angående fortsatt tillämp¬ ning av gällande telefon- och telegramavgifter

Kungl. May.ts proposition nr 49.

1 Nr i\).

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt tillämpning av gällande telefon- och telegramavgifter; given Stockholms slott den 16 januari 1920.

Under åberopande av b i lagd a utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta riksdagens yttrande i fråga om fortsatt tillämpning i enlighet med i statsrådsprotokollet angivna grunder av gällande telefon- och telegramavgifter; och vill Kungl. Maj:t, efter mottagande av riksdagens svar, meddela det beslut, som därav föranledes.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 42 höft. (AV 49.)

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

Telefonreglementet clen 29 november 1915 och telegrafreglementet den 27 maj 1909.

Kungl. Maj.is beslut den SI juli 1917.

Utdrag

av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari

1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner, Statsråden PetrÉn,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Holmquist anförde:

Genom telefonreglementet den 29 november 1915 (sv. förf.-saml. nr 474) och telegrafreglementet den 27 maj 1909 (sv. förf.-saml. nr 52) har Kungl. Maj:t bland annat fastställt vissa taxor för begagnande av statens telefon- och telegrafanläggningar.

I dessa taxebestämmelser hava sedermera under kristiden åtskilliga ändringar ägt rum.

Första gången sådana ändringar vidtogos var genom kungörelserna den 31 juli 1917 (sv. förf.-saml. nr 504 och 505). Beträffande telefontaxorna höjdes avgiften för ilsamtal och seriesamtal från två till tre gånger vanlig samtalsavgift. I fråga om telegramavgifterna vidtogs huvudsakligen endast den ändringen, att avgiften enligt § 17 mom. 1 för inländskt telegram, som förut utgjorde 5 öre per ord, dock minst 25 öre,

Kungi. May.ts proposition nr 4i).

bestämdes till 5 öre per ord med tillägg av 30 öre per telegram, utan föreskrift om viss minimiavgift. Därav föranledda ändringar skedde samtidigt i §§ 41 och 43 angående mottagningsbevis och telegram med flera adresser, varjämte under § 14 infördes stadgande, enligt vilket telegramkorrespondent mot en avgift av 10 kronor per år kan erhålla skydd mot att av honom vid viss station registrerad telegramadress varder för annans räkning registrerad vid annan station.

På anmodan av dåvarande chefen för civildepartementet avgav tele-[Telegrafstygrafstyrelsen den 11 januari 1918 yttrande och förslag i fråga om möjligheten att genom höjning av avgifterna för abonnemang å rikstelefon och för inländska telefonsamtal bereda statsverket ökade inkomster i förhållande till de stegrade material- och arbetspris, med vilka man då hade att räkna.

Styrelsen föreslog därvid, att inträdesavgiften måtte höjas till 25 kronor eller det belopp, vartill flyttningsavgiften på grund av ökade omkostnader måste av styrelsen höjas. Vidare framlade styrelsen förslag i fråga om höjning av de enligt telefonreglementet utgående abonnemangsavgifterna och samtalsavgifterna. Förutvarande abonnemangsavgifter å respektive 40, 60, 90 och 120 kronor föreslogos sålunda förhöjda till respektive 50, 80, ISO och 180 kronor. Beträffande samtalsavgifterna avsåg förslaget höjning dels i visst fall av avgiften för landssamtal, dels av de dåvarande avgifterna om 30—160 öre för rikssamtal utan företrädesrätt till 40—240 öre, dels av avgifterna för blixtsamtalen från 50 till 100 kronor, dels ock av avgifterna för de s. k. nattsamtalen samt av beställningsavgifterna och vissa andra särskilda avgifter. Samtliga sålunda föreslagna höjningar, yttrade styrelsen i sin skrivelse, avsåge att kompensera den ökning i omkostnaderna för télefonrörelsens drift, som framkallats av de avsevärt stegrade material- och arbetsprisen. Av den utredning, telegrafstyrelsen verkställt, framginge emellertid, att varje ny abonnentanläggning för telegrafverket medförde eu merkostnad mot vad anläggningen betingat två till tre år tidigare av i genomsnitt ej mindre än 200 kronor vid stationer, där telegrafverket vidkändes kostnaden för lednings anordnande inom visst avstånd från stationen, samt med 100 kronor vid stationer, där dylik s. k. frikrets ej förekomme och således abonnenterna själva hade att vidkännas kostnaden för hela ledningen mellan stationen och abonnentapparaten. Då de föreslagna höjningarna av telefonavgifterna ej vore avsedda att motväga de ökade anläggningskostnaderna för nya abonnemang, valka kostnader ej heller i ens nämnvärd mån täcktes av den föreslagna ökningen av inträdesavgiften, då vidare det syntes motbjudande att pålägga de dåvarande abonnenterna så väsentligt höjda avgifter, att därmed skulle kunna täckas merutgifterna för nya abonnentanläggningars anordnande, och då slutligen genom knappheten på materiel svårigheter förefunnes att kunna utföra anläggningar åt det stora antalet nya abonnenter, funnes enligt styrelsens förmenande, så framt man ej ville helt och hållet vägra att mottaga nya abonnenter eller företaga en synnerligen sträng ransonering av telefonabonnemangen, ingen annan lämplig utväg än att för nya abonnemang föreskriva en ganska väsentlig

4 Telegrafstyrelsen den -®/ia 1917.

Kungl. Maj:t den ■Vs 1918.

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

anläggningsavgift utöver den stadgade inträdesavgiften. Denna anläggningsavgift borde erhålla provisorisk karaktär och åter upphävas, så snart normalare prislägen åter inträdde. Styrelsen föreslog därför för varje nytt fortlöpande abonnemang å huvudapparat en anläggningsavgift av 200 kronor för abonnent vid station med frikrets och 100 kronor för abonnent vid station utan frikrets. Samtliga de föreslagna förhöjningarna av telefonavgifterna beräknades av styrelsen skola medföra en inkomstökning för år 1919 av 9,250,000 kronor, därav omkring 1,500,000 kronor beräknades härröra av de nya anläggningsavgifterna.

Dessförinnan hade telegrafstyrelsen i skrivelse den 28 december 1917 gjort framställning i fråga om höjning dels av den inländska och den interskandinaviska telegramtaxan och dels av den interskandinaviska telefontaxan.

I sådant hänseende föreslogs, att avgiften för vanligt telegram skulle ökas till en krona för telegram om högst 10 ord med tillägg av 5 öre för varje ord utöver 10, vilket innebure en avgiftsökning med 20 öre för telegram med io ord eller därutöver samt med 45—25 öre för telegram med 5—9 ord. Såsom följd härav skulle avgiften för iltelegram bliva tre kronor för telegram om högst 10 ord med tillägg av 15 öre för varje ord utöver 10, avgiften för lokaltelegram bliva 50 öre för telegram om högst 10 ord med tillägg av 5 öre för varje tvåtal överskjutande ord, avgiften för presstelegram bliva en krona för telegram om högst 20 ord med tillägg av 5 öre för varje tvåtal överskjutande ord samt avgiften för pressiltelegram bliva tre kronor för telegram om högst 20 ord med tillägg av 15 öre för varje tvåtal ord utöver 20.

