angående tilläggspension åt skeppsmätningsöverkontroUören och överinspektören hos kom¬ merskollegium K. O. Larsson
Kungl. Maj:ts proposition Nr 40.
1 Nr 40.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tilläggspension åt skeppsmätningsöverkontroUören och överinspektören hos kommerskollegium K. O. Larsson; given Stockholms slott den 21 januari 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna da^r, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
G. Malm.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 januari 1921.
Närvarande:
Statsministern friherre De Gf.er, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel, statsråden Eiucsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.
Departementschefen, statsrådet Malm, anförde:
I två särskilda skrivelser den 4 mars och den 26 augusti 1920 har kommerskollegium hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd för beredande av en årlig pension å 5,0<>0 kronor åt skeppsmätningsöverkontrollören och överinspektören hos kollegium Karl Oskar Larsson.
3023. Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 32 höft. (Nr 40.)
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 40. ; , ,
Av en förstnämnda skrivelse bifogad tjänsteförteckning framgår, att Larsson, som är född den 7 november 1853 och som den 12 december 1919 av Kungl. Maj:t utnämnts och förordnats att från och med den 1 januari 1920 vara innehavare av ovanberörda tjänst, varit anställd vid statens järnvägsbyggnader under tiden den 11 juni 1877—den 28 februari 1882, tjänstgjort å järnvägsstyrelsens kontrollkontor under tiden den 1 mars 1882—den 3 juni 1889 samt bestritt av generaltullstyrelsen meddelade förordnanden såsom skeppsmätare i Stockholm under tiden den 1 juni 1882—den,31 augusti 1889, såsom skeppsmätningskontrollör i Stockholm under tiden den 1 september 1889—den 30 juni 1891 och såsom skeppsmätningsöverkontrollör under tiden den 1 juli 1891—den 31 december 1919.
Larssons med nu innehavande tjänst förenade avlöningsförmåner utgöra — oavsett tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg — 7,500 kronor, därav 4,400 kronor lön, 600 kronor ortstillägg och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar. Från och med den 1 juli 1920 åtnjuter Larsson, jämlikt beslut av Kungl. Maj:t den 19 november 1920, ålderatilllägget å lönen, 600 kronor.
Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, att Kungl. Maj t den 17 september 1920 medgivit, att Larsson må efter uppnådd ålder av 67 år tillsvidare under étt år kvarstå i tjänsten.
I sin förenämnda skrivelse den 4 mars 1920 anför kommerskollegium huvudsakligen följande.
Kommerskoiic- Larsson, som den 7 november 1920 komme att uppnå en ålder av
denTmars 67 år och som enligt gällande pensionsbestämmelser vid denna tidpunkt 1920. vore skyldig att avgå från sin tjänst, innehade, såsom av tjänsteförteckningen framginge, 43 tjänsteår i statens tjänst. Därest Larsson kunde anses hava innehaft tjänsten under en tid av minst fem år, vore han således berättigad att vid avgången från densamma komma i åtnjutande av full pension, d. v. s., då Larsson icke åtnjöte ålderstillägg, 4,400 kronor. Den omständigheten, att Larsson på grund av det långa dröjsmålet med realiserandet av det redan år 1908 avgivna förslaget om kollega omorganisation icke kunnat komma i åtnjutande av det till 600 kronor uppgående ålderstillägget å lönen, syntes kollegium emellertid icke böra ligga hindrande i vägen för Larsson att bliva tillerkänd full pension, beräknad efter högsta pensionsunderlaget å tjänsten, 5,000 kronor, varom kollegium nu ville göra hemställan. Skulle Larsson däremot icke kunna anses hava innehaft samma tjänst i fem år och sålunda författningsenligt vara berättigad att komma i åtnjutande av pension
3 Kungl. Maj:ts proposition Nr 40.
till allenast ett mycket ringa b* lopp, hemställde kollegium, att Kungl. Maj:t, med hänsyn till de i ärendet föreliggande särskilda omständigheterna, måtte vidtaga åtgärd för beredande av pension åt Larsson, i enlighet med vad kollegium ovan ifrågasatt.
I ovanberörda skrivelse den 26 augusti 1920 återupprepar kommerskollegium, under hänvisning till av kollegium i särskild skrivelse med stöd av bestämmelserna i kungörelsen den 7 maj 1920 (n:r 212) gjord hemställan om ålderstillägg från och med den 1 juli 1920 åt Larsson — vilken hemställan sedermera, såsom ovan anförts, av Kungl. Maj.t bifallits — sin framställning om pension åt Larsson.
På grund av särskilda remisser har statskontoret över berörda framställningar avgivit utlåtanden, dagtecknade den 11 mars och den 13 november 1920.
I sitt förstnämnda utlåtande anför statskontoret — efter anmärkning att Larsson, såvitt hundlingarna i ärendet utvisade, innehade mer än 35 för pension beräkneliga tjänsteår — i huvudsak följande.
