angående vissa anslag till lantmäteriväsendet m. m.

Kungl. M<nj:ts proposition Nr 235.

1 Nr 235.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till lantmäteriväsendet m. m.; given Stockholms slott den 12 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över j ordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t, som har för avsikt att, därest riksdagen bifaller nedan framställda förslag, utfärda förordning angående sättet för utförande av vissa mätningsarbeten m. m. (mätningsförordning) samt förordning angående den gottgörelse, lantmätare äger uppbära av sakägare, (lantmäteritaxa) i huvudsaklig överensstämmelse med de vid statsrådsprotokollet såsom bilagor 1 och 3 fogade förslag, att träda i tillämpning den 1 januari 1921, härmed föreslå riksdagen att:

l:o

dels godkänna det av chefen för jordbruksdepartementet framlagda förslaget till stat för den lantmäteripersonal, som sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar, att tillämpas från och med år 1921;

dels förklara, att för åtnjutande av de å denna stat för distriktslantmätare uppförda avlöningar skola gälla de villkor och bestämmelser, som föreskrivits beträffande avlöning till distriktslantmätare å nu gällande stat, dock med de av departementschefen tillstyrkta tillägg;

dels medgiva, att distriktslantmätare må för rätt till ålderstillägg enligt den nya staten tillgodoräknas tjänstetid såsom sådan, innan nämnda stat trätt i tillämpning;

dels ock å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra ett anslag av 769,500 kronor till lantmäteripersonal, som sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar, enligt följande uppställning:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 196 höft. (Nr 235.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

avlöningar, bestämt anslag..................................................... kronor 749,500

ersättning för publik renovation, förslagsanslag.............. )) 20,000

Summa kronor 769,500;

2:o

dels godkänna det av chefen för jordbruksdepartementet framlagda förslaget till stat för lantmäterikontoren i länen, att tillämpas från och med år 1921, ävensom de av honom föreslagna villkor och bestämmelser för åtnjutande av å samma stat för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningar;

dels förklara,

att envar, som med eller efter ingången av år 1921 tillträder ordinarie befattning å lantmäterikontor, skall vara pliktig att underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att förstelantmätare, som icke för viss av Kungl. Maj:t bestämd dag anmäler, att han vill övergå till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kan därtill förbindas, skall varda bibehållen vid de för honom i nu gällande stat upptagna avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit honom;

dels ock å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra ett anslag av 309,200 kronor till lantmäterikontoren i länen, enligt följande uppställning:

avlöningar, bestämt anslag ...................................................... kronor 305,200

renovation av kartor för lantmäterikontoren i länen,

reservationsanslag .................................................................. » 4,000

Summa kronor 309,200;

vid bifall till de i punkterna l:o och 2:o framställda förslagen om uppförande i riksstaten av särskilda ordinarie anslag dels till lantmäteripersonal, som sysselsättes med lantmäteriförrättningar, och dels till lantmäterikontoren i länen ur riksstaten utesluta det nuvarande ordinarie anslaget å 463,400 kronor till lantmäteristaten i orterna;

Kung,. Maj:ts proposition Nr 235.

4:o

å extra stat för år 1921 under nionde huvudtiteln anvisa till extra arbetskrafter å lantmäterikontoren i länen

ett reservationsanslag av ....................................................... kronor 59,000;

5:o

å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra såsom bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de av chefen för jordbruksdepartementet förordade grunder, ett förslagsanslag av ............................................... kronor 50,000;

6:o

å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra såsom bidragtill skiften och hemmansklyvningar, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de av chefen för jordbruksdepartementet förordade grunder, ett förslagsanslag av .............................................................. kronor 150,000;

7:o

besluta, att det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till skiften och avvittringar skall från och med år 1921 benämnas allenast »avvittringar»,

ävensom minska detta anslag från ................................... kronor 100,000

med............................................................................................... » 10,000

till.................................................................................................. » 90,000;

8:o

upptaga det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till utflyttningshjälp efter skiften under förändrad benämning »bidrag till utflyttningsoch väganläggningskostnader i sammanhang med skiften och hemmansklyvningar», att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de av chefen för jordbruksdepartementet förordade grunder, samt öka detta anslag

från .................................. kronor 50,000

med ...................... » 50,000

till .............................................................................................. » 100,000;

9:o

dels godkänna det av chefen för jordbruksdepartementet framlagda förslaget till stat för lantmäteristyrelsen, att tillämpas från och med år 1921, ävensom de av honom föreslagna villkor och bestämmelser för

4 Kungl. Majds proposition Nr 235.

åtnjutande av å samma stat för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningar;

dels förklara,

att envar, som med eller efter den 1 januari 1921 tillträder ordinarie befattning i lantmäteristvrelsen, skall vara pliktig att underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att förutvarande innehavare av ordinarie befattning i nämnda .styrelse, vilken icke före viss av Kungl. Maj:t bestämd dag anmäler, att han vill övergå till den nya avlöningsstaten och underkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kan därtill förbindas, skall varda bibehållen vid de honom enligt dittills gällande avlöningsstat tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit honom;

dels ock höja ordinarie anslaget till lantmäteristvrelsen

från ................................................................................................ kronor 73,000

med............................................................................................. » 81,800

till ......................................................................................... >. 154,800;

10:o

höja nionde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag

från ............................................................................................

med

till .............................................................:............................

till ålderstillägg kronor 140,000 » 110,000

» 250,000;

11 :o

höja samma huvudtitels ordinarie förslagsanslag till rese- och

traktamentspenningar från .................................................. kronor 710,000

med ............................................................................................. » 290,000

till ............................................................................................... » 1,000,000.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

GUSTAF.

O. Nilsson.

Kungi. Maj.ts proposition Nr 235.

5 Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Sans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars 1920.

\

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna. Statsråden: UndéN,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Departementschefen, statsrådet Nilsson anförde efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet:

I punkten 86 under nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition angående vissa under rubriken »lantmäteriväsendet)) i riksstaten ingående anslag, som Kungl. Magt kunde komma att avlåta till riksdagen, för detta ändamål beräkna anslag dels å ordinarie stat till belopp av 1,618,500 kronor och dels å extra stat till belopp av 95,000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t under samma huvudtitel föreslagit riksdagen dels i punkten 1.15 att beräkna höjning i förslagsanslaget till älderstillägg till 250,000 kronor och dels i punkten 129 att i förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar beräkna höjning till 1,000,000 kronor. Dessa beräknade höjningar stå i samband med det åsyftade förslaget angående lantmäteriväsendet.

ti Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

Redan för 1919 års lagtima riksdag framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 355 åtskilliga förslag i frågor, som berörde lantmäteri väsendet, samt äskade höjda anslag för ändamålet ävensom till ålderstillägg samt rese- och traktamentskostnader. Jordbruksutskottet yttrade sig i utlåtande nr 103 över propositionen jämte sju i ämnet väckta motioner. Utskottet hemställde om avslag å nämnda proposition samt att de av propositionen berörda anslagen till lantmäteri väsendet och till ålderstillägg måtte för år 1920 upptagas med oförändrade belopp i överensstämmelse med 1919 års riksstat ävensom att anslaget till rese- och traktamentspenningar måtte höjas allenast med ett mindre, av annan orsak föranlett belopp. Vid utskottets utlåtande voro fogade fem reservationer, av vilka två mot motiveringen. I de tre övriga reservationerna tillstyrktes Kungl. Maj:ts förslag med vissa jämkningar. Enär kamrarna stannade i olika beslut, i det att första kammaren följde utskottsmajoriteten och andra kammaren för sin del antog den reservation, som avgivits av herr Öberg m. fl., skedde gemensam votering, varvid utskottets förslag segrade med 148 röster mot 139.

Ytterligare utredning har numera ägt rum i åtskilliga hänseenden. Då jag nu ämnar tillstyrka Kungl. Maj:t att ånyo till riksdagen avlåta proposition i detta ämne, finner jag mig böra förorda framläggande av i huvudsak samma förslag som i fjol. dock med jämkningar i vissa hänseenden, beträffande vilka jag under den kommande redogörelsen torde få tillfälle att i behörigt sammanhang uttala mig.

Jag vill emellertid framhålla, att den nu ifrågasatta propositionen bör så till vida hava mindre omfattning än fjolårets proposition, som Kungl. Maj:t beträffande fyra i fjolårets proposition inbegripna ämnen, vilka intogo en fristående ställning mot övriga förslag, redan framlagt förslag i årets statsverksproposition. Dessa frågor, vilka därför nu lämnas å sido, röra dels lantmäteriundervisningen, dels inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i länen, dels anskaffande för lantmäterikontoret i Karlstad av kopior av vissa kartor m. m. och dels anskaffande för lantmäterikontoren i länen av kopior av kartor in. m. angående statens järnvägars jordområden. I fråga om anslag till lantmäteristyrelsens nuvarande reproduktionsanstalt har särskild proposition redan avlåtits och dylik proposition torde även böra avlåtas beträffande anslag för tilläggsavvittring i Västerbottens läns lappmark. Dessa bägge ämnen innefattades även i fjolårets proposition.

De uti riksstaten för år 1920 under rubriken »lantmäteriväsendet» upptagna anslag, som beröras av den framställning jag nu går att lämna, äro följande:

Organisationen av lantmäteriväsendet undergick vid riksdagarna 1908 och 1909 så genomgripande förändringar, att de nuvarande förhållandena på detta område kunna anses datera sig från denna tid.

Ny stat för lantmäteristyrelsen antogs sålunda av 1908 års riksdag, innefattande att styrelsen under ledning av en överdirektör såsom chef organiserades på två byråer jämte en lantmäterifiskal och en arkivarie.

Vid samma riksdag omorganiserades förstelantmätartjänsterna. I stället för att dessa tjänstemän förut dels liksom övriga lantmätare ute i orterna varit sysselsatta med praktiskt lantmäteri och dels därjämte omhänderhaft skötseln av länets lantmäterikontor med där förvarat arkiv, förändrades de till chefer för lantmäteripersonalen i länet och fingo sin verksamhet nästan uteslutande förlagd till lantmäterikontoren, varemot de icke skulle få utföra lantmäteriförrättningar åt enskilda. Deras löner reglerades samtidigt.

Vid 1909 års riksdag fortsattes omorganisationen av lantmäteristaten i orterna. Under det att förut den med praktiskt lantmäteri självständigt sysselsatta lantmäteripersonalen utgjorts av kommissionslantmätare och vice kommissionslantmätare, vilka icke åtnjöto statsavlöning utan erhöllo sina inkomster från vederbörande rekvirenter för arbete enligt taxa samt ägde med varandra konkurrera om dylikt arbete, indelades nu landet i distrikt, vart och ett med sin distriktslantmätare,

Huvuddragen av den nuvarande organisationen.

Utredning ytnont 1917 års lantmäteri!.amin ission.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

vilken skulle äga utföra de inom distriktet förekommande förrättningar. För arbetets utjämnande inrättades jämväl ett antal extra lantmätartjänster. Såväl distriktslantmätarna som extra lantmätarna erhöllo statsavlöningar, varjämte arvoden av statsmedel anslogos till ett antal auskultanter. Dessa avlöningar och arvoden avsågo dock icke att bereda tjänstemännen hela den erforderliga inkomsten, utan skulle huvuddelen härav fortfarande erhållas genom arbete enligt taxa.

Till följd av de erhållna statsavlöningarna ansågs emellertid inkomsten av arbete enligt taxa kunna nedsättas, och ny lantmäteritaxa utfärdades därför den 23 december 1909 (nr 166). Denna taxa äger dock enligt dess 28 § icke tillämpning i fråga om ersättning till lantmätare för mätning, uträkning eller annan åtgärd, som utföres efter siffermetod.

Instruktion för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare utfärdades den 22 oktober 1909 (nr 138). Härvid stadgades emellertid i 57 §, att närmare bestämmelser angående kartors upprättande, verkställande av ägomätningar, avvägningar och arealuträkning, upprättande av beskrivningar samt utstakning av ägoskillnader m. m. skulle meddelas i särskild författning, samt i övergångsstadgande att beträffande de sålunda i 57 § angivna arbetena förut gällande föreskrifter skulle i tillämpliga delar komma till användning, intill dess den avsedda författningen blivit utfärdad. De sålunda åsyftade äldre bestämmelserna innefattas i huvudsak i artikel V i lantmäteriinstruktionen den 6 augusti 1864.

Under tiden efter år 1909 hava åtskilliga ändringar vidtagits i de sålunda beslutade anordningarna samt anslag å extra stat anvisats för ett flertal olika lantmäteriändamål.

Sedan framställningar om mera genomgripande ändringar och kompletteringar beträffande lantmäteriväsendet inkommit från olika håll, särskilt från vissa tjänstemannaföreningar samt lantmäteristyrelsen, bemyndigade Kungl. Maj:t den 3 juli 1917 chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla sakkunniga personer att under benämning 1917 års lantmäterikommission biträda vid ytterligare utredning av vissa lantmäteriet berörande frågor samt vad med dem ägde sammanhang. På grund härav tillkallade dåvarande departementschefen dåvarande hovrättsrådet O. H. Arsell såsom ordförande samt byråchefen J. 1 lamrim dåvarande hovrättsrådet J. Stenberg, dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare E. Vasseur, ledamöterna av riksdagens andra kammare D. H. Pettersson i Bjälbo och S. Bengtsson i Norup, dåvarande ledamoten av samma kammare N. Olsson i Rödningsberg, förste lantmätaren

9 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

S. 1). Indebetuu och distriktslantmätaren L. 0. Bagger-Jörgeusen att verkställa sagda utredning i hela dess vidd ävensom vice stadsingenjören i Stockholm 0. Myrberg och andre stadsingenjören i Göteborg A. Södergren att biträda vid utredningen, såvitt densamma avsåge fragan om ny mätningsförordning.

Denna kommission har den 30 november 1918 avgivit sitt huvudbetänkande. Detta är fördelat i tre avdelningar. Av dessa innefattar del I förslag till förordning angående sättet för utförande av vissa mätningsarbeten m. m. (mätningsförordning) och förslag till förordning angående längdbestämning i vissa fall av redskap för mätningsarbeten (längdbestämningsförordning). Del II innefattar förslag till förordning angående den gottgörelse lantmätare äger uppbära av sakägare (lantm ät eri t axa) och förslag till förordning om vissa lantmätare m. fl. tillkommande resekostnads- och traktamentsersättning (rese- och traktameutsförordning). I del III framläggas förslag angående vissa lantmäteriväsendet rörande organisations- och löneregleringsfrågor. Detta betänkande är befordrat till trycket.

Med anledning av den utgång, frågan fick vid 1919 års lagtima riksdag, fann Kungl. Maj:t den 26 september 1919 gott anbefalla 1917 års lantmäterikommission att verkställa ytterligare utredning av frågorna angående mätningsförordningens tillämpning å stadsmätning, därvid även frågan, åt vilken statsmyndighet tillsynen borde uppdragas, kunde tagas i förnyat övervägande, samt om tillsynsmyndighetens uppgifter i fråga om städernas mätningsväsen och vad med dessa frågor sammanhängde. Kommissionen borde i erforderlig omfattning och på lämpligt sätt anordna samråd med kommittén för revision av gällande bestämmelser om stadsplan och tomtindelning för inhämtande av dess mening i de fall, där sådant ansåges önskvärt. Tillika bemyndigades chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla ytterligare två sakkunniga personer att vid verkställandet av denna utredning och avgivandet av därpå grundade förslag inträda såsom ledamöter i kommissionen.

I denna kommissions sammansättning hade under tiden förändringar inträffat så till vida, som — jämte det eu lantbruksingenjör förordnats att deltaga i utredningen av till kommissionen hänskjutna ärenden berörande statens lantbruksingenjörer, varom nu icke är fråga — herrar Arsell, Stenberg, \ asseur, Olsson och B agger-* Jörgen sen entledigats från uppdraget samt häradshövdingen N. Wihlborg tillkallats att \ Arsells ställe vara ledamot av kommissionen samt dess ordförande. Såsom ledamöter i kommissionen vid verkställandet av förberörda utredning angående mätningsförordningens tillämpning å stadsmätning m. in. tillkallades Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 soml. 190 höft. (Nr 235.) 2

Utredningar före propositionen 1919.

10 Kungl. Majtfs proposition Nr 235.

nu ledamoten av riksdagens andra kammare K. A. Tengdahl och. byggnadsrädet J. F. Lilljekvist. Sedan den sistnämnde anmält sig förhindrad att mottaga uppdraget, utsågs i hans ställe arkitekten E. Stenfot.

Den sålunda sammansatta kommissionen har den 24 februari 1920 avgivit yttrande och förslag i de uti Kungl. Maj:ts beslut den 26 september 1919 angivna hänseenden. Utlåtanden hava därefter avgivits av lantmäteristyrelsen den 1 mars 1920 och av byggnadsstyrelsen den 6 i samma månad.

Då jag nu går att närmare redogöra för förevarande ärende, tillåter jag mig i huvudsak följa den i fjolårets proposition begagnade uppställningen.

I. Mtningsförordn ingen.

Lantmäteristyrelsen avgav med biträde av såsom sakkunniga tillkallade professorn vid generalstaben K. D. P. Rosen samt numera distriktslantmätarna E. P. O. Söderpalm och K. Rydén den 30 april 1913 förslag till förordning angående ägomätning och kartläggning, arealuträkning samt ägodelning och råskillnaders utmärkande m. m. Sedan yttranden över detta förslag avgivits av, bland andra, svenska kommunaltekniska föreningen och styrelsen för svenska stadsförbundet, återremitterades ärendet till lantmäteristyrelsen. Över ett därefter inom denna styrelse med biträde av bland andra fil, doktorn T. Rubin utarbetat preliminärt förslag lämnade styrelsen åtskilliga statsmyndigheter jämte den kommunaltekniska föreningens sakkunniga för mätningsfrågan tillfälle att avgiva yttranden. Med anledning av dessa yttranden överarbetades iorslaget ånyo och underkastades granskning av åtskilliga sakkunniga, varefter det av styrelsen med skrivelse den 12 december 1916 överlämnades till Kungl. Maj:t. Förslaget har därefter ytterligare omarbetats av omförmälda lantmäteri kommission såväl i betänkandet den 30 november 1918 som ock i det innevarande år avgivna yttrandet.

Lautmäterikommissionen har i sitt betänkande lämnat eu beskrivningöver olika mätningsmetoder, ur vilken följande torde böra här anföras:

»Den ägomätning, om vilken i 33 § av 1864 års instruktion meddelats närmare föreskifter, säges enligt gängse språkbruk ske enligt grafisk metod. Det för denna metod karakteristiska är, att den avser att såsom mätningsresultat vid själva förrättningen åstadkomma avbildning i viss skala av mätningsområdet. ■—. —- -—.

Under senare tider har emellertid en annan mätningsmetod vunnit insteg i vårt land, vilken hittills vanligen benämnts triangelmätningsmetoden eller mätning efter siffermetoden eller den numeriska metoden. — — —.

11 Kunyl. Muj.ts proposition Nr 235.

Vid jämförelse mellan de båda här ovan omförmälda mätningsmetoderna. vilka hittills i vårt land varit de vanligast förekommande, framstår grundskillnaden däri, att vid den grafiska metoden hela resultatet utgör en grafisk bild av mätningsområdet, en karta, som, även om den är riktig vid upprättandet, får mindre värde allt efter som kartpapperet undergår förändringar eller slites genom användning, under det att vid den numeriska metoden mätningsresultat framkommer i form av siffror, som alltid förbliva oföränderliga. Det grafiska mätningsresultatets värde blir efter hand allt mindre, under det att det numeriska alltid bibehåller samma värde. Det förra kan endast komma till begränsad användning, medan det senare kan få en långt vidsträcktare användning, såsom för upprättande av kartor i olika skalor och för olika ändamål, för numerisk arealuträkning och även för andra syften. De alltid oundvikliga mätningsfelen kunna vid den numeriska metoden, i motsats till vid den grafiska, utjämnas och fördelas enligt systematiskt bestämda grunder. Bland den numeriska metodens företräden bör även framhållas, att genom därvid föreskrivna dubbelmätningar och andra överbestämningar grova fel undvikas och mindre sådana metodiskt utjämnas så, att de praktiskt taget försvinna.

Det torde på grund av vad nu anförts vara påtagligt, att den numeriska metoden äger ett avgjort företräde framför den grafiska.»

Spörsmålet, huruvida mätningsförordningen bör reglera även städernas mätningsväsende i tekniskt avseende, var redan före avlåtandet av fjolårets proposition föremål för rätt mycket dryftande, och strävanden till en självständig reglering härutinnan både kommit till svnes från håll, som representera städerna.

1 ett den 8 juni 1917 avgivet yttrande i detta ämne hade skiftesstadgekommissionen — efter att hava erinrat, att tidigare alla åtminstone mera omfattande mätningar i städerna utförts av lantmäteripersonalen — anfört bland annat följande.

På senare tider hade visserligen sådana mätningar i allt större omfattning utförts av andra mätningsteknici, men inga legala förrättningar, däri mätning ingått, hade hittills med laga vitsord kunnat verkställas av andra än lantmätare. Härav följde ock, att alla sådana mätningar hittills skolat verkställas enligt de mätningsföreskrifter, som lantmätare haft att följa. Ej heller kunde uti ifrågavarande avseende städerna anses utgöra en kategori för sig, då på landsbygden funnes ett, flertal orter med sådan fastighetsindelning och i övrigt sådana fastighetsförhållanden, som förekomme i och kännetecknade stad. Och att möjlighet stode öppen för tillämpande av andra mätningsregler i städerna än i dessa senare orter, syntes icke höra ifrågakomma. För övrigt syntes önskvärdheten av att samma regler vunne tillämpning vid samtliga mätningar inom en och samma ort ligga för öppen dag. Genom den av 1917 års riksdag antagna lagen om fastighetsbildning i stad hade emellertid ändring skett i fråga om lantmätarnas uteslutande behörighet att i stad verkställa vissa legala förrättningar. Om t. ex. i stads tjänst anställd mätningsman förordnades att verkställa ett laga skifte, vore han naturligtvis pliktig att därvid följa samtliga de föreskrifter, vilka skulle vinna tillämpning, om skifte verkställdes av lantmätare. Och då enligt gällande instruktion för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare lantmäteristyrelsen hade att utöva tillsyn över skiftesverket (den legala jorddelningenI och övriga delar av rikets lantmäteriväsen, vore han

12 Kungl. Maj.ts proposition Nr 235.

såsom skiftesförrättare underordnad lantmäteristyrelsen, ty i och med det att andra mätningsteknici än lantmätare erhölle befogenhet att verkställa vissa legala jorddelningsförrättningar, komme de uppenbarligen att sortera under lantmäteristyrelsen. Att de vid förrättningar, varom nu vore fråga, och vilka av dem verkställdes, bleve, sedan den berörda nya lagen trätt i kraft, därest nuvarande mätningsbestämmelser dä alltjämt gällde, skyldiga följa samma bestämmelser, torde jämväl få anses otvivelaktigt. Att särställa dem, då nya sådana föreskrifter meddelades, syntes därför icke böra ifrågakomma. Framhävas borde, att städernas insorterande under lantmäteristyrelsen icke ägde rum genom de föreslagna mätningsbestämmelsernas utfärdande. Sådant inordnande hade redan skett genom lagen om fastighetsbildning i stad.

Lantmäterikommissionen yttrade härom följande:

»Kommissionen finner sig ej kunna godkänna det från stadsmannahåll urgerade anspråket, att reglerandet av städernas mätningsväsen bör ske genom författning, grundad på fullständig åtskillnad mellan stad och landsbygd. Kommissionen vill ingalunda förneka, att utvecklingen å mätningsväsendets område särskilt inom de större städerna under de senaste årtiondena varit sådan, att nämnda samhällen i vissa avseenden intaga en särställning i mätningstekniskt och mätningsorganisatoriskt hänseende. Men följden härav blir enligt kommissionens uppfattning endast den, att en och annan detaljbestämmelse måste ordnas olika för stad och för landsbygd, samt att en reglering av mätningsförhållandena för städernas vidkommande måste ske med iakttagande så långt görligt är av städernas kommunala självbestämnings-ätt och utan mera avsevärd rubbning i gällande administrativa grunder för vården av deras hithörande angelägenheter. En från landsbygden skild reglering av städernas mätningsväsen kan icke aDses motiverad av nu angivna förhållanden. En sådan måste ock enligt kommissionens mening ur åtskilliga synpunkter väcka betänkligheter. Kommissionen vill härutinnan särskilt betona, att gränsen mellan stad och landsbygd under samhällsutvecklingens gång synes tendera att bliva allt mera flytande.

Enligt kommissionens uppfattning är det ett statsintresse av betydande vikt, att mätningar inom städerna utföras så, att de bidraga till åstadkommande av ökad säkerhet och trygghet i äganderätten samt ordning och reda i städernas jordförhållanden. Att det åtminstone inom flertalet smärre städer varit mindre väl beställt härutinnan, kan ej förnekas, och det synes därför ligga makt uppå att, då en rättslig reglering genom lagen om fastighetsbildning i stad skett för ordnande av städernas jorddelningsförhållanden, åtgärder ock skyndsamt vidtagas för att ställa de mätningar, som däri ingå, ävensom övriga dylika, särskilt sådana, vilka äro av grundläggande natur, under vederbörlig officiell kontroll. Det har ock framstått såsom ett kännbart behov att å mätningsområdet äga system och enhetlighet i tilllämpningen av gällande föreskrifter. Det berättigade kravet å en central myndighet för hela rikets mätningsväsende är ur sådan synpunkt påtagligt, och någon annan sådan myndighet å hithörande område med större betingelser härutinnan än lantmäteristyrelsen lärer ej förefinnas. Kommissionen har jämväl i ett den 8 augusti 1918 avgivet förslag till kungörelse med särskilda föreskrifter i avseende å vissa förrättningar, som omförmälas i lagen om fastighetsbildning i stad *), föreslagit, ') Detta förslag bar lett till kungörelsen den 16 augusti 1918 ;n:r 683) med vissa föreskrifter angående mätningsväsendet inom rikets städer och sådana samhällen å landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas.

13 Kungl. Haj:ts proposition Nr 235.

att Kungl. Maj:t måtte i avbidan på slutgiltig prövning av frågan om lantmäteristyrelsens förhållande till mätningsväsendet inom rikets städer uppdraga åt styrelsen överinseendet i angivna hänseenden över tillämpningen av samma lag i fråga om vissa däri avsedda förrättningar. Då kommissionen jämväl vid nu förevarande mätningstekniska reglering anser sig böra förorda lantmäteristyrelsen såsom tillsynsmyndighet beträffande städerna i allmänhet (50 § mätningsförordningen), sker detta emellertid under den förutsättningen, att en omorganisation av lantmäteristyrelsen kommer att äga rum, och att denna styrelse härvid erhåller sådan gestall ning, som innefattar tillförlitliga garantier, att den mätningstekniska sakkunskapen och erfarenheten från städernas mätningsväsen därstädes varda vederbörligen representerade. För detta ändamål synes böra upprättas en särskild byrå, genom vilken det speciella stadsintresset kan på lämpligt sätt tillgodoses.»

I enlighet med vad sålunda anförts gav kommissionen åt den föreslagna mätningsförordningens 1 § följande lydelse:

»Denna förordning avser planmätning och höjdmätning ävensom kartas upprättande, arealuträkning samt utstakning och utmärkande av ägogräns, där dylikt arbete utföres av lantmätare eller mätningsman i stad eller samhälle på grund av för dessa tjänstemän gällande bestämmelser, så ock där det utföres av annan person på grund av förordnande enligt stadgande i lagen om fastighetsbildning i stad.»

Angående författningsförslagets övriga innehåll må här omförmälas, att enligt detsamma planmätning skall med hänsyn till noggrannheten utföras antingen som »(inmätning)) eller »vanlig mätning». Finmalning skulle enligt 4 § äga rum, då mätningens ändamål sådant krävde, och företrädesvis användas i fråga om mark med högre värde såsom i stad eller annan ort med större sammanträngd befolkning eller där större byggnadsverksamhet vore att förvänta, så ock eljest då särskilda förhållanden påkallade sådan mätning. Då sakägarna samfällt äskade finmätning, skulle sådan äga rum. I övrigt skulle förrättnings mannen äga att, så framt ej härom funnes särskilt stadgat, bestämma, huruvida och i vad mån finmätning eller vanlig mätning skulle ifrågakomma. Anmäldes missnöje med förrättningsmannens beslut, skulle frågan avgöras av lantmäteristyrelsen efter det sakägarna lämnats tillfälle att yttra sig. Finmätning skall enligt 5 § ske numeriskt.

Beträffande tillsynen över författningens efterlevnad innehöll kommissionens förslag i 50 § följande stadgande:

»Där ej i lag eller författning är eller varder annorlunda föreskrivet, gälle, att den närmare tillsynen över denna förordnings tillämpning utövas i fråga om samhälle, inom vilket eller för vars räkning i förordningen avsett arbete utförts, av byggnadsnämnd, där sådan linnes, men eljest av vederbörande förste!antmätare ävensom att överinseendet över tillämpningen utövas av lantmäteristyrelsen.

Styrelsen äger ock att i enlighet med grunderna i denna förordning utfärda de allmänna verkställighetsföreskrifter, som må finnas erforderliga, dock ej för sam-

Departementschefen 1919.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

hälle, i fråga om vilket Konungen på därom gjord framställning meddelat särskilda bestämmelser, och ej heller där för behandling av uppkommen fråga är eller varder i lag eller författning annat föreskrivet.»

Vid kommissionens betänkande i denna del av ämnet avgåvos särskilda reservationer av dess ledamöter Hamrin, Södergren och Myrberg.

1 herr Hamrins reservation föreslogs annan lydelse av 1 och 50 §§. Till 1 § föreslogs att tillägga orden »eller eljest, där arbetet skall ligga till grund för bestämmande av ägogräns». Beträffande 50 § föreslogs ändrad formulering, vilken huvudsakligen innefattade, att lantmäteristyrelsen skulle äga utfärda jämväl för särskilt fall gällande verkställighets föreskrifter. 1 herr Södergrens reservation yrkades, att andra stycket i 5<> § skulle utgå. Herr Myrberg förordade i sin reservation, att särskilda mätningsförordningar måtte utfärdas för landsbygden och för städerna, samt hemställde, bland annat, att nu ifrågavarande mätningsförordning måtte avse endast lantmäteripersonalen, att ny mätningsförordning för städerna måtte utarbetas, att byggnadsstyrelsen måtte bliva den centrala mynd gheten för överinseendet av städernas mätningsförordning och att de särskilda städerna måtte äga såsom kommunal författning utfärda allmänna ver k s t äl lighe t sföreskri fter.

I utlåtande den 28 januari 1918 över lantmäterikommissionens förslag framlade lantmäteristyrelsen förslag till ändrad lydelse av 1 §. avsedd att utsträcka förordningens giltighetsområde. Beträffande 50 £ hävdade styrelsen den uppfattning, att det jämlikt styrelsens instruktion och kungörelsen den 16 augusti 1918 tillkomme styrelsen att meddela föreskrifter jämväl för särskilda fall, samt föreslog viss lydelse av paragrafen i huvudsaklig överensstämmelse med herr Hamrins reservation.

Vid propositionens motiverande den 11 mars 1919 anförde dåvarande departementschefen i detta ämne följande:

»Min redogörelse för denna del av ärendet har icke åsyftat att hemställa, att Kungl. Maj:t nu skulle taga ståndpunkt till de särskilda bestämmelserna i den föreslagna mätningsförordningen, utan endast att påvisa, att genom utfärdandet av föreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget fasta regler komma att givas inom detta område, vilket länge erkänts såsom i hög grad behövligt, och att därigenom arbetet blir i betydlig mån ökat för såväl de praktiserande lantmätarna som lantmäterikontorens personal och lantmäteristyrelsen. Beträffande de skiljaktiga meningar, som framkommit angående de i författningsförslaget intagna bestämmelserna rörande författningens giitighetsomrade samt i vissa andra hänseenden, torde Kungl. Maj:t framdeles träffa sitt avgörande, när författningens utfärdande skall ske. Härvid må dock framhållas, att såsom skiftesstadgekommissionen i sitt utlåtande den 8 juni 1917 framhållit, städernas inordnande under lantmäteristyrelsen ägt rum redan genom lagen om fastighetsbildning i stad. Genom kungörelsen den 16 augusti

*

k Kungl. Maj:ts proposition AV 235.

1918 hava närmare föreskrifter givits angående de åligganden, vilka tillkomma lantmäteristyrelsen såsom tillsynsmyndighet över städernas mätningsväsen. Frågan om lantmäteristyrelsens befogenhet härutinnan torde alltså få anses avgjord genom redan fattade beslut. Nu återstår att bereda lantmäteristyrelsen erforderliga arbetskrafter för dessa uppgifters fullgörande.»

< Inom riksdagen blev den nu ifrågavarande delen av ärendet före-

mål för yrkanden dels i två sammanstämmande motioner nr 177 i första kammaren av herr Dahl och nr 370 i andra kammaren av herrar Tengdahl och Liibeck, dels ock i motion nr 404 i andra kammaren av herr Norman in. fl. De två förstnämnda motionerna behandlades av jordbruksutskottet i samband med propositionen, under det att sistnämnda w motion hänvisades till tillfälligt utskott.

1 de förra motionerna kritiserades uppfattningen, att städernas inordnande under lantmäteristyrelsen ägt rum genom fästighetsbildningslagen, och' yrkades bland annat, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att innan mätningsförordning utfärdades, tillfälle måtte beredas riksdagen att avgiva yttrande däröver. Utskottsmajoritetens, av första kammaren gillade utlåtande innehöll beträffande förslaget till mätningsförordning och ett jämväl i propositionen omförmält förslag till ny lantmäteritaxa, vartill jag senare torde få återkomma,

, följande:

, »Kungl. Maj:t har vid utarbetande av organisations- och löneregleringsför-

slaget i fråga utgått från vissa i propositionen angivna allmänna riktlinjer rörande / dels en blivande ny mätningsförordning och dels en blivande ny taxa å lantmäteriförrätt-

ningar, beträffande vilka båda författningars närmare utformning Kungl. Maj:t hade för avsikt att efter riksdagens godkännande av nu ifrågavarande förslag besluta, och rörande vilkas utfärdande Kungl. Maj:t skulle gå i författning i administrativ ordning.

Emellertid bar utskottet vid granskning av den föreliggande propositionen särskilt i vad angår ovanberörda organisations- och löneregleringsförslag funnit innebörden av nämnda båda författningar vara av avgörande betydelse för ett rätt bedömande av organisations- och löneregleringsförslaget. Utan att vilja ifrågasätta Kungl. Maj:ts rätt att på administrativ väg besluta rörande ovanberörda författningar vill det dock synas utskottet, som om. vid det förhållandet att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning grundats härpå, riksdagen bort beredas tillfälle att samtidigt yttra sig över definitivt förslag från Kungl. Maj:t jämväl beträffande mätningsförordning och lantmäteritaxa. Då så ej skett, har utskottet redan av denna anledning funnit sig förhindrat att för närvarande fatta ställning till den föreliggande propositionen. Härtill kommer en ytterligare omständighet.

' Av det i statsrådsprotokollet åberopade förslag till mätningsförordning, som

utarbetats av lantmäterikommissionen, framgår, att denna förordning avser att reglera jämväl städernas mätningsväsendö och att överinseendet över densammas tilllämpning skall utövas av lantmäteristyrelsen. För att sätta lantmäteristyrelsen i stånd att fullgöra detta uppdrag ingår i Kungl. Maj:ts förevarande framställning även

\

*

Riksdanen

1919.

16 Kungl. Maj:1s proposition Nr 235. i

förslag om inrättande av en särskild så kallad stadsbyrå i lantmäteristyrelsen, under vilken städernas särskilda mätningsman vore avsedda att närmast sortera.

Till stöd för förslaget om inrangerande av städernas mätningsväsen under lantmäteristyrelsen har i statsrådsprotokollet framhållits, att överinseendet över städerna i nu ifrågavarande avseende redan genom tillkomsten år 1917 av lagen om fastighetsbildning i stad tillerkänts lantmäteristyrelsen.

Utskottet har i frågans nuvarande läge icke vare sig av vad i statsrådsprotokollet anförts eller av vad i de av herr Däld och av herrar Tengdahl och Liibeck väckta motionerna framhållits kunnat bilda sig ett bestämt omdöme om den rätta tolkningen av fastighetsbildningslagens innebörd i nu ifrågavarande hänseende. Icke heller har utskottet trott sig om att ur lämplighe'ssynpunkt bedöma frågan, huru överinseendet över städernas mätningsväsen bör ordnas. För detta ändamål synes nämligen utskottet en ytterligare utredning av ärendet vara erforderlig, därvid på sätt uti ifrågavarande båda motioner framhållits behörigt inflytande bör inrymmas åt representanter ej mindre för byggnadsstyrelsen såsom chefsmyndighet för stä- 4

dernas stadsplane- och byggnadsväsen än även för städerna.»

Det förslag till utlåtande, som i denna del sammanstämmande avgavs av åtta reeservanter inom utskottet och gillades av andra kammaren, innehåller i nu förevarande hänseende följande:

»Beträffande frågan, huruvida städernas inordnande under lantmäteristyrelsen kan anses hava skett redan genom den år 1917 tillkomna fastighetsbildningslagen för stad, ansluter sig utskottet till den uppfattning i ämnet, som kommit till uttryck i departementschefens uttalande. Av såväl utredningen i ärendet som inför utskottet av sakkunniga personer hållna utredande föredrag har utskottet funnit ,

stöd härför. — Utskottet har emellertid jämväl tagit frågan i övervägande ur ren lämplighetssynpunkt. Härvid har det för utskottet stått klart, att valet uti ifrågavarande avseende näppeligen kan ställas annat än mellan lantmäteristyrelsen och byggnadsstyrelsen, för så vitt icke överinseendet skulle uppdragas åt en särskild myndighet, något som utskottet anser helt uteslutet. För byggnadsstyrelsen talade visserligen den omständigheten, att dennacstyrelse vore centralmyndigheten för städernas stadsplane- och byggnadsväsen. A andra sidan funnos starka skäl emot eu sådan anordning. Läggandet av städernas mätningsväsen under denna styrelse skulle exempelvis, där mätningsmannen tillika vore lantmätare, komma att medföra, att denne vid förrättning i stad eller stadsliknande samhälle komme att lyda under byggnadsstyrelsen, under det att han vid förrättning å landsbygden skulle följa lantmäteristyrelsens föreskrifter. \ idare skulle en lantmätare vid förrättning å landsbygdsområde, som delvis vore med stad inkorporerat, vara hänvisad till olika myndigheter, oaktadt förhållandena i mätningsavseende givetvis vore över hela området ensartade.

Mot lantmäteristyrelsens lämplighet för ifrågavarande uppdrag har anförts, att styrelsen saknade härför erforderlig kompetens. Därest emellertid, såsom utskottet har för avsikt att längre fram föreslå, nämnda styrelse utrustas med för uppdraget särskilt kvalificerad personal (stadsbyrå), torde nämnda anmärkning icke längre äga befogenhet. Då enligt ulskottets förmenande icke heller byggnadsstyrelsen skulle vara i stånd att utan ungefär motsvarande tillökning i personalen fullgöra ett sådant uppdrag, torde ock kostnadsfrågan komma att ställa sig lika i båda

*

17 Kungl. Majds proposition Nr 235.

tallen. Utskottet vill även framhålla, att lantmäteristyrelsen, sålunda utvidgad, torde äga möjlighet att i lantmäterifrågor tillgodogöra sig jämväl de andra byråernas sakkunskap. Inom byggnadsstyrelsen åter bleve man i detta avseende uteslutande hänvisad till den rent lantmäteritekniska avdelningen.

Oavsett utskottets ställning till innebörden av fastighetsbildningslagen i stad håller utskottet sålunda före, att lantmäteristyrelsen jämväl beträffande städernas mätningsväsen torde vara den bäst skickade och lämpligaste tillsynsmyndigheten.

Av vad utskottet nu anfört framgår, att utskottet icke kan biträda det av motionärerna framställda förslaget i vad det rör mätningsförordningen. Till förslaget i övrigt återkommer utskottet under »Lantmäteristyrelsen».

Av lantmäterikommissionens förslag till mätningsförordning framgår vidare, att enligt detsamma planmätning skall med hänsyn till noggrannheten utföras antingen som »finmätning» eller »vanlig mätning».

Förslaget ger ock åtminstone i viss mån vid handen, att lantmäterikommissionen ansett, att ur synpunkten av att bringa mera enhetlighet i mätningsarbetet finmätningsmetoden bör jämväl i vissa fall på landsbygden komma till tillämpning i en omfattning, vilken i betraktande av de med denna metod förenade jämförelsevis höga kostnader enligt utskottets förmenande torde kunna bliva för sakägaren i ekonomiskt avseende alltför betungande. Med hänsyn härtill synes utskottet önskvärt, att i mätningsförordningen vissa garantier uppställas för att så icke må bliva fallet. I detta avseende torde bliva erforderligt, att i nämnda förordning närmare bestämmelser meddelas beträffande de fall, då finmätning å landet ovillkorligen skall äga rum, men att det i andra fall bör bero på sakägarens samtycke, huruvida sådan mätning där skall verkställas. Visserligen skall enligt lantmäterikommissionens ifrågavarande förslag i händelse av olika meningar mellan sakägaren och förrättningsmannen ärendet underställas högre instans. Detta torde emellertid, vid det förhållandet att förrättningsm ämnen såsom sakkunnig har lättare att framlägga skäl för sin mening, i realiteten innebära, att avgörandet lägges i förrättningsmannens hand. Utskottet håller före, att finmätning i regel bör inskränkas till sådana fall, då ett särskilt högt värde å den ifrågakomna marken kan anses motivera tillämpningen av denna mätningsmetod.»

Under frågans behandling i riksdagens kamrar yttrade sig liera talare beträffande mätningsförordningens tillämpning å städerna och lantmäteristyreisens befogenheter beträffande städernas mätningsväsen. Av förhandlingarna framgår, att denna fråga torde varit den, som väsentligen föranledde hela ärendets fall.

Uti förenämnda motion nr 404 i andra kammaren yrkades, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t före utfärdandet av förordning om mätning taga under omprövning, huruvida icke genom omarbetning av bestämmelserna om (inmätning borde förebyggas, att ett beslut om dess användning på landsbygden bleve beroende av förrättningsmannens godtycke. Kammarens tredje tillfälliga utskott hemställde med anledning härav i utlåtande nr 9, att kammaren måtte besluta, att riksdagen ville i skrivelse Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 190 höft. (Nr 235.1 :i

Stadsplanelag skommittén.

18 Kungt. Maj: ta proposition Nr 235.

till Kungl. Maj.t hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t vid prövning av lantmäterikommissionens förslag till mätningsförordning taga under övervägande, huruvida icke större garanti än den, som innelättades uti 4 § av förslaget, kunde beredas mot att finmätning vid lantmäteriförrättningar å landsbygden emot vederbörande sakägares önskan komme till användning i vidare mån än som överensstämde med av utskottet i utlåtandet angivna grunder. Andra kammaren biföll detta förslag, varefter beslutet delgavs första kammaren, som hänvisade ärendet till sitt andra tillfälliga utskott. Detta utskott förklarade sig visserligen dela den meningen, att jordägarna borde beredas större inflytande på frågan om finmätningens användning än som framginge av lantmäterikommissionens förslag, men då jordbruksutskottet i sitt utlåtande nr 103 angående propositionen om lantmäteriväsendet gjort bestämda uttalanden om en blivande mätningsförordning, varvid i herr Öbergs med fleres reservation framfördes samma synpunkter som i motionen nr 404 och av andra kammarens tredje tillfälliga utskott, samt riksdagen alltså komme att vid behandlingen av jordbruksutskottets berörda utlåtande taga ställning till frågan, avstyrktes särskild skrivelse. Första kammaren beslöt i enlighet härmed.

Lantmäterikommissionen har i sitt yttrande den 24 februari 1920 meddelat, att med anledning av dåvarande departementschefens uttalande vid meddelande åt kommissionen av ifrågavarande uppdrag, att kommissionen borde i erforderlig omfattning och på lämpligt sätt anordna samråd med kommittén för revision av gällande bestämmelser om stadsplan och tomtindelning för inhämtande av dess mening i de fall, där sådant ansågs önskvärt, gemensamma överläggningar under den 19— 23 januari 1920 rörande föreliggande spörsmål i deras helhet ägt rum mellan utsedda delegerade från nämnda kommitté och laritmäterikommissionen, varefter kommissionen fått mottaga ett av kommittén den 2 i samma månad avgivet utlåtande.

Ur det sålunda av stadsplanelagskommittén avgivna yttrandet må följande bär återgivas:

»Vid övervägande av frågorna om mätningsförordningens omfattning och tillsynsmyndigheten måste noggrant beaktas, att förordningen icke avser något annat och mera än att meddela vissa tekniska föreskrifter angående tillvägagåendet vid förekommande mätningsförrättningar. En mätning är aldrig självändamål; man mäter icke för mätningens egen skull, utan mätningen utgör alltid allenast ett medel för vinnande av ett visst reellt ändamål. De ändamål, som sålunda avses att med tillhjälp av mätningen vinnas, kunna vara av de mest skiftande slag. Vissa av dem

1!)

Kanyl. Maj ds proposition Nr '335.

äro av den särskilda beskaffenhet och betydelse, att det ansetts nödigt binda mätningsförrättningen vid iakttagande av vissa formella regler (exempelvis utfärdande av kungörelse, kallande av grannar, av gode män, meddelande av besvärshänvisning.) Mätningsförordningen avser emellertid, såsom framhållits, icke något annat än att meddela föreskrifter om det tekniska förfärandet; för bedömande av vederbörande förrättning från reell och från formell synpunkt har mätningsförordningen icke att lämna någon anvisning eller föreskrift. — — —•

Lantmäterikommissionen liar upplyst, att kommissionen — — vid sin

vidare behandling av förevarande ärende komme att utgå från att den mätningsförfattning, varom kommissionen hade att göra förslag, skulle avse allenast sådana mätningar, vard ver lantmäteristyrelsen äger öva tillsyn.--_--

J det av lantmäterikommissionen uppgjorda förslag till mätningsförordmng. vilket kommissionen anbefallts att upptaga till förnyat övervägande, finnas i § 1 angivet förordningens omfattning, d. v. s. vilka mätningar som falla under densamma, medan i § 50 stadgas om lantmäteristyrelsens tillsyn å förordningens tilllämpning. Lantmäterikommissionen och stadsplanelagskommittén åro ense därom, att förordningens omfattning' bör preciseras i dess första paragraf. Därjämte äio kommissionen och kommittén ense därom, att något stadgande om tillsynsmyndigheten icke har sin plats i mätningsförordningen. Lantmäteristyrelsens befogenhet att öva tillsyn å denna tekniska stadgas tillämpning bör vara grundad på det förhållandet, att det mätningsväsende, om vars tekniska reglering mätningsstadgan öfver föreskrifter, hör under lantmäteristyrelsen, sådan dennas ämbetsuppgift blivit genom statsmakternas beslut och den på grund därav för styrelsen meddelade instruktion avgränsad.

Skall nu, såsom lantmäterikommissionen således håller före, mätningsförordningen begränsas till att vara en lantmäteristyrelsens mätningsstadga, är det, för bedömandet av densammas omfattning, uppenbarligen nödvändigt, att full klarhet råder om omfattningen av styrelsens tillsynsmyndighet över inom riket förekommande mätningsarbeten. Den tvistiga fråga, som det här närmast gällei, avsei förhållandet mellan lantmäteristyrelsen och rikets städer.

1918 års förslag till mätningsförordning synes vare utarbetat trän den utgångspunkt. att till lantmäteristyrelsens arbetsområde hör, numera, icke endast tillsynen å rikets skiftes- och avvittringsverk (samt jordregistret) utan ock tillsynen ä städernas mätningsväsen i hela dess omfattning, således sadana inom städerna förekommande mätningar, som icke hava något samband med skiftesverket och vad

därtill hör. . , , ,

Därest det anses, att detta städernas mätnings väsens förläggande under lantmäteristyrelsen ägt rum under den senare tiden, är det med hänsyn till den nuvarande'uppfattningen om den kommunala självstyrelsens förhållande till staten och om den kommunala lagstiftningens natur, ganska uppenbart, att stöd för en sådan anordning bör vara att söka i av Konung och riksdag fattat beslut, kitt dylikt stöd har ock blivit åberopat. Det har nämligen gjorts gällande, att städernas mätningsväsens inordnande under lantmäteristyrelsen ägt ruin genom 1917 ars lagstiftning om fastighetsbildning i stad. Stadsplanelagskommittén vill emellertid med bestämdhet häVda. att genom sagda lagstiftning intet som helst avgörande av denna fråga blivit träffat, vartill ju icke heller fanns någon direkt anledning. 1 fastighets-

Angående omfattningen av lantmäteristyrelsens tillsyr, å städerna.

20 Kung!. Majds proposition Nr 235.

bildningslägen hava bland annat meddelats efter städernas förhållanden lämpade regler angående vissa förrättningar, som med avseende å sin legala natur äro hänförliga till det slag av jord förrättningar, vilka inbegripas i rikets skiftes- och avvittringsverk’. Härvid har jämväl stadgats, att ifrågavarande förrättningar må, oavsett deras natur att höra till skiftesverket, förrättas av andra personer än lantmäteristyrelsens tjänstemän, nämligen av städernas egna på stadgat sätt kvalificerade mätningsman. Givet är, att då dessa kommunala tjänstemän sålunda företaga förrättningar, vilka ligga under lantmäteristyrelsens tillsyn, sagda tjänstemän komma att i 2etta sitt arbete stå under lantmäteristyrelsens kontroll. Att så bör anses vara förhållandet, därom råder full enighet mellan lantmäterikommissionen och stadsplanelagskommittén. Att ä andra sidan den omständigheten, att städernas mätuingsmän vid visst bestämt avgränsat slag av jordförrättningar sålunda stå under lantmäteristyrelsens tillsyn, icke kan föranleda därtill, att städernas mätningsväsen även i alla andra avseenden skulle sortera under lantmäteristyrelsen, är uppenbart. Lantmäterikommissionen och stadsplanelagskommittén torde vara ense även därutinnan. att fastighetsbildningslagen icke lämnar en skymt av stöd för en uttolkning sådan som den sist antydda. — — —.

Då det således råder enighet mellan lantmäterikommissionen och stadsplanelagskommittén därom, att någon utsträckning av lantmäteristyrelsens tillsynsmyndighet över städerna till områden, som icke äro hänförliga till skiftesverket, varken varit åsyftat eller ägt rum genom fastighetsbildningslagen, bär det för kommissionen och kommittén gällt att undersöka, huruvida en dylik vidsträcktare myndighet för lantmäteristyrelsen med hänsyn till städerna kunde stödjas på någon annan rättsgrund än sagda lag.

Till en början bär då erinrats om den av Kungl. Maj:t den 16 augusti 1918 utfärdade kungörelsen med vissa föreskrifter angående mätningsväsendet inom rikets städer och sådana samhällen på landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas. Beträffande denna i administrativ ordning beslutade författning är först och främst att bemärka, att den i de delar, som här äro av intresse, tillkommit med anledning av justitieministerns uppdrag till lantmäteristyrelsen att 'inkomma med förslag till de ändringar, som kunde vara påkallade till följd av lagen om fastighetsbildning i stad jämte därmed sammanhängande lagar och andra författningar.’ Med hänsyn till lantmäteristyrelsens ovan klarlagda förhållande till fastighetsbildningslagen synes någon tvekan icke böra råda angående begränsningen av Kungl. Maj:ts till styrelsen givna uppdrag.

I den underdåniga skrivelse, som åtföljde lantmäteristyrelsens med anledning av remissen uppgjorda författningsförslag, framhöll styrelsen, att de stadgande^ i fastighetsbildningslagen, över vars tillämpning styrelsen ägde öva tillsyn, vore, enligt styrelsens åsikt, 2 kap. (om tomtmätning), 5 kap. (om avstyckning) och 6 kap. (om laga skifte). I sammanhang därmed uttalade emellertid styrelsen, att det icke syntes styrelsen vara tilltalande, att städernas mätningsväsen skulle stå under styrelsens tillsyn allenast beträffande nu omförmälda lantmäteriarbeten. Styrelsen ansåge, att mätningsmännens verksamhet i sin helhet borde läggas under styrelsens övervakande. Särskilt betonade styrelsen angelägenheten av att styrelsens tillsyn finge omfatta även beskaffenheten av de kartor, som läge till grund för stadsplanerna. Styrelsen, som, på sätt stadsplanelagskommittén måste förstå dess uttalanden, varpå det klara med att vad som här föreslogs måste anses innebära en verklig ut-

21 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

sträckning av styrelsens dittillsvarande befogenhetsområde, anmärkte, att styrelsens nuvarande instruktion vore uppställd 'företrädesvis med hänsyn till skiftesväsendet’, och förmenade, att det till följd därav vore lämpligast, att 'de viktigaste av de erforderliga nya bestämmelserna’ upptogos i en särskild författning. Med dylik motivering föreslog styrelsen Knngl. Maj:t att utfärda 'kungörelse med vissa föreskrifter angående mätningsväsendet inom rikets städer’, vars första paragraf började sålunda:

'Vid utövandet av den tillsyn över lantmäteriväsendet, som i enlighet med instruktionen för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare samt i lag och särskilda författningar givna föreskrifter åligger lantmäteristyrelsen, tillkommer det beträffande rikets städer styrelsen:

att — — —.’

Stadsplanelagskommittén kan icke underlåta att giva uttryck åt den mening, att lantmäteristyrelsens ovan berörda uttalanden näppeligen vittna om tillräckligt förstående av skillnaden mellan lantmäteriväsendet och stadsplaneväsendet.--—.

Den omständigheten, att stadsplanen och tomtindelningen föra med sig lagligen reglerade konsekvenser med hänsyn till äganderätten, kan för visso icke i och för sig utgöra något skäl för att upplåta åt styrelsen för rikets skiftesverk något slags myndighet med avseende å stadsplanearbetena, vare sig dessa befinna sig på ett mera eller mindre framskridet stadium. Tillsynen över sagda arbeten bör handhavas enhetligt, och konsekvensen av en lantmäteristyrelsens myndighet över kartläggningen torde småningom bliva, att för undvikande av intressekollisioner stadsplaneväsendet i dess helhet måste flyttas till lantmäteristyrelsen. — — —. Stadsplanelagskommittén, som anser, att någon ändring av de nuvarande allmänna grunderna för organisationen av stadsplaneväsendet och tillsynen däröver icke är påkallad eller skulle vara till gagn, vill i detta sammanhang hava anmärkt, att kommittén icke kan för sin del tillstyrka någon åtgärd, varigenom sådan ändring .skulle kunna anses åstadkommen eller nödvändiggjord.

Sedan lantmäteristyrelsens ovan omförmälda förslag till kungörelse med vissa föreskrifter angående mätningsväsendet inom rikets städer inkommit till Kungl. Maj:t, anbefalldes lantmäterikommissionen att i ärendet avgiva utlåtande. I detta utlåtande — — hemställde kommissionen, att Kungl. Maj:t måtte utfärda en kungörelse angående mätningsväsendet i städerna enligt ett av kommissionen uppgjort förslag, vars § 1 inleddes sålunda:

I fråga om förrättningar, som omförmälas i 2 kap., 5 kap. och 6 kap. av lagen om fastighetsbildning i stad, tillkommer det lantmäteristyrelsen att hava överinseende över tillämpningen av samma lag. Styrelsen äger i sådant hänseeende

att — —

Då författningen av Kungl. Maj:t utfärdades, gavs emellertid § 1 en lydelse, som närmare överensstämmer med lantmäteristyrelsens än med kommissionens förslag. Ingressen till § 1 lyder nämligen sålunda:

T avseende å den tillsyn över mätningsväsendet. inom rikets städer, som åligger lantmäteristyrelsen, tillkommer styrelsen

att — — —.’

Nu är frågan: Vad har Kungl. Magt sagt med dessa ord? Enligt ordalydelsen bär Kungl. Maj:t ingalunda uttalat, att städernas mätningsväsen lyder under lantmäteristyrelsen. Ej heller har Kungl. Maj:t meddelat föreskrift, att vissa angivna delar av mätningsväsendet ligga under styrelsens tillsyn, Kungl. Maj:t bär

22 Kun/]l. Maj:ts proposition Nr 235.

endast sagt, att i avseende ä den tillsyn över rnätningsväseudet i städerna, som åligger lantmäteristyrelsen, styrelsen bär vissa uppräknade befogenheter. Så vitt stadsplanelagskommittén kan finna, har Kung!. Maj:t ansett det icke vara i dåvarande sammanhang behövligt eller lämpligt att precisera styrelsens förhållande till städernas mätningsväsende; måhända har Kungl. Maj t ansett detta förhållande redan vara i gällande instruktioner eller författningar tillräckligt tydliggjort. Sådan kungörelsen blivit avfattad, synes den endast hava avsett att, utan att något uttalande om omfattningen av styrelsens tillsynsmyndighet gjordes, meddela vissa föreskrifter med avseende å sagda myndighets utövande. Såsom grundval för ett inordnande av städernas mätningsväsen i dess helhet under lantmäteristyrelsen kan i varje fall denna kungörelse uppenbarligen icke åberopas.

Enligt vad för stadsplanelagskommittén vid dess överläggning med lantmäterikommissionen blivit tydliggjort är lantmäteristyrelsen emellertid av den uppfattning, att myndighet över mätningsväsendet i städerna tillkommer styrelsen jämväl inom andra områden av detsamma än som sammanhänger med skiftesväsendet. Då nu någon grund för denna myndighet icke kan hämtas från 1917 års fastighetsbildningslag samt ej heller 1918 års med anledning av densamma utfärdade kungörelse lämpligen kan anföras såsom grund härför, måste uppenbarligen, om lantmäteristyrelsens uppfattning är riktig, grunder till denna styrelsens tillsynsmyndighet vara att finna annorstädes.»

Stadsplanelagskommissionen har härefter ingått på eu kritik av de historiska skäl, som åberopats för lantmäteristyrelsens tillsynsmyndighet över städernas mätningsväsen och framhållit, att liksom det geografiska kartverksväsendet, numera undantagits från lantmäteriet så hade även städernas byggnads- och stads plan eväsen vandrat sin egen väg. Det legala ordnandet av detta hade under senaste tid skett genom byggnadsstadgan för rikets städer och stadsplanelagstiftningen. Inseendet å detsamma läge å kommunala organ, byggnadsnämnderna, vilka övervakades av länsstyrelserna, och byggnadsstyrelsen vore den centrala myndigheten på detta område. Någon tanke på att, oaktat stadsplaneväsendet sålunda kommit under sin särskilda organisatoriska reglering, en viss del av detsamma, nämligen uppsikten över de mätningstekniska åtgärder, som utgjorde ett led i stadsplanearbetet, skulle hava stannat hos lantmäteristyrelsen, syntes icke rimligen kunna hysas.

Kommittén har vidare anfört:

»Enligt 1909 års instruktion åligser det lantmäteristyrelsen dels att i enlighet med denna instruktion samt i lag och särskilda författningar givna föreskrifter utöva tillsyn över skiftes- och avvittringsverken samt övriga grenar av rikets lantmäteriväsen ävensom över arbetena med uppläggande och förande av jordregister, dels ock att på begäran av offentlig myndighet verkställa utredning och meddela utlåtanden rörande lantmäteri- samt skiftes- och avvittringsverken ävensom i övrigt i mål och ärenden, vilkas prövning är beroende av utförda lantmäteriförrättningar, och i frågor, som beröra jordregistret’. I instruktionerna nämnes i sammanhang med skiftes-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 235. 23

och avvittringsverken’ det mera allmänna ordet 'lantmäteriväsendet'. Att giva fullt bestämd definition av detta ord är måhända ganska svårt, men å andra sidan torde det vara säkert, att ordet icke kan giva hemul åt den uttalade uppfattningen om styrelsens uppsikt över städerna.

På grund av vad stadsplanelagskommittén sålunda inhämtat måste kommittén hysa den uppfattning, att lantmäteristyrelsen icke författningsenligt äger befogenhet att utöva tillsyn å städernas mätningsväsen i vidare mån än som direkt sammanhänger med styrelsens uppgift att hava tillsyn å rikets skiftes- och avvittringsverk.

Pa det nu är upplyst, att olika uppfattningar råda i nyssnämnda fråga, samt det givetvis är såväl för lantmäteristyrelsen som för städerna av vikt, att gränserna för styrelsens befogenhet gent emot städerna äro fullt klara, hava lantmäterikommissionen och stadsplanelagskommittén enats, om, att framställning bör göras hos Kungl. Maj:t om förtydligande bestämmelser. Även äro kommissionen och kommittén ense därom, att dessa förtydligande bestämmelser lämpligen böra åstadkommas genom en omarbetning av 1918 års kungörelse angående inätaingsväsendet i rikets städer.

Ordet mätningsväsen’ förefaller visserligen något dunkelt; då det emellertid redan är i allmän författning använt, torde olägenhet ej böra föranledas av dess fortsatta nyttjande. Uttrycket 'städernas mätningsväsen’ fattar kommittén såsom innefattande först och främst den mätningstekniska sidan av å ena sidan det legala jorddelningsväsendet inom städerna och å andra sidan städernas stadsplane- och tomtindelningsväsen, men därjämte hänför kommittén dit det tekniska förfarandet vid de triangelmätningar eller andra stommätningar, som inom städerna enligt beslut av kommunal myndighet företagas i ändamål att anskaffa översiktskartor eller underlag för framtida uppmätningar med speciella syften.

Enighet mellan kommissionen och kommittén torde först och främst råda därom, att det bör, på sätt skett redan i 1918 års kungörelse, vara fastslaget, att tillsynen å stadsmätningsväsen tillkommer byggnadsnämnden.

I fråga om statsmyndighets överinseende över mätningsväsendet bör detta enligt stadsplanelagskommittens mening icke gälla annat än sådana mätningar, som ingå i till rikets "skiftesverk’ hänförliga förrättningar och av den anledning höra under lantmäteristyrelsens kontroll. Av skäl, som nedan skola närmare utvecklas, anser kommittén, som förutsätter, att allmänna regler om det tekniska förfarandet vid stadsmätningar böra meddelas, det icke vara lyckligt om en speciell mätningsteknisk statsuppsikt bleve anordnad beträffande stadsmätningarna i allmänhet.

Då det hädanefter gäller att avgöra, vilka i stad förekommande förrättningar, som höra under lantmäteristyrelsens tillsyn, torde enighet råda därom, att förrättningar enligt 6 kap. (laga skifte) i fastighetsbildningslagen äro av sådan natur. —

Men i fastighetsbildningslagen är åt skiftesinstitutet eu med hänsyn till dess innebörd och städernas förhållanden lämpad begränsning vidtagen genom förbudet att företaga laga skifte ä mark, som är av beskaffenhet att företrädesvis ägna sig till byggnadplats.

Med nu nämnda bestämmelse angavs ock, enligt stadsplanelagskommitténs mening, på ett fullt tydligt sätt gränsen för skiftesverkets eller med andra ord lantmäteriväsendets funktioner inom städerna För de jorddelningar, som finnas erforderliga inom städernas för bebyggande avsedda och lämpade områden, anvisar fastighetsbildningslagen helt andra institut: tomtindelning och avstyckning. Det

Angående behovet av tydlig regleringav lantmäteristyrelsens tillsynsmyndighet inom städerna.

24 Knuffl. Maj:tv proposition Nr 235.

sistnämnda institutet, reglerat i lagens 5 kap., är avsett att inom städernas ännu icke tomtindelade men i stadsplan redan utlagda eller för planläggning avsedda områden ersätta de på landsbygden förekommande till lantmäteriet hänförliga jorddelningar, som benämnas avsöndring och ägostyckning. Innan tillkomsten av avstyckningsinstitutet var jorddelningen inom städernas ej tomtindelade stadsplaneområden obunden av laga regler; det var denna brist, som ansågs böra avhjälpas genom de nya föreskrifterna. Men kommittén måste bestrida, att någon anledning tinnes att antaga, att lagstiftaren avsett att lägga detta helt nya och från skiftesverket helt avskilda institut under tillsyn av styrelsen för skiftesverket. Och kommittén vill därjämte framhålla, att en dylik anordning skulle komma att från praktisk synpunkt medföra verkliga olägenheter. Givet är nämligen, att den statliga tillsynen å städernas avstyckningar bör avse förrättningarna icke allenast från mätningstekniska utan därjämte från reella synpunkter, men från reella synpunkter innefattar bedömandet framförallt att tillse, att avstyckningen ej så verkställes, ’att stadsplanens genomförande och kvarterens lämpliga indelning i tomter därigenom försvåras’, alltså ett bedömande, som förutsätter en sakkunskap, vars främsta representant är ett annat ämbetsverk, nämligen byggnadsstyrelsen. Vid riksdagsbehandlingen av fastighetsbildningslagstiftningen lades synnerlig vikt vid säkerställandet av detta bedömande. Kommittén kan således på intet sätt dela lantmäterikommissionens i dess yttrande över lantmäteristyrelsens förslag till kungörelse angående mätningsväsendet i städerna uttalade mening, att lantmäteristyrelsens tillsynsmyndighet inom städerna bör, på sätt jämväl i den sedermera utfärdade kungörelsen synes vara förutsatt, omfatta även förrättningar enligt 5 kap. i fastighetsbildningslagen.

Säkerligen stödde sig lantmäterikommissionen i sitt yttrande på det ovan berörda förhållandet, att avstyckningsinstitutet till sitt legala innehåll företer likhet med landsbygdens avsöndringar och ägostyckningar. Och då kommissionen i samma yttrande hemställde, att även tillämpningen av 2 kap. (om tomtmätning) i samma lag skulle ställas under lantmäteristyrelsens kontroll, var denna kommissionens ståndpunkt tvivelsutan föranledd av ett liknande förhållande, nämligen det förhållandet att tomtmätning i sin egenskap av gränsbestämning är till sin legala natur en förrättning med enahanda syfte som rågångsutstakning enligt skiftesstadgan. Tomtmätningar hava som bekant, av gammalt varit inom städernas tomtindelade områden vanligt förekommande förrättningar men ingalunda har det tidigare varit ifrågasatt, att desamma skulle vara att bedöma såsom förrättningar, hörande till lantmäteriväsendet. Att nu sedan städernas stadsplane- och tomtindelningsväsen nått en självständig och i speciallagstiftning noga reglerad ställning, föreslå att inflytta tomtmätningsförrättningarna under det ämbetsverk, som har landsbygdens legala jorddelningsväsen till sin huvuduppgift, därtill tinnes för visso icke någon anledning. Det må framhållas, att bestämmelserna om tomtmätning voro före fastighetsbildningslagen att finna i byggnadsstadgan för rikets städer och städernas byggnadsordningar, vilket förhållande ådagalägger, att sagda slags förrättningar icke ansetts höra till lantmäteriväsendet, vars närmast motsvarande förrättning, rågångsutstakning, å andra sidan blivit av högsta domstolen förklarad ej vara tillämplig å stads "planlagda område. De historiska skälen tala således icke till förmån för tomtmätningarnas underordnande under lantmäteristyrelsens iim betstillsyn. De praktiska skälen göra det åter önskligt att helt bryta med en tankegång, som vill i tomtmätningen se eu till lantmäteriväsendet hörande förrättning. I lagen äro uttömmande regler givna

25 Kung!. Muj.ts proposition Nr 235.

om till vägagåendet vid legal tomtmätning. Merendels avse tomtmätningarna anskaffande av tomtkarta för antingen lagfart eller nybyggnad. I bådadera fallen bevaka otvivelaktigt vederbörande sina intressen fullt tillräckligt, där så behöves. Nu bör emellertid bemärkas, att i samma mån som städerna varda efter modem metod uppmätta, komma tomtmätningsförrättningarna att allt mera försvinna. Fastställandet av tomtgränsen inskränkes till att bliva en enkel matematisk och, man kan säga, automatisk konsekvens av den verkställda stommätningen. Någon egentlig förrättning kommer ej att erfordras, ännu mindre någon förrättning, som företer likhet med de på landsbygden förekommande rågångsutstakningarna.

Kommittén håller således före, att allenast förrättningar enligt 6 kap. fastighetsbildningslagen men icke förrättningar enligt 2 och 5 kap. böra anses tillhöra det under lantmäteristyrelsen lydande lantmäteriväsendet, och får således hemställa, att i det här ifrågasatta författningsförslaget bestämmelserna om 1 äntraäteristyrelsens överinseende begränsas i överensstämmelse härmed.

Samtidigt härmed kan kommittén icke underlåta att uttala sig för önskvärdheten av att 1918 års kungörelse varder även i vissa andra avseenden ändrad. — — —.

Därest, på sätt stadsplanelagskommittén således föreslår, lantmäteristyrelsens tillsyn över städernas mätningsväsen varder genom tydlig författning avgränsad till de delar därav, vilka tillhöra de inom städerna förekommande arbetsuppgifter, som styrelsen har att i sin ämbetsutövning övervaka, nämligen sådana arbetsuppgifter, som äro att hänföra till det legala skiftesväsendet, kommer icke någon tvekan att kunna finnas angående den riktiga omfattningen av den lantmäteristyrelsens mätningsförordning, varom lantmäterikommissionen har att göra förslag. Mätningsförordningens räckvidd bör givetvis icke sträcka sig längre än styrelsens ämbetsuppgifter. Kommittén vill här i förbigående hava anmärkt, att benämningen »stadga» torde för dylik författning vara lämpligare en »förordning». Efter kommitténs mening bör författningens titel ändras i enlighet härmed.

Kommittén anser således, att förslaget till § 1 i mätningsstadgan bör hava följande lydelse:

»Denna stadga skall lända till efterrättelse vid mätning, varöver lantmäteristyrelsen äger öva tillsyn och som utföres av lantmätare eller av mätningsman i stad».

Att i paragrafen även förrättningsmännen torde böra angivas, är beroende därpå att mätningar för jordavsöndringar, vilka förrättningar ju stå under lantmäteristyrelsens tillsyn, kunna utföras även av andra än lantmätare.

Av skäl, för vilka kommittén ovan redogjort, böra bestämmelserna i § 50 av mätningsstadgan angående tillsynsmyndighet utgå. I denna paragraf torde endast böra upptagas ett stadgande av följande innehåll:

»Lantmäteristyrelsen äger att i enlighet med grunderna i denna stadga utfärda de verkställighetsföreskrifter, som må finnas erforderliga.»

Kommittén hemställer slutligen, att § 51, enligt vilken det skulle vara samhälle eller enskild sakägare förbjudet att draga lantmäteristyrelsens beslut under Konungens prövning, må helt utgå ur förslaget.

Bihang til1 riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 196 höft. (Nr 235.)

Angående mätningsstadga för lantmäteri et.

I

Kung/,. May.t.i proposition Nr 235.

Angående mätningsstadga för rikets städer.

25 Vad nu städernas under lantmäteristyrelsen icke lydande mätningar angår, äro dessa till stor del av betydande omfattning och vikt, såsom triangelmätningar eller andra stommätningar samt mätningar för stadsplan. Det bör vara till gagn för såväl kommunerna själva som det offentliga och enskilda intresset, att vissa fasta regler finnas meddelade angående ifrågavarande mätningsväsen. Däremot skulle det, enligt stadsplanelagskommitténs mening, icke vara gagneligt, om tillsynen å reglernas efterlevnad, kompletterad med rätt att utfärda allmänna s. k. verkställighetsföreskrifter, uppdroges åt lantmäteristyrelsen. Tillsynen över städernas mätningsstadga bör liksom tillsynen å byggnadsstadgan åligga de kommunala byggnadsnämnderna, och kommunerna själva böra äga att efter sina särskilda behov komplettera den allmänna stadgan med mera eller mindre ingående och till sina verkningar mera eller mindre kostsamma specialföreskrifter. Det bör betonas, att det är i våra städer, som de moderna mätningsmetoderna först utexperimenterats och tillämpats; det är där, som mätningsväsendet, just till följd av kommunernas frihet från ensidiga och generella lamt rollföreskrifter, nått sin högsta fulländning, ett förhållande, som givetvis sammanhänger med markens stora dyrbarhet och planmässiga indelning i detalj. Mätningsprinciper, som utan olägenhet kunna och böra tillämpas vid landsbygdens jorddelningsförrättningar, äro icke tillfyllest vid en stor del av det inom städerna förekommande finmätningsarbetet. — — —.

Kommittén vill ingalunda ifrågasätta annat än att inom de smärre stadssamhällena mätningsförhållandena, liksom så mycket annat, här och var lämna åtskilligt övrigt att önska, och att så kommer att vara fallet, även om en mätningsstadga för städerna utfärdas. Men kommittén tror icke, att försök bör göras att avhjälpa de eventuellt förekommande bristerna genom städernas förläggande under ett centralt ämbetsverks chefsmyndighet på sätt här blivit ifrågasatt.

De anmärkningar, som kunna göras mot de mindre stadssamhällenas mätningsväsen, gälla i lika mån deras byggnads- och stadsplaneväsen, men ingalunda ifrågasätter byggnadsstyrelsen vare sig med hänsyn till stadsplanekartorna eller till andra delar av stadsplaneväsendet av den anledningen åtgärder sådana som här vidtagits och föreslagits. Kostnaderna för staten och olägenheterna för kommunerna av dylika åtgärder komma med säkerhet att vida överväga det gagn, som därav kan vara att vänta.

I den mån statlig tillsyn å i städerna förekommande mätningar må erfordras utöver Konungens befallningshavandes allmänna uppsikt över den kommunala förvaltningen, kommer sådan tillsyn att självklart och naturligt utövas av varje särskilt ämbetsverk, som det lagligen åligger att pröva det ärende, i vilket vederbörande mätning ingått såsom ett led, således i fråga om mätningar för laga skiften av lantmäteristyrelsen och i fråga om stadsplanemätningar av byggnadsstyrelsen, vilken enligt sin år 1917 utfärdade instruktion har till åliggande att granska varje ärende även från teknisk synpunkt. Skulle det för rikstrianguleringens nöjaktiga genomförande finnas nödigt att anordna något slags statlig ledning av jämväl de i städerna förekommande mera betydande triangelmätningarna, bör i enlighet med det sagda tillsynen å sådana mätningar givetvis överlämnas åt det ämbetsverk, som har hand om rikstrianguleringen, nämligen rikets allmänna kartverk.

Ehuru kommittén icke äger direkt anledning att ingå på frågan om lantmäteristyrelsens organisation, tillåter sig kommittén dock att i förbigående anmärka.

27 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

att den omständigheten, att styrelsens kontroll över städerna inskränkes på sätt kommittén föreslår, icke synes böra i och för sig förhindra anskaffandet av den av styrelsen önskade byrån. Det har upplysts, att styrelsens arbetskrafter äro otillräckliga och att den nya byrån, ehuru dess benämning föreslagits till »stadsbyrån», avsetts att handlägga sådana på styrelsen ankommande ärenden, i vilka /inmätning inginge. Givetvis bör dock den ifrågasatta benämningen en »stadsbyrå» utbytas mot annan efter byråns uppgift lämpad benämning.

Yad slutligen angår innehållet i den allmänna mätningsstadga för städerna, som enligt kommitténs mening bör av Kungl. Maj:t fastställas, har kommittén inhämtat, att de sakkunniga stads mätningsman, som deltagit i lantmäterikommissionens arbete, anse, att kommissionens förslag till mätningsförordning bör i väsentliga delar vara användbar för städernas mätningar över huvud taget. Emellertid hava jämväl från sagda håll gjorts vissa specialanmärkningar, vilka ådagalägga, att olägenheter äro förenade med att söka i en författning sammanhålla ämnen och intressen av delvis ganska olikartad natur. Och särskilt har för kommittén framhållits, att bestämmelserna angående triangelmätning helst böra givas en något annan utformning med hänsyn till det särskilda ändamålet.

Emellertid har kommittén, som givetvis icke är i tillfälle att ingå på de rent tekniska detaljerna, anledning hålla före, att lantmäterikommissionens förslagtill mätningsstadga bör utan allt för stor olägenhet kunna tillsvidare bringas till efterrättelse även för städernas del. För städerna själva torde det vara ett intresse att därefter bearbeta densamma, särskilt så att den erhåller en för deras behov mera lämpad systematisering och fullständigas med specialföreskrifter i vissa avseenden. I sammanhang med sådan revision, vartill städerna själva genom sin sammanslutning icke torde underlåta att taga initiativ, torde även kunna tagas under övervägande, om behov föreligger att föreskriva särskild ordning för fastställande av sådana kommunala mätningsföreskrifter, som här och var kunna finnas erforderliga utöver den allmänna stadgan. Därest sådan ordning föreskrives, skulle på detta område genom åstadkommande av dels en allmän mätningsstadga och dels kommunala mätningsordningar, båda under byggnadsnämndens tillsyn, erhållas eu analogi till byggnadsstadgan och de kommunala byggnadsordningarna, vilka likaledes stå under byggnadsnämndens tillsyn. Frågan härom torde dock tillsvidare kunna lämnas åsido.

Med åberopande av vad stadsplanelagskommittén sålunda anfört får kommittén hemställa, att lantmäteri k ommissionen ville

dels underställa Kungl. Maj:ts prövning kommitténs bifogade förslag till »kungörelse med vissa föreskrifter angående mätningsväsendet inom rikets städer»;

dels föreslå Kungl. Maj:t att utfärda »mätningsstadga för lantmäteriet» av enahanda innehåll som kommissionens tidigare förslag i ämnet, dock med iakttagande av att §§ 1 och 50 erhålla av kommittén föreslagen lydelse och att § 51 utgår;

dels ock hemställa, att Kungl. Maj:t ville förordna att, tillsvidare och intill dess särskild »mätningsstadga för rikets städer» finnes erforderlig, mätningsstadgan för lantmäteriet skall i städerna lända till efterrättelse jämväl med avseende ä mätningar, som ej stå under lantmäteristyrelsens tillsyn.')

Stadsplane

lagskom-

mitténs

hemställan

28 Lantmäteri-

kommissionen

1920.

Cirkulärskrivelsen den 8 november 1919

Cirkulärskrivelsen den 2 december 1919.

Kmxjl. Maj.is proposition Nr 235.

I sitt yttrande den 24 februari 1920 bär lantmäteri kommissionen i detta ämne anfört huvudsakligen följande:

»Den forsta åtgärd, kommissionen vidtagit för fullgörande av sitt uppdrag, bär bestått däri, att kommissionen i cirkulärskrivelse till stadsingenjörskontoren eller ordförandena i byggnadsnämnderna i rikets städer och stadsliknande samhällen anmodat dessa att till kommissionen insända exemplar av dels den för staden eller samhället gällande byggnadsordning och dels gällande instruktion för stadsingenjör eller mätningsman ävensom de andra bestämmelser, som kunde vara för staden eller samhället utfärdade beträffande mätnings- eller skiftesväsendet därstädes.

