begjaering om takstforretning, skal han bestemine, naar den förste besigtelse og naar den fornyede besigtelse med takst eller i tilfaelde den udelte takstforretning skal avholdes. Han tilsiger derhos to maend av det av fylkesmanden bestemte utvalg av takstmaend til åt besigte og taksere skaden. Maendene tilsiges turvis i den orden, hvori de er opfort paa fylkesinandens fortegnelse. Dog forbigaaes den, som har lovlig forfald, som er inhabil, som er skadelidtes nabo eller som be-

äganden eller som befinner sig så långt från förrättningsstället, att hans deltagande skulle medföra väsentligt större kostnad än om en närmare boende synemän tjänstgjorde. Den, som sålunda blivit förbigången, skall i stället inkallas vid närmast inträffande tillfälle, då sådan anledning till hans förbigående som nyss nämnts icke föreligger.

h) Yad i 95 § stadgas om syneförrättnings företagande utan hinder av lappförmans uteblivande äge tillämpning i fråga om vardera av de besiktningar som avses i f).

i) Vid den första besiktningen må icke någondera parten anlita sakförare.

j) Den första besiktningen företages av synemännen utan att syneförmannen är tillstädes. I sammanhang med själva besiktningen hava synemännen att av målsäganden, vederbörande lapp eller lappar ävensom andra tillstädesvarande personer inhämta nödiga upplysningar rörande skadan. Synemännen böra till egen efterrättelse göra korta minnesanteckningar rörande -gjorda iakttagelser och erhållna upplysningar.

k) Därest under den första besiktningen parterna ingå förlikning eller hänskjuta frågan till skiljedom, skola synemännen tillse, att förlikningen eller skiljeavtalet avfattas skriftligen och förses med parternas underskrift.

l) Förlikningen eller skiljedomen bör av

finder sig saa fjernt fra forretningsstedet, åt vedkommendes deltagelse vilde medfore väsentlig större omkostninger end om en nsermere boende tilsiges. Den, som saaledes maatte bli forbigaat, tilsiges istedet ved förste anledning, naar der ikke föreligger nogen saadan grund som naevnt til vedkommendes forbigaaelse.

h. Hvad § 95 bestemmer om takstforretningens avholdelse, selv om formanden ikke möter, har anvendelse paa hver av de i litr. f nsevnte besigtelser.

i. Ingen av partene har adgang til åt möte med sakforer under den förste besigtelse.

j. Den förste besigtelse foretages av takstmsendene uten taksbestyrerens nservser. Takstmsendene skal, foruten åt besigte skaden, hos skadelidte, vedkommende lap eller lapper og andre tilstedevserende indhente fornodne oplysninger vedkommende skaden. Takstmsendene bor til stötte for sin erindring kortelig nedtegne sine iagttagelser og de erholdte oplysninger.

k. Indgaar partene under den förste besigtelse forlik eller voldgir de kravet, bor takstmsendene paase, åt forliket eller voldgiftsavgjorelsen blir avfattet skriftlig og forsynet med partenes underskrift.

l. Forliket eller voldgiftsavgjorelsen

målsäganden ofördröjligen insändas till syneförmannen. Denne har att översända handlingen till fylkesmannen. Innan så sker skall han söka avhjälpa formfel i handlingen, där sådant förekommer.

in) Den senare besiktningen med värdering av skadan skall under ledning av syneförmannen företagas av samma synemän som verkställt den första besiktningeri.

Skulle endera synemannen eller bägge vara hindrade av förfall, bör besiktningen uppskjutas någon kort tid, såframt detta kan leda till förfallets upphörande. I motsatt fall utses annan eller andra synemän.

n) Vid början av den senare besiktningen skall syneförmannen erinra synemännen om deras förpliktelser och ansvar samt i protokollet gorå anteckning att sådan erinran ägt rum. Likaså antecknas i protokollet tiden för den första besiktningen.

Syneförrättnings överklagande vid domstol.

106 §.

Målsäganden eller lappförmannen kan hos domstol överklaga syneförrättning, såvitt angår skadans uppskattande eller prövningen av bevis rörande de omständigheter, varå rätten till ersättning grundas.

maa skadelidte uopholdelig sende til takstbestyreren, som skal indsende dokumentet til fylkesmanden. Inden saa sker, skal takstbestyreren soke avhjulpet formelle mangler ved forliket eller avgjorelsen.

m. Den fornyede besigtelse med takst foretages av de samme takstmmnd og av takstbestyreren, under dennes ledelse.

Skulde en av takstmaendene eller begge ha faat forfald, bor den fornyede besigtelse utsaettes en kort tid, saafremt det derved kan opnaaes, åt forfaldet. ophorer. I motsat fald maa der tilsiges en anden eller andre takstmaend.

n. Takstbestyreren skal ved den fornyede besigtelses begyndelse foreholde takstmamdene deres pligter og ansvar og protokollere, åt saa er skeet. Likesaa protokolleres tidspunktet for den förste besigtelse.

Takst forretning ens provelse.

§ 106.

Skadelidte og formanden kan begjaere takstforretningen provet av domstol, forsaavidt angaar forretningens taksering av skaden eller dens bedommelse av beviset for de omstaendigheter, som betinger adgangen til erstatning.

132 Påstår part tillika, att syneförrättningen lider av formfel eller att dess utgång helt eller delvis beror på oriktig tillämpning av denna konventions bestämmelser rörande lapparnas ersättningsskyldighet eller eljes på felaktig rättstillämpning, och vill han att på sådan grund förrättningen skall helt eller delvis upphävas, skall yrkande härom framställas i sammanhang med förstnämnda klagan och avgöras av samma domstol.

107 §.

Tiden för klagomåls anförande vare fjorton dagar, räknade från dendagförrättningsmannens och synemännens beslut blev parten delgivet, sistnämnda dag ej medräknad.

Klagomål framställes, skriftligen eller muntligen, hos syneförmannen. Muntligt klagomål skall av honom upptecknas och underskrivas.

Har klagomål före klagotidens utgång i skriftlig avfattning avlämnats å sådan post-, telegraf- eller telefonstation, som det åligger att vidare befordra framställningen, skall det anses hava anförts inom laga tid.

Klagomål skall angiva vad därmed åsyftas och, därest det gäller formfel eller felaktig rättstillämpning, vari felet består. Är skriftligt klagomål härutinnan bristfälligt avfattat, skall syneförmannen söka avhjälpa bristen.

Hvis nogen av partene tillike mener, åt takstforretningen lider av formelle feil eller åt dens utfald helt eller delvis skyldes feilagtig forstaaelse av nservaerende konventions bestemmelse om lappenes erstatningspligt eller anden feilagtig retsanvendelse, og paastaar han av denne grund forretningen helt eller delvis ophsevet eller förändret, maa han i begjseringen medta denne anke, som blir åt avgjore av samme domstol, som skal pro ve takstforretningen iovrig.

§ 107.

Fristen for begj seringens fremssettelse er fjorten dage, regnet fra den dag da takstforretningen blev forkyndt for vedkommende, denne dag ikke medregnet.

Begjseringen maa fremssettes skriftlig eller mundtlig for takstbestyreren. Fremssettes den mundtlig, skal takstbestyreren nedtegne og underskrive den.

Uet er nok, åt den skriftlige begjsering för fristens utlob er avgit til den post-, telegraf- eller telefonstation, som skal bringe skriftet videre.

I begjseringen maa angives, hvad det er vedkommende er misfornoiet med, og i tilfselde hvori den angivelige formfeil eller retsfeil ved takstforretningen bestaar. Mangler skriftlig begj se ring saadan angivelse, skal takstbestyreren soke manglen avhjulpet.

Takstbestyreren sender snarest mulig begjseringen og takstforretningen med

133 Syneförmannen har att ofördröjligen till fylkesmannen översända klagoskriften och protokollet över syneförrättningen jämte andra till ärendet hörande handlingar, där sådana finnas.

108 §.

Domstolens prövning av klagomålet skall så vitt möjligt äga rum det år, då syneförrättningen företogs.

109 §.

Domstolen består av underdomaren i orten och två meddomsmän. I Nordlands fylke skola meddomsmännen uttagas bland de för häradet valda meddomsmännen i brottmål, och varde därvid de för sådana mål gällande grunder tillämpade. I Troms fylke utses meddomsmännen i tur bland de i 105 § a) omförmälda synemännen för det härad där skadan vållats och ett av de angränsande häraden, på sådant sätt att en meddomsmän tages från vartdera häradet. På samma sätt uttagas två ställföreträdare för meddomsmännen.

110 §.

I övrigt skola i tillämpliga delar gälla de för behandling av publika meddomsrättssaker gällande föreskrifter, sådana de för närvarande finnas upptagna i norska lagen om rättegång i brottmål (loven om rettergangsmaaten i straffesaker) den 1 juli 1887 med däri sedermera gjorda

mulige andre dokumenter til fylkesmanden.

§ 108.

Domstolens provelse av takstforretningen skal saavidt mulig Ande sted det samme aar, hvori denne blev avholdt.

§ 109.

Domstolen bestaar av vedkommende underdommer og to domsmsend. Por Nordland fylke uttar dommeren disse blandt de for vedkommende herred valgte domsmmnd i straffesaker overensstemmende med de herom til enhver tid gjreldende bestemmelser. For Troms fylke uttar han domsmasnd efter tur blandt de i § 105 litr. a omhandlede takstmaend for det herred, hvor skaden er skeet, og et av naboherredene, saaledes åt en domsmand tages fra hvert herred. Paa samme maate uttages to varamsend.

§ no.

Forovrig kommer i den utsträckning, som er mulig og förnöden, til anvendelse de om offentliga meddomsretssakers behandling gjmldende forskrifter, saaledes som de nu lyder i loven om rettergangsmaaten i straffesaker av 1 juli 1887 med acndringslover, dog med folgende avvikelser:

ändringar, dock under iakttagande av följande avvikelser:

a) Finner fylkesmannen att klagomål icke anförts inom laga tid, liar han att underrätta klaganden om att dennes talan av sådan anledning icke kan upptagas. Fylkesmannens beslut härom får icke överklagas.

Detsamma gäller, om fylkesmannen finner att målsägandes klagan av annan anledning icke bör bliva föremål för prövning av domstol. I sistnämnda fall äger dock målsäganden att mot förmannen föra talan om ersättning enligt de för rättegång i tvistemål gällande bestämmelser, dock att behandling vid förlikningskommissionen ej erfordras.

b) Föreläggande av åklagarmyndigheten meddelas icke.

c) Särskilt beslut om åtals anställande (tilltalebeslutning) utfärdas icke. Fylkesmannen förordnar sakförare för målsäganden. Målet anhängiggöres å målsägandens vägnar mot förman eller andre förman som tjänstgjorde på den tid, då skadan inträffade, eller, så framt ingen av dem lever, mot den förman som tjänstgör vid tiden för målets anhängiggörande.

Den utsedde sakföraren utfärdar ofördröjligen stämning och låter denna jämte övriga handlingar i målet tillställas domaren, varvid han tillika avgiver förslag i fråga om ort och tid för målets upptagande. *

a. Finder fylkesmanden, åt begjseringen iklte er fremsat i rette tid, underretter han vedkommende part om, åt sak av denne grund ikke vil bli fremmet. Fylkesmandens avgjorelse er andelig.

Det samme gjselder, om fylkesmanden finder, åt skadelidtes begjmring av anden grund ikke bor foranledige provelse ved domstol. I sidste tilfaelde har dog skadelidte adgang til åt reise erstatningssak mot formanden overensstemmende med de for borgerlige retstvister gjseldende forskrifter. Behandling ved forlikskommissionen er unodvendig.

b. Foreheg bortfalder.

c. Tiltalebeslutning utfaerdiges ikke. Fylkesmanden opnaevner en sakforer til åt före saken. Denne blir åt an begge i skadelidtes navn mot den paa skadetiden tjenstgjärende formand eller i tilfaelde naestformand eller, saafremt disse er dode, mot den, som gjor tjeneste som forinand paa den tid, da saken anlaegges.

Den opnmvnte sakforer uttar snarest mulig stevning, som lian tilstiller dommeren med sakens ovrige dokumenter og med uttalelse om, naar og hvor saken antages åt burde foretages.

Har formanden sakforer, sender dommeren denne dokumentene, som inden en av dommeren saf frist skal tilbakesendes med angivelse av de bevis, som fra formandens side agtes fort og med

135 Har förmannen sakförare, översänder domaren handlingarna till denne; och skall sakföraren inom tid som av domaren utsattes återställa handlingarna med angivande av de bevis som å förmannens sida skola åberopas och med förslag angående tid och ort för målets upptagande av rätten. Har förmannen icke sakförare, skall domaren — efter samråd med förmannen om detta anses lämpligt och utan svårighet kan ske — undersöka huruvida ytterligare utredning bör åvägabringas i målet.

Domaren utsätter därefter tid och ort för målets behandling och sänder stämningen med påskrift härom ävensom övriga handlingar i målet till målsägandens sakförare med uppgift å vittnen, vilkas avhörande påkallas av förmannens sakförare eller domaren.

Målsägandens sakförare föranstaltar därefter att stämningen delgives förmannen samt underrättar dennes sakförare om tid och ort för målets handläggning, varjämte han låter instämma alla vittnen, jämväl dem som påkallas av förmannens sakförare eller domaren, och åvägabringar annan utredning.

d) När någon första gången tjänstgör såsom meddomsman, skall domaren erinra honom om de plikter som åligga en meddomsman och mottaga hans försäkran att han såväl i förevarande mål som i alla mål, i vilkas avgörande han framdeles kan komma att deltaga, skall

uttalelse om, hvor og naar saken antages åt burde företages. Har formanden ikke sakforer, undersöker dommeren — om saa er önskelig og bekvemmelig kan ske, efter samraad med formanden, ■ hvorvidt andre eller flere bevis bor fores under saken.

Dommeren bestemmer derpaa tid og sted for sakens foretagelse og tilstiller skadelidtes sakforer stevningen med paategning herom og sakens ovrige dokumenter tillikemed opgave over de vidner, som formandens sakforer eller dommeren maatte onske.

Skadelidtes sakforer besorger stevningen forkyndt for formanden og underretter dennes sakforer om tid og sted for sakens foretagelse og indstevner alle vidner, ogsaa de av formandens sakforer eller dommeren opgivne, samt tilveiebringer mulige andre oplysninger.

d. Förste gång nogen gjor tjeneste som domsmand, skal dommeren foreholde ham de pligter, som paahviler en domsmand, og ta imot hans forsikring om, åt han saavel i denne sak som i alle fremtidige saker vil gi vel agt paa alt, som forliandles i retten, og åt han vil donime saaledes, som han vet sandest og rettest åt vrere efter loven og sakens bevisligheter.

e. Uteblir formanden ved sakens foretagelse, blir saken dog åt fremme, saafreint han har faat lovlig forkyndelse

giva Doga akt på allt som förekommer inför rätten och döma så som han vet vara sannt och rätt enligt lagen och omständigheterna i målet.

e) Utebliver förmannen, då målet skall företagas till behandling, skall målet dock handläggas, så framt stämningen lagligen delgivits honom och han icke styrker laga förfall.

Kommer förmannen tillstädes genom sakförare, skall målet alltid upptagas till behandling, så framt icke rätten finner förmannens personliga inställelse nödvändig.

f) Den i lagen om rättegång i brottmål den 1 juli 1887, § 322 jämförd med § 366, intagna bestämmelsen angående frågor till svaranden beträffande hans levnadsomständigheter äger icke tillämpning.

g) Målsägan den kan avhöras men må icke med ed bekräfta sin utsago.

h) Bestämmelserna i §§ 373 och 377 i nämnda lag äga icke tillämpning.

i) Fel vid syneförrättning kommer ej i betraktande, med mindre domstolen finner sannolikt, att felet haft inverkan på det beslut som meddelats vid förrättningen.

j) Fällande dom skall innefatta åläggande för lapparna i renbetesdistriktet eller, i de i 88 — 90 §§ omförmälda fall, lapparna i där nämnda renbetesdistrikt att gemensamt gälda ersättningsbeloppet och ifrågakommande kostnader.

og ikke har godtgjort, åt uteblivelsen skyldes lovlig forfald.

Meter sakferer for formanden, blir saken altid åt fremme, naar retten ikke finder formandens naervaer nedvendig.

f. Bestemmelsen i lov om retter-

gangsmaaten i straffesaker av 1 juli 1887, dens § 322 jfr. § 366, angaaende

spersmaal til tiltalte om hans personalia finder ikke anvendelse.

g. Skadelidte kan avheres, dog uten edfaestelse.

h. Bestemmelsene i ovennsevnte lovs §§ 373 og 377 finder ikke anvendelse.

i. Feil ved takstforretningen kommer ikke i betragtning, medmindre domstolen finder det sandsynlig, åt den har vane t bestemmende for forretningens resultat.

j. Fasldende dom skal lyde paa, åt lappene i renbeitedistriktet eller i de i §§ 88—90 naevnte tilfselder lappene i de der anforte renbeitedistrikter dommes til i frellesskap åt betale skadelidte erstatningsbelopet og i tilfaelde omkostningene. pr k. Dommen skal forkyndes formanden i retten. Kan ikke dette ske, skal saksokerens sakforer besorge faeldende dom forkyndt for formanden.

Efter foi'kyndelsen sender saksokerens sakforer dommen og sakens dokumenter til fylkesmanden med opgave over sakens, deri takstforretningens, samtlig^ omkostninger.

k) Domen skall delgivas förmannen under rättens sammanträde. Kan det ej ske, och är domen fällande, skall målsägandens sakförare ombesörja, att den delgives förmannen.

Sedan domen delgivits förmannen, skall målsägandens sakförare till fylkesmannen översända domen och handlingarna i målet jämte uppgift om samtliga kostnader, däri inberäknade kostnaderna vid syneförrättningen.

in §•

Menar målsägande eller förman att vid syneförrättning förekommit formfel eller att synemännens beslut helt eller delvis grundats å oriktig tillämpning av denna konventions bestämmelser om lapparnas ersättningsskyldighet eller eljes å felaktig rättstillämpning, och vill han allenast av sådan anledning överklaga förrättningen, skall klagomålet avgöras av domaren ensam. Klagomålet anföres inom samma tid och i den ordning som i 107 § sägs hos syneförmannen; och har denne att översända klagoskriften till domaren. Innan domaren meddelar beslut i målet, skall han lämna klagandens motpart underrättelse om klagomålet och förelägga honom viss tid för avgivande av svaromål. Domaren tillkommer att bestämma huruvida tillfälle bör beredas parterna att vidare yttra sig i målet. På domaren ankommer att i övrigt inhämta de upplysningar, som han finner

18 —185000

§ in.

Hvis skadelidte eller formanden blot anker over, åt takstforretningen lider av formelle feil eller åt dens utfald helt eller delvis skyldes feilagtig anvendelse av nmrvserende konventions bestemmelser om lappenes erstatningspligt eller anden feilagtig retsanvendelse, blir saadan anke åt avgjore av dommeren alene. Anken maa inden saadan frist og paa saadan maate som förän i § 107 nsevnt fremssettes for takstbestyreren, der skal oversende den til dommeren. Forinden dommeren trreffer sin avgjarelse, skal han underrede motparten om anken og gi ham en passende frist til imotegaaelse. Det er overlatt til dommeren, hvorvidt han vil gi partene yderligere adgang til uttalelser. Dommeren har iovrig åt indhente de oplysninger, som han finder fornodne for sakens avgjorelse. Med hensyn til virkningen av feil ved takstforretningen

nödiga för målets avgörande. I fråga om verkan av fel vid syneförrättningen gäller vad ovan under 110 § i) föreskrivits.

Domaren föranstaltar, att hans beslut delgives parterna.

Klagan över dom.

112 §.

Domstolens beslut får ej överklagas; dock är klagan tillåten, så vitt den avser att rättstillämpningen är felaktig eller att formfel förekommit vid sakens behandling inför domstolen eller i själva domen, eller att domstolen oriktigt bedömt klagan över fel vid syneförrättningen.

113 §.

Tiden för klagomåls anförande vare fjorton dagar, räknade från den dag domen blev parten delgiven, sistnämnda dag ej medräknad.

Klagomål fram ställes, skriftligen eller muntligen, hos syneförmannen eller domaren. Denne har att uppteckna och underskriva klagomål, som anförts muntligen.

Har klagomål före klagotidens utgång i skriftlig avfattning avlämnats å sådan post-, telegraf- eller telefonstation som det åligger att vidare befordra framställningen, skall det anses hava anförts inom laga tid.

gjaelder ovennaevnte förskrift i § 110 litr. i.

Dommeren lar sin avgjorelse forkynde for partene.

Anke.

§ 112.

Domstolens prevelse av takstforretningen er endelig. Dog kan partene erklsere anke mot dommen under paaberop av urigtig retsanvendelse eller av formelle feil ved dommen eller ved saksbehandlingen eller av urigtig avgjorelse fra domstolens side av anke over feil ved takstf orretningen.

§ 113.

Ankefristen er fjorten dage, regnet fra dommens forkyndelsesdag, denne ikke m edregnet.

Anken maa erklseres, skriftlig eller mundtlig, for takstbestyreren eller dommeren, livilke, om anken er mundtlig, skal nedtegne og underskrive den.

Det er nok, åt den skriftlige begjsering for fristens utlop er avgit til den post-, telegraf- eller telefonstation, som skal bringe den videre.

139 Klagomål skall angiva det förmenta fel, varpå klagan grundas. Är klagoskrift härutinnan bristfällig, skall syneförmannen eller domaren söka avhjälpa bristen.

114 §.

Har klagomål mottagits av syneförmannen, har han att översända detsamma till domaren. Denne befordrar det jämte de till saken hörande handlingar till högsta domstolens avdelning för besvärsmål (höiesterets kjseremaalsutvalg) och underrättar samtidigt klagandens motpart om klagomålet.

115 §.

Har klagomål anförts, må domen ej verkställas.

116 §.

- Hos högsta domstolens avdelning för besvärsmål avgöres klagomålet slutgiltigt.

117 §.

Felaktig rättstillämpning eller formfel kommer icke i betraktande, med mindre besvärsavdelningen finner sannolikt att felet haft inverkan på sakens utgång.

118 §.

I övrigt skola tillämpas de för besvär i brottmål gällande föreskrifter, sådana de nu finnas upptagna i §§ 410, 411 och 412, andra stycket, av lagen den 1 juli 1887, jämförd med lagen av den 22 maj 1902.

Begj seringen inaa angi, hvori den formentlige feil bestaar. Mangler skriftlig begjsering saadan angivelse, skal takstbestyreren eller dommeren seke manglen avhjulpet.

§ 114.

Har takstbestyreren mottat erklseringen, sender han den til dommeren. Denne indsender den med fornedne dokumenter til Höiesterets Kj serem aalsutvalg og underretter samtidig den anden part om anken.

§ 115.

Anken har opsaettende virkning.

§ 116.

Höiesterets Kjseremaalsutvalg avgjor anken med endelig virkning.

§ 117.

Urigtig retsanvendelse eller formelle feil kommer ikke i betragtning, medmindre Kjseremaalsutvalget floder det sandsynlig, åt feilen har vseret bestemmende for dommen.

§ 118.

Forovrig kommer til anvendelse de om kjseremaal i straffesaker gjseldende forskrifter, saaledes som de nu lyder i loven av 1 juli 1887 (jfr. lov av 22 mai 1902) §§ 410, 411 og 412 andet led.

119 §.

Förestående stadganden äga motsvarande tillämpning i fall då någon vill överklaga domarens beslut i anledning av klagomål över fel vid syneförrättning.

Delgivning.

120 §.

Där meddelande skall delgivas förmannen, varde delgivningen verkställd å den plats som enligt 45 § c) eller e) blivit av honom anmäld såsom boplats.

Uppgiver förmannen såsom delgivningsort annan plats än boplatsen, skall delgivning ske å den sålunda uppgivna platsen, med mindre denna är belägen på större avstånd från syneförmannens bostad än boplatsen.

Meddelande kan ock i varje fall delgivas förmannen där han anträffas.

121 §.

Underlåter förmannen att underrätta syneförmannen om sin boplats eller att uppgiva annan delgivningsort, och äger syneförmannen icke ändock kännedom om förmannens vistelseort i renbetesdistriktet, vare delgivning obehövlig.

När fråga är om inkallelse till syneförrättning, vare delgivning ock obehövlig, i händelse förmannen och andre förmannen flyttat från distriktet utan att anvisa någon, som i deras ställe äger

§ 119.

Foranstaaende forskrifter tiar tilsvarende anvendelse likeoverfor dommerens avgjerelse av anke over feil ved takstforretningen.

Forkyndelser.

§ 120.

Forkyndelser for formanden skal foregaa paa det av ham i henhold til § 45 litr. c og e opgivne opholdssted.

Saafremt formanden opgir noget andet sted end sit opholdssted som forkyndelsessted, bor det benyttes som saadant, forsaavidt det ikke ligger fjernere fra takstbestyrerens bopsel end opholdsstedet.

Forovrig kan forkyndelse for formanden foretages paa hvilketsomhelst sted, hvor han maatte paatraeffes.

§ 121.

Undlater form anden åt underrette takstbestyreren om sit opholdssted eller åt opgi andet forkyndelsested, er forkyfldelse ufornoden, saafremt takstbestyreren ikke allikevel kjender formandens opholdssted i renbeitedistriktet.

Det samme gjaelder, forsaavidt angaar indkaldelse til takstforretning, naar formanden og nsestformanden har fraflyttet sit renbeitedistrikt uten åt ha anvist nogen, som i deres sted kan motta forkyn-

mottaga delgivning, så ock i det fall att icke någondera av dem ännu infunnit sig i distriktet.

122 §.

Delgivning verkställes av en stämningsman (stevnevidne) sålunda, att avskrift av den handling, som skall delgivas, överlämnas till den, som delgivningen avser, eller, om han ej träffas, till annan lapp, tillhörande renbetesdistriktet. Anträffas ej någon sådan lapp, skall handlingen kvarlämnas på delgivningsorten i tält eller kåta eller på lämpligt sätt anslås.

123 §.

Då förmannen kallas till syneförrättning eller domstolssammanträde, skall kallelsen delgivas senast fyrtioåtta timmar före förrättningen eller sammanträdet, om avståndet från hans boplats till platsen för förrättningen eller sammanträdet icke överstiger tjugu kilometer. Är avståndet längre, utsträckes delgivningstiden med sex timmar för varje nymil eller del därav.

124 §.

Skall stämning till domstol delgivas

i

förmannen eller andre förmannen då icke någondera av dem vistas inom renbetesdistrikt eller borde uppehålla sig där, sändes stämningen genom fylkesmannen till landshövdingen, som föranstaltar att den delgives på sätt som är

delse, eller naar ikke nogen av dem endnu har indlundet sig i renbeitedistriktet.

§ 122.

Forkyndelse foretages av et stevnevidne paa den maate, åt gj enpart av dokumentet overleveres den, hvem det gjselder, eller i hans fravser nogen anden lap tilhorende renbeitedistriktet. Paatraeffes ingen saadan lap, nedlasgges dokumentet paa forkyndelsesstedet i telt eller gamme (kaate) eller opslaaes paa formaalstj enlig maate.

§ 123.

Naar formanden skal indkaldes til takstforretning eller rettergang, forkyndes indkaldelsen for ham senest otte og firti timer för forretningens eller retsmotets avholdelse, saafremt avstanden fra hans opholdssted til forretnings- eller retsstedet ikke er over tyve kilometer. Er avstanden lamgere, forlsenges varselsfristen med seks timer för hver tikilometer eller del derav.

§ 124.

Skal stevning til saksbehandling ved domstol forkyndes for formanden eller nsestformanden paa et tidspunkt, da ingen av dem opholder sig og heller ikke pligter åt opholde sig i renbeitedistrikt, sendes stevningen gjennem fylkesmanden til landshövdingen, som lar den forkyndepaa

stadgat om delgivning av stämning till svensk domstol. I detta fall skall delgivningen verkställas minst två månader före sakens behandling vid domstolen. På enahanda sätt verkställes i nyssnämnda fall delgivning av beslut vid syneförrättning, dom eller annat avgörande.

Arvoden åt syneförmän m. fl.

125 §.

För kallelse av synemän samt för ledning av syneförrättning ävensom utskrift och bestyrkande av syneprotokoll utgår till syneförmän samma gottgörelse som är eller kan bliva bestämd såsom ersättning åt länsman för motsvarande bestyr med annan taxeringsförrättning (skj önsforretning).

För delgivning erlägges den gottgörelse som är eller kan bliva bestämd för delgivning i brottmål.

Till synemän utgår enahanda gottgörelse som är eller kan bliva bestämd för sådan synemän i tvistemål som tages ur den för ändamålet inom tingslaget utsedda allmänna nämnd. Meddomsman tillkommer samma gottgörelse som utgår eller kan komma att utgå till meddomsman i brottmål.

Till skiljeman utgår samma gottgörelse som till synemän. Äro parterna ej överens om vilkendera skall gottgöra skiljemannen, äger han rätt att avgöra detta.

den maate, som er foreskrevet for forkyndelser til svensk domstol. Varselsfristen er i dette tilfselde to maaneder. I lignende tilfaelder foretages paa samme maate forkyndelser av takstforretninger, dommer, kjendelser eller andre avgj or el ser.

