med förslag till för¬ ordning om ändring i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

1 Nr 258.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt; given Stockholms slott den 21 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över tinansärenden för denna dag vill Kungl. Maj: t härmed föreslå riksdagen antaga bilagda förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt.

De till ärendet börande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 228 höft. (Nr 258.)

2 Kungl. Alaj:ts proposition Nr 258.

Förslag

till

Förordning

om ändring i vissa delar av förordningen don 30 jnni 1916 om krigskonj u u k tur skaf t.

Härigenom förordnas, att 2, 3, 6, 8, 11 och. 16 §§ samt 21 § 1 mom. i förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

Med vinst, som i 1 § sägs, förstås av krigstillståndet föranledd ökning uti — — — — tantiéme.

Inkomstökning, som uppkommit på grund därav, att skattskyldig efter ingåugen av år 1919 börjat utnyttja nya eller utvidgade anläggningar för utövande av rörelse eller yrke, är ej att anse såsom av krigstillståndet föranledd vinst.

3 §.

För skattskyldighet förntsättes:

a) att den skattskyldige för året taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett taxerat belopp av minst 10,000 kronor;

b) ----och 1914;

c) att därjämte, vad angår inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag, bohigets för året till inkomstskatt taxerade inkomst överstiger 5 procent av bolagets kapital, sådant det vid årets taxering beräknats; samt

d) att skattskyldig under något av åren 1915 till och med 1919 varit taxerad till krigskonjunkturskatt.

3 Kungi. Maj.ts proposition Nr 258.

6 §•

Det belopp — — — — beskattningsbar merinkomst.

Skattskyldigs beskattningsbara merinkomst må icke bestämmas till högre belopp än det, vartill densamma vid taxering under något av åren 1915 till och med 1919 högst blivit för honom fastställd. Ej heller må såsom beskattningsbar merinkomst upptagas högre belopp än den matematiska merinkomsten, minskad med 20 procent av inkomstens medeltal.

8 §•

Krigskonjunkturskatt beräknas — — — — 100 kronor.

Vid taxering år 1920 eller därefter skall det enligt 1 mom. beräknade skattebeloppet minskas

a) i fråga om här i riket mantalsskriven svensk medborgare med 20 procent av samma skattebelopp;

b) i fråga om inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag, därest bolagets till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomst understiger 100 procent av bolagets kapital, sådaut detsamma vid årets taxering beräknats,

för varje fall tiondel, varmed den enligt 19 § i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt beräknade inkomstprocenten

understiger 100 men ej 60 procent med 0.01 procent av ovannämnda skattebelopp,

understiger 60 men ej 30 procent med 0.0 3 procent av ovannämnda skattebelopp,

understiger 30 med 0.0 5 procent av ovan-

nämnda skattebelopp.

Till ledning vid uträknandet av i detta moment omförmäld minskning av skattebeloppet utfärdar Kungl. Maj it erforderliga tabeller.

11 §•

Har skattskyldig endast under ettdera av åren 1913 och 1914 varit till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerad för inkomst, varom i 2 § och 5 § andra stycket sägs, uträknas den matematiska merinkomsten genom järn förese med den under det året taxerade inkomsten av nämnda slag. För sådan skattskyldig må såsom beskattningsbar merinkomst icke upptagas högre belopp än sagda matematiska merinkomst, minskad med 20 procent av den för sistnämnda år taxerade inkomsten.

4 Kungl. May.ts proposition Nr 258.

Hav skattskyldig icke under någotdera av åren 1913 och 1914 varit taxerad för sådan inkomst, som i 2 § och 5 § av andra stycket omlörmäles, anses den under löpande året taxerade inkomsten av ifrågavarande slät»- i sin helhet såsom matematisk merinkomst. För sådan

O t

skattskyldig må den matematiska merinkomsten upptagas såsom beskattningsbar merinkomst endast om ocli i den mån densamma överstiger, i det fall att skattskyldig nedlagt kapital i företag för utövande av rörelse eller yrke, varom fråga är, och visar till vilket belopp kapital sålunda blivit av honom nedlagt, 10 procent av berörda kapital och i andra fall ett belopp av 5,000 kronor.

16 §.

Konungens befallningshavande — — — — skattskyldiga.

I denna längd — — — — uträknad skatt. För inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag angivas därjämte bolagets kapital och inkomstprocent enligt det löpande årets taxering. Härutöver skola i längden antecknas kända särskilda förhållanden, som kunna inverka på taxeringen.

21 §.

1 mom. Skattskyldig, som för året taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett taxerat belopp av minst 10,000 kronor och därvid beskattats för tantiöme, skall avgiva särskild deklaration om tantiéme.

Denna deklaration — — — —.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920; dock att bestämmelserna i 3 § c) och 16 § skola äga tillämpning vid taxering till krigskoujuukturskatt jämväl år 1919.

Kungl. Maj:t$ proposition Nr 258.

5 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner, Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre PALMSTIERNA,

Rydén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde:

I förordningen den 30 juni IDIG om krigskonjunkturskatt stadgas uti förordningens 15 §, att taxering enligt förordningen skall äga rum år IDIG och sedermera årligen till och med året efter det, under vilket genom kungörelse tillkännagivits, att krigstillståndet skall anses hava upphört.

Såvitt man nu kan bedöma torde sådan kungörelse kunna utfärdas under loppet av innevarande år. Taxering till krigskoniuuktnrskatt skall således i varje fäll ske under nästkommande år. Men eller all sannolikhet kommer sådan taxering icke, frånsett vissa särskilda undantagsfall, att ifrågakomma senare.

6 Utrednings-

arbeten.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 258.

Inkomst av krigskonjunkturskatt har följaktligen beräknats i riksstatsfors!aget för år 1920. Vid avlåtandet av sagda förslag uttalade jag mig härom till statsrådsprotokollet för den 9 januari innevarande år vid beräkningen av statsverkets inkomster. Etter att först hava redogjort för vissa förslag till omläggning av den allmänna inkomstbeskattningen anförde jag därvid, hurusom i överensstämmelse med gällande förordning även för år 1920 krigskonjunkturskatt vore att upptaga, vilken emellertid, ifall fred skulle inträda under inne'arande år, därefter skulle upphöra. Jag framhöll därefter, att de starka anmärkningar, som gjorts mot denna skattereform, skulle ha föranlett igångsättande av en genomgripande revision, syftande såväl till lindringar i vissa avseenden som till skärpningar i andra, därest skatten skolat i ännu måhända flera år ha utgått. Alen då numera syntes vara tydligt, att frågan begränsade sig till 1920 års krigskonjunkturskatt, Ange givetvis den förberedda revisionen mera karaktären av jämkningar lör att råda bot på särskilt skarpt framträdande olägenheter.

Jag påpekade vidare, att mellan inkomst- ocii förmögenhetsskattens samt krigskonjunkturskattens förändringar ett visst sammanhang måste finnas. Avsevärd lättnad beträffande krigskonjunkturskatten måste givetvis föranleda ökad belastning å den allmänna beskattningen av inkomst och förmögenhet.

Till den sålunda i statsverkspropositionen antydda frågan om viss revision av krigskonjunkturskatten anhåller jag nu att lå återkomma, sedan ärendet blivit inom finansdepartementet slutberett.

Jag torde nu först få omnämna vilka utredningsarbeten, som igångsatts i syfte att vid framläggande av förslag rörande ändrade bestämmelser om krigskonjunkturskatt äga tillgång till så fullständigt material för frågans bedömande, som omständigheterna medgivit att anskaffa.

Sålunda har extra byråchefen Sam Larsson haft i uppdrag att, liksom under de tvenne nästföregående åren verkställa en bearbetning av senast tillgängliga krigskonjunkturskattelängder lör år L'18. Utredningsarbetet har omfattat undersökning av de taxerade merinkomsternas fördelning på storleksgrupper, vidare av fördelningen utav aktiebolag och solidariska baukbolag med hänsyn till vinstens storlek i förhållande till aktiekapitalet samt av samma bolags fördelning på olika verksamhetsgrenar; slutligen har ock i utredningen ingått att på grundval av det sålunda föreliggande materialet och med användande av offentligen

7 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 258.

tillgängliga uppgifter rörande aktiebolagens affärsresultat för år 1917 söka göra en uppskattning av intäkten utav krigskonjunkturskatten för innevarande år. Utredningsresultatet — av vilket nu föreligger en första preliminärdel — har av byråchefen Larsson sammanfattats i en till mig den 11 mars 1919 ingiven promemoria, vilken som bilaga torde få åtfölja protokollet i detta ärende (bil. 1).

För att kunna bedöma de praxis, som utbildat sig i avseende å krigskonjunkturskatteförordningens tillämpning, har därjämte av aktuarien S. Runemark utlörts en specialundersökning av skattelängderna för några mindre områden (se bil. 2).

Till övervägande inom departementet har därjämte förelegat en av landskamreraren O. V. Landén på uppdrag avfattad promemoria angående vissa med en revision av krigskonjunkturskatten sammanhängande spörsmål. Denna promemoria torde få bifogas, (bil. 3).

Till Kungl. Maj:t hava inkommit vissa framställningar, som beröra Tionde den nu föreliggande frågan. Sålunda har uti en den 12 september 1918 ZZuutill Kungl. Maj:t inkommen skrivelse tionde svenska handelskam mar- kammarmtM. mötet i Göteborg hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes omedelbart igångsätta utredning angående en genomgående revision av förordningen om krigskonjunkturskatt eller, om så funnes erforderligt, utbytande av nämnda skatt mot mera rationella skatteformer,

att det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning, måtte om möjligt föreläggas 1919 års riksdag,

att de personer, som finge sig utredningen anförtrodd, jämväl matte få i uppdrag att verkställa utredning och utarbeta förslag till särskilda föreskrifter rörande rätt till avdrag vid taxering för avskrivningar under rådande kristid, samt

att representanter för handel, industri och sjöfart måtte beredas tillfälle att vid utredningen medverka.

I skrivelsen hänvisas till ett därvid fogat utdrag av mötets protokoll över behandlingen av frågan om skattelagstiftningen och kristiden ävensom till de synpunkter, som framhållits under överläggningen i sagda fråga.. Av det åberopade protokollsutdraget framgår, att överläggningen inletts med ett anförande av vice häradshövdingen Gustaf Sandström. Vice häradshövdingen Sandströms anförande var av följande lydelse:

8 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 258.

När handelskammarmötets bestyrelse uppställt detta ämne till överläggning vid mötet, så har syftet härmed givetvis icke varit att söka åstadkomma en kritisk granskning av kristidens skattelagstiftning ur skattetekniska synpunkter utan blott att bereda tillfälle för de närvarande representanterna för näringslivet att uttala de önskemål i fråga om denna lagstiftning, som, enligt vad erfarenheten givit vid banden, äro påkallade av hänsyn till handelns, industriens och sjöfartens berättigade intressen. Det är också därför, som jag, som på intet sätt är någon expert på skattefrågor, vågat åtaga mig uppdraget att inleda diskussionen i ämnet,

Dessa önskemål torde, att döma av hittills framkomna uttalanden från representativa håll inom näringslivets område, i huvudsak och i varje fall i främsta rummet avse för det första den mest betydande av de under kristiden införda skatterna, krigskonjunkturskatten, för d<t å dra grunderna för beräknande av avdrag vid taxering för värdeminskning å industriella anläggningar, maskiner och inventarier, och för det tredje sättet för skatteförslagens förberedande behandling.

Som vi alla känna, har det pågående världskriget med därmed sammanhängande förhållanden hos oss liksom i övriga neutrala länder — och givetvis i ännu högre grad i de krigförande — icke kunnat undgå att i utomordentlig grad stegra statens skattebehov. Redan värnet av rikets neutralitet har medfört högst betydande utgifter. På samma sätt med folkhushållningen, som i allt högre grad krävt statens ingripande och ställt allt större anspråk på statskassan. Genom det fall i penningevärdet, som inträtt under krigstiden med därav följande behov av löneregleringar och krigstidstillägg, hava vidare de ordinarie statsutgifterna stegrats i hög grad. Ä andra sidan har det visserligen visat sig, att krigskonjunkturerna åtminstone hittills medlört högst betydligt stegrade inkomster för en mängd affärsföretag, de s. k. krigsvinsterna, vilket medfört avsevärd stegring av den statens inkomstkälla, som ligger i inkomst- och förmögenhetsskatten. Denna ökning har emellertid varit otillräcklig för de nya skattebehovens fyllande, och man måste därför redan i krigets första skede se sig om efter nya skattekällor.

Då sålunda en och samma orsak, kriget med därmed sammanhängande förhållanden, på samma gång medförde betydligt stegrade statsutgifter och betydligt ökade inkomster för vissa enskilda och affärsföretag, låg den tanken onekligen nära till hands, att de ökade statsutgifterna i främsta rummet borde bestridas genom en särskild skatt på de av kriget föranledda merinkomsterna, en krig.-kornunkturskatt.

Så skedde också, så väl i vårt land liksom i de flesta andra länder, de neutrala lika väl som de krigförande. Man torde nog insel t, att en dylik skattetyp på intet sätt motsvarade de fordringar, som man har rätt att ställa på en väl avvägd skatt: att den skall vara noga avpassad efter skatteförmågan, verka jämnt och rättvist. Men skattebehovet måste omedelbart tillfredsställas, och tiden medgav icke grundligare utredning om bästa sättet att tillgodose detsamma. Och man tänkte sig säkerligen vid krigskonjunkturskattens första införande, att den skulle bliva blott en engångsskatt, upptagen för ett snart övergående abnormt nödläge. Det var vid sådana förhållanden i viss mån förklarligt, att skatten kom till införande trots de påtagliga brister, som vidlådde så val själva skattetypen, som den speciella formen för dess anordnande i vårt land.

Det visade sig emellertid snart, att de abnorma förhållanden, som föranlett krigskonjunkturskattens införande, ingalunda voro av den övergående natur, som

Kung!. Maj ds proposition Nr 258. 9

man vid beslutet om dess påläggande antagit. Kriget fortfor, och statens skattebehov minskades icke, utan stegrades tvärtom i allt högre grad. Det synes då, som om en grundlig utredning bort omedelbart igångsättas om tillgodoseende av skattebehovet på ett mera rationellt sätt. Men så skedde icke. Man inskränkte sig i stället till att förnya krigskonjunkturskatten utan att i något väsentligt avseende söka avhjälpa dess brister. Förändringarna hava i huvudsak inskränkt sig till utvidgning av skattens tillämplighetsområde och till upprepade stegringar av skatteskalan. När krigskonjunkturskatten ursprungligen infördes, år 1915, avsåg densamma att uttagas endast åren 1915 och 1916. Skatteskalan började med 12 procent å den genom kriget uppkomna mervinsten och slutade med 18 procent. År 1916 antogs en ny förordning om krigskonjunkturskatt att 'mila från och med 1916 till och med det år, då Kungl. Maj:t tillkännagivit, att krigstillståndet skall anses hava upphört. Skatteskal an höjdes därvid, så att högsta skattesatsen blev 25 procent av merinkomsten. År 1917 höjdes skalan ytterligare intill 32 procent, och genom beslut av innevarande års riksdag har som bekant en ytterligare höjning skett intill 40 procent.

Under samma tid har införts en annan extraordinär skatt, den extra inkomstoch förmögenhetsskatten. Dess progressiva skatteskala stiger enligt beslut av innevarande års riksdag till en högsta skattesats av 12 procent för enskild skatteskyldig och 10 procent för aktiebolag. Lägger man härtill den ordinarie inkimstoch förmögenhetsskatten och kommunalskatten, så lär det icke kunna bestridas, att bördan av den direkta beskattningen å de större affärsföretagen under rådande förhållanden är synnerligen tyngande.

Redan vid sitt första införande led krigskonjunkturskatten av två grundfel, båda ägnade att vålla orättvisa och ojämnhet i beskattningen. Det ena och huvudsakligaste låg däri, att själva grunden för beskattningen, skillnaden mellan den skattskyldiges medelinkomst under 1912 och 1913, å ena sidan, och hans inkomst under krigsåren, å andra sidan, icke utgjorde någon tillförlitlig måttstock för den skattskyldiges inkomstökning i följd av kriget. Om ett företag under 1912 eller 1913 eller ettdera av dessa år haft tillfälliga spekulationsvinster, som betydligt ökat dess inkomst, så låg häri ett säkert skydd mot krigsvinstbeskattning för även betydande vinst i följd av krigskonjunkturen. Ett företag åter, som under 1912 eller 1913 haft olyckan att lida förluster, som försämrat resultatet av dess verksamhet, blev utsatt för krigskonjunkturbeskattning även för en obetydlig vinstökning under krigsåren. Det tillfälliga förhållandet av gott eller dåligt resultat under 1912 eller 1913, vilket ju i och för sig icke har något med krigskonjunkturen att skaffa, fick på detta sätt ett obehörigt inflytande på beskattningens storlek. Och detta i orätt rii.tninq, så att av två i övrigt likställda företag, av vilka det ena haft lyckan av osedvanligt gott resultat under 1912 och 1913 och det andra oturen av ett dåligt resultat under samma år, det senare blir strängare beskattat än det förra, ehuru dettas skatteförmåga är större. Denna orättvisa har man i utlandet sökt i görligaste mån förebygga genom att till grund för mervinstens beräknande taga medelinkomsten för ett större antal år före kriget. Sålunda utgick man i Frankrike, Danmark och Holland från medeltalet för tre år före kriget, ocli i Tyskland från medeltalet för de fem sista åron före kriget, sedan det bästa och det sämsta året utmönstrats. Det är uppenbart, att härigenom uppnås ett bättre och rättvisare bihang till riksdagens protokoll 7.919. I samt. 228 käft. (Nr 258.) 2

10 Kung!. Maj:ts proposition Nr 258.

resultat, än genom den hos oss tillämpade beräkningen. Att denna i många fall föranlett uppenbara orättvisor i beskattningen, är av erfarenheten bekräftat.

Nu är det ju visserligen så, att den matematiska merinkomsten — skillnaden mellan 1912 och 1913 års medelinkomst och krigsårets inkomst — icke under alla förhållanden skall läggas til! grund för krigskonjunkturbe-kattningen, i det så stor del av denna merinkomst skall undantagas från beskattningen, som kan av den skattskyldige visas hava berott på annan orsak än det av kriget framkallade läget. Men det har i praktiken visat sig, att en dylik bevisning är mycket svår — ofta omöjlig — att fullgöra, och det inträffar därför i otaliga fall, att beskattningen sker efter en merinkomst, som till större eller mindre del beror på annan orsak än krigsläget.

Det andra grundfelet hos krigskonjunkturskatten låg däri, att densamma utgick efter progressiv skatteskala allt efter mervinstens absoUUa storlek och utan någon hänsyn till den skattskyldiges subjektiva skatteförmåga. Denna brist, som i viss män, dock ingalunda med nödvändighet, sammanhänger med själva skattetypen, medför, att en person, som har större merinkomst än en annan, får betala krigskonjunkt urskatt efter högre procentsats än denne, även om den senares inkomst i sin helhet och därmed hans skatteförmåga är mångdubbelt större. Om det icke varit möjligt att göra skatten progressiv efter skatleförmågan, så hade det efter min mening varit riktigare att göra densamma proport.onelL efter mervinsten, såsom också ursprungligen föreslogs.

