med förslag till förordningar om ändrad lydelse av dels 20 § 1 och 2 mom. samt 21 § 1 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående till¬ verkning av brännvin, dels ock 25 § 1 mom. i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

Kungl. Maj ds proposition Nr 189.

1 Nr 189.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordningar om ändrad lydelse av dels 20 § 1 och 2 mom. samt 21 § 1 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin, dels ock 25 § 1 mom. i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker; given Stockholms slott den 25 februari 1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

dels förordning om ändrad lydelse av 20 § 1 och 2 mom. samt 21 § 1 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin,

dels förordning om ändrad lydelse av 25 § 1 mom. i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

Enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

A. E. M. Ericsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 159 höft. (Nr 189.)

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 20 § 1 och 2 mom. samt 21 § 1 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 (nr 86) angående tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 20 § 1 och 2 mom. samt 21 § 1 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin, skola hava följande ändrade lydelse:

20 §.

1. Överkontrollör, som är inkallad i tjänstgöring, erhåller dels arvode, beräknat efter 5,000 kronor om året, dels ock under tjänstgöringstiden ersättning för rese- och expeditionskostnader med 250 kronor i månaden; Kungl. Maj:t dock obetaget att i särskilda fall bestämma lägre arvode eller ersättning ävensorti, i den mån sådant finnes vara i de särskilda distrikten erforderligt, höja ersättningen intill ett belopp av högst 500 kronor i månaden.

Ersättning enligt nu angivna grunder tillkommer jämväl vikarie, som kan varda förordnad för överkontrollör.

2. Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden av staten ersättning i förhållande till det antal tjänstgöringsställen — brännerier eller bryggerier — som finnas inom hans tjänstgöringsdistrikt.

Finnes inom distriktet endast ett bränneri, erhåller kontrollör dagarvode med 12 kronor, men finnas inom detsamma flera tjänstgöringsställen, äger kontrollstyrelsen bestämma högre arvode, dock ej mera än 18 kronor om dagen.

I dagarvode ingår ersättning för resor inom tjänstgöringsdistriktet, varemot, om resa förekommer för inträde i tjänstgöring eller vid förflyttning från ett till annat tjänstgöringsdistrikt, kontrollör erhåller reseersättning med 15 kronor för varje gång.

21 §.

1. Därest å landsbygden på grund av lokala förhållanden sådant erfordras, vare tillverkare på överkontrollörens tillsägelse skyldig dels

3 Kungl. Maj.-ts proposition Nr 189.

att mot tre kronor 50 öre om dagen, som av Kungl. Maj:ts befallningshavande gottgöres genom avdrag å kontrollörsarvodet, tillhandahålla kontrollören lämplig kost samt ett möblerat, eldat och städat boningsrum å plats, som av överkontrollören godkännes, dels ock att mot ersättning enligt gällande skjutstaxa åt honom anskaffa skjuts till övriga tjänstgöringsställen inom distriktet.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1921.

4 \ V

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 25 § 1 mom. i forordningen den 7 augusti 1907 (nr 63) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Härigenom förordnas, att 25 § 1 mom. i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, skall hava följande ändrade lydelse:

25 §.

1. Överkontrollör, som är inkallad i tjänstgöring, erhåller dels arvode, beräknat efter 5,000 kronor om året, dels ock under tjänstgöringstiden ersättning för rese- och expeditionskostnader med 250 kronor i månaden; Kungl. Maj:t dock obetaget att i särskilda fall bestämma lägre arvode eller ersättning ävensom, i den mån sådant finnes vara i de särskilda distrikten erforderligt, höja ersättningen intill ett belopp av högst 500 kronor i månaden.

Ersättning enligt nu angivna grunder tillkommer jämväl vikarie, som kan varda förordnad för överkontrollör.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1921.

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 189.

5 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari 1921.

Närvarande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.

T. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Ericsson, anförde:

I en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse hava G. Cavalli m. fl. överkontrollörer vid brännvins- och maltdryckstillverkningen i riket gjort följande hemställan:

Genom förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin hade arvodet åt överkontrollör, som uppbure pension av statsmedel, bestämts till 3,000 kronor samt åt annan överkontrollör till

4,000 kronor eller sålunda i proportionen 3 : 4. Denna proportion hade emellertid rubbats genom de för beräknandet av dyrtidstillägg gällande bestämmelser, ity att därvid det e. k. grundtalet ej utginge å såväl pension som överkontrollörsarvode. Detta kunde medföra, att månadsavlöningen till pensionstagande överkontrollör bleve lägre än den som tillkomme honom underlydande kontrollör vid brännvinstillverkningen. Överkontrollör, som uppbure pension av staten, hade under sin föregående långa tjänstgöring i statens tjänst åtnjutit en avlöning, som — just med hänsyn till att pension skulle komma att utgå — kunnat sättas avsevärt lägre än vad eljest vore fallet, vartill komme den omständigheten, att pensionstagaren genom erläggande av pensionsavgifter själv bidragit till sin pension. Då överkontrollörer utförde samma arbete, borde alla uppbära samma arvode för överkontrollörsbefattningarna, och anhölle därför sökandena, att avlöningen för överkontrollör måtte bliva densamma vare sig han uppbure pension av statsmedel eller ej, ävensom att vid beräknandet av dyrtidstillägg det s. k. grundtalet måtte utgå å såväl överkontrollörsarvode som pension eller avlöning för annan statstjänst.

Framställning från överkontrolllörer vid brännvinsoch maltdryckstillverkningen.

6 Kontrollstyr elsen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

I häröver infordrat utlåtande liar kontrollstyrelsen anfört i huvudsak följande:

»Före tillkomsten av förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker samt den 11 oktober samma år angående tillverkning av brännvin, vilka bägge författningar innehålla nu gällande föreskrifter för beräknandet av gottgörelse åt överkontrollörerna vid brännvins- och maltdryckstillverkningen, hade ersättningen åt överkontrollörerna bestämts av Kungl. Ma;j:t på administrativ väg. I överensstämmelse med § 17 mom. 1 i förordningen den 13 juli 1887 angående villkoren för tillverkning av brännvin innehöll sålunda den samma dag utfärdade ordningsstadgan för brännvinsbrännerierna i riket i § 50 föreskrift, att överkontrollör, som var inkallad i tjänstgöring, skulle erhålla dels arvode med 3,000 kronor om året, dels ock under tjänstgöringstiden ersättning för rese- och expeditionskostnader med 500 kronor i månaden för tiden den 16 september—15 maj samt med 250 kronor i månaden för återstående delen av året. Gottgörelsen för år uppgick alltså till sammanlagt 8,000 kronor.

Den kommitté för förnyad utredning av frågan om lämpligaste sättet för anordnande av en maltdrycksbeskattning, som avgav sitt betänkande den 15 oktober 1902, hade jämväl kalkylerat med en gottgörelse av tillhopa 8,000 kronor för år utan att dock uttryckligen angiva någon uppdelning därav i arvode samt ersättning för rese- och expeditionskostnader. Enligt proposition i ämnet till 1903 års riksdag, nr 52, föreslog jämväl Kungl. Maj:t samma belopp, därav dock 4,000 kronor beräknades såsom arvode och 4,000 kronor såsom ersättning för rese- och expeditionskostnader. Anledningen till den föreslagna minskningen i sistnämnda ersättningsbeloppet är att finna i propositionens förslag, att samma överkontrollör skulle få tillsyn över såväl brännerier som bryggerier, varigenom distrikten komrne att erhålla mindre utsträckning och således kostnaden för resor därigenom skulle bliva lägre. Arvodesökningen till 4,000 kronor motiverades därmed, att de övefkontrollörer, som skulle hava tillsyn över bryggerierna, finge under sommarmånaderna vida strängare tjänstgöring än den, som överkontrollörerna vid brännvinsbrännerierna och vitbetssockerfabrikerna dittills haft. Någon bestämmelse rörande storleken av överkontrollörsarvodet samt ersättningen för rese- och expeditionskostnaderna stadgades dock icke i den sedermera den 17 juni 1903 utfärdade förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, utan skulle dylika bestämmelser jämlikt förordningens 9 § 3 mom. givas på administrativ väg genom en av Kungl. Maj:t utfärdad ordningsstadga för maltd rycksbry ggerierna.