Denna hänvändelse har föranlett, att kommissionen fått mottaga byggnadsordningar från 74 städer, 18 köpingar och 50 municipalsamhällen. Instruktion för stadsingenjör eller därmed likartad funktionär har insänts från 37 städer och 1 municipalsamhälle. Enligt meddelade uppgifter saknas byggnadsordningar i 1 stad, 1 köping och 10 municipalsamhällen, varjämte 34 städer, 21 köpingar och 76 municipalsamhällen underlåtit att besvara kommissionens cirkulärskrivelse.

Några särskilda föreskrifter eller anvisningar synas endast i ringa män vara meddelade i fråga om sättet för utförande av sådana arbeten, som förslaget till mätningsförordning avhandlar. —------.

Till ytterligare utredning i ämnet har kommissionen genom cirkulärskrivelse den 2 december 1919 med angivande av innebörden av kommissionens uppdrag och med överlämnande av ett exemplar av ovan omförmälda förslag till mätningsförordning anmodat byggnadsnämnderna i riket att — — — inkomma med yttrande i ärendet, därvid särskilt borde angivas de synpunkter, som enligt nämndernas åsikt borde komma i betraktande vid avgörande av frågorna:

1) huruvida mätningsföreskrifter av den art. som förslaget inneliölle. vore för städer och stadsliknande samhällen av behovet påkallade;

2) huruvida, därest så skulle vara förhållandet, dylika föreskrifter borde avse allenast sådana mätningsförrättningar, som omförmäldes i lagen om fastighetsbildning i stad (tomtmätning, avstyckning, laga skifte, gränsbestämning, ägoutbyte och utbrytning av servitut), eller även andra mätningsförrättningar såsom stommätnmg av städerna eller samhällenas områden, mätningar för upprättande av karta att läggas till grund för stadsplan o. d.;

3) huruvida överinseendet över mätningsförordningens tillämpning beträffande stadsmätning borde uppdragas åt lantmäteristyrelsen eller annan statsmyndighet: samt

4) huru den statliga tillsynsmyndighetens uppgifter i nu ifrågavarande hänseende borde avgränsas i förhållande till den tillsyn över måtningsvåsendet, som ålåge byggnadsnämnderna.

I sistberörda cirkulärskrivelse anhöll kommissionen tillika, att byggnadsnämnderna ville

dels uttala sig:

5) angående de erfarenheter, som vunnits såväl beträffande tillämpningen av kungörelsen den 16 augusti 1918 (nr 683) med vissa föreskrifter angående mätningsväsendet i rikets städer och sådana samhällen å landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, som ock angående de cirkulär och anvisningar, som av lantmäteristyrelsen på grund av denna kungörelse utfärdats;

Kungl. Majds proposition Nr 235.

‘29

dels meddela:

6) vilka åtgärder av byggnadsnämnderna vidtagits ej mindre för åstadkommande av den kontroll över tomtkartors riktighet, varom enligt 21 § i byggnadsstadgan för rikets städer byggnadsordningarna skola innehålla föreskrifter, än även för utförande av den närmare tillsyn över stadens eller samhällets mätningsväsen, i synnerhet rörande noggrannhetsgraden vid mätningsarbetet, som enligt 2 § i ovanberörda kungörelse tillkommer byggnadsnämnden.

I anledning av den senast omförmälda cirkulärskrivelsen hava svar ingått från 97 städer, 29 köpingar och 75 municipalsamhällen eller tillhopa 201. Inom landet finnas för närvarande 109 städer, 40 köpingar och 136 municipalsamhällen, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, och alltså tillhopa 285. Svar hava alltså icke avgivits från 12 städer, 11 köpingar och 61 municipalsamhällen eller tillhopa 84. — — —

Den utredning som härigenom vunnits, framgår av härvid fogad bil. A, som utgör ett------ — sammandrag av innehållet i inkomna yttranden.!)--—.

Äldre och gällande bestämmelser angående lantmäteristyrelsens befogenhet beträffande städernas mätningsväsen.

När kommissionen nu går att med ledning av den utav kommissionen åstadkomna utredningen och övrigt för kommissionen tillgängligt material yttra sig i det föreliggande ärendet, har kommissionen ansett sig böra något utförligare än vad hittills skett angiva sin uppfattning beträffande lantmäteristyrelsens ställning till mätningsväsendet i städerna, sådan denna finnes angiven i eller eljest kan anses framgå av såväl nu som förut gällande lagar och andra författningar, som beröra detta ämne. —--.»

Sedan kommissionen återgivit den del av stadsplanelagskommitténs yttrande, vari denna på anförda skäl kommit till det resultat, att allenast förrättningar enligt G kap. fästighetsbildningslagen men icke förrättningar enligt 2 och 5 kap. borde anses tillhöra det under lantmäteristyrelsen lydande lantmäteriväsendet, till följd varav kommittén hemställt, att i det särskilda kungörelseförslaget bestämmelserna om lantmäteristyxelsens överinseende måtte begränsas i överensstämmelse härmed, har lantmäterikommissionen fortsatt sålunda:

»Den uppfattning angående lantmäteristyrelsens ställning till städernas mätningsväsen, som kommit till synes i förestående uttalande, kan lantmäterikommissionen icke dela.

Till upplysning i ämnet överlämnas såsom bil. C utdrag och anteckningar frän lantmäteriinstruktioner och cirkulär, utvisande lantmäteristyrelsens befattning med mätningsväsendet i rikets städer.x)

Kommissionen finner sig emellertid även böra erinra om att 1827 års taxa på arvode för lantmäteriförrättningar, genom vilken 1783 års bestämmelse i ämnet

*) Hiir utesluten.

30 Kanyl. Majds proposition Nr 235.

upphävdes, liksom senare taxor även innehöll föreskrift i fråga om ersättning för mätningsarbete i stad. I nu gällande taxa förekomma bestämmelser härom i 15 §, som är av följande lydelse:

»I avseende å arvode för förrättning angående område, som hörer till stad, skola i denna taxa meddelade bestämmelser lända till efterrättelse utom vad angår mätning och uträkning av själva stadsplanen med förstad, hamn och dylikt jämte därå varande tomter, för vilka göromål arvode må beräknas till tre gånger det belopp, som i 6 och 7 §§ blivit bestämt, eller ock utgå efter dagberäkning enligt 14 §.

Samma arvode, som utgår för mätning och uträkning av stadsplan i stad, må uppbäras även för mätning och uträkning av dylik plan i köping, hamnplats, fiskläge eller annat område, å vilket lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning är tillämplig eller ifrågasättes att vinna tillämpning.»

Slutligen må i detta sammanhang meddelas, att genom kungörelse den 12 maj 1917 förordnats, att arvode för förrättning eller åtgärd, som enligt lagen om fastighetsbildning i stad ankommer på mätningsman, skall, där ej särskilda föreskrifter härom finnas meddelade i taxa, som fastställts för i stadens eller samhällets tjänst anställd mätningsman, eller eljest, och ej heller överenskommelse träffats, utgå enligt bestämmelserna i gällande taxa på arvode för lantmäteriförrättningar: och skall vad sistnämnda taxa innehåller i fråga om ägostyckning i tillämpliga delar gälla beträffande avstyckning av område, som ej ingår i tomtindelning.

Den nu lämnade redogörelsen utvisar otvetydbart, att av ordalagen i de senare instruktionerna ingalunda kan, såsom stadsplanekommittén synes förmena, utläsas, att den befattning med städernas mätningsväsen, som enligt 1628 års instruktion tillkom rikets generalmatematicus, blivit genom de senare instruktionerna fråntagen dennes arvtagare lantmäteristyrelsen eller i någon mån inskränkt. Det må nämligen vid studiet av instruktionerna icke förbises, att desamma tala icke uteslutande om skiftes- och av vittna gsver ken utan använda även det mera generella begreppet »rikets lantmäteriväsen». Att giva en fullt uttömmande definition på detta begrepp har visserligen sina svårigheter, men därom torde enighet böra råda, att under begreppet falla alla åtgärder, som avse delning av jord och över huvud taget bestämning av gränser jämte vad därtill hör såsom kartas upprättande, arealuträkning, utstakning och utmärkande av ägogräns m. in., och detta vare sig arbetet äger rum på landet eller i stad. Företages arbetet i stad, är denna omständighet icke i och för sig av beskaffenhet att föranleda till att arbetet icke är att hänföra till lantmäteriväsendet.

Emellertid är det utan vidare tydligt, att, ehuru ordalagen i de olika instruktionerna för lantmäteristyrelsen icke giva anledning till ett sådant antagande, genom särskilda författningar eller instruktioner för andra ämbetsverk eller eljest av statsmakterna fattade beslut styrelsens befogenhet beträffande städernas mätningsväsen kan hava blivit upphävd eller i allt fall inskränkt —--.

Vad nu angår den geografiska kartverksamheten, så iir det riktigt, att denna blivit under tidernas lopp avskild från lantmäteristyrelsen och efter växlande öden förlagd, vad sjömätningar angår, till sjökarteverket och i övrigt till rikets allmänna kartverk. Att märka är emellertid, att detta skett genom därom fattade uttryckliga beslut, ytterligare bekräftade genom för nämnda institutioner utfärdade instruktioner. Sålunda uttalas i instruktionen för rikets allmänna kartverk, att dess uppgift är

31 Kungl. Majds proposition Nr 235.

att upprätta och utgiva geodetiskt grundade ekonomiska och topografiska kartor med erforderliga beskrivningar över riket. Härigenom är naturligtvis utan vidare uppenbart, att lantmäteristyrelsen numera icke har någon som helst befogenhet i avseende å nämnda kartverksamhet, något som även framgår därav att i de senare instruktionerna för styrelsen uteslutits vad i de tidigare innehölls beträffande den geografiska kartverksamheten.

Vad åter angår den del av lantinäteriväsendet, som är att hänföra till städernas mätningsväsen, så är förhållandet därmed i ingen mån ensartat med den geografiska kartverksamheten.

Som bekant förutsättes i 29 kap. byggningabalken av 1734 års lag, vilket kapitel handlar om husbyggnad i städerna, att en särskild stadga skulle utfärdas om »huru hus i staden byggas och uppehållas skola, så ock vad eljest till stadens nytta och prydnad iakttagas bör».

Den särskilda byggnadsstadga för städerna, som sålunda förutsattes, kom icke att utfärdas förr än den 8 maj 1874. För städer, som krävde reglering, meddelades under mellantiden särskilda bestämmelser i byggnadsordningar, som fastställdes av Kungl. Maj:t. Såväl i dessa som i 1874 års byggnadsstadga söker man emellertid förgäves efter några föreskrifter angående mätningsarbetets utförande.* — — —.

I samband med tillkomsten av byggnadsstadgan vidtogs icke någon ändring i 1864 års då gällande instruktion för byggnadsstyrelsens föregångare, överintendentsämbetet. Uti denna instruktion finnes intet, som ens antyder, att ämbetet hade något med stadsplaneväsendet att skaffa, och än märkligare är, att detsamma är fallet även med 1879 års instruktion samt att ändring i denna del ej heller skedde genom den omfattande ändring av densamma, som vidtogs år 1884. Än mindre innehålla nämnda instruktioner något om ämbetets befattning med mätningsväsendet i städerna.

Nu gällande instruktion för byggnadsstyrelsen, vilken är utfärdad den 31 december 1917, upptager såsom naturligt är bland styrelsens uppgifter, handhavandet av stadsplaneväsendet men nämner ej heller den något om, att mätningsväsendet i städerna skulle falla under styrelsens befogenhet.

Den sålunda företagna undersökningen har bibragt kommissionen den alldeles bestämda uppfattningen, att byggnadsstyrelsen icke har någon som helst uppgift i fråga om städernas mätningsväsen och att vid den omorganisation, som verket med ingången av år 1918 undergått, icke avsetts att tillföra verket några förutsättningar för fyllande av en sådan uppgift.

Genom det förestående torde vara visat, att, sedan städernas mätningsväsen redan 1628 lagts under överinseende av den centrala ledningen för hela rikets lantmäteriväsen, någon ändring häri intill tillkomsten av 1917 års fastighetsbildningslag icke, i olikhet med vad som är fallet med den geografiska kartverksamheten, företagits av statsmakterna. En jämförelse med den geografiska kartverksamheten leder oförtydbart till ett helt och hållet motsatt resultat än vad stadsplanelagskommittén anfört.

Men, invänder man, såsom förhållandena i städerna i avseende å mätningsväsendet under tidernas lopp utvecklat sig, har lantmäteristyrelsens överinseendemyndighet i berörda hänseende faktiskt upphört.

32 Kung!. Maj:ts proposition Nr 235.

Till stöd för ett sådant påstående åberopas det kända förhållandet, att i åtskilliga, framför allt de större, städerna mätningsarbetet så småningom kommit att utföras icke av under lantmäteristyrelsen sorterande lantmätare utan av stadsingenjörer och andra teknici, och framhålles det, att det icke vore rimligt, att dessa, vilka tillsattes och avlönades av städerna själva, vid utförandet av mätningsarbetet skulle stå under uppsikt av ett statligt centralt ämbetsverk.

För bedömande av befogenheten av den nämnda invändningen är det nödvändigt att skilja mellan å ena sidan sådant mätningsarbete, som på grund av gällande jorddelningslagar utförts efter förordnande av statlig myndighet, och å andra sidan annat mätningsarbete i städerna. — — —. Medgivas måste, att med den utveckling i riktning mot allt vidsträcktare självstyrelse, som för städernas del gjort sig gällande, det icke står väl tillsammans att, allenast på grund av innehållet i instruktionerna för lantmäteristyrelsen och utan att uttryckligt lagstadgande såsom stöd därför kan åberopas, åt nämnda styrelse inrymma tillsynsmyndighet över städernas mätningsman vid utförandet av mätningsarbeten, som åt dem icke uppdragits av statlig myndighet och ej heller eljest utförts på grund av stadgande i lag. Dylika mätningsarbeten böra anses vara en den enskilda stadens egen angelägenhet, beträffande vilken statsmyndigheterna ej äga annan tillsynsbefogenliet än den, som grundar sig å de kommunala författningarna.

Inom kommissionen har emellertid gjorts gällande, att lantmäteristyrelsen på grund av innehållet i instruktionerna allt fortfarande skulle äga att utöva överinseende beträffande sådant arbete, som verkställes utan uppdrag av statlig myndighet och utan att detsamma grundar sig på stadgande i lag men som är av grundläggande art för sådana förrättningar, vilka falla under styrelsens överinseende.

Kommissionen har icke anledning att nu ingå i närmare prövning av detta spörsmål och utgår emellertid ifrån att vissa mätningsarbeten i städerna, på grund därav att i dem icke ingått något statligt moment, kommit att faktiskt falla utanför lantmäteristyrelsens tillsyn, men detta har givetvis icke medfört, att så också blivit förhållandet beträffande det mätningsarbete, som på grund av gällande jorddelningslagstiftning av lantmätare utförts efter förordnande av statlig myndighet. Mätningsarbete av sistberörda slag har varit ej blott sådant, som haft sammanhang med jorddelnings- eller andra förrättningar, som varit av natur att vinna rättslig giltighet genom fastställelse eller därigenom att de vunnit laga kraft, s. k. legala mätningsförrättningar, vilka icke kunnat utföras av andra än statsanställda lantmätare, utan även sådant, som eljest av lantmätare efter förordnande utförts på grund av stadgandet i 11 § skiftesstadgan.

På grund av vad ovan anförts angående innehållet i de författningar, som beröra lantmäteristyrelsens befogenhet i avseende å lantmäteriväsendet i allmänhet i riket, är det uppenbart, att beträffande nämnda delar av städernas mätningsväsen någon inskränkning i lantmäteristyrelsens skyldighet och rätt att utöva tillsyn icke skett eller ens kunnat ske utan särskilt stadgande eller beslut.

Kommissionen övergår härefter till att söka utreda innebörden av 1917 års lagstiftning om fastighetsbildning i stad, i den män denna kan anses inverka på frågan om lantmäteristyrelsens ställning till städernas mätningsväsen.

Ovan har visats, att före fastighetsbildningslagens tillkomst under lantmäteristyrelsens överinseende föllo — förutom visst annat av lantmätare utfört mätningsarbete i städerna — alla legala mätningsförrättningar därstädes, och har även uttalats,

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 235. 33

att dessa icke kunde utföras av annan än lantmätare. Genom fastighetsbildningslagen infördes för städernas vidkommande ett förenklat förfarande beträffande skifte av stadsjord och andra likartade förrättningar (6 kap.) än det dittills i städerna förekommande, vilket i allt var bundet vid skiftesstadgans bestämmelser, och lagfästes därjämte såsom rättsliga institut dels tomtmätning (2 kap.) och dels s. k. avstyckning (5 kap.). I sammanhang härmed och med hänsyn just därtill att åtskilligt mätningsarbete i städerna plägade utföras av andra än lantmätare, nämligen av städernas särskilda mätningsman, gavs åt dessa, under förutsättning att de hade viss kompetens, behörighet att med laga verkan utföra nämnda förrättningar---.

Stadsplanelagskommitténs ståndpunkt till den nu närmast föreliggande frågan sammanhänger med dess uppfattning, att lantm äter istyrelsens befattning med städernas mätningsväsen före fastighetsbildningslagens tillkomst varit begränsad till den del därav, som föll under skiftesverket i inskränkt mening, den legala jorddelningen. I avseende härå må redan nu anmärkas, att konsekvensen synes hava fordrat, att med nämnda utgångspunkt under styrelsens uppsikt skulle hänföras även avstyckning, vilket väl obestridligt är en jorddelningsförrättning och förty redan på denna grund bör anses falla under skiftes- eller jorddelningsverket.

Kommissionen är av den åsikt att, då fastighetsbildningslagen, såsom naturligt är, icke innehåller några som helst direkta bestämmelser beträffande tillsynen över de i lagen omförmälda förrättningar, i detta hänseende även efter lagens ikraftträdande bör anses vara gällande vad redan förut gällde, dock med de förändringar härutinnan, som kunna grundas å lagens förlänande av legal natur åt vissa förrättningar, som förut icke hade sådan.

Vad då först beträffar 6 kapitlets förrättningar, är det, såsom stadsplanelagskommittén också funnit, uppenbart, att beträffande dessa, vilka även före den 1 januari 1918 folio under lantmäteristyrelsens tillsyn, detta fortfarande är förhållandet. Någon ändring har däri icke skett genom lagens medgivande åt mätningsman i stad, som icke är lantmätare, att under viss förutsättning utföra sådana förrättningar. Härav framgår också, att den omständigheten allena, att en förrättning utföres av vederbörande stads egen tjänsteman, icke kan föranleda därtill, att förrättningen icke faller under lantmäteristyrelsen, utan att det avgörande härutinnan bör vara förrättningens natur.

I detta sammanhang må anmärkas, att dä stadsplanelagskommittén uttalar, att bestämmelsen i 10 § 6 kap. av fastighetsbildningslagen om förbud mot laga skifte av fastighet eller område, som företrädesvis ägnar sig till byggnadsplats, är avgörande vid bedömande av förevarande tvistefråga, kommittén synes hava förbisett, att berörda bestämmelse, som endast innebär inskränkning i skiftesvitsord, icke innebär något nytt utan allenast en utveckling av den inskränkning i berörda hänseende, som beträffande hemmansklyvning så i stad som på landet infördes genom lag den 30 september 1904. Att åberopa omförmälda bestämmelse såsom avgörande beträffande lantmäteristyrelsens tillsynsmyndighet kan alltså icke vara riktigt.

Vidkommande härefter avstycknirujsinsiitutet, sådant det finnes utformat i 5 kap. av ifrågavarande lag, så har detta införts såsom eu ersättning för de förut i städerna förekommande ägostyckningarna och jordavsöndringama samt den jorddelning, som där eljest förekommit utan stöd av lag. Bestämmelserna om avstyckning äro också avfattade delvis ordagrant efter motsvarande bestämmelser om ägo- Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 196 höft. (Nr 235.) 5

34 Kanyl. Maj:ts proposition Nr 235.

styckning i 1896 års lag, och må vidare erinras om de i 2 och 5 §§ av 5 kap. förekommande bestämmelserna, att vid avstyckning skola gällande föreskrifter rörande annan lantmäteriförrättning beträffande jord å landet än laga skifte äga motsvarande tillämpning, så vitt icke i nämnda kap, annorlunda stadgas, samt att i fråga om sättet för bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyckningsförrättningen, skall gälla vad som är föreskrivet om rågång vid laga skifte av jord å landet. De bestämmelser i skiftesstadgan, som på grund härav gälla för avstyckning, återfinnas uti bland andra 11, 12, 17, 30—34, 88—43, 52, 55, 110 och 114 §§.

Av dessa bestämmelser må särskilt erinras om följande. 1 38 § stadgas, att förrättningsmannen vid undersökning av karta, som vid förrättning företes, har att följa de föreskrifter lantmäteristyrelsen äger därom utfärda. Enligt 39 § äger förrättningsmannen besluta, huruvida ny ägomätning bör företagas eller ej. Om delägare anmäler missnöje med beslutet, skall frågan underställas lantmäteristyrelsens prövning och skall vid dess beslut förbliva. I 40 § förordnas, att ägomätning skall verkställas med iakttagande av bland annat vad om de geometriska grundernas tillämpning vid kartors upprättande är särskilt föreskrivet samt att förrättningsmannen härvid har att rätta sig efter de närmare föreskrifter, som lantmäteristyrelsen äger i ämnet utfärda.

Slutligen må erinras om att genom ovan omförmälda kungörelse den 12 maj 1917 förordnats, att vad gällande taxa på arvode för lantmäteriförrättningar innehåller i fråga om ägostyckning i tillämpliga delar under där angivna förutsättningar skall gälla avstyckning.

Av vad sålunda beträffande avstyckning anförts finner kommissionen det vara uppenbart, att detta institut innebär en jorddelningsförrättning av alldeles samma karaktär som ägostyckning på landsbygden. Den omständigheten, att vissa av do för avstyckning gällande bestämmelserna utformats efter städernas speciella förhållanden, kan icke förringa giltigheten av vad sålunda sagts eller föranleda till att institutet skall anses vara från skiftesverket helt avskilt, såsom stadsplanelagskommittén påstår. Och då de före fastighetsbildningslagens tillkomst i städerna förekommande ägostyckningarna obestridligt folio under lantmäteristyrelsens tillsyn, följer härav med nödvändighet, att detta är fallet även med ägostyckningarnas efterfölj are, avstyckningarna.

Till stöd för sin motsatta åsikt har stadsplanelagskommittén åberopat sig även å praktiska skäl. — — —.

Medgivas måste, att, därest verkligen tillsynen över avstyckningarna skulle avse ett bedömande av förrättningarna även från reella synpunkter, lämpligheten av denna tillsyns utövande av lantmäteristyrelsen kunde ifrågasättas. Emellertid kan det väl icke ens ifrågasättas, att tillsynen skulle avse en uppsikt över förrättningarna från reell synpunkt, Uppsikten i denna del tillkommer respektive byggnadsnämnder, vilka det åligger att tillse, att från' reell synpunkt olämpliga avstyckningar icke varda fastställda. Det är svårt att förstå, hur en tillsyn i detta hänseende skulle kunna utövas av ett centralt ämbetsverk, vare sig detta heter byggnadsstyrelsen eller lantmäteristyrelsen. För övrigt må anmärkas, att även beträffande laga skifte förekommer i fastighetsbildningslagen, nämligen i 6 kap. 8 §, bestämmelse om att ägolott inom område, för vilket finnes fastställd stadsplan, ej får så utläggas, att stadsplanens genomförande därigenom försvåras. Då

35 Kanyl. Maj;ts proposition Nr 235.

alltså även vid laga skifte skola anläggas samma reella synpunkter som vid avstyckningar och då vidare beträffande byggnadsnämnds befogenhet bestämmelserna äro på det hela taget enahanda i 5 och 6 kap., leder stadsplanelagskommitténs ståndpunkt att i fråga om tillsynen göra åtskillnad mellan avstyckningar och laga skiften till en uppenbar motsägelse.

Vidare må påpekas, att genom lag den 12 maj 1917 om tillägg till lagen om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring förordnats, att i fråga om ägostyckning inom samhälle, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas och för vilket föres jordregister, bestämmelserna i nu ifrågakomna lagrum i fastighetsbildningslagen, nämligen 5 kap. 8 §, It § andra stycket och 22 § andra stycket, äga motsvarande tillämpning, och har enahanda förordnande meddelats beträffande avsöndring i dylikt samhälle i fråga om område, som ej ingår i tomtindelning. Man torde vara berättigad utgå ifrån att ingen bestrider lantmäteristyrelsens befogenhet att utöva överinseende över den jorddelning, som sker genom ägostyckning och avsöndring. Gillande av stadsplanelagskommitténs uppfattning kunde emellertid föranleda att så icke vore fallet. Här uppstår alltså ytterligare en oförklarlig motsättning.

De skäl stadsplanelagskommittén åberopat till stöd för sin uttalade åsikt i föreliggande fråga så vitt angår avstyckningar torde genom det förestående få anses vara till fullo vederlagda.

Ej heller de av kommittén beträffande tomtmätning åberopade skäl äro av beskaffenhet att kunna av kommissionen godtagas.

Intill dess genom ett av högsta domstolen för en del år sedan meddelat utslag fastslogs, att skiftesstadgans bestämmelser om rågångar icke vore tillämpliga i avseende å utstakning av gränser omkring tomt i stad, tillämpades i städerna nämnda bestämmelser i många fall vid tomtmätning. På dylikt sätt verkställda tomtmätningar, vilka icke kunde utföras av andra än lantmätare, voro givetvis av rättslig giltighet: tillsynen över dem tillkom också lantmäteristyrelsen. Emellertid hade vid sidan om de nämnda tomtmätningarna med stöd av i de olika byggnadsordningarna intagna föreskrifter utbildat sig ett annat förfarande vid tomtmätningar, ett förfarande, som egentligen ej utgjorde något annat än en inledning till den domstolsprocedur, som på den s. k. tomtmätningen ovilkorligen måste följa för att densamma skulle hava någon rättslig betydelse. Det ligger i sakens natur, att lantmäteristyrelsen icke hade någon befattning med tomtmätningar av sistberörda slag, så vida de icke såsom möjligen kunde förekomma utfördes av lantmätare efter förordnande, som meddelats enligt 11 § skiftesstadgan.

Då emellertid även med anledning av högsta domstolens ovanberörda utslag ett allmänt behov av tomtkarta såsom giltigt bevis angående tomtgränserna gjorde sig gällande, helst tomtindelningen oj förutsätter föregående utmärkande å marken, infördes uti 2 kap. fastighetsbildningslagen bestämmelser av civillags natur angående sättet för åvägabringande av sådan karta. Dessa bestämmelser äro avfattade i nära anslutning till skiftesstadgans föreskrifter om rågångar.

Genom de omförmälda bestämmelserna i fastighetsbildningslagen erhöll den tomtmätning, som utföres efter samma bestämmelser, en helt annan karaktär än den förut vanligast förekommande tomtmätningen. Från att hava varit allenast ett bevismedel, rörande vars giltighet domstolen hade fri prövningsrätt, upphöjdes tomtmätningen enligt 2 kap. fastighetsbildningslagen till ett institut av legal natur, i

36 Kung!. Magt.-, proposition Nr 235.

allo i avseende å sina rättsliga verkningar likställt med rågångsutstakniug enligt 5 kap. skiftesstadgan. Det torde vara ovedersägligt, att härigenom institutet också kommit att falla under lantmäteristyrelsens tillsyn. Denna kommissionens åsikt innebär ingalunda, att något nytt på detta område skulle komma att gälla, den utgör endast en logisk följd av kommissionens förut intagna ståndpunkt, att före fastiglietsbildningslagens tillkomst lantmäteristyrelsens tillsyn omfattat först och främst alla legala lantmäteriförrättningar.

Det bör för övrigt uppmärksammas, att tomtmätningar enligt 2 kap. fastighetsbildningslagen även kunna förekomma inom samhälle å landsbygden, där jordregister föres och där till följd därav skall tillämpas den för landsbygden gällande jorddelningslagstiftningen, som självfallet ligger under lantmäteristyrelsens överinseende.

Med anslutning till det förestående finner kommissionen det otvetydbart framgå, att i och med fastighetsbildningslagens tillkomst dels icke gjorts någon ändring beträffande den lantmäteristyrelsen redan förut tillkommande tillsynen över städernas legala jorddelningsväsen och dels styrelsens tillsynsmyndighet i fråga om städernas mätningsväsen kommit att omfatta även de nya mätningsinstituten, avstyckning och tomtmätning.

I detta sammanhang anser sig kommissionen emellertid även böra något beröra den av stadsplanelagskommittén jämväl behandlade frågan om behövligheten av statlig tillsyn å tomtmätningar. — — —.

Vad först angår sakägarnas insats torde vara givet, att, huru värdefull denna många gånger kan vara, hos dem ofta saknas förutsättningar för ett rätt bedömande av förhållandena, och lika givet är, att vad kommittén anfört om fastställandet av tomtgränser efter genomförande av en modern mätning äger sin giltighet endast om gränsens sträckning på marken är ostridig. Förrättningens uppgift kan emellertid

ofta just vara att på marken bestämma gränsernas läge och sträckning. —--.

Kommitténs uttalande i sistberörda del kan därför icke tillmätas någon egentlig betydelse.

Större sådan. synes däremot böra givas den erfarenhet, som vunnits under den korta tid ifrågavarande lagstiftning varit gällande. För att erhålla upplysning i ämnet har kommissionen hänvänt sig till lantmäteristyrelsen, och har kommissionen från styrelsen fått mottaga närslutna svarsskrivelse.

Uti denna skrivelse anför styrelsen bland annat följande:

»På grund av att byggnadsnämnderna å många orter, med undantag för de större städernas nämnder, synas i ringa grad hava kännedom om vad lag och författning stadga rörande mätningsförrättningar o. d., är givetvis deras tillsyn på detta område av ganska litet värde. Uti flera fall hava också av byggnadsnämnderna anmälts såsom i tjänst varande mätningsmän personer, som icke haft befogenhet att verkställa mätningsförrättningar.

Det har även av styrelsen konstaterats, att förrättningar handlagts utan förordnande och till och med av personer, som sökt dispens som mätningsmän hos Kungl. Maj:t men erhållit avslag; tyvärr hava även dylika förrättningar i en del fall blivit fastställda av vederbörande myndigheter. — — —.

I fråga om den formella handläggningen av förrättningar hava ofta felaktigheter visat sig vara begångna, särskilt i fråga om avstvckningsförrättningar. Så

47 Kung!. Maj.ts proposition Nr 235.

t. ex. hava i ett par städer avstyckningsförrättningar handlagts i huvudsak såsom tomtmätningar, varigenom flera frågor ej alls behandlats vid förättningarna, såsom t. ex. frågorna om beredande av väg för avstyckat område, om eventuella hinder för avstycknings verkställande med tanke på blivande stadsplan, om tillkallande av gode män m. in. Aven felaktiga besvärshänvisningar hava förekommit.

Styrelsen har jämväl iakttagit, att byggnadsnämnders ordförande tecknat godkännande å protokollen till på sådant sätt handlagda förrättningar och att vederbörande myndighet även fastställt förrättningarna.

Uti ett par städer hava avstyckningsförrättningar verkställts såsom rena arealavmätningar, och protokollet upprättats i form av ett arealbevis. De frågor, som skola avgöras vid en avstyckningsförrättning, hava ej behandlats, och inga besvärshänvisningar hava lämnats. Det oaktat äro förrättningarna fastställda av vederbörande myndighet.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att det visat sig, att inom några städer, där inspektion verkställts, avstyckningsförrättningar ej alls förekommit. Detta förhållande är enligt uppgift beroende på att lagfart emot föreskrift i lag beviljats å fång, utan att avstyckning förut verkställts och fastställts.

Av dessa exempel torde tydligt framgå, hur nödvändig en i detalj gående tillsyn är från den myndighets sida, som har överinseendet om hand, och att direkta anvisningar och råd givetvis i varje särskilt fall måste lämnas till mätningsmännen och i form av upplysningar även delgivas byggnadsnämndernas ordförande.---.»

Av det anförda torde med tydlighet framgå, att en statlig tillsyn i nu ifrågavarande hänseende ingalunda är omotiverad. — — —.

Förslag till ändring i vissa delar av förslaget till mätningsförordning.

Kommissionen har nu att behandla frågan, huruvida några ändringar i kommissionens förut framlagda förslag till mätningsförordning äro på grund av den verkställda utredningen påkallade, och kommer kommissionen härvid att särskilt ägna uppmärksamhet åt spörsmålet om förordningens tillämplighet inom städerna.

Av innehållet i de från byggnadsnämnderna inkomna yttrandena, i vad de innehållet i röra erforderligheten av mätningsföreskrifterna för städerna och omfattningen av byggnadssamma föreskrifter, återgives här följande. nämndemän

Endast byggnadsnämnden i en stad har ansett mätningsföreskrifter obehöv- yttrandPn' liga, under det behovet av sådana vitsordats av byggnadsnämnderna i 91 städer,

28 köpingar och 65 municipalsamhällen. — — —.

Byggnadsnämnderna i icke mindre än 19 städer, däribland Karlskrona, Gävle och Sundsvall, samt 15 köpingar och 48 municipalsamhällen hava uttalat sig för föreskrifter av den art förslaget innehåller. — — —.

Byggnadsnämnderna i 40 städer, 2 köpingar och 1 municipalsamhälle hava mer eller mindre bestämt uttalat sig för utfärdande av skilda författningar fristad och landsbygd. — — Emellertid förekomma även bland nu ifrågavarande yttranden medgivanden, att mätningsföreskrifter av i stort sett den beskaffenhet, som förslaget upptoge, även för städerna, särskilt de mindre vore av behovet påkallade samt att dylika föreskrifter såsom medförande reda och enhetlighet även för de städer, där mätningsförhåll andena redan vore tillfredsställande, torde inne-

Lantmäteri kommissionens yttrande och förslag.

38 Kung!,. Maj:U proposition Nr Våö.

bära en vinst. Sammanlagt 32 städer av dem, som på sätt ovan meddelats framhållit angelägenheten av att skilda förordningar utfärdades för land och stad, hava förenat sig om önskemålet, att blivande mätningsbestämmelser för städer och stadsliknande samhällen borde upptagas i den nya byggnadsstagan. Dessa bestämmelser

borde koncentreras och vara av endast generell art. —-----. För varje stad eller

samhälle i övrigt erforderliga detaljföreskrifter borde i likhet med vad som vore fallet med de speciella byggnadsbestämmelserna inflyta i byggnadsordningarna.---.

Rörande omfattningen av erforderliga mätningsföreskrifter har uti byggnadsnämndernas yttranden i allmänhet framhållits, att desamma borde omfatta ej allenast sådana mätningsförrättningar, som omförmälas i fastighetsbildningslagen, (tomtmätning, avstyckning, laga skifte, gränsbestämning, ägoutbyte och utbrytning av servitut) utan även andra mätningsförrättningar såsom stommätningar av städers och samhällens områden, mätningar för upprättande av karta att läggas till grund för stadsplan o. cl. — — —.

Rörande behovet av allmängiltiga normerande mätningsföreskrifter för städer och stadsliknande samhällen synes ej vara mycket att tillägga. Detta behov synes numera allmänt erkännas. Detsamma gör sig gällande framför allt i mindre städer och stadsliknande samhällen,' men utan tillgång till sådana kunna icke heller i de större städerna ernås önskvärd enhetlighet och likformighet. Uppenbart är, att även om meddelande av dylika föreskrifter icke förutsatts vid tillkomsten av 1917 års lagstiftning angående fastighetsbildning i stad, denna lagstiftning likväl låtit behovet av sådana framstå klarare, och kommissionen kan instämma i det uttalande, som från en del håll gjorts därom, att då syftemålet med nämnda lagstiftning varit att åstadkomma rättssäkerhet samt reda och ordning i fastighetsförhållandena, det även bleve nödvändigt tillse, att de mätningar, som läge till grund för däri omförmälda för rättssäkerheten viktiga förrättningar, bleve verkställda efter enhetliga och lämpliga tekniska bestämmelser.

Vid utförande av dessa förrättningar, som var för sig i allmänhet avse endast smärre områden, är man emellertid i regel beroende av de mätningsförhållanden, som föreligga inom samhället. Givetvis kan man icke tänka sig, att en avstyckning av ett mindre område kan omedelbart leda till en uppmätning av hela samhället eller någon större del därav, även om saknaden av en grundläggande mätning vid en sådan förrättning kan göra sig kännbart gällande. Dylika grundläggande mätningar, vilka med hänsyn till därmed förenade kostnader kunna antagas i allmänhet icke komma till stånd utan efter beslut av stadsfullmäktige eller motsvarande kommunal myndighet, kunna utföras på olika sätt, antingen såsom finmätning eller såsom vanlig mätning, och avse ett samhälles område i dess helhet eller endast viss del därav; olika mätningssätt kunna också bestämmas för skilda områden av samma samhälle. Emellertid är det för varje fall tydligt, att det är av den största vikt, att hven för mätning av nu ifrågavarande slag meddelas allmängiltiga tekniska bestämmelse!'. Endast om så sker, kan någon garanti erhållas för att mätningarna verkligen verkställas på ett tillfredsställande sätt. Erforderligheten av allmänna även för dessa mätningar gällande föreskrifter vitsordas också såväl nästan allmänt av byggnadsnämnderna i deras yttranden som av stadsplanelagskommittén.

En mätnings uppgift är att bestämma punkters läge i horisontal- eller vertikalplanet, och det kart- och beskrivningsmaierial, som därvid åstadkommes,

Kungl. Majds proposition Nr 235. M9

kan med fog betraktas i viss mån såsom självändamål. Detta material kommer sedan till användning för en mångfald olika ändamål, och allt efter ändamålets natur kräves givetvis större eller mindre noggrannhet. Nu kan man säga, att inom städer och stadsliknande samhällen behovet av noggrann punktbestämning med hänsyn till markvärdet och befintliga åbyggnader oftare och i relativt större utsträckning gör sig gällande än på landsbygden, men att därför utfärda erforderliga bestämmelser såsom särskilda författningar för städer och landsbygd kan kommissionen icke understödja. Några bärande skäl härför hava icke heller framkommit. Däremot har kommissionen funnit de skäl, som anförts för en gemensam författning för hela landet och sålunda för såväl stad som landsbygd väga vida tyngre. Bland dessa vill kommissionen särskilt erinra därom, att ingen stad torde sakna mark, som är likställd med sådana områden, vilka ingå i byar och hemman på landet, att många städer hava stora områden sådan mark, att i många stadsliknande samhällen på landet markvärdet och därför fordringarna på mätningens noggrannhet äro fullt jämförliga med många små och medelstora städer, att å andra sidan ingen avsevärd skillnad finnes mellan jordförhållandena inom de stadsliknande samhällena och övriga tätt bebyggda orter på landsbygden, att gränserna mellan stad och landsbygd ofta förskjutas genom de städse pågående inkorporeringarna samt att utfärdandet av skilda författningar för land och stad endast leder till upprepning av samma bestämmelser i båda författningarna.

Med biträde av tvenne i stads tjänst anställda ingenjörer eller mätningsmän har ifrågavarande förslag till mätningsförordning på sin tid utarbetats, varvid uppmärksamheten speciellt varit inriktad på att tillgodose de önskemål, som av dessa framställdes med hänsyn till förhållandena inom städerna. Förslaget har härigenom vunnit en smidighet, som tillfredsställer mycket långt gående anspråk. Några direkta anmärkningar mot detsamma hava icke heller framställts. Det enda, som över huvud taget förekommit, är allmänt hållna önskemål, vilka så vitt kommissionen kunnat finna sakna reell innebörd.

Även stadsplanelagskommittén har förklarat sig hålla före, att förslaget utan allt för stor olägenhet kan tills vidare bringas till efterrättelse även för städernas del. Kommittén har emellertid föreslagit, att detta borde ske icke genom bestämmelse uti förordningen utan genom en särskild kungörelse. Vilka fördelar, som kommittén ansett för städernas del stå att vinna härmed, har kommittén icke lämnat upplysning om. Såsom sådana torde nämligen näppeligen kunna anses kommitténs förmodan, att det för städerna själva därefter kunde bliva ett intresse att bearbeta författningen, särskilt så att den erhölle en för deras behov mera lämpad systematisering och fullständigades med specialföreskrifter i vissa avseenden samt att vid en sådan revision, vartill städerna antoges komma att taga initiativ, kunde tagas under övervägande, om behov förelåge att föreskriva särskild ordning för fastställande av sådana kommunala mätningsföreskrifter, som här och var kunde finnas erforderliga utöver den allmänna stadgan. Dessa önskemål torde emellertid lika bra kunna vinnas genom att författningen gives sådan omfattning, att densamma direkt upptager även städernas mätning.sväsen. För övrigt torde insamlande av upplysningar angående den erfarenhet, som vin nes vid förordningens tillämpning, böra anses vara en av lantmäteristyrelsens uppgifter, och ehuru kommissionen nedlagt ett långvarigt och omfattande arbete på att gorå förordningen så ändamålsenlig soiri möjligt, liar kommissionen likväl räknat med att, särskilt med hänsyn till de

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

skilda förhållanden, som råda i vårt land, behov av modifikationer snarligen kan komma att visa sig.

Då kommissionen alltså funnit sig icke böra understödja utfärdande av särskilda författningar för land och stad, följer givetvis även därav, att detsamma är fallet i fråga om önskemålet om upptagande av mätningsföreskrifterna rörande stad i byggnadsstadgan.

Förslaget härom har icke heller vunnit understöd av stadsplanelagskommittén. som till sin uppgift bland annat har att avgiva förslag till ny byggnadsstadga, och vidare torde böra erinras därom, att vid de överläggningar, som ägt rum mellan nämnda kommitté och lantmäterikommissionen, icke på något sätt framgått, att med hänsyn till kommitténs blivande förslag uppskov med utfärdande av mätningsföreskrifter för städer vore påkallat eller att kommitténs arbeten eljest berördes av innehållet i föreliggande förslag.

Kommissionen anser sig böra fästa uppmärksamheten därpå, att förslaget icke upptager något som helst åläggande för städer och samhällen eller andra att låta utföra mätningar eller andra åtgärder, utan avser förslaget endast att reglera dessa arbeten, da de av en eller annan orsak ifrågakomma. Klart är därför, att det faller helt och hållet utom förordningens ram att såsom ifrågasatts upptaga föreskrift om skyldighet för städerna att låta utföra triangel-- och polygonmätningar eller att stadsplanekarta skall vara av viss beskaffenhet. —--.

Stadsplanelagskommittén har vitsordat behovet av bestämmelser angående sättet för mätningars utförande i stad. Kommittén har emellertid icke ansett gagneligt, om tillsynen å bestämmelsernas efterlevnad uppdroges åt lantmäteristyrelsen, och framhållit, att förhållandena framför allt icke boi'de ordnas så, att styrelsen bekläddes med chefsmyndighet över städernas mätningsväsen. Tillsynen häröver har kommittén ansett böra åligga byggnadsnämnderna, och kommunerna borde äga att själva efter sina kommunala behov komplettera den allmänna stadgan med specialföreskrifter. — — —.

Vid bedömande av dessa spörsmål må till en början framhållas, att föreliggande förslag är avfattat under förutsättning att särskilda tillämplighetsföreskrifter äro erforderliga. Så var i väsentligt mindre man fallet med lantmäteristyrelsens första förslag i ämnet. — — —.

Det är givet, att stor sakkunskap fordras för meddelande av dylika föreskrifter, och säkert är, att det antal personer i vårt land, som äro skickade härför, är jämförelsevis ringa. Det vill alltså synas, som om utfärdande av ifrågavarande förordning, utan att städer och samhällen tillförsäkrades tillgång till lämpliga tillämplighetsföreskrifter, skulle ställa flertalet av dem i en ofördelaktig ställning. Flertalet av deras byggnadsnämnder komme såväl när det gällde utfärdande av tillämplighetsföreskrifter som att utöva uppsikt över författningens efterlevnad att ställas inför uppgifter, vartill de sakna nödiga förutsättningar.

Kommissionen anser sig kunna utgå ifrån att åtminstone de stadsliknande samhällena på landsbygden icke önska att saken ordnas på detta sätt. Det ojämförligt största antalet av dem önskar säkerligen, att lantmäteristyrelsen både utfärdar tillämplighetsföreskrifter och övar tillsyn å författningens efterlevnad samt biträder dem med råd och upplysningar. Detsamma gäller med all sannolikhet även ett stort antal av de mindre och medelstora städerna samt även måhända en och annan, som bör räknas till de större.

41 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

Beträffande tanken att överlämna tillsynen åt varje särskilt ämbetsverk, som skulle hava att pröva ärende, i vilket vederbörande mätning ingått som ett led, torde böra framhållas, att även om ett dylikt ämbetsverk kan bereda sig tillräcklig kännedom om förhållandena till stöd för ett beslut om ett ärendes återförvisande på den grund, att mätningsresultatet kunde anses otillfredsställande, torde dock vara givet, att det innebär något helt annat att meddela föreskrift om sättet för bristens undanröjande. Emellertid gäller det ju att få förhållandena ordnade på sådant sätt, att man så vitt möjligt förekommer dylika återförvisningar, som givetvis medföra dubbelarbete, tidsutdräkt och kostnader. — — —.

Kommissionen gillar emellertid stadsplanelagskommitténs mening däruti, att lantmäteristyrelsens befogenhet att öva tillsyn å ifrågavarande tekniska förordnings tillämpning bör vara grundad på det förhållandet, att det mätningsväsende, om vars tekniska reglering förordningen giver föreskrifter, hör under lantmäteristyrelsen, såsom styrelsens ämbetsuppgift blivit avgränsad genom statsmakternas beslut och på grund härav för styrelsen meddelade instruktioner eller eljest, samt att något stadgande om tillsynsmyndigheten icke har sin plats i mätningsförordningen. Att kommissionen dock här berört denna fråga, beror därpå, att enligt kommissionens mening, vilken för övrigt även gillas av stadsplanelagskommittén, i själva mätningsförordningen böra meddelas bestämmelser om utfärdandet av tillämplighetsföreskrifter.

De paragrafer i förslaget till mätningsförordning, som närmast beröras av de föreliggande frågorna, äro 1, 50 och 51, men därjämte har kommissionen även haft sin uppmärksamhet fäst å 4 §, mot vars bestämmelser såväl i riksdagen som inom kommissionen vissa betänkligheter uttalats. Såsom en följd av den ändring kommissionen föreslår med avseende å 50 § har kommissionen emellertid funnit sådan erforderlig även med avseende å 7 § 2 och 3 inom., 9 § 4 mom. och 36 § 2 mom.

Kommissionen, som gillat stadsplanelagskommitténs mening därutinnan, att förordningens omfattning bör preciseras i 1 §, föreslår — i anslutning till vad ovan anförts — att densamma erhåller följande lydelse:

»Denna förordning skall lända till efterrättelse vid förrättning, som av lantmätare verkställes enligt skiftesstadgan eller andra angående delning av jord å landet gällande författningar, så ock vid förrättning, som företages på grund av 2, 5 eller 6 kap. i lagen om fastighetsbildning i stad.

Förordningen skall jämväl lända till efterrättelse i avseende å sådant mätningsarbete, som i stad eller samhälle på landsbygden, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, äger rum på grund av beslut av stadsfullmäktige eller motsvarande kommunala myndighet och som är av grundläggande art för mätningsväsendet därstädes.»

Genom denna formulering har vad angår landsbygden förordningens omfattning blivit något mera begränsad än vad fallet var genom paragrafens ursprungliga avfattning. Enligt ovanstående förslag skulle sålunda av lantmätare utförda laga syneförrättningar enligt dikningslagen falla utanför förordningens räckvidd, något som icke torde medföra någon olägenhet.

Vad härefter mätningsförordningens förhållande till städernas mätningsväsen beträffar, så är det med den uppfattning, som kommissionen ovan uttalat angående tomtmätningars och avstyckningars likställighet med förrättningar enligt 6 kap. i fastighetsbildningslagen, ofrånkomligt, att förordningen bör gälla ej blott såsom Bihang till riksdagens protokoll 1920. I sand. 190 höft. (Nr 235.) 6

42 Kunyl. Maj:ts proposition Nr 235.

stadsplanelagskommittén föreslagit sistnämnda slag av förrättningar utan även förstnämnda förrättningar eller således förrättningar enligt 2 och 5 kap. i berörda lag. Då kommissionen därjämte föreslagit, att förordningen skall lända till efterrättelse även vid mätningsarbete, som i stad eller samhälle utföres på grund av beslut av stadsfullmäktige eller motsvarande kommunala myndighet och som är av grundläggande art för mätningsväsendet därstädes, sammanhänger detta med kommissionens uttalanden här ovan om dylikt mätningsarbetes betydelse för alla efterföljande mätningsförrättningar i respektive städer eller samhällen. I denna del kan kommissionens förslag anses hava understöd från så gott som alla, vilka yttrat sig i ärendet. Att närmare än som genom den föreslagna formuleringen skett bestämma nu ifrågavarande slag av mätningsarbete torde icke låta sig göra. Klart är, att under begreppet mätningsarbete av grundläggande art falla alla triangelmätningar och stommätningar över huvud .taget och särskilt då de äro av någon större omfattning men däremot icke stadsplane- och tomtindelningskartor såsom sådana.

Kommissionens förslag är i sistberörda del mindre omfattande än stadsplanelagskommitténs motsvarande förslag, vilket innefattar, att förordningen skulle gälla, där mätningen äger rum på grund av föreskrift i lag eller allmän författning eller beslut av samhällets beslutande myndighet eller dess byggnadsnämnd. Då under uttrycket mätning, som äger rum på grund av föreskrift i lag, även faller mätning för registerkartas upprättande, men härom finnas särskilda föreskrifter meddelade i 7 kap. 6 § fastighetsbildningslagen, och då vidare efter beslut av allenast byggnadsnämnd torde kunna företagas varjehanda mätningar av mindre betydelse, vid vilka det lärer böra finnas möjlighet att i större eller mindre mån avvika från förordningens föreskrifter, har kommissionen icke ansett sig kunna godtaga kommitténs förslag i sistberörda del.

Beträffande bestämmelserna i 4 § har framhållits, dels att möjligheten till att utföra finmätning å landsbygden borde begränsas och dels att bestämmelserna i fråga kunde leda till en tillämpning, som icke varit avsedd. Båda dessa erinringar anser kommissionen böra vinna beaktande.

Kommissionen har sålunda funnit sig böra föreslå, att vid förrättning, som företages på grund av den för landsbygden gällande jorddelningslagstiftning med undantag för område, för vilket finnes fastställd stadsplan, finmätning ej må användas mot bestridande. Med avseende härå må visserligen invändas, att fall kunna tänkas, då denna bestämmelse komme att verka på ett otillfredsställande sätt. Kommissionen har emellertid ansett sig kunna bortse härifrån i förhoppning att insikten om finmätningens fördelar snart nog skall vinna spridning.

Vid förrättning enligt jorddelningslagstiftningen för landsbygden, som avser område, för vilket finnes fastställd stadsplan, så ock i fråga om förrättning enligt 2, 5 och 6 kap. fastighetsbildningslagen anser kommissionen bestämmelserna i 2 mom. enligt 1918 års förslag böra vara gällande endast med den ändring, att lantmäteristyrelsen före ärendets avgörande skall infordra yttrande även av byggnadsnämnden.

I avseende å mätningsarbete, som verkställes efter beslut av stadsfullmäktige eller motsvarande kommunala myndighet och som är av grundläggande art, finner kommissionen det bäst överensstämma med sakens natur, att den, som beslutar om arbetets företagande, även bör äga att besluta om sätten för arbetets utförande.

43 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

I enlighet med vad sålunda anförts hemställer kommissionen, att åt förevarande paragraf gives följande lydelse:

»1. Finmätning bör äga rum, då mätningens ändamål sådant kräver, och företrädesvis användas i fråga om mark med högre värde såsom, i stad eller annan ort med större sammanträngd befolkning eller där större byggnadsverksamhet är att förvänta, så ock eljest då särskilda förhållanden påkalla sådan mätning.

2. Vid förrättning, som av lantmätare verkställes enligt skiftesstadgan eller andra angående delning av jord å landet gällande författningar, må med undantag för område, för vilket finnes fastställd stadsplan, finmätning ej mot bestridande användas.

Avser sådan förrättning område å landet, för vilket finnes fastställd stadsplan, eller är fråga om förrättning enligt 2, 5 eller 6 kap. i lagen om fastighetsbildning i stad, skall finmätning äga rum, där sakägarna samfällt äska sådan. I övrigt bestämme vid nu nämnda förrättningar förrättningsmannen, huruvida och i vad män finmätning eller vanlig mätning skall ifrågakomma. Anmäles missnöje med förrättningsmannens beslut, skall denne ofördröjligen underställa frågan lantmäteristyrelsens prövning. Ej må styrelsen avgöra frågan, med mindre vederbörande sakägare ävensom byggnadsnämnd, där sådan finnes, lämnats tillfälle att däri yttra sig.

I fall, som i 1 § andra stycket avses, ankommer det på stadsfullmäktige eller motsvarande kommunala myndighet att bestämma, om och i vad mån finmätning eller vanlig mätning skall ifrågakomma.»

I överensstämmelse med vad kommissionen ovan anfört därom, att föreskrifter angående tillsynen över förordningens tillämpning icke hade sin rätta plats i densamma, torde ur 50 § böra uteslutas första stycket i det ursprungliga förslaget. Däremot böra bestämmelser om verkställighetsföreskrifters utfärdande alltjämt finnas kvar. Kommissionen föreslår således följande avfattning av paragrafen:

»I fråga om förrättningar, som i 1 § första stycket avses, äger lantmäteristyrelsen att i enlighet med grunderna i denna förordning meddela de allmänna eller för särskilt fall gällande verkställighetsföreskrifter, som finnas erforderliga.

Meddelandet av verkställighetsföreskrifter i avseende å mätningsarbete, som omförmäles i 1 § andra stycket, ankommer på vederbörande kommunala myndighet.»

Den här föreslagna befogenheten för lantmäteristyrelsen att utfärda erforderliga verkställighetsföreskrifter, så vitt angår sådana förrättningar i stad, som avses i 1 § första stycket av förordningen, är en naturlig konsekvens av kommissionens ovan utvecklade åsikt, att dessa förrättningar falla under lantmäteristyrelsens tillsyn. Någon anledning att inskränka styrelsens befogenhet i berörda hänseende att avse endast allmänna verkställighetsföreskrifter och icke dylika föreskrifter för särskilt fall torde ej finnas, liksom det ej heller torde vara med styrelsens allmänna tillsynsmyndighet beträffande nu ifrågavarande förrättningar överensstämmande, att samhälle skulle kunna utverka sig rätt till undantag från av styrelsen meddelade föreskrifter.

I avseende å mätningsarbete, som i stad eller samhälle på landsbygden, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, äger rum efter beslut av stadsfullmäktige eller motsvarande kommunala myndighet och som är av grundläggande art, ankommer det enligt förslaget å vederbörande kommunala myn-

50 §.

51 §.

7 § 2 och

3 mom., 9 §

4 mom. och 36 § 2 mom.

44 Kungl. Maj.ts proposition Nr 235.

dighet, väl närmast byggnadsnämnden, att meddela erforderliga verkställighets föreskrifter.

Emellertid är kommissionen övertygad om att de verkställighetsföreskrifter, som lantmäteristyrelsen kan komma att utfärda, i stor utsträckning komma att följas och att flertalet städer och samhällen skola finna med sin fördel förenligt att även i övrigt anlita lantmäteristyrelsens biträde vid ordnande av sitt mätningsväsen.

Till ytterligare upplysning i fråga om, kommissionens uppfattning om den befogenhet, som bör tillkomma lantmäteristyrelsen beträffande städernas mätningsväsen liksom till ytterligare stöd för det förslag, som innehålles i 50 §, tillåter sig kommissionen hänvisa till vad som nedan kommer att anföras vid behandlingen av frågan om ändring i kungörelsen den 16 augusti 1918.

Då kommissionen finner stadsplanelagskommitténs uppfattning därom, att rätten att fullfölja talan mot lantmäteristyrelsens beslut icke bör begränsas, hava fog för sig, föreslår kommissionen följande lydelse av 51 §:

»Anser samhälle eller enskild sakägare sin rätt vara förnärmad genom lantmäteristyrelsens beslut i frågor, som avses i denna förordning, äge att däröver anföra besvär hos Konungen inom tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.»

På sätt redan meddelats, föranleder kommissionens förslag till ändring av 50 §, varigenom bestämmelserna om lantmäteristyrelsens överinseende över förordningens tillämpning uteslutits, ändring jämväl rörande bestämmelserna i dessa paragrafer, som enligt deras lydelse i det ursprungliga förslaget tillägga styrelsen beslutanderätt under vissa däri angivna förhållanden, en beslutanderätt, som efter överinseendets bortfallande ansetts icke böra ifrågakomma. —--.

Förslag till ändrad lydelse av kungörelsen den 16 augusti 1918 med vissa föreskrifter angående mätning sväsendet i rikets städer och sådana samhällen å landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas.

Utav — — — stadsplanelagskommitténs i ärendet avgivna yttrande framgår, att kommittén uttalat beträffande ifrågavarande kungörelse, att densamma syntes endast hava avsett att, utan att något uttalande rörande omfattningen av lantmäteristyrelsens tillsynsmyndighet gjordes, meddela vissa föreskrifter med avseende å sagda myndighets utövande och att densamma i varje fall ej kunde åberopas såsom grundval för ett inordnande av städernas mätningsväsen i dess helhet under lantmäteristyrelsen. Härjämte har kommittén med framhållande av åtskilliga omständigheter, till vilka enligt kommitténs uppfattning hänsyn borde tagas vid bedömande av kungörelsens innehåll och dess betydelse för städernas mätningsväsen, vidare anfört, att då olika uppfattningar gjort sig gällande i fråga om vilken befogenhet, som författningsenligt tillkomme lantmäteristyrelsen beträffande städernas mätningsväsen, och då det givetvis såväl för lantmäteristyrelsen som för städerna vore av vikt att gränserna för styrelsens befogenhet gent emot städerna vore fullt klara, borde framställning göras hos Kungl. Maj:t om förtydligande bestämmelser. Kommittén, som ansett, att sådana bestämmelser lämpligen borde åstadkommas genom

45 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

en omarbetning av 1918 års kungörelse, har vid sitt yttrande, till vilket i ovanberörda delar hänvisas, fogat ett förslag till ändring av samma kungörelse, vilket förslag kommittén hemställt, att kommissionen måtte underställa Kungl. Maj:ts prövning.

Enligt berörda förslag skulle inseendet över städernas mätningsväsen tillkomma respektive byggnadsnämnder, och skulle någon statlig tillsyn beträffande detsamma icke ifrågakomma utom så vitt anginge förrättningar enligt 6 kap. fastighetsbildningslagen, beträffande vilka tillsynsmyndigheten skulle tillkomma lantmäteristyrelsen.

Av stadsplanelagskommitténs yttrande i nu ifrågavarande del framgår, att kommittén icke ansett sig böra föreslå byggnadsstyrelsen eller annan statlig myndighet än lantmäteristyrelsen att handhava tillsynen över städernas mätningsväsen i dess helhet eller någon del därav. Då denna kommitté, vilken med hänsyn till dess uppgift att utarbeta förslag till såväl ny stadsplanelag som ny byggnadsstadga för rikets städer torde besitta den största förutsättning för att bedöma lämpligheten av att uppdraga tillsynen i ifrågavarande hänseende åt byggnadsstyrelsen, icke funnit skäl framställa något förslag härom, lärer denna omständighet kunna tillmätas sådan betydelse, att därigenom frågan om mätningsväsendets förläggande under byggnadsstyrelsen bör anses ej vidare vara aktuell. Visserligen har av de 185 byggnadsnämnder, som i nu förevarande ämne yttrat sig i anledning av kommissionens cirkulärskrivelse den 2 december 1919, ett antal av 64 uttalat sig för överinseendets förläggande till byggnadsstyrelsen. De skäl härför, som av de olika byggnadsnämnderna andragits och vilka återgivas i det bifogade, över svaren å cirkulärskrivelsen uppgjorda sammandraget, äro emellertid icke av sådan giltighet, att de kunna motivera en så radikal omläggning av tillsynen över städernas mätningsväsen, som en dylik anordning skulle innebära. Då, såsom kommissionen tror sig hava här ovan visat, byggnadsstyrelsen för närvarande icke har någon som helst befattning med städernas mätningsväsen, oavsett naturligtvis den del därav, som sammanhänger med stadsplane- och tomtindelningskartor såsom sådana, skulle ett inordnande av mätningsväsendet under nämnda styrelse innebära ett fullkomligt brytande med vad hittills i detta hänseende sedan äldsta tider varit gällande. En sådan omläggning finner kommissionen icke utan de mest vägande skäl böra vidtagas, och några sådana skäl hava icke blivit i ärendet förebragta. Så mycket mindre torde den föreslagna anordningen böra ifrågakomma, som å ena sidan det finnes långt mindre sammanhang mellan mätningsväsendet i städerna och stadsplaneväsendet än mellan jorddelningslagstiftningen för städerna och samma lagstiftning för landet och å andra sidan det. därest den ifrågasatta anordningen skulle genomföras, bleve nödvändigt att låta byggnadsstyrelsen undergå eu nog så genomgripande omorganisation i ändamål att tillföra ämbetsverket nödig kompetens i ifrågavarande hänseende, något som emellertid icke läte sig göra utan betydande kostnader för statsverket.

Vad nu anförts beträffande byggnadsstyrelsen torde hava samma giltighet vid bedömande av frågan om städernas mätningsväsens inordnande under varje annat ämbetsverk än lantmäteristyrelsen. För övrigt skulle, såsom jordbruksministern uttalat till statsrådsprotokollet den 26 september 1919, förläggandet av tillsynen till byggnadsstyrelsen eller annan myndighet än lantmäteristyrelsen leda till att ändringar jämväl finge göras i fastighetsbildningslagen.

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

Den av svenska kommunaltekniska föreningen vid dess möte i Örebro hösten 1919 väckta och även från andra håll framförda tanken om inrättande av ett nytt ämbetsverk för handhavande av städernas mätningsväsen samt deras stadsplaneoch byggnadsfrågor anser sig kommissionen genom vad ovan anförts även hava bemött. Något som helst giltigt skäl har icke synts kommissionen föreligga för staten att tillmötesgå önskemålen härom, som ofta kombinerats med eller tagit sig uttryck i yrkande på uppskov och begäran om ytterligare utredning.

Stadsplanelagskommittén har ansett, att det huvudsakliga inseendet över städernas mätningsväsen bör åvila de kommunala organen, byggnadsnämnderna, en åsikt, som även kommit till synes i vissa av de inkomna svaren å kommissionens ovanberörda cirkulärskrivelse.

Kommissionen har aldrig ifrågasatt annat än att den närmaste tillsynen över mätningsväsendet i städerna bör utövas av de kommunala myndigheterna, och har det från kommissionens sida aldrig varit tal om att föreslå någon inskränkning i vad därom sedan lång tid tillbaka gällt. Men detta utesluter givetvis icke, att vid sidan om denna kommunala tillsyn utövas också en statlig tillsyn. Att en sådan är av behovet påkallad, har kommissionen redan i annat sammanhang påvisat, och förhållandet vidgås i flertalet inkomna, yttranden från byggnadsnämnderna----.

Det bär från stadsmannaliåll gjorts gällande, dels att en statlig tillsyn över städernas mätningsväsen icke skulle överensstämma med grunderna för städernas .självstyrelse och dels att utövandet av en sådan tillsyn skulle leda till ständiga konflikter mellan det ämbetsverk, som utövade tillsynen, och de kommunala organen.

Häremot må då till en början erinras, att den statliga tillsynen naturligtvis bör utövas med strängt hänsynstagande till den kommunala självstyrelsens grundsatser. Tillsynsmyndigheten har för varje fall givetvis icke något att skaffa med antagandet av städernas mätningsmän eller deras avlöning eller med städernas sätt att organisera sitt mätningsväsen. Och vidare bör framhållas, att tillsynen icke bör sträcka sig längre än som av de allmänna, ej blott kommunala intressena är betingat. Vilka dessa intressen äro, finnes angivet i gällande lagar eller andra författningar eller framgår i allt fall av grunderna för sådana.

Då sålunda fastighetsbildningslagen fastslagit vissa bestämmelser beträffande kompetensen hos de personer, som äga att utföra i lagen omförmälda förrättningar, ävensom stadgat vissa former för förrättningarnas handläggande, har härigenom också blivit angivet, att det är att anse såsom ett statsintresse, att de nämnda bestämmelserna eller stadgandena bliva efterföljda. Härav följer också, att det bör ankomma på staten att genom något dess organ övervaka, att så också varder förhållandet. Att städernas mätningsmän tillsättas av städerna själva och avlönas av dem. är beroende därav, att de, åtminstone i allmänhet, hava åtskilliga andra uppgifter_ av rent kommunal art, men detta föranleder icke, att de vid utförandet av mätningsförrättningar av rättslig karaktär icke kunna och icke böra stå under statlig uppsikt. Härigenom varda den kommunala självstyrelsens grundsatser i ingen mån trädda för nära. Vid utövandet av nämnda funktioner äro mätningsmännen underkastade tjänstemannaansvar i likhet med statens ämbets- och tjänstemän.

Denna uppfattning synes även stadsplanelagskommittén hava delat. Kommittén har nämligen, såsom ovan meddelats, uttalat, att sedan genom fastighetsbildningslagen stadgats, att däri omförmälda förrättningar finge förrättas av andra personer än lantmätare, nämligen av städernas på föreskrivet sätt kvalificerade tjänstemän

47 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

vore det givet, att då dessa kommunala tjänstemän sålunda företoge förrättningar, som läge under lantmäteristyrelsens tillsyn, sagda tjänstemän komme att i detta sitt arbete stå under styrelsens tillsyn. — -— —.

Det var säkerligen först efter åtskillig tvekan, som behörighet att verkställa ifrågavarande slag av förrättningar gavs åt andra än statsanställda lantmätare. --^--. Emellertid förtjänar uppmärksammas, att genom 1918 års kungörelse likställighet ej har genomförts mellan ifrågavarande förrättningar och övriga lantmäteriförrättningar. För städernas mätningsmän har först och främst i avseende å redovisning av förrättningar enligt 2 och 5 kap. fastighetsbildningslagen införts en förenklad och efter städernas förhållanden anpassad ordning, varjämte alla förrättningar och alltså även sådana, som avses i 6 kap. fastighetsbildningslagen, på framställning av lantmäteristyrelsen frikallats från publik renovation. Och dessa förenklingar hava fullföljts därhän, att de gälla även då lantmätare verkställer förrättningar, vare sig detta sker såsom anställd mätningsman eller efter särskilt förordnande att verkställa visst slag av förrättningar eller viss förrättning.

Vad angår farhågan, att konflikter skulle uppstå mellan den statliga tillsynsmyndigheten och de kommunala organen, närmast byggnadsnämnderna, så är denna farhåga mera uppkonstruerad än grundad på verkliga förhållanden. — — —. De inkomna svaren bestyrka i ingen mån, att den tillsyn, som av lantmäteristyrelsen hittills utövats över städernas mätningsväsen, föranlett några konflikter med byggnadsnämnderna. Dylika konflikter böra också kunna förebyggas genom att åt bestämmelserna om den statliga tillsynen gives sådan avfattning, att något tvivel om innebörden i desamma icke behöver råda.

Kungörelsen den 16 augusti 1918 tillkom såsom en följd av den nya lagstiftningen angående fastighetsbildningen i stad. I avseende å innebörden av denna kungörelse gillar kommissionen stadsplanelagskommitténs åsikt, att densamma icke kan åberopas såsom grundval för ett inordnande av städernas mätningsväsen i dess helhet under lantmäteristyrelsen. Att styrelsen redan före fastighetsbildningslagens tillkomst hade överinseendet över städernas mätningsväsen, åtminstone till den del det hade sammanhang med förrättningar av legal natur ävensom med förrättningar, som eljest utfördes efter förordnande, anser kommissionen sig hava ovan på ett övertygande sätt visat. Genom fastighetsbildningslagen skedde häri ej annan ändring än den, som betingades dels därav att genom nämnda lag en med hänsyn till städernas behov särskild utformning gavs åt de legala jorddelningsförrättningarna inom städerna, och dels därav, att städernas mätningsmän meddelades, under förutsättning av viss kompetens, behörighet att utföra även berörda legala förrättningar. Då med hänsyn till det förändrade läge, i vilket lantmäteristyrelsens tillsynsmyndighet härigenom i vissa hänseenden kom, det ansågs nödigt, att det i särskild författning och ej blott genom ändringar i den gällande instruktionen för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare angåves, under vilka former och förutsättningar styrelsens tillsyn skulle utövas, utfärdades den nämnda kungörelsen, vilken således var en naturlig följd av den nya lagstiftningen om fastighetsbildning och icke avsåg införandet av någon som helst ny befogenhet för lantmäteristyrelsen beträffande städernas mätningsväsen. — —.

Emellertid är icke omöjligt att, såsom stadsplanelagskommittén framhållit, på grund av den avfattning, ifrågavarande kungörelse erhållit, olika uppfattningar

Reservation

48 Kungl. Maj.ts proposition Nr 235.

kunna göra sig gällande i fråga om vilken befogenhet, som tillkommer lantmäteristyrelsen beträffande städernas mätningsväsen. Kommissionen gillar till fullo kommitténs åsikt, att det är av vikt, att något tvivelsmål i detta hänseende icke varder för framtiden rådande.

På grund härav och med hänsyn även därtill, att kommissionen här ovan föreslagit, att i mätningsförordningen icke borde upptagas någon bestämmelse om tillsyn över sagda förordnings efterlevnad, har kommissionen funnit sig böra taga under omprövning, huruvida icke en omarbetning av kungörelsen i förtydligande riktning bör äga rum. Härvid har kommissionen, som icke ansett sig kunna förorda stadsplanelagskommitténs i dess yttrande till kommissionen intagna förslag till avfattning av kungörelsen, efter noggrant övervägande av vad utav stadsplanelagskommittén eller från annat håll i denna del av -ärendet anförts funnit sig böra stanna vid att föreslå den avfattning av kungörelsen, som innehålles i det såsom bil. G till detta utlåtande fogade förslag.1) — — —.»

Vid detta lantmäterikommissionens utlåtande har fogats reservation av kommissionens ledamöter Tengdahl och Stenfors.

Reservanterna hava varken anslutit sig till stadsplanelagskommitténs eller lantmäterikommissionens ståndpunkt i fråga om mätningsförordningen. De hava visserligen i likhet med dessa funnit, att utfärdandet av en mätningsstadga med visst begränsat giltighetsområde för städernas del vore till varaktigt gagn, men de hava emellertid ansett övervägande skäl tala för uppskov med utfärdande av en sådan stadga. Såsom skäl härför hava reservanterna anfört, att de icke vore övertygade, att den föreslagna mätningsförordningen kunde utan avsevärda olägenheter tills vidare bringas till efterrättelse även för städernas del, att föreliggande förslag fått en bestämd prägel, av syftet att stadgan skulle gälla för såväl landsbygden som städerna, samt att särskild författning borde utarbetas för landsbygden jämte laga skifte å stadsjord, men att städernas mätningsväsen i övrigt borde regleras i annan författning, som borde kunna avfattas i mera ändamålsenlig och lämplig form och göras för städernas behov mer praktisk. Reservanterna hava vidare utgått ifrån att inom städerna mätningsarbeten för husbyggnads- och stadsplaneärenden vore de ojämförligt mest förekommande. Då såväl 1 kap. i fastighetsbildningslagen, som handlade om stadsplan och tomtindelning, som byggnadsstadgan för rikets städer vore föremål för omarbetning och då förslag i dessa ämnen från stadsplanelagskommittén kunde väntas föreligga före utgången av innevarande år, hava de uttalat sig för att en för städernas förhållanden särskilt avpassad mätningsförordning måtte utarbetas i behörig »samklang» med förslag till ny stadsplanelag och ny byggnadsstadga.

Beträffande frågorna om åt vilken statsmyndighet tillsynen å städernas mätningsväsen borde uppdragas samt om tillsynsmyndighetens uppgifter hava reservanterna framhållit, dels att dessa frågor enligt deras uppfattning tillmätts omotiverat stor vikt och betydelse, dels att i fråga om städernas mätningsväsen lantmäteristyrelsen icke borde hava tillsyn över andra mätningsförrättningar än som

) Bil 2 vid detta protokoll.

49 Kungl. May.ts proposition Nr 235.

avsåges i 6 kap. fastighetsbildningslagen, dels ock att starka skäl syntes tala för att byggnadsstyrelsen vore den lämpligaste myndigheten för utövandet av överinseendet beträffande den övriga mera egentliga stadsmätningen, detta främst därför att, såsom de redan förut antytt, de ojämförligt mest inom städerna förekommande mätningarna tillhörde husbyggnads- och stadsplaneväsendets arbetsområden.

De hava vidare åberopat, att § 1 i gällande, den 31 december 1917 utfärdade instruktion för byggnadsstyrelsen inledes på följande sätt:

»Byggnadsstyrelsen, som är den centrala statsmyndigheten på husbyggnadsväsendets,' däri inbegripet stadsplaneväsendets, område, och därför till främsta uppgift har att verka för en sund utveckling av husbyggnadsväsendet, åligger att---»

samt att enligt § 9, som innehåller bestämmelser beträffande styrelsens befattning med stadsplaneväsendet, det tillkommer byggnadsstyrelsen:

»att avgiva underdåniga utlåtanden eller på anmodan av annan myndighet yttra sig i ärenden rörande stadsplaner, tomtindelningar, byggnadsbestämmelser, byggnadsverksamheten reglerande författningar, besvärsmål i stadsplane-, tomtindelnings- och byggnadsfrågor samt ansökningar i fråga om tillstånd att bygga i strid mot byggnadsstadgan eller byggnadsordning;

att härvid granska ärendena såväl ur formell synpunkt som med hänsyn till tekniska, trafiktekniska, hygieniska, sociala, ekonomiska och estetiska fordringar:

att, där vid sådan granskning felaktigheter yppa sig, anvisa sätt för deras avhjälpande och därom förhandla med vederbörande;

att pröva ansökningar om dispenser med avseende å tillstånd att utöva byggnadsyrke; samt

att, i fall av särskilt uppdrag, uppgöra förslag till stadsplan, tomtindelning eller byggnadsbestämmelser för kronan tillhörigt område.»

På grund av dessa bestämmelser hava reservanterna ansett klart, att byggnadsstyrelsen ålåge att granska ärendena även med hänsyn till tekniska fordringar, vartill väl finge anses höra även mätningstekniska sådana, enär ju mätningar, exempelvis för stadsplans utstakande å marken, endast vore eu teknisk del av stadsplanearbetet. Stöd för denna uppfattning hava reservanterna hämtat i uttalandet från stadsplanelagskommittén därom, att i den mån statlig tillsyn å i städerna förekommande mätningar erfordrades utöver Konungens beiallningshavandes allmänna uppsikt över den kommunala förvaltningen, komme sådan tillsyn att självklart och naturligt utövas av varje särskilt ämbetsverk, som det lagligen ålåge att pröva det ärende, i vilket vederbörande mätning ingått såsom ett led, »således i fråga om stadsplanemätningar av byggnadsstyrelsen, vilken enligt sin år 1917 utfärdade instruktion har till åliggande att granska varje ärende även frän teknisk synpunkt».

Vilka uppgifter byggnadsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet över städernas mätningsväsen skulle hava att fylla, anse reservanterna framgå i huvudsak av ovan återgivna delar av instruktionen, och borde styrelsen alltså vara en rådgivande och upplysande myndighet i hithörande avseenden samt granska förekommande besvärsärenden rörande mätningsförrättningar. Reservanterna hava meddelat, att de från byggnadsstyrelsens sida erfarit, att styrelsen för fyllandet av dessa uppgifter vid utövandet av tillsyn över eu för städerna utfärdad mätningsförordnings tillämpning ansåge endast erforderligt, att styrelsen erhölle såsom tjänsteman en på området sakkunnig person, vilken lämpligast kunde tillhöra stadsplanebyrån, samt att styrelsen för övrigt i allt fall ansåge eu sådan tjänsteman önskvärd för Bihang till riksdagens protokoll 1320. 1 sand. /.%' höft. (Nr 235). 7

Lantmäteristyrelsen 1 mars 1920.

50 Kungl. Maj ts proposition Nr 235.

handhavande av uppsikten över och granskningen av till styrelsen inkommande kartmateriel. Så vitt reservanterna kunnat finna bleve genom att behovet av statlig tillsyn över städernas mätningar fylldes genom åt byggnadsstyrelsen lämnat uppdrag utgifterna för staten högst väsentligt lägre än genom inrättande för ändamålet i lantmäteristyrelsen av en särskild byrå.

Skulle däremot över huvud taget åt lantmäteristyrelsen uppdragas att handhava tillsynen över nu ifrågavarande stadsmätningar, komme detta enligt reservanternas bestämda övertygelse att så småningom leda till överflyttande till lantmäteristyrelsen av hela stadsplaneväsendet, något som de ur ingen synpunkt kunde anse vara lyckligt.

Lantmäteristyrelsen har den 1 mars 1920 avgivit infordrat utlåtande över lantmäterikommissionens yttrande i mätnings frågan m. m. Styrelsen har därvid anfört:

»Lantmäteristyrelsen finner sig på det hela taget böra vitsorda riktigheten av den av kommissionen verkställda utredningen rörande innebörden av äldre och gällande bestämmelser angående styrelsens befogenhet beträffande städernas mätningsväsen. — — —. Emellertid finner sig styrelsen icke böra godtaga kommissionens uppfattning, för såvitt däri skulle kunna inläggas den betydelsen, att till följd av den numera gängse uppfattningen av innebörden av den kommunala självstyrelsen lantmäteristyrelsens befattning med städernas mätningsväsen upphört utom vad angår sådana arbeten, som av städernas mätningsmän utföras på uppdrag av statlig myndighet eller eljest på grund av stadgande i lag. Styrelsen håller nämligen före, att det på grund av den skedda utvecklingen och innehållet i äldre och gällande instruktioner åligger styrelsen att utöva överinseende över allt landets lantmäteriväsen, som icke uppdragits åt annan myndighet--—.

Beträffande härefter kommissionens förslag om mätningsförordningens omfattning anser styrelsen, att bestämmelserna härom i 1 § i dess föreslagna nya lydelse vunnit i klarhet. De närma sig styrelsens förslag i dess utlåtande den 28 januari 1919 så vitt angår arbete, som skall ligga till grund för bestämmande av ägogräns. I denna del finner sig styrelsen emellertid böra fästa uppmärksamheten på att åtgärder för avsöndring av jord, som verkställts av annan än lantmätare, falla utanför förordningen. I anledning härav vill styrelsen ifrågasätta tillägg till första stycket i slutet av orden »eller för avsöndring av jord».

Med avseende särskilt å innehållet i andra stycket anser styrelsen, att en lycklig begränsning vunnits liksom ock att de tvenne uppställda villkoren torde visa sig komma att utesluta ovisshet i tillämpningen.

