Doc 1923:1

KUNGL. MAJ:TS

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret

1923—1924.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt.

KUNGL. MAJ:TS

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret

1923—1924;

Given Stockholms slott den 8 januari 1923.

Jämlikt grundlagens bud avgiver Kungl. Maj:t härmed proposition angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1923—1924.

Med åberopande av bilagda statsrådsprotokoll angående statsverkspropositionens justering vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att godkänna de i ovannämnda protokoll berörda förslag och alltså upptaga statsverkets inkomster och utgifter sålunda:

Inkomsterna

4 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1923.

Specifikation av statens inkomster.

I. Skatter:

A. Egentliga statsinkomster.

1. Mantalspenningar

900,000

2.

3.

Prästerskapets till statsverket indragna tionde....... 2,577,000

Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

a. Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning: n. Skatt å inkomst och

förmögenhet .... 124,000,000

(}. B-skatt å aktiebolag

m. fl......... 6,000,000 130,000,000

b. Bevillning av fast egendom samt av

inkomst, bevillning........... 3,000,000

c. Bevillningsavgifter för särskilda för-

måner och rättigheter, bevillning . 350,000

d. Stämpelmedel, bevillning........ 50,000,000

e. Lastpenningar, bevillning........ 600,000

183,950,000

4. Tullar och acciser:

a. Tullmedel, bevillning...........

b. Sockerskatt, bevillning..........

c. Tobaksskatt, bevillning..........

d. Särskild skatt å tobak, bevillning . .

e. Brännvinstillverknings-

skatt, bevillning.............

f. Rusdrycksförsäljnings-

medel, bevillning .............

g. Maltskatt, bevillning............

h. Omsättnings- och utskänkningsskatt

å spritdrycker, bevillning ......

114,000,000

26,000,000

33.000. 000

12.000. 000

13.000. 000

18.000. 000

11,000,000

44,000,000 271,000,000

Kronor

458,427,000

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1923.

6 Kungl. Maj:ts prov. nr 1 år 1923.

III. Statens utlåningsfonder (överskott);

1. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby . . . 115,000

2. Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland

stenarbetare............................. 115,000

3. Allmänna järnvägslånefonden . ................. 1,718,000

4. Bibanelånefonden........................... 66,600

5. Vattenkraftslånefonden....................... 105,000

6. Allmänna byggnadslånefonden.................. 18,900

7. Fonden för räntefria studielån.................. 100

8. Odlingslånefonden........................... 410,000

9. Egnahemslånefonden............... 3,330,000

10. Fiskerilånefonden........................... 140,000

11. Dräneringsfonden........................... 100

12. Norrländska nyodlingsfonden................... 20,000

13. Jordförmedlingsfonden....................... 60,000

14. Lånefonden för inköp av ädla avelsston......... 100

15. Täckdikningslånefonden...................... —

16. Allmänna nyodlingsfonden.................... 5,000

17. Norrländska andelsmejerifonden................ 6,000

18. Kraftledningslånefonden...................... 300,000

19. Gödselvårdslånefonden....................... 30,000

20. Lånefonden för mindre linberedningsanstalter...... 5,000

21. Norrbottens nybyggeslånefond.................. 5,000

22. Lånefonden för inköp av renar................. 100

23. Kolonisternas kreaturslånefond................. 1,400

24. Hantverkslånefonden ........................ 13,600

25. Rederilånefonden........................... 700,000

26. Torvindustrilånefonden....................... 100,000

IV. Statsverkets fond av rusdrycksmedel (överskott)

Säger för inkomster av statens produktiva fonder 114,144,900 kronor.

C. Andel i riksbankens vinst för år 1922 ..................

Kronor

7,264,900

2,200,000

16,000,000

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

I. Uppkomna av andra statsinkomster ån lånemedel:

1. Reservationer å anslaget “Bidrag till odlingsföretag

m. m.“................................ 1,549,194

2. Huvudtitlarnas allmänna besparingsfonder......... 1,200,000

3. Allmänna byggnadslånefonden................. 20,800

2,769,994

Kund!. Maj:ts pr ap. nr 1 nr 1923.

7 II.

Säger för i anspråk fägna kapitaltillgångar 41,113,267 kronor.

E. Lånemedel.

I. Fast upplåning............................

II. Tillfällig upplåning.........................

Säger för lånemedel 87,501,500 kronor.

86,721,500

780,000

Summa j 737,561,000

u \ ■. .År ,\\: x. t\

*\ t * .1

i

:

t

Utgifterna.

Bihang till riksdagens protokoll 1923.

1 samt.

10 K un f/l. Maj:ts prop. nr 1 år 1923.

Verkliga utgifter.

!• Första huvudtiteln. Kungl. hov- och slottsstatema.

11 A. Kungl. hovstaten.

Kungl. Majrts hovhållning ....................

Förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning ..................................

Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning .. Förstärkning av anslaget till Hans Kungl. Höghet

Kronprinsens hovhållning....................

Hans Kungl. Höghet Hertigen av Västergötland ..

Hans Kungl. Höghet Hertigen av Närke ........

Ved och kol för de kungl. hoven................

Täckande av motsedd brist å anslaget till ved och

kol för de kungl. hoven ....................

Underhåll och vård av möbler samt andra staten

tillhöriga inventarier i de kungl. slotten ......

Förstärkning av anslaget till underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i

de kungl. slotten ..........................

Kungl. hovstallets utfodring ..................

Säger för kungl. hovstaten

B. Kungl. slottsstaten.

Stockholms slott:

Reparationer å Stockholms slott m. fl. för de

kungl. hoven upplåtna byggnader ..........

Förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven

upplåtna byggnader ......................

Polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott Täckande av motsedd brist å anslaget till polis-, lvs- och renhållning vid Stockholms slott ....

63,000

22,500

63,000

18,000

Kungl. Maj:ts prov. nr 1 dr 1923.

WLOH

12 Kungl. Maj:ts prov. nr 1 år 1923.

Verkliga utgifter.

II. Andra huvudtiteln. Justitiedepartementet.

1 A. Departementet.

Lönefyllnad åt statsministern ..................

Statsråden utan departement, 3 å 24,000 kronor

Departementschefen ..........................

Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli,

förslagsanslag ..............................

Departementschefens ombud för tillsyn å tryckta skrifters allmängörande, förslagsanslag ..... Handsekreterare åt statsministern ...........

Säger för departementet

B. Lagberedningen m. m.

Lagberedningen, reservationsanslag ............

Processkommissionen, reservationsanslag ........

Utredning angående jordförhållandena i Kopparbergs län, reservationsanslag ................

Säger för lagberedningen m. m.

C. Justitiekanslersämbetet.

Justitiekanslersexpeditionen, förslagsanslag ......

D. Rättsskipningen.

6,000

156,800

272,800

46,400

Extra

anslag

Kronor

4,000

4,000;

54,000

192,000

Högsta domstolen:

Högsta domstolen, förslagsanslag ...

Expeditionsvakt ...................

Regeringsrätten, förslagsanslag .......

Nedre justitierevisionen:

4 Nedre justitierevisionen, förslagsanslag

5 övergångsstat .....................

431,000

3,700j

2,364

i

Kungl. Maj:ts prov. nr 1 år 1923.

13 Beräknat belopp.

14 Kungl. Maj:ts vrop. nr 1 år 1923.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1923.

* Beräknat belopp.

16 Kungl. Maj:ts prov. nr 1 år 1923.

Verkliga utgifter.

III. Tredje huvudtiteln. Utrikesdepartementet.

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

17 Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt.

18 Kungl. Mai ds grop. nr 1 år 1923.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 dr 1923.

19 Verkliga utgifter.

IV. Fjärde huvudtiteln. Försvarsdepartementet.

20 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Kungl. Muj:ts prov. nr 1 år 1923.

22 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Beräknat belopp,

u)MO?oa<i05cn

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

3. Sjöförsvaret

A. Avlöning, rekrytering, resekostnader in. m

Marinförvaltningen, förslagsanslag ..............

Marinförvaltningens verksamhet .................

Avlöning till personal vid kårer och stater m. fl.

förslagsanslag ..............................

Extra biträden å flottans stationer och inom kust

fästningarna ..............................

Personliga lönetillägg, förslagsanslag............

Rekryteringskostnader, förslagsanslag ..........

Marinens reservstat, förslagsanslag ............

Marinens reservpersonal, förslagsanslag ........

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .. Höjning av dagtraktamenten, förslagsanslag

Flyttningsersättning, förslagsanslag ............

Resestipendier, reservationsanslag ..............

B. De värnpliktigas avlöning, inskrivning och redovisning.

Penningbidrag och penningtillskott, förslagsanslag Understöd åt vissa värnpliktigas familjer, förslagsanslag ....................................

Inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader m. m., förslagsanslag ......................

16,332,181

574,300

143,000

24 Kungl. Maj:ts prov. nr 1 år 1923.

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

25 Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt.

26 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

28 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Verkliga utgifter.

V. Femte huvudtiteln. Socialdepartementet.

8 9

12 A. Departementet.

Departementschefen ..........................

Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli,

förslagsanslag ............................

övergångsstat ................................

Särskild föredragande för bostadsärenden........

Säger för departementet

B. Sociala verk och inrättningar.

Riksförsäkringsanstalten:

Riksförsäkringsanstalten, förslagsanslag........

Riksförsäkringsanstaltens verksamhet, förslagsanslag ..................................

Kostnader enligt 19 och 37 §§ i lagen om försäkring för olycksfall i arbete, förslagsanslag Riksförsäkringsanstaltens dödsfallsersättningar i anledning av livförsäkring i samband med lån ur statens egnahemslånefond, förslagsanslag.. Statens bidrag till fiskares försäkring, förslagsanslag ..................................

F örsäkringsrådet:

Försäkringsrådet, förslagsanslag..............

Försäkringsrådets verksamhet, förslagsanslag .. Socialstyrelsen:

Socialstyrelsen, förslagsanslag................

Socialstyrelsens verksamhet ................

Allmän levnadskostnadsundersökning ........

Ersättning åt förlikningsmän m. m. för medling

i arbetstvister, förslagsanslag ..............

Centrala skiljenämnden för vissa arbetstvister, förslagsanslag ............................

Ordinarie

anslag

Kronor

288,500

150,000

15,000

Extra

anslag

Kronor

1,365,000

20,000

312,000

115,300

120,000

22.000 Ordinarie

anslag

Kronor

24,000

272,600

5,200

301,800

403,500

87,000

Extra

anslag

Kronor

2,500

2,500

1,385,000

27,000

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

* Beräknat belopp-

30 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

* Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

32 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

16 17

Provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare j

och provinsialläkare ........................

Flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare, förslagsanslag ....................................

Resestipendier åt förste provinsialläkare m. fl., reservationsanslag ............................

Avlöning åt civila läkarstipendiater, reservationsanslag ....................................

Bidrag till extra provinsialläkares avlönande, förslagsanslag ................................

Dyrtidstillägg åt vissa extra provinsialläkare, förslagsanslag ................................

Sjukvårdsanstalterna.

18 19 | 20

26 Sinnessjukvårdsanstalterna:

Hospital och asyler, förslagsanslag ............ 10,065,000

övergångsstat för hospital

och asyler, förslagsanslag 122,520 Bidrag till befordringsavgifter för vissa befattningshavare vid hospital och

asyler ................

Resestipendier åt vid hospital och asyler anställda läkare, reservationsanslag — Ombyggnad av värmeledningen för vissa paviljonger vid Lunds hospital,

reservationsanslag ......

Ny ekonomibyggnad och vissa påbyggnadsarbeten vid Göteborgs hospital, reservationsanslag ........

Anstalter för obildbara sin-

nesslöa, förslagsanslag .. 427,000

Anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, förslagsanslag 665,000 Epileptikeranstalter, förslagsanslag ................ 95,000

22,500

100,000

310,000

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 dr 1923.

11,374,520

492,185

studier i tuberkulossjukvård, reservationsanslag..

Bihang till riksdagens protokoll 1923.

1 sand.

34 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Ordinarie ! Extra Ordinarie Extra

anslag anslag anslag anslag

Kronor Kronor | Kronor Kronor

2,764,274! 3,541,0W

• j

i

I

i

14,559,794

4,033,185

ii

j 54 55

Kostnader för allmän hälso- och sjukvård, förslagsanslag ....................................

Lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader, förslagsanslag .... Statens skola för utbildning av distriktssköterskor,' förslagsanslag ..............................

1,200,000

25,000

8,000

Kungl. Maj:ts prov. nr 1 år 1923.

35 Beräknat belopp.

36 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

37 Verkliga utgifter.

VI. Sjätte huvudtiteln. Kommunikationsdepartementet.

38 Kungl. Maj.ts prop. nr 1 år 1923.

20 21 22

24 Anläggning av enklare väg mellan Parkajoki och Muonionalusta i Norrbottens län, reservations-i

anslag ....................................

Anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands

län. reservationsanslag .....................

Anläggning av utfartsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län, reservationsanslag ............................

Tilläggsbidrag till vissa väganläggnings- och brobyggnads- m. fl. företag, reservationsanslag Anläggning av väg mellan Tärna kyrkoby och

Slussfors, reservationsanslag ................

Förbättring av Visby hamn, reservationsanslag . . Utförande av vissa fiskehamnar, reservationsanslag Understödjande av mindre fiskehamnsbyggnader,

reservationsanslag ..........................i

Undersökningar m. in. för vissa mindre fiskehamnsbyggnader, reservationsanslag ..........

Reparation av större skador å statens fiskehamnsanläggningar, reservationsanslag..............!

Säger för väg- och vattenbvggnadsväsendet.

6 C. Vägunderhållet och skjutsväsendet.

Ridrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag Statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar,

förslagsanslag ..............................

Understöd åt synnerligt betungade väghållnings-

distrikt, reservationsanslag ..................

Svenska vägföreningen ........................

Ridrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag .... Utgifter för registrering av automobiler, förslagsanslag, att utgå i första hand av inflytande avgifter för registrering av automobiler..........j

Säger för vägunderhållet och skjuts väsendet i

3,200,000

500,000

3.700,000

D. Byggnadsväsendet.

byggnadsstyrelsen in. m.:

1 1 Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag ............ 238,000

2 Byggnadsstyrelsens verksamhet .............. 96,000

10,000

200,000

17,500

20,800

248,300

Beräknat belopp.

6 Kungl. Maj.ts prop. nr 1 är 1923.

39 Ordinarie Extra Ordinarie

anslag anslag anslag

Kronor Kronor Kronor

Mätningur in. in. av kulturhistoriskt märkliga

byggnader, reservationsanslag ..............

Lokaler för vissa byggnadsstyrelsens byråer .. Utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag rn. m., reservationsanslag ..............

Länsarkitekter ............................

Kronans publika hus:

Lyshållning in. fl. utgifter för kronans publika

hus i Stockholm, förslagsanslag ...........J

Byggnader och reparationer, reservationsanslag Förbättrande av grunden under vissa delar av

Stockholms slott, reservationsanslag ........

Yttre restaurering av Stockholms slott, reservationsanslag ..............................

Ämbetsbyggnnd i kvarteret Murmästaren i Stockholm, reservationsanslag ..................'

Ämbetsbyggnad i kvarteret Kandidaten i Stockholm, reservationsanslag ..................

Ändringsarbeten i fastigheten nr 9 vid Svartman-

gatan i Stockholm, reservationsanslag ......

Förhyrande av bostad åt landshövdingen i Väs-

ternorrlands län ..........................i

Vissa byggnadsarbeten å länsresidenset i Karlstad m. m., reservationsanslag ............|

Tillbyggnad av länsresidenset i Jönköping, reservationsanslag .........................

Nybyggnad för lantmäterikontoret i Västerbottens län, reservationsanslag ..............

3,500

19,000;

25,000i

65,000

450,000

100,000

200,000

1,200,000

7,000

240,000

* 120,000

Säger för byggnadsväsende^

E. Diverse.

Schematisk förteckning och beskrivning över Sveriges vattenfall, reservationsanslag............

Ersättning åt statens järnvägar för av Kungl Maj:t medgivna lindringar i befordringsavgifterna för

vissa resor, förslagsanslag ..................

Sveriges riksförbund av frivilliga brandkårer ....

Tidskriften »Brandskydd» ....................

Svenska aeroklubben ........................

Täckande av vissa förskott ....................

241,500

515,000

756,500

Extra

anslag

Kronor

165,000

72,000'

50,000

2,000

5,000

20,600

Beräknat belopp.

40 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Summa'..........I..........I 8,852,080! 10,811,220

* Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 dr 1923.

41 Verkliga utgifter.

VII. Sjunde huvudtiteln. Finansdepartementet.

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt.

42 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Beräknat belopp.

Kanyl. Maj:tu prov. nr 1 år 1923.

44 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Verkliga utgifter.

VIII. Åttonde huvudtiteln.

Ecklesiastikdepartementet.

Ordinarie

anslag

Kronor

A. Departementet. -

1 Departementschefen ..........................|

2 Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli,!

förslagsanslag ..............................j

Säger för departementet I.........

B. Arkiv, bibliotek och museer.

302,600j

8 Arkiv.

Riksarkivet:

Riksarkivet, förslagsanslag .......... 163,000:

Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för riksarkivet, reservationsanslag ........................... 1,000 164,000

Landsarkiven:

Aviöningar vid landsarkiven

in. m...................

Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för landsarkiven, reservationsanslag Amanuenser m. m. vid landsarkiven ................

Bibliotek.

Kungl. biblioteket:

Kungl. biblioteket, förslagsanslag ................

Katalogiseringsarbeten inom

kungl. biblioteket ......

Sveriges offentliga biblioteks gemensamma accessionskatalogs 38:e årgång, omfattande år 1923 ........

39,405

1,100

I

_11’900| 40,505

i

215,432

19,000

5,000

f

11,900 204,505

I

11,9001

!

I

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923. 45

46 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

* Beräknat belopp.

Kungl. Maj. ts grop. nr 1 år 1923.

47 Beräknat belopp.

48 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 dr 1923.

5 a

5b

5c

5 d

5 e

5 f

o s

12 Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.

Akademien:

Förslagsanslag .................... 98,920

Reservationsanslag:

Underhåll och förökande av de under akademiens inseende ställda samlingar .............. 18,000

Tryckningskostnader samt utgivande av planschverk över fornsaker och andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m. .. 18,000

Rese- och transportkostnader, fornlämningars vård, lyshållning m. m. 7,000

Underhåll och fortsättning av inredningen i statens historiska museum och myntkabinettet .............. 2,000

Undersökning och beskrivning av fäderneslandets fornlämningar m. m. .. 6,000

Visby ruiners vård och underhåll ............

— 51,000

ökade medel för resekostnader för fornminnes

vården m. m., reservationsanslag ............

Avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare vid

akademien ..............................

Konservering av vissa kyrkoruiner och ödekyrkor, reservationsanslag ........................

Akademien för de fria konsterna.

Akademien:

Avlöningar m. m................... 75,525

Undervisningsmateriel m. m., reservationsanslag ...................... 34,200

ökade medel för vissa i staten för akademien uppförda ändamål ..........................

Skolan för dekorativ konst ..................

Ordinarie

anslag

Kronor

149,920

Extra

anslag

Kronor

Ordinarie Extra

anslag anslag

Kronor j Kronor

15,000 25,200^

8,000: 149,920

109,725

11,300

14,000

48,200

Kungl. Maj:ts prov. nr 1 dr 1923.

* Beräknat belopp-

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand.

50 Kungl. Maj:ts vrop. nr 1 år 1923.

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923. 51

* Beräknat belopp

52 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 dr 1923.

Kungl. Maj:t8 grop. nr 1 år 1923.

1 12 18 i 14

Chalmers tekniska institut.

Institutet:

Avlöningar m. in................... 161,850

Bibliotek, samlingar och laborationer,

expenser in. in., reservationsanslag 23,550

Uppvärmning m. m...........................

Bibliotek m. m...............................

Nybyggnader för kemiska och fysiska institutionerna, reservationsanslag ....................

Ordinarie

anslag

Kronor

Extra

anslag

Kronor

Ordinarie

anslag

Kronor

Extra

anslag

Kronor

185,400

i * 700,0001 185,4001 756,000

Säger för tekniska högskolan m. m. .

« ■

G. Skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsen, förslagsanslag.....

Övergångsstat .....................

Byggnadssakkunnigt biträde......

Inspektion och sakkunniga biträden .

Expeditionsvaktsgöromål ...........

Förhyrande av ämbetslokaler .......

Säger för skolöverstyrelsen;

6 H. Allmänna läroverken in. m.

Högre lärarinneseminariet.

Högre lärarinneseminariet ....................

Stipendier, lokalhyra m. m......................

Timlärare och vikarier .........................i

Täckande av brist för år 1921 å anslaget till tim-; lärare och vikarier..........................j

'T

Allmänna läroverken.

Allmänna läroverken, reservationsanslag .. ......

Extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken ..........................

Understöd åt extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken under förfall på grund av sjukdom,

förslagsanslag ..............................

Extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna

läroverken ................................

Extra arvoden åt gymnastiklärare vid de allmänna läroverken .............................

116,985

7,651,377

3,000

63,610

21,000

586!

... -1

530,400

64,400;

r

13,500'

615,150] 1,099,140

522,400

1,900

524,300

4.800 16,000

1.800 57,800

80,400

116,985 85,196

* Beräknat belopp.

54 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 dr 1923.

