angående ändring i gällande bestämmelser om glidande tull'al ser för vissa slag av spann¬ mål m. m.

Kungl. Maj ds proposition Nr 81.

1 Nr 81.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring i gällande bestämmelser om glidande tull'al ser för vissa slag av spannmål m. m.; given Stockholms slott den 11 februari 1921.

Kung!. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbrnksärenden lör denua dag, föres'å riksdagen. att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Nils Hansson.

Utdrag av protokollet över jordbrnksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 februari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve Krångel, statsråden Ericsson, Dahlberg. Hurray, Elmquist, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Departementschefen, statsrådet Hansson anförde:

I proposition den 2 augusti 1919, nr 2, föreläde Kungl. Magt riksdagen förslag om anordning för tiden 1 juni 1920 —Hl maj 1922 av ett system med glidande tullsatser för vete, råg och korn. mjöl och gryn därav ävensom malt och vissa slag av bröd.

Bikung till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 70 höft. (Nr 81.) 1

Proportion

1919.

2 Sakkunnigas

förslag.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 81.

Förslaget var byggt på eu av särskilt tillkallade sakkunniga verkställd utredning, framlagd i ett den 30 april 1919 avgivet betänkande angående avvecklingen av den statliga spannmålsregleringen. De sakkunniga hade framhållit, att åtgärder vore påkallade för att även efter det de garanterade minimiprisen å brödsäd den 1 juni 1920 uppbört att gälla motverka allt för starka differenser mellan de inhemska produktionskostnaderna för brödsäd och prisen å importerad vara. De hade nämligen funnit klokheten bjuda att tillse, att den inhemska brödsädsodliugen, i varje fall under de närmaste åren, upprätthölles i sådan omfattning, att den kunde fylla landets minimibehov. För den händelse att prisfallet på importerad spannmål under övergångstiden efter minimiprisens upphörande bleve våldsamt, borde jordbruket beredas skydd. Detta sjmtes de sakkunniga kuuna ske medelst ett system av glidtullar för tiden från och med den 1 juni 1920, då minimiprisen upphörde, och till och med den 31 maj 1922.

Glidtullarna skulle variera på det sätt, att desamma höjdes, när importpriset folie, och sänktes, när importpriset stege. Härför förutsattes dels en metod för uträknande av det inhemska normalpriset för brödsäd och dels bestämmelser för importprisets beräknande. 1 förra hänseendet hade de sakkunniga framlagt en kalkyl, däri det enligt tillgängliga noteringar för tioårsperioden 1904—1913 gällande normalpriset för vete och råg uppdelats på fyra produktionsfaktorer, nämligen mänsklig arbetskraft, dragararbete, gödsling samt ränta å jordvärde och driftkapital. Genom att i denna kalkyl i stället insätta nya, enligt vissa grunder konstaterade pris å de tre förstnämnda av dessa faktorer skulle man få ett relationstal å produktionspriset för det år, som vore i fråga, i jämförelse med nämuda tioårsperiod. På grund av att konjunkturerna beräknades vara i fallande, hade ett avdrag av 5 procent å de kalkylerade prisen ansetts böra ske.

I avseende å glidtullarnas storlek hade de sakkunniga anfört, att de syntes kunna utmätas enligt i huvudsak tre olika system. Antingen kunde de fixeras så, att de jämnt täckte skillnaden mellan normalpriset å den inhemska och priset å den importerade varan, d. v. s. avsåge att förhindra, att den svenska spannmålen saluhölles till lägre pris än det beräknade normalpriset. Eller ock kunde dessa tilläggssatser bestämmas så stora, att de voro högre än donna skilnad, varigenom de skulle möjliggöra för den svenska lantbrukaren att för sin brödsäd utfå ett högre pris än normalpriset. Eller slutligen kunde tillägget fastställas på sådant sätt, att det täckte allenast eu del av prisskillnaden, Varvid det inhemska jordbruket således icke kunde tillgodogöra sig hela normalpriset utan måste bära någon del av den med prisfallet å världsmarknaden förenade

Kungl. Maj:ts proposition Nr 81. 3

risken, vilken sålunda i viss mån skulle delas mellan producenten och konsumenten.

Vid valet mellan de nu angivna metoderna borde beaktas nödvändigheten att småningom åstadkomma en sänkning av det gällande allmänna prisläget; och borde utövarna av jordbruksnäringen vara beredda att påtaga sig sin del av den gemensamma börda, som en allmän prisnedgång komme att innebära för vårt folks flertal. De sakkunniga hade med hänsyn härtill förordat, att ett eventuellt underskott i produktionskostnaden för brödsäd skulle bäras till så lika delar som möjligt av producenter och konsumenter, d. v. s. att tilläggssatsen (tullen) för importerat vete skulle utgå med ett belopp, motsvarande halva skillnaden mellan det inhemska normalpriset och det för en viss period beräknade importpriset. Dock borde ingen tilläggssats utgå, då sagda skillnad ej uppginge till minst 1 krona per 100 kilogram.

Slutligen hade de sakkunniga föreslagit, att tilläggssatsen (tullen) för till riket införd råg och korn skulle utgå med samma belopp, som för motsvarande period fastställts att gälla för vete.

Till protokollet vid propositionens avlåtande uttalade dåvarande departement*chefen för jordbruksdepartementet sin anslutning till de sakkunnigas e e,en förslag, dock med en viktig modifikation. Då enligt hans mening det ifrågasatta tullskyddet icke borde inom den angivna ramen få stiga obegränsat, borde en maximitullsats föreskrivas. Denna syntes lämpligen kunna sättas till den i tulltaxan föreskrivna, men suspenderade tullsatsen för vete, råg och korn av 3 kronor 70 öre per deeiton. Genom detta förfaringssätt skulle åstadkommas, att icke i något fall högre tull skulle utgå än om suspensionen upphävdes och förhållandena återfördes till de förutvarande. 1 övrigt upptogs i propositionen i ämnet de sakkunnigas förslag utan ändringar.

