angående anvisande av medel till uppförande av två bostadshus för tullperso¬ nalen i Mon in. in.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 330.

1 Nr 330.

Kung!. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande av medel till uppförande av två bostadshus för tullpersonalen i Mon in. in.; given Stockholms slott den 12 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över iinansärenden för denna dag vill Kung!. Maj:t härmed föreslå riksdagen att till uppförande, i huvudsaklig överensstämmelse med ett av chefen för finansdepartementet förordat förslag, av två bostadshus för tullpersonalen i Mon m. m. å tUläggsstat för år 1920 under sjunde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag å ................... kronor 140,000.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V Thorsson.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 279 höft. (Nr 330.)

2 Kungi. Maj.ts proposition Nr 330.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars 1020.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting.

Hans excellens herr ministern för ntrikes ärendena friherre PalMSTIERNA. Statsråden: XJndéN,

Thorsson.

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson.

Eriksson.

Svensson,

Hansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:

I en den 18 februari 1919 avlåten proposition, nr 103, föreslog Kung!. Maj:t, i anledning av en av generaltullstyrelsen i underdånig skrivelse den 31 oktober 1918 gjord framställning, riksdagen att till uppförande i huvudsaklig överensstämmelse med ett av chefen för finansdepartementet förordat förslag av två bostadshus för tullpersonalen i Mon anvisa såsom reservationsanslag under sjunde huvudtiteln dels å tilläggsstaten för år 1919 85,000 kronor, dels ock å riksstaten för år 1920 enahanda belopp.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330. 3

Beträffande den utredning, som lag till grund för Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, ber jag att få erinra om följande:

•

Det ^byggnadsförslag, som för ändamålet uppgjorts av general- 1919 åre för tullstyrelsen, upptog dels eu vinterbonad villa av trä i två våningar med 8 a9' källare och under tak av tegel, avsedd för tulltjänsteman av högre grad. dels en dylik mindre byggnad, avsedd för tjänstemän av lägre grad.

Den större byggnaden skulle innehålla eu för tullförvaltaren avsedd bostad om 5 rum och kök jämte jungfrukammare samt erforderliga garderobs- och toalettutrymmen m. in. och en för kammarskrivaren avsedd bostad om 4 rum och kök jämte jungfrukammare och toalett utrymmen.

Den mindre byggnaden skulle inrymma tre bostadslägenheter, envar om 2 rum och kök med erforderliga småutrymmen. Uppvärmningen av den större byggnaden skulle ske medelst centraluppvärmning och av den mindre genom kakelugnar. Kostnaderna för dessa byggnader beräknades till sammanlagt 83,000 kronor, varav för den större byggnaden 52,000 kronor och för den mindre 31,000 kronor, vilka kostnader emelleriid voro beräknade under dåvarande vanskliga förhållanden på arbetsmarknaden, vadan det icke ansågs uteslutet, att ytterligare prisstegringar kunde komma att öka de angivna kostnadsbeloppen.

Byggnadsstyrelsen, vars yttrande i ämnet inhämtades, ansåg emellertid kostnadsberäkningen, som motsvarade 26 kronor per kubikmeter lör den mindre och 32 kronor per kubikmeter för den större byggnaden, vara synnerligen låg och fann beräkningen böra grundas å ett medelpris av omkring 60 kronor per kubikmeter, dock under förutsättning att kakelugnar användes till uppvärmning i stället för värmeledning. Byggnadskostnaden skulle således efter byggnadsstyrelsens beräkninguppgå till respektive 70,800 kronor och 98,400 kronor eller sammanlagt i runt tal 170,000 kronor. Skulle värmeledning anordnas i den för tjänstemän av högre grad avsedda byggnaden, komme kostnaden att ökas med ytterligare 15,000 kronor.

Med anledning därav, att de beräkningar angående kostnaderna för de föreslagna byggnaderna, som uppgjorts dels på föranstaltande av generaltullstyrelsen och dels genom byggnadsstyrelsens försorg, lett till väsentligen olika resultat, anmodade jag byggnadsstyrelsen att undersöka, huruvida icke de i Mon gällande materialpriser och arbetslöner kunde medgiva nedsättning av den av byggnadsstyrelsen beräknade kostnadssumman samt att inkomma med det förnyade yttrande i ämnet, vartill en sådan undersökning kunde föranleda. Den av byggnadsstyrelsen i anledning härav företagna utredningen gav vid handen, att ma-

