angående ökning av riks¬ bankens sedelutgivningsrätt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.

1 Nr 79.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt; given Stockholms slott den 7 februari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen medgiva, att riksbanken må för tiden till den 1 mars 1920 begagna den i 6 § andra stycket av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 omnämnda rätten att utgiva sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver vad som finnes angivet i första stycket av samma paragraf.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 67 käft. (Nr 79.)

I

2 Kung1. Maj:ts proposition Nr 79.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Han» Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner, Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde:

Jag anhåller att få anmäla en från herrar fullmäktige i riksbanken inkommen skrivelse rörande frågan om riksbankens sedelutgivningsrätt. Innan jag ingår på skrivelsens innehåll, torde jag få redogöra för tillkomsten av gällande bestämmelser i ämnet.

De bestämmelser rörande omfattningen av riksbankens sedelutgivningsrätt, vilka ägde tillämpning vid krigsutbrottet 1914, äro att återfinna i 6, 7 och 8 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 (nr 27), sådana dessa paragrafer lydde enligt lag den 4 juni 1913 (nr 107).

I 6 § stadgades sålunda, att riksbanken ägde utgiva sedlar till det belopp, som motsvarades av dubbla summan av riksbankens me-

3 Kungl. Maj.ts proposition Nr 79.

talliska kassa, så beräknad som i 8 § sades, samt därutöver till ett belopp av etthundratjugufem miljoner kronor. I 7 § föreskrevs, att riksbankens utelöpande sedlar skulle till den del de överstego bankens metalliska kassa motsvaras av vissa närmare angivna tillgångar. Slutligen meddelades, såsom redan blivit antytt, i 8 § föreskrift om huru bankens metalliska kassa skulle beräknas.

Genom proposition den 21 augusti 1914, nr 273, föreläde Kungl. Maj:t 1914 års senare riksdag förslag till lag om ändrad lydelse av 5—7 §§ i lagen för Sveriges riksbank. Enligt detta förslag skulle, såvitt nu är i fråga, till 6 § läggas ett nytt stycke av följande lydelse:

»Om sådant till följd av krig, krigsfara eller svår penningkris prövas oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt eller, om riksdagen ej är samlad, Konungen efter framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor; åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits».

Till grund för berörda förslag låg eu av fullmäktige i riksbanken i ärendet gjord framställning, däri fullmäktige — under erinran att riksbankens sedelreserv hastigt gått ned vid tiden för krigsutbrottet — framhöllo, hurusom det för en snabb avveckling av den dåvarande krisen med minsta möjliga svårigheter och förluster vore nödvändigt, att riksbankens sedelutgivniugsförmåga ägde sådan elasticitet, att alla berättigade anspråk, som från bank- och affärsvärlden ställdes på riksbanken, kunde tillfredsställas.

Riksdagen gjorde för sin de! sådan ändring i det riksdagen förelagda förslaget, att Konungens rätt att på framställning av fullmäktige i riksbanken besluta om ökad sedelutgivning skulle gälla allenast till den 15 januari 1915.

Den 31 augusti 1914 utfärdades därefter i överensstämmelse med riksdagens beslut lag (nr 176) angående ändrad lydelse av 5—7 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897.

Under våren 1915 inkommo emellertid fullmäktige i riksbanken med framställning därom, att de före den 15 januari 1915 gällande bestämmelserna, som möjliggjorde eu tillfällig utvidgning av sedelutgivningsrätten, måtte få gälla jämväl för tiden från avslutandet av

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr It).

det då pågående riksmötet och till nästa riksdags början. Till stöd härför anförde fullmäktige, bland annat:

Ehuru den extra sedelutgivningsrätt av intill etthundratj ugufem miljoner kronor, som under angivna förutsättningar medgivits riksbanken enligt sista stycket i 6 § av riksbankslagen, ännu icke kommit till användning och ehuru fullmäktige hölle före, att samma sedelutgivningsrätt sannolikt icke heller under den närmaste tiden skulle behöva anlitas, så vida icke oförutsedda händelser mellankomme, ansåge fullmäktige dock, att försiktigheten bjöde, att möjligheten att begagna ifrågavarande extra sedelutgivningsrätt hölles öppen, så länge dåvarande ovissa och oberäkneliga förhållanden rådde, och oberoende av om riksdagen vore samlad eller icke. De skäl, som i fullmäktiges förra skrivelse anförts för införande av den ökade sedelutgivningsrätten, talade enligt deras förmenande med oförminskad styrka för samma sedelutgivningsrätts bibehållande även under tiden efter det den samlade riksdagen åtskilts.

Inom finansdepartementet utarbetades i anledning härav vissa författningsförslag, enligt vilka, såvitt nu är i fråga, skulle

dels till 6 § i lagen för Sveriges riksbank läggas ett stycke av följande lydelse:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor; åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning ar sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

dels och utfärdas eu särskild lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt; varande detta lagförslag av följande lydelse:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver de belopp, som finnas angivna i 6 § första stycket av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897; åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

Denna lag träder i kraft från och med dagen efter den, då nu församlade riksdag avslutats, och gäller till dess ny riksdag sammanträder.

5 Kungl. Maj.ts proposition Nr 79.

Dessa författningsförslag förelädes genom proposition den 30 april 1915, nr 191, 1915 års riksdag, som godkände förslagen i nu ifrågavarande delar.

Författningar i ämnet i överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades den 25 maj 1915 (nr 134 och 136).