De avgifter, som sålunda skulle komma att gälla för den inländska telegraftrafiken, vore enligt en mellan svenska, danska och norska telegrafstyrelserna i december 1917 träffad överenskommelse, om vars godkännande för Sveriges del telegrafstyrelsen i förenämnda skrivelse den 28 december 1917 anhållit, avsedda att tillämpas jämväl för telegram, som utväxlades mellan Sverige, Danmark och Norge samt för telegram inom Danmark och inom Norge. För den interskandinaviska telefontrafikens vidkommande hade likaledes i syfte att öka statsverkets inkomster från telegrafverket, i nämnda överenskommelse föreslagits en höjning av avgifterna för telefonsamtal mellan Sverige, Danmark och Norge med 50 procent. Den ökade inkomst, som för år 1919 skulle kunna påräknas för svenska telegrafverket genom den inländska telegramtaxans samt de interskandinaviska telegramoch telefontaxornas höjande på föreslaget sätt, beräknades av telegrafsteyrlsen till omkring 1,150,000 kronor, därav omkring 700,000 kronor belöpte å den inländska telegraftrafiken.

Slutligen föreslog telegrafstyrelsen vissa, delvis av den ifrågasatta höjningen av de utländska telegramavgifterna påkallade ändringar §§ 17, 19, 24, 37, 40 45 och 53 i telegrafreglementet.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj: t den 8 februari 1918 yttrade dåvarande departementschefen, att han funne de av telegrafstyrelsen framlagda förslagen till taxeförhöjningar i allmänhet väl avvägda, men att han ej kunde biträda styrelsens förslag i fråga om anläggningsavgiften för nya abonnemang. En anläggningsavgift till det av styrelsen

Kung). Moj:tu proposition nr 4.9.

föreslagna beloppet komme, framhöll departementschefen, att verka nära nog prohibitivt till skada särskilt för avlägsna orter i vissa delar av landet. De av styrelsen framhållna svårigheter, som på grund av knappheten å materiel för det dåvarande vållades genom det starka tilloppet av abonnenter, borde enligt departementschefens mening mötas på annat sätt, exempelvis genom att för viss rayon och viss tid vägra mottaga nya abonnenter eller tills vidare avvisa redan anmälda abonnemang, varvid tiden för anmälningarna väl i allmänhet bleve avgörande. Då telegrafstyrelsens beräkningar av den ökade inkomst, som av övriga avgiftshöjningar skulle inträda, syntes vara gjorda med synnerligen stor försiktighet och då för år 1919 någon nedgång av materialprisen borde emotses, ansåg departementschefen, att även med frånseende av den inkomstökning av 1,500,000 kronor, som den nya anläggningsavgiften beräknats medföra, telegrafverkets överskott för år 1919 skulle kunna uppskattas till ungefär samma belopp, som styrelsen uppnått med anläggningsavgifternas upptagande.

Slutligen framhöll departementschefen, att de ifrågasatta taxeförhöjningarna borde vara att anse såsom allenast provisoriska och icke syntes böra gälla längre än till den 1 april 1920, vadan sistnämnda års riksdag alltså komme att få frågan om telefon- och telegramavgifter sig ånyo

o O o O C? J

förelagd.

Med bifall till departementschefens därom gjorda hemställan underställde Kungl. Maj:t genom proposition nr 77 riksdagens yttrande propositionen bifogade förslag till kungörelse om ändringar i vissa delar av telefon- och telegrafreglementena, därvid i enlighet med vad departementschefen anfört de ifrågasatta nya anläggningsavgifterna ej medtogos i förslaget till kungörelse om ändring i vissa delar av telefonreglementet.

I skrivelse den 19 juni 1918, nr 432, anförde riksdagen, att riks- Riksdagens dagen ansett de rådande exceptionella förhållandena utgöra tvingande skäl för vidtagande av åtgärder i den riktning, som Kungl. Maj:t föreslagit, men att riksdagen med anledning av i ämnet väckta motioner ävensom vad i övrigt vid ärendets behandling förekommit beträffande telefonreglementet funnit sig föranlåten att förorda vissa avvikelser från propositionen. Dessa avvikelser inneburo huvudsakligen dels att de abonnemangsavgifter, som i propositionen föreslagits höjda till 50 kronor, skulle medföra rätt till visst högre antal samtal än vad förut varit fallet, dels att höjningen för rikssamtalen gjordes mindre stark än i propositionen föreslagits, så att den högsta avgiften komme att utgöra 180 öre i stället för föreslagna 240 öre, i samband varmed de föreslagna avgifterna för natt-

6 Kungl. Maj:t den 28A> 1918.

Kungl. Maj:t den ls/9 1918.

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

samtal och förutbeställning borde undergå motsvarande reducering. Med hänsyn dels till att dessa jämkningar komme att medföra viss, om än ej större, nedsättning i de i propositionen beräknade inkomsterna av telegrafverket, och dels till den ökning i driftkostnaderna för telegrafverket, som föranleddes av riksdagens beslut angående krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst, ansåge riksdagen, att den av telegrafstyrelsen förordade utvägen att genom anläggningsavgifter för nya abonnenter bereda telegrafverket en inkomstökning icke borde alldeles lämnas obeaktad.

Riksdagen framhöll därvid, att de abonnenter, som själva hade att bestrida utgifterna för hela ledningen mellan stationen och abonnentapparaten, fått på grund av prisstegringen vidkännas en faktisk anläggningskostnad utöver vad som tidigare varit fallet. Det syntes under sådana omständigheter icke vara mer än skäligt, att abonnenterna vid stationer, där telegrafverket utan särskild ersättning anordnade ledning inom den s. k. frikretsen, finge vidkännas en anläggningsavgift, som svarade mot den ökade kostnaden för telegrafverket för sådant abonnemang i jämförelse med abonnemang vid station, där frikretsområde ej förekomme. Om sålunda abonnenter vid stationer med frikrets pålades eu anläggningsavgift av 100 kronor, skulle de i allmänhet icke komma i sämre ställning än abonnenter, som själva finge vidkännas kostnaderna för hela ledningen men som alltså icke skulle hava att erlägga någon anläggningsavgift till telegrafverket. Eu efter nu angivna grunder bestämd engångsavgift komme tydligen icke att verka mera prohibitivt än kostnadsökningarna för ledningarnas framdragande i avseende å abonnenter vid stationer utan frikrets.

Enligt riksdagens uppfattning vore en urgallring av nytillträdande abonnenter genom införande av en anläggningsavgift att föredraga framför den i propositionen förordade anordningen, som syntes komma att leda därhän, att telegrafstyrelsen skulle bliva nödsakad att tillämpa ett slags ransonering av telefonabonnemangen i riket, vars genomförande efter rättvisa grunder syntes stöta på hart när oöverkomliga svårigheter. Riksdagen hade alltså jämväl i sist berörda förhållande funnit ett stöd för sin åsikt om lämpligheten att beträffande abonnenter vid stationer med frikrets införa eu provisorisk anläggningsavgift.

