med förslag till förord¬ ning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 års taxering till kommunal inkomstskatt

Kungl. Majds proposition Nr 234.

1 Nr 234.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 års taxering till kommunal inkomstskatt; given Stockholms slott den 12 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 års taxering till kommunal inkomstskatt.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920.

1 samt.

195 käft. (Nr 234.)

2 Kurtgl. Maj:ts proposition Nr 234.

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 års taxering till

kommunal inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att vid 1921 års taxering till kommunal inkomstskatt skola beträffande bär i riket mantalsskriven svensk medborgare vid fastställandet av det i mantalsskrivningskommunen beskattningsbara beloppet, i stället för de i 42 § 2 mom. kommunalskattelagen meddelade föreskrifter, följande bestämmelser lända till efterrättelse:

a) Från det taxerade beloppet avräknas hälften av de belopp, som enligt förordningen med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt skola såsom orts- och familjeavdrag avdragas från den skattskyldiges till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade belopp; dock att, om vad sålunda skall avräknas icke uppgår till jämnt femtiotal kronor, belopp, som överskjuter fullt femtiotal, bortfaller.

Den del av det taxerade beloppet, som överstiger vad sålunda skall: avdragas men icke dubbla summan därav, medräknas till hälften; återstoden av det taxerade beloppet medräknas i sin helhet.

b) Den slutsumma, som sålunda erhålles, utgör det beskattningsbara beloppet med iakttagande dock av följande:

1) Det beskattningsbara beloppet må ej med tillämpning av de under a) angivna bestämmelser sättas lägre, än att det tillsammans med den skattskyldiges i andra kommuner taxerade belopp motsvarar hans inkomst av förmögenhet, beräknad till fem procent av den uppskattadeförmögenheten.

Därest skattskyldig vid nästföregående års utgång ännu icke uppnått sexton års ålder eller därest skattskyldigs förvärvsförmåga prövas hava varit nedsatt till följd av sjuklighet, olyckshändelse, ålderdom, oförvållad arbetslöshet eller annan dylik orsak, eller därest eljest särskild anledning därtill föreligger, äger dock beskattningsnämnd, efter

Kungl. Maj.ts proposition Nr 234. 3

prövning av omständigheterna i varje särskilt fall,, medgiva undantag från vad sålunda stadgats.

2) I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av särskilda omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än dem, för vilka han äger åtnjuta familjeavdrag, eller annan därmed jämförlig omständighet) är väsentligt nedsatt, må det beskattningsbara beloppet nedsättas med högst 700 kronor under det belopp, vartill detsamma vid tillämpning av de bär ovan i övrigt givna stadganden eljest skolat bestämmas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921.

Särskilda anvisningar till ledning vid avdragens beräknande.

Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna i a) torde kunna tjäna följande exempel.

1. A, vilken i mantalsskrivningskommunen taxerats till kommunal inkomstskatt för en inkomst av 500 kronor, har i annan kommun taxerats till sådan skatt för mera än 100 kronor och är sålunda icke på grund av bestämmelserna i 42 § 1 mom. kommunalskattelagen fri från beskattning i mantalsskrivningskommunen. Därest han är ensamförsörjare och bosatt inom ort, å vilken vid beräknande av det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet normalt må åtnjutas ett avdrag av 600 kronor och alltså enligt de för 1921 års taxering gällande särskilda bestämmelser av 900 kronor, skall vid taxeringen till kommunal inkomstskatt i mantalsskrivningskommunen avdragas hälften av sistnämnda belopp eller 450 kronor samt av återstående 50 kronor medräknas allenast hälften, vadan det till kommunal inkomstskatt beskattningsbara beloppet utgör 25 kronor, vilket belopp enligt 42 § 4 mom. kommunalskattelagen skall avjämnas till 20 kronor. År han däremot bosatt å sådan ort, att vid 1921 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt må åtnjutas ett avdrag av minst 1,000 kronor, eller är han såsom familjeförsörjare berättigad till avdrag, som tillsammans med ortsavdraget uppgår till eller överstiger nämnda summa, och om alltså hälften av vad sålunda må avdragas vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt motsvarar eller överstiger hans till kommunal inkomstskatt uppskattade inkomst, återstår icke någon beskattningsbar del av densamma.