Uppmärksamheten torde emellertid böra fästas därpå, att det givetvis tillkommer lantmäteristyrelsen, inom gränserna för styrelsens befogenhet, liksom även vederbörande stadsmyndigheter att även i avseende å andra arbeten än som i 1 § avses föreskriva, att förordningens bestämmelser helt eller delvis skola följas.

Lantmäteristyrelsen biträder kommissionens förslag till ändring av 7 § 2 och 3 mom., 9 § 4 mom., 36 § 2 mom. samt 51 §.

Vad däremot angår ändringen av 50 § tillåter sig styrelsen hänvisa till vad styrelsen här nedan kommer att anföra beträffande styrelsens befogenhet att utöva tillsyn å förordningens efterlevnad och meddela tillämplighetsföreskrifter.»

51 Kungl. Maj:ts proposition AV 235.

Med anledning av att reservanterna ansett den föreslagna mätningsförordningen icke böra tillämpas å städerna utan för dessa en särskild mätningsstadga böra utarbetas, vilket emellertid för närvarande borde uppskjutas, har lantmäteristyrelsen yttrat:

»Sedan lantmäterikommissionen upplyst, att vid de överläggningar, som ägt rum mellan stadsplanelagskommittén och kommissionen, icke på något sätt framgått, att med hänsyn till kommitténs blivande förslag uppskov med utfärdande av mätningsföreskrifter för städerna vore påkallat eller att kommitténs arbeten eljest berördes av innehållet i föreliggande förslag, torde redan härigenom uttalandet för uppskov få anses vara vederlagt. Även lantmäteristyrelsen har haft tillgång till kommitténs preliminära förslag till ändring av 1 kapitlet fastighetsbildningslagen, och har styrelsen vid granskning av detsamma kommit till samma uppfattning, som ovan angivits. Härförutom bör emellertid erinras, att yrkandet på uppskov, som givetvis i händelse av bifall torde kunna komma att räcka i flera år, kommer i bestämd strid med den gängse uppfattningen, att 1917 års lagstiftning om fastighetsbildning i stad, även om densamma icke rent av kan anses förutsätta utfärdandet av föreskrifter i tekniskt hänseende, likväl låtit behovet av sådana framstå klarare och att, då syftet med denna lagstiftning varit att åstadkomma rättssäkerhet samt reda och ordning i fastighetsförhåll andena, det även bleve nödigt för vinnande av detta syfte att tillse, att de mätningar, som läge till grund för däri omförmälda för rättssäkerheten viktiga förrättningar, bleve verkställda efter enhetliga och lämpliga tekniska bestämmelser.

Lantmäteristyrelsen har sig bekant, att vid den överarbetning av föreliggande förslag, som verkställdes av kommissionen under åren 1917 och 1918, ingen möda spardes för att tillgodose alla önskemål, som framställdes av de båda särskilt tillkallade stadsmätningsmännen. Härigenom har förslaget erhållit den smidighet, att detsamma kan anses tillfredsställa snart sagt alla tänkbara behov av noggranhet och olika förfaringssätt.»

Sedan lantmäteristyrelsen framhållit, att flertalet av de utav vice stadsingenjören i Stockholm Myrberg i dennes reservation vid kommissionens huvudbetänkande framförda önskemål och synpunkter rörande såväl förslagets huvudgrunder som dess detal jbestämmelser genom kommissionens senaste ändringsförslag blivit beaktade, samt att stadsplanelagskommittén, som enligt vad lantmäteristyrelsen inhämtat haft särskild överläggning i ämnet med den andra stadsmätningsmännen, som deltagit vid förslagets utarbetande, nämligen andre stadsingenjören i Göteborg Södergren, förklarat sig hålla före, att förslaget tills vidare kunde bringas till efterrättelse även för städernas del, har lantmäteristyrelsen fortsatt sålunda:

»Reservanterna synas hava förbisett kommissionens uttalande, att en mätnings uppgift är att bestämma punkters läge i horisontal- eller vertikalplanet och att det kart- och beskrivningsmaterial, som därvid åstadkommes, med fog kan betraktas i viss mån såsom självändamål. Hade detta förbiseende icke skett, torde de nämligen

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235-

knappast hava gjort skillnad på mätning till grund för laga skifte och sådan till grund för andra förrättningar eller arbeten, och i så fall hade de också troligen undgått den konflikt, som givetvis komme att uppstå genom ett förverkligande av deras förslag, som innebär, att mätning av ett område för laga skifte skulle utföras efter en författning, men om däremot å samma område utfördes en tomtmätning eller en avstyckning, mätningen härför skulle verkställas efter en annan författning liksom även mätning till grund för stadsplan. 1 anslutning härtill finner sig lantmäteristyrelsen böra fästa uppmärksamheten därpå, att reservanternas tanke, att en mätningsstadga för städerna kunde inskränkas till att avse endast mätningsarbeten inom husbyggnads- och stadsplaneväsendet, just icke vittnar om någon vidare kännedom eller uppfattning av verkliga förhållandena och vad frågan här företrädesvis gäller samt ej heller om innehållet i kommissionens nu föreliggande förslag.---.

På grund av vad sålunda och förut i ärendet anförts anser lantmäteristyrelsen, att något uppskov med utfärdande av mätningsföreskrifter för städerna icke bör ifrågakomma och icke heller att skilda författningar för städer och landsbygd böra utfärdas.»

Beträffande kommissionens förslag till lydelse av 50 § i mätningsförordningen, avseende tillsynsmyndighetens kompetens att utfärda verkställighetsföreskrifter, anför lantmäteristyrelsen, att det av närmare angivna skäl syntes böra tagas i förnyat övervägande, om man icke borde tillägga styrelsen befogenhet för att icke säga skyldighet att i allo vaka över förordningens tillämpning och utfärda föreskrifter i sådant hänseende.

Med anledning av reservanternas uttalanden i fråga om vilken myndighet, som borde utöva tillsynen, anför lantmäteristyrelsen:

»I och med det att styrelsen på det hela taget vitsordat riktigheten av den av kommissionen verkställda utredningen rörande innebörden av äldre och gällande bestämmelser angående lantmäteristyrelsens befogenhet beträffande städernas mätningsväsen, torde därigenom vara klart, att styrelsen anser utövande av tillsyn över skeende avstyckningar och tomtmätningar oskiljaktig från styrelsens uppgift beträffande rikets jorddelningsväsen. Att reservanterna kunnat ifrågasätta, att byggnadsstyrelsen utan större personalförändring skulle kunna utöva tillsyn beträffande sistberörda båda slag av förrättningar, tyder på, att de icke hava en riktig uppfattning av vad frågan gäller. Med avseende å deras förslag i denna del synes även kunna erinras, att däri icke angives, huru förhållandet skulle ordnas mellan byggnadsstyrelsen och dess åligganden beträffande tomtmätningar och avstyckningar å ena sidan samt lantmäteristyrelsen och dess befogenhet rörande förrättningar enligt 6 kap. fastighetsbildningslagen å den andra.

Det förtjänas emellertid uppmärksammas, att man från en del håll velat göra gällande, att särskilt tomtmätningar eller som de bättre borde benämnas förrättningar för bestämmande av tomtgräns icke borde fälla under styrelsens överinseende bland annat därför, att man vid dessa förrättningar borde taga hänsyn i främsta rummet till önskemålet att få en lämplig byggnadslinje. Att denna uppfattning är uppenbart oriktig, torde vara tydligt, och därest densamma finge göra sig gällande, är det uppenbart, att den kunde leda till kränkning av enskild och allmän rätt.

53 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

Enahanda synpunkter ligga bakom uttalandena om att åtgärder för utmärkande på marken av stadsplan icke borde falla under lantmäteristyrelsens överinseende. Då emellertid utstakning av stadsplan endast undantagsvis såsom tomtmätning enligt gällande lagstiftning kan bliva en förrättning av legal natur och åtgärden givetvis icke heller faller under andra stycket i 1 § i mätningsförordningen i dess föreslagna nya lydelse, är det givet, att lantmäteristyrelsen icke enligt föreliggande förslag får någon befattning därmed i vidsträcktare grad än som kan föranledas av bestämmelserna rörande tomtmätning. — — —.

Det synes emellertid hava förbigått reservanterna, att utstakning av stadsplan är en åtgärd, som med ovan angivet undantag faller utanför mätningsförordningen och lantmäteristyrelsens befogenhet enligt föreliggande förslag, och att åtgärden i fråga däremot faller under stadsplanelagskommitténs uttalande, att tillsynen självklart och naturligt tillkomme varje centralt ämbetsverk, som det ålåge att pröva det ärende, i vilket vederbörande mätning ingått såsom ett led.

Reservanterna hava tydligen vilseletts genom sin utgång från att de ojämförligt mest inom städerna förekommande mätningarna tillhörde husbyggnads- och stadsplaneväsendets område. Det förhåller sig emellertid så, att dessa mätningsarbeten i allmänhet icke falla under föreliggande förslag,---.

Att reservanterna ansett, att byggnadsstyrelsen endast genom tillökning av en tjänsteman skulle bliva skickad att övertaga överinseendet över städernas mätningsväsen, förklaras givetvis av den inskränkta uppgift, som överinseendet i fråga enligt deras förslag skulle innebära. Förhållandet är nämligen det, att även med godtagande av kommissionens förslag byggnadsstyrelsens uppgifter med avseende å husbyggnads- och stadsplaneväsendets område och därtill hörande mätningsarbeten bliva oförändrade och i denna del föga skilja sig från innebörden i reservanternas förslag.»

Lantmäteristyrelsen har slutligen hänvisat på att i dess blivande nya instruktion borde liksom i flertalet nyare instruktioner införas bestämmelse angående ordnad samverkan med annat ämbetsverk, vars ämbetsområde berördes av ett till handläggning inom styrelsen förekommande ärende. Härigenom borde nödigt samarbete med byggnadsstyrelsen i förekommande fall vinnas.

Byggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande den 6 mars 1920 anfört, att den skyndsamhet, som anbefallts lantmäterikommissionen vid utredandet av stadsmätningsfrågan och vilken tydligen varit av nöden lör befordran av lantmäteristyrelsens trängande omorganisationsfråga och därmed sammanhängande löneregleringar för lantmäterikåren, förorsakat, att den ytterligare utredningen rörande ärendet om reglering av städernas mätningsväsen blivit, enligt byggnadsstyrelsens mening, bristfällig och ofullständig.

Stadsplanelagskommitténs förslag innebure, att å praktiskt taget

Byggnads-

styrelsen.

54 Kungl. Mcij:ts propositon Nr 235.

samtliga mätningsarbeten av offentlig natur inom städerna skulle mätningsstadgan för lantmäteriet tillsvidare tillämpas, alltså utöver mätningar, som tillhörde stadsplane- eller husbyggnadsväsendet eller därförutom avsåge ägogränsbestämning, även i vissa fall andra mätningar, såsom för väg- eller vattenbygguadsarbeten etc. Kommittén hade förklarat sig icke hava varit i tillfälle att ingå på de rent tekniska detaljerna och hade därför synbarligen icke gjort sig reda för, huru sådant allmänt tillämpande av mätningsstadgan på de i städerna förekommande vitt skilda slagen av mätningar skulle komma att verka eller huru byggnadsnämnderna skulle kunna för alla dessa slag av mätningar meddela de verkställighetsföreskrifter, som befunnes erforderliga, vilket förklarade, att kommittén kunnat framkomma med berörda förslag.

Lantmäterikommissionen, som ansett förrättningar enligt 2, 5 och 6 kap. fastighetsbildniugslagen böra falla under förordningen, hade i fråga om andra mätningsarbeten inom städerna föreslagit, att mätniDgsförordningen skulle lända till efterrättelse även vid de mätningsarbeten, som i stad eller samhälle på landsbygden, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skulle iakttagas, ägde rum på grund av beslut av stadsfullmäktige eller motsvarande kommunala myndighet och som vore av grundläggande art för mätningsväsendet därstädes. Kommissionens förslag i denna sistnämnda del vore mindre omfattande än stadsplanelagskommitténs motsvarande förslag. Emellertid funne byggnadsstyrelsen, att den formulering, som kommissionen givit åt förslaget, icke tydligt avgränsade området för mätningsföi'ordningens giltighet.

Lika litet som stadsplanelagskommittén sökt utreda, huru dess så gott som alla offentliga mätningsarbeten inom städerna omfattande regleringsförslag sannolikt komme att verka för städernas del, lika litet hade lantmäterikommissionen sökt komma till klarhet uti vad dess förslag i själva verket innebure för städerna. Det syntes byggnadsstyrelsen alldeles påtagligt, att mätningsförordningen i båda fallen komme att verka synnerligen ojämnt. Styrelsen ville särskilt erinra om att stadsfullmäktige eller motsvarande kommunala myndighet i mycket olika grad inom olika städer handlade och beslutade i frågor om direkta kostnadsanslag för det ena eller det andra ändamålet.

Byggnadsstyrelsen kunde för sin del icke annat än finna vad reservanterna uttalat därom, att de historiska synpunkterna icke borde få vara avgörande i förevarande frågor utan att dessa borde bedömas efter vad som under nu rådande förhållanden vore lämpligast, vara fullkomligt riktigt. Åven anslöte sig styrelsen i likhet med reservanterna

55 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 235.

i allt väsentligt till vad stadsplanelagskommittén anfört ifråga om omfattningen av lantmäteristyrelsens befogenhet att utöva tillsyn å städernas mätningsväsen, nämligen att denna befogenhet måste anses inskränkt till endast laga skiftesförrättningar enligt 6 kap. fastighetsbildningslagen.

Byggnadsstyrelsen yttrar vidare:

»För åstadkommande av lämplig reglering av städernas övriga mätningsväsen, det vill säga officiella mätningsarbeten utom nyssberörda laga skiften, håller byggnadsstyrelsen före, att det i första hand är nödvändigt vinna noggrann kännedom om förhållandena i förevarande hänseende inom städerna, både större och mindre, samt samhällen å landsbygden och därnäst att noga göra klart, i vad avseende staten eller eljest det allmänna kan sägas hava intresse av att ingripa reglerande å dessa förhållanden. Efter sådan utredning är det möjligt att bedöma sättet för behövlig reglerings genomförande samt för utövande av tillsyn över tillämpningen av de föreskrifter, som kunna varda för ändamålet utfärdade.

Så vitt byggnadsstyrelsen kunnat finna, har vid den hittills i ämnet gjorda utredningen icke verkställts någon egentlig undersökning av nu åsyftade förhållanden inom de olika städerna och samhällena. Det av lantmäterikommissionen tidigare framlagda förslaget till mätningsförordning har visserligen utarbetats under medverkan av tvenne i stadsmätning sakkunniga personer, vilkas erfarenhet emellertid huvudsakligen härledde sig från verksamhet inom de största städerna. Men arbetet inom kommissionen har tydligen, såsom reservanterna framhållit, avsiktligt inriktats på att åstadkomma eu mätningsförordning, som kunde gälla för både landsbygd och stad. I betänkandet framhölls nog, att all möjlig hänsyn tagits till vad från nämnda stadsmätningsmän anförts, dock hava båda ansett sig böra reservera sig mot det färdiga förslaget; den ene av dem därvid mot detta i dess helhet, i det han ansett att för städernas del det rationella vore att fastställa en särskild mätningsförordning för stad och att för landet lämpligast en annan i vissa avseenden avvikande mätningsförordning utfärdades.

Sedermera har detta tidigare av lantmäterikommissionen framlagda förslag i samband med förut omnämnda cirkulärskrivelse delgivits rikets byggnadsnämnder för yttrande. Av vad ovan anförts härom och om resultatet av rundförfrågningen framgår, att någon mera allsidig kunskap om ifrågavarande förhållanden på grund av den allt för korta tiden för svarens avgivande icke därigenom vunnits. — — —.

I vad mån från statens eller eljest det allmännas sida sakligt intresse föreligger att ingripa reglerande å städernas mätningsväsende kan byggnadsstyrelsen ej heller anse vara i ärendet till fullo klarlagt. — — —.

Det vill synas byggnadsstyrelsen, att staten eller eljest det allmänna icke egentligen har anledning att ingripa kontrollerande å rena ägomätningsarbetens inom städerna tekniska utförande utom i fäll av besvär angående förment oriktigt utstakande av ägogräns eller förment oriktigt angivande å karta av sådan gräns. Är det tvist grannar emellan, om var gränsen mellan deras ägoområden rätteligen skall gå och således olika meningar föreligga om omfattningen av dessa områden, lärer denna tvist få avgöras i sista hand av vederbörande domstol. Dylikt spörsmål löses alltså icke genom några som helst bestämmelser i en mätningsförordning.

Genom fastighetsbildningslagen och byggnadsstadgan för rikets städer bar

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

från statens sida reglering åstadkommits av städernas byggnadsväsen. Uti 1 kap. 1 § fastighetsbildningslagen är föreskrivet, att för stads ordnande och bebyggande skall finnas plan omfattande såväl byggnadskvarter som ock gator, torg och andra allmänna platser samt dessas höjdlägen. Vidare bestämmes uti § 4, att om byggnadskvarter utlagts å mark, som förut ej varit planlagd, skall, så vitt ej tomtindelning fastställts i sammanhang med stadsplanen, kvarters indelande i tomter äga rum, när ägare av mark inom kvarteret det begär, varvid är att märka, att uti § 8 nybyggnad inom kvarteret förklaras ej vara tillåten, innan tomtindelning blivit fastställd. I § 5 säges, att vid tomtindelning skall tillses, att varje tomt får gräns mot gata, torg eller för befarande med åkdon avsedd del av annan allmän plats. § 36 föreskriver, att tomtindelning, vara fastställelse sökes, skall vara inlagd å karta, upprättad av förrättningsman för tomtmätning och skall kartan åtföljas av beskrivning, utvisande för varje tomt dess ytinnehåll och längden av dess särskilda sidor.

Av dessa bestämmelser framgår ju tydligt, att stadsplanen är själva grunden till de reglerade byggnadsfastigheternas uppkomst, att dessa bildas genom en indelningav de genom stadsplanen bestämda byggnadskvarteren till tomter. Tomt är således icke ett självständigt och oberoende helt utan endast en del av det hela, som är stadsplanen.

Det torde, enligt byggnadsstyrelsens förmenande, vara uppenbart, att för de arbeten, som nu antytts, en förordning innehållande bestämmelser, huru mätningsoch kartarbeten skola utföras, kunde vara till stort gagn, om den bleve för ändamålet lämpligt avfattad. Byggnadsstyrelsen anser, att i detta hänseende ett intresse för staten och eljest det allmäna föreligger att ingripa reglerande.

Detsamma torde även gälla de mätningsarbeten, som erfordras för bestämmande av gränslinjer till och arealen hos de markdelar, som för stadsplans och tomtindelnings genomförande enligt 1 kap. §§ 14 och 18 fastighetsbildningslagen skola till staden avstås eller av denna inlösas, liksom också de mätningsarbeten, som krävas för fastställande av den ersättningsskyldighet beträffande värdet av gatumark, som åligger tomtägare enligt 36 § i samma kapitel.

I fråga om de mätningsförrättnmgar, som ombandlas i 2 kap. fastighetsbildningslagen, det vill säga mätningar av tomter, vill byggnadsstyrelsen i anslutning till vad styrelsen ovan anfört framhålla, att vare sig det gäller äldre tomt eller ny sådan så gott som undantagslöst alllid någon av dess gränslinjer utgöres av en kvarterslinje, det vill säga en linje tillhörande stadsplanen, liksom också tomtens övriga gränser, såsom ovan sagts, icke äro oberoende av kvarterets gränslinjer och stadsplan. Enligt byggnadsstyrelsens mångåriga erfarenhet råder det intimaste samband mellan mätningsväsendet i stad och stadsplane- och husbyggnadsväsendet.

Byggnadsstyrelsen förmenar därför, att vid ovan angivna förrättningar det allmännas intresse att reglera arbetet icke kan vara tillgodosett med enbart uppsikt över dess mätningstekniska del, vilken ju egentligen huvudsakligast endast inrymmer de verkställande åtgärderna till vad eljest vid förrättningen utrönts eller beslutats. Detta av styrelsen nu gjorda principuttalande anser styrelsen även gälla beträffande förrättningar enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen, avstyckningar.

Då numera med de flesta stadsplaner äro förbundna särskilda bestämmelser

57 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

med avseende a sättet för byggnadskvarterens användande, och dylika bestämmelser i regel utgöra en begränsning av eljest tillåten grad av frihet vid bebyggandet även beträffande byggnadernas utsträckning i plan och höjd, och denna begränsning, särskilt där fråga är om dyrbar mark, är av stor ekonomisk innebörd för tomtens utnyttjande, skulle det kunna ifrågasättas, att även de mätningar, som i detta sammanhang erfordras, borde falla under bestämmelser i en mätningsförordning.

I § 22 i byggnadsstadgan för rikets städer föreskrives, att i varje stad skall marken noggrant avvägas och en sammanhängande plan för vattnets avledande till efterrättelse antagas. De mätningar, som härvid krävas, skulle om bestämmelser eljest utfärdas för mätningsarbeten, som äro förbundna med från statens sida påfordrade åtgärder för reglering av städernas bebyggande, ävenledes kunna tänkas underkastade dessa bestämmelser. Liknande kan anföras i fråga om mätningar orsakade av föreskrifterna i § 39 uti samma byggnadsstadga, däri säges, att byggnadsnämnd skall innan den giver lov att bygga vid gata eller allmän plats tillse, huru byggnadslinjen mot gata eller den allmänna platsen rätteligen bör ligga, samt att nämnden ock skall, innan lov att bygga gives, bestämma dels den höjd, bredvidliggande gata bör invid tomten äga och huru högt i överensstämmelse härmed byggnadens fotmur bör läggas, dels ock byggnadstomtens höjd i förhållande till gata med hänsyn till vattenavloppet.

Byggnadsstyrelsen kan icke finna, att tillräcklig utredning hittills förebragts om i vad grad från statens och det allmännas sida verkligt behov föreligger att reglera städernas mätningsväsen och vilka inom städerna förekommande mätningar, som därvid böra ifrågakomma.

Lantmäterikommissionen liksom även lantmäteristyrelsen hava, så vitt byggnadsstyrelsen kunnat finna, saknat tillräckliga förutsättningar att tillfredsställande utreda dessa frågor, enär de icke besuttit en för ändamålet erforderlig grad av erfarenhet rörande inom städerna i hithörande avseenden rådande förhållanden.

I fråga om huru detaljbestämmelserna i en blivande mätningsförordning för städerna borde avfattas, kan styrelsen naturligtvis icke ingå på sådant omfattande spörsmål. Styrelsen finner detta för övrigt vara beroende å vad slags mätningar, som förordningen skall komma att omfatta.

Reservanterna inom lantmäterikommissionen hava framhållit, att mellan mätningsstadga samt lagar och författningar för sådana arbetsområden, till vilka de mätningsstadgan omfattande mätningsarbetena höra. givetvis alltid måste finnas ett nära samband. De hava ansett, att då inom städerna mätningsarbeten för husbyggnads- och stadsplaneväsendet äro de ojämförligt mest förekommande och de för detta väsen huvudsakligast gällande lagar och författningar, nämligen fastighetsbildningslagen och byggnadsstadgan för rikets städer, sedan flera år tillbaka äro underkastade revisions- och nydaningsarbeten genom stadsplanelagskonunitten, och definitiva förslag till bådadoras revision kunde förväntas inom årets utgång, det vore oomtvistligt sakligt riktigast, att eu mätnincsstadga för städerna icke utarbetades oberoende av dessa förenämnda väntade författningsförslag.

Byggnadsstyrelsen ansluter sig helt till vad reservanterna sålunda uttalat. Styrelsen finner det alldeles påtagligt, att en mätningsstadga för städerna icke kan definitivt avfattas utan kännedom om vad i dessa väntade lag- och författningsförslag kommer att ingå. Det torde väl få anses sannolikt, att däri inginge även

Bihang till riksdagens protokoll 11)20. 1 sand. 190 käft. (Nr 235.) 3

' .•». *;

Kungl. Ma):ts proposition Nr 235.

bestämmelser direkt om mätningsarbeten och därvid även i fråga om dessas erforderliga noggrannhetsgrad för bestämda ändamål. — — —.

Vid den verkställda utredningen i föreliggande ärende synes väsentlig vikt hava lagts vid frågan om statlig tillsyn över tillämpningen av bestämmelserna i en mätningsförordning för städerna.

Stadsplanelagskommittén har för sin del ansett det icke vara gagneligt, om tillsynen å reglernas efterlevnad, kompletterad med rätt att utfärda allmänna s. k. verkställighetsföreskrifter, uppdroges åt lantmäteristyrelsen. Tillsynen över städernas mätningsstadga borde liksom tillsynen å byggnadsstadgan åligga de kommunala byggnadsnämnderna och kommunerna borde själva äga att efter sina särskilda behov komplettera den allmänna stadgan med mer eller mindre ingående eller till sina verkningar mera eller mindre kostsamma specialföreskrifter. — — —.

Såsom byggnadsstyrelsen här ovan visat påfordras i och för stadssamhällens anläggning och under deras utveckling och liv en mängd olika sorters officiella mätningsarbeten för mycket varierande ändamål. I de allra flesta fäll avgöres genom mätningsförrättningen frågor av ekonomisk eller äganderättslig innebörd samtidigt med att rättsligt underlag vinnes för utförandet av allmänna eller enskilda byggnadstekniska företag. Det rent mätningstekniska, det vill säga sättet för och noggrannhetsgraden vid utförandet av själva mätningen, den må nu ske på, under eller över marken, beror av ändamålet med mätningen och kan endast bedömas av den myndighet, som representerar sakkunskapen på det tekniska område, inom vilket företaget ligger.

Frågan om sättet för och omfattningen av en statlig kontroll av och tillsyn över mätningsväsendet i stad kan, enligt byggnadsstyrelsens förmenande, endast diskuteras och avgöras i samband med utredning av frågan om innehållet i en mätningsförordning för stad.

Styrelsen förmodar emellertid sådan utredning skall ådagalägga, att statlig tillsyn över städernas mätningsväsen varken i den omfattning lantmäterikommissionen nu föreslagit eller den vidsträcktare, som lantmäteristyrelsen i sitt underdåniga utlåtande för sin del förordat, är av behovet påkallad. Skulle ifrågavarande tillsyn överhuvudtaget kunna läggas hos en enda statens myndighet, därvid lantmäteristyrelsen näppeligen torde kunna komma i fråga, komme denna tillsyn, enligt byggnadsstyrelsens tanke, huvudsakligen vara av rådgivande och upplysande art samt innebära granskning av besvärsärenden rörande mätningsförrättningar. Styrelsen är därför av den meningen, att behovet av sådan för staten dyrbar tillsyns- och kontrollapparat beträffande städernas mätningsväsen, som den lantmäterik om missionen föreslagit, icke är vederbörligen styrkt utan torde tvärtom skäl föreligga att anse den för ifrågavarande ändamål onödig.

Byggnadsstyrelsen vill i detta sammanhang uttala sin förvåning över att lantmäterikommissionen i sitt nyss avgivna betänkande kunnat av vad stadsplanelagskommittén i sitt yttrande anfört eller främst vad den icke anfört, i fråga om statlig tillsynsmyndighet över städernas mätningsväsen draga den för sin allmänna meningsriktning fördelaktiga slutsatsen, att då denna kommitté icke funnit skäl framställa något förslag därom att uppdraga tillsynen i ifrågavarande hänseende åt byggnadsstyrelsen, kunde denna omständighet tillmätas sådan betydenhet, att frågan om mätningsväsendets förläggande under byggnadsstyrelsen borde anses ej vidare vara aktuell. Stadsplanelagskommittén har ju----intagit sådan meningsstånd-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 235. 59

punkt rörande statlig tillsyn över huvud taget, att den uppenbart saknat anledning föreslå någon särskild statens myndighet för ändamålet. — — —.

På grund av allt vad byggnadsstyrelsen sålunda ovan anfört, måste byggnadsstyrelsen bestämt avstyrka, att den av lantmäterikommissionen föreslagna mätningsstadgan för lantmäteriväsendet förordnas gälla även för stad, annat än vid förrättningar enligt 6 kap. av lagen om fastighetsbildning i stad, ävensom avstyrka, att lantmäteristyrelsen förordnas utöva tillsyn även över stadsmätningsväsendet i övrigt.

På samma gång tillåter sig byggnadsstyrelsen hemställa, att Eders Kungl. Maj:t behagade föranstalta om utarbetande av förslag till mätningsstadga för stad.»

Vid fjolårets riksdag gjordes huvudsakligen två anmärkningar mot Dep^^nt‘' det i lantmäterikommissionens huvudbetänkande framlagda förslaget till mätningsförorduing. Den ena gällde frågan om förordningens tillämpning å städerna, den andra bestämmelserna om användning av den dyrare mätningsmetoden, finmätning.

Huru det förstnämnda spörsmålet avgöres, inverkar på författningens innehåll och avfattning i flera hänseenden. Ytterligare utredning i detta ämne har nu, såsom år 1919 inom riksdagen ansågs önskvärt, verkställts under medverkan av på stadsplane- och stadsmätningsväsendet speciellt sakkunniga personer samt byggnadsstyrelsen.

Lantmäterikommissionens ursprungliga förslag innehöll i 1 §, att författningen avsåge »planmätning och höjdmätning ävensom kartas upprättande, areal uträkning samt utstakning och utmärkande av ägogräns, där dylikt arbete utföres av lantmätare eller mätningsman i stad eller samhälle på grund av för dessa tjänstemän gällande bestämmelser, så ock där det utföres av annan person på grund av förordnande enligt stadgande i lagen om fastighetsbildning i stad». Enligt dessa bestämmelser skulle alltså författningen tillämpas å lantmätares och stadsmätningsmäns alla tjenstegöromål av ovan uppräknade slag och därjämte å samma slags arbeten, då de på grund av förordnande enligt iästighetsbildningslagen utfördes av annan. Enligt 50 § skulle, där ej i lag eller författning voro eller bleve annorlunda föreskrivet, överinseendet över förordningens tillämpning utövas av lantmäteristyrelsen. Denna tillsynsbefogenhet var alltså mycket vidsträckt. Lantmäteristyrelsen skulle ock med vissa inskränkningar äga utfärda allmänna verkställighetsföreskrifter.

Stadsplanelagskommittén har nu föreslagit, att i 1 § måtte stadgas, att författningen skall lända till efterrättelse vid mätning, varöver lantmäteristyrelsen äger utöva tillsyn och som utföres av lantmätare eller av mätningsman i stad. .Kommittén har sålunda i stället lagt lantmäteristyrelsens tillsynsbefogenhet till grund för författningen. An-

60 Kung!. Maj.ts proposition Nr 235.

gående omfattningen av denna befogenhet har kommittén ansett bestämmelser icke höra meddelas i denna författning. Kommittén har emellertid ansett lantmäteristyrelsens tillsyn böra vara, vad städerna angår, vida inskränktare än kommissionen velat göra gällande. Härskild mätningsstadga borde utfärdas för de stad smätningar, som ej stode under lantmäteristyrelsens tillsyn- Emellertid syntes den föreslagna mätniugsförordningen kunna tillsvidare tillämpas även å dessa andra mätningsförrättningar i städerna. På grund av dessa förhållanden borde i 50 § av nu ifrågavarande författning endast upptagas visst stadgande angående verkställighetsföreskrifter.

Lantmäterikommissionen bär i sitt utlåtande den 24 februari 1920 föreslagit, att 1 § måtte formuleras sålunda:

»Denna förordning skall lända till efterrättelse vid förrättning, som av lantmätare verkställes enligt skiftesstadgan eller andra angående delning av jord å landet gällande författningar, så ock vid förrättning, som företages på grund av 2, 5 eller fi kap. i lagen om fastighetsbildning i stad.

Förordningen skall jämväl lända till efterrättelse i avseende å sådant mätningsarbete, som i stad eller samhälle på landsbygden, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, äger rum på grund av beslut av stadsfullmäktige eller motsvarande kommunala myndighet och som är av grundläggande art för mätningsväsendet därstädes.»

Kommissionen har alltså icke biträtt kommitténs förslag om två särskilda mätningsförfattningar. Kommissionen har föranletts härtill förnämligast därav, att densamma icke kunnat instämma i kommitténs åsikt, att lantmäteristyrelsens tillsynsbefogenhet, vad städerna anginge, vore inskränkt till förrättningar enligt 6 kap. fastighetsbildningslagen (laga skifte), utan ansett den omfatta även förrättningar enligt 2 och 5 kap. (tomtmätning och avstyckning), varjämte kommissionen ansett även de i paragrafens andra stycke omförmälda mätningsförrättningar böra regleras genom förordningen. Förordningen skall alltså enligt första stycket av 1 § i detta förslag gälla dels alla jorddelningsförrättningar på landsbygden, så snart de verkställas av lantmätare, och dels alla förrättningar enligt 2, 5 och 6 kap. fastighetsbildningslagen, vare sig de verkställas av lantmätare eller andra. I dessa hänseenden är det omarbetade förslaget i huvudsak lika med kommissionens ursprungliga förslag. Men beträffande andra mätningar hava nu vissa betydelsefulla modifikationer skett i förhållande till det första förslaget. Enligt detta skulle dessa andra mätningar ske enligt förordningen, så snart de utfördes av lantmätare eller

61 Knngl. Maj:ts proposition Nr 235.

stadsmätningsman enligt för dem gällande bestämmelser eller oek av annan person på grund av förordnande enligt fastighetsbildningslagen. Det torde huvudsakligen varit mot denna ganska vidsträckta bestämmelse, som i fjol anmärkningarna riktade sig. Nu skiljes mellan två slag av dylika andra mätningar. Därest mätningen sker i stad eller stadsliknande samhälle på grund av beslut av stadsfullmäktige eller motsvarande kommunala myndighet och är av grundläggande art för mätningsväsendet därstädes, skall förordningen tillämpas. Annan mätning, vare sig den utföres av lantmätare eller annan och vare sig den äger rum på landsbygden eller i stad, faller däremot utanför förordningen.

I fråga om bestämmelser angående tillsynsmyndighet har kommissionen i sitt senare förslag så till vida instämt med stadsplanelagskommittén, att den nu ansett sådana bestämmelser icke böra upptagas i mätningsförordningen. Kommissionen har emellertid funnit vissa bestämmelser härom i fråga om städer och stadsliknande samhällen böra meddelas i särskild, av Kungl. Maj:t utfärdad kungörelse och har framlagt förslag till dylik kungörelse, avsedd att ersätta kungörelsen den 10 augusti 1918 med vissa föreskrifter angående mätningsväsendet i rikets städer m. m. I 50 § av mätningsförordningen borde sålunda även enligt lantmäterikommissionens förslag endast upptagas bestämmelser om verkställighetsföreskrifter.

Aven om bestämmelser angående tillsynsmyndighet ej intagas i mätningsförordningen, synes — såsom ock stadsplanelagskommittén framhållit och även lantmäterikommissionens utlåtande innebär — lantmäteristyrelsens tillsynsbefogenhet över mätningsväsendet vara av grundläggande betydelse för bedömandet av frågan, hur vidsträckt mätningsförordningens tillämplighetsområde bör bliva. Angående denna befogenhets omfattning råda emellertid olika åsikter, och detta har förorsakat. de huvudsakliga olikheterna i kommitténs och kommissionens förslag. Jag har i denna fråga om tillsynsbefogenheten och vad därmed sammanhänger samrått med chefen för justitiedepartementet.

Att överinseendet över rikets jorddelningsväsen eller skiftesverket i vidsträckt bemärkelse bör tillkomma lantmäteristyrelsen, synes mig uppenbart. Jag kan då principiellt taget icke finna någon anledning till att nämnda styrelse undandrages befogenhet och skyldighet till dylikt överinseende beträffande vissa jord delnings förrättningar allenast på den grund, att de utföras inom stadskommmi eller stadsliknande samhälle. Om ock dessa förrättningar därstädes till följd av förhållandena ordnats något annorlunda än inom riket i övrigt, hava de dock samma rättsliga

62 Kun/jl. Maj:ts proposition Jjfr 235.

natur och innebörd. Detta överinseende omfattar givetvis även det mätningsarbete, som utföres vid en till jorddelningsväsendet hörande förrättning.

Att förrättningar enligt G kap. fastighetsbildningslagen höra under lantmäteristvrelsen, har icke från något håll bestritts. Desto mer skiljaktiga äro meningarna beträffande förrättningar enligt 2 och 5 kap., nämligen tomtmätningar och avstyckningar. Från lantmäteristyrelsens sida har, delvis under åberopande av historiska grunder, framställts anspråk på ännu vidsträcktare tillsynsmyndighet över mätningar i städerna än beträffande dessa i lantmäterikommissionens senaste förslag upptagna förrättningar. Nämnda anspråk föranleda mig i varje fall icke att fördenskull ifrågasätta någon ändring i lantmäterikommissionens nu framlagda förslag.

Såsom även stadsplanelagskommittén framhåller, utgör avstyckningsförfarandet endast en motsvarighet inom vissa delar av städernas områden till de på landsbygden förekommande, till lantmäteriet hänförliga jorddelningar, som benämnas avsöndring och ägostyckning. Avstyckningen är anordnad i närmaste överensstämmelse med ägostyckningen på landsbygden och bestämmelserna därom äro delvis ordagrant avfattade lika med dem, som gälla ägostyckning. Den är en fullt legal jorddelningsförrättning och de av stadsförhållandena föranledda skiljaktigheterna kunna ej medföra, att den icke bör anses höra till skiftesverket. Med framhållande av dessa omständigheter yttrar lantmäterikommissionen, att då de före fastighetsbildningslagens tillkomst i städerna förekommande ägostyckningarna obestridligt folio under lantmäteristyrelsens tillsyn, härav med nödvändighet följde, att detta vore fallet även med ägostyckningarnas efterföljare, avstyckningarna. Jag ansluter mig till denna mening.

Vad därefter beträffar tomtmätningarna har stadsplanelagskommissionen, under åberopande att dylika mätningar före fastighetsbildningslagens tillkomst icke ansetts höra till lantmäteriväsendet, velat göra gällande, att de icke hänförts dit genom sagda lag. Häremot har lantmäterikommissionen anfört bland annat, att i den mån nyssnämnda äldre tomtmätningar icke hört till lantmäteriet, hade de varit av annan natur än de nu ifrågavarande och egentligen endast varit ett bevismedel och en inledning till en domstolsprocedur. De i fastighetsbildningslagen nu reglerade tomtmätningarna hade däremot en helt annan karaktär och vore ett institut av legal natur med bestämda rättsverkningar. De måste då liksom andra legala förrättningar på jorddelningsväsendets område falla under lantmäteristyrelsens tillsyn. Jag finner

\Kungl. Maj di proposition Nr 235. 63

mig även i detta avseende böra ansluta mig till den av lantmäterikommissionen hävdade uppfattningen.

Det har emellertid även gjorts gällande, att någon statlig tillsyn över avstyckningar och tomtmätningar överhuvud icke vore behövlig. Det har anförts, att vederbörande sakägare torde själva bevaka sina intressen, att tillräcklig tillsyn utövades av byggnadsnämnderna och att för övrigt de statsmyndigheter av olika slag, under vilkas prövning ett ärende bleve draget, hade att granska även mätningens överensstämmelse med lag. För min del kan jag lika litet i fråga om städerna som beträffande landsbygden finna vare sig sakägarnas eller särskilda statsmyndigheters medverkan göra ett överinseende från ett på mätningsväsendets och jorddelningens område speciellt sakkunnigt ämbetsverk obehövligt. Och vad byggnadsnämnderna angår, så må det framhållas, att deras befogenheter och åligganden i fråga om uppsikt över verkställandet av nyssnämnda förrättningar visserligen skola fullt ut bibehållas och tagas i anspråk, men det torde icke kunna förnekas att, om ock i vissa av de största städerna dessa nämnder och den under dem lydande personalen må äga sådan sakkunskap på ifrågavarande områden, att det må kunna antagas, att de även utan särskild statlig tillsyn utföra hithörande förrättuingar på behörigt sätt, detta dock ingalunda överallt torde vara fallet och i synnerhet icke i åtskilliga mindre städer. Detta framgår tillfyllest av vad därom upplysts i lantmäteristyrelsens yttrande häröver till lantmäterikommissionen samt av utredningen i övrigt. Det bör ock bemärkas, att fastighetsbildningslagens bestämmelser om tomtmätning och avstyckning även gälla stadsliknande samhällen å landet, och där torde den kommunala myndighetens kompetens i angivna hänseenden flerstädes vara ganska otillräcklig. För övrigt måste jag beteckna de farhågor, som från städernas sida kommit till synes, för inblandning fråu tillsynsmyndighetens sida i deras kommunala liv såsom överdrivna. Någon inkräktning å kommunernas självbestämningsrätt inom författningarnas råmärken är ingalunda avsedd utan blott en sakkunnig tillsyn över att författningarna följas. Nämnda farhågor torde för övrigt icke så mycket gällt avstyckningar och tomtmätningar som andra mätningar i stad, om vilka jag senare skall yttra mig. Ej heller har vad byggnadsstyrelsen anfört rubbat min uppfattning av behovet av en statlig tillsyn över nu ifrågavarande förrättningars utförande.

Beträffande tomtmätningar och avstyckningar har byggnadsstyrelsen ansett det allmännas intresse ej vara tillgodosett enbart genom uppsikt över arbetets mätningstekniska del. Detta styrelsens uttalande må vara

64 Kungi. Maj:ts proposition JSIr 235.

iiu så riktigt, så bör dock uppmärksammas, att i mätningsförordningen det blott är fråga om den mätningstekniska sidan av förrättningen. Den befogenhet, som i andra avseenden må tillkomma byggnadsstyrelsen, är givetvis oförkränkt behållen åt densamma, men härigenom uteslutes ingalunda behovet av tillsyn även från lantmäteristyrelsens sida.

Jag har alltså i likhet med lantmäterikommissionen kommit till den uppfattningen, att jämväl förrättningar enligt 2 och 5 kap. fastighetsbildningslagen, såsom varande jorddelningsförrättningar i vidsträckt bemärkelse, höra under lantmäteristyrelsens tillsyn i nu förevarande avseende. Jag delar den av såväl stadsplanelagskommittén som lantmäterikommissionen nu omfattade mening, att föreskrifter om tillsynsmyndigheten icke böra givas i mätningsförordningen. Dylika föreskrifter torde däremot lämpligen böra meddelas i särskild författning i huvudsaklig överensstämmelse med lantmäterikommissionens förslag i bil. 2 vid detta protokoll. Men av denna åsikt om tillsynsbefogenhetens omfattning följer, att mätningsregler böra givas även angående tomtinätning och avstyckning.

Då de i förslaget till mätningsförordning innefattade reglerna synas kunna lämpligen användas såväl i stad som på landsbygden — vilket även stadsplanelagskommittén medgivit vara åtminstone tillsvidare händelsen — samt överinseendet i bägge fallen utövas av samma myndighet, kan jag icke se någon anledning att fördela bestämmelserna på två författningar, såsom från vissa håll påyrkats. Att nämnda kommitté ansett själva förordningen böra begränsas till att gälla förrättningar å landsbygden och lagaskiftesförrättningar i stad samt genom särskild kungörelse göras tillämplig i samhälle, där bj^ggnadsnämnd finnes, sammanhängde med att kommittén icke ville tillerkänna lantmäteristyrelsen tillsynsbefogenhet över andra stads förrättningar än laga skifte. Då jag nu ej kunnat biträda sistnämnda åsikt, anser jag själva förordningen böra direkt omfatta även avstyckning och tomtmätning, såsom lantmäterikommissionen ock föreslagit. Jag anser det även nödvändigt för att förekomma ytterligare stridigheter och olika tolkningar angående förordningens tillämplighet, att det icke, såsom kommittén ifrågasatt, blott säges, att den gäller mätning, varöver lantmäteristyrelsen äger att öva tillsyn, utan att uttryckligen förrättningar enligt 2, 5 och 6 kap. i fastighetsbildningslagen angivas i förordningens 1 § såsom fallande inom förordningens ram.

Att, såsom reservanterna inom lantmäterikommissionen samt byggnadsstyrelsen ifrågasatt, uppskjuta utfärdandet av bestämmelser angående mätning i stad kan jag ingalunda finna påkallat, såvitt nu berörda delar av ämnet angår. Stadsplanelagskommittén har ej heller ansett något upp-

Kung!. Maj:ts proposition Nr 235. 65

sknv behövligt på de grunder, vilka nämnda reservanter och byggnadsstyrelsen åberopat.

I detta sammanhang bör jag nämna, att jag icke kan biträda lantmäteristyrelsens förslag, att förordningen även skall gälla sådan jordavsöndring, som verkställes av annan än lantmätare.

Med stadsplanelagskommitténs allmänna ståndpunkt sammanhänger, att kommittén ansett lantmäteristyrelsens tillsynsbefogenhet icke omfatta sådant mätningsarbete, som omförmäles i andra stycket av 1 § i lantmäterikommissionens senaste förslag till mätningsförordning. Åven lantmäterikommissionen har ansett något speciellt överinseende över dylika mätningar icke tillkomma lantmäteristyrelsen på grund av dess ämbetsbefattning utan i 1 § b) av sitt förslag till kungörelse1) uttryckligen angivit, att sådant inseende skall tillkomma styrelsen blott på begäran.

I avseende å tillsynen över andra stadsmätningar än för avstyckningar och tomtmätningar intager lantmäterikommissionens nya förslagen så förändrad ståndpunkt gent emot det ursprungliga, att en väsentlig del av de anmärkningar, som riktats mot detta, icke träffa, det nuvarande förslaget. Detta bör icke lämnas ur sikte vid frågans bedömande. Stadsplanelagskommitténs kritik avgavs sålunda innan förslaget omarbetades, och vid denna omarbetning har man vidtagit ändringar i de delar, vari kritiken ansetts befogad.

Laotmäterikommissionen har beträffande de i andra stycket av 1 § omförmälda mätningsarbetena anfört, att det är av största vikt, att allmängiltiga tekniska bestämmelser meddelas angående dem. Det bör framhållas, att för förordningens tillämplighet å dylika mätningar fordras, att två villkor äro uppfyllda. Det ena är, att mätningsarbetet äger rum på gruud av beslut av stadsfullmäktige eller motsvarande kommunala myndighet. Det andra är, att det är av grundläggande art för mätningsväsendet inom samhället. Genom dessa bägge villkor inskränkes bestämmelsens räckvidd högst väsentligt. Det bör observeras, att mätningens företagande sålunda alltid blir beroende på den kommunala mjmdighetens beslut. Förordningen bestämmer endast att, när dylikt arbete är beslutat, skall det ske på det sätt, förordningen föreskriver. Detta har ansetts nödvändigt för att denna grundläggande matning, vilken får betydelse för ett flertal efterföljande av olika slag, blir verkligt pålitlig och noggrann samt i alla avseenden riktigt utförd. Då ju meningen är, att de kommunala myndigheterna skola få i alla hänseenden, om vilka icke mät-

l) Bil. 2 vid detta protokoll.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 samt. 196 haft. (Nr 235.)

66 Kungl. Majte proposition Nr 235.

ni ngs förordningen giver regler, helt och hållet bestämma angående dessa mätningar och sålunda enligt 50 § dessa myndigheter skola vid dylik mätning äga utfärda verkställighetsföreskrifter samt enligt kungörelseförslaget i bil. 2 det skall bero på deras begäran att, om de så önska, lita till lantmäteristyrelsen för råd och anvisningar m. m. samt då mätningsförordningens 4 § innehåller beträffande mätningsmetoden friare regler för dessa mätningar än för de legala, anser jag mig kunna biträda förslaget, att förordningen må omfatta jämväl dessa mätningsarbeten. Genom nyssnämnda speciella bestämmelser torde kommunernas frihet i fråga om dessa viktiga mätningar vara i vederbörlig utsträckning tillgodosedd. Jag vill framhålla, att kommissionen uttalat, att under begreppet mätningsarbete av grundläggande art böra falla alla fri angel mätningar och stommätningar över huvud taget men däremot icke upprättande av stadsplane- och tomtindelningskart.or såsom sådana. Kommissionens ifrågavarande förslag är för övrigt mindre omfattande än stadsplanelagskommitténs motsvarande förslag, mot vilket såväl kommissionen som byggnadsstyrelsen i denna de! framställt erinringar.

Alla de stadsmätningar, vilka icke tillhöra jorddelningsförrättningar enligt 2, 5 eller 6 kap. fastighetsbildningslagen eller icke äro sådana, som omlörmälas i andra stycket av mätningsförordningens 1 §, falla utanför förordningen. Härigenom torde de förnämsta anledningarna till de anmärkningar, som i fjol riktades mot förslaget, vara undanröjda liksom åtskilliga av byggnadsstyrelsens erinringar torde befinnas sakna betydelse. I avseende å dessa mätningar äga kommunerna full frihet att bestämma hur dem för gott synes.

I samband med bestämmelserna i 1 § stå föreskrifterna i 50 § om verkställighetslöreskrifter. I konsekvens med sin uppfattning, att förrättningar enligt såväl 2 och 5 som 6 kap. fastighetsbildningslagen stå under lantmäteri styrel sens tillsyn, har lantmäterikommissionen i 50 § föreslagit, att lantmäteristyrelsen skall äga att i enlighet med grunderna i förordningen utfärda verkställighetsföreskrifter, både allmänna och för särskilt fall, i fråga om förrättningar, som avses i första stycket av 1 §. Beträffande de mätningsarbeten, som omförmälas i andra stycket av 1 §, skall det däremot tillkomma vederbörande kommunala myndighet att utfärda verkställighetsföreskrifter. Delta sätt att lösa denna fråga synes mig väl funnet och tillgodose kommunernas berättigade åstundan om större frihet uti ifrågavarande avseende. Jag biträder därför förslaget till lydelse av 50 §.

De till följd av ändringen i 50 § gjorda ändringarna i 7, 9 och 36 §§ giva mig icke anledning till erinran.

67 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

Vad därefter angår den andra vid 1919 års lagtima riksdag framställda anmärkningen eller den, som gällde finmätningens användning, har nu Jantmäterikommissionen framlagt förslag till ändrad lydelse av förordningens 4 §. Förändringarna äro gjorda i paragrafens andra moment. Huvudregeln att finmätning skall ske, när sakägarna samfällt äska sådan, är givetvis bibehållen. Men för det fall att enighet ej vinnes, äro reglerna nu modifierade. Enligt kommissionens förra förslag skulle i sådan händelse, så framt ej därom funnes särskilt stadgat, förrättningsmannen bestämma, huruvida och i vad mån finmätning skulle begagnas. Sakägare kunde dock anmäla missnöje med förrättningsmannens beslut, vilket då skulle underställas lantmäteristyrelsen. Sedan vederbörande sakägare lämnats tillfälle att yttra sig, skulle lantmäteristyrelsen avgöra frågan, varefter besvär över styrelsens beslut kunde anföras hos Kungl. Maj:t.

Nu hava olika regler givits för skilda fall. Vid förrättning, som av lantmätare verkställes enligt skiftesstadgan eller andra angående delning av jord å landet gällande författningar, må med undantag för område, för vilket finnes fastställd stadsplan, finmätning ej mot bestridande användas. 1 detta fall kan alltså en enskild sakägare genom bestridande hindra finmätnings användande och det fordras sålunda enhällighet för att sådan skall begagnas. Härigenom blir den fara, som i fjol ansågs föreligga för att på landsbygden sakägarna skulle mot sin vilja påtvingas den dyrbarare finmätningsmetoden, fullständigt avlägsnad. Att undantag gjorts för sådant område, varå stadsplan utlagts, är eu naturlig följd av att förhållandena inom dylikt område äro likartade med förhållandena i stad.

Vad åter beträffar sådan jorddelningsförrättuing, som ovan nämnts, vilken sker inom stadsplanelagt område å landet, ävensom förrättning enligt 2, 5 eller G kap. i lagen om fastighetsbildning i stad, har kommissionen bibehållit bestämmelserna i det ursprungliga förslaget, allenast med det tillägg, att lantmäteristyrelsen skall före ärendets avgörande lämna även byggnadsnämnden, där sådan finnes, tillfälle att yttra sig. Mot dessa bestämmelser har jag ej något att erinra. Det synes väl motiverat att vid avgörandet av frågan om mätningsmetoden lämna större inflytande åt sakkunskapen på mätningsområdet vid dylika mätningar inom nu ifrågavarande områden, där i regel jordeu har relativt stort värde samt en mera noggrann mätning år nödvändig såväl på gruud av det höga jordvärdet som till följd av andra utav stadsbebyggelsen föranledda förhållanden. Besvärsrätten är bibehållen i 51 §.

I fråga om sådana mätningar, som omförmälas i andra stycket

68 Kungl. Maj.ts proposition JSr 235.

av 1 §5 skall beslutanderätten angående mätningsmetoden tillkomma den kommunala myndigheten. Att lämna dylik myndighet frihet härvidlag synes mig lämpligt.

Mot vad lantmäterikommissionens senaste förslag till mätnino-slörordning i övrigt innehåller har jag icke funnit anledning till erinran.

Tillfälle torde nu böra beredas riksdagen att yttra sig över detta förslag till mätningsförordning. Jag vill emellertid framhålla, att det bör vara Kungl. Magt obetaget att framdeles vid behov vidtaga jämkningar i denna administrativa förordning. Därest eventuella ändringar äro av någon större betydelse i de avseenden, vilka särskilt tippiiiätksammats av riksdagen, lärer Kungl. Maj:t även då vilja bereda riksdagen tillfälle att avgiva yttrande.

Jag tillstyrker nu, att Eders Kungl. Majit måtte förklara sig hava för avsikt att, därest riksdagen bifaller de förslag beträffande lantmäteriväsendet, till vilka jag nu övergår, utfärda förordning angående sättet för utförande av vissa mätningsarbeten m. m. (mätningsförordning) i huvudsaklig övereustämmelse med det vid detta protokoll såsom bilaga 1 fögade förslag, att träda i tillämpning den 1 januari 1921.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

69 II. Rese- och trabiainentsfororduing samt lantmäteritaxa.

I fråga om de förhållanden, som avses skola regleras genom den förslagna rese- och traktamentsförordningen, torde jag få erinra om följande.

I taxan på arvode för lantmäteriförrättningar den 23 december 1909 stadgas, att förstelantmätare äger uppbära resekostnads- och traktamentsersättning enligt gällande resereglemente för förrättning, som av honom verkställes utanför residensstaden. Angående annan lantmätare, som på eget ansvar utför iantmäteriförrättning, stadgades i nyssnämnda taxa, att han skulle erhålla reseersättning, som skulle utgå med ersättning dels för resekostnaden enligt gällande resereglemente dels ock för kost och tidsspillan efter vägens längd.

Tjänstemedhjälpare och tekniskt biträde åtnjuta ersättning för resa efter enahanda grunder, som gälla för på eget ansvar arbetande lantmätare.

Enligt taxan har traktamentsersättning, såsom ovan berörts, utgått till förstelantmätare i vissa fall. Övriga tjänstemän hava enligt taxan icke kommit i åtnjutande av någon sådan ersättning.

I statsverkspropositionen till 1918 års lagtima riksdag föreslog emellertid Kungl. Maj:t, att anslaget till rese- och traktamentspenningar måtte höjas för att dagtraktamenten måtte kunna därifrån utgå till den med praktisk lantmäteriverksamhet sysselsatta lantmäteripersonalen. Riksdagen godkände detta förslag.

Härefter utfärdade Kungl. Maj:t den 7 maj 1918 kungörelse angående traktamentsersättning åt vissa lantmätare med liera. Denna kungörelse trädde i kraft den 1 juni 1918. Enligt densamma åtnjuter annan på eget ansvar arbetande lantmätare än förstelantmätare så ock tjänstemedhjälpare samt sådant tekniskt biträde, som med tillstånd av lantmäteristyrelsen begagnas, av allmänna medel traktamentsersättning under resor och förrättningar, som äga rum på grund av gällande instruktion, annan författning eller särskilt förordnande. 1 fråga om villkoren för åtnjutande av traktamentsersättning skola i huvudsak bestämmelserna i gällande resereglemente tillämpas. Genom samma kungörelse upphävdes de i lantinäteritaxan förefintliga bestämmelser om lantmätares rätt till gottgörelse för kost och tidspillan under sådan resa, då traktamentsersättning erhölls, samt jämväl vad i 5 § 1 inom. samma taxa fanns stadgat om visst pris för husrum och kost.

Rese- och traktamentsförordningen.

70 Kungl. Maj.ts proposition Nr 235.

Angående sitt nu framlagda förslag till rese- och traktamentsförordning har lantmäterikominissionen anfört, att kommissionen, som icke ifrågasatte någon ändring i gällande ordning, att gottgörelsen lör det utförda lantmäteriarbetet skulle erläggas av vederbörande sakägare, samt föresloge, att resekostnads- och traktamentsersättning skulle utgå av allmänna medel, funnit det med hänsyn härtill lämpligt, att bestämmelserna om reseoch traktamentsersättning måtte inrymmas i särskild författning och icke vidare intagas i en förordning (lantmäteritaxan) som avsåge att reglera den gottgörelse, lantmätare ägde uppbära av sakägare.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i kommissionens förslagtorde ur motiveringen här endast böra anföras följande:

»I likhet med kungörelsen den 7 maj 1918 bär nu ifrågavarande författning ansetts höra gälla alla på eget ansvar arbetande lantmätare, deras tjänstemedhjälpare samt sådana tekniska biträden, som med tillstånd av lantmäteristyrelsen begagnas. Det har emellertid synts kommissionens ensidigt, att hos lantmätare anställd elev, som med lantmäteristyrelsens tillstånd begagnas, jämväl må komma i åtnjutande av ersättning för de resekostnader, som äro förknippade med hans deltagande i arbetena å förrättningsställena.

Knappast på någon bana måste nämligen aspiranterna för sin utbildning i den utsträckning som lantmäterieleverna deltaga i arbeten å olika platser. I samma mån som lantmätarnas verksamhet förändrats till att allt mer och mer avse förrättningar av mindre omfattning, har resekostnaden för lantmäterieleverna blivit av större betydelse. Den fortgående förändringen av verksamheten i nu angiven riktning minskar också möjligheterna för principalen ad draga fördel av elevens arbete samt medför tillika med i övrigt inträffade ändrade förhållanden svårigheter att under resa och pågående förrättning anskaffa mat och husrum för eleven till skäligt pris. Kommissionen anser, att kostnaden för elevs reseersättning ej bör drabba vederbörande jordägare. Det kan nämligen ej anses överensstämmande med billighet och rättvisa, att jordägarna åsamkas utgifter för elevens utbildning, som det snarare torde tillkomma staten att främja. För Övrigt lärer det ej kunna ifrågakomma att pålägga jordägare kostnad för annan person än flen, som omedelbart erfordras för det arbete, vilket av honom påkallats. Att så icke kan anses vara förhållandet i fråga om elev, som vid dylikt arbete medtagits, synes kommissionen påtagligt. Resekostnadsersättning för elev torde böra utgå efter 5 klassen i resereglementet.»

Kommissionen bär av enahanda skäl jämväl förordat, att rätt till erhållande av dagtraktamente under resor och förrättningar måtte utsträckas till elev.

I fråga om såväl resekostnads- som traktamentsersättningen innehåller förslaget ett flertal bestämmelser, avseende att medföra begränsningar i rätten till dylika ersättningar.

Kommissionen har föreslagit, att resekostnads- och traktamentsersättning, varom i förordningen stadgades, skall utgå från nionde huvud-

71 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

titelns förslagsanslag till rese- och traktamentepenningar. Beträffande dagtraktamentena är detta redan nu fallet enligt 1918 års riksdags beslut. Till stöd för förslaget att jämväl resekostnadsersättningen skall gäldas av staten har kommissionen hänvisat till att densamma i annat sammanhang framhållit, att jordägarnas kostnader för lantmäteriförrättningar borde i än vidare grad lindras.

Kommissionen har erinrat, att lantmäteri styrelsen i skrivelse den 24 maj 1917 beräknat lantmätarnas ersättning för resekostnader under åren 1912—1916 till i medeltal 95,0')0 kronor. Mot denna beräkning har kommissionen icke funnit någon anledning att göra erinran, men då kostnaderna för resor, i vad de avsåge biljettkostnader och skjutsersättning, sedan år 1916 stigit med inemot 100 procent samt någon del av denna ökning torde komma att kvarstå, även sedan normala förhållanden inträtt, ansåge sig kommissionen böra beräkna lantmätarnas ersättning för resekostnader till 125,000 kronor årligen.

Kostnaderna för traktamentsersättning till lantmätare hade vid 1918 års riksdag beräknats till 400,000 kronor. Kommissionen ansåge dem böra alltjämt beräknas till detta belopp.

I sammanhang härmed har kommissionen framhållit, att vid antagande av det av kommissionen framlagda förslaget om statens övertagande av kostnaderna för lantmätarnas resor, det nu å riksstatens nionde huvudtitel uppförda extra anslaget till kostnader för vissa av lantmätare företagna tjänsteresor blir överflödigt, till den del detsamma avser själva resekostnaderna.

Då min företrädare den 11 mars 1919 tillstyrkte avlåtandet av omförmälda proposition angående lantmäteriväsendet, erinrade han, att frågan om revision av resereglementet vore under utredning av särskilda inom civildepartementet tillkallade sakkunniga, samt meddelade, att lantmäterikommissionens förslag till rese- och traktamentsförordning remitterats till nämnda sakkunniga. Tillika anförde han:

»I likhet med lantmiLterikommissionen anser jag det lämpligt, att vid den reglering av lantmäterikostnaderna, som nu bör företagas, staten åtager sig att bestrida kostnaderna för lantmätarnas resor lika väl som dylikt åtagande enligt beslut av 1918 års riksdag redan skett beträffande deras dagtraktamenten. Likaledes anser jag mig böra tillstyrka, att jämväl den till elev utgående ersättningen för resekostnad och dagtraktamente bör gäldas av statsmedel. Beträffande detaljerna av förslaget till författning i nu förevarande ämne torde det icke vara lämpligt att nu ingå i någon närmare granskning, enär frågan därom remitterats till särskilda sakkunniga för ytterligare utredning. Jag vill emellertid framhålla, att åtskilliga begränsningar i rätten till dylika ersättningar höra stadgas, liksom skett exempelvis beträffande liknande ersättningar till skogsstatens personal.

72 Dcpartemenis-

ehefen.

Lantmäteri-

taxan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 235-

Enär redan i fjol kostnaderna för dagtraktamentena inräknats i den då vidtagna höjningen av nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar samt kommissionen ansett någon ändring i det härtill beräknade beloppet icke vara behövlig, återstår nu endast att vidtaga den höjning i samma anslag, som orsakas av att jämväl resekostnaderna höra utgå av statsmedel. Kommissionen har uppskattat den av sådan anledning erforderliga höjningen till 125,000 kronor. Häremot har jag icke något att erinra. Jag skall längre fram göra hemställan härom.»

I det utlåtande, som avgavs av jordbruksutskottets majoritet, förekommer icke något särskilt uttalande angående nu förevarande förslag. Anslagshöjningen avstyrktes i samband med avslagsyrkandet å propositionen i övrigt. Enligt den av herr Öberg avgivna reservationen, som i denna del omfattades av åtta utskottsledamöter och som gillades av andra kammaren, skulle utskottet uttalat, att detsamma icke funnit skäl till erinran mot att staten iklädde sig resekostnaderna för på eget ansvar arbetande lantmätare och dennes tjänstemed hjälpare ävensom att dagtraktamente tillerkändes jämväl hos lantmätare etter lantmäteristyrelsens tillstånd anställd elev men att däremot utskottet, i betraktande särskilt av möjligheten för vederbörande lantmätare att i viss mån draga ekonomisk fördel av såväl det tekniska biträdets som elevens arbete, icke kunde biträda förslaget att av statsmedel medgiva resekostnadsersättuing åt dessa. Anslagsökningen borde likväl utgöra 125,000 kronor.

Fråsran om revision av resereglementet har ännu icke erhållit erforderlig utredning.

Vad min företrädare i fjol anförde i denna de! av ämnet får jag nu biträda och åberopa utan annan ändring än att, på sätt andra kammarens beslut innebar, resekostnadsersättning till tekniskt biträde och elev icke torde böra utgå av statsmedel. Någon ändring i den erforderliga ökningen av anslaget till rese- och traktamentspenningar bör denna jämkning icke medföra.

Jag skall längre fram göra hemställan om dylik anslagsökning.

Gällande taxa på arvode för lantmäteriförrättningar den 23 december 1909 tillkom såsom en följd av den vid samma års riksdag beslutade omorganisationen av lantmäteristaten i orterna. Syftemålet med den nya taxan var att åstadkomma dels förenkling och dels nedsättning i lantmätarnas arvoden. Enligt under förarbetena till taxan verkställd utredning belöpte sig denna nedsättning till i genomsnitt en tredjedel. I gengäld härför anslogos genom omorganisationen löner eller arvoden till 110 distriktslantmätare, 40 extra lantmätare och 30 auskultanter.

73 Kiingl. Maj:ts proposition Nr 235.

Med avseende på nedsättningen bör emellertid särskilt framhållas, att densamma icke beträffande arvodet för varje särskilt slag av arbete skedde med Vs eller 33 procent utan i vissa fall uppgick ända till 39 procent (delningsarvodet) och i andra fall var helt obetydlig. Eu anmärkningsvärd nyhet i 1909 års taxa var, att så gott som all rättighet att med sakägare ingå överenskommelse om arvodet borttogs, förutom vad angår arbeten efter siffermetod, beträffande vilka taxan icke äger tillämpning. Därjämte infördes vissa smärre nyheter, däribland bestämt arvode för jordavsöndring.

I framställning den 15 december 1915 anhöll styrelsen för Sveriges lantmätarförening, efter att från lantmätarna hava infordrat utredning angående den inkomst, som enligt taxan kunde erhållas, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för åstadkommande av en revision av lantmäteritaxan.

Sedan Kungl. Maj:t anbefallt lantmäteristyrelsen att avgiva utlåtande över lantmätarföreningens framställning samt bemyndigat styrelsen att vid utförandet av det arbete, som besvarandet av denna remiss föranledde, tillkalla sakkunniga biträden inom lantmäterikåren, verkställde styrelsen med biträde av förste lantmätaren i Västerbottens län Karl Grubbström, dåvarande distriktslantmätaren i Faluns distrikt Theodor Andersson, extra lantmätaren i Kalmar län Harald Malmberg samt dåvarande lantmäteriauskultanten friherre Axel von Offer en omfattande undersökning angående såväl gällande som äldre lantmäteritaxor.

Med stöd av den utredning, som härigenom vunnits, utarbetade lantmäteristyrelsen och ingav med skrivelse den 14 december 1916 till Kungl. Maj:t förslag till ny taxa på arvode för lantmäteriförrättningar.

Detta förslag överlämnades sedermera till 1917 års lantmäterikommission och ligger till grund för det av kommissionen utarbetade förslaget till förordning angående den gottgörelse, lantmätare äger uppbära av sakägare.

I lantmäteristyrelsens skrivelse den 14 december 1916 anföres bland annat följande, vilket kommissionen vitsordat och åberopat:

»Vid de verkställda undersökningarna har till fullo ådagalagts behovet av eu revision av gällande taxa, vilken måste anses icke blott i manga fall lämna alltför liten ersättning särskilt med hänsyn till arbetets art. utan även vara otidsenlig, ojämn och orättvis i sina verkningar.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 190 höft. (Nr 235.)

Förslag och utredningar före 1919 års riksdag.

74 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

A ad angår förhållandet mellan den nuvarande taxan och den förut gällande framgår av historiken, att 1867 års taxa är den, som utgjort stommen och grunden för alla därefter följande och alltså även för den gällande. Då 1867 års taxa upprättades särskilt med hänsyn till norrlandsförhållanden och vill en tid, då mindre förrättningar voro sällsynta och de stora laga skiftena de vanligast förekommande förrättningarna, förklaras härav, att nu gällande taxa är otidsenlig och för särskilt smärre förrättningar verkar ojämnt och orättvist. Av historiken inhämtas vidare, att genom 1873 års kungörelse 1867 års taxa blev höjd med 25 procent, men det framgår dessutom, att 1881 års taxa icke innebar någon höjning av 1873 års taxa utan i stället en sänkning med i runt tal 10 procent. Då nu gällande taxa utgör en nedsättning i 1881 års med 33.34 procent, i ersättning varför till en del tjänstemän löner och arvoden erhållits, som skola motsvara den skedda nedsättningen i lantmätarnas inkomst efter 1881 års taxa, framgår det alltså, att lantmätarna arbeta efter en taxa, vars arvodessatser äro lägre än vad som 1873 ansågs skäligt. Det må betonas, att, ehuru så påtagligen erfordrats, vid tillkomsten av 1909 års taxa någon vidare revision med hänsyn till efter år 1881 ändrade förhållanden ej skedde. I stort sett kan sägas, att 1909 års taxa endast blev en omskrivning av 1881 års, varvid arvodessatserna sänktes i ovan angiven utsträckning. Det torde slutligen böra nämnas, att vid 1881 års och tidigare taxerevisioner liera önskemål från lantmätarnas sida uttalats, som därvid icke tillgodose!!® och därför nu upprepats med ökad styrka.»

Beträffande huvudprinciperna i lantmäterikommissionens nu framlagda taxeförslag har kommissionen anfört:

»Ett av de viktigaste syftemålen med en ny taxa måste vara att i högre grad än hittills bereda jämna och rättvisa arvoden. Till en början må dock framhållas, att åtskilliga lantmäteriarbeten äro av den art, att detta syfte icke kan nås genom detaljarvode, varmed förstås arvode, som beräknas efter figurantal, längd. .ytmått eller dylikt. Det har därför varit nödvändigt icke blott att bibehålla dagarvode för vissa åtgärder utan även att i viss mån utsträcka användningen därav. Sålunda föreslår kommissionen exempelvis, liksom 1916 års förslag, att alla sammanträden, utredningar och undersökningar skola ersättas särskilt genom dagarvoden. I motsats härtill har enligt gällande taxa i flera detaljarvoden inbegripits ersättning även i nämnda hänseende.

Från lantmätarhåll har emellertid framställts krav på ännu vidsträcktare användning av dagarvoden, bland annat i sä måtto, att lantmätaren alltid skull' vara berättigad att välja mellan dagarvode och detaljarvode. Faran för missbruk av en sådan bestämmelse torde dock vara mycket stor och kontroll omöjlig att anordna. Kommissionen har därför i likhet med 1916 års förslag ansett sig icke kunna i princip medgiva en dylik allmän valfrihet.

Det har synts kommissionen ofrånkomligt att, på sätt lantmäteristyrelsen i sitt nämnda förslag hemställt, höja dagarvodet från 10 till 12 kronor.

För uppnående av en jämn och rättvis gottgörelse har en ganska långt driven specialisering av bestämmelserna om detaljarvode varit nödvändig.-----.

Med avseende å tariffer och andra grunder för detalj arvodets utgående har i regel följts de av lantmäteristyrelsen i 1916 års förslag framställda teorier och

75 Kungl. May.ts proposition Nr 235.

principer. I åtskilliga fall bär det dock ansetts nödvändigt att höja arvodet för vissa arbeten. De av lantmäteristyrelsen föreslagna bestämmelser om detaljarvode synas nämligen vara sådana, att, därest arvodet beräknas enligt dessa, inkomsten per dag icke kan komma att uppgå till 12 kronor, med mindre arbetstid eller arbetsintensitet drives över det normala. Enligt kommissionens åsikt är detta icke blott orättvist utan även olämpligt såsom icke ägnat att tillgodose vare sig lantmätarnas eller jordägarnas intressen. Det måste nämligen anses såsom en orättvisa, om en lantmätare, ehuru lian presterat en större arbetsprodukt, måhända likväl icke skulle erhålla en större ersättning än en annan, som föredragit ett makligare arbetssätt men begagnat sig av den i gällande taxa såväl som i både 1916 års och kommissionens förslag medgivna frihet att debitera arvodet för förrättning i dess helhet efter dagberäkning. Följden bärav skulle givetvis bliva, att arvodet för förrättning i dess helhet snarare som regel än såsom undantag komme att debiteras efter nämnda grund. Men detta vore givetvis icke till jordägarens fördel, ty i hans intresse ligger uppenbarligen, att förrättningen bedrives och avslutas så snabbt som möjligt. Därigenom minskas helt säkert såväl arvodet för förrättning som övriga med densammas utförande förbundna kostnader.

Kommissionen har därför sökt att avväga bestämmelserna om detaljarvoden pa sådant sätt, att med normal arbetstid och arbetsintensitet inkomsten per dag blir minst lika med dagarvodet, 12 kronor. Vid sina beräkningar har kommissionen utgått från, att eu arbetstid om 8 timmar bör anses såsom normal.

Av vad ovan anförts framgår, att storleken av dagarvodet är av grundläggande betydelse för hela taxan. Detta arvode blir nämligen i stort sett bestämmande för den inkomst av arbete, som taxan avser att bereda. Och denna inkomst äter bör uppenbarligen avvägas med hänsyn till storleken av den ersättning av statsmedel i form av lön eller arvode, lantmätaren skall erhålla. Med förhållandet mellan dessa faktorer inkommer man emellertid på frågan om fördelningen av kostnaderna för lantmäteriförrättningar mellan statsverket och jordägarna, vilken fråga kommission upptagit till behandling i annat sammanhang.

Alla beräkningar hänföra sig till de förhållanden, som gällde år 1914.

Slutligen vill kommissionen i likhet med lantmäteristyrelsen framhålla, att den föreslagna förordningen angående sättet för utförande av vissa mätningsarbeten m. in. (mätningsförordningen) inverkat såsom en mycket viktig faktor vid bestämmandet av arvodessatsemas storlek. Antagandet av föreliggande förslag till förordning får sålunda anses förutsätta, att även mätningsförordningen utfärdas.»

Beträffande den speciella motiveringen till förslaget till lantmäterit-axa torde jag få hänvisa till kommissionens betänkande.

Huvudreglerna innefattas i förslagets bägge första paragrafer, vilka innehålla att utöver löneförmåner samt resekostnads- och traktamentsersättning, som gäldas av statsmedel, lantmätare äger att för förrättning eller åtgärd, som lian utför på grund av gällande instruktion eller annan författning, bekomma gottgörelse av sakägare. Denna gottgörelse utgår antingen enligt taxa eller i vissa fall, bland annat vid finmätning, enligt överenskommelse, dock att densamma under vissa förutsättningar bestämmes av lantmäteristyrelsen. <botgörelse enligt

76 Kungl. Maj.ts proposition Nr 235.

taxa är dels arvode för verkställt arbete och dels lösen för karta och handlingar. Arvode utgår antingen som detaljarvode eller ock som dagarvode efter dagberäkning.

Beträffande detaljarvodet innehåller förslaget utförliga bestämmelser Användandet av dagarvode är i vissa avseenden utvidgat i jämförelse med för närvarande. Dagarvodet är, som nämnt, föreslaget till 12 kronor, varvid kommissionen framhållit, att då den stannat vid detta, jämväl av lantmäteristyrelsen föreslagna belopp, ehuru från åtskilliga håll högre arvode påyrkats, hade det skett under förutsättning att löner och arvoden komme att bestämmas i enlighet med vad kommissionen därom särskilt föresloge. För närvarande äger frihet till överenskommelse rum endast beträffande mätningar efter siffermetod samt vissa förrättningar, som kunna verkställas utan myndighets förordnande. Det nu framlagda förslaget har i stort sett upptagit bestämmelser av enahanda innehåll.

För att visa resultatet av den föreslagna taxans verkningar har kommissionen låtit verkställa beräkning av arvodena för 148 laga skiften och hemmansklyvningar samt 72 ägostyckningar eller tillhopa 220 förrättningar. Dessutom har kommissionen haft tillgång till handlingar rörande 29 rågångsförrättningar för skilda delar av landet. Resultatet av de verktällda utredningarna har sammanförts i vid betänkandet fogade tabeller. Kommissionen anför härom:

»Av dessa tabeller inhämtas bland annat, att ökningen i avseende å gottgörelsen för laga skiften och hemmansklyvningar utgör 42.3 procent. Härav belöpa 18.6 procent på arbeten, som tillkomma på grund av mätningsförordningens bestämmelser, under det att 23.7 procent utgöra verklig förbättring av den lantmätarna tillkommande ersättning.

Tabellen C utvisar ökningen med avseende å helårsverksamhet. Därav inhämtas, att den totala ökningen utgör 40.o procent, varav 18.6 procent belöpa på arbeten, som tillkomma på grund av mätningsförordningens bestämmelser, och 21.4 procent utgöra verklig förbättring av den lantmätarna tillkommande ersättning. Lantmätarnas inkomst i form av gottgörelse för utfört arbete kommer sålunda att ökas med i runt tal 20 procent eller samma procenttal, varmed dagarvodet höjts. *

Lantmäteristyrelsen hade i skrivelse den 24 maj 1917 beräknat, att lantmäteriverksamheten lämnade rikets lantmätare en sammanlagd taxeinkomst av 1,000,000 kronor brutto årligen. Utednge man från denna beräkning, mot vilken kommissionen icke funnit något att erinra, skulle således den av kommisionen nu föreslagna taxan komma att giva rikets lantmätare en årlig bruttoinkomst av 1,400,000 kronor.

77 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

] sitt utlåtande den 28 januari 1919 har lantmäteri styrelsen fullständigt anslutit sig till de grundläggande principerna i kommissionens taxeförslag och endast i vissa detaljer föreslagit jämkningar. Av dessa ändringsförslag torde här endast böra omförmälas följande.

I 49 § av taxeförslaget har kommissionen föreslagit, att lösen för kopia eller utdrag av fullständigt uträknad geometrisk karta skulle, när kopian eller utdraget åstadkommits för hand, utgå med vissa i en i paragrafen intagen tariff angivna belopp samt, när det skett genom fotomekanisk reproduktion, med allenast viss del av den sålunda beräknade lösen, nämligen SO procent för ett exemplar, 70 procent för varje av två exemplar, 60 procent för varje av tre exemplar och 50 procent för varje av fyra eller flera exemplar. Kommissionen har till stöd härför framhållit, att de flesta äldre kartor vore av sådan beskaffenhet, att den fotomekaniska metoden icke kunde användas beträffande dem och att det syntes obilligt, ifall kopieringen för hand av dylika kartor skulle verkställas mot nedsatt lösen, höidelama av fotomekanisk reproduktion vore så påtagliga, att denna metod säkerligen komnie att användas i allt större utsträckning, även om lösen därigenom bleve något lägre.