Takstbestyrernes m. fl.’s godtgjerelser.

§ 125.

Taktsbestyreren tilkommer for tilsigelse av takstmaend og for bestyrelse og beskrivelse av takstforretning den til enhver tid for lensmaends bestyrelse av skjonsforretning, beskrivelse (utskrift med bekraeftning) og tilsigelse fastsatte betaling og godtgjorelse.

For forkyndelser erlaegges den for forkyndelse i straffesak til enhver tid bestemte betaling eller godtgjorelse.

Takstmaend og domsmaend tilkommer den til enhver tid henholdsvis for skjonsmaend i borgerlig retstvist, naar de tages av det saedvanlige utvalg indenfor tinglaget, og for domsmamd i straffesak fastsatte betaling eller godtgjorelse.

Voldgiftsmaend tilkommer samme godtgjorelse som takstmaend. Er partene ikke enige om, hvem der skal betale voldgiftsmandens godtgjorelse, avgjores dette av ham.

143 Förrättnings- och rättegångskostnader.

126 §.

Varda lapparna i renbetesdistrikt genom beslut vid syneförrättning eller dom förpliktade att betala ersättning för skada, som vållats av renar, skola de ock förpliktas att gemensamt gälda de kostnader som syneförrättningen eller rättegången medfört för norska statskassan. Beloppet av dessa kostnader skall icke angivas i beslutet eller domen men varde sedermera uträknat av fylkesmannen på grundval av syneförmannens, domarens och den offentlige sakförarens uppgifter.

127 §.

Har endera parten av den andra fordrat ersättning för kostnader eller för förlorad arbetsförtjänst i anledning av syneförrättningen eller rättegången, skall frågan prövas i beslutet vid syneförrättningen eller i domen.

128 §.

Lapparna skola i beslutet eller domen helt eller delvis befrias från att betala ersättning, som avses i 126 eller 127 §, om billighetsskäl tala härför, såsom att förmannen inom skälig tid erbjudit tillfredsställande förlikning, eller att domstolen, i fall då syn överklagats av förmannen, väsentligen nedsätter det vid synen bestämda ersättningsbeloppet eller, om

Omkostning er.

§ 126.

Naar et renbeitedistrikts lapper ved takstforretningsbeslutning eller dom tilpligtes åt betale erstatning for skade ved ren, skal de samtidig paalmgges i fsellesskap åt betale de omkostninger, som takstforretningen og domstolsbehandlingen maatte ha paafort den norske statskasse. Storrelsen av disse omkostninger angives ikke i beslutningen eller dommen, men utregnes senere av fylkesmanden paa grundlag av takstbestyrerens, dommerens og den offentlig antagne sakförare opgaver.

§ 127.

Paastaar den ene part sig tilkjendt erstatning hos den anden for sine omkostninger eller for sit tap av fortjeneste, foranlediget ved takstforretningen eller domstolsbehandlingen, avgjores paastanden i takstforretningen og dommen.

§ 128.

Lappene skal i takstforretningen og dommen helt eller delvis fritages for åt betale omkostninger eller tap av fortjeneste som nsevnt i §§ 126 og 127, naar billighet findes åt fåle derför, saasom naar der i betimelig tid av formanden er gjort et fyhlestgjorende forlikstilbud eller naar domstolsbehandlingen er begjajrt av formanden og dom men vaesentlig nedssetter

klagan förts av målsägande^ icke höjer sagda belopp. Varda genom beslutet eller domen lapparna allenast delvis befriade från skyldighet att betala kostnaderna till norska statskassan, skall till vägledning för fylkesmannen angivas, huru stor bråkdel befrielsen omfattar.

Förskottsbetalning av allmänna medel.

129 §.

Hava lapparna i något renbetesdistrikt blivit genom laga kraft ägande beslut vid syneförrättning eller genom dom, som vunnit laga kraft, förpliktade att utgiva ersättning för skada av renar och att ersätta målsägande för kostnad eller förlorad arbetsförtjänst, skall på framställning av fylkesmannen ersättningen jämte samtliga de kostnader lapparna enligt uppgift av fylkesmannen hava att erlägga till norska staten förskottsvis genom landshövdingen utbetalas av svenska allmänna medel.

130 §.

Vad i 129 § är stadgat gälle även i fråga om ersättningsbelopp, som lappar på grund av skriftlig förlikning eller skriftligen avfattad skiljedom hava att erlägga i anledning av att skada vållats

takstforretningens an stött el se av erstatningsbelopet eller naar saadan behandling er begjaert av skadelidte og dommen ikke forboier belopet. Fritar takstforretningen eller dommen lappene alene delvis for åt betale omkostningene til det offentlige, skal det til veiledning for fylkesmanden angives, bvor stor brokdel fri tagelsen omfatter.

Forskudsbetaling av offentliga midler.

§ 129.

Erstatningsbelop, som et renbeitedistrikts lapper ved endelig takstforretning eller dom maatte bli paalagt åt betale for skade ved ren og for skadelidtes omkostninger og tap av fortjeneste, skal tillikemed de omkostninger, som de pläter åt erstatte den norske statskassa efter opgave fra fylkesmanden, paa dennes begjaering utbetales forskudsvis av svenske offentlige midler ved forfoining av landshövdingen.

§ 130.

Hvad der i § 129 er sagt, gjaelder ogsaa erstatningsbelop i anledning av skade ved ren ifolge skriftligt forlik eller skriftlig voldgiftsavgjorelse.

av renar.

145 Skulle förlikning eller skiljedom i något fall icke omfatta de kostnader »om i saken drabbat norska statskassan och som lapparna äro skyldiga att ersätta, skola dessa .kostnader ändock i enlighet med uppgift av fylkesmannen utbetalas på sätt i 129 § är nämnt.

131 §.

Finner fylkesmannen, att i 130 § avsedd förlikning eller skiljedom, som överlämnats till honom för verkställighet, icke med tillräcklig tydlighet utmärker vilka parterna äro eller var och när skadan inträffat eller eljes lämnar rum för tvekan om dess rätta innebörd, skall han söka tillse, att bristerna avhjälpas innan han översänder handlingen till landshövdingen med begäran om utbetalning. Visar det sig omöjligt att på tillfredsställande sätt avhjälpa bristerna, skall fylkesmannen vägra att översända handlingen till landshövdingen och därom underrätta målsäganden.

132 §.

Vad som i enlighet med 129 eller 130 § blivit av allmänna medel erlagt skall genom landshövdingens försorg återkrävas hos den eller de ersättningspliktige, så framt icke i något fall landshövdingen finner med billighet överensstämma, att utgilten helt eller delvis stannar å svenska statskassan.

Selv om noget forlik eller nogen voldgiftsavgjorelse ikke omfatter de omkostninger, som er paafort den norske statskasse o g som lappene pligter åt erstatte efter opgave av fylkesmanden, skal de dog bétales paa samme maate som i § 129 nämd:.

§ 131.

Naar saadant forlik eller saadan voldgiftsavgjorelse som i § 130 nmvnt indkommer til fylkesmanden og han finder, åt dokumentet mangler tilfredsstillende ©plysning om, hvem partene er, eller om hvor eller naar skaden er skeet, eller efterlåta- tvil om, hvorledes det skal förstaas, skal han soke manglene avhjulpet, forinden han sender det til landshövdingen med begjmring om betaling. Har det ikke vaeret mulig åt faa manglene tilfredsstillende avhjulpet, skal fylkesmanden nrngte åt oversende dokumentet til landshövdingen og herom underrede skadelidte.

§ 132.

Belop, som overensstemmende med § 129 eller § 130 blir betalt av svenske olfentlige midler, skal ved landshövdingens forfoining indkneves hos den eller de erstatningspligtige, saafremt ikke landshövdingen i noget tilfselde maatte findc, åt billighet taler for, åt belopet hell eller delvis gaar til endelig utgift for den svenske statskasse.

19—18501)0

146 Ändring av distriktsgränser.

133 §.

Efter överenskommelse med landshövdingen må fylkesmannen föreskriva sådana mindre ändringar i. gränserna mellan särskilda renbetesdistrikt som kunna visa sig vara önskvärda.

ANDRA AVDELNINGEN.

Norska lappars rätt till renbetning i Sverige.

Från vilka norska områden renar må föras på bete i Sverige. Betesområden.

134 §.

Lappar från Troms fylke och den del av Nordlands fylkes fastland som ligger norr om Rombaken och Ofo tf jorden skola äga rätt att låta renar till ett sammanlagt antal av 2,000 beta i de områden i Sverige där betesrätt tillkommer lappar från Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma och Talma lappbyar.

135 §.

Lappar från Nordlands fylke skola äga rätt att låta renar beta i de områden i Norrbottens och Västerbottens län där lappar från Rautasvuoma och Kalasvuoma lappbyar samt från Gellivare, Jokkmokks, Arjeplogs, Sorsele, Tärna och Vilhelmina socknar hava betesrätt.

ändring av distriktsgrcenser.

§ 133.

Efter overenskomst med landshövdingen kan fylkesm anden bestemme saadanne mindre amdringer i gramsene mellem de enkelte renbeitedistrikter, som viser sig åt va;re onskelige.

ANDEN AVDELING.

Norske lappers adgang til renbeitning i Sverige.

Fra hvilke norske omraader renbeitning >

Sverige katt foregaa. Beiteomraadene.

§ 134.

Lapper fra Troms fylke og den del av Nordland fylkes fastland, som ligger nordenfor Rombaken og Ofotfjorden, skal ha adgang til åt la ren til et samlet antal av 2 000 beite i de omraader i Sverige, hvor lapper fra Könkämä. Lainiovuoma, Sarivuoma og Talma lappebyer har beiteadgang for sine ren.

§ 135.

Lapper fra Nordland fylke skal ha adgang til åt la ren beite i de omraader i Norrbottens og Västerbottens län, hvor tapper fra Rautasvuoma og Kalasvuoma lappebyer og fra Gellivare, Jokkmokk, Arjeplog, Sorsele, Tärna og Vilhelmina sogn har beiteadgang.

136 §.

Lappar från Nord-Tröndelags fylke skola äga rättighet att inflytta med renar eller, utan att själva inflytta, låta renar beta å den del av Blåsjö renbetesfjäll i Jämtlands län som begränsas i öster och söder av de fastställda rågångarna för hemmanen Stora Blåsjö och Jorm samt i väster av riksgränsen.

Betestid.

137 §.

Renar, som omförmälas i 134 och 135 §§, må icke inkomma i Sverige före den 1 oktober och skola vara bortförda från svenskt område före utgången av april.

138 §.

Renar, som avses i 136 §, må icke inkomma i Sverige före den 1 maj och skola vara bortförda från svenskt område före utgången av november.

Renräkning.

139 §.

Då enligt 7 § renräkning äger rum inom de områden, där betesrätt tillkommer lappar från Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma och Talma lappbyar, skola de norska renar, som finnas inom områdena vid tiden för räkningen, ingå i densamma. Renarnas ägare och vaktare vare pliktiga att på anfordran lämna nödigt biträde vid räkningen.

§ 136.

Lapper fra Nord-Trondelag fylke skal ha adgang til åt indflytte med ren eller uten selv åt flytte ind åt la ren beite i den del av Blåsjö renbetesfjäll i Jämtlands län, som begramses i ost og syd av de fastsatte gränser for hemmanen Stora Blåsjö og Jorm og i vest av riksgraensen.

Beitetid.

§ 137.

De i §§ 134 og 135 omhandlede ren man ikke indkomme i Sverige for 1 oktober og värre fort ut senest inden utlopp av april maaned.

§ 138.

De i § 136 omhandlede ren in aa ikke komme ind i Sverige for 1 mai og maa vasre fort ut senest inden utgången av november maaned.

Rentcelling.

§ 139.

Naar rentselling overensstemmende med § 7 Under sted i de omraader, hvor lapper fra Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma og Talma lappebyer har adgang til åt la ren beite, skal de norske ren, som paa tadlingstiden findes i omraadene, medtages ved tmllingen. Renens eiere og vogtere er paa forlangende pligtige til åt yde förnöden bistånd ved taellingen.

148 Lapparnas anmälningar. Förmän och andre förmän.

140 §.

Lapp, som vill begagna sig av rättigheten att med renar inflytta i Sverige, skall före juli månads utgång hos norske lappfogden göra anmälan härom. Anmälningen skall dessutom innehålla uppgift om:

a) den anmäldes jämte medföljande husfolks och renvaktares namn och ålder;

b) de andra personer, för vilka den anmälde har renar i sin vård;

c) det antal renar, som skall medföras för en var i anmälningen avsedd person;

d) de renmärken var och en av dem använder, dock att, när uppgift härom en gång är lämnad, senare anmälningar allenast behöva innefatta uppgift om ändringar; samt

e) den lappby, inom vars område betningen skall försiggå, eller, där fråga är om trakt som ingår i distriktsindelning, distriktet (skadeersättningsoinrådet).

I avseende å inflyttning till den i 13G § omförmälda delen av Blåsjö renbetesfjäll äge anmälan ej rum.

141 §.

Där svenska regeringen anser nödigt att lappar, som inflytta till viss trakt i Sverige, utse förman och andre förman, äger den hos norska regeringen påkalla utfärdande av bestämmelser i sådant hänseende.

Anmeldelser. Formcend og ncestformcend. § 140.

De lapper, som vil g jure bruk av sin adgang til åt indflytte med ren i Sverige, skal inden utlopet av juli maaned anmelde dette for den norske lappefoged. Anmeldelsen skal desuten indeholde opgave over:

a. Anmelderens og medfolgende husfolks og renvogteres navn og ålder;

b. for hvilke andre personer anmelderen har ren til bevogtning;

c. det antal ren, som agtes medfört for hver enkelt persons vedkommende;

d. de renmerker hver av dem benytter; er opgave herom en gång git, behover ved senere anmeldelser alene mulige mndringer opgives;

e. den lappeby eller, hvor det gjaelder trakt, som indgaar under distriktsinddeling, det distrikt (skadeserstatningsomraade), hvor beitningen skal foregaa.

For indflytning til den i § 136 nmvnte del av Blåsjö renbetesfjäll er anmeldelse ufornoden.

§ 141.

Hvis den svenske regjering finder det paakraevet, åt de lapper, som flytter til en viss trakt i Sverige, vaslger formand og nsestformand, har den adgang til hos den norske regjering åt begjsere utfmrdiget bestemmelser i saa henseende.

142 §.

Före utgången av augusti månad har fylkesmannen att tillsända landshövdingen förteckning över de anmälda lapparna med de i 140 § nämnda uppgifter samt, där förman och andre förman utsetts, tillika meddela deras namn. Förteckningen skall åtföljas av norske lappfogdens intyg att, såvitt han är i stånd att därom uttala sig, å förteckningen ej upptagas andra renar än sådana som lapparna äga rätt att låta beta i Sverige samt, beträffande lappar som inflytta från Troms fylke, att de uppgivna renantalen äro riktiga.

Nödigt utdrag av förteckningen skall överlämnas, av fylkesmannen till förmannen och andre förmannen, där sådana utsetts, samt av landshövdingen till svenske lappfogden och landsfiskalerna.

143 §.

Gör lapp anmälan så sent, att den icke kan upptagas på fylkesmannens förteckning, har han icke rätt att under året inflytta med renar eller låta sina renar åtfölja inflyttande norsk lapp.

§ 142.

Inden utgången av august maaned skal fylkesmanden sende landshövdingen fortegnelse over de anmeldte lapper med de i § 140 naevnte opgaver og, naar formand og naestformand er valgt, underretning oin disses navne. Fortegnelsen skal vaere ledsaget av den norske lappefogeds bevidnelse om, åt der ikke er opfort andre ren paa fortegnelsen end saadanne, som lappene har adgang til åt la beite i Sverige, og, forsaavidt angaar Troms fylke, åt de opgivne renantal er rigtige, dette dog alene i den utstrykning, hvori lappefogden er istand til åt uttale sig derom.

Av fortegnelsen skal fornodne utdrag sendes av fylkesmanden til formaendene og naestformsendene, naar saadanne er valgt, og av landshövdingen til den svenske lappefoged og landsfiskalene.

§ 143.

Avgir lap anmeldelse saa sent, åt den ikke kan medtages paa fylkesmandens fortegnelse, har han ikke adgang til i det paagjagldende aar åt flytte ind med sine ren eller la dem medfolge indflyttende norsk lap.

150 Hänvisning till annan betestrakt.

144 §.

Efter överenskommelse med fylkesmannen må landshövdingen hänvisa lapp, som anmält sig till viss trakt, att med de anmälda renarna flytta till annan trakt inom länet. Beslut om sådan hänvisning skall genom fylkesmannen i god tid meddelas lappen.

Förmannens och andre förmannens befogenhet och skyldigheter.

145 §.

Förmannen har befogenhet att meddela de lappar som stå under hans tillsyn de föreskrifter och av dem kräva den medverkan som han finner vara av nöden för fullgörande av de förpliktelser som enligt denna konvention åligga honom.

Där inom distrikt (skadeersättningsområde) fråga uppstår om skada av renar, tillkommer det förman att föra talan för de norska lapparna och därvid jämväl ingå förlikning i fråga om skadeersättning och kostnader.

146 §.

Förmannen åligger:

a) att infinna sig i den svenska betestrakten senast samtidigt med de norska lappar, som först inflytta, och kvarstanna inom trakten till dess lapparna flyttat därifrån;

b) att hålla sig underrättad om de till trakten hörande lapparnas boplatser;

Henvisning til anden beitetrakt.

§ 144.

Efter overenskomst med fylkesmanden kan landshövdingen henvise lap, som har anmeldt sig til en viss trakt, med de anmeldte ren til eu anden trakt i länet. Bestemmelse om saadan henvisning maa gjennem fylkesmanden i betimelig tid meddeles vedkommende lap.

Formandens og ncestformandens myndighet og pligter.

§ 145.

Formänden har myndighet til åt gi de lapper, som staar under hans tilsyn, de paalrng og av dem krm ve den bistånd, som han maatte Ande förnöden, for åt han skal kunne vareta sine pligter ifolge nservaerende konvention.

Naar der i renbeitedistrikt (skadeserstatningsomraade) opstaar sporsmaal om skade ved ren, tilkommer det formanden åt handle paa de norske lappers vegne og derunder ogsaa åt indgaa forlik om erke ggelse av erstatning og omkostninger.

§ 146.

Det paaligger formanden

a. åt indfinde sig i den svenske beitetrakt senest til samme tid som de dit först indflyttende norske lapper og åt förbli der, indtil de har flyttet derfra,

b. åt holde sig underrettet om de til trakten horende lappers opholdssteder;

c) att, när inom trakten skada vållats av renar och anledning finnes till antagande att dessa helt eller delvis varit norska, söka utreda vem som är ägare till dessa renar;

d) att lämna svenske lappfogden den medverkan som denne skäligen kan å tjänstens vägnar kräva;

e) att tillse det gällande bestämmelser om bevakning och renbetning efterlevas och hos landsfiskalen eller tillsyningsväsendet anmäla överträdelser ävensom att vidtaga sådana åtgärder som äro av nöden för uppehållande av försvarlig och välordnad renskötsel samt förebyggande av skada och intrång för de bofasta, såsom att utsända renvaktare och låta återhämta bortlupna renar; samt

f) att i övrigt fullgöra vad som enligt denna konvention åligger honom.

147 §.

När förmannen är förhindrad att tjänstgöra, träder andre förmannen i hans ställe.

Förmannen kan därjämte för särskilda tillfällen uppdraga åt andre förmannen att tjänstgöra såsom förman.

Skulle i något fall, då andre förmannen tjänstgjort såsom förman eller såsom sådan behandlats, befogenhet därtill, efter vad nu är sagt, ej hava tillkommit honom, må sådant likväl ej rubba giltigheten av vad han gör och låter.

c. naar skade ved ren er voldt i trakten og der fin des grund til åt tro, åt renen helt eller delvis har vieret norsk, da åt soke oplyst, hvem der eier disse ren,

d. åt yde lappefogden den bistånd, som denne paa tjenestens vegne med foie kan krrnve,

e. åt paase, åt de gjmldende bestemmelser om renvogtning og renbeitning overholdes og hos landsfiskalen eller lappeopsynet åt anmelde overtrsedelser, samt åt trseffe saadanne förfela inger, som er paakrrevet til fremme av försvarlig og velordnet rendrift og til forebvggelse av skade og ulempe for de fastboende, saasom åt utsende renvogtere og la hente bortkomne ren,

f. åt iovrig företa det, som efter nservserende konvention paaligger ham.

§ 147.

Neestformanden skal gjore tjeneste som formand, naar formanden er forhindret fra åt utföre tj enesten.

Formanden kan derhos for enkelte tilfselder överdra til neestformanden åt gjore tjeneste som formand.

Åt neestformanden er blit behandlet eller har gjort tjeneste som formand i noget tilfadde, hvor han ikke efter foranstaaende hadde befoielse dertil, har dog ikke nogen indfiydelse paa forfeiningen* gyldighet.

152 De skyldigheter, som i 146 § c), d), e) och f) äro stadgade beträffande förman, skola åligga andre förman, allenast när han tjänstgör såsom förman, men i övrigt äge sagda § tillämpning jämväl å andre förman.

Lapparnas skyldighet att åtfölja små renar.

148 §.

Lapp, som anmält sig till inflyttning i Sverige, skall samtidigt med renarna inflytta till nämnda rike och så länge renarna där uppehålla sig tvärstanna hos dem, med mindre sjukdom eller viktiga angelägenheter föranleda hans frånvaro.

149 §.

Lapp, som driver renskötsel i Troms fylke eller i den del av Nordlands fylkes fastland som ligger norr om Rombaken och Ofotfjorden, skall äga rätt att låta sina renar införas i Sverige under bevakning av svensk lapp, som plägar inflytta i Troms fylke.

Den som vill begagna sig av sådan rättighet har att före juli månads utgång därom göra anmälan hos norske lappfogden med uppgift om sitt eget och den svenske lappens namn, den lappby den senare tillhör, antalet renar som skall medföras och renarnas märken. Vad i 142 § stadgas i fråga om anmälan som där avses skall i tillämp-

De i § 146 litr. e, d, e og f indeholdte paabud gjaelder naestformanden, alene naar han gjor tjeneste som formand. Iovrig har nagvnte § anvendelse ogsaa paa naestformanden.

Lappenes pligt til åt felge sine ren.

§ 148.

Lap, som har anmeldt sig til indflytning i Sverige, skal flytte ind i dette rike samtidig med renen og förbli der. saalaange renen beiter der, forsaavidt ikke sygdom eller vigtige foiTetninger krsever hans fravaer.

§ 149.

Lap, som har rendrift i Troms fylke eller i den del av Nordland fylkes fastland, som ligger nordenfor Rombaken og Ofotfjorden, skal ha adgang til åt la sine ren fores til Sverige under bevogtning av svensk lap, som pleier åt flytte ind i Troms fylke.

Den som vil benytte sig av saadan adgang, skal inden juli maaneds utgång anmelde dette for den norske lappefoged med oplysning om sit eget og den svenske laps navn, den lappeby, som den svenske lap tilhorer, an tall et av ren, som skal med föres, og om renernes oremerker. Det som i § 142 er bestemt om anmeldelse skal ha tilsvarende an-

liga delar gälla beträffande anmälan enligt förevarande §. Göres anmälan så sent att den icke kan upptagas på fylkesmannens förteckning, må renarna ej under året införas i Sverige.

Förskottsbetalning av allmänna medel.

150 §.

Bestämmelserna i 129—132 §§, dock med undantag av vad 129 och 130 §§, jämförda med 126 §, andra punkten, innehåller om kostnaders utbetalande i enlighet med uppgift av fylkesmannen, skola äga motsvarande tillämpning, när fråga är om uttagande av ersättningsbelopp, som norska lappar i Sverige genom laga kraft ägande beslut eller skriftlig förlikning eller skriftligen avfattad skiljedom förpliktats utgiva för skada, som vållats av renar, eller för kostnad eller förlorad arbetsförtjänst.

Lapparnas rätt till jakt, och fiske.

151 §.

Norska lappar, som i enlighet med denna konvention låta sina renar beta i Sverige, skola under sin vistelse därstädes äga rätt till jakt och fiske i enlighet med bestämmelser, som där gälla eller komma att gälla för svenska lappar; dock må jakten eller fisket bedrivas alle-

20—tnaoffi)

vendelse for anmeldelse efter naarvmrende §. Avgir lap anmeldelse saa sent, åt den ikke kan medtas paa fylkesmandens fortegnelse, har han ikke adgang til i det paagjaddende aar åt la renen fores ind i Sverige.

Forskudsbetaling av offentlige midler.

§ 150.

Bestemmelsene i §§ 129—132, dog med undtagelse av, hvad §§ 129 og 130 jfr. § 126 andet led indeholder om omkostningers erstatning efter opgave av fylkesmanden, skal ha tilsvarende anvendelse, naar der er sporsmaal om betalin g av erstatningsbelop, som norske lapper i Sverige ifolge endelig avgjorelse eller skriftlig avfattet förlik eller voldsgiftsdom er pligtige til åt betale for skade, som deres ren har voldt, eller for omkostninger eller for tap av arbeidsfortjeneste.

Lappenes adgang til jagt og fiske.

§ 151.

Norske lapper, som med hjemmel i nmrvaerende konvention lar sine ren beite i Sverige, er berettiget til under sit opliold der åt drive jagt og fiske overensstemmende med de bestemmelser, som der gjadder eller kommer til åt gjmlde for svenske tapper. Dog maa jagten ol-

näst till husbehov under vistelsen i Sverige.

Inom Karesuando och Jukkasjärvi socknar må de norska lapparnas rätt till husbehovsfiske icke inskränkas genom upplåtelse av fiskerätt, så vida upplåtelsen ej skett i fredningssyfte i enlighet med föreskrifter, som härom kunna gälla eller varda meddelade.

Tillämpning å norska lappar av svenska bestämmelser rörande renbetning.

152 §.

Beträffande norska lappar i Sverige skola, i den mån ej annat stadgas i förevarande konvention, i tillämpliga delar lända till efterrättelse de bestämmelser som där gälla eller kunna komma att gälla i avseende å svenska lappars renbetning.

TREDJE AVDELNINGEN.

Gemensamma bestämmelser för

svensk renbetning i Norge och norsk renbetning i Sverige.

Vilka lappar hava rått till renbetning i det främmande riket.

153 §.

Rättighet att i enlighet med denna konvention låta svenska renar beta i Norge tillkommer allenast nomadiserande lapp.

Såsom nomadiserande lapp anses alle-

ler fisket ikke drives anderledes end til husbehov under opholdet i Sverige.

I Karesuando og Jukkasjärvi sogn maa de norske lappers ret til fiske til husbehov ikke indskraenkes ved bortforpagtning av fiskeret, medmindre bortforpagtningen sker i fredningsoiemed overensstemmende med de forskrifter, som herom til enhver tid er gjseldende.

Svenske bestemmelser angaaende renbeitning anvendes paa norske tapper.

§ 152.

Forsaavidt ikke andet er bestemt i nservferende konvention, kommer i den utstickning, som er rimlig och förnöden, til anvendelse paa de norske lapper i Sverige de bestemmelser, som der til enhver tid maatte vsere gjseldende for svenske lappers renbeitning.

TREDIE AVDELING.

Bestemmelser faelles for svensk renbeitning i Norge og norsk renbeitning i Sverige.

Hvilke lapper har adgang til renbeitning i det fremmede rike.

§ 153.

Adgang til overensstemmende med nservserende konvention åt la svenske ren beite i Norge har alene nomadiserende lap.

näst person av lappsk härkomst, som på stadigvarande sätt personligen följer och bevakar sina renar och icke samtidigt brukar hemman eller nybygge eller biträder vid bruket av sådan fastighet.

Dock skall lapp från Västerbottens län eller Frostvikens norra lappby i Jämtlands län, ändå att han vid sidan av renskötseln driver jordbruk eller biträder därvid, äga rätt att låta sina renar beta i de för dem avsedda områden i Norge, under förutsättning att han personligen följer och bevakar renarna under den tid sådan betning äger rum.

Rättighet att låta norska renar beta i Sverige tillkommer allenast person av lappsk härkomst, som i Norge driver renskötsel.

Hurusom i vissa fall lapp äger att låta sina renar under annan lapps vård beta i det främmande riket, därom stadgas i 149 och 154 §§.

Vilka renar lapp kan medföra till det främmande riket.

154 §.

Lapp, som äger från sitt hemland inflytta med renar till det andra riket, må medföra — förutom sina egna, sin makes, sina omyndiga barns och medföljande tjänares renar — allenast renar tillhörande:

a) lapp, som plägar från hemlandet flytta till det andra riket, men på grund

Som nomadiserende lap ansees alene den person av lappisk herkomst, som til stadighet personlig folger og bevogter sine ren og som ikke samtidig bruker, hvad der i svensk lovgivning betegnes som hemman eller nybygge, eller bistaar dermed.

Dog skal lapper fra Västerbottens län og Frostvikens norra lappeby i Jämtlands län ha adgang til åt la sine ren beite i de för dem bestemte omraader i Norge, selv om de ved siden av rendriften driver jordbruk eller bistaar dermed, forutsat åt de personlig folger og bevogter sine ren i den tid, saadan betning foregaar.