Den 15 maj 1918 inkommo fullmäktige i riksbanken till finansdepartementet med en skrivelse, däri de dels hemställde om medgivande att begagna den i 6 § 2 stycket av lagen för Sveriges riksbank omförmälda extra sedelutgivningsrätt dels ock på anförda skäl föreslogo, att genom en tillfällig lag måtte förordnas, att Konungen finge på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret under tiden till den 15 januari 1919 medgiva riksbanken rätt att utgiva ytterligare etthundratjugufem miljoner kronor sedlar.

I anledning av vad fullmäktige sålunda hemställt, föreslog Kung!. Maj:t genom en den 21 maj 1918 dagtecknad proposition, nr 450, 1918 års lagtima riksdag dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fäll medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt, dels ock medgiva, att riksbanken finge begagna den i 6 § 2 stycket av lagen för Sveriges riksbank omnämnda rätten att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst 125,000,000 kronor.

Uti skrivelse den 14 juni 1918, nr 409, meddelade riksdagen, att riksdagen dels medgivit, att riksbanken finge för tiden till den 1 mars 1919 begagna den i 6 § andra stycket av lagen för Sveriges riksbank omnämnda rätten att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor, dels ock med en mindre jämkningantagit det framlagda förslaget till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt.

T överensstämmelse med riksdagens beslut har Kungl. Maj:t dels i skrivelse den 20 juni 1918 medgivit riksbanken att för tiden till den 1 mars 1919 begagna den i 6 § andra stycket av lagen för Sveriges riksbank omförmälda sedelutgivningsrätt dels ock, likaledes den 20 juni 1918, utfärdat lag (nr 479) angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt; varande nämnda lagav följande lydelse:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken

Fullmäktige i riksbanken.

6 Kung!. Maj:ts proposition Nr 79.

rätt att utgiva sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver de belopp, som finnas angivna i 6 § av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897, sådant nämnda lagrum lyder enligt lag den 25 maj 1915: åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, samt gäller till dess ny riksdag sammanträder.

Sedan nämnda lag upphört att gälla i och med det, att urtima riksdag sammanträdde under sistlidne höst, avlät Kungl. Maj:t, efter framställning av fullmäktige i riksbanken, den 22 november 1918 till urtima riksdagen eu proposition, nr 35, med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fäll medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt, vilket förslag var av enahanda lydelse som lagen den 20 juni 1918 och avsett att gälla till dess ny riksdag åter sammanträdde.

Propositionen blev av urtima riksdagen, enligt meddelande i dess skrivelse nr 31, bifallen och utfärdades författning i ämnet den 20 december 1918 (nr 981).

Genom beslut samma den 20 december har Kungl. Maj:t medgivit riksbanken rätt att utgiva sedlar till ett belopp av högst 125,000,000 kronor utöver de belopp, som finnas angivna i 6 § av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897, sådant nämnda lagrum lyder enligt lagen den 25 maj 1915.

Uti sin av mig här ovan först berörda, den 4 innevarande februari inkomna framställning anföra fullmäktige — efter att hava erinrat om den enligt beslutet den 20 juni 1918 riksbanken medgivna ökningen av sedelutgivningsrätten — följande:

»Beloppet av utelöpande sedlar har visserligen under tiden från den 31 sistlidna december till den 25 januari visat en stadig och betydande tillbakagång med i runt tal 124 miljoner kronor, men enligt veckorapporten av den 1 i denna månad ökades sedelcirkulationen ånyo med 41 miljoner kronor. Om förhållandena under den närmaste tiden utveckla sig på samma sätt som under sistlidna år, är eu betydande ökning av sedelcirkulationen att vänta vid utgången såväl av innevarande som nästkommande månad. Fullmäktige anse därför, att riksbanken fortfarande är i behov av nu ifrågavarande sedelutgivningsrätt till belopp av etthundratjugufem miljoner kronor, och hemställa följ-

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 79. 7

aktligen, att Eders Kungl. Maj:t ville genom proposition till riksdagen utverka medgivande åt riksbanken att begagna samma sedelutgivniugsrätt under ytterligare ett år eller till den 1 mars 1920.»

Uti utlåtande av den 6 i denna månad hava fullmäktige i riksgäldskontoret förklarat sig ej hava något att erinra mot fram ställ n ingen.

Ur riksbankens rapporter må här meddelas, att den 31 december 1918 funnos utelöpande sedlar till ett belopp av 813,533,908 kronor 12 öre, under det att den obegagnade sedelutgivningsrätten uppgick till ett belopp av 104,609,927 kronor 84 öre. Motsvarande siffror för den 1 februari utgjorde respektive 730,369,162 kronor 12 öre och 104,475,718 kronor 77 öre. I båda fallen har sedelutgivningsrätten beräknats 375,000,000 kronor högre än det belopp, vartill dubbla summan av riksbankens metalliska kassa uppgått.

Det av fullmäktige i riksbanken äskade medgivandet synes mig på grund av rådande förhållanden bära lämnas; och är jag ense med fullmäktige därom, att tillståndet bör avse ett år, räknat från innevarande månads utgång. I detta sammanhang anser jag det böra för riksdagens kännedom omnämnas, att fullmäktige i riksbanken, enligt vad jag erfarit, anse sig fortfarande äga utgiva sedlar iämväl enligt beslutet den 20 december 1918.

På grund av vad i ärendet förekommit, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva, att riksbanken må för tiden till den 1 mars 1920 begagna den i 6 § andra stycket av lagen för Sveriges riksbank omnämnda rätten att utgiva sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver vad som finnes angivet i första stycket av samma paragraf.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Sven Lidholm.

Fullmäktige riksgäldskontor et.

Departe-

mentschefen.