med förslag till förord¬ ning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

Kungl. Maj:ts proposition Nr lisa

Kr 383.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften; given Stockholms slott den 21 mars 1919

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen att antaga bilagda förslag i ill förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 344 käft. (Nr 383.)

2 Kungi. Maj-M proposition Nr 383.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den Ii) november

1914 angående stämpelavgiften.

Härigenom forordnas, att 1 och 3 §§ i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

l §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till följande avdelningar:

Fjärde avdelningen:

Rikets hovrätter; — — — skolöverstyrelsen; lantmäteri styrelsen; domänstyrelsen; lantbruksstyrelsen; stuteriöverstyrelsen.

Femte avdelningen:

vid Kungl. Maj:ts orden.

3 §•

1 avseende på expeditionernas förseeende med stämpel gäller, med de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

Kurtgl. AJaj.ts proposition Nr 383.

I 1 Avd

L

Kr I ö

j Avskrift av lantmätares eller med honom i avseende å behörighet till vissa förrättningar liksliilId tjänstemans törrättning-lmndlingar:

när densnmnm ulgives från bmlmäterikontoren i länen eller luuluiäteristyrelsen, varje sida...

när densamma utgives av lantmätare ............

> som meddelas för vetenskaplig! ändamål............

Bevis — — — — — — —---gåva .........

» som utgives från lantmäterikonloren i länen » av lantmätare och justerare .......................

Karta, kopia eller utdrag därav, som ulgives från lantmäteiikonloren i länen eller lantmälerislyrelsen, förses med slåinpel till samma belopp, --om enligt lantmäteriluxun gäller för lösen av dylik karta, när den utgives av lantmätare

som eljest utgives

rf

fn

fri

-fritt— fritt fritt

1 I

/Tf

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 383.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner. Stafsråden: PETERSSON,

ScilOTTE.

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde härefter:

»Statsrådet och chefen lör jordbruksdepartementet har den 11 i denna månad anmält vissa av lantmäterikommissionen väckta frågor om ändringar i, bland annat, förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften. Rörande vad därvid förekom hänvisar jag till protokollet över jordbruksärenden för sagda dag, av vilket ett utdrag torde få såsom bilaga fogas vid dagens protokoll.

I anslutning till nämnde departementschefs anförande har jag låtit inom finansdepartementet utarbeta förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelivgiften.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter nämnda för-

5 Kungl. Maj:ts proposition Nr 383.

slag samt hemställde, att detsamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga lednmöter biträdda hemställan behagade Hans Maj t Konungen lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse bilaga litt. . . . utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

Kung!. Majds proposition Nr 383.

H

Bilaga.

Utdrag av protokollet över jordbniIcsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson.

SciIOTTE,

Pktrén,

Nilson,

friherre PäLMSTIERNA,

Rydén,

Uxdén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

1917 års lantmäterikommission har i skrivelse den 10 februari 1919 anfört huvudsakligen följande:

»Uti sitt huvudbetänkande den 30 november 1918 har 1917 års lantmäterikommission framställt vissa förslag, som måste medföra ändringar i förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen samt i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften. Dessa ändringar anhåller kommissionen att nu få närmare angiva. I sammanhang härmed finner sig kommissionen emellertid även höra föreslå vissa andra ändringar i förordningen angående stämpelavgiften, vilka icke direkt föranledas av kommissionens huvudbetänkande, men som kommissionen anser vara av behovet påkallade.

Förordningen angående expeditionslösen.