Adgang til åt la norske ren beite i Sverige har alene person av lappisk herkomst, som i Norge bär rendrift.

Laps adgang til i visse tilfselder åt la sine ren beite i det fremmede rike under bevogtning av anden lap er omhandlet i § 149 og § 154.

Hvilke ren lapp ene kan ta med sig til det fremmede rike.

§ 154.

Lap, som har adgang til åt flytte med ren fra sit hjemlaud til det andet rike, kan ta med sig, foruten sine egne, sin mgtefmlles, sine umyndige barns og medfolgende tjeneres ren, alene ren tilhorende

a. lap, som pleier fra sit hjemland åt flytte til det andet rike, men som paa

av omständigheterna något år är förhindrad att företaga sådan flyttning;

b) lapp, som har plägat flytta till det andra riket, men på grund av ålder, sjukdom eller fattigdom därmed upphört;

c) omyndigt barn av lapp, som i a) eller b) sägs;

d) oskiftat dödsbo efter lapp, som har plägat flytta till det andra riket, och må sådan rätt gälla endast under en tid av fem år från dödsfallet.

Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning vid renbetning, som avses i 36 §.

Bofastas hundar.

155 §.

Den, som med uppsåt eller av grovt vållande förorsakar, att renar genom hundar eller på annat otillbörligt sätt ofredas på tillåtna uppehållsställen, skall ersätta skadan. Har skadan vållats av hund, skall den ersättas, även om den icke förorsakats genom någons uppsåt eller vållande.

156 §.

I Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker, så ock i renbetesdistrikt i Norge skola, under den tid dfft främmande rikets lappar jämlikt denna konvention där uppehålla sig med renar, den bofasta befolkningens hundar å den

grund av omstrendighetene et enkelt aar er forhindret fra åt företa saadan flytning.

b. lap, som har pleiet åt företa flytning til det andet rike, men paa grund av ålder, sygdom eller fattigdom er ophort dermed,

c. umyndigt barn av lap som n se vilt under litr. a og b,

d. uskiftet dödsbo efter lap, som har pleiet åt flytte til det andet rike; retten til åt medta saadanne ren gjselder kun i fem aar fra dodsfaldet.

Foranstaaende bestemmelser skal ha tilsvarende anvendelse ved den i § 36 omhandlede renbeitning.

De fastboendes hunder.

§ 155.

Den som med forsset eller av grov uagtsomhet volder, åt ren ved hund eller paa anden utilborlig maate ufredes paa sina tillatte opholdssteder, skal erstatte skaden. Er skaden vol dt ved hund, erstattes den, selv om den ikke er voldt ved nogens forsset eller uagtsomhet.

§ 156.

I renbeitedistrikter i Norge og i Norrbottens og Västerbottens läns lappmarker skal de fastboende paa det sted, hvor renen opholder sig, bolde sine hunder bundne eller klubbede i den tid av aaret. da det fremmede rikes lapper i henhold til

ort där renarna uppehålla sig hållas bundna eller vara försedda med klubba. Landshövdingen eller fylkesmannen äge dock för vissa trakter eller särskilda fall medgiva befrielse från denna föreskrift, där det finnes kunna ske utan att det med densamma avsedda ändamål förfelas. Under det flyttning med renar förbi gård försiggår, skola alla därvarande hundar hållas bundna eller instängda.

Bestämmelser om storleken av klubba ävensom närmare föreskrifter i övrigt i avseende på klubbningen givas, i Sverige av landshövdingen och i Norge av fylkesmannen.

157 §.

Hund, som bär till vana att jaga renar på tillåtet uppehållsställe, skall, så framt den icke hålles bunden, instängd eller klubbad under det renarna på tilllåten tid uppehålla sig i trakten, dödas genom vederbörande polismyndighets försorg.

Den som påträffar hund jagande ren a tillåtet uppehållsställe må omhändertaga hunden eller, så framt detta visar sig omöjligt, genast döda densamma. I vartdera fallet skall underrättelse meddelas, i Sverige landsfiskalen och i Norge länsmannen. Omhändertagen hund skall återlämnas till ägaren mot att denne betalar ersättning för de utgifter omhändertagandet medfört. Är ägaren okänd, skall hunden överlämnas, i Sverige

naervaerende konvention opholder sig der med ren. Fylkesmanden eller landshövdingen kan dog for visse trakter eller tilfadder tilstede fritagelse herfor, naar det kan ske, uten åt det med paabudet tilsigtede oiemed forfeiles. Mens flytning med ren foregaar förbi eu gaard, skal alle dens hunder holdes bundne eller indestamgte.

De nasrmere förskrifter om klubbens storrelse og klubningen forovrig gives i Norge av fylkesmanden og i Sverige av landshövdingen.

§ 157.

Hund, som har den vane åt jage ren paa dennes tillatte opholdssted, skal, saafremt den ikke under renens tillatte ophold i trakten holdes bunden, indestrnngt eller klubbet, av politiet foranstaltes draept.

Den, som paatrseffer hund, der er ifserd med åt jage ren paa dennes tillatte opholdssted, kan ta hunden i besiddelse eller, saafremt dette ikke er rimlig, paa stedet drsepe den. I begge tidsålder skal i Norge lensmanden og i Sverige landsfiskalen meddeles förnöden underretning. Hund, som er tat i besiddelse, skal tilbakeleveres eieren mot, åt denne erstatter besidderen de utgifter, besiddelsestagelsen har medfört. Kjendes ikke eieren, blir hunden åt avlevere i

till landsfiskalen, som har att förfara i enlighet med föreskrifterna om intaget hemdjur, och i Norge till länsmannen att behandlas såsom hittegods. Anmäler sig ägaren icke, skall hunden dödas.

Smittosam sjukdom bland renar.

158 §.

Farsotartad sjukdom bland renar skall anses vara för handen,

a) när under loppet av en månad eller kortare tid minst tio renar i en hjord dött av renpest, rensjuka eller mjältbrand, eller

b) när slubbo (renens smittosamma klövsjukdom) eller annan smittosam sjukdom av vad slag som helst uppträder bland renar på sådant sätt, att ?nedicinalstyrelsen i Sverige och veterinärdirektören i Norge äro överens om att sjukdomen är farsotartad eller bör behandlas såsom sådan.

159 §.

Där inom ett område i Sverige, varifrån enligt denna konvention renar må inkomma i Norge, yppas farsotartad sjukdom bland svenska renar eller sjukdom, som kan misstänkas vara farsotartad, har landshövdingen att ofördröjligen genom medicinalstyrelsen meddela den norske veterinärdirektören underrättelse

Norge til lensmanden, som behandler den som hittegods, og i Sverige til landsfiskalen, som behandler den overenssteminende med gjaeldende bestemmelser om indsat bofae. Melder eieren sig ikke. skal hunden draepes.

Smitsom sygdom blandt ren.

§ 158.

Farsotartet sygdom blandt ren skal ansees åt foreligge,

a. naar der av renpest, rensyke eller miltbrand inden en renhjord har indtruffet mindst ti dodsfald i lopet av eu maaned eller kortere tid, eller

b. naar slubbo (renens smitsomme klovsyge) eller en hvilkensomhelst anden smitsom sygdom optraer blandt ren paa en saadan maate, åt den norske veterinaerdirektor og den svenske medicinalstyrelse er enige om, åt sygdommen er farsotartet eller bor behandles som saadan.

§ 159.

Naar der i et omraade i Norge, hvorfra ren i henhold til naervaerende konvention har adgang til åt komme ind i Sverige, optraer farsotartet sygdom blandt norske ren eller sygdom, som kan mistaenkes for åt vaere farsotartet, skal fylkesmanden uopholdelig gjennem veterinaerdirektoren underrede den svenske medi-

om förhållandet med uppgift om antalet kända sjukdomsfall och dödsfall ävensom iakttagna sjukdomssymptom.

Fylkesmannen åligger motsvarande förpliktelse att genom veterinärdirektören meddela medicinalstyrelsen underrättelse om sjukdom bland norska renar inom område i Norge, varifrån enligt konventionen renar må inkomma i Sverige.

160 §.

Därest inom något område i det ena riket yppas farsotartad sjukdom bland renar, som enligt konventionen må komma in i det andra riket, må i Sverige Kungl. Maj:t och i Norge vederbörande regeringsdepartement meddela förbud mot att renar från sagda område komma in i riket.

Sådant förbud må dock ej meddelas, med mindre renarnas uppehåll i riket kan antagas medföra fara för smittans överförande till renar eller boskap därstädes och denna fara finnes ej kunna förebyggas genom bestämmelser, som utfärdas enligt första stycket i 164 §.

161 §.

Där bland boskap i ett område inom det ena riket yppas sjukdom, som enligt medicinalstyrelsens och veterinärdirektörens sammanstämmande mening är farsotartad och kan befaras bliva med flyt-

cinalstyrelse om forholdet med opgave over antal kjendte sygdomstilfaelder og dodsfald samt de iagttagne sygdomstegn.

Landshövdingen har tilsvarende pligt til gjennem medicinalstyrelsen åt gi den norske ve ter i mer direktor underretning om sygdom blandt svenske ren i omraade i Sverige, hvorfra ren i henhold til konventionen har adgang til åt komme ind i Norge.

§ 160.

Naar der i et omraade i det ene rike optraer farsotartet sygdom blandt ren, som i henhold til konventionen har adgang til åt komme ind i det andel rike, kan i Norge vedkommende regjeringsdepartement og i Sverige kongen utfserdige förbud mot, åt ren fra omraadet kommer ind i riket.

Saadant förbud skal dog alene utfmrdiges, hvis renens opliold i riket antages åt medfore fare for smittens overforelse til ren eller bofa) dersteds, og denne fare derhos ikke findes åt kunne avvmrges ved utfmrdigelse av bestemmelser efter § 164, förste led.

§ 161.

Naar der i et omraade i det ene rike blandt bola) opriau’ en sygdom, som efter den norske veterinamdirektors og den svenske medicinalstyrelses samstemmige mening er farsotartet og kan be-

tande renar överförd till det andra riket, må i Sverige Kungl. Maj:t och i Norge vederbörande regeringsdepartement meddela förbud mot att renar från området komma in i riket.

162 §.

Förbud, som meddelats enligt 160 eller 161 §, skall upphävas, när fara för smittans spridning upphört.

163 §.

Där under renars uppehåll i främmande rike minst tio djur i samma hjord under loppet av eu månad eller kortare tid avlidit under enahanda sjukdomssymptom, skall renarnas ägare eller vaktare hos länsmannen, landsfiskalen eller lapptillsyningsväsendet göra anmälan om förhållandet.

Landshövdingar och fylkesmän skola meddela varandra underrättelse om sådana anmälningar.

164 §.

Har under renars uppehåll i det främmande riket yppats fall av renpest, rensjuka eller mjältbrand eller utbrutit sjukdom, som enligt 158 § b) är att anse såsom farsotartad, må i Sverige landshövdingen efter inhämtande av yttrande från medicinalstyrelsen och i Norge fylkesmannen efter veterinärdirektörens hörande meddela föreskrift om isolering av hjord, vari sjukdomsfall före-

frygtes åt ville bli överfört til det andel rike ved flytren, kan i Norge vedkommende regjeringsdepartement og i Sverige kongen utfserdige förbud mot, åt ren fra omraadet kommer ind i riket.

§ 162.

Förbud, som er utfå.'rdiget efter § 160 eller § 161, skal ophmves, naar fare for smittens utbredelse er ophort.

§ 163.

Naar ren fra det ene rike opholder sig i det andet rike, skal renens eiere eller dens vogtere gjore anmeldelse til lensmanden, landsfiskalen eller lappeopsynet i dette rike, hvis der inden en renhjord har indtruffet mindst ti dodsfald i lopet av en maaned eller kortere tid under ensartede sygdomstegn.

Fylkesmmndene og landshovdingene skal underrette hverandre om saadanne anmeldelser.

§ 164.

Har der under rens ophold i det fremmede rike indtruffet tilfmlde av renpest, rensyke eller miltbrand eller er der utbrutt sygdom, som efter § 158 litr. b er åt anse som farsotartet, kan i Norge fylkesmanden efter åt ha indhentet veterinmrdirelctorens uttalelse og i Sverige landshövdingen efter åt ha indhentet medicinalstyrelsens uttalelse utfärd ige paabud om isolering av hjord, hvori sygdoms-

kommit, eller om sådan hjords förflyttande tillsvidare till annat lämpligt uppehållsställe samt om nedgrävning, uppbrännande eller tillintetgörande på annat sätt av döda djur och smittförande föremål. Kostnad för verkställande av föreskrift, som nu är sagd, skall gäldas av renägaren.

Skulle sådana föreskrifter åsidosättas eller visa sig otillräckliga för sjukdomens bekämpande och förebyggande av dess spridning till renar eller boskap i det land, där de smittade renarna uppehålla sig, och är sjukdomen att anse såsom farsotartad, må i Sverige landshövdingen och i Norge fylkesmannen föreskriva, att smittade renhjordar skola föras tillbaka till hemlandet.

165 §.

Uppehålla sig renar i det främmande riket i strid med förbud, som meddelats enligt 160 eller 161 §, eller har föreskrift om renars hemförande meddelats enligt 164 §, skall renarnas ägare eller myndighet i deras hemland snarast möjligt föra renarna ur riket. Tjänsteman i det rike, där renarna uppehålla sig, må ock, om så befinnes nödigt, föranstalta om deras utdrivning.

166 §.

I fall, som avses i 165 §, skall ersättning gäldas för den skada som, efter

21—isr,0H0

tilfselder har förekommet, eller om dens midlertidige flytning til et andet tjenligt opholdssted og om nedgrävning, opbraending eller tilintetgjorelse paa anden maade av dode dyr og smitteforende gjenstande. Omkostningene ved ivaerksaettelsen av saadanne paabud skal basres av reneierne.

Hvis disse paabud tilsidessettes eller viser sig utilstraekkelige til åt hindre sygdommens bekjsempelse og utbredelse til ren eller bofa; i det land, hvor de smittede ren opholder sig, og sygdommen derhos er åt anse som farsotartet, kan i Norge fylkesmanden og i Sverige landshövdingen paaby, åt vedkommende renhjorder skal fores tilbake til hjemlandet.

§ 165.

Opholder renen sig i det fremmede rike i strid med förbud utfasrdiget i henhold til § 160 eller § 161 eller ei der i henhold til § 164 utfmrdigel paabud om, åt ren skal fores tilbake til hjemlandet, skal reneierne eller myndighetene i renens hjemland snarest mulig före renen ut av riket. Ogsaa offentlig tjenestemand i det rike, hvor renen opholder sig, kan om fornodent företa utdrivning av hjordene.

§ 166.

I de i § 165 najvnte tilfselder skal erstatning ydes for den skade, som efter

det förbudet eller föreskriften meddelats, vållats av renarna genom smittas överförande till r,enar eller boskap. Där utdrivning ombesörjts av tjänsteman, skall kostnaden därför ock ersättas.

167 §.

Belopp, som skall gäldas enligt 164 § första stycket eller 166 §, skall betalas i den ordning, som i 129 § stadgas för där avsedda belopp. .

Renar, som olovligen uppehålla sig i det främmande riket.

168 §.

Bestämmelserna i 170—190 §§ skola lända till efterrättelse,

a) därest renar, tillhörande någon som är bosatt i det ena riket, uppehålla sig i det andra riket å område, där det under varje tid av året är förbjudet att låta renar från det främmande riket uppehålla sig, eller

b) därest renar, tillhörande någon som är bosatt i det ena riket, uppehålla sig i det andra riket å område, där det visserligen är tillåtet att låta renar från det främmande riket uppehålla sig under viss tid av året men icke vid den tidpunkt, varom i det föreliggande fallet är fråga, eller

c) där svenska renar inkomma i Norge på område, där det visserligen är tillåtet att på den tid, varom fråga är, låta renar från Sverige uppehålla sig,

forbudets eller forskriftens utfserdigelse er voldt av renen ved overforelse av smitte til ren eller bofae, og for utgiftene ved den av tjenestemanden ivferksatte utdrivning.

§ 167.

De belop, som blir åt erlmgge efter § 164, förste led, eller § 166 skal betales paa samme maate som i § 129 bestemt for de der nsevnte belop.

Ren, som uberettiget opholder sig i det fremmede rike.

§ 168.

Bestemmelsene i §§ 170—-190 kommer til anvendelse,

a. naar ren tilhorende nogen, som er bosat i det ene rike, opholder sig i det andet rike paa omraade, hvor det til enhver tid av aaret er forbudt åt la ren fra det fremmede rike opholde sig, eller

b. naar ren tilhorende nogen, som er bosat i det ene rike, opholder sig i det andet rike paa omraade, hvor det vistnok er tillatt åt la ren fra det fremmede rike opholde sig til en bestemt tid av aaret, men ikke paa det tidspunkt dette sker, eller

c. naar svenske ren kommer ind i Norge paa omraade, hvor det vistnok paa vedkommende tidspunkt er tillatt åt la ren fra Sverige opholde sig, men hvor renens eier da ikke har adgang til åt la sine ren komme ind, eller

men dit de ifrågavarande renarnas ägare icke har rätt att då låta sina renar inkomma, eller

d) där under tid, då lappar från Troms fylke och den del av Nordlands fylkes fastland som ligger norr om Rombaken och Ofotfjorden äga med renar inflytta i Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma eller Talina lappbys område, lapp från annat fylke företager inflyttning med renar i något av nämnda svenska områden.

169 §.

Från bestämmelserna i 168 § göras följande avvikelser:

1. I fall, som avses i 168 § b):

Betesavgift, som omnämnes i 179 §,

erlägges icke, därest renar inkomma under tiden från och med den 15 juni till och med den 30 september i renbetesdistriktet Sarivoma eller under tiden från och med den 1 maj till och och med den 14 juni i distriktet Rosta eller i de delar av distrikten Falsnesfjellet, Salvasskaret och Stordalen, där under sistnämnda tid renbetning ej må äga rum.

2. I fall, som avses i 168 § c):

Föreskrifterna om renars avhämtande

eller utdrivning samt bestämmelserna om omhändertagande och försäljning av renar tillämpas icke:

a) om renarna, utan att deras ägare inflyttar, från Sverige omedelbart inkommit på ett område, där jämlikt 36 §

d. naar paa en tid, da lapper fra Troms fylke og den del av Nordland fylkes fastland, som ligger nordenfor Rombaken og Of otf jorden, har adgang til åt indflytte med ren i Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma eller Talma lappebyers omraadér, lap fra andet fylke indflytter med ren i noget av disse svenske omraadér.

§ 169.

Fra bestemmelsene i § 168 gjselder folgende avvikelser:

1. I de tilfselder, som omhandles i § 168 litr b:

De i § 179 omhandlede belop erlsegges ikke, saafremt renen kommer ind i tidsrummet fra og med 15 juni til og med 30 september i renbeitedistriktet Sarivoma eller i tidsrummet fra og med 1 mai til og med 14 juni i renbeitedistriktet Rosta eller i de deler av distriktene Falsnesfjellet, Salvasskaret og Stordalen, hvor renbeitning ikke man Ande sted i sidstnsevnte tidsrum.

2. I de tilfselder, som omhan dles i § 168 litr. c:

Forskriftene om avhentning og utdrivning av renen og forskriftene om besiddelsestagelse og realisation av renen anvendes ikke,

a. saafremt renen, uten åt dens eier

svenska renar då lagligen uppehålla sig;

b) om i ett renbetesdistrikt, där svensk lapp lagligen uppehåller sig med renar, andra renar, som ej åtföljas av inflyttande lapp och vilkas antal understiger etthundra, inkomma antingen omedelbart från Sverige eller från ett område i Norge, dit svenska lappar då jämlikt 36 § äga låta sina renar inkomma.

Föreskrifterna i 170—190 §§ skola överhuvud icke äga tillämpning å svenska renar:

a) om renarna medtagits av svensk lapp, som då har rätt att låta renar uppehålla sig i området;

b) om renarna tillhöra svensk lapp, som då har rätt att efter anmälan inflytta i området men icke gjort sådan anmälan;

c) om renarna inkommit från ett renbetesdistrikt i Norge, varest deras ägare lagligen uppehåller sig med sina renar;

d) om renarna inkommit från ett område i Norge, dit svenska lappar då jämlikt 36 § hava rätt att låta sina renar inkomma, till ett annat sådant område.

170 §.

Vederbörande tjänsteman i det rike, där renar olovligen uppehålla sig, skall, så snart han erhåller kännedom om för-

flytter ind, er kommet umiddelbart fra Sverige ind i et omraade, hvor svenske ren da efter § 36 lovlig opholder sig, eller

b. saafremt ren, som ikke folges av en indflyttende lap, i et antal av under ethundrede er kommet ind i et renbeitedistrikt, hvor svensk lap da lovlig opholder sig med sine ren, enten umiddelbart fra Sverige eller fra et omraade i Norge, hvor svenske lapper da efter § 36 har adgang til åt la sine ren komme ind.

Forskriftene i §§ 170—190 anvendes overhovedet ikke paa svenske ren,

a. saafremt renen er medtat av svensk lap, som da har adgang til åt la sine ren opholde sig i omraadet, eller

b. saafremt renen til horer svensk lap, som da har adgang til åt flytte ind i omraadet efter anmeldelse, men har undlatt saadan, eller

c. saafremt renen er kommet fra et renbeitedistrikt i Norge, hvor eieren lovlig opholder sig med sine ren, eller

d. saafremt renen er kommet fra et omraade i Norge, hvor svenske lapper da efter § 36 har adgang til åt la sine ren komme ind, til et andet saadant omraade.

§ 170.

Vedkommende tjensteman! i det rike, hvor renen ulovlig opholder sig, skal, saasnart han blir vidende heroin, un-

hållandet, därom underrätta den som i det andra riket är satt att mottaga sådan underrättelse; och varde därvid renarnas uppehållsort samt ungefärliga antal uppgivna. Underrättelsen skall meddelas genom telegram eller, där detta ej låter sig göra, i brev. Kan underrättelsen lämpligen meddelas i telefon, skall det ock ske.

Samtidigt med den underrättelse som nu är nämnd skall från Sverige till vederbörande fylkesman och från Norge till vederbörande landshövding avlåtas telegrafiskt meddelande av enahanda innehåll, varjämte, där så bekvämligen kan ske, lapp från det främmande riket skall underrättas om förhållandet.

171 §.

Inom vartdera riket skola, i den mån finnes lämpligt, vissa personer förordnas att emottaga sådan underrättelse som i 170 § avses. Förordnandet skall för varje person innefatta bemyndigande att från visst i förordnandet angivet område i det främmande riket mottaga underrättelse, att renar från den förordnades hemland olovligen där uppehålla sig.

Vid valet av sådana personer skall lagas i betraktande, att underrättelse må kunna tillställas dem så bekvämt och skyndsamt som omständigheterna medgiva. Landshövdingar och fylkesmän skola meddela varandra de förordnades

derrette den tjenstemand i det andet rike, som er bemyndiget til åt motta saadan underretning, om forholdet og om renens opholdssted og antagelige antal. Underretningen skal meddeles i telegram eller, naar dette ikke lar sig gjore, i brev. Kan underretningen bekvemmelig gives i telefon, skal ogsaa saa ske.

Samtidig med n se väte underretning skal der ogsaa sendes telegrafisk underretning av samme indhold, fra Sverige til vedkommende fylkesmand og fra Norge til vedkommende landshövding, hvorhos lap fra det fremmede rike skal underrettes om forholdet, forsaavidt dette bekvemmelig kan ske.

§ 171.

luden hvert av rikene skal i den utstrykning, hvori det findes hensigtsmsessigt, visse personer vyre bemyndiget til åt motta saadan underretning som nyvnt i § 170. Bemyndigelsen skal for hver person omfatte et bestemt omraade i det fremmede rike, fra hvilket underretning kan sendes ham om, åt ren fra hans hjemland ulovlig opholder sig der.

Ved val get av disse personer skal det liaves for oie, åt underretningen kan naa frem paa en saa bekvem og hurtig maate, som omstamdiglietene tillåter. Fylkesmyndene og landshovdingene skal meddele hverandre de bemyndigede per-

namn och adress samt det område i det främmande riket förordnande avser.

Har ej förordnande, som nu är sagt, givits och meddelande därom avlåtits, tillkommer det vederbörande lappfogde att mottaga underrättelse från den del av det främmande riket som gränsar till hans t jänstgöringsområde.

172 §.

Därest under tid då renbetning lagligen äger rum i ett renbetesdistrikt renar inkomma å angränsande område, där svensk renbetning över huvud icke eller icke vid den tid varom fråga är må äga rum, skall, i stället för underrättelse som är föreskriven i 170 §, meddelande avlåtas till förmannen i distriktet eller, där flera distrikt gränsa till det område där renarna uppehålla sig och det ej är känt varifrån renarna inkommit, till förmannen i något av dessa distrikt, varjämte, om så finnes ändamålsenligt, även andra svenska lappar skola »nderrättas. Förmannen skall inom fyrtioåtta timmar därefter låta sätta i verket renarnas bortdrivande till område i Norge, där de må beta, eller till Sverige.

Prövas förmannen icke utan väsentlig tidsspillan eller kostnad kunna underrättas, skall underrättelse meddelas i enlighet med 170 §.

soners navne og adresse samt det omraade bemyndigelsen gjadder.

Er saadan bemyndigelse ikke git og meddelt til det andet rike, tilligger det vedkommende lappefoged åt motta underretninger fra den del av det fremmede rike, som gränser til hans tjenestedistrikt.

§ 172.

Saafremt i den tid renbeitning lovlig finder sted i et renbeitedistrikt ren opholder sig i tilgrmnsende omraade, hvor svensk renbeitning overhovedet ikke eller ikke paa den tid, hvorom der er sporsmaal, kan foregaa, skal istedetfor den underretning, som er foreskrevet i § 170, underretning meddeles formanden i distriktet eller, naar flere distrikter gränser til det omraade, hvor renen uberettiget opholder sig, og det ikke vites, hvorfra den er kommet, til formanden i et av disse distrikter, hvorhos, om saa findes formaalstjenlig, ogsaa andre svenske lapper skal underrettes. Formanden skal inden otte og firti timer derefter la ivmrksmtte utdrivning til omraade i Norge, hvor renen kan beite, eller til Sverige.

Antages formanden ikke liten vsesentlig tidsspilde eller utgift åt kunne underrettes, blir underretning åt meddele overensstemmende med § 170.

173 §.

Renarnas ägare är, då han erhåller kännedom om att de olovligen uppehålla sig i det främmande riket, pliktig att ofördröjligen låta i enlighet med vad här nedan i 174 § föreskrives avhämta och utdriva dem, antingen till deras hemland eller till sådant område i det främmande riket, där de lagligen må uppehålla sig vid ifrågavarande tidpunkt.

Vederbörande tjänsteman, så oek lappar eller bofasta å den trakt, där renarna olovligen uppehålla sig, må taga renarna under bevakning eller utdriva dem.

174 §.

Skola renar avhämtas eller bortdrivas från något område, där renar tillhörande landets egna medborgare pläga finnas eller veterligen för tillfället uppehålla sig, må medtagas allenast djur, försedda med märken, som begagnas av renägare i det främmande landet, ävensom omärkta kalvar, som följa honrenar med sådana märken.

Innan bortförandet äger rum, skola de renar, som alltså böra kvarlämnas, utskiljas från de övriga i närvaro av vederbörande tjänsteman eller lappar från trakten; dock må de främmande renarna strax bortföras, om tjänstemannen eller lapp från trakten

§ 173.

Renens eier er, naar han blir vidende om, åt renen ulovlig opholder sig i det fremmede rike, pligtig til uten ophold åt la den avhente og utdrive overensstemmende med forskriftene i § 174, enten til renens hjemland eller til et omraade i det fremmede rike, hvor den paa vedkommende tidspunkt lovlig kan opholde sig.

Vedkommende tjenestemand og lapper eller fastboende i det omraade, hvor renen ulovlig opholder sig, kan ta renen under bevogtning eller utdrive den.

§ 174.

Ved avhentning og utdrivning av ren fra omraade, hvor ren tilhorende landets egne borgere pleier åt vfere eller i det foreliggende tilfmlde vitterlig opholder sig, maa kun medtages ren, som er forsynet med merker, som benyttes av reneiere i det fremmede rike, og umerkede kalver, som häger sinder med saadant merke.

In den renen fores ut av omraadet, skal den ren, som saaledes skal lates tilbake, utskilles fra de ovrige i nservser av vedkommende tjenestemand eller lap fra omraadet. Dog kan den fremmede ren stråks fores bort, saafremt tjenestemanden eller lap fra omraadet

förklarar, att bland dem icke finnas renar, som böra kvarlämnas.

Därest ■ de främmande renarna äro sammanblandade med renar från trakten och stå under bevakning av dåvarande lappar, skola dessa samla djuren och lämna den som vill avhämta de främmande renarna tillfälle att utskilja dem han har rätt att bortföra.

175 §.

Har meddelande enligt 170 eller 172 § avlåtits, och uppehålla sig de renar som meddelandet avser ännu fjorton dagar därefter å otillåtet område, utan att någon infunnit sig för att bortföra dem, må i Sverige landshövdingen och i Norge fylkesmannen förordna, att renarna skola av tjänsteman i landet omhändertagas, om så erfordras genom nedskjutning, samt levande eller döda försäljas på sätt efter omständigheterna prövas lämpligt.