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

terialpriser och arbetslöner å ifrågavarande plats ställde sig omkring In procent billigare än de, byggnadsstyrelsen lagt till grund för sin kostnadsberäkning. Byggnadsstyrelseti hade utgått från ett pris per kubikmeter av (30 kronor, under det att de lokala prisförhållandena syntes berättiga att räkna med ett pris per kubikmeter av 51 kronor. Förfrågningar gjordes jämväl hos en byggmästare i Göteborg, vilken på räkning uppfört ett flertal bostadsbyggnader vid Bergslagernas järnvägar, och uppgav denne priset till 54 kronor, däri icke inräknats kostnader för ritningar, arbetsbeskrivning, kontroll och byggmästararvode. Byggnadsstyrelsen ansåg emellertid tillrådligt att icke basera kostnadsberäkningen på lägre enhetspris än 55 kronor per kubikmeter, motsvarande eu byggnadssumma för båda byggnaderna av sammanlagt 156,000 kronor, dels med hänsyn därtill att alla ytterväggar, på grund av byggnadens öppna och för blåsten utsatta läge, måste förses med ännu ett lager papp utöver de två beräknade, dels emedan i ovan angivna enhetspris icke inberäknats någon post för ritningar, kontroll och b}rggmästararvode. Till den nyssnämnda byggnadssumman borde emellertid läggas kostnader för följande arbeten, som icke upptagits i den ursprungliga kostnadsberäkningen och som icke heller kunde anses inberäknade i enhetspriset 55 kronor per kubikmeter, nämligen sprängning, väganläg^niug, planeringar, stängsel omkring området ävensom rörledning till brunn samt avloppsledning till dike. För dessa arbeten ansågs böra beräknas en summa av minst 18,500 kronor.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 18 februari 1919 anförde jag beträffande kostnadsfrågan bland annat följande:

»Med den nya undersökningen i kostuadsfrågan torde man kunna antaga, att all den utredning härutinnan, som kan åstadkommas blivit förebragt; och emot vad byggnadsstyrelsen i sin senaste skrivelse anfört lär någon nedsättning av den av styrelsen förut beräknade kostnaden icke kunna ifrågasättas. A andra sidan finner jag de i samma skrivelse gjorda beräkningarna icke böra föranleda någon höjning av kostnadsberäkningen, vilket byggnadsstyrelsen icke heller synes hava avsett.»

Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition vann emellertid icke riksdagens bifall, i skrivelse den 12 juni 1919, nr 7 A punkt 66, däri riksdagen anmälde sitt beslut i ämnet, anförde riksdagen följande:

»De bostäder, som för närvarande stå den i Mon stationerade tullpersonalen till buds, hava otvivelaktigt visat sig vara av den beskaffenhet, att snara åtgärder äro erforderliga för förbättring av personalens i fråga bostadsförhållanden. Den lösning, Eders Kungl. Maj:ts förslag härför an-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330. 5

visar, synes emellertid riksdagen vara för statverket sä ekonomiskt ofördelaktig, att riksdagen icke kunnat bifalla densamma. Så skulle exempelvis byggnadskostnaderna (Ör tvenne lägenheter, deri ena å fem rum och kök och deri andra å fyra rum och kök — utan att utgift för tomtmark häri inberäknats men med tillägg av nu icke äskat men som nödvändigt betecknat anslag till väganlä^guing, stängsel samt vatten- och avloppsledningar — komma att uppgå till omkring 115,000 kronor. Den hyra, som för denna byggnadskostnads förräntning och byggnadernas underhåll m. m. skulle vara erforderlig, skulle alltså för dessa båda lägenheter behöva beräkmis till cirka 5,000 respektive 4,000 kronor. Uppenbart är, att vederbörande befattningshavare endast lärer kunna debiteras eu mindre del av dessa hyresbelopp.

Vad förslaget om uppförande av bostadsbyggnad för tre vaktmästare beträffar, har riksdagen icke kunnat undgå att observera, att två av dessa vaktmästare nu uppgivas bebo egna fastigheter i närheten av Mon. Av nämnda förhållanden följer, att särskild skyndsamhet med uppförande av bostäder för dessa båda befattningshavare åtminstone icke kan sägas vara för handen.

Därest icke vid omprövning av möjligheten att för statens räkning uppföra billigare men likväl ändamålsenliga bostadshus för tullpersonalen i J\lon så befinnes kunna ske, bör enligt riksdagens förmenande förnyad utredning verkställas, huruvida icke skyldighet föreligger för Dalslands järnvägsaktiebohig att mot skälig byresersättning bereda lämpliga bostadslägenheter — eventuellt genom nybyggnader — för befattningshavarna i fråga. Och detta så mycket hellre som i byggnadsstyrelsens utredning vitsordas, att nämnda bolag synes kunna åstadkomma byggnadsarbetet på helt annat sätt och till billigare kostnad än vad för byggnadsstyrelsen är möjligt.»