I enlighet med vad riksdagen sålunda uttalat utfärdade Kungl. Maj:t den 28 juni 1918 kungörelser angående ändrad lydelse av vissa delar av telefon- och telegraf reglementena (sv. förf.-saml. nr 432 och 433).

Genom brev den 13 september 1918 fastställde Kungl. Maj:t avgifterna för telegram mellan Sverige, Danmark och Norge till samma be-

Kunijl. Maj:ts proposition nr 4U.

lopp som för inländska svenska telegram samt höjde avgifterna för telefonsamtal mellan nämnda länder med 50 %.

om

Den 11 mars 11)19 anläggningsavgift för

CJ o o “

gjorde telegrafstyrelsen åter framställning i fråga Telegrafnya telefonabonnemang.

Styrelsen framhöll därvid, att de i hög grad stegrade material- och arbetskostnaderna, vilka främst föranlett de år 1918 vidtagna höjningarna av telefonavgifterna, under nämnda år ytterligare ökats. Merkostnaden för nya abonnentanläggningar, som redan år 1918 beräknades till 200 kronor för abonnent vid station med frikrets och 100 kronor för abonnent vid station utan frikrets, hade till följd av stegring i materialpriserna och i synnerhet arbetslo1' ma kommit att väsentligen överstiga nämnda belopp. Oaktat en nedgång i materialprisen syntes vara att emotse, måste man på grund av de höga arbetslönerna räkna med ytterligare förhöjda kostnader för år 1919. Den år 1918 införda anläggningsavgiften av 100 kronor för nya abonnenter vid station med frikrets hade icke haft den ringaste inverkan på inrättandet av nya växel stationer på landsbygden, vilket fortgått i oförminskad utsträckning, och vid redan befintliga växelstationer med mindre antal abonnenter hade en mycket stark ökning av abonnentantalet ägt rum. Samtidigt vore, på grund av den radande materialbristen, möjligheten att anordna nya abonnentanläggningar i hög grad begränsad. Belysande härför vore, att den 1 december 1918 omkring 4,000 nya abonnenter ännu ej kunnat erhålla apparater, och detta förhållande hade sedermera ytterligare försämrats. Härtill komme, att telegrafverket med den gällande anläggningsavgiften saknade tillräckliga medel att utföra erforderliga abonnentanläggningar.

På grund av dessa omständigheter ansåg sig telegrafstyrelsen böra åter framlägga sitt år 1918 framförda förslag, att anläggningsavgift skulle erläggas med 200 kronor av ny abonnent vid station med frikrets och 100 kronor av ny abonnent vid station utan frikrets. Därjämte föreslog styrelsen, att de inflytande anläggningsavgifterna skulle bokföras icke såsom telefoninkomster i vanlig bemärkelse utan såsom kapitaltillskott, varigenom det i anläggningarna bundna kapitalet skulle minskas och sålunda i framtiden ej bliva alltför högt, samtidigt som behovet av anslag för kapitalökning skulle kunna nedbringas.

Vid ärendets föredragning den 14 mars 1919 anförde departements- Kun yl. chefen, att han genom de av telegrafstyrelsen omförmälda förhållandena 'uffigj#1 blivit övertygad om att någon åtgärd måste vidtagas för att söka tillfälligtvis minska tilloppet av nya abonnenter. Med hänsyn till den erfarenhet, som vunnits av den då utgående anläggningsavgiften, och till vad som i övrigt förekommit i frågan fann sig departementschefen icke böra vidhålla förslaget att för viss rayon och viss tid vägra mottaga nya abonnenter eller tills vidare avvisa redan anmälda abonnenter, utan syntes en begränsning av antalet nya abonnenter lämpligast böra ske genom en utsträckt

8 Kungl. Maj-.ts proposition nr 49.

tillämpning av anläggningsavgiften. I sådant avseende ansåg sig departementschefen böra förorda telegrafstyrelsens förslag.

Med anledning härav beslöt Kungl. Maj:t genom proposition nr 248 inhämta riksdagens yttrande över ett i enlighet med telegrafstyrelsens framställning upprättat förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av § 10 mom. 1 i telefonreglementet.

Riksdagens Riksdagen anförde i skrivelse den 22 april 1919, nr 115, att, då

skrivelse dm behovet av ökad ersättning åt telegrafverket för merkostnaden för nya abonnentanläggningar synts riksdagen ofrånkomligt, riksdagen ansett sig böra biträda det framlagda förslaget. Med erinran, att de år 1918 vidtagna ändringarna i telefonreglementet vore avsedda att gälla till den 1 april 1920, förklarade riksdagen sig anse, att de nu föreslagna anläggningsavgifterna icke borde utgå längre än till den 1 april 1921.

Kungl. I anslutning till vad riksdagen sålunda uttalat utfärdade Kungl.

Maj:t den 25 april 1919 kungörelse angående ändrad lydelse av § 10 mom. 1 i telefonreglementet (sv. förf.-saml. nr 179).

Telegraf- I skrivelse den 6 augusti 1919 gjorde telegrafstyrelsen ånyo frarn-

ställning om förhöjning av vissa enligt telefon- och telegrafreglementena utgående avgifter.

Styrelsen erinrade därvid, att i riksstaten för år 1919 telegrafverkets inkomster beräknats till 44,900,000 kronor samt driftkostnaderna till 33,716,000 kronor, vadan behållningen upptagits till 11,184,000 kronor. Emellertid hade styrelsen, sedan räkenskaperna för första halvåret 1919 blivit bearbetade, på grundval härav låtit verkställa ett överslag av verkets beräknade ekonomiska ställning för hela år 1919. Därvid hade framgått, att visserligen inkomsterna icke obetydligt komme att överstiga de i riksstaten beräknade, men att å andra sidan utgifterna komme att i så högst betydlig mån överstiga de beräknade, att en brist å rörelsen vore att emotse, vilken brist till väsentlig del härrörde av inträtfade stegringar i materialpriser och löner för arbetare samt den beslutade väsentliga höjningen av dyrtidstilläggen, särskilt för telefonistpersonalen. För att täcka denna brist ansåge styrelsen en ökning av inkomsterna oundgängligen nödvändig. Då de uppkomna merkostnaderna till största delen folie å telefonrörelsen, syntes det styrelsen lämpligast, att den erforderliga inkomstökningen anskaffades huvudsakligen från denna gren av telegrafverkets verksamhetsområde genom höjning av avgifterna för telefonabonnemang och vissa telefonsamtal. 1 sådant avseende föreslog styrelsen en tilläggsavgift för dåvarande 50, 80, 130 och 180 kronors abonnemang av, för kvartal räknat, respektive 7 kronor 50 öre, 12 kronor 50 öre, 20 kronor och 30 kronor, en höjning av rikssamtalsavgifterna å 10 och 20 öre till respektive 20 och 30 öre för varje samtalsperiod samt åtskilliga, delvis härav betingade, höjningar i vissa andra samtalsavgifter. I samband därmed ansåg styrelsen höjning böra ske av vissa enligt telegrafreglementet utgående avgifter för registrering av telegramadress m. m. Samtliga förhöjningar vore avsedda att träda i kraft den 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 40. 9

oktober 1915). Då frågan om telefon- ocli telegramavgifterna, enligt av statsmakterna tidigare gjorda uttalanden, komme att föreläggas 1920 års riksdag, skulle enligt förslaget de ifrågasatta höjningarna i allmänhet fastställas eller förutsättas att gälla endast till den 1 april 1920.