2. B har taxerats till kommunal inkomstskatt för en inkomst av <840 kronor. Därest lian enligt förordningen med särskilda bestämmelser

4 Kungl. Maj.ts proposition Nr 234.

om avdrag vid 1921 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt skulle varit berättigad att vid taxering till sådan skatt tillgodonjuta ortsavdrag och familjeavdrag med tillhopa 1,200 kronor, skall hans till kommunal inkomstskatt beskattningsbara belopp beräknas sålunda, att, sedan från den taxerade inkomsten, 840 kronor, avräknats hälften av ovannämnda avdragsbelopp med 600 kronor, återstående belopp av 240 kronor upptages såsom beskattningsbart till hälften eller alltså med 120 kronor.

Därest den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten överstiger summan av de vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt medgivna avdrag, till vilka hänsyn skall tagas i nu förevarande avseende, blir det till kommunal inkomstskatt beskattningsbara beloppet vid tilllämpning av bestämmelserna i a) lika med den taxerade inkomsten med avdrag av tre fjärdedelar av nu ifrågavarande, vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt medgivna avdrag.

Om sålunda en person taxerats till kommunal inkomstskatt för en inkomst av 3,000 kronor och vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt är berättigad tillgodonjuta orts- och familjeavdrag med 1,200 kronor, kan det till kommunal inkomstskatt beskattningsbara beloppet beräknas sålunda, att från den taxerade inkomsten, 3,000 kronor, avdrages 3U av 1,200 kronor eller 900 kronor, vadan alltså återstår ett beskattningsbart belopp av 2,100 kronor.

Innebörden av stadgandena i b) belyses av följande exempel:

1. C har taxerats till kommunal inkomstskatt för en inkomst av

3,000 kronor samt är berättigad att vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt tillgodonjuta ortsavdrag och familjeavdrag med tillhopa 1,800 kronor. Vid tillämpning enbart av de under a) meddelade bestämmelserna skulle alltså det till kommunal inkomstskatt beskattningsbara beloppet utgöra 1,650 kronor. Därest emellertid den skattskyldig^ äger förmögenhet, må — där ej sådant förhållande, varom i b) punkt 1) andra stycket eller punkt 2) sägs, är förhanden — det beskattningsbara beloppet i anledning av nämnda avdrag icke sättas lägre än till 5 procent av förmögenhetens vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt uppskattade belopp. Har förmögenheten uppskattats till 50,000 kronor, skall inkomsten av densamma anses hava utgjort 2,500 kronor, vartill alltså det beskattningsbara inkomstbeloppet upptages. Om förmögenheten uppgår till så stort belopp, att 5 procent därav motsvarar eller överstiger den taxerade inkomsten, 3,000 kronor, upptages denna inkomst i sin helhet såsom beskattningsbart belopp.

2) D har taxerats till kommunal inkomstskatt för en inkomst av

b

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

2,000 kronor, som enligt de under a) givna bestämmelser skall beräknas till ett beskattningsbart belopp av 800 kronor. Därest D taxerats fölen förmögenhet av 32,000 kronor, skall alltså enligt bestämmelsen i b) punkt 1) det beskattningsbara beloppet upptagas till 1,600 kronor. Om emellertid D:s förvärvsförmåga till följd av exempelvis sjuklighet varit nedsatt till hälften, bör beskattningsnämnd tillämpa den nämnden tillagda befogenhet så, att av de enligt a) medgivna avdrag, 1,200 kronor, hälften får avräknas å inkomsten av förmögenhet. Det beskattningsbara beloppet bör alltså i detta fall bestämmas till 1,000 kronor. Därest den beräknade inkomsten av förmögenhet i stället varit 1,400 kronor eller därunder, bör den skattskyldige i nu angivna fall få tillgodonjuta de enligt a) medgivna avdrag oavkortade och det beskattningsbara beloppet alltså utföras med 800 kronor.

Såsom exempel å icke särskilt angivna förhållanden, som böra föranleda taxeringsmyndighet att medgiva Undantag från bestämmelsen i b) punkt 1), må nämnas de fall, att skattskyldig har att utöva omvårdnad om närstående person och på denna grund icke alls eller allenast i mindre omfattning kan ägna sig åt särskild förvärvsverksamhet, att skattskyldig avgått med pension från av honom innehavd tjänst, att skattskyldig är änka, som vid tiden för mannens frånfälle icke innehaft särskild anställning, o. s. v.