Från ärendets riksdagsbehandling vill jag erinra om följande. Första R<kadag*besärskilda utskottet hemställde i utlåtande nr 2 om bifall till Kungl. Maj:ts han<Utn9enförslag med vissa, i samförstånd med dåvarande chefen för jordbruksdepartementet vidtagna redaktionella ändringar. Vid utskottsbetänkandet voro fogade flera reservationer. I en av dessa, avgiven av herr Johan Nilsson i Skottlandshus m. fl., framhölls såsom principiellt riktigt, att tullskyddet bleve sådant, att åtminstone produktionskostnaderna täcktes.

Då det emellertid vore utsiktslöst att vinna erforderlig anslutning till detta krav, inskränkte sig reservanterna till att yrka, dels att det

För-

fattnmgar.

Ändringsförslag 1920.

Systemets tilllämpning.

4 Kungl. May.ts proposition Nr 81.

föreslagna femprocentsavdraget skulle falla bort, dels oek att glidtullens begränsning till 3 kronur 70 öre icke skulle ifrågakomma. I eu annan reservation, avgiven av herr Wohlin m. fl., yrkades, att glidtullen skulle under tiden 1 juni 1920—31 maj 1921 motsvara balva skillnaden samt under tiden 1 juni 1921—31 maj 1922 tre fjärdedelar av skillnaden mellan normalpriset och importpriset, ävensom att bestämmelserna om förenämnda femprooentsavdrag och maximeiing skulle uteslutas. Eu tredje reservation avgavs av herr Hage, som yrkade rent avslag. Frågan förevar hos kamrarna den 20 augusti 1919, därvid utskottets hemställan bifölls.

Sedan riksdagen alltså bifallit Kungl. Majrts förslag i ämnet utfärdades författningar den 21 augusti 1919 (nr 567 och 568) angående glidande tullsatser för vissa slag av spannmål m. in. samt angående vhsa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor.

Fråga om ändringar i de beslutade anordningarna om glidtullar uppkom till behandling vid 1920 års riksdag. 1 likalydande motioner nr 107 i första kammaren av herr Johan Nilsson i Skottlandshus m. fl. och nr 169 i andra kammaren av herr Lindman m. (1. framställdes vissa förslag, avsedda att tillgodose jordbrukets intressen, varvid yrkades, bland annat, sådan ändring av 1919 års urtima riksdags beslut angående glidtullar å spannmål m. m., att tullsatsen skulle bestämmas till att motsvara hela skillnaden mellan importpriset och det inhemska normalpriset, beräknade på sätt i 1919 års riksdagsbeslut bestämts. I övrigt förelågo åtskdliga, tullfrågan rörande motioner, av vilka några voro av den allmänna innebörd, att de omfattade jämväl frågan om spannmålstullarna. I utlåtande nr 11 angående vissa delar av tullbevillningen hemställde bevillningsutskottet, att ovan återgivna yrkande i angivna motioner icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. 1 till utlåtandet fogade reservationer hade framställts yrkanden, som i frågan om glidtullarna å spannmål inneburo hemställan om bifall till de av herrar Nilsson i Skottlandslms m. fl. och Lindman m. fl. väckta motioner.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen den 17 mars 1920.

Jämlikt ovan nämnda förordning den 21 augusti 1919 (nr 567) angående glidande tullsatser för vhsa slag av spannmål m. m. har på sätt närmare skall längre fram omnämnas dels lantbruksstyrelsen uträknat det inhemska normalpriset för vete för tiden ljum 1920—31 maj 1921,

5 Kungl. Maj;ts proposition Nr 81.

dels ock kommerskollegium för de tre perioderna juni—augusti 1920, september—november 19-0, december 1920—februari 1921 samt mars— maj 1921 beräknat importpriset å vete. Vid det förhållande att importpriset visat sig överstiga normalpriset har Kling!. Maj:t genom kungörelser den 21 maj 1920 (nr 219), den 24 augusti 1920 (nr 582) och den 19 november 1920 (nr 723) förklarat, att tull under nämnda perioder icke skall utgå.

Glidtnllsystemet har alltså hittills icke trätt i tillämpning.

Det utländska prisläget för vete visar emellertid eu kraftigt nedgående tendens och priset å importerat vete torde i verkligheten redan nu understiga det inhemska normalpriset.

Åtskilliga framställningar om vidtagande av åtgärder för ökat inkomna skydd för den inhemska brödsädsodlingen, huvudsakligen avseende återinförande av de före världskriget gällande tullsatser å spannmål, hava inkommit till jordbruksdop irtementet. Sålunda hava framställningar i ärendet inkommit från, bland andra, Blekinge läns, Kristianstads läns,

Malmöhus läns och Örebro läns hushållningssällskap, från Sveriges allmänna lantbrukssällskap, Uppsala läns valkretsförening av boudeförbnndet och norra Hallands lantbruksklubb. Flertalet av dessa framställningar hava överlämnats till tull- och traktatkommittön.

De sålunda inkomna framställningarna giva uttryck åt brödsäds- Lägttåspannproducenternas bekymmer med anledning av lägetå spannmålsmarknaden. mn'aden

Såsom närmare framgår av tillgängliga noteringar å inhemsk spannmål (se bilaga A) bar priset å svenskt vete sedan innevarande hushnllsårs ingång varit i kraftigt fallande, från omkring 50 kronor till ungefär 31 kronor för 100 kilogram, och ytterligare prisfall torde vara att emotse. Beträffande råg har priset hållit sig lågt allt sedan i höstas. Eu fallande tendens har även här gjort sig gällande.