Det pensionsbelopp, som borde tillkomma Larsson, vore väsentligen beroende av spörsmålet, om han kunde anses hava under minst fem år innehaft den tjänst, varifrån avgång skulle äga rum. Visserligen syntes den befattning såsom skeppsmätningsöverkontrollör, Larsson på grund av general tullstyrelsens förordnande bestritt intill utgången av år 1919, hava varit i stort sett förenad med ungefär samma åligganden, som tillkomme honom å hans nuvarande tjänst i kommerskollegium, men hans tjänsteställning måste däremot, enligt vad statskontoret inhämtat, anses hava blivit en helt annan än förut. Hans ställning till generaltullstyrelsen hade nämligen inneburit, att han såsom sakkunnig på skeppsmätningsområdet lämnat styrelsen biträde vid avgörandet av nämnda område berörande frågor, under det att han i kommerskollegium själv vore föredragande i dylika frågor och jämväl i vissa fall hade befogenhet att självständigt fatta beslut. På grund av dessa omständigheter syntes det statskontoret, som om hans nuvarande tjänst icke i pensionsavseende kunde betraktas såsom samma befattning som den, han intill utgången av år 1919 innehaft.
Vid sådant förhållande skulle hel pension för Larsson utgöra medeltalet av de högsta pensionsunderlag, som under vart och ett av de senast förflutna fem åren varit för honom gällande; och skulle alltså dylik pension för honom, vilken först med ingången av år 1920 tillträtt sin tjänst, utgöra en femtedel av pensionsunderlaget, 4,400 kronor, eller
Kommcrskollegii skrivelse den 26 augusti 1920.
S' af skontorets utlåtande den 11 mars 1920.
4 Statskontorets
utlåtande
den 13 novem• ber 1920.
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 40.
880 kronor. Hade emellertid icke befattningen såsom skeppsmätningsöverkontrollör överflyttats till kommerskollegium, utan Larsson vid den ålder, då i allmänhet avgång från tjänsten plägade äga rum för civil tjänstinnehavare, avgått från befattningen hos generaltullstyrelsen, skulle säkerligen med hänsyn till hans långa verksamhet i statens tjänst honom hava beretts en pension, motsvarande 2/3 av arvodet vid befattningen, 6,000 kronor, eller alltså 4,000 kronor. Det syntes därför statskontoret skäligt, att pension från allmänna indragningsstaten utverkades åt Larsson till sådant belopp, att detsamma jämte honom författniugsenligt tillkommande pension uppginge till 4,400 kronor för år räknat.
I sitt den 13 november 1920 avgivna utlåtande förordar statskontoret — under erinran att kommerskollegii hemställan om ålderstillägg åt Larsson av statskontoret tillstyrkts — framställning till riksdageu om beredande av pension från allmänna indragningsstaten åt Larsson till sådant belopp, att detsamma jämte honom författningsenligt tillkommande pension uppginge till 5,000 kronor. Därest Larsson avginge först under år 1921, vore han berättigad till en pension enligt civila pensionslagen av 2,000 kronor, och skulle tilläggspensionen således utgöra 3,000 kronor.
I likhet med statskontoret är jag av den uppfattningen, att Larssons nuvarande tjänst icke i pensionsavseende kan betraktas såsom samma befattning som den, han intill utgången av år 1919 hos generaltullstyrelsen innehaft. Under sådana omständigheter skulle Larsson vid avgång från tjänsten under år 1921 icke vara berättigad till pension till högre belopp än 2,000 kronor. Larssons långvariga verksamhet i statens tjänst gör honom emellertid även enligt mitt förmenande väl förtjäut att därutöver komma i åtnjutande av någon fyllnadspension; och anser jug förty, att framställning i sådant syfte bör göras hos riksdagen.
I fråga om fyllnadspensionens storlek är jag ense med ämbetsverken därutinnan, att densamma bör utgå med sådant belopp, att Larsson, tillsammans med vad enligt civila pensionslagen tillkommer honom, i pension erhåller sammanlagt 5,000 kronor eller den pension, som Larsson författningsenligt skulle ägt rätt att uppbära, därest han under eu tid av fem år varit innehavare av sin nuvarande tjänst i kommerskollegium. Den omständigheten, att Larsson vid tiden för avgången från tjänsten under endast omkring två år kommer att hava innehaft densamma, uppväges nämligen enligt min mening av den långa tidrymd av icke mindre än 28V2 år, Larsson på av generaltullstyrelsen
5 Kungl. Maj:ts proposition Nr 40.
meddelat förordnande bestritt den med i hnvudsak samma åligganden, som tillkomma honom i hans nuvarande tjänst, förenade befattningen såsom skeppsmätningsöverkontrollör, vilken befattning i samband med kommerskollegii omorganisation från och med 1920 års ingång omförvandlats till nu ifrågavarande skeppsmätningsöverkontrollörs- och överinspektörstjäust hos kollegium.
Jag hemställer därlör nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skeppsmätningsöverkontrollören och överinspektören hos kommerskollegium Karl Oskar Larsson må från och med månaden näst efter den, vari under år 1921 avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta, utöver honom författningsenligt tillkommande pension å 2,000 kronor för år, en tilläggspension av 3,000 kronor årligen.
Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Eduard Francke.
Bihang till riksdagens protokoll 1921