1 den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen om tillläggsstat till riksstaten för år 1920 har Kungl. Mnj:t under punkt 30 av sjunde huvudtiteln ånyo upptagit frågan om uppförande av bostadshus för tullpersonalen i Mon, i det Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till uppförande av bostadshus för tullverkets vid Värtahamuen i Stockholm ävensom i Mon stationerade personal å tilläggsstat för år 1920 beräkna ett reservationsanslag av kronor 1,205,400 kronor. I denna summa ingingo kostnaderna för nybyggnaderna i Mon med ett belopp av 125,000 kronor.

Sedan generaltullstyrelsen föranstaltat om ytterligare utredning i

Fråga, huruvida Dalslands järnvägsaktiebolag är skyldigt att bereda bostäder åt tullpersonalen i Mon.

Tullverkets

ombudsman.

6 Kungl. Mcij;ts proposition Nr 330.

de av riksdagen anmärkta hänseenden, har nu styrelsen i skrivelse den 4 innevarande mars avgivit förnyat förslag i ämnet; och anhåller jag att få underställa detta förslag Kungl. Maj:ts prövning.

I sin nyssnämnda skrivelse har generaltullstyrelsen först till behandling upptagit frågan, huruvida skyldighet kan anses föreligga för Dalslands järn vägsaktiebolag att bereda bostäder åt tullpersoualen i Mon, och därvid till en början erinrat, att styrelsen i sin skrivelse den 3L oktober 1918 såsom sin uppfattning uttalat, att bolaget icke vore förpliktigat att tillhandahålla dylika bostäder. För åstdkommande av ytterligare utredning i förevarande avseende har styrelsen inhämtat yttrande av tullverkets ombudsman, som anfört följande:

»På sätt styrelsen i sin underdåniga skrivelse den 31 oktober 1918 omförmält har Kungl. Magt uti sin resolution den 5 november 1875. varigenom koncession beviljades förbemälda järnvägsaktiebolag, föreskrivit bland annat, att bolaget skulle i fråga om ordnandet av förhållandena i avseende å tullbehandliug av varor, som med bolagets järnväg in- eller utfördes över riksgränsen, ställa sig till efterrättelse generaltullstyrelsens föreskrifter samt tillhandahålla för sådan tullbehandling erforderlig lokal å gränsstationen. I anledning härav och sedan styrelsen i skrivelse till bolaget den 25 januari 1878 begärt, att vid gränsstationen måtte anordnas såväl tjänsteiokaler och godsmagasin för tull behandlingar som ock bostäder åt tullpersonalen, S'>m då uppgivits skola bestå av en tjänsteman och en vaktmästare, har bolaget vid stationen i Mon från och med den 18 juli 1879, då trafiken å järnvägen öppnades, tillhandahållit de av styrelsen begärda lokalerna, bland dem en lägenhet om tre rum och kök för tjänstemannen och eu lägenhet om ett rum och kök åt vaktmästaren, för vilka lägenheter vederbörande till bolaget erlagt hyra. Såvitt jag vid genomgående av styrelsens utgående registratur från och med år 1879 kunnat finna, har sedermera icke emellan bolaget och styrelsen förekommit skriftväxling angående tullokalerna i Mon i vidare män än att, sedan bolaget på begäran företagit utvidgning av packhuslokalen, bolaget i skrivelse till styrelsen den 29 juni 1897 begärt ersättning för berörda arbete, vilken framställning dock styrelsen enligt beslut den 5 därpå följande juli, under åberopande av bolaget genom förut medgivna vissa lättnader i trafikhänseende beredd fördel, funnit skäligt ej bifalla. Det vill därav synas, som om de utökade bostadslägenheter, som i anledning av tid efter annan skedd ökning av tullpersonalen i Mon av bolaget beretts denna personal, ställts till förfogande på grund av framställning därom direkt tran samma personal

7 Kunyl. Maj.ts proposition Nr 330.

till vederbörande funktionärer hos bolaget och utan att något därom avhandlats emellan styrelsen och bolaget.

Vid bedömande av lrågan, huruvida bolaget kan vara skyldigt att tillhandahålla tullpersonalen i Mon bostadslägenheter, torde man därför böra utgå ifrån den förpliktelse i sådant hänseende, som kan härledas av de vid meddelandet av koncession för bolaget stadgade villkor. Jag bär granskat denna koncession och därvid ej kunnat finna annat form läggande för bolaget än den här ovan omförmälda bestämmelsen, att bolaget skulle ställa sig till efterrättelse generaltullstyrelsens föreskrifter i fråga om ordnandet av förhållandena i avseende å tullbehandlingen av varor, som med bolagets järnväg in- eller utfördes över riksgränsen, samt tillhandahålla för sådan tullbehandling erforderlig lokal å gränsstationen. Denna förpliktelse synes mig emellertid icke kunna giva stöd åt några anspråk på bolaget att tillhandahålla bostadslägenheter åt tullpersonalen. Bolaget har ju väl sedermera tillmötesgått stylelsens begäran om dylika lägenheter åt den lörsta uppsättningen av tullpersonal i Mon. Men icke torde heller av detta bobigets frivilliga åtagande kunna härledas någon skyldighet i sådant hänseende; och bolagets här ovan jämväl omnämnda hemställan om ersättning för verkställd utökning av tullbehandlingslokalerna utvisar ju, att åtminstone bolaget självt velat giva åt sina skyldigheter gentemot kungl. tullverket minsta möjliga omfattning.