För att förstå orsakerna till sålunda inom landet rådande låga pris å spannmål, torde det vara av betydelse att närmare klarlägga den allmänna situationen på spannmålsmarknaden.

Vid husbållsårets ingång den 1 september 1920 innehade kvarnar, Spannmauanslutna till Sveriges kvarnintressenter, förening u. p. a. — utövaren lager'

av föregående års spaunmålsmonopol — följande lager:

vete...................... 36,288 ton råg.............................. 35,336 ton

vetemjöl .............. 1,019 » rågmjöl och rågsikt 2,269 »

S:a 37,307 ton S:a^7,605 ton.

6 Årtttkörden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 81.

Denna lagerbehållning beräknades av sagda förening vara åtminstone tre gånger större än under normala år vid motsvarande tidpunkt. Lagringen sammanhängde med bestämmelserna i det jämlikt 1919 års urtima riksdags beslut mellan svenska staten och kvarnintressentförenirigen ingångna avtal angående spannmålshandelns ordnande under hushållsåret 1919—1920, varigenom föreningen förbundits att vid avtalsårets utgång innehava ett, brödsädslager av minst 40,000 ton, därav minst 25,000 ton vete, avsett som reserv i händelse av försvårad import och försenad inhemsk; skörd. På grund av tillstötande andra omständigheter — kvarnstrejken sommaren 1920, oroande rykten från den argentinska exportmarknaden m. m. — blev emellertid upplagringen, särskilt av råg, avsevärt större än den enligt kontraktet bestämda minimikvantiteten. Detta kom att öva kraftig inverkan på kvarnarnas förmåga och villighet att under hösten 1920 få den inhemska spannmålshandeln i gång. Köplusten var redan från början ringa och, såsom i det följande närmare skall beskrivas, rönte prisbildningen i fråga om råg kraftig inverkan härav.

Å andra sidan var behovet hos producenterna att sälja säkerligen icke mindre under hösten 1920 än närmast föregående år. Den svenska spannmålsskörden hösten 1920 kan i kvantitativt hänseende betecknas såsom fullt medelgod; vad ensamt brödsäden (vete och råg) angår något över medelmåttan. hånligt statistiska centralbyrån har skörderesultatet år 1920, jämfört med åren 1918 och 1919 samt normalåret 1915, preliminärt uppskattats sålunda.

Årets inhemska veteskörd får alltså betecknas såsom god, under det rågskörden något understiger normalskörden år 1915. Brödsädsskörden i sin helhet överstiger emellertid enligt statistiska centralbyråns uppskattning såväl närmast föregående två års relativt goda skördar som

Kungl. Maj:ts proposition Nr 81. 7

1915 års skörd och överstiger för övrigt jämväl 1916 och 1917 års skörderesultat.

Det lärer bland brödsädsproducenter vara en ganska utbredd uppfattning, att de tryckta priserna å brödsäd i främsta rummet förorsakats av en alltför stor införsel av utländskt vete. Ett närmare studium av importstatistiken visar emellertid, att denna import ingalunda varit anmärkningsvärt omfattande. Sedan den 1 september 1920, den tidpunkt då brödsädsimporten i samband med spannmålsmonopolets upphörande frigavs, har införseln till riket av vete och vetemjöl enligt uppgift från generaltullstyrelsens statistiska avdelning haft följande omfattning:

1920 September.................... 1,523 ton vete och 1,635 ton vetemjöl

Oktober........................ 2,607 » » » 1,874 » »

November.................... 21,572 » » » 1,410 » »

December .......... 15,171 » » » 2,487 » »

1921 Januari ....................... 4,639 » » » 3,877 » »

Summa 45,512 ton vete och 11,283 ton vetemjöl.

Under dessa fem månader hava alltså importerats sammanlagt 56,795 ton vete och vetemjöl, vilket, om allt omräknas i omalen vete, blir i runt tal 12,300 ton per månad. För femårsperioden närmast före världskriget belöpte sig veteimporten i medeltal per månad till 16,500 ton, vilket alltså visar, att årets import väsentligt understiger normalimporten. I jämförelse med importen under motsvarande fem månader tidigare år är årets veteimport obetydlig såsom framgår av nedanstående jämförande uppgifter:

Sept. 1020— Sept. 1913—

jan- 1921 jan. 1914

ton ton

Import av vete .................................. 45,512 98,851

Import av vetemjöl ............................ 11,283 3,440

Summa 56,795 102,291.

Import av råg och rågmjöl har praktiskt taget icke förekommit under innevarande hushållsår. Importsilfrorna, jämförda med förhållandena under året närmast före världskriget, äro följande:

Hushållsåret 1920-1921 Hushållsåret 1913-1914

Spannmåls-

import.

8 Kungl. Maj ts proposition Nr 81.

I fråga om brödsädstillgång har alltså den hittills passerade, förra delen av lnisliållsåret 1920 —192 L karaktäriserats av osedvauligt stor ingående lagerbehålluing, något över normal inhemsk skörd men betydligt under normal import.

Vad veteimpnrten beträffar synes dock åtskilliga tecken tyda på att denna, sedan även den argentinska skörden nu kommit i marknaden och salubjudes till låga pris, kan under de närmaste månaderna bliva vida mera omfattande än som motsvarar landets behov, för så vilt icke några reglerande åtgärder vidtagas.

Pris-

bildningen.

