Proposition

angående vissa ändringar i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873

Beteckning: Prop. 1920:399
Typ: Proposition

Hänvisat till av

Förarbeten

SOU 1966:4: Ny myntserie, avsnitt 12

Kungl. Maj.ts proposition nr 399.

1 Nr 399.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873; given Stockholms slott den 19 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över iinansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att — sedan förslag framställts att mellan Sverige, Danmark och Norge träffa överenskommelse om en tilläggsartikel till den mellan samma länder gällande myntkonventionen enligt vad den här såsom bilaga I närslutna svenska texten till föreslagna överenskommelse utvisar — med godkännande av samma tilläggsartikel och under förutsättning att tilläggsartikeln varder i behörig ordning ratificerad för sin del antaga härvid såsom bilaga II fogade förslag till lag angående vissa ändringar i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 341 käft. (Nr 399.)

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

Bilaga 1.

Förslag

till

Tilläggsartikel till myntkonventionen den 27 maj 1873 ock tilläggskonven-

tionen den 16 oktober 1875.

Det skall vara varje rikes finansförvaltning tillåtet att för sin räkning låta prägla skiljemynt av kopparnickel, vilka skola vara lagligt betalningsmedel efter det värde, varå de lyda, i alla tre rikena, utan hänsyn till i vilket av rikena de äro präglade, intill ett belopp av 5 kronor, så snart de blott ej blivit vanställda eller på olagligt sätt skadade.

Av kopparnickelmynt kunna utmyntas nedanstående stycken, vilka skola hava den storlek, vikt och sammansättning, som framgår av vidfogade bestämmelser.

Alla kopparnickelmynt präglas i refflad ring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

Skiljemynt av kopparnickel upphöra att vara lagligt betalningsmedel till statskassorna först när de äro så nötta, att det ej med säkerhet kan skönjas, för vilket rikes räkning de äro präglade, men till alla andra, så snart prägeln genom nötning blivit otydlig.

I övrigt galle i avseende å skiljemynt av kopparnickel i tillämpliga delar de uti myntkonventionen av den 27 maj 1873 intagna bestämmelser.

Denna tilläggsartikel förbliver gällande intill dess ett år förflutit från den dag, då något av rikena uppsagt densamma; dock så att den i sista stycket av Art. 11 uti myntkonventionen av den 27 maj 1873 givna bestämmelse fortfar att gälla under en tid av två år efter konventionens upphörande.

Denna tilläggsartikel skall ratificeras, så snart vederbörande representationers samtycke blivit meddelat, och ratifikationerna deponeras i Köpenhamn så snart ske kan.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

Förslag

till

Lag

angående vissa ändringar i lagen om rikets mynt den 30 maj 1S73.

Härigenom förordnas, att §§ 5, 6, 12, 13, 17 och 18 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 skola hava följande ändrade lydelse:

§ 5.

Till skiljemynt skall användas dels silver, legerat med koppar i det förhållande, som här nedan säges, dels kopparnickel, dels brons eller järn.

§ 6.

Av silver skola präglas myntstycken av följande namnvärde, nämligen

två kronor, en krona, femtio öre, tjugufem öre, tio öre.

Ett hundra stycken sådana skiljemynt skola innehålla fint silver: tvåkronestycken: ett tusen tvåhundra gram; enkronestycken: sexhundra gram; femtioörestycken: trehundra gram;

tjugufemörestycken: ett hundrafyra tiofem och ett femtedels gram; tioörestycken: femtioåtta gram.

Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

5 Dessa skiljemynt skola utmyntas av följande legeringar: två- och enkronestycken: av åttahundra viktdelar silver och tvåhundra viktdelar koppar;

femtio- och tjugufemörestycken: av sexhundra viktdelar silver och fyrahundra viktdelar koppar;

tioörestycken: av fyrahundra viktdelar silver och sexhundra viktdelar koppar.