Skärskådar man åter fragan mera allmänt, så synes det mig, att man bör hava i åtanke, att visserligen anordnandet av förtullningsstation vid bolagets gränsstation mot Norge kan sägas för bolaget innebära vissa fördelar, men att en sådan förtullningsstation än mera är ett riksintresse av väsentlig betydelse. Ej heller ur sådan synpunkt lära väl bolagets skyldigheter böra göras alltför omfattande.

Slutligen anser jag mig böra erinra därom, att vid tullkammaren i Charlottenberg, där statens järnvägar anordnat förtulluingslokaler, några bostäder icke av järnvägarne tillhandahållas tullpersonalen.

Såsom min uppfattning får jag därför vördsamt uttala, att någon skyldighet för Dalslands järnvägs aktiebolag att åt tullpersonalen vid tullkammaren i Mon anskaffa bostadslägenheter icke förefinnes.))

Vidare har på anmodan av generaltullstyrelsen Dalslands järn- välstånd, vägsaktiebolag yttrat sig i ämnet och därvid förklarat sig vidhålla sin järnvägsaktieförut uttalade uppfattning, att sådan skyldighet, varom nu är fråga, icke b°lag' ålåge bolaget.

Slutligen har generaltullstyrelsen begärt yttrande i ämnet från Jusfitiejustitiekanslersämbetet, som i skrivelse den 15 september 1919 såsom *onffer*'

* ämbetet.

General-

tullstyrelsen.

Departements• chefen.

8 Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

sin uppfattning uttalat, att den i koncessionsvillkoren för bolaget förekommande bestämmelsen, att bolaget hade att i i råga om ordnandet av förhållandena i avseende å tullbehandling av varor, som på järnvägen införas, ställa sig till efterrättelse av generaltullstyrelsen meddelade föreskrifter samt tillhandahålla för tullbehandlingen erforderlig lokal å gränsstationen, icke kunde anses innebära sådan skyldighet för bolaget, som i förevarande fall avsåges, ävensom att de av generaltullstyrelsen överlämnade handlingar icke utmärkte, att dylik skyldighet på grund av åtagande eller av annan anledning ålåge bolaget.

För egen del har generaltullstyrelsen anfört följande:

»Ett definitivt avgörande i nu förevarande fråga lärer icke kunna ernås på annat sätt än att staten vid vederbörlig domstol anhängiggör talan mot bolaget med yrkande om förpliktande lör bolaget att vid vite tillhandahålla lämpliga bostäder åt befattningshavarna i fråga. En dylik rättegång ö>rde emellertid kunna beräknas komma att pågå under avsevärt lång tid, och i anseende till den utredning, som redan förebragts i saken, synes utsikten för staten att få sin talan bifallen, vara skäligen rin^a. Med hänsyn härtill och då, på sätt jämväl riksdagen vitsordat, snara åtgärder äro erforderliga för förbättring av ifrågavarande tullpersonals bostadsförhållanden, anser styrelsen ett hänskjutande av frågan till avgörande av domstol icke böra ske.»

1 fråga om Dalslands järnvägsaktiebolags skyldighet i avseende a tillhandahållande av bostadslägenheter åt tullpers-maleu i Mon anförde jag till statsrådsprotokollet den 18 februari 1919 följande:

»Huruvida bolaget kan anses pliktigt att ersätta de nuvarande bostadslägenheterna — vilka, på sätt utredningen visat, anordnats av bolao-et i enlighet med generaltullstyrelsens på Kungl. Maj:ts resolution den *5 november 1875 stödda föreläggande — med andra och tillfredsställande lägenheter, bör enligt min mening icke vara avgörande vid bedömandet av den föreliggande frågan. Då nämligen bolaget i värjo fall icke är skyldigt att hyresrätt tillhandahålla bostäder för ifrågavarande personal och säkerligen icke heller att i fråga om byggnadsarbetets utförande ställa sig till efterrättelse föreskrifter eller underkasta sig kontroll från kronans sida, synes det mig vara förmånligare for statsverket att genom egen försorg utföra erforderliga nybyggnader.»