Prisbildningen å den inhemska spannmålsmarknaden — särskilt i fråga om råjren — har givetvis kraftigt påverkats av den betydande ingående lagerbehållningen. Det är emellertid uppenbart, att prisförhållandena å världsmarknaden rörande spannmål även övat en väsentlig inverkan på den svenska brödsädens, pris. Priset i exportländerna å vete har, sedan den nva skörden i Nordamerika förts i marknaden, befunnit sig i kraftig och hastig nedgång, vartill kommer att även frakterna varit i sjunkande. Härnedan intagna uppställning upptager dels kommerskollegiets uppgifter å importpriset å nordamerikanskt vete — den under de gångna månaderna i världshandeln dominerande vetevaran — fritt banvagn i svensk hamn i medeltal per månad i runt tal, dels ock Sveriges allmänna lantbrukssällskaps noteringar av priset å svenskt vete av genomsnittskvalitet i medeltal för var och en av månaderna oktober— januari, allt i kronor per 100 kilogram.

Oklober November December Januari

Nordamerikanskt vete.................... 54 49

Svenskt vete.................................... 49 47

Skillnaden 5 2

43 40

39 36

4 4

Den starka tendensen med fallande världsmarknadspris har, som synes, noggrant återspeglats i priset å det svenska vetet. Prisfallet å den inhemska varan har gått något före men ungefär lika hastigt som å importvetet. Att priset å det svenska vetet ständigt hållit sig något under importpriset har sin naturliga förklaring i den högre vattenhalt och det i följd därav något lägre förmalningsvärde, som det svenska vetet besitter i förhållande till det även i kvalitativt avseende något värdefullare amerikanska.

Den jämna nedgången i veteprisen jämte det allmänna ekonomiska tidsläget har medfört, att konsumenterna endast gjort inköp lör dagsförbrukuingen. Kristidens nervösa förhållanden på livsmedelshandelns

9 Kungl. Maj.ts proposition Nr 81.

område med strävan hos konsumenterna att så vitt möjligt skaffa varor för längre tids behov hava alltså förbytts i den största återhållsamhet vid inköp och lagring. På grund av väntat ytterligare prisfall och en i stort sett minskad köpkraft hos konsumenterna, torde hushållen numera endast förse sig med det för tillfället ouudgängligaste behovet av mjöl. Härigenom och då tendensen synes vara enahanda hos såväl minuthandlande som grossist< r, har mjölhandeln i väsentlig män minskats, och olusten för nya inköp, även till betydligt sänkta priser, ökas alltmer. Att detta i sin tur återverkar på kvarnarnas verksamhet är uppenbart och har givetvis medfört, att dessa ej se sig i stånd eller önska att i normal omfattning upphandla spannmål. Härigenom har marknadspriset på den svenska varan nedpressats än ytterligare, särskilt under första verkan i februari, då Argentinas veteskörd börjat salu bjudas.

Beträffande råg hava förhållandena så till vida varit annorlunda, att rågpriset inom landet hållits lågt — omkring 34—30 kronor för 100 kilogram — allt sedan ingången av innevarande hushållsår, ehuru en i stort sett något fallande tendens även här gjort sig gällande. JNIed hänsyn till att rågkonsumtiouen något stegrats och utfodring och export av råg nedsatt tillgången, synes det dock vara sannolikt, att en fastare tendens å rågmarknaden är att emotse, under förutsättning att icke veteimporten tager sådana dimensioner, att även rågpriset härav påverkas.

1 detta sammanhang må framhållas, att en del åtgärder redan vidtagits i syfte att motverka ett för landets brödsäd-rproduktion allt för tryckande prisläge. Sålunda hava på grundval av Kungl. Maj:ts beslut den 5 november 1920 exportlicenser meddelats för 20,000 ton råg, huvudsakligen till kooperativa lantmannasammanslutningar, en åtgärd som åtminstone tillfälligt medförde någon lyftning i rågpriset och stimulerade omsättningen. Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut den 23 december 1920 helt upphävt exportförbuden å spannmål och mjöl. Exportfriheten trädde i kraft redan den 27 docember 1920. Statens spannmålslagerhus hava upplåtits till allmänt begagnande för inlagring av spannmål såsom deposition, varjämte belåning i riksbanken av i lagerhusen sålunda upplagrad spannmål medgivits. Utredning pågår inom justitiedepartementet angående de ytterligare åtgärder, som i lagstiftningsväg kunna finnas erforderliga för ett tillfredsställande ordnande av frågan om belåning av i lagerhusen inlagd spannmål.

Då såsom av den lämnade redogörelsen framgår lantmännen äro i behov av att sälja spannmål under det kvarnarnas köplust är ringa Bikung till riksdagens protokoll 11)21. 1 sand. 70 höft. (Nr 81.) 2

Vidtagna åtgärder.

Glidtull-

lystenhet»

efleklioUet.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 81.

och importpriset tenderar att hålla sig under det inhemska normalpriset, gäller det att undersöka, om det med de glidande tullsatserna åsyitade tullskyddet fungerar. Att såsom i ovan refererade framställningar från hushållningssällskap m. fl. ifrågasatts, återinföra fasta tullsatser, torde icke kunna komma i fråga, så länge tull- och traktatkommittén har frågan under utredning och världspriset på brödsäd är underkastat de våldsammaste fluktuationer, såsom i det föregående visats. Däremot bör tillses, att det antagna systemet med glidande tullsatser fungerar på ett för dess syfte tillfredsställande sätt. Utredning i denna fråga har därför inom jordbruksdepartementet sedan någon tid pågått.

Normaipriiet, För fastställande av glidtullens storlek skola ju beräkningar verk-

beråkning. beträffande å ena sidan det inhemska normalpriset och å andra

sidan importpriset för vete.

