Doc 1921:29
Kung!. Maj:ts Proposition Kr 29.
1 Nr 29.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse för förre extra ordinarie stationskarlen vid statens järnvägar J. G. Lundkvist från viss skadeståndsskyldighet: given Stockholms slott den 31 december 1920.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Walter Murray.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 december 1920.
Närvarande:
Statsministern friherre De G-eer, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.
Departementschefen, statsrådet Murray anförde:
På aftonen den 26 februari 1917 inträffade å Holmsvedens järnvägsstation en svår tågolycka, i det att ett söderifrån kommande tåg, som skulle passera stationen, felaktigt leddes in på ett stickspår samt, efter att hava kört sönder stoppbocken, kolliderade med en kolbox och ett Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 24 höft. (Nr 29.) 1805 20 1
2 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 29.
Järnvägs-
styrelsen.
pumphus, med påföljd, att kolboxeu och ena väggen till pumphuset krossades samt 10 personer dödades och stor skada å järnvägsmaterielen uppkom.
Såsom vållande till ifrågavarande olycka ställdes extra ordinarie stationskarlen John Gustav Lundkvist under åtal; och blev Lundkvist genom högsta domstolens utslag den 23 juli 1918 dömd för det brottsliga förfarande, som i målet läge honom till last, att undergå straffarbete i ett år sex månader samt att tillika varda avsatt från sin anställning vid statens järnvägar och förklarad oberättigad att vidare nyttjas i dylik befattning.
Till följd av att vid målets handläggning inför underrätten den genom olyckan vållade materialskadan icke hunnit bliva till beloppet fastställd, förbehöll sig järnvägsstyrelsen rätt att i särskild rättegång göra sin ersättningstalan gällande.
Sedan det blivit utrönt, att beloppet av ifrågavarande skada uppgått till 19,425 kronor, har Lundkvist i en till järnvägsstyrelsen ingiven, till Kungl. Maj:t ställd skrift hemställt att av nåd bliva befriad från skyldigheten att gälda ifrågavarande belopp, för vilket han erkänner sig ersättningsskyldig. Lundkvist anför därvid, bland annat, att han ser sig ur stånd att nu eller framdeles gälda ersättningen.
Av två vid ansökningen fogade, av stationsföreståndaren vid Holmsvedens station samt av vederbörande kommunalnämndsordförande utfärdade intyg framgår, att Lundkvist icke äger några som helst tillgångar att därmed kunna gälda sin skuld till statens järnvägar.
För egen del har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 20 mars 1920 anfört, att någon utsikt för att Lundkvist framdeles skall vinna sådan ekonomisk ställning, att han må bliva i stånd att fullgöra sin skadeståndsskyldighet, icke anses förefinnas. Statens fordran hos Lundkvist torde därför enligt styrelsens förmenande få anses vara värdelös, och upprätthållandet av densamma utan gagn. På grund härav och då fordringens upprätthållande torde komma att på Lundkvist verka nedtryckande i psykiskt hänseende, finner styrelsen det vara önskvärt, att fordringen efterskänkes. Styrelsen har fördenskull, under framhållande, hurusom 1918 års lagtima riksdag på framställning av Kungl. Maj:t medgivit befrielse för förste kontorsbiträdet A. W. Kjellson från honom i anledning av ansvar för tågsammanstötning åliggande ersättningsskyldighet, hemställt, det Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Lundkvist må befrias från den honom i anledning av omhandlade tågolycka åliggande ersättningsskyldighet samt att förenämnda belopp 19,425 kronor må ur statens järnvägars räkenskaper avskrivas.
3 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 29.
I infordrat utlåtande den 30 mars 1920 tiar statskontoret, då i före- statskontoret varande fall syntes föreligga skäl av enahanda beskaffenhet, som föranledde 1918 års lagtima riksdag att medgiva befrielse för förste kontorsbiträdet A. W. Kjellson från ersättningsskyldighet, förordat bifall till framställningen.
Av utredningen i ärendet framgår, att Lundkvist är medellös samt Departeatt anledning icke finnes att antaga, att han någonsin framdeles skall mentschefen' bliva i stånd att fullgöra den ersättningsskyldighet, som på grund av ifrågavarande järnvägsolycka åligger honom. Statens fordringsanspråk hos Lundkvist torde med hänsyn härtill få anses utan värde och ett fasthållande därvid ändamålslöst. För Lundkvist åter kan skuldbördan kännas betungande. Jag anser därför riksdagens medgivande böra inhämtas till befrielse för Lundkvist från ifrågavarande ersättningsskyldighet och hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre extra ordinarie stationskarlen John Gustav Lundkvist må befrias från honom åliggande skyldighet att i anledning av järnvägsolyckan vid Holmsveden den 26 februari 1917 till järnvägsstyrelsen utgiva skadestånd,
samt att det belopp av 19,425 kronor, vartill järnvägsstyrelsens fordran å Lundkvist i räkenskaperna upptagits, må avskrivas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj :t Konungen lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet: August Wrede.