Sådant förordnande må ock meddelas, där någon inställt sig för renarnas bortförande men de likväl finnas kvar då tre veckor förflutit från det meddelande enligt 170 eller 172 § är avsänt och detta är att tillräkna den som inställt sig för deras avhämtande.

176 §.

Vid omhändertagande och försäljning, som i 175 § avses, skall tjänsteman som

erklserer, åt der ikke findes ren, som skal lates tilbake.

Saafremt den fremmede ren er sammenblandet med ren fra omraadet og er under bevogtning av dervserende lapper, skal disse samle dyrene og gi den, som vil avhente den fremmede ren, anledning til åt utskille den ren, som han har ret til åt bortföre.

§ 175.

Opholder renen sig fremdelespaautillatt omraade fjorten dager, efteråt den i §§ 170 eller 172 naevnte underretning er sendt, liten åt nogen har indfundet sig for åt avhente den, kan i Norge fylkesmanden og i Sverige landshövdingen bestemme, åt renen skal av vedkommende tjenestemand tages i besiddelse, om förnöden! ved nedskytning, og realiseres i levende eller drsept tilstand paa hensigtsrntessig maate.

Saadan bestemmelse kan ogsaa gives, selv om nogen har indfundet sig for åt avhente renen, naar den fremdeles findes der tre uker, efter åt den i §§ 170 eller 172 omliandlede underretning er avsendt, og dette an tages åt maatte tilregnes den, som har indfundet sig for åt hente renen.

§ 176.

Ved besiddelsestagelse og realisation efter § 175 skal vedkommende tjeneste-

därmed har befattning upprätta förteckning över de sålda renarna, utvisande dessas ungefärliga ålder samt kön och öronmärken. Av märkena skola tagas noggranna avklipp.

177 §.

Vad som återstår av försäljningssumman, efter avdrag av det som enligt 179, 182 och 184 §§ skall gäldas

ävensom av kostnaderna för omhändertagandet och försäljningen, skall tillställas renarnas ägare, om försäljningen sker i Norge genom fylkesmannen, och om den äger rum i Sverige genom landshövdingen. Är ägaren okänd och giver han sig ej tillkänna inom ett år från försäljningen, skall beloppet tillfalla statskassan i renarnas hemland och användas till åtgärder, som äga samband med renskötseln.

178 §.

Därest renarnas ägare före försäljning varom i 175 § sägs anmäler sig hos vederbörande tjänsteman, skola renarna utlämnas till honom, såframt han förhinder sig att omedelbart bortföra dem från området och prövas vara i stånd därtill.

179 §.

Föi' renarnas uppehåll a otillåtet område skall erläggas en betesavgift för varje ren, kalvar under ett års ålder ej

22—185000

mand opta fortegnelse over de solgte ren, med opgave over deres omtrentlige ålder, deres kjon og oremerker. Av merkene tages noiagtige avklip.

§ 177.

Det tiloversblevne av realisationsutbvttet efter fradrag av hvad der skal betales ifolge §§ 179, 182 og 184 samt av utgiftene ved besiddelsestagelsen og realisationen, skal tilstilles renens eier, saafremt salget er skeet i Norge, av fylkesmanden, og saafremt salget er skeet i Sverige, av landshövdingen. Er eieren ukjendt og ikke melder sig inden et aar efter realisationen, tilfalder belopet statskassen i renens hjemland og anvendes til foranstaltninger, som staar i förbindelse med rendriften.

§ 178.

Melder renens eier sig inden realisation efter § 175 hos vedkommende tjenestemand, skal renen paa begjaning utleveres hain, saafremt han forpligter sig til straks åt bortföre den fra forbudt omraade og han antages åt vmre istand hertil.

§ 179.

For renens ophold paa utillatt omraade erlsegges for hver ren, kalver under et aar ikke medregnet, ty ve ore for

inbegripna. Denna avgift utgör för första dagen av uppehållet tjugu öre och för varje följande dag tio öre.

Har det olovliga uppehållet ägt rum å Troms fylkes fastland, däri inbegripna de i 2 § omförmälda delar av Ankenes härad, under tiden från och med den 1 maj till och med den 30 september, och tillhöra renarna svensk lapp, som har rätt till betning inom fylket, utgör avgiften allenast tio öre för första dagen och fem öre för varje följande dag; och skall, så framt underrättelse enligt 172 § meddelats förman, avgiften löpa först från den dag detta skett.

Avgift, som i denna § avses, tillfaller statskassan i det främmande riket och skall användas till åtgärder, som stå i samband med renskötseln.

ISO §.

Det tillkommer i Sverige landshövdingen och i Norge fylkesmannen att efter inhämtande av tillförlitliga upplysningar bestämma för huru många dagar och renar den i 179 § nämnda avgift skall utgå. Finnes att renarnas bortdrivande blivit utan ägarens vållande uppehållet, har landshövdingen eller fylkesmannen att vid avgiftens beräknande taga den hänsyn till förhållandet, som finnes skälig.

Landshövdingens eller fylkesmannens beslut må ej meddelas förr än tjugu

den dag, paa hvilken det ulovlige forhold indtraadte, og ti ore for hver felgen de dag.

Har det ulovlige ophold fundet sted kulen Troms fylkes fastland, heri indbefattet de deler av .Ankenes herred, som omhandles i § 2, i lepet av tidsrummet fra og med 1 mai til og med 30 september, og tilherer renen svensk lap, som har beiteadgang i fylket, nedsaettes belepene til henholdsvis ti og fem ere, hvorhos de, saafremt underretning efter § 172 er meddelt formand, först beregnes fra dette tidspunkt.

Belopene tilfalder statskassen i det fremmede rike. De skal anvendes til foranstaltninger, som staar i förbindelse med rendriften.

§ 180.

Det tilkommer i Norge fylkesmanden og i Sverige landshövdingen efter indhentede trovmrdige oplysninger åt bestemme, for hvor mange dage og ren de i § 179 nsevnte belop skal betales. Antages det, åt renens utdrivning er blit ophöldt uten skyld fra eierens side, har fylkesmanden eller landshövdingen ved beregningen åt ta det hensvn hertil, som findes rimelig.

Fylkesmandens eller landshövdingens bestemmelse skal ikke fattes,for tyve dage

dagar förflutit från det underrättelse enligt 170 eller 172 § avsändes.

I fall då böter enligt 192 § a) utgå, skall betesavgift ej ifrågakomma.

181 §.

Varda renar avhämtade utan iakttagande av vad i 174 § är sagt, kan i Sverige landshövdingen och i Norge fylkesmannen efter inhämtande av upplysningar bestämma eu särskild avgift till belopp från tjugufem till femhundra kronor; dock må sådant ej ifrågakomma, med mindre någon anledning föreligger till antagande att i den bortförda hjorden funnits renar från det främmande riket.

182 §.

Förutom betesavgift, som i 179 § är nämnd, skall gäldas ersättning för de av renarnas olovliga uppehåll föranledda utgifter, såsom för meddelande av underrättelse enligt 170 eller 172 § samt för arbete med samlande, bevakning-, utskiljande och bortdrivande av renarna. Beloppet av sådan ersättning varde, där ej överenskommelse därom träffas, bestämt, i Sverige av landshövdingen och i Norge av fylkesmannen på grundval av vederbörande tjänstemans uppgifter och verifikationer.

183 §.

Innan landshövdingen eller fylkesmanuen fattar beslut rörande erläggande av

er hengaat, siden underretning efter § 170 eller § 172 er avsendt.

Saafremt böter efter § 192 litr. a i kugges, bortfalder betaling efter § 179.

§ 181.

Blir renen avhentet uten iagttagelse av forskriften i § 174, kan i Norge fylkesmanden og i Sverige landshövdingen efter indhentede oplysninger bestemme, åt der särskilt skal betales et belop fra fem og tyve til femhundrede kröner. Dog man dette ikke ske, medmindre der föreligger nogen anledning til åt anta, åt der i den bortforte hjord fandtes ren fra det fremmede rike.

§ 182.

Fonden det i § 179 nsevnte belop skal der betales erstatning for de ved renens ulovlige ophold voldte utgifter, saasom for meddelelse av underretning i henhold till § 170 eller § 172 og for arbeidet med samling, bevogtning, utskilning og utdrifning av renen. I mangel av overenskomst skal i Norge fylkesmanden og i Sverige landshövdingen bestemme erstatningens storrelse paa grundlag av vedkommende tjenestemands legitimerte opgaver.

§ 183.

Forinden fylkesmanden eller landshövdingen fader bestemmelse om de i § 179

avgift, som nämnes i 179 §, och ersättning enligt 182 §, skall han såvitt möjligt utreda vem renarna tillhöra.

Beslut skall dock, utan angivande av namn å renägarna, endast innehålla förpliktande för »vederbörande lappar» att erlägga avgiften och ersättningen.

184 §.

Skada, som under renarnas uppehåll i det främmande riket vållas av renarna eller av lappar som åtföljt dem, skall ock ersättas.

185 §.

Vill någon fordra ersättning för utgifter, som omförmälas i 182 §, eller för sådan skada av renar som avses i 184 § och är ej, efter vad han har sig bekant, meddelande redan avlåtet efter ty i 170 eller 172 § sägs, skall han, så snart ske kan, om förhållandet underrätta vederbörande tjänsteman i hemlandet. Försummas det, må ej ersättning utgå för utgifter som gjorts, innan meddelande avlåtes, eller för skada, som därförinnan inträffat.

Ersättning enligt 182 § för utdrivning utgår ej heller, om landshövdingen eller fvlkesmannen finner utdrivningen hava skett under sådana förhållanden, att renarnas omedelbara återvändande kunnat antagas vara övervägande sannolikt.

naevnte belop og erstatning efter § 182, skal de saavidt mulig tilveiebringe oplysning om, hvem renen tilhorer.

Bestemmelsen skal liten åt angi navn paa reneierne alene gaa ut paa, åt »vedkommende lapper» tilpligtes åt erlsegge belopet og erstatningen.

§ 184.

Endvidere skal erstattes skade, som under renens ophold i det fremmede rike voldes av renen eller lapper, som har fulgt den.

§ 185.

Vil nogen fordre erstatning for utgifter efter § 182 eller for skade av ren efter § 184 og underretning efter § 170 eller § 172 ham bekjendt ikke allerede er sendt, skal han snarest mulig meddele forholdet til vedko mm ende tjenestemand i sit hjemland. Forsommes dette, bortfålder erstatning for utgifter og skade, som er voldt, for meddelelse sendtes.

Endvidere bortfalder adgang til erstatning for utgifter til utdrivning efter § 182, naar fylkesmanden eller landshövdingen finder, åt utdrivningen er foretat under forhold, hvor renens umiddelbare tilhakevenden maatte antages overveiende sandsynlig.

m

186 §.

Beträffande behandling av frågor om ersättning enligt 184 § för skada, som av renar vållats i Norge, skola de om synemän och syneförrättning samt syneförrättnings överklagande vid domstol och klagan över dom intagna bestämmelser, som icke särskilt gälla Troms fylke, så ock föreskrifterna om förrättnings- och rättegångskostnader samt om gottgörelse åt synemän m. d. äga tillämpning, dock med följande tillägg och avvikelser:

a) Den svenske lappfogden äger att själv eller genom ombud tillstädeskomma vid syneförrättning och föra talan för vederbörande lappar, med rätt jämväl att därvid ingå förlikning. Anmäler sig lapp själv såsom sakägare, må han ock föra talan. Syneförmannen underrättar i god tid, om möjligt genom telegram eller telefon, lappfogden om tid och plats för förrättningen. Är skadan vållad inom renbetesdistrikt, där norsk renbetning lagligen försiggår, och kan det antagas, att den helt eller delvis förorsakats av norska renar, skall, förutom lappfogden, jämväl den norske förmannen underrättas om tid och plats för förrättningen, så framt detta kan ske utan att densamma därigenom i väsentlig mån försenas.

b) Syneförmannen och synemännen hava att under förrättningen såvitt möjligt utreda vem renarna tillhöra. Finna

§ 186.

Med liensyn til krav paa erstatning efter § 184 for skade voldt av ren i Norge anvendes de om takstmamd, takstforretning og takstforretningens provelse og om anke indeholdte bestemmelser, som ikke särskilt gjselder Troms fylke, saavelsom bestemmelsene om takstbestyrernes in. fl.’s godtgjerelser og omkostninger, dog med nedenmevnte tillfeg og avvikelser:

a. Den svenske lappefoged er berettiget til selv eller ved stedfortneder åt möte ved forretningen og vareta vedkommende lappers tarv og til derunder ogsaa åt indgaa forlik. Hvis disse eller nogen av dem meter, er de ogsaa selv berettiget til åt tale sin sak. Om tid og sted for takstforretningens avholdelse underretter takstbestyreren lappefogden i betimelig tid, om mulig ved telegram eller telefon. Er skaden voldt inden et renbeitedistrikt, hvor norsk renbeitning lovlig foregaar, og antages den helt eller delvis åt skyldes norske ren, skal foruten lappefogden ogsaa den norske formand underrettes om tid og sted för forretningens avholdelse, saafremt dette kan ske liten vmsentlig forsinkelse av forretningen.

b. Takstbestyreren og takstmamdene skal under forretningen saavidt mulig bringe paa det rene, hvem renen tilhorer. Hinder de, åt saavel norske som

de att såväl norska som svenska renar vållat skadan, skola de, med uttalande härom, värdera allenast den skada, som kan anses vållad av de svenska renarna.

c) Beslut, varigenom ersättning tillerkännes målsägande för skada, som vållats av svenska renar skall, utan angivande av namn å viss renägare, innehålla förpliktande för »vederbörande svenska lappar» att gälda skadan jämte kostnader.

d) Är ej lappfogden eller annan, som han satt i sitt ställe, tillstädes vid förrättningen, skall avskrift av protokollet ofördröjligen genom syneförmannens föranstaltande tillställas honom.

e) Målsäganden eller lappfogden så ock lapp, som fört talan vid svneförrättningen, äger överklaga förrättningen eller domen. Målet skall under alla omständigheter anhängiggöras mot lappfogden.

f) Lappfogden skall till domstolen instämmas genom rekommenderat brev eller telegram och åtnjuta stämningstid av en månad.

g) Fällande dom skall erhålla sådan avfattning som i c) är föreskriven för beslut vid syneförrättning.

187 §.

Vill någon för skada, som av renar vållats i Sverige, fordra ersättning enligt 184 §, skall han härom göra anmälan hos landsfiskalen i orten. Denne har att i förening med två nämnde-

svenske ren har voldt skad eu, skal de angi dette, men alene taksere den skade, som ansees voldt av de svenske ren.

c. Beslutning, hvorved skadelidte tilkjendes erstatning for skade voldt av svenske ren, skal lyde paa, åt »vedkommende svenske lapper», hvis navne ikke skal nsevnes i beslutningen, tilpligtes åt betale skadelidte takstbelopet med omkostninger.

d. Er ikke lappefogden eller stedfortra?der tilstede ved takstforretningen, skal takstbestyreren uopholdelig tilstille lappefogden utskrift.

e. Skadelidte, lappefogdea og lap, som ved takstforretningen selv har tält sin sak, kan begjsere forretningen provet ved meddomsretten eller erkltere anke. Saken blir i alle tilfadder åt an begge1 mot lappefogden.

f. Lappefogden skal indstevnes til saksbehandlingen ved rekommanderet brev eller ved telegram og gives en frist av mindst en maaned.

g. Ffeldende dom skal gives saadan form som bestemt i litr. c for takstforretning.

§ 187.

Yil nogen fordre erstatning efter § 184 for skade, som er voldt av ren i Sverige, skal han anmelde dette for landsfiskalen i distriktet. Denne skal sammen med to av ham opnsevnte nämnde-

män, som av honom utses, besiktiga den uppgivna skadan. Den norske lappfogden äger att själv eller genom ombud tillstädeskomma vid förrättningen och föra talan för vederbörande lappar, med rätt jämväl att därvid ingå förlikning. Anmäler sig lapp själv såsom sakägare, må han ock föra talan. Landsfiskalen underrättar i god tid, om möjligt genom telegram eller telefon, lappfogden om tid och plats för förrättningen. Kan det antagas, att uppgiven skada helt eller delvis förorsakats av svenska renar, skall jämväl vederbörande svenske ordningsman inkallas.

Vid början av förrättningen skall landsfiskalen erinra nämndemännen om deras förpliktelser och ansvar samt i protokollet göra anteckning om att sådan erinran ägt rum. Landsfiskalen skall såvitt möjligt inhämta och i protokollet intaga upplysning om de omständigheter, som kunna inverka på ersättningsfrågan, såsom tiden och sättet för skadans uppkomst, dess omfattning, platsens belägenhet och beskaffenhet samt sannolika antalet av de renar, som vållat skadan.

Vid skadans värderande skall tagas i betraktande markens beskaffenhet och fruktbarhet samt huruvida hemdjur medverkat till skadan.

Landsfiskalen och nämndemännen hava att uppskatta skadan; och skola de till

män besigte den opgivne skade. Den norske lappefoged er berettiget til sel v eller ved stedfortrmder åt mete ved forretningen og vareta vedkommende lappers tarv og til derunder ogsaa åt indgaa forlik. Melder lap sig som rette vedkommende, er han ogsaa selv berettiget til åt tale sin sak. Om tid og sted for takstforretningens avholdelse underretter landsfiskalen lappefogden i betimelig tid, om mulig ved telegram eller telefon. Kan det antages, åt en opgit skade helt eller delvis er voldt av svenske ren, skal derhos vedkommende svenske ordningsmand tilkaldes.

Yed forretningens begyndelse skal landsfiskalen foreholde nämndemändene deres pligter og ansvar og protokollere, åt saa er skeet. Landsfiskalen skal saavidt mulig indhente og inäta i protokollen oplysninger om de omstsendigheter, som har indflydelse paa erstatningssporsmaalet, saasom om naar skaden antages voldt, om skadens oprindelse og omfång, stedets beliggenhet og beskaffenhet og om det antagelige antal av de skadegjärende ren.

Yed skadetaksten skal tages i betragtning markens beskaffenhet og frugtbarhet og hvorvidt höfsa maatte ha bidrat til skad en.

Landsfiskalen og nämndemändene skal taksere skaden og til protokollen avgi erklmring paa a*re og samvittighet

protokollet på heder och samvete avgiva förklaring, att uppskattningen skett efter bästa förstånd och övertygelse.

Landsfiskalen och nämndemännen hava att såvitt möjligt utreda vem skadegörande renar tillhöra. Pinna de, att såväl svenska som norska renar medverkat till skadan, skola de, med uttalande härom, värdera allenast den skada, som kan anses vållad av de norska renarna.

Beslut, varigenom skadeersättning av norska lappar tillerkännes målsäganden, skall, utan angivande av namn å viss renägare, innehålla förpliktande för »vederbörande norska lappar» att ersätta skadan.

Är ej lappfogden eller annan, som han satt i sitt ställe, tillstädes vid förrättningen, skall avskrift av protokollet ofördröjligen genom landsfiskalens föranstaltande tillställas honom.

År målsäganden eller lappfogden eller lapp, som fört talan vid förrättningen, missnöjd med denna, stånde honom fritt att sist å nittionde dagen från förrättningen anhängiggöra saken vid domstol.

Landsfiskalen och nämndemännen Hjelte ersättning enligt gällande resereglemente. Ersättningen skall, i händelse skada anses vållad av norska renar, gäldas på samma sätt som skadeersättningen, men eljest betalas av målsäganden.

om, åt taksten er sat efter overbevisning og bedste sk jon.

Landsfiskalen og nämndemändene skal under forretningen saavidt mulig bringa paa det rene, hvem de skadegjorende ren tilhorer. Finder de, åt saavel svenske som norske ren har medvirket til skaden, skal de angå dette, men alene taksere den skade, som er voldt av de norske ren.

Landsfiskalens og nämndemändenes beslutning, hvorved skadelidte tilkjendes erstatning, skal lyde paa, åt »vedkommende norske lapper», hvis navne ikke skal naevnes i beslutningen, tilpligtes åt betale skadelidte takstbelopet.

Er ikke lappefogden eller stedfortrseder tilstede ved takstforretningen, skal landsfiskalen uopholdelig tilstille lappefogden utskrift.

Er skadelidte eller lappefogden eller lap, som ved takstforretningen selv har tält sin sak, misfornoiet med forretningen, kan de senest den nittionde dag efter forretningens avholdelse indbringe saken for domstol.

Landsfiskalen og nämndemändene tilkommer godtgjorelse efter reisereglementet. Godtgjorelsene skal, saafremt skaden findes åt vmre voldt av norske ren, betales paa samme maate som skadeserstatningen, men ellers av skadelidte.

: , 188 §.

I händelse belopp, som enligt någon av 179, 181, 182 och 184 §§ skall betalas i anledning av norska renars olovliga uppehåll i Sverige, icke omedelbart erlägges till vederbörande tjänsteman eller målsägande, skall landshövdingen till fylkesmannen översända beslut rörande beloppet med tillhörande uppgifter och verifikationer, och skall genom fylkesinannens föranstaltande beloppet utbetalas av norska allmänna medel.

Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning där belopp, som skall betalas i anledning av svenska renars olovliga uppehåll i Norge, icke omedelbart erlägges till vederbörande tjänsteman eller målsägande.

■ Belopp, som sålunda utbetalts, skall återkrävas hos renägaren, så framt icke i något fall landshövdingen eller fylkesmannen finner med billighet överensstämma, att utgiften helt eller delvis stannar å statskassan.

189 §.

Föreskrifterna i 170—188 §§ äga ej tilllämpning i fråga om renar, som i hemlandet sammanblandats med renar från andra riket och åtfölja dessa, när de återvända över riksgränsen.

Ägare av renar, som sålunda uppehålla sig i det främmande riket, må påfordra att djuren utlämnas till honom; och

23—I8r>o»o

§ 188.

Forsaavidt de belop, som i benböld til nogen av §§ 179, 181, 182 og 184 skal betales i anledning av svenske rens ulovlige ophold i Norge, ikke er betalt umiddelbart til vedkommendetjenestemand eller berettigede, skal fvlkesmanden sende bestemmelser og legitimerte opgaver herom til landshövdingen. Belopene skal ved dennes forfoining utbetales av svenske offentlige midler.

Hvad saaledes er bestemt, skal ha tilsvarende anvendelse, naar belop, som skal betales i anledning av norske rens ulovlige ophold i Sverige, ikke umiddelbart betales til tjenestemand eller vedkom mende berettigede.

De saaledes utbetalte belop skal indkrseves hos renens eier, saafremt ikke fylkesmanden eller landshövdingen i noget tilfselde finder, åt billighet taler for, åt belopene helt eller delvis gaar til endelig utgift av offentlige midler.

i

§ 189.

Bestemmelsene i §§ 170—188 kommer ikke til anvendelse paa ren, som i sit hjemland er blit sammenblandet med ren tfa det andet rike og som folger disse, naar de vender tilbake over riksgrsensen.

Eieren av ren, som saaledes opholder sig i det fremmede rike, kan förhänge.

skall i ty fall vederbörande lappfogde utan kostnad för ägaren föranstalta om deras utskiljande. Varder yrkande härom ej framställt, och hava renarna åtföljt lappar, som äga betesrätt i renarnas hemland, åligger det sagda lappar att omsorgsfullt bevaka de medföljande renarna till nästa flyttning över gränsen samt då medföra djuren och utlämna dem till den av hemlandets renägande lappar som först påträffas och är villig att mottaga dem.

190 §.

För det fall att renar, tillhörande svensk lapp som äger betesrätt inom Troms fylke, under tiden från och med den 1 maj till och med den 30 september uppehålla sig inom fylkets fastland å område, där svensk renbetning förut varit tillåten men enligt denna konvention förbjudes, skola följande övergångsbestämmelser gälla:

a) Avgift för betningen ifrågakommer ej under de första fem åren efter konventionens ikraftträdande och utgår under nästföljande fem år först sedan fyrtioåtta timmar förflutit från det underrättelse enligt 170 eller 172 § avsänts.

b) Bestämmelserna angående omhändertagande och försäljning av renar skola icke tillämpas under de första fem åren från konventionens ikraftträdande.

åt dyrene skal utlevereres barn. Vedkommende lappefoged skal da liten omkostninger for eieren la avholde utsilning. Hvis saadant forlangende ikke fremsaettes og renen er fulgt med tapper, som har beiteadgang i renens hjemland, er disse lapper forpligtet til omhyggelig åt vogte de medtagne ren til naeste flytning over riksgrsensen og da åt medbringe dyrene og utlevere dem til den av hjemlandets reneieude lapper, som först paatradfes og er villig til åt motta dem.

§ 190.

Folgende overgangsbestemmelser skal gjrelde, naar ren tilhorende svensk lap, som har beiteadgang inden Troms fylke, i lopet av tidsrummet fra og med 1 mai til og med 30 september opholder sig inden fylkets fastland paa omraade, hvor svensk renbeitning hittil har vaeret tillatt, men hvor saadan nu er fbrbudt:

a. De i § 179 omhandlede belop erlaegges ikke i de förste fem aar efter konventionens ikrafttrseden og skal i de derpaa folgende fem aar först beregnes, efter åt der er hengaat otte og firti timer, siden underretning efter § 170 eller § 172 er avsendt.

b. Bestemmelsene om besiddelsestagelse og realisation av ren anvendes ikke i de förste fem aar efter konventionens ikrafttrseden.

171*

191 §.

Skulle, under tid då svensk renbetning lagligen äger rum, antalet renar i ett renbetesdistrikt i Norge med etthundra överstiga det högsta antal, som enligt denna konvention må beta inom distriktet, och är ej sådant fall för handen att renarna jämlikt 173 § må utdrivas, äge fylkesmannen förelägga förmannen att inom åtta dagar efter erhållen del av beslutet föranstalta, att så stort antal som överstiger det tillåtna uldrives ur distriktet antingen till Sverige eller till sådant område i Norge, där renar vid ifrågavarande tidpunkt lagligen må uppehålla sig. Åsidosättes sådant föreläggande, må utdrivningen verkställas genom norsk myndighets försorg.

Varder det tillåtna antalets överskridande ådagalagt vid renräkning varom i 8 § förmäles, vare föreläggande som nu är sagt ej erforderligt, utan må renarna omedelbart genom norsk myndighets försorg utdrivas.

Finnes antalet norska renar inom de områden i Sverige, där betesrätt tillkommer svenska lappar från Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma och Talma lappbyar, överstiga 2,100, äge landshövdingen lämna den norske lappfogden tillfälle att inom fjorton dagar efter erhållen del av meddelandet föranstalta, att så stort antal som överskrider 2,000 ut-

§ 191.

Hvis i den tid, da svensk renbeitniug lovlig finder sted, antallet av ren i et renbeitedistrikt i Norge överstiger det efter naervserende konvention tillatte hoieste antal med ethundrede, kan fylkesmanden, saafremt der ikke er adgang til utdrivning efter § 173, paalsegge distriktets formand inden otte dage efter paalseggets mottagelse åt la det antal ren, som överstiger det for distriktet tillatte, utdrive av dette, enten til Sverige eller til omraade i Norge, hvor renen paa vedkommende tidspunkt lovlig kan opholde sig. Undlater formanden åt efterkomme paaltegget, kan norsk tjenestemand ivaerkssette utdrivningen.

Er overskridelsen av renantallet godtgjort ved rentselling efter § 8, er paalaeg til formanden om utdrivning ufornoden, og kan da saadan umiddelbart ivaerksfettes av den norske tjenestemand.

Findes antallet av norske ren i de omraader i Sverige, hvor heiteadgang tilkommer svenske lapper fra Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma og Talma lappebyer, åt overstige 2 100, kan landshövdingen gi den norske lappefoged anledning til inden fjorten dager efter meddelelsens mottagelse åt foranstalte utdrevet til Norge det antal ren, som överstiger 2000. Blir renen ikke inden naevnte tid utdrevet, kan utdrivning ivanksahtes av svensk myndighet.

drives till Norge. Varda de ej utdrivna inom nämnda tid, må utdrivningen verkställas genom svensk myndighets försorg.

Har utdrivningen verkställts av myndighet, skola utgifterna därför ersättas av det rike varifrån renarna kommit.

Med avseende å ersättningens betalning och återkrävande av renägaren skola bestämmelserna i 188 § äga tilllämpning.

Straffbestämmelser. Åtal. Delgivning.

Verkställighet.

192 §.

Där icke enligt allmän strafflag högre straff skall ådömas, straffes med böter lapp,

a) vilkens renar uppehålla sig i det främmande riket å område, där det under varje tid av året är förbjudet att låta renar från hans hemland uppehålla sig, eller där det visserligen är tillåtet att låta renar från lappens hemland uppehålla sig under viss tid av året men icke vid den tidpunkt varom fråga är, eller där renar från lappens hemland visserligen vid ifrågavarande tidpunkt må uppehålla sig men dit denne lapp icke bär rätt att då låta renar inkomma;

b) som till det främmande riket inflyttat med andra renar än dem han enligt 154 § äger medföra eller eljes låter andra än sådana renar dit inkomma;

Er utdrivningen ivserksat av tjenstemand, skal utgiftene ved utdrivningen erstattes av det rike, hvorfra renen er kommet.