Vad då först angår normalpriset, så skall enligt systemet detta under tiden 1 juni 1920—31 maj 1922 för ett år i sänder uträknas av lantbruksstyrelsen i enlighet med vissa i förordningen i ämnet åberopade grunder. Sedan Kungl. Magt den 6 februari 1920 meddelat närmare bestämmelser angående verkställandet av omförmälda uträkning i principiell överensstämmelse med 1919 års urtima riksdags beslut i ämnet, har lantbruksstyrelsen beräknat det inhemska normalpriset för vete för tiden 1 juni 1920—31 maj 1921 till 39 kronor 54 öre för 100 kilogram. En motsvarande beräkning har för jämförelse verkställts även beträffande råg, varvid för tiden 1 juni 1920—31 maj 1921 normalpriset for råg visat sig uppgå till 34 kronor 62 öre.

Såsom förut framhållits är det emellertid icke normalpriset utan ett fem procent lägre grundpris, som vid glidtullens beräknande kommer till användning. Detta grundpris — för jämförelse uträknat även för råg — framgår av denna uppställning, angivande pris i kronor per 100 kg.:

Vete Rfig

normalpris ................... 39.54 34.62

5 procents avdrag 1.98 1.73

grundpris 37.5 6 32.8 9.

jämforthe. Glidtullsystemet avsåg ju i sak att åstadkomma ett skydd av viss

mellan grund- omfattning f ör den svenska brödsädsproduktionen, för den händelse marknadspris, marknadspriset genom utländsk konkurrens pressades ned minst en krona för 100 kilogram under det alliså i viss mån garanterade grundpriset. Av tillgängliga noteringar å svensk spannmål (se bilaga A) framgår, att marknadspriset å vete understigit nyss nämnda grundpris

11 Kungl. Alaj:ts proposition Nr 81.

beträffande vete av 125 skålpund holländsk vikt allt sedan första veckan i december 1920 och beträffande vete av 128 skålpund holländsk vikt — d. v. s. den kvalitet, som plägar kunna anses som den genomsnittliga — från och med årsskiftet 1920—1921. Enligt senaste noteringar (andra veckan av februari månad 1921) hade marknadspriset för dessa kvaliteter vete understigit grundpriset med ej mindre än respektive 7 kronor 8G öre och 6 kronor 91 öre för 100 kilogram. Även rågpriset ligger i marknaden under ovan nämnda grundpris, nämligen, enligt noteringar per andra veckan under februari månad 1921, för råg av 117 skålpund holländsk vikt med 4 kronor 64 öre och för råg av 120 skålpund holländsk vikt (medelkvalitet) med 3 kronor 69 öre för 100 kilogram.

Vad härefter beträffar importpriset så skall detta beräknas av impor‘pri,eu kommerskollegium för perioder av tre månader, räknade från och bfräk'antrmed den 1 juni 1920. Närmare föreskrifter härutinnan hava av Kungl. Maj:t meddelats den 19 mars och den 23 juli 1920. I överensstämmelse med de sakkunnigas förslag och chefens för jordbruksdepartementet uttalande till statsrådsprotokollet vid propositionens framläggande sker denna beräkning beträffande importpriset för en viss tremånadersperiod med ledning av under en föregående tremånadersperiod, slutande två månader före början av den period, för vilken priset skall tillämpas, gällande pris, vari ingå fobpriset för vete i utländsk exporthamn i utländsk valuta, denna valuta i svenskt mynt, fraktkostnaden till svensk importhamn, försäkringskostnaden och lossningskostnaden i svensk importhamn. Således är importpriset å vete för exempelvis tremånadersperioden 1 december 1920—28 februari 192 L beräknat med ledning av uppgifter å priset i utländsk hamn å vete, fraktsatser, valutakurser m. m., som varit rådande under juli—september 1920. De av kommerskollegium sålunda verkställda beräkningarna hava lett till pris, som betydligt överstigit det fastställda grundpriset. Sålunda har det importpris, som skulle användas för glidtullsberäkning under tremånadersperioden september—november, beräknats till 65 kronor 58 öre samt motsvarande pris för december—februari till 59 kronor 57 öre och för mars—maj till 48 kronor 78 öre, allt för 100 kilogram.

Glidtullsystemet har alltså hittills icke trätt i funktion, och med bibehållna bestämmelser för uträkningarna komme tull icke heller att utgå under den närmast kommande, deu 31 maj 1921 utlöpande tre- 1unktion. månadersperioden. Detta måste ju dock anses såsom ganska oegentlig^,

Jord-

brukidepartemente'8 utredning.

Lavtbruks-

siyreUen.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 81.

då såsom nyss nämnts det faktiska marknadspriset å svenskt vete och råg redan nu pressats ned rätt väsentligt under icke endast normalpriset utan även det efter 5 procents avdrag å normalpriset beräkuade grnndpriset samtidigt som efterfrågan på svensk vara blivit så ringa, att mången lantman icke ens till dessa reducerade pris kan ernå köpare till den utbjudna brödsäden.

Det torde därför utan tvivel förhålla sig så, att de träffade anordningarna lör glidtullens beräknande visat sig icke vara lör sitt avsedda ändamål fullt tjänliga under nu rådande förhållanden med krattigt och hastigt fallande pris på importvara.

Vid förut nämnda inom jordbruksdepartementet igångsatta utredning hava ifrågasatts ändringar i nu gällande system i tre olika avseenden, nämligen 1) importprisets beräknande för kortare perioder, därvid närmast ifrågasatts sådana om en månad, och med ledning av uppgifter, avseende en månadsperiod, som slutar cirka 14 dagar före början av den, varunder priset skall gälla, 2) borttagande av avdraget av 5 procent å det inhemska normalpriset, samt 3) borttagande av tullsatsens begränsning till 3 kronor 70 öre för 100 kilogram.