Vid föredragning härav den 12 september 1919 anförde t. f. departeinentschefen, att, enligt vad från telegrafstyrelsen upplysts, kunde med »;i’m9_ ledning av bokslutet för första halvåret 1919 inkomsterna för hela året approximativt beräknas till (13,000,000 kronor samt driftkostnaderna till 67,750,000 kronor. Därest åtgärder ej vidtoges för en ökning av inkomsterna, skulle således å telegrafverkets rörelse för året vara att emotse en brist av omkring 4,750,000 kronor. De av styrelsen föreslagna taxeförhöjningarna hade av styrelsen beräknats komma att för gista kvartalet 1919 inbringa i runt tal 4,250,000 kronor. Även om förhöjningarna i fråga vidtoges, skulle således för år 1919 eu brist å omkring 500,000 kronor uppkomma. Styrelsen hade emellertid tillika meddelat, att då trafiken och abonnentantalet ständigt ökades, inkomsterna i verkligheten syntes komma att för senare halvåret bliva något högre än de nyss angivna, så att genom de föreslagna taxeförhöjningarna sannolikt skulle ernås, att rörelsen

komme att för året gå jämnt ihop.

På grund av nu upplysta förhållanden fann t. f. departementschefen oundgängligen nödvändigt, att, till dess frågan om telefon- och telegramavgifterna blivit underställd 1920 års riksdags prövning, en provisorisk förhöjning av vissa avgifter vidtoges för att bereda telegrafverket ökade inkomster. Mot det av styrelsen härutinnan framställda förslaget fann t. f. departementschefen ej anledning till erinran. Med hänsyn till vad förut anförts och då det skulle vara förenat med avsevärd olägenhet att underställa förevarande fråga urtima riksdagens prövning, ansåg t. f. departementschefen hinder ej höra möta för Kungl. Maj:t att besluta om erforderliga åtgärder i förevarande syfte.

I enlighet med t. f. departementschefens i ämnet gjorda hemställan utfärdade Kungl. Maj:t den 12 september 1919 kungörelser angående ändringar i vissa delar av telefon- och telegrafreglementena (sv. förf.-sand. nr 585 och 586).

En sammanställning av de stadganden i nu gällande lydelse i telefon- och telegrafreglementena, som till följd av de här ovan omförmälda taxeförhöjningarna ändrats, torde som bilaga få fogas vid protokollet.

I skrivelse den 17 november 1919 har telegrafstyrelsen avgivit ytt- görande i fråga om telefon- och telegramavgifternas storlek för tiden efter den it/,, m9_ den 1 april 1920. Styrelsen anför därvid följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 42 käft. (Ar 49.) 2

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

’^a nu gäller att ingå i bedömande av, huruvida de för närvarande stadgade telefon- och telegramavgifterna böra bibehållas oförändrade eller ej, torde det vara nödigt att överblicka det ekonomiska resultat, telegrafverkets rörelse under senare åren lämnat. Till ledning därvid torde först böra meddelas följande sammanställning av telegrafverkets inkomster och driftkostnader under de senaste tio åren:

(approx.)

. Hörande denna sammanställning torde böra anmärkas, att från och med den 1 maj 1919 den särskilda anläggningsavgiften å 200 respektive 100 kronor icke bokföres såsom inkomst av rörelsen utan, i enlighet med vad vid dess införande förutsattes, såsom kapitaltillskott samt att, då någon erfarenhet av de taxehöiningar, som tillämpas från och med den 1 oktober 1919, ännu icke hunnit göras, för 1919 ars sista kvartal räknats med den ökning i inkomster av omkring 4,250,000 kronor, vilken i förväg beräknats härflyta därav.

Taxespörsmålen låta emellertid icke bedöma sig enbart på grundvalen av inkomsternas och driftkostnadernas storlek, utan måste det ekonomiska resultatet ses i relation till det i företaget nedlagda kapitalets storlek. Avkastningen av det för telegrafverket i genomsnitt disponerade kapitalet har utgjort:

år 1911.....7-32 % år 1915 ..... 11 55 %

» 1912.....8-45 % 3 1910.....12-50 %

» 1913.....7-69 % » 1917 ..... 10-45 %

» 1914.....8-96 % » 1918..... 5-52 %

För ett statens kommunikationsföretag, vilket ju har att tjäna även andra intressen än de rent ekonomiska, måste det givetvis anses tillfredsställande, om avkastningsprocenten kan hållas vid ungefär den siffra, som kännetecknat åren 1911—1914 och således något högre än för år 1918. Vad år 1918 beträffar, måste

Kanal. Maj:ts proposition nr 4iJ. 11

det ta »as i betraktande, att avkastningen av det deu 1 juli nämnda år inköpta

Stoekholmstelefons nät, å vars abonnenter de inom rikstelefonuätet gällande taxoi na icke kunnat tillämpas, varit allt för ringa lör att täcka omkostnaderna för nätet jämte räntan å den oguldna köpeskillingen. Övertagandet av detta nät medtoid dock den omedelbara fördelen, att taxorna för abonnenterna a riksteleton inom Stockholm med omnejd kunnat till följd av konkurrensens bortfallande bojas. För värjo är, som går, bliva större antal abonnenter vid det förutvarande enskilda nätet genom upphörande av deras gamla kontrakt underkastade de vid rikstelefo

a För år 1919 kommer, såsom av de ovan meddelade approximativa inkomstoch utgiftssilfrorna framgår, avkastningsprocenten att avsevärt nedgå under vad som kan anses skäligt. Anledningen härtill är, att telegrafstyrelsen vid a\givande av förslag till de taxor, som fastställdes i enlighet med beslut av 1918 ars riksdag icke hade anledning räkna med de så väsentligt hejda dyrtidstillägg t ner sou ål pu som sedan kommit att utgå, och de betydligt stegrade arbetarlönerna samt att jämväl fördyringen av Övriga omkostnader blivit långt störrej än vid en tidigare tidpunkten kunnat förmodas. Först efter mitten av ai lJ19 kunde eu ny kalkyl över det sannolika resultatet av verkets drift för aret uppgöras, oc i dä därvid framgick, att de tidigare vidtagna taxehöjmngarna icke skulle komma att visa sig tillfyllest till förekommande av rent underskott a drif ten,_ gjorde tele grafstyrelsen framställning till Kung! Maj:t om de ytterligare taxehojmngar, som fedan3 blevo gällande från och med den 1 oktober 1919. Dessa hojmngarkommo dock för sent för att kunna mer än nätt och jämnt uppväga dnftsforlusten un e