Men ännu betänkligare var att den progressiva skatteskalan även för aktiebolagen tillämpades efter mervinstens absoluta storlek. Detta gör att evempelvis en stor aktieägare i ett mindre bolag får genom bolagets beskattning vidkännas en krigskonjunkturskatt efter vida lägre procentsats, än de små aktieägarne i ett stort bolag, därför att dettas merinkomst efter sakens natur i sin helhet uppgår till ett högre belopp. För inkomst- och förmögenhetsskattens vidkommande har man sökt i möjligaste mån undvika dylika orättvisor genom att göra skatteskalan progressiv allt efter vinstens relativa storlek i förhållande till bolagets kapital. Att så kunnat ske även beträffande krigskonjunkturskatten är givet. Så har man också tillvägagått flerstädes i utlandet.

De brister, som sålunda vidlådde krigskonjunkturskatten vid dess första införande, hava sedermera icke blivit i någon mån avhjälpta. I stället hava genom skattens utvidgande till att omfatta nya slag av inkomster och genom den progressiva skatteskalans skärpning de skadliga verkningarna av dessa brister fått betydligt ökad räckvidd.

Härtill kommer emellertid vidare, att sedan skatten övergått till att bliva en årligen återkommande permanent skatt, nya omständigheter tillkommit, som medfört den verkan, att skattens fortsatta tillämpning är ägnad att drabba ännu mera orättvisst och ojämnt, än om den blivit begränsad till en engångsskatt för 1915 och 1916.

Härvid är först att märka, att själva grunden för krigskonjunkturskattens påförande — skillnaden mellan medelinkomsten 1912 och 1913 och inkomsten för respektive krigsår — den s. k. mrrnästan blivit väsentligen rubbad genom skattens fortsatta uttagande. Detta redan därför, att enligt hos oss gällande bestämmelser skatter till kronan icke få avdragas vid inkomsttaxeringen, utan inräk-

11 Kungl: Maj ts proposition Nr 2£8.

nas i den beskattningsbara inkomsten. När krigskonjunkturskatt första gången uttogs efter skillnaden mellan 1912 och 191-1 års medelinkomst, å ena sidan, och 1914 års inkomst, å andra sidan, så voro nämnda inkomster med varandra jämförliga. De innehöllo båda ungefär lika stora imaginära skattemoment och kunde sålunda sågas vara i huvudsak lika effektiva. Men i de följande årens taxerade inkomster hava de imaginära skattemomenten allt mera ökats, dels genom den alltjämt ökade kiigskonjimkturskalten, dels genom den under krigstiden tillkomna extra inkomst- och förmögenhetsskatten. Den taxerade inkomsten bar därför för varje, år blivit allt mindre effektiv och allt mindie jämförbar med 19i2 och 1913 års i huvudsak effektiva inkomster. Den mervinst, som numera lägges till grund för skattens påläggande, är följaktligen, till mycket betydande de], icke längre en mervinst i reel och verklig mening och de procentsatser, efter vilka skatten enligt skalan skall utgå,, bliva missvisande, i det skattens procent av den effektiva inkomst bet åkningen i verkligheten är vida högre ån de i skatteföi fattningen angivna procents-t^erna. Att avhjälpa denna oegentlighet är naturligtvis möjlig, då härför endast, e fordras att vid taxeringen medgives rätt till avdrag för utbetald krigskoi ju ikt urskatt och extra inkomst- och förmögenhetsskatt. Att härigenom det skal tebelopp, som genom krigskonjunkturen tillföres statskassan, skulle avsevärt reduceras är givet. Men även om denna minskning skulle kompletteras genom skatteprocentens ökning, så skulle med ändringen vara vunnen större reda och klaihat i beskattningen.

Av ännu större betydelse för krigskonjunkturskattens verkningar och berättigande är emellertid en annan företeelse, som väsentligen inträffat efter skattens införande, nämligen penningvärdets full. Det är utan vidare klart, att ju mera penningens värde fallit, desto mindre jämförbara hava de taxerade inkomsterna under krigsåren blivit med medelinkomsten för åren 1912 och 1913, och desto mera underminerad blir den s. k. merinkomsten såsom grundval för beskattning. Om man antager, att penningvärdet sedan 1913 fallit så, att en inkomst år 1913 å

100.000 kronor i realvärde motsvarar en inkomst under nuvarande förhållanden av

150.000 kronor — i själva verket torde penningvärdets fall hava varit avsevärt större — så innebär detta att en person eller ett företag, som från 1913 — under i övrigt lika förhållanden — fått sin inkomst ökad med exempelvis HD procent — från 100,000 kronor till 130,090 kronor — icke kommit i b ittre ställning genom kriget, utan tvärtom fått sin ställning försämrad. Det kan då icke finnas någon förnuftig mening i att underkasta honom extra beskattning för vinst i följd av kriget. Staten har ju till följd av penningvärdets fal! nödgats i stor utsträckning gf nom löneregleringar och extra k ristids til lägg höja sina befattningshavares inkomster med belopp, som uppgått till 30 procent och därutöver. Tjänstemän i enskild tjänst och arbetare hava i många fall fått sina löner höjda med 50 h MK) procent. Men icke kan det därför falla någon in, att dessa personer nu befinna sig i eu bättre ställning än före kriget, så att de borde underkastas en särskild krigsvins: beskattning. Men om en näriuqsidknre under kriget fått sin inkomst höjd med 3i> procent, så anses det riktigt att pålägga honom extra beskattning, ehuru hans ställning genom kriget försämrats precis på samma sätt som en befattningshavares med samma inkomstökning. Detta innebär, såvitt jag förstår, icke blott eu inkonsekvens, utan en olikhet inför sköttel g, som icke kan försvaras. Då själva huvudgrunden för krigskonjunkturskattcns berättigande är, att densamma skall utgå för och vara avpassad efter

12 Kungl. Muj:ts proposition Nr 258.

den vinst och fördel, den skatteskyldige haft av krigskonjunkturerna i jämförelse med förhållandet före kriget, följer därav som en ofrånkomlig konsekvens, att skatten icke får uttagas av sådana skattskyldige, vilkas inkomst under kriget stigit i mindre grad än penningens värde fallit, och att den av övriga skattskyldige ej får uttagas i vidare mån än som motsvarar deras verkliga inkomstökning, med tagen hänsyn till penningvärdets fall. Det måste därför betecknas snm en fundamental brist i den gällande författningen om krigskonjunkturskatt, att den endast fäster sig vid den nominella inkomstökningen, utan att fästa något som helst avseende vid, om den skattskyldiges realinkomst blivit genom kriget förbättrad eller försämrad. ...

De brister i krigskonjunkturskatten, som jag i det föregående framhållit, äro efter min mening så stora och betydelsefulla, att det är en angelägenhet av högsta vikt — icke minst för utövarne av svensk handel, industri och sjöfart —- vilka drabbas hårdast av skatten — att förordningen om krigskonjunkturskatt omedelbart underkastas en genomgående revision för undanröjande i möjligaste mån av dessa brister. Skulle det, som sannolikt är, visa sig, att bristerna äro till väsentlig del så sammanhängande med själva skattetypen, att de icke kunna avlägsnas med dennas bibehållande, synes mig ingen tvekan böra råda därom, att i så fall hela denna olyckliga skattetyp bör slopas, och statens skattebehov i stället tillgodoses medelst andra, mera rationella skatteformer.

Sä har redan skett i Danmark, sonr övergivit krigskonjunkturskattetypen och i stället uttager nödiga skatteintäkter genom tillägg till den vanliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten. Det synes för övrigt, som om en dylik omläggning även ur synpunkten av statsregleringens intresse snarast möjligt borde ske. _ Det ges nämligen knappast en mera oberäknelig och variabel grund för beskattning än en skillnad i inkomst mellan vissa år, en merinkomst. När krigskonjunkturskatten första gången infördes, beräknades den för åren 1915 och 1916 giva krunor 7,200,<j00. Den gav som bekant mångdubbelt mera. Det kan lika lätt inträffa, att beräkningarna kunna slå fel i motsatt riktning. Och det saknas icke tecken som tyda på, att den tid snart är inne, då statsverket skulle få föga glädje av krigskonjunkturskattens bibehållande.

Den skatte utredning, som sålunda under alla förhållanden är oundgänglig, bör jämväl utvidgas att omfatta en undersökning, huru stora skattebördor vår handel, industri och sjöfart kan tåla, utan risk, att företagareandan förslappas, och att den kapitalbildning, som alltid är ett livsvillkor för en konkurrenskraftig industri, och som i dessa tider är alldeles särskilt av behovet påkallad, skall omöjliggöras. Att här finnes en gräns, är lika visst, som att denna gräns icke utan störa vådor kan överskridas. Därvid bör särskilt frågan om aktiebolagens beskattning speciellt dubbelbeskattningen — upptagas till närmare granskning och övervägande, då denna fråga är av fundamental vikt särskilt för vår industri och sjöfart, som i huvudsak är organiserad i aktiebolagsform. Att vid prövningen av dessa frågor uppmärksamhet måste ägnas åt näringarnas skattebelastning i andra länder är givet, bland annat för undvikande därav, att den svenska handeln, industrien och sjöfarten påläggas skattebördor, som alltför mycket försvåra deras ställning gent emot utländsk konkurrens. Att man emellertid icke utan vidare får taga till mönster de skattesatser, som gälla i krigförande länder, vilkas statsutgifter uppgå till tiotals och hundratals miljarder, och vilka av detta och andra skäl icke äro med oss jämförbara, är självfallet.

13 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Därest den nu antydda utredningen kommer till stånd, torde de personer, som få sig densamma anförtrodd, också lämpligen böra få i uppdrag att behandla det andra önskemål på beskattningsområdet, som jag i början av mitt anförande antydde, nämligen behovet av ändrade grunder för rätt till avdrag vid taxering för beräknad värdeminskning av anläggningar och maskiner m. m. Hittills har i praxis rätt till dylika avdrag medgivits med belopp, som i allmänhet ej överstigit 5 å 10 procent. Dylika avdrag må i regel hava varit skäliga och tillräckliga under normala förhållanden, men under rådande abnorma konjunkturer, penningvärde och priser äro de uppenbarligen i många fall fullständigt otillräckliga. Det inträffar ofta, att en dyrbar anläggning måste utföras uteslutande för krigskonjunkturens utnyttjande, en tillverkning igångsättas, vilken vid återinträdande normala förhållanden åter måste nedläggas, enär behovet därav och framställningen för ekonomisk drift då upphört. Det ligger icke minst i det aVmännas intresse, att dylika anläggningar komma till stånd för anskaffande av nödvändiga varor, som under normala förhållanden erhållas från utlandet. En sund ekonomi kräver, att dy lika anläggningar, som under rådande kristid betinga flerdubbelt större kostnader än under normala tider, och vilka så snart den abnorma konjunkturen upphört, förlora större delen av sitt värde, avskrivas på några få år, stundom på än kortare tid. Och då dessa avskrivningar representera verklig kostnad för affärsdriften, finnes befogad anledning att begära, att avdrag för desamma skall medgivas vid taxering. Det är möjligt, att redan inom ramen av nu gällande skatteförfättningar inrymmes befogenhet för taxeringsmyndigheterna att i sådana fall som de här angivna medgiva extraordinära avdrag för beräknad värdeminskning. Men det torde vara föga sannolikhet för, att så kommer att ske i praxis, om icke uttryckliga föreskrifter härom givas.

Det sista av de antydda önskemålen gällde skattefrågornas beredning. Såväl förslaget om krigskonjunkturskatt som förslaget om extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt övriga under kristiden framkomna skatteförslag hava samtliga utarbetats man någon som helst samverkan med representanter för landets näringar, som i regel få bära lejonparten av skattebördan — en börda som för nyssnämnda båda skatters vidkommande uppgått till många hundra miljoner. Detta tillvägagående stål' i strid mot den praxis, som under senare åren — till oomtvistlig nytta — blivit allt mera vanlig inom andra lagstiftningsområden, att på ett tidigt stadium av lagarbetet söka samarbete med det praktiska livets män. Det torde icke finnas något skäl till annat förfarande inom skattelagstiftningen. Det är icke mer än billigt, att representanterna för handel, industri och sjöfart beredas tillfälle att göra sin röst hörd vid utarbetandet av förslag till skatter, som till huvudsaklig del skola betalas genom deras verksamhet, och vilkas rationella anordnande för det gynnsamma resultatet av denna verksamhet är av den allra största betydelse.

Och man vågar väl också saga, att det icke kan vara annat än till gagn för skattefri rsl agen, om det praktiska livets män även på detta område av lagstiftningen få tillfälle att framhålla sina synpunkter. Det är anledning att antaga, att om så fått ske vid krigskonjunkturskatteförslagens utarbetande, åtskilliga av de svåra brister, som vidlåda dessa förslag, skulle kunnat undanröjas eller väsentligen reduceras. Det synes mig därför vara ett fullt berättigat önskemål, att representanter för näringarna beredas tillfälle att deltaga icke blott vid den utredning, som enligt vad jag förut framhållit bör komma till stånd i fråga om krigskonjunkturskattens

14 Kungl. Maj:ts proposition Kr 258.

revision eller omläggning till rationellare skatteformer, utan också, där sådant utan olägenhet kan ske, vid övriga eventuella skatteförslag, som äro av större betydelse för näringsverksamheten i vårt land.

Över ovanberörda framställning i vad angår frågan om grunderna för beräknande av avdrag vid taxering för värdeminskning å industriella anläggningar, maskiner och inventarier, har kammarrätten avgivit infordrat yttrande. Till detta yttrande återkommer jag senare.

Med skrivelse den 20 september 1918 har vidare Sveriges industriförbund i samråd med handelskammarmötets kommitté och svenska bankföreningen till mig riktat en hemställan, att hänsyn vid lagstiftningsarbetet på skatteområdet måtte tagas till produktionens berättigade intressen och därvid meddelat, att, då det för vederbörande statsmyndigheter måste vara till fördel att vid förenämnda lagstiftningsarbete höra sakkunniga representanter för näringslivet, nämnda tre organisationer uppdragit åt en gemensam delegation av nio personer att för ändamålet stå till förfogande.

Sedan inom departementet utarbetats förslag till vissa ändringar i förordningen om krigskonjuukturskatt har nyssnämnda delegation beretts tillfälle att därav taga del. Delegationen har därefter inkommit med en framställning i ärendet, för vilken jag senare torde få redogöra.

Historik över Innan jag nu till behandling upptager spörsmålet om de föränd-

krigskon^unk ring'ar 1 krig.-konjunkturbeskattningen, som må anses påkallade, anser turskatten, jag mig höra redogöra något för den svenska krigskonjunkturskattens tillkomst och utveckling.

19’.5 åm Genom proposition nr 196 den 30 april 1915 föreslog Kungl. Maj:t

förordning, riksdagen att antaga en förordning om krigskonjunkturskatt. Enligt förslaget skulle skatten utgå för den ökade inkomst, som tillförts skattskyldig på grund av det genom närvarande krigstillstånd framkallade läget. Skatten i fråga skulle eiläggas under ett vart av åren 191ö och 1916. Skattskyldigheten skulle, under de i förordningen angivna villkor, åligga den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt, för sådan inkomst av arbete, sam avses i 7 § 3:o b), c) och d) i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, varvid inkomsten av varje inkomstkälla

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 258.

vore att beräkna för sig. Inkomst av fast egendom, inkomst av kapital samt inkomst av vanlig arbetsanställuing (7 § l:o, 2:o och 3:o a)) skulle alltså icke falla under förordningen.^ Krigskonjunkturskatt skulle emellertid utgå av skattepliktiga inkomstarter blott under följande villkor (med. taxerad inkomst eller enbart inkomst förstås i det nedanstående då ej annat namnes, inkomst, som taxerats enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt).

1. Inkomsten skulle för att bliva skattepliktig överstiga medeltalet av motsvarande inkomst, sådan den beräknats vid taxeringarna 1913 och 1914 eller ettdera året, därest taxering ej skett för bägo-e o--h skatten skulle utgå å det överskjutande beloppet, merinkomstm. bör skattskyldiga som ej alls taxerats för inkomst av ifrågavarande sia»- 1913 eller 1914 vore hela inkomsten att betrakta som merinkomst. &

2. Den skattskyldiges hela inkomst skulle uppgå till minst 15 000

kronor. ’

3. Därjämte skulle, i fråga om inländska aktiebolag och solidariska bankbolag, bolagets inkomst dels överstiga 5 procent av bolao-ets kapital, sådant det vid taxeringen beräknats, dels, beräknad i procent överstiga inkomstprocentens medeltal enligt taxeringarna 1913 och 1914.’

4. Merinkomsten skulle uppgå till minst 1,000 kronor.

Av den merinkomst, som sålunda vore underkastad skattskyldighet, skulle skatten utgå med 12 procent.

börslaget till förordning innehöll vidare detaljerade bestämmelser om taxermgsfö rf arande genom särskilda krigskon junkturskattenämnder m. m.

Riksdagen anmälde genom skrivelse nr 190 den 26 maj 1915 att riksdagen med vissa förändringar godkänt propositionen om krigskonjunkturskatt. Bland dessa förändringar, av vilka ingen kan säo-as ha, berört de principiella grunderna för den föreslagna beskattningen, ma hår särskilt nämnas följande:

Skattskyldighetsgränsen sänktes av riksdagen till taxerat belopp om minst 10 000 kronor. Särskilt stadgande (i förordningen infört som dess 5 §) in fördes till förekommande av försök att kringgå skattebestämmelserna genom att disponera vinst till oproportionerliga löneförhöjningar m. m. Som den viktigaste ändringen torde man få betrakta att enligt riksdagens beslut skatten skulle utgå ej med generellt 12

procent utan enligt följande efter merinkomstens storlek progressiva skala:

1916 års förordning.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Inkomstgrupp

1.000— 4,900.

5.000— 9,900. 10,000 — 14,900.

15.000— 19,900

20.000— 24,900

25.000— 29,900

30.000— 34,900

35.000— 39,900

40.000— 44,900

45.000— 49,900

50.000— 59,900

60.000— 79,900

80.000— 99,900

Skatteprocent Inkomstgrupp Skatteprocent,

12 100,000—119,900................. 15 V4

12 Vi 120,000—139,900................. 15 Va

.. 12 V, - 140,000—159,900 ................. 15 7i

12 3/i 160,000—179,900................. 16

.... 13 180,000—199,900................ 16 V*

..... 13 Vi 200,000—219,900................. 16 V,

... 13 Va 220,000—239,900.............. 16 7i

...... 13 3/i 240,000—259,900.................. 17

14 260,000—279,900.................. 17 V4

14 Vi 280.000—299,900.................. 17 Va

14 Va 300,000—319,900................ 17 7*

14 7i 320,000 och däröver............ 18

...... 15

Den förordning, som i överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades den 11 juni 1915 (nr 210), avsåg, såsom förut är nämnt, allenast åren 1915 och 1916. Med hänsyn härtill framlades för 1916 års riksdag förslag om fortsatt tillämpning av den nya skatteformen. Kungl. Maj.ts förslag härutinnan, i proposition nr 241 den 5 maj 1916, innefattade emellertid icke enbart förlängning av den förra förordningens giltighet utan jämväl vissa ändringar i densamma.

