om beviljande av medel för bestridande av Sveriges andel i kostnader för natio¬ nernas förbund

Kungl. Maj:ts proposition nr 419.

1 Nr 411).

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen om beviljande av medel för bestridande av Sveriges andel i kostnader för nationernas förbund; given Stockholms slott den 30 april 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen att, för bestridande av Sveriges andel i kostnader för nationernas förbund, å tilläggsstat för år 1920 anvisa ett förslagsanslag, högst, av 180,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas.

Under Hans Majrts

min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Erik Palmstierna.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 359 Käft. (Nr 419.)

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 419.

Utdrag ur protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 30 april 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena frih. Palmstierna,

Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Herr Ministern för utrikes ärendena anförde:

»Sedan riksdagen enligt skrivelse den 4 sistlidne mars bifallit Ivungi. Maj:ts proposition om Sveriges anslutning till nationernas förbund, har som bekant en förklaring om landets inträde i förbundet den 9 i samma månad av Kungl. Maj:ts Minister i London överlämnats till förbundets generalsekreterare.

I en den 20 sistlidne mars avlåten skrivelse till Statsministern har förbundets generalsekreterare Sir Eric Drummond erinrat, att sedan Sverige blivit medlem av förbundet, landet hade att ansvara för sin anpart av utgifterna för sekretariatet i enlighet med bestämmelserna i art. 6 av förbundsakten. I skrivelsen framhålles, att det naturligtvis vore svårt att på detta tidiga stadium av förbundets tillvaro nog-

Kungl. Maj:ts proposition nr 41!h

grant angiva de utgifter, som måste bestridas under den första tiden. De omfattade personalens avlöning, flyttningskostnader, kostnad för förhyrande av lämplig fastighet, utgifter för den internationella arbetsbyrån (däri inberäknade de, som redan uppkommit för arbetskonferensen i Washington), utgifter för den finansiella konferensen, för de administrativa kommissionerna, för den kommission, som utsetts för undersökning i Ryssland, samt för utförande av andra uppgifter, som förbundet åtagit sig. Man beräknade, att eu summa av åtminstone 250,000 pund sterling erfordrades för att täcka utgifterna under den räkenskapstermin, som utlöpte den 31 mars 1920, och på samma gång bereda ett tillräckligt överskott, för mötande av behoven under tiden, till dess en ny inbetalning kunde ifrågakomma. Enligt art. 6 i förbundsakten skulle dessa utgifter fördelas mellan förbundsmedleinmarna efter samma grunder som gälla för fördelning av utgifterna för världspostföreningens internationella byrå. Med tillämpning av dessa grunder skulle Sverige, som inom världspostföreningen vore placerat i tredje gruppen av stater med ett beskattningstal av 15 enheter, hava att ansvara för en summa av omkring 9,740 pund sterling. Flera regeringar hade redan betalt sin andel, och man skulle sätta stort värde på att Sverige inom en snar framtid ville inbetala sitt bidrag, då sekretariatet vore i trängande behov av medel för bestridande av löpande utgifter. Om det skulle visa sig, att det av Sverige inbetalta beloppet överstege den på landet rätteligen belöpande andelen av det totalbelopp, som erfordrades för att täcka utgifterna under första räkenskapsterminen, skulle det överskjutande beloppet antingen återbetalas eller för nästa termin gottskrivas landet. Behörigen verificerade räkenskaper över alla utgifter, som gjorts för sekretariatet eller under dess kontroll, skulle i sinom tid tillställas alla förbundets medlemmar.

Det hade onekligen varit önskvärt, om generalsekreterarens framställning åtföljts av en mera detaljerad redovisning, som gjort det möjligt att ingå i bedömande av de gjorda utgifterna och förbundsmedlemmarnas skyldighet ått bidraga till dem. Med hänsyn till angelägenheten av att sekretariatet har till sin disposition medel för bestridande av förbundets nödiga utgifter — varibland ingå de säkerligen avsevärda kostnaderna för den verksamhet sekretariatet redan under fjolåret utövat för förbundets organiserande — synes emellertid Sverige ej böra undandraga sig att redan nu lämna begärt bidrag till utgifterna, dock under uttryckligt förbehåll om rätt till framtida granskning av i-edan gjorda eller blivande utgifter.

Beträffande storleken av Sveriges anpart i den av generalsekreteraren angivna totalsumman anser jag mig böra påpeka, att denna väsentligen överstiger den kvotdel, som i propositionen om Sveriges anslutning till

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 419.

förbundet beräknats ungefärligen belöpa på riket, nämligen V35. Anledningen till detta förhållande ligger däri att, enligt vad inhämtade upplysningar giva vid handen, ett ej obetydligt antal av Versailles-traktatens signatärmakter, vilka i propositionen samtliga beräknades såsom medlemmar av förbundet, hittills ej ratificerat traktaten och i följd därav ännu ej äro att betrakta såsom förbundsmedlemmar. Detta gäller om Förenta Staterna, Kina, Serbien, Grekland, Ecuador, Haiti, Honduras, Nicaragua och Hedjaz, vartill kommer, att i avseende å en av de i fredstraktaten icke deltagande men i förbundsakten inbjudna staterna, nämligen Schweiz, frågan om anslutning ännu ej blivit definitivt avgjord. Av generalsekreterarens skrivelse framgår emellertid att, såsom naturligt är, den utbetalning, som nu begäres, icke kan innebära något fastslående av Sveriges skyldighet att med viss kvotdel deltaga i nu ifrågavarande utgifter, utan lämnar frågan om Sveriges anpart i dessa utgifter öppen, till dess det kan slutligen konstateras, vilka stater äro att räkna till förbundets ursprungliga ledamöter.

Det belopp, som enligt generalsekreterarens framställning skulle av Sverige utbetalas, utgör i svenskt mynt efter dagens kurs 176,294 kronor men kan naturligtvis med hänsyn till kursens växlingar komma att ställa sig något högre eller lägre vid den tid, då betalning ifrågakommer, varför det anslag, som kan ifrågakomma, torde böra sättas förslagsvis till 180,000 kronor.

I betraktande av vad nu blivit anfört hemställer jag,

att Kungl. Maj:t täcktes genom nådig proposition föreslå riksdagen att, för bestridande av Sveriges andel i kostnader för nationernas förbund, å tilläggsstat för år 1920 anvisa ett förslagsanslag, högst, av 180,000 kronor.»

Ur protokollet:

O. Ramel.

Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.