Avdrag enligt b) 2) må medgivas utan hinder därav, att inkomsten är att anse såsom inkomst av förmögenhet. Sådana utgifter för annans underhåll, som avses i 35 § kommunalskattelagen, må icke åberopas såsom grund för avdrag enligt detta stycke.

6 Kung!.. Maj:ts proposition Nr 234.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre PäLMSTIERNA, Statsråden: UnDÉN,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin.

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Ohefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde härefter :

Jämlikt 18 § i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, sådant nämnda lagrum lyder enligt förordning den 31 oktober 1919 (nr 733), äger här i riket mantalsskriven svensk medborgare å det taxerade beloppet tillgodonjuta visst skattefritt avdrag, som är avsett att motsvara existensminimum. Sålunda skall enligt 1 mom. a) för en var sådan skattskyldig, allt efter som han är mantalsskriven inom ort tillhörande den ena eller andra av de fem ortsgrupper, vari riket för ändamålet indelas, såsom skattefritt avdragas ett belopp av 600, 700, 800, 900 eller

1,000 kronor (ortsavdrag). Vidare äger enligt 1 mom. b) dylik skattskyldig, vilken är gift eller har hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, vilka icke uppnått 21 år och icke själva skola

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234. 7

taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, erhålla avdrag (familjeavdrag) dels med 200 kronor för varje sådant barn dels ock med 200 kronor för hustru, om den skattskyldige är gift, eller för husföreståndarinna, om skattskyldig är ogift, I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av särskilda omständigheter är väsentligt nedsatt, må enligt 1 mom. c) det skattefria avdraget ökas med högst 500 kronor. I 18 § 1 mom. d) stadgas slutligen, att den del av det taxerade beloppet, som överstiger summan av den skattskyldige sålunda medgivna avdrag men icke dubbla summan därav, skall i det beskattningsbara beloppet upptagas till sitt halva belopp.

Det förslag till kommunalskattelag, som Kungl. Maj:t beslutat förelägga riksdagen, upptager bland andra skatteformer jämväl en kommunal inkomstskatt, vilken är avsedd att tillsammans med en kommunal progressivskatt tillgodose kravet på en beskattning efter förmåga. Bestämmelserna om denna kommunala inkomstskatt förete en principiell överensstämmelse med inkomst- och förmögeuhetsskatteförordningens ovan berörda stadganden, ehuru orts- och familjeavdragen av hänsyn till vederbörande kommuner måst sättas väsentligt lägre än vid beskattningen till staten.

Kommunalskattelagens bestämmelser i förevarande avseende återlinnas i 42 §, som innehåller, bland annat, följande: I riket mantalsskriven svensk medborgare är för sin i mantalsskrivningskommunen taxerade inkomst, som ej överstiger 600 kronor, fri från beskattning, såvida ej sagda inkomst tillsammans med hans i andra kommuner taxerade inkomster överstigit nämnda belopp (42 § 1 inom. 1 st.). Därest dylik skattefrihet icke åtnjutes, skall det i mantalsskrivuingskommunen beskattningsbara beloppet bestämmas enligt följande grunder: Från det taxerade beloppet avräknas hälften av de belopp, som enligt bestämmelserna i 18 § 1 mom. a) och b) i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt skola avdragas från den skattskyldiges till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade belopp. Den del av det taxerade beloppet, som överstiger vad sålunda skall avdragas men icke dubbla summan därav, medräknas till hälften; återstoden av det taxerade beloppet medräknas i sin helhet (42 § 2 mom. a). Den slutsumma, som sålunda erhålles, utgör det beskattningsbara beloppet med iakttagande dock dels därav, att det beskattningsbara beloppet ej utom i vissa angivna fall må med tillämpning av omförmälda bestämmelser sättas lägre, än att det tillsammans med den skattskyldiges i andra kommuner taxerade belopp motsvarar hans inkomst av förmögenhet, beräknad till fem procent av den uppskattade form (igen heten (42 § 2

8 Kungl. Maj.ts proposition Nr 234.

mom. b) 1), dels därav, att i enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av särskilda omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än dem, för vilka han äger åtnjuta familjeavdrag, eller annan därmed jämförlig omständighet) är väsentligt nedsatt, må det beskattningsbara beloppet nedsättas med högst 500 kronor under det belopp, vartill detsamma vid tillämpning av de i denna paragraf i övrigt givna stadganden eljest skolat bestämmas (42 § 2 mom. b) 2).