Enligt förslaget skulle taxering till krigskonjunkturskatt äga rum år 1916 och sedermera årligen till och med året etter det, under vilket genom kungl. kungörelse tillkännagivits, att krigstillståndet skulle anses ha upphört. Då 1915 års förordning omfattade åren 1915 och 1916, stadgades i 1916 års förordning till förebyggande av dubbel beskattning^ att skatt — vilken alltjämt skulle utgå för vinst uppkommen genom det av dåvarande krigstillstånd framkallade läget — vore att erlägga f den mån vinsten icke blivit genom taxering år 1915 enligt förordningen den 11 juni 1915 beskattad. Själva huvudbestämmelsen, varigenom beskattningen anknöts till det av krigstillståndet framkallade läget, behölls som synes i det nya förslaget. För att klarare framhäva dess innebörd gjordes i författningstexten uttryckligen skillnad mellan den matematiska merinkomsten eller det inkomstbelopp, som framkomme vid det rent aritmetiska utrönandet av inkomstökningen, och den beskattningsbara merinkomsten eller den del av förutnämnda matematiska meriukomst, vars grund vore det genom krigstillståndet framkallade läget. Metoden att utröna den matematiska merinkomstens storlek före-

17 Kungl. Maj:t» proposition Nr 258.

slogs vidare ändrad därhän, att som jämförelsetal skulle användas den högsta inkomsten under ettdera av åren 1913 och 1914, med vilken bestämmelse även följde motsvarande ändring beträffande bolagens inkomstprocent. I de under förordningen fallande inkom starterna skulle jämväl innefattas tantiemer och därmed jämförliga inkomster, hänförliga under 7 § 3:o a) i inkomstskatteförordningen, till vilket stadgande funnos fogade särskilda deklarationsbestämmelser. Skattskyldigbetsgränsen var föreslagen sänkt till minst 8,000 kronor men minsta beskattningsbara merinkomsten höjd till 2,000 kronor. Slutligen föreslogs följande progressiva skala:

För merinkomst uppgående till 320,000 eller däröver utgör skatten 18 kronor för varje fulla 100 kronor.

I skrivelse den 15 juni 1916, nr 268, anmälde riksdagen, att riksdagen antagit förslaget till förordning om krigskonjuukturskatt med vissa ändringar.

Den av riksdagen beslutade förordningen innebär sålunda för det första en viktig utvidgning av krigskonjunkturbeskattningens allmänna ram, så till vida att även inkomst av fast egendom (7 § l;o) i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt) blir beskattningsbar under lika villkor som inkomst av arbete. I avseende å metoden för merinkomstens beräknande återgick riksdagen till den medeltalsberäkning för åren 1913 och 1914, som var stadgad i 1915 års förordning. Av statsfinansiellt stor betydelse var, att riksdagen med vidhållande av den progressiva principen skärpte den i propositionen föreslagna skatteskalan. Riksdagen beslutade nämligen följande tariff:

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 228 höft. (Nr 258.)

1917 åni ändring > förordningen.

18 Kung!. Maj.ts proposition Nr 258.

Beskattningsbar

raerinkomst

kronor

Procenttal

Skattebelopp

kronor

ökning för varje fullt hundratal kronor, som faller mellan de i kol. 1 angivna inkomstbeloppen kronor

2,000 12

20.000 13

40.000 14

60.000 15

80.000 16

100.000 17

150.000 18

200.000 19

250.000 20

300.000 21

350.000 22

400.000 23

450.000 24

500.000 —

För merinkomst, som uppgår till 500,000 kronor eller däröver, utgör skatten 25 kronor för varje fulla 100 kronor.

Förordning i överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades

den 30 juni 1916 (nr 260).

Till 1917 års riksdag framlades icke från Kungl. Maj:ts sida något förslag till ändring i senast nämnda förordning. På enskild motionärs hemställan beslöt emellertid riksdagen, enligt vad riksdagen i skrivelse den 5 juni 1917, nr 260, anmält, bland annat att ytterligare skarpa skatteskalan, på sätt nedanstående tariff närmare utvisar:

Beskattningsbar proce„ttal

merinkomst

Skattebelopp

kronor

Ökning för varje fullt hundratal kronor, som faller mellan de i kol. 1 angivna inkomstbeloppen

kronor

2,600

5,600

9,000

12,800

17,000

27,750

Kungi. Maj,is proposition Nr 258.

19 För merinkomst, som uppgår till 700,000 kronor eller därutöver, utgör skatten 32 kronor för varje fulla 100 kronor.

Förordning om den sålunda ändrade skattetariffen, ävensom om viss jämväl i riksdagens beslut ingående ändrad bestämmelse om skatteuppbörden, utfärdades den 25 juni 1917 (nr 351).

1918 ars riksdag hade att behandla dels två Kungl. Mapts pro- istts års positioner, dels ock en motion med förslag till ändringar i krigskon- ändrin9ar l junkturskatteförordningen. förordningen

Sålunda föreslog Kungl. Maj:t i eu den 3 maj 1918 dagtecknad proposition, nr 101, riksdagen viss ändring i de för taxeringsförfarandet gällande tidsbestämmelser ävensom uti de i 4 § av ifrågavarande förordning förekommande avdragsbestämmelserna.

Vidare underställde Kungl. Maj:t i proposition den lö i samma månad, nr 448, riksdagen vissa förslag till omläggning av den för krigskonjunkturskatten fastställda, i 8 § av förordningen upptagna tariffen jämte därmed sammanhängande smärre ändringar i andra av förordningens paragrafer. Omläggningen av skattetariffen gick ut på följande: Procenttalen för beskattningsbara merinkomster under '20,000 kronor skulle väsentligt sänkas. Å andra sidan skulle tariffen beträffande merinkomster överstigande 200,000 kronor skärpas progressivt, varjämte progressionen, som förut stannade vid 700,000 kronor, skulle fortsättas till mi meiinkomst av 2,000,000 kronor. Den högsta skattesatsen skulle utgöra 40 procent, medan dittillsvarande maximum vore 32 procent.

Förutom angivna omläggning av tariffen i 8 § föreslogos bestämmelser uti ett 2 inom. av samma paragraf angående ett särskilt skattetilläggför de inländska bolagen. Detta tillägg skulle träffa bolag med högre inkomstprocent, än 10 i form av en procentuoll höjning av skattebeloppet

20 Kungi. Maj.ts proposition Nr 258.

enligt tariff eu i 1 mom. och beräknas progressivt efter inkom stprocen tens storlek. Maximum för tillägget skulle vara 50 procent av skattebeloppet. Slutligen upptogs i förslaget såsom ett 3 mom. i 8 § ett stadgande om höjning av utländska bolags enligt den allmänna tariffen uträknade skattebelopp med 30 procent.

I propositionen föreslogs vidare, att det i förordningen stadgade villkor för bolags skattskyldighet, nämligen att inkomst.rocenten för det löpande året skulle överstiga inkomstprocentens medeltal till taxeringarna 1913 och 1914, skulle ur författningen utgå.

I ovannämnda motion föreslogs skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om skyndsam utredning och förslag till revision i viss riktning av krigskonjunkturskattelagen.

Riksdagen, som på hemställan av bevillningsutskottet avslog berörda motion, avlät i anledning av Kungl. Maj.ts förenämnda tvenne propositioner den 19 juni 1918 till Kungl. Majit skrivelse, nr 449, däri riksdagen anmälde, att riksdagen bifallit propositionen nr 401 samt i anledning av propositionen nr 448 — med avslag å samma proposition i övrigt — beslutat, att 8 § från och med den dag, som av Konungen bestämdes, skulle erhålla följande ändrade lydelse:

8 §■

Krigskonjunkturskatt beräknas enligt denna

Beskattningsbar

meriukouist

kronor

2,000

20,000

80,000

100,000

250,000

Kanyl. M<ij:ts proposition Nr 258'. 21

För merinkomst, som uppgår till 2,000,000 kronor eller därutöver, utgör skatten 40 kronor för varje fulla 100 kronor.

Förordning om de sålunda beslutade ändringarna i krigskonjunkturskatteförordningen utfärdades den 1 juli 1918 (nr 556).

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t av förslag till ovannämnda proposition nr 448 till 1918 års lagtima riksdag upptog jag till behandling frågan om en revision av krigskonjunkturskatten. Jag torde nu få återgiva vad jag i huvudsak då anförde 1 ill statsrådsprotokollet.

Efter förklaring, att jag mot vad bevillningsutskottet i anledning av förut nämnda motion uttalat därom, att gällande förordning i åtskilliga avseenden vore behäftad med brister, icke hade anledning gorå någon erinran fortsatte jag:

»Jag vill heller icke bestrida, att bristerna kunna bliva mera framträdande, ju längre tillbaka i tiden de förhållanden komma att ligga, som i författningen förutsättas som de normala till skillnad från krigskonjunkturen. Jag måste emellertid tillfoga, att det icke gärna kan låta sig göra att vid en jämförelse mellan inkomster under krigstiden och de 'normala inkomsterna avstå från att bestämma dessa senare såsom på ett eller annat sätt hänförande sig till någon viss period före kriget, därest själva grundprincipen uti ifrågavarande beskattningeform skall bevaras.

Vissa av de påtalade bristerna i den svenska krigskonjunkturbeskattningen, såsom att i enskilda fall tämligen lätt kunna påvisas exempel på en ej önskvärd ojämnhet i beskattningen, torde vara av den natur, att det säkerligen erbjuder betydande svårigheter att avlägsna

Revision av krigs-

konjunkturskatteu.

22 Kungl. Majds proposition Nr 258.

dem utan att rubba grundprincipen för krigskonjunkturskatten, dess karaktär av att vara en merinkomstskatt, som utgår å den till krigskonjunkturen hänförliga delen av merinkomsten. Också hava inom riksdagen yrkanden framställts gående ut på en principiell omläggning av den speciella krigstidsbeskattningen till en allmän merinkomstskatt. Frågan härom underkastades ingående prövning av föregående års riksdag, vilken förkastade det framställda förslaget, efter det sakkunnig utredning verkställts genom bevillningsutskottets försorg, varvid bland annat framkommit, att jämväl en allmän merinkomstbeskattning bleve högst ofullkomligt anpassad efter den subjektiva skatteförmågan.

Andra erinringar kunna väl ock göras mot den nuvarande krigs konjunkturskatten, men vid ett upptagande av spörsmålet om en revision av ifrågavarande förordning finge man givetvis icke begränsa sig till anmärkningar mot att beskattningen i det ena eller andra fallet drabbar hårt eller ojämnt ur skattebetalarnas synpunkt. Det gives också anledning till erinringar mot att denna beskattning i vissa avseenden -ej är nog effektiv, till förfång för det allmännas intressen. Av 1916 års riksdag uttalades sålunda, under framhållande särskilt av de utomordentliga vinster försäljning av fartyg under krigskonjunkturen medfört, vilka vinster ej bleve beskattningsbara, om fartygen varit i säljarens hand minst fem år, att på detta område fullt typiska krigsvinster kunde uppstå, för vilka skatteplikt syntes riksdagen befogad ej blott såsom konsekvent tillämpning av krigsvinstbegreppet i och för sig utan oek med hänsyn till kravet på rättvisa i beskattningen. Vidare fäste samma års riksdag uppmärksamheten å det förhållande, att under krigsåren utlänningar gjort affärer här i landet med högst betydande vinster utan att de, såsom i regel ej fyllande förutsättningarna för subjektiv skatteplikt, behövt utgöra bidrag till det allmänna. Riksdagen uttalade beträffande de två nu berörda spörsmålen önskvärdheten av att utredning verkställdes genom Kungl. Maj:ts försorg och att förslag i anledning av utredningarna måtte framläggas. Beträffande spörsmålet om utlänningars skatteplikt har ock ett avsevärt utredningsarbete blivit utfört, ehuruväl förslag i det invecklade och ömtåliga ämnet ej ännu kunnat föreläggas riksdagen. Jämväl andra spörsmål kunna ha anspråk på beaktande, därest en ingående granskning av hela krigs konjunkturskatteförordningen skulle företagas. Ifrågasättas kan bland annat, huruvida tillräckliga skäl föreligga att principiellt undantaga inkomst av kapital, vartill enligt inkomstskatteförordningen även är att hänföra utdelningen å aktier, från de inkomstarter, å vilka krigskonjunkturskatte-

23 Kungi. Ma):ts proposition Nr 258.

förordningen bör vara tillämplig. Därjämte framställer sig spörsmålet, om ej krigskonjunkturskatten jämväl borde i eu eller annan form utgå å den ökade förmögenhet, som krigskonjunkturen föranlett.

Såsom av det nu anförda torde framgå är det en mångfald spörsmål, vilka anmäla sig, därest en verklig revision av förordningen om krigskonjunkturskatt skulle företagas. Skulle krigstillståndet komma att vara ännu någon längre tid, lärer frågan, om en sådan revision må anses påkallad, böra upptagas till prövning.»

För det dåvarande anslöt jag mig emellertid till bevillningsutskottets uttalande, att det ej då läte sig göra att ingå på en allmän revision av hithörande lagstiftning.

Såsom framgår av mitt sålunda återgivna anförande till statsrådsprotokollet för den 16 maj 1918 vid avlåtande av förutnämnda propositionen nr 448 ifrågasatte jag igångsättande av en allmän revision av gällande förordning om krigskonjunkturskatt, därest det skulle visa sig att denna skatteform komme att behållas ännu i flera år.

Yrkande om en genomgående revision av ifrågavarande förordning har sedermera framställts, såsom jag redan erinrat, av det senaste handelskammarmötet, vilket därvid jämväl hemställt, att representanter för handel, industri och sjöfart måtte beredas tillfälle att vid utredningen medverka.

Därest det visat sig sannolikt, att den av mig angivna förutsättningen för upptagande av ett revisionsarbete i större omfattning skullekomma att föreligga, hade givetvis från min sida anstalter träffats för åvägabringande av en allsidig utredning, varvid vederbörlig hänsyn skulle tagits till, jämte andra, de av handelskammarmötet framställda önskemålen. Jag erinrar beträffande denna ifrågasatta större revision, att den enligt sakens natur icke hade kunnat begränsas till frågor om sådana förändringar i bestämmelserna, vilka kunde lätta de skattskyldigas börda utan givetvis fått taga -sikte jämväl på de luckor i lagstiftningen, av vilka vissa grupper inkomsttagare nu draga fördel, och sålunda fått till prövning upptaga spörsmål även om skärpningar i vissa avseenden av skattelagstiftningen på förevarande område.

Emellertid kunde man redan under senare delen av nästförflutna är betrakta ett någorlunda nära förestående upphörande av krigstillståndet som sannolikt. Numera räknar man ju allmänt med fredsslut under innevarande år. Därmed skulle följa, såsom redan understrukits, att taxering till krigskonjunkturskatt skulle komma att äga rum, utom

24 Kumjl. Maj ds proposition Nr - 25».

för innevarande år, för ytterligare allenast ett år, nämligen år 1920. Vid sådant förhållande har jag- icke funnit tillräcklig anledning föreligga att söka åstadkomma någon omläggning av huvudgrunderna för krigskonjunkturbeskattningen att tillämpa under allenast detta sista taxeringsår.

Utgångspunkten för mina åtgöranden i avseende å beskattningen av krigskonjunkturens vinster har då måst bliva att tillse vilka jämkningar, till åstadkommande av större rättvisa de skattskyldiga emellan, som må på grundval av gällande skatte! örordning kunna genomföras utan åsidosättande av de utomordentliga statsfinansiella intressen, som äro förknippade med denna beskattning.

Framkomna yttranden på borttagande utan vidare av hela den ifrågavarande skatteformen vare sig för nästkommande eller rent av för innevarande år har jag därvid icke kunnat skänka något beaktande. Jag tillåter mig erinra därom, att statsbudgetens mer belastning för innevarande år med direkta kristidsutgifter torde komma att väsentligt överstiga den intäkt den för året taxerade k ri gskonj u n k tu rs k atten lärer giva. Med all säkerhet blir så förhållandet, måhända i skärpt grad, jämväl för nästkommande budgetår. Jag har icke kunnat finna det möjligt att under sådana förhållanden undvara en särbeskattning av under kristiden uppkomna merinkomster. Och jag håller före, att det vore föga billigt att söka i ett slag övervälta hela det mycket betydande belopp i skattemedel, som krigskonjunkturskatten representerar, å den allmänna inkomstbeskattningen. Möjligheten att framgå i denna riktning komme emellertid givetvis att ökas etter genomförande av den utav mig tidigare i dag förordade omläggningen av sistnämnda skatteform.

Å den andra sidan har jag tagit till ögonmärke vid förberedandet av nu till prövning föreliggande förslag, att krigskonjunkturbeskattningen står inför sin avveckling. Jag har därför icke ansett mig böra upptaga några krav på såd.-Tna utvidgningar av denna beskattnings räckvidd, som pa goda grunder skulle ha kunnat ifragasättas t. ex. beträffande aktieinkomster och förmögenhetsökning — därest skattoformen skulle komma att uti vårt skattesystem kvarstå någon längre tid.

Kristidens extra ordinära förhållanden äro visserligen ännu icke förbi: en finansiell jätteuppgift återstår att lösa vid den slutliga uppgörelsen av de stora förluster, kristiden lärer komma att medföra för statsverket. Huru stora dessa förluster komma att bliva, ser jag mig icke i stånd att nu bedöma, än mindre vilka extraordinära åtgärder på finansväsendets område, som därav kunna visa sig påkallade. Jag utgår emellertid ifrån,

Kungl. Majds proposition ■■Nr258. '35

att förordningen om hrigskonjunkturskatt icke skall tillämpas längre än vad i själva författningen från början avsetts. j

Härmed blir ock den allmänna riktning bestämd, i vilken gällande :bestänämelser skola förändras. De höra taga sikte på själva avvecklingen av skatteformen i fråga och i avseende därå giva klara föreskrifter, när och i vilken mån uppkommande merinkomster skola upphöra att betraktas som beskattningsbara krigsvinster. Vidare böra sådana stadgandea införas, varigenom dep fipansiella avskrivningen av krigskonjuukturskatten som statsintäkt tagel- sin början redan år 1920. Eljest skulle de oförmedlat och till hela sin vidd inställa sig under år 1921. Slutligen finner jag angeläget att, inom ramen för det statsfinansiellt möjligå. och med beaktande dels av framförda önskemåls praktiska betydelse, dels av deras genomförbarhet utan djupgående omläggningar av, taxeringsförfarandet, medverka till åvägabringandet av viss allmän lättnad för de enligt, krigskonjunktuiskatteförordningen skattskyldiga och viss utjämning dem emellan av skattebördan.

.Efter övervägande av de olika uppslag, som framgått ur de igångsatta utredningsarbetena eller eljest bragts till min kännedom har jag låtit inom departementet utarbeta förslag till vissa ändringar i förordningen om krigskonjunkturskatt, med tillämpande av de nyss antydda allmänna riktlinjerna.

Förslagets huvudgrunder kunna sammanfattas sålunda:

1) Skattefrihet för envar, som icke under åren 1914—1918 åtnjutit krigsvinst och således ej heller därför krigskonjunkturbeskattats åren 1915—1919.

2) Skattefrihet för den merinkomst, som må ha uppkommit underår 1919, i den mån den överstiger högsta krigskonjunkturbeskattade merinkomsten under föregående åren.

3) Skattefrihet för inkomstökning på grund av nyanläggningar eller utvidgning av anläggningar efter ingången av år 1919.

4) Skattegränsen höjes till 10,000 kronor.

5) Villkoret, att bolags inkomstprocent skall vara högre än medelprocenten 1913—1914, borttages.

6) Beskattningsbar merinkomst begränsas, så att den högst får uppgå till den matematiska merinkomsten, minskad med 20 procent av medelinkomsten 1913—1914.

7) I fråga om nya skattskyldiga minskas matematiska merinkomsten med 10 procent av kapitalet, där kapital är nedlagt, eller eljest med

5,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 228 höft. (Nr 258.)

26 Knuff K Mujtts proposition AV 258.

8) Tariflnedsäfctning åker med i runt tal 20 procent men så, anordnad* att för bolag nedsättningen främst kommer de svaga bolagen tillgodo.