De kommitterade, som i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 15 maj 1903 tillkallats för utarbetande av förslag till dylik ordningsstadga för maltdrycksbryggerierna, föreslogo jämväl arvodet till 4,000 kronor, men funno de kommitterade distriktens genom kontrollens förändrade anordning minskade utsträckning motivera en nedsättning i ersättningsbeloppet för rese- och expeditionskostnader till 250 kronor i månaden.

I överensstämmelse med vad dessa kommitterade sålunda föreslagit utfärdades ordningsstadgan den 26 juni 1903 och stadgades följaktligen däri, att gottgörelse till överkontrollör skulle utgå med dels ett årsarvode av 4,000

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189. 7

kronor och dels ersättning för rese- och expeditionskostnader med 250 kronor i manaden (3,000 kronor för år) eller sålunda tillhopa 7.000 kronor.

I propositioner (nr 79 och 80) till 1907 års riksdag avgav Kung]. Maj:t sedermera förslag till nya bestämmelser dels rörande tillverkning av brännvin, dels oek rörande tillverkning och beskattning av maltdrycker, varvid förslagen — 1 enlighet med riksdagens i skrivelse den 19 maj i905 hos Kungl. Makt gjorda hemställan att bestämmelserna om ersättning till överkontrollör skulle överflyttas från ordningsstadgorna till tillverkningsförordningarna — jämväl upptogo bestämmelser om ersättning åt överkontrollör. Enligt dessa förslag skulle dylik ersättning utgå med samma belopp, som tillkom överkontrollör enligt 1903 års ordningsstadga för maltdryeksbryggerierna eller sålunda dels ett årsarvode av 4,000 kronor och dels ersättning för rese- och expeditionskostnader med 250 kronor i månaden. Med godkännande av vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit rörande såväl inflyttande i tillverkningsförordningarna av bestämmelserna för gottgörelse till överkontrollör som även beloppet av sistnämnda ersättning (250 kronor) beslöt emellertid riksdagen i enlighet med eu i bevillningsutskottet avgiven reservation sådan ändring att arvode till överkontrollör, som uppbure pension av statsmedel, icke i något fall finge bestämmas till högre belopp än 3,000 kronor lör år räknat. I överensstämmelse med av riksdagen sålunda beslutade ändringar, i vad nu är i fråga, utfärdades därefter förordningarna den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker samt den 11 oktober samma år angående tillverkning av brännvin, i vilka författningars 25, resp. 20 § återfinnas de föreskrifter, som med vissa ändringar nu ligga till grund för beräknandet av gottgörelsen åt överkontrollör vid brännvins- och maltdryckstillverkningen. Uti dessa härutinnan lika lydande båda författningar stadgades sålunda, att överkontrollör, som vore inkallad i tjänstgöring, skulle erhålla dels arvode beräknat efter 4,000 kronor för år, dels ock under tjänstgöringstiden ersättning för rese- och expeditionskostnader med 250 kronor i månaden; Kungl. Maj:t dock obetaget att i särskilt fall bestämma lägre arvode eller ersättning. Därest överkontrollör uppbar pension av statsmedel, finge arvodet icke i något fall bestämmas till högre belopp än 3,000 kronor för år räknat.

Med hänsyn till berörda förbehåll om en Kungl. Maj:ts prövningsrätt samt då samtliga överkontrollörer voro avsedda att tjänstgöra vid maltdi yckstillverkningen, hava dessa jämsides gäldande bestämmelser sammanfattats i ett Kungl. brev till statskontoret den 13 september 1907 (bihang nr 48) att lända till efterrättelse för Kungl. Maj:ts befallningshavande vid medlens utbetalande. Frånsett överkontrollören inom Gott!ands flin, för vilken särskilda arvodesbestämmelser gälla, är sålunda av Kung], Maj:t tillkännagivet, att till tjänstgöring vid kontrollen över maltdryckstillverkningen inkallad överkontrollör skulle från och med den 1 oktober 1907 tillsvidare äga åtnjuta dels arvode med 3,000 kronor om året, därest han uppbär pension av statsmedel, men eljest med 4,000 kronor om året, dels ock under tjänstgöringstiden ersättning för rese- och expeditionskostnader med 250 kronor i månaden.

Sedermera liava dessa bestämmelser, i vad de avse ersättning till överkontrollör för rese- och expeditionskostnader, genom förordningar den 16 mai 1918 (nr 303 och 304) ändrats så, att Kungl. Maj:t äger att i den mån, sådant linnés vara i de särskilda distrikten erforderligt, höja ersättningen för dessa

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

kostnader till ett belopp av högst 400 kronor i månaden. På framställning av kontrollstyrelsen har beslut härom meddelats av Kungl. Maj:t för ett år i sänder och gälla för närvarande härutinnan, med undantag för Gottlands län, de föreskrifter i Kungl. brevet den 9 juli 1920, för vilka nedan redogörelse lämnas i sammanhang med frågan om behovet av höjning uti ifrågavarande maximibelopp.

De på grund av 1907 års tillverkningsförordningar överkontrollörerna tillkommande arvoden hava givetvis bestämts med hänsyn till vid nämnda tid rådande ekonomiska förhållanden. Dessa förhållanden hava emellertid, som känt är, undergått så avsevärda förändringar, att de för överkontrollörerna år 1907 tillmätta arvodena ingalunda numera kunna anses lämna avsett vederlag åt dessa statens befattningshavare. Den normala prisstegringen föranleder sålunda en löneförbättring även för dem. Det är givet, att i den fria konkurrensen om dugande arbetskrafter staten får träda tillbaka för de enskilda företagarne, som kunna bättre än staten erbjuda sina tjänstemän löneförmåner, betingade med hänsyn till såväl de rådande allmänna ekonomiska förhållandena som även de av tjänstemännen fordrade arbetsprestationer. Beträffande överkontrollörsbefattningarna ställa dessa stora krav på sina innehavare, krav på ordning, pålitlighet, omdömesförmåga och förmåga att raskt fatta ställning till i tjänsten uppkommande frågor, som tarva omedelbart beslut. Med hänsyn härtill har man också sökt utvälja den nuvarande överkontrollörskåren. Vid behandlingen av propositionen till 1907 års riksdag med härovan nämnda förslag till nya bestämmelser för brännvins- och maltdryckstillverkningarna förklarade riksdagen, att såsom grundprincip borde uppställas främst fordran på en effektiv kontroll samt att i andra rummet reformerna borde inriktas på vinnande av besparing. Genom direkta och indirekta skatter å dessa tillverkningar tillföras ju staten stora inkomster och helt naturligt ligger det största vikt vid att kontrollen över dem utövas på effektivast möjliga sätt och icke eftersättes eller förslappas. Därför måste de arvodesförmåner, som tillkomma de vid dessa tillverkningar anställda överkontrollörerna, sättas så höga, att de verkligen lämna det för arbetet avsedda vederlag, vilket är nödvändigt för att staten må för dessa befattningar kunna förvärva och bibehålla dugliga och kompetenta personer. Styrelsen, som tagit sikte på de av riksdagen uppställda grundprinciperna, har funnit, att de överkontrollörerna tillkommande arvoden böra höjas med ett belopp av 1,000 kronor, och får styrelsen därför föreslå, att arvodena i fråga fastställas till 5,000 kronor för år räknat.