Med hensyn til erstatningens betaling og indkraavning hos reneieren skal bestemmelsene i § 188 ha anvendelse.

Straffebestemmelser. Paatale. Forkyndelse.

Fuldbyrdelse.

§ 192.

Forsaavidt dike den almindelige lovgivning medforer bolero sträf, straffes med böter lap,

a. hvis ren opholder sig i det fremmede rike paa omraade, hvor det til enhver tid av aaret er forbudt åt la ren fra hans hjemland opholde sig, eller hvor det vistnok er tillåta åt la ren fra dette opholde sig en bestemt tid av aaret, men ikke paa det tidspunkt dette sker, eller hvor vistnok ren fra hans hjemland paa dette tidspunkt kan opholde sig, men hvor han da ikke har adgang for sine ren,

b. som flytter ind i det fremmede rike med andre ren end dem, han efter § 154 har adgang til åt ta med sig, eller forovrig lar andre end saadanne ren komme ind der,

c) vilken till det främmande riket medför renar till ett antal, som med tio procent överstiger det i hans anmälan upptagna, eller vilkens anmälan i annat avseende visar sig vara oriktig eller ofullständig i fråga om något förhållande, som äger betydelse;

d) som, efter att hava förordnats till förman eller andre förman, underlåter att tjänstgöra i sådan egenskap eller i något avseende åsidosätter honom åliggande tjänsteplikt eller visar försumlighet vid dess utförande;

e) som underlåter att efterkomma föreskrift, vilken i enlighet med 44 eller 145 § meddelats honom av förmannen, eller eljes undandrager sig medverkan, som jämlikt nämnda §§ påkallats, eller ock visar försumlighet vid efterkommande av sådan föreskrift eller lämnande av dylik medverkan;

f) som undandrager sig honom enligt 8 eller 139 § åliggande förpliktelse att biträda vid renräkning, eller visar försumlighet vid fullgörande av sådan förpliktelse;

g) som underlåter att ställa sig till efterrättelse beslut, som på grund av 43 eller 144 § meddelats i fråga om hänvisning från ett renbetesdistrikt till ett annat eller från eu trakt till eu annan ;

h) som utan giltig anledning underlåter att följa föreskriven flyttningsväg, där den går fram över eller invid åker,

e. som flytter ind i det fremmede rike med et antal ren, som med ti procent överstiger det i hans anmeldelse opgivne, eller hvis anmeldelse i anden henseende viser sig åt vaere urigtig eller ufuldstaendig angaaende et forhold av betydning,

d. som uagtet beskikket som formand eller naestformand undlater åt gjore tjeneste som saadan eller åt utföre nogen ham paahvilende tjenestepligt eller viser forsommelighet ved utforelsen av saadan pligt,

e. som undlater åt efterkomme eller er forsommelig ved utforelsen av noget ham av formanden med hjemmel av § 44 eller § 145 git paalaeg eller undlater eller er forsommelig med åt yde bistånd, som krrnves i henhold til de nmvnte §§,

f. som undlater eller er forsommelig med åt yde bistånd ved rentselling, som kraeves efter § 8 eller § 139,

g. som undlater åt efterkomme nogen med hjemmel av § 43 eller § 144 git bestemmelse om henvisning til andet distrikt eller anden trakt,

h. som uten gyldig grund undlater åt folge fastsat flyttevei, hvor der er åker, eng, slaatte, saetervold eller havnegang, i sidste tilfaelde dog alene, saafremt skade derved er voldt, hvad enten den kan krseves erstattet eller ikke,

i. som undlater åt efterkomme paabudet i § 47 eller § 148 om åt folge renen,

äng, slåtter, sätervall eller betesmark, i sistnämnda fall dock endast såvida därigenom uppkommer skada, vare sig denna är av beskaffenhet att föranleda ersättningsskyldighet eller icke;

i) som åsidosätter den i 47 eller 148 § stadgade skyldighet att åtfölja renarna;

j) vilken åsidosätter föreskrift, som 48, 50 eller 51 § innehåller i fråga om lappars skyldigheter under flyttning;

k) som åsidosätter förpliktelse, vilken enligt 54 eller 55 § åligger honom i avseende å bevakning av renar eller som enligt 56 § kan varda föreskriven, eller visar försumlighet vid fullgörande av sådan förpliktelse;

l) som stör renräkning eller skiljning av renar;

m) som, vid utövande av rätt att låta renar överskrida riksgränsen, i strid med 37 § inflyttar i Norge med renar eller åsidosätter de i samma § givna föreskrifter om renars bevakande och om skiljning av renar;

n) som överskrider sin rätt till skogsfångst. enligt 57—76 §§ eller verkställer avverkning utan anvisning, där sådan är föreskriven, eller i övrigt åsidosätter bestämmelse i någon av nämnda §§ eller föreskrift, som enligt 58, 73 eller 75 § meddelas av fylkesmannen;

o) som åsidosätter någon av de föreskrifter i fråga om handhavande av eld,

j. som undlater åt efterkomme noget i §§ 48, 50 eller 51 om flytning indeholdt paabud eller overtrseder noget der nsevnt förbud,

k. som undlater åt efterkomme noget i §§ 54 eller 55 om bevogtning av ren indeholdt paabud eller nogen med hjemmel av § 56 fastsat förskrift eller viser forsommelighet ved efterkommelsen derav,

l. som forstyrrer taxling eller utskilning av ren,

m. som under bruken av sin adgang til åt la ren overskride riksgrmnsen fl ytter ind med renen i strid med § 37 eller som undlater åt efterkomme paabudene i naevnte § om bevogtning og utsilning av ren,

n. som överskrider sin adgang efter §§ 57—76 til åt ta trävirke eller tar trävirke uten utvisning, hvor saadan er foreskrevet, eller forevrig undlater åt efterkomme eller overtrseder noget i nsevnte §§ indeholdt eller med hjemmel av §§ 58, 73 eller 75 av fylkesmanden git paabud, förbud eller förskrift,

o. som undlater åt efterkomme noget i § 77 om bruk av ild indeholdt paabud eller overtrreder noget der git förbud eller nogen med hjemmel derav utfserdiget bestemmelse,

p. som överskrider sin adgang efter § 78 til jagt eller fiske,

q. som overtrmder noget i § 79 inde-

som meddelats i 77 § eller på grund av stadgande i samma § varda utfärdade;

p) som överskrider sin rätt till jakt eller fiske enligt 78 §;

q) som överträder det i 79 § meddelade förbud mot vissa byggnaders och gärdens uppförande eller de i 80 § givna föreskrifter rörande rätt att hålla andra djur än renar och hundar;

r) som imderlåter att, på sätt i 157 § stadgas, meddela underrättelse om omhändertagande eller dödande av hund eller avlämna hund, som omhändertagits; eller

s) som i fråga om sjukdom bland renar åsidosätter förpliktelse, som enligt 163 eller 165 § åligger honom eller på grund av 164 § kan varda föreskriven.

193 §.

Har lapps husfolk eller tjänare begått förseelse, som avses i 192 § n), varde jämväl husbonden dömd att bota, där ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen ägt rum mot hans vilja.

194 §.

Med böter straffes envar, som

a) åsidosätter den skyldighet i avseende å tillstängande av led eller grind, varom i 18 eller 31 § stadgas;

b) hindrar lapp från att begagna sig av tillåten flyttningsväg;

holdt förbud mot åt opfore bygninger og gj »order eller forskrifterne i § 80 om adgangen til åt holde andre dyr end ren og hund,

r. som undlater åt meddele den i § 157 foreskrevne underretning om, åt hund er tat i besiddelse eller draept, eller åt avlevere hund, som er tat i besiddelse,

s. som undlater åt efterkomme noget i § 163 eller i § 165 om sygdom blandt ren indeholdt eller med hjemmel av § 164 utfserdiget paabud.

§ 193.

Har laps husfolk eller tjenere begaat nogen i § 192 litr. n nsevnt förseelse, blir ogsaa husbonden åt straffe med böter, naar ikke omstaendighetene gjor det sandsynligt, åt förseelsen er begaat mot hans vilje.

§ 194.

Med böter straffes den, som

a. undlater åt efterkomme det i § 18 eller § 31 indeholdte paabud om stångning av led eller grind,

b. hindrer lap i åt benytte tillåta flyttevei,

c) förorsakar att renar ofredas på sätt i 155 § sägs; eller

d) åsidosätter bestämmelse, som i 156 § meddelas i fråga om hundars bindande, instängande eller förseende med klubba, eller föreskrift, som givits på grund av nämnda §.

195 §.

Den, som anstiftar förseelse, varom i 192 eller 194 § är sagt, eller eljes gör sig skyldig till delaktighet i sådan förseelse, straffes ävenledes med böter, där ej i fall som avses i 192 § högre straff skall ådömas.

196 §.

Förseelse, som avses i 192—195 §§, må åtalas allenast av allmän åklagare, och må åtal ej anställas, med mindre i Sverige landshövdingen därom förordnar och i Norge fylkesmannen framställer begäran'om åtal. Åtal för förseelse, som avses i 194 § c), må ej anställas utan efter anmälan av målsägande eller förman.

Ej heller må. åtal för förseelse, som avses i 192 § a), äga rum, där betesavgift enligt 180 § blivit bestämd.

197 §.

Böter, som genom laga kraft ägande beslut i ettdera riket ådömts lapp för förseelse, varom i 192—195 §§ sägs, eller som i Norge blivit för sådan förseelse i laga ordning godkända till erläggande,

c. ufreder ren paa saadan maate som i § 155 nsevnt,

d. undlater åt efterkomme noget i § 156 indeholdt paabud eller nogen med hjemmel av samme § utfserdiget förskrift om åt binde, indestamge eller klubbe hunder.

§ 195.

Paa samme maate som nsevnt i §§ 192 og 194 straffes den, som bevirker eller medvirker til, åt nogen der omhandlet förseelse begaas.

§ 196.

De i §§ 192—195 nsevnte förseelser paatales alene av den offentlige paatalemyndighet, i Norge efter begjsering avfylkesmanden og i Sverige efter ordre av landshövdingen. Dog kan saadan förseelse som nsevnt i § 194 litr. c alene paatales efter begjsering av fornsermede eller vedkommende formand.

Adgang til straffeforfolgning för förseelse omhandlet i § 192 litr. a bortfalder, saafremt der fattes saadan bestemmelse som nsevnt i § 180.

§ 197.

Böter, som i noget av rikene er idom t lap for nogen i §§ 192—195 nsevnt förseelse eller som i Norge for saadan förseelse er vedtat, skal betales av offentlige midler i den skyldiges lijemland

skola av myndighet i den felandes hemland utbetalas av allmänna medel i' enlighet med vad i 129 eller 150 § är stadgat i fråga om förskottsbetalning i där avsedda fall.

Bötesstraffet skall därefter i lappens hemland verkställas i den ordning som i allmänhet där gäller för verkställighet av sådant straff.

198 §.

Skall i brottmål, som anhängiggjorts i ettdera riket, handling delgivas lapp, vilken är medborgare i det andra riket och där uppehåller sig, skall delgivningen verkställas genom föranstaltande i Sverige av landshövdingen och i Norge av fylkesmannen och äga rum i den ordning, som i allmänhet gäller för delgivning i det rike, där den verkställes.

Tjänstemäns skyldighet att övervaka konventionens iakttagande.

199 §.

Det åligger vederbörande ämbets- och tjänstemän att tillse:

a) att icke andra lappar än sådana, som äga rätt därtill, flytta med renar in i det andra riket eller eljes låta renar beta därstädes;

b) att vederbörande lappar icke låta flera eller andra renar komma in i det

21—1S6000

overensstemmende med forskriftene i §§ 129 o g 150 om forskudsbetaling.

Fuldbyrdelsen av dommen eller forelsegget skal derpaa Ande sted i lappens hjemland overensstemmende med de der gj ad den de regler.

§ 198.

Forkyndelse i straffesak mot lap, som tilhorer og opholder sig i det fremmede rike, skal ved forfoining i Norge av fylkesmanden og i Sverige av landshövdingen foregaa paa den maate, som i almindelighet er foreskrevet for forkyndelser i straffesaker i vedkommende rike.

Tjenestemcends pligt til åt paase konventionen overholdt.

§ 199.

Det paaligger vedkommende offentlige tjenestemaend åt paase,

a. åt ikke andre lapper end de, som har ret dertil, flytter med ren eller lar saadanne komme ind i det andel rike,

b. åt vedkommende lapper ikke lar komme ind i det andet rike flere eller

andra riket än dera som de äga rätt att låta där beta.

Å andra sidan skola vederbörande ämbets- och tjänstemän, särskilt landshövdingar och fylkesmän, tillse, att lapparna ej förnärmas i utövande av dem tillagda rättigheter.

Den allmänna lagstiftningens tillämpning.

200 §.

De i vartdera riket i allmänhet gällande lagar och förordningar skola, med de av bestämmelserna i denna konvention föranledda ändringar och tillägg, äga tillämpning i fråga om de främmande lapparna under deras uppehåll i liket.

Kartbilagor.

201 §.

Såsom bilagor till denna konvention fogas vid densamma följande kartor:

1. Karta i skala 1 : 200,000 över en del av Troms fylke med angränsande områden i Nordlands fylke och i Sverige, å vilken karta inlagts gränserna dels för det i 1 § omförmälda betesområdet i Troms fylke och de i 2 § omnämnda trakter i Ankenes härad i Nordlands fylke samt i Karesuando och Jukkasjärvi

andre ren end de, som de har adgang til åt la beite der.

Ve dkommende offentlige tj en est em ten d, saerlig fylkesmaendene og landshevdingene, skal paase, åt lappene ikke kraenkes i utovelsen av sine rettigheter.

Den almi ndelige lovgivnings anvendelse.

§ 200.

De i hvert rike i almindelighet gjseldende lover og ovrige bestemmelser kommer, med de i naervaerende konvention omhandlede amdringer og tilfeielser, til anvendelse paa de fremmede lapper under deres ophold i riket.

Kartbilag.

§ 201.

Som bilag til naervaerende konvention vedligger felgende karter:

1. Kart i maalestokken 1 : 200 000 over en del av Troms fylke med tilstotende stråk i Nordland fylke og i Sverige, hvorpaa er avlagt graensene for det i § 1 omhandlede beiteomraade i Troms fylke og for de i § 2 omhandlede trakter i Ankenes herred i Nordland fylke og i Karesuando og Jukkas-

socknar i Sverige som skola begagnas i samband med vissa delar av betesområdet i Troins fylke och dels för det i 85 § beskrivna östra området i Troms fylke.

2. Karta i skala 1 : 100,000, sammansatt av blad N 8 Salangen och blad N 9 Narvik av Topografisk kart over Norge, å vilken karta inlagts gränserna för det i 1 § omförmälda betesområdet i Troms fylke och för de i 2 § a) och b) omnämnda trakter,i Ankenes härad

1 Nordlands fylke, i den mån dessa gränser falla inom det av kartbladen omfattade område.

Denna bilaga är att anse såsom en supplerande specialkarta till kartbilagan n:r 1 och har i fall av bristande överensstämmelse vitsord.

3. Karta i skala 1: 200,000, sammansatt av bladen n:r 1 Kostojaure, n:r 4 Torneträsk och n:r 3 Sjangeli av generalstabens karta över norra Sverige, å vilken karta inlagts gränserna för de i

2 § c)—g) omnämnda trakter i Karesuando och Jukkasjärvi socknar.

Denna bilaga är att anse såsom en supplerande specialkarta till kartbilagan u:r 1 och har i fall av bristande överensstämmelse vitsord.

4. Karta i skala 1 : 200,000 över en del av Troms fylke med angränsande trakter i Nordlands fylke och i Sverige, å vilken karta inlagts gränserna för de

järvi sogn i Sverige, som skal benyttes i förbindelse med visse deler av beiteomraadet i Troms fylke, samt for det i § 85 beskrevne ostre omraade i Troms fylke.

2. Kart i maalestokken 1 : 100 000, sammensat av blad N 8 Salangen og N 9 Narvik av Topografisk kart over Norge, hvorpaa er avlagt gramsene for det i § 1 omhandlede beiteomraade i Troms fylke og for de i § 2 under a og b omhandlede trakter i Ankenes herred i Noi'dland fylke, forsaavidt disse gränser falder indenfor disse kartblades ramme.

Dette kartbilag er åt betragte som et supplerende specialkart til kartbilag nr. 1 og har i tilfeelde av uoverensstemmelser forrangen fremfor dette.

3. Kart i maalestokken 1 : 200 000, sammensat av bladene nr. 1 Rostojaure, nr. 4 Torneträsk og nr. 3 Sjangeli av Generalstabens karta över Norra Sverige, hvorpaa er avlagt gransene for de i § 2 under c—g omhandlede trakter i Karesuando og Jukkasjärvi sogn.

Dette kartbilag er åt betragte som et supplerende specialkart til kartbilag nr. 1 og har i tilfselde av uoverensstemmelser forrangen fremfor dette.

4. Kart i maalestokken 1 : 200 000 over en del av Troms fylke med tilstotende stråk i Nordland fylke og i Sverige, hvorpaa er avlagt gramsene

i 5 § A omförmälda vårdistrikt i Troms fylke och de i 9 § A beskrivna vårflyttningsvägar samt gränserna för det i 85 § beskrivna östra området i Troms fylke.

5. Karta i skala 1 : 100,000, sammansatt av förenämnda kartblad N 8 Salangen och N 9 Narvik, å vilken karta inlagts gränserna för de i 5 § A omförmälda vårdistrikt, i den mån dessa gränser falla inom det av kartbladen omfattade område.

Denna bilaga är att anse såsom en supplerande specialkarta till kartbilagan n:r 4 och har i fall av bristande överensstämmelse vitsord.

6. Karta i skala 1 : 200,000 över en del av Troms fylke med angränsande trakter i Nordlands fylke och i Sverige, å vilken karta inlagts gränserna för de i 5 § B omförmälda sommardistrikt i Troms fylke, de i 9 § B beskrivna sommar- och höstflyttningsvägar samt gränserna för det i 85 § beskrivna östra området i Troms fylke och för de i 2 §

c)—g) omförmälda trakter i Karesuando och Jukkasjärvi socknar.

7. Karta i skala 1 : 100,000, sammansatt av förenämnda kai-tblad N 8 Salangen och N 9 Narvik, å vilken karta inlagts gränserna för de i 5 § B omförmälda sommardistrikt, i den mån dessa gränser falla inom det av kartbladen omfattade område.

Denna bilaga är att anse såsom en

for de i § 5 A omhandlede vaardistrikter i Troms fylke og de i § 9 A beskrevne vaarflytteveier samt grasnsene for det i § 85 beskrevne ostre omraade i Troms fylke.

5. Kart i maalestokken 1 : 100 000, sammensat av ovennasvnte kartblader N 8 Salangen og N 9 Narvik, hvorpaa er avlagt grasnsene for de i § 5 A omhandlede vaardistrikter, forsaavidt de falder indenfor disse kartbladers ramme.

Dette kartbilag er åt betragte som et supplerende specialkart til kartbilag nr. 4 og har i tilfaelde av uoverensstemmelse forrangen fremfor dette.

6. Kart i maalestokken 1 : 200 000 over en del av Troms fylke med tilstotende stråk i Nordland fylke og i Sverige, hvorpaa er avlagt grasnsene for de i § 5 B omhandlede sommerdistrikter i Troms fylke og de i § 9 B beskrevne sommer- og hostflytteveier samt gransene for det i § 85 beskrevne ostre omraade i Troms fylke og for de i § 2 under c—g omhandlede trakter i Karesuando og Jukkasjärvi sogn.

7. Kart i maalestokken 1 : 100 000, sammensat av ovennasvnte kartblader N 8 Salangen og N 9 Narvik, hvorpaa er avlagt grasnsene for de i § 5 B omhandlede sommerdistrikter, forsaavidt de falder indenfor disse kartbladers ramme.

Dette kartbilag er åt betragte som et supplerende speeialkart til kartbilag nr. fl

supplerande specialkarta till kartbilagan n:r 6 och har i fall av bristande överensstämmelse vitsord.

8. Karta i skala 1 : 100,000 över delar av Nordlands fylke och angränsande trakter i Troms och Nord-Tröndelags fylke-!] samt i Sverige, sammansatt av följande blad av Topografisk kart over Norge: L 9 Lödingen, M 9 Ofoten, N 9 Narvik, L 10 Hamaröy, M 10 Tysfjord, N 10 Skjomen, Lll Nordfold, M 11 Hellemobotn, L 12 Sörfold, M 12 Riddoalgge, L 13 Saltdalen, M 13 Sulitelma, K 14 Beiardalen, L 14 Junkerdalen, K 15 Dunderlandsdalen, L 15 Näsa, K 16 Um-

•bugten, L 16 Virvand, K 17 Krutfjeld, J 18 Hatfjelldalen, K 18 Skarmodalen, .T 19 Börgefjeld og K 19 Ranseren.

o

A denna kartbilaga, som består av tre särskilda delar, a), b) och c), hava inlagts gränserna för de i 22 § omförmälda renbetesdistrikt i Nordlands fylke och de i samma § omnämnda svenska trakter, som skola begagnas i samband med vissa angränsande renbetesdistrikt i Norge, samt för de i 36 § avsedda områden i Nordlands fylke och i Grongs härad i Nord-Tröndelags fylke, i vilka vissa svenska lappar skola äga rätt att låta renar inkomma.

9. Karta i skala 1 : 200,000, sammansatt av bladen n:r 25 Nasafjäll och n:r 32 Tärna av generalstabens karta över norra Sverige, å vilken karta inlagts gränserna för de i 22 § omför-

og har i tilfselde av uoverensstemmelse forrangen fremfor dette.

8. Kart i maalestokken 1 : 100 000 over deler av Nordland fylke med tilstetende strök i Troms og Nord-Trondelag fylker og i Sverige, sammensat av felgende kläde av Topografisk kart over Norge: L 9 Lodingen, M 9 Ofoten, N 9 Narvik, L 10 Hamaroy, M 10 Tysfjord, N 10 Skjomen, Lll Nordfold, Mil Hellemobotn, L 12 Sorfold, M 12 Riddoalgge, L 13 Saltdalen, M 13 Sulitelma, K 14 Beiardalen, L 14 Junkerdalen, K 15 Dunderlandsdalen, L 15 Näsa, K 16 Umbugten, L 16 Virvand, K 17 Krutfjeld, J 18 Hatfjelldalen, K 18 Skarmodalen, J 19 Börgefjeld og K 19 Ranseren.

Paa dette kartbilag, som er delt i tre deler (a, b og c), er avlagt gramsene for de i § 22 omhandlede renbeitedistrikter i Nordland fylke og de i samme paragraf omhandlede svenske trakter, som skal benyttes i förening med visse tilstotende renbeitedistrikter i Norge, samt for de i § 36 omhandlede omraader i Nordland fylke og i Grong herred i Nord-Trondelag fylke, hvor visse svenske lapper skal ha adgang til åt la ren komme ind.

9. Kart i maalestokken 1 : 200 000, sammensat av bladeue nr. 25 Nasafjäll og nr. 32 Tärna av Generalstabens karta över norra Sverige, hvorpaa er avlagt gramsene för de i § 22 omhandlede trakter i Sverige, som skal benyttes i

mälda trakter i Sverige, som skola begagnas i samband med vissa angränsande renbetesdistrikt i Norge.

Denna bilaga är att anse såsom en supplerande specialkarta till kartbilagan n:r 8 och har i fall av bristande överensstämmelse vitsord.

I händelse av bristande överensstämmelse mellan den i förevarande konvention innefattade beskrivning av gränser och dessa gränsers inläggning å förenämnda kartbilagor, skall beskrivningen äga vitsord.

Detsamma gäller vid bristande överensstämmelse mellan beskrivningen av flyttningsvägarna och dessas inläggning å kartorna, i ty att inläggningen avser allenast att antyda vägarnas sträckning.

Konventionens ikraftträdande och tiden för dess giltighet m. m.

202 §.

Denna konvention träder i kraft den 1 januari 1923 och gäller till och med den 31 december 1952. Därest densamma icke minst tre år före sistnämnda dag blivit av ettdera riket uppsagd, skall den gälla ytterligare tio år; och skall den allt framgent anses förlängd för en tidrymd av tio år, om den icke minst tre

förening med visse tilstotende renbeiledistrikter i Noi’ge.

Dette kartbilag er åt betragte som et supplerende specialkart til kartbilag nr. 8 og har i tilfaelde av uoverensstemmelse forrangen fremfor dette.

I tilfaelde av uoverensstemmelse mellem den i naervaerende konvention givne beskrivelse av gränser og disse gramsers avlaegning paa ovennaevnte kartbilag skal beskrivelsen vaere den avgj oren de.

Det samme gjaelder i tilfaelde av uoverensstemmelse mellem beskrivelsen* av flytteveiene og disses avlaegning paa kartene, idet avlaegningen alene tilsigter åt antyde, hvor veiene gaar.

Konventionens ikraf ttroeden og varig het in. in.

§ 202.

Naervaerende konvention traer i kraft den 1 januar 1923 og förblir gjaeldende til og med den 31 december 1952. Saafremt den ikke senest tre aar for sidstnaevnte dag er blit opsagt av noget av rikene, skal den fremdeles vaere gjaeldende for ti aar og saa fremdeles for ti aar ad gången, hvis den ikke opsiges tre aar

lfa

år före utgången av nästföregående tioårsperiod uppsagts.

Då konventionen upphört att gälla, skola första kodicillen eller tillägget till gränstraktaten den 7/18 oktober 1751 och artikel 1 i konventionen den 26 oktober 1905 angående flyttlapparnas rätt till renbete m. in. åter träda i tillämpning.

Svenska förordningen den 6 juni 1883 rörande de lappar, som med renar Hytta emellan konungarikena Sverige och Norge, samt norska lagen den 2 juni samma år angaaende lappene i kongerikene Norge og Sverige skola, med i dessa författningar sedermera gjorda ändringar och tillägg, gälla intill utgången av år 1922.

Den tvist, som i enlighet med kompromiss mellan de båda rikena av den 29 mars 1909 anhängiggjorts vid skiljedomstol, nedlägges.

203 §.

De fördragsslutande parterna äro överens om det förklarande, att vad konventionen innehåller i fråga om rättigheter och förpliktelser, som för ettdera rikets lappar skola gälla inom det andra riket, icke må å någondera sidan åberopas till stöd för yrkande i fråga om den rättsliga ställning, som hör tillkomma lapparna, när konventionen upphört att gälla. Vad särskilt angår bestämmelserna i 26 § skola dessa icke prejudi-

for den forkengede konventionstids utlop.

Naar konventionen er bortfaldt, gjaelder igjen förste kodicil og tillaeg til grsensetraktaten av 7/18 oktober 1751 og artikel 1 i konventionen av 26 oktober 1905 angaaende tiytlappenes ret til renbeite m. m.

Den norske lov av 2 juni 1883 angaaende lappene i kongerikene Norge og Sverige og den svenske förordning av 6 juni 1883 angaaende de lapper, som flytter med ren mellem kongerikene Sverige og Norge, med senere amdringer og tillaeg skal va;re gjeldende indtil utgången av aaret 1922.

Den i henhold til kompromis mellem de to riker av 29 mars 1909 indledede voldgiftssak Ineves.

§ 203.

De kontraherende parter er enige om åt erkkere, åt det som konventionen indeholder om de rettigheter og förpligtelse!-, som for det ene rikes lapper skall gjelde i det andet rike, ikke paa nogen av sidene maa paaberopes til stötte for paastande om den retslige stilling, som bor tilkomine lappene, naar konventionen bär ophort åt gjselde. Hvad särskilt angaar bestemmelsene i § 26, skal disse ikke prejudicera sporsmaalet om de

derå spörsmålet om de svenska lapparnas rättsliga ställning i där avsedda områden.

204 §.

Denna konvention skall så snart ske kan ratificeras och ratifikationerna utväxlas i Stockholm senast fyra månader efter undertecknandets datum.

Utfärdat i Kristiania, i två exemplar, den 5 februari 1919.

svenske lappers retslige stilling i der nsevnte omraader.

§ 204.

Denne konvention skal, saasnart ske kan, ratifiseres o g ratifikationsdokumenterne utveksles i Stockholm senest fire maaneder efter undertegningens datum.

Utfmrdiget i Kristiania, i to eksemplarer, den 5 februar 1919.

FREDRIK RAMEL. (L. S.)

IHLEN.

(L. S.) '

jhb

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sida.

Konventionen av den 8 april 1913 angående förhandlingars inledande........ 1, 2

Fullmäktige för renbeteskonventionens avslutande................. 2

Första avdelningen.

Svenska lappars rätt till renbetning i Norge.

I. Troms fylke och vissa angränsande trakter.

Betesområdet i fylke! 1 §.......................... 3, 4

Trakter, som skola begagnas i samband med vissa delar av betesområdet i fylke! 2 § . 4-—7

Från vilka lappbyar inflyttning kan försiggå. 3 §................. 7

Renantal. Betestid. Renbetesdistrikt. 4 §................... 7, 8

De särskilda renbetesdistrikten. 5 §:

A. Vårdistrikten............................. 8—20

B. Sommardistrikten........................... 20—28

Renbetesdistriktens förbehållande åt svenska lappar. 0 §.............. 28

Renräkningar. 7 och 8 §§.......................... 28, 29

Flyttningsvägar. 9 §............................. 29—58

Vägar till vårdistrikten.......................... 30—-41

» » sommardistrikten........................ 41—58

Åtgärder på flyttningsvägar. 10 och 11 §§................... 58-—60

Gärden till förebyggande av skada av renar. 12—21 §§.............. 60—68

It. Nordlands fylke.