diets t^'ö*Ör|*'a192o par telegrafstyrelsen, under förutsättning av att nu gällande telefon- och telegraftaxor förbliva orubbade under hela aret, beräknat telegra verkets inkomster till omkring 85,000,000 kronor och driftkosteadema b8,oWM

kronor, vadan överskottet skulle komma att utgöra 16,675,000 kronor- lforhai lande till det kapital, som kan beräknas vara för telegrafverket i medeltal disponerat under år 1920, skulle berörda överskott motsvara omkring 8 /s /- Med han syn härtill torde man icke böra helt avvisa tanken pa någon reduKtion a\ de gällande taxorna. Vid uppgörandet i närvarande stund , av kalkyl over inxomstm och utgifter är det dock, även om fråga är om eu sa nära liggande tidrymd som är 1920, så många osäkra faktorer, som spela in. att det rcke synes radligt a redan den 1 april 1920 skrida till en taxereduktion enbart darfor att utsikterna för uppnående av ett gynnsamt resultat av verkets drift nu synas tam igen fösa. t~\ _ i. ^ dock o/f/f-. i (ypn nrn sn i tf. räknat stegringarna i avlöningarna

Det må

ma a ock ihågkommas, att i genomsnitt räknat stegringarna i avlöningarna samt arbets- och materialprisen utöver den före kriget rådande myan allt fortfarande belöpa sig till vida större procent än de ganska mattliga höjningar, som

vidtagits

med

avseende på telefon- och telegraf taxorna. Det är heller icke uteslutet' att de gjorda beräkningarna för år 1920 kunna komma att visa sig- or optimistiska, helst som därvid ingen direkt hänsyn tagits tllJp.ln®föhetein en väsentlig nedgång i den industriella verksamheten eller av affärslivets tillbaka- »ån». Telegrafstyrelsen vill därför föreslå, att nu gällande taxor prolongera tills vidare, dock ej längre än till och med den 30 juni 1921. .. , ,

Redan nu kan emellertid förutses, att inträdesavgiften och den särskilda anläggningsavgiften å 200 respektive 100 kronor — vilken avgi o ij®sy , dels att motverka materialprisens oerhörda stegring under kriget, dels att

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

dpk / materia]brist verka återhållande på abonnenttillströmningen,

dels ock att bereda telegrafverket behövligt kapitaltillskott — inom en nära framtid kunna något reduceras, varvid dock inträdesavgiften i första hand synes böra bortfalla, pa det att engångsavgiften för., ett abonnemangs anordnande må helt

ick^Tknlfp JafV6rket+fkaPUfal tlU gTl0' Aven oru 1 övriSt näS°n taxereduktion icke skulle komma att vidtagas under ar 1920, lärer därför frågan om nedsättning av berörda avgifter böra bliva föremål för Kungl. Maj:ts särskilda prövning under senare delen av år 1920. För egen del har telegrafstyrelsen redafnu um lei oi en agande att i någon man sänka prisen på linjeinventarier samt för nyanläggning av linjer och ledningar.) y

Med erinran att samtliga ovanberörda kungörelser angående andungar i telefon- och telegrafreglementena hava obegränsad giltighetstid allenast med det undantag att i kungörelsen den 12 september 1919 om ändring i telefonreglementet under § 10 mom. 1 och 2 utsagts, att den da införda tilläggsavgiften för abonnemang skulle bliva gällande endast till och med den 31 mars 1920, har telegrafstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj :t, med förklarande att nu gällande telefon- och. telegraftaxor skola förbliva i kraft tills vidare, dock ej längre än till och med den 30 juni 1921, måtte utfärda kungörelse om sådan ändring av § 10 inom 1 och 2 i telefonreglementet den 29 november 1915, sådana dessa stad^anden lyda enligt kungörelsen den 12 september 1919, att orden »till“och med den 31 mars 1920» utbytas mot »tills vidare, dock ej längre än till och med deri.30 juni 1921». P

mentsclié- . ^ljd a\ de i oförutsedd grad stegrade personal-, arbets- och

fen. materialkostnaderna hava telegrafverkets driftkostnader under åren 1918 och 1919 i förhållande till inkomsterna vuxit så, att avkastningen på det i telegrafverkets anläggningar nedlagda kapitalet, särskilt under år 1919, kommer att uppvisa en oskäligt låg siffra. Om de taxeförhöjningar, som för att förhindra ren driftsförlust under år 1919 genom förenämnda kungörelser den 12 september 1919 genomfördes med tillämplighet från och med den 1 oktober samma år, bliva gällande oförändrade under hela år 1920, beräknar telegrafstyrelsen inkomsterna för samma år till 85,000,000 kronor! Då driftkostnaderna för år 1920 av styrelsen beräknats till 68,325,000 kronor, skulle sålunda överskottet för detta år uppgå till 16,675,000 kronor, motsvarande 8 fri % på det av telegrafverket disponerade kapitalet. Denna avkastningsprocent kan givetvis betraktas såsom ganska tillfredsställande. Härvid är . dock att märka, att telegrafstyrelsen vid beräkning av driftkostnaderna ej tagit hänsyn till den ökning i dyrtidstillägfen för statens befattningshavare för tiden från och med den 1 juli 1920,“varom chefen för finansdepartementet i årets statsverksproposition förklarat sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