Alltså skall varje

tvåkronestycke väga 15 gram, enkronestycke » 7,5 »

femtioörestycke » 5 »

tjugufemörestvcke » 2,42 »

tioörestycke » 1,45 »

Av kopparnickel må, efter av Konungen för varje gång därom meddelat beslut, präglas myntstycken av följande namnvärde: femtio öre; tjugufem öre; tio öre.

Kopparnickelmynt skola utmyntas av en legering, bestående av sjuttiofem viktdelar koppar och tjugufem viktdelar nickel.

Sex kilogram kopparnickel utmyntas till: ettusentvåhundrafemtio femtioörestycken eller tvåtusenfemhundra tjugufemörestycken eller fyratusen tioörestycken.

§ 12.

De efter denna lags stadganden präglade guldmynt äro, under de här nedan bestämda villkor, lagligt betalningsmedel i förhållande till vem som helst och i vilket belopp som helst.

Skiljemynten skola till obegränsat belopp mottagas vid betalning till statens kassor. Ingen annan vare pliktig att i en betalning mottaga högre belopp än tjugu kronor i 2- och 1-kronestycken, fem kronor i mindre silvermynt eller kopparnickelmynt, en krona i bronsmynt och en krona i järnmynt.

§ 13.

Myntstycke av guld, silver, kopparnickel, brons eller järn, som blivit vanställt eller genom skavning, filning, borrning, tillödning eller annan olaglig åverkan av vad slag som helst skadat, skall hava förlorat sin egenskap av lagligt betalningsmedel.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 399,

Vanställda eller skadade svenska myntstycken av silver, kopparnickel, brons eller järn må dock på sätt och tid, varom Konungen särskilt förordnar, av myntverket inlösas till fulla prägelvärdet, när skadan icke förorsakat någon avsevärd förminskning av myntens vikt och när den, som anmäler sådana myntstycken till inlösen, kan anses hava mottagit dem på god tro och icke åsidosatt vanlig försiktighet vid mottagandet samt anledning ej heller finnes till antagande, att han själv avsiktligen åstadkommit skadan.

§ 17.

Vad här ovan i § 12, § 13 första punkten samt §§ 14, 15 och 16 stadgat är om rikets mynt, dess giltighet som betalningsmedel, dess inväxling och utgivande av statens kassor skall, pä sätt mellan Sverige, Norge och Danmark avslutade konventioner förmå, även prälla om de i överensstämmelse med samma konventioner för Norge och Danmark präglade mynt av guld, silver, kopparnickel, brons eller järn.

§ 18.

I den eller de statens kassor, som Konungen bestämmer, äger riksbanken vid anfordran att få vilket som helst med tio kronor delbart belopp av svenskt skiljemynt, vilket är av beskaffenhet att vara lagligt betalningsmedel i förhållande till statens kassor, utväxlat mot guldmynt eller riksbankens sedlar.

Om inlösen av vanställda eller skadade svenska myntstycken av silver, kopparnickel, brons eller järn finnes särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

7 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 mars

1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde:

På grund av förslag av den skandinaviska myntkonferensen i Stockholm den 12 och 13 november 1918, uppdrog Kungl. Maj:t åt myntdirektören att tillsammans med myntverkscheferna i Danmark och Norge utreda frågan av en möjligast rationell och praktiska krav motsvarande skiljemyntserie för de tre rikena.

Utredning i denna fråga avgavs den 3 oktober 1919 med bilaga Myntkonden 8 november 1919. Utredningen och bilagan hade följande lydelse: idoler'*

»En ideel skillemyntserie skulde uten tvil vaere en serie bestående av fölgende mynter: 1, 2, 5, 10, 20 og 50 öre samt 1, 2 og 5 kröner.

1919.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

Denne serie adskiller sig fra den nu anvendte i to henseender, Hemlig dels deri åt man nu preger mynt på 25 öre istedet for sådanne på 20 öre, dels også deri åt man nu ikke preger nogen 5 kroners skiljemynt.