Den särbestämmelse rörande arvodet för överkontrollör, som uppbär pension av statsmedel, vilken tillkom genom 1907 års tillverkningsförordningar, anser styrelsen böra i detta sammanhang upphävas. Såsom ovan anförts kräver kontrollens effektiva övervakande särskilda kvalifikationer på innehavarna av överkontrollörsbefattningarna. De till överkontrollörer förordnade f. d. militärerna, vilka äro de, som huvudsakligen beröras av ifrågavarande bestämmelse, besitta i hög grad de egenskaper, som erfordras för kontrollens behöriga utövande. Av de för närvarande till överkontrollörer förordnade äro 16 f. d. militärer, som uppbära pension av statsmedel. Dessas senaste grad i aktiv militärtjänst har varit för 3 st. överstelöjtnants, för 5 st.

[tungt. Maj:ts proposition Nr 189. 9

majors ocli för 8 st. kaptens. Pensionen utgår för ifrågavarande militärer med växlande belopp, även inom samma grad.

Den tidiga pensionsåldern för dessa har sålunda medfört, att de redan vid ielativt unga år kupnat förvärvas för ifrågavarande gren av statsförvaltningen. Förordnande för överkontrollör meddelas av Kung!. Maj:t för ett år i sänder, och därigenom har Kungl. Maj:t alltid haft i sin hand att till befattningarna förordna de för desamma vid varje tidpunkt lämpligaste sökandena. Någon pension eller med pension jämförlig ersättning utgår sålunda icke heller till överkontrollör. Till den pension, de åtnjuta för sin föregående befattning i statens tjänst, hava de emellertid själva bidz'agit genom inbetalande av stadgade pensionsavgifter, och dessutom hava deras löneförmåner under den militära tjänstgöringen blivit avmätta just med hänsyn till den blivande pensioneringen. Det synes icke heller stå i god samklang med vad i övrigt gäller inom statsförvaltningen, att de, som genom en tidigare väl vitsordad tjänstgöring intjänat och tillerkänts pension av allmänna medel, endast på den grund skulle, därest de alltjämt vilja ägna sin kraft åt det allmänna, för sitt arbete uppbära mindre pekuniär ersättning än andra, som dock utföra alldeles samma arbete. Det vore ur arbetssynpunkt ingalunda någon vinst för staten, om dessa personer funne med sin fördel förenligt att övergå till privat verksamhet, där vederlaget för utfört arbete bestämmes oberoende av om pension utgår eller ej. Någon besparing av statsmedel torde det heller icke medföra, då i dessas ställe måste förordnas andra personer, vilka — såsom icke pensionstagare — vore berättigade till fullt överkontrollörsarvode.

Såsom ovan förmälts hade den överkontrollörerna tillerkända ersättning för rese- och expeditionskostnader, vilken före maltskattekontrollens införande uppgått till 5,000 kronor för år och i förslagen om dess anordnande beräknades till 4,000 kronor, genom 1907 års tillverkningsförordningar slutligen fastställts till ett maximum av 8,000 kronor för år.

I anledning av en av vissg överkontrollörer hos Kungl. Maj:t gjord framställning om förhöjning i dem tillkommande ersättning för tjänsteresor, hemställde kontrollstyrelsen, häröver hörd, i skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 februari 1918, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder! syfte att öppna möjlighet för Kung!. Maj:t att på förslag av styrelsen i särskilda fall medgiva en högre ersättning för rese- och expeditionskostnader än då gällande högsta belopp, och anförde därvid styrelsen till stöd för denna sin hemställan, bland annat, följande.

»Beträffande överkontrollörernas inspektionsresor är av den centrala kontrollmyndigheten föreskrivet, att överkontrollör bör besöka varje inom hans distrikt i gång varande bränneri tre gånger på två månader eller åtminstone en gång var månad samt dessutom så ofta särskild anledning är för handen. Allmänt brännvinsnederlag bör besökas en gång varje månad samt nederlag vid bränneri, där tillverkningsrätt ej äger rum, när särskild anledning därtill förefinnes. Vid maltdryckskontrollen gäller, att överkontrollör bör besöka varje inom hans distrikt i gång varande bryggeri så ofta omständigheterna det medgiva». — Fi-ån den 1 oktober 1918 är bestämmelsen härom skärpt, i det överkontrollörerna ålagts inspektera skattepliktigt bryggeri minst en gång i varje månad och skattefritt bryggeri minst en gång i varje kvartal.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 1~>9 höft. (Nr 189.) 1

10 Kungl■ Maj:ts proposition Nr 189.

I omförmälda skrivelse den 15 februari 1918 fortsatte kontrollstyrelsen: »Rapport över verkställda inspektioner avgives månadsvis till kontrollstyrelsen. Inom trängre distrikt såsom i de södra delarna av riket bliva resorna givetvis mindre tidsödande och även mindre kostsamma. Vad åter angår de mera utsträckta områdena ställa sig förhållandena annorlunda. Förrättningsställena äro där ofta långt avlägsna såväl från överkontrollörens hemort som från varandra. Ej sällan äro även kommunikationerna sådana, att platserna bliva svårtillgängliga. Nu ligger det visserligen i kontrollstyrelsens hand att anordna överkontrollörernas tjänstgöringsdistrikt, och kunde därvid en lättnad beredas genom en uppdelning av desamma. Förutsättningen härför är emellertid anställande av ett ökat antal överkontrollörer. Eu sådan åtgärd, vidtagen av nu given anledning, bör likväl med hänsyn till de större kostnaderna därvid undvikas. Det ligger då närmare till hands att öppna möjlighet för Kungl. Maj:t att på förslag av kontrollstyrelsen i särskilda fall medgiva en högre ersättning för rese- och expeditionskostnader än nu bestämda högsta beloppet, 250 kronor. Härvid torde för närvarande eu gottgörelse av 400 kronor i månaden vara eu lämplig gräns uppåt.

Kontrollstyrelsen, som finner de av sökandena anförda skälen för en förhöjning i resekostnadsersättningen tungt vägande, får alltså i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder i det av styrelsen nu angivna syfte. Styrelsen vill därvid framhålla, att de av sökandena till stöd för en tillfällig höjning i ersättningen för tjänsteresor åberopade omständigheter ej kunna anses vara av övergående natur, utan kan fastmer behovet av en förhöjning i vissa fall enligt styrelsens förmenande betraktas såsom varaktigt.»

Statskontoret, som även hördes över de gjorda framställningarna, förklarade sig i avgivet utlåtande med hänsyn dels till den stegring, som ägt rum i kostnaderna för logis och vivre och som föranlett till att de enligt resereglementet utgående dagtraktatmentena inom den då närmaste tiden komme att avsevärt höjas, dels ock den ökning, som inträtt i biljettpriserna vid resor å järnväg, anse skäligt, att även ifrågavarande överkontrollörers ersättning bleve höjd.

Vid ärendets behandling i statsrådet yttrade departementschefen bland annat.

»Såsom av kontrollstyrelsen erinrats i dess skrivelse hava nu gällande bestämmelser om arvoden och ersättningar till överkontrollörerna vid brännvins- och maltdryckstillverkningen i enlighet med av riksdagen uttryckt önskan varit genom propositioner till 1907 års riksdag underställda riksdagens prövning. Det lärer då även få ankomma på riksdagen att besluta rörande ifrågakommande ändringar i dessa bestämmelser.

Det torde få anses uppenbart, att ersättningar, vilka vid tiden för de nuvarande stadgandenas fastställande voro lämpligt avägda, icke kunna numera lämna det avsedda vederlaget åt tjänsteförrättarna för de väsentligt stegrade kostnaderna för resor och vivre. I anslutning till vad statskontoret anfört om resereglementets ändrande i av statskontoret angiven riktning torde jag få erinra, att genom förordningen den 26 februari 1918 de enligt resereglementet utgående dagtraktamentena blivit tillsvidare från och med den 1 mars 1918 avsevärt höjda. Enahanda skäl torde såsom statskontoret framhåller föreligga i nu ifrågavarande fall att taga vederbörlig hänsyn till prisstegringen. Vis-

11 Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

serligen kunde skälig lättnad beredas även på den väg, som kontrollstyrelsen alternativt anvisat i sin skrivelse, nämligen genom en uppdelning av tjänstgöringsdistrikten. Men då förutsättningen därför, enligt kontrollstyrelsen, skulle vara anställande av ett ökat antal överkontrollörer, delar jag till fullo kontrollstyrelsens uppfattning, att en sådan åtgärd såsom väsentligt kostsammare bör undvikas. I stället bör enligt min mening möjlighet öppnas att, där så finnes erforderligt, höja ersättningsbeloppet.

