Doc 1920:233

Kungl. Maj:ts proposition Nr 233.

1 Kr m.

Kung!. Maj.is proposition till riksdagen med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt: given Stockholms slott den 12 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över linansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 194 tolft. (Nr 233.)

2 Kungi. Maj:ts proposition Nr 233.

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 ärs taxering till

inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att, utan hinder av bestämmelserna i 18 § 1 mom. i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, vid 1921 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt det beskattningsbara beloppet för svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven, skall beräknas efter följande grunder:

a) För en var skattskyldig skall från det taxerade beloppet såsom fritt från skatt avdragas följande belopp (ortsavdrag):

Om han är mantalsskriven inom ort tillhörande ortsgrupp 1, 900 kronor,

» » » » » )) » » II, 1,050 ))

» » » » » » » » III, 1,200 »

» » » » )) » j) » IV, 1,350 »

» » » » » » » » V, 1,500 »

b) Utöver ortsavdraget äger skattskyldig, vilken är gift eller har hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, vilka icke uppnått 21 år och icke själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, erhålla avdrag (familjeavdrag) dels med 300 kronor för varje sådant barn, dels ock med 300 kronor för hustru, om skattskyldig är gift, eller för husföreståndarinna, om skattskyldig är ogift (varmed jämställes, att skattskyldig är änkling, änka eller frånskild).

För barn, vars föräldrar båda leva men icke äro gifta med varandra, skall, därest enligt ovan givna bestämmelser båda föräldrarna skulle vara berättigade till avdrag, endast modern eller, om barnet vistas hos fadern, endast denne åtnjuta avdrag.

c) I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av särskilda omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, underhåll av

3 Kuntjl. Maj:ts proposition Nr 233.

andra närstående än dem, för vilka han äger åtnjuta familjeavdrag) är väsentligt nedsatt, må det skattefria avdraget ökas med högst 700 kronor. Sådana utgifter för annans underhåll, som avses i 10 § i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, må icke åberopas såsom grund för avdrag enligt detta stycke.

d) Den del av det taxerade beloppet, som överstiger summan av de enligt a), b) och c) här ovan för den skattskyldige medgivna avdragmen icke dubbla summan av samma avdrag, upptages i det beskattningsbara beloppet till sitt halva belopp.

Den del av det taxerade beloppet, som överstiger dubbla summan av medgivna avdrag, ingår i sin helhet i det beskattningsbara beloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921.

4 Kungl. Maj.ts proposition Nr 233.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern BRÄNNING,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna, Statsråden: UNDÉN,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Chefen för tinansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde härefter:

Jämlikt 18 § i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, sådant nämnda lagrum lyder enligt förordningen den 81 oktober 1919 (nr 733), äger här i riket mantalsskriven svensk medborgare å det taxerade beloppet tillgodonjuta visst skattefritt avdrag, som är avsett att motsvara existensminimum. Sålunda skall enligt 1 mom. a) för en var sådan skattskyldig, allt efter som han är mantalsskriven inom ort tillhörande den ena eller andra av de fem ortsgrupper, vari riket för ändamålet indelas, såsom skattefritt avdragas ett belopp av 600, 700, 800, 900 eller 1,000 kronor (ortsavdrag). Vidare äger enligt 1 mom. b) dylik skattskyldig, vilken är gift eller har hemmavarande eller av honom helt eller

5 Kungl. Maj:ts proposition Nr 233.

delvis underhållna barn, vilka’ icke uppnått 21 år och icke själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, erhålla avdrag (familjeavdräg) dels med 200 kronor för varje sådant barn dels ock med 200 kronor för hustru, om den skattskyldige är gift, eller för husföreståndarinna, om skattskyldig är ogift. 1 enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av särskilda omständigheter är väsentligt nedsatt, må enligt 1 mom. c) det skattefria avdraget ökas med högst 500 kronor.

1 18 § 1 mom. d) stadgas slutligen, att den del av det taxerade beloppet, som överstiger summan av den skattskyldige sålunda medgivna avdrag men icke dubbla summan därav, skall i det beskattningsbara beloppet upptagas till sitt halva belopp.

Storleken av de skattefria orts- och familjeavdragen äro i förordningen bestämda efter den i juli månad 1914 rådande prisnivån, dock med ungefär 20 procents förhöjning beträffande ortsavdraget. Med hänsyn till den ökning i levnadskostnaderna, som efter sist angivna tidpunkt ägt rum och som i slutet av år 1918 uppgått till 107 procent av 1914 års nivå, föreläde Kungl. Maj:t med proposition den 21 mars 1919, nr 347, riksdagen förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt. Nämnda förslag gick ut på en förhöjning dels av orts- och familjeavdragen med 50 procent och dels av maximum för det avdrag, som i ömmande fall kan medgivas skattskyldig, från 500 till 700 kronor. På sätt jag vid frågans behandling i statsrådet framhöll, var berörda förhöjning av orts- och familjeavdragen icke tillräcklig för att bereda full kompensation för eu prisstegring, som uppgick till 167 procent av 1914 års nivå, men ansåg jag mig med hänsyn till de statshnansiella verkningarna av skattelindringen, vilka för det dåvarande icke kunde närmare beräknas, ej böra tillstyrka större förhöjning.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 14 juni 1919, nr 864, att riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts berörda proposition.

Den 16 påföljande juli utfärdade Kungl. Maj:t därefter förordning i ämnet (nr 455).

Ännu hava levnadskostnaderna icke visat tendens att nämnvärt sjunka. Sålunda uppgick prisstegringen, som under senare hälften avår 1919 varit nere i 157 procent av 1914 års nivå, enligt socialstyrelsens beräkningar vid årsskiftet 1919—1920 till 159 procent. Behov torde alltså få anses föreligga av en provisorisk ökning av ifrågavarande avdrag jämväl vid beskattningen av 1920 års inkomster, d. v. s. vid 1921 Ars Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 194 höft. (Nr 233.) 2

1920 års särskildaavdrag.

Förslå<) till bestämmelser för 1921.

6 Kungl. Majds proposition Nr 233.

taxering. Då de på frågan om avdragens storlek inverkande omständigheter väsentligen äro oförändrade, torde 1919 års bestämmelser i detta avseende kunna läggas till grund för de nu erforderliga föreskrifterna i ämnet.

På en punkt synes dock viss jämkning böra ske. I 1919 års förordning stadgades, att, om summan av orts- och familjeavdragen icke uppginge till jämnt hundratal kronor, belopp, som översköte jämnt hundratal, skulle bortfalla. Detta stadgande upptogs av praktiska skäl. Därmed åsyftades nämligen huvudsakligen att undvika upprättandet av alltför stort antal tabeller för avdragens uträknande. I sammanhang med framläggandet av förslag till ny kommunalskattelag har jag emellertid för avsikt föreslå meddelandet av särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 års taxering till kommunal inkomstskatt. Dylika bestämmelser lära komma att betinga upprättandet av tabeller i viss utsträckning jämväl för avdragsbelopp slutande å femtiotal kronor. I betraktande härav och då ett stadgande av den innebörd som ovan omförmälda i 1919 års förordning förekommande verkar rubbning i det uti inkomstskatteförordningen fastställda förhållandet mellan avdragsbeloppen för olika ortsgrupper, anser jag mig böra förorda, att ett dylikt stadgande nu icke medtages.

Vad därefter angår avfattningen av de erforderliga föreskrifterna, synes det mig lämpligast att låta bestämmelserna i 18 § 1 mom. inkomstskatteförordningen i här avsedda delar tjäna såsom förebild.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med det anförda upprättat förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga samma förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle proposition av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Ilellenius.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.