Vi vil dog ikke nu föreslå, åt 25 öremynten ombyttes med en mynt på 20 öre, idet vi antar åt dette ikke vilde vinne tilslutning hos almenheten som i lång tid har vennet sig til den förstnevnte mynts verdi. — Derimot vil vi föreslå åt der preges en skillemynt på 5 kröner, dels av den grann åt vi antar, åt alle mynter som er av lavere verdi enn myntenheten, som er 10 kröner i gull, skulde vtere skillemynt, dels derför åt de mynter av gull på 5 kröner som man hittil har hatt rettighet til å prege ikke har vunnet nogen sympati hos almenheten og ikke er preget i noget annet land enn Sverige, dels også derför åt et flertal av Europas övrige land har en motsvarende större mynt.

Vi vil derför föreslå fölgende skillemyntserie: 1, 2, 5, 10, 25 og 50 öre samt 1, 2 og 5 kröner.

I overensstemmelse med nuvarande bruk bör av disse mynter sådanne på 1 og 2 öre utföres av bronse, samt sådanne på 50 öre og 1, 2 og 5 kröner av sölv.

Med hensyn til 5, 10 og 25-öremyntene kan der uppstå tvil om hvilket metall man heldigst kan prege disse i. Men innen vi undersöker dette vil vi behandle spörsmålet om beskaffenheten av de mynter som forutsettes preget av sölv nemlig skillemynten på 50 öre samt 1, 2 og 5 kröner.

50-öremynten preges nu av en sölvlegering av gehalt 0,600 og 1- og 2-kronemyntene av en sölvlegering av gehalt 0,8<x> og inneholder respektive 3, 6 og 12 gram fint sölv. Hvis derför sölvets markedspris överstiger kr. 166 : 67 pr. kg. fint er sölvets verdi i myntet tilstand höiere enn myntens nominelle verdi.

Ser vi på den nuvarande sölvpris representeres denne lavest av London-noteringen. Siden maksimalprisen på dette metal blev ophevet er denne notering steget efterhvert og utgjör nu 63 3/s d. pr. oz. std. sölv, hvilket, hvis man regner med parikursen på 1 £ = kr. 18: 16, motsvarer kr. 166: 68 pr. kr. fint sölv. Tar man hensyn til kursen på £ i Norge, Danmark og Sverige (for tiden resp. kr. 18: 13, 19:37 og 17: 13) finner man åt London-noteringen henholdsvis motsvarer 166:40, 177:78 og 157:23 norske, danske og svenske kröner.

Med en så höi notering på sölv i London går det naturligtvis ikke an å utmynte skillemynt, blandt hvilke krönen representeres av 6 gram fint sölv.

Kungl. Maj:ts proposition nr 399. 9

Vi vil derför föreslå åt sölvinnholdet i en krone nedsettes med 20 % eller fra 6 gram til 4,8 gram, og i de övriga mynter proportionalt, således åt 50 öremynten kommer til å inneholde 2,4, 2 kronemynten 9,6 og 5 kronemynten 24 gram sölv. Sölvet i disse skillernynter kommer da til å representere en verdi av kr. 208: 33 pr. kg. fint, til hvilket belöp man knapt kan tenke sig åt den engelske notering, som i det tilfelle vilde bli 79 'V16, kan komme til å stige i den naermest overskuelige tid.

Da det videre dels av mynttekniske dels av estetiske granne vilde vsere av stor betydning åt samtlige sölvskillemynter får samme finhet, som ikke er altför lav, vil vi föreslå åt de alle preges av en sölvlegering, som inneholder 0,soo fint sölv, hvorav fölger åt vekten på skillemyntene må bli 3, 6, 12 og 30 gram för 50 ören samt 1, 2 og 5 kröner resp. — Da det videre ikke turde vaere heldig å endre diameterne på de almindeligst forekommende mynter 1 og 2 kronene, vil vi föreslå åt disse bibeholdes som nu med 25 og 31 mm. resp., og åt 50 örens diameter settes til 20 mm. \ og 5 krönens til 39 mm., hvorved al fare för åt mynten skulde kunne forveksles turde vaere bortryddet. Ved särskilt utföi'te pregeforsök har det vist sig åt 1 kronemynt med denne diameter ikke vil komme til å virke for tynd.