Betesområden i fylket och vissa angränsande svenska trakter. Renbetesdistrikt. Renantal. 22

och 23 §§........ .................... 68 — 78

Från vilka socknar i Sverige inflyttning kan försiggå. 24 §............ 79

Betestid. 25 §............................... 79

S. k. bygsel i vissa renbetesdistrikt. 26—28 §§................. 80—83

S. k. inderster (sprintare) i bygselområdet Grundvand. 29 §........... 83

Flyttningsvägar. 30 § . ........ 83

25—isr,oi)<).

194 Sida.

Gärden till förebyggande av skada av renar. 31 § ................ 83, 8

övergångsbestämmelser för en del av Hatfjelldals härad 32—35 §§......... 84—86

Rätt att låta renar överskrida riksgränsen. 36 och 37 §§.............. 86—09

III. Gemensamma bestämmelser för Troms och Nordlands fylken.

Lapparnas anmälningar. Förmän och andre förmän. 38—42 §§ . ........ 90—93

Hänvisning till annat renbetesdistrikt. 43 §................... 93

Förmannens och andre förmannens befogenhet och skyldigheter. 44 — 46 §§...... 93—96

Lapparnas skyldighet att åtfölja sina renar. 47 §................. 96, 97

Flyttning. 48—53 §§ ............................ 97—99

Bevakning av renar. 54—56 §§........................ 99, 100

Lapparnas rätt till skogsfångst. 57—77 §§.................... 101—112

Lapparnas rätt till jakt och fiske. 78 §..................... 112, 113

Förbud mot uppförande å norskt område av byggnader och gärden. 79 §....... 113

Förbud mot att å norskt område hålla andra djur än renar och hundar. 80 §..... 113, 114

Lapparnas skyldighet att ersätta skada, vållad av renar. 81—91 §§......... 115—122

Synemän och syneförrättning. 92—105 §§.................... 122—131

Syneförrättnings överklagande vid domstol. 106—111 §§.............. 131—138

Klagan över dom. 112—119 §§........................ 138—140

Delgivning. 120—124 §§........................... 140—142

Arvoden åt syneförmän m. fl. 125 §...................... 142

Förrättnings- och rättegångskostnader. 126—128 §§................ 143, 144

Förskottsbetalning av allmänna medel. 129—132 §§................ 144, 145

Ändring av distriktsgränser. 133 §....................... 146

Andra avdelningen.

forska lappars rätt till renbetning i Sverige.

Från vilka norska områden renar må föras på bete i Sverige. Betesområden. 134—136 §§ 146, 147

Betestid. 137 och 138 §§........................... 147

Renräkning. 139 §.............................. 147

Lapparnas anmälningar. Förmän och andre förmän. 140—143 §§......... 148, 149

Hänvisning till annan betestrakt. 144 §..................... 150

Förmannens och andre förmannens befogenhet och skyldigheter. 145—147 §§..... 150—152

Lapparnas skyldighet att åtfölja sina renar. 148 och 149 §§............ 152, 153

Förskottsbetalning av allmänna medel. 150 §................... 153

Lapparnas rätt till jakt och fiske. 151 §.................... 153, 154

Tillämpning å norska lappar av svenska bestämmelser rörande renbetning. 152 § . . . . 154

195 Sida.

Tredje avdelningen.

Gemensamma bestämmelser för svensk renbetning i Norge och norsk renbetning

i Sverige.

Vilka lappar hava rätt till renbetning i det främmande riket. 153 §......... 154, 155

Vilka renar lapp kan medföra till det främmande riket. 154 g........... 155, 150

Bofastas hundar. 155—157 §§ ....................... 15g_150

Smittosam sjukdom bland renar. 158—167 §§.................. 158_igg

Renar, som olovligen uppehålla sig i det främmande riket. 168—191 §§....... 162_180

Straffbestämmelser. Åtal. Delgivning. Verkställighet. 192—198 §§........ 180_185

ljänstemäns skyldighet att övervaka konventionens iakttagande. 199 §........ 185, 186

Den allmänna lagstiftningens tillämpning. 200 §................. 186

Kartbilagor. 201 §.............................. 18g_190

Konventionens ikraftträdande och tiden för dess giltighet m. m. 202 §....... 190, 191

Konventionen ej prejudicierande för lapparnas rättsliga ställning efter konventionstidens

utgång. 203 §.............................. 191) 192

Konventionens ratificerande. 204 §...................... 192

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

1 Utdrag ur protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner, Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med tillförordnade chefen för justitiedepartementet och chefen för civildepartementet anförde hans excellens herr ministern för utrikes ärendena:

Den 8 april 1913 avslöts mellan Sverige och Norge en konvention, i enlighet varmed mellan de båda rikena skulle öppnas förhandlingar om revision av de rörande flyttlapparnas rätt till renbete gällande bestämmelser, i syfte att för längre tid framåt fastställa en för bägge rikena tillfredsställande ordning; och skulle för ändamålet från vardera sidan utses delegerade att efter överläggning sins emellan till sina regeringar avgiva förslag i ämnet.

Sedan delegerade för båda landen förordnats, hava dessa efter ingående utredningar enats om ett förslag till konvention mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbete, vilket jämte tillhörande kartbilagor med skrivelser den 31 januari 1919 överlämnats till

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sarnl. 173 käft. (Nr 201.) 1

2 Kung!. Maj:ts proposition nr 201.

de svenska och norska regeringarna. Såsom protokollet över utrikesdepartementsärenden den 4 februari 1919 omförm äler, har detta förslag vunnit Kungl. Maj:ts godkännande. Förslaget har därefter den 5 i samma månad blivit genom regeringarnas befullmäktigade ombud undertecknat att såsom konvention gälla mellan Sverige och Norge under förutsättning av ratifikation senast fyra månader efter sistnämnda dag.

Med hänsyn till arten av vissa i konventionen ingående bestämmelser och ämnets vikt i det hela synes emellertid, innan ratifikation ifrågakommer, konventionen böra underställas riksdagens prövning och godkännande.

Den fråga som genom förevarande konvention vunnit en lösning har såsom bekant sedan länge varit föremål för uppmärksamhet från svensk och norsk sida och föranlett upprepade förhandlingar mellan de båda rikena. I ovannämnda skrivelser, varmed bemälda delegerade överlämnat sitt förslag till' konvention, hava de framlagt en redogörelse för renbetesfrågans utveckling och innehållet i nämnda, sedermera såsom konvention antagna förslag. Till ärendets belysande tillåter jag mig åberopa den av dem lämnade framställningen, vilken är av följande lydelse:

»De svenska och norska flyttlapparnas rätt att med sina renar överskrida gränsen mellan rikena grundas som bekant å den s. k. första kodicillen till gränstraktaten av den 7/is oktober 1751. I § 10 av denna överenskommelse heter det nämligen att alldenstund lapparna behöva bägge rikenas land, skall det efter gammal sedvana vara dem tiliåtet att höst och vår flytta med sina renhjordar över gränsen in uti det andra riket och betjäna sig av land och vatten till underhåll av deras djur och dem själva.

Genom art. 1 i konventionen den 26 oktober 1905 angående flyttlapparnas rätt till renbete in. m. har blivit fastslaget att nämnda kodicill icke må av någotdera riket ensidigt uppsägas, utan hava bägge rikena, under åberopande av humanitära skäl, förpliktat sig att allt framgent tillåta att vartdera rikets flyttlappar må, i den utsträckning som av ålder ägt rum, åtnjuta de rättigheter i det andra riket som omhandlas i kodicillen.

Nämnda, i kodicillen förekommande stadgande har icke varit till fyllest för reglering av de rättsförhållanden, till vilka lapparnas inflyttning med renhjordar ger upphov. Kodicillen innehåller visserligen därutöver åtskilliga bestämmelser om lapparnas rättigheter och skyldigheter under vistelsen i det främmande riket. Men dessa bestämmelser äro efter nutida måttstock föga tillfredsställande. Under den tid som förflutit från kodicillens tillkomst hava förhållandena i de trakter dit lapparna plägat inflytta undergått betydande förändringar. Särskilt hava vissa hithörande norska trakter, som på 1700-talet voro så gott som obebodda, numera utvecklat sig till jordbrukstrakter med stark bosättning.

Ett närmare avvägande av rättsförhållandet mellan lapparna och de bofasta måste uppenbarligen under sådana omständigheter visa sig nödvändigt. Också har sedan länge en mera detaljerad reglering av förhållandet varit genomförd. Efter omfattande och långvariga förhandlingar — påbörjade redan under 1840-talet —

3 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

åvägabraktes år 1883 i form av gemensam lagstiftning för de då förenade rikena en utförlig överenskommelse om lapparnas rättigheter och skyldigheter under uppehållet i främmande rike. Denna överenskommelse antogs emellertid allenast för en tid av femton år, under vilken tid kodicillen ej skulle äga giltighet. Genom särskilda överenskommelser blev dock nämnda femtonårsperiod tid efter annan förlängd. Sålunda bestämdes genom omförmälda konvention den 26 oktober 1905 att 1883 års lagstiftning, med vissa genom konventionen däri gjorda ändringar, skulle äga giltighet till utgången av år 1917; och enligt bestämmelser i en sedermera under år 1907 tillkommen överenskommelse skall nämnda förhållande fortfara till juli 1920, då kodicillen träder i kraft, därest ej ny överenskommelse därförinnan ingåtts.

I 1905 års konvention hade, i samband med den överenskomna förlängningen av giltighetstiden för 1883 års lagstiftning, bestämts att svenska lappar icke skulle få med sina renar överflytta till Norge tidigare än den 15 juni, med mindre ovanliga väderleksförhållanden nödvändiggjorde tidigare inflyttning. Denna bestämmelse kom emellertid, så vitt angår Troms fylke, icke att träda i tillämpning, i ty att enligt särskild överenskommelse mellan rikena dess ikraftträdande uppsköts. I konventionen hade överenskommits, att Sverige skulle äga till en skiljedomstol hänskjuta frågan om och i vilken utsträckning det kunde vara nödvändigt för de svenska lapparna att, oberoende av ovanliga väderleksförhållanden, företaga sådan inflyttning under tiden mellan den 1 maj och den 15 juni. Sedan från svensk sida väckts fråga om bibehållande av den 1 maj såsom begynnelsetermin för inflyttningen samt med anledning härav åtskilliga gemensamma undersökningar och förhandlingar pågått under åren 1907 och 1908, beslöt svenska regeringen i början av år 1909 begagna sig av rättigheten att påkalla skiljedom i ämnet. Efter närmare förhandlingar härom blev den 29 mars 1909 överenskommet att till en skiljedomstol hänskjuta frågan om och i vilken utsträckning det vore nödvändigt för de svenska lapparna från Karesuando, Jukkasjärvi, Vilhelmina, Sorsele eller Tärna socknar att, oberoende av ovanliga väderleksförhållanden, företaga flyttningen till Norge före den 15 juni samt om och i vilken utsträckning till följd härav rätt till tidigare inflyttning skulle vara lapparna tillerkänd under den period, under vilken enligt särskilda överenskommelser 1883 års lag skulle fortfarande gälla. Skiljedomstolen fattade den 16 december 1909 beslut om tillsättande av en undersökningskommission, bestående av svenska, norska och finska sakkunniga. Denna kommission skulle genom lokala undersökningar i Karesuando och Jukkasjärvi socknar samt delar av Kajala socken införskaffa utredning om vissa närmare angivna spörsmål rörande dåvarande tillgång på renbete m. in. samt, efter arbetets fullbordande, till skiljedomstolen avgiva berättelse om sina iakttagelser och sin uppfattning rörande förhållandena, och skulle under tiden skiljedomsförfarandet vila. Efter att under åren 1910 och 1911 hava utfört de anbefallda undersökningarna avgav kommissionen år 1912 en synnerligen omfattande berättelse om sin verksamhet jämte utlåtande rörande de av skiljedomstolen avfattade spörsmålen. Innan skiljedomstolen åter sammanträdde upptogs emellertid av de båda regeringarna fråga om inledande av förhandlingar rörande ny, fullständig reglering av den svensk-norska renbetesfrågan, avsedd att vid utlöpande av 1883 års lagstiftning träda i dennas ställe; och aen 8 april 1913 avslöts härom en konvention, som sedermera ratificerades, i Sverige den 9 och i Norge den 15 maj samma år. Enligt denna konvention skulle, i syfte att för längre tid framåt fastställa en för bägge rikena tillfreds-

4 Kungl. May.ts proposition nr 201.

ställande ordning, öppnas förhandlingar om revision av gällande bestämmelser om flyttlapparnas rättigheter, för vilket ändamål delegerade skulle från vardera sidan utses, att, efter överläggning sins emellan, till sina regeringar avgiva förslag i ämnet. Under tiden skulle skiljedomsförfarandet vila och de lappar från Karesuando och Jukkasjärvi socknar som hittills flyttat till Troms fylke äga inflytta redan den 1 mai.

De i enlighet med konventionen utsedda delegerade höllo sitt första sammanträde i Stockholm i oktober och november 1913 och enades därvid om att hos sina regeringar göra framställning om tillsättande av en kommission av svenska, norska och finska sakkunniga för utförand av lokala undersökningar om renbetesförhållanden inom Troms fylke. Denna hemställan bifölls, varefter, i enlighet med program och instruktion som utarbetades av de delegerade, den utsedda kommissionen under åren 1914 och 1915 verkställde de beslutade undersökningarna. På grund av undersökningsmaterialets synnerligen omfattande beskaffenhet kunde emellertid kommissionen ej förr än på våren 1917 avgiva det anbefallda utlåtandet, och först sommaren samma år förelåg detsamma i sin helhet färdigtryckt. De delegerades förhandlingar, som fortsattes vid sammanträden i Kristiania under februari 1914, i Stockholm under februari 1915 och i Kristiania under oktober samma år, i Köpenhamn under juni och september 1916 samt i Stockholm under december samma år, hade under denna tid huvudsakligen kunnat avse endast vissa spörsmål rörande andra trakter än Troms fylke. Förhandlingarna återupptogos därefter vid sammanträden i Göteborg under juli, augusti och september 1917, i Kristiania i februari och mars, i Stockholm i april, i Larvik i juni och juli, i Köpenhamn i september, i Stockholm i oktober och november samt i Kristiania i december, allt 1918. Förhandlingarna avslutades den 21 sistlidna december i Kristiania, sedan enighet uppnåtts om ett förslag till överenskommelse. För förslagets huvudgrunder lämnas här en kortfattad redogörelse.

Därvid må till en början framhållas, att den ifrågasatta överenskommelsen icke är avsedd att gälla för obegränsad tid utan, i likhet med den år 1883 tillkomna, allenast för en viss period. Den föreslagna konventionen skulle sålunda gälla trettio år men, om den ej uppsäges viss tid före periodens utgång, anses förlängd på tio år och så allt framgent, om den icke under en sådan tioårsperiod uppsäges. Då konventionen upphör att gälla, skola kodicillen och art. I i 1905 års konvention åter träda i tillämpning.

Den viktigaste och på samma gång ömtåligaste delen av det föreliggande ämnet är den som rör de svenska renarnas uppehåll i Troms fylke. Inom stora delar av detta har jordbruket tagit betydande uppsving och medfört en bosättning, som alltjämt synes vara stadd i stark utveckling, A andra sidan förekommer inom fylket svensk renbetning i stor omfattning. Sådan betning äger rum alltifrån början av maj till slutet av september, alltså under den för jordbruket viktigaste delen av året. Ehuru renhjordarna under större delen av nämnda tid i allmänhet icke uppehålla sig nere i dalgångarna, där jordbruk ifrågakommer, utan å de för odling otillgängliga fjällen, kunna, enligt vad erfarenheten visar, konflikter med jordbruket ej undvikas, i det renarna under vårtiden, då marken i fjällen är snöbetäckt, söka sin föda i gårdarnas omedelbara närhet och även längre fram under kallt och dåligt väder vilja strömma ned mot skogklädda trakter för att där söka skydd. Ur norsk synpunkt har det därför varit ett önskemål att i största möjliga mån minska bördan av den svenska renbetningen inom fylket.

5 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 201.

Att helt avskaffa denna renbetning låter sig enligt svensk uppfattning icke göra, då de svenska renar, cm vilka här är fråga — nämligen de som tillhöra lappar i Karesuando socken samt Sarivuoma och Talma byalag i Jukkasjärvi socken — icke inom svenska trakter kunna erhålla tillräckligt bete under nämnda månader samt man därför å svensk sida anser sig nödsakad att i dessa lappars intresse göra gällande vad kodicillen och 1905 års konvention innehålla om rätt till inflyttning i Korge. Däremot har det å ömse sidor ansetts skäligt att söka utreda storleken av den renstock som rationellt kan hållas inom det svenska betesområdet under den tid, senhösten och vintern, då betningen måste vara inskränkt till detta < ch på grundvalen härav bestämma antalet av de renar som må inkomma i Troms fylke, klan utgick därvid frän den förutsättningen att, om utredningen skulle visa, att den renmassa som för närvarande införes i fylket är större än de svenska markerna i längden kunna bära, en minskning i renantalet läge i båda rikenas intresse.

En hållpunkt för bedömandet av detta spörsmål erbjödo de undersökningar som verkställts av fören8runda, år 1909 tillsatta kommissionen. Denna hade enligt lämnad instruktion att undersöka, bland annat, för vilket antal renar inom varje undersökt svensk trakt funnes bete såväl under våren — det för skiljedomsärendet viktigaste spol smålet — som under höst och vinter. Kommissionen kom till det resultatet att de undersökta trakterna varit och fortfarande vore väsentligen överbelastade. .Renlaven, som å nämnda trakter bildar den huvudsakliga betestillgången och som endast långsamt tillväxer, hade svårt medtagits genom alltför stor betning. Det antal renar som utan risk för betesmarkernas ytterligare försämring kunde beta å ifrågavarande trakter beräknades av kommissionen vara högst väsentligt lägre än det nuvarande, varvid kommissionen emellertid framhöll att, i händelse vissa av kommissionen ifrågasatta anordningar vidtoges, en väsentlig förbättring av betestillgången voro att motse i framtiden.

Med utgångspunkt i kommissionens utlåtande har man under de nu slutförda förhandlingai na enats om att föreslå antalet av de renar som över huvud må inkomma i Troms fylke till 59,000, av vilka emellertid ett visst antal, uppgående till 4,200, beräknats komma att beta i svenska gränsområden, som skulle begagnas i samband med invidliggande norska trakter. Den tid av året varunder nämnda 39,000 renar skola äga beta å norskt område skall, såsom 1905 års konvention avser, bölja den 15 juni och sluta den 30 september. På grundval av kommissionens utlåtande bär det emellertid befunnits ur den svenska renskötselns synpunkt nödvändigt att låta en del av renarna inkomma redan från och med den 1 maj. Antalet av dessa bär i förslaget satts till 16,000.

Den reduktion av r> nstocken i nu ifrågavarande trakter, som på grund härav blir nödvändig, bär man å svensk sida tänkt sig kunna bringa till stånd genom att, i överensstämmelse med önskningar hos en del av lappbefolkningen i Karesuando och Jukkasjärvi, låta ett antal lappar och renar förflyttas från dessa trakter till sydligare områden i Norrbottens läns lappmark, huvudsakligen inom Jokkmokks och Arjeplogs socknar, där utrymme för dem visat sig stå till buds. I anledning härav har, på sätt längre fram skall närmare omnämnas, överenskommits att, föreslå rätt för lappar från Arjeplogs socken att under en del av sommaren lata renar hela i ett angiänsande norskt område, där svensk renbetning icke för närvarande förekommer.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Vid reglerande av den betning som, efter vad nu nämnts, skulle få äga rum inom Troms fylke, hava de delegerade haft att bygga på resultatet av de undersökningar som företagits av den år 1913 tillsatta kommissionen. Dessa undersökningar omfattade största delen av det område å Troms fylkes fastland som för närvarande besökes av svenska lappar med renar. Däremot gällde undersökningarna icke de till fylket hörande öarna Ringvasö, Kvalö och Senjen, å vilka för närvarande svenska renar till avsevärt antal beta vår och sommar. Undersökningarna hade till ändamål, bland annat, att beräkna huru stort antal renar kunde finna bete inom undersökningsområdets olika delar. Med utgångspunkt i kommissionens beräkning yppade sig flera möjligheter i fråga om förläggningen av ett renantal om 39,000. En utväg, som redan på långt tidigare skeden varit på tal och som under de nu förda förhandlingarna ansetts förtjänt av särskild uppmärksamhet, var att låta renarna i största möjliga utsträckning förläggas till de östligare delarna av fylket, där norska staten äger ett vidsträckt sammanhängande landområde, inom vilket någon bosättning knappast kan sägas förekomma. En dylik anordning, som tydligen ligger i norskt intresse, har på samma gång ansetts vara till fördel för lapparna, så till vida som dessa inom ett sådant område kunna erhålla en jämförelsevis gynnad ställning På denna uppfattning bygger det föreliggande förslaget. Det har visserligen ej varit möjligt att låta den svenska renbetningen i fylket inskränkas till nämnda, norska staten tillhöriga område, men i den män sådant enligt kommissionens beräkningar låtit sig göra, har man tänkt sig att i’enar skola förläggas till området. A andra sidan innebär förslaget att lapparna skola vara fria från skyldighet att ersätta skada, som inom detta område förorsakas av deras renar. Endast för viss skada, som tillkommit genom lapps uppsåt! iga, rättsstridiga förfarande, och för skada, som av renarna vållats å barrskog efter den 15 juni, skall ersättning utgå.

Beträffande placeringen av de renar som icke rymmas inom det ifrågavarande östra området har, med hänsyn till innehållet i kommissionens utlåtande, icke ens hela det återstående undersökningsområdet behövt tagas i anspråk för svensk renbetning. Såväl öarna som vissa av de undersökta trakterna skola sålunda frigöras. Svensk renbetning skulle alltså ej förekomma å vissa av de halvöar fylket innehåller, nämligen Malangshalvön, Lenvikhalvön, Börriugen och Gielas, ej heller i vissa inre delar av fylket såsom trakterna närmast norr om Maalselven.

Betesområdet har indelats i ett stort antal renbetesdistrikt, särskilt för våren och särskilt för sommaren; och för varje sådant distrikt har ett maximum av renar fastställts på grundvalen av kommissionens uttalanden, dock att för de bebodda distrikten längre västerut detta maximum kunnat sättas åtskilligt under de tal kommissionen funnit motsvara betestillgången.

I avseende å den svenska renbetningen i Nordlands fylke innehåller förslaget att sådan betning skall äga rum allenast under juli och augusti månader samt för vissa trakter i fylkets sydligaste del under en angiven period av sex veckor under sagda månader.

Vid bestämmandet av de områden, till vilka lapparna skola äga rätt att inflytta med renar, har mau, utan att ingå på de delvis synnerligen invecklade tvistefrågor av rättslig och historisk art som härutinnan föreligga, ansett sig kunna föreslå att inflyttningsrätten skall i det hela omfatta de trakter dit inflyttning för närvarande äger rum. Dock förekomma vissa avvikelser. Sålunda har,

7 Kung1. Maj:ts proposition nr 201.

såsom redan antytts, ett område i Saltdals och Mo härader —i förslaget benämnt Lönsdalens renbetesdistrikt — dit inflyttning åtminstone i senare tid ej förekommit och där någon bosättning ej heller äger rum, ansetts böra upplåtas till betning av renar från Arjeplogs socken. I sydligaste delen av fylket — det s. k. Söndre Helgeland — har från renbetning undantagits ett område inom Hatfjelldals härad, motsvarande större delen av nuvarande Hatfjel 1 dalens distrikt och norra delen av Susendalens distrikt. Detta område, som är föremål för en alltjämt fortskridande uppodling och där renbetningen ger anledning till ofta återkommande konflikter och skadeersättningskrav, har ansetts icke kunna med fördel bibehållas såsom renbetestrakt utan böra under konventionstiden avstås, vad angår Hatfjelldalens distrikt dock först år 1926, och har man härvid å svensk sida tänkt sig att den påbjudna avspärrningen skall underlättas igenom stängsels uppförande å därför lämpliga platser inom svenskt område. A andra sidan skola inom det för bosättning olämpliga men för renbetning väl ägnade s. k. Börgefjellsområdet inom Söndre Helgeland lapparnas nu begagnade betestrakter enligt förslaget utökas åt väster.

Även för Nordlands fylke innebär förslaget fastställande av ett högsta renantal för varje särskilt distrikt. Dessa maximalsiffror hava beräknats på grundvalen av särskilt anställda undersökningar och inhämtade upplysningar. I vissa av distrikten — huvudsakligen dem som äro belägna i Mo härad — skall, likasom för närvarande, betesrätten tillkomma allenast lappar som erhållit s. k. bygsel, vid vars meddelande svensk och norsk myndighet enligt förslaget skola på angivet sätt samverka.

Förutom de trakter, i vilka inflyttning i fylket må äga rum, skola enligt förslaget vissa områden stå öppna för betning i så måtto att lappar, som låta renar beta på svenska sidan gränsen, under juli och augusti må utan inflyttning låta renarna under bevakning av erforderligt manskap överskrida gränsen och uppehålla sig på norsk sida inom vissa i förslaget angivna gränser, som dock omfatta endast öde trakter längs riksgränsen. Dylika områden hava utlagts vid så gott som samtliga de gränssträckor där inflyttningsrätt ej äger rum, utom i den del av Hattjelldals härad som, enligt vad nyss nämnts, skulle fritagas från renbetning.

I Nord-Tröndeiags, Sör-Tröndelags och Hedmarks fylken skall, i överensstämmelse med vad som i det hela varit fallet sedan avslutandet av 1905 års konvention, någon inflyttning ej äga rum. Enligt förslaget skall ej heller någon rätt att utan inflyttning överskrida riksgränsen tillkomma lapparna; dock föreslås att lappar från Frostvikens norra lappby i Jämtlands län skola under juli och augusti äga rätt till sådan gränsbetning inom ett angivet område i Sipmekdalen i Grongs härad av Nord-Tröndelags fylke.

Utöver nu i största korthet antydda bestämmelser om betesområden, renantal, betestid och renbetesdistrikt innehåller förslaget även i övrigt utförliga föreskrifter angående de svenska lapparnas rättsliga ställning i avseende å renbetningen i Norge. Vissa av dem må här omnämnas.

Rättigheten att låta renar beta i Norge skall tillkomma allenast nomadiserande lapp, varmed förstås person av lappsk härkomst, som på stadigvarande sätt personligen följer och bevakar sina renar och icke samtidigt brukar hemman eller nybygge eller biträder vid bruket av sådan fastighet. Lapp från Västerbottens län eller från Frostvikens norra lappby i Jämtlands län skall dock, även om han

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

vid sidan av renskötseln driver jorlbruk eller biträder därvid, äga betesrätt, om han personligen följer och bevakar sina renar under deras uppehåll i Norge

Sträckningen av de flyttningsvägar lapparna sk »la. följa i de delar av Troms fylke som falla utanför det östra området har blivit beskriven och antydningsvis utlagd på kartor, varjämte i övrigt åtskilliga regler angående flyttning inom såväl Troms som Nordlands fylken intagits i förslaget.

I fråga om lapparnas skyldighet att ersätta skada, som vållas av renar, hava upptagits bestämmelser, som, bortsett från den redan omnämnda regeln i fråga om östra området av Troms fylke, i huvudsak ansluta sig till de nu gällande, dock med vissa jämkningar beträffande skada å betesmark.

I avseende å behandligen av frågor om ersättning för skada hava utarbetats regler, som i åtskilligt avvika från de nu gällande. Bland avvikelserna må omnämnas bestämmelser, som lämna de i Troms fyLke inflyttande lapparna ett visst inflytande å tillsättandet av synemän för värdering av skada, ävensom vissa föreskrifter om anställande av dubbel besiktning av skada inom Troms fylke, åsyftande att bereda största möjliga garanti för uppskattningens tillförlitlighet.

Vidare förekomma föreskrifter om lapparnas skyldighet att åtfölja sina renar, om renarnas bevakning, om renräkning, om rätt till jakt och fiske, om förbud mot uppförande å norskt område av byggnader och gärden eller att hålla andra djur än renar och hundar samt, i vissa undantagsfall, getter.

I fråga om lapparnas rätt till skogsfångst under vistelsen i Norge hava utarbetats detaljerade föreskrifter, som åsyfta att å ena sidan bereda erforderligt skydd mot missbruk av skogen, å andra sidan tillgodose lapparnas bohov av bränsle och virke.

Slutligen må i detta sammanhang omnämnas att i förslaget vissa åtgärder förutsättas skola äga rum till underlättande av lapparnas flyttningar samt till förebyggande av renarnas skadegörelse, särskilt i Troms fylke. Sålunda skola, i de flesta fall på svenska statens bekostnad, vissa flyttningsvägar förses med broar eller ledningsgärden eller eljest förbättras. Svenska staten berättigas att låta uppföra åtskilliga spärrningsgärden, åsyftande att hindra renarnas framträngande. Inom de i Troms fylke, utanför det östra området belägna betestrakterna skall svensk myndighet under vissa förutsättningar äga påkalla uppförande på svenska statens bekostnad av stängsel kring slåtterland och säter vallar, som äro utsatta för skada av renar.