Den enligt dessa grunder utformade författningstexten både följande lydelse:

Förslag

till

Förordning

om ändring i »lss* delar av förordningen den SO juni 1916 om krigskonjunkturskatt.

Härigenom förordnas, att 2, 3, 6, 8, 11 och 16 §§ i förordningen den 8» juni 1916 om krigskonjunkturskatt skola erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

Med vinst, som i 1 § sägs, förstås av krigstillståndet föranledd ökning uti —--— — tantiem.

Inkomstökning, som uppkommit på grund därav, att skattskyldig efter ingången av år 1919 företagit nya eller utvidgat förut befintliga anläggningar för utövande av rörelse eller yrke. är ej att anse såsom av krigstillståndet föranledd vinst.

3 8-

För skattskyldighet förutsättes:

a) att den skattskyldige för året taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett taxerat belopp av minst 10,000 kronor:

b) — — — och 1914;

c) att därjämte, vad angår inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag, bolagets för året till inkomstskatt taxerade inkomst överstiger 5 procent av bolagets kapital, sådant det vid årets taxering beräknats; samt

d) att skattskyldig under något av åren 1915 till och med 1919 vant taxerad till krigskonjunkturskatt.

6 §•

Det belopp —--beskattningsbar merinlcomst.

Skattskyldigs beskattningsbara merinkomst må icke bestämmas till högre belopp än det, vartill densamma vid taxering under något av åren 1915 till och med 1919 högst blivit för honom fastställt. Ej heller må såsom beskattningsbar merinkomst upptagas högre belopp än den matematiska merinkomsten, minskad med 20 procent av inkomstens medeltal.

27 Kung!. Maj-te proposition Sr 258.

8 §.

t mom. Krigskonjunkturskatt beräknas —---100 kronor.

2 mom. Vid taxering under år 1920 eller därefter skall det enligt 1 mom. beräknade skattebeloppet minskas.

a) i fråga om här i riket mantalsskriven svensk medborgare med 20 procent av samma skattebelopp,

b) i fråga om inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag, därest bolagets till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomst understiger 100 procent av bolagets kapital, sådant detsamma vid årets taxering beräknats,

för varje full tiondel, varmed den enligt 20 § i förordningen om inkomst- <>eh förmögenhetsskatt beräknade inkomstprocenten

understiger 100 men ej 60 procent med O.oi procent av ovannämnda skattebelopp » 60 » » 30 > » 0.03 » » ■» »

» 30 » » 0.05 > s> » »

Till ledning vid uträknandet av i detta moment omförmäld minskning av skattebeloppet utfärdar Eungl. Maj:t erforderliga tabeller.

U §

Har skattskyldig endast under ettdera av åren 1913 och 1914 varit till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerad för inkomst, varom i 2 § och 5 § andra stycket sägs, uträknas den matematiska merinkomsten genom jämförelse med den under det året taxerade inkomsten av nämnda slag. För sådan skattskyldig må såsom beskattningsbar merinkomst icke upptagas högre belopp än sagda matematiska merinkomst, minskad med 20 procent av den för sistnämnda år taxerade inkomsten.

Har skattskyldig icke under någotdera av åren 1913 och 1914 varit taxerad för sådan inkomst, som i 2 § och 5 § andra stycket omförmäles anses den under löpande året taxerade inkomsten av ifrågavarande slag i sin helhet såsom matematisk merinkomst. För sådan skattskyldig må den matematiska merinkomsten upptagas såsom beskattningsbar merinkomst endast om och i den mån densamma överstiger i det fall att skattskyldig nedlagt kapital i företag för utövande av rörelse oller yrke, varom fråga är, och visar, till vilket belopp kapital sålunda blivit av honom nedlagt, 10 procent av berörda kapital och i andra fall ett belopp av

5.000 kronor.

16 §.

Konungens befallningshavande----— skattskyldiga.

I denna längd — — — uträknad skatt. För inländskt aktiebolag och solidariska aktiebolag angives därjämte bolagets kapital och inkomstprocent enligt dét löpande årets taxering. Härutöver skola i längden antecknas kända särskilda förhållanden som kunna inverka på taxeringen.

-Kammar-

rätt**.

2®f Kiténgh "Maj.is proposition: -N,r :25Bi

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920; dock att bestämmelsen i d § c) skall äga tillämpning vid taxering till krigskonjunkturskatt jämväl för År 1919. oval t

i fjoll; ' 4 '! ;e. ; ••

förslaget har, utom i vad angår de i 8 § innehållna bestämmelser naöm viss nedsättning av skattebeloppet, remitterats till kammarrätten. för. avgivande av yttrande. Industriförbundets ovan omföyinälda sfeattedelegation har satts" i tillfälle att taga del av förslaget i dess helhet.

Kammarrätten har i sitt den 13 mars till finansdepartementet inkomna yttrande anfört:

•i1.’1 Vad angår de lindringar i fråga om skattskyldigheten som förslaget upptager, har kammarrätten funnit desamma i och för sig vara befogade, men har det synts kammarrätten höra tagas under övervägande, huruvida icke dels den föreslagna nedsättningen, enligt 6 §, av den matematiska merinkomsten med 20 procent av inkomstens medeltal är med hänsyn till den ansenliga nedgången, i penning-, värdet otillräcklig, dels och från den matematiska merinkomsten bör avdragas skattskyldig genom taxering under inkomståret påförd krigskonjunkturskatt.

I övrigt föranleder förslaget, i vad det avser berörda lindringar, till följande

särskilda erinringar. ; .

. Uti 2 § synas orden -»företagit nya eller utvidgat förut befintliga anlägg-; ijingar* böra utbytas mot »börjat utnyttja nya eller utvidgade anläggningar.;*.

Av ändringen i 3 § a) påkallas en motsvarande ändring i 21 § 1 mom.

Stadgandet i 6 §, att skattskyldigs beskattningsbara merinkomst icke må bestämmas till högre belopp än det, vartill densamma vid taxering under något av,, åren 1915 till och med 1919 högst blivit för honom fastställt kan medföra, att den,, som övertagit annans rörelse och icke själv varit taxerad till krigskonjunkturskatt under något av dessa år eller varit taxerad till lägre belopp än förre innehavaren, kommer att helt eller delvis undgå sådan skatt för den fortsatta rörelsen.

Därest det föreslagna tillägget till 11 § 2:dra stycket införes, torde ock eu särskild bestämmelse böra meddelas, huru det skall förfaras, då skattskyldig övertagit av annan före år 1919 utövad rörelse. <

I 16 § böra orden »solidariska aktiebolag» ändras till »solidariskt bankbolag-..

Vidkommande förslaget att ur 3 § c) utesluta stadgandet, att bolags skattskyldighet göres beroende därav, att inkomstprocenten under senaste året överstigit jnkomstprocentens medeltal enligt de vid taxeringarna 1913 och 1914 gjorda gträkningar av procentens storlek, får kammarrätten åberopa sitt deri 31 januari 1918 avgivna utlåtande.

Enligt tillhandakommet protokollsutdrag anfördes inom kammarrätten skiljaktig mening av förste kanslisekreteraren Ljungberg, vilken yttrade:

29 Kungl. Maj ds proposition Nr -268.

*’: • '•*Jag' anser ' mig : icke' kunna biträda kammarrättens mening i fråga om förslaget att utesluta den i 3 § c) ■ krigskonjunkturskatteförordningen såsom förutsättning för inländska aktiebolags och solidariska bankbolags skattskyldighet intagnabestämmelsen, att bolagets för året beräknade inkomstprocent måste överstiga inkomstprocentens medeltal enligt de vid taxeringarna åren 1913 och 1914 gjorda uträkningar av procentens storlek. Det år ett känt faktum, att ökning av aktiebolagens kapital under kristiden ägt rum i större utsträckning än tidigare varit fallet och det synes mig kunna ifrågasättas, huruvida icke en i hög grad härtill bidragande orsak är att söka däri, att man funnit, att det belopp, varmed bolagens kapital utvidgats, just på grund av de under kristiden rådande förhållandena kunnat göras ungefär lika räntebärande som det gamla kapitalet. Jag anser mig därför icke kunna betrakta såsom något normalt, att man ä de stora kapitalökningar, varom här är fråga, kunnat erhålla lika hög inkomstprocent som å de gamla kapi-talen; och ju högre inkomstprocenten tidigare varit desto större skäl synes mig föreligga för ett dylikt betraktelsesätt. Härtill kommer, att enskild näringsidkare,som tillför av honom bedriven rörelse nytt kapital, icke äger någon förmån motsvarande den bolagen i nu förevarande avseende äger. Under sådana förhållandenoch då nu gällande bestämmelser i ämnet otvivelaktigt kunna föranleda ett bolag att öka sitt kapital utan annat särskilt skäl än att därigenom undgå krigskonjunkturbeskattning, anser jag mig för min del böra biträda det remitterade förslaget till ändrad lydelse av 3 § c) krigskonjunkturskatteförordningen.»

Deri av mig tidigare omnämnda, av vissa sammanslutningar tillsatta skattedelegationen, vilken beretts tillfälle att taga del av det ovan återgivna förslaget bar med anledning av detsamma till mig ingivit följande framställning:

Sedan Sveriges industriförbund, handelskammareföreningen och svenska bankföreningen utsett undertecknade att såsom nämnda sammanslutningars delegerade, granska och avgiva yttranden över förekommande nya skatteförslag, få delegerade, som erhållit del av ett inom finansdepartementet utarbetat förslag till förordning om ändringar i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunktur- ,skatt, häröver vördsamt avgiva följande yttrande.

De fundamentala brister, som vidlåda krigskonjuukturskatten med hänsyn till kravet, att en skatt skall vara i möjligaste män rättvist och jämnt avvägd, äro så påfallande och så ofta framhållna, att något utförligare påvisande av dessa brister här icke lärer vara av nöden. De delegerade vilja blott i korthet erinra, hurusom storleken av den skattskyldiges krigskonjunkturbeskattning gjorts i väsentlig grad beroende på det rent tillfälliga förhållandet, huruvida han under åren 1912 och 1913 haft ett gott eller dåligt vinstresultat, så att den, som under ettdera eller båda nämnda år råkat få en ovanligt god vinst, därigenom är skyddad mot beskattning Sven för en betydande krigskonj tinktur vinst, medan den, som under samma år haft ringa vinst eller förlust å sin verksamhet, blir beskattad för även måttlig vinstökning under krigsåren. Ytterligare erinras därom, hurusom vid beräknande av inkomstskillnaden mellan åren 1912 och 1913, å ena, samt vederbörande beskattningsår, å andra sidan, intet avseende fästes vid det förhållandet, att de år, vilkas' inkomstförhållanden sålunda jämföras med varandra, efter hand blivit allt mindre

Särskilt yttrande inom kammarrätt***

Industriförbundets m. fl. skatledelrtgation.

-JO Kung!. Maj:ts proposition Nr 258.

jämförbara dels pä grund av det alltjämt sjunkande penningvärdet, och dels därigenom, att genom tillkomsten av nya kronoskatte!- — såsom extra inkomstskatten och krigskonjunkturskatten själv — vilka icke få vid taxeringen avdragas, det negativa skattemomentet i den under krigsåren taxerade inkomsten bl ivit allt större i jämförelse med vad som varit fallet under åren 1912 och 1913. Den nominella inkomstskillnad, som lagts till grund för krigskonjunkturbeskattningen, utgör därför numera på intet sätt någon riktig måttstock för den skattskyldiges ökade realinkomst och därmed för hans ökade skatteförmåga. Det har sålunda redan nu i många fall inträffat, att krigskonjunkturskatten träffat skattskyldige, vilkas redinkomst varit lägre än under åren 1912 och 1913. Sedan numera den av kriget framkallade högkonjunkturen uppenbarligen kulminerat, och- de svenska näringarna i stor omfattning stå inför nedåtgående konjunkturer och minskade inkomster, kommer det än oftare att bliva fallet, att den inkomstskillnad, som lägges till grund för krigskonjunkturbeskattningen, saknar reel betydelse och uteslutande beror på det minskade penningvärdet. De svårigheter, som redan nu för många företag mött för anskaffande av medel till gäldande av den betungande krigskonjunkturskatten, vilken förfaller till betalning först andra året efter det, under vilket den beskattade inkomsten intjänats, komma med de förändrade konjunkturerna att högst betydligt, stegras-, och det är de delegerades övertygelse, att det i icke få fall kominer att. inträffa, att skattens uttagande måste föranleda obestånd och driftsinställelse, liksom dess bibehållande också i allt starkare grad kommer att verka hindrande på startande av nya företag.

Då sålunda de förutsättningar, som vid krigskon junkturskatiens ursprungliga införande må hava givit densamma ett visst berättigande, ej längre äro förhanden och ojämnheten och orättvisan i denna beskattningsform med de förändrade förhållandena blivit allt mera påfallande och olycklig i sina verkningar, har bland representanterna för svenskt näringsliv den uppfattningen blivit allt mera stadgad, att ett bibehållande av krigskonjunkturskatten fir förenat med allvarlig våda för vår handel och industri, och att därför statens intresse icke mindre än de skattskyldiges kräver, att denna skatt snarast avskaffas, samt att det statens extraordinarie skattebehov. som med skatten är avsett att fyllas, i stället tillgodoses genom mera rationella skatteformer. Framställningar härom hava icke saknats. Och de delegerade kunna icke annat än livligt beklaga, att det ifrågavarande förslaget, förutsätter krigskonjunkturbeskattningens bibehållande icke blott för innevarande är utan jämväl för år 1920.

Om man emellertid icke anser sig nu kunna helt- och hållet avskaffa krigskonjunkturskatten, utan i stället vill revidera och lindra densamma, såsom synes vara avsikten med förslaget, så skulle man hava väntat, att en sådan revision skulle tagit sikte på de mest påfallande orättvisorna och bristerna hos skatten i dess nuvarande gestaltning. Detta hade exempelvis kunnat ske genom att i författningen införa föreskrifter om rätt till avdrag vid taxeringen för utbetalda kronoskatter ävensom därom att vid jämförelsen med 1912 och 1913 års inkomster hänsyn skall tagas till det förändrade penningvärdet. Detta senare synes hava legat desto närmare till hands, som i ett annat inom finansdepartementet utarbetat, skatteförslag, vilket avser ny progressionsskala för inkomst- och förmögenhetsskatten, man — med allt fog — fäst det allra största avseende vid penningvärdets fall.

Kun/jl. Maj tx proposition Nr 258■ SI

Förslaget lämnar emellertid bristerna i krigskonjunkturbeskattningen fullständigt orubbade och inskränker sig till att föreslå dels vissa reduktioner av skattebeloppet, dels befrielse från skatten för inkomstökningar, som uppstått genott» efter ingången av år 1919 verkställda nyanläggningar eller utvidgningar av förutbefintliga anläggningar. Med erkännande, att varje reduktion av en orättvist avvägd skatt måste betecknas såsom en fördel så väl ur det allmännas som ur de skattskyldiges synpunkt, få delegerade såsom sin mening uttala, att reduktionei na kunnat och bort göras avsevärt mera vittgående, än som skett. Även med den snäva begränsning, de i förslaget erhållit, komma de emellertid att medföra eu lättnad för näringslivets skattskyldige, som icke bör underskattas. Men det är efter delegerades mening att beklaga, att denna lättnad icke är avsedd att omedelbart, komma de skattskyldige till godo, i det de föreslagna reduktionerna först från och med 1920 skola träda i tillämpning. Detta innebär, att krigskonjunkturskatt för innevarande år, trots de förändrade konjunkturerna, skal! påläggas i samma utsträckning som förut, och att denna krigskonjunkturskatt, som blir att utbetala under år 1920, kommer att för do skattskyldige bliva synnerligen betungande och svår att utgöra. De delegerade vilja därför på det eftertryckligaste inskärpa angelägenheten därav, att de föreslagna lindringarna må redan under innevarande år träda i tillämpning. Den minskning i beräknad skatteinkomst, som härigenom kan uppstå, bör täckas genom andra rationella skatteformer.

I ett avseende innebär förslaget emellertid icke en lindring av krigskonjun kturskatten, utan tvärtom eu avsevärd utsträckning av dess tillämpningsområde. Genom borttagandet av bestämmelsen, att för aktiebolags skattskyldighet förutsättes, att bolagets för året till inkomstskatt taxerade inkomst i procent av kapitalet överstiger inkomstens medeltal enligt taxeringarna 1913 och 1914, komma hädanefter även de bolag, som i förhållande till kapitalet hava lägre inkomst än under 1912 och 1913, och som hittills varit befriade från krigskonjunkturbeskattning, att kunna underkastas sådan beskattning. Även om det kan hava förekommit ett och annat fall, där den ifrågavarande bestämmelsen medfört befrielse från skattskyldighet för bolag, som haft verklig krigskonjunkturvinst, synes det vara föga lämpligt att vid en tidpunkt, då krigskonjunkturema upphört och åtgärder finnas nödiga för avveckling och reducering av krigskonjunkturskatten, samtidigt utsträcka dess tillämpning till nya områden. Delegerade hemställa därför, att bestämmelse! i § 3c måtte bibehållas oförändrad.

Slutligen erinras, att den avfal l ning. som givits 11 2 stycket synes ej göra

stadgandets innehåll alldeles otvetydigt. Där föreskrives nämligen, att skattskyldig, som ej varit inkomstskattetaxerad under någotdera av åren 1913 och 1914, skall, såvitt han ej visar beloppet av det kapital, som han för utövande av rörelse eller yrke nedlagt, få från den matematiska merinkoniston avräkna ett belopp av 5,000 kronor. Stadgandets avfattning kan lätt givas den säkerligen ej avsedda tolkningen, att den skattskyldige aldrig eller endast för så vitt han företer särskild bevisning skulle få avräkna mer än nämnda belopp. Detta skulle exempelvis för utövarna av de s. k. fria yrkena, såsom läkare, advokater, arkitekter in. ii, vilka hittills i stort sett varit oberörda av krigskonjunkturskatten, även om de börjat sin verksamhet efter 1913, kunna medföra synnerligen betungande och orättvis beskattning. Ett förtydligande synes därför vara av nöden. I sammanhang därmed synes det vara lämpligt att beträffande ifrågavarande kategori av skattskyldiga uttryck-

-Departe-

ments.

chefen.

to ringt förfarande!.

32 Kimgl. Maj ds proposition Nr 25#,

ligen föreskrives: atfc när verksamheten börjat efter 1913, den normala inkomsten skall beräknas med ledning av vad andra personer i jämförlig ställning förtjänt under åren 1912 och 1913.

Delegerade, vilka såsom förut framhållits, helst skulle sett, att krigskonjunkturskatten bleve fullständigt borttagen, få i sakens nuvarande läge inskränka sig .till att hemställa, att vid förslagets . slutliga avfattning de ovan framhållna synpunkterna måtte vinna behörigt beaktande, särskilt att den ifrågasatta utvidgningen av krigskonjunkturbeskattningens tillämpningsområde icke måtte äga rum, och att de föreslagna lättnaderna i skatten måtte ytterligare utvidgas och föreslås att träda i tillämpning redan under innevarande år. :• t

På jag nu går att angiva, i vilken utsträckning det är mig möjligt att efter ärendets slutberedning biträda framkomna önskemål om ändrade bestämmelser i förordningen om krigskonjunkturskatt, torde jag få sammanföra yrkandena eller uppslagen i vissa grupper. Jag bortser därvid, såsom förut är angivet, helt från yrkanden, som gå ut på att författningen skulle omedelbart sättas ur kraft.