Av 5, 10 og 25 öremynten preges nu 5 ören av bron se og 10- og 25-ören av sölv. Dels av hensyn til den tidligere uttalte anskuelse, åt sölvskillemynt bör preges av en og samme finhet (0,soo) og dels av hensyn til den tidligere påpekte nödvendighet å forminske sölvinnholdet i myntene med 20 rf, vil 10 og 25 örer preget av sölv komme til å få for små dimensioner til å kunne vaere praktiske, hvorfor vi skal föreslå åt de preges av nikkel. Man kunde da tenke sig åt prege disse mynter med samme diameter som de nuvaerende sölvmynter, men herved fremtrer den ulerape åt disse i ennu höiere grad enn for tiden vil kunne forveksles med de under krigen pregede jernmynter, og man kan heller ikke finne det hensiktsmessig å anbringe hul i så små mynter som disse. Der gjenstår da kun åt de preges med större diameter enn de nuvarande 10 og 25 örestykker, hvilket vi derför vil föreslå, men vi mener åt de bör forsynes med et hul i midten, så åt forveksling med andre mynter kan undo-åes. Med hensyn til nikkelmaterialet antar man åt dette bör bestå av kobbernikkel med et innhold av 25 rf nikkel, dels derför åt denne legering har vist sig sirlig fördelaktig som myntmetal for skillemynt, dels også derför åt myntverkstedene selv med lethet kan fremstille og bearbeide denne legering og således gjöre sig uavhengige av fremmede leverandörer, hvilket knapt vilde bli tilfelle hvis man anvendte rent nikkel. Vi vil derför föreslå åt skillemynt på 10 og 25 öre blir preget av nikkel Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 341 käft. {Nr 399.) 2

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

(25 % nikkel og 75 % kobber) og åt vekten for 10 örestykket settes til 3,5 gram og for 25 örestykket til 4,5 gram, samt videre åt diameteren for 10 öremynten settes til 18 mm. og for 25 öremynten til 23 mm., og åt hullets diameter för 25 öremynten settes til 4 mm. og for 10 öremynten til 3,13 mm. d. v. s. således, åt hullenes diametre i de to myntstykker er proportionale med myntstykkenes diametre.

Med hensyn til 5 öremynten har vi vajrt i tvil, om denne bör preges av nikkel eller som hittil av bronse, men vi er blit stående ved den anskuelse, åt nogen förändring for denne myntsorts vedkommende ikke bör foreslåes vesentlig av den grann, åt i motsat fall vilde antallet av de hvite mynter bli alt for overveiende.

For 2 og 1 örenes vedkommende vil vi ikke föreslå nogen förändring.

Den skillemyntserie som vi nu föreslå vil således få fölgende utseende:

Innhold av fint sölv gram

24,0

9,6

4,8

2,4

»1 det utlåtande, som undertecknade den 3 oktober 1919 avgivit angående frågan om en möjligast rationell och praktiska krav motsvarande skiljemyntserie, vilja vi härmed göra den förändring med avseende å de däri föreslagna nickelmynten,

1) att vikten av myntet på 10 öre sättes till 2,5 gram och

2) att hålens storlek bestämmes på det sätt, att deras diameter skall utgöra Vs av respektive mynts diameter, varigenom hålets diameter för 25öresmyntet blir 4,6 mm. och för 10-öresmyntet 3,6 mm.

Vid anställda försök har det visat sig, att dessa bestämmelser giva mynt av bättre utseende än de förut föreslagna bestämmelserna.»

Kungl. Maj:ts propositi in nr 399.