Bestämmelserna angående den lösen för handlingar, förste lantmätare är berättigad åtnjuta, finnas för närvarande dels i lantmäteritaxan den 23 december 1909 och dels i förordningen angående expeditionslösen ( jfr 5 g i sist nämnda förordning)

7 Kungl. Maj:ts proposition Kr 383.

Lantmäteri taxan innehåller stadgande om lösen för avskrifter av förrättningshandlingar. Kommissionen liar emellertid i del II av sitt huvudbetänkande avgivit förslag till ny taxa och enligt 69 § i denna kommer taxan icke att vidare gälla förstelantmätare, eller, såsom dessa enligt kommissionens förslag skulle framdeles benämnas, överlantmätare. Därest ytterligare ändring icke vidtoges, skulle således hädanefter förordningen angående expeditionslösen vara ensam normerande för förstelantmätares rätt till lösen.

Denna förordning upptar emellertid endast följande bestämmelser, som gälla lantmäterikontor och därigenom äro tillämpliga på förstelantmätare, vilka äro och alltjämt skulle förbliva lantmäterikontorens föreståndare. I tredje, avdelningen under l § uppräknas lantmäterikontor bland de myndigheter, hos vilka expeditionslösen äger rum, och i 3 § stadgas jämväl för lantmäterikontorens vidkommande lösen för »avskrift annan» och »bevis annat». 15 § slutligen innehåller vissa undantag från berörda 3 § och stadgar frihet från lösen för dels utdrag av jordrev ister dels bevis av förstelantmätare om granskning, som han på begäran av sakägare verkställt av arvodesräkning, vilken avgivits av lantmätare, dels bevis av förstelantmätare om sådana förhållanden, varom i länets lantmäterikontor förvarade kartor, handlingar eller register omedelbart lämna upplysning. Dessa två arter äro emellertid praktiskt taget de enda l>eois, som utgivas av förstelantmätare eller lantmäterikontor, och man kan därför säga, att redan nu äro bevis från lantmäterikonter fria från lösen.

I del III av sitt huvudbetänkande (sid. Hd) har kommissionen föreslagit, att förstelantmätare icke vidare må åtnjuta inkomst av lösen för avskrifter.

I enlighet härmed och med hänsyn till nyss angivna förhållanden finner sig kommissionen nu i detta sammanhang bära förorda, att »lantmäterikontor» uteslutes från tredje avdelningen i 1 § av lösenförordningen samt att till följd härav jämväl nyss antydda bestämmelser i 15 § av samma förordning uteslutas.

Förordningen angående stämpilargif/en.

1 fråga om avskrift innehåller den i 3 § av gällande stämpelförordning intagtia tariff bland annat följande:

Enligt 1 § höra till tredje avdelningen bland andra lantmäterikontor och lantmätare samt till fjärde avdelningen bland andra lantmäteristyrelsen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 383.

Avskrifter av lantmätares förrättningshandlingar kunna utgivas sa väl av förrättningsmannen själv som från lantmäterikontor och lantmäteristyrelsen. Ovan intagna bestämmelser kunna enligt kommissionens mening icke tolkas annorlunda, än att avskrift av sådana förrättningshandlingar, varom här är fråga, är stämpelfri. när avskriften utgives av lantmätare eller från lantmäterikontor, men att densamma, uär den utgives från lantmäteristyrelsen, skall beläggas med stämpel. Denna tolkning, som — — — vinner stöd av tidigare bestämmelser i ämnet, överensstämmer jämväl med gällande praxis.

Den stämpel av 1 krona 25 öre arket, som pålägges avskrifter av lantmätares förrättningshandlingar, vilka utgivas från lantmäteristyrelsen, är lika med den lösen, som enligt lantmäteritaxan den 23 december 1909 utgår för sådana avskrifter, när de utgivas av lantmätare eller från lantmäterikontor. Förhållandena verka sålunda dithän, att ifrågavarande avskrifter, av vilken myndighet de än utgivas, medföra samma kostnad för rekvirenten.

När kommissionen i det föregående föreslagit, att förstelantmätare icke vidare mä uppbära lösen för avskrifter, har det icke varit kommissionens mening, att avskrift, som rekvireras från lantmäterikontor, skulle vara avgiftsfri. Enligt kommissionens åsikt bör avskrift, som utgår från lantmäterikontor, beläggas med stämpel jämväl när avskriften gäller förrättningshandlingar.