Till en grupp av mycket framträdande betydelse sammanför jag samtliga de yrkatiden, som äro av innebörd att kräva genomgripande ändringar av taxeringsförfarandet. Till denna grupp hänför jag — förutom uppslaget att helt omlägga nämnderna till sammansättning och arbetssätt och att eventuellt inrätta eu övernämnd för hela riket — följande såsom exempel bland andra valda önskemål: realprövning av vad som skall förstås med verklig vinst med hänsyn tagen till ändrade lagervärden eller anläggningskostnader; härmed direkt sammanhängande krav på ett exceptionellt avskrivningsförfarande; åtskillnad mellan företag, som icke tillkommit för krigskon jnnkturens utnyttjande, och direkta konjunkturföretag; taxering med hänsyn tagen till vinstmedels disposition för utdelning, förbrukning, fundering; hänsyn till den omständigheten, att merinkomst kan ha sin grund i verkställda utgiftsbesparande driftsomläggningar.

Jag erinrar först beträffande yrkanden av denna typ, att det redan nu till väsentlig del ligger i taxeringsmyndighetens hand att taga vederbörlig hänsyn till härovan åberopade omstäudigheter. Det gäller här i stor utsträckning tillämpningsfrågor. Vad som framför allt skulle erfordras för att i dessa stycken uppnå ett mera enhetligt och ekonomiskt rationellt förfarande vore sådan uirustning av taxeringsmyndigheterna, att de kunde ägna sig åt en verklig realprövning av de särskilda fallen. Aven om det skulle lyckas att övervinna de mycket stora svårigheterna att mera i detalj i författningen utforma krigsvinstbegreppet, skulle

Kung!. Majis proposition Nr 258. 33

i praktiken föga vara vunnet utan en omorganisation av skattenämnderna.

Vissa andra av de nyss återgivna önskemålen äro nog däremot av den art, att de torde kräva särskilda föreskrifter i författningen.

<Åven i avseende å dessa gäller emellertid, att sådana föreskrifter förutsätta nämnder av annan beskaffenhet och med annat arbetssätt än de nuvarande. Jag kan som exempel nämna den ifrågasatta uttryckliga rätten att få vid bestämmande av beskattningsbar inkomst räkna med exceptionella avskrivningar. För min del håller jag före, att för ett riktigt bedömande härav skulle krävas ett helt annat fackmässigt förfarande än vad som kan komma i fråga i de nuvarande nämnderna.

Då jag allt från början av detta utredningsarbete ansett av- sesknvnmgtskrivningsfrågan förtjäna särskilt övervägande, har handelskammarmötets frå<ianframställning i denna del varit remitterad till kammarrätten. Jag torde här få återgiva vad kammarrätten i anledning av denna remiss anfört.

Nu gällande bestämmelser angående avdrag för värdeminskning ä byggnader Kammaroch inventarier torde egentligen avse värdeminskning, som uppkommit genom bygg- rutten. nåders och inventariers slitning. Vid bestämmandet av avdrag för värdeminskning torde dock i vissa fall hänsyn hava tagits jämväl till värdeminskning, som kunnat beräknas uppstå därigenom, att inventarier blivit omoderna och ej kunde med ekonomisk fördel längre användas. Däremot syntes enligt gällande bestämmelser taxeringsmyndigheterna sakna befogenhet att medgiva avdrag för avskrivningar, som föranleddes därav, att det kunde antagas, att den verksamhet, vari byggnader och inventarier användes, på grund av konjunkturförändring inom närmaste framtid måste nedläggas, varigenom byggnaderna och inventarierna skulle förlora större delen av sitt värde. Det vore givetvis omöjligt att med någon säkerhet på förhand beräkna, huru länge en konjunktur kunde komma att fortfara. Likaledes torde det i allmänhet svårligen på förhand kunna avgöras, i vad mån byggnader och inventarier genom en konjunkturförändring kunde komma att förlora sitt värdo.

Vid sådant förhållande syntes det ej heller böra stadgas rätt till avdrag för beräknad värdeminskning genom konjunkturförändring.

Vid kammarrättens utlåtande har fogats protokollsutdrag, utvisande, att kammarrättsrådet John Lvbeck i deu remitterade frågan yttrat följande särskilda mening:

Lika med kammarrättens pluralitet finner jag, på grund av svårigheten att på förhand beräkna längden av en konjunkturtid samt i vad mån anläggningar och inventarier komma att genom konjunkturförändring lida värdeminskning, det icke böra ifrågasättas, att rätt till avdrag för sådan i framtiden eventuellt inträffande Bihang till, riksdagens protokoll 1D19. 1 sand. 228 höft. (Nr 258.) 5

Särskilt yttrande • nom kammarrätten.

34 Kungi. Maj:ts proposition Nr 258.

värdeminskning skall kunna medgivas. Har åter konjunkturförändringen redan inträtt och det i anledning därav kan konstateras, att och med vilket belopp anläggningar och inventarier, som på grund av den ändrade konjunkturen icke vidare äro föremål för användning, därigenom nedgått i värde, synes det mig rimligt, att avdrag för dylik värdeminskning, såvitt den ej är att hänföra till kapitalförlust, kommer den skattskyldige till godo. Avdraget' i fråga skulle givetvis ske å nästföregående års inkomst, i den mån den därtill förslår, och med det belopp, som utgör skillnaden mellan å ena sidan anskaffningsvärdet, minskat med beloppet av de avdrag för slitning av anläggningarna och inventarierna, som den skattskyldige fått i beskattningsavseende åtnjuta, samt å andra sidan deras försäljningsvärde. Komma anläggningarna och inventarierna framdeles i bruk i samma innehavares hand, får naturligtvis avskrivningsprocenten då icke beräknas å högre värde än det, vartill desamma förut i beskattningsavseende nedskrivits.

Gällande skattelagar lämna icke någon förklaring å vad som är att hänföra till kapitalförlust; och å det i 8 § av anvisningarna till bevillningsförordningen taxeringsmyndigheterna lämnade direktiv att pröva, huruvida förlust utgör kapitalförlust eller ej, efter, bland annat, rörelsens och förlustens storlek — ett stadgande, som näppeligen kan i och för sig anses riktigt — lärer i praxis icke fästas vidare avseende. I det av f. d. kammarrättsrådet E. J. von Wolcker och landskamreraren G. V. Eiserman avgivna förslag till lag angående kommunal skattskyldighet och taxering har förlust förklarats icke utgöra kapitalförlust, när förlusten oavsett dess storlek prövas vara av sådan art, att man med vanlig förtänksamhet skäligen har att i den förvärvskälla, som i varje särskilt fall är i fråga, räkna med förlust av sådan beskaffenhet. Med denna anvisningsbestämmelse, emot vilken kammarrätten vid förslagets granskning icke haft något att erinra, torde följa, att, då anläggningar och inventarier, som anordnats och anskaffats för utnyttjande av tillfällig konjunktur, genom konjunkturförändringen nedgå i värde, förlusten icke utgör kapitalförlust.

Sådan avdragsrätt, varom nu är fråga, kan emellertid icke anses vara medgiven enligt gällande skattelagstiftning, vadan särskilda bestämmelser om befogenhet för taxeringsmyndigheterna att i berörda avseende medgiva avdrag skulle erfordras.

Mot kammarrättens pluralitet finner jag mig icke böra ifrågasätta något särskilt stadgande om avskrivning, så mycket mindre som jag anser skattenämnderna brista i reell ekonomisk kompetens för utförande av den tilltänkta prövningen.

En grundlig omdaning av själva taxeringsförfarandet skulle enligt min mening ha framstått som ett av de framstå önskemålen, därest det gällt att genomföra den mera vittgående, för flera år framåt verkande revision, jag i det föregående berört.

För enbart taxeringsåret 1920 anser jag mig icke kunna ifrågasätta den omstöpning av taxeringsförfarandet, som för antydda yrkandens genomförande i praxis borde ske.

Kung/.. May.ts proposition Nr 258. 35

Hela deri nu behandlade gruppen av önskemål raäste följaktligen skjutas åt sidan. I fråga om krigsvinstbegreppets fixerande finner jag icke någon ändring böra ske i författningen, utöver vad som direkt föranledes av angelägenheten att klart ange principerna för skattens avvecklande, dag bestrider ingalunda, att påtagliga olägenheter upp^ trätt vid förtattningens hittillsvarande tillämpning i detta avseende. Vad jag i övrigt kommer att föreslå skulle emellertid, även om det icke undanröjer olägenheterna, åstadkomma ett avsevärt minskande av. deras tryck.

Andra framkomna yrkanden hänföra sig till frågan om den utgångspunkt, som bör väljas för framräknande av den matematiska merinkomsten. Härutinnan innebär förordningens stadgande som bekant, att såsom normalinkomst skall betraktas medeltalet för taxeringarna åren 1913 och 1914 av de inkomster, varom här är fråga. Det har framhållits, att denna bestämmelse oskäligt hårt drabbar de skattskyldiga, vilka råkat att under de nämnda åren eller någotdera av dera hava eu ovanligt låg taxerad inkomst, medan den placerar företag, vilka redan före kriget kunde draga stor fördel av konjunkturerna, i en gynnad ställning. En mera rättvist verkande jämförelse skulle erhållas, därest flera år före krigsutbrottet äu de nu nämnda finge ingå i medeltalsberäkningen. För denna uppfattningföreligga visserligen goda skål, men den lärer numera icke kunna i tilllämpning omsättas på grund av rent tekniska hinder. För bevarande av deklarationer för år före 1913, vilka deklarationer skulle läggas till' grund för en justerad medeltalsberäkning, hava nämligen inga åtgärder vidtagits, och enligt taxeringsförordningen bevaras deklarationerna regelrätt ej längre tid än fem år. Frågan om att på antytt sätt förändra ntgångsberälcningen får därmed anses vara förfallen.

En åtgärd i denna riktning skulle för övrigt med all sannolikhet icke medföra någon allmännare skattelättnad för de konjunkturbeskattade. Vad som är känt rörande inkonjstförhållandena under åren närmast före 1913 synes nämligen peka på, att medeltalen därvid skulle komma att i stort sett bliva lägre och därmed den matematiska merinkomsten komma att upptagas till högre belopp än med tillämpning av nu gällande grunder. Vad som däremot ovedersägligen hade vunnits vore eu något större jämnhet i beskattningen de olika skattskyldiga emellan genom förminskande av den inverkan ett enstaka måhända förvederbörande alldeles abnormt års resultat nu kan få.

Att beakta är emellertid, att beräkningen av den matematisk^

mate.

/rättika mminknmttfntberäknande

Bolags inkomstprocent-

36. Kungt. Maj:ts proposition Nr 25tt.

merinkomsten allenast är den första åtgärden för krigsvinstens taxering. Avgörande betydelse bär bestämmandet av den beskattningsbara merinkomsten. Härvid lägger förfatlningen intet hinder i vägen för skatte-' nämnden att taga all vederbörlig hänsyn till sådan förebragt utredning, genom vilken ådagalägges, att medelinkomsten 1913—1914 icke motsvarar den skattskyldiges normalinkomst före kriget. Det huvudstadgande, som måste tillmätas vitsord, är bestämmelsen i förordningens första paragraf, att skattens objekt är den vinst, som uppkommit genom det på grund av krigstillståndet framkallade läget.

Det synes mig vara önskvärt att vidtaga de åtgärder, som äro möjliga för att större jämnhet må bliva iakttagen vid krigsvinstbeskattningens utmätande. Én åtgärd i det syftet, som icke stöter på tekniska svårigheter och som skulle, vad aktiebolagen angår, medföra större rättvisa anser jag böra nu ifrågakomma. Jag åsyftar borttagandet av det villkoret för bolags skattskyldighet, att bolagets inkomst procent skallöverstiga motsvarande medelprocent för taxeringarna åren 1913—1914,. vilket villkor tillfogats bestämmelsen, att bolaget skall hava haft minst fem procents inkomst på kapitalet, beräknat sådant det vid taxeringen

till inkomstskatt upptagits. . '

Vid framläggandet av fjolårets förslag till vissa ändringar i torordningen om krigskonjunkturskatt förordade jag, att nyssnämnda villkoc beträffande inkomstprocentens storlek i förhållande till motsvarande procenttal före kriget måtte ur författningen utgå. Jag vidhåller den mening, jag då uttalade, och anser mig böra återupptaga fjolårets förslag i denna del. Jag torde få återgiva vad i detta ämne enligt propositionen nr 448 till fjolårets lagtima riksdag tidigare förekommit.

1 eu till finansdepartementet ingiven skrivelse hade landskamreraren i Blekinge län Erik Westerlund, såvitt nu är i fråga, anfört i huvudsak följande: Bestämmelsen i 3 .§ av gällande förordning om krigskonjunkturskatt, att ett bolags för året taxerade inkomst, beräknad i procent av kapitalet, skulle överstiga inkomstprocentens medeltal enligt de vid taxeringarna åren 1913 och 1914 gjorda uträkningarna av procentens storlek, kunde i flera fall leda till befrielse från krigskonjunkturskatt, ehuru krigskonjunkturvinst måste anses föreligga.

Efter att hava omnämnt exempel på, hurusom bolags mkomstprocent nedgått, ehuru inkomsten i verkligheten avsevärt ökats, uttalade Westerlund som sin övertygelse, att detta sätt att undgå krigskon-

Kung t. Maj:ts proposition Nr 258. 37..

jtmktnrskatt alltmera komme till användning. Han ansåge därför, att ifrågavarande bestämmelse icke borde vara ovillkorlig utan åtminstone böra ersättas med ett stadgande, att, därest krigskonjunkturskattenämnden i särskilda fåll funne, att inkomstprocenten vore missvisande ocli krigskonjunkturvinst trots lägre inkomstprocent otvivelaktigt förelåge, taxering till dylik skatt måtte få äga rum.

I anslutning till de i berörda skrivelse framhållna synpunkterna upprättades inom finansdepartementet ett förslag till förordning angående ändrad lydelse av 3 § i förordningen om krigskonjunkturskatt, enligt vilket förslag nämnda paragraf skulle erhålla följande ändrade lydelse:

För skattskyldighet förutsättes:

ej att därjämte, vad angår inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag, bolagets för året till inkomstskatt taxerade inkomst överstiger 5 procent av bolagets kapital, sådant det vid årets taxering beräknats.

Uti infordrat, den 31 januari 1918 dagtecknat utlåtande både kammarrätten anfört följande:

»Kammarrätten finner det uppenbart, att ifrågavarande hittills stadgade förutsättning för skattskyldighet till krigskonjunkturskatt i vissa fäll kan föranleda, att aktiebolag (därunder nu och i det följande inbegripna solidariska hankbolag) icke bliva taxerade till krigskonjunkturskatt, ehuru de haft ökade vinster, som uppkommit genom det av krigstillståndet framkallade läget. Detta är givetvis en konsekvens av lagstiftningen, som, om och i den mån det är möjligt, bör undanröjas, i all synnerhet om det förhåller sig så, som landskamreraren Westerlund i sin ovan omnämnda framställning gjort gällande, att bolagen mera allmänt genom ökning av sitt kapital obehörigen undgå taxering till krigskonjunkturskatt.

Kammarrätten anser sig emellertid böra erinra därom, att icke varje ökning av kapitalet medför, även om den taxerade inkomsten ökats i förhållande till inkomstens medeltal, obehörig befrielse från taxering eller skatt. Om t. ex. kapitalet ökats sedan 1913 och 1914 års taxeringar genom verkliga inbetalningar från delägarna eller genom överföring till kapitalet av besparade vinstmedel, intjänade efter är 1913, är en i förhållande till inkomsten av det gamla kapitalet proportionerlig ökning av inkomsten helt naturlig och synes i regel icke böra föranleda skyldighet för vederbörande bolag att erlägga någon krigskonjunkturskatt. Under nu gällande lagstiftning blir ett dylikt bolag påfört matematisk merinkomst endast under förutsättning, att även inkomstprocenten överstiger inkomstprocentens medeltal. Detta synes också vara fullt riktigt och överensstämma med de principer, på vilka förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, i fråga om aktiebolags beskattning, är uppbyggd. Då förordningen om krigskonjunkturskatt nära ansluter sig till nyssnämnda förordning, synes även där principen om skattens beräkning å inkomsten i förhållande till kapitalet höra vinna undantagslös tillämpning. Så skulle emellertid icke bliva fallet, om den föreslagna ändringen genomfördes.

38 Kungi. Majds proposition Nr 258.

En obehörig befrielse från krigskonjunkturskatt synes kunna förekomma i det fall, att ett aktiebolag ökar sitt kapital genom överförande till aktiekapital eller reservfond av andra medel, som bidragit till förvärvande av dess åren 1913 och 1914. taxerade inkomst. Allt efter storleken av dessa medel kan inkomstprocenten nedpressas, även om den absoluta inkomsten ökas. Det synes emellertid icke kammarrätten tillrådligt att med hänsyn till en sådan eventualitet bryta med eljest tillämpadeprinciper.

Av här anförda skäl tinner kammarrätten sig icke kunna tillstyrka det framlagda förslaget till frågans lösning.

För den händelse förslaget det oaktat kommer att läggas till grund för lagstiftning i ämnet, vill kammarrätten erinra därom, att den ifrågasatta ändringen av 3 § i förordningen om krigskonjunkturskatt torde böra följas av motsvarande ändringar av 11 och 16 §§ i samma förordning och av krigskonjunkturskattelängden.»

Efter återgivande härav anfördes i förenämnda propositionen nr 448:

»På sätt såväl landskamrerare We3terlund som kammarrätten framhållit kan ett bolag genom att från andra, mera rörliga fonder överföra medel till aktiekapitalet eller reservfonden nedbringa inkomstproeentén,' så att, oaktat en verklig krigskonjunkturvinst föreligger, bolaget likvältill följd av stadgandet i 3 § av förordningen om krigskonjunkturskatt går fritt från beskattning enligt nämnda förordning. Denna lucka i, lagstiftningen skulle otvivelaktigt bliva avhjälpt, därest det till kammarrätten remitterade förslaget antoges. Då kammarrätten likväl avstyrkt detta förslag, synes kammarrätten närmast haft för ögonen den föreslagna bestämmelsens verkan i det fall, att ett bolag, vare sig genom nyteckning eller genom fondering av vinstmedel ökat sitt kapital samt att till följd därav bolagets inkomst vuxit i motsvarande grad, ehuru* själva inkomstprocenten förblivit oförändrad. Kammarrätten erinrar, att i dylikt fall krigskonjunkturskatt enligt nu gällande bestämmelser icke skall påföras, men att, därest det remitterade förslaget antoges, skattskyldighet för bolaget skulle inträda, vilket kammarrätten icke anser, vara riktigt. Jag kan emellertid icke dela kammarrättens uppfattning i detta avseende. Tvärtom synes det mig, att det av kammarrätten framhållna fallet, vilket berörts jämväl av landskamreraren Westerlund, i främsta rummet påkallar ett ingripande * från lagstiftarens sida. Det torde nämligen vara synnerligen vanligt, att bolag på dylikt sätt undgå krigskonjunkturskatt. Det gives visserligen omständigheter, då detta måste anses riktigt, såsom då ett redan förut givande företag utvecklats fullt oberoende av de under kristiden rådande särskilda förhållandena och för rörelsens utvidgande anskaffar nytt kapital genom utsläppande av nya aktier. Vida vanligare torde det emellertid vara, att utvidg-

39 Kungl. Matta proposition Nr 258.

ningen av ett företag direkt beror av det genom krigstillståndet framkallade läget. I dylika fall innebära de nn gällande bestämmelserna en påtaglig ojämnhet i beskattningsavseende. Under det att ett nybildat bolag enligt praxis torde få erlägga krigskonjunkturskatt för den del av inkomsten, som överstiger vanlig ränta å kapitalet, så undgås eu dylik beskattning, därest penningar i form av nyteckning placeras i ett äldre bolag, vilket vid taxeringarna till inkomst- och förmögenhetsskatt åren 1913 och 1914 visat en hög inkomstprocent. Någon anledning' varför ett äldre bolag skulle i nu förevarande avseende vara gynnsammare ställt än ett nybildat bolag förefinnes enligt min uppfattning icke. Föreligger en krigskonjunkturvinst bör den beskattas i såväl det ena som det andra fallet.