Med hänsyn till den av kontrollstyrelsen framhållna betydande olikheten mellan de olika tjänstgöringsdistrikten kan det icke anses påkallat att generellt höja rese- och vivreersättningen. Fasthållas måste, att det av kontrollstyrelsen förordade beloppet, 400 kronor, allenast är att uppfatta såsom en maximigräns. Ersättningsbeloppet bör av Kungl. Maj:t fastställas, på förslag av vederbörande verk, för envar överkontrollör med hänsyn tagen till omständigheterna inom hans distrikt, och torde höjning av detta belopp för närvarande bliva erforderlig i ett jämförelsevis mindre antal distrikt, där längre resor förekomma, eller där tillverkning vid nya sulfitbrännerier redan begynt eller inom den närmaste framtiden kommer att bedrivas. I den mån. förhållandena finnas därtill föranleda, måste det vidare vara Kungl. Maj:t obetaget att framdeles nedsätta de ersättningsbelopp, som kunna bliva på grund av nu rådande förhållanden fastställda.»

I proposition (nr 223) till 1918 års riksdag föreslog i enlighet härmed Kungl. Maj:t riksdagen sådan ändring i förevarande bestämmelser, att det skulle vara Kungl. Maj:t obetaget att, i den mån sådant funnes vara i de särskilda distrikten erforderligt, höja ersättningen intill ett belopp av högst 400 kronor i månaden. Sedan Kungl. Maj:ts förslag därefter av riksdagen bifallits, utfärdades förordningar den 16 maj 1918, innehållande sålunda beslutad ändring i 20 § 1 mom. respektive 25 § 1 mom. i förordningarna den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin och den 7 augusti samma år angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

För de överkontrollörer, vilka för tiden 1 augusti 1920—,31 juli 1921 äro eller bliva inkallade till tjänstgöring, är enligt kungl. brevet den 9 juli 1920 ersättningen för rese- och expeditionskostnader bestämd på det sätt. att i 8 överkontrollörsdistrikt ersättningen utgår med 300 kronor, i 3 med 350 kronor samt i 9 med 400 kronor i månaden. Inom de två överkontrollörsdistrikt i övre Norrland, där ersättningen utgår med 350 krono!-, torde emellertid bli nödvändigt att höja den sålunda fastställda ersättningen till det för närvarande medgivna högsta belopp. Det föreligger redan framställning härom från eu av de i dessa distrikt inkallade överkontrollörerna. Uti det tredje distriktet i övre Norrland, Jämtlands och delar av andra län har en dylik höjning måst vidtagas från den 1 februari 1919 enligt kungl. brevet den 7 i samma månad.

I sitt den 15 februari 1918 till Kungl. Maj:t i ärendet avgivna utlåtande både kontroll styrel sen ansett det föreslagna beloppet 400 kronor i månaden för det dåvarande vara en lämplig gräns uppåt beträffande ersättningen till överkontrollörerna för resor och expeditionskostnader. Den stegring i kostnaderna för logis och vivre, som föranlett 1918 års förhöjning i de enligt resereglementet utgående dagtraktamentena, har emellertid alltjämt pågått och slutligen nödvändiggjort en ytterligare kraftig förhöjning i resereglementet genom kungörelsen den 27 februari 1920 (nr 57). Såväl denna stegring i kostnaderna för

Statskontoret.

12 Kttngl. Mäj:ts proposition JNr 189.

logis och vivre som även deh ytterligare ökning, vilken inträtt i biljettpriserna vid resor å järnväg, gör, att även' ifrågavarande överkontrollörers reseersättning skäligen tillika måste höjas. Härvid torde denna ersättning för närvarande böra bestämmas till högst 500 kronor i månaden, med befogenhet för Kungl. Maj:t att, i likhet med vad nu är förhållandet, i de särskilda fallen bestämma ersättningens storlek. Den ökade kostnaden för den förhöjda reseersättningen torde, såvitt nu kan beräknas, komma att uppgå till 12,000 kronor för år. Arvodesförhöjningen för överkontrollörerna sådan den nu ifrågasatts överstiger ej 36,000 kronor.

Vidkommande slutligen överkontrollörernas hemställan, att dyrtidstilllägg efter fullt grundtal måtte beräknas såväl å överkontrollörsarvodet som å pension eller annan avlöning i statens tjänst, finner styrelsen densamma såsom innebärande en avvikelse från vedertagna och allmänt gällande grunder för beräkningen av dyrtidstillägget icke böra föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.»

Under åberopande av vad sålunda anförts Lar kontrollstyrelsen överlämnat förslag till förordningar om vissa ändringar dels i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin dels Ock i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Statskontoret bär i detta ärende den 7 oktober 1920 avgivit infordrat utlåtande, vilket lyder som följer:

»Beträffande först frågan om borttagande av den skillnad i avlöningshänseende, som för närvarande äger rum mellan överkontrollör, som uppbär pension av statsmedel, och annan överkontrollör, finner statskontoret i likhet med kontrollstyrelsen tillräckliga skäl för bibehållande av denna skillnad icke föreligga. Före 1907 års förordningar angående brännvins- och maltdryckstillverkningen var avlöningen för överkontrollörerna densamma vare sig de voro pensionärer eller icke och i detta förhållande föreslogs i Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till 1907 års riksdag ingen ändring. Första kammaren biföll Kungl. Maj:ts förslag i denna del, varemot andrå kammaren antog ett under Överläggningen framställt yrkande öm nedsättning till 3,000 kronor av arvodet för överkohtrollör, som åtnjöte pension av statsmedel; och vid gemensam votering blev detta riksdagens beslut. Emellertid synes det icke billigt, att den omständigheten, att en tjänsteman förvärvat sig rätt till pension genom arbete i, statens tjänst, skall verka till minskning av den ersättning, som eljest skolat utgå för ett sedermera honom anförtrott uppdrag av mera tillfällig art sådant Som överkbhtrollörsförördnande, vilket meddelas för endast ett år i sänder. Så torde icke ske beträffande andra dylika uppdrag, och någon anledning att försätta övérköntröllörerha i säihre ställning än andra tjänstemän i nu förevarande ävseeride lärår icke föréfinnhas.

Vidkommande förslaget om höjning av arvodet från 4,DÖD kronor till 5,0ÖÖ kronor har statskontoret, då en förhöjning med 25 procent av ett arvode, söm utsatt ined oförändrat belopp sådan år 1Ö08, Icke synes högre än vad av omständigheterna kån åhseS påkällat, intet att häremot erinra. Det skulle kuiitia

13 Kutigl. Mttj.ts proposition Nr 189.

ifrågasättas, att förhöjningen icke nu borde göras definitiv genom ändring av avlöningsbestämmelserna i vederbörande tillverkningsförordningar, utan att i stället en tillfällig löneförbättring, i likhet med vad som äger rum beträffande flertalet befattningshavare i statens tjänst, borde tillsvidare beviljas för ett år i sänder med 1,000 kronor, men då någon ytterligare utredning angående en slutlig arvodesreglering icke i förevarande fall synes vara erforderlig och det huvudsakliga skäl, som föranlett löneprovisoriet beträffande statstjänstemannen i allmänhet, således icke här är för handen, har statskontoret ansett sig sakna anledning föreslå en dylik anordning.

Vad angår den föreslagna förhöjningen av maximiersättningen för resrock expeditionskostnader från 400 till 500 kronor i månaden, har statskontoret med särskild hänsyn till de genom nådiga kungörelsen den 27 februari 1920 vidtagna förhöjningarna i traktamentena enligt resereglemente! intet att häremot erinra.