1 a

lb

10 I. Folkundervisningen.

Anstalter för lärarutbildning.

FoJkskoleseminarier:

Gemensamt reservationsanslag: Folkskolesemina-

rierna ...... 1,874,680

Stipendier för elever vid folkskolesemina-

rier ........ 198,225 2,072,905

Höjda stipendier åt elever vid folkskoleseminarierna,

reservationsanslag ......

Studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier in. m., reservationsanslag ........

Hyresersättning till rektorerna vid vissa folkskole-

seminarier ............

Hyresbidrag till lärare vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg,

förslagsanslag ..........

Förhyrande av vissa lokaler för folkskoleseminariet i Göteborg in. m., reservationsanslag ............

Byggnader för ett dubbelseminarium i Umeå, reservationsanslag ..........

Inredning och möblering av nybyggnad för folkskoleseminariet i Umeå, reservationsanslag ..........

Anläggande av trädgård vid folkskoleseminariet i Karlstad, reservationsanslag ..

Nya byggnader för folkskoleseminariet i Linköping, reservationsanslag ...... ■ -

100,000

12,500

12,000

2,675;

15,000

4,000

56 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Kunyl. Maj:ts prop. nr 1 år 1923.

36 Befrämjande av folkundervisningen bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar, förslagsanslag ....................................

Lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsändamål,

förslagsanslag ..............................

Upphjälpande av folkskoleväsendet inom vissa lappmarksförsamlingar i Västerbottens och Norrbottens län:

Beredande av möjlighet till skolgång genom inackordering i skolhem eller enskilda hem för skolpliktiga barn av fattiga, avlägset boende föräldrar 125,000 Särskilt lönetillägg åt lärare i lappmarksförsamlingar med icke finsktalande befolkning samt i överkalix

församling, förslagsanslag ........ 47,000

Avlönande av föreståndarinna för skolhem eller arbetsstuga inom lappmarksförsamlingar med icke finsktalande befolkning samt i överkalix

församling, förslagsanslag ........ 11,000

Skytteanska lappfolkskolan i Tärna, förslagsanslag .................. 10,600

Beredande av möjlighet till skolgång för fattiga, på längre avstånd från skola boende skolpliktiga barn inom Hotagens och Frostvikens församlingar ....................................

Lärare åt vid vanföranstalter och kustsanatorier

intagna barn i skolåldern, förslagsanslag ......

Anordnande av slöjd i folkskola, mindre folkskola

eller särskild slöjdskola, förslagsanslag........

Anordnande av undervisning i hushållsgöromål i

egentlig folkskola, förslagsanslag..............

Undervisningsmateriel m. m. för folkskolor, reservationsanslag ..............................

Understödjande av folkskolebarns ferieresor, förslagsanslag ................................

Svensk undervisning för svenska barn i utlandet ..

Fortsättningsskolor.

37 j Understöd för avlönande av lärare vid fortsättnings-

skola, förslagsanslag ........................

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt.

58 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1923.

Kungi. Maj:ts prop. nr 1 år 1923.

60 KungL Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Beräknat belopp

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

62 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

KungL Maj.ts grop. nr 1 år 1923.

63 Beräknat belopp.

64 Kungl. Maj:ts prov. nr 1 år 1923.

Verkliga utgifter.

IX. Nionde huvudtiteln. Jordbruksdepartementet.

A. Departementet.

Departementschefen ..........................

Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli,

förslagsanslag ..............................

Egnahemsavdelning inom departementet ........

Ordinarie

anslag

Kronor

Extra

anslag

Kronor

Ordinarie

anslag

Kronor

Säger för departementet

B. Lantbruksstyrelsen in. m.

Lantbruksstyrelsen, förslagsanslag ..............

Lantbruksingenjörer och deras biträden:

Lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater.. Tillskott till dyrtidstillägg för lantbruksingenjörer

och lantbruksstipendiater..................

Assistenter hos lantbruksingenjörer ..........

Statskonsulenter och deras biträde:

Statskonsulenter............................

Stipendiat i boskapsskötsel och mejerihushållning m. m...............................

Säger för lantbruksstyrelsen m. m.

C. Lantbruksakademien och törsöksväsendet på jordbruksområdet m. m.

Lantbruksakademien:

Lantbruksakademiens sekreterare ............

Lantbruks- och fiskerimuseum, reservationsanslag ....................................

Lantbruksakademiens tidskrift m. m., reservationsanslag ..............................

Lantbruksakademiens bibliotek, reservationsanslag ....................................

110,800

12,000

4.600 4,500

24,000

171,100

195,100

363,900

Extra

anslag

Kronor

224,1001

110,800

29,000

26,100

26,100

61,000

2,500

63,500

26,700!

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt.

66 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1923.

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

68 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1923.

Beräknat belopp.

Kanal. Muy.ts prop. nr 1 år 1923.

69 Beräknat belopp.

70 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Kanyl. Maj:ts prop. nr 1 år 1923.

72 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

73 Ordinarie Extra

anslag | anslag

Kronor Kronor

Ordinarie

anslag

Kronor

M. Rikets allmänna kartverk.

Rikets allmänna kartverk ..............

Säger för rikets allmänna kartverk

N.

Geologiska samt meteorologiska och hydrografiska undersökningar.

Sveriges geologiska undersökning:

Sveriges geologiska undersökning, förslagsanslag\ Fältarbeten m. m. vid Sveriges geologiska under-j

sökning, reservationsanslag ................j

Expenser in. m. för Sveriges geologiska undersökning, reservationsanslag ................

Praktisk-geologisk undersökning i Jämtlands och

Västerbottens län, reservationsanslag........I

Undersökning av torvmarker i södra Sverige,!

reservationsanslag

8 9

13 Meteorologiska och hydrografiska undersökningar: Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt:

Avlöningar, förslagsanslag ........ 192,700

Arvoden åt observatörer, reservationsanslag .................. 90,000

Expenser, reservationsanslag...... 8,000

Diverse behov vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, reservationsanslag..........

Meteorologiska telegram från Färöarna och Island, reservationsanslag ..................

Meteorologiska iakttagelser i Abisko, reservationsanslag ..................................

Geofysisk station i samarbete med Roald Amundsens polarexpedition, reservationsanslag .... | Hydrogeologiska specialundersökningar, reserva-i tionsanslag ..............................1

drografiska undersökningar

157,540

—

I

290,700

Säger för geologiska samt meteorologiska och hy-

O. Diverse.

Ålderstillägg, förslagsanslag ..................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1

sand.

119,900

21,800

9,000

40,000

# 598,400

598,400,

137,700

1,000

14,650

12,000

11,800

290,700

700.000 Extra

anslag

Kronor

45,000!

7 i

45,000

157,540; 190,7001

177,150

448,240 367,850

74 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1923.

* Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1923.

75 Verkliga utgifter.

X. Tionde huvudtiteln. Handelsdepartementet.

76 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

17 Ordinarie

anslag

Kronor

Extra

anslag

Kronor

D. Bergsbruk, industri, hantverk och slöjd.

Reseunderstöd åt personer, som önska i främmande länder förvärva ökad insikt och skicklighet i vad till bergshanteringen hörer, reservationsanslag ................................

Befrämjande av slöjderna:

Befrämjande i allmänhet av slöjderna:

Manufakturernas befrämjande ...... 8,000

Reservationsanslag:

Reseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena .... —

Reseunderstöd åt kikare av hantverk och annan mindre industri .............. —

Reseunderstöd åt verkmästare och förmän inom industrien .... —

Reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker, som icke ägna sig åt bergshanteringen . . — —

Befrämjande av husslöjden ..................

Torvtillgångarnas tillgodogörande:

Torvingenjörer ............................

Skrivhjälp åt förste torvingenjören ..........

Personliga ålderstillägg åt torvingenjörerna ....

Undervisningskurs i torvhantering ............

Sveriges hantverksorganisation ................

Understöd åt hantverksidkare för utbildande av

lärlingar ..................................

Föreningen för svensk hemslöjd................

Svenska slöjdföreningen ......................

Tekniskt-vetenskaplig forskningsverksamhet inom kraft- och bränsleområdet, reservationsanslag .. Undersöknings- och försvarsarbeten å vissa malmfyndigheter m. m., reservationsanslag ........

Säger för bergsbruk, industri, hantverk och slöjd

8,000

20,000

30,400

1,500

3,000

3,000

28,000

37,900

3,000

11,540

10,000

12,000

100,000

140,000

28,000

314,440

78 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1923.

Ordinarie Extra

anslag | anslag

Kronor Kronor

E. Ingenjörsvetenskapsakademien.

Ingenjörsvetenskapsakademien ...........

F. Diverse.

Alderstillägg, förslagsanslag....................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag ....................................

Tryckningskostnader, förslagsanslag ............

Kommittéer och utredningar genom sakkunniga,

reservationsanslag ..........................

Extra utgifter, reservationsanslag ..............

Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen, förslagsanslag .. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, förslagsanslag ............................

Säger för diverse1

.

Ordinarie

anslag

Kronor

40,000

2,000

75.000 100,044

25.000 Extra

anslag

Kronor

* 61,000 1,800,000

327,044 1,861,000

Summa..........|..........| 8,921,424 2,611,476

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

79 Verkliga utgifter.

XI. Elfte huvudtiteln. Pensionsväsendet.

Beräknat belopp.

80 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

B. Militära pensionsväsendet.

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar .... Ersättning för nådårs- och begravningshjälps -

besparingar..............................

Bidrag till pensionering av änkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén

19,021

28,080

137,286

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt.

82 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

83 Verkliga utgifter.

XII. Oförutsedda utgifter.

Extra

anslag

Kronor

Oförutsedda utgifter, förslagsanslag ..................................... 1,000,000

Verkliga utgifter.

XIII. Riksdags- och revisionskostnader m. m.

: ..... —_ _

84 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Verkliga utgifter.

XIV. Räntor å statsskulden m. m.

8 9

18 19

5 A. De fonderade statslånen.

3 “ho % lånet ...........................

1880 års 3 34 % lån, förslagsanslag .......

1886 » 3 34 % » , förslagsanslag .......

1888 » 3 % » .....................

1890 » 3 34 % » .....................

1894 » 3 % » .....................

1899 » 3 34 % » .....................

1900 » 3 34 % » ......................

1904, 1906 och 1907 årens 3 34 % lån.....

1908 års 3 34 % lån .....................

1911 » 3 34 % » .....................

1913 » 4 34 % y> .....................

1914 » 5 % » .....................

1916 och 1917 årens 5 % lån.............

1918 års 5 % lån, förslagsanslag .........

1918 » premieobligationslån .............

1919 » 6 % lån .......................

1921 » 6 % » , förslagsanslag .........

1921 » premieobligationslån.............

B. Övrig statsskuld.

Ränta å medgiven och beräknad, ännu icke verkställd upplåning, förslagsanslag ................................

Ränta å följande av staten övertagna lån:

Kommunlån ................................

Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags obligationslån Järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens obligationslån:

Av år 1898 ...................... 44,720

» » 1902 ...................... 24,940

Extra

anslag

Kronor

anslag

Kronor

17,980

3,012,840

1,175,400

1,767,220

725,500

671,300

506,400

990,000

1,271,200

4,404,960

1,906,800

2,880,000

8.155.000 9.351,500

5.000. 000

6.000. 000

12,499,960

67,051,120

69,660

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

86 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Utgifter för kapitalökning.

I. Statens affärsverksamhet.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

87 Statsbanan Forsrno—Hoting, reservationsanslag Statsbanan Hällnäs—Stensele, reservationsanslag Genomgående tryekluftbroms beträffande statens järnvägars rullande materiel, reservationsanslag ........

Att täckas av

lånemedel

Kronor

andra statsinkomster Kronor

2.200,000

1,700,000

I

4,000,000;

! 3

Säger för statens järnvägar

D. Statens vattenfallsverk.

Statens kraftverk:

Trollhätte kraftverk:

Första utbyggnaden av kraftstationen vid Lilla Edet,

reservationsanslag ..........................

Förberedande åtgärder för Vänerns reglering, reservationsanslag ..............................

Lule älvs kraftverk:

Fortsatt underhåll av anläggningar och byggnader

m. m. vid Harsprånget, reservationsanslag......

Reglering av Suorvasjöarna, reservationsanslag .... Älvkarleby kraftverk:

Regleringsarbeten vid Vänjansjön, reservation.sanslag ....................................

Förskottsinbetalningar för regleringsarbetena vid Vänjansjön, reservationsanslag, att utgå av tillfälliga lånemedel............................

Distributionsanläggningar för statens kraftverk, reservationsanslag ................................

Gemensamt anslag:

Inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av nyanläggningar, reservationsanslag ..............

Säger för statens vattenfallsverk

11,512,500 1,000,000

E.

Gemensamt anslag för telegrafverket samt statens järnvägar och vattenfallsverk.

Arbeten för telegrafverkets samt statens järnvägars och vatten fallsverks räkning för bekämpande av arbetslösheten, reservationsanslag ........................

F. Statens domäner.

Rörelsekapital för statens domänverk ..

2,100,000

500,000

80,000

1,300,000

70,000

5,500,000

9,889,000

5,000,000

Summa

Kronor

12,512,500

9,889,000

5,000,000

*10,000,000 10,000,000

Summa 43,401,500, 11,000,000|| 54,401,500

Beräknat belopp.

88 Kungl. Maj:ts prov. nr 1 år 1923.

Utgifter för kapitalökning.

II. Statens aktier.

* Beräknat belopp.

Kungl. Muj:ts grop. nr 1 år 1923.

89 Utgifter för kapitalökning.

III. Statens utlåningsfonder.

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand.

90 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Utgifter för kapitalökning.

IV. Avbetalning å statsskulden.

Kungl. Maj-.ts prov• nr 1 dr 1923.

91 Utgifter för kapitalökning.

V. Återbetalning av tillfälliga lånemedel.

92 Kungl. Maj:ts prov. nr 1 år 1923.

Avsättning till statsverkets fond av rusdrycksmedel: överskott å statsverkets fond av rusdrycksmedel, förslagsanslag ..................................

2,200,000

2.200,000

Utgifter för kapitalökning

VII. Låneunderstöd.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1923.

93 Totalsumman av de i riksstaten förekommande utgifter uppgår till

737,561,000 kronor eller samma belopp, vartill statsverkets inkomster för budgetåret 1923—1924 här förut beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

94 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Riksstat för budget-

Inkomster:

A. Egentliga statsinkomster:

I. Skatter................................ 458,427,000

II. Uppbörd i statens verksamhet................... 9,979,440

III. Diverse inkomster ........................... 10,394,898

B. Inkomster av statens produktiva fonder:

I. Statens affärsverksamhet (överskott)............... 92,300,000

II. Statens aktier............................... 12,380,000

III. Statens utlåningsfonder (överskott)................ 7,264,900

IV. Statsverkets fond av rusdrycksmedel (överskott)...... 2,200,000

C. Andel i riksbankens vinst för år 1922 ..........................

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar:

I. Uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel .... 2,769,994

II. Uppkomna av lånemedel...................... 38,343,273

E. Lånemedel:

I. Fast upplåning.............................. 86,721,500

II. Tillfällig upplåning........................... 780,000

Kronor

478,801,333

114,144,900

16,000,000

41,113,267

87,501,500

Summa] 737,561,000

Kungl. Maj:ts grop. nr 1 År 1923.

kret 1923—1924.

Utgifter:

A. Verkliga alg i fler.

Kronor

XIII.

XIV.

Riksdags- och revisionskoslnader in. in. Räntor å statsskulden in. in.........

4,239,000

80,266,500

B. Utgifter för kapitalökning:

Att täckas av lånemedel

andra

statsinkomster

Summa

585,034,780

152,526,220

737.561,000

Stim in a

96 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1923.

Specifikation av utgifter, att täckas av lånemedel.

B. Utgifter för kapitalökning:

I. Statens affärsverksamhet .......

II. Statens aktier................

III. Statens utlåningsfonder.........

VII. Låneunderstöd................

Summal 86,721,500 780,000; 87.501,500

97 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 dr 1923.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för övrigt med statsregleringen sammanhängande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1923.

1 saml.

¥-

TÖ V ' -vi> T •*.. >.n'Hv •••' '

•i ffj ■... r vi> ~ '■ V ■ . • ■

' f, ■ ; ’

I1 < rU>

“iÄri'^ur

.

Kanal. Maj:ts prop. nr 1 Av 1923.

9y

Statsverkspropositionens justering.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Körningen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari 1928.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, örne.

Med åberopande av de förslag till riksdagen, varom hemställanden gjorts av vederbörande departementschefer enligt vad som framgår av statsrådsprotokollet för denna dag angående inkomsterna samt angående

utgifterna, för flera huvudtitlar gemensamma frågor, första till och med elfte huvudtitlarna, oförutsedda utgifter, riksdags- och revisionskostnader m. in., räntor å statsskulden m. m. samt utgifter för kapitalökning,

föredrager chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson ett i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts enligt samma protokoll fattade beslut uppsatt förslag till proposition angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1923—1924.

Departementschefen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att godkänna de härovan berörda förslag och alltså upptaga statsverkets inkomster och utgifter på sätt bilaga till detta protokoll utvisar.

Till vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt finner Hans Maj:t Konungen gott lämna bifall och förordnar tillika, att omförmälda proposition skall i enlighet därmed avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

Inkomsterna.

1 Inkomsterna.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 8 januari 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anför:

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning finansplan för statsregleringen vid den nu instundande riksdagen ävensom beräkning av statens inkomster för tiden 1 juli 1923—30 juni 1924; och får jag härvid till en början anmäla dels en av riksräkenskapsverket den 9 december 1922 avgiven skrivelse med inkomstberäkning för sagda tid med tilläggsskrivelse den 29 samma månad, dels ock en av fullmäktige i riksgäldskontor till chefen för finansdepartementet avlåten skrivelse den 12 oktober 1922 med förslagsberäkningar över sådana riksgäld skontorets inkomster och utgifter under nämnda budgetperiod, som böra upptagas i riksstaten för samma tid.

Den nu förestående statsregleringen är den första, som omfattar ett budgetår löpande från och med den 1 juli. Övergången till det nya budgetårssystemet förmedlas av den riksstat, som av 1922 års riksdag fastställts för första hälften av år 1923. Slutpunkten för denna budget ligger alltså lika långt fram i tiden i förhållande till 1922 års riksdag, som riksstaten för budgetåret 1923—1924 kommer att göra i förhållande till 1923 års riksdag. Såvitt av det nu utförda budgetarbetet kunnat bedömas, synes man med omläggningen av budgetåret hava vunnit det syftemål, som i första hand avsågs med reformen, eller avskaffandet av tilläggsstaterna. Några nya utgifter av den storlek eller beskaffenhet, att anslag därför måst äskas å tilläggsstat för första halvåret 1923, hava nämligen icke framträtt.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 1

2 Inkomsterna.

Finansplanen.

Då jag nästlidet år hade att för Kungl. Magt anmäla inkomstberäkningen för den då förestående statsregleringen, anförde jag vissa förhållanden, vilka gåvo stöd för den uppfattningen, att förbättring i det dåvarande ekonomiska läget vore att emotse och att under år 1923 mera normala förhållanden skulle börja återinträda. Emellertid framhöll jag såsom självfallet, att man vid upprättandet av budgetförslaget lör första halvåret 1923 ej finge draga några långt gående slutsatser av detta antagande.

Det år som gått, sedan detta uttalande gjordes, har i stort sett bestyrkt förhoppningarna om en förbättring i konjunkturerna. Den tendens mot ökad produktion, som redan för ett år sedan skönjdes beträffande Förenta staterna och som antogs förebåda utvecklingen jämväl i andra länder, har ytterligare stärkts. Men även i Europa har omslaget blivit alltmera tydligt. I England ävensom i de flesta länder, vilka lyckats hålla sig utanför världskriget, synes nämligen produktionen på åtskilliga områden hava fått ny fart.

Vad vårt eget land beträffar tillåter jag mig att ifråga om det ekonomiska läget under år 1922 ur det i november samma år utkomna sjätte häftet av »Ekonomisk översikt» återgiva följande.

»Den tid som förflutit sedan halvårsskiftet har givit förnyade bevis för antagandet, att den industriella depressionen börjar lätta, och att det ekonomiska läget så småningom förbättras, sedan det stora prisfallet med 1921 års utgång nådde sin avslutning. Mot denna förbättring av läget inom industrien, såsom den tecknas av stegrade oproduktionssiffror och minskad arbetslöshet, stå dock jordbrukets svårigheter. Arets skörd kan visserligen betecknas som tämligen god, men spannmålsprisens häftiga fall under höstmånaderna har svårt rubbat jordbrukarnas möjligheter till utkomst.

Men även inom industrien är läget långt ifrån enhetligt. Man kan här urskilja två mycket olika gynnade grupper. Å ena sidan stå de exporterande råvaruproducenterna med stigande avsättning för järnmalm och virke jämte träfabrikaten massa och papper; å andra sidan visa såväl järn-som maskinindustrierna blott svag förbättring sedan bottenpunkten i mitten av föregående år.

Inom trävaruindustrierna har skeppningssäsongen medfört exportkvantiteter, som väl tåla en jämförelse med de »normala» fredsårens resultat, och detsamma gäller om tändsticksindustrien. Men varken för virke, massa eller papper ha ännu några större prisförbättringar inträtt, och i allmänhet torde endast det senare halvårets tillverkning bliva vinstgivande. I produktionsavseende hör även den för landets eget behov arbetande textilindustrien till denna mera gynnade grupp.