1 denna fråga hava sedermera fullmäktige i Sveriges riksbank den 27 november 1919 samt Svenska Bankföreningens styrelse den 21 januari 1920 avgivit infordrade yttranden.

Bankofullmäktiges yttrande har följande lydelse:

- Vid ett marknadspris på silver av kronor 166:67 pr kilogram fint m" silver är värdet av det i 2- och 1-kronemynten ingående silvret lika med myntens nominella värde. Enligt senaste Londonnotering, evalverad efter gällande kurs på pund sterling, har silver, oberäknat transport- och assuranskostnader, ett marknadsvärde av kronor 194:82. Värdet av det i mynten ingående silvret överstiger således väsentligt myntens nominella värde. Efter all sannolikhet är det nuvarande abnormt höga priset på silver eu övergående företeelse, men varaktigheten av denna undandrager sig varje tillförlitlig beräkning. Möjligt är, att lång tid kan komma att förflyta, innan någon större prisnedgång inträffar. Vidare är det ingalunda uteslutet, att en ytterligare prisstegring kan inträffa.

Under dessa förhållanden böra åtgärder vidtagas för minskning av det i mynten ingående silvret. Detta kan ske antingen genom minskning av myntens vikt eller genom nedsättning av silverhalten. Myntverkscheferna föreslå en minskning av vikten från 15 till 12 gram för 2-kronemynten och från 7 V2 till 6 gram för 1-kronemynten, medförande en minskning av silverinnehållet med 20 %. Efter en dylik minskning måste silverpriset stiga till kronor 208: 33 för att myntens silvervärde skall bli lika med det nominella värdet. Myntverkscheferna anse knappt tänkbart, att silverpriset under närmast överskådlig tid skall kunna stiga till denna höjd.

Detta uttalande gjordes den 3 oktober 1919, då gällande silvernotering i London och kurs här på pund sterling motsvarade ett silverpris av kronor 157: 23. Sedan dess har en stegring till kronor 194:82 inträffat. Fortfar stegringen med samma hastighet som under den senaste tiden, kommer silverpriset att inom kort uppnå den enligt myntverkschefernas mening under närmast överskådlig tid knappt tänkbara höjden.

Om en så genomgripande förändring som den föreslagna viktminskningen skall företagas, vill det emellertid synas fullmäktige, som om förändringen med en gång borde göras så radikal, att största möjliga säkerhet vunnes mot risken, att, om silverpriset fortfore att stiga, myntens silvervärde åter, måhända inom kort tid, kunde komma att trots viktminskningen överstiga det nominella värdet. En stark garanti häremot skulle vinnas, om silverhalten nedsattes samtidigt med att vikten minskades.

Tillstyrkande myntverkschefernas förslag angående minskningen av

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

Svenska

bankför-

eningens

styrelse.

2- och 1-kronemyntens samt 50-öresmyntens vikt anse sig fullmäktige därför böra föreslå, att silverhalten i 2- och 1-kronemynten samtidigt nedsättes från 800 tusendelar till 600 tusendelar eller till samma halt, som nu gäller för 50-öresmynten. Även för de ifrågasatta 5-kronemynten, mot vilkas prägling fullmäktige icke hava något att erinra, bör silverhalten bestämmas till 600 tusendelar.

Myntverkschefernas förslag att utbyta nuvarande 25- och 10-öresmynt mot nickelmynt synes fullmäktige föga tilltalande. Detta utbyte skulle innebära ett synnerligen djupgående ingrepp i allmänhetens vanor. I stället för den nuvarande sammanhängande serien av silverskiljemynt skulle allmänheten få att handskas med både silvermynt och nickelmynt. Utbytet skulle förorsaka avsevärda kostnader därigenom, att såväl räknemaskiner som ett mycket stort antal i bruk varande, för nuvarande 25och 10-öresmynt inrättade automater måste ändras. Med anledning av den låga silverhalten i dessa mynt kan utbytet icke motiveras med det höga priset på silver. Fullmäktige anse sig därför böra avstyrka förslaget om införande av nickelmynt.