Bland förslagets bestämmelser om norska lappars rätt till renbetning i Sverige märkes först en som särskilt gäller de i Troms fylke hemmahörande lapparna. Dessa skola enligt förslaget under tiden från och med oktober till och med april äga låta renar beta å de svenska områden, där betesrätt tillkommer svenska lappar från Karesuando socken eller från Sarivuoma eller Talma lappbyar i Jukkasjärvi socken. Sammanlagda antalet av de norska renar som här avses må dock ej överstiga 2,000.

Från Nordlands fylke skola norska lappar under nyss nämnda tid av året äga inflytta i de delar av Norrbottens och Västerbottens län där andra svenska lappar än de nyssnämnda äga betesrätt. Något maximiantal för renarna har man, med hänsyn till betesmarkernas stora utsträckning och den relativt ringa omfattningen av den norska renskötsel som härvid kommer i betraktande, ej funnit nödigt att stadga.

9 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Slutligen skola lappar från Nord-Tröndelags fylke äga under tiden från och med den 1 maj till och med den 30 november låta renar — utan begränsning till visst antal — beta å en angiven del av Blåsjö renbetesfjäll i Jämtlands län, varemot norska lappar i övrigt icke skola äga rätt till renbetning inom nyssnämnda län.

I avseende å de norska lapparnas rättigheter och skyldigheter i Sverige har det ej ansetts nödigt att i förslaget upptaga lika utförliga bestämmelser som beträffande de svenska lapparnas rättsförhållanden under vistelsen i Norge. Man har härvidlag funnit det vara tillfyllest att i huvudsak hänvisa till de bestämmelser som gälla eller komma att gälla för svenska lappar i avseende å deras renbetning. Vissa detalj bestämmelser rörande de norska lapparna hava emellertid influtit i förslaget, såsom om renräkning i vissa trakter, om anmälningar, som förmäns och andra förmäns ställning, där tillsättning av sådana längre fram skulle ifrågakomma, samt om rätt till jakt och fiske.

I en särskild avdelning av förslaget hava sammanförts åtskilliga bestämmelser, som skola gälla såväl för svensk renbetning i Norge som för norsk renbetning i Sverige.

Bland dessa märkas föreskrifter om bofastas hundar, om tjänstemäns skyldigheter att övervaka konventionens iakttagande samt om den allmänna lagstiftningens tillämplighet å lappar under deras vistelse i främmande rike.

Ett i denna avdelning behandlat ämne, som ej förut varit föremål för överenskommelse mellan rikena, är spörsmålet om smittosamma sjukdomar bland renar. Förslaget innehåller åtskilliga stadganden åsyftande att förebygga smittas spridande från det ena riket till det andra, i vilket avseende föreslås att under vissa omständigheter förbud mot renars införande skall kunna utfärdas eller föreskrift meddelas om smittad renhjords isolering eller dess återförande till hemlandet.

Ett annat viktigt spörsmål, som i denna del av förslaget upptagits till behandling, gäller förfarandet med renar från ettdera riket, som uppehålla sig i det andra å tid eller ort då sådan renbetning ej enligt konventionen må äga rum. Gällande lagstiftning innehåller ej några bestämmelser härom, och saknaden av dylika har medfört väsentliga svårigheter och olägenheter. De föreslagna bestämmelserna innebära i huvudsak: att underrättelse om renarnas uppträdande skall genom myndighet i det rike där de uppehålla sig avlåtas till viss person, som i det andra rike är satt att mottaga sådan underrättelse, eller i vissa fall till förman i renbetesdistrikt, att renarna skola av ägaren avhämtas, likasom det är tillåtet för enskilda eller myndighet i det främmande riket att utdriva dem, att om de ännu äro kvar då fjorton dagar förflutit från underrättelsens avsändande, de må av offentlig myndighet omhändertagas, om så erfordras genom nedskjutning, samt, levande eller döda, försäljas för ägarens räkning, att för renarnas uppehåll i det främmande riket skall erläggas en dagavgift för varje ren av tjugu öre för första dagen och tio öre för en var av de följande, att dessutom skall gäldas ersättning för de utgifter renarnas olovliga uppehåll i det främmande riket medfört för myndigheter eller andra ävensom för skada, som av dem vällas, samt att de belopp som sålunda gäldas skola av myndighet i renarnas hemland förskotteras av allmänna medel och sedermera där återkrävas hos ägaren. Från vissa av dessa bestämmelser göras emellertid undantag av större eller mindre omfattning.

Förslaget innefattar vidare bestämmelser om bötesstraff för åsidosättande

Bihang till riksdagens protokoll 1011). 1 samt. 173 höft. (Nr 201.) 2

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

av förpliktelser, som enligt detsamma skulle åligga lappar eller andra, samt om atal och verkställighet av straff.

Till sist innehåller förslaget en erinran att däri innefattade bestämmelser om lapparnas rättigheter och förpliktelser icke må å någondera sidan åberopas till stod för yrkande i fråga om den rättsliga ställning som bör tillkomma lapparna, när konventionen upphör att gälla. De delegerade hava sökt att, med undvikande av ett onödigt tillspetsande av vissa omtvistade och ömtåliga rättsfrågor, enas om ett sådant ordnande av den i kodicillen och 1905 års konvention erkända betesrätten som ur praktisk synpunkt kunde anses å ömse sidor antagligt; men de hava under sådana förhållanden ansett det icke vara ur vägen att betona hurusom dylika rättsfrågor icke på något sätt genom konventionen prejudicieras.

Föredraganden hänvisade i övrigt till den sammandragskarta över ifrågavarande trakter, vilken såsom bilaga funnes fogad till detta protokoll, samt meddelade vidare, att över delegerades förslag till konvention infordrade utlåtanden avgivits av Kungl. Maj ds befallningshavande i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, vilka utlåtanden vore av huvudsakligen följande innehåll:

Kungl, Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län hyste den förhoppningen att de i konventionen intagna bestämmelserna skulle visa sig ägnade att undanröja eller åtminstone till mindre proportioner reducera en del hittills förekommande uppenbara olägenheter, om ock många tvistefrön alltjämt skulle och enligt sakens natur måste kvarstå. Kungl. Maj:ts befallningshavande erinrade, att enligt konventionen de områden i Norge som skulle fa användas av lapparna från de fyra nordligaste lappbyarna inskränkts, varjämte antalet av de renar som skulle fä medtagas till samma trakter begränsats, men antecknade å andra sidan såsom en vinst att lapparna medgivits inflytta tidigare på året, än enligt 1905 års konvention skulle ifrågakomma, samt att inom ett östligt område i Troms fylke medgivits så gott som fullständig frihet från skyldighet att ersätta av renarna vållad skada. Det nedbringande av renstammen i nämnda lappbyar, som konventionen förutsatte, hade ansetts kunna åstadkommas genom en överflyttning av lappar och renar till sydligare delar av länets lappmark. Kungl. Maj:ts befallningshavande ansåge en dylik dislokation genomförbar och hade fördenskull ingen erinran att framställa mot den ifrågasatta anordningen i dess helhet. Genom den fördelning av lapparna på de särskilda renbetesdistrikten i Norge, som konventionen upptoge, skulle, enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes förmenande, en ganska dryg arbetsbörda komma att påläggas länstyrelsen och dess tjänstemän. Någon omöjlighet att genomföra och övervaka fördelningen funnes m)ck icke, om än någon okad arbetskraft möjligen kom me att visa sig erforderlig. Kungl. Maj:ts befallningshavande erinrade vidare om de nya regler som, i syfte att åstadkomma riktigare bedömande av de skador som svenska renar vållade i Norge, införts i konventionen och vilka Kungl. Mapts befallningshavande ansåge vara en av densammas största förtjänster. Kungl. Maj:ts befallningshavande uttalade slutligen, att konventionens bestämmelser i många stycken torde tillkommit genom ömsesidiga eftergifter i anspråken och att det undandroge sig ett exakt bedömande, huruvida olägenheter och fördelar helt uppvägde varandra. Det intryck Kungl. -M.aj:ts befallningshavande fått av konventionen vore dock, att den för Norrbot-

11 Knuffl. Maj:ts proposition nr 201.

tens läns vidkommande kunde godtagas och i varje händelse såsom helhet sedd torde innefatta det mesta som under för handen varande förhållanden kunde uppnås; och tvekade Kungl. Majrts befallningshavande icke att tillstyrka konventionens ratificerande.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län ansåge, att konventionen på ett övervägande lyckligt sätt löst en fråga av synnerligen invecklad och ömtålig natur. Uppenbart vore att konventionens bestämmelser skulle komma att ställa stora fordringar på lapparna samt framtvinga ett oavlåtligt aktgivande på renarna och kräva synnerlig omtanke; och torde det vara att vänta att lapparna till en början skulle få svårt att sätta sig in i alla de olika föreskrifterna, och att särskilt vissa av dessa skulle synas lapparna i hög grad betungande. Ur allmän synpunkt måste dock dessa föreskrifter komma att bliva till största gagn, då genom dem åvägabraktes ordning och reda under flyttningarna och uppehållen i Norge. Man torde därför även kunna hoppas, att lapparna själva med tiden skulle inse, att dessa bestämmelser ytterst gagnade dem själva. Vad anginge frågan om lapparnas skyldighet att ersätta skada, som-vållats av renar, syntes de i konventionen meddelade bestämmelser rörande sättet och ordningen för fastställande av ersättningsbeloppen väl ägnade att tillgodose lapparnas berättigade anspråk på att ej oskäligt betungas. Konventionen innehölle emellertid även bestämmelser, som vidkommande till länet hörande lappar kunde medföra vissa olägenheter. I detta hänseende erinrade Kungl. Majrts befallningshavande om den betydliga inskränkning som skett av tiden för uppehållet i Norge samt, framför allt om upphävandet av den av lappar, tillhörande Vapstens lappby, sedan gammalt begagnade rätten till bete inom viss del av Hatfjelldals härad. Kör närvarande^ vore antalet renar inom nämnda by jämförelsevis lågt, och utgjordes de områden, som vore lappbyn anvisade, av för renskötseln synnerligen lämpliga vidst! äkta fjälltrakter, varför det kunde synas av mindre betydelse, att lappbyn för framtiden komrne att avstängas från tillträde till de inom Norge belägna delarna av dessa fjälltrakter. . Det torde emellertid vara naturligt att denna bestämmelse komme att vålla misstämning inom lappbyn. Även om, såsom meningen voie, utefter gränsen mellan rikena a dessa trakter uppfördes erforderliga spärrningsgärden, torde icke kunna undvikas, att lapparna nödgades tidtals vidtaga särskilda bevakningsåtgärder för att förhindra renarna att samla sig tätt intill stängslet eller att söka tränga sig igenom å ställen, där stängslet kunde hava skadats. Ehuruväl med nuvarande renantal inom lappbyn behovet av tillträde till trakterna närmast gränsen å norska sidan ej vore oavvisligt, samt olägenheterna av en över kalfjället gående gräns för renarnas betesområden ej vore alltför kännbara, vore det dock ej uteslutet att förhållandena i dessa hänseenden i framtiden kuode undergå avsevärda förändringar. Kungl. Maj:ts befallningshavande kunde därför icke undgå att erinra om att dessa bestämmelser framdeles kunde bliva nog så tryckande. Då det emellertid läge i öppen dag, att vid ingåendet av eu sådan överenskommelse som den förevarande icke alla fördelar kunde förbehållas ena parten, utan att det måste ske ett visst utbyte parterna emellan, så att genom eftergifter a vissa ställen bestämda förmåner kunde vinnas å andra, bleve det en given följd att överenskommelsen även måste innehålla bestämmelser, som medförde vissa olägenheter. Den nu avslutade konventionen torde emellertid, ansåge Kungl. Majrts befallningshavande, bereda de svenska lapparna förmåner till sådan omfattning. att de kunde anses uppväga de olägenheter den i vissa hänseenden medförde.

12 Kungl Maj:ts proposition nr 201.

Kungl. Maj:ts befallningshavande tillstyrkte därför för sin del, att densamma slutgiltigt antoges.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län erinrade till att börja med om det yttrande som den 19 augusti 1905 av Kungl. Maj:ts befallningsliavande avgivits i anledning av då föreliggande uppslag till intet nationell uppgörelse i renbetesfrågan. Av anförda grunder både Kungl. Maj:ts befallningshavande då ansett att riksgränsen borde fastställas såsom gräns för de svenska och norska

lapparnas renbetesrätt, med undantag allenast för den lapparna från Kalls

lappby tillkommande sed veneration till renbete i Norge. I detta yttrande, framhåller nu Kungl. Maj:ts befallningshavande, syntes dock egentligen endast hava avsetts rätten för svenska lappar att med sina renar företaga ordentliga flyttningar in på norskt område. Man syntes däremot icke hava närmare tänkt på rätten att vid renbete utmed riksgränsen låta renarna, utan avseende på om de tillhörde det ena eller andra landds lappar, beta på ömse sidor

om denna gräns. Sistberörda rätt både emellertid lämnats oberörd genom den

överenskommelse - som är 1905 träffades med Norge. I viss mån vore förhållandena vad beträffade renbete inom länet andra nu än år 1905. .Renantalet hade ökats till det dubbla eller kanske mera. Detta gjorde naturligen en väsentlig skillnad i fråga om behovet att utnyttja alla betesmöjligheter. Därtill komme, att lapparnas renvård under den gangna tiden i allmänhet blivit mindre omsorgsfull. Dessa förhållanden måste föranleda, alt Kungl. Maj:ts befallningshavande nu hade eu något annan och med de närvarande förhållandena mera överensstämmande syn på denna sak, än som i viss mån kom till synes i Kungl. Maj:ts befällningshavandes ovannämnda yttrande av år 1905. Enligt nu gällande, i kungl. förordningen den 6 juni 1883 intagna bestämmelser ägde lapparna rätt att i de traktör, där de efter gammal sedvana plägat under vilken årstid som hälst beta sina renar å fjällen ä ömse sidor om riksgränsen, utöva sådant bete i samma utsträckning som ditintills. Ehuru ständiga tvister yppat sig med Norge rörande omfattningen av de jämtländska lapparnas sed vane: ätt, vilken även upprepade gånger blivit bestridd från norsk sida, så hade den dock taktiskt utövats, lat vara endast för kortare tider av året. Denna sätt hade tillika medfört möjlighet att till fullo utnyttja betet på den svenska sidan av gränsen, utan att några andra krav på ersättning för renarnas övergång till norskt område kunnat ifragasättas än gottgorelse för skada, som dessa där kunnat förorsaka pa bofastas egendom. Enligt förevarande konvention skulle denna betesrätt pa ömse sidor av riksgränsen prakti-kt taget så gott som helt och hållet upphöra för såväl de svenska som norska lapparna. Jämtlamlslapparna skulle endast på ett jämförelsevis mycket litet område äga rätt att låta renar under juli och augusti överskrida riksgränsen och uppehålla sig i Norge. De norska lapparna hade tillförsäkrats inflyttningsrätt å en del av Blåsjö renbetesfjäll. Vad särskilt anginge upplåtelsen av nämnda område, så hade detsamma redan tidigare, med hänsyn till förhållandena gent emot angränsande trakter i Norge, evakuerats från renbete av svt nska lappar, vadan upplåtelsen därav icke förorsakade någon olägenhet för renbetet på den svenska sidan. Det vore uppenbart, att ett absolut fastställande av riksgränsen såsom en linje, vilken ej finge överskridas, måste för renskötseln i de närmast gränsen belägna delarna av renbetesfjällen bliva av mycket stor betydelse. Om icke särskilda åtgärder vidtoges, torde allt renbete där omöjliggöras. I viss män kunde svårigheterna minskas och ökas, beroende på om bestämmelserna gåves

13 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

en rigorös och formell tillämpning eller om billighetssynpunkter även finge gorå sig gällande. 1 sådant hänseende vore det en förmån att vissa bestämmanden undandragits de lägre ortsmyndigheterna och lagts i landshövdingens, respektive fylkesmannens hand. Utan tvivel komme genomförandet av konventionen att kräva en vida omsorgsfullare renbevakning än den som för närvarande i allmänhet utövades. Det torde emellertid bliva ogörligt att allenast lita till lapparnas egna åtgöranden. På åtskilliga för reninvasion mera utsatta delar av gränsen torde det, såsom de svenska renbetesdelegerade jämväl syntes förutsätta, bliva nödigt att underhjälpa lapparnas besvär med att hålla sina renar inom gränsen genom uppsättande av renstängsel, vilkas uppförande och underhåll emellertid torde bliva ganska kostsamma. Vidare erinrade Kungl. Maj:ts befallningshavande att genom den avstängning av gränsen som konventionen kornme att föranleda ökades ännu mera behovet att genom inköp förvärva mark till utvidgning av renbetesfjallen på de trakter, där dessa vore otillräckliga eller så avgränsade i förhållande till i enskildas ägo befintliga egendomar, att betet icke kunde rätt utnyttjas. Några uttalanden rörande detaljerna i konventionen hade Kungl. Maj:ts befallningshavande icke ansett lämpligt att göra. Uppenbart vore nämligen att konventionen måste utan några ändringar antagas eller^ förkastas. Kungl. Maj:ts befallningshavande vore av den meningen att de svårigheter som skulle komma att uppstå av ett genomförande av konventionen skulle förminskas, om renarnas bevakning och skötsel kunde verksamt förbättras. Det vore i detta hänseende av synnerlig vikt att den inre renbetesfrågan ordnades på ett sådant sätt, att en förbättrad renvård därigenom kunde framkallas och främjas. För Kungl. Maj:ts befallningshavande stode det klart att betydelsen av den föreliggande internationella överenskommelsen icke så mycket läge däruti, huru renbetesförhållandena till Norge ordnades såvitt rörde Jämtlands län, utan att den måste ses i sin helhet, och att därvid den ojämförligt största vikten läge på ordnandet av renbetesförhållandena till Norge för Norrbottens och Västerbottens län. Då det emellertid även för Jämtlands län vore av vikt att dessa renbetes- ' förhållanden icke längre förbleve i sitt närvarande ovissa och till ständiga tvister föranledande tillstånd samt några för jämtlandslapparna gynnsammare bestämmelser icke torde varit möjliga att uppnå, ville Kungl. Maj:ts befallningshavande, i förhoppning att preciserade föreskrifter skulle leda till förbättring i sådant hänseende, för sin del tillstyrka konventionens godkännande.

Föredraganden erinrade slutligen, att för konventionens genomförande här i riket tarvades åtskilliga stadganden av allmän lags natur samt att inom justitiedepartementet utarbetats ett förslag till lag upptagande de bestämmelser som för sådant ändamål ansetts erforderliga, vilket förslag torde komma att på föredragning av chefen för nämnda departement föreläggas riksdagen för antagande.

Under åberopande av renbetesdelegerades ovan intagna redogörelse och med uttalande att den mellan Sverige och Norge avslutade konventionen syntes innefatta eu för riket antaglig lösning av en viktig och ömtålig fråga, hemställde därefter föredraganden, att Kungl. Maj:t måtte,

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

med överlämnande av konventionen jämte tillhörande kartor, genom proposition äska riksdagens godkännande av densamma.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

O. Ramel.

Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

Te gnforklaring:

■f+++©+ +++ Riltsgroense med Gränser ds Amtsgroense, lens gr oense

................Herredsgr oense

■ —i- Jern bane med Station

cMMonac Jerribanc under Arbeide ,==*= Offentlig Kjörevei Ro dt i -t—Privat — » —

'- Hide- og FJellvei (LFinmarken ogsaa Vmteroei)

Blaat -*—— El» med Foss

® KJÖPSTAD

• LADESTED

a Fiskevcer, Strandsted, TietbebyggeLse m Hovedkirlcer + Andre Kirkt-r

o Al anden Debyggelse P EkserserpJads ? Grube, Skjcerp X Fyr

a Trigonometrisk Punkt

• Stedsbetegnelse for Höidetal som ikke refererer sig til andre. Tegn

_ Strek under* Kirkenavn (Gaardsnavn) angir åt

Kavitet ogsaa betegner vedkommcnde HerredsNaon Tal paa Land og Indsjöer angir Höiden o.H.iMeter Havet —Dy b den u.H.i ——

Tal i Parentes ved Foss er angir Faldhöiden

Ordforkortelser ni-A-'

KART

NOR

MED TILST0TENDE DELE AV

FINL

Värdi)

Vadsö

4 BLADE I MAALESTOK 1:600000

AV MAJOR K. GLEDITSCH

TEGNET AV IVAR REFSDAL

DET SYDVESTLIGE BLAD

FORLAGT AV H. ASCHEHOUG & CO. (W. NYGAARD) KRISTIANIA

Ulöibraken

y f>k&nncL

typordkiitykiku

tystj

?? /^nöy:

” rdgar wr /«f fcdtV}-

*ww.«-v ärv „ v &

- K5Hwv’*”'*s« ■ j Fund lh£h,y V So,tf

kf'Ät ->-a9m»a 'V-V, *

«mÄra

lEpPSSÉ

tkholmsn

\ 'Varu/en o* .692

"Raaddmato’

'Kaker^ccvtre T 102 2 Y

^CtfcTVO

sKefe**^ ihuffÄE

•duaxF'

*«* \Robx)1 650

Safeo^äkälcC*

tibofifei.J^tvn/rtp

■alSjr

°R*kltuÄ rpaa^o^otxa^i Z ty™ÖYA

,. öfT-nndy Kfoi

1596 , /

JCai/na/o*- ... 1553/ WJA/IM/Ö*-

R-255L

jh\

■1600

hxoVxis^tyxQtf)

ViddfgdiyJcu^Lcl

^.1959 r/

JftaAmxal^ofeJto

TBaafasT»^k-okA 1^36*

9p|^OTT^

.2076

>ka0.bj<>&&ö

G.awivVvfe^1

18te*/»u?fc

(S^ÖTXJV^

jKax)ux&-

M6 o^eggen

^a^tre

°f>«gn*ajukr>i#.

folio UO 772X1

;av

|V\M>Vusjv

j‘33‘2

Gynnel

Äaxvfteb^åårfeo Ao^o/. *286 -'•

,Lygen.

.^Bogou

kakkaY^

oSkogsiue 1051

"®’®r®®iv6*v

fbtysiahd.

rörmn er näset

1477 N

■Swfe%' RBf®???* f

1193 '^n

ittLs;%2£i&'

trdvuoj

* »X]cLöflXLÖ^å^A47

■tyaskashytten.

fertil 3 -Ap. - ■. .

?öV-yAyi^ ^rriaafc^

SW w I- 44

71. H0pon ; jS&V

' ''■“.ts«'*»« i,

TÖJ.&elnyteJL Mars)

’ mT”1 X^T^oEte

tf wRfctfA if(i

Krokvil

HJaalbi

>o

»Xoa/itvolo

oNotri,

loa®’'

/!//JV/ o

Iiemesfj.^

Pvrttvouojiio

ff>r&i>j%

JuKR&S-

[ebneTtaise -stuen'

.Nordfotd

.Ä92i pi to!

v^a.-wv«

YiYJiosSQ^ccvtn

468 T*—

? CLxttOJ&5 0'TtA'

°aföas torp,

°Btaones

JJieriaiana-re^'

SafccLfc^A.^u>

A. Xaafyeu-

t°r>

lau-re

SaJooroödi

+ o h&bxämabeAA,

%w,

■Heldal o V

Tj-äpitplklu)

■VottniJc 0

Bbaukvik

ty-xnä.

gtgreiä^!

[Kalixfors

‘t63~~$i[t

-Kcuilaeslusp (

Mobdc.

K0I.\jA

■CyHellöy^

Y y . ^ 7/ Gj^reHmu

'stnMxusoy.

rr>°o.svbokk<

1512'

“ u"ir *;&

Ticrisi

tvjajt

■9» fin,> W ' ,0v»,“

ÄirCl^Ä

ti Jordbi» 2* 0 H

‘StadKÄ

,,)cvu.ri

iKoDi

Harlsdy

Isöyvter

Isöijf,

Osocer gzrh

V^Bätnym ^1,

Gaddei

'Jordfaj

/^SaWXe7Z<?>s0 ,5^

■-iö

j,oät)jav

ori a l

»'Kai,

•Kiama«^äM«:

KniW

Jtix^CLÖ

*v1’'L^i'<rpfiA.a,

t

a™ö

o<n/nu oketol» '

/ lfo*7« 0 ^ oEégtnSpi ■

, Sotber Vuin«0^ tt*.«rt4....",

fpéhesV

Fjällåsen

“t 345 V

, Yi.Wvi \7^^Vvi\\;V: .v

'HfhHtng iy^-^gmrd,,, ‘ o^gåsélfoK AnawaAj,

lojccvtre

Voskeri <

!F 4»' , t

ar/c \

: . 2000

1 aa^.fcfel>jXfelu>

5 Sallat j

jS aAusterklöft: < i '

ivJ>Jupbiko

si™

iksodbcckk. ■■ ‘--.d

jtaT»11

SvrVasl-v

HM

.„ yfQÄ. '■ >

'ieÄsVåt)”/ %

yyer^Otk

^-Sacj**rtdkkf°.

Fcuuhi,

SÖinnTv^

Solz)

an;..

StoXo-

sV\x6Wta

vudden

jRirrst-

hytte

^.^WWfed650

erui:

JÄ52

Hs? ”S&teA

;,) p \.drx>^a

^taaMuLri^:- • •

te äSS

CKXef -te

TT E

3i«

Risbäkk

S^cmrrv^oTy

SXfiT».1»

^»FWi«Ä$o

S/'a.unja.ap<

Z 47-' «

-C.xotto

M B»»* °^N

.]li4 ^5 {Olderftifi o

j. Visper;

•Doeriet

^ouL^e

<uobaYkår^e

vristhytte

xzcItuzh

2025 Linaälv'

V Furu lund

^l^pafc^SAi^

RognanL

y Hästbår

972' <L

■dubber

balett

•e^avcvc

^ ^pytvih

lKobb,‘)

Malxn-y-»

Irckke

'‘^se^vi^n i+tijHP

-onds

Jtktsek. (T. 'hytte)

^obruHitnet

JaJtonape

-Årstid-

SÅ.eA^cx

■ KalbLs luoTcta.

ielAootn

:r^sfe/*e/i

'Urfhytte

°Breu>$;

Kuo6akabbo

öXm4kå.i

> FitWorde,

/ Fjällnä-s tuox9/ieb c/

^törjorder) V V/

lnv;-Tr«i’7

.'•••* J25zrt;

;iL®nW V*. .; foj^ertfoT

c. 306 '. :101 C. t/brdJ;

aut^nittj-- $ öalen- Zdmkah?.1237**.’ tf Stuss

.ko 1415

■S^etsäk-W

Ab&or/^trc

ravUcm.)

'isthytte

ÉXt/me Vi

Yaxrrv»

Heiruni

'Sörabru

filning

arraä

B<*t>a,tn«t

,/\ __ 591

Lvx&Äu^N TVfe / lodja i'Jri

itorffi

|Ue\-t^as4aa(j.o)

87{l',Se/tJ&

£<*l&ct^" \

fsyrr’äls

r8tcuL>»

^PÄlCu-j

MaZejyctrk*

~5crr\xvs\dXVe\^ V xC^0)

^ola, -1514 $

*°erj)j

'aftstah

'tveka.

canot*

UoaijT1

JVautiji

retur

)Hduysoik yalSc

latun

Lauda tf.

'MmåÄ-WS^ oaxrl

v&fcV-.

rcerangen

^kedÅholCi) I

JVja,rka.Oi

OHHeri'\ °^aixdsf) bHnyen

aWr s^>r oaa^A, (2*1^

!Twristhytte\

J^oavtccvcre

' .1302

»Wj^en.

><yznio'én

^jcUaaij!'

*X!u^A.e^r> ->^J> * 1466

u r a.u t'e

lWdru^a\

dRisöya

[Y\to\r

QjVor<f-jVe

?«

^netinS

OuJ&rUft

Iperstad

■;i (.1Z33

;-'^p C

'aur

Sotax**'

'orstenfjdJi.,

^•tm-

'genisih

JöTTLEli

tyéästtZ

MelK

OLaaCO

öJta.ru

Kloxrfoss*

östrand

'686

•ijccwr

Ltdos^

östater,.

SpjxrtVsw11

lauTe

H/eroaTvctt,

l235 'Htornidal

°v<x^'4i Vvx .

Östajisfi

ÄkkoLs^l

[jalaJcm

|jw^avfC5,

^ew^S) v

J Luxvre^oagre'

■fidceZii.

.-■’ froltoaie n

\ 484 T»/TlÅal*T>Tv . *"*'*-558: • *"

Sjtr-iitnron VS-Ai*-.J

-Vt) a;

iCUOOYL

jtord-Sqiot

Rederi

Mortåg eV

«S*Ö7^

lfebnehwktxx

'dragon

mo u,ka

'I,a:Tvv<it5vt]7 j/ Qiltfien “St^

Fjellstuq

XSytoUtK

faun

>» f*

(>u( ds t

GifatJu 'lies .

