med förslag till lag om ändrad lydelse av § 3 i lagen den 21 maj 1920 om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 173.

1 Nr 173.

Kungl.*Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av § 3 i lagen den 21 maj 1920 om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring; given Stockholms slott den 10 mars 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga bifogade förslag till lag om ändrad lydelse av § 3 i lagen den 21 maj 1920 om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstj änstgöring.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 147 käft. (Nr 173.)

485 22 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 3 i lagen den 21 maj 1920 (nr 303) om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring.

Härigenom förordnas, att § 3 i lagen den 21 maj 1920 om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, skall hava följande ändrade lydelse:

Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten på sätt i § 1 a) angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för värnpliktstjänstgöring utföra civilt arbete, är skyldig att under fredstid tjänstgöra ett antal dagar, som i förra fallet med en fjärdedel och i senare fallet med hälften överstiger det sammanlagda antalet dagar, varunder tjänstgöring i fredstid enligt § 27 mom. 1 A eller B samt mom. 3 ävensom § 36 mom. 1 värnpliktslagen åligger rytteriet, fält- och positionsartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna tilldelade värnpliktiga. Vid beräkning av dagantalet uppkommande bråktal bortfalla. Tjänstgöringen skall fullgöras i en följd eller i två omgångar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, men skall äga tillämpning jämväl beträffande värnpliktiga, som dessförinnan inskrivits.

Kung], May.ts Proposition Nr 173.

3 Utdrag av protokollet över försvar särenden, hållet inför Hans May.t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 10 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

Uti §§ 1 och 3 i lagen den 21 maj 1920 om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, (Svensk författningssamling nr 303) stadgas följande:

§ I-

Värnpliktig, som hyser allvarliga, på religiös övertygelse grundade samvetsbetankligheter mot värnpliktstjänstgöring i den ordning, gällande värnpliktslag ioruisatter, nui,

a) därest hans samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring med vapen, fullgöra sm värnplikt vid krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller bära vapen eller ammunition, samt

• , därest samvetsbetänkligheterna avse varje tjänstgöring vid krigsmakten,

i stället för honom åliggande värnpliktstjänstgöring utföra civilt arbete för statens rakning.

§ 3-

. Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten på sätt i § 1 a) angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för värnpliktstjänstgöring utföra civilt arbete, är skyldig att under fredstid i en följd tjänstgöra ett antal dagar, som i förra fallet med en fjärdedel och i senare fallet med hälften överstiger det sammanlagda antalet dagar, varunder tjänstgöring i fredstid enligt § 27 mom. 1 A eller B samt mom. 3 ävensom § 36 mom. 1 värnpliktslagen åligger rytteriet, fält- och positionsartilleriet samt fältingenjör- och fälttegraftrupperna tilldelade värnpliktiga. Vid beräkning av dagantalet uppkommande bråktal bortfalla.

Enligt det förslag till lagstiftning i ämnet, som av tillkallade sakkunniga framlades, skulle de s. k. samvetsömma värnpliktigas tjänstgöring fördelas å särskilda omgångar, i likhet med vad i allmänhet är fallet

4 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 173.

med den tjänstgöring, som åligger dem, vilka i vanlig ordning fullgöra sin värnplikt.

Mot den sålunda föreslagna anordningen framhöll emellertid dåvarande statsrådet och chefen för ^^försvarsdepartementet. vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t i statsrådet den 13 februari 1920 (se Kungl. Maj:ts proposition nr 165), att en uppdelning av tjänstgöringen på olika tjänstgöringsomgångar i förevarande fall icke vore påkallad av något statens intresse, utan att det tvärtom syntes vara för staten förmånligare, att ifrågavarande tjänstgöring fullgjordes i en följd, bland annat på den grund, att den största möjliga valuta kunde dragas av den värnpliktiges arbetsskicklighet, därest han en längre tid i följd finge utöva det arbete, vari han blivit inlärd. Den omständigheten, att den värnpliktige härigenom skulle komma i åtnjutande av en oförtjänt förmån i jämförelse med dem av hans kamrater, vilka fullgjorde värnplikten i vanlig ordning, syntes icke utgöra tillräcklig anledning att ordna tjänstgöringen på ett för staten mindre fördelaktigt sätt, men väl borde härtill tagas hänsyn vid utmätandet av tjänstgöringstidens längd.

I överensstämmelse härmed intogs i den av mig citerade § 3 i lagen uttrycklig föreskrift därom, att ifrågavarande tjänstgöring skall fullgöras i en följd.