Anmärkas bör dessutom, att gällande bestämmelse i sin tillämpning innebär följande oegentlighet. Uppgår inkomstprocenten icke fullt till samma procent som medeltalet för de två jämförelseåren, blir bolaget helt skattefritt. Överstiger den däremot endast med en obetydlighet samma medeltal, kan bolaget riskera att få erlägga krigskonjunkturskatt för hela inkomsten. Ett bolag med ett kapital av 100,000 kronor, hade t. ex. för åren 1912 och 1913 en inkomst av 10,000 kronor. Inkomstprocenten var sålunda 10. Kapitalet ökas till 150,000 kronor. Enligt gällande bestämmelser kan bolaget icke ifrågakomma till krigskonjunkturskatt, om icke dess taxerade inkomst överstiger 15,000 kronor. I)å utföres emellertid hela skillnaden mellan 10,000 kronor och den taxerädé inkomsten såsom matematisk merinkomst. Uppgår däremot den taxerade inkomsten till jämnt 15,000 kronor kan krigskonjunkturskatt icke alls förekomma.

Genom den löreslagua författningsändringen har avsetts att bereda krigskonjunkturskaftenämnderna möjlighet att efter de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna pröva, huruvida en krigskon junkturvinst skall anses löreligga. Att för denna prövning uppställa detaljerade regler, vilkas tillämpning utan hänsyn till de särskilda förhållandena i varje fall måste medföra ojämnhet bolagen emellan och innehålla ostridig möjlighet för bolagen att undandraga sig eljest skälig krigskonjunkturskätt, torde lika litet i detta hänseende böra ifrågakomma som då fråga är om nybildade bolag eller enskilda skattskyldiga.»

Till vad som sålunda av mig anfördes till statsrådsprotokollet vid avlåtandet av fjolårets proposition i detta ämne vill jag nu ytterligare lägga följande. Don nu gällande bestämmelsen förskjuter skattebördan

Penningvärdets förändring.

40 Kung!. Maj:ts proposition Nr 258.

på ett enligt min mening obilligt sätt från sådana bolag, som haft tillfälle att av krigstidens vinster verkställa stora fonderingar, till sådana, som av en eller annan anledning icke i samma utsträckning avsatt medel till reservfond. Ett exempel torde bäst klargöra vad jag åsyftar.

Antag, att bolagen A och B före kriget vartdera hade ett aktiekapital av 2,000,000 kronor och att inkomstprocenten 1013—1914 för dem bägge utgjort 20 procent. Bolaget A har till följd av stora krigsvinster kunnat öka aktiekapital och reservfond därhän, att bolaget vid taxering under löpande år redovisar ett kapital av tillhopa 4,000,000 kronor. Bolaget har en taxerad inkomst av 799,900 kronor, vilket innebär en inkomstprocent av 19.9 9 9 procent. Detta bolag, som har on matematisk merinkomst om 399,900 kronor, erlägger ingen krigskonjunkturskatt alls. Bolaget B åter, som endast ökat sitt kapital till 3,000,000 kronor och redovisar en vinst av 600,100 kronor blir däremot skattskyldig^ enär inkomstprocenten nu blir 20.003 procent. Det upptages med en matematisk merinkomst av 200,100 kronor. Erhåller det avdrag med t. ex 8 procent å kapitalökningen eller med 80,000 kronor skulle det bli beskattat för 120,100 kronor och få erlägga i skatt 21,32L:so. Det må emellertid ifrågasättas, huruvida det innebär skälig avvägning av skattebördan, att bolaget A däremot blir helt befriat från utgörande av skatt.

Äro funderingarna åter lika stora, kan tydligen på en högst obetydlig tillfällig skillnad i inkomstprocent komma att grundas en högst avsevärd skillnad i beskattningshänseende. Hava båda bolagen ökat sitt kapital till 4,600,000 kronor och bolaget A redovisar 799,900 kronor i taxerad inkomst, medan bolaget B taxeras för 800,100 kronor, kommer ojämnheten att bli synnerligen påfallande. Bolaget A undgår, med en inkomstprocent av 19.9 9 9 procent, helt och hållet beskattning. Bolaget B åter, vars inkomstprocent blir 20.0 0 2 procent, upptages som skattskyldigt med en matematisk merinkomst av 400,100 kronor. Efter avdrag med 8 procent å nytillkommet kapital skulle det få erlägga en skatt av 52,030 kronor.

En bestämmelse, som verkar därhän, att företag, vilka haft särskilt stora vinster under krigstiden, beredas möjlighet att utnyttja dessa vinster för att helt befria sig från krigskonjunkturskatt, synes mig icke böra få kvarstå oförändrad. Det torde ock beaktas, hurusom bestämmelsen särskilt gynnar företag, vilka redan före kristiden hade ovanligt höga vinster och för vilka det därför är relativt lätt att nedbringa inkomstprocenten under medelnivån 1913—1914. Åven ur denua synpunkt är en ändring i autydd riktning ett steg i riktning mot en rättvisare fördelning bolagen emellan av skattebördan.

Till spörsmålet om den utgångspunkt, som skall väljas för beräkning av den matematiska merinkomsien, höra jämväl yrkandena på en sådan höjning av inkomstens medelnivå 1913 — 1914, att densamma skall kunna betraktas sou) ett likvärdigt led i jämförelsen med det löpande årets inkomst. Det kräves härutinnan, att hänsyn skall tagas

Kungl. Majds proposition Nr 258. 41

till förändringarna i penningvärdet. För min del finner jag oöverkomliga svårigheter resa sig i vägen för genomförandet av den principen, att vid den matematiska merinkomstens bestämmande inkomsterna skola först reduceras till ett gemensamt penningvärde, vilken princip för övrigt i så fall måste utsträckas till att jämväl omfatta skattebeloppets fastställande. Det må erinras, att skatten erlägges cirka två år efter inkomstens förvärvande och sålunda kan komma att erläggas i ett helt annat penningvärde än det vid tiden för inkomstens förvärvande förefintliga. Skulle full rättvisa de skattskyldiga emellan skipas med hänsyn åll. förändringar i realinkomst torde ' man för övrigt, fä genomföra en individuell prövning av de olika fallen. Jag betraktar det för min del som uteslutet att för det återstående taxeringsåret söka genomföra eu principiellt så genomgripande omläggning som den bär ifrågasatta. Det enda, som man torde kunna våga sig på i denna riktning, vore att jämka medelinkomsten uppåt med ett visst procenttal. Denna tankegång har i förslaget utformats så, att föreskrift givits därom, att som beskattningsbar merinkomst icke får upptagas högre belopp än den matematiska merinkomsteii, minskad med 20 procent av inkomstens medeltal 1913 — 1914. Härmed skulle fullständigt undanröjas det i praxis hittills förekommande förhållandet, att hela den matematiska merinkomsten skattlägga.Den minskning av skatteintäkten, som skulle vid föreslagets genomförande uppkomma, blir givetvis högst betydande. Jag kan därför icke förorda att i större utsträckning än nu ifrågasatts taga hänsyn till penningvärdets förändring.

I fråga om skattskyldiga, vilka allenast under ettdera av åren 1913 1914 varit taxerade till inkomst- och förmögenhetsskatt, har

enahanda grundsats blivit genomförd, ehuru nu det ena årets inkomst får träda i stället för merinkomsten.

, Annorlunda ställer sig saken däremot beträffande nya skattskyldiga. Att just i fråga om sadana nytillkomna, enskilda eller företag, förelegat verkliga olägenheter med nuvarande praxis lärer icke kunna bestridas.

Angående den praxis, som i regeringsrätten och kammarrättten utbildat sig i hithörande skattemål, ävensom beträffande behandlingen av kapitalökning i företag, har jag inhämtat följande:

Angående taxering av nybildade aktiebolag. Vid taxering till krigskonjunkturskatt av aktiebolag, som bildats under år 1914 eller senare, och för vilket således författningsenligt bolagets hela inkomst bort upptagas såsom matematisk merinkomst, har kammarrätten enligt praxis vid beräkningen av den beskattningsbara merinkomsten från bolagets

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 228 höft. (Nr 258.) 6

42 Kung!.. Maj:ts proposition Nr 258,

inkomst, frånräkna! ett belopp av 6 procent av bolagets kapital. Regeringsrätten har i något enstaka fall använt samma princip (se till exempel besvär av aktiebolaget Förenade Svenska tändsticksfabriker rörande dess taxering år 1915, utslag den 30 augusti år 1918).

Naturligtvis användes detta beräkningssätt allenast i sådana fall, då utredningen icke hänvisar till någon annan beräkningsgrund, som kan anses mera rättvis. Då till exempel eu näringsidkare under år 1914 eller därefter ombilda! sitt företag till aktiebolag, har enligt praxis vid bolagets taxering till krigskonjunkturskatt medeltalet av företagets åren 1913 och 1914 taxerade inkomst ansetts såsom normalinkomst för bolaget. (Regeringsrättens årsbok 1918 referat 11 angående taxering år 1915.)

Angående taxering av aktiebolag, vilkas kapital ökats under dr 1914 eller därefter. Endast ett fåtal sådana mål hava behandlats vid ovannämnda domstolar, och det är på denna grund knappast möjligt att angiva någon av praxis tillämpad regel för uppskattning av normalinkomsten i sådana fall.

Regeringsrätten har i ett fall (besvär av aktiebolaget Sveriges privata centralbank angående taxering år 1915; utslag den 13 juni 1918), då bolagets år 1913 åtnjutna inkomst av rörelsen motsvarade 7.5 8 4 procent av bolagets kapital samma år, samt kapitalet sedermera ökats, ansett en del av bolagets inkomst år 1914, som motsvarade 7.584 procent å det ökade kapitalet, ej hava tillförts bolaget på grund av krigsläget.

Kammarrätten har genom utslag den 18 december 1918 på besvär av Holmens bruks- och fabriksaktiebolag angående taxering är 1916 från den av krigskonjunkturskattenämnden beräknade beskattningsbara merinkomsten frånräknat bland annat ett belopp, motsvarande 6 U procent av skillnaden mellan bolagets kapital vid 1915 års början och medeltalet av bolagets kapital vid början av år 1912 och 1913. I sammanhang härmed kan omnämnas ett fall (kammarrättens utslag den 9 augusti 1918 angående aktiebolaget Svenska Kullagerfabrikens i Göteborg taxering år 1917, då ökningen av bolagets kapital ägt rum redan under år 1913 och kammarrätten i anledning därav antagit, att skillnaden mellan bolagets åren 1914 och 1917 till inkomstskatt taxerade inkomsten motsvarade den beskattninsbara merinkomsten (2 röster mot 1).

Angående taxering av annan rörelseidkare än aktiebolag för inkomst av rörelse, som under år 1914 eller senare tagit sin början. Åtskilliga sådana fall hava förekommit i kammarrätten, men klagandena torde i allmänhet ej hava vunnit nedsättning i taxeringen. I något enstaka

43 Kunyl. Maj:ts 'proposition Nr 258.

tall har klagandens inkomst av rörelse jämförts med medeltalet av hans under åren 1918 och 1914 taxerade inkomst av tjänst i liknande företag (se till exempel kammarrättens utslag den 4 september 1918 på besvär av A. Johnsson angående taxering år 1916: 2 röster mot 1).

Angående taxering av annan rörelseidkare (in aktiebolag för inkomst av rörelse, som under år 1914 eller senare utvidgats genom tillskott av nytt kapital. Uppgift om något sådant mål har ej kunnat erhållas.

På det område nu lämnade uppgifter beröra finner jag förändringar vara starkt motiverade. De ha av mig utformats i anslutning till den lättnad skattskyldiga, vilka taxerats redan före kriget, på sätt jag nyss nämnt, skulle få och givits det innehåll, att, där det konstaterats att viss mängd kapital nedlagts i ett företag, ett visst procenttal av det nedlagda kapitalet bör få avdragas vid den beskattningsbara , merinkomstens fastställande. Med beaktande av den praxis i fråga om kapitalökning i äldre företag, som under det sistförflutna året utvecklats, har jag trott mig, under hänsynstagande jämväl till den nedsättning med 20 procent av inkomstens medeltal, som här ovan förordats i fråga om äldre företag, finna en lämplig lösning i ett stadgande, att som krigsvinst för nya företag blott får beskattas vad som överstiger 10 _ procent å investerat kapital. Kan icke denna regel tillämpas, lärer väl icke kunna ifrågakomma annat stadgande än att en viss till beloppet fixerad inkomst förklaras icke falla under krigskonjunkturskatt. Detta belopp har jag föreslagit till 5,000 kronor. Givetvis kan icke införandet av bestämmelse härom förhindra skattenämnden att efter eget bedömande fastställa större belopp såsom normalinkomst. Skattedelegationens farhågor, att; en misstolkning härutinnan skulle kunna uppstå, kan jag icke dela. Jag föreslår alltså ingen förändring av författningsförslaget i förevarande hänseende.

Av statsfinansiella skäl är det vidare efter min mening uteslutet att tillmötesgå framställda yrkanden, att krigskonjunkturskattens belopp skulle få avdragas vid bestämmande av beskastningsbar merinkomst. Som bekant medger nuvarande skatteförordningen icke något avdrag för kronoutskylder. Ett avsteg från denna princip bör icke ske utan att man sorgfälligt övervägt konsekvenserna. Därest man i princip ville övergå till att medge avdrag för kronoutskylder,' komme detta att få en synnerligen stor inverkan på de till statsverket inflytande skattebeloppen. Jag erinrar därom, att ordinarie och extra inkomstskatt, tillläggsskatt och krigskonjunkturskatt för år 1918 uppgå till över 560 miljoner kronor. Med detta väldiga belopp skulle både den krigskon-

Avdrag far lerig*•

konjunktur skatt

JCr.ytkonjunkturbeskattningen» avveckling.

44 Kungl. Maj;ts proposition AV 25S.

junkturbeskattade och den inkomstbeskattade inkomstsumman komma att nedgå. Det bör vidare märkas, att beträffande år 1920, som nu närmast är i fråga, skulle avdraget vid krigskonjunkturbeskattningen komma att ske från eu inkomstsumma, vilken med all sannolikhet betydligt understiger det inkomstbelopp, å vilket utgår krigskonjunkturskatt, såväl för år 1918 som för innevarande år. Tänker man sig, att krigskonjunkturskatten skulle — liksom kommunalutskylderna — få avdragas från inkomsten under det år skatten erlägges, komme 1918 års krigskonjunkturskatt, erlagd å inkomster under år 1917, men uppburen under år 1919 att få gå i avdrag från inkomsterna under sistnämnda år, vilka taxeras år 1920. Från den till krigskonjunkturskatt taxerade inkomstsumman 1920 finge alltså avdragas de cirka 300 miljoner, som innevarande år äro förfallna till betalning. Efter en genomsnittlig skatteprocent av 28 procent innebure detta eu skatteförlust av ej mindre än 84 miljoner kronor. Klart är, att statsverket då måste beredas kompensation härför å annat håll, antingen genom höjning av krigskonjunkturskattens tariff eller genom uttagande av motsvarande belopp å den allmänna inkomstbeskattningen. Intetdera alternativet synes mig innebära en acceptabel utväg. Till sist får jag också framhålla, hurusom de skäl, som må kunna anföras till stöd för antydd avdragsrätt vid en vanlig inkomstbeskattning, icke kunna utan vidare tillerkännas giltighet i fråga om eu sådan särbeskattning som krigskonjunkturskatten, vilken icke har den totala behållna inkomsten till sitt objekt utan vissa inkomstdelar, soin anses böra på grund av sin natur att vara krigsvinster bära en alldeles särskild skatt.

Till eu kategori för sig höra vidare de problem, som direkt anknyta sig till krigskonjunkturbeskattningens avveckling. Skatteformens objekt är ju viss av krigstillståndet mer eller mindre direkt fiamkallad inkomstökning. Med den formulering själva huvudstadgandet erhållit bör det visserligen vara klart, att till krigsvinst ej bör räknas sådan inkomstökning, vilken uppkommit av efter krigstillståndets upphörande inträffade nya förhållanden. Det har emellertid synts mig vara angeläget att på detta område bestämda i lagstiftningen nedlagda föreskrifter givas, så att i görligaste mån tvekan undanröjes om var gränsen skalldragas mellan krigsvinst och annan inkomstökning. I det syftet har jag ansett riktigt att generellt avskära från skatteplikt efter ingången av detta år uppkomna helt nya inkomster. Detta har utformats sålunda, att skattskyldig, vilken ej under kristiden haft beskattningsbar krigsvinst och först under innevarande år erhåller en formellt taxeringsbar mer-:

45 Kuvgl. Maj.-ts proposition Nr 258.

inkomst blir helt fritagen. Enahanda föreskrift bör då givas i fråga om inkomst av nyanläggningar ävensom beträffande den ytterligare inkomstökning, som må hava uppstått under detta år utöver den högsta inkomst, skattskyldig haft under något år av krigstiden.

Till avvecklingsfrågan hör jämväl spörsmålet om hur förfaras skall med sådana skattskyldiga, vilkas bokföringsår är så lagt, att inkomst erhållen under 1919 kommer till taxering först under år 1921. För sådana fall anvisar gällande förordning den utväg, att särskilda föreskrifter skola av Konungen utfärdas. Härtill behöver för det närvarande icke tagas ställning. Jag vill emellertid framhålla, att det torde böra tagas under övervägande, huruvida för det ringa fåtal, skattskyldiga, som här komma i fråga, skall bibehållas även under år 1921 hela den stora apparaten av skattenämnder. Det synes vara att eftersträva att vid denna särskilda taxering kunna så vitt möjligt förenkla och förbilliga taxeringsförfarandet.

Till sist har jag att beröra frågor, som angå krigskonjunktur- Skatuutnff*»^ skattetariffen. Särskilt är härvid av intresse det framställda yrkandet, att hänsyn skall tagas till inkomstens relativa storlek, närmast då i förhållande till förefintligt kapital. Då det under fjolåret befanns vara av statsfinansiella skäl erforderligt att skärpa tariffen, fann jag mig böra så anordna denna skärpning, att den skulle starkast ha drabbat skattskyldiga med hög inkomstprocent. Då det nu gäller att påbörja krigskonjunkturskattens avskrivning, har det synts lämpligt att genomföra en tariffsänkning på i genomsnitt 20 procent. För enskilda skattskyldiga och med dem jämställda har föreskrivits en proportionell minskning med 20 procent. Men i avseende å aktiebolag har jag, i överensstämmelse med den uppfattning jag tidigare gett uttryck åt, funnit det vara riktigast att låta skattelättnaden komma företrädesvis de minst vinstgivande bolagen till godo. Till den ändan anser jag mig böra föreslå, att skatten minskas med ett procenttal, som sättes mycket lågt i fråga om de mest givande företagen, men sedan växer i män som inkomstprocenten sjunker.