ämna (röra framställning och vilken jämväl torde komma att öva inflytande å de beräknade dyrtidstilläggen för telegrafverkets personal. _ \ ad angår förhållandena under år 1921, hava inkomsterna för detta ar i statsverkspropositionen beräknats till 90,000,000 kronor, varmed skulle ernas eu behållnino- av lf.,000,000 kronor, motsvarande omkring 7 % pa det nedlagda kapitalet. Enligt vad jag från telegrafstyrelsen inhämtat, linnés all anledning antaga, att med bibehållande av de nu gällande taxorna denna inkomstsiffra skall kunna ernås, varemot det med hänsyn till de ovissa förhållandena synes osäkert, om så kan ske, därest åtminstone någon avsevärd taxereduktion skulle komma till stånd. Vid nu angivna förhållande!! och då nedåtgående konjunkturer inom landets näringsliv under den närmaste tiden ej äro uteslutna, vilket kan komma att väsentligen rubba de av telegrafstyrelsen verkställda beräkningarna, synes någon reducering av nu gällande provisoriska telefon- och telegramtaxor icke hora företagas med tillämplighet från och med den 1 april 1920, vid vilken tidpunkt o-iltiahetstiden för de flesta av ifrågavarande taxor förutsatts skola utgå. Skulle förhållandena under den närmaste framtiden gestalta sig sa, att en dylik reducering blir möjlig att genomföra, torde, såsom telegrafstyrelsen föreslagit, frågan därom kunna underställas Kungl. Maj ds prövning. Därvid synas i första hand inträdes-och anläggmngsavgifterna för nya telefonabonnemang böra bliva föremål för nedsättning. Jag anser mig dartor böra tillstyrka telegrafstyrelsens förslag, att nu gällande telefon- och telegramtaxor' må äga giltighet tillsvidare, dock ej längre än till och med den 30 juni 1921, varvid jag förutsätter, att, Kungl. Maj:t ma dessförinnan vidtaga de jämkningar i taxorna, som av inträdda förändrade förhallanden kunna befinnas påkallade. 1 samband härmed vill jag meddela, att telegrafstyrelsen i skrivelse den 25 november 1919 gjort framställning om uppdrag för styrelsen att jämte lämpliga personer utom telegrafverket företaga granskning av huruvida de gällande förhöjningarna i telefontaxorna drabba olika lager av abonnentkretsen rättvist eller om jämkningar härutinnan kunna vara önskvärda ävensom huruvida kostnaderna för det rent administrativa arbete, som blivit en följd av det nuvarande sättet tor abonnemangsavgifternas bestämmande, kunna nedbringas vare sig genom arbetsbesparande metoder eller genom förenkling av sättet för berörda avgifters fastställande. Då en sådan utredning synes ändamålsenlig, har jaå för avsikt att tillstyrka Kungl. Maj:t att lämna telegrafstyrelsen det begärda uppdraget. Med en dylik utredning skulle en god grundval erhållas för bedömande av frågan om taxornas framtida belopp. Jag tor utsätter, att denna utredning skall, såvitt angår själva taxefrågan, kunna föreligga så tidigt, att därpå grundad framställning i fråga om taxornas

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

storlek efter den 30 juni 1921 må kunna föreläggas 1921 års riksdag.

tlf Ta sk%torde Knngl. Maj:t böra äga att provisoriskt

besluta i fråga om taxorna från och med den 1 juli 1921 intill dess 1922 ars riksdag kan bliva i tillfälle att yttra sig över ett mera definitivt ordnande av taxefrågorna för framtiden.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kung]. Makt genom proposition måtte inhämta riksdagens yttrande i fråga om fortsatt tillämpning i enlighet med ovan angivna grunder av nu gällande telefonoch telegramavgifter med förklarande tillika, att Kungl. Makt, efter mottagande av riksdagens svar, ville meddela det beslut, som därav föranledes.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

c?

Ur protokollet: Torsten Wolff.

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

inlaga.

Telefonreglementet.

§ 10.

1. För fortlöpande abonnemang å huvudapparat erlägges dels inträdesavgift med 25 kronor, dels anläggningsavgift med 200 kronor vid station för vilken Värn likt § 11 frikrets finnes fastställd, och med 100 kronor vid annan station, dels ock årlig abonnemangsavgift samt för tiden från och med den 1 oktober 10111 till och med den fil mars 1920 tilläggsavgift per kvartal enligt vad i mom 2 staddas.

För abonnemang å huvudapparat av särskild typ samt a huvudapparat att uimsättas ombord å fartyg eller utomhus liksom ock för tillfälligt abonnemang a Kamratfostställe/''telegrafstyrelsen särskild» avgifter, ock äger styre se» jämväl bestämma, under vilka villkor abonnnentapparat ma av abonnenten upplåtas till begagnande av andra. , , .

2. För fortlöpande abonnemang å huvudapparat utgar abonnemangsavgift samt under tiden från och med den 1 oktober 1919 till och med den 31 mars 1920 tilläggsavgift enligt följande taxa

I. Vid station, beträffande vilken telegrafverket vidkännes kostnaderna för lokal

och betjäning:

Abonnemangs- Tilläggsavgift ör vgift för

helt år. kvartal.

kr. 50 (se anm.), kr. 7:50,

, 80, > 12:50,

> 130, > 20:—,

» 180, » 30:—.

Anmärkning. Lägsta abonnemangsklassen, 50 kronor, är avsedd för bostäder och får icke utan telegrafstyrelsens medgivande förekomma i lokal, som av närings- eller yrkesidkare anvandes för hans rörefses bedrivande. Telegrafverket förbehålles rätt att å värjo huvudledning for lägsta klassens abonnemaug intaga mer än en abonnentapparat. ^

11 Vid station, beträffande vilken abonnenterna liava att vidkännas kostnaderna för lokal och betjäning, och där följaktligen lokalsamtal få utväxlas till obegränsat

antal:

Abonnemangs- Tilläggsavgift för avgift för

helt år. kvartal.

då inga avgiftsfria lands- eller rikssamtal få utväxlas..........kr. 30 (se anm.), —

för högst 900 avgiftsfria lands- och rikssamtal om året.......> oO, kr. 7:50,

för högst 1,200 lokalsamtal samt avgiftsfria lands- och rikssamtal om året » > 2,500 » > » ’ ’ » ’

, » 5,000 > » >

> över 5,000

, > 2,000

> » 4,000

s över 4,000

80,

130,

180,

50,

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

kronor, får, enligt telegrafstyrelsens bestäm-

Anmärkning. Lägsta abonnemangsklassen, 30 mande, förekomma:

■ i i -H Tid där inkomsten av abonnemangsavgifter är så ringa, att för anläo^ninsrens ekono

miska bärighet måste förutsattas, att samtalsavgift erlägges för varje landssamtal; g

2:0) vid station, som är ensam inom sitt taxeområde eller belägen inom ett område där i Bvrisrt

gifts?L lan"s^teMctrnn?utäX 6,161 8tati°n6r ** Mder 1:o) nämnda slag 0<A sä]edps a-

Om det antal samtal, som skall läggas till grund för bestämmande av abonnemangsavgiftens storlek, överstiger 10,000 om året, är abonnenten, om tele-

fare en1 huvudapparat pafordrar’ Plikti§ erlägga avgift för abonnemang å ytterlisamtalMed förStåS * detta moment fllllb°rdad koppling för avgående

§ 13.

För samtal från allmän samtalsapparat och för sådant samtal till allmän samtalsapparat, för vilket enligt vad här nedan sägs annan avgift icke utgår, erlagges, oavsett samtalets slag och varaktighet, apparatavgift med 20 öre.

§ 15.

pör landssamtal utan företrädesrätt utgår ingen samtalsavgift utom i det tall att samtalet avgår från eller är adresserat till apparat vid fristående samtalsstatiou eller vid sådan i tj 10 omförmäld station, där abonnemangsavgiften utgar med 30 kronor, i vilket fall samtalsavgift utgår med 20 öre för vane påbörjad tidsperiod om tre minuter. J

2. För landssamtal med företrädesrätt utgår för varje påbörjad tidsperiod , ,kre, ™ln,uter samtalsavgift med 20 öre, då sådant samtal utan företrädesrätt skulle befordrats utan samtalsavgift, men i andra fall med 60 öre.