Aven om produktionen av tackjärn och stål visar en sakta stigande tendens

inkomsterna.

måste dock fortfarande liiget inom jilrnindustrien betecknas som otillfredsställande. Maskinindustrien har på det hela taget knappast förbättrat sin ställning, sedan under vårmånaderna den lägsta punkten nåddes med avseende på driftens omfattning. Det låter sig för närvarande ej avgöra, om de synnerligen nedslående exportsiffrorna för svenskt järn och svenska verkstadsarbeten, utom den internationella krisen, även kunna tillskrivas genom krigstiden förändrade avsättningsmöjligheter. Någon motsvarighet till den kraftiga prisstegring för järn och stål, vilken gjort sig gällande i Förenta staterna, kan varken påvisas i England, Frankrike eller Sverige även om de engelska tackjärnsnoteringarna stigit med ett par procent sedan i

somras. .

Att spekulationen på intet sätt diskonterat den förbättring, som dock ovedersägligen inträtt inom ett flertal av landets industrier, måste tillskrivas den grundlighet med vilken deflationsprocessen verkat i Sverige liksom hos övriga f. d. neutrala med högt penningvärde. Många uppgifter stödja dock numera antagandet att likvidationsperioden kan anses som avslutad och att en tid av ökad kapitaltsering och ökat sparande står för dörren.»

De ekonomiska förhållandena under år 1922 äro i väsentlig mån avgörande beträffande den mest givande av inkomsttitlarna å den nya budgeten, nämligen inkomst- och förmögenhetsskatten. För inkomsttitlarna i allmänhet är däremot läget under tiden efter utgången av år 1922 bestämmande. Beträffande flera av de viktigaste statsinkomsterna — särskilt gäller detta stämpel- och tullmedel ävensom konsumtionsskatterna i allmänhet — hänföra sig riksstatens liksom budgetredovisningens siffror väsentligen till förhållandena under själva budgetåret. Det är därför nödvändigt att söka bedöma -den ekonomiska utvecklingen ända till utgången av första halvåret 1924.

Det är givetvis icke möjligt att med några anspråk på tillförlitlighet yttra sig i sagda hänseende. Men så många kända faktorer synes bestämt peka på en förbättring i det ekonomiska läget, att man utan större risk för misstag synes kunna utgå från en dylik utveckling. . Bland dessa faktorer vill jag särskilt nämna den stabilisering av prisnivån, som under det sista året inträffat. Kommerskollegii indextal för grosshandelspriser, vilket för 1920 visade ett medeltal av 359 samt under 1921 sjönk från 272 till 188, har under 1922 allenast sjunkit från 180 för januari till 165 för december. Den prisstatistik, som först upplades av Svensk handelstidning och nu fortsättes av Svensk finanstidning, visar för 1922 en sänkning med samma antal enheter från 170 till 155. Den nedgång i levnadskostnaderna, vilken enligt socialstyrelsens indexberäkning har skett under år 1922, är visserligen betydligt kraftigare än partiprissänkningen eller från 216 vid årsskiftet 1921 1922 till 183

ett år senare. Efter hand torde emellertid skiljaktigheterna mellan de båda slagen av indexserier komma att minskas. För budgetåret 1923

4 Inkomsterna.

1924 har likväl icke ansetts tillrådligt att räkna med en lägre genomsnittlig levnadskostnadsindex än 175.

Nu har det visserligen ej saknats förespråkare för en, låt vara mindre inflation, i syfte särskilt att befordra exportmöjligheterna. Med den erfarenhet man nu har om de oerhörda svårigheter, som varit förknippade med nedgången till den nuvarande prisnivån och dess stabilisering, synes det mig icke kunna komma ifråga att avsiktligt utsätta sig för en ny deflationskris, vilken ofrånkomligt skulle förr eller senare inställa sig etter en inflationsperiod. Jag måste under sådana förhållanden upprepa mitt förra året gjorda uttalande om min obenägenhet att medverka till åtgärder ledande till en ny stegring av prisnivån.

Den vunna stabiliseringen i penningvärdet är efter mitt förmenande det säkraste underlaget för återuppblomstrande av produktionen och affärslivet. Men även andra skäl för att antaga en utveckling i sådan riktning föreligga.

Vissa av våra viktigaste exportartiklar hava, såsom framgår av det nyss återgivna uttalandet ur »Ekonomisk översikt», att uppvisa ökad efterfrågan från utlandet.

På en växande livaktighet i rörelsen tyda också de stegringar i vissa löpande inkomster — jag tänker särskilt på stämpel- och tullmedel — som under de senaste månaderna gjort sig gällande. Att vissa statens affärsverk utvisa förbättrad avkastning får ock anses såsom ett gott tecken för framtiden.

Arbetslöshetens avtagande är likaså ett glädjande tecken på krisens avveckling och intet tyder för närvarande på eu — annat än av årstidsförhållandena betingad — ökning i antalet arbetslösa.

Då ingen särskild anledning synes föreligga att antaga, att konjunkturförbättringen skall under den nu förestående budgetperioden avstanna, har jag ansett, att man beträffande inkomsterna å den nya budgeten bör kunna räkna med en stigande avkastning av de inkomsttitlar, vilka hänföra sig till förhållandena efter 1922 åro utgång. Men givet är, att den största försiktighet härvid måste iakttagas, något som även betingas av kassafondens ställning.

Innan jag övergår till att närmare redogöra för de för den förestående statsregleringen särskilt utmärkande förhållandena, ber jag att med några ord få beröra utfallet, såvitt nu kan bedömas, av såväl 1922 års riksstat som övergångsbudgeten för första halvåret 1923.

I en inom finansdepartementet i maj 1922 utarbetad promemoria, vilken finnes intagen i samma års bevillningsutskotts betänkande nr 41,

Inkomsterna.

angavs att eu brist i 1922 års budget kunde förväntas, vilken möjligen kunde komma att röra sig omkring 30 miljoner kronor. Numera utförda beräkningar hava i stort sett bestyrkt de i promemorian gjorda antagandena. Avvikelserna från de i maj gjorda kalkylerna innebära i huvudsak, att inkomsterna på det hela taget utfallit bättre än man väntat, medan däremot utgifterna överstigit de antagna beloppen. Detta senare förhållande beror bland annat därpå, att levnadskostnadsindex ej för sista kvartalsskiftet 1922 sjunkit så mycket som tidigare beräknats. Ävenså hava på grund av svårigheten att på förhand beräkna dyrtidstilläggen för nyreglerad personal, anslagen för sådant ändamål under försvarsdepartementet visat sig vara upptagna för lågt. Jämväl på åtskilliga andra punkter hava förslagsanslagen varit väl knappt tillmätta. Den sammanlagda bristen å 1922 års budget torde sannolikt uppgå till omkring 35 miljoner kronor — denna siffra naturligen ännu helt approximativt beräknad. Med ett dylikt underskott samt med inberäknande av de anvisningar å kassafonden, vilka gjorts å 1922 års riksstat och tillläggsstat, skulle kassafonden, som vid 1922 års början uppgick till omkring 300 miljoner kronor, vid samma års slut hava nedgått till i runt tal 90 miljoner kronor.

Utfallet av budgeten för innevarande halvår är givetvis svårare att bedöma. Erfarenheten från fjolåret synes närmast peka på att å inkomstsidan möjligen kan uppstå något underskott, dock ej av större omfattning. På övergångsstatens utgiftssida torde vara att befara en brist, som är svår att nu precisera men som sammantagen med det belopp, som av kassafonden tagits i anspråk för övergångsstatens finansiering, gör, att fondens behållning den 30 juni 1923 knappast kan beräknas till mer än ett tjugotal miljoner kronor.

Det är uppenbart, att en kassafond med en så ringa storlek ej i någon mån kan bidraga till finansiering av den nya budgeten samt att den ej heller tål vid någon större påfrestning för täckande av möjligen uppkommande brister i fastställda riksstater.

Den omständigheten, att man ej längre har att röra sig med några besparade medel av större omfattning, ställer finansieringen av den nya budgeten i ett helt annat och svårare läge än man vid uppgörandet av de senaste årens riksstater haft att räkna med. Jag vill erinra, att särskilt tilläggsstaternas finansiering väsentligen byggts på anlitande av framför allt kassafonden men även rusdrycksmedelsfonden. En sammanställning utvisar, att dessa båda fonder å riksstaterna och tilläggs-

6 Inkomsterna.

staterna för åren 1919—1922 finnas uppförda med följande belopp, sammanlagda för varje år:

Visserligen hava statens utgifter, framför allt på grund av sjunkande dyrtidstillägg, avsevärt minskats under den senaste tiden. Emellertid är det helt naturligt, att nedgången i anspråken på statskassan ej varit så stark som minskningen i inkomsterna.

Med nu angivna förhållanden hade man att räkna, redan innan någon överblick över ämbetsverkens medelsäskanden och andra anslagskrav för budgetåret 1923—1924 kunde vinnas. Vid ett första övervägande, huru den motsedda skillnaden mellan inkomster och utgifter skulle utjämnas, framställde sig såsom ett självfallet önskemål att undvika nya eller ökade skatter eller andra pålagor, så mycket mera som skattetrycket kännes särskilt hårt under en period av stigande penningvärde.

Åtgärderna för bortarbetande av den motsedda bristen i förslagsbudgeten måste väsentligen riktas på nedbringande av utgifterna. I första rummet måste härvid komma i betraktande sådana utgifter, vilka kunna inbesparas utan eftersättande av de nuvarande statsfunktionerna. Härför erfordras ett bättre utnyttjande av förvaltningsapparaten, vilket å sin sida förutsätter införande av förbättrade arbetsmetoder samt ett omsorgsfullt tillvaratagande av arbetstiden.

I enlighet med dessa synpunkter tillstyrkte jag den 5 oktober 1922 Kungl. Maj:t att anbefalla en granskning, särskilt i personalhänseende, av ämbetsverkens äskanden av anslag för budgetåret 1923—1924. Då med denna särskilda granskning avsågs att få fram förslag, som kunde omedelbart eller från och med den 1 juli 1923 bringas till genomförande, måste undersökningen väsentligen begränsas till den extra personalen vid den egentliga centrala förvaltningen samt inriktas på att efterse, huruvida den expansion av förvaltningsapparaten, som otvivelaktigt ägt rum till följd av kristiden, kunde anses stå i rätt förhållande till de nuvarande uppgifterna. För resultatet av granskningen har jag för avsikt att lämna en redogörelse senare i dag.

Den nu gjorda undersökningen av personalförhållandena vid den centrala förvaltningen bör emellertid endast betraktas såsom en början

1919.

1920. 1921

.. kronor 222,119,955

» 115,675,001

d 200,674,378 » 179,955,131.

1922 .......

Inkomsterna.

till eu efter större linjer anlagd mera allmän eftersyn, om ej genom slopande av onödiga eller alltför kostsamma uppgifter förvaltningen kan förenklas och förbilligas. För möjliggörande av framtida indragningar i större omfattning hava åtgärder även träffats så till vida,' att vid uppkommande vakanser särskilt skall tagas under omprövning, huruvida återbesättande av respektive tjänster bör ske.

Såsom jag redan antytt, var det att förutse, att då ämbetsverkens äskanden och övriga anslagskrav för budgetåret 1923—1924 kunde sammanställas mot de beräknade inkomsterna, ett avsevärt underskott skulle visa sig uppstå. Den första förslagsbudget, som upprättades, visade ock en brist — bortsett från kapitalökningsutgifter avsedda att täckas med lånemedel — av omkring 140 miljoner kronor, varvid räknades med en avkastning av inkomst- och förmögenhetsskatten av 150 miljoner kronor. Med hänsyn till bristens storlek blev det nödvändigt att underkasta samtliga utgiftsposter en i möjligaste mån ingående prövning. Härvid hava måst ske beskärningar av anslagskraven, som självfallet varit av vida större betydelse för den nu föreliggande finansplanen än den särskilda undersökningen beträffande personalförhållandena kunnat tänkas erhålla.

Jag ber nu att få lämna en kortfattad redogörelse för det föreliggande riksstatsförslaget. Detta slutar på ett belopp av 737.6 miljoner kronor.

Det torde vara av intresse att jämföra detta belopp med de senaste årens statsregleringar. Härvid är dock ej skäl gå tillbaka längre än till och med år 1919, enär 1917 och 1918 års statsregleringar på grund av kristidskommissionernas finansiering och förskotts väsendets avveckling icke äro jämförbara med följande år. Ävenså torde böra bortses från riksstaten för övergångshalvåret 1 januari—30 juni 1923, enär denna riksstat i flera avseenden är ojämnt belastad i jämförelse med en helårsbudget. Vidare torde i anslutning till i liknande sammanställningar tidigare tillämpade grunder böra bortses från vissa i de äldre staterna dubbelförda poster. Med sammanställning av riksstat och tilläggsstat för respektive år ställer sig jämförelsen sålunda:

1919 1920 1921 1922 1923/24

Miljoner kronor..... 944.5 929.4 1,118.3 930.6 737.6.

Den gjorda sammanställningen utvisar, att den nedgång i statsutgifterna, som efter kristiden med dess exceptionellt höga utgifter först

Riksstaten.

Utgifterna.

8 Inkomsterna.

framträdde i 1922 års riksstat och fortsattes i övergångsbudgeten för första halvåret 1928, nu ytterligare fortskridit.

I fråga om utgifterna ber jag först att få beröra kapitalökningsansiageh, vilka sammanlagt uppgå till 152.5 miljoner kronor.

Anslagen till statens affärsverksamhet stiga sammanlagt till ett belopp av 54.4 miljoner kronor. Av dessa böra emellertid frånskiljas 10 miljoner kronor, som äro avsedda för rörelsekapital åt domänverket och för vilka medel beredas genom överförande av motsvarande belopp av olevererade överskott å domänfonden för åren 1919 och 1920. Då inkomstsidan å riksstaten ökas med ett belopp motsvarande anslaget, är här alltså ej att räkna med någon verklig belastning av budgeten. Affärsverkens kapitalökningsanslag i övrigt hava i möjligaste mån begränsats. Jag torde böra omnämna, att — i likhet med vad å tilläggsstaten för år 1922 var fallet — bland anslagen till affärsverken 5 miljoner kronor avsetts för arbeten för telegrafverkets samt statens järnvägars och vattenfallsverks räkning för bekämpande av arbetslösheten. Det äskade sammanlagda beloppet för kommunikationsverken, 44.4 miljoner kronor, är ej mycket högre än motsvarande anslag för åren 1913—1915, då dessa utgifter ganska konstant höllo sig omkring 40 miljoner kronor, och föga överstigande fjärdedelen av medeltalet för åren 1919—1921.

Under rubriken statens aktier äro beräknade två poster, vilka möjligen i samband med definitiv framställning komma att föras under annan titel. Av anslagen avser det ena, å 5 miljoner kronor, fullgörande av statens åtagande beträffande finansieringen av Oskustbanan, i enlighet med 1922 års riksdags beslut, medan det andra anslaget, å 3 miljoner kronor, avser statens intresserande i de svenska kolfälten å Spetsbergen.

För kapitalökning å statens utlåningsfonder äskas för budgetåret 1923—1924 ett sammanlagt belopp av 35.4 miljoner kronor. Detta belopp överstiger avsevärt tidigare års anslag. Framför allt beror detta på att man under de nuvarande tidsförhållandena ansett det nödvändigt att för mötande av väntad stegring i efterfrågan på jord öka egnahemslånefonden med ej mindre än 25 miljoner kronor eller omkring fyra gånger mera än vad som under åren närmast före 1921 plägat anvisas för fonden.

Förutom sedvanlig avsättning för amortering av statsskulden, nu beräknad till 7.6 miljoner kronor, har avbetalning av tillfälliga lånemedel upptagits med ett belopp av sammanlagt 44.2 miljoner kronor. Härav utgöres huvuddelen eller 30.3 miljoner kronor av avbetalning från statens järnvägar å de försträckningar, som åren 1918 och 1919 anvisades för

Inkomsterna.

y

täckande av beräknad driftförlust. Efter dessa avbetalningar återstår av försträckningarna i fråga ett oguldet belopp av 5 miljoner kronor. Bland utgifterna å ifrågavarande huvudtitel bör även omnämnas ett anslag på 7.5 *mil joner kronor för slutlig reglering av bränslekommissionens förlust.

Avsättningen till rusdrycksmedelsfonden är upptagen till 2.2 miljoner kronor. Till anledningen att avsättningen ifråga upptages med så lågt belopp återkommer jag strax. Slutligen förekomma bland kapitalökningsanslagen anslag till låneunderstöd å 0.7 miljon kronor.

Jag övergår härefter till de verkliga utgifterna. Det är givetvis bland dessa som de egentliga besparingarna vidtagits. I förhållande till den förut omnämnda första förslagsbudgeten visar det slutliga nksstatsförslaget en minskning för verkliga utgifter av ej mindre än 110 miljoner kronor. Det torde emellertid böra anmärkas, att i det nu föreliggande riksstatsförslaget fullföljts den i förslaget till övergångsbudget tillämpade grundsatsen att söka beräkna förslagsanslagen till belopp, som kunna väntas bliva fullt tillräckliga för respektive ändamål. Erfarenheten har särskilt beträffande 1922 års statsreglering med skärpa påvisat olägenheterna av att snävt tillmäta förslagsanslagens belopp utan att tillika sörja för att genom ändring i grunderna för anslagens disposition eller annorledes utgifterna begränsas. Beträffande en grupp av anslag, som hittills starkt överskridits, har visserligen en kraftig nedräkning skett i budgetförslaget men under förutsättning att anslagens belopp för framtiden begränsas. Detta gäller kommittéanslagen, vilka jag senare i dag skall särskilt beröra.

Givet är att under nuvarande finansiella läge nya anslagskrav kunnat upptagas endast då alldeles särskilda skäl därtill förelegat. Men även äldre anslag hava blivit föremal för nedsättningar, där sa. kunnat ske svarande mot nedgången i det allmänna prisläget. Särskilt har man, såvitt möjligt, sökt tillämpa denna grundsats ifråga om de i stort antal förekommande anslagen för understöd av olika slag. Att i många fall nedsättningen måste medföra en minskning i av staten bedriven eller understödd verksamhet har ej kunnat undvikas.

Av vederbörande departementschefer torde komma att redogöras för huru beskärningen av anslagskraven i detalj genomförts. Jag vill emellertid här framhålla, att det icke kunnat undgås att beskärningarna träffat även anslag för ändamål, som måste anses vara i hög grad beaktansvärda, och det stundom i en omfattning som är att beklaga. Men det har ej varit möjligt att låta någon särskild grupp av anslag gå fri Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 2

10 Inkomsterna.

från beskärning, enuruväl strävan varit att anpassa besparingsåtgärderna efter de föreliggande olika förhållandena.

De verkliga utgifterna i budgetförslaget uppgå sammanlagt till 585 miljoner kronor. Mot denna siffra synas böra ställas motsvarande belopp för åren 1919—1922, tilläggsstaternas utgifter medräknade. För nämnda år hava anslagen ifråga uppgått till:

1919 1920 1921 1922 1923/21

Miljoner kronor .................. 743.1 703.5 785.6 736.5 585.0

Det visar sig sålunda, att det nu äskade beloppet väsentligt understiger de föregående årens motsvarande anslag.

Beträffande de särskilda utgiftsposterna å huvudtitlarna torde jag böra omnämna, att — förutom förutberörda belopp av 5 miljoner kronor, som med hänsyn till arbetslösheten äskas för anläggningar vid kommunikationsverken — anslag till arbetslöshetens bekämpande tillsvidare beräknas allenast med 5 miljoner kronor mot 88 miljoner kronor för år 1922, av vilka dock ett avsevärt belopp återstår. Tack vare denna reservation har det befunnits obehövligt att förstärka halvårsbudgetens anslagför ändamålet.

Den post å riksstatsförslaget för budgetåret 1923—1924, på vilken den största nedsättningen måst ske, utgöres av dyrtidstilläggen för statstjänstemän m. fl. I förhållande till dyrtidstilläggskostnaden för år 1922 skulle den väntade indexsänkningen visserligen medföra en minskningför de nu å budgeten uppförda anslagen med 30. l miljoner kronor samt för befattningshavare vid affärsverken med 15.8 miljoner kronor. Men denna sänkning har ur budgetsynpunkt ej varit tillräcklig utan har jämväl måst föreslås ändring i grunderna för dyrtidstillägget. Ehuruväl eu sänkning av dyrtidstillägget må anses beklaglig, kan det dock, då ett stort antal extra befattningshavare måst avstå från sin anställning, ej anses alltför obilligt, att de tjänstemän som fä bibehålla sina platser, i någon mån få sina inkomster minskade utöver vad som följer av indexsänkningen. I ett dylikt läge befinner sig det stora flertalet medborgare. Och utan en beskärning av dyrtidstilläggen och därmed., av förvaltningskostnaderna skulle avskedande behöva ske i ökad omfattning.

För att tillräckliga besparingar skola kunna ernås, har det varit nödvändigt att låta nedsättningen träffa även de lägsta avlöningarna. Ur denna synpunkt har ett rent proportionellt dyrtidstillägg visat sig mest ändamålsenligt, dock med viss åtskillnad med hänsyn till försörjningsplikt och ålder.