Beträffande slutligen överkontrollörernas framställning om upphävande för deras del av bestämmelserna om viss reduktion av dyrtidstillägget för pensionär, som jämväl åtnjuter sådan löneförmån för statstjänst, lärer Eders Kungi. Maj:t finna densamma icke böra föranleda vidare åtgärd.»

1 en till Kungl. Maj:t ställd skrift har flertalet kontrollörer vid brännvinstillverkningen inom Kristianstads län gjort följande framställning rörande förbättring i dem tillkommande avlöningsförmåner m. m.:

Det arvode — 9 kronor per dag — som utginge till kontrollörerna vid brännvinstillverkningen, motsvarade med nuvarande låga penningvärde föga det med tjänsten förenade arbetet och ansvaret och stode ej i rimligt förhållande till den avlöning, som betalades för annat arbete av mindre krävande och ansvarsfull art, då exempelvis en arbetare vid bränneri hade 10 å 11 kronor per dag och en brännmästare ända upp till 40 kronor per dag. Den brännvinskontrollör, som icke innehade annan befattning i statens tjänst eller ej uppbure pension av statsmedel, erhölle för en månads tjänstgöring ett arvode, som jämte dyrtidstillägg, beräknat efter grundtalet 141, belöpte till omkring 16 kronor 35 öre per dag. Genom grunderna för beräkningen av dyrtidstillägg vore däremot den brännvinskontrollör, som uppbure pension av statsmedel — till vilken kategori hörde flertalet brännvinskontrollörer — på grund av kontrollörsarvodet och det därpå utgående dyrtidstillägget underkastad avdrag å det dyrtidstillägg, som utginge å pensionen. Härigehom minskades i själva verket dyrtidstillägget å kontrollörsarvodet högst väsentligt; minskningen kunde i vissa fall — såsom framginge åt en skrivelsen bilagd tablå — till och med bliva större än tillägget. Oavsett dett olägenheten ätt en genom annan tjänstgöring redan intjänad pension, till vilken Vederbörande dessutom själv genom avgifter bidragit, skulle lägga hinder i vägen för förvärvandet av ekträ inkomster, syntes

Framställning fria vissa kontrollörer vid brännvinstillverkningen.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

den omständigheten, att dyrtidstillägget å kontrollörsarvodet kunde förorsaka en ännu större minskning i det å pensionen utgående dyrtidstillägget, vara ett tillräckligt talande skäl för en revision av dithörande bestämmelser, i synnerhet som .ett kontrollörsarvode utan dyrtidstillägg ej inkräktade på pensionsförmånerna. Men även en i tjänst ännu varande militär befattningshavare kunde bliva underkastad avsevärd minskning i det arvode, han uppbure i egenskap av kontrollör. Om han med vederbörligt tillstånd erhölle kontrollörsförordnande, måste han nämligen i de flesta fall frånträda sin militära tjänst genom att begära tjänstledighet. Om denna tjänstledighet — tillsammans med förut under året åtnjuten dylik ledighet — överstege sex veckor, finge han ej uppbära sin dagavlöning. Inträffade alltså ett dylikt förhållande, vilket som regel vore fallet, minskades därav den inkomst, som kunde beräknas på kontrollörstjänsten, i så avsevärd grad att denna i själva verket ej bleve avsevärt större, ja till och med — beroende på dagavlöningens storlek — kunde bliva mindre än den före tillkomsten av bestämmelserna rörande dyrtidstillägg. Inkomsten av kontrollörs tjänst vore dessutom numera betydligt ovissare än förr, då bränningstiden i allmänhet räckte större delen av vinterhalvåret. Även detta borde rimligen kompenseras genom ett högre kontrollörsarvode, enär i annat fall de, som sökt sin extra förtjänst vid brännvinskontrollen, givetvis sökte sig en säkrare inkomst på annat sätt. På grund härav anhölle brännvinskontrollörerna inom Kristianstads län, att Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande en sådan revision av bestämmelserna angående arvodet till kontrollörerna vid brännvinstillverkningen med därå utgående dyrtidstillägg, att anförda missförhållanden bortfölle och arvodet komme att utgå med sådant belopp, att det bättre än hittills kunde anses motsvara det med kontrollörstjänsten förenade arbetet och ansvaret samt i någon mån ersätta den osäkerhet i ifrågavarande inkomst, som uppstått av den numera ovissa tidslängden för brännvinstillverkningen.

Därjämte hava överkontrollörerna vid brännvins- och maltdryckstillverkningen i Kristianstads län Gr. Wahlstedt, Carl von Scheele och Reinhold Fellenius i en till Kungl. Maj:t ställd den 9 januari 1920 dagtecknad skrivelse hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande lämpligheten av ändrade föreskrifter för avlöning till kontrollörerna vid brännvinstillverkningen, på det att en fullt betryggande kontroll kunde påräknas, och hava de därvid till stöd för framställningen anfört följande. Det hade varit förenat med synnerligen stora svårigheter att för tillverkningsåret 1919—1920 erhålla kontrollörer vid brännvinstillverkningen. Överåriga samt personer, som endast ett par

15 Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

dagar följt kontrollen vid bränneri, hade måst förordnas och inkallas. Det vore naturligt, att ett dylikt förhållande vore synnerligen olämpligt för en betryggande kontroll, synnerligast som det stora antal brännerier, envar överkontrollör hade att övervaka, omöjliggjorde så täta inspektioner som detta förhållande gjorde önskvärt. Det funnes anledningantaga, att bristen på fullt kompetenta sökande till kontrollörsbefattning berodde på dels att inom alla arbetsområden kunde erhållas en högre avlöning än kontrollörsarvodet, dels att avlöningen ansåges för låg fölen tjänstgöring av jämförelsevis så kort varaktighet och dels att kontrollör, som åtnjöte pension eller lön av statsmedel, vid dyrtidstilläggs beräknande icke finge tillgodoräkna sig grundplåt å såväl pension eller lön som kontrollörsarvode, varigenom kontrollör av ifrågavarande kategori för närvarande ej erhölle samma avlöning som annan kontrollör.

Kontrollstyrelsen bär i infordrat utlåtande anfört i huvudsak följande:

•

»Enligt förordningen den 13 juli 1887 angående villkoren för tillverkning av brännvin bestämdes kontrollörs dagarvode till 10 kronor för tillsyn vid ett och till 12 kronor för tillsyn vid två brännerier, varjämte utgick ersättning för skriv- och förseglingsmaterialier samt postporto med 10 öre för varje dag, kontrollör varit i tjänstgöring. När tillverkaren tillhandahöll kontrollören kost och bostad, ägde lian därför uppbära tre kronor om dagen, vilket belopp då avdrogs å kontrollörsarvodet.

Dessa lokala kontrolltjänstemän voro då allenast anställda vid brännvinstillverkningen. I förordningen den 37 juli 1903 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker förutsattes emellertid, att brännvinskontrollör mot visst tilläggsarvode kunde utöva tillsyn jämväl över ett eller liera skatteplik tiga bryggerier. Denna i sistberörda förordning angivna möjlighet till förening av kontrollör stjänster har blivit uppslaget till nu gällande anordning av den lokala kontrollen.