Vad jag sålunda yttrat om bolagets skyldighet i förevarande avseende har jag efter den ytterligare utredning i ämnet, som generaltullstyrelsen 'låtit verkställa, ingen anledning frånträda eller modifiera.

9 Kung!. Maj:ts proposition Nr 330.

Att för spörsmålets definitiva besvarande anhängiggöra en rättegång-, anser jag mig, mod hänsyn till vad i ärendet förekommit, icke böra förorda. Vid sådant förhållande, och då jämväl enligt riksdagens åsikt snara åtgärder till förbättring av personalens i fråga bostadsförhållanden äro erforderliga, lärer ingen annan utväg återstå än att staten på egen bekostnad låter utföra de nybyggnader, som för ändamålet kunna finnas nödiga.

Beträffande sättet för lösning av den föreliggande bostadsfrågan genom statens försorg vill jag till en början erinra, att vid de tidigare gjorda kostnadsberäkningarna förutsatts, att byggnaderna skulle uppföras å ett staten tillhörigt markområde, beläget nordväst om Höns järnvägsstation. Emellertid har tullkammaren i Mon i skrivelse till generaltullstyrelsen den 20 februari 1920 föreslagit en annan å en vid skrivelsen fogad skiss angiven tomtplats för de ifrågasatta byggnaderna och därvid anfört huvudsakligen följande.

Den först påtänkta tomten på berget norr om järnvägen hade den fördelen, att den hade ett dominerande läge och erbjöde en storslagen utsikt, varjämte gott avlopp kunde åstadkommas. Dess nackdelar vore dock avsevärda, i det att byggnaderna komme att ligga utsatta för alla vindar, varigenom svårigheter för väghållning vintertid m. m. uppstode. Till bostäderna måste byggas en lång körväg, som till följd av terrängförhållandena bleve dyrbar. Svårigheterna att få upp vatten bleve även stora. Byggnadernas läge på andra sidan bangården i förhållande till tjänstelokalerna vållade även besvär och svårigheter. Omkring 200 meter sydväst om nuvarande kammarskrivarbostaden på samma sida om bangården som tullokalerna funnes en höjd, beslående av berg med mindervärdigt trädbestånd, vilken tullkammaren ansåge vara bästa platsen för bostäderna. Tomten läge omkring 4 meter högre än kringliggande åkermark och en bäck ginge i omedelbar närhet, varför gott avlopp funnes. Läget vore skyddat men ej instängt. Körväg ginge högst 50 meter från den tilltänkta platsen för bostäderna, och dricksvatten torde finnas i omedelbar närhet. På platån funnes gott utrymme för bostäder åt tjänstemännen av såväl högre som lägre grad, utan att husen behövde ligga alldeles invid varandra. Tullkammaren hade i ärendet hört samtliga underlydande vaktmästare, vilka därvid förklarat, att den nu ifrågavarande platsen vore den lämpligaste. I närheten av husen kunde för trädgårdstäppor lämplig mark erhållas. Fri utsikt funnes mot järnvägslinjen väster om stationen. Marken tillhörde egendomen Skogalund, Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 279 käft. (Nr 330.) 2

Sättet för bostadsfrågans lös ning genom statens för sorg.

10 Kung!.. Maj.ts proposition Nr 330.

som ägdes av lantbrukaren Elias Olsson. Då denne hade sin bostad omkring 1,000 meter söderut vid landsvägen på dennas västra sida med sin ladugård mitt emot på landsvägens östra sida på mark, som han arrenderade av staten, torde uppgörelse lätt kunna träffas med honom om köp eller byte av mark. •

Efter det ifrågavarande skrivelse av generaltullstyrelsen överlämnats till trafikchefen för Dalslands järnvägsaktiebolag E. A. Lundborg för avgivande av utlåtande, har bemälde Lundborg samt arkitekten K. S. Hansson i Göteborg i ett skrivelsen åteckna! yttrande förklarat, att de ansåge den av tullkammaren föreslagna tomten vara den bästa såväl ur kostnadssynpunkt som ock i övriga hänseenden.

Sedermera har tullkammaren i Mon i skrivelse till generaltullstyrelsen den 24 februari 1920 meddelat, att förenämnde Elias Olsson vore villig att byta det av tullkammaren ifrågasatta tomtområdet mot staten tillhörig mark, därå en Olsson tillhörig ladugård vore belägen, varjämte tullkammaren med skrivelse den 26 februari 1920 överlämnat en av Olsson i sådant hänseende avgiven förbindelse.

Slutligen har tullkammaren i skrivelse till generaltullstyrelsen den 2 mars 1920 förebragt närmare utredning angående beskaffenheten av berörda tomtområde. Sistnämnda skrivelse innehåller, bland annat, följande.