Lantmäteristyrelsen bär häremot till en början erinrat, att för kopiering av äldre kartor i arkiven ersättning borde utgå genom åsättande av stämpel — icke genom lösen — och att kopiering av äldre kartor hos jordägarna förekomme nästan endast vid upprättande av konceptkartor, varom särskilda regler gåves. Styrelsen har vidare framhållit, att det allmänt såsom önskvärt erkända användandet av den fotomekaniska metoden skulle motverkas, om man genom en högre ersättning premierade handritade kartor. På grund härav och med hänsyn till de stora fördelar, som skulle komma rikets lantmätare till godo genom antagande av kommissionen^ förslag i dess helhet, ansåge styrelsen det vara skäligt, att dessa, i de fall då de icke villo eller lämpligen kunde använda sig av fotomekanisk reproduktion, finge finna sig i eu vass nedsättning för liandritad karta. Ändamålet med inrättande av lantmäteristyrelsens reproduktionsanstalt både i främsta rummet varit att nedbringa jordägarnas kostnader och befrämja kartornas spridning bland allmänheten. Först därigenom komnie denna så småningom till en rätt uppfattning om kartan betydelse för såväl den ena som andra uppgiften. Styrelsen föresloge därför, att lösen måtte beräknas på samma sätt, vare sig kopieringen skett för hand eller genom fotomekanisk reproduktion och i båda fallen efter de grunder, som kommissionen föreslagit för kopia, som framställts genom fotomekanisk reproduktion. Under det kommissionens förslag i fråga om lösen innebure en ökning med 7.2 procent, skulle enligt styrelsens förslag en minskning uppkomma, som kunde beräknas till 13.4 procent. På det hela taget kunde om styrelsens förslag i nu berörda del sägas, afl, även om densamma ej beredde en ersättning av 12 kronor för 8 timmars arbetsdag, vilket villkor i detta fall syntes kunna eftergivas med hänsyn till att arbetet bord utföras företrädesvis av icke examinerad arbetskraft, tvivel ej kunde råda därom, att lantmätaren under sistberörda förutsättning alltid kunde beräkna någon behållning å arbetet. Till ytterligare stöd för styrelsens ståndpunkt borde framhållas det olämpliga för att icke säga oberättigade i att jordägaren skulle vara skyldig gälda lösen till olika belopp beroende på om lantmätare i det särskilda fallet ritat kartan för hand eller använt fotomekanisk reproduktion.

78 Departements chefen 1919.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

Lantmäteristyrelsen liar därför föreslagit endast en tariff, vari avgiften upptagits till 80 procent av avgiften i kommissionens tariff för kandritad karta.

Min företrädare i ämbetet anförde den 11 mars 1919 i denna del av ärendet följande:

»Mot den av lantmäterikommissionen tillämpade principen att lantmätarna skola, utöver löneförmåner samt resekostnads- och traktamentsersättning av statsmedel, erhålla liksom hittills gottgörelse av sakägare för utfört arbete och att denna gottgörelse skall i regel utgå efter taxa, synes mig icke vara något att inbinda. Kommissionens taxeförslag är byggt på den förutsättning, att lantmätarna skola kunna därigenom erhålla en dagsinkomst av 12 kronor för 8 timmars arbete. Denna utgångspunkt synes^ mig böra godkännas. Kommissionen har längre fram i sitt utlåtande verkställt åtskilliga beräkningar angående den brutto- och nettoinkomst. som ma antagas härigenom tillgodokomma lantmätarna, samt därefter beräknat storleken av den statsavlöning, som bör medgivas, för att lantmätarna skola erhålla lämplig totalinkomst. I likhet med kommissionen anser jag detta tillvägagångssätt vid behandlingen av förevarande fråga lämpligt. Då jag anser kommissionens taxeförslag böra i allt väsentligt vinna godkännande, bör alltså, därest någon jämkning mä finnas böra ske i kommissionens förslag beträffande lantmätarnas sammanlagda tjänsteinkomster, detta ske genom minskning av den föreslagna statsavlöningen.

\ ad beträffar de° särskilda bestämmelserna i taxeförslaget synas desamma icke giva anledning till några väsentliga anmärkningar utöver vad lantmäteristyrelsen i vissa hänseenden framhållit. Vad särskilt frågan om lösen för kartkopia ankommer synes mig lantmäteristyrelsen hava givit, goda skäl för sitt ändringsförslag---.

basom kommissionen framhållit skulle genom den föreslagna taxan gottgörelsen till lantmätarna komma att ökas med ungefär 40 procent, varav dock nära hälften beror av arbeten, som tillkomma på grund av mätningsförordningens bestämmelser och därför motsvaras av ökat arbete och kostnader. Den verkliga inkomstökningen har uppskattats till omkring 20 procent. I betraktande av att de totala kostnaderna för lantmäterigöromålen bliva så väsentligt ökade måste denna ökning i jordägarnas kostnader anses såsom särdeles måttlig. Genom att staten övertager kostnaderna för rese- och traktamentsersättningarna till lantmätarna samt jämväl, på, sätt jag längre fram kommer att i huvudsaklig anslutning till iantmäterikommissionens förslag tillstyrka, i andra hänseenden bidrager till lantmäterikostnadernas bestridande, överflyttas pa staten så stor del av dessa kostnader, att statens andel i desamma blir proportionsvis mycket större än förut varit fallet. Frågan om förhållandet mellan statens och jordägarnas kostnader i avseende å lantmäteriet har närmare berörts av kommissionen i åtskilliga i slutet av dess betänkande införda sammanställningar, vilka jag längre fram torde få omförmäla. Jag kan emellertid redan nu nämna, att de nu ifrågasatta ökningarna komma att nästan uteslutande drabba statsverket. Därest även fjolårets beslut om statens övertagande av dagtraktamentena nu tages i beräkning, bliva jordägarnas fördelar av förändringarna ännu mera framträdande.

Jag har därför för avsikt att, därest de förslag beträffande avlöning åt den lantmäteripersonal, vilken sysselsattes med utförande av lantmäteriförrättningar, som Kungl. Maj:t nu torde komma att förelägga riksdagen, bliva av riksdagen

79 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

bifallna, tillstyrka Kungl. Maj: t att utfärda lantrnäteritaxa i huvudsaklig överensstämmelse med lantmäterikommissionens förslag och med beaktande av lantmäteristyrelsens erinringar — — —.»

Vid 1919 års lagtima riksdag anmärktes, att tillfälle bort beredas riksdagen att yttra sig över definitivt förslag till lantrnäteritaxa, enär denna författning vore av avgörande betydelse för ett rätt bedömande av organisations- och löneregleringsförslaget. Utskottsmajoriteten fann det i viss mån anmärkningsvärt, att enligt Kung]. Maj:ts förslag sakägarna skulle i avseende å kostnaderna för lantmäteriförrättningar komma att bliva ogynnsammare ställda än enligt nu gällande regler å ifrågavarande område. I reservanternas förslag till utlåtande framhölls, att då de förordat en inskränkt tillämpning av finmätningsförfarandet, för vilket högre ersättning skulle utgå, sakägarnas totala kostnader för lantmäteriförrättningar komme att i viss mån begränsas. Tillika framhölls, att det vore självfallet, att den beräknade åtta timmars arbetsdagen endast finge avse eu genomsnittsarbetsdag av åtta timmar. Det syntes nämligen ligga i öppen dag, att vid arbeten av nu ifrågavarande art ute på fältet den korta tid av året, under vilket sådant arbete kunde bedrivas, även i största möjliga mån måste utnyttjas. Någon normalarbetsdag borde sålunda icke kunna beräknas.

Redan i skrivelse den 7 augusti 1918 hade styrelsen för Sveriges lantmätarförening hemställt om provisorisk höjning av vissa i den nu gällande lantmäteritaxan upptagna lösenbelopp.

Sedan frågan om lantmäterikårens omorganisation föll vid 1919 års lagtima riksdag och därmed även utfärdandet av ny lantrnäteritaxa undansköts, hava från särskilda sammanslutningar inom lantmäteripersonalen inkommit ytterligare framställningar, avseende dels provisorisk höjning av den nuvarande taxan och dels höjning av kommissionens taxeförslag.

Sålunda hemställde styrelsen för Sveriges lantmätarförening i skrivelse den 25 augusti 1919, att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt förordna, att gällande taxa på arvode för lantmäteriförrättningar den 23 december 1909 skulle höjas med minst 100 procent beträffande lösenbeloppen. för kopior av kartor och avskrifter av handlingar samt med minst 60 procent beträffande alla andra arvodessatser, att gälla, till dess frågan rörande en genomgripande omorganisation av lantmäteristaten och lönereglering för dess befattningshavare kunde komma att vinna sin lösning.

191$ års riksdag.

Framställningar om ändringar i nu gällande eller föreslagna taxan.

so

Kuntjl. Majds proposition Nr 235.

Till stöd för framställningen framhölls särskilt, att frågan rörde ej endast lantmätarna utan även de biträden, som av dem användes till hjälp vid vissa arbeten, eller dels tekniska biträden vid åtskilliga fältarbeten dels mera allmänt skriv- och ritbiträden för utförande av skrivgöromål och kartritning. För höjningen av ersättningen till dessa biträden, vilken böjning vid tiden för framställningens avgivande beräknades uppgå till 150 procent, hade lantmätarna ej erhållit någon som helst kompensation, vare sig i form av förhöjning av taxan eller såsom dyrtidstillägg. Icke heller hade dyrtidstillägg från statsverket utgått till dessa biträden direkt. Följden härav hade blivit, att lantmätarna fått vidkännas de ofrånkomliga ökningarna i biträdenas avlöning. Då härtill komme, att någon ersättning ej heller utgått för den oerhörda fördyringen av skrivoch ritpapper, blanketter, instrument m. in., vilken höjning beräknades uppgå till mer än 200 procent, gjorde sig verkningarna kännbara på sådant sätt, att för en hel del enklare arbeten, vilka i regel utfördes av ovannämnda biträden, uppstode förlust för lantmätarna, vilka sålunda långt mindre erhölle någon ersättning för arbetets ledning, kollationering o. d.

Vidare har styrelsen för ISveriges distriktslantmätarförening i skrivelse den 29 november 1919 framhållit såsom ytterst angeläget, att de i den sist härovan berörda framställningen framställda önskemål måtte omedelbart vinna bifall. Då emellertid för en sådan förändring beträffande samtliga arvodessatser i taxan förutsattes utredning, gom skulle förorsaka ett fördröjande av frågans avgörande i hela dess vidd, har distriktslantmätarföreningens styrelse hemställt, att Kung!. Maj:t omedelbart täcktes förordna, att till lantmätare utgående lösen för kartkopior och avskrift av handlingar måtte från och med den 1 januari 1920 höjas med 100 procent av gällande lösen.

I skrivelse den 17 oktober 1919 har styrelsen för Sveriges lantmätarförening yttrat sig om kommissionens år 1918 avgivna förslag till ny lantmäteritaxa och därvid, på det att denna taxa skulle giva den beräknade inkomsten av 12 kronor för arbetsdag om 8 timmar,'hemställt om en förböjning av taxesatserna med omkring 20 procent utom beträffande kartritning och avskrifter, för vilka arbeten en höjning av 100 procent begärts. En sådan höjning av taxan erfordrades enligt föreningsstyrelsens utsago särskilt med hänsyn till skriv- och ritbiträden samt tekniska biträden. För att sådana biträden skulle användas av lantmätarna, fordrades oundgängligen, att arvodet enligt taxa för det av dem verkställda arbetet uppgiuge minst till det belopp biträdena uppbure i avlöning. Ingen lantmätare torde nämligen åtminstone i längden vilja bidraga till avlöning av sådant biträde med inkomsterna

81 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

av sitt eget arbete. Lantmätaren föranleddes under sådana förhållanden att avstå från användandet av biträden och att sålunda själv eller genom tjänstemedhjälpare utföra allt arbete, även det, som lämpligast verkställdes av biträden. De olägenheter, som härigenom skulle komma att uppstå för den av förrättningarna beroende allmänheten, vore uppenbarligen så stora, att de mer än väl motvägde den av föreningsstyrelsen föreslagna höjningen av taxan.

Lantmäteristyrelsen har i utlåtande den 15 januari 1920 yttrat sig över de två förstberörda framställningarna. Styrelsen har därvid förklarat sig anse, att lantmätarnas anspråk på tillfällig förbättring i sin ställning lämpligen och skäligen skulle kunna beredas dem genom provisorisk förhöjning dels i vissa fall med 50 procent av lösen enligt den nuvarande taxan för kopia eller utdrag av karta dels ock höjning av lösen för avskrifter av handlingar.

Då det av lantmäterikommissionen år 1918 framlagda taxeförslaget vore byggt på prisläget år 1914, funne därjämte lantmäteristyrelsen det vara tydligt, att på det hela taget analoga ändringar även borde ske av lösenbeloppen i samma förslag. Vissa modifikationer syntes även i övrigt böra vidtagas i detta förslag.

Lantmäterikommissionen har efter remiss utlåtit sig den 7 februari 1920 över samtliga dessa framställningar. Vad först beträffar yrkandet om provisorisk ändring i den gällande lantmäteritaxan har kommissionen anfört huvudsakligen följande:

»Enligt kommissionens mening är det uppenbart, att lantmätarna genom de dyrtidstillägg och tillskott till dyrtidstillägg, som utgått till dem av statsmedel, icke ens i samma ringa mån som flertalet av statens övriga befattningshavare erhållit kompensation för dyrtiden. Anledningen härtill är, såsom lantmäteristyrelsen framhållit, att de dyrtidstillägg, som utgått till lantmätarna, hava blivit bestämda efter enahanda normer, som följts beträffande andra befattningshavare, och sålunda tillmätts endast med tanke på att de skulle utgöra fyllnad i avlöningen för den individ, vilken komme i delaktighet därav, utan hänsyn till att denna hade utgifter för sin verksamhet.

För verksamhetens behöriga bedrivande måste lantmätarna i allmänhet i avsevärd utsträckning använda sig av tekniska biträden samt av rit- och skrivbiträden. Till avlöningen av dessa erhålles intet statsbidrag, utan lantmätarna måste själva bestrida densamma. Före inträdandet av den nuvarande dyrtiden voro emellertid förhållandena sådana, att de arvoden enligt taxa, som tillföllo principalen för av biträden utförda arbeten, icke gingo åt till biträdenas avlöning utan lämnade ett icke oansenligt överskott. Det torde kunna antagas, att detta överskott åtminstone i allmänhet förslog till betalning av större delen av kostnaderna för lokal, blanketter och övrig material m. m. Sedan kristiden inträtt och levnadskostnaderna Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 196 höft. (Nr 235.) 11

Lautmäteri-

kcumaissio-

nen.

82 Kungl. Maj.ts proposition Nr 235.

för samtliga samhällsklasser allt mera ökats, hava emellertid förhållandena i berörda hänseende förändrats. Det faller av sig självt, att även lantmätarna varit nödsakade att betydligt öka avlöningen åt sina biträden, och torde det kunna antagas, att denna ökning åtminstone i de flesta fall varit så hög, att lantmätarna numera icke erhålla någon förtjänst på det av biträdena utförda arbetet. På grund härav och då härtill kommer, att övriga omkostnader ökats i kanske ännu högre grad — av lantmäteristyrelsens utredning framgår, att ökningen i priset sedan år 1914 uppgår å ritpapper till mer än 200 procent, å blanketter till 100 procent, å kalkerväv till närmast 95 procent och å linjerat normalpapper till emellan 128 och 233 procent — torde det vara tydligt, att lantmätarnas ekonomiska ställning, trots dyrtidstilläggen, blivit försämrad i högre grad än övriga statens befattningshavares.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner kommissionen med rättvisa och billighet överensstämmande, att någon åtgärd vidtages för att i större grad än hittills bereda lantfnätarna kompensation för dyrtiden. Att företaga en generell höjning av hela taxan har emellertid hittills icke ansetts böra ifrågakomma bland annat på den grund, att därigenom skulle taxans ojämnheter bliva allt mer framträdande. I stället för sådan höjning hava lantmätarna tilldelats tillskott till dyrtidstillägg. Att nu vidtaga ändring i dessa delar, vilket skulle innebära en förskjutning till nackdel för jordägarna, finner sig kommissionen icke böra understödja. Ej heller anser kommissionen lämpligt, att lantmätarna beredas ökning i sina inkomster dels genom dyrtidstillägg och dels genom en höjning av taxans tariffer över lag. För att lantmätarna emellertid må komma i åtnjutande av någon hjälp för bestridande av de ökade omkostnaderna för biträden, lokal m. m., vill kommissionen i likhet med lantmäteristyrelsen föreslå höjning av lösen för vissa slag av kartor samt avskrifter av handlingar.»

Kommissionen har biträtt lantmäteristyrelsens mening beträffande frågan, i vilka fall dylik provisorisk höjning av lösen enligt den nuvarande taxan borde medgivas. Med avseende å höjningens storlek har kommissionen framhållit bland annat följande:

»Kartkopiering bortlämnas ofta på ackord och enligt vad kommissionen inhämtat var det före kristiden vanligt, att ersättning för kopieringen utgick med -/3 av full lösen. Numera torde man dock icke kunna begära, att kopieringen skall verkställas för mindre än det dubbla. I så fall uppgår emellertid enbart arbetskostnaden till ett belopp, som med 33 procent överstiger full lösen enligt gällande

taxa. Härtill komma så kostnader för papper och övrig materiel, vilka kostnader

medföra icke oväsentliga avbränningar, varjämte lantmätaren själv i regel måste granska kopian. Uppenbarligen bör han emellertid beredas gottgörelse såväl för nämnda direkta utgifter som för den till granskningen åtgående tiden och därjämte erhålla någon behållning på det av biträde utförda arbetet.

På grund härav anser kommissionen, att lösen för kopia eller utdrag av

sådan geometrisk karta, som avses i 1 mom. av 16 § i taxan, bör höjas med 75

procent.

I anslutning härtill torde minimilösen för kopia eller utdrag av karta böra höjas till 9 kronor.»

83 Kungl. Maj.ts proposition Nr 235.

Med avseende & lösen för avskrifter av handlingar har kommissionen tillstyrkt en höjning av 100 procent.

Kommissionen ha^ därefter med anledning av lantmäteristyrelsens förut omförmälda utlåtande den 28 januari 1919 ånyo upptagit till prövning frågan, huruvida den nya taxan borde inrymma skilda bestämmelser angående lösen för handritad kopia och för kopia, framställd medelst fotomekanisk reproduktion. Kommissionen har anfört:

»Tydligt är att, därest arvode för kopiering av karta till koncept utgår på sätt lantmäteristyrelsen föreslagit, frågan om sättet för lösens bestämmande inträder i ett något förändrat läge, och kommissionen kan därför medgiva, att därmed ett motiv för kommissionens förutvarande ståndpunkt bortfallit. Emellertid torde även i andra fall än vid kopiering av karta till koncept kunna inträffa, att giltiga hinder föreligga för reproducering på fotomekanisk väg. Såsom exempel må anföras, att reproducering kan omöjliggöras genom åtgärder av annan förrättningsman än den, som har att svara för kopieringen, eller att den, som begär kopia av karta, önskar utfå kopian inom så kort tid, att reproduktion ej på denna tid medhinnes. I dylika fall, då således kopiering för hand måste företagas, synes det med rättvisa och billighet överensstämmande, att lösen må utgå med ett högre belopp.

Då emellertid sistberörda fall torde böra anses vara av mindre betydelse, finner sig kommissionen kunna med frångående av sin förut intagna ståndpunkt i förevarande fråga biträda lantmäteristyrelsens i dess yttrande den 28 januari 1919 framställda förslag med avseende å 49 § i kommissionens taxeförslag, men föreslår kommissionen dock, att till tariffen må fogas en bestämmelse av följande innehåll:

'Därest på grund av hinder, som det icke berott på förrättningsmannen att undanröja, kopian eller utdraget icke kunnat åstadkommas medelst fotomekanisk reproduktion eller sådan reproduktion icke kunnat verkställas inom den tid, då kopian eller utdraget bort till sakägaren utgivas, och på grund härav kopian eller utdraget måst åstadkommas för hand, må i fråga om kopia eller utdrag å ritpapper den enligt tariff Y beräknade ersättning höjas med 25 procent.’»

Kommissionen har härefter övergått till frågan huruvida och i vad mån en tillfällig förhöjning även av den föreslagna nya taxan, i vad densamma avsåge lösen för kopior av kartor och avskrifter av handlingar, finge anses påkallad genom de av dyrtiden förorsakade förhållandena. Härom anföres:

»Såsom ovan framhållits har kommissionen funnit, att den enligt gällande taxa utgående lösen för vanliga geometriska kartor borde höjas med 75 procent. Nu är. emellertid förhållandet, att den föreslagna nya taxan i denna del, varmed kommissionen avser lantmäteristyrelsens ovanberörda av kommissionen nu biträdda förslag, icke är högre utan tvärtom omkring 13 procent lägre än gällande taxa. Härav borde därför rätteligen följa, att förhöjningen å den nya taxan borde tillmätas större än som föreslagits beträffande gällande taxa för att bereda samma gottgörelse, som komme lantmätarna till del efter sistberörda taxa. Då kommissionen emellertid även i fråga om den nya taxan stannar vid att föreslå en förhöjning av 75 procent, beror detta på fördelar, som den sistnämnda taxan kommer

84 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

att bereda lantmätarna förutom i andra avseenden även genom bestämmelserna om lösen i fall, då sådan utgår för flera exemplar.

Av enahanda skäl, som föranlett kommissionen att föreslå höjning med 75 procent å lösen för vanlig geometrisk karta, anser kommissionen, att jämväl lösen för kopia eller utdrag av karta över ägogräns eller annan längdsträckning ävensom för kopia av mätskiss bör höjas med 75 procent — — — —.

Vad däremot angår minsta lösen för kopia av karta samt lösen för utdrag eller avskrift av handlingar har kommissionen funnit, att en höjning av 50 procent bör bliva tillfyllest.

I händelse av bifall till framställningen om höjning av den föreslagna nya taxan, i vad densamma avser lösen för kopior av kartor och avskrifter av handlingar, torde sådan höjning lämpligast böra vidtagas genom ändring av ifrågakommande delar, nämligen 49, 51, 52, 53 och 54 §§, av kommissionens taxeförslag. Däremot torde 11 § i förslaget icke böra ändras, enär detta skulle inverka även på mätningsarvodet.

I sammanhang härmed får kommissionen emellertid fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet därpå, att ändring av 59 och 69 §§ av samma förslag även torde böra vidtagas på grund av förhållanden, som inträtt sedan merberörda förslag avgavs. Till upplysning härom må anföras följande:

Gottgörelse för sådan syn, som omförmäles i 27 § av dikningslagen, skall för närvarande, när lantmätare eller lantbruksingenjör är förrättningsman, jämlikt kungörelse den 27 maj 1909 utgå i enlighet med lantmäteritaxan och även beträffande andra avdiknings- och vattenavledningsförrättningar torde arvodet, när lantmätare varit förrättningsman, hittills hava beräknats enligt lantmäteritaxan. När kommissionen framlade sitt förslag till ny lantmäteritaxa, fanns det anledning antaga, att ny taxa i åtminstone huvudsaklig överensstämmelse med detta förslag skulle träda i kraft den 1 januari 1920. Däremot kunde det icke beräknas, att förslag till ny lantbruksingenjörstaxa skulle kunna föreligga så tidigt, att ny sådan taxa kunde komma att träda i kraft för än vid en något senare tidpunkt. På grund härav var det nödvändigt att vid uppgörandet av förslaget till lantmäteritaxa även taga under omprövning den frågan, huru gottgörelse för avdiknings- och vattenavledningsförrättningar under mellantiden skulle beräknas. Kommissionen ansåg, att enär det gällde endast en kortare tidsperiod, det icke fanns anledning att vidtaga någon ändring i dittillsvarande bestämmelser och praxis, och att således den nya lantmäteritaxan borde, intill dess ny lantbruksingenjörstaxa trätt i kraft, tillämpas i förevarande hänseende i samma utsträckning som den gällande taxan. En härav direkt föranledd bestämmelse var den i 59 § av förslaget till lantmäteritaxa intagna, att lantmätare icke ägde rätt att träffa överenskommelse med sakägare om gottgörelse för sådan syn för dikning och annan avledning av vatten, som verkställdes utan myndighets förordnande.

Utfärdandet av ny lantmäteritaxa torde icke kunna väntas ske tidigare än att densamma kan träda i kraft den 1 januari 1921. Vid samma tidpunkt torde emellertid även ny lantbruksingenjörstaxa, vartill kommissionen med betänkande den 13 december 1919 framlagt förslag, kunna väntas träda i kraft. Då kommissionen anser, att efter ikraftträdandet av ny lantbruksingenjörstaxa gottgörelse för diknings- och vattenavledningsförrättning bör utgå enligt samma taxa, även om arbetet utföres av lantmätare, följer härav, dels att ovanberörda bestämmelse i 59 §

85 Kungl. Maj.ts proposition Nr 235.

av förslaget till lantmäteritaxa bör utgå och dels att i 69 § bör intagas bestämmelse, att förordningen icke äger tillämpning i fråga om gottgörelse för förrättning av ifrågavarande slag. I anslutning härtill torde böra utfärdas särskild kungörelse om, att gottgörelse för nämnda förrättningar skall beräknas enligt lantbruksingenjörstaxan, även när förrättningen verkställts av annan än lantbruksingenjör.

På grund av vad sålunda anförts får kommissionen, med biläggande av förslag till kungörelse i sistberörda avseende, i underdånighet hemställa, att 49, 51, 52, 53, 54, 59 och 69 §§ i kommissionens förslag till lantmäteritaxa måtte ändras i enlighet med likaledes bilagt förslag, vari jämväl vissa ändringar i formellt hänseende vidtagits.

I likhet med lantmäteristyrelsen finner sig kommissionen i avseende å det framställda förslaget till ändring i taxan böra framhålla, att när en gång framledes taxans slutliga läge bestämmes och allmän höjning av taxan eventuellt företages, den höjning, som nu må ifrågakomma, bör avräknas.»

I anledning av de vid 1919 års lagtima riksdag uttalade önskningarna torde Kungl. Maj:t vilja i sammanhang med de förslag i övrigt på lantmäteriväsendets område, om vilka Kungl. Maj:t nu kan komma att avlåta proposition till riksdagen, även bereda riksdagen tillfälle att yttra sig över definitivt förslag till lantmäteritaxa. För sådant ändamål har det av lantmäterikommissionen år 1918 framlagda taxeförslaget undergått närmare granskning, varvid hänsyn, där så ansetts lämpligt, tagits till vad som anförts av lantmäteristyrelsen i dess utlåtande den 28 januari 1919 samt i de härovan omförmälda senare framställningarna och utlåtandena, avseende ändringar i taxeförslaget. Det sålunda jämkade förslaget torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll.

Jordbruksutskottet vid 1919 års lagtima riksdag yttrade, att sakägarna skulle enligt Kungl. Maj:ts taxeförslag komma att bliva i avseende å kostnaderna för lantmäteriförrättningar ogynnsammare ställda än hittills. Detta yttrande torde syfta på att i allmänhet gottgörelsen till lantmätarna enligt den nya taxan beräknades skola ökas med omkring 40 procent. Härvid är emellertid först att märka, att ungefär hälften av denna ökning beror av den nya mätningsförordningens bestämmelser och att det är ganska naturligt, att större betalning skall erläggas för ett dyrbarare och värdefullare arbete. Genom vidtagna ändringar i förslaget till mätningsförordning har numera tillsetts, att sakägarna få större bestämmanderätt över frågan, huruvida det dyrbarare mätuingssättet finmätning skall användas, och att det därför kommer att i högre grad bero på dem själva att avgöra, om de vilja åtaga sig den större kostnad, ett dylikt förfarande medför. För övriga förrättningar enligt taxan liar ökningen beräknats till ungefär 20 procent. Mot denna ökning

Departements• chefen.

86 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

i jordägarnas kostnad svara emellertid vissa förmåner genom statsbidrag till mindre bemedlade jordägares lantmäterikostnader, om vilka jag längre fram torde få framlägga förslag. Om också det må vara riktigt, att de större och förmögnare jordägarna genom den nya taxan få betala något — dock ej särdeles mycket — mer än förut till lantmäteriförrättningar, bliva däremot för de mindre jordägarna säkerligen kostnaderna i sin helhet avsevärt mindre. Av den redogörelse för hela förslagets ekonomiska följder, som jag längre fram ämnar lämna, torde detta komma att tydligt framgå.

Vad angår de jämkningar i förhållande till lantmäterikommissionens i fjolårets proposition åberopade förslag, som det nu omarbetade förslaget innebär, äro de flesta endast redaktionsändringar. Endast i vissa hänseenden anser jag mig behöva göra några förklarande uttalanden.

I avseende å frågan, huruvida taxan borde inrymma särskilda bestämmelser för handritad kopia av karta och för kopia, framställd genom fotomekanisk reproduktion, har numera enighet vunnits mellan kommissionen och lantmäteristyrelsen. Jag biträder förslaget om att en enhetlig tariff tillämpas för all kartkopiering. Härigenom skulle lösenbeloppen kunnat sättas 13 procent lägre än de nuvarande, därest icke av nedan nämnd anledning höjning i allt fall vore behövlig. Genom den enhetliga tariffen göres dock denna höjning vida mindre än eljest varit nödvändigt. Förändringen är sålunda avgjort till jordägarnas fördel. Emellertid bör medtagas den av kommissionen föreslagna tilläggsbestämmelsen om förhöjd lösen för handritad kopia, därest av vissa angivna skäl verkligt hinder mött för fotomekanisk kopiering. Bestämmelserna härom finnas i taxans 49 §.

De i taxan upptagna avgiftsbeloppen av olika slag äro desamma som i fjolårets taxeförslag, dock med undantag för 49, 51, 52, 53 och 54 §§. Ändringarna i dessa paragrafer bero av det behov, som yppat sig och som jag måste erkänna såsom befogat, att i någon mån bereda lantmätarna större ersättning för de i dessa paragrafer omförmälda arbeten, dels på grund av de starkt ökade prisen å kartpapper och annat material och dels för att de måtte kunna utan egen förlust lämna de hos dem anställda biträdena, vilka utföra berörda arbeten, en av dyrtiden nödvändiggjord ökning i betalningen. Av redogörelsen framgår, att yrkande framställts på omedelbar förhöjning av lösen för kopior och avskrifter enligt den nu gällande taxan, vilket yrkande rönt understöd av lantmäteristyrelsen och lantmäterikommissionen. En dylik förhöjning har emellertid ansetts icke hittills böra vidtagas, enär frågan

87 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

om ny lantmäteritaxa ju skulle bliva föremål för riksdagens yttrande. Frågan därom torde böra av Kungl. Maj:t upptagas till prövning, sedan riksdagen uttalat sig angående den nya taxan. I förslaget till sådan ny taxa bava nu i överensstämmelse med lantmäterikommissionens sista utlåtande avgifterna i nyss angivna fem paragrafer blivit höjda. Avgifterna i 49 § 1 mom. a), 50 § 1 mom. och 53 § hava sålunda höjts med 75 procent samt i 52 och 54 §§ med 50 procent. I 49 § 1 mom. b) hava avgifterna höjts med 75 procent i förhållande till de av lantmäteristyrelsen den 28 januari 1919 föreslagna, gent emot den nuvarande taxan med 13 procent nedsatta tarifferna. I förhållande till den nuvarande taxan innebära alltså avgifterna i 49 § 1 mom. b) en höjning med ungefär 52 procent. Det bör framhållas, att dessa förhöjningar icke innebära ökad nettoinkomst för lantmätarna utan avse att i viss mån motväga sådana av deras tjänstutövning för dem uppkommande direkta förluster, vilka förorsakats av de under senaste tiden höjda materialpriserna och av ökade biträdesavlöningar. Någon ändring i förut gjord beräkning av distriktslantmätarnas nettoinkomster enligt taxa böra därför dessa jämkningar icke medföra.

1 69 § har i enlighet med lantmäterikommissionens påpekande införts, att taxan icke gäller syn enligt dikningslagen, och har i samband därmed 59 § jämkats.

Ehuru tillfälle nu bör beredas riksdagen att yttra sig över det nya taxeförslaget, vill jag framhålla, att det bör vara Kungl. Magt obétaget att framdeles vid behov vidtaga jämkningar i taxan, vilken ju är en administrativ författning. Därest ifrågasatta ändringar äro av någon större betydelse i ekonomiskt hänseende, lärer emellertid Kungl. Maj:t även då vilja bereda riksdagen tillfälle att avgiva yttrande.

Jag tillstyrker nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte förklara sig hava för avsikt att, därest riksdagen bifaller de förslag beträffande lantmäteriväsendet, för vilka jag nu går att redogöra, utfärda förordning angående den gottgörelse, lantmätare äger uppbära av sakägare, (lantmäteritaxa) i huvudsaklig överensstämmelse med det vid detta protokoll såsom bilaga 3 fogade förslag, att träda i tillämpning den 1 januari 1921.

88 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

Totalantalet

praktiserande

lantmätare.

III. Lantmäteripersonal, som sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar.

I delen III av sitt betänkande har lantmäterikommissionen behandlat vissa lantmäteriväsendet rörande organisations- och löneregleringsfrågor. Bland dessa möter först frågan angående den med praktisk lantmäteriverksamhet sysselsatta personalen.

Lantmäterikommissionen har till en början upptagit till utredning frågan om det erforderliga totalantalet tjänster för med praktiskt lantmäteri sysselsatta befattningshavare.

Gällande avlöningsstat för lantmäteristaten i orterna, vilken fastställts av Kungl. Maj:t den 22 oktober 1909, omfattar 110 distriktslantmätare, 40 extra lantmätare och 30 lantmäteriauskultanter. Hela antalet auskultanter var emellertid vid tiden för den nya organisationens genomförande betydligt större eller omkring 140. Dessutom både 2 kommissionslantmätare och 5 vice kommissionslantmätare, vilka ej vunnit anställning å nya lönéstaten, anmält sig önska komma i åtanke till förordnanden att verkställa lantmäteriförrättningar.

I proposition den 16 april 1917 (nr 275) föreslog därefter Kungl. Maj:t riksdagen, bland annat, att för såväl tiden från den 1 juli 1917 till årets slut som för år 1918 arvoden å 600 kronor måtte utbetalas till 40 lantmäteriauskultanter, vilka icke åtnjöte arvoden från medel å staten för lantmäteristaten i orterna. Med anledning av denna proposition framfördes emellertid genom motion vid samma riksdag krav på dylika arvoden åt ytterligare 56 auskultanter, på det att alla, som utexaminerats till och med år 1914, måtte komma i åtnjutande av sådant arvode. Riksdagen biföll såväl propositionen som motionen och anvisade sålunda medel till arvoden åt 96 auskultanter.

I skrivelse den 24 maj 1917 föreslog lantmäteristyrelsen, att i avlöningsstaten för lantmäteristaten i länen skulle för verksamheten å distrikten uppföras sammanlagt 280 befattningar.

Såsom motiv för detta förslag anförde lantmäteristyrelsen bland annat följande:

»Före genomförandet av den nya organisationen av lantmäteristaten i länen funnos åtskilliga personer, som endast delvis sysselsatte sig med lantmäteri och vid sidan därav utövade annan verksamhet. I anledning därav och för att utröna det

89 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

antal tjänstemän, som erfordrats och kan komma att erfordras för verksamheten, har styrelsen låtit verkställa särskild undersökning för åren 1881—1916 med undantag av år 1909, vilket sistnämnda år utelämnats av den anledning, att organisationen delvis genomfördes samma år. Till grund för denna undersökning hava lagts lantmätarnas dagböcker, varvid 275 arbetsdagar, oberäknat sön- och helgdagar, ansetts utgöra helt år. Från och med år 1909 hava emellertid på eget ansvar arbetande lantmätare varit frikallade från skyldigheten att föra dagbok, vadan man för åren 1910—1916 vid ifrågavarande undersökningar utgått ifrån, att desamma varit fullt upptagna av tjänsten, vilket även får anses hava varit fallet.

Denna undersökning visar följande resultat:

Den sålunda gjorda undersökningen av det erforderliga antalet lantmätare — vilket icke sammanfaller med det faktiskt befintliga — ansåg lantmäteristyrelsen otvetydigt giva vid banden, att totala behovet av tjänstemän uppgått till minst 250. Med hänsyn till att lantmätarnas arbete med säkerhet komme att för framtiden ökas med 20 procent och då det borde räknas med en i motsvarande grad ökad personal för verksamhetens utövande, beräknade styrelsen det för framtiden erforderliga antalet tjänstemän för don praktiska lantmäteriverksamheten till 300. Lantmäteristyrelsen förklarade sig emellertid övertygad om, att detta antal bleve tillräckligt endast under förutsättning, att oexaminerad personal eller personal med lägre utbildning i större utsträckning än dittills varit fallet komme att anlitas jämväl för en del enklare fältarbeten.

Att lantmäteristyrelsen likväl stannat vid att föreslå upptagande i avlöningsstaten av endast 280 befattningar, synes hava berott därpå, att styrelsen å ena sidan icke ansåg möjligt för det dåvarande att erhålla flera än 180 ordinarie befattningar och å andra sidan med hänsyn till att antalet auskultanter varierade och att det, såvitt då kunde bedömas, Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 196 höft. (Nr 235). 12

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

borde betraktas som ett önskemål att nedbringa detta antal, ansåg, att antalet auskultantarvoden borde begränsas till 100.

Sedan lantmäteristyrelsen och lantmäteriauskultanternas förening gjort framställningar om särskilt anslag till auskultantarvoden, samt lantmäterikommissionen avgivit utlåtande den 14 december 1917, föreslog Kungl. Magt 1918 års lagtima riksdag att till arvoden under år 1919 åt vissa lantmäteriauskultanter anvisa ett förslagsanslag, högst

105,000 kronor och riksdagen biföll denna framställning. Genom kungörelse den 18 september 1918 föreskrev Kungl. Magt, att de av riksdagen sålunda anvisade medlen skulle fördelas på 150 auskultanter.

I skrivelse den 7 oktober 1918 förordade lantmäteristyrelsen sådan ändring i styrelsens år 1917 avgivna förslag till stat för lantmäteristaten i länen, att antalet distriktslantmätarbefattningar måtte ökas från förut föreslagna 180 till 220 och i anledning därav lämplig minskning vidtagas i antalet arvoden till auskultanter. Efter anteckning att under år 1917 antalet på eget ansvar arbetande lantmätare och tjänstemedhjälpare utgjort sammanlagt 284, yttrade lantmäteristyrelsen bland annat:

»Vid avgivande av ovan berörda förslag (år 1917) uttalade lantmäteristyrelsen den mening, att den blivande mätningsförordningen tillika med den lagstiftning angående fastighetsbildning i stad, som då väntades, skulle komma att öka intresset för att förse våra städer och stadsliknande samhällen med ett bättre kartmaterial, samt att, därest så bleve fallet, det vore sannolikt, att här öppnade sig ett ganska stort arbetsfält för rikets lantmätare. Den möjlighet till ökning i lantmätarnas verksamhet, som i denna del kunde anses föreligga, lämnade styrelsen emellertid åsido vid förslagets avgivande. Emellertid visar erfarenheten numera ej endast att intresset för modernare mätningar av städer och stadsliknande samhällen är i stigande utan även att sistberörda lagstiftning kommer att tillföra rikets lantmätare en ansenlig arbetsuppgift. Förhållandena synas gestalta sig så, att endast de större städerna kunna hålla sig med särskilda tjänstemän för ombesörjande av lantmäterigöromålen inom desamma. Inom flertalet städer och stadsliknande samhällen synes behov av anlitande av lantmätare göra sig gällande.

! anslutning till lagstiftningen angående fastighetsbildning i stad utfärdades den 13 juli 1917 kungörelse med bestämmelser för vissa fall angående mantalssättning eller därmed jämförlig åtgärd i anledning av ändring i administrativ indelning. Enligt denna kungörelse skola ifrågakommande åtgärder verkställas av vederbörligen förordnad lantmätare, och uppkommer härigenom alltså ökning i lantmäterigöromålen. Sådan ökning har även tillkommit genom lagen den 28 juni 1918 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. Enligt denna lag skall nämligen frågan om nyttjanderättshavares lösningsrätt samt om löseskillingen för området med vad därtill hör avgöras vid förrättning, varvid bestämmelserna i 2 och 3 kap. skiftesstadgan, i vad de avse annan lantmäteriförrättning än laga skifte, i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

'Under senaste åren hava lantmätare även kommit till användning för utredningar rörande ifrågasatta vattenregleringar — — —.

91 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

Inom statens järnvägar äro för närvarande sex lantmätare sysselsatta, och även inom andra grenar av förvaltningen synes man på senare åren kommit till insikt om nyttan av att anlita lantmätare. Sådana äro för närvarande verksamma inom kammarkollegium, vattenfallsstyrelsen och hydrografiska byrån.

Under senare åren hava tid efter annan lagar tillkommit, som medfört nya slag av förrättningar för rikets lantmätare. Det finnes ingen anledning antaga, att denna utveckling skall avstanna. Tvärtom torde man kunna räkna med att, i den mån man kommer till insikt om lantmätarnas användbarhet, göromålen skola ökas och att allt flera uppdrag komma att anförtros dem såväl av statsmakterna som av allmänheten.

Den ökning i göromålen, som kan bliva en följd av den väntade nya skifteslagstiftningen. har lantmäteristyrelsen icke heller tagit i beräkning vid avgivande av 1917 års förslag, (livet är emellertid, att vilken utgång, som revisionen av skifteslagstiftningen än kommer att få, densamma måste antagas i ingalunda ringa mån komma att föra med sig ökad livaktighet inom lantmäteriväsendet. Detta torde i synnerhet bliva fallet, om jordägarnas kostnader för lantmäteriförrättningarna reduceras.

Man kan redan spåra, att den förmån, som innevarande år beretts rikets lantmätare genom traktamenten av statsmedel under resor och förrättningar, verkat stimulerande på verksamheten. Och skulle till följd av riksdagens skrivelse i ämnet innevarande är kostnaderna för lantmäteriförrättningar i någon större utsträckning komma att övertagas av statsverket, är det givet, att verksamheten härigenom ytterligare kommer att stegras.

Lantmäteristyrelsens ifrågavarande förslag är, såsom av detsamma torde framgå, byggt på minimiberäkningar såväl vad angår verksamhetens omfattning som erforderlig personal. Av vad ovan anförts torde emellertid få anses ådagalagt, att redan nu inträtt eu avsevärd ökning utöver vad som i förslaget förutsatts samt att det är sä långt ifrån att denna ökning kan anses vara av tillfällig natur, att fäst hellre ytterligare ökning är att förutse. Härav föranledes givetvis även behov av ökning av personalen.»

Lantmäterikommissionen liar i detta ämne yttrat:

»Genom den av lantmäteristyrelsen förebragta utredningen har, enligt kommissionens mening, blivit till fullo ådagalagt, att lantmäteriverksamheten redan för närvarande har sådan omfattning, att det erfordras en personal på 300 tjänstemän. Genom kungörelsen den 18 september 1918 har detta ock blivit av Kungl. Maj:t erkänt därigenom, att Kung). Maj:t medgivit arvoden åt 150 auskultanter, ty dessa iämte 110 distriktslantmätare och 40 extra lantmätare utgöra just 300 personer. Om det oaktat på sina håll förspörjes klagomål över långsamhet och dröjsmål i fråga om lantmäteriförrättningarna samt dessutom en icke obetydlig utvidgning av lantmätarnas verksamhet kan för framtiden med säkerhet emotses i vissa av lantmäteristyrelsen närmare angivna riktningar, synes uppenbart, att, därest allmänhetens berättigade krav på skyndsamhet med förrättningarnas handläggning skall bliva tillgodosett, personalbehovet för framtiden icke under några omständigheter kan beräknas bliva mindre än 300 tjänstemän.

Lantmäteri kommun odört.

92 Personalens

sammansätt-

ning

Ijautmäterikommissioncii.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

Detta innebär, som nyss blivit sagt, icke någon ökning av det behov, som på senare tid faktiskt förefunnits. Av den personal, som sålunda varit erforderlig för verksamhetens behöriga uppehållande, har emellertid intill år 1917 endast cirka 2/3 åtnjutit löner eller arvoden av statsmedel. Att detta inneburit en orättvisa mot dem, som icke blivit delaktiga av denna förmån, ehuru de haft samma arbete och åligganden som en del av de övriga, synes kommissionen uppenbart, och torde även få anses vara av Kungl. Maj:t och riksdagen erkänt och beaktat genom de anslag till arvoden åt auskultanter, som beviljats av 1917 och 1918 års riksdagar samt genom utfärdandet av kungörelsen den 18 september 1918.

Kommissionen anser sålunda, att hela den personal, som erfordras för uppehållande av den genom staten reglerade lantmäteriverksamheten, bör erhålla åtminstone någon avlöning av statsmedel; och hemställer kommissionen alltså, att den med verkställande av lantmäteriförrättningar sysselsatta lantmäteripersonalen varder i stat beräknad till sammanlagt 300 tjänstemän.»

Beträffande sammansättningen av den såsom erforderlig ansedda praktiserande lantmäteripersonalen är följande att märka.

kantinäteristyrelsen föreslog den 24 maj 1917, att ur avlöningsstaten skulle uteslutas de nuvarande 40 extra lantmätarna samt att antalet i staten upptagna distriktslantmätarbefattningar och arvoden åt auskultanter skulle ökas, de förra till 180 och de senare till 100. Därjämte föreslog styrelsen, att titeln auskultant skulle förändras till extra lantmätare.

I skrivelse den 19 september 1917 framställde styrelsen för Sveriges distriktslantmätarförening vissa invändningar mot lantmäteristyrelsens förslag i vad det ledde till ytterligare delning av lantmäteri di strikten.

Såsom ovan nämnts förordade lantmäteristyrelsen i skrivelse den 7 oktober 1918, att distriktslantmätarnas antal måtte ökas ända till 220.

Lantmäterikommissionens yttrande i fråga om personalens sammansättning är i huvudsak av följande lydelse:

»När kommissionen nu går att närmare skärskåda de skäl, som anförts för den föreslagna ökningen, må till en början erinras därom, att vid omorganisationen år 1909 antalet på eget ansvar arbetande lantmätare i staten nedsattes, varigenom torde hava uppstått en viss fara för fördröjande av arbetet i högre grad än förut. Av den förebragta utredningen framgår även, att antalet balanserade förrättningar under åren närmast efter 1910 stigit förhållandevis något mera än antalet tillkomna förrättningar.

4-v lantmäteristyrelsens utredning inhämtas, att under perioden 1881—1908 antalet på eget ansvar arbetande lantmätare, som kunde anses hava varit fullt upp-

93 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

tagna av lantmäteriverksamhet, utgjorde i medeltal årligen 180. Under åren 1910 och 1911 har samma antal utgjort 165 och under åren 1912—1916 153. Då emellertid, såsom av utredningen även framgår, lantmäteriverksamheten, som enligt förut gängse uppfattning nått sitt kulmen på 1860-talet och visat nedgång under 1870och 1880-talen, därefter åter ökats, så att densamma under senare år i fråga om omfattningen närmat sig verksamheten under förstnämnda period, har lantmäteristyrelsen med hänsyn till det efter omorganisationen jämförelsevis ringa antalet pa eget ansvar arbetande lantmätare föranletts att i stor utsträckning begagna den rätt, gällande instruktion inrymt åt styrelsen att förordna auskultant till utövande av självständig verksamhet i egenskap av vikarie beträffande vissa åt vederbörande distriktslantmätare eller extra lantmätare uppdragna förrättningar. Antalet auskultanter, som helt varit upptagna av dylik verksamhet, har under åren 1910 och 1911 utgjort i medeltal årligen 24 och under åren 1912—1916 31. På grund härav hava i själva verket under den förra perioden tjänstgjort 189 på eget ansvar arbetande lantmätare och under den senare 184.

Nu skulle ju möjligen kunna invändas, att den omständigheten, att en del förrättningar handlagts av auskultanter på vikariat, närmast berör biträdesfrågan och därför icke kan anföras såsom motiv för inrättande av derå tjänster. Kommissionen delar emellertid i detta avseende lantmäteristyrelsens uppfattning och anser, att berörda förhållande utgör ett synnerligen vägande bevis för att lantmäteriverksamheten allt sedan omorganisationens genomförande varit av sådan omfattning, att därav betingats eu ökning av antalet på eget ansvar arbetande lantmätare till 180. — — —. Kommissionen vill dessutom framhålla, att ifrågavarande anordning nära berör ett allmänhetens intresse. Som det nu är, händer det nämligen ofta, att en och samma förrättning kommer att handläggas av flera olika personer, vilket givetvis medför icke blott tidsutdräkt utan även andra olägenheter för jordägarna. — — —.

I detta sammanhang torde även böra framhållas, att förrättningarna under senare åren minskats i omfattning på samma gång antalet av dem ökats, och det torde ligga i sakens natur, att utvecklingen för framtiden kan väntas komma att fortgå i denna riktning. Med en sådan omläggning av verksamheten följer emellertid ett ökat behov av på eget ansvar arbetande lantmätare. Det förhåller sig nämligen så, att å ena sidan en liten förrättning kräver jämförelsevis längre tid för handläggningen än en större och att man å andra sidan vid små förrättningar icke kan använda biträden i samma utsträckning som vid stora.

Kommissionen övergår nu till frågan, om och i vad män eu ökning i lantmäteriverksamhetens omfattning är att motse.

Först och främst kommer sådan enligt kommissionens mening att förorsakas av mätningsförordningen. Aven om storleken av denna ökning icke för närvarande kan exakt bedömas, finner kommissionen dock, att eu åtminstone något så när tillförlitlig beräkning av denna ökning icke blott kan, utan även måste göras. Beräkningen kan grundas därpå, att denna ökning lärer böra följas av eu motsvarande höjning av lantmäteriarvodena. Kommissionen har i sammanhang med utarbetandet av förslag till ny lantmäteritaxa verkställt särskild undersökning angående storleken av denna höjning; och resultatet framgår närmare av de i del 11, sid. Ill — 121 intagna tabeller, vilka giva vid handen, att för helårsverksamhet och för hela landet räknat den höjning, varom nu är fråga, uppgår till i runt tal 20 procent

94 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

av det enligt gamla taxan utgående arvode. Givet är, att detta även måste anses utgöra ett mått på storleken av arbetsökningen.

Lantmäteristyrelsen har vidare i sin framställning den 24 maj 1917 framhållit, att en omedelbart inträdande ökning i verksamheten är att motse till följd av den ändring av 21 § i lagen om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring, som företagits i sammanhang med lagen om fastighetsbildning i stad. Enligt denna ändring skall jordområde, som avsöndras för alltid, av lantmätare eller annan i ägomätning kunnig person vara avfattat å karta, upptagande jämte den avsöndrade jorden sådana fasta punkter och mätningsuppgifter, att områdets läge är fullt bestämt. Därjämte innebär ifrågavarande ändring, att sökande, som önskar återfå för fastställelse av avsöndring ingiven karta, vartill ej enligt de av Kungl. Maj:t om redovisning av lantmäteriförrättningar meddelade föreskrifter koncept skall överlämnas i offentlig myndighets förvar, skall vara skyldig gälda kostnaden för kopia av kartan.

Även om inga stadganden finnas rörande kompetensvillkor för att få anses vara i ägomätning kunnig och även om vederbörande Konungens befallningshavande kommer att godkänna personer utan lantmäteriutbildning såsom i ägomätning kunniga, torde väl dock kunna förväntas, att på grund av ifrågavarande bestämmelser en rätt så väsentlig gallring bland de personer, som hittills sysslat med avsöndringsmätningar, blir nödvändig. Att mätningsman i städerna framdeles i större utsträckning än hittills skulle kunna hinna med arbeten utom städernas områden, synes väl föga antagligt. Snarare är en motsatt utveckling trolig, enär de lantmäteriarbeten, som förekomma inom städerna, på grund av tillkomsten av lagen om fastighetsbildning' i stad och än mer sedan mätningsförordning utfärdats, komma att kräva betydligt mera tid än förut. Härtill må även erinras, att det med sannolikhet kan antagas, att särskild mätningsman icke kommer att anställas i en del mindre städer och småsamhällen. Beträffande dessa har man därför att räkna med, att vederbörande distriktslantmätare i regel kommer att anlitas.

Av i tillämpliga delar enahanda orsaker finner kommissionen sannolikt, att någon ökad konkurrens från privata mätningsbyråer ej är att förvänta.

Kommissionen finner sig alltså kunna räkna med, att en ökning av lantmäteriverksamheten är att förvänta.

Det gäller härefter att fatta ståndpunkt till frågan, huru många distriktslantmätarbefattningar i anledning därav böra nyuppföras utöver de 180, som betingas redan av verksamhetens nuvarande omfattning. Härvid anser kommissionen vara av stor betydelse, att befordringsförhållandena bliva sådana, att kårens rekrytering icke äventyras. Av lantmäteristyrelsens framställning den 7 oktober 1918 inhämtas, att under åren 1916, 1917 och 1918 konstituerats endast respektive 8, 5 och 3 auskultanter samt att det finnes utsikt att under 1919 kunna konstituera 6 auskultanter men under vart och ett av åren 1920 och 1921 endast 3. Tydligt är, att, därest en förbättring i detta förhållande ej kan åstadkommas, den för verksamhetens bedrivande erforderliga numerären av lantmäteripersonalen ej kan uppehållas. Det torde vara uppenbart, att den dåliga rekryteringen främst har sin grund i de nuvarande befordringsförhållandena. Av den verkställda utredningen framgår nämligen, att med nuvarande organisation exempelvis årsklasserna 1914 1917 skulle

komma att befordras till extra Lantmätare först vid 22 å 23 tjänstår och 45—53 levnadsår. Då befordran till distriktslantmätare skulle kunna ske först 6 å 7 år

95 Runyl. Majds proposition Nr 235.

senare, och 15 tjänstår fordras för distriktslantmätare för att uppnå högsta lönegTaden och bliva berättigad till högsta pension, visar alltså den gjorda undersökningen, att fall kunna inträffa, då befordran kommer att ske så sent, att vederbörande icke kommer i åtnjutande av berörda förmåner.

Av lantmäteristyrelsens utredning inhämtas vidare, att därest distriktslantmätamas antal ökas till 220 samt under förutsättning att vid beräkning av utsikterna till befordran även tages hänsyn till vissa tjänster i lantmäteristyrelsen och å lantmäterikontoren ävensom vid rikets allmänna kartverk och i järnvägsstyrelsen, skulle vid befordran år 1920 tjänståldern nedbringas till 8—10 år och levnadsåldern till 32—37 år för att sedan successivt stiga till respektive 13 samt 36—44 år för årsklasserna 1916—1917. Med hänsyn till beskaffenheten av lantmätarnas verksamhet synes även denna ålder väl hög; och vill kommissionen i sammanhang härmed erinra därom, att chefen för jordbruksdepartementet uti yttrande till statsrådsprotokollet den 12 februari 1909 förklarat sig anse, att eu ålder av omkring 40 år vid befordran till tjänster av ifrågavarande slag vore väl hög.

I anslutning till vad sålunda blivit utrett vill kommissionen framhålla, att hänsynen till befordringsförhållandena och säkerställande av kårens nöjaktiga rekrytering synes berättiga en ökning av antalet på eget ansvar arbetande lantmätare till 220. Aven såll kommissionen betona, att den utveckling av lantmäteriverksamheten, som, enligt vad ovan blivit utrett kan påräknas, synes giva stöd fölen utökning till detta antal. Med hänsyn därtill, att beräkningarna om den framtida omfattningen av' lantmäteriverksamheten givetvis icke kunna vara alltför säkra, anser kommissionen sig emellertid icke böra för närvarande tillstyrka större antal än 200 på eget ansvar arbetande lantmätare.

Beträffande frågan huruvida eu del av dessa alltjämt bör uppföras såsom extra lantmätare, må till en början framhållas, att extra lantmätarbefattningama. sådana dessa från början tänkts, bröto den allmänna principen för 1909 års omorganisation, nämligen att de på eget ansvar arbetande lantmätarna skulle hava sina bestämda verksamhetsområden. Syftet var emellertid att på detta sätt uppehålla smidighet i organisationen. Såsom ovan framhållits, hava emellertid under den tid. organisationen varit gällande, förhållandena utvecklat sig därhän, att så gott som alla extra lantmätare tilldelats bestämda områden. Smidigheten i organisationen uppehälles lämpligare genom auskultanterna. På grund härav och då det antal på eget ansvar arbetande lantmätare, kommissionen tillstyrkt, torde motsvara ett fullt konstant behov och än mer med hänsyn till nödvändigheten att sä långt görligt är åstadkomma bättre befordringsförhållanden, tär kommissionen tillstyrka, att nuvarande extra lantmätarbefattningar helt uteslutas ur avlöningsstaten. De 200 befattningar för pa eget ansvar arbetande lantmätare, vilka kommissionen funnit erforderliga, böra således enligt kommissionens mening samtliga uppföras såsom distriktslantmätare.

Detta nödvändiggör ny distriktsindelning. Härigenom kommer uppenbarligen i många fall att inträffa, att en nuvarande distriktslantmätare får sitt distrikt förminskat.

Styrelsen för Sveriges distriktslantmätarförening har i anledning lnlrav gjort gällande, att eu nuvarande distriktslantmätare äger laglig rätt att bibehållas vid sina nuvarande löneförmåner, däribland jämväl vid de av arbetet inom hela hans nuvarande distrikt härflytande inkomster.

Kommissionen vill då till en början erinra, att såsom villkor för åtnjutande

Lantmä teristyrelsen.

96 Kungl. May.ts proposition Nr 235.

-ay de i gällande stat för distriktslantm ätare upptagna avlöningsförmåner stadgas, bland annat, att distriktslantmätare skall vara underkastad den jämkning i åligganden och den reglering av tjänstgöringsområde eller förflyttning till annat tjänstgörihgsområde. som kan varda föreskriven, vare sig vid en möjligen inträdande förändrad organisation av lantmäteristaten eller särskilda delar därav eller eljest, samt i sådant hänseende särskilt vara pliktig att med bibehållande av den lön, han innehar, fullgöra de nya eller förändrade tjänstegöromål, som efter en dylik omorganisation kunna varda honom ålagda.

En minskning av distriktet torde dessutom icke alltid med säkerhet medföra minskning av distriktslantmätarens inkomster. I varje fall kommer den lön, kommissionen i fortsättningen ämnar föreslå, att i förening med den höjning av lantmäteritaxan, kommissionen i del II av sitt betänkande redan föreslagit, att medföra en icke oansenlig förbättring av distriktslantmätarnas ekonomiska ställning. Om dessa tjänstemän därjämte, såsom kommissionen, likaledes i del II, redan föreslagit, tillerkännes rätt till traktamentsersättning under förrättning, som föranleder frånvaro från bostadsorten, torde av allt detta sammanlagt framgå, att den omorganisation, som innefattas i kommissionens förslag, är sådan, att distriktslantmätarna enligt lönevillkoren måste anses skyldiga att underkasta sig en med densamma förenad minskning av distrikten, även om minskningen skulle bliva ganska väsentlig. Det kan för övrigt näppeligen antagas, att någon av dem skulle vägra att ingå på de nya löneförhållandena och således frivilligt kvarstå på de nuvarande.

Kommissionen har i det föregående föreslagit, att antalet av den lantmäteripersonal, som sysselsättes med verkställande av lantmäteriförrättningar, måtte beräknas till 300. Därest 200 distriktslantmätarbefattningar inrättas, återstår således att angiva normerna för återstående 100 av nämnda personal.

Dessa böra enligt kommissionens mening icke uppföras såsom tjänster med lön utan böra i stort sett likställas med nuvarande auskultanterna. Kommissionen finner dock intet att erinra mot, att, på sätt lantmäteristyrelsen föreslagit, benämningen auskultant eller lantmäteriauskultant utbytes mot extra lantmätare.

I anslutning till vad sålunda anförts får kommissionen föreslå,

att de i stat nu upptagna 40 extra lantmätarbefattningarna uteslutas;

att auskultant hädanefter benämnes extra lantmätare; samt

att i stället för nuvarande 110 i staten uppföras 200 distriktslantmätartjänster samt i stället för nuvarande 30 auskultantarvoden uppföras 100 extra lantmätararvoden».

I sitt utlåtande över kommissionens betänkande bär lantmäteristyrelsen i nu förevarande hänseende anfört huvudsakligen följande.

I anledning av kommissionens egna uttalanden och då kommissionen uttryckligen godtagit lantmäteristyrelsens utredning angående behovet av lbO på eget ansvar arbetande lantmätare redan för den nuvarande verksamheten, hade man kunnat vänta sig, att kommissionen icke skulle hava haft något att erinra mot lantmäteristyrelsens förslag om inrättande av 220 distriktslantmätartjänster. Kommissionen hade emellertid ansett sig icke böra för närvarande tillstyrka större antal än 200 på eget ansvar arbetande lantmätare.

I denna del hade lantmäteristyrelsen svårt att instämma med kommissionen.

97 Kungl. Maj.ts proposition Nr 235.

Den förebragta utredningen såväl i fråga om verksamhetens omfattning som befordringsförhållandena syntes oförtydbart giva vid handen, att 220 distriktslantmätartjänster vore det minsta antal, som erfordrades för att åstadkomma lämpliga arbetsoch befordringsförhållanden. Ännu mer bleve så förhållandet, om man toge i betraktande, att verksamheten allt mer och mer överginge att bestå av mindre förrättningar, varigenom den effektiva arbetstiden bleve mindre samt möjligheten att utnyttja tjänstemedhjälpare även mindre. Vad särskilt befordringsförhållandena anginge borde med hänsyn till verksamhetens beskaffenhet målet vara att kunna bereda befordran vid omkring 30 års ålder.

Antagande av kommissionens förslag i denna del skulle sannolikt komma att leda till att lantmäteristyrelsen även efter den nya organisationens genomförande skulle se sig nödsakad att medverka till att jämförelsevis unga extra tjänstemän användes till självständig verksamhet och att därigenom åtskilliga olägenheter komme att framträda tämligen snart efter den nya organisationens genomförande.

I anledning av vad sålunda anförts och särskilt med hänsyn till angelägenheten av att vederbörande jordägare måtte kunna påräkna, att distriktslantmätaren själv bleve den, som i regel utförde förekommande förrättningar, kunde styrelsen icke underlåta att uttala önskvärdheten av att distriktslantmätamas antal bestämdes till 220 samt att till följd därav antalet extra lantmätararvoden minskades med 20 till 80.

Härefter följer att behandla frågan angående de avlöningsförmåner, som må böra tillerkännas distriktslantmätare.

Enligt gällande stat åtnjuter distriktslantmätare en lön av 2,000 kronor med rätt till tre ålderstillägg å 400 kionor efter respektive 5, 10 och 15 års tjänst. Härtill kommer tillfällig lönereglering med 500 kronor. Ortstillägg utgå för närvarande icke. Lönen jämte ålderstillägg utgör pensionsunderlag.

Uti ovanberörda skrivelse den 24 maj 1917 har lantmäteristyrelsen framställt förslag, att distriktslantmätarcs lön skulle höjas med 1,000 kronor till 3,000 kronor med rätt till tre ålderstillägg å 400 kronor. Beträffande sammanlagda nettoinkomsten för distriktslantmätare har lantmäteristyrelsen beräknat, att varje distriktslantmätare måste för verksamhetens bedrivande hava ett rit- och skrivbiträde, att ersättningen till sådant icke finge beräknas lägre än till 1,400 kronor, att kostnaderna för kontorshyra, värme, lyse, telefon, rit- och skrivmaterialier, instrument och annan utrustning icke kunde beräknas lägre än till 600 kronor årligen, samt att under förutsättning att distriktslantmätarens inkomst av taxa uppginge till 5,100 kronor och lönen bleve 3,000 kronor, hans behållna inkomst alltså komme att oberäknat ålderstillägg stiga till 6,100 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 196 käft. (Nr 235.)

Distriktslantmätarcs avlöningsförmåner.

Lantmfiteri-

kommis-

sionen.

98 Kung!,. Maj:ts proposition Nr 235.

Styrelsen för Sveriges distriktslantmätarförening kar i skrivelse den 19 september 1917 framhållit nödvändigheten av den föreslagna löneförhöj ningen.

Lantmäterikommissionen har anfört:

»Kommissionen vill till eu början framhålla, att det icke ifrågasatts någon ändring i den nuvarande grundprincipen för lantmätarnas avlöning, nämligen att en del av denna utgår av statsmedel och en del i form av arvoden, vilka erläggas av vederbörande sakägare. Däremot har, såsom kommissionen i annat sammanhang kommer att visa, motionsvis inom riksdagens andra kammare framförts krav på, att staten skulle övertaga en större del av kostnaderna för lantinäteriväsendet. Detta krav har i princip vunnit riksdagens gillande. För tillgodoseende av detsamma kunde det synas ligga närmast till hands, att vid den omorganisation av lantmäteristaten och revision av lantmäteritaxan, varom kommissionen har att avgiva förslag, fullfölja grundprincipen i 1909 års organisation därhän, att lantmätarnas inkomster till större delen komme att utgå direkt av statsmedel. En dylik lösning synes emellertid komma att medföra stora olägenheter. Givet är nämligen, att, om lantmätarens lön tilltoges så hög, att densamma utgjorde i det närmaste full bärgning, hade lantmätaren endast föga intresse av att åstadkomma en så stor arbetsprodukt som möjligt. Härmed vore dock icke sagt, att man i allmänhet behövde befara en mindre arbetsintensitet, men arbetsprodukten komme i allt fall helt säkert av andra anledningar att minskas. — — —. Även må betonas, att vid fältarbeten jordägarna hava skyldighet att hålla hantiangning och att jordägarna alltså i sådana fall hava ett synnerligt intresse av, att arbetet går undan. En alltför lågt beräknad taxa synes emellertid icke ägnad att befordra detta intresse. En minskning av arbetsprodukten måste givetvis också medföra behov av flera tjänstemän.

Vid prövning av förevarande fråga torde även böra beaktas den synpunkten, att för lantmäteriverksamhetens behöriga uppehållande erfordras icke blott lantmätare utan även biträden av varjehanda slag, vilka lantmätarna hava att själva ersätta. Därest den enligt taxa utgående gottgörelsen bleve alltför låg, komme säkerligen att krävas även statsavlönade biträden.

Av det anförda torde framgå, att en höjning av lönen på sådant sätt, att densamma komme att utgöra huvuddelen av lantmätarnas inkomst, icke är tillrådlig; och kommissionen kan i anledning härav icke tillstyrka, att lönen bestämmes till högre belopp än ungefär hälften av distriktslantmätarens sammanlagda behållning av tjänsten.

Innan kommissionen går att avgiva förslag angående lönebeloppet, gäller det sålunda i första hand att fatta ställning till frågan, huru stor distriktslantmätarens sammanlagda nettoinkomst bör vara. Med avseende härå vill kommissionen då framhålla, att en distriktslantmätare gentemot den allmänhet, som tager hans tjänster i anspråk, står i en ställning, som åtminstone i fråga om skiftes- och rågångsförrättningar i viss mån närmar sig en domares, samt att arbetet kräver en pa samma gång mångsidig och i vissa avseenden speciell utbildning. Kommissionen finner på grund härav skäligt, att, även om inkomstnivån icke föres fram längre än till 1914, distriktslantmätarna bör beredas en nettoinkomst av minst 6,500 kronor. Kommis-

99 Kung]. Maj:ts proposition Nr 235.

sionen har sålunda i detta hänseende gått något längre än lantmäteristyrelsens förslag, som stannat vid 6,100 kronor. Det må dock erinras, att Kungl. Maj:t och riksdagen vid beräkning av de tillskott till krigstidstillägg, som av 1917 och 1918 års riksdagar beviljats för distriktslantmätare, uppenbarligen utgått ifrån att dessas sammanlagda behållning av tjänsten, grundad på år 1909 fastställd lön och taxa, uppgått till 6,000 kronor. Om man därför torde få utgå ifrån, att med 1909 års omorganisation avsetts att bereda distriktslantmätarna en nettoinkomst av detta belopp, skulle sålunda genom antagande av ovan framställda förslag beredas dem en förhöjning med 500 kronor för tiden fram till 1914, en förhöjning, vilken synes väl berättigad.

För fixerande av det belopp, som bör utgå i form av lön, har det därnäst gällt att beräkna nettoinkomsten enligt taxa.»

Kommissionen har därefter meddelat utförliga beräkningar angående lantmätarnas taxeinkomst under treårsperioden 1912—1914. Jag torde här böra nämna, att bruttoinkomsten angivits till 5,454 kronor och nettoinkomsten till 3,655 kronor.

Enligt inkomna uppgifter hade arbetstiden i medeltal utgjort per dag 9.6 timmar och per år 294 dagar. Kommissionen hade emellertid vid uppgörande av sitt förslag till lantmäteritaxa utgått ifrån, att av lantmätarna icke borde krävas mera än normal arbetstid per dag, och såsom sådan ansett 8 timmar. - Ej heller syntes rimligen böra fordras, att lantmätarna för vinnande av erforderlig inkomst skulle behöva arbeta varje söckendag under året. Andra jämnställda tjänstemän åtnjöte 1 Va månads semester. Med hänsyn till, att lantmätarnas verksamhet vore rörlig och omväxlande, hade kommissionen emellertid ansett, att för dessa tjänstemän kunde räknas med en kortare ledighet. I det följande hade därför räknats med 275 dagar per år (300 söckendag^- minskade med 25 dagars semester). Vad lantmätare intjänade på tid, som översköte denna, syntes icke rimligtvis böra medtagas i denna beräkning. Varje uppgiven nettoinkomst hade därför reducerats med hänsyn till en reduktion av arbetstiden på sätt nyss angivits. De sålunda reducerade nettoinkomsterna utgjorde i medeltal 2,846 kronor.

Genom den avsevärda ökning av antalet distrikt, som kommissionen föresloge och den därigenom uppkommande minskningen av distriktens storlek samt även på grund därav, att vid antagande av kommissionens förslag medhjälparnas antal komme att bliva endast 100 under det att distriktslantmätarna bleve 200, skulle värjo distriktslantmätare få mindre möjlighet att sysselsätta medhjälpare och andra biträden. Man syntes kunna beräkna, att varje distriktslantmätare härigenom skulle gå miste om vinst å medhjälpare till belopp av 175 kronor. Droges detta belopp från nyss angivna nettoinkomst, återstode

100 Kun yl. Majts proposition Nr 235.

2,671 kronor, vartill således en distriktslantmätares nettoinkomst syntes kanna beräknas enligt nuvarande taxa under förutsättning att han arbetade endast ovannämnda normala tid per dag och år samt att distriktet vore minskat genom antagande av kommissionens förslag om ökning av distriktens antal.

Kommissionen har härefter fortsatt sålunda:

»På sätt framgår av del II av detta betänkande (sid. 122) kommer emellertid kommissionens förslag till ny lantmäteritaxa att medföra en ökning av taxeinkomsten. — — —. På sätt förut omförmälts kommer denna ökning att uppgå till omkring 20 procent (ökningen på grund av mätningsförordningens bestämmelser motsvaras av ökat arbete), varför en distriktslantmätares nettoinkomst av taxa efter genomförande av kommissionens förslag kan beräknas till 2,671 kronor + 20 procent därav eller 3,205 kronor, som avrundas till 3,200 kronor.

Härtill bör anmärkas, att ökning givetvis även uppstår å den del av taxeinkomsten, som borträknats för omkostnader, men denna ökning torde kompenseras av samma omkostnaders ökning.

Dessa beräkningar giva sålunda vid banden, att distriktslantmätares lön bör utgå med 3,300 kronor för att hans sammanlagda behållning av tjänsten skall kunna uppgå till 6,500 kronor.

Lantmäteristyrelsen föreslår, att distriktslantmätare, liksom för närvarande är fallet, berättigas till tre ålderstiliägg efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring, vartdera till belopp av 400 kronor. Med hänsyn till att lantmäteriverksamheten är av den art, att tjänstemannens förmåga att genom arbete skaffa sig erforderliga inkomster väsentligt minskas med tilltagande ålder, synes det kommissionen väl motiverat, att ålderstilläggen bestämmas till tre eller samma antal som för närvarande. Samma omständighet torde emellertid motivera även någon höjning av beloppet. Särskilt med hänsyn till vad som gäller för lantbruksingenjörerna torde beloppet skäligen böra sättas till 500 kronor. I anslutning härtill må framhållas, att kommissionen förutsätter, att distriktslantmätare skall äga tillgodoräkna sig den tid han innehaft tjänsten, innan den nya staten trätt i tillämpning.

Såsom ovan nämnts åtnjuta distriktslantmätare för närvarande inga ortstilllägg. Då distriktslantmätarna hava bestämda stationsorter och således icke kunna bosätta sig var de vilja, synes det emellertid påtagligt, att samma skäl, som föranleda, att andra tjänstemän på vissa platser erhålla ortstillägg, borde berättiga även förstnämnda tjänstemän till sådan förmån. Det synes ligga närmast till hands att i detta hänseende jämnställa distriktslantmätare med förstelantmätare. Dessa senare åtnjuta ortstillägg i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Beträffande de båda förstnämnda länen finner kommissionen emellertid påtagligt, att endast de distriktslantmätare, som bliva bosatta i Stockholm och Göteborg, böra tillerkännas ortstillägg. Vad åter angår Malmöhus län torde visserligen å ena sidan levnadskostnaderna på någon plats ställa sig högre än medeltalet för landet i dess helhet, men å andra sidan arbeta lantmätarna i vissa avseenden där under gynnsammare förhållanden än i övriga delar av landet. Kommissionen finner sig därför icke kunna föreslå ortstillägg för distrikts-

101 Kungl. Majds proposition Nr 235.

lantmätare i detta län. Vad slutligen angår de tre norrländska länen finner kommissionen däremot, att distriktslantmätarna även å andra platse» än residensstäderna bör tillerkännas ortstillägg. Beloppet av ortstillägget torde böra för Stockholm bestämmas till 400 kronor och för övriga platser till 200 kronor.

För distriktslantmätare gäller nu, att lönen jämte ålderstillägg utgör pensionsunderlag, och det synes lämpligt och rättvist, att denna ordning bibehålies.

Några nya villkor och bestämmelser för åtnjutande av de av kommissionen föreslagna löneförmåner för distriktslantmätare har kommissionen icke funnit erforderliga. Dock torde, därest ortstillägg på sätt kommissionen föreslagit tillerkännes vissa distriktslantmätare, ett förtydligande böra göras av det innehåll, att ortstilläggen skola följa samma bestämmelser som lönen.

Under framhållande att bland kompetensvillkoren för distriktslantmätare bör stadgas sex månaders tjänstgöring i lantmäteristyrelsen eller å lantmäterikontor, föreslår kommissionen alltså,

att distriktslantmätares lön i staten beräknas till 3,300 kronor; att distriktslantmätare berättigas att tillgodonjuta tre ålderstillägg efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring, vartdera å 500 kronor;

att ortstillägg uppföras för distriktslantmätare i Stockholm till belopp av 400 kronor samt för distriktslantmätare i Göteborg ävensom i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län till belopp av 200 kronor;

att distriktslantmätare må för rätt till ålderstillägg enligt nya staten tillgodoräknas den tid han eventuellt innehaft tjänsten, innan den nya staten trätt i tillämpning; samt

att till nu gällande lönevillkor göres det förtydligande, att ortstillägg i förekommande fall skall följa samma bestämmelser som lönen.»

Lantmäteristjrrelsen har i sitt utlåtande anfört, att under någon tid efter den nya organisationens ikraftträdande, exempelvis två år, undantag borde kunna medgivas från den för befordran till distriktslantmätartjänst föreslagna kompetensfordringen om sex månaders tjänstgöring i styrelsen eller å lantmäterikontor. För dylik befordran borde emellertid även krävas praktisk tjänstgöring under minst fem år, vilket nu krävdes för utnämning till extra lantmätare. I avseende å de föreslagna avlöningarna bar lantmäteristyrelsen allenast hemställt, att ortstillägg å 200 kronor måtte tillerkännas jämväl distriktslantmätarna i Västernorrlands län.

Lantmäteristyrelsen både i sitt den 24 maj 1917 avgivna förslag till ändring i gällande stat för lantmäteristaten i länen föreslagit landets indelning i 180 lantmäteridistrikt enligt ett i detalj utarbetat förslag till distriktsindelning.

Distrxkls-

indclning.

102 Kungl. Ma):ts proposition Nr 235» Lantmäterikommissionen har härom yttrat:

»Då kommissionen, på sätt ovan inhämtas, föreslagit uppförande i stat av 200 distriktslantmätarbefattningar, följer därav, att därest kommissionens förslag i denna del antages, riket kommer att indelas i ett lika stort antal distrikt. Något detaljerat förslag i denna del har kommissionen emellertid ansett sig icke höra utarbeta. Vid uppgörande av dylikt förslag böra, såsom även lantmäteristyrelsen synes hava förutsatt, utnyttjas statistik och erfarenhet så nära som möjligt intill tidpunkten för förslagets tillämpning. I någon mån har kommissionen dock ansett sig böra undersöka frågan. Denna undersökning har i första rummet avsett antalet distrikt inom de särskilda länen. Resultatet av denna undersökning, varvid kommissionen på det hela taget utgått ifrån samma förutsättningar som lantmäteristyrelsen, framgår av nedanstående uppgift, varvid inom parentes angives det antal distrikt, styrelsens förslag upptager:

Icke heller detta förslag till antal distrikt inom de olika länen avser emellertid att vara definitivt, utan böra jämkningar kunna vidtagas. Kommissionen har endast åsyftat att angiva grunderna för bestämmandet av antalet ortstillägg för de särskilda orterna. Undersökningarna hava givit vid handen, att enligt kommissionens beräkningar fem distriktslantmätare skulle bliva stationerade i Stockholm och en i Göteborg samt att Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län tillhopa skulle indelas i 41 distrikt.

Kommissionen hemställer alltså, att förut omförmälda ortstillägg må beräknas för fem distriktslantmätare, stationerade i Stockholm, en distriktslantmätare, stationerad i Göteborg, och 41 distriktslantmätare i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.»

Lantmäteristyrelsen har i förenämnda utlåtande dels föreslagit beviljande av ortstilläg-g även åt de 15 distriktslantmätarna i Västernorrlands län, dels ock framhållit, att, därest styrelsens förslag om ökning av distriktslantmätarnas antal till 220 bifölles, antalet ortstillägg borde ökas. Styrelsen hade beräknat att ortst Hägg då borde utgå till sex distriktslantmätare i Stockholm, eu i Gröteborg samt 60 i de fyra nordligaste länen.

103 Kungi. Maj:ts proposition Xr 235.

Beträffande de blivande extra lantmätarnas (lika med de nuvarande auskultanternas) avlöningsförmåner må först erinras, att i gällande stat upptagas 30 auskultantarvoden å 600 kronor samt att, sedan 1918 års riksdag anvisat ett anslag å 105,000 kronor å extra stat för år 1919 till dylika arvoden, Kungl. Maj:t genom kungörelse den 18 september 1918 förordnade, att lantmäteristyrelsen skulle äga under år 1919 av sagda anslag utbetala dels till en var av nyssnämnda 30 auskultanter ytterligare arvoden å 600 kronor, så att deras arvoden inalles uppginge till 1,200 kronor, dels till övriga auskultanter arvoden med 900 kronor till 50 och med 600 kronor till 70.