Angående de sålunda ifrågasatta ändringarna har yttrande infordrats från lantbruksstyrelsen och beträffande ändring i det, under 1) angivna avseende jämväl av kommerskollegium.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande den 8 februari 1921 anfört följande.

»Vad först beträffar borttagande av bestämmelserna i Kungl. Maj:ts kungörelse den 21 augusti 1919 (nr 567) angående glidande tullsatser för vissa slag av spannmål m. m. om avdrag av 5 procent å det på föreskrivet sätt beräknade inhemska normalpriset, å vete, får lantbruksstyrelsen hänvisa till sitt den 9 maj 1919 till dåvarande chefen för jordbruksdepartementet avgivna yttrande över särskilda sakkunnigas betänkande i flaga om den statliga spannmålsregleringens avveckling, vari lantbruksstyrelsen på angivna skäl framhöll, att det ifrågavarande. av de sakkunniga föreslagna avdraget syntes mindre berättigat.

Även ifråga om upphävande av bestämmelsen rörande tullsatsens begränsning till 3 kronor 70 öre för 100 kilogram tillåter sig lantbruksstyrelsen hänvisa till sitt ovan åberopade yttrande. Lantbruksstyrelsen anförde nämligen däri såsom ett vägande skäl för realiserande av de sakkunnigas omförmälda förslag — vilket icke upptog någon bestämmelse om dylik begi ansning — att 'vid fallande importpris tullskyddet i viss mån blir effektivt och mera effektivt ju mer importpriset sjunker’. Lantbruksstyrelsen håller alltjämt före, att en begränsning^ av ett på glidande tullskala baserat tullskydd strider mot detta skyddsystems idé och förty icke bör ifrågakomma.

13 Kungl. Maj ts proposition Nr 81.

Vad slutligen vidkommer frågan om importprisets beräknande för perioder om en månad vill lantbruksstyrelsen, som icke torde hava att yttra sig om den tekniska möjligheten av detta förslags genomförande, inskränka sig till att erinra, att den sista tidens erfarenhet tydligt givit vid handen, att en förändring uti ifrågasatt riktning synes i hög grad önsklig.»

Kommerskollegium, som i ärendet samrått med generaltullstyrelsen, har i yttrande den 10 februari 1021 anfört följande.

»Det häftiga prisfallet under senaste tiden såväl å världsmarknaden för vete som å fraktmarknaden har lett till en sådan situation ifråga om de tullar förvissa slag av spannmål in. m., vilka regleras genom ovannämnda förordning, att det praktiserade sätlet för deras beräknande icke leder till det med systemet avsedda resultatet. Syftet med införande av glidtullsystemet torde nämligen hava varit att till grund för tullsatsberäkningen skulle komma att ligga bl. a. priset på importerat vete. Då emellertid beräknandet av detta pris enligt hittills praktiserad metod grundats på ett under tillämpningstiden i genomsnitt fem månader gammalt världsmarknadspris å vete, har vid det å senaste tiden inträffade häftiga fallet av såväl förenämnda världsmarknadspris som fraktsatserna metoden medfört, att det pris å importerat vete, vilket förutberäknats för en viss tidsperiod, väsentligt överstigit det verkliga priset därå under samma period.

Den enligt herr statsrådets skrivelse ifrågasatta ändringen i metoden för förutberäkning av importpriset å vete, genom vilken avståndet mellan tiden för det genomsnittliga världsmarknadspris, som skulle läggas till grund för importpiisberäkningen under en viss period, och denna period skulle minskas till en och en halv månad i genomsnitt, synes kollegium vara ägnad att i viss mån minska den olägenhet härutinnan, som den hittills använda metoden medfört. På grund härav synes den nu ifrågasatta metoden böra givas företräde framför den hittills använda. Givetvis skulle en tullsatsberäkning, som ändå bättre svarade mot syftet med ifrågavarande gidtullsystem, uppnås, om förutberäkningen av importpriset skedde för ännu kortare perioder än den ifrågasätta perioden av en månad, eller om importpriset beräknades på grundval av förhållanden, som läge ännu närmare., den tidsperiod, under vilken importpriset skulle gälla, än som nu är ifrågasatt. Aven om en anordning i någondera av dessa sistnämnda tidningar må vara möjlig att genomföra, har kollegium emellertid funnit avgörande skäl tala mot en ännu snabbare växling av de här ifrågavarande tullsatserna än den som ändock måste följa av den nu ifrågasatta ändringen, för så vitt den kommer ti 1 stånd, samt förty icke velat framlägga förslag i någondera av nyss antydda två likiningar.

Vad nu beträtfar den i herr statsrådets skrivelse åsyftade ändrade metoden för importprisets beräknande vill kollegium, om än metoden innebär i visst avseende fördelar framför den hittills tillämpade metoden, dock icke undanhålla den erinran, att en dylik ny metod just på grund av den till synes snabba växling, som vid användning av densamma komine att följa ifråga om tullsatserna, är i sin mån behäftad med enahanda nackdelar som nyss antydda två uppslag. Härvid syftar kollegium ej blott på den uppenbara vikten i allmänhet för affärsverksamheten att tullsatser icke underkastas täta och ej förut beräkneliga förändringar utan även på den särskilda betydelsen härav i föreliggande avseende, där frågan gäller varor,

Kommerwkolltgium.

OepartR-

mentscnefen.