§ 16.

QQ kolL ,riksfamjal até'ar för var.ie påbörjad tidsperiod om tre minuter

samtalsavgift, beräknad efter det geografiska avståndet över land mellan de två

följande taxa’ ™* Vllaas omraclen avgångs- och adressapparaterna höra, enligt

då nämnda avstånd icke överstiger 45 km..............20 gre

* » » överstiger 45 men icke 90 km..........30 > ,

» » > > 90 > > 180 » 40 > ,

’ 1 > > 180 » » 270 > 50 , ,

1 » > » 270 > , 450 > 70 , ,

* ’ » > 450 > 5 540 > .........80>,

’ * * » 540 » > 630 » 100 » ,

’ » > > G30 > > 720 » 120 , ,

1 » > > 720 » > 810 > 150 > ,

’ ’ * > 810 km................iso >

17 Kung!. Maj:fn proposition nr

49.

För Gottland mfttes ovannämnda avatåncl över Visby och Stockholm samt för Öland över Kalmar. 1 de fall då en mätning etter det direkta avståndet mellan eu taxepunkt på Gottland och en på fast lan de t sk ‘Ifört

lägre avgift än vid avståndsmätningen över Visby och Stockho m nedsättes av giften till närmast lägre belopp, varvid dock ej lägre avgift skall utgå ån den

fl”' rikssamtal utfärd» av telegrafstyrelse».

3 Beträffande taxeomr&den vid rikets landgränser äger telegrafstyrelsen befogenhet medgiva, att samtalsavgift för rikssamtal till närmaste inåt landet befintligt taxeområde fastställes till 20 öre. även om avståndet betinga! högie avgift, Ssamt att avgiften för annat rikssamtal beräknas etter sistnämnda taxeorn-

rafes sam tåls gQm för fortlöpande abonnemang å huvudapparat erlägger

högsta abonnemangsavgift, kan efter telegrafstyrelsens medgivande erhålla avffiSsfria rikssamtal till och från ett eller flera närgränsande taxeomraden, till vilka samtalsavgiften utgår med 20 öre, mot en årlig tilläggsavgift för varje sadant område lika med den högsta abonnemangsavgiften. verk

kommer likaledes efter telegrafstyrelsens beprovande, statens tjänstemän, \er eHer11 inrättning6 landsting, hushållningssällskap eller landstings eller hushållningssällskaps funktionär, även om vederbörande erlägger lägre abonnemangsavgift än den högsta.

§ 17-

§ 18-

1 För rikssamtal med företrädesrätt framför vanliga samtal utgår tre å vanlig samtalsavgift, dock att, då sådant samtal utan företrädesrätt skulle

avgift skall utgå med 20 öre för varje paborjad

tidsperiod särskilt trängande fall med företrädesrätt jämväl fram-

för de i mom. 1 avsedda samtal utgår, utöver tre gånger vanlig samtalsavgift, en avgift av 100 kronor för varje samtal.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 42 käft. {Nr 49.)

18 Kung!. May.ts proposition nr 49.

§ 19.

mande tider^eriesåSfutgår8^*gångeJ vanligtamTalstvwfhTbo1 äterk°m: seriesamtal måste omfatta en tidrymd av minst en månad Abonnemang a

samtal eller viss person*3 tiSkalfas förSamtal'iföras underrättelse om förestående samtalets slag, särskild avgift med följande f°r bestallning’ oavsett

om sam talsa vgiften per period icke överstiger 80 öre

’ * > » 120 >

* » överstiger 120 >

. 20 öre, .80 » , .40 » .

bud, utgår de«sutom\uds«ndliaingså?gift“mf0ra”de erfordras mlit>»de av särskilt

**

befordring mld A bestämmelser angående telegrams

v- V tagungs Destammelser.

ningen skull?6 medföra h^^^tabavSf^fiTao .faststälIda taxeområdesindelmellan abonnenter vid nuvarande eller bliWn rf l \ 016 per Period för rikssamtal laude bestämmelser akuuL SShört samma ^ hittills gäl-

utväxla avgiftsfria samtal men enligt detbfrILlaingsområde och agt sinsemellan skilda intill varandra Ansande taxefLÄ r®Slem+e?te komma att hänföras till intill utgången av år 1925 nämnda avgift må sa^ka^kSn8^^ m6dgiVa’ ^

i eiegraireg-lementet.

§ 14.

under förutsättning nWä^Itflvtal1 däro^tSat”8150^rf11®1' förkortad form,

ningsstationen samt att stadgad registreringsa ^ “Ä ^ ^ motta^

tillställda, erläggas i förskott en årlie- avoift a -e egram med sådan adress sig erlägges för rffistrering av korWondenS K ^gU Enahanda avgift

telegram må regelbundet under vissa tina,.er avLnVp! staMt”u"Av„7Ä

1!)

KungI. May.t» proposition nr 4 It.

len. Om korrespondent vid en och samma telegrafstation har liera registrerade

telegramadresser, skall, för registrering av sådan korrespondents anhållan om sårskilt avlämuingssfttt för telegram, erlilggas enkel avgift, omdetta avlåmnmgssätt är lika för alla de registrerade adresserna, men i annat fall särskild avgnt för vane olika avlämningssätt. Däres> registrering för något av forenämnda ändamål avser kortare tid än sex månader i följd, äger telegrafstyrelsen bestämma lägre avgift än tiugu kronor, dock ej mindre än tio kronor. .

Önskar korrespondent tillförsäkra sig skydd mot att av honom vid viss station registrerad telegramadress sedermera varder för annans räkning registrerad vid annan station, erlägges i förskott eu årlig avgift av tjugu kronor.

§ 17-

1 För inländskt telegram om högst tio ord erlägges avgift med en krona. Innehåller telegrammet flera än tio ord, ökas avgiften med fem otc för varje over-

k'iu 2 ' L de orter, som av telegrafstyrelsen bestämmas, må i vanlig ordning till befordring mottagas telegram, adresserade till personer, som »ro bosatta a samma ort. Avgiften för dylikt lokaltelegram utgår med hälften av det belopp, som enligt inom. 1 bör erläggas för ett vanligt telegram med samma antal ord, dock med iakttagande att, om ordantalet är udda, avgiften beräknas eftei nai-

mast högre jämna ordantal. . . ... .___

Till adressater, som äro boende utom telegrafstationens telegram oai ilig. område och icke äro abonnenter å rikstelefon inom det nät, som lyder under centraltelefonstationen i orten, skola lokaltelegrammen i vanlig ordning befordras med gång- eller ilbud eller med post mot därför fastställda avgifter, villa erlåg

® För inländskt telegram från eller till Gottland under de tider av året, da regelbunden daglig postförbindelse mellan Gottland och fasta landet saknas, sam för inländskt telegram från eller till Gottska Sandön erlägges samma avgift som för lokaltelegram.

§ 19.