Lantmäteristyrelsen föreslog i sin skrivelse angående omorganisation av lantmäteristaten i orterna den 24 maj 1917, att medel för arvoden åt auskultanter måtte beräknas sålunda, att 30 erhölle vardera ett belopp av 1,800 kronor och 70 vardera ett belopp av 900 kronor. Därjämte föreslog styrelsen, att de blivande tjänstemännen med arvode ä 900 kronor måtte fä uppbära samma arvode, vare sig de tjänstgjorde i styrelsen, i lantmäterikontor eller såsom tjänstemedhjälpare hos distriktslantmätare.

Lantmäterikommissionens yttrande i detta ämne är av följande lydelse:

»Det av styrelsen för auskultanternas förening framställda önskemålet, att arvodesbeloppen måtte lämpas efter tjänståldern, har såsom förut anmärkts, redan provisoriskt vunnit bifall vid 1918 års riksdag. Denna anordning torde böra för framtiden bibehållas. Åven om antalet distriktslantmätartjänster ökas på sätt kommissionen ovan föreslagit, blir nämligen auskultanttiden ganska lång, enär befordran i allt fall icke kan väntas förrän vid en ålder av omkring 40 år. Det måste givetvis kännas hårt att vid så hög ålder, då säkerligen åtskilliga av auskultantema eller, såsom de enligt kommissionens förslag framdeles skulle benämnas, extra lantmätarna äro familjeförsörjare, ännu befinna sig på biträdesstadiet, och detta så mycket mera, om inkomsterna ej vuxit. Därtill kommer, att med den ökning av lantmäteriverksamheten, som är att förvänta, det torde bliva nödvändigt, att de äldsta auskultantema eller extra lantmätarna i mån av behov tagas i anspråk för att på eget ansvar verkställa förrättningar. Det lärer sålunda även för framtiden erfordras en grupp tjänstemän med samma ställning, som nuvarande organisation avsett för auskultanter med arvode på stat. Antalet av dessa tjänstemän torde höra bibehållas vid detsamma som nu eller 30 Då hela antalet extra lantmätare beräknats till 100, återstår således 70. Det synes lämpligt, att iiven dessa i fråga om arvodet uppdelas i tvenne klasser. Antalet i vardera klassen bör sattas till 35.

Av hänsyn till det lönebelopp för distriktslantmätare, som kommissionen ovan föreslagit, torde arvodet för extra lantmätare i lägsta klassen böra bestämmas till

1,000 kronor. För var och en av de båda högre klasserna synes eu höjning av 500 kronor lämplig. Extra lantmätare i högsta klassen skulle dä erhålla ett arvode av 2,000 kronor, vilket torde få anses erforderligt, enär dessa tjänstemän komma

Extra lantmätarnas avlöningsförmåner.

Lantmäteri-

styrelsen.

Publik

renovation.

104 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

att åtminstone delvis utöva verksamhet av enahanda art som de på eget ansvar arbetande lantmätarna och sålunda böra beredas en sådan inkomst, att deras ekomiska ställning icke medför fara för osjälvständighet.

Rörande samtliga nu omförmälda arvoden bör givetvis gälla, att de få åtnjutas efter förtjänst och skicklighet samt att lantmäteristyrelsen bör äga att betaga vederbörande rätten till arvode till följd av försummelse och dylikt.

Utbetalningen av arvoden torde böra ske månadsvis av lantmäteristyrelsen och icke bliva beroende av, huruvida extra lantmätare under månaden tjänstgjort i styrelsen eller å lantmäterikontor eller hos distriktslantmätare.

I likhet med lantmäteristyrelsen finner kommissionen, att uppförande i stat av ovanberörda arvoden bör föranleda, att tjänstemännens indelning till tjänstgöring på länen och hos de särskilda distriktslantmätama läggas i styrelsens hand på annat sätt än hittills. Något förslag angående de bestämmelser, som i sådant hänseende krävas, torde emellertid icke erfordras i detta sammanhang. Fråga huruvida dessa tjänstemän böra tillerkännas rese- och traktamentsersättning vid förflyttning, torde höra upptagas till prövning samtidigt med förslag om bestämmelser rörande tjänstgöringens ordnande.

I anslutning till vad sålunda anförts föreslår kommissionen, att av de 100 extra lantmätararvoden, som enligt vad kommissionen förut hemställt skulle i stat upptagas, 30 må uppföras till belopp av 2,000 kronor, 35 till belopp av 1,500 kronor och 35 till belopp av 1,000 kronor;

att samtliga arvoden må av lantmäteristyrelsen utdelas bland extra lantmätarna efter förtjänst och skicklighet; samt

att utbetalningen må ske månadsvis och oberoende av, huruvida extra lantmätaren under månaden tjänstgjort i lantmäteristyrelsen eller å lantmäterikontor eller såsom medhjälpare hos distriktslantmätare.»

Lantmäteristyrelsen har i utlåtandet den 28 januari 1919 förmält sig icke hava annat att erinra beträffande förslaget om arvoden till de nya extralantmätarna än att, för den händelse distriktslantmätarnas antal komme att bestämmas till 220, såsom styrelsen föreslagit, och till följd härav befordran kunde ske tidigare än enligt kommissionens förslag, arvndesklasserna syntes kunna nedbringas till två. I sådant avseende syntes lämpligen höra bestämmas 50 arvoden å 1,200 kronor och 30 arvoden å 2,000 kronor.

Vid styrelsens utlåtande hava fogats statförslag, alternativt upptagande 200 och 220 distriktslantmätarbefattningar.

En fråga, som nära berör frågan om lantmätarnas inkomster och utgifter av tjänsten, gäller skyldigheten att avlämna och bekosta publik renovation.

Intill år 1865, då 1864 års lantmäteriinstruktion trädde i kraft, voro rikets lantmätare skyldiga att till lantmäteristyrelsens arkiv utan särskild ersättning översända renovationer av kartor, protokoll och be-

105 Kunql. Maj-.ts proposition Nr 235.

skrivningar rörande alla förrättningar. Genom sistnämnda instruktion inskränktes denna renovationsskyldighet att omfatta endast vissa slag av förrättningar nämligen laga skiften, rågångsförrättningar och ägoutbytesförrättningar, varjämte medgavs, att blott karta med delningsbeskrivning och därtill börande sammandrag skulle renoveras. I samband med tillkomsten av ägostyckningsinstitutet föreskrevs, att publik renovation skulle äga rum beträffande vissa slag av styckningar av såväl karta som beskrivning samt med avseende å vissa andra endast av beskrivning över styckningen.

Vid utfärdandet av 1908 och 1909 års instruktioner har denna ordning bibehållits endast med den ändring, att beträffande laga skifte renovation skall ske även av summarisk beräkning.

I skrivelse den 14 december 1916 har lantmäteristyrelsen föreslagit, dels att renovationsskyldigheten måtte utsträckas, dels ock att staten i sammanhang därmed måtte bereda de arbetande lantmätarna gottgörelse för de utgifter, renovationsskyldigheten medför för dem. Föreningen Sveriges förstelantmätare har däremot i skrivelse den 27 mars 1917 ifrågasatt lämpligheten att nu utvidga renovationsskyldigheten.

Lantmäterikommissionen har anfört:

Kommissionen funne vad i föreningens skrivelse anförts vara av den beskaffenhet, att det åtminstone icke för närvarande borde ifrågakomma att utsträcka renovationsskyldigheten. Kommissionen hade föranletts att intaga denna ståndpunkt jämväl med hänsyn därtill, att det syntes möta svårigheter att uti de lokaler, som för närvarande voro upplåtna till lantmäteristyrelsens arkiv, bereda utrymme för den ökade tillsfrömning av arkivalier, som bleve en följd av bifall till lantmäteristyrelsens framställning.

Däremot funne kommissionen i likhet med lantmäteristyrelsen rättvisa och billighet kräva, att staten gottgjorde de arbetande lantmätarna för med renovationsskyldigheten förenade utgifter. Detta läte sig även lätteligen genomföras på så sätt, att lantmäteristyrelsen för varje dit inlevererad renovationsakt läte tillställa lantmätaren gottgörelse enligt grunderna för de i lantmäteritaxan upptagna bestämmelser om lösen för karta och handlingar. I fråga om kopia av karta upptoge emellertid kommissionens förslag till taxa olika bestämmelser, allteftersom kopian åstadkommits för hand eller på fotomekanisk väg, och det gällde därför avgöra, vilken av dessa bestämmelser, som borde lända till efterrättelse. Eftersom staten uti ifrågavarande avseende skulle övertaga en skyldighet, som förut icke påvilat densamma, ansåge kommissionen, att staten rimligen kunde göra anspråk på att få betala enligt bestämmelsen för den billigaste kopieringsmetoden, den fotomekaniska.

Med ledning av det antal regalark renovationer, som årligen överlämnades till lantmäteristyrelsens arkiv, och de grunder för ersättningens beräkning, som sålunda angivits, bulle kommissionen före, att blivande anslag för ifrågavarande ändamål borde beräknas till 20,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1220. 1 sand. 196 höft. (Nr 235.)

106 Kungl. MajUs propvsition Nr 235.

Under erinran, att ett anslag för ifrågavarande ändamål uppenbarligen borde vara av förslagsanslags natur, har kommissionen således föreslagit, att bland de ordinarie anslagen måtte beräknas 20,000 kronor årligen till publik renovation och att detta belopp måtte upptagas såsom förslagsanslag.

Lantmäteristyrelsen fäste i sitt utlåtande den 28 januari 1919 uppmärksamheten på att, ifall det endast bestämdes, att ersättning skulle utgå för publik renovation, som inlevererades efter den 1 januari 1920, man syntes kunna räkna med att lantmätarna komme att i så stor utsträckning som möjligt underlåta att redovisa förrättningar under året 1919 och uppskjuta därmed till påföljande år. Styrelsen hölle före, att berörda möjlighet att bereda ersättning för publik renovation genom uppskov med redovisning borde förebyggas, och ansåge därför, att ersättning ej borde utgå för publik renovation till förrättning, som enligt gällande bestämmelser skolat redovisas före den 1 mars 1920.

Styrelsen har vidare framhållit att, då publik renovation skulle ske av karta, jordägarna voro skyldiga att lösa ett exemplar av densamma och att som följd härav ersättningen för publik renovation komme att utgå med den nedsatta lösen, som vore bestämd för fall, då lösen samtidigt utginge för två exemplar. Ersättningen till lantmätarna för publik renovation komme på detta sätt även jordägarna till godo genom nedsatt lösen för deras kartexemplar.

Lantmäterikommissionens etatftlrslag.

Lantmäterikommissionens förslag till stat för den lantmäteripersonal, som sysselsattes med utförande av lantmäter i förrättningar, är av följande utseende:

Anm. Distriktslantmätare åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år.

107 Kanyl. Maj:ts proposition Nr 235.

Till det vid fjolårets proposition fogade statsrådsprotokollet den 11 mars 1919 anförde dåvarande departementschefen beträffande nu ifrågavarande delar av ämnet följande:

»Jag vill först erinra, att statsmedel nu utgå till avlöning åt 300 med praktiskt Oepartementslantmäteri sysselsatta personer, därav 110 distriktslantmätare, 40 extra lantmätare chefen. och 150 auskultanter. Av de sistnämnda åtnjuta 30 arvoden dels från medel å den 1919'

ordinarie staten och dels från anslag å extra stat under det att övriga 120 auskultanternas arvoden i sin helhet gäldas av anslaget å extra stat.

Lantmäterikommissionen har nu förordat, att totalantalet praktiserande lantmätare fortfarande måtte upptagas till 300. Av närmare angivna anledningar har det ansetts kunna antagas, att en ganska stark ökning av lantmäteriverksamheten vore att förvänta. De viktigaste av dessa anledningar äro tillkomsten av den nya mätningsförordningen samt ändrade bestämmelser angående handläggningen av avsöndringsförrättningar ävensom den nya lagstiftningen om fastighetsbildning i stad.

En omständighet, vars inverkan i stimulerande riktning icke torde böra underskattas, är även statens övertagande av en vida större andel i lantmäterikostnaderna än förut.

Jag finner det därför i likhet med kommissionen tydligt, att mindre personalantal än 300 icke bör ifrågakomma. För att sagda personal må kunna medhinna ökad arbetsmängd, är det emellertid nödvändigt, att antalet självständigt praktiserande lantmätare proportionsvis ökas. Detta är för övrigt önskvärt även för att förbättra befordringsmöjligheterna inom lantmäterikåren och främja dennas rekrytering. Att, såsom nu är fallet, halva antalet examinerade lantmätare äro extra tjänstemän, är påtagligen ett missförhållande och detta har ej heller undgått att ogynnsamt inverka på tillgången å lantmäterielever, vilken under de senaste åren i hög grad minskat.

I avseende å förslaget att förändra de nuvarande 40 extra lantmätarbefattningarna till distriktslantmätartjänster har icke någon meningsskiljaktighet rått.

Jag biträder för min del detta förslag.

Härigenom erhålles emellertid, såsom också framhållits, knappast någon mer betydande tillökning i arbetskraft eller arbetsprodukt, enär sagda extralantmätare redan nu] faktiskt haft särskilda verksamhetsområden, varest de fullgjort distriktslantmätares uppgifter. En mer genomgripande förändring är därför nödvändig.

Då utredningen visar, att redan för närvarande ett antal av 180 distriktslantmätare varit behövligt för arbetenas nöjaktiga fullgörande inom rimlig tid, samt av angivna anledningar en ökning av lantmäteriverksamheten ansetts vara att motse, vilken beräknats skola uppgå till minst 20 procent — en ökning som dock är ganska oviss —, skulle, såsom ock såväl kommissionen som lantmäteristyrelsen påvisat, en ökning av distriktslantmätarnas antal till 220 kunna ifrågasättas. I likhet med kommissionen anser jag emellertid, att man tillsvidare och i avvaktan på närmare erfarenhet bör kunna stanna vid ett antal av 200 distriktslantmätare. Återstående 100 av det behövliga antalet lantmätare böra alltså vara extra tjänstemän.

Såsom kommissionen tillstyrkt anser jag dessa böra benämnas extra lantmätare.

Frågan om de avlöningsförmåner, som böra tillerkännas distriktslantmätarna, är ganska vansklig att avgöra. Såsom kommissionen framhållit, torde det lämpligaste förfaringssättet härvidlag vara att bestämma det belopp, vartill man anser dessa lantmätares behållna tjänsteinkomst böra uppgå, samt därefter fråndraga vad

108 Kunyl. Muj:t$ proposition AV 235.

som kan anses tillflyta dem som betalning enligt taxa eller överenskommelse för utfört arbete, varefter återstoden bör tilldelas dem såsom lön. Jag vill erinra, att tjänstgöringspenningar givetvis icke ifrågakomma, enär dessa motsvaras av arbetsinkomsten.

Lantmäterikommissionen har ansett skäligt, att distriktslantmätarna böra, även om förhallandena endast till år 1914 tagas i betraktande, beredas en nettoinkomst av tjänsten å minst 6,500 kronor, samt anfört, att Kungl. Maj:t och riksdagen vid beräkningen av de tillskott till krigstidstillägg åt lantmätare, som beviljats vid 1917 och 1918 års riksdagar, torde utgått från, att dessa lantmätares sammanlagda behållning av tjänsten uppginge till 6,000 kronor. Att nu höja detta belopp med 500 kronor har synts kommissionen fullt befogat.

I fråga om dessa beräkningar torde jag få erinra om följande omständigheter. Då jag den 5 februari 1909 motiverade förslaget om inrättande av distriktslantmätarbetattningar, meddelade jag, att lantmäteristyrelsen beräknat årliga nettoinkomsten för lantmätare för åren 1898—1902 till i medeltal 3,053 kronor 66 öre. Av närmare angivna skäl ansåg jag emellertid, att för det antal lantmätare, som ungefär erfordrades för att kunna med önskvärd skyndsamhet handlägga förekommande lantmäterigöromål, medeltalssiffran för den årliga nettoinkomsten borde beräknas till något mer än 3,500 kronor, och jag fann detta belopp då böra tagas till utgångspunkt för beräkningarna. Inkomstminskningen genom den samtidiga taxenedsättningen med en tredjedel skulle, enligt vad jag då anförde, bliva omkring 1,200 kronor. Jag uttalade emellertid, att det vid bestämmandet av statsavlöningen åt dessa lantmätare icke torde vara möjligt att låta lönen endast utgöra vederlag för en dylik inkomstminskning, och fann det uppenbart, att en förbättring i dessa tjänstemäns ställning, ungefärligen motsvarande den, som genom då nyligen genomförda löneregleringar beretts stora grupper av andra statstjänare, vore av förhållandena oundgängligen påkallad. På grund härav och under framhållande, att det vore i detta fall lämpligt att låta en något väsentligare del av avlöningen utgå i form av ålderstillägg, tillstyrkte jag, att grundlönen måtte bestämmas till 2,000 kronor samt ålderstilläggen till tre, vart och ett å 400 kronor. Slutlönen komme då att bliva 3,200 kronor. Jag uttalade, att enligt min mening en lämpligt avvägd avlömngsförbättring komme att härigenom beredas distriktslantmätarna. Jag avstyrkte ett framställt förslag, att ortstillägg skulle medgivas, varvid jag framhöll, att x de norrländska länen inkomsten av arbeten enligt taxa kunde antagas bliva större än i landets sydligare delar.

Enligt denna beräkning skulle alltså distriktslantmätarnas nettoinkomst av arbete enligt taxa uppgå till 3,500 — 1,200 = 2,300 kronor och deras sammanlagda inkomst av tjänsten till 2,300 -f- 2,000 = 4,300 kronor, ålderstilläggen oberäknade.

Riksdagen, som godkände den sålunda föreslagna statsavlöningen, lämnade ovan refererade beräkning utan erinran.

Då vid 1917 års riksdag proposition (nr 275) avläts om tillskott till krigstidstillagg åt lantmätare, grundades beräkningen av tillskottsbeloppet för distriktslantmätare på en antagen inkomst av arbete enligt taxa å 4,000 kronor. Enahanda inkomstbe!opp lades till grund för de av 1918 års lagtima riksdag med anledning av Kungl. Maj.ts förslag i punkten 22 av propositionen om anslag å tilläggsstat för samma år beviljade tillskotten. Dessa beräkningar upptogo alltså väsentligt högre taxeinkomst än som låg till grund för 1909 års beslut. Vid dessa sistnämnda beräkningar har

Kutnjl. Muj:ts proposition Nr ~o5. 109

emellertid icke angivits, att den beräknade taxeinkomsten vore nettoinkomst. Att, även om förhållandet härvidlag icke blivit tydligt klarlagt, sagda summa av 4,000 kronor i verkligheten även inneslutit åtminstone en del av det belopp, varmed bruttoinkomsterna överskjutit nettoinkomsten, framgår bland annat därav, att lantmäteristyrelsen i den skrivelse den 10 november 1917, vari styrelsen hemställde om äskande av dylikt tillskott, anförde, att enligt förhållandena år 1914 en distriktsiantmätares bruttoinkomster borde beräknas till 4,500 kronor, hans omkostnader för verksamhetens bedrivande till 1,300 kronor och hans nettoinkomster till 3,2i)0 kronor. Nettoinkomsten upptogs alltså nu 900 kronor högre än som beräknats år 1909. Utgår man emellertid från lantmäteristyrelsens sistnämnda uppgift å nettoinkomsten, skulle med tillägg av lönen å 2,000 kronor en distriktsiantmätares tjänsteinkomst år 1914 uppgått till 5,200 kronor.

Lantmäterikommissionen har nu efter inkomna svar å frågeformulär beräknat nettoinkomsten för arbete enligt taxa i medeltal för treårsperioden 1912—1914 till 3,655 kronor. Såsom kommissionen framhållit har emellertid denna inkomst erhållits genom en längre utsträckt arbetstid såväl i fråga om antalet arbetsdagar som arbetstimmar per dag, än som nu torde böra tagas i beräkning. Efter reduktioner med hänsyn härtill har kommissionen kommit till en medelinkomst av 2,846 kronor. Lägges lönen härtill, erhålles en behållen tjänsteinkomst av 4,846 kronor.

Dessa beräkningar äro som synes ganska växlande. Enligt alla beräkningarna skulle emellertid distriktslantmätamas inkomster falla mellan de för första och andra gradens tjänster bestämda avlöningsbeloppen.

Jag vill vidare erinra, att löneregleringskommittén i sitt betänkande nr LIX den 20 november 1918 angående tillfällig lönereglering för vissa befattningshavare föreslagit för distriktslantmätare avlöningstillägg å 500 kronor. Med inräknande härav skulle totalnettoinkomsten uppgå enligt lantmäteristyrelsens uppgifter år 1917 till 5,700 kronor och enligt kommissionens uppgifter efter angivna reduktioner till 5,346 kronor.

Lantmäterikommissionens nu framlagda förslag innebär, att distriktslantmätama skola erhålla en lön av 3,300 kronor jämte tre ålderstillägg å 500 kronor. Då deras nettoinkomster av tjänsten efter utfärdandet av den nya taxan beräknats skola för 275 arbetsdagar och 8 arbetstimmar för dag uppgå till 3,200 kronor, bliva deras begynnelseinkomster 6.500 kronor, som efter de tre ålderstilläggens intjänande stiga till 8,000 kronor. Lägges härtill avlöningstillägg enligt nyssnämnda tillfälliga lönereglering, skulle dessa belopp höjas till respektive 7,000 och 8,500 kronor. Dessa belopp synas mig större än att de kunna av mig tillstyrkas, synnerligast vid jämförelse med de avlöningar, som må kunna bestämmas för förste lantmätare och vissa befattningshavare i lantmäteristyrelsen. Till dessa tjänster torde böra förvärvas de mest framstående av distriktslantmätarkårens medlemmar, men om distriktslantmätarna beredas inkomster till så högt belopp, som nyss angivits, skulle antagligen en dylik förflyttning icke innebära någon förbättring i ekonomiskt avseende — mången gång troligen en ekonomisk uppoffring, synnerligast som distriktslantmätarna torde kunna genom utsträckning i arbetstiden icke oväsentligt öka sina nettoinkomster. Det synes mig emellertid av stor vikt, att en sådan anordning av de olika tjänsternas inkomstförhållanden undvikes.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden och till den omständigheten att, såsom jag ar 1909 framhöll, en väsentlig del av distriktslantmätamas avlöning bör

no

Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

utgöras av ålderstillägg, anser jag mig icke kunna tillstyrka, att den sammanlagda nettoinkomsten beräknas högre än till 6,200 kronor, därvid jag förutsätter, att det förut nämnda avlöningstillägget genom tillfällig lönereglering icke skall utgå. Om härtill, såsom jag vill tillstyrka, läggas tre ålderstillägg å 500 kronor, blir den slutliga nettoinkomsten 7,700 kronor. Det är icke utan tvekan, som jag anser inkomsten böra upptagas ens så högt som till detta belopp, just med hänsyn till de svårigheter, som kunna uppstå att till andra befattningar inom lantmäteriet i mer ansvarsfull eller ledande ställning erhålla sökande med den skicklighet och duglighet, som sistnämnda befattningar kräva. — — —.

Vid bedömandet av det av mig nu beräknade inkomstbeloppet bör även bemärkas, att fördelar i åtskilliga andra hänseenden, exempelvis genom erhållande av betalning för publik renovation, nu föreslås skola beredas lantmätarna.

Vad därefter angår den nettoinkomst, som bör enligt den nu föreslagna lantmäteritaxan beräknas tillkomma distriktslantmätarna, har den efter vissa reduktioner av kommissionen upptagits till 3,200 kronor. Mot denna beräkning har jag icke något att erinra.

Med de utgångspunkter, jag förut angivit, bör avlöningen av statsmedel sålunda enligt min mening utgöra 3,000 kronor. Ifall härav viss del, förslagsvis 500 kronor, skulle utgå i form av avlöningstillägg enligt tillfällig lönereglering, skulle den avlöning, som upptages i staten och å vilken pensionen grundas, minskas med samma belopp eller till allenast 2,500 kronor. Detta synes mig emellertid icke innebära tillräcklig förbättring i distriktslantmätarnas villkor. Jag anser därför lönen böra i staten upptagas till 3,000 kronor, men däremot, såsom nyss nämnts, sådant avlöningstillägg icke utgå till distriktslantmätarna. Distriktslantmätarna bliva då i detta avseende satta i samma ställning som ett flertal andra statstjänstemän, för vilka lönerna reglerats under de senaste åren, exempelvis lärår- och hospitalspersonalen. Med dyrtidstilläggen har denna anordning ingenting att göra.

Med inräknande av tre ålderstillägg å 500 kronor blir högsta pensionsunderlaget 4,500 kronor.

Vad ortstillägg angår, synes det mig icke behövligt att tillerkänna dylikt åt andra distriktslantmätare än dem, som äro stationerade i Stockholm. Jag vill erinra, att av lantbruksingenjörerna, vilka i avseende å inkomst av taxa äro jämförliga med lantmätarna, allenast den i Stockholm stationerade åtnjuter ortstillägg.

För erhållande av ålderstillägg å den nya staten bör distriktslantmätare äga tillgodoräkna sig föregående tjänstetid såsom sådan.

Det av kommissionen framlagda förslaget till distriktsindelning har icke angivits som definitivt. Närmare utredning härom lärer böra verkställas av lantmäteristyrelsen.

Vad därefter angår de föreslagna nya extralantmätarnas arvoden biträder jag kommissionens förslag. I dessa arvoden är icke inräknat något belopp, motsvarande tillfällig lönereglering för ordinarie tjänstemän, utan bör arvodestillskott tillkomma enligt de regler, som i sådant avseende må bliva bestämda.

Vad kommissionen i övrigt hemställt angående de extra lantmätarna föranleder ingen erinran från min sida.

Kommissionens förslag i frågan om statens övertagande av kostnaden för publika renovationer biträdes av mig med tillägg av den utav lantmäteristyrelsen f öreslagna övergångsbestämmelsen.

I

in

Kungl. Majds proposition Nr 235.

Beträffande avlöningsvillkoren finner jag lika med kommissionen ett tillägg påkallat därom, att ortstillägg skall följa samma bestämmelser som lönen. Därjämte torde böra stadgas, att föreskriften, att med distriktslantmätartjänst icke må förenas tjänst å kommuns stat, icke må utgöra hinder för distriktslantmätare att innehava befattning som mätningsman i stad eller i samhälle på landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas. Då andra ändringar i avlöningsvillkoren icke synas erforderliga, torde någon särskild förklaring om övergång å ny lönestat icke behöva avgivas av den nuvarande personalen.»

Jordbruksutskottets majoritet, som avstyrkte fjolårets proposition Riksdagen i dess helhet, yttrade sig icke särskilt angående nu berörda frågor. I 1919‘

den av herr Öberg m. fl. avgivna reservationen blev med anledning av herr Norman m. fl:s motion nr 403 antalet av de praktiserande lantmätare, som borde åtnjuta statsavlöning, särskilt antalet distriktlantmätare, föremål för övervägande, men biträddes Kungl. Maj ts förslaghärom. I avseende å distriktslantmätarnas löner tillstyrktes i samma reservation nedsättning till 2,700 kronor. Såsom skäl härtill anfördes, att då avlöningen till överlantmätare (= förstelantmätare) i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag föreslogs till 7,500 kronor jämte ett ålderstillägg å 600 kronor» försiktigheten syntes bjuda, att en sänkning skedde i de för distriktslantmätare föreslagna löneförmånerna. Därest lantmäterikommissionens förslåg till lantmäteritaxa vunne Kungl. Maj:ts gillande, syntes i varje fall distriktslantmätarna bliva väl tillgodosedda.

Vidare föreslogs i samma] reservation, att arvodena till de extra lantmätarna skulle sänkas till 1,700 kronor för 30, 1,200 för 35 och 1,000 för 35. 7

Styrelsen för Sveriges lantmätarförening har i förut omförmälda kommen skrift den 17 oktober 1919 gjort erinran mot det i fjolårets proposition ^ch1 utlåtande innefattade förslaget, att tillfällig lönereglering icke skulle tillgodokomma däröver. distriktslantmätarna. Beträffande de i herr Öberg in. fl:s reservation tillstyrkta nedsättningar i distriktslantmätarnas löner och extra lantmätarnas arvoden framhålles, att dessa nedsättningar icke hade något som helst stöd i de grundliga utredningar, lantmätenkommissionen förebragt angående lantmätarnas inkomster och det totala avlöningsbelopp, varav de

112 Kuncjl. Majds proposition Nr 235.

vore i behov. En dylik sänkning vore därför äu ytterligare ägnad att äventyra kårens existensmöjligheter och försvaga dess rekrytering. Vidare an föres följande:

»Enligt förutnämnda av 1917 år lantmäterikommission gjorda beräkningar skulle det av kommissionen uppgjorda taxeförslaget bereda lantmätarna en nettoinkomst av 3,200 kronor per år. Denna beräkning synes emellertid enligt vad ovan framhållits hava varit något mer än 20 procent för hög. Lantmätarnas nettoinkomster torde sålunda icke komma att stiga till högre belopp än omkring 2,560 kronor. För att lantmätarna skola komma att i verkligheten nå den av kommissionen beräknade inkomsten synes sålunda — om den av kommissionen föreslagna taxan antages — begynnelselönerna för lantmätarna böra höjas med minst 600 kronor. Då emellertid en höjning med 100 procent av lösenbeloppen för avskrifter av handlingar och kopior av kartor synes lämpligen kunna vidtagas utan annan ändring av taxan, håller föreningsstyrelsen före, att en sådan höjning bör av hänsyn till lantmätarnas skriv- och ritbiträden under alla förhållanden genomföras. Därest taxan i övrigt bibehålies oförändrad enligt kommissionens förslag, hemställer föreningsstyrelsen, att de av samma kommission föreslagna begynnelselönerna höjas för distriktslantmätare med 600 kronor till 3,900 kronor och för extra lantmätare med 500 kronor till 2,500, 2,000 och 1,500 kronor.»

I anledning av vad föreningsstyrelsen sålunda yttrat anför lantmäterikommissionen i sitt utlåtande den 7 februari 1920:

»Med avseende å de beräkningar, som av kommissionen i dess betänkande den 30 november 1918 verkställts angående distriktslantmätarnas inkomster, må till en början framhållas, att alla dessa beräkningar hänföra sig till de förhållanden och det prisläge, som rådde före kristiden, en omständighet, som föreningsstyrelsen icke synes hava tillbörligen beaktat. Enligt kommissionens mening är det emellertid av vikt, att denna princip fasthålles, varav då följer, att man måste skilja mellan sådana åtgärder, vilka syfta till en definitiv reglering, och åtgärder, som endast hava provisorisk karaktär.

Kommissionens förslag till ny taxa och lönereglering inneburo en definitiv reglering fram till år 1914, och kommissionen har icke kunnat finna, att vad föreningsstyrelsen anfört i ringaste mån ådagalägger, att de beräkningar, vilka legat till grund för sagda förslag, varit missvisande. Till den del föreningsstyrelsen med kravet på höjning av den föreslagna taxan eller alternativt höjning av föreslagna . löner och arvoden åsyftat en förändring av den definitiva regleringen, kan kommissionen sålunda icke förorda bifall till framställningen.»

Beträffande de i fjolårets proposition och i reservationen vid jordbruksutskottets betänkande föreslagna avlöningarna till distriktslantmätare och extra lantmätare anför kommissionen i samma utlåtande följande:

»Därest distriktslantmätama erhölle endast 2,700 kronor i lön av statsmedel utan rätt att komma i åtnjutande av s. k. tillfällig löneförbättring, skulle detta, om icke samtidigt någon höjning vidtoges av taxan, innebära, att de för år 1914

113 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

ställdes på en inkomstnivå av 5,900 kronor. Kommissionen kan icke underlåta att såsom sin mening framhålla, att en dylik lösning av löneregleringsfrågan torde vara ägnad att väcka betänkligheter. Det måste nämligen anses av stor vikt, att en tjänsteman med den ansvarsfulla och krävande verksamhet som en distriktslantmätare beredes en åtminstone något så när oberoende ekonomisk ställning. Och ur denna synpunkt torde kommissionens ursprungliga förslag, som gick ut på en begynnelseinkomst av 6,500 kronor, snarare få anses för lågt än för högt.

Även vid jämförelse med vissa likställda tjänstemän kommer man till samma resultat. Kommissionen tillåter sig erinra, att lantbruksingenjörerna vid lönereglering år 1910 erhöllo en statsavlaning av 3,500 kronor, samtidigt som deras inkomster av arvoden enligt taxa beräknades giva ett netto av 2,600 kronor. Det ansågs således redan år 1910, att lantbruksingenjörerna borde beredas en sammanlagd nettoinkomst av 6,100 kronor. Genom beslut av 1919 års lagtima riksdagtillerkändes dessa tjänstemän tillfällig löneförbättring med 800 kronor. Då syftet med denna tillfälliga löneförbättring var att provisoriskt föra fram lönenivån till prisläget år 1914, innebar således detta riksdagens beslut, att en lantbruksingenjör ansågs böra år 1914 åtnjuta en nettoinkomst av 6,900 kronor för år. Härvid är visserligen att märka, att den tillfälliga löneregleringens provisoriska karaktär mycket starkt betonades, men även med tillbörligt aktgivande härpå synes det ske en orättvisa mot distriktslantmätarna, om de genom en för år 1914 avsedd definitiv lönereglering ställas på en inkomstnivå av 5,900 eller 6,200 kronor, det sistnämnda beloppet enligt Kung!. Maj:ts proposition.

I sammanhang härmed må emellertid även beröras en annan omständighet. Vid framläggande av ovanberörda statförslag uttalade departementschefen farhågor för att, därest distriktslantmätarnas begynnelseavlöning i enlighet med kommissionens förslag bestämdes till 3,300 kronor, deras inkomster, sedan de tre ålderstilläggen intjänats, skulle stiga till alltför höga belopp i jämförelse med de avlöningar, som kunde komma att bliva bestämda för förstelantmätarna och vissa befattningshavare i lantmäteristyrelsen, och att därför dessa tjänster icke skulle erbjuda någon lockelse för de mest framstående av distriktslantmätarna. Den av utskottsreservanterna föreslagna ytterligare nedsättningen synes även hava grundats på farhågor i samma hänseende.

Med anledning härav må framhållas, att lantmätarnas tjänstgöring, på grund av därmed förenade ständiga resor och ofta nog mycket ansträngande arbeten på fältet, ställer stora anspråk på kroppskrafter och fysisk spänstighet. Det ligger därför i sakens natur, att en distriktslantmätare vid tilltagande ålder icke kan åstadkomma på långt när samma arbetsprestation som i yngre år. Han blir också efter hand nödsakad att använda biträden för en väsentlig del av fältarbetet. Tydligt är därför, att en äldre distriktslantmätare icke kan i samma grad som en yngre bereda sig inkomster genom eget arbete. Man torde därför med ganska stor säkerhet kunna antaga, att, även om distriktslantmätarnas begynnelseavlöning i enlighet med kommissionens förslag bestämdes till 3,300 kronor, komme dock deras inkomster, även för de äldre, att ganska väsentligt understiga det belopp, varmed förstelantmätares avlöning enligt kommissionens förslag skulle utgå. Härtill kommer, att en byråtjänst med avseende å lugn och bekvämlighet erbjuder vissa fördelar framför en distriktslantmätartjänst, så att även häri för flertalet något till åren komna distriktslantmätare torde ligga en lockelse.

Bihang till rihsdagnis protokoll 1920. / sand. 106 haft. (Nr 235.)

114 Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

På grund av vad sålunda anförts tillåter sig kommissionen hemställa, att Kungl. Maj:t vid framläggande av ny proposition i ämnet icke täcktes i staten upptaga löner och arvoden till distriktslantmätare och extra lantmätare med lägre belopp än vad kommissionen föreslagit och att, därest nedsättning av en eller annan anledning anses böra ske, även ifrågavarande personal måtte komma i åtnjutande av s. k. tillfällig löneförbättring.»

I nu förevarande delar av ämnet finner jag mig böra i allo förorda de i fjolårets proposition framlagda förslag. Med anledning av vad inom jordbruksutskottet då förekom i fråga om de föreslagna avlöningarna till distriktslantmätare och extra lantmätare torde jag emellertid böra yttra några ord.

Påtagligen av farhåga för att svårigheter i befordringsavseenden skulle uppstå, därest distriktslantmätarnas löner bestämdes i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag i fjol till 3,000 kronor, yrkades i herr Öberg m. flis reservation detta belopps nedsättande till 2,700 kronor. En undersökning utvisar emellertid, att någon risk i detta avseende icke skäligen kan anses komma att föreligga vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Jag tillåter mig till belysande härav framlägga följande jämförelsetabell, varvid beträffande distriktslantmätare och överlantmätare (= förstelantmätare) bortsetts från de ortstillägg, som i vissa fall böra medgivas.

Denna sammanställning utvisar så väsentligt högre tjänsteinkomster för de övriga befattningarna, att en befordran till dem med deras

115 Kungl. Maj.ts proposition Nr 235.

för övrigt i vissa hänseenden behagligare tjänstgöring torde i allmänhet böra för en distriktslantmätare framstå såsom en avgjord förmån.

Jag vill även betona, att därest distriktslantmätarnas löner skulle sättas lägre än sålunda föreslagits, det lärer bliva oundgängligt att, såsom lantmäterikommissionen framhållit, tillerkänna dem tillskott genom tillfällig lönereglering.

Den av mig föreslagna avlöningsförhöjningen synes vara den minsta, som bör ifrågakomma, även ur den synpunkten att distriktslantmätarna nu åtnjuta inalles 2,500 kronors lön och tillfällig löneförbättring och att löneökningen sålunda är endast 500 kronor. Att jag dock ansett mig kunna stanna härvid beror på, att ålderstilläggens belopp nu föreslås skola ökas från 400 till 500 kronor och att pensionsunderlaget höjes från 3,200 till 4,500 kronor. Det bör även beaktas, att distriktslantmätarna äga möjlighet att öka sina inkomster enligt taxa genom utsträckt arbetstid.

För de blivande extra lantmätarna — de förutvarande auskultanterna — hade Kungl. Maj:t i fjol föreslagit tre avlöningsgrader å respektive 2,000, 1,500 och 1,000 kronor, vartill skulle komma arvodestillskott genom tillfällig lönereglering. Förenämnda reservanter inom jordbruksutskottet tillstyrkte respektive 1,700, 1,200 och 1,000 kronor, likaledes jämte tillfälligt löneregleringstillskott. Då detta reservanternas förslag torde sammanhängt med den av dem tillstyrkta nedsättningen av distriktslantmätarnas löner, lärer, om Kungl. Maj:ts förslag i sistnämnda avseende godkännes, anledning saknas att jämka på de av Kungl. Maj:t föreslagna extralantmätararvodena. Det må för övrigt anmärkas, att avstånden mellan de olika avlöningsgrupperna enligt reservanternas förslag icke äro lämpligt avvägda.

I fråga om den publika renovationen bör numera den till den 1 mars 1920 i fjol föreslagna tidsbestämningen framskjutas till den 1 mars 1921.

Jag tillåter mig därför framlägga samma förslag till stat för den lantmäteripersonal, som sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar, som det i fjol framlagda.

116 Kungl. Majds proposition Nr 235.

Anm. Distriktslantmätare åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år.

Beträffande avlöningsvillkoren finner jag lika med kommissionen ett tillägg påkallat därom, att ortstillägg skall följa samma bestämmelser som lönen. Därjämte torde böra stadgas, att föreskriften, att med distriktslantmätartjänst icke må förenas tjänst å kommuns stat, icke må utgöra binder för distriktslantmätare att med vederbörligt tillstånd innehava befattning som mätningsman i stad eller i samhälle på landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas. Då andra ändringar i avlöningsvillkoren icke synas erforderliga, torde någon särskild förklaring om övergång å ny lönestat icke behöva avgivas av den nuvarande personalen.

På grund av vad jag anfört under denna avdelning hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna det av mig framlagda förslaget till stat för den lantmäteripersonal, som sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar, att tillämpas från och med år 1921;

dels förklara, att för åtnjutande av de å denna stat för distriktslantmätare uppförda avlöningar skola gälla de villkor och bestämmelser, som föreskrivits beträffande avlöning till distriktslantmätare å nu gällande stat, dock med de av mig tillstyrkta tillägg;

dels medgiva, att distriktslantmätare må för rätt till ålderstillägg enligt den nya staten tillgodoräknas

117 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

tjänstetid såsom sådan, innan nämnda stat trätt i tillämpning;

dels och å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra ett anslag av 769,500 kronor till lantmäteripersonal, som sysselsättes med utförande av lantmäteri förrättningar, enligt följande uppställning:

avlöningar, bestämt anslag .................... kronor 749,500

ersättning för publik renovation, förslagsanslag ........................................... » 20,000

Summa kronor 769,500.

IV. Lantmäterikontoren i länen.

a. Underhåll av arhivalier och registratur å lantmäterikontoren i länen.

Med bifall till särskilda av Kungl. Maj:t i ämnet gjorda framställningar anvisade riksdagen till reparation och renovation av kartor i lantmäterikontoren i länen på extra stat för särskilda år till och med år 1919 tillhopa 135,000 kronor. Dessa anslag hava ställts till lantmäteristyrelsens förfogande, i samband varmed föreskrivits, att högst

47.000 kronor finge användas till renovation av kartor, därav högst

10.000 kronor till renovation av i enskild ägo befintliga kartor av särskild betydelse, men av vilka kopior saknades i lantmäterikontoren. Till reparation har av nämnda medel alltså avsetts ett belopp av minst

88.000 kronor. Till huvudsaklig grund för besluten om medlens anvisande hava legat särskilda av lantmäteristyrelsen på olika tider gjorda beräkningar. Dessa visade till en början hän på en totalkostnad av

106.000 kronor, som dock sedermera successivt höjts, slutligen till

165.000 kronor.

I anledning av särskilda av Kungl. Maj:t i ämnet gjorda framställningar anvisade därjämte riksdagen på extra stat för varje av åren 1913—1919 medel till uppläggande av nya registratur och arkivens ordnande i lantmäterikontoren i länen med tillhopa 110,000 kronor. I statsverkspropositionen till 1918 års riksdag anmäldes, att ordnandet av ifrågavarande registratur och arkiv då beräknats komma att draga en totalkostnad av 113,000 kronor.

Uti skrivelse den 30 oktober 1916 gjorde lantmäteristyrelsen gällande, att reparation av kontorens kartor icke kunde utföras på ett

118 Kungl. Maj ds proposition Nr 235.

sådant sätt, att arbetet kunde anses slutfört vid någon viss tidpunkt, utan måste detta arbete fortgå, även sedan en grundlig reparation av kartorna på en gång blivit slutförd. Åven renovation av kartorna måste alltjämt fortgå, i det man ständigt hade att räkna med att kartor bleve alldeles utslitna och behövde ersättas med nya ävensom att det då och då kunde hända, att i orterna påträffades kartor, som icke funnes i lantmäterikontoret men som vore av betydelse att böra införlivas med kontorets arkiv. Här förelåge alltså ett stadigvarande behov, som därför ock lämpligen borde tillgodoses med anslag på ordinarie stat. Något belopp komme även att erfordras årligen för registraturens komplettering. Styrelsen beräknade, att 6,000 kronor årligen skulle behövas för omförmälda reparation och renovation av kartor samt 2,000 kronor årligen i fråga om registraturen, samt föreslog alltså, att i staten för lantmäteristaten i orterna måtte upptagas ett reservationsanslag till underhåll av kontorens i länen arkivalier till belopp av

8.000 kronor. Emellertid har lantmäteristyrelsen i skrivelse den 17 oktober 1918 på grund av vunnen ytterligare erfarenhet förklarat sig anse, att det stadigvarande anslagsbehovet till nya registratur och arkivens ordnande å lantmäterikontoren i länen samt till reparation och renovation av kartor i samma kontor borde beräknas till sammanlagt

14.000 kronor.

Lantmäterikommissionen har i detta ämne yttrat:

»Vissa förhållanden — — — göra det tvivelaktigt, om över huvud taget några som helst medel böra på vare sig ordinarie eller extra stat anvisas särskilt för reparation av kartor.

De härmed förenade arbeten hava hittills plägat utföras av vid lantmäterikontoren tillfälligt anställda biträden. Denna anställning av tillfälliga biträden har huvudsakligen möjliggjorts genom ett å extra stat beviljat anslag till skrivhjälp å lantmäterikontoren i länen. Biträdena hava således avlönats med medel från detta anslag men i någon mån med medel, som anvisats till reparation av kartor. För den skull hava detaljerade anteckningar måst föras om den tid, som använts till lagning av karter. En sådan anordning lärer icke kunna betecknas annorledes än såsom synnerligen opraktisk.

Nu har lantmäteristyrelsen visserligen framhållit, att framdeles det årliga anslaget skulle tagas i anspråk endast till den del lagningsarbetet ej kan utföras av den på kontoren anställda personal. Detta yttrande lärer böra så tolkas, att förutsättningen för anslagets användning skulle inträda, när berörda personal icke kvantitativt räcker till. Ytterligare extra biträden skola anställas i sådant fall. Men under dessa omständigheter synes det kommissionen vara enklast, att nu nämnda eventualitet tages med i beräkningen, när det gäller angiva totalbehovet av samtliga extra biträden.

119 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

Yad nu sagts om reparation av kartor gäller i tillämpliga delar även arbetet med lantmäterikontorens registratur. Icke heller för detta arbete bör enligt kommissionens mening särskilda medel anvisas, utan hänsyn till detsamma bör tagas vid beräknande av behovet av extra biträden å kontoren.

Med den i hittillsvarande extra anslag avsedda renovation förhåller sig i viss mån annorlunda. Såsom lantmäteristyrelsen anfört, kan det hända, dels att en karta blir så sliten, att den prövas böra ersättas med en ny d. v. s. renoveras, dels ock att utanför kontorens arkiv påträffas en karta av den betydelse, att den prövas böra bliva representerad i samma arkiv. Någon gång förekommer väl att vederbörande förstelantmätare anförtros nu nämnd prövning i ena eller andra avseendet; kartan renoveras då vid kontoret och i sådana fall äger den kritik til-

lämpning, som ovan riktats mot anvisande av särskilda medel till reparation av kartor. I de ojämförligt flesta fall plägar lantmäteristyrelsen dock förbehålla sig själv nyss angivna prövning och förordnar därför om kartans insändande till styrelsen. Utfaller prövningen i jakande riktning, låter då styrelsen även omedelbart renovera kartan i Stockholm, men icke genom något av de i styrelsen anställda biträden utan genom personer, som arbeta mot ackordsbetalning.

Då detta förhållande lärer alltjämt komma att tillämpas, finner kommissionen det vara i sin ordning, att särskilda medel å ordinarie stat anvisas för den

renovation av kartor, vilken lantmäteristyrelsen utför för lantmäterikontorens räkning. Beloppet av dessa medel torde skäligen kunna sättas till 4,000 kronor. Anslaget bör uppföras såsom reservationsanslag.

I anslutning till vad som anförts får kommissionen i detta sammanhang inskränka sig till att föreslå, att bland ordinarie anslagen måtte såsom reservationsanslag beräknas 4,000 kronor årligen till renovation av kartor för lantmäterikontoren i länen.»

Mot kommissionens hemställan i detta avseende avgavs reservation av herr Hamrin.

I sitt utlåtande den 28 januari 1919 hemställde lantmäteristyrelsen, att det föreslagna anslaget å 4,000 kronor å ordinarie stat till renovation av kartor för lantmäteri kontoren i länen måtte uteslutas och att till detta ändamål samt till reparation av kartor i samma kontor jämte fortsatt omläggning av kontorens registratur och arkivaliernas ordnande måtte på extra stat uppföras ett reservationsanslag å 17,500 kronor under benämning: till »underhåll av arkivalier i lantmäterikontoren i länen m. m.»

Den 11 mars 1919 yttrade dåvarande departementschefen i detta

ämne;

»Yad lantmäterikommissionen anfört synes mig ådagalägga olämpligheten av att särskilda medel längre anvisas till reparation av kartor. Det behov av tillfälligtvis ökat reparationsarbete, som förelegat för att de viktiga kartsamlingarna å länens lantmäterikontor må skyddas för förstörelse, har redan blivit till allra största delen tillgodosett medelst extra anslag och det arbete av dylik art, som ännu återstår, synes utan olägenhet kunna utföras av den personal, som synes böra

Departements-

chefen.

Examinerade

biträden.

Behovet av sådana biträden.

120 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

anställas .vid dessa kontor medelst avlöning från ett allmänt anslag till extra biträden. Aven beträffande registraturens uppläggande m. m. gör sig samma betraktelsesätt gällande. De medel, som beräknats behövliga för detta arbetes slutförande, hava för övrigt blivit nästan fullständigt anvisade, vilket bör innebära, att endast helt obetydligt av detta arbete återstår.

Kommissionens förslag, att bland ordinarie anslagen må beräknas 4,000 kronor till renovation för lantmäterikontoren i länen, biträder jag.»

Varken i utskottets utlåtande eller i förberörda reservation vid detsamma gjordes någon invändning mot Kungl. Maj:ts förslag i denna del. Då emellertid riksdagen avslog Kungl. Maj:ts proposition angående lantmäteriet, anvisade riksdagen liksom för år 1919 å extra stat särskilda reservationsanslag dels å 15,000 kronor till reparation och renovation av kartor å lantmäterikontoren i länen och dels å 8,000 kronor till nya registratur och arkivens ordnande å lantmäterikontoren i länen.

Jag tillstyrker, att i förevarande hänseende propositionen må avfattas i likhet med i fjol.

b. Biträden å lantmäterikontoren i länen.

Lantmäteristyrelsen har i skrivelse den 30 oktober 1916 lämnat en redogörelse för de ämbetsgöromål, som påvila förstelantmätarna, samt lämnat en utredning angående beskaffenheten och omfattningen av arbetena å lantmäterikontoren m. m. Såsom slutsats av utredningen har lantmäteristyrelsen anfört, att styrelsen hölle före, att arbetena å dessa kontor kunde uppdelas i dels sådana, som tarvade fullständig fackutbildning, dels sådana som kunde utföras av icke fackutbildade biträden, dels ock vaktmästargöromål, samt att för tillgodoseende på ett fullt tillfredsställande sätt av förstelantmätarnas behov av arbetsbiträde åtminstone inom de större länen erfordrades särskilda biträden för ovannämnda tre sias: av g-öromål.

O o

Uti gällande avlöningsstat för lantmäteristaten i orterna, vilken vad angår personalen å lantmäterikontoren i länen fastställts av Kungl. Maj:t den 17 juni 1908, finnas uppförda arvoden till sex amanuenser. Dessa amanuenser äro anställda å lantmäterikontoren i Värmlands län och i de fem norrländska länen samt tillsättas av lantmäteristyrelsen.

Sedan svårighet yppats för en del förstelantmätare att medhinna sina göromål, hemställde lantmäteristyrelsen i skrivelse den 27 november 1911 om anslag för åren 1912 och 1913 till påskyndande av arbetena

121 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

vid länens lantmäterikontor. Till statsrådsprotokollet den 13 januari 1912 anförde dåvarande departementschefen med anledning härav, att, om än behovet av ytterligare biträden flerstädes gjorde sig starkt gällande, koslnaden för dylika biträden lämpligen kunde, intill dess större erfarenhet om det stadigvarande behovet vunnits, efter Kung]. Maj:ts prövning i varje särskilt fall bestridas från nionde huvudtitelns expensanslag. Detta uttalande lämnades av riksdagen utan erinran, och i anslutning härtill har Kungl. Maj:t därefter årligen anvisat medel för anställande av examinerade biträden å vissa lantmäterikontor, för år 1918 till belopp av 43,000 kronor.

I skrivelse den 30 oktober 1916 hemställde lantmäteristyrelsen, att ovan nämnda sex amanuensbefattningar måtte uteslutas ur staten samt att i stället måtte å ordinarie stat uppföras 12 examinerade biträden, av styrelsen förslagsvis benämnda byråingenjörer, ävensom att därutöver måtte anvisas erforderliga medel, 28,000 kronor, för anställande av extra biträden under sammanlagt 80 månader. Häri inräknades emellertid även 24 månader, då förstelantmätarna åtnjuta semester och vikarier för dem sålunda erfordras.

Lantmäteristyrelsen har i förnyad framställning i ämnet den 17 oktober 1918 erinrat, att styrelsen för anställande under år 1919 av examinerade biträden begärt anvisande av 66,500 kronor, ävensom beräknat, att för samma ändamål under år 1920 komrne att erfordras

70,000 kronor, därest biträdesfrågan ej dessförinnan blivit löst. I samma skrivelse bär lantmäteristyrelsen hemställt, att antalet å ordinarie stat uppförda examinerade biträden måtte ökas till 16 samt att dessutom måtte å extra stat anvisas 20,000 kronor för anställande av tillfälliga examinerade biträden å iantmäterikontoren under 80 månader, oavsett behovet av vikarier under förstelantmätarnas semester.

Lantmäterikommissionen har anfört:

»Att ett synnerligen starkt behov av examinerade biträden å lantmäterikontoren föreligger, har redan blivit av Kungl Maj:t erkänt genom de anvisningar av medel till ganska betydande belopp, som Kungl. Maj:t under de senare åren funnit erforderliga för detta ändamål. Det är också uppenbarligen av stor vikt, att biträde beredes förstelantmätarna i sådan utsträckning, att den tekniska granskning av lantmäteriförrättningar, som åligger förstelantmätarna, kan medhinnas utan dröjsmål. Detta arbete är redan nu mycket omfattande och kommer att väsentligen ökas genom tillkomsten av lagen om fastighetsbildning i stad och särskilt kungörelsen den 16 augusti 1918 med vissa föreskrifter angående mätningsväsendet inom rikets städer och sådana samhällen å landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas.

Det är allmänhetens intresse, som det här gäller. För mången är det en Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. l’>(i höft. (Nr 235.) 10

Kompetens och löneförmåner för ordinarie examinerade biträden.

122 Kungi. Majds proposition Nr 235.

betydlig olägenhet att nödgas vänta på lagfarts erhållande blott till följd av ofrivilligt dröjsmål från förstelantmätarens sida. Och allmänheten bör beredas tillfälle att i större utsträckning än hittills varit fallet kunna erhålla sakkunnigt biträde vid forskningar å lantmäterikontor.

Slutligen är det även av vikt, att å kontoret finnes tillgänglig en ställföreträdare för förstelantmätaren, när denne för inspektioner eller i andra tjänsteärenden är frånvarande från kontoret.

Kommissionen finner emellertid konstaterat icke blott, att det föreligger behov av examinerade biträden å lantmäterikontoren, utan även att detta behov till mycket stor del redan nu måste anses konstant och således av beskaffenhet att böra tillgodoses genom befattningar å ordinarie stat.»

Till närmare utredning- härom ävensom angående omfattningen av ifrågavarande behov hade kommissionen efter ingående undersökningar låtit uppgöra en i dess betänkande intagen tablå.

Kommissionen har vidare anfört:

»Av denna tablå framgår, att det erfordras 16 ordinarie examinerade biträden och därutöver extra sådana biträden under sammanlagt 80 månader, och härvid har hänsyn icke tagits till behovet av vikarier under förstelantmätarnas semester. Tablån ger även vid handen, att det för extra examinerade biträden erforderliga beloppet utgör sammanlagt 16,000 kronor.

Det resultat, vartill kommissionen kommit, överensstämmer således med vad lantmäteristyrelsen anfört i en skrivelse den 17 oktober 1918, utom vad angår beloppet för examinerade biträden.

Detta belopp torde böra tillsvidare årligen beräknas såsom reservationsanslag å extra ordinarie stat.

De till extra biträden av ifrågavarande slag utgående arvoden böra enligt kommissionens mening beräknas till högst 200 kronor för månad. Då sådant biträde dessutom, enligt vad förut blivit föreslaget, skall få behålla sitt arvode såsom extra lantmätare, i vanligaste fall 1,000 kronor och understundom mera, skulle således dylikt biträde erhålla ersättning efter omkring 3,400 kronor för år.

I anslutning till vad kommissionen här ovan anfört föreslår kommissionen, som anser de ordinarie examinerade biträdena lämpligen böra benämnas assistenter:

att å ordinarie stat uppföras 16 assistentbefattningar;

att i sammanhang härmed uteslutas de nu i gällande stat upptagna sex amanuensbefattningarna; samt

att bland extra anslagen måtte tillsvidare årligen såsom reservationsanslag beräknas 16,000 kronor för anställande av extra assistenter.»

Enligt gällande avlöningsstat för lantmäteristaten i orterna åtnjuta de i staten upptagna sex amanuenserna arvoden med 2,000 kronor. För erhållande av dylik befattning erfordras endast att vara konstituerad till lantmäteriauskultant.

T skrivelse den 30 oktober 1916 har lantmäteristyrelsen föreslagit,

123 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

att för erhållande av befattning som ordinarie examinerat biträde å lantmäterikontor skulle fordras samma kompetens, som jämlikt § 28 tredje stycket i gällande instruktion för lautmäteristyrelsen och rikets lantmätare gäller för befordran till extra lantmätare. Med avseende å de avlöningsförmåner, som böra förenas med ifrågavarande befattningar, har lantmäteristyrelsen i samma skrivelse föreslagit, att sagda befattningar måtte uppföras såsom första gradens tjänster med lön 2,200 kronor, tjänstgöringspenningar 1,500 kronor samt ortstillägg för befattningen i Stockholms län 300 kronor och för en var av befattningarna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län 150 kronor. Härtill borde komma tre ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5, 10 å 15 års tjänstgöring. Såsom motiv för de föreslagna löneförmånerna har lantmäteristyrelsen anfört, att det givetvis vore av stor betydelse att kunna påräkna särskilt dugliga och lämpliga tjänstemän, varjämte styrelsen framhållit, att det, med de nuvarande amanuensarvodena, visat sig omöjligt att erhålla tjänstemän med erforderliga kvalifikationer. Följden av det låga arvodet både blivit täta ombyten och att valet många gånger stått endast mellan mindre lämpliga sökande liksom att det inträffat, att amanuensbefattningarna tidvis icke kunnat uppehållas.

Kommissionen har anfört:

»De examinerade biträden, som redan nu äro anställda å lantmäterikontoren, sysselsättas till stor del med teknisk granskning av lantmätarnas arbeten samt med ärenden rörande jordavsöndringar, som av Konungens befall ningshavande översändas till förstelantmätaren för yttrande. Såsom ovan framhållits komma förstnämnda arbeten framdeles att ytterligare ökas och det kan därför förutses, att nu föreslagna assistenter huvudsakligen komma att sysselsättas med sådan granskning. Visserligen är förstelantmätaren direkt ansvarig för arbetet å kontoret, men mängden av sagda göromål medger icke, att han kan medhinna någon mera ingående granskning av det av assistenten i nämnda hänseende utförda arbetet. Att den tekniska granskningen är av stor betydelse, har ovan framhållits, ävensom vikten av att densamma företages utan dröjsmål.

Med hänsyn härtill och då det torde få anses lämpligt, att assistenten är kvalificerad att under förstelantmätarens frånvaro fullgöra samtliga dennes åligganden, finner kommissionen ingen anledning till erinran mot de av lantmäteristyrelsen angivna kompetensfordringarna för de föreslagna assistentbefattningarna.

De av styrelsen föreslagna avlöningsförmånerna, däri inberäknat jämväl ortstillägg, torde med hänsyn till dessa kompetensfordringar vara att anse såsom minimum.

Kommissionen föreslår alltså,

att i fråga om assistentbefattning å lantmäterikontor uppställes samma kompetensfordran, som kommer att gälla för befordran till distriktslantmätare,

124 Rit- o. skrivbiträden.

Behovet 'av sådana biträden.

Kungl. Moj:ts proposition Nr 235-

att nämnda assistentbefattningar uppföras såsom tjänster i första lönegraden; samt

att ortstillägg uppföras med 300 kronor för assistent i Stockholm län samt 150 kronor för eu var av assistenterna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

LTti gällande avlöningsstat för lantmäteristaten i orterna upptagas inga skrivbiträden å lantmäterikontoren.

På sätt förut blivit anfört yppade sig emellertid snart svårighet för en del förstelantmätare att medhinna sina göromål. För åren 1913 och 1914 anvisade därför Kungl. Maj:t från nionde huvudtitelns expensanslag medel för anställande av skrivbiträden å lantmäterikontoren.

Sedan lantmäteristyrelsen ånyo inkommit med framställning om anslag för förstärkning av arbetskrafterna å lantmäterikontoren, anförde chefen för jordbruksdepartementet till statsrådsprotokollet den 14 januari 1914 bland annat, att vissa av de behov, vilka legat till grund för framställningen, otvivelaktigt kunde anses hava stadigvarande egenskap och skulle komma att oförminskade förefinnas oberoende av jordregistrets fortgång: och avslutande. Detta svntes vara fallet med åtminstone en del av det behov av skrivhjälp, som anmälts från samtliga lantmätenkontor. Han fann det vara ett oekonomiskt slöseri med förstelantmätarens för viktigare värv avsedda arbetskraft att låta honom personligen verkställa en så stor mängd enkla och till avsevärd del rent mekaniska göromål, som utredningen utvisade vara händelsen. Att fortfarande anvisa från expensmedlen anslag till detta i nästan alla län förefintliga behov av skrivhjälp syntes icke lämpligt, utan borde särskilt anslag begäras av riksdagen. Dock syntes det vara tillräckligt att tillsvidare uppföra detsamma å extra stat. I enlighet härmed gjorde Kungl. Maj:t framställning; till riksdagen, som biföll densamma och å extra stab för år 1915 anvisade 12,000 kronor. Därefter har riksdagen årligen anvisat anslag för ändamålet, dock med ökade belopp.

I skrivelse den 30 oktober 1916 hemställde lantmäteristyrelsen, att å ordinarie stat måtte uppföras 24 skrivbiträden, ett för varje län, ävensom att därutöver måtte anvisas erforderliga medel, av styrelsen beräknade till 12,400 kronor, för anställande av extra skrivbiträden.

Sedan lantmäteristyrelsen avgivit sistnämnda förslag, har emellertid behovet av sådana biträden ytterligare ökats. I förnyad framställning i ämnet den 17 oktober 1918 erinrade lantmäteristyrelsen, att riksdagen för år 1919 anvisat 40,000 kronor till skrivhjälp å lantmäterikontoren. Förstelantmätarna hade emellertid anmält ett behov av 48,000 kronor. För år 1920 hade styrelsen beräknat, att 50,000 kronor komrae att er-

125 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

fordras för samma ändamål, därest biträdesfrågan ej dessförinnan blivit löst. Lantmäteristyrelsen hemställde därför, att antalet ordinarie skrivbiträden måtte ökas till 37 samt att därutöver måtte anvisas 16,000 kronor för anställande av extra sådana biträden.

Lantmäterikommissionens yttrande i detta ämne är av töljande huvudsakliga lydelse:

»Genom de betydande medelsanvisningar, som Kungl. Maj:t och riksdagen under de senare åren funnit erforderliga för anställande av skrivbiträden å lantmäterikontoren i länen, torde redan vara erkänt, att ett synnerligen starkt behov av sådana biträden föreligger.

De göromål, som hittills uppdragits åt skrivbiträden, hava huvudsakligen varit förutom rena skrivgöromål aktuarie-, registrator- och arkivariegöromål samt i den mån jordregistret blivit upplagt även till eu del jordregistrets förande. Såsom ovan anförts framhöll vederbörande departementschef redan till statsrådsprotokollet den 14 januari 1914, att det vore ett synnerligen oekonomiskt slöseri med förstelantmätarens för viktigare värv avsedda arbetskraft att låta honom personligen verkställa de enkla och till avsevärd del rent mekaniska göromål, som enligt vad utredningen visat redan då i stor mängd förekomme å lantmäterikontoren. Givetvis vore det ej heller förenligt med god ekonomi att uppdraga dessa göromål åt de examinerade biträden, som komma att anställas å lantmäterikontoren. Härtill kommer även, att, med den utveckling verksamheten å lantmäterikontoren undergått, det skulle bliva omöjligt för förstelantmätaren eller examinerade biträden, därest sådana biträden ej anställas till större antal än kommissionen ovan föreslagit, att medhinna ifrågavarande göromål, utan att arbetets behöriga gång äventyras. Kommissionen vill i detta sammanhang även framhålla, att vissa av de göromål, som höra åligga skrivbiträdena, äro av den art, att de icke kunna fördröjas utan olägenhet för allmänheten. — — —.

Kommissionen finner emellertid ådagalagt, icke blott att det föreligger ett synnerligen starkt behov av skrivbiträden å lantmäterikontoren i länen, utan även att detta behov till mycket stor del är konstant, I detta sammanhang vill kommissionen åberopa, att vederbörande departementschef redan år 1914 fann detta vara fallet med en del av det behov av skrivhjälp, som då anmälts från samtliga lantmäterikontor. Till den del behovet är konstant, bör detsamma givetvis tillgodoses genom befattningar å ordinarie stat.

Efter ingående undersökningar, varvid kommissionen även hatt tillgängliga de av lantmäteristyrelsen frän förstelantmätarna senast infordrade yttranden angående behovet av skrivbiträden, har kommissionen visserligen funnit, att någon avprutning icke kan göras på det av lantmäteristyrelsen beräknade totala behovet av sådana biträden; och har kommissionen därvid liksom lantmäteristyrelsen utgått ifrån, att förstelantmätarna icke skola äga att uppbära lösen för kopior av kartor eller avskrifter och utdrag av handlingar samt att således även dessa arbeten skola utföras av de å kontoren anställda biträden. Däremot liar kommissionen ansett, att antalet biträdesbefattningar, som för närvarande bör uppföras å stat, kan något minskas. Med hänsyn till det förefintliga behovet måste dock till gengäld så mycket rikligare medel anvisas till tillfällig hjälp.»

126 Kompetens och löneförmäner för ordinarie rit- och skriviilräden.

Vaktmästar-

biträde.

Klingl. Maj.ts proposition Nr 235.

För att närmare utvisa ifrågavarande behov har kommissionen låtit uppgöra en i dess betänkande intagen tablå. Under hänvisning till denna har kommissionen vidare anfört:

»Av denna tablå framgår, att det erfordras 30 ordinarie skrivbiträden samt att det för extra biträden erforderliga beloppet utgör sammanlagt 26,375 kronor. Detta motsvarar en anställningstid av 215 månader.

Vid denna beräkning har emellertid icke tagits någon hänsyn till det behov av extra biträden för kartlagning till följd av den årliga slitningen av kartorna i lantmäterikontoren eller för underhåll av registraturen därstädes, vilket behov allt framgent kommer att förefinnas och varom kommissionen förut yttrat sig. För nämnda ändamål erfordras 10,000 kronor, varmed sålunda beloppet för extra biträden bör ökas.

Nu nämnda 26,37510,000—36,375 eller i runt tal 37,000 kronor torde böra tillsvidare årligen beräknas såsom reservationsanslag å extra ordinarie stat.

I anslutning till vad här ovan anförts får kommissionen sålunda hemställa,

att å ordinarie stat uppföras 30 kvinnliga biträden samt att bland extra anslagen måtte tillsvidare årligen såsom reservationsanslag beräknas 37,000 kronor för anställande av extra rit- och skrivbiträden.»

Angående de framställningar från lantmäteristyrelsen in. fl., som avsett kompetens och löneförmåner för ordinarie rit- och skrivbiträden, innehåller lantmäterikommissionens betänkande en utförlig redogörelse. Kommissionen har efter närmare motivering för egen del hemställt:

» att biträdesbefattningarna å lantmäterikontoren i länen förbehållas åt kvinnor och att såsom kompetensfordran i övrigt stadgas, förutom vanlig folkskolebildning, skicklighet i renskrivning, maskinskrivning och kartritning; dock att lantmäteristyrelsen må äga rätt att vid första tillsättandet meddela dispens från dessa allmänna bestämmelser beträffande sökande, som sedan 1917 års början oavbrutet tjänstgjort å lantmäterikontor;

att av biträdena 25 uppföras i andra och 5 i första lönegraden; samt

att ortstillägg uppföras med 150 kronor för biträde i Stockholms län och 75 kronor för ett vart av biträdena i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.»

Angående det sätt, på vilket behovet av vaktmästare å lantmäterikontoren nu är tillgodosett, ävensom i fråga om det framtida behovet, har lantmäteristyrelsen i skrivelsen den 30 oktober 1916 anfört huvudsakligen följande:

»Länsstyrelsernas vaktmästare äro skyldiga att såsom tjänståligganden fullgöra uppassning ej allenast åt länsstyrelserna utan även å lantmäterikontoren. Det förtjänar emellertid uppmärksammas, att denna ordning fastslagits på en tid, då förstelantmätama endast hade skyldighet att hålla lantmäterikontoren tillgängliga för allmänheten två dagar i månaden. Sedan numera stadgats, att allmänheten skall

127 Kung!. Maj:ts proposition Nr 285.

äga tillträde till kontoren tre dagar i veckan samt den dagliga expeditionstiden å dessa kontor, där ofta flera personer äro och även för framtiden komma att bliva sysselsatta, utsträckts till minst sex timmar under största delen av året, har förstelantmätarnas behov av vaktmästarbiträde genom den fullständiga förändring, som sålunda skett, blivit mycket mer omfattande än förut. Förhållandena hava utvecklat sig därhän, att länsstyrelsernas vaktmästare ombesörja hämtning och bortskaffning av post och inom en del kontor även biträda med inslagning av kartor och handlingar, men att i övrigt förste lantmätarna i allmänhet icke erhålla någon hjälp av nämnda vaktmästare.

Den gemensamhet ifråga om vaktmästare, som sålunda förefinnes mellan länsstyrelserna och lantmäterikontoren, härleder sig därav, att alltsedan år 1725 lantmäterikontoren beretts lokaler i samband med länsstyrelserna. Sedan emellertid behov av ökat utrymme för lantmäterikontoren gjort sig gällande och till följd härav lokaler måst förhyras för åtskilliga kontor, har det visat sig omöjligt för länsstyrelsernas vaktmästare att medhinna ombesörjande av några göromål för lantmäterikontorens del. Till följd härav har Eders Kung], Maj:t anvisat särskilda medel till erforderligt vaktmästarbiträde för vissa kontor — — —.

Lantmäteristyrelsen håller före, att beträffande en del kontor full sysselsättning kan beredas en vaktmästare. Så kan däremot enligt styrelsens mening under lång tid framåt icke antagas bliva fallet vad angår flertalet länslantmäterikontor. På grund härav och då enhetlighet synes böra så vitt möjligt åstadkommas samt utan större olägenhet en del vaktmästargöromål kunna uppdragas åt skrivbiträden men det däremot möter svårigheter att anskaffa vaktmästare, som kunna uppövas att utföra göromål, vilka tillkomma skrivbiträden, anser lantmäteristyrelsen åtminstone tillsvidare ekonomiskt fördelaktigt, att förhållandena ordnas på sådant sätt, att uppassningen inom kontoren i allmänhet uppdrages åt skrivbiträden och att förstelantmätarna beredes vaktmästarbiträde huvudsakligen endast för uppassningen utom kontoren samt till den del sådant, lämpligen låter ordna sig till inslagning av större försändelser. Och innebär detta förslag alltså ingen ändring i fråga om den skyldighet att. ombesörja en del uppassning för lantmäterikontorens del, som för närvarande åligger länsstyrelsernas vaktmästare. — — —.

För ändamålet lämpligt belopp vill styrelsen föreslå till upptagande under det reservationsanslag till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning. som styrelsen här nedan kommer att föreslå till upptagande i staten. För ändamålet anser styrelsen, att ett belopp av 4,000 kronor bör beräknas.»

Behovet av vaktmästarbiträde har sedermera beträffande vissa kontor ökats. Lantmäteristyrelsen har med anledning härav i merberörda skrivelse den 17 oktober 1918 anfört, att med anledning av meddelade upplysningar om lokalförhållandena samt med hänsyn därtill, att till följd av ökat behov av utrymme för länsstyrelserna man hade att räkna med, att flera lantmäterikontor komme att nödgas flytta till lokal utan omedelbart samband med respektive länsstyrelses lokaler, behovet av medel till vaktmästarbiträde borde beräknas till 6,000 kronor.

Lautmäterikommissionen har för egen del icke funnit anledning till erinran mot vad lantmäteristyrelsen sålunda anfört. Kommissionen

Lantmäteri-

styrelsen.

...Departementschefen 1919.

128 Katigt. Maj:ts proposition Nr 235.

bär emellertid icke ahsétt det behövliga beloppet böra upptagas i staten utan hemställt, att bland extra anslagen måtte såsom reservationsanslagberäknas 6,000 kronor för vaktmästarbiträde å lantmäterikontoren i länen.

Lantioäteristyrelsen har i sitt utlåtande över kommissionens betänkande föreslagit, dels att anslaget till extra assistenter måtte bestämmas till 20,000 kronor, dels att ortstillägg måtte tillkomma även assistenterna och biträdena i Västernorrlands län, dels att ytterligare sju skrivbiträden i första graden måtte uppföras å ordinarie stat, dels att de ordinarie kvinnliga biträdenas avlöning måtte höjas enligt KungL Maj:ts förslag till 1919 års lagtima riksdag och dels att det till extra biträden å lantmäterikontoren föreslagna anslaget måtte i samband därmed ökas med 8 000 kronor, därest icke styrelsens förslag om sju nya ordinarie biträdesbefattningar bifölles, i vilken händelse det kunde minskas med

4,000 kronor.

Min företrädare i ämbetet antörde i fjol i detta ämne:

»Jag vill till en början framhålla, att de avlöningar, jag nu kommer att tillstyrka för "personal i lantmäterikontoren och jämväl i lantmäteristyrelsen, äro — fränsett kvinnliga biträden och ordinarie vaktmästare — avvägda i förhållande till de nuvarande avlöningarna och alltså utan hänsyn till den tillfälliga lönereglering, som må bliva beslutad med anledning av lönereglermgskommitténs betänkande nr IAX. Lantmäterikommissionens förslag har av naturliga skäl icke kunnat taga hänsyn till dylik lönereglering. Jag anser det icke lämpligt att nu söka genom vissa ökningar och jämkningar av avlöningsbeloppen föregripa fastställandet av blivande normala avlöningstyper. Till de avlöningar, som alltså komma att för nämnda personal av mig föreslås å ordinarie stat eller beräknas såsom grund för extra anslag, hora därför komma tillägg genom tillfällig lönereglering eller arvodestillskott till extra

befattningshavare. . , „ , , , , ,

Yad angår frågan om examinerade biträden å länslantmatenkontoren bitraaei

jag förslaget °att med uteslutande av de nu i staten uppförda 6 amanuensbefattnin^arna måtte såsom ordinarie tjänster upptagas 16 befattningar med avlöning enligt första normalgraden. Ortstillägg bör medgivas dessa befattningshavare med 300 kronor i Stockholms län samt med 150 kronor i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Däremot avstyrker jag förslaget om ortstillägg till ifrågavarande tjänster inom Malmöhus samt Göteborgs och Bohus lan och vill erinra, att ortstillägg icke utgår till personalen vid länsstyrelserna i dessa bägge lan.

Till extra assistenter bör i enlighet med kommissionens förslag anvisas ett

extra anslag av 16,000 kronor. ,

I frä"a om de kvinnliga biträdena anser jag det för närvarande tuityllest, därest i enlighet med kommissionens förslag 30 dylika ordinarie tjänster inrättas,

129 Kungl Maj:ts proposition Nr 235.

därav 25 enligt andra och 5 enligt första graden. Ortstillägg bör utgå med 150 kronor i Stockholms län och 75 kronor i de fyra nordligaste länen. Avlöningarna böra emellertid ökas till likhet med vad Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition föreslagit för dylika biträden, vilket för varje biträde gör 400 kronor.

För extra rit- och skrivbiträden bör anvisas å extra stat ett anslag med det av kommissionen föreslagna beloppet av 37,000 kronor.

Kommissionens förslag i fråga om ordnandet av vaktmästarsysslorna vid länens lantmäterikontor biträder jag och anser ett anslag av 6,000 kronor böra såsom kommissionen hemställt, anvisas härtill å extra stat.

^ Kommissionen har under den avdelning av betänkandet, som bär överskriften 'riksstaten och kommissionens förslag’, föreslagit, att de sålunda ifrågasatta an-

slagen å extra stat, nämligen

till extra assistenter ............................................ kronor 16,000

» » biträden å lantmäterikontoren............ » 37,000

» vaktmästarbiträde........................................... » 6,000

tillhopa kronor 59,000,

skulle sammanföras till ett anslag benämnt 'extra arbetskrafter å lantmäterikontoren i länen, reservationsanslag’. Jag biträder detta förslag.»

Mot förslagen i dessa delar gjordes inom jordbruksutskottet icke någon erinran.

Jag finner mig sakna anledning att nu i något hänseende frångå fjolårets förslag i dessa frågor.

c. Förstelantmätarna.

Då lantmäterikommissionen upptagit till behandling frågan om förstelantmätartjänsterna, har kommissionen till en början undersökt frågan om dessa tjänstemäns sportelinkomster.

I avseende å denna fråga erinrade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet år 1908 vid organisationsfrågans hänskjutande till riksdagen, att lösen för avskrifter och kopior av de i lantmäterikontoren förvarade handlingar och kartor tillkom förstelantmätarna, men att denna lösen antogs lämna endast ringa överskott. Ett borttagande av denna lösen förutsatte, att staten själv skulle bekosta verkställandet av ifrågavarande avskrifter och kopior. Då emellertid en sådan anordning säkerligen skulle ådraga statsverket större utgift än som motsvarade den vinst för allmänheten, vilken kunde beräknas uppstå genom lösens borttagande, ansåg han, att dylik lösen fortfarande borde tillkomma förstelantmätarna. Vad däremot anginge utfärdandet av bevis föreslogs, att med genomförandet av den nya organisationen lösen därför ej vidare skulle utgå.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 sand. 196 höft. {Nr 235.)

Departements-

chefen.

Sportelinkom', ier.

130 Avlönings-

förmåner.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

Förslaget i nu berörda delar vann statsmakternas gillande och har loranlett upptagande i 15 § i förordningen angående expeditionslösen <jen 7 december 1883 av bestämmelse om frihet från lösen beträffande dels bevis av förstelantmätare om sådana förhållanden, varom i länets lantmäterikontor förvarade kartor, handlingar och register omedelbart lämna upplysning, dels utdrag av jordregister.

I skrivelse den 13 juni 1917 har lantmäteristyrelsen ifrågasatt, att förstelantmätarna icke heller skola åtnjuta inkomst av lösen för kopior av kartor och avskrifter av handlingar, vilka rekvireras av enskilda, varvid emellertid lantmäteristyrelsen förutsatt, att dessa kopior och avskrifter i stället skulle stämpelbeläggas.

Styrelsen för föreningen Sveriges förstelantmätare har med anledning av detta förslag fäst uppmärksamheten på, att ifrågavarande kopior och avskrifter icke utfördes å tjänstetid och sålunda icke inkräktade pa förstelantmätarnas arbete i tjänsten. Den inkomst, förstelantmätarna hade av dessa arbeten, borde därför få anses utgöra eu skälig ersättningför det extra arbete, som förorsakades dem i olika utsträckning på olika län. Vidare skulle en sådan förändring medföra ett behov av ökning i lantm äterikontorens personal.