Härutinnan må erinras därom, att 1906 års riksdag, med hänsyn särskilt till de betydande belopp, vartill kostnaden för kontrollen över brännvins-, socker- och maltdryckstillverkningarna årligen uppginge, i skrivelse den 12 maj 1906 anhöll, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till förändrade bestämmelser rörande kontrollen vid brännvins-, socker- och maltdryckstillverkningarna i syfte att, med bibehållande av nödig effektivitet, åstadkomma större enhetlighet i kontrollens organisation och minskade kontrollkostnader. I anledning härav föreslog Kungl. Maj:t i proposition nr 79 till 1907 års riksdag, beträffande brännvinsbrännerierna, vidtagande av vissa förenklingar i kontrollproceduren genom minskning i kontrollörernas personliga deltagande i kontrollen, bland annat i det hänseendet att kontrollör i regel endast två gånger i veckan skulle besöka varje bränneri. I sammanhang härmed föreslog Kungl. Maj:t dels viss nedsättning i de för kontrollörerna bestämda arvodena, dels ock, såsom kompensation därför, utsträckning av den tid. varunder kontrollörerna skulle äga tjänstgöra inom samma kontrollörsdistrikt. Dagarvodet för kontrollör med tjänstgöring inom distrikt, där endast ett brän-

Kontrollstyrelsen.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

neri funnes, skulle enligt förslaget utgöra 8 kronor mot förut ID krono!' för kontrollör med tillsyn över ett bränneri. I likhet med vad redan gällde skulle kontrollör erhålla reseersättning vid inträde i tjänst m. in., varemot den till kontrollör utgående ersättningen för skriv- och förseglingsmaterialier samt postporto med 10 öre för varje tjänstgöringsdag skulle bortfalla.

Vid propositionens behandling i riksdagen uttalades emellertid betänkligheter mot den föreslagna inskränkningen i kontrollörernas personliga deltagande i kontrollen. Den besparing i kontrollkostnaderna, som ställts i utsikt, ansågs icke uppväga den risk för minskning av kontrollens effektivitet, som förslaget, i vad detta avsåge förändrade anordningar vid brännerierna, syntes innebära. Kontrollörernas dagliga närvaro vid brännerierna och personliga övervakande av tillverkningen borde därför icke uppgivas. I anslutning härtill förklarade riksdagen i skrivelse den 29 maj 1907 (nr 220), att såsom grundprincip borde uppställas främst fordran på en effektiv kontroll i förening med största möjliga enhetlighet i densammas organisation samt att i andra rummet reformerna borde inriktas på vinnande av besparing. Med hänsyn härtill beslöt riksdagen, att don lokala kontrollen vid brännerierna skulle i huvudsak bibehållas oförändrad. Däremot godkände riksdagen den föreslagna nodsättningen i kontrollörernas dagarvode in. in., då därigenom möjligheten att göra besparingar bevarades.

Enligt den med anledning härav utfärdade, huvudsakligen ännu gällande förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin stadgades sålunda, att kontrollör under tjänstgöringstiden skulle erhålla ersättning av staten i förhållande till det antal tjänstgöringsställen, brännerier eller bryggerier, som funnes inom hans tjänstgöringsdistrikt. Funnes inom detta endast ett bränneri, erhöll kontrollör dagarvode med 8 kronor, men funnes flera tjänstgöringsställen, ägde den centrala kontrollmyndigheten bestämma högre arvode, dock tillhopa ej mer än 15 kronor om dagen. En övre gräns fastställdes därför, att ersättningsbeloppet till kontrollör ej borde stiga i direkt progression med antalet tjänstgöringsställen och att ej heller de särskilda tjänstgöringsdistrikten skulle få för stor omfattning. Omförmälda högsta belopp var avpassat efter då bestämda arvoden till kontrollpersonalen vid brännvins- och maltdryckstillverkningen. I dagarvodet ingick ersättning för resor inom tjänstgöringsdistriktet, varemot, om resa förekom för inträde i tjänstgöring eller vid förflyttning från ett tjänstgöringsdistrikt till annat, kontrollör erhöll reseersättning med 15 kronor för varje gång. Avdraget för åtnjuten kost och bostad, varför tillverkaren dittills gottgjorts med 3 kronor, nedsattes nu .till 2 kronor, eller till samma belopp, till vilket ifrågavarande gottgörelse blivit fastställt i 1903 års maltskatteförordning (25 § 2 mom.).

Sedan därefter åtskilliga brännvinskontrollörer inom Kristianstads, Malmöhus och Hallands län hos Kungl. Maj:t under år 1910 anhållit, att dagarvodet till kontrollör för tjänstgöring vid ett bränneri måtte ökas till 12 kronor och vid flera i proportion därefter, varvid brännvinskontrollörerna i Malmöhus län alternativt hemställt om återgång till avlöningsförmånerna enligt 1887 års tillverkningförordning, samt brännvinskontrollörerna i Blekinge län i särskild skrivelse begärt förhöjning till 10 kronor i dagarvodet, föreslog Kungl. Maj :t i proposition (nr 89) till 1911 års riksdag, i enlighet med av kontrollstyrelsen gjord hemställan, bland annat, sådan ändring i 20 § i 1907 års tillverknings-

17 Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

att:, d,n1 * * *'<i'St inom distrikt funnes endast ett bränneri, kontrollör erhölle

veSre förtinhamlol0^1-’ ^ 1 fdrordainSens 21 § att gottgörelsen till till- \eikare tor tillhandahallande av kost och bostad åt kontrollör ökades från 2 till

3 kronor. Den omständigheten att i förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker (1907) motsvarande gottgörelse vore fastställd till 2 kronor som utöver kontroilörsarvodet betalades av staten, ansågs ej höra u

gorå hinder för den föreslagna höjningen till 3 kronor, då vid kontrollen över de skattepliktiga bryggerierna kontrollörerna endast undantagsvis utsågos utom den a orten bosatta befolkningen. K uisa^os

Inr 7m a^edm“e lmrav förklarade riksdagen i skrivelse den 28 april 1911 ( t 76), att med hänsyn särskilt till den omständigheten att brännvinskontrollors tjänstgöringstid förkortats oph i följd därav antalet dagarvoden

f;£ Ä en förbättring i deras avlöningsförhållanden hava

og tor sig. Emelleitid fann riksdagen ej vara av nöden att bifalla den föreslagna oknmgen av gottgorelsen åt tillverkaren för tillhandahållande av kost och bostad. Då denna gottgorelse skulle avräknas på kontroilörsarvodet, bleve ; Maj:ts förslag den effektiva ökningen i avlöningen för kontrollör som åtnjote kost och bostad hos tillverkaren, endast 1 krona per dag Denna ökning i arvodet syntes även riksdagen tillräcklig och borde därför höjningen ÄT ^garvode inskränkas till detta belopp och fann riksdagen såf^1^r,skaf1..bes*ai?ma dagarvodet till 9 kronor. I överensstämmelse härmed utfärdades forordningen den 12 maj 1911, innebärande sålunda beslutad ändring av bland annat 20 § i 1907 års tillverkningsförordning. andung

i korthefmeddeela'lö6åX,lde kon*roU«“8temto» åligganden får styrelsen

Dom för kontrollen vid brännvinsbränneri anställde kontrollören har till uppgift att i enlighet med de detaljerade föreskrifter, som finnas intagna i ordningsstadgan och de av kontrollstyrelsen utfärdade särskilda kontrolfföreavlasa 1.brann1enet befintlig spritkontrollapparat eller mätcistern, fola föreslå lvna journaler och längder, uppmäta och prova det tillverkade brännvinet, undersöka raämnenas beskaffenhet, uppmäta och prova mäsken verkställa avföring av skatt, övervaka inbetalningen av avgifter för vissa' raamnen, fora statistiska anteckningar vid briinneriet och insamla uppgifter

nnh ntnnuSStatlStlier’ tl Se at,t. alla för kontrollen anbragta lås, förseglingar tillvf ambermgar befinnas i oforandrat skick samt med uppmärksamhet följa tillverkningen sa att han ma kunna bedöma, om olaglig tillverkning äger rum.

a +-aS^-a heI5fria dag ocb dessutom två gånger på oregelbundet återkommande tid i varje manad skall kontrollören i och för kontroll av kontrollapparaten fullständigt tomma sprithållaren. Vid den av överkontrollören företagna provmatningen skall kontrollören närvara i och för biträde. Senast andra heigfna (lagen ! yiirje månad skall kontrollören till länsstyrelsen, överkontroHoren och kontroilstyrelsen insända tillverkningsbevis och utdrag ur avraknmgs- och paformgslängderna, varjämte till överkontrollören insändes uttlUyefkniiigsjournalen och nederlagsjournalen. över sin tjänstgöring vid brannenet skall kontrollören föra dagbok.