För att giva eu föreställning om hur den av mig förordade bestämmelsen skulle verka vill jag bär återgiva en tablå över den minskning i skatt, som skulle vid olika inkomstprocent erhållas enligt mitt förslag:

- Kung!. Maj:ts proposition Nr 258.

I kr afträdande

Krig skonjunktur skattens nedsättning för bolag.

Det är ju tydligt, att en sä avsevärd nedsättning av taritfsatserna samtidigt med att de beskattningsbara merinkomsterna beskäras genom bestämmelse om ett avdrag med minst 20 procent av medelinkomsten 1913—1914, respektive med 10 procent av kapitalet kommer att verka en mycket betydande minskning av krigskonj urskatteintäkten. Ytterligare nedgår den ock genom övriga ändringar, såsom t. ex. stadgandet om höjd skattegräns.

Till frågan om skatteintäkten skall jag återkomma i annat sammanhang. Jag nämner här allenast, att då statsverket icke kan undvara det belopp, som motsvarar sänkningen i fråga, förutsätter jag att beloppet överflyttas på den allmänna inkomstskatten.

De nya bestämmelserna äro avsedda att tråda i kraft den 1 januari 1920, dock med det undantaget, att den till åstadkommande av större jämnhet i skattebördan syftande ändringen i 3 § och den därav föranledda i 16 § bör vinna tillämpning redan å taxeringen innevarande år. Att i vidare mån låta ändringarna få inverka på årets krigskonj unkturskatt förbjuder sig enligt min mening bestämt av statsfinansiella skäl. Förutnämnda skattedelegation, som kraftigt framhållit angelägenheten av att låta lindringarna träda i kraft omedelbart, har hänvisat statsverket att lita till »andra rationella skatteformer». Det synes mig uteslutet att, nu ifrågasätta skattebeloppets uttagande på annan väg än genom direkt inkomstbeskattnning. För min del finner jag icke tillrådligt att förödet löpande året uttaga någon ny tilläggsskatt till den ordinarie och extra inkomstskatten.

47 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Med anledning av vad kammarrätten anfört rörande 6 och 11 §§ får jag framhålla, att jag icke finner den fiskaliska betydelsen av bestämmelser i av kammarrätten antydd riktning vara sådan, att en omredigering synes erforderlig.

Övriga i det slutliga författningsförslaget vidtagna jämkningar torde icke erfordra något mitt särskilda yttrande.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett inom finansdepartementet upprättat förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt, hemställde departementschefen att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen antaga nämnda förslag.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen i ämnet avlåtas proposition av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Or protokollet: Gunnar Grip.

BILAGOR

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 228 käft. (Nr 258.)

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Bilaga 1.

P. M.

angående viss bearbetning av 1918 års krigskonjunkturskattelängder.

Till herr statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet.

Sedan undertecknad erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa viss bearbetning av 1918 års krigskonjunkturskattelängder, får jag härmed vördsamt överlämna de preliminära resultaten i fråga om vissa delar av utredningen.

Vid bearbetningen av de vid 1918 års taxering upprättade krigskonjunktuiskattelängderna, vilka i avskrift ställts till förfogande, hava i stort sett följts samma principer som tillämpades vid en liknande bearbetning av motsvarande längder för år 1917. Resultaten av sistnämnda utredning hava publicerats såsom bilaga 1 till Kungl. Maj:ts proposition nr 448 till 1918 års riksdag.

Avsikten med utredningen har sålunda i år liksom föregående år varit att

utröna,

1) huru de till krigskonjunkturskatt taxerade merinkomsterna fördelade sig på storleksgrupper,

2) huru aktiebolagen och de solidariska bankbolagen fördelade sig med hänsyn till vinstens storlek i förhållande till kapitalet, samt

3) huru aktiebolagen och de solidariska bankbolagen fördelade sig på olika närings- och verksamhetsgrenar.

För de under 1) och 2) här ovan angivna avdelningarna av utredningen kunna nu preliminära resultat meddelas.

De uppgifter ur krigskonjunkturskattelängderna, som blivit föremål för bearbetning, äro för samtliga taxerade: medelinkomsten åren 1913—1914, varmed avses medeltalet av sådan nämnda år till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerad inkomst, som avses i 2 § och 5 § andra stycket i förordningen om krigskonjunkturskatt, det enligt krigskonjunkturskattenämndens beslut taxerade beloppet av beskattningsbar merinkomst samt den av nämnden uträknade krigskonjunkturskatten. För de inländska aktiebolagen och solidariska bankbolagen hava dessutom bearbetats kapitalet, varmed avses aktiekapitalet jämte reservfonden, inkomstprocenten år 1918. varmed menas den procent, som det till inkomst- och förmögenhetsskatt år 1908 taxerade beloppet utgör av kapitalet, samt den matematiska merinkomsten år 1918.

Den preliminära sammanfattningen av utredningsresultaten beträffande fördelningen av de taxerade efter de till krigskonjunkturskatt taxerade merinkomsternas storlek meddelas i närslutna tabeller Å—C. En mera ingående behandling av mate-

51 Kung!. Maj:ts proposition Nr 258.

rialet eller en diskussion av utredningsresultaten har tiden icke medgivit. Därtill torde jag få tillfälle att återkomma i den utförligare redogörelse, som jag senare skall avlämna.

I bilagda tabeller D—G sammanfattas resultaten av bearbetningen beträffande aktiebolagen och de solidariska bankbolagen med hänsyn till den till inkomst- och förmögenhetsskatt år 1918 taxerade inkomstens storlek i förhållande till kapitalet. En närmare behandling av siffrorna i denna tabell, torde likaledes få anstå, till dess utredningen i dess helhet föreligger färdig.

Stockholm den 11 mars 1919.

Sann Larsson.

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Tab. A. Sammandrag i fråga om 1918 års taxering till krigskonj tinktur skatt för en-

Enskilda

Summa

Kungl. Maj:ts proposition Nr 25S.

skilda skattskyldiga, med fördelning efter de taxerade merinkomsternas storlek.

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Talj. B. Sammandrag i fråga om 1918 års taxering till krigskonjunkturskatt för

merinkomster-

Kung!. Maj:ts proposition Nr 258.

inländska aktiebolag och solidariska bankbolag, med fördelning efter de taxerade

nas storlek.

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Tab. C. Sammandrag i fråga om 1918 års taxering till krigskonjunkturskatt för

Kungl, Maj:ts proposition Nr 25S.

o/

samtliga taxerade, med fördelning efter de taxerade merinkomsternas storlek.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 228 höft. (Nr 258.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

59 Tab. I). Aktiebolag och solidariska bankbolag på landsbygden, fördelade efter den till inkomst- och förmögenhetsskatt år 1918 taxerade inkomstens storlek i förhållande till kapitalet. A. Absoluta tal.

60 Kungl. Maj.ts proposition Nr 258.

Tab. E. Aktiebolag och solidariska bankbolag i städerna, fördelade efter den till inkomst- och förmögenhetsskatt år 1918 taxerade inkomstens storlek i förhållande till kapitalet. A. Absoluta tal.

Kungl. Majds proposition Nr 258.

61 Tab. F. Aktiebolag: och solidariska bankbolag i städer och på landsbygd, fördelade efter den till inkomst- och förmögenhetsskatt år 1918 taxerade in-

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Tab. G. Aktiebolag och solidariska bankbolag på landsbygden, i städerna samt på

är 1918 taxerade inkomstens storlek i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

landsbygden och i städerna, fördelade efter den till inkomst- och förmögenhetsskatt förhållande till kapitalet. B. Procenttal.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

64 Bilaga 2.

F. M.

angående bearbetning av krigskonjunkturskattelängderna för Motala, Göteborgs, Nora och Vi ysta fögderier samt Örebro stad.

1 de bearbetade krigskonjunkturskattelängderna äro sammanlagt redovisade 949 enskilda och med dem likställda samt 12 L inländska aktiebolag och solidariska bankbolag. Av dessa voro respektive 815 och 113 taxerade för beskattningsbar

merinkomst. ....

Ett summariskt sammandrag av krigskonjunkiurskattelängdernas viktigaste data återfinnes i tab. A. Av tabellens siffror framgar efterföljande sammanställning.

Till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp kronor

Enskilda 30,793,300

Aktiebolag 37,221,400

Tillsammans 68,014,700

Matematisk

merinkomst

kronor

21.161,900

31,888,300

53,050,200

Beskattad

Absolut

merinkomst I proc. av mat. merinkomst

kronor %

17.646.200 83.4

25,927.400 81.3

43,573,600 82. i

I efterföljande tablå redovisas särskilt de fall, då den beskattade merinkörnsten överstiger hela det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet.

Vid 4 enskilda samt vid 3 aktiebolag var den beskattade merinkomsten upptagen till högre belopp än den matematiska merinkomsten. I.

I. Enskilda.

Närmare uppgifter angående de i krigskonjunkturskattelängderna upptagna enskildas fördelning på gamla och nya skattskyldiga samt med hänsyn till den

Kungi. Maj:ts proposition Nr 258. 65

matematiska och den beskattade merinkomstens inbördes storlek återfinnas i tab. B.

Den procentuella fördelningen på gamla och nya skattskyldiga angives i

Den procentuella fördelningen av gamla skattskyldiga med hänsyn till den matematiska (m) och den beskattade (t) merinkomstens inbördes storlek angives i nedanstående tablå.

Motsvarande uppgifter för nya skattskyldiga angivas i efterföljande sammanställning.

En jämförelse av de båda tablåerna visar, att den beskattade merinkomsten sammanfaller med den matematiska merinkomsten i nästan lika stor utsträckning vid nya skattskyldiga som vid gamla skattskyldiga.

Skillnaden mellan den matematiska (m) och den beskattade (t) merinkomsten, uttryckt i procent av den matematiska merinkomsten, angives i nedanstående tablå.

Skattskyldiga Samtliga

med m större än t skattskyldiga

X X

Gamla skattskyldiga .................................................... 34.9 16.8

Nya » .................................................... 32.9 16.2

Tillsammans 34.2 16.6

Bihang till riksdagens protokoll 1919 1 sand,. 228 höft. (Nr 258.)

1)

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Även denna sammanställning ger vid handen, att vid fastställandet av den beskattningsbara merinkomsten ingen hänsyn tagits till den omständigheten, att ett företag är nystartat.

II. Aktiebolag in. fl.

Närmare uppgifter angående de i krigskonjunkturskattelängderna upptagna aktiebolagens m. fl. fördelning på gamla och nya skattskyldiga samt med hänsyn till den matematiska och den beskattade merinkomstens inbördes storlek återfinnas i tab. B.

Den procentuella fördelningen på gamla och nya skattskyldiga angives i nedanstående tablå.

En jämförelse av de båda tablåerna visar, att vid taxeringen den beskattade merinkomsten fastställts till lägre belopp än den matematiska merinkomsten i större utsträckning vid nya skattskyldiga än vid gamla skattskyldiga.

67 Kungl. Maj.ts proposition Nr 258.

Skillnaden mellan den matematiska (m) och den beskattade (t) merinkomsten, uttryckt i procent av den matematiska merinkomsten, angives i nedanstående tablå.

Skattskyldiga Samtliga

med m större än t skattskyldiga

X %

..................... 26.8 18.8

...................... 23.2 18.4

Tillsammans 26.2 18.7

Såsom av denna sammanställning framgår, bar i genomsnitt nedsättningen av den matematiska merinkomsten vid fastställandet av den beskattningsbara merinkomsten ej varit större vid nya skattskyldiga än vid gamla.

Sättes den matematiska (m) och den beskattade (t) merinkomsten i relation till kapitalet, erhållas följande siffror till belysning av den matematiska och den beskattade merinkomstens samt skillnadens relativa storlek.

Gamla skattskyldiga Nya »

Skillnaden mellan matematisk merinkomst och beskattad merinkomst uppgår enligt tablån för gamla skattskyldiga till 5.8 procent och för nya skattskyldiga till 7.5 procent av kapitalet. Sistnämnda procenttal är endast obetydligt högre än motsvarande procenttal för gamla skattskyldiga. Härav följer, att vid taxering av nya skattskyldiga avdrag för vanlig kapitalränta å det i rörelsen insatta egna kapitalet ej ägt rum i någon större utsträckning. Tablåns detaljsiffror, liksom de absoluta talen i tab. B, giva tydligt vid handen, att taxeringen av nya skattskyldiga ägt rum utan vederbörliga hänsyn till en normal förräntning av det egna kapitalet.

Beträffande gamla skattskyldiga lämnas slutligen i tab. B en fördelning av de skattskyldiga med hänsyn till den större eller mindre variation i inkomstprocent åren 1913 och 1914, som skilda bolag uppvisat. I tabellen lämnas särskilda uppgifter för bolag, som under båda de nämnda åren varit inkomsttaxerade, och bolag, som endast ett av åren varit inkomsttaxerade. Sistnämnda grupp är givetvis ytterst heterogen, i det den omfattar utom äldre bolag, som ett av åren ej lämnat någon beskattningsbar vinst, även nystartade företag.

68 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

För båda dessa grupper tillsammantagna lämnas i nedanstående tablå närmare uppgifter angående den procentuella fördelningen av bolag, kapital, matematisk och beskattad merinkomst med hänsyn till inkomstprocentens variationer åren 1913 —1914.

Av tablån framgår, att variationen av inkomstprocenten åren 1913 — 1914 för flertalet bolag understiger 2 procent. Av det sammanlagda kapitalet faller emellertid huvudparten på bolag med en variation av inkomstprocenten mellan 2 och 5 procent.

Sättes den matematiska och den beskattade merinkomsten i relation till kapitalet, erhållas följande siffror till belysning av den matematiska och den beskattade merinkomstens samt skillnadens relativa storlek inom olika grupper.

Anmärkningsvärt är, att de stora bolagen (d. v. s. bolag med stort eget kapital), tillhörande tablåns mellersta grupp, uppvisa den relativt minsta matematiska merinkomsten (men den största skillnaden mellan matematisk och beskattad merinkomst). Den fåtaliga bolagsgrupp, för vilken variationen i inkomstprocent åren 1913—1914 överstiger 5 procent, uppvisar däremot de ojämförligt största matematiska och beskattade merinkomsterna. Sistnämnda förhållande torde sammanhänga med att för dessa bolag den uträknade medelinkomsten för åren 1913— 1914 är lägre än den normala årsinkomsten, varigenom också den matematiska merinkomsten blir onormalt stor. Emellertid synes ingen hänsyn härtill hava tagits vid taxeringen, då ju enligt tablån skillnaden mellan matematisk och beskattad merinkomst för denna bolagsgrupp endast obetydligt överstiger motsvarande skillnad för bolag, tillhörande tablåns första grupp.

Tab. A. Sammandrag av krigskonjunkturskattelängderna för år 1918, avseende Motala, Göteborgs,

Nora och Yivsta fögderier samt Örebro stad.

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 258.

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Tab. B. Matematisk och beskattad merinkomst för gamla och nya skattskyldiga inom Motala, Göteborgs, Nora och Yivsta fögderier samt Örebro stad.

Kung!. Maj-.ts proposition Nr 258.

71 Bilaga 3.

P. M.

av landskamreraren 0. V. Landén angående vissa till spörsmålet om en revision av krigskonjunkturskatten hörande frågor.

1915 års förordning om krigskonjunkturskatt avsåg att med särskild beskattning under ett vart av åren 1915 och 1916 träffa den ökade inkomst, som tillförts skattskyldig »på grund av det genom närvarande krigstillstånd framkallade läget». Med inkomst i förordningens mening avsågs endast sådan inkomst av arbete, som omförmäles i 7 § 3:o), b), c) och d) i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt alltså inkomst av rörelse eller yrke, vinster av tillfällig natur, säärskilt realisationsvinster, samt all annan inkomst, som ej är att hänföra till inkomst av fast egendom eller av kapital och ej förut blivit i 7 § särskilt angiven.

Skatten tänktes ursprungligen såsom en objektskatt och föreslogs av Kungl. Maj:t att utgå med en för alla skattskyldiga enhetlig procent av den beskattningsbara merinkomstens belopp oberoende av beloppets storlek. Riksdagen beslöt emellertid, att skatten skall utgå efter en progressiv skala.

För att utröna krigsvinstens storlek skulle man jämföra den under ett krigsår uppkomna inkomsten av de i förordningen avsedda inkomstkällorna med medeltalet av motsvarande inkomster under åren 1912 och 1913. Detta förfaringssätt angavs dock i den kungl. propositionen åsyfta allenast att möjliggöra en teknisk beräkning av krigsvinsten, när denna icke kunde på annat sätt utrönas. Skattskyldig, som förmenade, att den på sådant sätt uträknade merinkomsten i sin helhet eller till någon del icke hade sin grund i det genom krigstillståndet framkallade läget, hänvisades att hos vederbörande beskattningsmyndighet göra sina erinringar mot beräkningen, och beskattningsmyndigheterna erinrades i 17 § (= 18 § i 1916 K. F.) därom, att taxering icke skulle äga rum, därest det av föreliggande handlingar framginge eller eljest vore för nämnden känt, att merinkomsten i sin helhet eller till någon del uppstått på grund av omständigheter, vilka icke stått i samband med krigskonjunkturerna. Inkomsten skulle beräknas av varje inkomstkälla för sig. Förlust å en inkomstkälla fick icke tagas i betraktande i vidare mån än att från inkomst, som uppstått på grund av det genom krigstillståndet framkallade läget, avdrag fick ske för förlust, som uppkommit å annat företag för utnyttjande av samma läge.

Fn följd av dessa bestämmelser är, att krigskonjunkturskatt kan uttagas för merinkomst av viss inkomstkälla även i det fall, att merinkomsten uppgår till högre belopp än den skattskyldiges behållna totala inkomst, och sammanhängde med förslaget, att skatten skulle väta proportionell. Sedan riksdagen bestämt, att

72 Kuvgl. Mcij:ts proposition Nr 258.

skatten skulle vara progressiv, kvarstodo bestämmelserna såsom en skatteteoretisk anomali.

Genom stadgandet i 1 §, att skatten skulle drabba allenast sådan inkomstökning, som tillförts skattskyldig på grund av krigskonjunkturerna, uttalades en bestämd princip, som intimt var förbunden med den grund, varpå den ifrågavarande särbeskattningen angavs bygga; och det förutsattes, att taxeringsmyndigheterna skulle, trots de svårigheter, som utan all fråga ansågos vara förenade med ett särskiljande av normalinkomst och krigsvinst, vara i stånd att med ledning av den angivna principen och de upplysningar, som kunde lämnas av de skattskyldiga själva eller eljest kunde stå taxeringsnämnden till buds, åstadkomma en taxering i enlighet med förordningens intentioner. Även får det antagas, att man genom formuleringen av 1 § jämförd med 17 § velat något lindra kravet på den skattskyldiges bevisning. Emellertid visade det sig, att beskattningsmyndigheterna vid förordningens tillämpning kommo att i stor utsträckning lägga större vikt vid formuleringen av det nyss åberopade stadgandet i 17 § än vid det principiella stad- . gandet i 1 §. Följden blev att i stor utsträckning den rent matematiska mermkomsten blev beskattad såsom krigsvinst, där ej full bevisning förebragtes därom, att merinkomsten icke stod i samband med krigskonjunkturerna, en bevisning som enligt sakens natur i många fall var omöjlig att åvägabringa. Olägenheterna för de skattskyldiga av denna tillämpning av förordningen skulle bliva allt större i den mån skatteprocenten höjdes och ju längre tid som skilde krigsåren från de år närmast före krigsutbrottet, vilka skulle tjäna till jämförelseår för fastställandet av den matematiska merinkomsten.