Lantmäterikommissionen har anfört:

»I den organisation, som kommissionen i det föregående föreslagit i fråga om lantmäterikontoren i länen, har hänsyn tagits därtill, att staten själv skulle ombesörja och bekosta de avskrifter och kopior, av vilka förstelantmätarna för närvarande åtnjuta inkomster. Då sportelinkomst torde vara av beskaffenhet att så vitt möjligt böra uteslutas ur nyare löneregleringar, ansluter kommissionen sig till lanmäteristyrelsens förslag, att nu angiven inkomst icke vidare bör få av förstelantmätarna åtnjutas. Detta uppställes såsom förutsättning för en blivande lönereglering för dessa tjänstemäns vidkommande, men bör icke gottgöras genom samma reglering. I fråga om den, som nekar att ingå på den nya lönestaten, torde böra införas eu anordning liknande den, som föreslagits beträffande vissa tjänster vid hovrätterna, eller att honom från tillgängliga medel tillerkännes ersättning för sportlerna med belopp, som motsvarar hans medelinkomst av sportlerna under åren 1914—1918.

Kommissionen föreslår alltså, att förstelantmätare icke vidare må åtnjuta inkomst av lösen för kopior och avskrifter; samt att förstelantmätare, som kommer att kvarstå på nu gällande lönestat, varder tillerkänd ersättning för nämnda sportler med belopp, som motsvarar medeltalet av hans sportelinkomst under åren 1914—1918.»

Enligt den av riksdagen år 1908 godkända avlöningsstaten utgöres förstelantmätares avlöning av lön 4,000 kronor och tjänstgöringspenningar 2,000 kronor med ett ålderstillägg till lönen till belopp av 500 kronor. Härtill kommer ortstillägg för förstelantmätaren i Stockholms län till belopp av 400 kronor samt för vardera av förstelantmätarna i

131 Kungl. Maj:ts proposition Nr 236.

Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län till belopp av 200 kronor. Förstelantmätares pension utgår vid 67 levnads- och 35 tjänstår med 4,500 kronor.

Sedan föreningen Sveriges förstelantmätare den 2S oktober 1916 begärt tillfällig löneförbättring i anledning av dyrtiden, ingav föreningsstyrelsen den 20 maj 1917 till Kungl. Maj:t framställning att genom eu delinitiv lönereglering erhålla samma löneförmåner, som tillkomma landskamrerarna.

I yttrande, som över berörda framställning avgivits av lantmäteristyreisen den 13 juni 1917, har denna styrelse anfört, att, därest sportlerna borttoges, styrelsen hölle före. att goda skäl funnes för att förstelantmätarna i stort sett i avlöningshänseende likställdes med landskamrerarna. Som emellertid arbetet inom de särskilda länen såväl kvantitativt som kvalitativt företedde ganska stora skiljaktigheter, borde i likhet med vad även ägde rum beträffande landskamrerarna, tjänstgöringspenningarna avpassas härefter. Styrelsen har framlagt förslag till avlöningar i enlighet med dessa principer.

Lantmäterikommissionens yttrande i denna fråga "är av följande huvudsakliga innehåll:

»Det förstelantmätarna numera påvilande arbete är enligt kommissionens åsikt både kvalitativt och kvantitativt av den beskaffenhet, att dessa befattningar böra uppföras såsom tredjegradstjänster. Kommissionen linner därför i princip intet att erinra mot lantmäteristyrelsens förslag i detta ämne. Därest tredjegradstjänster i allmänhet komma i åtnjutande av någon provisorisk reglering oavsett kristiden, böra naturligtvis även förstelantmätartjänstema därvid komma i åtnjutande därav. — — —.

Lantmäteristyrelsens förslag innebär en avvikelse från nu i allmänhet gällande normer för tredjegradstjänst så till vida, som tjänstgöringspenningarna skulle graderas. Det lärer icke kunna bestridas, att vissa skäl tala för en dylik gradering, men kommissionen finner sig dock icke böra förorda ett avsteg från eljest mera allmänt gällande regler i detta avseende. Enligt kommissionens mening bör således förstelantmätare tillerkännas i lön 5,000 kronor och i tjänstgöringspenningar 2,500 kronor. Med hänsyn till den alldeles enastående arbetsbörda, som påvilar förstelantmätarna i Kopparbergs och Västernorrlands län, torde dock tjänstgöringspenningarna för dessa befattningshavare böra bestämmas till 400 kronor högre belopp.

I fråga om det till tredjegradstjänst hörande ålderstillägg å 600 kronor efter fem års tjänstgöring bör uppenbarligen nuvarande befattningshavare, såsom även lantmäteristyrelsen torde hava avsett, äga att för rätt till åtnjutande av sadant tillägg tillgodoräkna sig den tid. han före den nya löneregleringen innehaft tjänsten.

- —. Enligt kommissionens mening böra de förste!äntraätartjänster, som nu äro förenade med ortstillägg, alltjämt få åtnjuta denna förmån.

Beloppet av ortstilläggen torde böra sättas till 600 kronor för förstelant-

Semettcr

132 Kung!. Maj:ts proposition Nr 235.

mätaren i Stockholms län och till 300 kronor för förstelantmätarna i Malmöhus. Göteborgs och Bohus samt Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Pensionsunderlaget för förstelantmätare kommer då enligt lagen om civila tjänstinnehavares rätt till pension att utgöra 5,600 kronor.

Kommissionen föreslår alltså,

att förstelantmätartjänsterna uppföras såsom tredjegradstjänster, dock att tjänstgöringspenningarna för förstelantmätarna i Kopparbergs och Västernorrlands län bestämmas till 2,900 kronor;

att ortstillägg uppföras med 600 kronor för förstelantmätaren i Stockholms län samt 300 kronor för en var av förstelantmätarna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län;

att förstelantmätare, som övergår till ny lönestat, må för rätt till ålderstiHägg få tillgodoräkna sig den tid, han innehaft tjänsten, innan den nya löneregleringen trätt i kraft; samt

att i övrigt för åtnjutande av de med förstelantmätartjänst förenade löneförmåner de i förutnämnda bilaga E föreslagna villkor och bestämmelser skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.»

Enligt gällande bestämmelser bar förstelantmätare rätt till en månads semester._ I staten finnes upptaget ett belopp av 4,000 kronor till vikariatspenningar för förstelantmätartjänst under semester.

Styrelsen för föreningen Sveriges förstelantmätare har nu gjort framställning om, att förstelantmätare måtte beredas en och en halv månads semester.

Lantmäterikominissionen har yttrat, att mot föreningsstyrelsens begäran om rätt till utsträckt semester någon invändning av bärande betydelse näppeligen syntes kunna anföras. Den svårighet, som hittills tilläventyrs kunnat förekomma i fråga om erhållande av vikarie, kunde förväntas upphöra genom den av kommissionen föreslagna ökning av distriktslantmätarnas antal och organisation av lantmäterikontorens i länen personal. Om förstelantmätarna erhölle rätt till ytterligare eu halv månads semester, måste emellertid posten till vikariatspenningar ökas med 3,500 kronor. Dessutom kunde särskilt för län, där assistent ej funnes, komma att erfordras vikarie för förstelantmätaren under tid, då denne vore upptagen av till tjänsten hörande åligganden utom kontoret, eller vid partiell ledighet i andra fall för förstelantmätaren. För att möta detta behov borde beräknas ett belopp av 2,500 kronor.

Kommissionen har föreslagit, att förstelantmätarna måtte under vanliga villkor tillerkännas rätt till 1 Va månads semester ärligen samt att den i gällande stat upptagna posten vikariatspenningar för förstelantmätares tjänst under semester måtte ökas med 6,000 kronor till

10,000 kronor.

133 Kungi. Maj:ts proposition Nr 235.

I eu till kommissionen ställd skrivelse den 1 augusti 1918 kar föreningen Sveriges förstelantmätare hemställt, att benämningen förstelantmätare måtte utbytas mot överlantmätare eller lantmäteridirektör. Lantmäterikommissionen har förordat titeln överlantmätare.

Lantmäteristyrelsen har i sitt yttrande över kommissionens betänkande ansett, att tjänstgöringspenningarna även för förstelantm ätare n i Malmöhus län borde med hänsyn till denne tjänstemans stora arbetsbörda, bestämmas till 2,900 kronor, samt framhållit, att ortstillägg borde tillkomma jämväl förstelantmätaren i Västernorrlands län.

I fråga om förstelantmätarna anförde min företrädare i ämbetet den 11 mars 1919 följande:

»I avseende å borttagandet av förstelantmätarnas rätt att uppbära lösen för kopior och avskrifter instämmer jag i vad lantmäterikommissionen föreslagit.

I likhet med kommissionen anser jag förstelantmätarnas befattningar böra uppföras såsom tredjegradstjänster. -lag anser emellertid lämpligt, att deras avlöning anordnas i närmare överensstämmelse med vad som gäller för landskamrerarna. I enlighet härmed böra icke ortstillägg utgå till de i Malmö och Göteborg placerade förstelantmätarna. Ortstillägg böra däremot utgå till förstelantmätama i Stockholms län och de fyra nordligaste länen. Den föreslagna höjningen i tjänstgöringspenningarna biträder jag vad beträffar förstelantmätaren i Kopparbergs län, varest jorddelningsförhållandena äro i hög grad invecklade och vålla särskilt mycket arbete. 1 fråga om Malmöhus och Västernorrlands län synes mig däremot en sådan ökning icke vara av omständigheterna påkallad. Beträffande Malmöhus län har dylik ökning icke ifrågasatts av kommissionen utan av lantmäteristyrelsen i dess utlåtande, och vad angår Västernorrlands län må framhållas, att viss förmån kommer att i allt fall bex-edas genom ortstillägg.

Vad kommissionen föreslagit beträffande förstelantmätares övergång å ny stat samt rätt till semester ger mig ej anledning till erinran. Jag instämmer även i förslaget om uppförande i staten av ett anslag å 10,000 kronor till vikariatsersättning.

Med hänsyn till de anförda skälen anser jag benämningen ä dessa tjänstemän böra ändras till överlantmätare.» I

I merberörda reservation vid jordbruksutskottets utlåtande nr 103 tillstyrktes Ivungl. Maj:ts proposition i avseende å förstelantmätarna. Jämväl borttagandet av lösen biträddes, varvid framhölls att allmänhetens avgifter i stället skulle erläggas till statsverket i form av stämpelavgift. Därjämte förenade sig sex av dem, som biträtt denna reservation, om följande uttalande:

Benämningen.

Lantmäteri-

styrelsen.

Departementschefen 1919.

Riksdagen

1919.

134 Departementschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

»Enligt gällande lantmäteriinstruktion tillkommer det visserligen vederbörande förstelantmätare att övervaka, att lantmäteritjänstemännen på föreskrivet sätt med noggrannhet och flit fullgöra sina åligganden, och förstelantmätaren kan av lantmäteristyrelsen förordnas att på ört och ställe verkställa undersökningar i detta hänseende.

Med hänsyn till lantmäteriinstruktionens uppenbarligen mycket vaga bestämmelser i fråga om förstelantmätarnas inspekterande verksamhet, och då det synes utskottet, som om man velat lägga inspektionen i alltför stor utsträckning i handen på vederbörande byråchefer inom lantmäteristyrelsen, har utskottet föranletts göra ett uttalande i ämnet. Hittills torde förstelantmätama så gott som uteslutande hava ägnat sig åt arbetet inom respektive lantmäterikontor. Enligt utskottets uppfattning bör emellertid därjämte inspektion och kontroll beträffande det praktiska lantmäteriet inom länet ingå såsom ett led i överlantmätarnas verksamhet. På samma gång därigenom skulle vinnas den närmare kännedom om förhållandena uti ifrågavarande avseende inom länet, varförutan det icke torde vara möjligt för överlantmätaren att med auktoritet upprätthålla den honom tillkommande chefsmyndigheten, torde ett sådant förfarande från överlantmätarens sida jämväl vara ägnat att i hög grad stärka sakägarnas tillit till lantmäteriförrättningarnas behöriga utförande. Utskottet vill ock uttala önskvärdheten av att i lantmäteriinstruktionen intagas bestämmelser, åsyftande att mer än hittills framhålla överlantmätares skyldighet och befogenhet uti nu ifrågavarande avseende. En sådan överlantmätares inspekterande verksamhet utesluter visserligen icke behovet av tillsyn från lantmäteristyrelsens sida. Utskottet är emellertid i detta avseende av den uppfattningen, att när sådan inspektion anses böra ske, den bör verkställas av ämbetsverkets chef och endast i händelse av förhinder för honom av därtill förordnad byråchef.» I

I förevarande del av ämnet ansluter jag- mig till och åberopar departementschefens ovanintagna yttrande i fjol.

Ovan återgivna,.i reservationen vid jordbruksutskottets betänkande gjorda uttalande synes mig vila på eu riktig åskådning och böra så vitt möjligt beaktas vid avfattandet av ny lantmäteriinstruktion. I de förslag, som skola föreläggas riksdagen, torde icke därav någon ändringbehöva föranledas.

På grund av vad jag anfört och föreslagit beträffande personalen ä länens lantmäterikontor får jag nu framlägga samma förslag till stat för lantmäterikontoren i länen, som innefattades i fjolårets proposition, nämligen:

Kungl. Mgj.ts proposition Nr 235.

135 Anm. 1. Överlantmätare åtnjuter ett ålderstillägg till lönen å GOO kronor efter 5 år.

Anm. 2. Assistent åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år. Anm. 3. Kvinnligt biträde åtnjuter tre ålderstillägg å 200 kronor efter respektive 5, 10 och 15

år, skolande av varje ålderstillägg 100 kronor utgöra lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar.

Beträffande avlöningsvillkoren för ordinarie befattningshavare får jag i huvudsaklig överensstämmelse med vad lantmäterikommissionen föreslagit framlägga följande förslag: I

I fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst, förening ao tjänster in. m. :

att innehavare av ordinarie befattning å staten för iantmäterikontoren i länen skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid

136 Kung!. Maj:ts 'proposition Nr 235.

en möjligen inträdande förändrad organisation av lantmäteristaten eller särskilda delar därav eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, eller därest viss personal tillhörande göromål överflyttas till annan institution, vara pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de göromål, som honom anförtros, eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra inom den institution, till vilken göromålen överlämnas;

att ordinarie befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom förvaltningen med liknande arbetsuppgifter, i sådant hänseende även till annan ort, dock i sistnämnda fall mot ersättning för flyttningskostnad;

att med ordinarie befattning å lantmäterikontor icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning å lantmäterikontor ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må, såframt ej, vad angår överlantmätare Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare av annan befattning, lantmäteristyrelsen uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen å lantmäterikontoret, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;

att innehavare av ordinarie befattning å lantmäterikontor icke äger utföra lantmäteriförrättningar åt enskilda;

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande rn. rn.:

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen:

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget, där sådant utgår, men att den, som eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av semester eller när förordnande av vikarie under tjänsteresa anses böra äga rum, manlig befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till.högre befattning

137 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

å lantmäterikontor, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest däremot svarande belopp;

att emellertid, därest överlantmätare till följd av tjänsteresa eller under erhållen ledighet för handläggning av särskilda ärenden under allenast några få, högst sex dagar är hindrad att i övrigt sköta sin befattning, assistent skall vara pliktig att utan särskild ersättning fullgöra de till överlantmätarbefattningen hörande göromålen;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget, där sådant förekommer, utgå till månadens slut;

att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed;

i fråga om ålder stillägg:

att tidpunkten för i lönestaten medgiven förhöjning av avlöningen efter viss tids fortsatt innehavande av befattning i samma lönegrad bestämmes att inträda,

första förhöjningen efter fem år, under villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att därvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare fem år ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda förhöjningar angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd;

att befattningshavare må för åtnjutande av löneförhöjning tillgodoräknas den tid, han inom samma lönegrad innehaft annan ordinarie statstjänst, och överlantmätare tillika tjänstetid såsom förste]antmätare;

att kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställt å lantmäterikontor och antages till ordinarie biträde från nämnda tidpunkt, må för åtnjutande av löneförhöjning räknas till godo den tid, biträdet därförinnan haft stadigvarande sysselsättning av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet å lantmäterikontor;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 196 käft. (Nr 235.) 18

138 Kungl. Maj:ts poposition Nr 235.

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:

att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas av överlantmätare under en och en halv månad samt av assistenter och kvinnliga biträden under en månad;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är vid tiden för den nya statens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:

att beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare de föreskrifter i övrigt skola lända till efterrättelse, som äro eller kunna varda utfärdade angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.

På grund av vad jag nu anfört beträffande lantmäterikontoren i länen hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna det av mig framlagda förslaget till stat för lantmäterikontoren i länen, att tillämpas från och med år 1921, ävensom de av mig föreslagna villkor och bestämmelser för åtnjutande av å samma stat för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningar;

dels förklara,

att envar, som med eller efter ingången av år 1921 tillträder ordinarie befattning å lantmäterikontor, skall vara pliktig att underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att förstelantmätare, som icke före viss av Kungl. Maj:t bestämd dag anmäler, att han vill övergå till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kan därtill förbindas, skall varda bibehållen vid de för honom i nu gällande stat upptagna avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit honom;

dels å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra ett anslag av 309,200 kronor till lantmäterikontoren i länen, enligt följande uppställning;

liungl. Majds proposition Nr 235.

avlöningar, bestämt anslag..................... kronor 305,200

renovation av kartor för lantmäteri-

kontoren i länen, reservationsanslag » 4,000

Summa kronor 309,200;

dels ock å extra stat för år 1921 under nionde huvudtiteln anvisa till extra arbetskrafter å lantmäterikontoren i länen ett reservationsanslag av kronor 59,000.

Tillika hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att vid bifall till förslagen om uppförande i riksstaten av särskilda ordinarie anslag dels till lantmäteripersonal, som sysselsattes med lantmäteriförrättningar, och dels till lantmäterikontoren i länen, ur riksstaten utesluta det nuvarande ordinarie anslaget å 463,400 kronor till lantmäteristaten i orterna.

V. Statsbidrag.

1909 års riksdag beviljade å extra stat ett förslagsanslag å 30,000 kronor till bestridande av kostnaderna för vissa av lantmätare företagna tjänsteresor. Enahanda belopp har uppförts å extra stat för de följande åren till och med år 1917.

Närmare föreskrifter angående användningen av detta anslag meddelades i kungörelse den 18 juli 1910. Då emellertid det beviljade anslaget på grund av vissa omständigheter visade sig icke hava blivit utnyttjat i avsedd grad, beslöts vid 1914 års förra riksdag en väsentlig utvidgning beträffande anslagets användning. De närmare föreskrifterna om anslagets användning återfinnas numera i kungörelsen den 23 december 1914. Enligt nu gällande bestämmelser skall statsverket gälda hela resekostnaden, vilket förut icke varit fallet. Sakägare, som styrker sig vara obemedlad eller mindre bemedlad och förvärvat ägolott, som icke överstiger viss angiven areal, kan av statsverket erhålla understöd till gäldande även av arvodet till lantmätare jämte lösen för karta och handlingar.

Från 1918 års ingång har anslaget blivit nedsatt till 20,000 kronor

Uti riksstaten finnes å ordinarie stat upptaget ett anslag till skiften och avvittringar. Ifrågavarande anslag både intill år 1910 karaktär av

Andag till lanimätar es tjänsteresor och vissa av söndringsförrättning av

Avslag till skiften och avvi*‘ring ar

140 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

reservationsanslag. Med bifall till av Kungl. Maj:t i ämnet framställt törslag beslöt 1909 års riksdag, att anslaget i fråga därefter skulle i riksstaten uppföras såsom förslagsanslag, varjämte riksdagen medgav, att från detta anslag finge enligt vissa angivna grunder av Kungl. Maj:t beviljas bidrag till gäldande av kostnaderna för sådana laga skiften inom Jukkasjärvi och Karesuando socknar i Norrbottens län, vilka därefter kunde varda avslutade och fastställda. Sedermera har riksdagen medgivit, att även till redan avslutade laga skiften inom ovannämnda båda socknar liksom till vissa laga skiften å andra orter liknande understöd må utgå från samma anslag. Det belopp, som härför årligen har tagits i anspråk, har beräknats uppgå till omkring 10,000 kronor i medeltal årligen.

Vid 1917 års riksdag höjdes anslaget i fråga från 63,000 kronor till 100,000 kronor och anfördes såsom skäl härför de väsentligt höjda kostnaderna för avvittringsväsendet.

Andag till Uti riksstaten finnes å ordinarie stat under nionde huvudtiteln

.l’ämväl uppfört ett förslagsanslag till utflyttningshjälp efter skiften till belopp av 50,000 kronor.

De närmare bestämmelserna för åtnjutande av sådan utflyttningshjälp finnas angivna i förordningen den 8 juni 1906 angående understöd av allmänna medel till utflyttningar i följd av laga skiften. Enligt dessa bestämmelser utgår sådan utflyttningshjälp endast vid laga skiften och till hälften av den kostnad, vartill utflyttningen blivit enligt 97 § skiftesstadgan uppskattad och värderad.

Under senare år har det belopp, som tagits i anspråk av detta anslag, uppgått till i medeltal 75,000 kronor om året. Med hänsyn till att de större laga skiftena numera i stor utsträckning äro slutförda, torde man kunna antaga, att anslaget i fråga, därest ändring i bestämmelserna för dess användning ej vidtagas, för framtiden kommer att i mindre mån tagas i bruk. Givet är emellertid, att de ökade arbetskostnaderna komma att verka i motsatt riktning-,

O 1

Tidigare förslag om utvidgad bidrag splikt för staten.

1 en inom andra kammaren vid 1914 års senare riksdag väckt motion hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t måtte låta utreda, i vad mån och under vilka villkor staten borde bidraga i kostnaderna för lantmäteriförrättningar, samt för riksdagen framlägga det förslag, som av utredningen kunde föranledas.

I sitt över denna motion avgivna utlåtande fann jordbruks-

141 Kungi. Maj:ts proposition Nr 235.

utskottet för sin del den ifrågavarande framställningen vara förtjänt av synnerligt beaktande. Enligt utskottets mening torde kostnaderna för lantmäteriförrättningar i allmänhet fortfarande i allt för hög grad betunga de däri deltagande jordägarna, och billighetsskäl talade för ett fortskridande på den år 1909 inslagna vägen av en genom statens mellankomst möjliggjord, efter hand genomförd avlösning av jordbrukets utgifter för sådana förrättningar. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte avlåta skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t. Andra kammaren biföll utskottets hemställan, under det första kammaren avslog densamma, varför frågan vid sagda riksdag förföll.

Sedermera upptogs samma fråga uti förnyade motioner vid riksdagarna åren 1915—1917, utan att de gjorda framställningarna emellertid föranlett någon riksdagens åtgärd.

I anledning av vid 1918 års riksdag åter väckt motion i samma fråga hänvisade jordbruksutskottet till att sakkunniga tillkallats för att under benämning 1917 års lantmäterikommission biträda inom jordbruksdepartementet vid utredning av vissa lantmäteriväsendet berörande frågor samt anförde, att de åt denna kommission lämnade uppdrag helt visst skulle föranleda granskning av gällande taxa på arvode för lantmäteriförrättningar samt bestämmande av grunderna för arvodets utgående, varför det syntes utskottet lämpligt, att i samband med behandlingen av dessa ärenden jämväl verkställdes utredning och prövning av de spörsmål om ökade statsbidrag till kostnaderna för ifrågavarande förrättningar, som i motionen avsåges. I anledning härav har riksdagen i skrivelse nr 95 den 6 april 1918 anhållit, det täcktes Kungl. Maj:t i samband med pågående utredning av vissa lantmäteriväsendet berörande frågor samt vad därmed ägde sammanhang jämväl låta utreda, i vad mån och på vad sätt ökade statsbidrag till kostnaderna för lantmäteriförrättningar borde utgå.

Redan dessförinnan hade emellertid lantmäteristyrelsen i skrivelse den 14 december 1916 ifrågasatt, att staten skulle för mindre bemedlade och obemedlade övertaga förrättningskostnaden. Kostnaderna härför beräknade styrelsen till .30,000 kronor.

Lantmäterikommissionen har i detta ämne haft följande yttrande:

»Kommissionen bär redan förut på anförda skäl förklarat, att de arbetande lantmätarnas inkomster allt fortfarande måste till väsentlig del bärledas från ersättning enligt lantmäteritaxa. Att nedsätta denna ersättning skulle enligt kommissionens uppfattning icke heller på ett rationellt sätt lösa de önskemål, som i upprepade riksdagsmotioner kommit till synes. Därigenom skulle nämligen staten ofta nog komma att indirekt deltaga i kostnaderna för förrättningar, som staten

Lantmäteri-

kommis-

sionen.

142 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

icke har någon som helst anledning att gynna. Kommissionen vill i stället på det livligaste förorda, att statsmakterna fortsätta på den redan inslagna samt av jordbruksutskottet upprepade gånger förordade vägen och att således, på sätt jämväl lantmäteristyrelsen antytt, understöd eller statsbidrag lämnas till sådana förrättningar, vilkas utförande kan anses representera ett allmänt intresse.

Jordavsöndringar och ägostyckningar. Såsom redan meddelats kan mindre bemedlad och obemedlad erhålla understöd även till förrättningskostnaden vid jordavsöndring från anslaget till distriktslantmätarnas tjänsteresor.

Det synes kommissionen uppenbart, att vad riksdagen i detta fall avsett med understödet till vissa jordavsöndringar eller att minska kostnaderna för beredande av egna hem och småbruk åt obemedlade eller mindre bemedlade personer, i lika grad gäller en del ägostyckningsförrättningar, som hava samma ändamål. Kommissionen håller således före, att icke blott vissa jordavsöndringar utan även en del ägostyckningar böra erhålla statsunderstöd. För detta ändamål torde därför särskilda medel böra anvisas.

På sätt kommissionen i annat sammanhang (del II sid. 108) anfört, blir anslaget till kostnader för vissa av lantmätare företagna tjänsteresor överflödigt till den del det avser annat än understöd till jordavsöndringar. Även till sistnämnda del anser kommissionen nu detta anslag böra upphöra. I stället torde i riksstaten böra införas ett nytt ordinarie anslag, benämnt bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar. Av naturliga skäl bör detta nya anslag vara av förslagsanslags natur.

Blir nu fråga om understöd även åt ägostyckningar, är det givetvis ett önskemål att så vitt möjligt uppställa samma regler för sistnämnda understöd som för bidraget till jordavsöndringar. En närmare undersökning torde giva vid handen, att en sådan likställighet i allo låter sig genomföra.

Såväl beträffande jordavsöndringar som ägostyckningar bör först och främst understödet avse den på viss sakägares ägolott belöpande del av den ersättning, som enligt lantmäteritaxan tillkommer lantmätare för förrättningens utförande, däri inbegripet jämväl lösen för karta och handlingar. Enligt kommissionens mening bör nu nämnda del genom understödet täckas, men endast så vitt den är för sakägaren verkligen ekonomiskt betungande.

I övrigt torde såväl i fråga om jordavsöndringar som i fråga om ägostyckningar lämpligen böra uppställas följande villkor:

a) att förrättningen avsett skapande av småbruk eller eget hem;

b) att förrättningen icke skett i uppenbart spekulationssyfte;

c) att upplåtelseavtal föreligger och inför Konungens befallningshavande vid ärendets prövning företes eller genom bevis styrkes;

d) att, då fråga är om ägostyckning, denna alltså måste hava företagits i enlighet med 3 § i lagen om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring den 27 juni 1896;

e) att arealen av den ägolott, som sakägare förvärvat, icke överstiger i Norrbottens och Västerbottens lappmarker 75 hektar, inom annan del av dessa län samt inom Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län 40 hektar samt inom övriga län 20 hektar;

143 Kungl. Maj.ts proposition Nr 235.

1) att sakägare med intyg styrker, att honom åliggande kostnader måste anses för honom betungande i förhållande till hans ekonomiska ställning; samt

g) att bidrag ej utgår till bolag.

Det anslagsbelopp, som för en på detta sätt anordnad understödsverksamhet erfordras, är givetvis svårt att beräkna. De taxebelopp, som skola ersättas, äro emellertid i allmänhet relativt små och med erfarenhet om beloppet av de understöd, som hittills utbetalts till jordavsöndringar, anser kommissionen, att det nya förslagsanslaget till bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar icke bör upptagas till högre belopp än 50,000 kronor.

Då Konungens befallningshavande hittills haft befattning med understöden till jordavsöndringar och denna myndighet i vissa län därjämte har att pröva och giva tillstånd till utförande av ägostyckning, synes det kommissionen lämpligast, att Konungens befallningshavande blir den, som kommer att disponera det nya anslaget.

I enlighet med vad nu blivit anfört hemställer kommissionen,

att i riksstaten uppföres ett nytt ordinäre anslag, benämnt »bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar, förslagsanslag,» och att detta anslag beräknas till

50,000 kronor: samt

att dels i sammanhang härmed och dels med hänsyn till det av kommissionen framlagda förslaget till förordning angående rese- och traktamentsersättning åt vissa lantmätare ur riksstaten uteslutes det där för närvarande på extra stat upptagna anslaget till kostnader för vissa av lantmätare företagna tjänsteresor.

Andra jarddelni n g sfi) r råtta inga r än jordavsöndringar och ägostyckningar. En närmare undersökning av de förhållanden, varom här är fråga, giver emellertid vid handen, att statens understödjande verksamhet icke bör inskränkas till jordavsöndringar och ägostyckningar. Även i fråga om andra jorddelningsförrättningar föreligger ofta ett allmänt intresse, som förpliktar till uppoffringar från statens sida. Så är särskilt förhållandet med skiften och hemmansklyvningar. Om dessa torde i allmänhet kunna sägas, att de avse dels att befordra bättre indelning av jorden för rationellt jordbruk, varigenom produktionen kan ökas, dels bildande av nya brukningsdelar och eventuellt småbruk, dels erhållande av reda uti fastighetsväsendet, dels ock ökad rättssäkerhet. Vid dessa förrättningar, som i allmänhet föregås av och grundas på fullständig nymätning, erhålles slutligen tillgång till ett värdefullt kartmaterial, som sedermera kan användas och bearbetas jämväl för andra statsändamål.

Kommissionen anser därför, att jämväl nämnda jorddelningsförrättningar böra komma i åtnjutande av statsunderstöd, en uppfattning, som, enligt vad förut blivit anfört, redan uttalats av såväl jordbruksutskottet som lantmäteristyrelsen. Understöd, som här avses, torde dock med hänsyn till önskan att begränsa statens utgifter icke i något fall böra uppgå till mera än hälften av den lantmätare för förrättningen tillkommande ersättning enligt lantmäteritaxan.

För att möjliggöra dylika understöd skulle ju kunna tänkas en höjning av det i riksstaten för närvarande upptagna förslagsanslaget till skiften och avvittringar. Från detta anslag hava såsom ovan meddelats omkring 10,000 kronor ärligen utgått till understöd i fråga om vissa laga skiften. Då det emellertid synes bidraga till reda och överskådlighet att särskilja skiftesverket från avvittringsverket, vill kommissionen förorda, att vad som angår skiftesverket utbrytes från berörda anslag, att detta anslag i sammanhang därmed nedsättes med 10,000 till

144 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

90,000 kronor och undergår lämplig förändring i fråga om benämning, samt att i stället uppföres ett nytt anslag i riksstaten, benämnt bidrag till skiften och hemmansklyvningar. Även detta anslag bör vara förslagsanslag.

Vad härefter angår de närmare bestämmelserna för anslagets användning, böra dessa så avfattas, att understöd kommer endast sådan förrättning till del, där det allmännas intresse är av någon större betydelse. Vid beviljande av understöd torde därför framdeles böra krävas,

a) att förrättningen avsett åstadkommande av bättre indelning av jorden för rationellt jordbruk, uppdelning i flera brukningsdelar, småbruk eller beredande av ökade odlingsmöjligheter;

b) att förrättningen icke tillkommit i uppenbart spekulationssyfte;

c) att förrättningen utförts efter nymätning skedd i enlighet med mätningsförordningens föreskrifter;

d) att utgifterna för förrättningen anses för sökande av understöd betungande i förhållande till hans ekonomiska ställning; samt

e) att sökande av understöd är mantalsskriven i den socken, där fastigheten är belägen, och icke utgöres av bolag.

Det anslagsbelopp, som skulle erfordras för nu ifrågasatta bidrag, har kommissionen beräknat till 180,000 kronor.

Detta anslag torde böra disponeras av Kungl. Maj:t. Kommissionen tänker sig väl närmast, att Kungl. Maj:t på därom gjord ansökan och efter prövning i varje sådant fall skulle avgöra, huruvida och till vilket belopp inom den angivna maximigränsen understöd, som här avses, skulle kunna medgivas. Merendels lärer väl dock Kungl. Maj:t, innan beslut fattas, finna nödigt höra lantmäteristyrelsen i dylikt ärende. Det skulle därför kunna ifrågasättas, att Kungl. Maj:t .till lantmäteristyrelsen överlämnade beslutanderätt i nu angivna avseende. Härom lärer det dock icke tillkomma kommissionen att göra något uttalande. Vilkendera anordningen som än väljes, kommer lantmäteristyrelsens arbetsbörda att därigenom högst betydligt ökas.

I anledning av vad nu blivit anfört, vill kommissionen föreslå,

att i riksstaten uppföres ett nytt ordinarie anslag benämnt »bidrag till skiften och hemmansklyvningar, förslagsanslag», och att detta anslag beräknas till 180,000 kronor;

samt att i sammanhang härmed det nuvarande anslaget till skiften och avvittringar benämnes endast »avvittringar» samt nedsättes med 10,000 kronor till

90,000 kronor.

Bidrag till utflyttningar och väganläggningar i sammanhang med vissa lantmäter iförrättning ar — — -—. Såsom ovan meddelats gäller för närvarande förordningen den 8 juni 1906 angående understöd av allmänna medel till utflyttningar i följd av laga skiften, och såsom förut jämväl meddelats erhålles enligt denna förordning understöd av allmänna medel utan återbetalningsskyldighet med belopp, som motsvarar hälften av den kostnad, vartill utflyttningen blivit uppskattad och värderad enligt 97 § skiftesstadgan. För ändamålet finnes i riksstaten uppfört ovan omförmälda ordinarie förslagsanslag till utflyttningshjälp efter skiften å 50,000 kronor.

Understöd, varom nu är fråga, utgår således för närvarande endast vid laga skiften och avser ej hemmansklyvningar. Denna begränsning synes kommissionen

145 Kung!, Majds proposition Nr 235.

icke vara befogad. Skillnaden emellan laga skifte och hemmansklyfning är mången

gång svår att fastslå.---. Emellertid kan vid en klyvning i lika grad som vid

skifte befrämjas uppkomst av småbruk och nya brukningsdelar samt marks uppodling. Å andra sidan äro lotterna vid hemmansklyvning ofta av mindre areal. Deras ägare kunna därför antagas hava mindre bärkraft att själva bekosta utgifterna för förrättningen. Kommissionen finner således billighet och rättvisa tala för att understöd må av statsmedel utgå jämväl till utflyttningar i följd av liemmansklyvningar på samma sätt och i samma omfattning, som hittills varit fallet i fråga om laga skiften. I följd härav erfordras givetvis en avsevärd höjning av anslaget.

De villkor och dbestämmelser, som i gällande förordning i ämnet finnas föreskrivna för åtnjutande av statsunderstöd till utflyttningar vid laga skiften, torde lämpa sig även för sådant understöd vid hemmansklyvningar.

Ovanberörda förordning den 8 juni 1906 avser endast utflyttningskostnader i inskränkt bemärkelse, d. v. s. sådana kostnader, som hänföras till flyttning av åbyggnader, till iordningsställande av tomtplats och trädgård samt till brunnsgrävning. Något understöd utgår däremot icke till väganläggningar, som föranledas av skiftet. Detta förhållande har visat sig ofördelaktigt påverka skiftesläggningarna på sådant sätt, att utflyttningar ofta icke komma till stånd till platser, dit vägar saknas, även om dessa eljest äro för ändamålet lämpliga. Beviljande av statsbidrag till väganläggningar vid laga skiften vore därför enligt kommissionens mening ett kraftigt medel till befrämjande av ändamålsenliga skiftesläggningar och odlingsarbetets fortskridande. Yad sålunda sagts om väganläggningar vid laga skiften gäller i någon mån även hemmansklyvningar beroende givetvis på ägornas beskaffenhet och inbördes belägenhet. Kommissionen anser därför starka skäl tala för, att staten även lämnar understöd till bärande av nu omförmälda väganläggningskostnader. Omfattningen av detta understöd torde böra bestämmas till 50 procent av den kostnad, vartill väganläggning. i avseende å vilken understöd begäres, blivit vid förrättningen uppskattad och värderad, allt i analogi med vad i förordningen den 8 juni 1906 redan finnes stadgat i fråga om utflyttningskostnaderna.

Att för understöd till väganläggningskostnader uppföra ett särskilt anslag i riksstaten torde icke vara nödvändigt, utan synes för ändamålet lämpligast, att anslaget till utflyttningshjälp efter skiften förändras och ökas.

I enlighet med vad nu anförts skulle alltså hädanefter från det sålunda förändrade anslaget till utflyttningshjälp efter skiften utgå jämväl dels understöd till flyttningshjälp efter hemmansklyvningar, dels ock understöd till väganläggningar efter skiften och hemmansklyvningar. Det belopp, med vilket anslaget härför bär ökas, undandrar sig exakta beräkningar. Det torde dock på goda skäl kunna antagas, att ökningen icke behöver överstiga 50,000 kronor.

Kommissionen föreslår,

att det nu till 50,000 kronor uppförda ordinarie förslagsanslaget till utflyttningshjälp efter skiften ökas med 50,000 kronor till 100,000 kronor; samt

att anslaget hädanefter benämnes »bidrag till utflyttnings- och väganläggningskostnader i sammanhang med skiften och hemmansklyvningar, förslagsanslag».

Lantmätcrikommissionen har vidare yttrat sig: angående den er- i sättning, som utgår till gode män vid lantmäteri förrättningar, och er- ! Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 196 käft. (Nr 2-In.) 19

'.r sättning rf c de män.

146 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

inrat, att det städse ankommit på sakägarna vid dessa förrättningar att gälda sådan ersättning. Enligt kungörelse den 27 maj 1909 utgår denna ersättning såsom resekostnads- och traktamentsersättning enligt femte klassen i gällande reglemente.

TTti sitt år 1917 avgivna förslag till ändring i gällande stat för lantmäteristaten i länen beräknade lantmäteristyrelsen, att den årliga ersättningen till gode män vid lantmäteriförrättningar uppgick till 150,000 kronor. Med hänsyn till att skiftesstadgekommittén föreslagit väsentlig begränsning i fråga om gode mäns användning uttalade styrelsen emellertid den mening, att ifrågavarande ersättning för framtiden borde beräknas endast till 100,000 kronor årligen.

Lantmäterikommissionen har anfört:

»Till följd av den ökade rese- och traktamentskostnad, som man numera har att räkna med, håller kommissionen före, att ifrågavarande kostnad bör upptagas till 200,000 kronor, och har kommissionen vid denna beräkning icke ansett sig kunna taga någon nämnvärd hänsyn till framdeles ändrade bestämmelser rörande gode mäns anlitande.

A landet skall för varje socken finnas två inom häradet eller tingslaget boende gode män. Där detta antal för lantmäteriförrättningarnas obehindrade gång är otillräckligt, må detsamma efter behov ökas. Landsfiskal åligger att, så snart god man avgår eller behov av ökat antal gode män uppstår, föranstalta om val därav. Aven om man Unge förutsätta, att till följd av dessa bestämmelser gode män utsåges med hänsyn till att sådana skulle finnas någorlunda jämnt fördelade inom de särskilda orterna — något som erfarenheten visar icke vara fallet — inträffar emellertid ofta, att till följd av förfall för närboende god man, sådan från mer eller mindre avlägset belägen ort måste anlitas. Om i det särskilda fallet det är fråga om en större förrättning, har saken givetvis för den enskilde jordägaren ej någon större betydelse, men sedan numera det långt övervägande antalet förrättningar är av jämförelsevis obetydlig omfattning, verkar ersättningen till gode männen ofta betungande. Så mycket kännbarare blir då, att storleken av vederbörande sakägares utgift för gode män av ovan angiven anledning ofta blir grundad på tillfälliga omständigheter oberoende av den enskilda jordägarens göranden och låtanden.

Gode männens biträde anlitas till största delen vid graderingar och värderingar av skilda slag. Att personer, som utöva en sådan rent dömande verksamhet, skola uppbära sin ersättning direkt av parterna, måste anses otillfredsställande, och detta har även ofta framhållits från gode männens sida. Då härtill kommer, att de förrättningar, vid vilka biträde av gode män i största utsträckning förekommer, äro laga skiften och hemmansklyvningar, vilka på sätt förut framhållits äro av särskild betydelse för befrämjande av jordbruket och odlingsarbetet, torde goda skäl tala för att statsverket för framtiden övertar ersättningen åt gode män. Ifrågavarande utgiftspost låter sig ock lätt avskiljas, och dess övertagande av staten medför alltså icke någon svårighet i administrativt avseende.

Några särskilda bestämmelser rörande ersättningens beräkning torde icke

147 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 235.

bliva erforderliga, utan resereglementets bestämmelser böra allt fortfarande i alla delar tillämpas. Ersättningen torde böra utbetalas av Konungens befallningshavande efter avgivande av räkning samt företeende av bevis av vederbörande lantmätare om lämnat biträde. Enligt kommissionens mening bör för ifrågavarande ändamål anlitas nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar, och bör detta anslag under denna förutsättning höjas.

Med anledning av vad sålunda anförts, finner sig kommissionen böra föreslå, att statsverket för framtiden övertager kostnaderna för gode mäns biträde vid lantmäteriförrättningar och att för detta ändamål det under nionde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar höjes med 200,000 kronor.»

I sitt utlåtande över kommissionens betänkande bar lantmäteristyrelsen yttrat sig i frågan om statsbidrag huvudsakligen sålunda:

»De villkor, som kommissionen uppställt för erhållande av anslag till jordavsöndringar och ägostyckningar samt till andra jorddelningsförrättningar, synas

— — — väl rigorösa, och det torde böra tagas i övervägande, huruvida icke eftergifter böra kunna ske.

Till belysande av denna fråga förtjänar att återgivas vad förste lantmätaren

1 Kopparbergs län uti avgiven P. M. framhållit beträffande de förslagna villkoren för anslag till jordavsöndringar och ägostyckningar. Han har däruti anfört följande:

'Beträffande villkoret under b): Just de förrättningar, som tillkommit i spekulationssyfte, hava ofta visat sig från statsekonomisk synpunkt vara mest önskvärda Uppkomsten av egnahems- och industrisamhällen leda exempelvis sin upprinnelse från spekulationer, därvid lämpligt läge och utrymme av företagsamma och sakkunniga personer uppsökts och grunden lagts till samhällena, varigenom utkomstmöjlighet beretts åt tusentals familjer. —--.

Beträffande vilkoret under c) och d): Jämväl förrättningar, som utföras enligt 2 § i lagen om ägostyckning m. in., redovisas till statens arkiv, därvid utbrutna fastigheter intagas i fastighetsböcker. Något större intresse från statens sida att understödja förrättningar, som utförts enligt 3 § i samma lag, förefinnes icke. Förrättningar enligt denna paragraf bliva ofta sämre reglerade än förrättningar enligt

2 §, därigenom att regleringen i förra fallet är bunden vid en redan skedd, kanske mindre lämplig överenskommelse. — — —.

Vid villkoret under f): Understödet måste numera i anseende till penningvalutans försämring anses så relativt ringa, att detsamma icke i avsevärd grad kan hava betydelse för sakägarnas ekonomi. I varje fall synes detsamma icke kunna komma att i nämnvärd grad influera till befrämjande av egnahems- eller småbruksfrågans lösning, då understödet i förhållande till kostnaderna för exempelvis ett eget hem kommer att bliva en ren nullitet. Besväret endast för sökanden med ansökning, anskaffande av bevis m. m. torde ofta komma att motväga hela understödet.

— — —. Under dessa förhållanden kommer någon omständlig procedur från sakägarnas sida icke att företagas eller löna sig för erhållande av ett så ringa understöd som det ifrågavarande, — — —.

Lantmäteri-

styrelsen.

148 Kanyl,. Maj.ts proposition AV 235.

"Vid villkoren under g): Såsom ovan nämnts måste uteslutandet av bolag, exempelvis egnahemsbolag, givetvis verka i en från statsekonomi synpunkt ofördelaktig riktning.’

I någon mån synas de sålunda framhållna synpunkterna förtjäna beaktande.

För egen del får lantmäteristyrelsen vad angår de ifrågasatta villkoren för erhållande av bidrag till laga skiften och hemmansklyvningar anföra följande:

Beträffande villkoret under a) torde i enlighet med kommissionens eget uttalande överst på sid. 131 böra upptagas 'befrämjande av reda i fastighetsväsendet'.

Villkoret under c) att förrättningen utförts efter nymätning i enlighet med mätningsförordningens föreskrifter synes leda till, att alla förrättningar, som börjats före den tidpunkt, då nämnda förordning trätt i kraft, utestängas från understöd. Detta verkar därhän, att det understöd, som anslaget är avsett bereda, för de största förrättningarna eller laga skiftena icke blir effektivt under åtskilliga år framåt. Enligt lantmäteristyrelsens mening bör ifrågavarande bestämmelse icke tillämpas på laga skiften, som påbörjats före utfärdandet av blivande bestämmelser i ämnet, och i allt fall bör möjlighet till undantag beredas dels helt och hållet dels särskilt vad angår större skogsområden.

Grenom kungörelse den 7 september 1917 har beträffande Jukkasjärvi och Karesuando socknar bestämts, att hälften av statsbidraget får utbetalas, då viss i kungörelsen närmare angiven del av skiftet verkställts. Samma medgivande torde bär böra lämnas för laga skiften, som omfatta mer än 1,000 hektar.

Enligt hittills gällande lagstiftning utgör fastställt laga skifte i regel förutsättning för tillämpning av ägostycknmgsinstitutet. Till följd härav har detta institut hittills i endast ringa utsträckning kommit till användning i Kopparbergs lån. Detta förhållande har icke oväsentligt bidragit till den oreda beträffande fastiglietsförhållandena, som råder inom stora delar av länet. Behovet av annat sätt för jorddelning än hemmansklyvning och jordavsöndring har nämligen där gjort sig kännbart med minst samma styrka som annorstädes, och följden har blivit, att behovet sökt sig utvägar vid sidan av lagstiftningen. — — —.

Förhållandena inom vissa orter av länet åskådliggöras bäst därigenom, att en jordägare, som ämnar söka förordnande för en lantmätare att verkställa utbrytning av sina ägor, ofta är ur stånd att avgöra, genom vilken förrättning detta bör ske. Emellertid torde det vara klart, att i en och samma förrättning ofta kunna ingå olika slag av åtgärder. Förrättningen består emellertid till huvudsaklig del axutredning, och uppgiften på det hela taget är att skapa en rättslig grundval för de bestående besittningsförhållandena. Det framstår härvid uppenbart såsom oegentlig!, att understöd i ena delen lämnas till hela förrättningskostnaden men i andra endast till hälften.

I anledning av vad sålunda anförts tillåter sig lantmäteristyrelsen hemställa, att beträffande Kopparbergs län i fråga om förrättning, som avser högst ett hemmans eller besutenhetsnummer eller vid storskifte särskilt utbruten åbolott och som har till huvudsaklig uppgift att åstadkomma reda i fastighetsförhållandena, må utgå understöd i huvudsaklig enlighet med de bestämmelser, som kunna komma att gälla i fråga om understöd till jordavsöndringar och ägostyckningar.

Det statsbidrag, som enligt kungörelsen den 25 november 1910 medgivits för laga skiften inom Jukkasjärvi och Karesuando socknar, har bestämts under beräkning, att detsamma skulle utgöra omkring hälften av jordägarnas utgifter till för-

149 Kuwjl. Maj ds proposition Nr 235.

rättningsmannen. Dessa utgifter äro emellertid beräknade efter nu gällande taxa. Föreliggande förslag till ny taxa har emellertid beräknats medföra en merkostnad av 40 procent. Till följd härav bör antingen understödet till nu ifrågavarande skiften höjas med 40 procent eller ock förutvarande bestämmelser upphävas, varav torde följa att blivande allmänna föreskrifter skola gälla även dessa skiften. I vilketdera fallet som helst är det tydligen kommissionens mening, att kostnaderna för framtiden skola utgå från det nya anslaget, och erfordras givetvis föreskrift härom.»

Byråchefen Eriksson har i reservation vid lantmäteristyrelsens utlåtande förordat, att statsbidrag måtte lämnas i större utsträckning’ och på delvis andra villkor än styrelsen tillstyrkt.

Min företrädare såsom chef för jordbruksdepartementet anförde h\ den 11 mars 1919 i frågan om statsbidrag följande:

»I likhet med kommissionen och lantmäteristyrelsen anser jag det vara fullt befogat, att staten i högre grad än nu deltager i bestridandet av kostnaderna för lantmäteri förrättningar och vissa i samband därmed föreskrivna åtgärder. Detta är, särskilt vad de mindre bemedlade angår, motiverat av ett betydelsefullt socialt intresse. Jordens lämpliga delning är för övrigt för samhällslivet av stor vikt i skilda hänseenden, icke minst på den grund att därigenom dess ändamålsenliga brukning underlättas och produktionen främjas. Det är även av stor betydelse, att reda och ordning råda i avseende å jordbesittningen, varigenom det ekonomiska livet erhåller fasthet och tvister förebyggas. Jag finner mig därför böra livligt instämma i syftet med de nu föreslagna statsåtgärderna.

Vad de särskilda av dessa åtgärder beträffar har jag ej något att erinra mot att, i samband med att det nuvarande anslaget till vissa av lantmätare företagna tjänsteresor uteslutes ur riksstaten, där uppföres ett förslagsanslag å 50,000 kronor såsom bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar. I fråga om de villkor, som föreslagits för åtnjutande av bidrag från detta anslag, må visserligen de av förste lantmätaren i Kopparbergs län framhållna, i lantmäteristyrelsens utlåtande refererade synpunkterna vara förtjänta av visst beaktande. Jag anser mig dock icke böra frångå kommissionens förslag. Det skulle exempelvis enligt min mening icke kunna försvaras, att, då statens bidrag tydligtvis bär utgå endast där behov därav kan anses föreligga, sådant bidrag skulle lämnas till en förrättning, som uppenbarligen tillkommit i spekulationssyfte och som alltså åsyftar att tillföra sakägarna affårsvinst. Vad villkoret under f) beträffar, må det visserligen vara sant, att utgiften merendels för den enskilde jordägaren icke stiger till särdeles högt belopp och att sökandet av statsunderstöd dertill är förenat med visst besvär, som kanske ofta icke anses motsvara resultatet, men det torde likväl icke vara möjligt att eftergiva fordran på sådant intyg som här avses, enär detta skulle praktiskt taget medföra, att statsbidrag komme att utgå i snart sagt obegränsad omfattning.

Lantmäteristyrelsens förslag att från det nya anslaget till jordavsöndringar och ägostyckningar må kunna utgå bidrag även till vissa angivna förrättningar i Kopparbergs län biträder jag till alla delar.

Vad angår kommissionens förslag om statsbidrag till andra jorddelningsför-

ipartcmenish a fen 1919.

150 Kungl. Maj.ts proposition Nr 235.

rättningar än de nyss nämnda eller alltså till laga skiften och hemmansklyvningar instämmer jag med kommissionen i att för detta ändamål ett förslagsanslag bör upptagas i riksstaten.

För att icke dylikt statsbidrag må utgå även i sådana fall, där detsamma icke är av behovet påkallat eller föranledes av något mer framträdande statsintresse, anser jag det emellertid nödvändigt, att anslagets användning blir något snävare och isynnerhet mer bestämt begränsat, än de av kommissionen föreslagna villkoren innebära, helst bidraget skulle enligt förslaget kunna bestämmas ända till hälften av den lantmätare för förrättningen tillkommande ersättning enligt lantmäteritaxan. Jag finner mig sålunda först och främst icke kunna tillstyrka de utvidgningar av bidragsmöjligheterna, som lantmäteristyrelsen i sitt utlåtande ifrågasatt. Vidare anser jag, att bland villkoren under a) bör uteslutas 'åstadkommande av bättre indelning av jorden för rationellt jordbruk’, enär denna bestämmelse synes vara ganska svävande och medgiva en synnerligen vidsträckt tolkning. Förrättning, för vilken statsbidrag må utgå, bör alltså hava avsett jordens uppdelning i flera brukningsdelar, åstadkommande av småbruk eller beredande av ökade odlingsmöjligheter. Slutligen anser jag, att även i detta fall bör, likasom beträffande statsbidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar, föreskrivas viss maximiareal av sökandens ägolott, för att statsbidrag må erhållas, och synas mig de i nyssnämnda hänseende föreslagna arealerna vara även i nu förevarande fall lämpliga. De böra avse den lott, sökanden fått sig tillagd genom förrättningen. En bestämmelse av nu angivet innehåll synes mig innefatta en ganska effektiv begränsning.

Kommissionen har beräknat det erforderliga beloppet till 180,000 kronor. Dä emellertid dessa beräkningar givetvis äro ganska osäkra samt med hänsyn till de av mig föreslagna skärpningarna i villkoren anser jag anslagsbeloppet kunna i avvaktan på närmare erfarenhet begränsas till 150,000 kronor. Lantmäteristyrelsens förslag, att i vissa fall en del av understödet må utbetalas i förskott, biträder jag. I övrigt synes mig kommissionens förslag kunna godkännas.

I samband med uppförandet av sistnämnda nya anslag i riksstaten bör det nuvarande anslaget till skiften och avvittringar endast gälla avvittringar samt nedsättas till 90,000 kronor. De nu från detta anslag utgående understöden till laga skiften i Jukkasjärvi och Karesuando socknar ävensom till vissa andra skiften enligt särskilda beslut av riksdagen böra nämligen framdeles utgå från det nya anslaget och enligt de för bidrag ur detsamma gällande regler, i den mån dessa äro för delägarna fördelaktigare än de nu för dylika bidrag meddelade särskilda bestämmelserna.

Vad kommissionen föreslagit i fråga om bidrag till utflyttningar och väganläggningar i sammanhang med vissa lantmäteriförrättningar finner jag synnerligen välbetänkt. Genom dessa bidrag underlättas säkerligen en ändamålsenlig skiftesläggning, och jordens uppodling främjas genom att man icke i lika mån som förr behöver taga hänsyn till svårigheter i kommunikationshänseende beträffande vissa skiften eller fastighetsdelar. Mot det nuvarande anslagsbeloppets höjning till 100,000 kronor har jag ej något att erinra.

I avseende å själva avfattandet av villkoren för statsbidrag vare sig till jordavsöndringar m. m., skiften m. m. eller utflyttning m. m., torde Kungl. Maj:t böra hava befogenhet att vidtaga de jämkningar, som vid närmare prövning må finnas erforderliga.

[Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

Då genom bifall till vad jag nu föreslagit i fråga om höjd avlöning till lantmäteripersonalen, resekostnadsersättning åt densamma och särskilda statsbidrag i olika avseenden m. fl. åtgärder staten skulle åtaga sig en väsentlig ökad del av lantmäterikostnadema, anser jag mig icke böra biträda förslaget att staten därutöver även skulle övertaga kostnaderna för gode män. Dessa kostnader förekomma för övrigt huvudsakligen vid förättningar, där föremålet är av jämförelsevis större värde. Vad kommissionen anfört om att i enstaka fall gode män måste anlitas ifrån avlägset belägna orter torde icke böra tillmätas någon större betydelse på frågans avgörande.»

1 jordbruksutskottets utlåtande år 1919 förekom uti förevarande fråga ej annat än ett allmänt uttalande, att utskottet ej kunnat undgå att finna det i viss mån anmärkningsvärt, att enligt det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget sakägarna skulle med avseende å kostnaderna för lantmäteriförrättningar komma att bliva ogynnsammare ställda än enligt nu gällande regler å ifrågavarande område.

I herr Obergs och hans sex medreservanters reservation gjordes beträffande de av Kungl. Maj:t framlagda förslagen om statsbidrag ej annan erinran än att, då tveksamhet syntes kunna uppstå rörande tolkningen av begreppet areal i vissa av villkoren, det borde utsägas, att däri icke borde inbegripas impediment, vattenområde och dylikt.

I fråga om ersättning av statsmedel till gode män förenade sig fyra reservanter att tillstyrka dylikt. En sådan anordning syntes stå i närmaste överensstämmelse med inom riksdagen vid upprepade tillfällen uttalade önskemål i detta avseende. De skäl departementschefen anfört mot att staten skulle övertaga ifrågavarande kostnader syntes icke böra tillmätas avgörande betydelse. Dessa reservanter ansågo, att nionde huvudtitelns förslaganslag till rese- och traktamentskostnader borde i följd härav ökas med 200,000 kronor. Andra kammaren biträdde denna mening;.

Med anledning av jordbruksutskottets uttalande i fjol, att sakägarna skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag bliva i avseende å kostnaderna för lantmäteriförrättningar ogynnsammare ställda än enligt nu gällande regler, har jag redan yttrat mig vid behandlingen av förslaget till ny lantmäteritaxa och torde jag för övrigt få hänvisa till den framställning angående kostnadernas fördelning, jag längre fram kommer att framlägga. Det må vara sant, att någon sänkning i sakägarnas kostnader icke nu föreslås men nästan hela den föreslagna kostnadsökningen för lantmäteriväsendet ute i orterna — även när lantmäterikontoren undantagas — kommer enligt förslaget att drabba statsverket. Proportionsvis kommer alltså sakägarnas ställning att bliva i högst väsentlig grad förbättrad.

Riksdagen

1919.

'epariement

chefen.

152 Kungl. Maj ds proposition Nr 235.

Vad i herr Öberg in. flis reservation anfördes angående tolkningen av begreppet areal synes riktigt och bör iakttagas vid bestämmelsernas utfärdande.

Min företrädare yttrade i fjol, att lian biträdde lantmäteristyrelsens förslag, att från det nya anslaget till jordavsöndringar och ägostyckningar måtte kunna utgå bidrag även till vissa angivna förrättningar i Kopparbergs län. Jag instämmer häri. I anslutning till vad som yrkats i två vid riksdagen år 1919 väckta motioner (nr 178 i första kammaren och nr 372 i andra kammaren) vill jag emellertid nu förorda, att beträffande sådana förrättningar i nämnda län de under e) och f) upptagna villkoren icke må tillämpas. Detta synes vara av viss betydelse för åstadkommandet av mera ordnade fastighetsförhållanden i sagda län och kan bidraga till genomförandet av de med statsmakternas beslut om upprättande av förslag till skifteslagsindelning åsyftade åtgärderna.

Den ställning Kungl. Maj:t i fjol intog beträffande ifrågasatt gottgörelse av statsmedel till gode män vid lantmäteriförrättningar finner jag böra vidhållas. Jag anser sålunda dylik gottgörelse icke böra bestridas av staten.

På grund av vad sålunda anförts i fråga om statsbidrag hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra såsom bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig förordade grunder, ett förslagsanslag-

av ................................................................. kronor 50,000;

dels å ordinarie stat under samma huvudtitel uppföra såsom bidrag till skiften och hemmansklyvåningar, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig förordade grunder, ett förslagsanslag

av ............................................................... kronor 150,000;

dels besluta, att det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till skiften och avvittringar skall från och med år 1921 benämnas allenast »avvittringar», ävensom minska detta anslag från............ kronor 100,000

med ............................................................ » 10,000

till ............................................................... » 90,000;

dels och upptaga det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till utflyttningshjälp efter skiften under

förändrad benämning »bidrag till utflyttnings- och

153 Kungl. Maj:ts proposition Kr 235.

väganläggningskostnader i sammanhang med skiften och hemmansklyvningar», att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig förordade grunder, samt

öka detta anslag från ........................... kronor 50,000

med............................................................... » 50,000

till ............................................................. » 100,000.

VI. Lantmäteristyrelsen.

I enlighet med 1908 års omorganisation arbetar lantmäteristyrelsen för närvarande på två byråer, lantmäteribyrån och administrativa byrån.*

Den ordinarie byråpersonalen på vardera byrån utgöres av en tredjegrads tjänsteman i egenskap av byråchef och en förstagrads tjänsteman, som benämnes byråingenjör.

Från och med år 1909, då arbetet med jordregistrets uppläggande började, intill år 1918 har för styrelsens andel i samma arbeten funnits en särskild avdelning inom styrelsen, bestående av föredragande med biträden. Under de sista åren hava å denna avdelning tjänstgjort en och tidvis två föredragande samt tre å fyra biträden. Kostnaderna härför hava bestritts av det till uppläggande av ett jordregister för rikets landsbygd under andra huvudtiteln anvisade anslag å extra stat.

I skrivelse den 20 november 1916 förklarade lantmäteristyrelsen sig behöva ytterligare två byråer, men inskränkte sig dock till att begära inrättande av tre nya ordinarie tjänster, nämligen två byrådirektörsbefattningar och en inspektörsbefattning.

Föreningen Sveriges förstelantmätare riktade vissa anmärkningar mot detta förslag, huvudsakligen därutinnan att detsamma icke upptoge en särskild byrå för tekniska frågor och beträffande den kontroll, som skulle utövas av den föreslagne inspektören. 1 sistnämnda avseende ålåge redan nu viss granskningsskyldighet förstelantmätarna och denna skyldighet kunde utsträckas, varigenom kontrollen bleve lämpligare och mer ekonomiskt anordnad.

Med anledning av dessa framställningar avlät Kungl. Maj:t förslag till 1917 års riksdag om inrättande å extra stat av eu byrådirektörsbefattning med arvode, som till beloppet motsvarade kvalificerad andragradstjänst. Denna anordning, som ansågs icke böra utgöra hinder för en ytterligare utvidgning i vare sig den ena eller andra riktningen, Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 196 käft. (Nr 235.) 20

Byrå-

personalen.

Lantmäteri-

kommis-

sionen.

154 Kungl. Maj ds proposition Nr 235.

förordades av vederbörande departementschef i ett till statsrådsprotokollet gjort uttalande, däri denne förklarade, att han visserligen funne utredningen giva vid handen, att lantmäteristyrelsen vore i behov av ökade arbetskrafter, men att han däremot icke kunde finna det på ett tillräckligt övertygande sätt framgå, att denna ökning i allo borde vinnas på det av styrelsen föreslagna sättet. — Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag bifölls av riksdagen.

Genom Kungl. Maj:ts brev den 12 oktober 1917 blev därefter bestämt, att innehavaren av den nyinrättade extra byrådirektörsbefattningen skulle åligga att med enahanda befogenhet och skyldighet som byråchef bereda och föredraga mål och ärenden företrädesvis av mätningstekniskt innehåll samt i övrigt biträda vid arbetet inom lantmäteristyrelsen, allt i enlighet med de närmare föreskrifter, som meddelades av styrelsens chef.

Lantmäteristyrelsen har därefter i skrivelse den 7 oktober 1918 gjort ny framställning i ämnet och därvid framhållit, dels att de nuvarande byråerna för närvarande vore överhopade med arbete, men att genom anställande av en byrådirektör å vardera arbetsförhållandena å dessa byråer skulle vinna en ändamålsenlig reglering utom i vad avsåge ledningen av jorddelningsväsendet och i samband därmed förekommande arbeten, dels ock att för ledningen av jorddelningsväsendet, för tillsyn å lantmäteriverksamheten ävensom för de uppgifter, som den vid 1917 års riksdag antagna fastighetsbildningslagen komme att medföra för stvrelsen, styrelsen måste utvidgas med två nya byråer, vardera bestående av en chef, en byrådirektör och en byråingenjör. Styrelsen har tillika uttalat, att det näppeligen kunde komma att dröja länge, förrän ytterligare en byrå, den femte, komme att erfordras för till jordregistret hörande ärenden och med dem sammanhängande.

Lantmäterikommissionen yttrar för egen del huvudsakligen följande:

»Beträffande administrativa byrån har kommissionen inhämtat, dels att antalet på byrån handlagda ärenden utgjort år 1916 2,194 och år 1917 2,421, dels ock att härav i medeltal 29 årligen varit sådana, som ett vart tagit mera än en veckas arbete i anspråk, samt i medeltal 236 årligen sådana, som ett vart tagit mindre än en veckas men mera än en dags arbete i anspråk. Med hänsyn härtill och på grund av den kännedom, som kommissionen redan förut har om hithörande förhållanden, finner kommissionen uppenbart, att denna byrå icke blott icke kan påläggas något ytterligare slag av uppgifter utan tvärtom för att rätt fylla sina hittillsvarande åligganden och den kvantitativa ökning i denna, som följer av organisationens i detta betänkande föreslagna utveckling, är i oundgängligt behov av sådan ökning i arbetskrafterna, som kan vinnas genom den av lantmäteristyrelsen föreslagna andragradstjänsten, benämnd byrådirektör.

155 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

Landtmätei ibyrån har, enligt vad kommissionen inhämtat, handlagt under år 1916 140 och under år 1917 135 ärenden. Av dessa hava i medeltal 50 årligen varit sådana, som ett vart tagit mera än en veckas arbete i anspråk, och i medeltal 51 årligen varit sådana, som ett vart tagit mindre än än en veckas men mera än en dags arbete i anspråk. För närvarande har byrån två huvudsakliga uppgifter, nämligen dels att vara en teknisk byrå och dels att vara en utredningsbyrå. Den förra uppgiften har byrån endas ti ytterst begränsad mån kunnat fylla. Nästan hela dess strävan har varit koncentrerad på att verkställa utredningar och avfatta utlåtanden, som Kungl. Maj:t samt de högsta dömande och förvaltande organen begärt av 1 antmäteristyrelsen. — — — Mången av dessa utredningar är, såsom redan löneregleringskommittén på sin tid framhållit, av den beskaffenhet, att den under veckor, ja månader lägger beslag på byråchefens hela arbetskraft. För att utredningarna skola kunna medhinnas, har arbetet på byrån redan nu måst så ordnas, att den där anställde byråingenjören övertagit en del av föredragningsskyldigheten och i övrigt förrättar så pass maktpåliggande arbete, som näppeligen kan anses påvila en tjänsteman i blott första lönegraden. Och för framtiden lära utredningarna icke komma att avsevärt minskas. — — — Under sådana omständigheter lärer för kommissionen intet annat återstå än att böja sig för de faktiska förhållandena och för framtiden helt reservera en särskild byrå för samtliga utredningsärenden. Praktiska skäl tala för att i så fall ordna saken sålunda, att den nuvarande landtmäteribyrån förvandlas till vad den i allt fall hittills faktiskt varit nämligen en utredningsbyrå, samt att dess uppgifter i tekniskt avseende således utbrytas och anförtros åt nya tjänstemän. Detta innebär dock icke, att den byrå, varom nu är fråga, skulle bliva alldeles oförändrad. Eftersom byråchefens medhjälpare å byrån redan nu så att säga materiellt deltar i utredningsarbetet och detta utan tvivel måste fortfara även framdeles, förefaller det kommissionen, som om rättvisan kräver, att byråingenjörstjänsten utbytes mot en byrådirektörsbefattning.

Härefter gäller det att finna organ för lantmäteristyrelsens uppgifter i tekniskt avseende, uppgifter som med styrelsens hittillsvarande organisation blivit betänkligt eftersatta, ehuru de måste anses vara just de speciella för en dylik styrelse.

Till dessa uppgifter måste först och främst räknas, att styrelsen bör meddela underlydande tjänstemän sådana allmänt eller för särskilt fall gällande föreskrifter, som erfordras för utövning av dem åliggande göromål i tekniskt avseende. Nödigt är också, att lantmätarna i orterna berdes tillfälle att hos centralstyrelsen när som helst och således jämväl under arbetets gång kunna erhålla råd och upplysningar i lantmäteritekniska frågor.

Enligt gällande lantmäteriinstruktion tillkommer det visserligen vederbörande förstelantmätare att övervaka, att lantmäteritjänstemännen på föreskrivet sätt med noggrannhet och flit fullgöra sina åligganden, och förstelantmätaren kan av lantmäteristyrelsen förordnas att på ort och ställe verkställa undersökningar i detta hänseende. Denna tillsyn genom förstelantmätarna, vilken kommissionen i sitt förslag till omorganisation av personalen å lantmäterikontoren tagit hänsyn till och velat bereda förstelantmätarna större möjligheter att fullgöra, utesluter dock ingalunda det stora behovet av tillsyn från lantmäteristyrelsens sida.

Förstelantmätarnas tillsyn och inspektion är av. största betydelse, för att dessa tjänstemän skola på rätt sätt kunna fullgöra sina viktiga och maktpålig-

156 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

gande uppgifter. Därigenom få de möjlighet att lära känna lokala förhållanden och utvecklingens gång samt bliva bättre i stånd att bedöma, huruvida lantmäteriarbetena bedrivas på lämpligt sätt och särskilt att fältarbetena bliva på föreskrivet sätt utförda. I sakens natur ligger dock, att deras inspektioner oftast måste inriktas på speciella fall, där särskild anledning til! undersökning föreligger. Den tillsyn och inspektion, som måste anses erforderlig från lantmäteristyrelsens sida, avser bland annat att utöva kontroll över att gällande bestämmelser efterlevas på ett över hela riket ensartat sätt, som överensstämmer med bestämmelsernas inneboende syfte — —--; därigenom förskaffar lantmäteristyrelsen sig kännedom

om lokala förhållanden och behov samt kan tillvarataga och för hela lantmäteriet nyttiggöra uppslag och metoder, som må hava framkommit i olika landsändar. Lantmäteristyrelsens och förstelantmätarnas tillsyn och inspektioner äro således båda nödvändiga samt måste givetvis anordnas så, att de stödja och komplettera varandra. Från lantmäteristyrelsen kan ju under alla förhållanden endast en del av erforderlig inspektion medhinnas.

Nyss har talats om »gällande bestämmelser». Dessa äro emellertid liksom allt mänskligt underkastade ödet att åldras, att behöva ersättas. De inom lantmäteriet nu tillämpade metoder och förfaringssätt stamma exempelvis i mångt och mycket från 1860-talet och motsvara på intet sätt vad nutiden fordrar. Här borde lantmäteristyrelsen haft möjlighet att följa med utvecklingen, att taga initiativ, slå in på nya banor och i ordets fulla bemärkelse leda lantmäteriet i vårt land. Enligt kommissionens uppfattning hade dessa styrelsens utomordentligt viktiga uppgifter att utöva tillsyn över lantmäteriet och att leda detsamma jämte styrelséns däri inbegripna befattning med jordregleringsverksamheten (skiftesverksamheten in. m.) bort redan år 1917 föranleda skapandet av en ny byrå inom sty- ’ relsen, en verkligt teknisk byrå. — — —.

Sedan dess har emellertid utfärdats lagen om fastighetsbildning i stad, som för lantmäteristyrelsen medfört nya uppgifter; och i anslutning härtill har utfärdats kungörelsen den 16 augusti 1918, varigenom fixerats lantmäteristyrelsens tillsyn över mätningsväsendet inom rikets städer och stadsliknande samhällen. — — —. Om man tar i betraktande, att det i vårt land finnes 102 städer och 167 stadsliknande samhällen, samt att ett icke obetydligt antal av dem, som syssla med mätningsarbeten inom dessa städer och samhällen, i mer eller mindre grad sakna erforderliga kvalifikationer för verkställande av de förrättningar, lagen uppdrager åt dem att utföra, torde vara klart, att det för styrelsen måste medföra högst avsevärt arbete att på ett tillfredsställande sätt fylla den styrelsen genom kungörelsen den 16 augusti 1918 tillagda uppgiften. Och detta arbete är ingalunda av övergående natur. — — —. På grund av omfånget och beskaffenheten av den nya uppgift, som ålagts lantmäteristyrelsen genom kungörelsen den 16 augusti 1918, finner kommissionen det icke numera vara tillräckligt att skapa blott en ny byrå inom styrelsen. Två nya byråer anser kommissionen vara ett ovillkorligt minimum.

Denna åsikt kan naturligtvis endast vinna i styrka, om, såsom sig bör, hänsyn jämväl tages till den ytterligare arbetsbörda, som styrelsen ständigt skulle erhålla, i fall en mätningsförordning utfärdas och statsmakterna bifalla vad kommissionen här förut föreslagit i fråga om statsbidrag. Mätningsförordningen kommer icke blott att nödvändiggöra utfärdandet av tillämpningsföreskrifter utan även

157 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

att för all framtid fördjupa och skärpa den tillsyn, som styrelsen redan enligt nu gällande bestämmelser har över mätningsarbetena såväl på land som i stad. Och antalet ärenden, som röra statsbidrag, beräknar kommissionen komma att för lantmäteristyrelsen uppgå till över halva tusentalet. — —

Godtages en sådan utvidgning, bör styrelsens uppgift att leda lantmäteriet och öva tillsyn över detsamma fördelas mellan de två nya byråerna allt eftersom fråga är om land eller stad. Denna uppdelning är icke blott rationell och praktisk; den är även historiskt berättigad, — — —. Kommissionen tillåter sig i detta sammanhang erinra, att kommissionens förslag till mätningsförordning i stort sett tänkt sig olika mätningsmetoder för landsbygd och för stadsliknande samhälle, i förra fallet vanlig mätning i senare fallet finmätning.

Till den ena byrån, som lämpligen torde kunna kallas landsbyrån, skulle emellertid förläggas icke blott styrelsens befattning med vanlig mätning och jorddelningsverksamheten i övrigt t. ex. tillsyn över skiftesläggning och gradering o. s. v. utan även de på lantmäteristyrelsen beroende åtgärder i fråga om de av kommissionen föreslagna statsbidrag. Än vidare torde till samma byrå böra förläggas styrelsens befattning med jordregistret. Jämväl sedan detta register blivit fullbordat, kommer nämligen styrelsen utan tvivel att få åtskilligt arbete med tillsynen över registrets förande.

Den andra byrån, som lämpligen torde kallas stadsbyrån, skulle enligt kommissionens mening utöva ledning av och tillsyn över mätningsväsendet i städer och stadsliknande samhällen, övervaka finmätning i allmänhet samt vidtaga alla på styrelsen ankommande åtgärder, som sammanhänga med fastighetsbildningslagen och kungörelsen den 16 augusti 1918. Hit hör ock en fortgående komplettering av registerkartorna för rikets städer och stadsliknande samhällen.

Kommissionen anser nödigt, att såväl landsbyrån som stadsbyrån består av följande byråpersonal nämligen: en chef, en byrådirektör och en byråingenjör. I fråga om stadsbyrån böra åtminstone två av tjänstemännen hava erfarenhet beträffande mätningsväsendet i stad.

Det torde måhända även böra anmärkas, att lokalerna i lantmäteristyrelsens ämbetshus lämna utrymme för den personalökning, som kommissionen här sett sig nödsakad förorda.

Vad angår de nya tjänstemännens löneförmåner böra tydligtvis, likasom för närvarande är fallet, byråcheferna hava tredjegrads och byråingenjörerna förstagrads löneförmåner. Någon byrådirektör finnes icke nu på ordinarie stat, men, på sätt av det förut anförda framgår, har en sådan blivit anställd för medel, som anvisats på extra ordinarie stat. Denne har enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut kommit i åtnjutande av arvode, som till beloppet anses motsvara kvalificerad andragradstjänst (lön 4,200 kronor, tjänstgöringspenningar 2,000 kronor och ortstillägg 600 kronor eller således tillhopa 6,800 kronor jämte ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem år). Med hänsyn härtill och i övrigt av lantmäteristyrelsen den 20 november 1916 anförda skäl torde samtliga de nya byrådirektörerna böra i staten upptagas såsom kvalificerade andragrads tjänstemän.

Kommissionen har tänkt sig, att byråcheferna, särskilt de, som placeras på lands- och stadsbyråerna, skulle i ganska hög grad ägna sig åt inspektionsverksamhet i orterna och för den skull nödgas tidvis vara frånvarande från huvud-

158 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

staden, men att byrådirektör till gengäld skulle vara skyldig att under tiden utan särskild ersättning bestrida närmast högre tjänst jämte sin egen. Samma torde böra vara förhållandet, då byråchef har semester. Byrådirektörerna, vilka lära böra berättigas till en och en halv månads semester, komma naturligtvis i övrigt att vara underkastade bestämmelserna i kungörelsen den 23 oktober 1908 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från och med 1909 års början fastställda aflöningsförmånerna för lantmäteristyrelsen. Dessa bestämmelser gälla redan för övriga tjänstemän i styrelsen, och kommissionen saknar anledning att däri ifrågasätta annan ändring än att på sätt, som förut föreslagits beträffande å lantmäterikontoren i länen anställda assistenter, dessa och byråingenjör böra tillerkännas reciprok rätt till tjänstårsberäkning för ålderstillägg och byråingenjör således berättigas att för rätt till åtnjutande av sådant tillägg tillgodoräkna sig den tid, han innehaft assistentbefattning å lantmäterikontor.

I enlighet med vad sålunda blivit anfört föreslår kommissionen, att lantmäteristyrelsen hädanefter organiseras på fyra byråer; att styrelsens å stat upptagna byråpersonal ökas med 2 byråchefer, fyra byrådirektörer och (2—1= ) en byråingenjör;

att byrådirektörsbefattningarna uppföras såsom kvalificerade andragradstjänster på sätt nyss angivits;

att byrådirektör förklaras berättigad åtnjuta semester under en och en halv månad och att beträffande honom i övrigt skola gälla bestämmelserna i berörda kungörelse den 23 oktober 1908 med den förändring allenast, att byrådirektör skall vara skyldig att, när byråchef åtnjuter semester eller är stadd på inspektionsresa, utan särskild ersättning förvalta närmast högre tjänst jämte sin egen;

samt att till nämnda bestämmelser den 23 oktober 1908 i övrigt göres det tillägg, att byråingenjör må för åtnjutande av rätt till ålderstillägg tillgodoräkna sig icke blott den tid, han innehaft sin egen tjänst utan även den tid, han innehaft befattning såsom assistent å lantmäterikontor.»

Mot lantmäterikommissionens förslag i fråga om byråpersonalen hava reservationer avgivits av kommissionens ledamöter Bengtsson och Stenberg.

Herr Bengtsson har ansett det tillräckligt, om å en var av de föreslagna fyra byråerna anställes jämte byråchefen allenast en ordinarie tjänsteman. Antalet byråtjänstemän bör därför enligt hans mening begränsas till åtta. Det syntes icke föreligga tillräckliga skäl att beträffande de sålunda vid byråchefernas sida ställda tjänstemännen bereda kvalificerad andragradsställning åt andra än åt den på stadsbyrån placerade. Av denne borde nämligen krävas speciell mätningsteknisk utbildning och erfarenhet i städernas mätningsväsende. De övriga borde uppföras i andra normalgraden. Om dessa förslag bifölles, behövde i stället anslaget till extra biträden ökas, varemot det till vikariatsersättning avsedda beloppet kunde minskas.