.Labb as

oVillen

uTOiokk

• ^yfaJckui/c,

^A^otideri

■BjörkI

(Iden.

'?%***>

^-asoöthx),

'utter i

^•shtfkmerL Sx^/^f^estf

CWfaa/j* .... ' •

''dosa Z/Ju

y^Österdal

rlleriJri

03cv.VA.Te

7^' etei.-..::.

A>o.V-se;

vamjefro

Sund )r,

Fallna.

/U Ap d/öö/tg

andef

Sudd

Nånsin

-rnat*

ä:

'Oiulries

OOJlcLs

7oayp tfneft*u>.

\jtJ7J?ieid

'DCLipxr

ix^a-AArre

^rfjprdeJ

ippOTlld

Jtyfå/Ta?

1 Halfss tre

fa&ESl

Wlelkfiellet

^IcLttaxi.

A3rc

^Jr**%étK "o Nelhriysj(trÄ^1 ^

eVA* "■»kevnibi

ÖODasj

täcke)

‘o</?<‘u /.y,

f <2^

9™*^* j> \ Jto

<'><;an(\o1v 331

vn

Juokkel.

'»0

81 MaolDahv

’glC«-rf

itsnattnet

ALiki,tvLf524 ,,

- .•T&?aa/nOe

^o.vnasc.l,.,

l-Vnvoj

>ftCA/»OAe

3JUj«Mx

^Vrsos

nias

.385. ,-:

h-> x

vmm/vvj

'p^kaX^Ai

'eretaen

{e7}nuit

• Sbtto^e \_

. 5 (OlT-iiXö T7 OA.tfl

’ 520

0 "UmanN?

Jeirtoitn

Iffhalseb J .... VÖe

»scxVvcuA^e

^tfP^gen B'

.;

*15

Jplandn

SiS,,ie„

renen Öt

j oAvV

ökitötiSt

£&d--tÄ,xd'

oanad,}■&7 \

ocur

S a£tiA 1

JjvwnaU

3133 *

linnés

faur

Onden

<axroe,

BleTkiji

^ejnnieldat*

^•^VQLS^Ö-n.

Vihdalen?

JTeväxvÅ

Kx\>bra.u.TjoV^

»jaure

>Svcavnxis

trjefl

(lusta

Äkoassfoe

JHttvousVt.

lautstri

Caere

'lajlyBC

nTtoW^ot:

SMndsZfen

f ~~W^N

h>iken /V '■ .

fsJfytfå

J*ÖS v. ir

sgy’^L

iWaJTzäy

^3^

lA c\^ c\\VT

1 vvwLstrräsk

Bjodiiicjsträijtfk,

^dneZ°

t»ien NyklebostP^

Hkjelvdt ' \..?d:i

.......■••*303

: fr^y °

■suotssyö'^

auTi

Skol^H

(gge/aur

’WtUnc

typen

'Jlinrthekvaxe.

Ifdtnet

!Äber

lH<esk&iJi6ih

1*3 us s é\^ <&• s eu

Hoajfb

^ossyÖTv.

^oosberg

Pssdakn

►äk^ccuve.

0S^V

'tynas

TÖ SVATN n^einffneeet ; 514 ‘

PJorkfor

^69 1000^

ty by lider,

e<i.ln

^avexe

V'3d*le,

>ocuve

.ojcuwc

jÖe9fet7?A?

/ Kask e r

PV 652 Wj

^31 taka/o <x*cä

^Tcrvdevft

JrsKrok/brs ~Jr \

V '•"SS;

Tama K+ "V|

^cuiriasJtyöY?..

S^eVU)'

uddesvare'

^nnaoiK.

Slätt, zt

"Snes

tHkwit^orsen.

\ Strit,n

HiäholrK

SbaA^ebi

iLejaicrc

ofn eget

Vännäs

aae

<ak ka.

°Hestvikeli

ésF^a,

Tveä. Jotdi

'Jauknes0

T ^0^aALvrt

Öty*tford

■tysta:

-a-jauTe.

'caoi

-är tv ai* tv

reto..f

»3a.-U.Te

lejaure

itorfors Ati'äsk

,akseh>

'iponiotvre

963 Si 414/; ^°kVv3y

kaaeme-

Skans)

oBahtxiiv,

45o" \36Ä<k#

'OTnmJrt

\a/tsnia,

kf \

oJioki

KVstn^

/B49>;

'utaJiotm

KctLloil \ l

'dijorden

Ity.dSv£Ktyd*fbt

^oBjorknäi

' Sdo rb o ds lind.

‘irydate

^<*Tosi

"gejeutre

JfmarJcef,

O/Unet

, Ytteroik

t o1-‘^l> T — y v...

>eryet

itioniJc

St°rnioel

•nnberqetf

^ungträd)

^rtebrnjoerv*

^07'sn.äs

-S^äskafo

. . . •; 597 A-fc3rJ

•71072 L. V

v-Tjesjawre

^uotner

Visttr.

■ ö- aXodal

efe^rtfen ^V„ ^„.J A>;

'rundsel

'orknäs

r* 421 owaure

»3 u;L(i :

l- Bi-ri-inos T)ata j&fukooAAkd

öv-Ä ;•;■•'

(äure

etoattTxe\

* “ifi

^OÅÅS30CVXT

r7t«,v

?w»A» y3^ • Å.

Ja0^kaAj

<VTX> sj'ÖTV>

' .1275 Loa^tnel

Arvidsjaur'

jtv*äsViet

..J£o?sl

ty* *>;■*'Hops}

tyMifhe,

"sv&p

ty ar-do,

Stol*'

[véi3m

Hoityiark

'Mcne*

Afccnsträs)

'^^äbrun’^'

0 Hona, t

ieoatnet

tsJäeum\jQ['

t/oen ty _

0\stTäs\

‘a-rÖLS^ö-n

Tapstsj Bn Ö,D

»orrbery

Wtytyfo»

-s^o rv 3

1-tACAJ

L^1-''

WAnnosj-^

.KeVtSs.n t

LJ§-™ ♦

»Tnanc"!' ♦

rVÖcSVv 2.TS _

fmgner

^aaso^

'•vbotnetf -

får tt'

'eskifte

'iertsun

tyty&dqjoricis-

Sluss fors \

^cutaJidejv

lrra?än

,<vnftSkä.TT>0

6^)4.ylvY^,

'Hjösrdh

Gr an (

■asket

i^UJjLp Gaasr»»'

°* afvisa

-revsket.

DKkAccrt

'ansjorv

^y>au>®*3

‘ör\> öVCke-'

Bastai

T EHR B

tvetr

'7.ÅV

ftyastuséZed

msyörv. 483 *>-

»fcoTfctåiL5« \ 4«-

iasstUen

Gotojax

~£w- nP‘uiffi m S6t“97iv\i , 1337

^'••{Peerkk. Solstad +Vt

W* a; \ ; I

k r 1 u

■M\rt^sét\/tf0S

\Hedb,

k fers u nd

esf"* A*,

■fen*. »*rÅV5 *• to

!69 "IläJtoAÅ How,, GTHteTuldrf„ss

l'7a.V\Lv tiskt

boyort

'taydfräsTc

'torjälftan

■ans, i

fMark %

£J?/C4 Kpatyiu äc-a. 0 01

Källbi

'ndtr\

GfUoik

HaZnijtytneeety^

stpreKjukke

^9”u -vondet

rm»<ij

oJtniksei

tyÖKisund

Barka

'.isberri

'lund

224 jfo»

-^eia

[träsk

:näiffen

B.aktstf,

öJfiidrz,

S^Stv,

laoatn

in&en deist

ltyysto

lQ-3^°crvs

jZl339^kUk^1

Sandsele

Ullxsjaxcr'

^T^dalen ^ 5alw^ bi;

Grasarvsjön

.LF.1VK’S-"'’>'rw/

*0/»

orifis

fallen

r^§*M«a»v

l.rheden

Hfutb,

K< -.wr *

t/Dp£rÖÄ>

Kåstra/i

länet

KcLske\ ^Gtvotsyuv 411 '

i^x>c^.rvet

\J0fl4.

fda/zöPj

i.aistr*åGViet,\

'tpärn*

«A«J

S(nedförS4

färJNtrt

'l?b>i /

oÄe/TKrölyA

tyll*tåg

.GvVuil;

k\

[räskholm

Järn

tykanjtfLk

%t^V21

träsk

'ffioen

-ddBLTtu^rshe.ry

tyvneVoatr»;

“a.Tnsio1'

» St<ino^

itmomakk

Kristiania .Meridian er 10° 43‘ 30“ ost Greenwich

KART 0VER N0RD-N0RGE SYDVESTLIGE BLAD

/00 Kilometer

^OSKENSSÖYA

-3 A ^

“O” ■ i A», i -«sC \\\

176.

■r,,uuidsdd^ c>

'^eA/rna^^aUbiMS . Q^sthaslen

Tto.iij.Xjgi Xezaei ivj^“vn">

. - Reine K

'ni"..^.TV"73A

■iis^

••6»a7-»e/^

\ 1Butwlmene

i^Mosken

■*■-. ■“ L TfNj) ÖyXyty ty°**c‘

BNGELÖYK °«^

V-TOo.” M

TR0MS0 STIFT

,ntn„& tS„, Y

°Siraju,^SnestyBetfä*i'YXy\ÖJhuseh, }.

>

Ftodöyjyr T * '*•. Sirines,

* ° -*&****-' ojfcJSw

A'°e//Z/e,Vi»rÖy I«roy .

»So>.(

Station

v Tr5 »uTL, ‘faS W-Ä

' • ^ T V aa’-; i -to

ipWj-TTHir--». I '-•sot '"' ' ' ^OSaUkr.f tfc... :.7ff...L^. Ä.fLji.T.r

’< . ^a-OXCLIlger x ~*

JfysÖy-tyJ^z .'-Heines 'XSn&faé^'''

Bkäaj^ i. <tyrenni .ÖXa*

L . dJ o„.

<%<

%VSk,rfJelM

" Vvv,y/(.<v;

'KlaJek.ro ^Jfeland

^^•••. #-^48

T Vedoya.

orrtoce,' pyj 'B

NORRBOTTEN LAN

■ty

ctän^eb^åÄJlo

U TAR B EI D ET AV MAJOR K. GLEDiTSCH TEGNET AV IVAR REFSDAL FORLAGT AV H. ASCHEHOUG & C0. (W. NYGAARD1) 1917

. 4-A1578 ---

Tornetrdsk*s. FL-Nv V. . SiaqaAAvanna,

\\ ™ r

TarTa\kosVd/ , .... \

NV ■ Ylcao^oT-ov \ \

.*150- *-:5fi»ÅtÄw.««to s - 11 Ssdelsl ^ wifl^pst iM*»»

6r

,.. VGvo.7 l<aut„g0</e xy\ -tf* — £ vu^tyZZSty.J'- ^ . / Pä_^

ytoyByrJ färocer . ^ «*t*acyO ^p-otA 9o^fn 0,^£

( Hyr X

leriholman

o Gtocer Jern,

Sriksvqe

•KJefijVåer•-...

ttftytybänoy *2.25

‘fvcer 200 S23 Knåpig '. . ••Soo °fpUan /fåj§tuZ*rt,rJZJ,rtyrr iR^k.ty,- •* ’’•.

.......«~*XY; Tr-V:;!,.....-n *

6t*Ö;

tytyhoirrieTi„

stött*

-dykeri

oVatoc

■.St9<xrv<pr

giK^typyismoen * Yiyso11 VJO69K/ / Jo\ 8t-6oLunv»Tl '.

42 o TtyptätJj u ui l

(•aasocer'/ n ödesby,P

4 -^Teiöy y1 '

^JöJentrOä

Kiötsöy

•ultra af ' • FiflA

C.f&jtyetejp *Vaiu, k„f,

Ao7«;

tytyrJce/

Sedvtp-f, > ■ ■

-Jos* '*fcetbmr

\ JnévBeT

'),'0'>toFa,

-----i_

ret./ L ." Väntan. :

•y^A 33?y,^.; Ta"'*>> ;

! / ■••*’ ffOm

'Äanrf to» jU. L V /----^•S&Y’®?4*^* 0 Vt fc i A i, “77i<* . w*<S° ■66?1’

.Uto&unMy*. / #utj<><! ^ * '< ^ ^

. 1502/ JW&rV 4 '<n -r-y- v.

JbPVLw IT 1532"-)f‘"'^>.-.,iaSr(L.W tf 1498^- , ' ^4 ,. _. -ÅT, _

« C, / '6"ZS6

■ ''nvunä)rien T

HeU*lJK

WSS*'^ '^*-r >c *.....■*•*•-. °^..T V*-. •?& ’:

T^#tT..:;.........-C^gS^.

^Vpiut

»09/*

Grodden, ^asoam 'v^Ä^

tyyngocer l rZ,‘ ' tyketyfåty

'''°"dK“.A *> V°

Afor;

J*,-,

'»•eea.

Hdvcer- • KosögWjottji, 3q ^

■< & '/»f

•S/rZa ,

VT9

'J'Steinan

^ ........-

3/^ÄJ

°ftavcer

. ^ ^207 ^v:'-.....*^^^^ 533 '

1°) ost Kristiania Meridian

■ST/

A/s P. M. BYE & Co. (L. FEHR’S LITH. OFFICIN) KRISTIANIA

Kristiania Meridian

FL T

o v t: fu

(TROMSÖ STIFT)

MED TILSTOTENDE DELE AV SVERIGE, FINLAND OG RUSLAND

Utarbeidet i 4 Blade av

MAJOR K. GLEDITSGH

Sktbsfjbj-d

ygaarcL

AMNÖY

Jfreivik'

/■allé# oren

dCj^i-perv1

KoalsTiauseru' t Grun/ifjord

Akkarfjard^

iqafjori

Jfaugnes

«l<arlsöjr

Ä166

.'“fTWna/ruj.-^'

*1230

Knitgen

Kvalen o

Jupanvik

hskeby

MoldoL

Iteirisoollen

%u>UZalȎ

A.J171

Skog eu j

Varteröy ®

Modin

Arildseng.

GgjuriJcMtesöy^-

| • y Hole°

F _• Ulojjbuyten

/ /

• • Ufoui^nd

^ a 1113

Kidstrqnd^

SQdetieooUei:

>03

\Stralunjord /

takkebi

i/t Gaiu\

fe)>1 rnelgaarden

>Storsl

■X enörigt

Weivaag

o Kardkjose idet Olderskogen Nordreisa L-

3ame7y(

''dryga#

MIJJ5

Sarnueh

489 -Finnes

Finrilando Xjoseu *,W- v''

■•aIIK

iceQerxr

"Ers^orden. ’*

•S- KVALÖY: //,,,!

X(f>orniruil'iiy ..**846 ^ioiri

^ jtörsletta Tulle ny / jjfc

b •ensho hru-n o0 .,a JFtp*E}JWaJ

, Sl0Xvilti Arfjord/ Stnu„u- * 0*10* .-• ’>qqtc„ „ -O

Ang statureit, *788

W 873

Tromsdalen

■■■M, I -b.iii.i ■ nb.,-.;

) 1668,

\)ce<}e*/BnA6t^ W

< dalen x0^

Polka.

-XSTdiuik

tfrnéfi

»rsteinnrs

ivensbyl

OoolW-3 JJrabt

q- y» Hekkingen, SL

ty ivx-Ayt Kille:

'(ingen

MÉ Y> 9^onv»3olAt3

Ä«a- <fc *

, Vira Le l

linnés

yiteberg,

Uorsletta

Öytjordoatr

fbttui'

^ SoaLke^

‘taJckenes

Fervtqjqrden

Sju rs iieiJ

Trollviki

Okseoik

Langju

Skara-i

dulen

fcrriru

Körd/a

KoU,,,^

.Å1915

Ijhtdnarre iKaafjordbotnu? S^jh/vollen/ yp Skatbo Ilen

eimén

(Tfordjjord ?«7

Fjordbotn

Jooik

åldermes

\Stordalei

.»hT S?

MartinJuils W % T i&flfingen 1 ,ra9 0 C I

«J/t Sk</}vik V***!,*: fry.

■stta* , Storsteunies

laJcselm

>AnkerHtd\ Robber X

ao au

Socwinieafc3

Fyr ''c

Andenes? Au dt

^Kraftstation 7nGwbt^L^T

Xbotrc

Örnet

^nran

'svaör

tLii iberget

Sandne.v

Taaj-uel o mo .aruD" Uöl

jL«fegag

•Sond*

feugn e i

(ko AÅS

.. '"l-ll 1 I 1.1 .iföl'5

'Fiskene,y

ören Bålsfjord ydijordbotn jfr

S-moTWoy^y

- aksetoslei

Köioik-

Soanelo-

Xeiknes

f eljehmes 1520,

Aei/cniko

S/airiFlfis

vatxxxBy

oJla/nsaa.

^ *<1340

o Stoj Jordan 1080

'bekinoen *•* "Sä

K Sieinaot

•HÅieivruw».

Tbrsli

Flakstad

o Sold

temming^jord

Saura.

^Stormige

'OgelsroV

öyo •' / /j> k /’598

201 '-Fu,ikalf' rp .. ^

MAsaild*' > / ImiOy

kthrime/y^'. ____ /' ,

CHB®4 8S56iJ'4

: +St«rigiandet c ^

1 &>”tynJjne ° rMI-id

MikUbostad,o\zt, oKdstneshcdr»^ 4$',

/ .•■■' w-

................" ••■-. Xvalnes

0 rf

Si

•v v», a

,.,.,.*1075 T.- y,

' Gnoxj^y

iMaalselvpn

OSou,

\Jrtae.y

"oderstad

lalxp-gyor-c

Sajidbakkt

ce/i-oj Olsborl . 640 . v

\\> er

krrdstraianeri

Rjörgja. o

larknes

SeUeooU

■ tra.urnefi

392 t

Skrot# & ik 0

Xernrni

Sköelo*

oFspenes

doyncer

o

Kröttöy

T -r. f,Gltoy ' 97

frnghohnn,,. ° (Tean,

tTK

kollien <l

Jern. 4

Vamsdåle ,

/ brokoli

Salt/‘vem’'

•1074..

y 3e?^ " J5 <>t JltcLuIi*n.

^olian^eiies

>tUen

'1442

,s^

Dt; 29ö

JftaMhkhulex.

irrig oar

«wrvp*n

(dukdal

/hamn

oLomk

'R.297

Grotarter ^ iFbpV^u:*'3

^ SUTvd

■Skoetolien o

Spikstäd

CRYT.ÖY

uröhli

S&näsöv

■Sitt.®,

irgnes

ögrbakkéii.;

,i Adeoik faoikfdlen

dltöd(u)T> >

:' Zo" Gavial' °Kptm,'

vt. *

b] Elgsnes

,abfcin^

qHaugit ?**Xv

Sluten

oY-adskinn

^4 Tinds-

Adkeröy

jolbdhkt

ueterpg

llovden

öy/t Ayröyi

~i^*Zuiide

'-“il

^öarTtesbid

■PUn^Wrv1

aBrenisnes

•Lo^on 1238

^ oElveji S

819 \ W F a fy l' i

? K ^ “Kd.- *1*™

’ S

- - År *

?s*m»

Afykvang^

LevrbceK^

j0y1cevcs

i&bakkéK

[t'inoT>uop\

GaaSbäl

■ //. ^XOödenej

•aVRSTAD ,

■0X0 *Vv

'ogstuo

JJeZhus,

5Baa£&^eif»eTi

Tsto*WoT

fl(9tt1TUAT) *

’«fcyaaj-4

'•ruidcmo

yJUékiie

■^aaagen

kroken

b'aumyoen

SohllTL

WSl&ttå

°Kemine.Ytad

WrEringlen

'-Strand So

StolU^zs

faktor.

jurnal

Dvtnfos»

5^oti3a4<uU:3.

{(Saarikosi

ty&rooll

Ragla

^KUlfotn

yKordznk 245

' Söroik

'Grlvaay^

>°n m%

landsdai'

Straxct

'öhvted

Fornes

'jles-nes

ifsnns

*i3£

Soltid!

T<mkK*~f

» o. * 0 _ 2

Sandstrarij,

Jéavkat

;7cA H3g Stn^en

^myratlbi

V o »

® •

j- Rundenui}') jjsinslandS^x

u( oyNs

'Blokken

bitter stad

o o Guldhål

Martti

cliJllAW1

SUnrfb,

0 bekant

s^2S

45.H<*xro^*

"O dVtl<IAdlu30tU

19QB"

KS

rSödra%^;

Salmijärvi/

jytongJ

honkön.

8xiavt\

Ostron

Olaweil?

rjfrr.nöYA

AmsWtt^o^

^einbakgZ^ys^p

907 oFiskabÖl

reidei

aMagra

Sarivoma

täklcbostad

OVIOTTJOKD^

2^ ®^44k»

'taka?-åt

fristad

Fnimenei

laaBoj1

'eryokk-

Hek kelstrand

.ema-y

Skjonme#t

»opparåsen

Björkliden

f3 i?areJt

SifdviK

Falsru

lundal

SaltoiJc

doAAiboAAo tVnb-nT* ö

^oitteralB^ ‘

VaUe F oKdbleoik/ 'jfr

... * “Lay^aha *4 V*® d

>10 DoUrtinil ° °

......■ ■"':.............* t ""Ä^

: , »si-. u,,t,„u-mi ^

*\A Kestnos"i"GGnderevd0t -rf J&° \' °

1 ^^KorsnesK. // clW"* ^ ^ " ‘ ‘

fernk d \ 608 ^by> SKJ^stv..».. voA1*

4e^¥ W-» <aÄ^L^

^ /• >sp!.

. J{aukoyh7 ’y° •' oStet/.iuis

’ s«\ A&isr,,‘fei*

°kaaiCa

sCTÉir l v

Sjursboirtun

1576 Fma1**u>v«uä

n^9'4,F'a' il}

Stjertmes

rngsbaJt

Vadholjriei

Abisko

13?» o

JCto^ifci-a} .y,

‘S^ör.yatis-

v SandalJc

'^J^Slo- ^ °-Raanvasbotn

ÄE:.:So/"mo-^S£o

5W8*^N i«» jgs&P*

liv GjeU.o’*' Tiuk‘VieTi,v

/avmdal

Kaisepakte

Abisko^»

Turistkgtte\qJ

X Sjarp^

Capwilid

592-

jCauttafai

a Tranig

Sjungxt^akho

o Häng baki Stiberg

Stenbacken AL -

M0SKENE;

'NE.STYJOUD^

Teöncl av

IVAR REFSDAL

Förlagt av

H.ASCHEHOUG & C<? (W.NYGAARD)

KRISTIANIA 191©

M aalesto k R 600000

100 Kilom eter

Te gnforklaring:

44++B+++4 Riksgrcense med Grtenserds —t—♦—«f—f- Amtsgroense, Lensgrtense

■ ................Herredsgrcernse

■ ■■■ l Jern bane med Station

■ ■ ■ ■.»-■cjg Jernbana under Arbeide

1=--- Offentlig lyor ev ei

-------- Privat — •> —

Hide- og FjeHvei (L Finm arken, ogsaa. Vuntervei)

—i--EId med Foss (.Eloene blåa)

® KJÖPSTAD

• LAKESTEK

a Fiskevzer, Strandsted.Tietbebyggélse

eb Hovedkirker

+ Andre Iviiker

o Al anden. JSebgggelse

Ekserserplads Grube, Skjcerp Fyr

Trigonometrisk Punkt Stedsbetegnelse för Möidetal som ikke refererer sig til andre Tegn Strek under Kirkentuon (Gaardsnavn) angir åt Navnet ogsaa betegner oedkornmende Herreds Karm, Tal paa Land og Inuti)öer angir Höiden o.H iMeter —*•— Havet _Dybden iu 11. i ——

Tal i Parentes ved Fosser angir Faldhöiden

Gräns för renbete\cj/strikt I Nordlands fylke (22 §) samt. / Troms fylke, för sommardistrikt (5 § B) Och för vårdistrikt, där dessa sammanfalla msd sommardistrikt (5 § M).

I sistnämnda fall har distriktets namn understrukits med rott.

Man Gräns för vårdistrikt i Troms fylke, som ej sammanfalla mod sommerdistrikt (5 § fl).

■ ■■ Gräns för trakter i Sverige, som skola begagnas • / samband med Angränsande renbetesdistriki

i Norge (2 § c)—g), 5 § B. 22 §).

idon i Nordlands och Nord ikon, i vilka svenska/ lappar 3H låta renar inkomma men m4 äga rum (36 §).

ifra området / Troms fylke (85 §).

Fab - Fabrik

-gd «= Gaard

Griibe

Kap el

Riksgrfenserös

Holme San - Sanatoruim

Sr - S meter

Vk - Verk

T.h = Turisthytte

fa -

- Yjori.

Sjö

Svuvd

Tvj - TSjÖTnvCSjerrC)

-o’, » "VoJcvv (Vocrväj

Gr

K

R

-hl

KART 0VER N0RD-N0RGE N0RDVESTLIGE BLAD

En Del av Ankenes Herred i Nordlands Amt er endnu Ikke opmaalt. For dlsse Partiers vedkommende maa Kartet kun betragtes som en Skitse.

Ordforkortelser m.v.

. ^4 - Co&ita (FjélUopj

- « 3^å^lio ([Fjelliop L Sverige og Finland)

- y6 - 3ouaaa (brat Ijelltop)

ov - Qnimve. (avrundet Fjelltop)

— tj4. = Davte j « —»— " —••— Ka^e (Fjell)

~’-g . Jcccrrre) i Sverige-og Finland 3ocwve, Jccrov (Vand)

— - 3öYCka.*j « —»— « —«— 3öVi\^, 3q\cv (E7t?)

Om den bestemte År tikkel er tilföiet Stedsnaonet, foranlediger dette ingen Förändring i Forkortelsen.

Av Hensyn til Pläds eu er Artikkelen tildels slöifet.

StaomcuJen.

Flatvwr 165 Lyngöy

Torso ang

Urin lsholmen

Lo

553 *

>s. o '°Hord-ikaret oSdrsJcavet

A,,nS %>^^

. X "W> V-ANtrÖY f ■

y**#, _ ^i3

Maosocern KvaloyaFin#ulon -/^ \dnriereid

211 s.Fuglöy

Mai

Fuglöy jtfitgWy jr.-'

Sbytöxfhallen -O'.*

YuéYoy- (dgUvhvg/ „

>»*'' sveet t$f

tj ■ 561 .4°52

«4

Skoröy m i

oSpe/unen

an£s punden

Sandöy

203 Sandö oern

°Metoik

58 Loppekalvetl

. Hett et a i

A é P

Prynnilen § - Andjnés CX* Va^eno'-:'»jgf'

Seqelvik? *'~8S2

^YOTaLefijortlg*

"t,

.p- jtiidOy'

Jtisöy

Fh

■ j&Steineund. Ypa^or^iL,-' ''

Skafäj, g qSkarsffi-rt1 %'■

, t/ - '■ ^ 'V\ • • /stak .

X lyngöy \ \. .••' ~^ésgordy\

133 Finrik RII^WJPSÖY / ^}UCINÖY ^0

Utvcer

Musocer °

Jnusvcer ° Merg o yjkaccröKM.^ JSob2

/ ' Kaarptk • 4 groi-ri _

Jlalkfferdé-SiuX / , // Mrnihrohen \ »

Vervésövtj ÄÖW««W (Sk-ulsfjord f( kordliellr ..' ,

^iwhnen \ ^ ^ ' '

tfaaöy z-,^ , (llauja.)

C - \ • Ba/iräsoik ö^tf^orujb oKraknes ..-

v ens

punden

VI

Fiissöy

nniesiiu l*Mc ?

Ohsen ekJu^nst

7,3 "WtW •

\ / ,too "••............"v;

207 Flalhoh

Gacut,

^ ^ .....

3-Ww®\

y 0s's1’1 •'Ae^sfj rjl

„ q-. . .. ’ •*681 ^ 8t (Flb)o 350 / Vi.A . 577 va

w7 ä( ^

“® \ \ *>&**<

lovsw, plCLrsken-... ; 632^ z^A^^Ofeeiwnr W^auniai

Kjerring*^ *>0*^.. ^ Ta «. fföy'

„ , Atatow, \. y «»

Holme no oer- o 0 vt> a * /

VÄ | \ ,r.

oöya s.fi ' Vy' * O i. ■ Grasnlyro jW*H6

o en. o Vu.sduxug ■ Horlenderne#^

. ...ÄSfi

■ ^laarrluuu,^ ---- :uw*5ei'

Grönår

V» d

Mr.va/„”rja*<? *%-

^ v v

-B7ev)Tu„A,.n ^ 1

iV

_ ,, ^ren

E hr X

arotö

0^

n , ^ ISO 'o

hADSELF3

«w^7* ... \ »x-f* ...w /V-i7.....

Myrlant' \K ^ -?sikie*&t~ -VsraS*éaB» V *Ä^L,

flak^r ÄJ <^Äsa¥^1 X '

***■* 281

Fla*-'STAD,

Va

Ska.-t.ikr ° *52-

nordlands amt

Firtimus- , vxiofun J

TR0MS0 STIFT

NORRBOTTEN LÄN

L. FEHR’S LITH. OFFICIN, KRISTIANIA.