Med beräkning av eu levnadskostnadsindex av 175 skulle ändringen

Inkomsterna.

II

i grunderna för dyrtidstilläggen i och för sig medföra en besparing med sammanlagt 21.9 miljoner kronor ifråga om de under de olika huvudtitlarna uppförda anslagen samt med 11.3 miljoner kronor för befattningshavare vid affärsverken. Hela dyrtidstilläggskostnaden för de statstjänare, pensionärer m. fl., för vilka anslag nu finnas uppförda under verkliga utgifter, skulle för budgetåret 1923—1924 uppgå till 68.5 miljoner kronor mot för år 1922 120.5 miljoner kronor. För affärsverkens personal blir motsvarande kostnad 26.8 och 53.9 miljoner kronor. Emellertid torde, på sätt redan tillämpas beträffande domänverket, i det föreliggande budgetförslaget kostnaderna för dyrtidstillägg till pensionärer böra påföras vederbörande affärsdrivande verk i stället för den allmänna statskassan. Motsvarande gäller för övrigt även beträffande de pensionstillägg, som beviljats av 1922 års riksdag och som nu torde böra förnyas. På grund av nämnda överflyttningar minskas anslagen för dyrtidstillägg å 1923—1924 års riksstat med 3.5 miljoner kronor; och blir alltså den sammanlagda anslagsspån 65 miljoner kronor. För affärsverken blir den samlade dyrtidstilläggskostnaden 30.3 miljoner kronor.

Innan jag lämnar utgifterna, bör beröras ett anslag, som saknas å det föreliggande budgetförslaget. Jag syftar på anslaget till restitutioner under sjunde huvudtiteln. För att få restitutionerna å oriktigt influtna inkomstmedel förda på rätt konto har jag nämligen funnit mig böra förorda, att samtliga institutioner, i konsekvens med vad som redan tillämpas i fråga om vissa inkomster, direkt avräknas å vederbörande inkomsttitlar. Till den närmare utformningen av denna omläggning ber jag få återkomma senare.

Vad härefter vidkommer sättet för täckande av utgifterna äro av kapitalökningsutgifterna 87.5 miljoner kronor avsedda att bestridas av lånemedel samt 65 miljoner kronor av andra statsinkomster.

De egentliga statsinkomsterna äro i riksstatsförslaget upptagna med ett sammanlagt belopp av 478.8 miljoner kronor. En jämförelse med de egentliga statsinkomsterna under åren 1919—1922, sådana dessa upptagits i respektive riksstater och tilläggsstater, ger vid handen följande siffror:

1919 1920 1921 1922 1923/24

Miljoner kronor........................... 476.0 525.8 608.1 581.4 478.8

Av de egentliga statsinkomsterna beräknas skatterna sammanlagt till 458.4 miljoner kronor. Härav hänföra sig 130 miljoner kronor till inkomst- och förmögenhetsskatten, vilken beräknats utgå efter samma procenttal å grundbeloppen som för åren 1921 och 1922. För år 1922

Inkom-

sterna.

12 Inkomsterna.

var skatten upptagen till 185 miljoner kronor. Att beräkningen av denna titel erbjuder vissa vanskligheter, är givet; men grundvalen för beräkningen är efter budgetårets omläggning väsentligt säkrare än dessförinnan, då man numera vid de förberedande beräkningarna har att kalkylera med inkomstförhållandena under det år, i slutet varav beräkningen utföres, medan man däremot tidigare haft att räkna med det kommande årets inkomstförhållanden, vilka givetvis varit svårare att bedöma.

Tullmedlen äro beräknade till 114 miljoner kronor, medan å 1922 års stater upptagits sammanlagt 118 miljoner kronor. Vad acciserna angår har omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker upptagits allenast till 44 miljoner kronor mot 67 miljoner kronor för år 1922 och 35 miljoner kronor för första halvåret 1923. Sänkningen beror icke blott på avtagande konsumtion, vilken beräknats föranleda minskning av inkomsten till 55 miljoner kronor, utan — och framför allt — på avsedd nedsättning av vissa skattesatser. Skattenedsättningen är emellertid endast tänkt såsom motvikt mot en förutsatt ökning av maltskatten, som nu beräknats till 11 miljoner kronor mot 4.4 miljoner för år 1922.

Å titeln diverse inkomster har upptagits i runt tal 10.4 miljoner kronor. Den väsentliga delen härav består av överskott, som uppkommit för statens krigsriskförsäkringskommission, men även folkhushållningskommissionen har bidragit med ett mindre överskottsbelopp.

Inkomsterna av statens produktiva fonder uppgå till sammanlagt 114.1 miljoner kronor. Motsvarande siffror i staterna för åren 1919— 1922 framgå av nedanstående sammanställning:

1919 1920 1921 1922 1923/24

Miljoner kronor ........................ 58.9 93.5 69.6 57.9 114.1

Beträffande det nu föreliggande rikststatsförslagets siffror är att märka, att det höga beloppet för statens domäner, 30 miljoner kronor, till närmare två tredjedelar hänför sig till överskott för åren 1919 och 1920, vilkas inlevererande under budgetåret 1923—1924 förutsätter eu lösning av domänverkets rörelsekapitalfråga vid 1923 års riksdag.

Riksbanksvinsten har upptagits med ett belopp av 16 miljoner kronor. 1 detta sammanhang torde jag böra erinra, att Kungl. Maj:t den 27 september 1922 beslutat förlängning till den 1 april 1923 av den riksbanken av riksdagen medgivna befrielsen från skyldigheten att med guld inlösa av riksbanken utgivna sedlar. Till frågan om sedelinlösningen återkommer jag längre fram, men vill nu framhålla, att det önskemål, som jag vid tillstyrkandet av proposition om fortsatt suspen-

Inkomsterna.

siou av sedelinlösningen etter den 15 maj 11)22 uttalade angående angelägenheten av att åtgärder ej vidtoges, vilka kunde försvåra vårt lands återgång till guldmyntfotenj och till vilket uttalande riksdagen anslöt sig,°även blivit förverkligat, i det att den svenska kronan nu torde kunna anses hava återvunnit sin guldparitet.

Någon inkomst från aktiebolaget Vin- och spritcentralen har i enlighet med de principer, vilka lagts till grund lör beräkningen av motsvarande inkomst å övergångsbudgeten, icke upptagits å riksstatsförslaget. Skulle inkomst för statsverket i allt fall uppstå, bör den tillföras titeln diverse inkomster.

Bland i anspråk tagna kapitaltillgångar, vilka sammanlagt uppgå till 41.1 miljoner kronor, ingår återbetalning av vissa med tillfälliga lånemedel bestridda kapitalökningsanslag med. 36.7 miljoner kronor.

Med den höjning av maltskatten, som jag har för avsikt att förorda, skulle enligt gällande bestämmelser angående rusdrycksmedelsfonden för budgetåret 1923—1924 till fonden avsättas — förutom ränteavkastningen å densamma — ett belopp av 24.3 miljoner kronor, vilket dock vid tillämpning av hittillsvarande grunder för maltskatten skulle hava begränsats till 17.3 miljoner kronor. Med hänsyn till de föreliggande förhållandena, som enligt min mening ej medgiva någon ökning av skattebördan, har jag funnit mig böra tillstyrka, att avsättning till rusdrycksmedelsfonden under nu ifrågavarande exceptionellt hårda budgetår ej sker i vidare mån än att fonden tillföres uppkommen ränteinkomst. Jag ämnar fördenskull tillstyrka avlåtande av proposition med förslag till förordning om undantag för budgetåret 1923—1924 från fondförordningens föreskrift i detta hänseende. Väl kunde samma syfte nås genom att taga i anspråk redan uppkommen behållning i fonden. Det synes mig emellertid mera tilltalande att begära riksdagens direkta medverkan till ett uttryckligt men provisoriskt hävande av författningsbestämmelsen om avsättning. I enlighet med denna uppfattning kommer avsättningen till rusdrycksmedelsfonden för budgetåret 1923—1924 att begränsas till 2.2 miljoner kronor samt ifrågavarande inkomsttitlar att uppföras såsom för statsregleringen i allmänhet disponibla. Genom denna åtgärd erhålles balans i budgeten utan skärpning av skattetrycket.

Det är av intresse att jämföra budgetförslagets verkliga utgifter med de inkomster, som med tillämpning av en motsvarande terminologi skulle kunna benämnas »verkliga inkomster», d. v. s. egentliga statsinkomster, inkomster av statens produktiva fonder samt riksbanksvinsten. Mot de verkliga utgifterna å 585 miljoner kronor befinnas då svara

14 Inkomsterna.

verkliga inkpmster om 608.9 miljoner kronor. Åven om man bortser från de medel, som å titlarna diverse inkomster och statens domäner hänföra sig till tidigare års förhållanden, komma dock de verkliga utgifterna att ungefärligen täckas av verkliga inkomster. Detta förhållande innebär en given styrka hos det föreliggande budgetförslaget men är på samma gång ett uttryck för, att budgeten måst uppgöras utan anlitande av kapitaltillgångar av större omfattning.

Efter den nu lämnade redogörelsen för det föreliggande riksstatsförslagets mera allmänna drag anhåller jag att få övergå till

beräkningen av de särskilda inkomsttitlarna.

Beträffande detalj beräkningen av inkomsttitlarna kan jag i det stora hela ansluta mig till riksräkenskapsverkets förslagsberäkning. Dock har jag beträffande ett par titlar ej kunnat följa verkets förslag eller motiveringar därför. I de fall, där jag ej haft något att erinra mot vare sig beräkningen eller grunderna därför, torde något särskilt yttrande från min sida ej påkallas.

Egentliga statsinkomster.

Bland skatterna på inkomst, förmögenhet och rörelse intager alltjämnt inkomst- och förmögenhetsskatten främsta rummet. Denna skatt har för år 1922 uttaxerats med ett belopp av 188.8 miljoner kronor.

I sin skrivelse den 9 december 1922 hade riksräkenskapsverket beräknat inkomst- och förmögenhetsskatten till 106.2 miljoner kronor, därav

6.6 miljoner B-skatt å aktiebolag m. fl. Vid de preliminära beräkningar, som tidigare utförts inom finansdepartementet, hade såsom redan blivit nämnt räknats med en inkomstskattesiffra av Tipp till 150 miljoner kronor. Detta förhållande utgjorde anledning att underkasta riksräkenskapsverkets kalkyler en särskilt ingående granskning, varvid ock omedelbart visade sig, att på ett par väsentliga punkter verkets beräkningar icke kunde godtagas. På grund härav har inom departementet utförts en självständig beräkning av inkomsttiteln. Denna utredning torde få bifogas protokollet såsom bilaga I.

Jag torde här höra i största korthet redogöra för utredningen ifråga.

Inkomst tillit.

15 Vid undersökningen liar till att börja med utförts eu kalkyl, grundad på bevillningstaxeringens motsvarande siffror, över 1922 års inkomst- och förmögenhetsskatts fördelning på olika skattekällor ävensom beträffande avdrag av olika slag. Med ledning av dessa siffror hava gjorts vissa antaganden angående inkomstförändringarna under år 1922 i förhållande till år 1921. De viktigaste av dessa äro följande.

I fråga om inkomst av jordbruksfastighet har förutsatts någon nedgång, i vissa delar av landet dock motvägd av ökade skogsbruksinkomster. Den genomsnittliga sänkningen av inkomsten har uppskattats till 10 procent. Beträffande inkomst av annan fastighet har någon nämnvärd minskning ej beräknats.

Inkomsten av kapital har nedsatts med 40 procent å utdelning av aktier och 20 procent å annan kapitalinkomst.

Inkomst av arbetsanställning — vilken i förevarande sammanhang är av största betydelsen — har med stöd av under hand erhållna uppgifter från socialstyrelsen ansetts böra sänkas avsevärt eller med 20 procent.

Beträffande inkomst av rörelse har endast en mindre sänkning förutsatts, nämligen med 5 procent för enskilda skattskyldiga och 10 procent för aktiebolag m. fl.

Den sammanlagda uppskattade inkomsten har på så sätt beräknats till 4,662 miljoner kronor för enskilda och 476 miljoner kronor för aktiebolag m. fl.

Härjämte bör emellertid för enskilda skattskyldiga medräknas en sextiondedel av förmögenheten. Med tillämpning av en utav inkomstskattesakkunniga nyligen gjord beräkning har förmögenheten vid 1922 års slut uppskattats till 15 miljarder kronor, vilket i förhållande till 1921 års motsvarande siffra innebär en höjning av 1.5 miljarder kronor, beroende på höjda taxeringsvärden å fastigheter.

Emellertid böra de sålunda erhållna inkomstbeloppen minskas med dels s. k. allmänna avdrag (för gäld, kommunalutskylder m. m.) dels ock orts- och familjeavdrag för enskilda skattskyldiga. Beträffande de sistnämnda avdragen är att märka den väsentliga sänkning av de provisoriskt förhöjda ortsavdragen, som genomfördes vid 1922 års riksdag.

På grund av kalkyler beträffande avdragen, för vilka det bleve för vidlyftigt att här redogöra, hava de beskattningsbara beloppen beräknats utgöra för enskilda 1,619 miljoner kronor och för aktiebolag in. fl. 371 miljoner kronor.

Medelskatteprocenten har år 1922 utgjort för enskilda 6.4 8 och

16 Inkomsterna.

för bolag 11.19. Därvid har uttagits 175 procent av skattens grundbelopp. Under förutsättning att samma procenttal av grundbeloppet uttages även år 1923, har på grund av inkomstsänkningen nu räknats med en nedgång av medelskatteprocenten till 6 respektive 10, varav skulle följa en skattesumma för enskilda av 97 miljoner kronor och för aktiebolag m. fl. av 37 miljoner kronor eller tillsammans 134 miljoner kronor.

De beräkningar, för vilka nu redogjorts, hava icke avsett den s. k. B-skatten för aktiebolag m. fl., vilken år 1922 givit 11.4 miljoner kronor. B-skatten har nu uppskattats till 6 miljoner kronor.

Å det sammanlagda inkomst- och förmögenhetsskattebeloppet, 140 miljoner kronor, har ansetts böra beräknas dels ett restantieavdrag av 5 procent eller 7 miljoner kronor dels ock ett avdrag för restitutioner av 3 miljoner kronor.

Inkomsttiteln skulle fördenskull upptagas till 130 miljoner kronor, därav 6 miljoner kronor B-skatt.

Mot den sålunda gjorda beräkningen har jag ej funnit anledning till erinran. Efter min uppfattning är densamma verkställd med nödig försiktighet. Ett visst stöd för beräkningens tillförlitlighet har jag funnit i den omräkning av inkomst- och förmögenhetsskattens avkastning, som riksräkenskapsverket framlagt i skrivelse den 29 december 1922 och som slutar å en summa av 127.2 miljoner kronor. Därvid har jag beaktat, att vid den av riksräkenskapsverket antagna fördelningen av det taxerade beloppet på aktiebolag m. fl. och enskilda ett enligt min uppfattning alltför lågt belopp ansetts falla på aktiebolagen, något som väsentligt påverkat skattens beräknade slutsiffra i sänkande riktning.

Då jag nu icke kan ifrågasätta någon sänkning av det senast fastställda procenttalet å grundbeloppet, tillstyrker jag alltså, att inkomstoch förmögenhetsskatten i riksstaten för budgetåret 1923—1924 upptages med 130 miljoner kronor, varav 6 miljoner kronor B-skatt å aktiebolag m. fl.

Stämpelmedlen hava av riksräkenskapsverket beräknats till 50 miljoner kronor, medan generalpoststyrelsen ansett försiktigheten bjuda att stanna vid 44 miljoner kronor. Sistnämnda belopp utgör det dubbla i förhållande till vad som beräknats å halvår sstaten.

För år 1922, då stämpelmedlen å riksstaten upptagits till 54 mil-

Inkomsterna.

joner kronor, torde hava influtit inemot 48 miljoner kronor. Då de förbättrade konjunkturer, varmed man under budgetåret 1923—1924 enligt min uppfattning bör räkna, torde få antagas medföra en ej obetydlig höjning av stämpelinkomsterna, synes mig riksräkenskapsverkets siffra, 50 miljoner kronor, snarare vara för låg än för hög. Jag ifrågasätter emellertid ingen ändring i verkets förslag.

Tullmedlen äro i riksräkenskapsverkets förslag upptagna till 112 miljoner kronor. Generaltullstyrelsen har däremot beräknat beloppet till 106.4 miljoner kronor. På riksstaten för första halvåret 1923 äro tullmedlen upptagna till 56 miljoner kronor.

För år 1922 hava enligt senast tillgängliga uppgifter tullarna lämnat en inkomst av över 108 miljoner kronor, varav omkring 60 under det senare halvåret. Med antagande av fortfarande förbättrade konjunkturer är jag för min del benägen anse, att den av riksräkenskapsverket beräknade inkomsten för det nya budgetåret, 112 miljoner kronor, kommer att överskridas. En höjning av inkomsttiteln till 114 miljoner kronor skulle innebära ej fullt samma ökning av tullinkomsten i förhållande till 1922 års siffra, som denna i sin ordning innebär jämförd med 1921 års tullinkomst. En dylik inkomstökning synes mig vara ganska försiktigt beräknad. Jag anser mig därför kunna tillstyrka, att tullmedlen i riksstatsförslaget uppföras med 114 miljoner kronor.

Inkomsttitlarna tobaksskatt och särskild skatt å tobak hava av riksräkenskapsverket beräknats till 34 respektive 10. i miljoner kronor, medan tobaksmonopolbolaget beräknat motsvarande belopp till 32 respektive 10 miljoner kronor.

I samband med framläggande av förslag till förnyad särskild skatt å tobak har jag för avsikt förorda viss omläggning av skattesatserna, på grund varav denna inkomsttitel torde kunna upptagas till 12 miljoner kronor. Med hänsyn härtill och då försiktigheten kräver, att inkomsttitlarna ej beräknas för högt, lärer den ordinarie tobaksskatten böra något sänkas under vad riksräkenskapsverket beräknat, och förordar jag fördenskull, att sistnämnda skatt upptages till ett belopp av 33 miljoner kronor.

Beträffande de belopp, med vilka maltskatten samt omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker upptagits i riksstatsförslaget, ävensom Bihang till riksdagens protokoll 1923■ 1 samt. 3

18 Inkomsterna.

beträffande anledningarna till att dessa titlar så väsentligt avvika från 1922 års belopp, har jag redan yttrat mig. Till den slutliga beräkningen av inkomsttitlarna ifråga får jag återkomma, då jag i sinom tid får tillfälle anmäla förslag till propositioner angående dels ny förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrjmker och dels förlängning av förordningen om omsättnings- och utskänkningsskatten.

I enlighet med vad jag nu tillstyrkt skulle skatteinkomsterna komma att i riksstaten för budgetåret 1923—1924 upptagas sålunda:

Mantalspenningar .............................................................

Prästerskapets till statsverket indragna tionde .............

Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning Skatt å inkomst och förmögenhet ...... ......... 124,000,000: —

B-skatt å aktiebolag m. fl. 6,000.000: — 130,000,000: —

Bevillning av fast egendom samt

av inkomst, bevillning............... 3,000,000: —

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, bevillning 350,000: —

Stämpelmedel, bevillning................. 50,000,000: —

Lastpenningar, bevillning............... 600.000: —

Tullar och acciser:

Tullmedel, bevillning.......................... 114,000,000: —

Sockerskatt, bevillning ..................... 26,000,000: —

Tobaksskatt, bevillning ................... 33,000,000: —

Särskild skatt å tobak, bevillning... 12,000,000: —

Bränn vinstill verkningsskat t, bevillning ......................................... 13,000,000: —

Rusdrycksförsäljningsmedel, bevillning ........ 18,000,000: —

Maltskatt, bevillning...... ................. 11,000,000: —

Omsättnings- och utskänknings-

skatt å spritdrycker, bevillning... 44,000.000: —

Summa kronor

900,000: — 2,577,000: —

183,950,000: —

271,000,000: — 458,427,000: —.

Inkomsterna.

19 Inkomsterna av uppbörd i statens verksamhet finner jag mig böra upptaga med riksräkenskapsverkets siffror utom beträffande bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten, vilken titel på grund av ifrågasatt ökning av arbetsgivarnas bidragsskyldighet torde böra höjas till 1 miljon kronor, samt ifråga om de titlar, vilka motsvaras av utgiftsanslag till lika belopp och som på grund av dyrtidstilläggets sänkning böra något minskas. Härjämte tillkommer en inkomsttitel för statens lagerhus och fryshus å 93,000 kronor, svarande mot ett nytt anslag å enahanda belopp under nionde huvudtiteln. Inkomsttitlarna uppbörd i statens verksamhet skulle i enlighet härmed i riksstaten upptagas sålunda:

Vattendomstolsavgifter......................................................... 7,000: —

Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten... 1,000,000: —

Avgifter för registrering av automobiler ............................. 250,000: —

Inkomst av myntning och justering ..................................... 1,088,000: —

Bidrag till bankinspektionen .................................................... 107,600: —

Bidrag till fondinspektionen ................................................. 99,400: —

Kontrollstämpelmedel.............................................................. 300,000: —

Denatureringsav gifter............................................................... 114,700; —

Terminsavgifter från läroverken.............................................. 770,000: —

Avgifter för granskning av biografbilder............................. 72,000: —

Inkomster av statens lagerhus och fryshus.......................... 93,000: —

Inkomster av statens reproduktionsanstalt............................. 206,440: —

Fyr- och båkmedel.................................................................. 2,300,000: —

Lotspenningar ........................................................................... 2,100,000: —

Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter............ 1,076.000: —

Bidrag till försäkringsinspektionen ........................................ 140,900: —

Inkomster av statens provningsanstalt................................... 254,400: —

Summa kronor 9,979,440: —.