I lagen har icke närmare preciserats arten av det civila arbete, som skall åläggas värnpliktig, vilkens samvetsbetänkligheter avse varje tjänstgöring vid krigsmakten, utan har det ansetts böra ankomma på Kungl. Maj:t att, efter verkställd ytterligare utredning, därom besluta och meddela erforderliga föreskrifter.

Inom försvarsdepartementet har numera av särskilt tillkallade sakkunniga utarbetats förslag rörande ordnandet av tjänstgöringsförhållandena m. m. för ifrågavarande värnpliktiga.

Den av de sakkunniga verkställda utredningen har ådagalagt, att större delen av de värnpliktiga, söm erhållit tillstånd att fullgöra civilt arbete för statens räkning, äro lantbruksarbetare, samt att ytterst få hava sådana kvalifikationer, att de med fördel kunna uttagas för utförande av något specialarbete. Redan av denna anledning — framhålla de sakkunniga — synas dessa värnpliktiga böra sammanföras i en eller flera arbetsavdelningar och användas för utförande av fredligt kulturarbete, såsom lantbruk, skogsvård, väganläggningar eller dylikt.

En annan av de sakkunniga åberopad anledning till dessa värnpliktigas sammanförande i särskilda arbetsgrupper är den egendomliga ställ-

5 Kungl. Maj: t a Proposition Nr 173.

£.,nfiLde ?nta&a vid jämförelse med andra arbetare, i det att de ej hava

i j arbete utan endast penningbidrag jämte ersättning för egna beklädnadspersedlar, samt att deras rättsliga ställning är en annan än vanliga arbetares ävensom att, därest arbetskonflikt skulle uppstå å arbetsplats, där dessa värnpliktiga arbetare vore sammanförda med andra arbetare, de lörra säkerligen komme i en brydsam situation.

De sakkunniga hava vidare framhållit, att den kostnad staten iklätt Sig för underhåll och inkvartering är jämförelsevis så ringa, att kontant ersättning för dessa förmåner icke tillnärmelsevis skulle täcka kostnaderna for av den värnpliktige själv anskaffad föda och bostad, vadan det vore nödvändigt, att portion och inkvartering lämnades in natura.

Beträffande frågan, varest det civila arbetet för statens räkning under ovan . angivna betingelser skulle kunna utföras, hava de sakkunniga företagit undersökning, som givit vid handen, att möjlighet därtill kan beredas endast av vattenfallsstyrelsen och socialstyrelsen. Sålunda kan vattenfallsstyrelsen i allmänhet bereda arbete åt hela årskontingenten, i forsta hand med torvupptagning, och har styrelsen möjlighet att inkvartera och utspisa sådana arbetsgrupper. För socialstyrelsen skulle möjlighet föreligga att inom statsarbetenas ram bereda samtliga arbete inkvartering och utspisning.

Såväl vattenfallsstyrelsen som socialstyrelsen har framhållit, att det sannolikt komme att möta vissa svårigheter att ordna arbetet under vintern, varför det kunde bliva nödvändigt att uppdela arbetet i två (sommar-Jomgångar.

. Tanken att låta de s. k. samvetsömma värnpliktiga fullgöra sin tjänst- Departementsgoring i en följd vilade, såsom av det föregående framgår, på den förut- chefensättningen, att det för staten vore förmånligare, att tjänstgöringen fullgjordes l en följd. Vid närmare undersökning av möjligheterna för beredande av lämpligt civilt arbete åt ifrågavarande värnpliktiga har det emeller-

l ir?T“* r-att 6tt tmfredsställande ordnande av arbetsfrågan sannolikt skulle bliva förenat med vissa svårigheter, med mindre tjänstgöringen kan uppdelas å två omgångar. Vid sådant förhållande synes det mignödvändigt att i gällande lagbestämmelse vidtaga ändring, som möjliggör dylik uppdelning. J &

Uppdelningen av tjänstgöringen bör kunna tillämpas även beträffande värnpliktiga, som redan inskrivits.

.... PePartemeiitschefen uppläser härefter ett inom departementet upprattat förslag till lag om ändrad lydelse av § 3 i lagen den 21 maj Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 147 höft- (Nr 173.) 485 22 2 '

6 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 173.

1920 om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, samt hemställer, att sagda förslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: A. Lindman.

Stockholm, K- L. Beckmans Boktr., 192 2.