Den ifrågasatta, å egendomen Skogalund belägna tomtplatsen upptoge eu areal av omkring 15,000 kvadratmeter, varav omkring nio tiondelar utgjordes av berg och återstoden av delvis odlingsbar skogsmark. På förfrågan av tullkammaren hade förenämnde Olsson förklarat sig villig att till staten försälja tomtplatsen. Därest den först avsedda tomten nordväst om Mons järnvägsstation skulle användas för byggnaderna, skulle enligt tullkammarens mening anläggning av körväg till tomten sannolikt bliva minst lika dyr som köpesumman för den föreslagna tomtplatsen å egendomen Skogalund.

Med anledning därav, att riksdagen i sin ovan omförmälda skrivelse anmärkt, hurusom byggnadsstyrelsen vitsordat, att Dalslands järnvägsaktiebolag syntes kunna åstadkomma byggnadsarbetet på helt annat sätt och till billigare kostnad än för byggnadsstyrelsen vore möjligt, har bemälde Lundborg, enligt av generaltulldirektören under hand lämnat uppdrag, verkställt undersökning, huruvida de av byggnadsstyrelsen beräknade kostnaderna skulle kunna nedbringas, varpå Lundborg med en den 26 februari 1920 dagteeknad skrift till generaltullstyrelsen överlämnat avskrift av ett av byggmästaren Fredrik Andersson i Ed till generaltullstyrelsen ställt anbud att enligt av ingenjören vid Stockholms

Ii

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 330.

studs byggnadskontor J. Persson upprättade skisser och i enlighet med av ovanbemälde arkitekten Hansson upprättade arbetsbeskrivningar cell kontrakt uppföra två bostadshus och ett uthus å anvisad plats sydväst om Monn järnvägsstation för eu ersättning av:

för bostaden för tulltjänstemän av högre grad ...... kronor 72,000: —

i* » » » )> lägre » ” öl,450: —

» uthuset..................................................................... ), 2,000: —

» tillfartsväg från bygdevägen till de båda byggnaderna, 3 meter bred, samt planering till 5 meters bredd omkring husen ............................. » 3,000: —

kronor 128,450: —,

vilket anbud gällde endast under förutsättning, att det antoges före nästkommande maj månads utgång. Härjämte hava vid Lundborgs förberörda skrift fogats förslag till arbetsbeskrivningar för vardera av7 byggnaderna samt till kontrakt och till borgensförbindelse, varjämte arkitekten Hansson i en tillika bifogad, till generaltullstyrelsen ställd skrift erbjudit sig att dels mot en ersättning av 2,500 kronor utöva kontroll för kontraktsenligt utförande av ifrågavarande byggnader, i vilket belopp inbegrepes resekostnader och dagtraktamenten, dels ock mot en ersättning av 3,500 kronor utföra fullständiga huvudritningar och detaljritningar till samma byggnader. För egen del har Lundborg anfört, att förenämnda Andersson utfört byggnadsarbeten både för kommunens räkning och åt enskilda och därvid ådagalagt såväl skicklighet som största noggrannhet, varför Andersson kunde utan någon som helst betänklighet av Lundborg rekommenderas. Vidare har Lundborg upplyst, att Andersson vid avgivandet av ifrågavarande anbud förutsatt, att byggnaderna skulle uppföras å den av tullkammaren i Mon föreslagna tomtplatsen å egendomen Skogalund. Slutligen har Lundborg tramhållit angelägenheten för Dalslands järnvägsaktiebolag av att kunna lå disponera de åt tullpersonalen i Mon nu uthyrda bostadslägenheterna, enär dessa erfordrades för bolagets egen personal.

Generaltullstyrelsen har, med överlämnande av Lundborgs ifrågavarande skrift jämte därvid fogade, här ovan omnämnda bilagor, för egen del anfört följande.

»Enligt föreliggande arbetsbeskrivningar och kontrakt äro i det fordrade kostnadsbeloppet, 128,450 kronor, in beräknade kostnaderna för sprängning, väganläggning och planering ävensom för vatten- och av-

Generaltullstyrelsen.

12 Kungt. Majds proposition Nr 330.

loppsledningar, men däremot icke för stängsel, vilka kostnader icke inbegripits i det av byggnadsstyrelsen i ovanberörda skrivelse den 30 januari 1919 beräknade beloppet 156,000 kronor, och vilka kostnader för den först föreslagna tomten nordväst om Mons järnvägsstation av byggnadsstyrelsen uppskattats till 18,500 kronor. I det av an budsgivaren fordrade beloppet ingå jämväl byggmästararvode och avlöning till verkmästare. Kostnaderna enligt föreliggande anbud understiga sålunda väsentligt de av byggnadsstyrelsen beräknade, även om däri, såsom synes framgå av byggnadsstyrelsens yttrande av den 31 januari 1919, skulle ingå kostnader för ritningar och kontroll. Detta förhållande torde endast delvis kunna förklaras därav, att byggnaderna enligt anbudet skulle uppföras på en annan tomt, varigenom kostnaderna för sprängning, väganläggning och planering lära bliva lägre.