Av de egentliga statsinkomsterna återstår så endast titeln diverse inkomster — ett förslag av riksräkenskapsverket att såsom en titel under förenämnda huvudgrupp uppföra royalty för ny tf j anderätten till Luossavaara malmfält finner jag nämligen ej skäl biträda utan upptar denna inkomst på sin hittillsvarande plats under rubriken statens aktier.

Riksräkenskapsverket har beräknat diverseinkomsttiteln till 3 miljoner kronor. Härvid har verket utgått från att sagda inkomsttitel skulle i viss omfattning tagas i anspråk för gäldande av restitutioner å inkomsttitlar. Såsom jag redan antytt är ock avsett att beträffande restitutionernas bokföring göra viss omläggning. Jag tillåter

20 Inkomsterna.

mig därför att lämna en redogörelse, huru denna fråga nu är ordnad och huru man tänkt sig den nya anordningen.

Enligt nu gällande bestämmelser verkställes återbetalning av oriktigt debiterade och uppburna statsmedel från det i riksstaten under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till restitutioner.

Hava däremot bland fonders och diverse medel influtit oriktigt debiterade och uppburna belopp, sker återbetalningen från vederbörande fond- eller diversemedel.

Genom att återbetalning av skilda slag av statsmedel såsom mantalspenningar, inkomst- och förmögenhetsskatt, stämpelmedel m. m. verkställes från en gemensam anslagstitel uppstår den olägenheten, att man icke utan en tidsödande sammanställning av siffror, hämtade ur flertalet medelsförvaltande verks räkenskaper och verifikationshandlingar, kan vinna kunskap om restitutionernas fördelning å olika inkomsttitlar. Ej heller kan man konstatera den verkliga behållningen under budgetåret å dessa titlar, vadan budgetredovisningen blir missvisande i detta hänseende.

Avenså ställer det sig ytterst svårt att på förhand beräkna, i vilken omfattning restitutioner under ett kommande år kunna äga rum. Det har också visat sig, att de anslag, som anvisats till restitutioner, de flesta år icke ens tillnärmelsevis svarat mot de verkliga utgifterna för detta ändamål. Såsom exempel må nämnas, att i 1921 års riksstat anvisats 3,000,000 kronor för restitutioner men att, enligt vad av 1921 års budgetredovisning framgår, nettoutgiften å anslaget utgjort icke mindre än kronor 22,743,156: 3 4.

Under framhållande av dessa olägenheter med hittillsvarande anordning beträffande utbetalningarna av statsmedelsrestitutioner har riksräkenskapsverket i sin den 31 mars 1922 avgivna revisionsberättelse för år 1921 ifrågasatt, huruvida icke åtgärder borde vidtagas i syfte att återbetalning av statsmedel, som oriktigt debiterats och uppburits, skulle kunna verkställas på samma sätt, som tillämpades med avseende å fonders och diverse medel, d. v. s. att utgiften verkställdes från den inkomsttitel, under vilken restitutionsbeloppet influtit, och alltså i budgetredovisningen upptoges å tabellen över statsverkets inkomster i kolumnen för avkortningar och restitutioner.

Vidare har riksräkenskapsverket på anmodan i skrivelse den 15 november 1922 förebragt utredning rörande frågan, om förslagsanslaget till restitutioner efter den av ämbetsverket ifrågasatta ändringen av statsmedelsrestitutionemas bokföring borde bibehållas i riksstaten samt med vilket ungefärligt belopp anslaget i så fall skulle upptagas, därvid särskilt tagits i övervägande, huru restituerade uppbördsbelopp, tillhörande ur riksstaten försvunna inkomsttitlar skulle bokföras.

Riksräkenskapsverket, som därvid fortfarande hävdat den uppfattningen, att statsmedelsrestitutioner borde avföras å vederbörande inkomsttitlar, yttrar, att denna regel emellertid måste sålunda modifieras, att restitutioner, hänförliga till äldre inkomsttitlar, som icke funnes i årets riksstat upptagna, finge utgå från inkomsttiteln »diverse inkomster», vilken, enligt vad erfarenheten sedan en följd av år givit vid handen, plägade uppgå till så stora belopp, att densamma kunde väntas i regel lämna tillgång till dessa restitutioner. Skulle brist å denna titel något enstaka år uppstå i följd av belastning för restitutioner, så kunde detta icke ur budgetteknisk synpunkt anses medföra allt för stora olägenheter. Vid bifall till vad ämbetsverket sålunda föreslagit anser riksräkenskapsverket, att anslaget till restitutioner kan uteslutas ur riksstaten.

Inkomsterna,

21 Till den av riksräkenskapsverket i förevarande fråga intagna ståndpunkten kan jag i huvudsak giva min anslutning. Fördelarna av den ifrågasatta omläggningen av bokföringen av utbetalade statsmedelsrestitutioner äro enligt min mening uppenbara. Det är endast ifråga om de restitutioner, vilka efter den föreslagna bokföringsomläggningen skulle komma att belasta titeln »diverse inkomster», som jag funnit viss avvikelse böra ske från verkets förslag.

I likhet med riksräkenskapsverket finner jag det riktigt att å nämnda titel avföra restitutioner å sådana inkomsttitlar, vilka icke längre kvarstå i riksstaten, och jag anser tillika, att å denna titel böra jämväl avföras restitutioner av uppbördsmedel för i budgetredovisningen icke längre förekommande anslag — restitutioner av uppbördsmedel för i nämnda redovisning förefintliga anslag böra givetvis avföras å vederbörande anslagstitel. Däremot kan jag icke dela ämbetsverkets åsikt, att diverseinkomsttiteln må belastas med restitutioner till belopp, överstigande tillgången å inkomsttiteln. Mera tilltalande förefaller det mig att låta det inkomsttitelns tillgång överskjutande restitutiousbeloppet avföras såsom en direkt budgetutgift. Att för de rent enstaka, måhända aldrig inträffande fall, då en dylik anordning kan varda av behovet påkallad, bibehålla anslaget till restitutioner synes mig emellertid icke lämpligt, utan torde i stället den utvägen kunna anlitas, att dylika överskjutande restitution sbelopp avföras å förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

För mötande av förekommande restitutioner har riksräkenskapsverket nedsatt titeln diverse inkomster med ett belopp av 3 miljoner kronor under vad som med tillämpning av hittillsvarande bestämmelser kunnat uppföras å titeln. Då titeln för budgetåret 1923—1924 torde få vidkännas rätt avsevärda krigskonjunkturskatterestitutioner, synes det — även om riksräkenskapsverkets uppskattning av inkomsterna å titeln ifråga torde vara ganska låg — vara försiktigast, att man räknar med något större avdrag för restitutioner.

Emellertid kan inkomsttiteln ifråga tillföras ytterligare inkomster utöver dem riksräkenskapsverket beräknat.

Hos riksgäldskontoret innestå för närvarande för statens krigsriskförsäkringskommission ett belopp av något över 7.5 miljoner kronor, utgörande kommissionens ännu odisponerade behållning, samt för folkhushållningskommissionen 1.8 miljon kronor. Förstnämnda behållning torde i sin helhet kunna tagas i anspråk för budgeten. Av folkhushållningskommissionens överskott torde med hänsyn till att nya anspråk kunna komma att ställas på kommissionen ej böra för budget-

22 Inkomsterna.

ändamål nu disponeras mera än 1.4 miljon kronor, därav den s. k. sockerlösenfonden omkring 1 miljon kronor.

Med hänsyn till ovan påpekade förhållande beträffande restitutioner av krigskonjunkturskatt bör ej riksräkenskapsverkets siffra ökas med nämnda överskottsmedel i sin helhet utan inkomsttiteln sättas till ett belopp, som för avjämnande av riksstatens inkomstsida torde upptagas till 10,394,893 kronor.

Statens produktlya fonder.

Postverkets överskott för år 1923, vilket bör inlevereras under första hälften av år 1924, har av generalpoststyrelsen beräknats till 6 miljoner kronor. Styrelsen har härvid — med hänsyn till de osäkra utsikterna på det ekonomiska området — för sin del ansett försiktigheten bjuda att räkna med en, låt vara mindre nedgång i poströrelsen under år 1923 i jämförelse med år 1922. Riksräkenskapsverket har från sin allmänna uppfattning att man snarare bör kunna vänta en uppåtgående än en nedåtgående konjunktur beräknat en inkomst ävensom ett överskott, som med 3 miljoner kronor överstiger vad generalpoststyrelsen upptagit. I en promemoria av general postdirektören har denne bemött riksräkenskapsverkets beräkning samt särskilt riktat sig mot att verket, då detsamma höjt beräkningen av inkomsten, ej samtidigt höjt siffran för driftkostnaderna, vilka komme att ökas vid stegrad trafik.

Att överskottet av poströrelsen, som för år 1922 beräknats hava uppgått till 14 miljoner kronor, bör sänkas å riksstaten för budgetåret 1923 —1924 är en given följd av den under år 1922 vidtagna portosänkningen. Av generalpoststyrelsens beräkning rörande driftkostnaderna vill det emellertid synas, som skulle ett större överskott än 6 miljoner kronor kunna ernås. På grund av sänkningen i dyrtidstilläggskostnader samt med tillämpande av den allmänna uppfattning rörande konjunkturutvecklingen, åt vilken jag förut givit uttryck, finner jag en höjning av generalpoststyrelsens beräkning av överskottet vara fullt berättigad. Att gå så långt som riksräkenskapsverket anser jag dock ej tillrådligt men vill för min del förorda, att inkomsttiteln upptages till 8 miljoner kronor.

Överskottet av telegrafverket, beräknat på 1923 års rörelse, har av telegrafstyrelsen liksom av riksräkenskapsverket upptagits med ett belopp av 16.2 miljoner kronor.

Inkomsterna.

23 För år 1922 beräknas telegrafverket lämna ett överskott av minst 20 miljoner kronor. Anledningen till att telegrafstyrelsen räknat med så låg inkomst för år 1923, som ovan nämnts, är den vidtagna taxenedsättningen för interurbansamtal. Åven om en avsevärd inkomstminskning är att vänta av denna åtgärd, torde man dock med hänsyn till, bland annat, minskade driftkostnader kunna beräkna ett överskott för telegrafverket under det nu förestående budgetåret av åtminstone 18 miljoner kronor. Med detta belopp anser jag fördenskull inkomsten böra uppföras å riksstatsförslaget.

Statens järnvägar hava enligt riksräken skaps verkets förslag upptagits med ett överskottsbelopp av 27.5 miljoner kronor, som antagits utgöra överskottet för tiden 1 juli 1923—30 juni 1924. Förslaget härutinnan grundar sig på av järnvägsstyrelsen gjord beräkning, enligt vilken för perioden ifråga skulle uppstå ett överskott för andra halvåret 1923 av 27.7 miljoner kronor och för första halvåret 1924 av 22.8 miljoner kronor eller tillhopa 50.5 miljoner kronor. Härvid har järnvägsstyrelsen endast räknat med d}Trtidstillägg för en månad, nämligen för juni 1923, enär vid statens järnvägar dyrtidstillägg utbetalas under och bokföres å månaden efter den, tillägget avser. Styrelsen har emellertid upplyst, att med nuvarande grunder för dyrtidstillägget och eu levnadskostnadsindex av 185 överskottet skulle minskas med sammanlagt 23 miljoner kronor. Sistnämnda belopp har riksräkenskapsverket avdragit från det av järnvägsstyrelsen beräknade överskottet.

Med de ändringar i grunderna för dyrtidstillägget samt den sänkning av index, varmed räknas i propositionen om dyrtidstillägg för tiden efter den 30 juni 1923, samt under antagande, att statens järnvägar skola bestrida dyrtidstillägg — liksom även pensionstillägg — för såväl f. d. befattningshavare som tjänstemäns änkor och barn skulle för budgetåret, enligt inom finansdepartementet utförda beräkningar, nämnda belopp för dyrtidstilläggskostnader minskas från 23 till 18.2 miljoner kronor. Fråndrages sistnämnda belopp från ovan angivna överskottssiffra 50.5 miljoner kronor, skulle erhållas ett överskott av 32.3 miljoner kronor. Det synes emellertid vara mindre lämpligt att för inkomstberäkningen tillgodogöra sig besparingen i dyrtidstilläggskostnad i sin helhet. Riksräkenskapsverket har, såsom nämnt, beträffande statens järnvägar räknat med den inkomst, som belöper på tiden 1 juli 1923—30 juni 1924. Ehuru statens järnvägar plägat leverera uppkommande överskott successivt under löpande räkenskapsår, kan likväl ej allt överskott hinna inbetalas inom den period, på vilken det belöper, utan kommer förden-

24 Inkomsterna.

skull det belopp, som under budgetåret 1923—1924 inlevereras, att till viss del avse slutet av första halvåret 1923, som torde bliva mindre givande än motsvarande del av år 1924. Jämväl med hänsyn härtill synes det vara skäl att ej beräkna statens järnvägars överskott till nämnvärt högre belopp än riksräkenskapsverket föreslagit. Jag har därför ansett, att beräkningen bör stanna vid i jämnt tal 28 miljoner kronor.

I fråga om statens vatten fallsverk har jag ej att föreslå någon ändring i riksräkenskapsverkets förslag, vilket helt ansluter sig till vattenfallsstyrelsens beräkning.

överskottet från statens domäner, i den mån detsamma kan under budgetåret 1923—1924 inlevereras till statsverket, har av domänstyrelsen beräknats till 8 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har i sin inkomstberäkning med hänsyn till de stigande konjunkturerna och därmed följande ökad betalningsförmåga ansett, att ett större belopp än domänstyrelsen beräknat bör inflyta av de äldre överskottsmedel, som till följd av beviljade uppskov med virkeslikvider för åren 1919 och 1920 ännu återstå olevererade. Riksräkenskapsverket har fördenskull förordat en höjning av inkomsttiteln till 15 miljoner kronor.

Statens domäner hava i riksstaten för första halvåret 1923 upptagits med 10 miljoner kronor. Domänstyrelsen hade för sin del förordat en beräkning av allenast 5 miljoner kronor, men höjdes beloppet på min tillstyrkan till det dubbla. Jag anförde såsom skäl härför, att såsom rörelsekapital för domänfonden borde kunna användas 5 miljoner kronor av domänverkets s. k. markinköpsfond. Jag ifrågasatte ock överförande av sistnämnda belopp från fonden till rörelsekapital. Någon proposition i ämnet avläts emellertid ej till 1922 års riksdag, enär det vid frågans vidare behandling befanns lämpligare, att markinköpsfonden tillfälligt användes såsom förlagsmedel utan att formellt överföras till rörelsekapital.

Frågan om ordnande av domänverkets rörelsekapital har under det gångna året varit föremål för utredning hos olika verk och myndigheter. Senast har riksräkenskapsverket i utlåtande den 15 december 1922 framlagt ett förslag, till vilket jag i princip kan ansluta mig och som även biträtts av chefen för jordbruksdepartementet. Att i detalj redogöra för detta förslag finner jag ej anledning att nu göra, utan torde detta få anstå till den proposition i ämnet, som torde böra föreläggas riksdagen.

I huvudsak innebär riksräkenskapsverkets förslag, dels att mark-

Inkomsterna.

inköpsfonden ävensom domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader tagas i anspråk såsom förlagsmedel, i den mån ej iondernas behållning erfordras för förestående utgifter för fonderna, dels att ett fast rörelsekapital beredes domänverket genom överförande till sådant kapital av äldre olevererade överskottsmedel, dels ock att domänverket beredes en kredit hos riksgäldskontoret för möjliggörande av inleverering i rätt tid av uppkommande överskott. I gengäld skulle för domänverket obehövliga medel, vilka ej skulle omedelbart inlevereras såsom vinst, insättas hos riksgäldskontoret. Med beräkning av att förenämnda fondmedel kunna mera konstant anlitas som rörelsekapital till ett belopp av 5 miljoner kronor har riksräkenskapsverket föreslagit ett fast rörelsekapital av 10 miljoner kronor samt eu kredit hos riksgäldskontoret av 20 miljoner kronor.

Under förutsättning att rörelsekapital beredes domänfonden på sätt riksräkenskapsverket föreslagit, har verket ansett, att i riksstaten för budgetåret 1923—1924 bör utöver det belopp av 15 miljoner kronor, som ursprungligen upptagits, kunna uppföras ett överskottsbelopp av

28.3 miljoner kronor. Samtidigt skulle ett anslag för kapitalökning å 10 miljoner kronor anvisas för domänverket.

Till belysning av frågan om storleken av det belopp, som bör i budgetförslaget uppföras för domäninkomsten, torde det vara lämpligt att erinra om domänverkets ställning i avseende å olevererade överskottsmedel.

Domänverkets skuld till statsverket för överskott under åren 1919 och 1920 beräknas den 31 december 1922 — sedan domänstyrelsen under år 1922 inlevererat 10 miljoner kronor, som styrelsen för ett år sedan beräknade möjligen kunna inbetalas under förra halvåret 1923 — hava uppgått till 33.3 miljoner kronor. För år 1921 har uppstått en förlust av i runt tal 5.1 miljoner kronor, vilka avförts bland driftkostnaderna för år 1922. Härigenom har behållningen för sistnämnda år beräknats nedgå till 1 miljon kronor.

För år 1923 har domänstyrelsen ansett kunna påräknas en inkomst av 30 miljoner kronor, varifrån avgå driftkostnader, som av domänstyrelsen tidigare beräknats till 17.5 miljoner kronor men som pa grund bland annat av utav Kungl. Maj:t numera beslutad ökad avsättning till förnyelsefonden torde böra beräknas till 19.8 miljoner kronor. Nettobehållningen för år 1923 skulle sålunda bliva 10.2 miljoner kronor.

Sammanlagt skulle den olevererade behållningen för åren 1919— 1923 utgöra 44.5 miljoner kronor, vilka böra vara inbetalda före den 1 juli 1924.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml.

26 Inkomsterna.

Spörsmålet om beredande av rörelsekapital åt domänverket föreligger visserligen ej i det skick, att i statsverkspropositionen kan framläggas slutligt förslag i ämnet. För beräkningen av inkomsttiteln å rikstatsförslaget erfordras emellertid att man åtminstone preliminärt bestämmer själva de belopp, vilka böra ställas till domänverkets förfogande såsom rörelsekapital. Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet bär jag ansett mig kunna utgå från att domänverket bör beredas dels ett fast rörelsekapital till det av riksräkenskapsverket angivna beloppet 10 miljoner kronor dels ock ett tillfälligt rörelsekapital, som torde kunna begränsas till samma belopp.

Sedan domänverket sålunda erhållit tillgång till rörelsekapital av angiven storlek, bör verket kunna under budgetåret 1923—1924 inleverera 30 miljoner kronor. Då härav 10 miljoner kronor tagas i anspråk för kapitalökningsanslaget till domänfonden, innebär sagda överskottsbelopp en verklig höjning med allenast 5 miljoner kronor utöver vad riksräkenskapsverket ursprungligen beräknat. Jag förutsätter emellertid, att domänstyrelsen — efter erhållen föreskrift om skyldighet att använda förutberörda fondmedel såsom rörelsekapital — under första halvåret 1923 med anlitande av dessa medel inlevererar så stor del av de äldre överskotten, som lämpligen låter sig göra.

Jag tillstyrker alltså, att domänverkets överskott i riksstaten upptages med 30 miljoner kronor.

Vid bifall till mina nu gjorda beräkningar rörande överskotten av de affärsdrivande verken skulle ifrågavarande inkomsttitlar å det föreliggande budgetförslaget uppföras med följande belopp:

Postverket, bevillning............................................................

Telegrafverket ............................................................................

Statens järnvägar .......................................................................

Statens vattenfallsverk:

Statens kanalverk........................................ 250,000: —

Statens kraftverk ......................................... 8,000,000: —

Statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning............................................................... 50,000: —

Statens domäner......................................................................

8,000,000: — 18,000,000: — 28,000,000: —

8,300,000: — 30.000.000: —

Summa kronor 92,300,000: —.

Riksräkenskapsverkets förslag till beräkning av inkomsten av statens aktier ger mig icke anledning till annan erinran än att, då jag icke velat uppföra någon särskild inkomsttitel för royalty för nyttjande-

Inkomsterna.

rätten till Luossavaara malmfält, under titeln utdelning i Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag bör upptagas för 1918 års överenskommelse ett belopp av 0.7 5 miljoner kronor. Inkomsttitlarna under statens aktier komma vid sådant förhållande att upptagas sålunda:

Utdelning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag:

Enligt 1907 års överenskommelse........... 2,000,000: —

Enligt 1908 års överenskommelse............ 640,000: —

Enligt 1913 års överenskommelse............ — —

Enligt 1918 års överenskommelse........... 750,000: — 3,390,000: —

Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet ...... 8,990,000: —

Summa kronor 12,380,000: —.

Inkomsterna av statens utlånings/onder torde i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag böra upptagas med följande belopp:

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby...............

Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare .................................................................................

Allmänna järnvägslånefonden ................................................

Bibanelånefonden .........................................................................