Kontrollör bör i allmänhet besöka lantbruksbränneri två gånger om dagen samt sulfitbranneri minst en gång om dagen. Tidsutdräkten därvid är Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 159 höft. (Nr 189) 3

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

beroende på förekommande förrättningar, som ofta kräva långvarigt arbete. Ställningen såsom ensamma kontrolltjänstemän på platsen har pålagt dessa befattningshavare ansvarsfulla tjänsteuppgifter.

Beträffande ifrågavarande framställningar om förhöjning av kontrollorsarvodet finner styrelsen desamma synnerligen beaktansvärda. Redan under våren 1908, således innan förordningen den 11 oktober 1907 med dess bestämmande om ett dagarvode av 8 kronor trätt i kraft, hade förelegat framställningar från kontrollpersonalen att varda bibehållen vid de tidigare avlöningsförmånerna (10 kronor i dagarvode), men hade dessa framställningar den 8 ma] 1908 för det dåvarande förklarats ej föranleda till någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Hurusom liknande arvodesförliöjning år 1910 ifrågasattes från kontrollpersonalens sida men enligt riksdagens beslut (1911) stannat vid 9 kronor är ovan

Den normala prisstegringen under de senast förflutna åren har, frånsett den av kriget framkallade dyrtiden, varit avsevärd och enbart denna prisstegring betingar rättvisligen en höjning av kontrollorsarvodet. Såsom av kontrollörernas föreliggande framställning framgår, erbjuda de privata företagen sina tjänstemän väsentligt bättre avlöningsförmåner an staten och kan därför under nu rådande arvodesförhållanden icke förhindras, att de till kontrollörsbefattningar kompetenta och dugliga krafterna dragas over till privata tjänster. Faran härigenom för kontrollens effektiva utövande bestyrkes ju på ett slående sätt av överkontrollörernas framställning om förhöjning i kontrollörsarvodet. Brännvinstillverkningen tillför staten stora inkomster, och ett eftersättande av kontrollens effektivitet kan medföra minskning i dessa inkomster. Styrelsen förmenar, att bästa sättet att rada bot på den brist på kompetenta kontrolltjänstemän, som på senaste tid faktiskt redan mtratt, ar att dagarvodet höjes till belopp, som såväl gör kontrollorsbefattnmgarna mera eftersträvansvärda som även mera än nu är fallet motsvarar den med dessa befattningar förenade arbetsbörda och ansvar. Styrelsen tillåter sig fördenskull föreslå, att dagarvodet höjes till 12 kronor, vilket synes styrelsen vara det lägsta belopp, som på grund av anförda omständigheter kan ifrågakomma. Den ökning i kontrollkostnaderna, som detta medför, framgår darav att, därest detta förhöjda arvode varit gällande under det sista året med normal brännvinstillverkning eller år 1916, sammanlagda dagarvodena vid brannerierna skulle hava uppgått till i runt tal 200,000 kronor i stallet for omkring KO,000

kronor med nu gällande arvode, 9 kronor.

Den föreslagna höjningen av dagarvodet till 12 kronor för brannvinskontrollör ger följdriktigt anledning till en ändring i arvodesbestammelserna som även eljest är ensidig, sedan genom förordningen den 27 februari 19201 (nr 65) om ändrad lydelse av vissa §§ i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker arvodesforhojningar vidtagits för kontrolltjänstemännen vid bryggerierna, skattepliktiga och skattefria. Ovan har erinrats, att föreskriften i 1907 års brännvinstillverkmngsf oordning: (20' J 2 mom.) om ett högsta dagarvode av 15 kronor inom varje tjanstgormgsdistnkt var tillkommen med utgångspunkt från då bestämda arvoden for korna ollpersonalen vid brännvins- och maltdryckstillverkningen. Med de redan genomförda och nu föreslagna ersättningsbeloppen blir ett maximum av 15 kronor

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189. 19

föi lågt och ägnat att betaga kontrollstyrelsen det mått av rörelsefrihet vid tjänstgöringsdistriktens anordnande, som från början åsyftats. Här är således ej fråga om någon ökad kontrollkostnad utan fast mer om bevarande av möjligheten till en begränsning av antalet kontrollörer. Kontrollstyrelsen anser ett högsta arvode av sammanlagt 18 kronor vara lämpligt. För tillverkningsåret 1920—1921 ställer sig distriktsindelningen så, att 9 brännerier blivit förenade med ett annat bränneri och i ett av dessa fall härjämte med skattefria bryggerier. Samma år äro 16 brännerier sammanförda med skattepliktiga och skattefria bryggerier.

De nu an£ivna förändringarna i brännvinstillverkningsförord-

mngen föranleda ej ändring i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, då 25 § 3 mom. i sistnämnda förordning uti ifrågavarande avseende hänvisar till förordningen angående tillverkning av brännvin.

Ytterligare får kontrollstyrelsen i detta sammanhang anföra följande.

När tillverkaren efter överkontrollörs tillsägelse tillhandahåller kontrollör vid bränneri kost och bostad, äger han såsom ersättning därför enligt 21 § 1 mom. i gällande förordning angående tillverkning av brännvin uppbära 2 kronor om dagen, vilket belopp avdrages å kontrollörsarvodet. Denna gottgörelse var i 1887 års förordning bestämd till tre kronor men sänktes såsom ovan påvisats efter samstämmigt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen år 1907 fill_ nuvarande belopp. Förut omnämnda förslag till 1911 års riksdag att åter höja detsamma till tre kronor vann ej bifall av riksdagen. Nu föreligger emellertid enligt kontrollstyrelsens mening anledning att vid dagarvodets höjning i någon mån tillgodose även tillverkarens intresse härutinnan. En avräkning å kontrollörsarvodet av tre kronor kan numera ej anses motsvara tillverkarens kostnad, men skulle styrelsen likväl ej ifrågasätta högre belopp, därest ej styrelsen beträffande kontrollpersonalen vid sockertillverkningen i annat sammanhang funnit sig böra föreslå en motsvarande sammanlagd kostnadsersättning av 3 kronor 50 öre. Lämpligt synes då vara att även inom kontrollen över brännvinstillverkningen upptaga detta belopp. Principiellt riktigast vore måhända, att statsverket ensamt bestrede hela kontrollkostnaden vid samtliga de ställen, där skattepliktig tillverkning äger rum inom området för kontrollen över såväl brännvinstillverkningen som maltdrycks- och sockertillverkningen. Den nuvarande tidpunkten synes emellertid ej vara lämplig för en dylik förändring.

Kontrollstyrelsen har likväl tidigare erinrat vederbörande överkontrollörer, vilka det tillkommer att bestämma, huruvida tillverkaren skall tillhandahålla kontrollören vid bränneriet bostad och kost, att dylik skyldighet ej bör åläggas tillverkaren i annat fall än att det visat sig omöjligt för kontrollören att annorstädes på lämpligt avstånd från bränneriet skaffa sig bostad och kost.

Vad slutligen vidkommer kontrollörernas hemställan, att vid dyrtidstilläggets beräknande det s. k. grundtalet måtte utgå helt såväl å kontrollörsarvode som å pension eller annan avlöning i statens tjänst, finner styrelsen densamma såsom innebärande en avvikelse från vedertagna och allmänt gällande grunder för beräkningen av dyrtidstillägget icke böra föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.»

20 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 189.

Under åberopande av vad sålunda anförts har kontrollstyrelsen överlämnat förslag till förordning- om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.

statikontoret. Statskontoret, som ävenledes i förevarande ärende anbefallts av-

giva utlåtande, har yttrat följande:

»Då den av kontrollstyrelsen föreslagna förhöjningen av arvodena för ifrågavarande kontrollörer från 9 till 12 kronor inom distrikt med endast ett bränneri samt från högst 15 till högst 18 kronor inom distrikt med flera tjänstgöringställen synes skälig, har statskontoret icke något att erinra häremot; och får statskontoret jämväl tillstyrka förslaget om höjning av den tillverkare tillkommande ersättningen för tillhandahållande åt kontrollör av hostad och kost från 2 kronor till 3 kronor 50 öre för dag.