Jmportpriicts

beräknande.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 81.

vilka importeras från orter med vitt skilda avslånd från Sverige. Så må exempelvis nämnas, att två mjölpartier, som en och samma dag inköpas det ena från Sverige närbelägen utländsk ort, det andra från mer avlägset belägen utländsk ort, måhända komme att drabbas av tull efter olika tullsatser, då det parti, som importeras från den avlägsnare orten, möjligen icke kan angivas till förtullning under samma period som det andra partiet. Under en fallande konjunktur sådan som den nuvarande skulle alltså genomförandet av den nu ifrågasatta ändringen kunna verka därhän, att för vara frän närmare belägen ort erhölles lägre tulldebitering än förvara samtidigt införd flan fjärmare ort. Vidare skulle den ifrågasatta ändringen i metoden för importprisets beräknande bliva behäftad med en viss annan olägenhet, nämligen därutinnan att fastställandet av tullsatserna kunde ske först omedelbart innan de skulle träda i kraft, något som skulle i sin ordning medföra att beträffande import av varor av här ifrågavarande slag från avlägsnare trakter, såsom Sydamerika, det icke torde bliva möjligt för importörerna annat än högst under någon kortare tid av varje månad att förutse, efter vilken tullsats tullen för varorna skall utgå.

Beti ältande möjligheten för kollegium att verkställa beräkning av importpriset för vete för perioder av en månad, då lämpligen kalendermånad och med ledning av uppgifter avseende en månadsperiod, som slutar den 15 i nästföregående månad, får kollegium meddela, att under normala förhållanden hinder härför icke synes möta. Uppgift å det av kollegium sålunda för kalendermånad förut beräknade importpris torde emellertid icke kunna meddelas Kungl. Maj:t i allmänhet tidigare än den 22 i nästföregående månad. Kollegium tilltror sig kunna, efter någon tids föregående anmodan, inkomma med dylik beräkning första gången den 22 februari 1921.»

Beträffande metoden för importprisets kalkylering ansluter jag mig till de av lantbruksstyrelsen och kommerskollegium till stöd för kortare perioder anförda synpunkter. Genom att det till grund för tullens utgående beräknade importpriset grundats på prisförhållandeo, som varit rådande flera månader före den tid, under vilken tullen är avsetid att gälla, blir under fallande konjunkturer skyddet uppenbarligen i stort sett overksamt och kommer i allt fall för sent. På grund av den relativt långa tidsintervallen av tre månader försvagas eller omintetgöres dess verkningar än ytterligare. Ehuru allt för korta tidsintervaller och i följd därav ofta ändrade tnllsatser kunna tänkas införa störande moment i marknaden och prisbildningen, tala dock övervägande skäl för att importpriset beräknas för en kortare tidsperiod än hitiills samt grundas på prisförhållanden, som gällt, så nära före tullens giltighetstid som ungefärligen motsvarar tiden för hemforsling från nordamerikansk exportmarknad. Jag anser alltså, att importpriset bör så snart ske kan beräknas för perioder av en månad i stället för som hittills för tre samt med ledning av medelpriset å importerat vete under en månadsperiod, som slutar ungefär 14 dagar före början av den, varunder priset skall

15 Kungl. Maj.ts proposition Nr 81.

gälla. I likhet med kommerskollegium finner jag det lämpligast, att perioderna för importprisets beräknande och den därpå grundade tullsatsens fastställande sammanfalla med kalendermånad. Vad angår den månad, varunder de här föreslagna ändringarna kunna bliva beslutade, torde beräkningen dock böra få avse del av samma månad.

Vid införandet av bestämmelsen om avdrag av 5 procent å normalpriset utgick man på sin tid från förutsättningen, att det pa grundval av uppgifter om arbetslöner, dragarkostnad och gödsling lör en delvis redan passerad tidrymd beräknade normalpriset sannolikt bleve — på grund av väntad nedgång för samtliga dessa kostnader — något högre än som skulle blivit fallet, om det vid kalkylens verkställande varit möjligt att basera priset helt på de siffror, som avsågo det brukningsår, under vilket odlingen och skörden verkligen bedrivits. Utvecklingen har emellertid blivit en annan än den väntade beträffande den på produktionskostnaden kraftigast inverkande posten, priset å mänsklig arbetskraft inom jordbruket, varigenom den för fem-procentsavdragets införande antagna förutsättningen icke förverkligats. I normalpriset har vidare räknats med en konstant räntekostnad, lika med den före kriget gällande. Då såväl egendomsvärdet som framför allt driftskapitalet och räntefoten numera äro väsentligt högre än före krisen, medför beräkningssättet med konstant räntekostnad redan i och för sig, att ett ganska kraftigt avdrag göres i normalpriset. Allt detta talar för ett borttagande av femprocencsavdraget. Ett ytterligare skäl härför ligger dessutom i den förut nämnda omständighet, att det utländska vetet med hänsyn till sin något högre kvalitet värdesättes över det svenska. I den fria handelu kommer nämligen det svenska vetet framdeles som hittills med all säkerhet att på grund av denna kvalitetsskillnad betinga lägre pris än det amerikanska, något som snarare motiverat höjning av normalpriset vid glidtullens beräkning än en sänkning med 5 procent. Denna omständighet i fråga om det svenska och utländska vetets inbördes kvalitet — som torde hava blivit förbisedd vid frågans första behandling — jämte den faktiska utvecklingen beträffande jordbrukets kostnader för arbetskraft, räntor m. m. betinga därför, att bestämmelsen om femprocentsavdraget borttages.

Den i det ursprungliga förslaget om glidtullar sedermera vidtagna beskäring, som ligger i bestämmelsen, att tullen icke får i något fall överstiga 3 kronor 70 öre för 100 kilogram, synes mig vara främmande för systemets grundtanke, som avser att det av tidslörhållandena

Fernprocentsavdrnget å TtormalpriMei.