Beträffande stämpelns belopp i fråga om sådan avskrift av lantmätares förrättningshandlingar, vilken utgives från lantmäterikontor, synes följdriktigheten kräva, att detta sättes lika med det belopp, som avskriften skulle dragit i lösen, därest den utgivits av lantmätare. Sistnämnda belopp har i 54 § av kommissionens taxeförslag bestämts till 50 öre för sida.

Till detta belopp synes även böra fixeras den stämpelavgift, som jämväl framdeles bör erläggas för sådan avskrift av lantmätares förrättningshandlingar. vilken utgives av styrelsen. På sådant sätt vinnes alltjämt, att rekvirentens kostnad för avskrift av ifrågavarande slag blir densamma, från vilken myndighet avskriften än utgives.

Kommissionen föreslår alltså, att i stämpelförordningen införes en föreskrift av innehåll, att av lantmätare utgiven avskrift av förrättningshandlingar är stämpelfri men att, när sådan avskrift utgives från lantmäterikontor eller lantmäteristyrelsen. densama skall beläggas med stämpel till belopp av 50 öre för varje sida.

Vad angår bevis stadgar stämpelförordningen i 3 §, att »bevis annat» skall förses med stämpel, då det utgives från lantmäterikontor. En rätt tolkning av denna bestämmelse synes böra föranleda till — vad för närvarande emellertid näppeligen torde iakttagas — att med stämpel skall förses bevis av förstelantmätare om granskning, som han på begäran av sakägare verkställt av arvodesräkning. vilken avgivits av lantmätare, samt bevis av förstelantmätare om sådana förhållanden, varom i länets lantmäterikontor förvarade kartor, handlingar eller register omedelbart lämna upplysning.

Kommissionen håller emellertid före, att dylika bevis böra tillhandahållas utan avgift. Särskilt gäller detta bevis om granskning av arvodesräkning. Rörande sådant bevis framgår av departementschefens uttalande vid avlåtande till 1908 års riksdag av proposition angående omorganisation av förstelantmätartjänsterna, att

Kung!. Maj ta proposition Nr 383. 9

hans mening var, att samma bevis borde tillhandahållas allmänheten utan kostnad. (Jfr prop. nr hd till lt>08 års riksdag sid. 50 och 51).

Enär såsom ovan nämnts nu berörda tvenne slag av bevis praktiskt taget äro de enda. som utgivas från lantmäterikontoren i länen, föreslår kommissionen, att bestämmelse meddelas om frihet från stämpel för alla bevis, som utfärdas från nämnda kontor.

1 3 § av förordningen angående stämpelavgiften stadgas, att utdrag eller kopia av geometrisk karta skall förses med stämpel till belopp av 50 öre. Denna bestämmelse gäller visserligen icke blott lantmätare, lantmäterikontor och lantmäteristyrelsen utan även samtliga andra myndigheter, som hänföras till tredje och fjärde avdelningarna under denna förordnings 1 §, men tillämpning av bestämmelsen torde dock, såvitt kommissionen kunnat inhämta, icke förekomma utom lantmäteriets förvaltningsområde.

Genom den ändring, som är 1917 gjordes beträffande 21 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring och som i realiteten medfört skyldighet för sakägare att bekosta två exemplar av karta, har ifrågavarande bestämmelse fått sin största betydelse i fråga om kartor rörande avsöndring. Dessa kartor kunna, inberäknat dem, som upprättas av enskilda, antagas uppgå till 20,000 å 24,000 årligen. Sådana kartor, som av enskilda personer upprättas för avsöndring, skola emellertid icke stämpelbeläggas. Redan detta förhållande synes tala för, att jämväl sådan avsöndringskarla, som ulgives av lantmätare, befrias från ifrågavarande 50 öres stämpel. En dylik ändring står även i överensstämmelse med de strävanden, som gjort sig gällande för att underlätta avsöndringsinstitutets användning.