Vattenkraftslånefonden.................................................................

Allmänna byggnadslånefonden .................................................

Fonden för räntefria studielån .............................................

Odlingslånefonden.........................................................................

Egnahemslånefonden ....................................................................

Fiskerilånefonden ..........................................................................

Dräneringsfonden ..........................................................................

Norrländska nyodlings fonden....................................................

Jordförmedlingsfonden.................................................................

Lånefonden för inköp av ädla avelsston.................................

Täckdikningslånefonden .........................................................

Allmänna nyodlingsfonden......................................................

Norrländska andelsmejerifonden ................................................

Kraftledningslånefonden ...........................................................

Gödselvårdslånefonden ..................................................................

Lånefonden för mindre linberedningsanstalter .....................

Norrbottens nybyggeslånefond .................................................

Lånefonden för inköp av renar .............................................

Kolonisternas kreaturslånefond ...............................................

115,000: —

115,000: — 1,718,000: — 66,600: — 105,000: — 18,900: — 100: — 410,000: — 3,330,000: — 140,000: — 100: — 20,000: — 60,000: — 100: —

5,000; — 6,000: — 300,000: — 30,000: — 5,000: — 5,000: — 100: — 1,400: —

28 Inkomsterna.

Hantverkslånefonden .................................................................... 13 600:

Rederilånefonden........................................................................... 700 000:

Torvindustrilånefonden................................................................ 100,000:_

Summa kronor 7,264,900: —.

Rån teavkastningen av statsverkets fond av rusärycksmedel, vilken skall avsättas såsom kapitalökning å fonden, torde i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag beräknas till 2.2 miljoner kronor.

Andel i riksbankens vinst.

I likhet med föregående år har riksräkenskapsverket icke kunnat beräkna något belopp för andel i riksbanksvinsten. Förste deputeraden i riksbanken bar emellertid meddelat mig, att binder ej kan anses möta att av riksbanksvinsten för år 1922, vilken enligt verkställt räkenskapssammandrag uppgår till 18,528,697 kronor 01 öre, för riksstaten taga i anspråk ett belopp av 16 miljoner kronor. På grund bärav torde sistnämnda belopp uppföras å riksstatsförslaget.

I anspråk tagna kapitaltillgångar.

Under kapitaltillgångar uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel torde utöver vad riksräkenskapsverket föreslagit böra uppföras en titel för huvudtitlarnas allmänna besparingsfonder å 1.2 miljon kronor. Vad besparingsfonderna angår kommer jag att senare yttra mig angående deras avskaffande och ersättande med extra utgiftsanslag. De behållningar, vilka å besparingsfonderna förefinnas den 1 juli 1923 och som ej åtgå för bestridande under budgetåret 1923—1924 av utgifter, som före budgetårets ingång anvisats å fonderna, böra nämligen tillföras statsregleringen. Fn noggrann beräkning av behållningen låter sig näppeligen gorå, men torde det angivna beloppet ej vara för högt tilltaget.

Kapitaltillgångar uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel böra följaktligen i riksstaten uppföras sålunda:

Reservationer å anslaget »Bidrag till odlingsföretag m. m.»

Huvudtitlarnas allmänna besparingsfonder.......................

Allmänna byggnadslånefonden ...............................................

Summa kronor

1,549,194: — 1.200,000: — 20,800: — 2,769,994: —.

Inkomsterna.

29 Vad angår kapitaltillgångar uppkomna av lånemedel böra till de av riksräkenskapsverket upptagna titlarna för allmänna järnvägslånefonden och dräneringsfonden läggas en titel för återbetalning av vissa av tillfälliga lånemedel anvisade anslag, tillsammans uppgående till 36,654,277 kronor och svarande mot anslag till enahanda belopp under utgifter för kapitalökning.

De av lånemedel uppkomna kapitaltillgångarna skulle följaktligen upptagas med följande belopp:

Allmänna järnvägslånefonden................................................. 950,000: —

Dräneringsfonden ...................................................................... 738,996: —

Återbetalning av vissa av tillfälliga lånemedel anvisade

anslag............................................................. 36,654,277: —

Summa kronor 38,343,273: —.

Lånemedel.

På sätt jag tidigare anfört, uppgå lånemedelsinkomsterna till

87,501,500 kronor, varav 780,000 kronor falla på tillfällig upplåning och återstoden på fast upplåning.

Riksräkenskapsverkets åberopade skrivelser den 9 och 29 december 1922 — den förra dock med uteslutande av vissa delar, vilka ersättas av den senare skrivelsen — ävensom fullmäktiges i riksgäldskontoret skrivelse den 12 oktober 1922 torde få såsom bilagor II och III fogas vid detta protokoll.

Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels besluta, att inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1923 skall utgå med 175 procent av de i 19 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt stadgade grundbelopp,

dels ock upptaga inkomsterna å riksstaten för budgetåret 1923—1924 enligt följande

30 Inkomsterna.

Specifikation av statens inkomster.

A. Egentliga statsinkomster.

I. Skatter:

1. Mantalspenningar............................

2. Prästerskapets till statsverket indragna tionde......

3. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

a. Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning:

a. Skatt å inkomst och

förmögenhet . . . 124,000,000

/?. B-skatt å aktiebolag

m- 0......... 6,000,000 180,000,000

b. Bevillning av fast egendom samt av

inkomst, bevillning........... 8,000,000

c. Bevillningsavgifter för särskilda för-

måner och rättigheter, bevillning 350,000

d. Stämpelmedel, bevillning........ 50,000,000

e. Lastpenningar, bevillning........ 600,000

4. Tullar och acciser:

a. Tullmedel, bevillning............ 114,000,000

b. Sockerskatt, bevillning.......... 26,000,000

c. Tobaksskatt, bevillning.......... 33,000,000

d. Särskild skatt å tobak, bevillning . . 12,000,000

e. Brännvinstillverkningsskatt, bevillning 13.000,000

f. Rusdrycksförsäljningsmedel, bevillning 18,000,000

g. Maltskatt, bevillning............ 11,000,000

h. Omsättnings- och utskänkningsskatt

å spritdrycker, bevillning ...... 44,000,000

900,000

2,577,000

Kronor

I

183,950,000

271,000,000 458,427,000

Inkomsterna.

31 II. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter.......................

2. Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten

3. Avgifter för registrering av automobiler..........

4. Inkomst av myntning och justering.............

5. Bidrag till bankinspektionen...................

6. Bidrag till fondinspektionen...................

7. Kontrollstämpelmedel.......................

8. Denatureringsavgifter........................

9. Terminsavgifter från läroverken................

10. Avgifter för granskning av biografbilder..........

11. Inkomster av statens lagerhus och fryshus........

12. Inkomster av statens reproduktionsanstalt ........

13. Fyr- och båkmedel.........................

14. Lotspenningar.............................

15. Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter . .

16. Bidrag till försäkringsinspektionen..............

^ 17. Inkomster av statens provningsanstalt............

III. Diverse inkomster.............................: . .

Säger för egentliga statsinkomster 478,801,333 kronor.

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

I. Statens affärsverksamhet (överskott):

1. Postverket, bevillning.........................

2. Telegrafverket..............................

3. Statens järnvägar............................

4. Statens vattenfallsverk:

a. Statens kanalverk............... 250,000

b. Statens kraftverk................ 8,000,000

c. Statens vattenfallsverks fastighetsför-

valtning .................... 50,000

5. Statens domäner...........................

II. Statens aktier:

1. Utdelning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag:

a. Enligt 1907 ärs överenskommelse . . . 2,000,000

* b. Enligt 1908 års överenskommelse . . . 640,000

c. Enligt 1913 års överenskommelse ... —

d. Enligt 1918 års överenskommelse . . . 750,000

2. Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet. . . .

Kronor

7,000

1,000,000

250.000 1,088,000

107,600

99,400

300.000 114,700

93.000 206,440

2.100.000 1,076,000

140,900

254,400

9,979,440

10,394,893

8,000,000

18,000,000

28,000,000

8,300,000

30,000,000

92,300,000

32 Inkomsterna.

Inkomsterna.

38 II. Uppkomna av lånemedel:

1. Allmänna järnvägslånefonden.................. 950,000

2. Dräneringsfonden........................... 738,996

3. Återbetalning av vissa av tillfälliga lånemedel anvisade

anslag.................................. 36,654,277

Säger för i anspråk tagna kapitaltillgångar 41,113,267 kronor.

Kronor

38,343,273

E. Lånemedel.

| I. Fast upplåning............................................j 86,721,500

i II. Tillfällig upplåning..............................780,000 j

Säger för lånemedel 87,501,500 kronor. __:

Summa 737,561,000

De av departementschefen sålunda i avseende å beräkningen av statens ovan omförmälda tillgångar och därmed sammanhängande ämnen gjorda hemställanden och förslag, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml.

Inkomsterna.

I

Bilaga I.

Uppskattning av inkomst- och förmögenhetsskatten för hudgetåret 1923—1924.

Enligt vad från statistiska centralbyrån erhållna preliminära siffror giva vid handen, har för andra skattskyldiga än aktiebolag och solidariska bankbolag — i det följande för korthetens skull benämnda »enskilda» — det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet vid 1922 års taxering uppgått till 5,208.8 miljoner kronor och det beskattningsbara beloppet till 2,033.3 miljoner kronor. Den debiterade skatten från enskilda har uppgått till 131.7 miljoner kronor. Skatteprocenten för enskilda skattskyldiga har sålunda utgjort i medeltal 6.48. För inländska aktiebolag och solidariska bankbolag har det taxerade — och därmed även beskattningsbara — beloppet utgjort 408.3 miljoner kronor och den debiterade A-skatten 45.7 miljoner kronor. Medelprocenten för A-skatten har sålunda utgjort 11.19. Den debiterade B-skatten från aktiebolag m. fl. har slutligen belöpt sig till 11.4 miljoner kronor.

För att kunna åstadkomma en någorlunda tillfredsställande kalkyl angående utfallet av 1923 års inkomst- och förmögenhetsskatt erfordras emellertid även en uppgift om huru de nyss angivna taxerade beloppen för dels enskilda, dels aktiebolag m. fl. fördelat sig på olika inkomstkällor samt i vad mån de påverkats av s. k. allmänna avdrag. En sådan uppgift finnes emellertid icke omedelbart tillgänglig. Genom en sammanställning med de mera detaljerade uppgifterna beträffande bevillningstaxeringen torde dock en i huvudsak någorlunda tillfredsställande specificering kunna åstadkommas.

I fråga om bevillningstaxeringen äro, bland andra, följande siffror kända beträffande 1922 års taxering:

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml.

2 Inkomsterna.

Av dessa poster ingår den största, nämligen inkomsten av arbetsanställning m. m., 4,030.3 miljoner kronor, oförändrad i det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet.

Vad inkomsten av kapital beträffar, ingår beloppet för enskilda personer, 532 miljoner kronor, oförändrat i taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad däremot motsvarande siffra för aktiebolag id. fl. angår, bör den ifråga om taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt vara högre än ifråga om bevillningstaxeringen, då aktiebolags inkomst av utdelning å aktier i svenska aktiebolag m. fl. är fri från taxering till bevillning men taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt. Da emellertid i flertalet fall bolag tillkommande utdelning å aktier i andra bolag torde ingå i inkomsten av rörelse, lärer någon större höjning av den siffra, som betecknar den till bevillning uppskattade inkomsten, 18.3 miljoner kronor, ej vara erforderlig. Förslagsvis torde hela kapitalinkomsten för bolagen kunna beräknas till 25 miljoner kronor.

I fråga om inkomst av rörelse eller yrke in. m. torde det vara lämpligast att här ej taga hänsyn till det avdrag, som vid bevillningstaxeringen ägt rum för det belopp av fem procent a i rörelsen använd egen fastighet, som beskattats genom fastighetsbevillning. De förut angivna siffrorna för den till bevillning uppskattade inkomsten av rörelse avse nämligen intäkterna, sådana de te sig efter det dylikt avdrag ägt rum. De avdragna beloppen skola i stället behandlas i det följande under inkomst av fast egendom. Under nu omförmälda förutsättningar ingår siffran för aktiebolag m. fl.. 379.4 miljoner kronor, oförändrad i taxeringen till inkomstoch förmögenhetsskatt. Beträffande andra än aktiebolag — i det föregående, som förut nämnts, betecknade såsom »enskilda» — modifieras siffran, 524.3 miljoner kionor, i någon man därav, att kommuner betala bevillning men ej inkomst- och föt mögenhetsskatt för viss inkomst av rörelse. I ett nyligen avgivet betänkande angående en ifrågasatt skärpning av förmögenhetsskatten hava de s. k. inkomstskattesakkunniga beräknat kommunernas år 1921 taxerade inkomst av rörelse till 2o miljoner kronor. Motsvarande belopp synes för år 1922 icke skäligen kunna beräknas högre än till 10 miljoner kronor. Den till inkomst- och förmögenhetsskatt uppskattade inkomsten av rörelse eller yrke m. m. skulle alltså för enskilda skattskyldiga uppgå till 514.3 miljoner kronor.

De nu angivna siffrorna torde i det stora hela kunna betecknas som jämförelsevis tillförlitliga och lära i varje fall icke vara behäftade med några betydande fel. I det följande blir det nödvändigt att i större utsträckning bygga på antaganden.

I första hand torde det därvid vara lämpligt att beröra det belopp av en sextiondedel av förmögenheten, som ingår i det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet. Inkomstskattesakkunniga hava i nyssnämnda betänkande på flera olika vägar sökt beräkna förmögenheten och slutligen kommit till det resultat, att den förmögenhet, vartill hänsyn skulle tagas vid taxeringen, såväl vid 1920 års slut som vid 1922 ars slut kunde beräknas utgöra 15 miljarder kronor. Härvid föiutsättes emellertid, att siffran vid 1921 års slut varit lägre, enär förmögenhetsbeloppet vid 1922 års slut rönt inverkan genom en ökning av de i den skattepliktiga förmögenheten ingående fastigheternas taxeringsvärden. andra sidan har övrig förmögenhet säkerligen uppgått till högre belopp vid utgången av år 1921 än vid utgången av år 1922. Med hänsyn till de grunder, som inkomst-

Inkomsterna.

skattesakkunniga tillämpat vid sin beräkning, torde förmögenheten vid 1921 års utgång kunna antagas hava utgjort 13.5 miljarder kronor. Med denna siffra synes i detta sammanhang skäligen kunna räknas. En sextiondedel av 13.5 miljarder utgör 225 miljoner kronor, vilket belopp alltså kan antagas ingå i det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet.

De hittills berörda inkomstbeloppens summa utgör beträffande enskilda 5,301.e och beträffande aktiebolag m. il. 404.4 miljoner kronor. Förstnämnda belopp är större än det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, vilket, enligt vad som redan nämnts, uppgick till 5,208.8 miljoner kronor. Skillnaden utgör 92.8 miljoner kronor. Beträffande aktiebolag åter är den nyss angivna siffran mindre än det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, vilket utgjorde 408.3 miljoner kronor. Skillnaden uppgår här till 3.9 miljoner kronor. Dessa båda återstoder utgöra emellertid var för sig skillnaden mellan de två poster, vilka jämte de redan omförmälda påverka de till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppen, nämligen å ena sidan inkomsten av fast egendom, å andra sidan de allmänna avdragen. Man har alltså att utgå ifrån att beträffande enskilda de allmänna avdragen skola överstiga inkomsten av fast egendom med 92.8 miljoner kronor, medan beträffande aktiebolag m. ff. inkomsten av fast egendom skall uppgå till ett 3.9 miljoner kronor högre belopp än de allmänna avdragen.

Vad nu de allmänna avdragen beträffar, så ingå de förut angivna beloppen ifråga om bevillningstaxeringen, beträffande enskilda 268 miljoner och beträffande aktiebolag 4.6 miljoner kronor, i sin helhet bland avdragen vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt. Härtill komma emellertid ytterligare avdrag, vilka ej få äga rum vid bevillningstaxeringen men däremot vid taxeringen till inkomstoch förmögenhetsskatt, nämligen dels för erlagda utskylder till kommuner av olika slag, dels för underskott å inkomstkällor i andra kommuner än dem, där vederbörande taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, m. m. samt för värdeminskning å byggnader. Samtliga kommunalutskylder, som skolat betalas år 1921, hava uppgått till i runt tal 600 miljoner kronor. En ej ringa del av dessa utskylder har dock otvivelaktigt icke kommit att avdragas vid taxeringen, bland annat i det betydande antal fall, där inkomst av rörelse slutat med underskott. Härvid bör beaktas, att de avdragna kommunalutskylderna utom landstings- och vägskatten avse 1919 års inkomster och nämnda två särskilda slag av utskylder 1920 års inkomster. Med en försiktig beräkning synes kunna antagas, att den del av utskylderna, som ej avdragsvis utnyttjats, utgjort 15 procent, då avdragen för kommunalutskylder skulle hava utgjort omkring 510 miljoner kronor. Av detta avdrag torde omkring en femtedel, d. v. s. 102 miljoner kronor, kunna antagas falla på aktiebolag m. fl. och omkring fyra femtedelar, d. v. s. 408 miljoner kronor, på enskilda. Det vid bevillningstaxeringen icke utnyttjade avdraget för underskott å vissa inkomstkällor in. m. har av inkomstskattesakkunniga i nämnda betänkande uppskattats till sammanlagt omkring 50 miljoner kronor för 1921 års taxering. Motsvarande siffra för 1922 års taxering bör utan tvivel bliva väsentligt lägre. Om däremot i avdraget inräknas även avdrag för värdeminskning å byggnader, torde siffran 50 miljoner kronor, därav 40 miljoner för enskilda och 10 miljoner för aktiebolag m. fl., för 1922 års taxering kunna anses lagom tillmätt. De allmänna avdragen, inberäknat avdragen vid bevillningstaxeringen. skulle under nu angivna förutsättningar belöpa sig till, beträffande

4 Inkomsterna.

enskilda 268 -f- 408 -f- 40 = 716 miljoner kronor och beträffande aktiebolag m. fl.

4.6 + 102 + 10 = 116.6 miljoner kronor.

Vad inkomst av fast egendom beträffar slutligen, är svårigheten att anställa en självständig kalkyl påtaglig. Till den till bevillning uppskattade inkomsten av fast egendom, för enskilda 312.i miljoner kronor och för aktiebolag m. fl. 5.8 miljoner kronor, måste nämligen läggas det belopp av intill 5 resp. 6 procent å fastigheternas taxeringsvärden år 1921, som avdragits såsom beskattat genom fastighetsbevillning, varvid märkes, att, i överensstämmelse med vad som förut antagits, tillägget här skall avse även det belopp, som i berörda hänseende avdragits från inkomst av rörelse eller yrke. Såsom inkomst av fast egendom betraktas alltså i detta sammanhang även en del av den inkomst, som skattetekniskt är att anse såsom inkomst av rörelse eller yrke. Nu är det emellertid ej möjligt att direkt avgöra, i vad mån berörda avdrag verkligen tagits i anspråk. För alla de företag, vilka år 1922 ej taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt, har ingen del av avdraget utnyttjats, för andra, däribland flertalet jordbrukare och fastighetsägare i städerna, har det kunnat endast till mindre del utnyttjas. Jordägare, som utarrenderat sina fastigheter, hava ej åtnjutit något avdrag alls, enär avdraget tillkommit arrendator!!. Dessa jordägares inkomster av arrende hava alltså helt och hållet ingått i den till bevillning uppskattade inkomsten.

Under förut angiven förutsättning, att inkomsten av fast egendom för enskilda skattskyldiga skulle med 92.8 miljoner kronor understiga beloppet av de allmänna avdragen, 716 miljoner kronor, skulle denna inkomst uppgå till 623.2 miljoner kronor. För aktiebolag m. fl. skulle motsvarande inkomst med 3.9 miljoner kronor överstiga de allmänna avdragens belopp, 116.6 miljoner kronor, och alltså belöpa sig till

120.5 miljoner kronor. Sammanlagda inkomsten av fast egendom skulle alltså utgöra 623.2 + 120.5 = 743.7 miljoner kronor. I detta belopp ingår den till bevillning uppskattade inkomsten, 317.9 miljoner kronor, vilket belopp torde antagas hänföra sig endast till jordbruksfastighet. Att detta antagande ej fullt håller streck i verkligheten, synes i detta sammanhang sakna betydelse. Därest av återstående beloppet (743.7 — 317.9 = 425.8 miljoner kronor) ett belopp av 4 procent å jordbruksfastigheternas taxeringsvärde (|qq x 5,581 1 = 223.2 miljoner kronor^ anses

hava utnyttjats såsom avdrag, blir hela inkomsten av jordbruksfastighet 223.2 -f 317.9 = 541.1 miljoner kronor, och då återstår såsom inkomst av annan fastighet

202.6 miljoner kronor, ett belopp motsvarande något mer än 3 procent av hela taxeringsvärdet å annan fastighet \ Detta resultat synes i och för sig rimligt och torde kunna godtagas. Det har vidare synts kunna antagas, att av aktiebolagens beräknade inkomst av fast egendom, 120.5 miljoner kronor, en tredjedel, d. v. s. 40.2 miljoner kronor, skulle hänföra sig till jordbruksfastighet och två tredjedelar, d. v. s.