1 Avsändare eller adressat eller enderas befullmäktigande ombud, som, därest sådant är behövligt, behörigen legitimerat sig. äger inom tio månader, räknat från och med månaden näst efter den, under vilken telegram inlämnats till befordring, låta på telegrafisk väg begära upplysning eller meddela, föreskrift angående samma telegram, evad befordnngen därav ännu pagar eller blivit avslu-

a) avgiften" ^för det telegram, som innefattar ifrågavarande begäran eller

föreskrift, och . „ ,

bV avgiften för svaret, när sadant erfordras eller äskas.

Avsändare eller adressat eller befullmäktigat ombud för endera av dem kan också för rättelses skull, antingen genom avgångs- eller ankomsstationen eller ock genom någon mellanliggande station, låta helt eller delvis repetera ett avsänt eller ankommet telegram,

20 Kung/. Maj:ts proposition nr 49.

Begäres repetition av adressaten, skall lian erlägga avgift enligt gällande däst för svärd;. ’ ^ rePeteras- dock “inåt SO öre. Avgift efläfges en-

§ 24.

tilI Kvkt? ä inlämnat telegram och å den för telegrammet erlagda avgift

avgift av tTö™ ’ S°m astnndfir- För dylikt kvitto erlägges en särskild

§ 37.

2 Avsändaren bör härvid framför adrwsen i telegrammet införa-

a) da avgift erlägges för inländskt svaHtelegram om högst tio ord, anmärkningen »svar betalh eller »reponse payée» eller »=RP=»;

b) då avgift erlägges för inländskt svarstclegram om mera än tio ord anmaiknmgen »svar betalt ar» eller >réponse payée x» eller »=RPx=»- samt

payée xl eller S.PxS^8 för u,ländsM svarstelegram, anmärkningen néponse

ilteleJL aVSin?are’ att- fa-ret’ som förutbetalats, skall befordras såsom

ntelegram ob) utbytes anmärkningen »svar betalt» mot nisvar betalh och

»reponse payee» mot »reponse payée urgente» samt »=RP=» mot »=11PD=» vilka uppgifter skola atföljas av meddelande om antalet ord »ar» i samma fall söm de i vilka sådant erfordras för vanliga betalda svar. Svarsavgiften erlägges då med

ländskt°2l be °PP -S°m for, et,t lltel«g'ram- vilket belopp, om ordantalet i ett inländskt telegram ej uppgivits, beräknas efter tio ord.

§ 40.

2' f °.r d-Xllk kollationering erlägges särskild avgift, svarande mot en fjärdedel av befordringsavgifteii för ett vanligt telegram av samma längd och med samma befordringsväg Undantag från denna bestämmelse äger rum för stats-

och arvSftsfritttjanSteteleSram PÄ hemligt spräk’ vilka kollationeras i tjensteväg

§ 41.

i 2' ?P°lta?n [)e vise t sändes på telegrafisk väg, om avsändaren framför aclressen utsatt den taxerade anmärkningen »■mottagningsbevis» eller »accusé récephoi» eller ock »=PO=» samt betalt avgiften för ett vanligt telegram om fem ord till samma adressort och befordrat pa samma väg som det ursprungliga telegrammet. Mottagningsbevis a telegram till utlandet sändes med post, oni avsändaren tiamtor^adressen utsatt den taxerade anmärkningen »accusé reception postah eller *—-t OF—» och betalt en särskild avgift av 20 öre.

3. Telegrafiskt mottagningsbevis med företrädesrätt vid befordring och befordran18611 kan aV6n erhalla?’ såv)da vederbörande länder medgivit iltelegrams

För -ulvS1! frPal.!a“do ,av fdaut mottagningsbevis erfordras, att avsändaren fram- - Iessen utsattei den taxerade anmärkningen nimottagningsbevis» eller .accusé reception nr gent, eller oek »=PCD=» samt betalar avgiften för ett iltelegram om

21 Kung!. Muy.ta proposition nr 49.

fou ord till samma adressort och befordrat på samma väg som det ursprungliga telegrammet.

§ 43.

3. Utöver telegramavgiften och avgiften för vidarebefordring, om sådan ifrågakommer, erlägges av avsändaren en särskild avgift för varje pa adresstationen ombesörjd utskrift av telegrammet, med undantag för den vilken

anses betald med telegramavgiften. Denna särskilda avgift utgor 10 oie for vaije jiåbövjat hundratal taxerade ord i varje utskrift.

‘ För iltelegram fördubblas utskrivningsavgutens belopp.

§ 45.

För inländskt telegrams vidarebefordring från sista telegrafstationen skall avsändaren å inlämningsstationen erlägga avgift enligt följande bestämmelse^

a) för befordring med post eller för avlämnande »pöste rest ant ej, »_DL — avgift såsom för vanligt inrikes brev av lägsta viktsats, vilket ej utgores av lokalbrev vartill kommer, om postförsändelsen skall rekommenderas, »—UK,—» respektive »=GrP.R=», en ytterligare avgift av 15 öre; men är telegram adresserat till svensk telegrafstation för att därifrån befordras med post till annat land an Danmark eller Norge, erlägges postbefordrmgsavgift, om det skall rekommendera.,

av 35 öre, men eljest av 20 öre; . „ .. »

b) för befordring med gångbud, vilket befordringssätt ej ma aga rum pa

längre avstånd än 1,5 nymil, 30 öre för varje påbörjad kilometer, dock med iakttagande att lägsta avgiften är 75 öre; och „ ,.. ,, ,

c) för befordring med ilbud, som alltid bör begagnas för längre avstand an 1,5 nymil, 60 öre för varje påbörjad kilometer, dock med iakttagande att lagsta

avgiften ai en krona.^ gkall begagnaS) deponera! avsändaren det belopp,

avgångsstationen med hänsyn till avståndet anser för ändamålet erforderligt Det ålitger därefter adresstationen att genom telegram skyndsamt underrätta avgangsstationen om beloppet av omkostnaderna för telegrammets vidarebetordrmg, varefter likvid uppgöres med avsändaren, som återbekomma vad av honom kan hal a blivit för mycket deponerat, men däremot bör tillskjuta det belopp, varmed utgiften möjligtvis överstigit den deponerade summan.

§ 53.

2. För inländskt presstelegram, vilket befordras å sådan tid, att intrång i den allmänna telegramväxlingen ej åstadkommes, samt under iakttagande av e föreskrifter i övrigt, telegrafstyrelsen äger meddela rörande villkoren och orduingen för dylikt telegrams befordring, må nedsättning i avgiften aga rum till lialvten av det belopp, lom enligt § 17 mom. 1 bör erläggas för ett vanligt telegram med samma antal ord, dock med iakttagande att avgiften ^r sad^t p eSs eleoTam ej i något fall må understiga en krona samt att, om ordantalet ai udda, avgiften beräknas efter närmast högre jämna ordantal. . ,

Rörande, avgiften för inländska pressiltelegram och ordningen tor dylika

telegrams befordran stadgas i § 36.