Huruvida silverhalten i 50- och 25-öresmynten bör bibehållas vid 600 tusendelar eller nedsättas till den för 10-öresinynten gällande halten av 400 tusendelar, är en fråga, som torde böra bedömas uteslutande ur för mynttillverkningen gällande tekniska synpunkter.»

Svenska bankföreningens styrelse yttrar sig på följande sätt:

»I ett den 27 november 1919 avgivet yttrande hava fullmäktige i Sveriges Riksbank framhållit faran av att, om silverpriset fortfore att stiga, silvermyntens värde kunde komma att överstiga det nominella värdet trots en av myntverkscheferna föreslagen minskning av vissa mynts vikt, och hava fullmäktige därför med tillstyrkande av myntverkschefernas förslag angående minskningen av 2- och 1-kronemyntens samt 50-öresmyntens vikt för sin del föreslagit, att silverhalten i 2- och 1-kronemynten samtidigt måtte nedsättas från 800 tusendelar till 600 tusendelar eller samma halt, som nu gäller för 50-öresmynten. Till vad fullmäktige sålunda yttrat, få vi helt ansluta oss.

Mot förslaget att utbyta nuvarande 25-öres och 10-öresmynt mot nickelmynt hava vi för vår del icke något att erinra liksom ej heller mot förslaget att förse dessa mynt med hål. Då, efter vad vi försport, tekniska hinder ej lära omöjliggöra, att dylika mynt utmyntas i nickel med samma diameter som de nuvarande silvermyntens, hemställa vi emellertid, att, med hänsyn till de synpunkter fullmäktige anfört i denna del av frågan, diametern för 25-öringar resp. 10-öringar bibehålies vid nuvarande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

13 Vad till sist angår förändringen av 5-kronorsmyntet, så torde någon meningsskiljaktighet om lämpligheten av de nuvarande 5-kronestyckena icke råda. Praxis har fullkomligt ådagalagt detta, därigenom att myntet snart sagt aldrig förekommer i rörelsen. Något behov av ett särskilt mynt å fem kronor kan ej heller sägas föreligga. Därest en förändring skall vidtagas, synas ock därför lämpligen de äldre 5-kronestyckena i guld kunna indragas, utan att de behöva ersättas med något nytt mynt i silver.»

En ny myntkonferens ansågs nu nödvändig, och denna sammanträdde på inbjudan av danska regeringen i Köpenhamn den 9 februari 1920,den9feWuvilken konferens resulterade i ett yttrande, vari först redogjordes för framställda förslag om ändringar beträffande samtliga gällande skiljemynt samt vidare anfördes:

»Konferencen der dröftede de forellggende Förslag om yEndnnger i samtlige gaffdende Skillemönters Vaerdiinhold og Störrelser, kom til det Resultat, åt man ikke paa det nuvaerende Tidspunkt kunde anbefalde åt sjette en anden Mönt i Stedet for de nugaeldende Fn- og Tokroner.

Vel er Sölverprisen stegen i en saaden Grad, åt en Idragning af disse Mönter er förbunden med betydeligt Tab, men da alle tre Riger har den Udvej i Stedet for de naevnte Mönter åt udstede En- og lokronesedler, anser man det för rettest åt utsaette Sporgsmaalet om en eventuel Förändring af En- og Tokronemonten till et Tidspunkt hvor Solvmonten kan antages åt vasre falden i et roligare Leje, end Tilfmldet er i 0jebliket.