Enligt under hand lämnat uppdrag har förenämnde Persson verkställt byggnad steknisk granskning av ifrågavarande av Lundborg insända handlingar och i en den 3 mars 192<> dagtecknad härhos bifogad skriftl) avgivit utlåtande däröver. Därvid har Persson anfört, att mot föreliggande arbetsbeskrivningar och kontrakt! örsla g icke enligt Perssons mening förefunnes några väsentliga anmärkningar utom i fråga om den tid, inom vilken byggnadsarbetet skulle vara fullgjort. Denna tid, som beräknats till 16 månader, ansåge Persson vara något för lång. Härjämte anförde Persson, att han ansåge ifrågavarande anbud under nu rådande förhållanden vara synnerligen fördelaktigt för tullverket särskilt med hänsyn till att anbudet avgivits utan reservationer för eventuella prisstegringar.

Rörande det av tullkammaren i Mon framställda förslaget att uppföra byggnaderna å ett tomtområde sydväst om Mons järnvägsstation anser generaltullstyrelsen, i likhet med ovanbemälde sakkunniga, att det såväl nr kostnadssynpunkt som ock i övrigt är fördelaktigast att uppföra byggnaderna å sagda plats. Såsom ovan anförts, har ifrågasatts, att vederlag för det nu föreslagna tomtområdet skulle utgå i staten tillhörig, i närheten av tomtområdet befintlig mark. Då emellertid frågan härom först nyligen blivit väckt, har styrelsen icke varit i tillfälle att införskaffa den vidlyftiga utredning, som lärer erfordras för åstadkommande av ett dylikt jordutbyte, som jämväl lärer kräva medgivande avriksdagen. Emellertid synes den omständigheten, att utredning i nyssnämnda hänseende icke kunnat åvägabringas, icke i och för sig böra hindra, att förslag i förevarande bvggnadsfråga framlägges för inue- *)

*) Här utesluten.

Kungl. Muj.ts proposition Nr 330. 13

varande års riksdag. Med hänsyn till de av bemälda tullkammare meddelade uppgifter angående bes kalf enheten av nu i frågakomna tomtområde och dess belägenhet i eu trakt, som är foga bebyggd, lärer nämligen kostnaden för förvärv av området kunna beräknas uppgå till ett relativt ll.n?a,.^e^0PP’ I betraktande av att ägaren till tomtområdet disponerar närbelägen staten tillhörig mark och äger en å sistnämnda mark uppförd ladugård, synes näppeligen någon svårighet att för statens räkning mot skälig ersättning förvärva tomtområdet komma att förefinnas.

Vid föredragning av det i förutberörda proposition framställda förslag till anvisande av medel för ifrågavarande ändamål har chefen for finansdepartementet anslutit sig till av generaltullstyrelsen uttalad mening, att byggnaderna borde uppföras genom byggnadsstyrelsens försorg. Då emellertid numera ett till generaltullstyrelsen ställt bindande anl'ud föreligger, som torde vara så fördelaktigt, som under rådande förhållanden synes kunna påräknas, anser styrelsen, att ifrågavarande anbud bör antagas och byggnaderna sålunda uppföras genom generaltullstyrelsens försorg. Vid bifall härtill skulle således de medel, som

unna varda för ändamålet beviljade, ställas till generaltullstyrelsens förfogande.

Därest byggnaderna skulle uppföras genom generaltullstyrelsens försorg, lärer det ankomma på generaltullstyrelsen att antaga anbudet samt att föranstalta om upprättande av erforderliga arbetsritningar ävensom om utövande av kontroll över byggnadsarbetet. Kostnaderna för ^arbetsledning, ritningar, kontroll och diverse’ hava av ovanbemälde Persson i dennes i saken avgivna kostnadsförslag beräknats till sammanlagt 7,650 kronor. Någon ytterligare kostnad för arbetsledning behöver emellertid icke tagas i beräkning, därest föreliggande anbud antages. Knhgt de till anbudet hörande arbetsbeskrivningarna äro nämligen, såsom förut . anförts, byggmästararvode och avlöning till verkmästare inberäknade i det fordrade beloppet 128,4 50 kronor. Däremot tillkommer särskild kostnad för upprättande av ritningar och utövande av kontroll.