Då under år 1916 fråga uppkom att prolongera stadgandena om krigskonjunktursbeskattningen, och sakkunniga tillkallades för att inom finansdepartementet utarbeta förslag till ny förordning i ämnet, förelåg en utredning om verkningarna och tillämpningen av 1915 års förordning under det första år, varunder den varit i kraft, Av denna utredning framgick enligt åtskilliga myndigheters uttalanden bland annat, att vissa bestämmelser i förordningen, som kunde försvaras i fråga om en skatt av mera tillfällig natur, ej ansågos hava samma berättigande, därest skatten erhölle en mera permanent karaktär.

I fråga om praxis vid förordningens tillämpning framgick av utredningen, att i det stora flertalet fall det var den matematiska merinkomsten, som ansågs böra beskattas såsom krigsvinst. I vissa fall hade det till och med betonats, att taxeringen skett på sådant sätt, även där krigskonjunkturskattenämnden varit övertygad om att merinkomsten icke haft något samband med krigskonjunkturerna. Såsom en första följd härav kunde förväntas, att besvär över taxeringsbesluten komme att anföras i stor utsträckning och att taxeringarna komme att nedsättas.

I utredningen framhålles, att denna tillämpning av förordningen icke borde tillskrivas förordningens stadganden, som i 1 § voro fullt uttryckliga och ytterligare underströkes genom det förut åberopade stadgandet i 17 §. Härtill komme, att tillämpningen icke överensstämde med finansministerns uttalande till statsrådsprotokollet den 30 april 1915 vid anmälan inför Kungl. Maj:t av förslaget om införande av en krigskonjunkturskatt (se särskilt sid. 14—16 i kungl. propositionen

nr 196 år 1915). „

De sakkunniga, som tillkallats för utarbetande av ny förordning om krigskonjunkturskatt, påpekade ävenledes i en den 31 mars 1916 avgiven promemoria

73 Kungl. Maj ds proposition Nr 258.

— såsom bilaga fogad vid Kungl. Maj:ts proposition nr 241 år 1916 med förslagtill förordning om krigskonjunkturskatt — hurusom i den nyss berörda utredningen framhållits, att länsstyrelserna likasom ock kronoombuden och krigskonjunkturskattenämnderna i många län syntes hava en oklar uppfattning om vad förordningen stadgade och avsåge i fråga om grunderna för den beskattningsbara merinkomstens beräkning, i det att denna merinkomst på många håll ansetts ovillkorligen böra sättas lika med den matematiskt beräknade merinkomsten. En sådan uppfattning, säga de sakkunniga vidare, stode givetvis icke i överensstämmelse med gällande förordning och det kunde synas egendomligt, att förordningens avfattning kunnat giva anledning till sådant missförstånd. De sakkunniga ansåge emellertid det vara nödvändigt, att i den nya förordningen tydligare än hittills framhölles vad man med krigskonjunkturskatten ville träffa och att skillnaden mellan uträknad merinkomst och beskattningsbar merinkomst skarpt utmärktes. Detta syfte komme till uttryck bland annat genom den formulering, som i de sakkunnigas förslag givits åt 1, 2, 6, 7 och 8 §§.

Enligt 1 § skulle krigskonjunkturskatten utgå »för vinst uppkommen genom det av nuvarande krigstillstånd framkallade läget».

De sakkunniga anförde, hurusom i detta sammanhang kommit under övervägande frågan, om några särskilda bestämmelser kunde anses nödiga vid taxeringen av nybörjnde företag, men att sådana ej befunnits erforderliga. Då bestämmelserna om beskattningens föremål i förslaget blivit avsevärt förtydligade, syntes det kunna antagas för säkert, att ingen taxeringsmyndighet hädanefter skulle utan vidare anse den uträknade merinkomsten böra i sin helhet tagas till beskattning, och att ingen sådan myndighet vid tveksamhet om den beskattningsbara vinstens storlek skulle underlåta att för dess beräknande anställa erforderliga jämförelser med andra liknande, tidigare beskattade företag, varvid i fråga om nybildade bolag ofta nog torde erbjuda sig jämförelse med inkomsten å samma företag, sådant det förut bedrivits under annan form.

De sakkunniga föreslogo även en omformulering av andra stycket i 17 § enligt 1915 års förordning motsvarande 18 § i 1916 års förordning, och anförde i fråga härom, hurusom där meddelade stadgande i sin tidigare lydelse avsett att ytterligare understryka krigskonjunkturskattenämndens rätt och skyldighet att i varje fall pröva, om och i vad mån beskattningsbar krigsvinst för den skattskyldige verkligen förelegat. Det hade dock försports, att stadgandet uppfattats helt annorlunda, så att man däri velat inlägga en skärpt fordran på bevisning från den skattskyldiges sida. För att tydligare utmärka stadgandets verkliga syfte, hade detsamma givits ändrad lydelse.

De sakkunniga föreslogo å andra sidan en utvidgning av inkomstbegreppet enligt 2 § att omfatta även tantieme, huvudsakligen i syfte att förebygga ett obehörigt undgående av skatt i vissa fall.

Kungl. Maj:ts proposition om krigskonjunkturskatt till 1916 års riksdagöverensstämde i sina huvuddrag med de sakkunnigas förslag. Föredragande departementschefen anförde vid ärendets föredragning i statsrådet bland annat, att en utsträckning av den objektiva skatteplikten syntes påkallad med hänsyn till ej blott statens intresse utan även kravet på jämnhet i beskattningen. Vidare hade det funnits erforderligt, att syftet med denna skatt att i varje fall träffa konjunkturvinstens verkliga belopp bleve tydligare framhävt iförfattningen, och hade i sam- Bihang till riksdagens protokoll ]!)19. I samt. 228 höft. (Nr 258.) 10

74 Kung!. Maj:ts proposition Nr 258.

band härmed en förenkling av sättet för vinstens beräknande, då exakt uppgift om dess storlek saknades, ansetts ändamålsenlig.

Riksdagen, som i huvudsak anslöt sig till Kungl. Maj:ts förslag, utvidgade inkomstbegreppet, utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit, ytterligare, så att det kom att omfatta även inkomst av fast egendom. Därutöver gjorde riksdagen ett uttalande av rätt så ödesdiger betydelse för en rätt tillämpning hos krigskonjunkturskattenämnderna av förordningens bestämmelser i fråga om fastställande av vad som kan anses vara krigsvinst. Uttalandet återfinnes och motiveras i bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1916 sid. 33 tf. under marginalrubriken »Taxering».

Genom detta uttalande hava krigskonjunkturskattenämnderna påverkats att tillämpa bestämmelserna om krigsvinstens fastställande på ett vida strängare sätt än förordningen åsyftar och måhända även strängare än riksdagen själv önskat. Följden härav har blivit, att den sakliga prövningen av frågan härom i stor utsträckning av krigskonjunkturskattenämnderna undanskjutits, så att matematisk meiinkomst utan vidare jämställts med beskattningsbar merinkomst, med givet resultat att kammarrätten i många fall fått i realiteten såsom första instans pröva denna fråga. Besvärsmålens antal har ökats och hos de skattskyldiga har yppat sig ett starkt missnöje med krigskonjunkturskattenämndernas sätt att tillämpa förordningen, så mycket mera förklarligt, som de nödgas att omedelbart på grund av dessa nämnders beslut erlägga de ofta nog mycket betydande skattebelopp, varom här är fråga, och, om de genom besvär hos domstolarna sent omsider vinna någon rättelse i beskattningen, i allt fall få vidkännas en avsevärd ränteförlust å de sålunda för mycket erlagda skattebeloppen.

En revision av förordningen om krigskonjunkturskatt synes med hänsyn till vad nu blivit anfört böra i främsta rummet hava till syfte att närmare bestämma skatteobjektet, så att detsamma i enlighet med förordningens principer kommer att vid tillämpningen mera närma sig den verkligt krig svinsten än med nuvarande tilllämpning — åtminstone inom krigskonjunkturskattenämnderna — kunnat åstadkommas,

Vid utformandet av de kompletterande bestämmelser till beskattningsmyndiglieternas efterrättelse, som i sådant avseende kunna ifrågakomma, har man givetvis att kvarstå på den för beskattningen valda utgångspunkten, att skatten avser att träffa vinst, som uppkommit på grund av det genom krigstillståndet framkallade läget. Man får sålunda icke bortse från orsaken till inkomstökningen. Även bör man se till, att sådan inkomstökning, som endast utgör kompensation för ökade levnadskostnader och eljest stegrade utgifter, som äro att tillskriva krigskonjunkturerna, undantages från beskattning. Likaså bör tillses och tagas under övervägande, huruvida icke de ökade risker, som uppstått för företag, som utnyttja krigskonjunkturerna, äro berättigade att särskilt beaktas vid fastställandet av det belopp, som kan anses som verklig vinst. I sådant avseende erinras, hurusom lager av varor och tillverkningar under krigstiden betingat anskaffnings- och tillverkningspris, som avsevärt torde överstiga de värden de kunna anses motsvara vid den tidpunkt, då normala förhållanden åter inträda. Hava lagren vid denna tidpunkt ännu icke hunnit realiseras, har vederbörande företagare att räkna med en verklig förlust å framtida realisation, beroende därpå att hans självkostnadspris ej kan ersättas honom. Detta är icke blott en lucrum cessans, utan en verklig förlust på rörelsen. Detsamma gäller med avseende å anläggningskostnaderna för

75 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

företag, som inrättat^ sig för krigskonjunkturernas fullt lojala utnyttjande. Dessa kostnader hava uppgått till högre belopp än som kan antagas motsvara anläggningarnas värde, när krigskonjunkturerna upphört, vilket bör beaktas vid nettovinstens beräkning. Beskattningsmyndigheterna böra få klart för sig, att de något stereotypa avskrivningsprinciper, som i praxis tillämpas och som även under normala förhållanden lämna mycket att önska i fråga om jämlikhet och lämplighet, icke äro användbara för de exceptionella förhållanden, som uppstått genom krigstillståndet. De för övergången först från freds- till krigsindustri och efter fredsslutet åter från krigs- till fredsindustri nödvändiga anstalterna och åtgärderna skapa exceptionella förhållanden, som noga måste beaktas, därest beskattningen skall bliva rättvis.

Vid bedömandet av frågan: Vad är krig svin st ? bör man ihågkomma, att

kriget blott är en bland många orsaker till inkomstökningen. Även oberoende av krigskonjunkturerna inträder, såsom erfarenheten från tiden före krigsutbrottet nogsamt ådagalägger, i ett flertal företag en jämn inkomststegring år för år, beroende av företagens ökade utveckling och alltjämt ökade förtroende m. fl. dylika orsaker. Det är icke riktigt, så som i praxis i särskilda fall förfarits, att lämna denna på inkomstökningen inverkande faktor helt utom räkningen vid bedömande av merinkomstens karaktär av krigsvinst eller normal vinst.

Det är ofrånkomligt — och detta måste oförbehållsamt erkännas — att krigsvinstbegreppets distinkta bestämmande genom lagstiftningen möter synnerligen stora svårigheter. Det är bland annat därför, lagstiftningen måste i särskilt hög grad lita till den första taxeringsinstansens sakkunskap och goda omdöme. Denna instans har inrättats såsom en nämnd, en jury, och har såsom sådan den friare bevisprövning, som tillkommer en jury i förhållande till domstolarna, vilka ju alltid äro bundna av de allmänna domarereglerna och det starkare kravet på juridisk bevisning och formellt riktigt bedömande av frågorna. Men genom riksdagens ingripande år 1916 till krigskonjunkturskattenämndernas förständigande att strängt förfara vid krigsvinstens fastställande hava dessa nämnder förlorat en väsentlig del av de förutsättningar för ett sakligt och skäligt bedömande av frågan, som lagstiftningen velat utgå från vid överlämnandet till deras prövning av den ömtåliga frågan: vad är i särskilda fall krigsvinst? Kronoombuden ställa sig ofta på den rent fiskaliska ståndpunkten och föredraga att på de dömande myndigheterna överflytta ansvaret för att staten icke får behålla hela den matematiska merinkomsten såsom eu till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkoinst.

Detta sakernas förhållande kräver antingen en revision av skattelagen i syfte att åstadkomma mera bestämda direktiv för beskattningsmyndigheterna eller också en omläggning av beskattningsnämndernas organisation. Möjligen kunde man i sistnämnda hänseende tänka sig eu påbyggnad på nämnda organisation genom en övernämnd för hela riket, sammansatt av på hithörande område såväl lag- och skattetekniskt som kommersiellt och industriellt sakkunniga personer med mera självständig uppfattning om de frågor, som här beröras, än man kan förvänta hos krigskonjunkturskattenämnderna efter 1916 års förständigande.

I fråga om särskilda detaljer, för vilkas ordnande erfordras åtgärder i lagstiftningsväg, får jag, utöver vad som redan antytts i samband med frågan om krigsvinstbegreppets bestämmande, meddela följande önskemål, som åtminstone till någon del framställts under den offentliga diskussionen i denna fråga:

76 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

1) Fråga är, om det är möjligt och lämpligt att numera låta merinkomsten bestämmas genom jämförelse med inkomstens medeltal för åren 1912 och 1913.

Genom penningevärdets hittills allt mera fortgående nedgång har uppkommit den olägenheten av en sådan jämförelse, att de två inkomstbeloppen icke längre äro med varandra jämförbara. Den inkomst, som före krigsutbrottet uttrycktes med ett mindre tal, skulle med nuvarande penningvärde till grund i realiteten motsvara ett vida högre belopp än siffran angiver. Då detta förhållande icke beaktas vid merinkomstens beräkning, blir jämförelsen missvisande.

Även andra omständigheter spela härvidlag in, vilka sammanfalla med mitt redan gjorda uttalade därom, att en icke så obetydlig del av merinkomst som uppkommit efter de sista fredsåren, är att tillskriva företagens normala utveckling och sålunda andra omständigheter än krigskonjunkturerna.

2) Vidare har framkastats frågan, huruvida det icke är lämpligt och även möjligt att vid beskattningen göra någon åtskillnad mellan den vinstökning, som uppkommit för företag, vilka icke tillkommit för krigskonjunkturernas utnyttjande, och de vinster, som uppkommit genom den direkt på krigskonjunkturernas utnyttjande anlagda spekulationen. Dessa senares vinstökning anses kunna och böra i beskattningsavseende behandlas efter vida strängare grunder än den vinstökning, som tillförts de under mera normala förutsättningar arbetande företagen.

3) Vid jämförelse mellan inkomstens medeltal och den matematiska merinkomsten böra såsom norm för den beskattningsbara merinkomstens fastställande få tjäna icke blott de absoluta inkomstbeloppen, utan har det ansetts vara skäligt, att hänsyn även tages till inkomstens relativa storlek i förhållande till exempelvis omsättningsbeloppen och det investerade kapitalets storlek.

4) I fråga om företag som icke varit i verksamhet före krigsutbrottet torde böra fastställas ett minimibelopp såsom antagen normalinkomst, exempelvis en viss procent av det i företaget nedlagda kapitalet, detta åtminstone i fråga om företag, som kunna anses igångsatta för annat ändamål än krigskonjunkturernas utnyttjande. Likaså torde i fråga om företag, vilkas kapital blivit ökat efter krigsutbrottet, kunna såsom antagen normalvinst fastställas en viss procent av det ökade kapitalet, ställd i relation till avkastningen av det tidigare kapitalet.

5) Företag, vilkas ökade vinst använts till utvidgningar av företagets anläggningar, äro icke i stånd att betala krigsvinstskatt å sin merinkomst efter samma grunder, som de företag, vilka disponerat vinstmedlen på annat sätt: till förbrukning, utdelning till delägarna eller fondbildning. Det synes vara lämpligt att överväga, huru denna skillnad i skatteförmåga kan vinna beaktande vid beskattningen.

6) Den beskattningsbara merinkomsten bör icke få överstiga beloppet av skattskyldigs totala behållna inkomst. Förlust å en verksamhetsgren bör därför få avräknas från vinsten å andra grenar utan nu stadgad begränsning. Likaså torde de allmänna avdragen böra i viss ökad utsträckning få beaktas även vid taxeringen till krigskonjunkt urskatt.

7) Inkomstberäkningen under jämförelseåren måste för vinnande av ett rätt resultat av jämförelsen vara byggd.på enahanda beräkningsgrunder som inkomstberäkningen under varje krigsår. Äro dessa grunder ej likartade, bör justeringfå ske, så att resultatet för de olika perioderna äro med varandra fullt jämförbara.

77 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

8) Merinkomst, som har sin grund i förenklade arbetsmetoder eller eljest uppkommen besparing i arbets- och andra driftkostnader, får icke anses såsom krigsvinst.

9) Vid inkomstberäkningen bör avdrag ske för krigskonjunkturskattens erlagda belopp såsom för annan driftkostnad. Detta bör gälla även vid beräkning av inkomst i och för taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

10) Avskrivning å inventarier, som med hänsyn till beräknelig stark värdeminskning i sammanhang med de nuvarande konjunkturernas upphörande skett till högre belopp än under normala förhållanden kan anses nödvändigt, bör få avdragas oberoende av eljest tillämpad praxis i fråga om avskrivningsprocentens storlek.

11) Önskligt att beslutet om rätt för skattskyldig att vid skattelikvid användas skattkammarväxlar göres effektivt.

Jag anser mig icke böra ingå på spörsmålen om krigskonjunkturskattebeloppens storlek och om det berättigade i att låta skatten även av aktiebolagen utgå efter en skala, som är progressiv i förhållande till inkomstens absoluta belopp. Det är andra hänsyn än de skatteteoretiska, som gjort sig gällande vid skatteskalornas utformning och i fråga om skattesatsernas höjd. Men i fråga om de av mig meddelade synpunkterna i andra avseenden har det ansetts, att endast de skatteteoretiskt sett riktiga grunderna böra vara bestämmande, om man nämligen önskar en rättvis och jämlik avvägning av den skattebörda, varom här är fråga.

Ej heller liar här berörts frågan, huruvida det icke kan vara rättvist, att skattskyldig, som genom domstols beslut befrias från honom av krigskonjunkturskattenämnden ålagd skattskyldighet, berättigas att vid återbärande av sålunda för mycket erlagd skatt jämväl erhålla återbetalning av ett belopp, motsvarande den ränteförlust han lidit genom att betala skatten så att säga i förskott och till högre belopp än sedermera blivit fastställt. (England har en sådan bestämmelse angående sin income tax.)

Huru än lagstiftningen kan genom kompletterande bestämmelser fullständigas i syfte att från den matematiska merinkomsten frånskilja normalvinst och krigsvinst, är det påtagligt, att bestämmelser icke kunna givas för alla tänkbara fall. Det synes nödvändigt att vid prövningen av hithörande frågor kravet på fullt juridisk bevisning icke upprätthålles, utan synes det lämpligt medgiva, att en tillfredsställande sannolikhetsbevisning tillerkännes vitsord.

Den ifrågavarande beskattningen är enligt sin natur sådan, att dess åläggande i de särskilda fallen bör vara beroende av sakkunniga och omdömesgilla taxeringsmäns på övertygelse grundade bedömande. Om denna förutsättning för beskattningens rättfärdighet icke kan skapas och sedermera lämnas orubbad, blir taxeringen mycket svår att på ett rättvist sätt genomföra, ty domstolarna äro så bundna av de formella bestämmelserna, att de i många fall icke kunna åvägabringa en sakligt riktig taxering.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sarnl. 228 höft. (Nr 258.)