Det foreliggende Förslag om Mentning af Femkroner er begrundet ikke saa meget i nogen praktisk Trång til en saadan Mont i Samhandelen som paa 0nsket om ved saerlige Lejligheder åt kunne prasge en ’Mindemont’, idet der udtaltes den Förmening, åt Monten maatte foreligge i Form af et gangbart Pengestykke, for åt man gennem Pengeinstitutionerne kunde opnaa den onskede Udbredelse i Befolkningen. Efter åt Repraesentanterne fra Bankerne paa Konferencen imidlertid havde udtalt deres Förvisning om, åt Pengeinstituterne, naar det gjaldt en almindelig national Mindefest, vilde imodekomme vedkommende Regerings onske ogsaa hvor det drejede sig om en Medaille og ikke om et gangbart Pengestykke, om åt bistaa ved dens Udbredelse i Befolkningen, blev Forslaget om Frågning af Femkroner frafaldet.

Lio-eledes enedes man om ikke åt foreslaa nogon lindring i de gasldende Regler om Fem-, To- og Enorer. Af Hensyn til de Forvekslinger, som let fonder Sted mellem de slidte Toorer af Jern og Femti-0restykket, og mellem slidte Enorestykker og Femogtyve-0restykker, vedtog man åt

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

anbefale, åt de tre Rigers Regeringar saa hurtigt, det efter Forholdene lader sig gore, indstiller Praegningen af Jernmont, og åt den enes om, saalaenge Robbermonternes Materialvaerdi ikke överstiger Monternes Paalydende, ikke åt genoptage Praegningen af Jernmont og i det Omfång, saadant praktisk er gennomforligt, heller ikke paany åt sjette i Cirkulation’ alt i Statens Kasser indkomne Jernmonter, samt saafremt et af Landenes Regering maatte traeffe Bestemmelse om åt genoptage Frågning af Jernmont, derom forud åt give de to andre Ländes Regeriimer Underretning.

Hvad endelig angaar 50-, 25- og lO-0rerne enedes man om,1 da deres Udpraegning i Solv paa Grund af Solvets höje Pris er förbunden med betydelse Tab for Landene, og da de udpraegede Monter synes åt forsvinde af Cirkulationen, som det maa antages, fordi deres Solvvmrdi er hojere end deres Paalydende, da der endvidere i alle tre Lande er Trång til herimod åt traeffe hurtige Forholdsregler, og da en mere gennemgribende lindring i Montserien vil kunne ventes åt stode paa Vanskeligheder, der i de forskellige Lande ville kunne sinke Sägens Gennemforelse, åt foreslaa forelobig åt indskraenke sig til en Tillaegsbestämmelse til Montkonventionenen af 27 Maj 1873 og Tillaegskonventionen af 16 Oktober 1875, hvorved det tillädes de tre Rigers Finansförvaltning åt praege Femti-, Femogtyve- og Tiorer af Nikkel og Robber med Bibeholdelse af densamme Diameterstorrelse som de tilsvarende Solvmonter, med en Material-blandning af 25 % Nikkel og 75 % Robber, endvidere med folgende Vaegt for.

Gram 4,s 2,4 » 1,5

med Bibeholdelse af Vaegtremediet for de tilsvarende Solvmonter og for allé tre Montsorters Vedkommende med Riflet Ivant til Adskillelse fra de tillsvarande Solvmonter.

Åt foreslaa nogen Indskraenkning i den hidtil gaeldende Bet til åt udpraege de heromhandlede Monter av Solv anser vi ikke for hensio-tmaessigt, men vi anbefaler, åt saafremt en af Landenes Regering maate onske åt fortsaette eller genoptage Plägning af Solvmont, der derom gives de to andre Ländes Regeringer Underretning.»

Den 5 mars 1920 har herr ministern för utrikes ärendena för mig tillkännagivit, att danska ministern anhållit om upplysning, huruvida svenska regeringen vore villig att ansluta sig till ett samtidig” överlämnat

50 Oren 25 »

10 »

Kungl. Maj:ts proposition vr 399.

förslag rörande en tilläggsartikel till myntkonventionen av den 27 maj 1873 och tilläffgskonventionen av den 16 oktober 1875.