Maximii aisen & 3 kronor 70 öre.

16 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 81.

påkallade stödet för brödsädsproduktionen smidigt anpassas efter dessa förhållanden. Bestämmelsen att glidtullen skall utgå med ett belopp, motsvarande endast halva skillnaden mellan det inhemska normalpriset och det för en viss föregående period beräknade impurtpriset, medför ju i allt fall, att producenterna få bära sin hälft av det underskott i produktionskostnaden, som ett prisfall å importvaran förorsakar. Om prisfallet å världsmarknaden bliver för vete så betydande, att halva skillnaden mellan det inhemska, per år fastställda normalpriset och importpriset kommer att uppgå till 3 kronor 70 öre för 100 kilogram — och tullsatsen alltså enligt hittillsvarande bestämmelser uppnått sitt maximum —, lärer detta redan i och för sig innebära en för brödsädspröd ucenternas del så försvårad men för konsumenternas del, åtminstone beträffande varupris, så lättad situation, att det näppeligen ur glidtullsystemets synpunkt vore rättvist att på grund av bibehållen maximering av tullen lägga hela det möjligen inträffande ytterligare prisfallet å världsmarknaden på producenterna. Därjämte torde det böra beaktas, att en rubbning i d<*t inbördes förhållandet mellan spannmåls- och industritullar, till jordbrukets nackdel, varit rådande allt sedan är 1914, då spannmålstullarna suspenderades, och att sagda förhållande icke åtcrställes genom en glidtull, som får uppgå till högst den suspenderade tullens belopp men ofta stannar väsentligt därunder. Det bör därför vara en gärd av rättvisa att, då svåra tider för brödsädsproduktionen stunda, göra skyddet för densamma något mera effektivt. Eu åtgärd i sådant syfte är för övrigt redau i och för sig fullt motiverad med hänsyn till angelägenheten av att upprätthålla den inhemska brödsädsodlingen i den omfattning, som erfordras för att i möjligaste mån fylla landets minimibehov. Under förutsättning att glidtullen allt fortfarande utgår med endast halva skillnaden mellan de beräknade normal- och importprisen, finner jag mig alltså i den nuvavarande situationen kunna, utan att tro mig åsidosätta övriga intressen inom samhället, föreslå borttagande av bestämmelsen om glidtullens maximering till 3 kronor 70 öre.

På grund av vad jag här ovan anfört hemställer jag efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, att Eders Kung!. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels besluta sådan ändring av de för tiden 1 juni 1920—31 maj 1922 antagna bestämmelser an-

17 Kungl. Moj:ts proposition Nr 81.

gående glidande tullsatser för vissa slag av spannmål m. m.,

att perioderna för importprisets beräknande skola bestå av en kalendermånad, dock att, vad angår den månad, varunder riksdagens beslut om ändringen delgives Kungl. Maj:t, importpriset må beräknas för del av samma månad,

att vid tullsatsens fastställande avdrag från det inhemska normalpriset icke skall ske,

samt att maximibegränsniug av tullsatsen icke skall ifrågakomma,

dels ock fastställa ändrad lydelse av vissa rubriker i tulltaxan i enlighet med vid detta protokoll såsom bilaga B fogat förslag att tillämpas från och med den dag, ändringarna i bestämmelserna angående glidande tullsatser träda i kraft, till och med den 31 maj 1922.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 70 käft. (Nr 81.)

18 Kungl. Maj:t$ proposition Nr 81.

Bil. A.

Noteringar & svensk brödspannmål under tiden september 1920 - februari 1921.

(Enligt i tidskriften »Lantmannen» införda, av Sveriges allmänna lantbrukssällskap verkslällda

noteringar.)

Prisen anges i kronor för 100 kilogram och hava beräknats banfritt noteringsorterna i parti vid köp direkt från odlaren samt avse högsta pris för prima vara vid genast leverans per netto kassa. Efterföljande pris äro medelpris för samtliga noteringsorter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 81.

19 BIL B.

Förslag

till ändrad lydelse av vissa rubriker i tulltaxan.

74 a

74 b 7B

79 a 79 b

79 c

149 I

A. Spannmål m. m

Spannmål:

omalen:

Kvantitet för tull-

Tullsats

beräkningen j Kronor

majs ......................................................................

andra slag ...........................................................

malen:

gryn av havre.........................................................

gryn av råg, vete eller korn samt mjöl av råg, vete eller korn: tnllsatsen utgör ett av Konungen för kalendermånad eller del därav angivet, i jämnt femtal öre ut tryckt belopp, som med 75 procent överstiger den för omalet vete samtidigt gällande tullsats;

gryn, andra slag; mjöl, andra slag; ävensom mjöl av ariowrot och andra vegetabilier, ej till annan rubrik hänlörligt...............................................................

Ris

Bröd, alla slag. ej särskilt nämnt: tullsatsen är lika med den; för mjöl av råg, vete eller korn gällande.

råg, vete och korn: tull utgår, där vederbörligen fastställt importpris för vele med en krona eller mera för 100 kilogram undersliger fastställt inhemskt normalpris för sådan vara, och tnllsatsen utgör ett av Konungen för kalendermånad eller del därav angivet belopp, mot-: svarande halva skillnaden mellan nämnda normalpris! och importpris;

ärter och bönor, tjänliga till människolöda ..................

havre; ävensom vicker, sojabönor samt andra ärter och; bönor, cj till nästföregående rubrik hänförliga............I

malt, även krossat: tnllsatsen är lika med den för gryn; av råg, vele eller korn gällande;

100 kg

3 70

100 kg

100 kg

fria

fri

100 kg