Prop. 1919:50

med förslag till lag an¬ gående rätt för Konungen att i vissa fall inställa till- lämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

1 Nr 50.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tilllämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873; given Stockholms slott den 31 januari 1919.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet, över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga bilagda förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen lör Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Hih/ing till rilcsd/igens protokoll 1919. 1 snml. 41 höft. (Nr 50.)

2 Kungl. Majt.s proportion Nr 50.

Förslag

till

Lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.

Härigenom förordnas som följer:

Om sådant med hänsyn till utomordentliga, av krig föranledda förhållanden prövas oundgängligen nödigt, må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret,

ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket avlämnas,

än även förklara, att bestämmelsen i § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla guldmynt, under viss tid icke skall äga tilllämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1919 och gäller till den 1 mars 1920. Av Konungen jämlikt denna lag meddelad bestämmelse må ej äga tillämpning längre än till sistnämnda dag.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 50.

3 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 januari 1919.

Närvarande:

Hans excellens häri- statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner, Statsråden: Petersson,

Schotte,

PetréN,

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

. Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde härefter :

»Med anledning av en utav fullmäktige i riksbanken gjord framställning föreslog Kungl. Maj:t i en till 1916 års riksdag avlåten, den 4 februari nämnda år dagtecknad proposition, nr 37, riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 8 februari 1916, att riksdagen, som funnit det vara lämpligt, att möjlighet bereddes att under utomordentliga förhållanden sådana som de dåvarande vidtaga de åtgärder, sota innefattades i Kungl. Maj:ts förslag, bifallit Kungl. Maj:ts ifråga-

4 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 50.

varande proposition. Emellertid uttalade riksdagen beträffande ändringen av § 9 i lagen om rikets mynt, att med hänsyn till innehållet i gällande myntkonvention mellan de skandinaviska länderna Kungl. Maj:t icke torde underlåta att, innan förändrade bestämmelser i berörda avseenden tilllämpades, med respektive länders regeringar inleda de särskilda underhandlingar, som för ändamålet erfordrades.

Den 8 februari 1916 utfärdade Kungl. Maj:t lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges rikslank den 12 maj 1897 och av 9 § i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 (nr 18) av följande lydelse:

än även förklara, att bestämmelsen i § 9 lagen om rikets mynt den BO maj 1873, om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla guldmynt, under viss tid icke skall äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling och gäller till och med den 4 februari 1917. Av Konungen jämlikt denna lag meddelad bestämmelse må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag.

Samma den 8 februari 1916 utfärdades vidare kungörelse (nr 19), däri Kungl. Maj:t med föranledande av nyss anförda lag för tiden från och med den 9 februari till och med den 31 juli 1916 fritog riksbanken från den enligt 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket avlämnades.

Sedan härefter sådana underhandlingar mellan de tre nordiska ländernas regeringar, som av riksdagen förutsatts, blivit slutförda, utfärdade Kungl. Maj:t den 28 april 1916 förordningar 110), däri Kungl. Maj:t med stöd av lagen den 8 februari 1916 förklarade, att bestämmelsen i § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla guldmynt, under tiden från och med den 1 maj tillsvidare till och med den 31 juli 1916 icke skulle äga tillämpning.

Vidare blev genom förordning den 8 juli 1916 (nr 292) stadgat, att de i kungörelsen den 8 februari 1916 och i förordningen den 28 april 1916 meddelade bestämmelserna skulle gälla jämväl för tiden från och med den 1 augusti 1916 tills vidare till och med den 4 februari 1917.

5 Kungl. Mnj:ts proposition Nr 50.

Efter förnyade framställningar av fullmäktige i riksbanken har sedermera Kungl. Maj:t, under framhållande av att de förhållanden, som legat till grund för ifrågavarande lagstiftning, alltjämt vore för handen, till såväl 1917 års riksdag som till 1918 års lagtima riksdag avlåtit propositioner med förslag till lagar av enahanda innehåll som lagen av den 8 februari 1916.

Efter det propositionerna bifallits, hava lagar i ämnet utfärdats den 3 februari 1917 (nr 29) och den 22 februari 1918 (nr 83) med giltighetstid, den förra lagen från och med den 5 februari 1917 till och med den 28 februari 1918 och den senare lagen från och med den 1 mars 1918 till och med den 28 februari 1919.

Genom tid efter annan utfärdade förordningar har Kungl. Maj:t, med stöd av nämnda lagar, för den tid desamma ägt giltighet ej mindre fritagit riksbanken från den enligt 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldighet att inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket avlämnades, än även förklarat, att bestämmelsen i § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873, om rätt för en var, som vid myntverket inlämnade guld, att därför erhålla guldmynt, icke skulle äga tillämpning.

Fullmäktige i riksbanken hava nu inkommit med eu den 21 innevarande januari dagtecknad, så lydande skrivelse:

»Lagen av den 22 februari 1918 angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av § 10 andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 gäller till och med den 28 februari 1919.

De förhållanden, som föranledde förstnämnda lags utfärdande, ha numera i många avseenden väsentligt förändrats, men kursställningen på den internationella valutamarknaden är fortfarande sådan, att svenska kronor stå väsentligt högre i värde än flertalet övriga valutor. Så länge detta är fallet, kan eventuell guldexport från andra länder väntas komma att i första hand bliva dirigerad till Sverige. Det vore därför enligt fullmäktiges mening föga välbetänkt att — så oviss som även den närmaste framtiden för närvarande ter sig — avskaffa det skydd, som lagen av den 22 februari 1918 innebär.

Fullmäktige tillåta sig följaktligen hemställa, att Eders Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga proposition om ny lag av enahanda innehåll som den nu omförmälda att gälla under tiden från och med den 1 mars 1919 till samma dag år 1920.»

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava den 23 innevarande januari yttrat sig i ärendet och därvid tillstyrkt den av bankofullmäktige gjorda framställningen.

Bihang till riksdagens protokoll Wto. / sand. 41 höft. (Nr 50)

6 Itepartement*

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

Åven jag anser på de av fullmäktige i riksbanken anförda grunder, att bestämmelserna i lagen den 22 februari 1918 angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 böra förnyas att gälla för ytterligare ett år efter det desamma den 28 nästkommande februari träda ur kraft.

I anledning därav att 1917 och 1918 års lagtima riksdagar, vid behandling av Kungl. Maj:ts propositioner i ämnet, beträffande den för varje gång ifrågasatta ändringen av § 9 i lagen om rikets mynt, förklarat sig med hänsyn till innehållet i gällande myntkonvention mellan de skandinaviska länderna förutsätta, att förändrad bestämmelse i berörda avseende utfärdades i samförstånd med respektive länders regeringar, torde det böra framhållas, att ifrågavarande bestämmelse i § 9 i lagen om rikets mynt givetvis kommer att sättas ur tillämpning allenast under den av riksdagen antydda förutsättning.))

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall% inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas propo-^ sition av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Herbert Wallin.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.