Herr Stenberg har instämt med herr Bengtsson, dock med den

159 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

avvikelse, att han ansett, att å stadsbyrån komme att redan från början erfordras tre ordinarie tjänstemän, vadan byråtjänstemännens antal borde bliva nio.

Lantmäteristyrelsens stat upptager för närvarande en lantmäterifiskal med lön 3,600 kronor, tjänstgöringspenningar 1,800 kronor, ortstillägg 400 krono!* och två ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5 och 10 år.

Uti skrivelse den 30 maj 1917 har lantmäterifiskalen av närmare anförda skäl anhållit, att hans löneförmåner måtte bestämmas till 7,600 kronor med ett ålderstillägg efter fem år av 600 kronor.

Lantmäteristyrelsen har i yttrande den 12 juni 1917 över denna framställning hemställt, att lantmäterifiskalens avlöningsförmåner måtte bestämmas i likhet med byrådirektörernas till 6,800 kronor med ett ålderstillägg till lönen till belopp av 600 kronor.

Uti skrivelse den 30 juni 1917 har lantmäterifiskalen vidhållit sin tidigare gjorda framställning men tillika eventuellt anhållit att i löneavseende bliva likställd med förstelantmätaren i Stockholms län.

Lantmäterikommissionen har med hänsyn till vad kommissionen föreslagit i fråga om övrig lantmäteripersonal ansett det icke kunna bestridas, att lantmäterifiskalens löneförmåner borde något ökas, så att man till tjänstens innehavare kunde påräkna person med tillräcklig erfarenhet och omdöme för ett rätt handhavande av de med tjänsten förenade, ej sällan ganska grannlaga skyldigheter. Och syntes lantmäteristyrelsens förslag, att ifrågavarande tjänst skulle från att vara av normal andragrad förvandlas till sådan av kvalificerad andragrad, kunna anses vara rätt avvägt. Kommissionen har därför tillstyrkt, att lantmätcrifiskalstjänsten måtte uppföras såsom kvalificerad andragradstjänst.

På sätt förut framhållits åligger det den lantmäteripersonal, som sysselsattes med utförande av lantmäteriförrättningar, att till lantmäteristyrelsen i vissa fall ingiva renovation av karta och beskrivning. Dessa renovationer samlas i styrelsens arkiv och utgöra den ojämförligt största delen av detta. Den årliga tillökningen i arkivet består uteslutande av dylika renovationer.

För vården av detta mycket dyrbara arkiv blev vid 1908 års omorganisation i staten upptagen eu arkivarie. Dennes löneförmåner bestämdes till andra normalgraden. Arkivarien i lantmäteristyrelsen skulle emellertid icke blott vara arkivarie utan även aktuarie och registrator samt kassör. Till biträde har arkivarien dels en amanuens, som

LantmUleri-

fiskalen.

Arkivet och regislrators• göromålen m. m.

160 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

närmast sköter styrelsens diarium, dels ock ett kvinnligt biträde av första graden, vilket sysslar med kassabokföringen. A arkivet har därjämte den nuvarande förste vaktmästaren ständig sysselsättning.

Uti skrivelse den 20 november 1916 föreslog lantmäteristyrelsen, att arkivarien måtte befrias från registratorsgöromålen, att dessa skulle uppdragas åt ett nytt kvinnligt biträde, samt att en byråingenjörstjänst skulle inrättas vid arkivariens sida.

Uti skrivelse den 7 oktober 1918 bär lantmäteristyrelsen i viss mån ändrat detta förslag. Enligt det senast avgivna förslaget skulle registratorsgöromålen omhänderhavas av en förstagradstjänsteman. Med registratorsgöromålen skulle alltjämt kassörsgöromålen vara förenade, men till registratorns biträde i fråga om dessa göromål bär styrelsen föreslagit upptagandet av ,en ny kvinnlig biträdesbefattning av andra graden. De rena arkivgöromålen skulle alltjämt påvila arkivarien, men styrelsen bar icke vidhållit förslaget om inrättande av en särskild byråingenjörstjänst till arkivariens biträde; under framhållande av att anslag å extra stat borde framdeles anvisas för en blivande omläggning av sättet för arkivaliernas förvaring m. m., har styrelsen nu nöjt sig med en assistentbefattning vid arkivariens sida.

Lantmäterikommissionen har anfört huvudsakligen följande:

»Enligt kommissionens uppfattning böra registratorsgöromålen med tillhörande uppgifter i fråga om lantmäteristyrelsens ekonomi och vården av akterna till ärenden, som styrelsen avgjort, handhavas av en särskild tjänsteman; och kommissionen har intet att erinra mot att denne registrator, som bör äga någon insikt på lantmäteriväsendets specialområde, tilldelas löneförmåner, som tillhöra första normalgraden. Denne tjänsteman, som i ungefär samma omfattning som registratorer i vissa departement eller andra ämbetsverk blir upptagen äv de rena registratorsgöromålen, bör till sin hjälp hava ett kvinnligt biträde för den ekonomiska bokföringen. I lantmäteristyrelsen är denna nämligen åtskilligt vidlyftigare, än som eljest plägar vara fallet under liknande förhållanden. — — —. Med hänsyn till nämnda omständigheter och då det ifrågasatta kvinnliga biträdets uppgifter förutsätta specialutbildning, anser kommissionen ock i sin ordning, att detta biträdes löneförmåner bestämmas till andra normalgraden för dylika biträden.

Efter sådan utbrytning av registratorsgöromålen, däri inbegripet vården av akterna till styrelsens egen verksamhet samt styrelsens kassarörelse och ekonomi, skulle för arkivarien återstå i första rummet vården av kartarkivet, som innehåller kartor med därtill hörande handlingar, som alltsedan förra hälften av 1600talet samlats dit.

Kommissionen delar den redan av löneregleringskommittén på sin tid uttalade uppfattningen, att ifrågavarande samling kartor och handlingar för närvarande icke är ordnad på ett lämpligt sätt. Såväl med hänsyn till angelägenheten av att förekomma onödig slitning av materialet som att underlätta dess begagnande och

161 Kunyl. Maj:ts proposition Nr 235.

säkerställa resultatet av de undersökningar, som bedrivas uti ifrågavarande arkiv, synes det vara av stor betydelse, att en omläggning av arkivaliernas förvaring och förteckning äger rum. Det ligger emellertid i sakens natur att, även om detta i någon mån kan betraktas såsom ett arbete av tillfällig natur, övervakandet samt i synnnerhet fullföljandet och vidmakthållandet av de nya anordningarna alltjämt kräva ett icke obetydligt arbete. Lantmäteristyrelsen har ansett, att extra arbetskrafter bliva erforderliga för nu berörda arbete. Kommissionen lämnar frågan härom därhän och har blott velat framhålla, att arkivarien måste leda arbetet i fråga, som enligt vad kommissionen inhämtat beräknas komma att taga ett eller annat tiotal år i anspråk.

Oavsett nu berörda uppgift åligger det emellertid arkivarien att tillhandagå sökande med förevisande av arkivets kartor och handlingar jämte meddelande aväskade upplysningar rörande desamma. Fullgörande av denna uppgift, som kräver goda kunskaper om lantmäteriförhållanden i allmänhet och därtill ingående kännedom om arkivet, tar en ansenlig tid i anspråk — — —. Inom arkivet skola vidare de publika renovationer och övriga handlingar, som dit överlämnas, granskas och registreras. — — —. Ifrågavarande åliggande representerar tydligen ett ingalunda obetydligt arbete. I arkivet skola vidare mottagas och ombesörjas utförande av rekvisitioner å kopior eller utdrag av arkivets kartor eller handlingar. Dessa

skola kollationeras och bestyrkas samt vad angår flertalet stämpelbeläggas.--—.

Från arkivet har under sista årtiondet i medeltal årligen till offentliga myndigheter utlämnats 796 lån av kartor och handlingar. Även detta arbete kräver tid.

Med hänsyn till vad kommissionen sålunda anfört, finner kommissionen jämväl oundgängligen nödigt, att arkivarien erhåller en medhjälpare vid bestridande av arkivariegöromålen — — —. Vad angår- den närmare karaktären av denna medhjälpartjänst finner kommissionen intet att erinra mot de av lantmäteristyrelsen den 7 oktober 1918 föreslagna löneförmånerna — lön 1,600 kronor, tjänstgöringspenningar 900 kronor och ortstillägg 300 kronor eller tillhopa 2,800 kronor jämte tre ålderstillägg om vartdera 300 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år. Däremot anser sig kommissionen icke kunna för den nya befattningen tillstyrka benämningen assistent, som av kommissionen använts för förstagrads tjänst å lantmäterikontoren i länen. I stället synes lämpligt, att den nya befattningens innehavare benämnes underingenjör.

— — — föreslår kommissionen, att arkivarien i lantmäteristyrelsen befrias från registratorsgöromålen;

att i staten uppföres dels en registrator med löneförmåner, som tillkomma förstagradstjänst. dels ock on underingenjör med lön 1,600 kronor, tjänstgöringspenningar 900 kronor och ortstillägg 300 kronor eller således tillhopa 2,800 kronor jämte tre ålderstillägg å 300 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år; samt

att såväl registrator!) som underingenjören förklaras berättigade till en månads semester årligen, och att beträffande dem i övrigt skola gälla bestämmelserna i nyss berörda kungörelse den 23 oktober 1908.» I

I gällande stat finnas upptagna två kvinnliga biträden av första graden och ett av andra graden. Det sistnämnda biträdet tjänstgör såsom ritbiträde huvudsakligen på arkivet; av de två övriga är det ena biträdet sysselsatt med den ekonomiska bokföringen och det andra tjänst- Bihang till riksdagens protokoll 1320. 1 sand. 190 höft. (Nr 235.) 21

Kvinnliga

bibräden.

162 Vaktmästare.

Extra tjänstsmän och biträdei% samt vikariatsersättning.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 235.

gör såsom renskriverska för styrelsens expedition. ') tterligare finnes ett extra kvinnligt biträde, §om är sysselsatt såsom renskriverska.

Lantmäterikommissionen har, under erinran att kommissionen redan förut förklarat, att ett kvinnligt biträde av andra graden erfordrades för det dagliga arbetet med styrelsens ekonomiska bokföring, anfört, att en ytterligare sådan biträdesbefattning krävdes för ritgöromålen å de nya lands- och stadsbyråerna. Inberäknat det nuvarande ritbiträdet skulle således finnas tre kvinnliga biträden av andra graden. I fråga om antalet kvinnliga biträden av första graden har icke påyrkats någon ändring. Kommissionen har alltså föreslagit, att i stat måtte upptagas ytterligare två kvinnliga biträden av andra graden.

För närvarande finnas i stat upptagna en förste vaktmästare och en vaktmästare. Dessutom finnes en extra vaktmästare.

Lantmäteristyrelsen har hemställt, att ytterligare en vaktmästarbefattning måtte uppföras i stat, och lantmäterikommissionen har tillstyrkt detta förslag.

I gällande stat finnes upptagen en post å 20,500 kronor till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning. Enligt de förutsättningar, som förelegat vid besluts fattande om denna anslagspost, kunna däri anses ingå följande poster:

till ersättning åt fyra amanuenser med fast arvode........ kronor 10,800

» flitpenningar åt extra tjänstemän i övrigt..................... )) 1,500

» extra biträden..................... » 4,700

» biträde vid vaktmästargöromålen .................................... )) 900

» vikariatsersättning ......................................... f 2,600

Summa kronor 20,500.

Uti skrivelse den 29 mars 1917 föreslog lantmäteristyrelsen, att ersättningen till amanuenserna måtte utgå till fyra med lägst 3,000 kronor och högst 3,600 kronor eller i medeltal 3,300 kronor samt till tre med lägst 2,700 kronor och högst 3,300 kronor eller i medeltal

3,000 kronor. Denna beräkning lades till grund för Kungl. Maj:ts framställning till 1917 års riksdag om anvisande å extra stat för år 1918 av 11,700 kronor till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning. Berörda framställning bifölls av riksdagen, som även bifallit enahanda framställning för år 1919 och jämväl för år 1920 anvisat anslag å samma belopp.

'Kungl. Maj ds proposition Nr 235.

Från 1909 års början voro i regel hos lantmäteristyrelsen anställda fem amanuenser, därav . fyra med s. k. last anställning. Av dessa amanuenser tjänstgjorde två å 'administrativa byrån samt en å lantmäteribyrån, eu hos lantmäterifiskalen och en bos arkivarien. Denna fördelning följes fortfarande, varjämte numera en amanuens sysselsättes hos extra byrådirektören och eu är avsedd att alternera på de ordinarie b}u-åerna.

Lantmaterikommissionen har yttrat huvudsakligen följande:

»Beträffande byrån för utredningar eller den nuvarande lantmäteribyrån innebär kommissionens förslag i fråga om den ordinarie personalen, att å samma byra skola finnas en byråchef och en byrådirektör. Var och en av dessa befattningshavare anser kommissionen vara i behov av ett biträde, som bör anställas som amanuens. Även ä administrativa byrån håller kommissionen före, att behov förefinnes av tvenne amanuenser. De uppgifter av skilda slag, som av denna byrå skola samlas och tillhandahållas, motivera detta behov. A var och en av återstående båda byråer liksom dels å lantmäterifiskalsexpeditionen och dels i arkivet synes behov av eu amanuens göra sig gällande. Härförutom har kommissionen funnit, att två amanuenser böra beräknas för att fylla uppkomna ledigheter och övriga ständigt återkommande behov. Kommissionen finner alltså, att medel böra beräknas för sammanlagt tio amanuenser.

Vid behandlingen av frågan om extra lantmätare har kommissionen anslutit sig till lantmäteristyrelsens förslag om att extra lantmätare bör under byråförordnande bibehållas vid honom tillkommande arvode såsom extra lantmätare. Detta har till följd, att kommissionen i fråga om ersättningen till amanuenserna i styrelsen måste taga hänsyn till de arvoden, de under amanuenstjänstgöringen äga att uppbära såsom extra lantmätare. Kommissionen utgår ifrån att till amanuenser icke komina att anlitas andra extra lantmätare än de, som enligt kommissionens förslag komma att uppbära arvode till belopp av antingen 1,000 kronor eller 1,500 kronor. Vid sådant förhållande anser kommissionen, att den ytterligare ersättning, som bör ifrågakomma för amanuenserna i styrelsen, bör kunna i genomsnitt begränsas till 2,600 kronor om året. Det erforderliga anslagsbehovet till amanuenser beräknar kommissionen alltså till 26,000 kronor. Denna beräkning har skett under förutsättning, att något belopp till flitpenningar ej vidare blir erforderligt.»

Utöver de i förevarande anslagspost a styrelsens ordinarie stat ingående belopp av 4,700 kronor till extra biträden samt 900 kronor till extra vaktmästare bär genom ovanberörda för åren 1918, 1919 och 1920 å extra stat beviljade tilläggsanslag å 11,700 kronor medelstillgången för sistnämnda båda ändamål ökats med 1,400 kronor, sa att för närvarande alltså för dessa ändamål står till styrelsens disposition ett årligt belopp av 7,000 kronor.

Lantmäterikommissioneu bär uttalat, att någon nedsättning i detta belopp icke borde ifrågakomma.

164 Chefens

ställning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

Uti ovan omförmälda anslag å ordinarie stat ingår även ett belopp av 2,600 kronor till vikariatsersättning. För detta ändamål står för de senaste åren ytterligare ett belopp av 400 kronor till lantmäteristvrelsens disposition av ovan "omförmälda anslag å extra stat.

Lantmäterikommissionen har vid beräkningen av det belopp, som för framtiden blir erforderligt för ändamålet i fråga, utgått från, att vid förfall för verkets chef, byråchef bör inträda i utövningen av chefens åligganden, att byrådirektör utan särskild ersättning är skyldig att uppehålla byråchefsämbete, när byråchef är stadd på inspektionsresa eller åtnjuter semester, samt att vikarie för de lästa biträdena liksom för vaktmästarna icke kan fås endast mot tjänstgöringspenningarna eller däremot svarande belopp. Emellertid borde man vid ifrågavarande beräkning även taga hänsyn till förhållanden, som icke kunde förutses. Under dessa förutsättningar hade kommissionen beräknat, att till vikariatsersättning skulle erfordras ett belopp av 4,500 kronor.

Enligt kommissionens beräkning skulle således erfordras 26,000 kronor till amanuenser, 7,000 kronor till extra biträden och extra vaktmästare samt 4,500 kronor till vikariatspenningar. Dessa belopp, tillhopa 37,500 kronor, har kommissionen ansett böra i sin helhet upptagas å ordinarie stat.

Lantmäteriets chef upptages i nuvarande staten såsom överdirektör med löneförmåner till sammanlagt belopp av 10,000 kronor.

I skrivelsen den 7 oktober 1918 har lantmäteristyrelsen anfört, att om styrelsen utvidgades på sätt nu vore i fråga, det syntes böra tagas i övervägande, huruvida icke verkets chef borde beredas en bättre ställning, än gällande stat utvisade.

Lantmäterikommissionen har anfört:

»En jämförelse med andra centrala ämbetsverk ger vid handen, dels att såväl chefen för lotsstyrelsen som chefen för riksförsäkringsanstalten med vardera endast tre ordinarie ledamöter intar ställning av generaldirektör med en avlöning av 11,000 kronor, dels ock att i de centrala ämbetsverk, vilkas chef har överdirektörs ställning, ledamöternas antal är två eller tre. Sålunda utgöres väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, försäkringsinspektionen och kontrollstyrelsen av jämte överdirektören, tre ledamöter; i fångvårdsstyrelsen uppgår ledamöternas antal till allenast två.

Enligt det av kommissionen framlagda förslaget skulle lantmäteristyrelsens ordinarie personal komma att bestå av förutom chefen och ledamöterna sex andragrads och fyra tredjegrads tjänstemän. Härtill kommer, att under lantmäteristyrelsen skulle komma att sortera jämväl 24 överlantmätare med ställning av tredjegrads tjänstemän och föreståndare var och en för sitt lantmäterikontor i länet.

Av det ovan sagda torde framgå, att lantmäteristyrelsens chef skulle efter den nya organisationens genomförande, därest han bibehölles såsom överdirektör,

165 Kungl. Maj.ts proposition Nr 235.

komma att intaga en ställning, som icke vore fullt jämförlig med den, som tillkommer cheferna för vissa andra med lantmäteristyrelsen i nu ifrågavarande avseende jämförliga centrala ämbetsverk. Särskilt tänker kommissionen härvid på den nyligen omorganiserade riksförsäkringsanstalten och iantbruksstyrelsen. Redan av nu antydd anledning synas sålunda starka skäl tala för, att lantmäteristyrelsens chef heredes en förbättrad ämbetsställning.

Härtill kommer, att i beaktande av lantmäteristyrelsens betydelsefulla uppgift att dels genom de olika jorddelningsinstituten främja och stödja utvecklingen av landets modernäring dels ock leda och åstadkomma reda i landets mätningsväsende, det är av synnerlig vikt, att till ämbetsverkets chef förvärva en framstående och för posten väl kvalificerad person.

Kommissionen anser därför angeläget, att åt lantmäteristyrelsens chef gives ställning av generaldirektör.

Beträffande storleken av det arvode, som i denna egenskap bör tillkomma honom, torde detta, i likhet med vad senast skett beträffande arvodet till generaldirektören och chefen för den år 1917 inrättade byggnadsstyrelsen, bestämmas till 11,000 kronor eller till det för generaldirektör i gällande normalstat bestämda beloppet.»

Lantmäterikommissionen har därefter framlagt förslag till stat för lantmäteristyrelsen, slutande å 150,600 kronor.

Lantmäteristyrelsen har i sitt utlåtande över kommissionens förslag yttrat huvudsakligen följande i fråga om styrelsens organisation:

»Kommissionens förslag beträffande byråindelningen, antalet ordinarie tjänstemän och byråtjänstemännens löneförmåner skiljer sig från lantmäteristyrelsens förslag endast härutinnan, att kommissionen vad utredningsbyrån angår ansett den föreslagne byråingenjören kunna avvaras. Den obetydliga besparing, som vinnes genom att på sätt kommissionens förslag innebär utbyta en första gradens tjänst mot en amanuens, motväges givetvis mer än i motsvarande grad av den minskning i fråga om arbetsprodukt i såväl kvalitativt som kvantitativt hänseende, som av förslagets genomförande är att förvänta.

Enligt lantmäteristyrelsens mening innebär ledningen av mätnings- och jorddelningsväsendet på landet med allt vad därtill hör en fullt tillräcklig uppgift för en byrå. Att denna byrå desslikes skulle kunna medhinna både ärenden rörande statsbidrag i av kommissionen avsedd del samt jordregisterärenden, anser styrelsen icke möjligt. Man torde böra räkna med att det framdeles kan visa sig nödvändigt att företrädesvis för handläggning av dessa ärenden inrätta en ytterligare byril. Tillsvidare torde sistberörda ärenden eller större delen av dem bola fördelas på de andra byråerna. Huruvida någon del av samma ärenden kan tilldelas stadsbyrån, blir givetvis beroende på, huru befattningarna på denna byrå komma att besättas. Det torde i allt fall komma att visa sig ofrånkomligt att fördela en stor del av ifrägavarade ärenden mellan administrativa byrån och utredningsbyrån.

Yad administrativa byrån vidkommer har på senare åren å densamma varit anställda förutom byråchefen och byråingenjören hela året två amanuenser samt

Lantmäteri-

styrelsen.

166 Kung!. Maj ds proposition Nr 235.

under halva året ytterligare en amanuens. Att personalen såsom förslaget innebär utökas med en person, är säkerligen mer än väl pakallat. Beträffande landsbyrån erfordras enligt styrelsens mening personal till enahanda antal. Styrelsen är övertygad, att arbetet skall bliva fullt tillräckligt för samtliga byråerna, men i all synnerhet kommer arbetsbördan att bliva stor för administrativa byrån och landsbyrån. Det är för övrigt alldeles särskilt angeläget, att dessa byråer erhålla tillräcklig personal bland annat av den anledningen, att eu hel del ärenden å dessa byråer åro av sådan art, att uppskov ej får ifrågakomma.

Arbetenas omfattning å sistnämnda båda byråer måste föranleda till, att byråchefens närmaste man i stor utsträckning måste anlitas att självständigt beieda och föredraga ärenden. Att utgå ifrån att detta endast skulle komma att gälla löpande ärenden eller ärenden av mindre omfattning är oriktigt. För övrigt ingår redan i kommissionens förslag, att berörda tjänstemän, när byråcheferna äro frånvarande till följd av inspektionsresor eller semester, skola inträda i utövandet av byråchefsämbetet, och man måste räkna med att vid sådana tillfällen ofta förekomma ärenden av svårare natur, där stora enskilda och även allmänna intressen stå på spel och som emellertid kräva omedelbart avgörande. Vad nu sagts om ärendenas beskaffenhet är givetvis ofta fallet med ärenden, som förekomma å utredningsbyrån, där byråchefens närmaste man enligt kommissionens förslag i regel bör självständigt ombesörja utredning och föredragning av ärenden, som överlämnas till honom.

Det är på grund av nu anförda skäl enligt 1 äntraäteristyrelsens mening synnerligen angeläget, att byråchefens närmaste man ej allenast å stadsbyrån utan även å övriga byråer är väl kvalificerad, och i avseende ä frågan vad som bör tarvas för att kunna anses väl kvalificerad, är det givet, att i denna del en långt mångsidigare utbildning och erfarenhet måste krävas å övriga byråer än å stadsbyrån.

Kommissionen har beräknat en distriktslantmätares inkomster till 6,500 kronor. Det är emellertid att märka, att detta är en genomsnittssiffra, som för övrigt är beräknad under förutsättning av åtta timmars arbetsdag. Förhållandena med avseende å en distriktslantmätares verksamhet äro emellertid sådana, att han genom att utsträcka arbetstiden även kan vinna ökning i inkomsten. Flertalet tager vid jämförelse med en byråbeställning säkerligen hänsyn till detta förhållande. Man torde för övrigt kunna räkna med att de driftigare och dugligare distriktslantmätarna kunna även för åtta timmars arbete icke oväsentligt öka ovan angivna medeltalssiffra. Till följd härav anser styrelsen, jämväl med tagen hänsyn till den väntade tillfälliga löneregleringen för vissa ordinarie befattningshavare inom den civila statsförvaltningen, det oundgängligen nödvändigt, att byråchefernas närmaste män å samtliga byråer beredas löneförmåner såsom kvalificerade andragradstjänstemän. .

Vad — — angår det för vikariatsersättning beräknade beloppet synes detta väl knappt och torde höra höjas till 5,000 kronor, varjämte någon höjning även torde böra ske i fråga om det för extra biträden beräknade beloppet. Med hänsyn till den tillfälliga lönereglering, som är ifrågasatt inom vissa delar av statsförvaltningen, torde det belopp, som av kommissionen beräknats till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning (26,000-f-7,000-(-4,500) 37,500 kronor böra höjas med 25 procent eller 9,375 kronor. På grund av nu anförda omständigheter torde ifrågavarande anslag böra bestämmas till 48,000 kronor, varigenom slutsumman u\ staten för lantmäteristyrelsen ökas med 10,500 kronor till 161,100 kronor.

167 Kuntjl. Muj. ts proposition Xr 235.

Yad angår byrådirektörernas skyldighet att inträda i utövning av byråchefsämbete torde denna skyldighet böra utsträckas även till fall, då byråchef åtnjuter partiell ledighet utan att vara upptagen av inspektion sresa.»

Jag bör vidare omförmäla, att i en skrivelse den 4 februari 1919 lautmäterikommissionen anfört;

»Yad angår den av lantmäteristyrelsen föreslagna reciprociteten i fråga om tjänstårsberäkning, har kommissionen uti sitt betänkande behandlat detta ämne endast vad angår förhållandet mellan byråingenjörtjänst i lantmäteristyrelsen och assistentbefattning å lantmäterikontor. I denna del har kommissionen ansett, att några hinder av principiell natur mot bifall till styrelsens förslag ej förefinnas, och därför framställt förslag i ämnet.

Med avseende däremot å frågorna om reciprok rätt till tjänstårsberäkning dels mellan å ena sidan assistent å lantmäterikontor och byråingenjör i lantmäteristyrelsen samt å andra sidan distriktslantmätare dels ock mellan sistnämnda befattningshavare och byrådirektör i styrelsen, hava dessa synts kommissionen vara av beskaffenhet att böra ses i samband med andra dylika frågor inom statsförvaltningen, vilka enligt vad kommissionen inhämtat för närvarande äro beroende på utredning av löneregleringskommittén.»

Denna kommissionens skrivelse bar överlämnats till löneregleringskommittén.

Den 11 mars 1919 anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet beträffande lantmäteristyrelsens organisation följande:

»Angående nödvändigheten av att lantmäteristyrelsen med hänsyn till mängden av det arbete, som åvilar detta ämbetsverk, och de ökade arbetsuppgifter, som nu skulle tillkomma detsamma, organiseras å fyra byråer, har icke rått någon meningsskiljaktighet i kommissionen. Även lantmäteristyrelsen har understött detta förslag, dock under framhållande att enligt styrelsens mening ytterligare en byrå komme att inom kol t bliva erforderlig. Med avseende å den av kommissionen förebragta utredningen finner jag mig böra tillstyrka förslaget om inrättande av två nya byråer i styrelsen. Jag finner även den föreslagna fördelningen av ärendena på de fyra byråerna vara i huvudsak lämplig. Beträffande detaljerna torde närmare bestämmelser böra träffas i blivande instruktion. I huvudsak kunna de fyra byråerna betecknas såsom administrativa byrån, utredningsbyrån, landsbyrån och stadsbyrån.

Kommissionens majoritet har föreslagit, att å en var av dessa byråer måtte placeras en byråchef och en byrådirektör i kvalificerad andragradsställning samt att dessutom å administrativa byrån, landsbyrån och stadsbyrån måtte anställas en förstagrads tjänsteman med benämning byråingenjör. Reservanten herr Bengtsson har velat utesluta de tre byråingenjörerna samt ansett, att av byrådirektörerna endast den å stadsbyrån placerade borde hava kvalificerad andragrads ställning under det att de tre övriga bordo åtnjuta avlöning i andra normalgraden. Reservanten herr Stenberg har instämt med herr Bengtsson med den avvikelse, att han ansett jämväl en byråingenjör behövlig å stadsbyrån. Lantmäteristyrelsen har in-

Departementschefen 1919.

168 Kungl. Maj:ts proposition Xr 235.

stämt med kommissionens majoritet, varvid styrelsen emellertid framhållit såsom önskvärt, att även utredningsbyrån måtte erhålla en byråingenjör.

För egen del finner jag utredningen angående de olika byråernas ärenden, vad dessas såväl mängd som beskaffenhet angår ådagalägga nödvändigheten av att å varje byrå ställes vid byråchefens sida en skicklig och erfaren tjänsteman i byrådirektörs ställning för biträde med föredragning, utredningar och andra mera arbetskrävande uppgifter. Någon meningsskiljaktighet härutinnan har icke kommit till synes och icke heller därom, att åt den tjänsteman, som sålunda skulle placeras å stadsbyrån, bör beredas kvalificerad andragrads ställning med begynnelseavlöning av 6,800 kronor. Vad sålunda föreslagits biträder jag. Huruvida de övriga tre byrådirektörerna böra erhålla samma avlöning eller allenast i andra normalgraden är mera ovisst. Vid bedömandet av frågan om den lämpliga avlöningen för dem torde hänsyn böra tagas till utsikterna att till befattningarna förvärva så skickliga och dugande personer, som dessa platser kräva. Det bör därför tillses, att avlöningarna tillmätas så, att även de mera framstående distriktslantmätarna kunna antagas söka dylika tjänster. Såsom förut framhållits har jag ansett distriktslantmätarnas sammanlagda nettoinkomster av tjänsten böra beräknas, oavsett ortstillägg, till i medeltal 6,200 kronor, varav 3,000 kronor lön och 3,200 kronor såsom inkomst av arbete. Med inräknande av de tre ålderstilläggen å 500 kronor skulle nettoinkomsten uppgå till 7,700 kronor. Det bör dock ej förbises, att i ett stort antal distrikt lantmätarna torde kunna genom arbete enligt taxa förvärva sig större inkomster än som sålunda beräknats. Emellertid synes det, även med hänsyn härtill och till de dyrare levnadskostnaderna i huvudstaden, tillräckligt, ifall åt byrådirektörerna å administrativa byrån, utredningsbyrån och landsbyrån beredes avlöning efter andra normalgraden, nämligen 5,800 kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor, enär därvid tillika bör tagas i beräkning tillskott å 1,000 kronor genom tillfällig lönereglering. Begynnelseavlöningen blir då 6,800 kronor och slutavlöningen 7.800 kronor. Denna avlöning överstiger med 600 kronor distriktslantmätares beräknade inkomst utom efter det dylik lantmätare intjänat alla tre ålderstilläggen, då skillnaden endast är 100 kronor. Men då byrådirektörstjänst icke torde böra betraktas såsom sluttjänst utan meritera för befordran till överlantmätar- eller byråchefstjänst, lärer sistnämnda förhållande icke böra tillmätas, större betydelse.

Någon olika benämning för dessa andragradstjänster synes icke behöva föranledas av att avlöningen blir olika, .lag vill erinra, att av byrådirektörerna i lantbruksstyrelsen den ene har avlöning i andra normalgraden och den andre i kvalificerad andra grad.

I likhet med kommissionens majoritet anser jag, att å samtliga byråer utom utredningsbyrån bör placeras jämväl en förstagrads tjänsteman. Yad administrativa byrån beträffar finner jag denna byrås mycket stora arbetsbörda och mängden av löpande ärenden, vilka kräva snabb handläggning och expediering, göra en dylik åtgärd ofrånkomlig. Yad angår de bägge nya byråerna, skulle dessa ägna sig åt uppgifter, vilka i själva verket till avsevärd del äro för styrelsen så gott som nya. Delvis beror detta av tillkomsten av åtskilliga ärenden angående städerna men till stor del genom att fåtaligheten i styrelsens arbetskrafter hittills utgjort ett oöverstigligt hinder för styrelsen att på det sätt. som obestridligen måste anses vara i hög grad behövligt, intaga en ledande ställning beträffande lantmäteriets praktiska

Kungl. Maj ds proposition Nr 235. 169

utövning, särskilt i tekniskt avseende, samt i sådant avseende öva tillsyn och kontroll bland annat genom inspektioner. Då dessa arbetsuppgifter säkerligen bliva för bägge de nya byråerna i hög grad krävande, synnerligast till följd av den nya mätningsförordningen, anser jag mig böra ansluta mig till kommissionsmajoritetens förslag, att även å vardera av dessa byråer måtte anställas en byråingenjör.

Yad lantmäterikommissionen och lantmäteristyrelsen föreslagit i fråga om byrådirektörs semester och skyldighet att bestrida byråchefstjänst föranleder ingen erinran från min sida.

Med anledning av vad kommissionen anfört angående reciprok tjänstårsberäkning för byråingenjörer och assistenter å lantmäterikontor vill jag framhålla, att rätt till tjänstårsberäkning bör i enlighet med numera tillämpade principer medgivas vid varje förflyttning inom samma lönegrad. Frågan om dylik rätt vid annan förflyttning — vilket särskilt kan vara av betydelse, när distriktslantmätare efter intjänande av ålderstillägg förflyttas till byrådirektörsbefattning — är som jagnämnt överlämnad till utredning genom löneregleringskommittén.

Vad jag nyss anfört angående avlöningen åt byrådirektörerna i andra normalgraden har i huvudsak sin tillämpning även å lantmäterifiskalen. Under erinran att advokatfiskal!^ i rikets hovrätter, kammarkollegiet och kammarrätten samt domänfiskalen åtnjuta avlöning enligt andra normalgraden och då högre avlöning än åt nämnda tjänstemän icke synes mig kunna tillerkännas lantmäterifiskalen, kan jag icke biträda förslaget om höjd avlöning åt denne.

I likhet med kommissionen anser jag det vara synnerligen behövligt, att arkivarien befrias från registratorsgöromålen och får tillfälle att odelat ägna sig åt arkivets ordnande, vård och tillhandahållande åt allmänheten. Såsom kommissionen framhållit är detta arkiv synnerligen dyrbart och i olika avseenden av oersättligt värde. Det är också mycket omfattande och växer årligen genom dit levererade renovationer.

Kommissionen har tillstyrkt, att till biträde åt arkivarien måtte i staten uppföras en befattningshavare, benämnd underingenjör, med 2,800 kronors begynnelseavlöning jämte tre ålderstillägg å 300 kronor. Detta förlag grundar sig på en framställning av lantmäteristyrelsen, vilken anfört, att sedan lång tid tillbaka den i styrelsens arkiv sysselsatte vaktmästaren, som å styrelsens stat vore uppförd såsom förste vaktmästare, intagit en ställning mellan vaktmästare och tjänsteman samt att dennes arbete varit synnerligen förtjänstfullt och för arkivet av största betydelse. Aven jag finner det lämpligt, att en dylik befattning inrättas, avsedd för person med färdighet vid kartors handhavande, kartlagning in. fl. arkivgöromål. Mot de av lantmäteristyrelsen och kommissionen för honom föreslagna avlöningsförmånerna, vilka motsvara vad som nu utgår till underinspektörerna vid yrkesinspektionen, har jag icke något att erinra. Yad benämningen angår synes mig varken assistent eller underingenjör lämpligt. För min del föreslår jag arkivbiträde.

Jag instämmer i förslaget om uppförande i staten av en registratorsbefattning med avlöning i första normalgraden.

Yad kommissionen föreslagit i fråga om kvinnliga biträden och vaktmästare biträder jag likaledes. Avlöningarna för dessa böra emellertid jämkas till likhet med vad fjolårets lagtima riksdag bestämde för vaktmästare och Kungl. Maj:t i år föreslagit för kvinnliga biträden.

Bihang till riksdagens protokoll 1320. 1 sand. 130 höft. (Nr 235.! 22

170 Riksdaqen

1919.

Lantmäteri-

kommissionen

1920.

Kostnader för inspektioner.

Kungl. Mcij.is proposition Nr 235.

Ej heller kommissionens förslag om uppförande i styrelsens stat av en anslagspost å 37,500 kronor till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning ger mig anledning till erinran.

I likhet med kommissionen anser jag slutligen, att den utökning av såväl lantmäteristyrelsens personal som lantmäteripersonalen ute i orterna, vilken nu föreslås, samt den mera omfattande och beträffande lantmäteriet i vidsträckt bemärkelse ledande och reglerande verksamhet, som är avsedd att i högre grad än hittills utövas av lantmäteristyrelsen, följdriktigt bör leda till, att styrelsens chef erhåller generaldirektörs ställning och avlöning.»

Det av bemälde departementschef i enlighet härmed framlagda förslaget till stat för lantmäteristyrelsen slutade på 149,800 kronor.

Jordbruksutskottets majoritet riktade sig i de mot Kungl. Maj:ts förslag framställda erinringarna även mot inrättande av en stadsbyrå inom lantmäteristyrelsen och ifrågasatte, att tillsynen över städernas mätningsväsen skulle ske på annat sätt än genom lantmäteristyrelsen.

I herr Oberg in. flis av andra kammaren godkända reservation biträddes Kungl. Maj ds förslag i avseende å styrelsens stat til} alla delar.

I sitt utlåtande den 24 februari 1920 angående mätningsförordningen och dess tillämpning har lantmäterikommissionen yttrat följande:

»Vad under behandlingen av nu förevarande frågor förekommit giver kommission icke anledning att ifrågasätta någon ändring uti sitt förut avgivna förslag vad angår stadsbyrån eller den enda byrå, vars organisation och behov av arbetskrafter kommissionen funnit sig böra ingå i förnyad prövning om. Då emellertid denna byrå även är avsedd att hava hand om tidmätningen i allmänhet och på det att icke dess namn må utgöra hinder för att till byrån förlägga även andra ärenden, i fall sådant skulle visa sig nödigt, har kommissionen trott, att byråns namn lämpligen borde ändras. Men om benämningen 'stadsbyrån’ bortfaller, torde även benämningen å dess motsättning 'landsbyrån' böra ändras, och finner sig kommissionen därför böra föreslå, att benämningen å nu ifrågavarande båda byråer måtte bliva första och andra lantmäteribyrån, av vilka den första motsvarar landsbyrån och den andra stadsbyrån.» I

I detta sammanhang torde jag få omförmäla följande ärende.

I skrivelse den 16 oktober 1917 gjorde lantmäteristyrelsen framställning angående sättet för bestridande av kostnaderna för sådana undersökningar i orten, som omförmälas i 1 § i instruktionen för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare den 22 oktober 1909. Av lantmäteristyrelsens skrivelse framgår, att de avsedda kostnaderna utgöra dels rese- och traktamentsersättning för tjänsteman vid lantmäteristyrelsen

171 Kung!,. Maj.ts proposition Nr 235.

eller förste lantmätare, som av lantmäteristyrelsen förordnats att pa ort och ställe verkställa undersökningar, mätningar eller andra åtgärder, där sådant är av behovet påkallat för utövande i särskilt fall av den styrelsen åliggande tillsyn över huru lantmätarna fullgöra sina tjänstegöromål, dels ock utgifter för hantlangningsbiträde samt anskaffning av materialier för undersökningarnas verkställande. Lantmäteristyrelsen bär ansett, att samtliga kostnader böra få bestridas av nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar, och hemställt om meddelande av härför erforderlig förklaring.

Över denna framställning har statskontoret avgivit utlåtande den 11 december 1917. Rörande de egentliga resekostnaderna har statskontoret därvid ansett det utan vidare vara klart, att nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar därför bör tagas i anspråk. Angående Övriga med framställningen avsedda kostnader har statskontoret funnit riktigast, att de utanordnas av lantmäteristyrelsen och bestridas av det å styrelsens stat upptagna anslaget »till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning», vilket anslag för sådan händelse borde erhålla förändrad benämning samt, i fall av behov, undergå erforderlig höjning. För att så måtte kunna ske har statskontoret hemställt, att Kung!. Maj:t täcktes vidtaga erforderlig åtgärd.

Lantmä teri kommissionen, till vilken ärendet därefter remitterades, yttrade sig icke därom i sitt huvudbetänkande utan först i särskilt 'utlåtande den 17 maj 1919. Därvid anförde kommissionen:

»1 likhet med statskontoret finner kommissionen, att de egentliga resekostnaderna eller rese- och traktamentsersättningarna kunna utgå från nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar, utan att någon föreskrift därom utfärdas.

Övriga, för utövande av ifrågavarande, lantmäteristyrelsen åliggande, tillsyn erforderliga utgifter utgöra enligt lantmäteristyrelsens framställning kostnader för hantlangningsbiträde samt vissa materialier. Därtill torde dock i vissa fall komma kostnader för särskilda biträden. Undersökningar och mätningar kunna nämligen vara av sådan beskaffenhet, att de dels icke kunna utföras av en person och dels kräva en speciell sakkunskap, som icke alltid kan förutsättas hos undersökningsförrättaren. Användning av sådant särskilt biträde kan givetvis icke ifrågakomma annat än efter beslut från lantmäteristyrelsen.

Kostnaderna för sådana särskilda biträden, för hantlangning och materialier anser kommissionen i likhet med statskontoret böra utanordnas av lantmäteristyrelsen. Då statskontoret ifrågasatt, att kostnaderna skulle utgå av det å styrelsens stat uppförda anslaget dill extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning, tillåter sig kommissionen framhålla, att vid beräkningen av detta anslag icke upptagits något belopp för tillgodoseende av ifrågavarande behov. Då sålunda enligt statskontorets förslag eu höjning av nämnda anslag skulle bliva nödvändig, synes

172 Kungi. Maj-.ts proposition Nr 235.

det kommissionen med hänsyn till ordning och reda mera lämpligt, att eu särskild post för detta ändamål uppföres å styrelsens stat. Denna post torde kunna benämnas bestridande av kostnader vid inspektioner'.

Kommissionen har sökt beräkna det belopp, som kan bliva erforderligt för ifrågavarande ändamål. Därvid vill kommissionen erinra om det i kommissionens huvudbetänkande den oO november 1918 avgivna förslag till omorganisation av lantmäteristyrelsen, i vilket framhålles nödvändigheten av att inspektion och kontroll å fältet av lantmätarnas arbeten kommer till stånd (del III sid 152). Då sådan inspektion och kontroll skulle komma att företagas i första hand av rikets 24 förstelantmätare och därjämte av tjänstemän vid lantmäteristyrelsen samt nästan varje undersökning a fältet torde bliva förenad med utgifter av här ifrågavarande slag, synes den nu föreslagna nya posten icke kunna sättas lägre än till 5,000 kronor. Anslaget torde böra uppföras som reservationsanslag.»

'chefen!'**' ' det förslag till stat för lantmäteristyrelsen, som i fjol framlades,

Sinner jag mig icke böra tillstyrka annan ändring, än att en anslagspost å 5,000 kronor upptages till bestridande av kostnader vid inspektioner. Någon anledning att giva denna anslagspost reservationsanslags natur kan jag ej anse föreligga.

Jag ftnner mig således icke böra ifrågasätta någon ändring i avseende å den byrå i styrelsen, som benämnts stadsbyrån. Såsom förut under avdelningen om mätningsförordningen refererats, har stadsplanelagskommittén, oaktat densamma tillstyrkt en så stark inskränkning av lantmäteristyrelsens tillsyn över städernas mätningsärende, att styrelsens befattning med dessa ärenden faktiskt skulle bliva helt ringa, likväl ansett en sådan byra böra upprättas för handläggande av finmätningsärenden och vissa andra ärenden. Desto behövligare är denna byrå vid den av mig förordade omfattningen av styrelsens tillsyn över stadsmätningar. Men även utan att styrelsens befattning med mätningar inom städerna konime att taga den omfattning jag nu föreslagit, är byrån synnerligen behövlig för att leda, utveckla och öva tillsyn över den moderna mätningstekniken i landet. Någon minskning i den i ijol för ifrågavarande byrå föreslagna personaluppsättningen kan jag icke tillstyrka utan anser densamma behövlig för arbetenas jämna bedrivande.

Jag kan med hänsyn till den av mig tillstyrkta omfattningen av stadsbyråns uppgifter ej heller finna någon fördel vara förenad med att giva lands- och stadsbyraerna förändrad benämning. Dessa namn utmärka huvuduppgiften för vardera byrån, ehuru de givetvis icke äro fullt uttömmande.

Jag får alltså framlägga följande förslag till stat för lantmäteristyrelsen :

Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

1. Byråchef ävensom byrådirektör å stadsbyrån åtnjuta ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter 5 år.

Anm. 2. Annan byrådirektör, lantmäterifiskal och arkivarie åtnjuta två ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter resp. 5 och 10 år.

Anm. 3. Byråingenjör och registrator åtnjuta tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter resp. 5, 10 och 15 år.

Anm. 4. Arkivbiträde, åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 300 kronor efter resp. 5, 10 och 15 år.

Anm. 5. Kvinnligt biträde åtnjuter tre ålderstillägg å 200 kronor efter resp. 5, 10 och 15 år, skolande av varje ålderstillägg 100 kronor tillhöra lönen och 100 kronor tjänstgöringspenningarna.

Anm. 6. Förste vaktmästare och vaktmästare åtnjuta tre ålderstillägg till lönen å 100 kronor efter resp. 3, 6 och 9 år.

Alun. 7. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats, anvisas förste vaktmästaren eller vaktmästaren, skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300 kronor för år samt för lyse 25 kronor om året. Därest befattningshavare, som nyss nämnts, åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt bränsle, ävensom då bostadsförmån är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda värde, skall det ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som för dylik förmån skall äga rum. Förmånen av lyse innebär allenast rätt till en årlig maximiförbrukning av elektrisk ström intill högst 100 kw.-timmar. Åtnjutes lyse, skall befattningshavaren själv bekosta armatur och lampor. — I övrigt skola i fråga om förmån av bostad m. in. i tillämpliga delar lända till efterrättelse bestämmelserna i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 angåonde avlöningsförbättring från och med år 1919 för vissa vaktmästare och mod dem jämförliga befattningshavare (Svensk författningssamling 1918 nr 836).

174 Kungl. Moj:ts proposition AV 235

För åtnjutande av de å denna stat för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningar får jag föreslå följande villkor och bestämmelser.

I fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst, förening av tjänster m. in.:

att innehavare av ordinarie befattning å staten för lantmäteristyrelsen skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande förändrad organisation av ämbetsverket eller särskilda delar därav eller eljest i allmänhet kan varda stadgad eller därest viss personal tillhörande göromål överflyttas till annan institution, vara pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de göromål, som honom anförtros, eller, efter Kung!. Maj:ts förordnande, tjänstgöra inom den institution, till vilken göromålen överlämnas;

att ordinarie befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom förvaltningen med liknande arbetsuppgifter;

att med ordinarie befattning i lantmäteristyrelsen icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må, såframt ej, vad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare av annan befattning, lantmäteristyrelsen uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;

att innehavare av ordinarie befattning i lantmäteristyrelsen icke äger, byråchef, byrådirektör, lantmäterifiskal och arkivarie utan Kungl. Maj:ts och annan tjänsteman utan styrelsens efter särskild prövning i varje fall lämnade tillstånd utföra lantmäteriförrättningar i orterna;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra uti den särskilda befattning inom graden, där lantmäteristyrelsen, till befordrande av arbetets oavbrutna gång, finner honom lämplig och behövlig;

i fråga om avlöningsförmåners upphävande in. ni.:

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå

175 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att byrådirektör skall vara skyldig att, när byråchef åtnjuter semester eller är stadd på tjänsteresa, utan särskild ersättning förvalta närmast högre tjänst jämte sin egen;

att, när det eljest erfordras för beredande av semester eller när förordnande av vikarie under tjänsteresa anses böra äga rum, ävensom vid sjukdomsförfall, manlig befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i lantmäteristyrelsen, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår; ägande lian därvid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest däremot svarande belopp;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens slut;

att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed;

i fråga om ålderstiUägg;

att tidpunkten för i lönestaten medgiven förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande av befattning i samma lönegrad bestämmes att inträda,

för första förhöjningen efter, vad angår förste vaktmästaren och vaktmästare, tre år men beträffande annan befattningshavare fem år, under villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att därvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare tre respektive fem år på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare tre respektive fem år ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;

att befattningshavare må för löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräknas den tid, han inom samma lönegrad innehaft annan ordinarie statstjänst;

att kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställt hos lantmäteristyrelsen och anlages till ordinarie biträde hos styrelsen från nämnda tid-

176 Kungl. Maj.ts proposition Nr 235.

punkt, må för åtnjutande av löneförhöjning räknas till godo den tid, hon omedelbart därförinnan mot fast arvode utfört arbete av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet hos ämbetsverket;

att likväl löntagare, som, då stadgad tid för erhållande av löneförhöjning intjänats, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:

att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas av generaldirektören, byråchefer, byrådirektör, lantmäterifiskal och arkivarie under en och en halv månad, av byråingenjör, registrator, arkivbiträde och kvinnligt biträde under en månad samt av vaktmästare under femton dagar;

att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av generaldirektören bestämmes, begagna sig av semester;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är vid tiden för den nya statens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:

att beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare de föreskrifter i övrigt skola lända till efterrättelse, som äro eller kunna varda utfärdade angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört beträffande iantmäteristvrelsen hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna det av mig framlagda förslaget till stat för lantmäteristyrelsen, att tillämpas från och med år 1921, ävensom de av mig föreslagna villkor och bestämmelser för åtnjutande av å samma stat för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningar;

dels förklara,

att envar, som med eller efter den 1 januari 1921 tillträder ordinarie befattning i lantmäteristyrelsen, skall vara pliktig att underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att förutvarande innehavare av ordinarie befattning i nämnda styrelse, vilken icke före viss av Kungl. Maj:t bestämd dag anmäler, att han vill övergå till den nya avlöningsstaten och underkasta sig de för av-

177 Kungl. Maj;ts proposition Nr 235.

löningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kan därtill förbindas, skall varda bibehållen vid de honom enligt dittills gällande avlöningsstat tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit honom;

dels ock höja ordinarie anslaget till lantmäteristyrelsen

från.......................................................... kronor 73,000

med ........................................................... » 81,800

till ............................................................. » 154,800.

Nästlidet år föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att till förstärkning av lantmäteristyrelsens arbetskrafter under senare halvåret 1919 å tilläggsstat för samma år anvisa 6,000 kronor. Detta belopp var avsett till avlöning åt eu extra byrådirektör och en amanuens samt till extra biträden och vikariatsersättningar. Detta förslag, som sammanhängde med styrelsens befattning med städernas mätningsväsen, avslogs av riksdagen.

Lantmäterikommissionen har nu i sitt utlåtande den 24 februari 1920 anfört, att lantmäteristyrelsen av samma skäl, som anfördes i fjol} vore i behov av ökade arbetskrafter under senare delen av år 1920, i synnerhet om ny mätningsförordning skulle träda i kraft med ingången av år 1921. Under denna förutsättning måste nämligen redan under år 1920 inom styrelsen vidlyftiga arbeten sättas i verket bland annat för utfärdande av verkställighetsföreskrifter och vidtagande av andra förberedelser. Kommissionen, som ansåge att det knappast skulle låta sig gorå att mot den till byrådirektören beräknade ersättningen erhålla en skicklig och med städernas mätningsförhållanden förtrogen person, har förordat, att i stället en extra byråchef måtte anställas och anslaget på grund därav höjas med 600 kronor.

Något belopp till detta ändamål är icke beräknat å tilläggsstat för innevarande år. Därest emellertid riksdagen bifaller det nu framlagda omreglerings förslaget beträffande lantmäteriväsendet och mätningsförordningen skall träda i tillämpning från och med nästa nyår, lärer Kungl. Maj:t kunna av tillgängliga medel anvisa erforderligt belopp för beredande åt lantmäteristyrelsen av den tillökning i arbetskrafter, som må befinnas oundgänglig för de redan under innevarande år nödvändiga arbetena. Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 196 höft. (Nr 235.) 23

Eventuell förstärkning av lantmäteristyrelsens arbetskrafter 1930.

178 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

VII. Nionde huvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg samt rese- och

traktamentspenningar.

Lantmäterikommissionen har framhållit, att dess förslag påverkade även andra anslag å riksstaten än dem, som upptagas under rubriken »lantmäteriväsendet», nämligen dels förslagsanslaget till ålderstillägg och dels förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar.

Förstnämnda anslag är i riksstaten för år 1920 upptaget till ett belopp av 140,000 kronor. Kommissionen har beräknat, att bifall till dess förslag skulle medföra en ökning av utgifterna från detta anslag med 107,250 kronor. På grund härav har Kungl. Magt i årets statsverksproposition föreslagit riksdagen att i avbidan pa blivande proposition beräkna en höjning i detta anslag med i avrundat tal 110,000 kronor. De förändringar i lantmäterikommissionens förslag, jag funnit mig böra tillstyrka, äro utan avsevärd betydelse i avseende å utgifterna för ålderstillägg. Anslaget synes därför böra höjas med 110,000 kronor till 250,000 kronor.

Anslaget till rese- och traktamentspenningar är nu upptaget i riksstaten med 710,000 kronor. Lantmäterikommissionen har beräknat höjning däri dels med 125,000 kronor för statens övertagande av ersättning för resekostnaderna till lantmätare in. fl., dels ock med 200,000 kronor, för den händelse staten övertoge kostnaden för gode män. 1 årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan å blivande proposition beräkna eu förhöjning i detta anslag med förslagsvis 290,000 kronor. J a g har icke biträtt omförmälda förslag om statens övertagande av kostnaderna för godemännen. Med hänsyn till de under senare år starkt stegrade utgifterna från detta anslag, vilka komma att än mer ökas genom de i år höjda dagtraktamentena, torde emellertid höjningen i detsamma icke böra göras mindre än med det beräknade beloppet av 290,000 kronor.

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels höja nionde huvudtitelns ordinarie förslags- ’

anslag till ålderstillägg från ............ kronor 140,000

med................................. * 110,000

till ................................................... » 250,000,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

dels ock höja samma huvudtitels ordinarie förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar

från........................................................... kronor 710,000

med........................................................... » 290,000

till .......................................................... » 1,000,000.

Vill. Kostnadernas fördelning mellan staten och jordägarna.

För att visa lantmäterikostnadernas fördelning mellan statsverket och jordägarna har kommissionen verkställt vissa sammanställningar och beräkningar. På samma sätt som i kommissionens förslag i övrigt hava samtliga kostnadsbelopp hänförts till prisläget före kristiden.

Av dessa beräkningar torde jag här få återgiva den, som gäller de nuvarande kostnaderna med bortseende från lantmäterikontoren och lantmäteristyrelsen.

Nu utgående kostnader.

1) Löner och arvoden till den lantmäteri-

personal, som sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar........................

2) Alderstillägg ..................................................

3) Arvoden enligt taxa ....................................

4) Reseersättning..............................................

5) Kostnader för utflyttning och väganlägg-

ningar vid laga skiften och hemmansklyvningar ...................................................

6) Ersättning till godemän .............................

7) Kostnader för hantlangning .....................

8) Traktamentsersättning..............................

Summa

Genom anslaget till skiften och avvittringar, varav för skiften tagits i anspråk omkring kronor 10,000, och anslaget till kostnader för vissa av lantmätare företagna tjänsteresor, varav tagits i anspråk omkring kronor 17,000, förändras

dessa summor med ................................ + 27,000_ — 27,000

Summa" 9 7 5,000 ’ 1,773,00°.

Lantmäteri- Itammistionen.

180 Kungl. Maj:ts proposition År 235.

Totalsumman utgör kronor 2,748,000, varav statsverkets kostnader utgöra 35.5 procent och jordägarnas 64.5 procent.

Enligt det av mig nu framlagda förslaget får eu tablå över motsvarande kostnader ungefär följande utseende:

1) Löner och arvoden till den lantmäteri-

personal, som sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar, jämte ersättning för publik renovation ....................

2) Alderstillägg...................................................

3) Arvoden enligt taxa ..................................

4) Reseersättning...............................................

5) Kostnader för utflyttningar och vägan-

läggningar vid laga skiften och hemmansklyvningar......................................

6) Ersättning till godemän.............................

7) Kostnader för hantlangning ....................

8) Traktamentsersättning..............................

Summa

Genom statsbidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar, kronor 50,000, samt till skiften och hemmansklyvningar, kronor 150,000, förändras dessa summor med + 200,000

Summa 1,744,500

— 200,000 1,850,000.

Totalsumman utgör 3,594,500 kronor, varav statsverkets kostnader utgöra 48.5 procent och jordägarnas 51.5 procent.

Denna tablå utvisar, att av den sammanlagda kostnadsökningen gent emot nuvarande förhållanden, nämligen 846,500 kronor, jordägarna behöva bidraga med allenast 77,000 kronor, under det att statens kostnad ökas med icke mindre än 769,500 kronor. Statsverket kommer framdeles att bestrida nära halva kostnaden emot 35.5 procent för närvarande.

Jag kan nämna, att före 1917 och 1918 års beslut om ökade auskultantarvoden och om statens övertagande av kostnader för dagtraktamenten statens utgifter av nu ifrågavarande slag hava av kommissionen beräknats till allenast 4-70,000 kronor, motsvarande 21.3 pro-

181 Kunyl. Maj:ts proposition Nr 235.

cent av dåvarande totalkostnaderna. Statens kostnader komma alltså att absolut taget nära på fyrdubblas mot vad de voro före ar 1918. Jordägarnas kostnader, som då uppskattades till 1,731,000 kronor, komma däremot ej att ökas med mer än 119,000 kronor eller ej fullt 7 procent. De bliva alltså på det hela taget nästan oförändrade. Dock äger en förskjutning rum så till vida, som de nya statsbidragen komma huvudsakligen de mindre bemedlade jordägarna till godo. Att detta är en förändring i rätt riktning, torde vara obestridligt.

Det torde med hänsyn härtill kunna med fog sägas, att staten kommer att vid bifall till de nu framställda förslagen ikläda sig så stor andel av kostnaden, som, åtminstone för det närvarande, kan anses skälig.

IX. Sammanfattning.

De av mig nu tillstyrkta anslagen kunna sammanfattas sålunda:

Lantmäteristyrelsen ......................................j

Lantmäterikontoren i länen:

Avlöningar, bestämt anslag ............ 305,200

Renovation av kartor för lantmäterikontoren i länen, reservationsanslag 4,000

Extra arbetskrafter å lantmäterikontoren i länen, reservationsanslag ....................................

Lantmäteripersonal, som sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar:

Avlöningar, bestämt anslag............ 749,500 j

Ersättning för publik renovation, förslagsanslag .............................. 20,0001

Bidrag till jorda vsöndringar och ägostyckningar, J förslagsanslag ........................................

Bidrag till skiften och heminansklyvningar, förslagsanslag ............................................

Bidrag till utflyttnings- och väganläggningskostnader i sammanhang med skiften och hemma nskly vningar, förslagsanslag ..................

Avvittringar, förslagsanslag..........................i

pJOOpJUU

90,000

182 Kung!. Maj-ts proposition Nr 235.

Inalles uppgå dessa anslag till 1,682,500 kronor. I riksstaten beräknades för de anslag under rubriken »lantmäteriväsendet», om vilka Kungl. Maj:t kunde komma att senare avlåta proposition, tillhopa 1,713,500 kronor. Skillnaden är sålunda 31,000 kronor. Härav motsvara 30,000 kronor det till tilläggsavvittring i Västerbottens läns lappmark beräknade beloppet, i vilket ärende särskild proposition torde komma att avlåtas.

Anslaget till lantmäteristyrelsen är nu föreslaget till 5,000 kronor högre belopp än i fjol. Då föreslogs däremot även ett belopp av 6,000 kronor såsom anslag till lantmäteristyrelsens reproduktionsanstalt, vilket ärende icke innefattas i den nu förevarande framställningen. Kungl. Maj:t har redan föreslagit riksdagen en organisation av denna anstalt, varigenom densamma upptages i riksstaten på ett särskilt sätt.

Statsrådets övriga ledamöter instämde i vad föredragande departementschefen anfört och hemställt uti de särskilda här ovan upptagna punkterna,

och behagade Hans Maj:t Konungen bifalla vad sålunda hemställts samt förordnade, att proposition i ämnet skulle avlåtas till riksdagen av den lydelse, bil. . . . till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: John Gihson.

Kanyl. Maj:ts proposition Kr 23o.

183 Bilaga 1.

Förslag

till

förordning angående sättet för utförande av vissa mätmngsarbeten in. in.

(mätningsförordning).

1 Kap.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Denna förordning skall lända till efterrättelse vid förrättning, som av lantmätare verkställes enligt skiftesstadgan eller andra angående delning av jord å landet gällande författningar, så ock vid förrättning, som företages på grund av 2, 5 eller 6 kap. i lagen om fastighetsbildning i stad.

Förordningen skall jämväl lända till efterrättelse i avseende å sådant mätningsarbete, som i stad eller samhälle på landsbygden, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, äger rum på grund av beslut av stadsfullmäktige eller motsvarande kommunala myndighet och som är av grundläggande art för mätningsväsendet därstädes.

2 §•

Vid arbeten, som i denna förordning avses, skall längdmått angivas i meter samt ytmått i hektar eller kvadratmeter. Angående indelning av dessa mått är stadgat i gällande förordning om mått och vikt.

Vinkelmått skall med nedan omförmälda undantag angivas i nygrader och indelas sålunda, att en rät vinkel utgör 100 nygrader, en nygrad 100 nyminuter samt en nyminut 100 nysekunder (centesimaldelning). Dessa vinkelmått betecknas på följande sätt: en nygrad 1°, en nyminut 0°.oi eller 1' och en nysekund 0°.oooi eller 1".

Där med hänsyn till förut verkställda arbeten eller särskilda förhållanden användning av nu angiven indelning skulle medföra olägenheter, vare tillåtet använda äldre indelning (sexagesimaldelning). Enligt denna delas en rät vinkel i 90 grader (90°), en grad i 60 minuter (60') och en minut i 60 sekunder (60").

rörordningens omfattning.

Mått: deras indelning och beteckning.

184 Huvudgrunder och skall planmätningsmetoder.

Användning av finmätning och vanlig mätning.

Kungl. Muj:ts proposition Nr 235.

2 Kap.

Om planmätning.

Avd. A. Allmänna grunder.

3 §•

Planmätning skall hänföras till horisontalplan. Med hänsyn till noggrannheten dylik mätning, enligt vad i denna förordning närmare sägs, utföras antingen såsom finmätning eller vanlig mätning.

Planmätning sker i allmänhet på det sätt, att först bestämmas vissa med hänsyn till mätningens ändamål erforderliga huvudpunkter och huvudlinjer, stommätning, och att därefter verkställes inmätning av detaljerna, detaljmätning.

Numerisk kallas sådan mätning (finmätning eller vanlig mätning, stommätnmg eller detaljmätning), vid vilken längder och vinklar erhållas i siffror på sådant sätt, att karta enligt dessa sedermera kan upprättas.

Grafisk kallas sådan mätning (finmätning eller vanlig mätning, stommätning eller detaljmätning), vid vilken längder och vinklar vid mätningstillfället helt eller delvis direkt avbildas å karta.

4 §•

1. Finmätning bör äga rum, då mätningens ändamål sådant kräver, och företrädesvis användas i fråga om mark med högre värde såsom i stad eller annan ort med större sammanträngd befolkning eller där större byggnadsverksamhet är att förvänta, så ock eljest då särskilda förhållanden påkalla sådan mätning.

2. Vid förrättning, som av lantmätare verkställes enligt skiftesstadgan eller andra angående delning av jord å landet gällande författningar, må med undantag för område, för vilket finnes fastställd stadsplan, finmätning ej mot bestridande användas.

Avser sådan förrättning område å landet, för vilket finnes fastställd stadsplan, eller är fråga om förrättning enligt 2, 5 eller 6 kap. i lagen om fastighetsbildning i stad. skall finmätning äga rum, där sakägarna samfällt äska sådan. I övrigt bestämme vid nu nämnda förrättningar förrättningsmannen, huruvida och i vad män finmätning eller vanlig mätning skall ifrågakomma. Anmäles missnöje med förrättningsmannens beslut, skall denne ofördröjligen underställa frågan lantmäteristyrelsens prövning. Ej må styrelsen avgöra frågan, med mindre vederbörande sakägare ävensom byggnadsnämnd, där sådan finnes, lämnats tillfälle att däri yttra sig.

I fall, som i 1 § andra stycket avses, ankommer det på stadsfullmäktige eller motsvarande kommunala myndighet att bestämma, om och i vad mån finmätning eller vanlig mätning skall ifrågakomma.

Avd. B. Finmalning.

Stommätning.

5 ^

Sätt för stom- Vid finmätning skall stommätning utföras numeriskt och ske medelst triangel-

mätningens och polygonmätning eller endera av dessa mätningar.

utförande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

&§.

1. För alla triangel- och polygonpunkter skola beräknas plana, rätvinkliga koordinater i det för mätningsområdet gällande koordinatsystemet, vilka koordinater, när hänsyn till jordytans buktighet så betingar, erhållas genom jordellipsoidens projektion på planet.

Härvid skola ellipsoidens dimensioner antagas vara följande:

meridianellipsens halva storaxel = 6,377,397,15417 meter » » lillaxel = 6,356,078,96200 »

2. Projektionsmetoden skall vara vinkelriktig och i övrigt sådan, att en meridian, medelmeridianen, avbildas såsom en rät linje, och att varje del av medelmeridianen blir till sin längd riktigt avbildad.

3. Såsom medelmeridian användes någon av de meridianer, som gå genom Stockholms observatorium eller 2.5 eller 5 nvgrader öster eller 2.5 eller 5 eller 7.5 nygrader väster därom.

De härigenom uppkommande projektionssystemen skola allt efter den medelmeridian, som användes, betecknas:

0°, 2°. 5 Ö, 5C Ö, 2c.s W, 5C W och 7°. 5 W.

4. Varje projektionssystem uppdelas i koordinatsystem genom linjer, som tänkas dragna vinkelrätt mot medelmeridianen på 100,000 meters inbördes avstånd med utgång från ekvatorn. Medelmeridianen utgör koordinatssystemets abscisseller x-axel, räknad positiv åt norr,- systemets södra begränsningslinje är dess ordinat eller y-axel, räknad positiv åt öster.

5. År stomnät ej anslutet till rikets eller annat triangelnät, och skall sådan inpassning, som omförmäles i 7 § 3 mom., ej äga rum, skola stomnätets punkter till sina lägen bestämmas genom koordinater i fristående koordinatsystem, varvid abscissaxeln skall läggas i ungefärlig nordriktning och räknas positiv åt norr samt ■ ordinataxeln läggas i lämplig, däremot vinkelrät riktning och räknas positiv åt öster.

7 §•

1. Rikstrianguleringen bör, så vitt ske kan, utgöra grundval för annan triangulering.

2. Därest inom eller i närheten av mätningsområdet finnas minst två punkter, som tillhöra antingen rikstrianguleringen eller annan triangelmätning och för vilka kunna erhållas användbara koordinater, bör anslutning till förutvarande mätning äga rum.

3. Därest i fall, som i 2 mom. avses, anslutning till rikstrianguleringen prövas ej höra äga rum, skall dock det nya triangelnätet med största möjliga noggrannhet inpassas i det för mätningsområdet jämlikt 6 § 4 mom. gällande koordinatsystemet. Detsamma gälle, då allenast en till rikstrianguleringen hörande punkt finnes inom eller i närheten av mätningsområdet, liksom då ingen sådan punkt finnes, men mätningsområdets storlek fordrar hänsynstagande till jordytans buktighet.

I det nya triangelnätet böra medtagas punkter, som tillhöra annan triangelmätning.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1290. 1 sand. 196 höft. (Nr 235.)

Projektionsoch koordinatsystem m. m.

Anslutning till annan triangelmätning in. m.

186 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

Olika ordningar för triangelmätning.

Plan för triangelmätning.

Markering och beskrivning av triangelpunkt.

8 §.

1. Triangelmätning indelas i avseende å noggrannheten i fem ordningar. I varje särskilt fall användas den eller de ordningar, som med hänsyn till mätningens omfattning eller eljest äro erforderliga. Triangelmätning av högre ordning skall utgöra stöd för sådan av lägre ordning.

2. Som första och högsta ordning gälle av rikets allmänna kartverk utförd triangelmätning av första ordningen.

9 §•

1. Till grund för triangelmätning skall efter noggrann rekognoscering upprättas plan för dess utförande. Denna plan skall innehålla uppgift på triangelnäfcets belägenhet och form, anslutning till annan triangelmätning, där sådan förekommer, det antal ordningar vari triangelmätningen skall ske, erforderlig basmätning, sätt för markeringars anordnande samt huru mätningar och beräkningar skola utföras. Skola för mätningen gälla strängare felgränser ån denna förordning angiver, böi planen jämväl innehålla uppgift härom.

2. Därest i .samband med triangelmätning jämväl polygonmätnmg skall utföras över mätningsområdet i dess helhet eller viss del därav, bör rekognosceringen omfatta och planen utvisa även läget för viktigare delar av polygonnätet.

3. Vid upprättande av plan för triangelmätning, till vilken plan skall höra lämplig karta eller skiss över triangelhätet. skall bland annat iakttagas:

att triangelhätet erhåller bästa möjliga form ; _ .

att triangelpunkterna bliva så jämnt som möjligt fördelade över mätnings-

området;

att bästa möjliga anslutningar vinnas för baslinjer och pöiygontäg; att göda uppställningsplatser och varäktiga markeringar erhållas; att all nödig försiktighet iakttages till undvikande av skada å egendom; att kostnader för uppställnings- och signalbyggnader bliva sä små Korn

möjligt; samt .

att framtida utvidgning av triangelnätet så vitt möjligt underlättas.

4. Det åligger förrättningsman att, innan triangelmätning påbörjas, därom hos lantmäteristyrelsen göra skriftlig anmälan med uppgift om triangelmätningensavsedda beskaffenhet och omfattning.

10 g.

1. När triangelpunkt ej utgöres av tornspira eller annan s. k. högpunkt, skall den markeras på så vitt möjligt orubbligt och varaktigt sätt, och må markeringen under i övrigt lika förhållanden icke bereda mindre trygghet än vad beträffande gränsmärken stadgas i 43 §. Markeringen skall utföras på sådant satt, att därav tydligt framgår punktens egenskap av fixpunkt inom finmätt stomnät, och skall för den skull anbringas eu triangel kring eller vid punkten, där ej hinder möter. I lös mark bör markeringen sträcka sig till frostfritt djup. Därjämte böra, då sådant lämpligen kan ske, för kontroll av punktens läge och dess framtida återställande, utsättas försäkringsmarkeringar till det antal, som for ändamålet erfordras.

187 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

2. Med undantag för nyss omförmälda försäkringsmarkeringar skall markeringen av triangelpunkter vara fullbordad, innan vinkelmätning eller basmätning beträffande samma punkter påbörjas.

3. Triangelpunkterna skola numreras, och må desamma jämväl åsättas namn.

Över triangelpunkt, som sålunda numrerats och namngivits, skall i anslutning till skiss och, där så anses lämpligt, jämväl fotografi upprättas noggrann beskrivning, upptagande punktens och markeringarnas läge och beskaffenhet.

11 §•

1. Anslutes icke triangelnät till annan triangelmätning på sätt i 7 § 2 mom. sägs, skall en eller flera baslinjer uppmätas.

2. Är baslinje längre än 1,200 meter, bör densamma uppdelas i sektioner på omkring 600 meter, vilka skola mätas och beräknas var för sig.

Baslinje eller, där densamma är uppdelad i sektioner, varje sektion därav skall mätas minst en gång i vardera riktningen, och bör därvid användas Jäderinska basmätningsmetoden med mätsträngar av invar, dock att, där basmätning verkställes endast för triangelnät av lägre ordning än den tredje, mätningen må ske med sträng eller band av stål under för värjo fall erforderlig spänning.

Strängar och band, som användas vid basmätning, skola längdbestämmas •omedelbart före och efter mätningen.

3. Baslinje skall hänföras till medelhavsytan.

4. Över basmätning skall å fältet föras protokoll, och må därvid gjord anteckning ej utplånas eller ifyllas. .

5. Det ur mätningsresultaten beräknade medelfelet i medeltalet av mätningarna må ej överstiga vid basmätning för triangelnät av andra ordningen 1 -.160,000. för triangelnät av tredje ordningen 1 :80,000 och för triangelnät av fjärde och femte ordningarna 1 : 40,000 av baslinjens hela längd.

Resultaten av de före och efter basmätningen utförda längdbestämningarna av sträng och band må ej avvika från varandra mera än nyss nämnda bråkdelar av strängens eller bandets längd.

12 §.

1. Vinkelmätning i triangelnät skall verkställas med teodolit och utföras antingen såsom likformig vinkelmätning eller som riktningsmätning, vilken senare företrädesvis bör utföras i fulla satser.

2. Därest i samma punkt förekomma riktningar i triangelmätningar av olika ordningar, och dessa riktningar skola anslutas till varandra, bör sådan anslutning ske till minst två riktningar av högre ordning.

3. Inom en och samma ordning skall vinkelmätning ske på ensartat sätt.

4 Inom samma utjämningsgrupp skall vinkelmätning sa vitt möjligt ske

med ett och samma instrument.

5. Över vinkelmätning skall föras protokoll med iakttagande av bestämmelsen i 11 § 4 inom.

13 S-

1. Alla beräkningar skola verkställas på överskådligt sätt och anordnas så, att erforderlig kontroll erhålles.

Basmäfcning.

Vinkelmätning i triarigelnät.

Beräkning av triangeln ut mi. in.

188 Felgränser för triangelmätning.

Polygomnätning och dess anslutning till triangelnät.

Olika ordningar för polygonmlitning.

Plan för polygonmätning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

2. De oundvikliga mätningsfelen skola utjämnas enligt teoretiskt riktiga grunder och vad angår andra och tredje ordningens nät enligt minsta kvadratmetoden.

3. Över triangelpunkternas koordinater skall upprättas särskild förteckning, koor dina (förteckning.

14 §.

1. Medelfelet hos en riktning, vare sig detta erhållits efter utjämning enligt minsta kvadratmetoden eller beräknats enligt formeln

m = , där w betyder triangelslutningsfelet och n antalet slutna trianglar,.

' 6 n

må till sitt numeriska värde ej överstiga

i triangelnät av 2:a ordningen 6''

» » » 3:dje » 10''

» » » 4:de » 20' samt

» » » 5:te » 35".

2. Relativa punktfelet, vare sig detta erhållits efter utjämning enligt minsta kvadratmetoden eller grafiskt framställts genom felutvisande figur, må icke för någon triangelpunkt överstiga 0.08 meter.

15 §.

1. Mellan punkter i triangelnätet skall utläggas ett nät av polygontåg med det antal punkter, som erfordras för att triangel- och polygonnäten må kunna giva tillfredsställande stöd åt detaljmätningen.

2. Finnas ej inom eller i närheten av mätningsområdet triangelpunkter, till vilka anslutning lämpligen kan ske, må polygonmätning utan stöd av triangelnät ifrågakomma, dock i regel ej, om mätningsområdet är större än 100 hektar.

16 §.

Polygontågen indelas i avseende å noggrannheten i tvänne ordningar.

Till första ordningens polygontåg räknas dels sådant, som går från en triangelpunkt till en annan, dels ock polygontåg, som går från en triangelpunkt till en punkt (knutpunkt), som bestämmes förutom av tåget i fråga av minst tvänne andra likaledes från triangelpunkter utgående polygontåg.

Övriga polygontåg äro av andra ordningen.

17 §

1. Till grund för polygonmätningen skall efter noggrann rekognoscering upprättas plan för dess utförande; och bör sådan plan upptaga jämväl de delar av polygonmätningen, som jämlikt 9 § 2 mom. upptagits i förut upprättad plan för triangelmätning.

2. Vid upprättande av plan för polygonmätning, till vilken plan skall höra lämplig karta eller skiss, skall bland annat iakttagas:

att polygontåg gives så sträckt form som möjligt;

. Kungl. Maj:ts proposition Nr 235. 189

.. . att j allmänhet polygontågen ej erhålla större längd än 1,000 meter och de särskilda sidorna i tågen ej större längd än 250 meter;

att polygonsidorna inom ett och samma tåg i regel erhålla ungefär samma

längd;

att för långt gående förgreningar så vitt möjligt undvikas; att polygonpunkterna utväljas så, att deras markering kan ske med minsta möjliga svårighet och kostnad för mätningen i dess helhet; samt

att polygonsidorna erhålla sådana lägen, att deras uppmätning och användning vid^ efterföljande arbeten så vitt möjligt underlättas.

Sådant fristående polygonnät, som avses i 15 § 2 mom., bör anordnas genom slutna polygoner, där ej betryggande kontroll på annat sätt erhålles.

18 §.

^ atj j 10 § stadgas om markering, numrering och beskrivning av triangel- Markering punkter skall i tillämpliga delar gälla jämväl polygonpunkter, dock att markering o®!1 beskrivmå ske på enklare sätt, där polygonpunkterna utläggas endast för tillfälligt be- nin£ av gagnande. ° polygon-

punkter.

19 §.

1. Längdmätning av polygontåg skall verkställas med band eller sträng under för varje fall erforderlig spänning och utföras på sådant sätt, att ny mätning börjas för varje polygonsida. Mätningen skall, om den ej anordnas på särskilt betryggande sätt, utföras två gånger, i regel en gång i vardera riktningen.

■ 2. Vinkelmätning i polygonnät skall verkställas med teodolit och utföras som riktningsmätning i satser.

3. Inom samma utjämningsgrupp böra mätningarna ske med samma instrument eller redskap.

4. Ovei mätningarna skall föras protokoll med iakttagande av bestämmelsen i 11 § 4 mom.

Mätning av polygontåg..

20 §.

^acl \ 13 § stadgas om beräkning av triangelnät och upprättande av koor- Beräkning dinattörtecknmg skall i tillämpliga delar gälla även för polygonnät. dock att vid av P°lyg°nfelens utjämning minsta kvadratmetoden ej behöver användas. n8t m-

21 §.

L 1V& bestämningar av en polygonsidas längd, må, vare sig polygontåget är av Felgränser törsta eller andra ordningen, icke avvika från varandra mera än O.0003 1 4- O.01 för polygonmeter, där 1 betecknar polygonsidans längd i meter. mätning.

2. Vinkelslutningsfelet i ett polygontåg må icke uppgå till mera än. i första ordningens polygontåg Oc.oi Vn och i andra ordningens polygontåg Oc.02 V n där n betecknar antalet mätta vinklar i polygontåget.

3. De beräknade koordinaterna för slutpunkten må icke avvika från de givna koordinaterna så mycket, att punktfelet f, beräknat ur formeln f= VfV+fV där fx och fy äio avvikelserna i koordinaterna, blir större än, vid första ordningens

Mätnmgs-

föremål.