Därest bestämmelsen om 50 öres stämpel upphäves i vad angår avsöndringskartor, torde icke vara skäl att bibehålla denna bestämmelse angående övriga kartor. I avseende å dessa medför bestämmelsen för statsverket eu inkomst av högst 3,500 kronor, därav omkring 2,500 kronor torde härröra från kartor, som utgivas av lantmätare, och återstoden från kartor, som utlämnas från lantmäteristyrelsen eller lantmäterikontoren i länen.

Härtill kommer, att med lantmätare närstående tjänstemän, såsom statens lantbruksingenjörer, icke äro skyldiga att stämpelbelägga kartor, som av dem utgivas. Detta åligger icke heller mätningsman i stad.

Med avseende särskilt å stämpel å karta, som utgives av lantmätare, synes bibehållande av stämpel å varje exemplar av karta som utgives, i viss mån stå i strid med strävandena att genom anlitande av lantmäteristyrelsens reproduktionsanstalt åstadkomma spridning av kartor bland allmänheten.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen, att bestämmelsen, att geometrisk karta skall åsättas stämpel till belopp av 50 öre, upphäves.

Beträffande utdrag eller kopior av kartor, s»m utlämnas från generallantmäterilontoret, stadgar 3 § i stämpelförordningen, att de skola förses icke blott med berörda 50 öres stämpel utan dessutom med stämpel, svarande mot den för annan dylik karta stadgade lösen. Sådan lösen finnes i gällande lantmäteritaxa för närvarande bestämd beträffande såväl kartor av lantmätare som kartor från lantmäterikontor. Det av kommissionen upprättade förslaget till lantmäteritaxa gäller där-

BUtäng till riksdagens protokoll 1919. I samt. 344 höft. (Nr 383.) 2

10 Kungl. ilaj:ts proposition Nr 383.

emot såsom ovan nämnts icke överlantmätare (- förstelantmätare) eller lantmäterikontor; och i del III av sitt huvudbetänkande fsid. 114) har kommissionen föreslagit, att förstelantmätare icke vidare må åtnjuta lösen för kopior av kartor.

Även här har del dock varit kommissionens mening, att hittillsvarande lösen för kopior (utdrag) av kartor från överlantmätarna eller lantmäterikontoren skulle ersättas med stämpel till belopp, svarande mot lösen.

Kommissionen föreslår därför, alt den för generallantmäterikontoret upptagna särbestämmelsen om stämpelbeläggning av kartor med en mindre jämkning i ordalydelsen utsträckes att gälla jämväl lantmäterikontoren i länen.

I detta sammanhang föreslår kommissionen dessutom, att uttrycket "generallantmäterikontoret’ dels utbytes mot "lantmäteri^ yreisen’ såväl i sistberörda stadgande som i ovan nämnda bestämmelser angående avskrift dels ock uteslutes i fjärde avdelningen under stämpelförordningens 1 §. Berörda uttryck, varmed man i äldre tider närmast torde hava avsett lantmäteristyrelsens arkiv, återfinnes nämligen icke numera i gällande instruktion.»

Lantmäterikommissionen har med anledning härav upprättat förslag till kungörelser rörande ändring dels av §§ i och 15 i löroi duingen den 7 december 1883 angående expeditionslösen dels ock av 1 och 3 §§ i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

I utlåtande häröver den 15 februari 1919 har lantmäteristyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra mot nämnda förslag.