80.3 miljoner kronor, till annan fastighet. Detta antagande torde innebära, att de taxerade aktiebolagen såsom avdrag utnyttjat omkring 3.5 procent å taxerings-

1 Från 1921 års hela taxeringsvärde å jordbruksfastighet har härvid dragits ett belopp, som antagits motsvara värdet av sådan fastighet, för vilken fastighetsbevillning erlagts, men vars avkastning ej beskattats genom inkomst- och förmögenhetsskatt. Det här antagna återstående värdet överensstämmer med 1920 års taxeringsvärde.

* Detta taxeringsvärde torde kunna beräknas till 7,269 miljoner kronor, en siffra,, som erhållits genom viss kalkyl, vilken ej torde behöva här intagas.

Inkomsterna.

värdet av egna fastigheter av annan natur än jordbruksfastighet, alltså eu siffra något högre än den genomsnittliga. Även detta resultat förefaller rimligt i betraktande av att aktiebolagens fastigheter av annan natur än jordbruksfastighet nystan uteslutande nyttjats i rörelsen. För enskilda skulle inkomsten av jordbruksfastighet komma att uppgå till 500.9 miljoner kronor och av annan fastighet till 122.3 miljoner kronor.

En sammanställning av de poster, på vilka 1922 års taxering till inkomstoch förmögenhetsskatt enligt det nu anförda kan antagas fördela sig, meddelas i följande tabell, däri siffrorna beteckna miljoner kronor:

Med utgångspunkt företrädesvis från denna sammanställning skall i det följande en uppskattning göras beträffande 1923 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, d. v. s. inkomstförhållanden etc. under år 1922.

I fråga om inkomst av jordbruksfastighet synes någon nedgång vara att vänta, åtminstone i vissa delar av landet, en nedgång, som dock torde delvis uppvägas av en viss ökning annorstädes, exempelvis av skogsbruksinkomster. Den genomsnittliga nedgången i inkomsten av jordbruksfastighet synes kunna uppskattas till 10 procent för såväl enskilda som aktiebolag och inkomsten av jordbruksfastighet sålunda till 451 miljoner kronor för enskilda och 36 miljoner kronor för aktiebolag m. fl.

Beträffande inkomst av annan fastighet väntas icke någon nämnvärd minskning, utan denna inkomst synes kunna beräknas till samma belopp som för år 1922,

d. v. s. för enskilda 122 miljoner kronor och för aktiebolag m. fl. 80 miljoner kronor.

I inkomsten av kapital synes böra räknas med en väsentligare minskning. Särskilt gäller detta inkomst av aktieutdelningar. 1921 års utdelningar avsågo nämligen i stort sett 1920 års stora aktiebolagsinkomster, under det 1922 års ut-

6 Inkomsterna.

delningar avsett 1921 års mindre inkomster, dock att utdelningar år 1922 i ej ringa utsträckning ägt rum även av besparade vinstmedel från tidigare år. En minskning av 40 procent å inkomst av utdelning å aktier och 20 procent å annan inkomst av kapital synes skäligen böra förutsättas. Därest det i anslutning till en kalkyl, som på sin tid verkställdes av ekonomiska rådet, antages, att 1921 års kapitalinkomst, i det föregående beräknad till 557 miljoner kronor, fördelat sig med 250 miljoner kronor på inkomst av aktieutdelningar och 307 miljoner kronor på annan kapitalinkomst, kommer efter nämnda uppskattningsgrund vid 1923 års taxering inkomsten av aktieutdelningar att uppgå till 150 miljoner kronor och övrig kapitelinkomst till 245 miljoner kronor. Om, på sätt i det föregående antagits, av den år 1922 taxerade inkomsten av kapital för aktiebolag 6.7 miljoner kronor utgjort inkomst av aktieutdelningar och 18.3 miljoner kronor annan kapitalinkomst, bliva motsvarande siffror för enskilda 143.3 och 226.7 miljoner kronor. Med utgångspunkt från dessa siffror kommer under antagande av nyss angiven minskning hela inkomsten av kapital vid 1923 års taxering att uppgå för enskilda till 376 och för aktiebolag m. fl. till 19 miljoner kronor.

Aven i avseende å inkomst av arbetsanställning m. m. lärer en väsentlig sänkning i beräkningen av inkomsten få anses såsom ofrånkomlig. Antages denna sänkning till 20 procent, synes nödig försiktighet hava iakttagits. En dylik sänkning innebär, att den uppskattade inkomsten av arbetsanställning m. m. skulle komma att utgöra 3,224 miljoner kronor.

I fråga om inkomst av rörelse eller yrke in. in. har en minskning i vissa avseenden ägt rum. Särskilt gäller detta bankrörelse. Industrien lär i det stora hela ej höra förväntas för år 1922 giva nämnvärt sämre resultat än för år 1921, då ju i 1921 års bokslut i synnerligen stor utsträckning avskrivningar företagits å varulager och fordringar. Handelsrörelse torde år 1922 snarare giva bättre utbyte än föregående år. En genomsnittlig minskning synes böra antagas av 5 procent för enskilda skattskyldiga och 10 procent för aktiebolag in. fl., därvid märkes, att så stor del av inkomsten, som motsvarar det vid 1922 års taxering avdragna, genom fastighetsbevillning beskattade beloppet av fem för hundra å taxeringsvärdet av i rörelsen använd egen fastighet, i det föregående med oförändrat belopp för år 1923 upptagits såsom inkomst av fast egendom. Inkomsten av rörelse eller yrke skulle enligt denna beräkningsgrund här uppskattas till 489 miljoner kronor för enskilda skattskyldiga och till 341 miljoner kronor för aktiebolag m. fl.1

Summa uppskattad inkomst enligt de nu angivna kalkylerna uppgår för enskilda skattskyldiga till 4,662 miljoner kronor och för aktiebolag m. fl. till 476 miljoner kronor.

Härifrån avgå allmänna avdrag.

Avdragen enligt 11 § 2 mom. 4:o) bevillningsförordningen torde kunna minskas med 5 procent till 255 miljoner kronor för enskilda skattskyldiga och 4 miljoner kronor för aktiebolag in. fl.

Summan kommunalutskylder, som skolat betalas år 1922, torde uppgå till i

1 Det torde hora anmärkas, att, även under förutsättning att denna kalkyl fullt kommer att hålla streck, siffrorna ej komma att motsvaras av dem, som vid bevillningstaxeringen år 1923 komma att beteckna inkomst av rörelse eller yrke. Med höjningen av taxeringsvärdena å fastigheterna följer nämligen, att år 1923 ett högre belopp av rörelseinkomsten kommer att avdragas såsom beskattat genom fastighetsbevillning.

Inkomsterna.

runt tal 540 miljoner kronor, i huvudsak hänförande sig till 1920 års inkomster. Antages det, att även av dessa utskylder 15 procent ej komma att utnyttjas, och att av återstående 459 miljoner kronor en femtedel hänför sig till aktiebolag m. fl. och fyra femtedelar till övriga skattskyldiga, blir avdraget för kommunalutskylder för de förra 92 miljoner kronor och för de senare 367 miljoner kronor.

I fråga om övriga vid bevillningstaxeringen ej åtnjutna avdrag synes för såväl aktiebolag m. fl. som enskilda skattskyldiga kunna påräknas en minskning med 10 procent. Avdragssiffran blir då för de förra 36 miljoner och för de senare 9 miljoner kronor.

Summa allmänna avdrag blir enligt nu angivna uppskattningsgrund för enskilda skattskyldiga 658 miljoner kronor och för aktiebolag m. fl. i05 miljoner kronor och den efter avdragens verkställande återstående inkomsten för enskilda 4,662—658 = 4,004 miljoner kronor och för aktiebolag m. fl. 476—105 = 371 miljoner kronor.

Det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet för enskilda erhålles genom att till nämnda 4,004 miljoner kronor lägga en sextiondedel av den skattepliktiga förmögenheten. Beräknas förmögenheten vid 1922 års utgång i anslutning till inkomstskattesakkunnigas i det föregående omförmälda kalkyler till 15 miljarder kronor, blir sextiondedelen 250 miljoner kronor och det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet alltså 4,254 miljoner kronor. För aktiebolag m. fl. utgöra nyssberörda 371 miljoner kronor det taxerade beloppet.

Sammanfattningsvis må beträffande de nu anförda kalkylerna angående 1923 års taxering meddelas följande tabell, däri siffrorna angiva antalet miljoner kronor:

Resultatet av de nu verkställda uppskattningarna skulle innebära en minskning a\ det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet för enskilda från 5,208.8 till 4,254 miljoner kronor, d. v. s. med 18.3 procent, och för aktiebolag

8 Inkomsterna.

m. fl. från 408.3 till 371 miljoner kronor, d. v. s. med 9.i procent. Dessa slutsiffror förefalla i och för sig motsvara den genomsnittliga sänkning, som inkomstförhållandena kunna antagas hava undergått från år 1921 till år 1922. Det kan förtjäna anmärkas, att man på ett tidigare stadium av arbetet inom finansdepartementet såsom utgångspunkt räknat med en ej oväsentligt annorlunda utförd fördelning av inkomst- och avdragsposterna vid 1922 års taxering, men att det oaktat slutsiffran kommit att ej synnerligen mycket skilja sig från den nu erhållna.

Vad aktiebolag m. fl. beträffar, utgör det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet tillika beskattningsbart belopp.

I fråga om annan skattskyldig än aktiebolag m. fl. framkommer däremot som bekant det beskattningsbara beloppet genom att från det taxerade beloppet göra vissa s. k. orts- och familjeavdrag samt att med hälften reducera den del av det taxerade beloppet, som överstiger dessa avdrag men ej dubbla avdragen. Från det särskilda avdraget för ömmande omständigheter torde i detta sammanhang kunna bortses. Uppgår det taxerade beloppet till minst två gånger summan av orts- och familjeavdragen, innebär detta, att det effektiva avdraget kommer att uppgå till en och en halv gång nämnda summa. Faller inkomsten emellan summan av orts- och familjeavdragen och denna summas dubbla belopp, kommer det effektiva avdraget att omfatta utom orts- och familjeavdragen jämväl hälften av det belopp, varmed det taxerade beloppet överstiger summan av dessa avdrag, d. v. s. uppgå till ett högre belopp än summan av orts- och familjeavdragen men ej så mycket som en och en halv gång denna summa. I det stora hela ställer sig alltså frågan om avdragen så, att det effektiva avdraget utgöres dels av ett fast belopp, oberoende av inkomsternas storlek, nämligen summan av orts- och familjeavdragen för samtliga skattskyldiga, dels ett rörligt belopp, nämligen det, som framkommer genom nämnda reduktion. Blott till den del röner emellertid det rörliga beloppet inverkan av en inkomstminskning, som det taxerade beloppet kommer att understiga dubbla summan av orts- och familjeavdragen.

Om man ej känner, huru inkomsterna fördela sig i olika storleksgrupper, erbjuder det tydligen avsevärda svårigheter att ur det taxerade beloppet härleda det beskattningsbara beloppet.

Fn statistisk bearbetning har emellertid inom statistiska centralbyrån verkställts beträffande 1920 års taxeringar, därvid en gruppering av de skattskyldiga med hänsyn till ortsgrupper och inkomstförhållanden ägt rum. Resultatet av denna bearbetning är ännu icke offentliggjort men har under hand ställts till finansdepartementets förfogande.

Nämnda bearbetning har visat sig desto mera användbar för nu ifrågavarande syfte, som summan effektiva avdrag vid 1920 och 1922 års taxeringar blivit nära nog densamma, nämligen vid 1920 års taxering 3,171 miljoner kronor och vid 1922 års taxering 3,175 miljoner kronor. Då de taxerade beloppen för enskilda skattskyldiga vid nämnda taxeringar varit mycket olika, nämligen vid 1920 års taxering 5,708 miljoner kronor och vid 1922 års taxering 5,209 miljoner kronor, kan detta resultat synas ägnat att förvåna. En minskning i inkomsterna bör nämligen föranleda en minskning också i det effektiva avdragsbeloppet. Förhållandet lärer emellertid kunna finna sin förklaring däri, att samtidigt en väsentlig förskjutning av betydelsen utav olika inkomstkällor ägt rum i riktning mot en ökning av inkomsten av arbetsanställning m. m. Man synes i själva verket vid förevarande

Inkomsterna.

kalkyler kunna utgå ifrån att fördelningen av avdragen pa olika ortsgrupper samt på orts- respektive familjeavdrag år 1922 varit i stort sett densamma som är 1920. Antalet taxerade personer var sistnämnda år omkring 1,830,000 och de till inkomstocli förmögenhetsskatt skattskyldiga omkring 1,320,000. 1 detta sammanhang torde

böra anmärkas, att de förut angivna taxerade beloppen avse hela antalet taxerade personer och ej endast de till inkomst- och förmögenhetsskatt skattskyldiga.

Nu har vid 1922 års riksdag beslutats en sänkning av ortsavdragen i de olika ortsgrupperna från de förut provisoriskt gällande beloppen 900, 1,050, 1,200, 1,350, 1,500 kronor till respektive 700, 800, 900, 1,100 och 1,200 kronor. Detta synes böra hava till följd, att den inkomstminskning, som eljest skulle föranlett en minskning av antalet skattskyldiga, nu icke kommer att medföra en sådan verkan, utan att även detta antal kan väntas bliva i huvudsak oförändrat.

Under nu givna, i det stora hela sannolikt ganska hållbara förutsättningar skulle orts- och familjeavdragens summa på grund av minskningen av ortsavdragen minskas med omkring 16 procent, en siffra som erhållits genom i detalj utförda beräkningar.

Därest emellertid för en viss skattskyldig orts- och familjeavdragen tillsammantagna minskas med ett visst procenttal och samtidigt det taxerade beloppet minskas med samma procenttal, så medför detta en minskning även av det beskattningsbara beloppet och det effektiva avdraget med samma procenttal, vare sig det taxerade beloppet överstiger dubbla orts- och familjeavdragen eller ej.

I förevarande fall har nu summan av orts- och familjeavdragen minskats med genomsnittligt 16 procent. Hade även det taxerade beloppet minskats med i genomsnitt 16 procent, synes det med hänsyn till nyss anförda förhållande knappast vara för djärvt att antaga, att även det beskattningsbara beloppet i dess helhet skulle minskats med omkring 16 procent, med vilken procentsats alltså även det effektiva skattefria avdraget skulle minskats. Nu uppgår emellertid den beräknade genomsnittliga inkomstminskningen till 18.3 procent, vilket bör föranleda^ att minskningen av det effektiva avdraget blir större än 16 procent, men ej så stort som

18.3 procent. Beräknas minskningen av det effektiva avdraget till 17 procent, synes tillräcklig försiktighet hava iakttagits. Då det effektiva avdraget vid 1922 års taxeringar utgjort 3,175 miljoner kronor, skulle alltså motsvarande avdrag vid 1923 års taxering kunna uppskattas till ett 17 procent lägre belopp, d. v. s. 2,635 miljoner kronor.

Det till inkomst- och förmögenhetsskatt för enskilda skattskyldiga beskattningsbara beloppet skulle sålunda enligt de nu verkställda beräkningarna komma att utgöra det taxerade beloppet 4,254 miljoner kronor med avdrag av 2,635 miljoner kronor, d. v. s. 1,619 miljoner kronor.

Det gäller nu även att beräkna den skatt, som kan komma att belöpa på de antagna beskattningsbara beloppen, för enskilda 1,619 miljoner kronor och för aktiebolag m. fl. 371 miljoner kronor.

Medelskatteprocenten utgjorde, såsom förut omnämnts, år 1922 för enskilda 6.4 8. Med hänsyn därtill att den minsta förekommande skatteprocenten, om man liksom år 1922 uttager 1.75 procent av grundbeloppet, utgör 5.25, är det tydligt, att medelskatteprocenten för år 1923 icke kan väntas understiga 6. Utgår man Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 2

10 Inkomsterna.

från denna procentsats, skulle inkomst- och förmögenhetsskatten för enskilda per-

sonor komma att utgöra x 1,619 eller omkring 97 miljoner kronor.

För aktiebolagen utgjorde år 1922 medelskatteprocenten 11.19. Beräknas för år 1923 motsvarande procenttal till 10, vilket synes tillräckligt försiktigt, kommer A-

skatten för aktiebolagen att uppgå till x 371 eller i runt tal 37 miljoner kronor.

Härtill kommer aktiebolagens B-skatt, vilken år 1922 uppgått till 11.4 miljoner kronor. Då det kan förväntas, att vissa bolag för att konsolidera sig komma att undvika att utdela en del av sina vinstmedel, synes även för år 1923 B-skatt kunna påräknas. Skattebeloppet synes dock knappast böra uppskattas till mer än 6 miljoner kronor.

Summa inkomst- och förmögenhetsskatt blir enligt den nu skedda uppskattningen 97 + 37 + 6 = 140 miljoner kronor.

Av detta belopp torde kunna beräknas under budgetåret 1923—1924 komma att inflyta omkring 95 procent, d. v. s. 133 miljoner kronor, därvid beaktats, att huvudparten restantier torde komma att inflyta under första halvåret 1924. Ä andra sidan lära under budgetåret ej några större belopp av restantier från äldre år kunna påräknas. .

Tages dessutom hänsyn till eventuella skatterestitutioner, vilka hädanefter komma att avföras på vederbörande skattetitel, synes man, under förutsättning att 175 procent av grundbeloppet uttages, kunna såsom inkomst- och förmögenhetsskatt för budgetåret 1923—1924 beräkna 130 miljoner kronor.

Finansdepartementet den 29 december 1922.

STOCKHOLM, TSAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924. 1

Bilaga II.

Till KONUNGEN.

Enligt § 8 av den för riksräkenskapsverket gällande instruktionen åligger det detta ämbetsverk att varje år före den 10 december till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag till beräknande av statsverkets inkomster vid nästföljande

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 1

2 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924.

statsreglering ävensom med upplysning rörande de förhållanden i övrigt, som äro av beskaffenhet att böra bringas till Eders Kungl. Majrts kännedom i och för uppgörande av Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov.

Till åtlydnad härav får riksräkenskapsverket ifråga om statsregleringen för budgetåret i juli 1923—30 juni 1924 i underdånighet anföra följande.

I sin skrivelse den 6 december 1921 med inkomstberäkning lör första halvåret 1923 framhöll riksräkenskapsverket i fråga om den då allt skarpare framträdande depressionen och dess sannolika varaktighet, att ämbetsverket sökt inhämta upplysningar ur befintlig ekonomisk statistik, särskilt tabellerna i den inom kommerskollegium och socialstyrelsen med anlitande av tillkallade sakkunniga utarbetade och den 12 november 1921 från trycket utgivna »Översikt över det allmänna ekonomiska och sociala läget». Av dessa tabeller vore det lätt att se, att för det dåvarande saknades den jämvikt mellan produktionskostnader och värdet å producerad vara, utan vilken produktionen icke kunde komma i gång. Däremot vore det givetvis vanskligt att förutsäga, huru länge detta tillstånd kunde komma att vara. Då det likvisst var nödvändigt att göra något antagande i detta hänseende, hade riksräkenskapsverket trott, att man på grund av den omständigheten, att depressionen var internationell, kunde draga någon slutsats för vårt lands vidkommande av dess förlopp i andra länder. Ljusning i en internationell lågkonjunktur visade sig enligt äldre erfarenhet ofta först i Amerikas Förenta Stater, medan återverkan därav på svenska förhållanden icke komme till synes förrän omkring ett år senare. Då nu, enligt ovannämnda översikt, meddelanden och rapporter om konjunkturerna i Förenta Staterna sedan någon tid tillbaka talade om en långsam men stadig förbättring i affärsläget, kunde man hoppas, att i vårt land en vändning till det bättre skulle inträda under loppet av år 1922.

För att konstatera, i vilken mån någon förbättring i detta hänseende nu — ett år senare — kan skönjas, annoterar riksräkenskapsverket efter kommerskollegiets »Kommersiella Meddelanden» och »Ekonomisk översikt», att, om index 100 ifråga om partipriser angiver förhållandena under oktober 1913 och ifråga om arbetslöner början av år 1914, index för senaste oktober månad utgjorde: för produktionskostnader:

ifråga om partipris å råvaror ............................................................................... 149

ifråga om arbetslöner inom olika industrier enligt kollektivavtalens bestämmelser efter senaste avtalsändring............................................................ 200 å 260

för fabrikat, partipris ................................................................................. 186

Till jämförelse meddelas, att samma indexsiffror föregående år voro:

för råvaror ................................................................................................................ 177

» arbetslöner .............................................................................................. 267 ä 440

» fabrikat ............................................................................................................ 209.

En tendens till förbättring i den ekonomiska ställningen synes alltså i överensstämmelse med vad i december sistlidet år förutsattes göra sig gällande. Dessa tecken till ljusning, vilka alltjämt skönjas starkare i utlandet, särskilt Förenta Staterna, hava emellertid icke, vad vårt land beträffar, medfört sådana förändringar att icke de statsfinansiella förhållandena under det budgetår, vilket avses i denna inkomstberäkning, måste antagas bliva bekymmersamma, särskilt med hänsyn därtill

ltiksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetäret 1923—15)24-. 3

att denna budget måste till så stor del stödjas på skatteintäkter, vilka skola beräknas å enskildas och bolags inkomster under den ännu kvarstående lågkonjunkturen. Beträffande andra inkomsttitlar än skatterna torde däremot depressionens inflytande å budgetåret 1923-1924 få förväntas bliva mindre.