Mätnings-

linjenSt.

Detaljmätningens utförande in. m.

190 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

polygontåg 0.00025 1 + 0.O6 meter och vid andra ordningens polygontåg O.00035 1 + 0.06 meter, där 1 betecknar polygonsidornas sammanlagda längd i meter.

Detaljmätning.

22 Vid detaljmätning, som tillhör finmätning. skall såsom mätningsförcmal upptagas vad som med hänsyn till mätningens ändamål anses erforderligt, såsom i regel ägogränser, gator och vägar, varaktiga hägnader, fasta fornlämningar, elektiiska högspänningsledningar, vattenledningar, diken, sjöar och vattendrag samt byggnadei och gränser mellan olika ägoslag.

23 §.

1. Detalj mätning, som i 22 £ omförmäles, skall, sa vitt den ej direkt utgår från triangel- eller polygonnät, stödja sig på ett nät av mätningslinjer.

Dessa skola utgå från punkter i triangel- och polygonnäten eller genom inmätning bestämda punkter å linjer i dessa nät samt höra dragas raka till andra punkter av nu angivna slag. Till dylika mätningslinjer eller till dem och punkter eller linjer i triangel- och polygonnät anslutas ytterligare sadana mätningslinjei till det antal och på sådant sätt, som fordras för detaljernas lämpliga inmätning. Där områdes bebyggande eller andra lokala omständigheter omöjliggöra framdragandet av raka, dubbelsidigt anslutna mätningslinjer, må brutna eller ensidigt anslutna mätningslinjer användas. ...

2. För punkterna i mätningslinjenätet skola 1 regel beräknas plåna, ratvinkliga koordinater i det för handen varande koordinatsystemet. Måtningai och beräkningar skola ordnas så, att betryggande kontroll erhålles, och skall förty ensidigt ansluten mätningslinje mätas två gånger.

3. I fråga om dubbelsidigt ansluten mätningslinje ma skillnaden mellan dess på marken uppmätta och med användning av ändpunkternas koordinater beräknade längd ej överstiga O.0006 1 + 0.06 meter, där 1 betecknar linjens längd 1 meter.

Beträffande ensidigt ansluten mätningslinje må tva bestämningar av en dylik linjes längd ej avvika från varandra mera än O.0005 1-^0.01 meter, där 1 betecknar linjens längd i meter.

24 .§.

1. Inmätning av till läget fullt bestämda detaljer, såsom byggnader, gränspunkter, varaktiga hägnader och dylikt, skall vid finmätning ske numeriskt.

Mätningen bör utföras så, att kontroll erhålles, särskilt 1 fråga om gränspunkter samt andra punkter av större betydelse, och ordnas på det sätt, att koordinater för dessa punkter kunna beräknas med minsta möjliga svårighet.

2 Inmätning av detaljer, som ej äro till läget fullt bestämda, såsom 1 allmänhet stränder och sjöar och vattendrag samt gränser mellan olika ägoslag, må

ske numeriskt eller grafiskt. . ... , A .

Finnas i fråga om ägogräns, som 1 sm helhet ej ar fullt bestämd, vissa

punkter, som äro till läget fullt bestämda, skola dessa punkter inmätas numeriskt, även om ägogränsen i övrigt inmätes grafiskt.

191 Katigt Maj:ts proposition Nr, 235.

3. Över sådan detaljmätning, som i 1 mom. avses, skall å fältet föras tydlig mätskiss, som skall upptaga alla vid detaljmätningen använda punkter och linjer samt därvid funna mått ävensom de inmätta föremålens natur och ungefärliga form. Längdmåtten skola antecknas med i regel två decimaler av meter.

Över numerisk mätning, som i 2 mom. avses, skola föras mätskiss och protokoll eller endera, allt eftersom för varje fall erfordras för kartas upprättande.

4. Numerisk inmätning av gränspunkter och andra punkter av större betydelse skall utföras med sådan noggrannhet, att två likvärdiga bestämningar av dylik punkt i förhållande till linje i stomnätet eller mätningslinjenätet icke avvika från varandra mera än högst 0.2 meter.

Yid numerisk detaljmätning i övrigt liksom vid grafisk detaljmätning skall detaljpunktemas läge i förhållande till stomnätet eller mätningslinjenätet bestämmas med så stor noggrannhet, som kan tillgodogöras i avsedda eller förhandenvarande skalor.

Avd. G. Vanlig mätning.

Stommätmng.

25 §.

Vid vanlig mätning må stommätning utföras såväl numeriskt som grafiskt och ske såväl medelst polygonmätning som medelst stomlinjemätning.

26 §.

1. Oberoende av mätningsområdets storlek må polygonmätning, som i 25 § avses, utföras fristående utan stöd av triangelnät. Finnes sådant nät, bör polygonmätningen anslutas därtill, om så lämpligen kan ske.

2. För alla polygonpunkter skola beräknas plana, rätvinkliga koordinater i förut befintligt eller för det särskilda fallet antaget koordinatsystem.

3. Polygonpunkterna skola markeras på så vitt möjligt orubbligt och varaktigt sätt medelst borrhål utan dubb i berg, jordfast sten, betong eller dylikt. Borrhålet skall omgivas av en cirkel, och må markeringen under i övrigt lika förhållanden icke bereda mindre trvgghet iin vad beträffande gränsmärken stadgas i 43 §.

4. "V ad i 3 mom. sägs galle ej, då polygonpunkter utläggas endast för tillfälligt begagnande, i vilket fall enklare markeringssätt må användas.

5. För polygonmätning, som i-donna paragraf avses, skola bestämmelserna i 17, 19 och 20 §§ angående plan för polygonmätning samt mätning och beräkning av polygontåg ävensom upprättande av koordinatförteckning i tillämpliga delar gälla, dock med undantag för vad i 17 § stadgas beträffande viss längd för polygontåg och polygonsidor.

6. Vid polygonmätning, varom här är fråga, må avvikelsen mellan två bestämningar av en polygonsidas längd så ock vinkelslutningsfelet och punktfelet, det senare beräknat på sätt i 21 § 3 mom. sägs, icke uppgå till mera än två gånger vad i sistnämnda paragraf i nu berörda hänseenden är medgivet i fråga om andra ordningens polygontåg.

Sätt för stommätningens utförande.

Polygonni ättling.

192 Kungl. Maj.ts proposition Nr 235.

Stomlinje-

mätning.

"Stödpunkter.

1. Vid stomlinjemätning skall efter erforderlig rekognoscering till grund för detalj mätningen utstakas ett nät av stomlinjer, om och i den mån sådant för ändamålet erfordras.

2. Vid anordnande av stomlinjenät skall iakttagas:

att en eller, där så erfordras, flera av stomlinjerna behandlas såsom baslinje och därför framdragas i för stukning och mätning gynnsam terräng samt upphuggas till sådan bredd, att säkerhet för stakningens riktighet vinnes;

att, därest kontroll å linjenätet icke på annat sätt erhålles, särskilda linjer, kontrollinjer, utläggas, och skall, därest yttergräns för mätningsområdet icke lämpligen kan användas såsom baslinje eller kontrollinje, dylik linje förläggas i närheten av sådan gräns;

att, därest erforderligt antal vinklar i stomlinjenätet ej kan med tillfredsställande noggrannhet direkt mätas eller på annat sätt tillförlitligt bestämmas, en eller flera särskilda linjer böra utstakas och mätas på sådant sätt, att dylik linje tillika med tvämie andra för nätets säkerhet betydelsefulla linjer bilda en triangel, i vilken ingen av vinklarna må vara mindre än 40c; samt

att all nödig försiktighet iakttages till undvikande av skada å skog eller eljest.

3. Baslinjer och andra stomlinjer, som äro särskilt normerande för linjenätets konstruktion, skola mätas två gånger, helst i motsatta riktningar.

4. I fall, då stomlinje mätes två gånger, må skillnaden mellan de båda mätningarna såväl för linjen i dess helhet som för särskilt markerad del därav ej överstiga O.ooi l + O.oi V 1 + O.i meter, där 1 betecknar den uppmätta längden i meter.

Därest stomlinje, som ej mätes två gånger, vid nätets konstruktion erhåller grafisk kontroll, må skillnaden mellan å marken mätt och å kartan uttagen längd ej uppgå till mera än O.002 1 + O.04 V 1 + O.0004 s, där 1 betecknar uppmätt längd i meter och 1: s kartans skala.

28 §.

1. Att tjäna till ledning vid stomlinjenätets framtida återställande samt för kontroll å ägogränsers läge skola, där ej markens beskaffenhet sådant omöjliggör, stödpunkter utläggas, dock ej till större antal än som för nämnda ändamål kräves, och skola härvid företrädesvis utväljas skärningspunkter mellan viktigare linjer i linjenätet. I den mån läget av stomlinjenät genom mått till byggnad eller dylikt bestämts med erforderlig säkerhet och kontroll å ägogränsers läge på enahanda sätt kan erhållas, vare stödpunkters utläggande ej nödigt.

2. Beträffande markering av sådana stödpunkter galle vad i 26 § 3 mom. finnes stadgat om markering av polygonpunkter vid vanlig mätning.

3. Såsom stödpunkter kunna även användas inom eller i närheten av mätningsområdet befintliga triangel- och polygonpunkter, vad polygonpunkter angår vare sig desamma bestämts genom finmätning eller vanlig mätning.

4. Därest- stödpunkter icke sammanfalla med skärningspunkter mellan linjer i stomlinjenätet, skola de på ett betryggande sätt numeriskt inmätas i förhållande till samma nät.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

193 Detalj-mätning.

29 §.

Vid detaljmätning, som tillhör vanlig matning, skall i fråga om mätningstöremal gälla vad i 22 § är sagt om dylika föremål vid detaljmätning, som tillhör inmätning.

30 §.

1. Därest detaljmätning, som i 29 § omförmäles, ej direkt utgår från stomnätet, vilket må hava bestämts antingen genom finmätning eller vanlig mätning, skall detaljmätningen stödja sig på ett från stomnätet utgående nät av mätningslinjer av sådan omfattning, som för detaljernas bestämmande erfordras.

2. Mätningar och beräkningar av mätningslinjenätet skola anordnas så, att betryggande kontroll erhälles.

3. Då mätningslinjenätet utgår från triangel- eller polygonnät, må skillnaden mellan mätningslinjes på marken uppmätta och med användning av ändpunkternas koordinater beräknade längd ej överstiga O.0012 1 + 0.12 meter, där 1 betecknar linjens längd i meter.

Då mätningslinjenät utgår från stomlinjenät, och mätningslinje därvid erhåller grafisk kontroll, galle om tillåten avvikelse vad i 27 § 4 mom. 2 stycket stadgas om stomlinje.

31 ij.

1. Vare sig detalj mätning, som i 29 § omförmäles, sker numeriskt eller grafiskt, skola till läget fullt bestämda detaljer inmätas på det sätt, att erforderligt antal punkter bliva i förhållande till stomnät eller mätningslinjenät eller stödpunkter bestämda med så stor noggrannhet, som kan tillgodogöras i avsedda eller förhandenvarande skalor.

Till läget icke fullt bestämda detaljer skola inmätas med den noggrannhet, som ändamålet kräver och förhållandena medgiva.

2. Därest befintliga ägogränser äro till läget fullt bestämda och, så vitt vid mätningstillfället kan avgöras, jämväl därefter skola bibehållas såsom sådana, skola de, även om mätningen i övrigt är grafisk, under erforderlig kontroll inmätas numeriskt i förhållande till stomnät eller mätningslinjenät eller stödpunkter. Detsamma galle i fråga om till läget fullt bestämda punkter i ägogräns av nyss angiven beskaffenhet, vilken i sin helhet ej är fullt bestämd.

Vid numerisk detaljmätning, som tillhör vanlig mätning, galle i fråga om förande av mätskiss och protokoll vad som stadgas i 24 § 3 mom. 2 stycket.

3. Inmätning av till läget fullt bestämda punkter i ägogräns skall utföras med sådan noggrannhet, att två likvärdiga bestämningar av dylik punkt i förhållande till linje i stomnätet eller mätningslinjenätet eller till stödpunkter icke avvika från varandra mera än högst 0.4 meter.

Mätnings, försmå \

Mätninga-

linjenät.

Detaljmä» ningen * utförande m. m.

Bihang til1 riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 196 höft. (Nr 235.)

194 Kunt/L Maj:ts 'proposition Nr 235.

A n slutning.

Höjdfix-

pimkter.

i

Tillvägagångssätt vid höjdmätning.

Felgränser vid höjdmätning.

•3 Kap.

Om höjdmätning:.

32 §.

1. Vid höjdmätning bör anslutning äga rum till rikets precisionsavvägning, därest fixpunkt tillhörande densamma linnes tillgänglig inom eller i närheten av mätningsområdet. Även om sådan punkt ej finnes, bör höjdmätningen direkt utgå från medelhavsytan eller med användning av tillgängliga höjduppgifter ungefärligen hänföras till densamma.

Tydlig redogörelse skall alltid lämnas angående det sätt, varpå anslutning skett, eller det utgångsplan, som eljest använts.

2. Vid höjdmätning böra, där så lämpligen kan ske, medtagas höjdfixpunkter, som utsatts av Sveriges geologiska undersökning eller statens meteorologiskhydrografiska anstalt liksom denna anstalts peglar.

33 §.

1. Höjdmätning skall stödjas av höjdfixpunkter, om och i den män sådant med hänsyn till höjdmätningens ändamål är erforderligt, och skall härvid iakttagas, att höjdfixpunkterna bliva fördelade så jämnt som möjligt över mätningsområdet samt erhålla sådant läge, att deras användning, så vitt ske kan, underlättas.

Höjdfixpunkt skall markeras på så vitt möjligt orubbligt och varaktigt sätt. och bör densamma utmärkas med ett kors, där ej hinder möter.

2. Över höjdfixpunkterna skall upprättas förteckning, angivande punkternas nummer, markering, läge i planet och slutgiltiga höjd, och böra skisser över desamma upprättas, där sådant för vinnande av tydlighet erfordras.

34 §.

1. Höjdmätning bör, evad den sker genom avvägning (finavvägning- eller vanlig avvägning) eller annorledes, anordnas så, att kontroll erhålles. Där ej mätningens ändamål annat föranleder, bör densamma förty, utom i fråga om detaljpunkter, verkställas två gånger, såvitt ej kontroll på annat sätt erhålles.

Över höjdmätningen skall föras protokoll med iakttagande av bestämmelsen i 11 § 4 mom.

2. I fall, då större noggrannhet erfordras, såsom i fråga om viktigare höjdfixpunkter, skall höjdmätningen verkställas genom finavvägning. Denna utföres i slutna polygoner eller med anslutning till två eller flera fixpunkter, vilkas höjdlägen äro bestämda med sådan noggrannhet, som i varje fall för ändamålet erfordras, och skall i övrigt iakttagas, att de oundvikliga mätningsfelen utjämnas enligt teoretiskt riktiga grunder.

35 §.

1. Vid finavvägning av höjdfixpunkter må det ur utjämningen framgående medelfelet för en kilometer ej överstiga O.oi meter.

2. Vid höjdmätning av markyta må felet i höjdläge för en punkt vilken som helst i regel ej uppgå till mera än 0.5 e + 5 e n meter, där e betecknar ekvidistansen i meter och n markens lutningsförhäflande.

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 235.

4 Kap.

Om kartas upprättande.

36 §.

1. Plankarta, som i denna förordning avses, skall, där ej i lag eller för- Skala för fattning finnes annorlunda stadgat, upprättas i någon av nedan angivna skalor.

Där ej särskilda förhållanden påkalla undantag, skola följande skalor användas för nedan omförmälda ändamål:

a) 1:100, 1:200 och 1:400 för karta över tomt, kvarter eller annat mindre område med högt markvärde:

b) 1 : 1,000 och 1 :2,000 för karta över stad, köping samt annan ort med större sammanträngd befolkning eller där större byggnadsverksamhet är att förvänta. med undantag dock för till densamma hörande större skogsområde:

c) 1: 2,000 och 1: 4,000 för karta över dels skogsområde, som under b) sägs, dels ock i allmänhet ägor å landet, dock att 1:8,000 bör användas för karta över större skogsområde med mindre antal skiljaktigheter; samt

d) 1 : 8,000, 1 : 10,000, 1 : 16,000, 1 : 20,000, 1: 50,000 och 1 : 100,000 för översiktskarta.

Vid upprättande av annan plankarta än översiktskarta skall i övrigt iakttagas, att så stor skala väljes, att endast undantagsvis må förekomma ägofigurer med mindre yta än, 10 kvadratmillimeter verkligt mått å kartan.

2. Vid förrättning, som avses i 1 § 1 stycket äger förrättningsmannen bestämma, vilken av förenämnda skalor, som skall användas. Anmäles missnöje med förrättningsmannens beslut, skall denne ofördröjligen underställa frågan lantmäteristyrelsens prövning.

I fall, som avses i 1 § andra stycket, äge vederbörande kommunala myndighet bestämma, vilken av förenämnda skalor, som skall användas.

37 §.

1. Plankarta, som grundas på finmätning, skall vara försedd med noggrant kvadratiskt, minst med avseende på varje rutas hörn utmärkt rutnät med 10 centi- för plankarta meters sidor, vilka sidor skola ligga parallellt med koordinataxlarna och på vissa vid fin-

å kartan antecknade avstånd från desamma. mätning

2. Karta, som i 1 mom. avses, skall upprättas i blad av rektangulär form med i allmänhet ett normalformat för ritytan av 60 centimeter i höjd och BO centimeter i bredd. Kartbladens höjdriktning, skall, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, vara parallell med koordinatsystemets abscissaxel.

3. Vid kartering av detaljmätning, som tillhör finmätning, skola först samtliga koordinatbestämda punkter utmärkas enligt koordinaterna och med utgång i regel från närmaste linje i rutnätet. Därefter skola i anslutning till sålunda utmärkta punkter numeriskt inmätta detaljer inläggas enligt innehållet i mätskisser och protokoll och grafiskt inmätta detaljer med stöd av samma punkter överföras och inpassas å kartan.

4. Över finmätt stomnät skall för mätningens åskådliggörande upprättas särskild karta enligt koordinaterna: och må, om härvid såväl triangel- som polygon-

Särskilda bestämmelser för plankarta vid vanlig mätning.

Särskilda bestämmelser för karta vid höjdmätning.

Sättet för arbetets utförande.

196 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

mätning utförts, båda näten utmärkas å samma karta, där sä med hänsyn till tydlighet och andra förhållanden anses kunna äga rum.

5. Rutnät skall utmärkas med sådan noggrannhet, att en rutas sidolängd ej må avvika från den i 1 mom. angivna med mera än O.0002 meter. I fråga om karta av normalformat må rutnätet i sin helhet vid utmärkandet ej i någon utsträckning avvika från den riktiga storleken mera än O.ooos meter.

Koordinatbestämda punkter skola utmärkas med så stor noggrannhet, att skillnaden mellan deras läge enligt koordinaterna. och i förhållande till närmaste linje i rutnätet ej må överstiga O.00025 meter. Övriga detaljer skola inläggas å kartan med så stor noggrannhet, som mätningen och den antagna skalan medgiva,

38 §.

1. För plankarta, som grundas ä vanlig mätning, skall, i det fall stomätning skett genom polygonmätning, i tillämpliga delar gälla vad i 37 § 1, 3 och 4 mom. stadgas.

På omständigheterna i varje fall må bero, om karta skall upprättas i blad eller icke. Uppdelas kartan i blad, hör vad i 37 S? 2 mom. finnes stadgat om form och normalformat lända till efterrättelse.

2. I det fall stomlinjemätning skett, skall stomlinjenätet konstrueras å karta i den bestämda skalan. Därefter insättas mätningslinjer och de inmätta detaljerna antingen å nämnda karta i befintligt skick eller å karta i blad, till vilken sen art stomlinjenätet dessförinnan överförts, och bör i sistnämnda fall vad i 37 g 2 mom. finnes stadgat om form och normalformat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

3. Vid mätningen tagna och vid kartans konstruktion använda mått beträffande stomlinje- och mätningslinjenäten liksom och de mått, som avses i 28 § 4 mom., skola antecknas å kartan med minst en decimal av meter. Kan detta ej ske, utan atto kartan därigenom bliver otydlig, skall särskild mätskiss upprättas för ändamålet. A karta och mätskiss böra ock stödpunkterna på lämpligt sätt angivas.

4. Vad i avseende å noggrannhet i fråga om plankarta, som grundas å tinmätning, finnes stadgat i 37 § 5 moln. galle i tillämpliga delar jämväl beträffande plankarta, som grundas å vanlig mätning.

39 §.

För karta, vara resultatet av höjdmätning angives, galle i tillämpliga delar vad i 36 38 §§ stadgas om plankarta.

5 Kap.

Om arealutråkning.

40 g.

1. Arealuträkning skall verkställas på sådant sätt, att föreliggande mätnings och kartmaterial fullt utnyttjas för vinnande av noggrannast möjliga resultat. Med hänsyn härtill sammanföras å kartan utmärkta särskilda områden i en eller flera s. k. kontrollgrupper, vilka i avseende å storlek och form lämpa sig för säker arealuträkning. Härefter bestämmes dels arealen av kontrollgrupp och dels arealen av de särskilda delarna därav.

197 Kling!. Maj:ts proposition Nr 235-

2. A »pal uträkning, som sker ur givna mått eller koordinater, kallas numerisk; annan areal uträkning kallas grafisk.

3. Utföres arealuträkning såväl numeriskt som grafiskt, skall resultatet av den numeriska uträkningen gälla.

Utföres arealuträkning av kontrollgrupp eller särskild del därav grafiskt, skall den verkställas minst två gånger och medeltalet mellan uträkningarna tagas, där ej särskilda omständigheter annat föranleda.

Då arealerna för de särskilda delarna av kontrollgrupp uträknas grafiskt, skall utjämning verkställas så, att summan av delarnas arealer kommer att överensstämma med kontrollgruppens areal.

4. Vid grafisk arealuträkning må skillnaden mellan två uträkningar av kontrollgrupp eller del därav ej överstiga O.0004 s V A, där A betecknar arealen i kvadratmeter och 1 : s kartans skala,

41 §•

Arealuträkningens resultat skall införas i särskild längd. Denna skall utvisa de särskilda uträkningarna samt om och på vad sätt den i 40 § 3 mom. omförmälda utjämning skett.

6 Kap.

Om utstakning och utmärkande av ägogräns.

42 §.

1. Utstakning av ägogräns, vars läge är bestämt genom siffror, skall verkställas med användning av dessa eller för ändamålet ur desamma uträknade mått.

2. Vid utstakning enligt karta av annan ägogräns skall åtgärden i fråga verkställas efter å kartan tagna mått, och skall härvid hänsyn tagas till den krympning, som kartan må hava undergått, ävensom till andra omständigheter, som inverka på riktigheten av kartans visning.

3. Vid utstakning av ägogräns i andra fall än som i 1 och 2 mom. omförmälas, skall sä förfaras, att ägogräns å marken kommer att så tillförlitligt som möjligt följa vad urkunder eller förhandenvarande förhållanden i övrigt utvisa.

4. Innan utstakningen avslutas, må ej verkställas åtgärder, som i 43—46 omförmälas.

5. Utstakning av ägogräns, som i 1 mom. omförmäles, skall verkställas så, att utstakade punkter bliva bestämda, vid finmätning med den noggrannhet, som angives i 24 § 4 mom. 1 stycket och vid vanlig mätning med den noggrannhet, som angives i 31 § 3 mom.

43 g.

1. För ägogränsers utmärkande på marken må ej, utom i fall, som i 46 § 2 mom. omförmäles, anbringas andra än följande märken, nämligen råsten, rör eller stång av järn, glaserat rör, borrhål med dubb samt träpåle.

2. Såsom råsten må användas hållbar sten eller betong, alltid med inhugget .iller ingjutet kvadratiskt märke i eller utan förening med dubb. Råsten bör vara omkring 0.7 meter hög och hava form av en rät stympad pyramid, vars plana

A rea 11 ängd.

Utstakning av ägo gräns

Olika slag av grän sTnärk on.

198 Användning av de i 43 5 omförmälda gränsmärken i allmänhet.

Kungl. Majds proposition Nr 235.

toppyta och basyta böra hava. den förra omkring O.iö meters sidor och den senare minst dubbelt så stora sidor. Råsten må dock även vara av ungefärligen nämnda form och storlek så ock av annan form och storlek, om blott dess egenskap av råsten tydligt framträder. Där markens beskaffenhet det medgiver, skall råstenen på lämpligt sätt nedgrävas. Den bör vila på säkert underlag samt, om och i den mån så erfordras, kringskolas på betryggande sätt.

ii. Rör eller stång av järn, som helst bör vara galvaniserat, skall, i eller utan förening med glaserat rör, nedsättas i marken eller ingjutas i sten eller betongblock. Markeringens hela längd får icke understiga 0.7 meter och dess underkant skall ligga minst 0.5 meter under markens yta.

4. Glaserat rör skall vara av omkring 0.5 meters längd och nedsättas i marken sä, att rörets överkant, där sä erfordras, kommer under plogdjup.

5. Borrhål skall vara försett med dubb av järn eller annan metall och anbringas i berg, jordfast sten eller byggnad av sten eller betong. Då borrhål ej anbragts i byggnad, skall det omgivas av ett inhugget eller ingjutet kvadratiskt märke med omkring O.i meters sida.

6. Träpåle skall vara av sådant träslag, som är motståndskraftigt för röta. Den skall lodrätt neddrivas i marken, och bör dess övre del vara fyrkantig med sida av omkring 0. i meter.

44 §.

1. Utmärkande av ägogräns, som bildar en rät linje, skall i regel ske på det sätt, att gränsmärken av i 43 § angivna slag anbringas ej mindre i ägogränsens ändpunkter än även i själva gränslinjen dels såsom utliggare dels ock såsom visare eller ledare. Utliggare skall utsättas på högst 25 meters avstånd från ändpunkt. Avståndet från ändpunkt till närmaste visare eller ledare eller mellan dessa märken inbördes må i regel ej överstiga 200 meter. Där gränsen går över annan mark än åker och tomtmark, må nämnda märken anbringas på mindre inbördes avstånd, om någon sakägare det begär och förrättningsmannen så prövar lämpligt. Understiger avståndet mellan ändpunkterna 100 meter, eller äro gränspunkter inom sådant område, som i 4 § 1 mom. omförmäles, bestämda genom siffror i förhållande till tinmätt stom nät, må märken anbringas allenast i ändpunkterna.

År ägogräns krokig, skola gränsmärken av i 43 § angivna slag utsättas, förutom i gränsens ändpunkter, i så många punkter i gränslinjen, som erfordras för bestämmande av gränsens huvudsakliga sträckning.

2. i fråga om mark, som omförmäles i 4 § 1 inom., må, där ej någon sakägare vill bekosta varaktigare märken, träpålar användas för markering av gräns i sådana punkter, som äro med siffror bestämda i förhållande till finmätt stomnät.

Då ej är fråga om mark, som nyss sagts, må icke mot någon sakägares bestridande användas annat gränsmärke än råsten av enklare beskaffenhet eller borrhål med dubb eller träpåle. Såsom märke i själva gränslinjen må träpåle icke användas i annat fall, än då marken är sank eller råsten icke kan anskaffas utan avsevärda kostnader, i vilket senare fall emellertid träpåle icke får användas i större utsträckning, än att andra märken förekomma på omkring 400 meters inbördes avstånd.. Träpåle må icke heller användas såsom märke i ändpunkt i annat fäll, än då marken är så sank, att endast med omfattande åtgärder kan beredas säkert underlag för råsten eller rör eller stång av järn.

199 Kungi. Maj:ts proposition Nr 235.

Glaserat rör må användas endast, där annat märke skulle utgöra binder för jordbruket.

3. I fall, då utmärkande av ägogräns på sätt i 1 mom. sägs ej lämpligen låter sig göra, såsom där gränsmärke skulle komma att stå i vattendrag eller i brant sluttning eller åstadkomma väsentligt hinder i samfärdseln eller sådant utmärkande eljest på grund av särskilda förhållanden icke anses böra ifrågakomma, må gränsmärke utsättas annorstädes i ägogränsen.

45 §.

Vad i 43 och 44 §§ är stadgat galle ej, i den mån redan befintliga gränsmärken äro av beskaffenhet att fortfarande kunna på tillfredsställande sätt tjäna som gränsmärken eller för sådant ändamål iståndsättas.

46 §.

1. 1 skogbevuxen mark, som ej är att hänföra till park, plantering, tomt eller dylikt, skall ägogräns, utöver vad i 43—45 §§ sägs, utmärkas antingen genom upphuggning av rågata till 1 å 2 meters bredd eller, där någon sakägare det föredrager, genom fällning av i gränslinjen stående träd, som ej äro särskilt värdefulla, samt märkning av närmast därintill växande träd på 30—50 meters inbördes avstånd. Märkningen skall ske sålunda, att träden omkring 1.5 meter från roten kringmålas med två ringar av rödfärg, vilka på den åt ägogränsen vettande sidan förenas genom ett likaledes rödfärgat tvärstreck.

2. I fråga om ägogräns i vatten må, där hinder möter för dess utmärkande såsom i 44 § sägs, dylik gräns utmärkas på sätt lämpligt prövas, och därvid även andra märken användas än sådana, som i 43 § omförmälas, dock må jämväl i fall. som här avses, i 43 § angivna gränsmärken ej anbringas annorstädes än i ägogräns.

3. För kontroll å gränspunkts läge och för dess framtida återställande må anbringas försäkringsmarkeringar, där så befinnes lämpligt. Till försäkringsmarkeringar må ej användas sådana märken, som enligt denna förordning beteckna triangel-, polygon-, stöd- eller höjdfixpunkt, ej heller gränsmärke, som i 43 § omförm äles.

47 §.

1. Har läget av ägogräns ej redan vid mätningen blivit bestämt, på sätt i 24 och 31 §§ omförmäles, skall gränsens läge säkerställas genom att erforderligt antal punkter angivas genom koordinater i förhandenvarande koordinatsystem eller genom mått i förhållande till stomnät, mätningslinjenät eller stödpunkter; och må. där sådant för ändamålet erfordras, nya punkter i dessa nät eller nya stödpunkter utläggas och inmätas. Vad nu är sagt gälle ej, där erforderligt säkerställande i stället sker genom mått till byggnad eller dylikt.

Där ägogräns följer stranden av sjö eller vattendrag eller anledning därtill eljest förekommer, må gränsen säkerställas uteslutande genom grafisk bild.

2. Vad i 24 § 3 mom. och 38 § 3 mom. stadgas om antecknande å karta eller mätskiss av där avsedda mått skall, allt eftersom finmätning eller vanlig mätning förekommer, äga motsvarande tillämpning i fråga om mått, som i denna paragraf avses. Vad nu sagts utgör dock ej hinder för. att måtten i stället införas i särskild handling.

Användning av äldre gränsmärken.

Utmärkande av ägogräns i särskilda fall ävensom försäkrings markering.

Säkerställande av ägogräns.

200 Redskap ocii instrument vid arbeten enligt denna förordning.

Bedovisning.

Kungl. Maj As proposition Nr 2‘åö.

Över ägogränsen och de utsatta gränsmärkena skall upprättas fullständig och noggrann beskrivning, som tecknas å kartan eller införes i särskild handling, allt eftersom i lag stadgas eller för varje fall prövas lämpligt.

3. I fråga om mätningar, som erfordras för sådant säkerställande, som i 1 mom. första stycket omförmäles, skola bestämmelserna i 24 § 4 mom. första stycket och 31 § 3 mom. äga motsvarande tillämpning.

7 Kap.

Allmänna bestämmelser.

48 g.

1. Med iakttagande av vad i 11 § 2 mom. är stadgat därom, att i vissa fall basmätning bör utföras med användning av Jäderinska basmätningsmetoden. skall längdmätning i övrigt verkställas med band eller sträng av stål eller invar. dock att i avseende å detaljmätning jämväl annat jämngott mätningsredskap må användas.

2. Kontrollband om 20 meters längd, vilket redskap skall vara tillgängligt för den, som verkställer mätningsarbeten enligt denna förordning, och för vilket lantmäteristyrelsen äger fastställa modell, skall vara längdbestämt samt förfärdigat av stål eller invar.

För kontroll i övrigt av arbeten, som i denna förordning avses, må förrättningsman jämväl använda kontrollstång av stål eller invar om en meters längd likaledes enligt av lantmäteristyrelsen fastställd modell. Kontrollstång skall vara justerad såsom precisionsmått i enlighet med gällande förordning om mått och vikt och må därjämte på särskild begäran längdbestämmas.

Dessa redskap må ej användas vid arbete på fältet.

3. Mätskalor, som användas vid arbeten enligt denna förordning, skola vara justerade såsom precisionsmått, på sätt om lantmäteriskalor finnes stadgat i förordningen om mått och vikt.

4. Förrättningsman är ansvarig för riktigheten av instrument och andra redskap, som användas vid arbeten enligt denna förordning.

Mätband eller mätsträng, som vid jämförelse med kontrollband befinnes avvika från rätta längden med mera än O.oö procent därav, må icke användas utom i fall. då längdbestämningskorrektion skall anbringas.

Angående längdbestämning av i 11 § 2 mom. omförmälda mätsträngar av invar och i 2 mom. här ovan avsedda kontrollredskap är stadgat i förordningen angående längdbestämning i vissa fall av redskap för mätningsarbeten.

49 §.

Den, som verkställer triangelmätning, som i denna förordning avses, åligger att inom ett år efter förrättningens avslutande till lantmäteristyrelsen insända styrkt kopia av den över triangelnätet upprättade kartan så ock styrkt avskrift av beskrivning och koordinatförteckning över triangelpunkterna.

Kunf/l. Maj:ts proposition Nr 235.

50 §.

I fråga om förrättningar, som i 1 § första stycket avses, äger lantmäteri- Verkstaiiigstyrelsen att i enlighet med grunderna i denna förordning meddela de allmänna eller för särskilt fall gällande verkställighetsföreskrifter, som finnas erforderliga.

Meddelandet av verkställighetsföreskrifter i avseende å mätningsarbete, som omförmäles i 1 § andra stycket, ankommer på vederbörande kommunala myndighet.

51 §.

Anser samhälle eller enskild sakägare sin rätt vara förnärmad genom lånt- Fullfölja av mäteristyrelsens beslut i frågor, som avses i denna förordning, äge att däröver anföra besvär hos Konungen inom tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921, då vad i artikel Y av lantmäteri instruktionen den 6 augusti 1864 ävensom i särskilda författningar i övrigt fimies stadgat häremot stridande upphör att gälla; skolande dock beträffande arbete, som vid nämnda tid redan påbörjats, bestämmelserna i denna förordning tillämpas endast i den mån så utan större olägenhet kan ske.

Bihang till riksdagens protokoll 1920.

1 sant/. 196 höft. (Nr 235.)

202 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 235.

Bilaga 2.

Lantmäterikomniissionens förslag

till

kungörelse med vissa föreskrifter angående mätningsväsendet inom rikets städer och sådana samhällen på landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, m. m.

Med upphävande av kungörelsen den 16 augusti 1918 med vissa föreskrifter angående mätningsväsendet i rikets städer och sådana samhällen på landet, där de» för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, förordnas som följer:

1 §•

I avseende å den tillsyn över mätningsväsendet i rikets städer, som åligger lantmäteristyrelsen, tillkommer det styrelsen:

a) beträffande förrättningar, som omförmälas i 2, 5 och 6 kapitlen i lagen om fastighetsbildning i stad, utöver vad därom finnes stadgat i samma lag samt i Vår denna dag utfärdade förordning angående sättet för utförande av vissa raätningsarbeten m. m.:

att för vinnande av fullständighet, tydlighet och likformighet utfärda erforderliga allmänna eller för särskilt fall gällande föreskrifter, modeller och formulär:

att på begäran meddela råd och upplysningar;

att, när anledning därtill förekommer, förordna om inventering av kartor och handlingar;

att i den ordning instruktionen för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare sägs förrätta inspektion samt att förordna tjänsteman vid verket eller förste lantmätare att på ort och ställe verkställa undersökningar, mätningar eller andra åtgärder, där sådant är av behovet påkallat för utövande i särskilt fall av den styrelsen åliggande tillsyn;

att, därest anledning till anmärkning förekommer, vidtaga åtgärder till vinnande av rättelse samt att genom lämpligt vite, högst etthundra kronor, tillhålla vederbörande förrättningsman att fullgöra sina åligganden;

att föra förteckning över i städers tjänst för utförande av ifrågavarande förrättningar anställda mätningsmän samt å personer, som förordnats att i stad verkställa viss förrättning eller visst slag av förrättningar;

b) beträffande annat mätningsarbete:

att på begäran meddela råd och upplysningar, tillhandagå med verkställighetsföreskrifter, lämna biträde vid upprättande av planer, kostnadsförslag och avtal angående utförande av sådant arbete samt utöva kontroll över detsamma.

203 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

Hos lantmäteristyrelsen skall föras särskilt diarium över ärenden, som föranledas av bestämmelserna i denna paragraf.

2 §•

Den närmare tillsynen över stads mätningsväsen tillkommer byggnadsnämnden.

Av byggnadsnämnden äger lantmäteristyrelsen att äska och erhålla de upplysningar, det biträde och den handräckning, som ligga inom området för byggnadsnämndens befogenhet och som för styrelsens verksamhet erfordras.

Byggnadsnämnden åligger att till lantmäteristyrelsen insända uppgift å i stadens tjänst anställd mätningsman samt å person, som förordnats att verkställa mätningsförrättning eller mätningsförrättningar inom staden. I samband härmed skall, där fråga ej är om lantmätare, meddelas upplysning om de kunskapsprov den avlagt, som uppgiften avser, samt om den verksamhet på mätningsväsendets område, han utövat.

3 §•

1 mom. Börande förrättningar, som i 1 § a) avses, skall, enligt vid denna kungörelse fogat formulär föras diarium, varav framgår tiden, då ärendet inkommit, uppdragsgivarens eller sökandens namn, förrättningens eller åtgärdens beskaffenhet, förrättningsmannens namn samt tiden, då arbetet börjats och slutats, karta och handlingar utgivits till sakägare, akten överlämnats till myndighet, fastställelse meddelats eller förrättningen vunnit laga kraft samt redovisning skett jämte aktens arkivnummer så ock kostnad, som skall gäldas av sakägare.

2 mom. Med ledning av diarium, som i 1 mom. avses, skall, i enlighet med de föreskrifter lantmäteristyrelsen äger meddela, före den 1 februari till lantmäteristyrelsen insändas redogörelse, utvisande verksamheten under nästföregående år.

i §■

Börande förrättningar, som omförmälas i 6 kap. i lagen om fastighetsbildning i stad, skall i tillämpliga delar gälla vad i 48 § 1 mom. i instruktionen för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare finnes stadgat.

5 §•

Där ej Konungen på särskild framställning annorlunda förordnar, skola kartor och handlingar rörande stadsplan, tomtindelning, tomtmätning, avstyckning och sådan mätning, varom förmäles i 1 § andra stycket i förordningen angående sättet för utförande av vissa mätningsarbeten m. m., så ock kartor och handlingar rörande andra mätningsförrättningar, som angå ägogränser, på stadens bekostnad förvaras uti brandfri lokal eller, om tillgång till sådan lokal saknas, kopior och avskrifter av dessa kartor och handlingar överlämnas till lantmäterikontoret i länet, dock ej där exemplar av desamma därstädes finnas eller till följd av meddelade l>estämmelser skola av förrättningsmannen dit redovisas.

I fråga om insändande av kopia till länets lantmäterikontor, skall denna paragraf dock icke äga tillämpning å tomtkarta, som upprättats före den 1 januari 1918, och ej heller å stadsplanekarta med beskrivning, där styrkt avritning av kartan jämte styrkt avskrift av beskrivningen efter vad i g 11 mom. 3 av byggnadsstadgan för rikets städer sägs skall förvaras i civildepartementet.

204 Kunyl. Maj:ts proposition Nr 235.

6 §•

Vad instruktionen för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare innehåller i fråga om styrelsens och lantmäterifiskalens rätt och skyldighet att beträffande tjänsteman hos styrelsen föranstalta om åtal vid domstol skall i fråga om förrättningar, som i 1 § a) avses, äga motsvarande tillämpning beträffande i stads eller samhälles tjänst anställd mätningsman samt person, som förordnats att i stad verkställa viss förrättning eller visst slag av förrättningar.

1 mom. Vad i 1—6 §§ stadgas om stad skall äga motsvarande tillämpning i avseende å samhälle å landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas.

2 mom. Vad i 1 § a), 3, 4 och 6 §§ stadgas i fråga om förrättningar, som där avses, skall äga motsvarande tillämpning beträffande tomtmätning inom område, som omförmäles i 1 kap. 42 och 43 §§ i lagen om fastighetsbildning i stad, även där förrättningen verkställes av annan än distriktslantmätare eller extra lantmätare.

8 §•

Denna kungörelse gäller icke förrättningsman för upprättande av registerkarta eller registerförare.

9 §•

Viten, som ådörnas enligt denna författning, tillfalla kronan.

10 §.

Den, som icke åtnöjes med lantmäteristyrelsens beslut i ämnen, som i denna kungörelse avses, må däröver hos Kungl. Maj:t anföra besvär, vilka, skola till jordbruksdepartementet inkomma innan klockan tolv å trettionde dagen efter erhållen del av beslutet, dock att menighet, som klagar, äger tillgodonjuta femton dagars längre besvärstid.

Denna kungörelse träder i kraft den

Kungt. Maj:ts proposition Nr 235.

205 Bilaga 3.

Förslag

till

Förordning angående den gottgörelse lantmätare äger uppbära av sakägare

(lantmäteritaxa).

1 Kap.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Utöver löneförmåner samt resekostnads- och traktamentsersättning, som gäldas av statsmedel, äge lantmätare att för förrättning eller åtgärd, som han på grund av gällande instruktion eller annan författning utför, bekomma gottgörelse av sakägare.

Denna gottgörelse utgår antingen enligt taxa eller enligt överenskommelse, dock att densamma på sätt framgår av 7 § 2 mom. samt 47 och 60 §§ i vissa fall bestämmes av lantmäteristyrelsen.

Gottgörelse enligt taxa, vari inbegripes ersättning för papper samt övrig skriv- och ritmateriel, är dels arvode för verkställt arbete och dels lösen för karta och handlingar.

Med detaljarvode förstås i denna förordning sådant arvode, som beräknas efter figurantal, längd, ytmått eller dylikt.

Dagarvode utgår efter dagberäkning.

O O

•> Sv

Gottgörelse, som enligt denna förordning tillkommer lantmätare, skall, där sakägarna äro tvä eller flera, fördelas mellan dessa enligt de grunder, som finnas stadgade för fördelning av förrättningskostnader.

Gottgörelse, som belöper ä civilt boställe, skall helt gäldas av boställshavaren. om han är sökande till förrättningen och denna avser boställshavarens enskilda nytta, men eljest med V« av boställshavaren och 6/r, av kronan.

Huru gottgörelse, som belöper å ecklesiastikt boställe, skall gäldas, därom galle, vad särskilt är eller varder stadgat.

206 Kallelse och kungörelse.

Ägomätning vid vanlig mätning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

4 §•

Gottgörelse, som enligt denna förordning bör gäldas, skall utan avseende å tvist om ägande- eller besittningsrätt erläggas av den, som vid räknings avgivande eller, då fråga är om förrättning, som erfordrar fastställelse, senast vid fastställandet innehar jorden.

2 Kap.

Detaljarvode.

5 §•

För varje utfärdad kallelse eller kungörelse till förrättning utgår arvode med

50 öre.

6 §•

1. För ägomätning vid vanlig mätning utgår arvode, när karta upprättats i i skala 1 : 4,000, med:

a) ersättning dels för varje kilometer av mätningsområdets yttergränser samt sjöstränder och stränder av vattendrag med en medelbredd av minst 15 meter, så ock av sådana ägogränser, som så vitt vid mätningstillfållet kan avgöras jämväl därefter skola bibehållas såsom sådana, med i åker 3 kronor för rak och 5 kronor för krokig linje samt i annan mark 5 kronor för rak och 11 kronor för krokig linje och dels, då inmätning av ägogräns skett med direkta mått, med 50 öre för varje på sådant sätt inmätt änd- eller brytningspunkt;

b) om stommätning utförts genom polygonmätning, ersättning med 6 kronor för varje polygonpunkt; dock att ersättning icke mot sakägarnas bestridande utgår för större antal punkter än sakägarna på förhand medgivit;

c) en efter de olika ägoslagen och ägofigurernas medelareal lämpad ersättning enligt följande tariff:

Tariff 1. Mätningstariff.

207 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

Vid beräkning av ersättning enligt denna tariff skall impediment sammanräknas med avrösningsjord, varvid dock iakttages, att vid sådan sammanräkning icke må av någon impedimentfigur medtagas mera än 25 hektar. För eventuellt överskjutande areal tillkommer ersättning med 22 öre för hektar.

2. Har karta upprättats i>ågon av skalorna 1 : 1,000, 1: 2,000 eller 1: 8,000, utgår arvode enligt 1 mom., dock skall ersättning enligt a) och c) höjas för skalorna 1 :1,000 och 1: 2,000 med respektive 60 och 30 procent samt sänkas för skalan 1 : 8,000 med 15 procent.

3. I fråga om arvode för ägomätning, då karta upprättats i större skala än 1:1,000 eller mindre skala än 1: 8,000, därom stadgas i 44 §.

7 §•

1. För polygonmätning, utförd såsom vanlig mätning och utan att detaljmätning verkställts i sammanhang med densamma, utgår arvode med 9 kronor för varje polygonpunkt.

2. Har ägomätning ägt rum med stöd av redan befintlig stomme eller har stommätning verkställts såsom finmalning, för vilken ersättning utgår efter överenskommelse, skall det enligt 6 § beräknade arvodet skäligen jämkas.

Därest sakägare sådant påfordrar, skall fråga om jämkningens storlek underställas lantmäteristyrelsens prövning.

8 §•

Ändring i lantmäteristyrelsens beslut i fråga, som avses i 7 § 2 mom., sökes hos Kungl. Maj:t genom besvär, vilka skola till jordbruksdepartementet inkomma innan klockan tolv å trettionde dagen efter erhållen del av beslutet: dock att menighet, som klagar, äger tillgodonjuta 45 dagars besvärstid.

9 §•

.1-. ägofigur, som avses i 6 §, förstås varje å kartan upptagen inom

vissa linjer eller avprickningar innesluten areal, vars gränser tillkommit genom mätning eller gradering eller ock, om kartan upprättats i blad. till en del utgöras av begränsningslinje för ritytan.

2. Med krokig linje förstås i 6 § sådan linje, där sammanlagda längden av avstanden mellan tre på varandra följande krökar eller knän understiger 200 meter.

10 §.

Arvode för mätning av torvmosse, då sådan skall särskilt skiftas, beräknas såsom för åker. 11

11 §•

J det i 6 § 1 mom. omförmälda arvode inbegripes ersättning för kartas upprättande med undantag dock för dess förseende med rubrik, ramar, kringsko fter, skala, norrstreck och dylikt. Arvode härför utgår med 4 kronor för första regalarket och 1 krona för varje följande eller, om kartan upprättas i blad.

Arealuträk-

ning.

Ägobeskriv-

ning.

208 Kungl. Ålaj:ts proposition Kr 235.

normalblad halvblad

(60 x 80 cm.) (60 x 40 om.)

för första bladet med............................................... 6 kronor 4 kronor

för varje följande blad med.................................... 2 » 1.50

12 §.

För numerisk arealuträkning av helt mätningsområde eller i sådant ingående fastighet eller ägoområde utgår arvode med 40 öre för varje hörnpunkt i särskilt redovisat och beräknat område. Att gottgörelse i detta fall jämväl må utgå enligt överenskommelse, därom stadgas i 57 §.

13 §.

1. För annan arealuträkning å karta än i föregående paragraf omförmäles utgår arvode, lika för alla ägoslag, med en efter kartans skala och ägofiguremas medelareal lämpad ersättning enligt följande tariff:

Tariff II.

Uträkningstarift.

2. I fråga om arvodet för sådan arealuträkning, som i denna paragraf avses, därest densamma skett å karta i annan skala än de i tariff II upptagna, därom stadgas i 44 §.

14 g.

Vid tillämpning av 13 § gälle om ägofigur vad i 9 § sagts.

15 §•

För arvode enligt 12 och 13 §§ skall jämväl föras den i mätningsförordningen föreskrivna särskilda längd över arealuträkning samt ägobeskrivningen kompletteras med avseende å arealen.

16 §.

För införande i ägobeskrivningen av ägofigurernas nummer samt ägomas namn och fördelning i särskilda ägoslag utgår arvode med 2 öre för varje figur, och inbegripes i detta arvode ersättning för kartans numrering.

Kung!. Majds proposition Nr 235.

17 §.

För införande i ägobeskrivningen av uppgift om ägornas naturliga beskaffenhet, gradtal och uppskattningsinnehåll utgår arvode med 5 öre för varje graderad figur, som icke utgöres av impediment.

I detta arvode inbegripes ersättning för uträkning av uppskattningsinnehållet samt för detsammas kontrollering och summering.

18 §. £

För upprättande av hävdeförteckning utgår arvode, när varje ägofigur sä#d

skilt redovisas i förteckningen, med 75 öre för varje påbörjad sida, som förteckningen med dess sammandrag upptager, och, när ägofigurerna i förteckningen sann manföras traktvis, med 2 kronor 50 öre för sida, dock att arvode för dylik samroånu dragen hävdeförteckning icke får överstiga det arvode, som skulle hava utgätlc därest förteckningen upprättats på först nämnda sätt.

19 §.

1. Arvode för ägodelning skall, när kartan upprättats i någon av nedanifi tariff III angivna skalor utgå med 2 kronor 50 öre för varje ägolott och 7 öre för varje i delningsbeskrivningen upptagen ägofigur samt dessutom

a) med 50 öre för varje hektar inrösningsjord och 10 öre för varje, hektar inrösningsjord intill 500 hektar och 5 öre för varje hektar avrösningsjord därutöver, allt av den i delningen ingående totala arealen av nämnda ägoslag;

b) med en efter kartans skala och figurernas medelareal lämpad ersättning

för. varje genom delningen tillkommen ägofigur uti inrösnings- och avröfchftigsjord enligt följande tariff: ib iöi n«lq

- bom grän

Tariff IIT.

Delningstariff.

Armt

Skala 1 : 1.000

Skala 1 :2.000

Skala 1 :4.000

UUUdiotl--

Grundbelop-, Grund- Ipet ökas efter!

i helt hektar S beldPffi>u dvTinedel- | It n|<W?a-Jes*i

,‘>t> -löt TTT

^fgogi; i xgyilmli ,'iy4-'öl (d jo doo flina hnnödån qq«P '.Öl (o *

tiifdTiim doobö; abiu

Antalet figurer, för vilka ersättning enligt b) må utgå, epl^ållpp skill-

naden mellan antalet i delningsbeskrivningen och i ägobeskrivningqp,Iir®tå®,?& uti ifrågavarande ägoslag. l„/imf dum

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 196 höft. (Nr 235.) 27

Hävdeför-

teckning.

Ägodelning.

v i. jpihbn/. • Ml fila

210 Ändring

skifte.

Kungl. Maj.is proposition Nr 235.

Vid beräkning av medelarealen må impedimentfigurer icke medräknas.

2. I fråga om arvodet för ägodelning, när kartan upprättats i annan skala än någon av de i tariff III upptagna, därom stadgas i 44 §.

20 §.

1. Med ägolott, som avses i 19 §, förstås sammanfattningen av alla de skiften, vilka tilläggas by, hemman, hemmansdel, utjord, urfjäll eller lägenhet, som särskilt utbrytes. Alla vid skiftet utlagda undantag för samfällt behov skola tillhopa räknas såsom en ägolott.

2. Med ägofigur, som avses i 19 §, förstås varje å kartan upptagen inom vissa linjer eller avprickningar innesluten areal, vars gränser tillkommit genom mätning, gradering eller delning eller ock, om kartan upprättats i blad, till en del utgöras av begränsningslinje för ritytan.

21 §.

För delning av torvmosse, då sådan särskilt skiftas, utgår arvode såsom för inrösningsjord.

22 §.

För delning av fiske utgår arvode såsom för avrösningsjord.

23 §.

För arvode enligt 19 § skall summarisk beräkning utföras och provisionel! plan för delningen upprättas ävensom skiftet slutligt uträknas och delningsbeskrivning med sammandrag upprättas.

24 §.

Varder skifte, sedan provisionel! plan till skiftesläggning utvisats för delägarna, men innan detsamma slutligt uträknats, återkallat eller eljest inställt, utgår endast hälften av delningsarvodet.

Detsamma gälle, om delningen ägt rum efter areal.

25 §.

Vid ändring av verkställt skifte enligt domstols beslut utgår arvode för de åtgärder, som av beslutet föranledas, sålunda:

a) för den uträkning, som i vissa delar kan erfordras i följd av föreskriven ändring i ägograderingen, enligt de i 12—15 §§ stadgade grunder;

b) för upprättande av ny ägobeskrivning i koncept med 60 öre för varje påbörjad sida och dessutom 3 öre för varje ägofigur, vars gradvärde blivit ändrat;

c) för upprättande av ny hävdeförteckning i koncept med 60 öre för varje sida; dock må, därest ägofigurerna i förteckningen äro sammanförda traktvis, ersättningen höjas för sida, som undergått ändring, till 2 kronor;

d) för bestämmande av de nya skifteslinjernas läge å kartan i allmänhet med delningsarvode enligt 19 §, likväl beräknat endast i den mån skiftet ändrats; skolande härvid samtliga ändrade skiften tillsammans betraktas såsom ett nytt del-

211 Kungl. Majds proposition yr 235.

ningsomräde samt delningsarvodet alltså utgå efter detta områdes arealer och inom detsamma befintliga ägofigurer;

e) för upprättande av ny delningsbeskrivning i koncept med 60 öre för varje påbörjad sida, räknat för de delar av beskrivningen, som angå icke ändrade skiften.

26 §.

När på vederbörande delägares begäran ändring verkställts i skiftesläggning, sedan skiftet blivit uträknat och aelningsbeskrivningen upprättad, skola de i 25 § stadgade grunder i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

27 §.

Vid ägostyckning utgår arvode för styckning dels för varje utlagt skifte, Styckning, dels ock för varje väg, dike eller annat för gemensamt behov undantaget eller eljest för de särskilda lotterna gemensamt avsatt område, som särskilt uträknas och beskrives, efter dess areal enligt följande tariff:

Tariff IV.

Styckningstariff.

28 §.

1 styckningsarvodet inbegripes ersättning för fördelning av hemmanets mantal mellan de särskilda lotterna eller, där ägostyckning verkställes å lägenhet, bestämmande av den kvotdel varje utlagd lott utgör av hela lägenheten, ävensom för verkställande av den uppskattning, som för nämnda ändamål erfordras, samt för upprättande av beskrivning över ägostyckningen.

29 §.

1. Om gränslinje inmätes genom vanlig mätning och kartlägges, utgår ar-inmätning av vode, då karta upprättats i skala 1:4,000, dels för varje kilometer av linjens längd ägogräns, i åker med 4 kronor för rak och 6 kronor för krokig linje samt i annan mark med 6 kronor för rak och 12 kronor för krokig linje samt dels, då inmätning av ägogräns skett med direkta mått, med 50 öre för värjo på sådant sätt inmätt punkt.

'jnifliaYift

Utstakning av ägogräns.

Utmärkande av ägogräns.

Markering av stödpunkt m. ni.

7£ gaurtäiruil .snäTBOgä

Säkerställande av ägogräns.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

... 2. Har karta över gränslinje upprättats i skala 1:2,000, höjes i 1 inom. omtörmälda arvode med 30 procent. För skalan 1:1,000 höjes samma arvode med 60 procent och för större skala med 100 procent.

Har karta åter upprättats i mindre skala än 1:4.000. nedsättes arvodet med lo procent.

30 §.

Om krokig linje, som i 29 § avses, galle vad i 9 § tinnes stadgat.

31 §.

1 det i 29 § omförmälda arvode inbegripes ersättning ej mindre för inmätning, .av de särskilda sträckningar av gränslinjen, som kunna inmätas från samma ^aKmrje^'så. ock av därintill befintliga mätningsföremål, som kunna vara av betydltse, rot' "f|fiSms bestämmande, än även för upprättande av karta, dock att i fråga om ersättning löfi* kartas förseende med rubrik, ramar, kringskrifter, skala, norrstreck och dylikt galle vad i 11 § finnes stadgat.

Mätas erforderlig» bas- eller stomlinjer mera än en gång, utgår härför, oberoende av den skala, i -L vä ken „ karta upprättas, 2 kronor för varje kilometer av dessa linjer.

J -uoiell ojlhlfc: go s

siö , ‘loaoii

För utstakning vid vanlig matning av agogräns™utgår arvode dels med 2 kronor för varje stakad linje, villcenb längd är'mera1 än 200 meter, dels ock med 2 kronor i åker och 4 kronor i annan mark för varje kilometer av gränslinjerna.

Minsta arvode för ..inställning,, qtgör 3 krppor.

32 §.

' °n34 "Öl or.

För utmärkande av ägogräns ulgår arvode me#'60 öre för and- eller brytningspunkt samt 40 öre för visare élifet utliggafib'? r' (,n<:

-.1 "fl :4£ -OHOJ

.•lonomä ^1 iögJu eboviBegninjioyJa nienM

I det enligt 34 g utgående arvode inbegripes även ersättning för upprättande av beskrivning över ägogränsen och de'Utsätta gränsmärkena, liiiruim gtenemmed va gninlebiöi iöt gnirUJficno aeqhgadni Jahovmggniriiloyja l -mäigod jiadiiegäi å aalLsjad-isv gninåoYjabgfe iäb ,'ielie Binatiol Bblidaiiia eb unllem •iöI moåHa/EöumittairkjeiiihgilaV vjåöJfftaktltulgft^iäJTrodf imedltAth.öifejftaémnMi bélwpp n(J|åtmlär. :intnäfininänmefl.:åiueaataimåitSlavuKtödpunkti.^KijjgoiiMleller, tDfamgélpoirkfc.

2. Erfordras för inmätningeniBärakiihiiuaaämiigsliägjéar/ut^arlaTKodbiiöösta^H ning och längdmätning av dessa linjer med i åker 3 kronor och i annan mark 6 kronor för varje kilometer. 02

-ib -lågtu .aeggäli-ifsd doo filialiini giltig* uionag aotxirniii opiilanäig inö .1 bgniil.au9j.nil va mfarriolii oj;icv >iöl el9lV.W0,4:i Binda i aJBitäiqqn »ilsk åb yobov diBin rlauufför 'Sskei^täEqindb'-! Ave; Igogräiit, ö viåars läge i# ndmnätnitagbnebeatätets Bttdgtdittibéai ÉI&tteiofatgéciaaBtiiiiiegWeddS^-Di-toiförjf^ljQlitedtutMt bcytwirigs^ubhtu stnfaniflEhfflitfliiniBdf- direkte difååjhBy -tot a-iö Ofi bom .tjärn aljtaiib bero tteda anfiigogä

218 Kunyl. Mai:Is proposition Nr 235.

2. Erfordras för säkerställandet särskilda mätningslinjer, utgår arvode för stakning och längdmätning av dessa linjer med i åker o kronor och i annan mark 6 kronor för varje kilometer.

38 §.

1. För verkställande av skogslikvid utgår arvode, när skogen av lantmätaren eller hans tjänstebiträden värderas huvudsakligen genom mätning och räkning av träden, med dels 0.4 öre för varje uppmätt och räknat träd och dels med 20 öre för varje hektar av den i likviden ingående ägovidden. I detta arvode inbegripes ersättning för trädens uppmätning, räkning och värdering, upprättande av besiktnings- och värderingsinstrument samt likvid mellan delägarna.

Att emellertid gottgörelse för verkställande av skogslikvid i nu nämnda fall jämväl kan utgå med dagarvode eller enligt överenskommelse, därom stadgas i 46 och 57 §§.

2. I fråga om arvode för verkställande av skogslikvid, när skogen värderas på annat sätt, än i 1 mom. sägs, därom stadgas i 44 §.

39 §.

När vid förrättning karta kopieras till konceptkarta, utgår arvodet enligt de i 49—53 §§ stadgade grunder, dock med förhöjning av 25 procent av den enligt tariff Y i 49 § utgående ersättning.

40 §.

Har ägogräns eller annan längdsträckning blivit insatt å karta utan att i sammanhang därmed inmätning av densamma förekommit, utgår arvode för insättningen efter de å kartan insatta längdsträckningarna med ett grundbelopp om 1 krona samt därutöver 3 öre för varje centimeter verkligt mått å kartan.

41 §•

Vid förrättning för avsöndring av lägenhet utgår arvode med sammanlagt 12 kronor för mätning, arealuträkning, erforderliga utredningar samt för upprättande av karta med beskrivning och utlämnande till sakägare av ett exemplar därav, dock endast för så vitt nu nämnda arbeten äro av beskaffenhet att i sin helhet kunna m^hiijinajS ^pi^ en dag. Eljest utgår för de särskilda åtgärder, som innefattas i förrättningen, arvoden enligt vad i denna förordning för varje fall angives.

gmidan/ng 7öl moanovii rhn..

42 V jtd (iäöitäÉttBmgö't*a cn i avseniivägs /in del ni n g till underhåll, utgår arvode:

a) för vägensitnåimflg untnjl Beåariarwrjdjöisrlörfila kilometern och 1 krona 50 öre för varje följandénkidroirrtetÖE^iniobifiv /fao -agniniåiaod va ann»u.

b) för uppskattning av kostnaden för iindcbiraiöiéi: -mc-éivaii kfciqtill hörer (gradering) med 6. Éffemnb för/ föbStdifkiliiMnetpiirincH^idåijktoiipritföÉiTaEj^äjj^Tndelkjlnlmeter; i.u nåliv) ifflr dkinllsgémedriå^kitoo^ifäri^lsiluEhbtiar;! mnjjimtnol ./fibrin iöt (Öl

- rnojleri&lvföit tutbtakniDigj I trvr? vÄgtottjärnwlliiieioéO.TftgrtifÖiq ivårjfi U^biaombdvTOfitriioh utmärkes. .sgäe 0 Of1, rloo 83 i flisa flq aptera

Skogslikvid.

Upprättande av konceptkarta genom kopiering.

Insättning av ägogräns eller annan längdsträckning å karta,

Vissa åtgärder i fråga om avsöndring.

Vissa åtgärder i fråga om väg.

a åtgäri fråga hägnad.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

Därest i en och samma förrättning ingå flera vägar, må vid arvodets beräknande varje väg betraktas såsom en enhet för sig.

Uti ovan stadgade arvoden ingår ersättning för erforderliga beskrivningars upprättande i koncept.

43 §.

Vid förrättning, som avser hägnadsdelning, utgår arvode:

a) för hägnaders mätning med 3 kronor för första kilometern och 1 krona 50 öre för varje följande kilometer, dock att, om delningen verkställes efter förut befintlig karta, därå hägnadernas längd uttages, arvode för denna senare åtgärd utgår endast' med 1/i av mätningsarvodet;

b) för gradering med vad därtill hör med 1 krona 20 öre för första kilometern och 60 öre för varje följande kilometer:

c) för delning med 2 kronor för varje kilometer;

d) för utstakning av hägnadslotter med 40 öre för varje lott, som å marken utmärkes.

Uti ovan stadgade arvoden ingår ersättning för erforderliga beskrivningars upprättande i koncept.

3 Kap.

Bagarvode.

44 §.

Där ej annorlunda i 17, 28, 38, 40, 41, 42 och 43 §§ stadgas, utgår dagarvode:

1) för sammanträde med sakägare samt för uppsättande av protokoll, utlåtande och förening;

2) för nödig utrednings och undersöknings verkställande;

3) för ägomätning vid vanlig mätning, då karta upprättas i större skala än 1 : 1,000 eller mindre skala än 1: 8,000;

4) för urskiljande av inrösnings- och avrösningsjord;

5) för gradering, besiktning och värdering;

6) för sådan arealuträkning, som avses i 13 §, därest densamma skett å karta annan skala än i nämnda paragraf omförmäles;

7) för undersökning och komplettering av äldre karta ävensom för granskning av arealuträkning;

8) för ägodelning å karta i annan skala, än som omförmäles i 19 §;

9) för utvisande å marken av provisionel! plan för skifte;

10) för upprättande av besiktnings- och värderingsinstrument;

11) för upprättande av likvid;

12) för vanlig avvägning, skattläggning samt biträde vid domstol;

13) för andra, lantmätare författningsenligt åliggande åtgärder, för vilka ej detaljarvode enligt 2 kap. utgår, och vilka ej skola gottgöras enligt överenskommelse på sätt i 58 och 59 §§ sägs.

Kung/. Mapts proposition Nr 235.

45 §.

Dagarvode utgår med 12 kronor för varje dag, som lantmätare eller tekniskt biträde varit sysselsatt med de i 44 § angivna åtgärder. Ej må för samma dag beräknas mer än ett dagarvode för varje person.

Har en person å samma dag varit sysselsatt dels med åtgärd, för vilken detafjarvode utgår, och dels med åtgärd, för vilken dagarvode utgår, och har den å sistnämnda åtgärd använda tiden understigit 8 timmar, skall dagarvodet jämkas i förhållande till den sålunda använda tiden.

46 §.

1. Därest tillämpning av i 2 dråp. angivna detalj arvoden skulle befinnas medföra, att arvode för förrättning i dess helhet blir lägre än vad förhållandet skulle bliva, om dagarvode utginge för samtliga i förrättningen ingående åtgärder, må, därest lantmätaren så önskar, för förrättningen i dess helhet utgå dagarvode.

2. Detsamma gälle i fråga om arvode för:

a) mätning och delning eller endera av dessa åtgärder vid ägoutbyte, och då torvmosse särskilt för sig skiftas;

b) delning av fiske;

e) mätning och räkning av skog för skogslikvid.

47 §.

Därest i fall, som i 46 § 1 mom. samt 2 mom. a) och b) avses, dagarvode skulle utgå för mera än sex dagar, skall frågan om arvodet, i fall någon sakägare det påyrkar, underställas lantmäteristyrelsens prövning; och äger styrelsen i sådant fall såväl bestämma angående beräkningsgrunderna för arvodet som fastställa dess totalbelopp, det sistnämnda dock ej högre, än vad lantmätaren begärt.

Angående ändring i lantmäteristyrelsens beslut i fråga, som här avses, gälle vad i 8 § stadgats.

48 §.

Det åligger lantmätare att i protokollet göra anteckning om de dagar, som använts för åtgärder, för vilka dagarvode utgår.

År förrättning av sådan beskaffenhet, att protokoll icke föres, skola sådana anteckningar göras å sluträkning.

4 Kap.

Lösen för karta och handlingar.

49 §.

1. För kopia eller utdrag av fullständigt uträknad geometrisk karta i någon av nedan i tariff V omförmälda skalor utgår lösen:

a) för kartans förseende med rubrik, ramar, kringskrifter, skala, norrstreck

216 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

och dylikt med 7 kronor för första regalarket och 1 krona 75 öre för varje följande eller, om kartan upprättas i blad,

normalblad halvblad (60 x SO cm.) (60 x 40 cm )

för första bladet med ................................................................ 10.50 kronor 7 kronor

för varje följande blad med....................................................... 3.50 » 2.75 »

b) med en efter kartans skala och ägofigurernas medelareal lämpad ersättning enligt följande tariff:

Tariff V. Kopie ringstariff.

Härvid må, därest skifteslinje är utmärkt å kartan, ägofigurernas antal och medelareal beräknas enligt delningsbeskrivningen.

Därest på grund av hinder, som det icke berott på förrättningsmannen att undanröja, kopian eller utdraget icke kunnat åstadkommas medelst fotomekanisk reproduktion eller sådan reproduktion icke kunnat verkställas inom den tid, dä kopian eller utdraget bort till sakägaren utlämnas, och har på grund härav kopian eller utdraget måst åstadkommas för hand, må i fråga om kopia eller utdrag å ritpapper den enligt tariff V beräknade ersättning höjas med 25 procent.

Minsta avgift enligt b) må utgöra 2 kronor.

2. Utgår samtidigt lösen för flera exemplar av samma karta, nedsättes avgiften enligt 1 mom. b):

för varje av två exemplar med ....................................................... 20 procent

» » » tre » ».......... ................................................ 30 »

» » » fyra eller flera exemplar med ................................ 40 »

50 §.

Angående lösen för kopia eller utdrag av annan geometrisk karta, än som i 49 § omförmäles, ävensom angående lösen för kopia eller utdrag av geografisk karta, härads- eller sockenkarta eller äldre s. k. delineation eller avritning, därom stadgas i 58 §.

217 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

51 §.

1. För kopia eller utdrag av karta över ägogräns eller annan längdsträck mng utgår lösen,

dels för kartans förseende med rubrik, ramar, kringskrifter, skala, norrstreck och dylikt med de i 49 § 1 mom. a) angivna belopp.

och dels efter de å kartan utmärkta längdsträckningarna med ett grundbelopp om 1 krona 75 öre samt därutöver 5 öre för varje centimeter verkligt mått å kartan.

2. Lösen för nätkarta utgår efter de i 1 mom. stadgade grunder, dock att den efter längdsträckning utgående avgift nedsättes med 50 procent.

52 §.

Minsta lösen för karta, som omförmäles i 51 §, må utgöra 9 kronor.

53 §.

Lösen för kopia av mätskiss utgår med 7 kronor för varje blad.

54 §.

För avskrift eller utdrag av protokoll, beskrivning eller annan handling utgår lösen med 75 öre för sida.

55 §.

Angående sättet _ för expeditioners avfattande är stadgat i gällande förordning angående expeditionslösen, och äger lantmäteristyrelsen utfärda närmare föreskrifter.

56 §.

Sakägare vare icke skyldig att lösa kopia av kartor eller avskrifter av handlingar i andra fall, än då sådant är i lag eller eljest föreskrivet.

5 Kap.

Gottgörelse enligt överenskommelse.

•57 §.

Utan hinder av bestämmelserna i 12, 38 och 46 §§ äge lantmätare frihet att med sakägare överenskomma om arvode för:

a) numerisk arealuträkning av helt mätningsområde eller däri ingående fastighet eller ägoområde;

b) mätning och räkning av skog samt uppgörande av skogslikvid.

58 §.

De i 2, 3 och 4 kap. meddelade bestämmelserna äga icke tillämpning i fråga om:

a) finmätning, finavvägning, upprättande av karta efter finmätning samt utstakning och säkerställande, som tillhöra finmätning;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 196 höft. (Nr 235.)

218 Kungl. Maj ds proposition Nr 235.

b) åtgärder, som angå trafikleder, med undantag av sådana åtgärder, som

angå ägogräns mellan trafikled och annan fastighet eller som omförmälas i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande å landet den 23 oktober 1891 eller r lagen om enskilda vägar å landet den 5 juli 1907; ,, , .

c) åtgärder, som angå elektriska anläggningar, kraft- eller transportledningar eller annat dylikt, så ock åtgärder, som angå egentliga vatten- och kloakledningar;

d) åtgärder, som angå område inom stad eller köping eller område inom hamnplats, fiskläge eller annan ort med större sammanträngd befolkning där antingen på grund av förordnande, som meddelats enligt före den 1 januari 1908 gällande

föreskrifter, byggnadsstadgan för rikets städer gäller eller Konungen förordnat, att 1 kap. i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad skall aga tillämpning, eller ock annat område å landet, beträffande vilket Konungen förordnat, att stadsplan skall upprättas; , . , , , ,. • , ...

e) lösen för kopia eller utdrag av geometrisk karta, som antingen icke ar

fullständigt uträknad eller är upprättad i annan skala än någon av de i kopiermgs-

tariffen i 49 § omförmälda; , , , , , , , , , „ ,

f) lösen för kopia eller utdrag av geografisk karta, haradskarta, sockenkaita

eller äldre s. k. delineation eller avritning. . ... , m

För de under a, b, c och d omförmälda åtgärder _ samt därtill i förekommande fall hörande karta och handlingar ävensom för kopia eller utdrag av sådana kartor, som omförmälas under e och f, tillkommer lantmätaren gottgorelse enligt överenskommelse.

59 §.

Vad i 58 § stadgas beträffande vissa slag av åtgärder gälle jämväl beträffande samtliga åtgärder vid förrättning, som lantmätare utför utan myndighets förordnande, dock med undantag av förrättning för avsöndring.

60 §.

Därest i fall, som i 57 § a) samt 58 och 59 §§ avses, överenskommelse ej kan träffas angående gottgörelsens belopp, skall frågan härom underställas lantmäteristyrelsens prövning.

Angående ändring i lantmäteristyrelsens beslut i fråga, som har avses, 0ålle vad i 8 § finnes stadgat.

6 Kap.

Om räkning och klander därav ävensom handräckning m. m.

61 §.

1. Utom i det fäll att blott en sakägare finnes samt därjämte gottgorelse för förrättning i dess helhet bestämts genom överenskommelse eller myndighets beslut, åligger det lantmätare att vid förrättnings avslutande avgiva sluträkning, upptagande i specificerade poster vad lantmätaren har att av sakägare fordra i de avseenden, som i 2, 3, 4 och 5 kap. omförmälas.

219 Kungi. Maj.is proposition Nr 235.

2. Där grunderna för kostnadernas fördelning mellan de olika sakägarna ej finnes angiven i vid förrättningen fört protokoll, skall sluträkningen innehålla upplysning om dessa grunder. I varje fall skall i sluträkningen utföras vad på varje sakägare belöper av den lantmätare tillkommande gottgörelse.

3. I sluträkning skall angivas, inom vilken tid, varest och i vilken ordning densamma må klandras.

62 §.

Sluträkning skall uppgöras i två exemplar. Det ena exemplaret skall till sakägarna utgivas, och tage lantmätaren om utgivandet bevis av gode männen eller sakägarna.

63 §.

År lantmäteriförrättning av den vidlyftiga beskaffenhet, att den icke kan medhinnas första året, eller uppskjutes den utan lantmätarens vållande, må lantmätaren utställa förskottsräkning å vad han för dittills utförda arbeten och vidtagna åtgärder har att fordra i de avseenden, som i 61 § 1 mom. omförmälas. Vid förrättningens slut skall dock sluträkning upprättas över hela gottgörelsen.

Om förskottsräkning gälle i tillämpliga delar vad i 61 § 2 och 3 mom. sägs om sluträkning.

64 §.

När sluträkning blivit till sakägarna avgiven på sätt i 62 § sägs, vare lantmätare berättigad att uppbära hela den gottgörelse, som enligt räkningen tillkommer honom.

Å förskottsräkning må lantmätaren uppbära tre fjärdedelar av vad, som enligt sådan räkning tillkommer honom.

65 §.

Tredskas sakägare att betala gottgörelse, som i denna förordning avses, njute lantmätaren hos överexekutor skyndsam handräckning till dess utbekommande. Ej må dock sådan handräckning lämnas, utan att lantmätaren styrker, att räkning på sätt i denna förordning stadgas blivit upprättad och till sakägare utgiven, ävensom, när fråga är om gottgörelse för avslutat laga skifte, hemmansklyvning, ägoutbyte, ägostyckning eller avstyckning, att handlingarna i föreskriven ordning blivit till delägarna utgivna.

66 §.

Sakägare må hos överlantmätaren i länet erhålla biträde med granskning av sluträkning och förskottsräkning.

67 §.

Sakägare, som förmenar, att lantmätare i sluträkning beräknat för hög gottgörelse i ett eller annat avseende, vare berättigad att genom stämning å lantmätaren anhängiggöra klandertalan inom tre månader från det räkningen blivit utgiven på sätt i 62 § sägs.

220 Kung!. Maj:ts proposition Nr 235.

Förskottsräkning må av sakägare klandras endast för det fall, att den, som utfärdat räkningen, upphört att hava vidare befattning med förrättningen. Tiden för klandertalans anställande räknas i så fall till tre månader från den dag, då sakägare erhöll kännedom om, att lantmätaren upphört att hava vidare befattning med förrättningen.

Klandertalan, som av en sakägare instämmes, galle jämväl till förmån för övriga sakägare.

68 §.

Oberoende av deu sakägare tillkommande klanderrätt äge lantinäterifiskalen att, på anmälan av överlantmätare eller annan eller då anledning därtill eljest förekommer, i laga ordning tilltala lantmätare för tjänstefel vid upprättande av sluträkning eller förskottsräkning.

7 Kap.

Om undantag från denna förordnings tillämpning.

69 §.

Denna förordning äger icke tillämpning beträffande överlantmätare och ej heller i fråga om gottgörelse,

a) för avvittringsförrättningar i rikets norra län,

b) för sådan syn, som omförmäles i 27 § av lagen om dikning och annan avledning av vatten den 20 juni 1879,

c) för upprättande av registerkarta eller uppdrag såsom registerförare,

d) för förrättning eller åtgärd, som utföres av lantmätare, anställd antingen hos offentlig myndighet eller för särskilt offentligt ändamål.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921, då vad i taxan på arvode för lantmäteriförrättningar den 23 december 1909 finnes stadgat häremot stridande upphör att gälla. I fråga om gottgörelse för åtgärd, som vid förstberörda tidpunkt är påbörjad men icke slutförd, skola bestämmelserna i denna förordning i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Så länge angående gottgörelse, som belöper å ecklesiastikt boställe, ännu icke meddelats sådant särskilt stadgande, som avses i 3 § av förevarande förordning, skola, intill dess dylikt stadgande tillkommer, hittillsvarande bestämmelser i 21 § 3 mom. i 1909 års taxa fortfarande äga tillämpning.

Kungl. Majds 'proposition Nr 235.

221 INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Proposition ..................................................................................................... 1

Inledning ............................................................................................................ 5

I. Mätningsförordningen ....................................................................................... 10

II. Rese- och traktamentsförordning samt lantmäteritaxa................................ 69

Rese- och traktamentsförordning ................................................................ 69

Lantmäteritaxa....................... 72

III. Lantmäteripersonal, som sysselsattes med utförande av lantmäteriför-

rättningar........................................................................................................ 88

IV. Lantmäterikontoren i länen ............................................................................ 117

a) Underhåll av arkivalier och registratur å lantmäterikontoren i

länen............................................................................................................ 117

b) Biträden å lantmäterikontoren i länen ................................................ 120

c) Förstelantmätama .................................................................................... 129

V. Statsbidrag ............ 139

VI. Lantmäteristyrelsen............................................................................................ 153

VH. Nionde huvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg samt rese- och t-rakta-

mentspenningar............................................................................................... 178

VIII. Kostnadernas fördelning mellan staten och jordägarna............................... 179

IX. Sammanfattning ............................................................................................... 181

Bil. 1. Mätningsförordning ........................................................................... 183

» 2. Lantmäterikommissionens förslag till kungörelse med vissa föreskrifter angående mätningsväsendet inom rikets städer m. m..... 202

» 3. Lantmäteritaxa ................................................................................... 205

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 196 haft. (Nr 235.)