Statskontoret har i utlåtande den 20 februari 1919 anfört:

»Vad först angår de av kommissionen ifrågasatta ändringarna i förordningen angående expeditionslösen den 7 december 18-3, vill det synas statskontoret, som om kommissionens förslag, att ur tredje avdelningen i § 1 utesluta 'Jantmäterikontor’ och att ur § 15 av nämnda förordning utesluta de däri intagna bestämmelserna angående frihet från lösen för dels utdrag av jordregister dels vissa av förste lantmätare utfärdade bevis icke skulle, vid det förhållande att "lantmätare' fortfarande komme att bibehållas i tredje avdelningen av § 1, giva ett fullt klart uttryck åt syftet att borttaga överlantmätares rätt till expeditionslösen. Statskontoret anser fastmera, att för undvikande av all tvekan i detta avseende det bör i 15 § tydligt utsättas, att expeditioner, utfärdade av förste lantmätare - eller, såsom de hädanefter skulle komma att benämnas, överlantmätare — eller lantmäterikontor skola utgivas utan lösen.

Vidkommande därefter förordningen angående stämpelavgiften den 19 november 1911, vill statskontoret ifrågasätta lämpligheten av att, såsom kommissionen föreslagit, stämpelavgiften för avskrift av lantmätares förrättningshandlingar beräknas efter sida i stället för, såsom i förordningen för övrigt, efter ark

Beträffande kommissionens förslag att bestämmelse måtte meddelas om frihet från stämpel för alla bevis, som utfärdas från lantmäterikontor, vill statskontoret endast erinra därom, att diariibevis, som utgivas från nämnda kontor, väl fortfarande böra beläggas med stämpel.

11 Kuntjl. Muj.is proposition AV 383.

1 övrigt bär vad kommissionen i föreliggande framställning anfört och hemställt icke givit anledning till någon erinran från statskontorets sida.»

De av lantmäterikommissionen i nu förevarande skrivelse fram i/epartemenisställda förslag hava huvudsakligen föranletts av vissa förslag i konunis- eh'fen sinnens huvudbetänkande. Mot sistnämnda förslag har jag vid behandlingen av sagda betänkande icke funnit något att erinra. Jag får därför til Istyrka, att även de med desamma sammanhängande, nu framställda förslagen må vinna Kungl. Maj:ts bifall.

Vad angår de från huvudbetänkandet fristående, nu framlagda ändringsförslagen synas desamma välgrundade och ti lstyrkas även.

1 avseendo å själva formuleringen av bestämmelserna torde vad statskontoret anfört i fråga om förordningen angående expeditionslösen böra iakttagas. I likhet med nämnda ämbetsverk, anser jag, att stämpelfriheten icke bör avse diariibevis, som utlämnas från lantmäterikontor.

Detta framgår emellertid av att diariibevis stämpelbclägges såsom bevis, annat. Däremot kan jag icke dela statskontorets betänkligheter mot att stämpelavgift för sådan av-krift av lantmätares förrättningshandlingar, som utlämnas från lantmäterikontor eller lantmäteristyrels< n, skall beräknas efter sida i stället för efter ark. Denna förändring syues mig vara god och välbetänkt samt ägnad att på ett noggrannare sätt avväga ersättningen i förhållande till expeditionens omfattning. Ehuru därigenom viss o jämnhet uppstår inom själva stämpel förordningen, vinnes överensstämmelse med bestämmelserna i den föreslagna nya lantmäteritaxan, enligt vilka för dylik avskrift, som lämnas av lantmätare, skall erläggas lösen för sida med samma belopp, som nu föreslagits skola utgå såsom stämpel, när avskriften erhålles från lantmäterikontor eller lantmäteristyrelsen.

De ifrågasatta ändringarna i förordningen angående expeditionslösen kunna av Kungl. Maj:t vidtagas utan riksdagens hörande. Ändringarna i stämpelförordningen kräva däremot riksdagens beslut. Då framläggandet av proposition därom ankommer på föredragning av chefen för finansdepartementet, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte förordna, att ärendet skall för sådant ändamål överlämnas till nämnda departement.

På tillstyrkan av statsrådets övriga ledamöter behagade Lians Maj:t Konungen härtill lämna bifall.

Ur protokollet:

Joh:s Thygesen.