. I enlighet med vad här ovan anförts skulle sålunda utöver den i förehggajicle anbud angivna summan, 128,450 kronor, beräknas kostnad lör förvärv av tomtplats, för stängsel, för upprättande av ritningar och för utövande av kontroll. Med avseende å vad i ärendet blivit upplyst, bär generaltullstyrelsen beräknat dessa kostnader till 10,000 kronor. Totalkostnaden för uppförandet av byggnaderna skulle sålunda komma att uppyå till 138,450 kronor eller i rundare tal 138,500 kronor.

. . Slutligen får styrelsen erinra om att, på sätt i ovannämnda proposition om förmälts och jämväl här ovan antytts, Dalslands järnvägs-

Departementschefen.

14 Kungl. Maj:ts preposition Nr 330.

aktiebolag är i stort bfehov av att kunna disponera de av bolaget till tullverkets personal i Mön uthyrda bostäderna, enär bolaget säkuar bostäder för sin egen personal. Med anledning härav och med hänsyn till det trängande behovet av förbättrade bostäder för tullperBonalen i Mon tillåter styrelsen sig framhålla angelägenheten av att förevarande byggnad sfråga om möjligt bringas till lösning vid innevarande ars

Under åberopande av vad sålunda anförts har generaltullstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå, riksdagen att för uppförande i huvudsaklig överensstämmelse rand ovan angivet förslag av tva bostadshus för tullpersonalen i Mon anvisa såsom reservationsanslag under sjunde huvudtiteln å tilläggSstat för år 1920 ett belopp av 138,500 kronor.

På o-rund av den korta tid för ärendets slutliga beredning, som stått mig till buds, har jag endast under hand låtit generaltullstyrelsen:, förslag och då närmast det av förbemälde Andersson avgivna anbudet undergå granskning i byggnadsstyrelsen; och bär jag från namnda ämbetsverks chef fått mottaga eu promemoria, dan antores, att Andeissons anbud å 128,450 kronor syntes omfatta samtliga for byggnadernas uppförande erforderliga arbeten utom ritningar, men att försiktigheten syntes bjuda, att man till den beräknade totalkostnaden 138,4o() kronor, lade exempelvis 5 procent å sagda belopp till oförutsedda utgifter, var-

io-enom slutsumman skulle bliva 145,000 kronor.

Genom antagande av det av byggmästaren Andersson avgivna anbudet å byggnadernas uppförande in. in., vilket anbud Ur de fa anses vara så förmånligt som gärna synes möjligt och mot vilket han byggnadsstyrelsens sida någon erinran icke framställts, synes mig iragan vinna sin ur ekonomisk synpunkt förmånligaste lösning. Jag forordar alltså eu anordning, varigenom generaltullstyrelsen bemyndigas att me antagande av nyssnämnda anbud låta uppföra de ifrågasätta byggnaderna; och torde det därvid böra ankomma på styrelsen att föranstalta om upprättande av erforderliga arbetsritningar ävensom utövande ai kontroll över byggnadsarbetet, varvid det av arkitekten Hansson avgivna anbudet i första hand synes böra tagas i övervägande. Aven i fråga om den plats, varå byggnaderna böra uppforas, Intrader jag genera tullstyrelsens förslag. Huruvida något tomtbyte lämpligen bor liragasättas, synes icke i ärendets nuvarande skick kunna bedömas. Jag jai vid sådant förhållande utgått från att det erforderliga markområdet skall genom köp förvärvas. Totala kostnadsbeloppet for inköp av byggnads-

Kung!. Maj:ts proposition Nr 330.

tomt, uppförande av byggnaderna m. m. samt utövande av kontroll

, tS Utf?aadel 8,k"lle 6Illigt detta försla^ «PPgå till i runt tal 138 500 kronor. Detta belopp torde emellertid böra något höjas, på sätt

chefen för byggnadsstyrelsen föreslagit, men lärer man kunna stanna vid en höjning till 140,000 kronor. Medel till den sålunda ifrågasatta

beredas*11 ’ ^ ^ ända“ålet beräknade anslaget torde kunna å budgeten

^ I detta sammanhang anser jag mig böra framhålla, att anbudet i t råga endast galler till utgången av nästkommande maj månad.

1 anslutning till vad jag sålunda anfört och under åberopande av den utredning, för vilken jag förut redogjort, hemställer jag, att Kuno-1 iVlaj:t måtte föreslå riksdagen ' & '

. att td] uppförande, i huvudsaklig överensstämmelse med det av mig förordade förslaget, av två bostadshus för tull personalen i Mon m. m. a till agg sstat för år 1920 under sjunde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag å ............................................................................. kronor 140,000.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj.t Kommen bifallaoch skulle proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Nils Hellenius.