Storleken av de i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt angivna orts- och familjeavdragen äro bestämda efter den i juli månad 1914 rådande prisnivån, dock med ungefär 20 procents förhöjning beträffande ortsavdraget.

Med hänsyn till den ökning i levnadskostnaderna, som efter sist angivna tidpunkt ägt rum, och som i slutet av år 1918 uppgått till 167 procent av 1914 års nivå, föreläde Kungl. Maj:t med proposition den 21 mars 1919, nr 347, riksdagen förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt. Nämnda förslag gick ut på en förhöjning dels av orts- och familjeavdragen med 50 procent och dels av maximum för det avdrag, som i ömmande fall kan medgivas skattskyldig, från 500 till 700 kronor. På sätt jag vid frågans behandling i statsrådet framhöll, var berörda förhöjning av orts- och familjeavdragen icke tillräcklig för att bereda full kompensation för prisstegringen, men ansåg jag mig med hänsyn till de statsfinansiella verkningarna av skattelindringen, vilka icke kunde för det dåvarande beräknas, ej böra tillstyrka större förhöjning.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 14 juni 1919, nr 364, att riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts berörda proposition.

Den 16 påföljande juli utfärdade Kungl. Maj:t därefter förordning i ämnet (nr 455).

Förut denna dag har Kungl. Maj:t beslutat föreslå riksdagen att antaga förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt av motsvarande innehåll.

Jag erinrar här därom, att även i avseende å bevillningstaxeringen under år 1919 särskilda avdrag varit medgivna (enligt förordning den 18 mars 1919, nr 97) och att bestämmelser om liknande avdrag för år 1920 meddelats uti en den 27 sistlidne februari utfärdad förordning (nr 68). Dessa avdrag äro emellertid utformade efter ett system, som icke ansluter sig till de i förslaget till kommunalskattelag i samma avseende förekommande bestämmelser.

9 Kungl. Majds 'proposition Nr 234.

Vid anmälan för Kung). Maj:t av förslaget till förordning' med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt liar jag redogjort för de särskilda skäl, som i fråga om statsbeskattningen tala för en provisorisk skattelindring utöver den normala. Åven beträffande kommunalbeskattningen, där avdragsrätten enligt den föreslagna kommunalskattelagen är avpassad efter normala förhållanden, torde de sålunda till stöd för eu provisorisk skattelindring vid statsbeskattningen anförda skäl äga motsvarande giltighet. Emellertid måste vid medgivandet av avdrag vid kommunalbeskattningen varsamhet iakttagas. Med avseende å vissa av de kommuner, i vilka provtaxering under år 1918 ägt rum, har jag låtit verkställa en undersökning angående verkningarna av en efter motsvarande grunder som den provisoriska ökningen av avdragen vid statsbeskattningen företagen höjning av avdragen vid taxeringen till kommunal inkomsskatt. Den över berörda undersökning upprättade tabellen torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll. Då omförmälda undersökning grundar sig å 1917 års inkomster och inkomstbeloppen sedan dess torde hava ökats, lärer en tillfällig höjning av avdragen icke komma att åstadkomma så stor förskjutning av skattskyldigheten, som undersökningen synes giva vid handen. Liksom ifråga om statsbeskattningen synas därför avdragens belopp böra ökas med 50 procent.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med det anförda upprättat förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 års taxering till kommunal inkomstskatt, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga samma förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Departe-

mentschefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 195 käft. (Nr 234.)

10 Kungi. Maj:ts proposition Nr 234.

Bilaga.

’) Beräkningarna hava utförts med hänsyn tagen, till den ändiade fördelningen av skattskyldigheten mellan jordägare och arrendator. Emellertid skall enligt förslaget icke ske rubbning i redan ingångna arrendeavtal.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 23i.

12 Kungl. Maj ds proposition AV 234.

*) Dessutom skogsaccis 16.so kr. — s) D:o 201.80 kr. — 3) D:o 12.60 kr. — 4) D:o 7.80 kr.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.