Oc5

Den föreslagna tilläggsartikeln ansluter sig till den senaste myntkonferensens yttrande samt innehåller sålunda följande bestämmelser:

Av kopparnickelmynt kunna utmyntas nedanstående stycken, vilka skola hava den storlek, vikt och sammansättning, som framgår av vidfogade bestämmelser.

Alla kopparnickelmynt präglas i refflad ring.

Skiljemynt av kopparnickel upphöra att vara lagligt betalningsmedel till statskassorna först när de äro så nötta, att det ej med säkerhet kan skönjas, för vilket rikes räkning, de äro präglade, men till alla andra, så snart prägeln genom nötning blivit otydlig.

1 övrigt galle i avseende å skiljemynt av kopparnickel i tillämpliga delar de uti myntkonventionen av den 27 maj 1873 intagna bestämmelser.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

Denna tilläggsartikel förblive gällande intill dess ett år förflutit från den dag, då något av rikena uppsagt densamma; dock så att den i sista stycket av Art. 11 uti myntkonventionen av den 27 maj 1873 givna bestämmelse fortfar att gälla under en tid av två år efter konventionens upphörande.

Denna tilläggsartikel skall ratificeras, så snart vederbörande representationers samtycke blivit meddelat, och ratifikationerna deponeras i Köpenhamn så snart ske kan.

^'mäktige Såväl fullmäktige i Sveriges riksbank som mynt- och justerings-

samt mynt- verket hava i avgivna yttranden tillstyrkt anslutning till förslaget rörande ringsverket en dylik tilläggsartikel.

Kungl. Maj:t har förut denna dag förklarat sig villig ansluta sig till tilläggsartikeln i fråga.

Av tilläggsartikelns bestämmelser framgår, att genom desamma de i Dmntte niyntkonventionen för silverskiljemynt meddelade stadgandena i vad de chefen, angå viktreinedierna utsträckas jämväl till skiljemynt av kopparnickel, med den modifikation beträffande myntens vikt, som föranledes av begagnandet av kopparnickel såsom myntmetall.

Tilläggsartikelns godkännande påkallar emellertid vissa ändringar i §§ 5, 6, 12, 13, 17 och 18 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873; och har myntdirektören inkommit med förslag i ämnet. Berörda förslag innehåller bestämmelse därom, att prägling av kopparnickelmynt må förekomma allenast efter det Konungen för varje gång därom meddelat beslut. Det har nämligen, då myntlagen i dess nuvarande lydelse torde förutsätta, att prägling av mynt av guld, silver och brons skall äga rum i den utsträckning, att för varuutbytet erforderliga mängder av dessa myntslag alltid finnas att tillgå, men kopparnickelmynt lämpligen icke böra utsläppas i marknaden annat än, när särskilda omständigheter därtill föranleda, synts vara riktigt att i myntlagen intaga en inskränkande bestämmelse av nyss angivna innehåll. Beträffande förslaget i övrigt innefattar detsamma sådana ändringar i förenämnda lag, som betingas av den föreslagna tilläggsartikeln till myntkonventionen.

Framdeles och sedan sig visat, om tilläggsartikeln varder godkänd

Kungl. Maj:In proposition nr 399.

och ratificerad, torde jag fa göra framställning om de bestämmelser, som erfordras i avseende 'å ifrågavarande kopparnickelmynts prägel, .»skritt och utseende i övrigt, om vissa ändringar i mynt- och justerings verkets

instruktion in. in. ... , o ,

Sedan departementschefen härefter uppläst förslag till lag angående

vissa ändringar i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873, hemställde departementschefen, att Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen

att, med godkännande av omförmälda tillåggsartikel till myntkonventionen och under förutsättning att tilläggsartikeln bleve i behörig ordning ratificerad, för sin del antaga berörda lagförslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle proposition i ämnet avlåtas till riksdagen av den lydelse, bilagan litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Lidholm.

JJihatig till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 341 käft. (8r 399.)