Beträffande kontrollörernas framställning i vad den avser ändring för deras del i bestämmelserna om dyrtidstillägg, då avlöning för två statstjänster uppbäres eller då avlöning för sådan tjänst är förenad med pension av statsmedel, torde Eders Kungl. Maj:t finna densamma icke höra föranleda vidare åtgärd.»

Framställning J detta sammanhang vill jag omnämna en från Sveriges bränneri-

fPbränneri-68 idkareförening till Kungl. Maj:t inkommen skrift, däri hemställes, att den idkare- ersättning, som tillverkare äga uppbära för skyldighet att tillhandaforening. ^ålla kontrollör kost och logi, måtte höjas, då sagda ersättning med nu rådande högst väsentligt stegrade priser måste anses otillräcklig. Ytterligare framhålles i sagda skrivelse, att den tillverkare tidigare tillkommaude skattefriheten för två procent av årstid verkningen numera bortfallit. Denna skattefrihet hade enligt föreningens förmenande kunnat betraktas såsom en slags kompensation för berörda skyldighet.

Kontroll- Kontrollstyrelsen framhåller i avgivet utlåtande, bland annat, att, då

ttyreisen. frågan om brännvinstillverkningsfön >rdningens omarbetning, även i avseende å kontroll väsen det, blivit överlämnad till kontrollstyrelsen i och för utredning, bränneriidkareföreningens framställning torde i samband med sagda utredning komma att göras till föremål för förnyat övervägande. I frågans nuvanmde läge ansåge styrelsen skäl icke föreligga för bifall till nyssnämnda framställning, utan hemställde kontrollstyrelsen att densamma ej måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Departe- De av kontrollstyrelsen föreslagna och av statskontoret understödda

mentschefen. ändringarna hava i huvudsak den innebörden,

att överkontrollör, som är inkallad i tjänstgöring, erhåller ett arvode beräknat efter 5,000 kronor om året mot i 1907 års förordningar beräknat arvode av 4,000 kronor;

21 Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

att Kungl. Maj:t äger höja ersättningen till överkontrollör för rese- och expeditionskostnader intill ett belopp av högst 500 kronor i månaden, mot nu 400 kronor i månaden;

att överkontrollör, som uppbär pension av statsmedel, i avlöningshänseende likställes med överkontrollör, som ej uppbär dylik pension;

att arvodet till kontrollör höj^s från 9 kronor till 12 kronor om dagen, varjämte för de fall, att kontrollstyrelsen äger bestämma högre arvode, detta må högst uppgå till 18 kronor om dagen mot nuvarande 15 kronor om dagen;

samt att den ersättning, tillverkare äger uppbära för tillhandahållande åt kontrollör av kost och logi, höjes från 2 kronor till 3 kronor 50 öre om dagen.

De arvoden och ersättningar, som här avses, utgå för närvarande med i huvudsak enahanda belopp, som bestämdes genom 1907 års förordningar. Sedan den tiden ha sa gott som alla övriga sta>stjänaie kommit i åtnjutande av förbättrade löneförmåner, oavsett de särskilda tillägg, som betingats av rådande dyrtid. Jag vill i sådant avseende erinra, hurusom exempelvis de befattningshavare vid statsdepartementen och de centrala ämbetsverken, vilkas avlöningar reglerats enligt den år 1907 godtagna s. k. statskontorstypen, från och med år 1919 erhållit tillfällig löneförbättring och sedermera genom beslut av innevarande års riksdag kommit i åtnjutande från och med år 1922 av en ytterligare lönereglering av definitiv natur. Det kan under sådana förhållanden icke synas annat än billigt, att någon arvodesförhöjning, på sätt av kontrollstyrelsen och statskontoret förordats, beredes även den personal, om vilken nu är fråga.

Vad angår de föreslagna höjningarna i ersättningen till överkontrollörerna för rese- och expeditionskostnader samt till tillveikaie föi tillhandahållande åt kontrollörer av kost och logi, torde dessa tillräckligt motiveras av den inträffade allmänna prisstegringen.

De särskilda kostnaderna för brännvinstillverkningskontrollen för år 1922 torde, därest den nu ifrågasatta förhöjningen icke komme till stånd, kunnat beräknas komma att uppgå till i runt tal 170,000 kronor. Kontrollen för maltdryckstillverkningen torde under samma förutsättning hava kommit att draga en särskild kostnad av omkring 270,000 kronor. Härtill kommer den för båda tillverkningsslagen gemensamma kostnaden för överkontrollörerna, vilken torde kunnat beräknas till ungefär

130,000 kronor. Den sammanlagda kostnaden för brännvins- och maltdryckskontrollen skulle alltså hava uppgått till omkring 570,000 kronor. Den merkostnad, som genom den ifrågasatta ökningen i över-

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

kontrollörers och kontrollörers avlöningsförmåner beräknas komma att åsamkas statsverket, torde, såsom framgår av kontrollstyrelsens yttrande, för år 1922 vad förstnämnda grupp tjänstemän beträffar kunna beräknas utgöra 48,000 kronor och vad sistnämnda kategori beträffar 50,000 kronor; sammanlagt skulle ökningen alltså utgöra 98,000 kronor, varigenom hela kostnaden för berörda ändamål finge beräknas till omkring

668,000 kronor. Motsvarande siffra för år 1919 var 452,777 kronor och för år 1920 560,648 kronor. Härtill kommer givetvis i fråga om såväl tidigare utgående avlöningar som den nu föreslagna ökningen även dyrtidstillägg.

Brännvinstillverkningsskatten, som år 1919 uppgick till omkring 6 miljoner kronor, bar under år 1920 belöpt sig till ungefär 18 miljoner kronor samt i riksstaten för år 1921 beräknats till 15 miljoner kronor och i förslaget till riksstat för år 1922 till 16.5 miljoner kronor. I maltskatt inflöt under år 1919 omkring 3 miljoner kronor, medan motsvarande belopp under år 1920 uppgått till i det närmaste 4.5 miljoner kronor. Denna skatt har beräknats inbringa för år 1921 6 miljoner och för år 1922 4.4 miljoner kronor.

En jämförelse mellan 1919 års siffror och de för år 1922 beräknade giva vid hunden, att trots den föreslagna höjningen i arvodena den totala kontrollkostnaden i förhållande till skatten företer en minskning, en omständighet, som uppenbarligen beror därpå, att en ökning i tillverkningen icke medför en tillnärmelsevis motsvarande ökning i kostnaden för kontrollpersonal. En jämförelse med 1920 års siffror giver icke ett lika gynnsamt resultat. Emellertid bör märkas, att en del av ökningen i 1922 års siffror beror på vissa i fråga om arvoden åt kontrolltjänstemän vid maltdryckstillverkningen införda nya bestämmelser, vilka trätt i kraft den 1 oktober 1920 och alltså haft sin verkan endast för en del av detta år, men givetvis medtagits i beräkningen för hela år 1922. Kostnadsökningen måste i varje fall betecknas såsom måttlig i förhållande till de skattebelopp, kontrollen gäller, och de risker, staten skulle ikläda sig genom en mindre effektiv kontroll.

Till frågan om anslag för nu berörda ändamål torde jag sedermera få återkomma.

Den av Sveriges bränneriidkareförening i dess ovanberörda skrivelse gjorda hemställan finner jag icke böra föranleda någon åtgärd utöver de här förut omnämnda.

T. f departementschefen uppläste härefter dels förslag till förordning om ändrad lydelse av 20 § 1 och 2 mom. samt 21 § 1 mom. i förordningen aen 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin,

23 Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

dels och förslag till förordning om ändrad lydelse av 25 § 1 mom. i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, och hemställde, att dessa förslag måtte genom pioposition föreläggas riksdagen till antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla, och skulle proposition av den lydelse, bilaga litt. . . . vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Martin Philipson.