Efter denna allmänna erinran övergår riksräkenskapsverket till en beräkning, på grundval av tillgängligt statistiskt material, av de olika inkomsttitlarna.

Riksräkenskapsverkets förslag till inkomstberäkning för budgetåret 1923 1924

innefattas i bifogade tabell A. Vid upprättande härav har riksräkenskapsverket — alltjämt under beaktande av den successiva återhämtning i det allmänna finansläget, varmed riksräkenskapsverket anser sig kunna räkna — fäst avseende dels därpå, huruvida de å de särskilda inkomsttitlarna under de senaste åren enligt räkenskaperna influtna belopp haft stigande eller fallande tendens, i vilket hänseende åberopas här bifogade, över de senaste fem årens egentliga statsinkomster upprättade tabell B, dels ock på de vid inkomsttitlarna förekommande särskilda förhållanden, för vilka riksräkenskapsverket här nedan närmar e redogör.

I de sifferuppgifter, som följa härefter, hava i allmänhet öretal avjämnats

till närmaste krontal. .

I en bil. D hava sammanför ts de särskilda siffror, som belysa mkomsttillliödet under perioden 1 december 1921—30 november 1922.

A. Egentliga statsinkomster.

I. Skatter.

Mantalspenningar. A denna inkomsttitel, som i riksstaterna för 1918 och 1919 var upptagen till 850,000 kronor och för åren 1920—1922 höjts till 900,000 kronor, inflöto under år 1917 887,240 kronor, år 1918 962,634 kronor, år 1919 934,402 kronor, år 1920 950,749 kronor och år 1921 878,350 kronor. Då uppbörden sker i december, kunna innevarande års siffror icke nu beräknas.

I riksstaten för budgetåret 1923—1924 torde denna inkomsttitel kunna upptagas med ett belopp av 900,000 kronor.

Prästerskapets till statsverket indragna tionde. Denna titel har i riksstaten för år 1922 upptagits till ett belopp av 2,426,100 kronor. Till grund för bestämmandet av detta inkomstbelopp låg en av kammarkollegium verkställd utredning angående den ersättning för prästerskapets tionde, som skall utgå från statsverket till kyrkofonden jämlikt 4 § i lagen om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför den 9 december 1910. Enligt uppgift från kammarkollegium hava vid verkställd ny utredning ersättningarna för den tionde och de avgifter, som med nedannämnda ecklesiastikår indragits, upptagits till följande belopp:

år 1914-1915 fastställt belopp .............. kronor 32,584: 81

» 1915—1916 » » » 99,746: 59

» 1916—1917 » » » 353,646: 96

» 1917—1918 » » ................ » 588,589:9 7

4 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923-1924.

år 1918 — 1919 fastställt belopp

* 1919—1920 » »

» 1920-1921 » »

» 1921 — 1922 » »

» 1922—1923 » »

» 1923—1924 beräknat »

» 1924—1925 » »

............. kronor 683,957: 5 8

............. » 644,401: 22

............. » 692,129: 63

............. » 582,253: 79

............. » 405,019: 52

............. * 212,570: —

............. * 82,550: —

Summa kronor 4,377,450: 07

På grund härav har kammarkollegium i underdånig skrivelse den 26 sisthane september föreslagit, att det i riksstaten upptagna förslagsanslaget till ersättnmg för prästerskapets tionde måtte för budgetåret 1923—1924 bestämmas till

4,377,500 kronor och det bland inkomsterna under förevarande inkomsttitel upptagna belopp samtidigt fastställas till 2,576,940 kronor.

Sistnämnda belopp har erhållits genom uträkning enligt föreskrifterna i 5 § av ovannämnda lag den 9 december 1910, vari stadgas att de till statsverket indragna avgifter skola under loppet av tjugu ecklesiastikår, räknade för varje pastorat trän och med det år, då indragningen där vidtager, avskrivas i sådan ordning, att av den summa, kammarkollegium enligt 3 § fastställt, inom vederbörande församla till statsverket årligen erläggas under de första tio åren sextio procent, under darpä följande fem år fyrtio procent och under de sista fem åren tjugu procent varefter från och med det tjuguförsta året återstoden eftergives. Vad av den för en församling fastställda avgiftssumma enligt sålunda stadgade grunder icke den 30 april 1944 förfallit till betalning skall omedelbart avskrivas.

^en * riksstaten på grundval av från kammarkollegium erhållna uppgifter beräknade samt den i verkligheten behållna inkomsten å förevarande titel under de fyra sistförflutna åren framgår av följande tabell:

I riksstaten be- Behållen

räknad inkomst inkomst

år 1918.................................... kronor 1,032,000 1,031,892

» 1919.................................... > 1,431,000 1,410,003

» 1920................................... * 1,841,000 1,693,558

» 1921.................................... » 2,176,140 2,241,555

Såsom tabellen utvisar ansluta sig de beräknade inkomsterna någorlunda nära till de i själva verket influtna beloppen. Riksräkenskapsverket har icke funnit skäl att i annan mån frångå den av kammarkollegium för budgetåret 1923—1924 beräknade uppbörden, 2,576,940 kronor, än att i tabell A upptagits ett till 2,577 000 kronor avrundat belopp.

Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse. Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning. — — — — _ _ _ ______ _____i

1 Beträffande denna inkomsttitel se riksräkenskapsverkets härefter införda skrivelse den 29 december 1922, med vilken jämväl överlämnats den tabell, som intagits såsom bil. A.

Riksriikensknpsverkots inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924. 5

Bevillning av fast egendom samt av inkomst, bevillning, vilken i riksstaten för innevarande år är upptagen till 4,600,000 kronor, bar enligt från Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande till statistiska centralbyrån inkomna uppgifter i taxeringslängderna för innevarande år debiterats med 3,580,465 kronor. Iliksräkenskapsverket föreslår, att denna skatt i riksstaten för budgetåret 1923—1924 upptages till 3,000,000 kronor, till vilket belopp i sådant fall även det under sjunde huvudtiteln anvisade extra anslaget »Bidrag till landsting och städer, som icke deltaga i landsting» bör upptagas.

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, bevillning. Under denna titel sammanfattas de särskilda avgifter, som enligt förordningen den 23 oktober 1908 erläggas av vissa handlande och handelsexpediter samt för vissa offentliga föreställningar, varförutom hit även föras avgifter för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar. Den behållna inkomsten av dessa avgifter har uppgått till

år 1918.................................................................. kronor 154,727

» 1919............................................................... » 283.240

» 1920 ................................................................ » 392,534

» 1921................................................................... » 374,526.

Å denna inkomsttitel, vilken i riksstaten för första halvåret 1923 upptagits till 150,000 kronor, hade vid november månads utgång innevarande år influtit 326,650 kronor. Inkomstbeloppet för december 1921utgjorde 18,704 kronor. För hela innevarande år torde kunna beräknas en uppbörd av omkring 350,000 kronor, och då väl icke någon anledning föreligger att beräkna en lägre siffra för budgetåret 1923—1924, har riksräkenskapsverket infört sistnämnda belopp i tab. A.

Stämpelmedel, bevillning, hava, i den mån de till statsverket inlevererats, utgjort:

år 1918 ............................................................ kronor 74,026,999

» 1919 ......................................................... » 66,900,369

» 1920 ........................................................ » 60,143,222

> 1921 ......................................................... » 54,934,371.

Enligt i statistiska centralbyrån utarbetade uppgifter å beloppet av de stämplar, som använts till nedannämnda handlingar, har detta belopp under åren 1918—1921 utgjort:

6 Riksräbenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924.

Rörande arvsskatt och skatt för gåva utfärdades den 19 november 1914 nådig förordning (nr 381), vilken trätt i kraft den 1 januari 1915. Till dessa skatter äro av de i förestående statistik upptagna avgifter hänförliga, utom avgifterna för bouppteckningar och testamenten samt deklarationerna om gåva, även de i beloppen för rubriken »handlingar till lagfartsprotokollet» ingående stämpelavgifterna för gåvobrev och fideikomissbrev rörande fast egendom. Sammanlagt hava ifrågavarande skatter belöpt sig till:

år 1917 ......................................................... kronor 12,969,997

» 1918 ........................................................ » 15,208,955

» 1919 ........................................................ » 21.728,394

» 1920 ..................................................... » 17,056,152

» 1921 .......................................................... » 17,946,906.

Vid bedömandet av dessa siffror bör erinras, att från och med den 1 januari 1918 skattetariffen blivit ändrad genom nådiga förordningen den 19 juni 1017 (Svensk författningssamling nr 325). Vid framläggande av förslag härom ansåg föredragande departementschefen åtskilliga skäl tala för, att en ökning av arvsskattens avkastning kunde vara att förvänta såsom i hög grad sannolik. Så torde man med fullt skäl kunna antaga för visst, att genom penningvärdets påtagliga nedgång och därigenom uppkommen höjning av värdet å alla andra tillgångar behållningarna i bouppteckningarna komme att förete en avsevärd stegring redan på denna grund. Men även av andra orsaker borde man kunna beräkna en höjning av bouppteckningssummorna. De på många områden gynnsamma konjunkturerna för handel och industri samt även för jordbruket hade bidragit till skapandet av nya och ökning av redan befintliga förmögenheter, och denna förmögenhetstillväxt torde, enligt vad erfarenheten syntes bestyrka, hava orsakat en förskjutning med avseende å förmögenheternas fördelning i sådan riktning, att de större förmögenheterna ökats till antalet och även till sitt belopp. Då nu den föreslagna höjningen av arvsskatten vore avsedd att träffa de större förmögenheterna, syntes det naturligt, att den inträdda förmögenhetstillväxten i förening med skatteförhöjningen skulle leda till en vida större årlig avkastning av arvsskatten än tidigare kunnat beräknas. Huru stor denna ökning kunde förväntas bliva, kunde naturligtvis icke exakt angivas. Många tecken, särskilt den erfarenhet, som vunnits genom den senaste tidens taxeringsresultat, tydde dock på att densamma bleve betydande. För sin del ansåg departementschefen, att förmögenhetstillväxten och den föreslagna skatteförhöjningen borde kunna tillsammans åstadkomma en höjning av arvsskattens för år 1918 till 6,000,000 kronor beräknade belopp med åtminstone 25 procent eller sålunda med minst

1,500,000 kronor.

Sedermera har skattetariffen ånyo ändrats genom nådiga förordningen den 16 juli 1919 (Svensk författningssamling nr 422). Genom denna förordning, som trädde i kraft den 1 januari 1920, hava de för skattens beräknande uppgjorda tarifferna i medeltal höjts med 25 procent. I riksstaten för år 1920 beräknades med hänsyn till denna höjning inkomsten av arvs- och gåvoskatten till 15,000,01 '0 kronor.

Vid sina inkomstberäkningar för åren 1921 och 1922 ansåg statskontoret, att på grund av redan då nedgående konjunkturer beräkningen av nu ifrågavarande skatt måste sänkas, för år 1921 till 13,000,000 och för år 1922 till 10,000,000 kronor. Då samma skäl till försiktighet nu göra sig gällande med ökad styrka, torde man för budgetåret 1923 — 1924 knappt kunna göra sig räkning på större

Uiksräkciisknpsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924. 7

skattebelopp än 8,000,000 kronor eller dubbla det av riksräkenskapsverket för första halvåret 1923 beräknade beloppet.

Genom nådiga förordningen den 15 juni 1922 (nr 317) genomfördes vissa höjningar i stämpelförordningens av den 19 november 1914 (nr 383) tariffer. Genom förverkligandet av det förslag, som låg till grund för förstnämnda nådiga förordning (prop. nr 224) beräknades av chefen för finansdepartementet i anförande till statsrådsprotokollet över linansärenden den 7 januari 1922 statsverket skola tillföras 2 miljoner kronor årligen. Förslaget bifölls av riksdagen med vissa ändringar, av vilka emellertid endast den, som innefattar avslag å den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna höjningen av stämpelskatterna vid den i 3 § förekommande rubriken »protokoll, annat» torde vara av betydelse för stämpeluppbörden. Med hänsyn till ej mindre berörda ändring än även siffrorna för stämpelinkomsterna under årets fyra första månader nedsatte riksdagen det i statsverkspropositionen föreslagna beloppet för ifrågavarande inkomsttitel med 3 miljoner kronor.

I skrivelse den 24 oktober innevarande år anför generalpoststyrelsen efter att hava framhållit vanskligheten av att så långt i förväg, som här är fallet, framlägga några kalkyler beträffande stämpeluppbörden, att de under år 1921 till statskassan från postverket inlevererade stämpelmedel hava belöpt sig till i runt tal

54,739,000 kronor. För år 1922 äro stämpelmedelsintäktei na i riksstaten upptagna till 54 miljoner kronor och för första halvåret 1923 till 22 miljoner kronor. Uti en till finansdepartementet den 14 augusti 1922 på anmodan lämnad uppgift har generalpoststyrelsen beräknat de statskassan tillgodokommande stämpelmedlen för år 1922 till 48 miljoner kronor.

De från generalpoststyrelsen månad för månad till statskassan inlevererade stämpelmedlen under år 1921 samt intill utgången av november månad år 1922 framgå närmare av nedanstående tablå, vari endast avrundade belopp förekomma.

Generalpoststyrelsen har ifrågasatt att man för tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 skulle kunna kalkylera med samma stämpelinkomst som för år 1922. Med hänsyn emellertid till oberäkneligheten av de faktorer, som äro väsentligt bestäm-

8 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924.

mande för stämpelinkomsterna, har styrelsen dock ansett försiktigheten bjuda att nu räkna med något lägre belopp och framhåller, att om man antager att stämpelmedelsintäkterna under budgetåret 1923 — 1924 skulle bliva proportionsvis ungefär lika stora som de under första halvåret 1923 beräknade, skulle man enligt generalpoststyrelsens mening för nämnda budgetår kunna upptaga en stämpeluppbörd av 44 miljoner kronor

Riksräkenskapsverket anser sig kunna föreslå ett något högre belopp. Dels har man alltid att vänta en viss, om än mindre uppbörd genom länsstyrelserna. Dels tyda siffrorna i förestående tabell på att en viss stegring i förhållande till motsvarande siffror 1921 inträffat ungefär vid mitten av innevarande år, och om man än icke därav vågar draga den slutsatsen, att för tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 kan emotses samma eller högre belopp än för år 1921 — eller i det närmaste 55,000,0(10 kronor — torde man dock med hänsyn till den större livaktighet, som måste inträda vid en återhämtning i det allmänna finansiella läget, kunna räkna med ett belopp som åtminstone med 2,000,000 kronor överstiger det, varmed generalpoststyrelsen kalkylerat för innevarande år eller 50,000,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har i sin förslagstabell uppfört sistnämnda belopp.

Lastpenningar, bevillning, hava lämnat en behållen inkomst av

år 1918........................................... kronor 450,180

» 1919............................................ » 579,388

» 1920 ........... » 864,435

» 1921............................................ » 585,511

Den redan år 1920 av generaltullstyrelsen väckta och av kommerskollegium och statskontoret omfattade tanken att lastpenningarna borde i samband med en eventuell omreglering av fyr- och båkmedlen avskaffas har sedermera befunnit sig under utredning, därvid man avsett att undersöka möjligheten och lämpligheten av en ändring av nuvarande system för beräknandet och uppbörden av allmänna sjöfartsavgifter med undantag av lotsavgifter. Då, enligt vad riksräkenskapsverket inhämtat, nämnda utredning ännu icke så fortskridit, att man kan vänta lastpenningarnas borttagande under det budgetår, som nu är i fråga, och då dessutom Eders Kungl. Maj:t enligt nådigt brev den 24 nästlidne november förordnat att sjöfartsavgiftssakkunnigas utredningsarbete skall från och med den 1 januari 1923 vila, har ämbetsverket upptagit inkomsttiteln »lastpenningar» jämväl i nu föreliggande förslag.

Enligt nådiga förordningen den 19 maj 1922, nr 208, vilken trädde i kraft den 1 juli 1922 och gäller till och med den 30 juni 1924, är numera befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar medgiven. Vid framläggande av förslag till nämnda förordning framhöll emellertid föredragande departementschefen, att enligt hans mening den jämförelsevis obetydliga minskning i den totala uppbörden av lastpenningar, som skulle föranledas av de förordade avgiftslindringarna, icke vore av beskaffenhet att böra påverka beräkningarna för första halvåret 1923 rörande avkastningen av ifrågavarande inkomsttitel. Ej heller vid beräkningarna för tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 lärer, enligt vad riksräkenskapsverket inhämtat, hänsyn till de medgivna lindringarna behöva tagas. I riksstaten för år 1922 äro lastpenningarna beräknade till 500,000 kronor. Emellertid hava inkomsterna å

Itiksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 11)23—1924. 9

titeln redan vid utgången av oktober månad innevarande år belöpt sig till 526,033 kronor, varjämte den debiterade inkomsten för sistlidne november uppgick till 41,257 kronor. Under december månad nästlidet år inflöto 52.901 kronor. Vid årets utgång torde komma att å titeln förefinnas ett överskott av minst 100,000 kronor, ltiksräkenskapsverket bär därför ansett sig kunna upptaga densamma till 600,000 kronor.

Tullar och acciser.

Tullmedel, bevillning, hava lämnat en behållen inkomst av

år 1918 ........................................................... kronor 36,479,355

» 1919............................................................ » 99,952,782

» 1920 ..................................................... » 144,674,952

, 1921.......................................................... » 102,333,299

I riksstaten för år 1922 äro dessa medel upptagna till ett belopp av 110,000,000

kronor.

Den avsevärda stegring av tulluppbörden, som inkomstsiffrorna för åren 1918 — 1920 angiva, har, såsom synes, under år 1921 efterträtts av en betydande nedgång. Tydligt är ock, att lågkonjunkturen och den stagnation i affärslivet, som denna fört med sig, måste i fråga om denna del av statsmedelsuppbörden spela en högst väsentlig roll.

Den behållna inkomsten å tullmedlen uppgick under jannari—oktober innevarande år till 85,771,392 kronor. Och det för november månad debiterade beloppet var 11,694,561 kronor. För december månad sistlidet år belöpte sig tulluppbörden till 11,078,798 kronor. Dessa siffror antyda, att den totala uppbörden innevarande år kan beräknas komma att uppgå till åtminstone 108,000,000 kronor.

Emellertid har, enligt nådiga kungörelsen den 20 maj 1922, nr 203, från och med den 22 maj 1922 en tullförhöjning å kaffe trätt i kraft, vilken beräknats under ett år tillföra statskassan nya inkomster till ett sammanlagt belopp av 15,000,000 kronor. Med utgången av maj månad inträffade även den förändring, att de förordningar, som reglerade glidtullarna å spannmål, upphörde att gälla, varefter de tullsatser, som gällde före glidtullsystemets införande, åter trädde i kraft. Den erfarenhet, som stått riksräkenskapsverket till buds i fråga om tulluppbörden efter dessa förändringar, innefattas i följande sammandrag av hit inkomna kassarapporter:

Om uppbörden under årets tolv månader kunde beräknas utfalla proportionellt mot förhållandena under förestående fem månader, skulle man för helt år få Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt

10 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924:.

bruttouppbörd ............................................... kronor 111.680,770

restitutioner ................................................... » 5,198,180

neti ouppbörd ................................................ » 106,487,590

Det vill alltså synas som om den inträdda depressionen jämte glidtullarnas avskaffande alldeles neutraliserat den av kaffetullförhöjningen väntade stegringen av tulluppbörden på, det hela.

Enligt en till riksräkenskapsverket den 8 november inkommen skrivelse anser generaltullstyrelsen, att den debiterade (brutto-) uppbörden av tullmedel för innevarande år torde kunna beräknas stiga till 108,000,000 kronor. Och under förutsättning av normal import och oförändrade tullsatser beräknar styrelsen tulluppbörden för budgetåret 1923—1924 till 110,0(»0,000 kronor. Angående restitutioner av tullmedel yttrar styrelsen, att dessa, som för år 1921 uppgingo till i runt tal

2,180,000 kronor och för innevarande år torde stiga till ett belopp av över 3,600,000 kronor, synas för budgetåret 1923—1924 kunna beräknas till minst samma belopp.

Slutligen må här meddelas följande tabell, utvisande den debiterade tulluppbörden under de särskilda månaderna av innevarande och nästföregående år.

Summa kronor 104,518,441.87 111,606,227.64

Av denna tablå synes framgå, att en avsevärd stegring kan motses med den började allmänna återhämtningen, och riksräkenskapsverket finner sig på grund härav kunna föreslå, att tullmedlen upptagas i 1923—1924 års budget med 112,000,000 kronor därvid avdrag skett för restitutioner.

Sockerskatt, bevillning, är i riksstaterna för år 1922 och första halvåret 1923 upptagen till respektive 27,000,000 och 10,()< *0,000 kronor.

Den behållna uppbörden å inkomsttiteln har utgjort:

år 1918 ........................................................... kronor 11,463,271

» 1919 .......................................................... > 17,586,165

» 1920 ............................................................ » 26,646,282

» 1921 ........................................................... » 25,113,690

Under januari—november 1922 har förevarande inkomsttitel tillfört statsverket sammanlagt 22,319,565 kronor. I sistnämnda belopp ingår emellertid icke

1 Motsvarande siffra för december 1921.

ttiksräkonskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924. 11

tullverkets hithörande uppbörd. För november månad detta år uppgick den hos tullverket debiterade sockerskatten till 25,817 kronor. Då till statsverket under december månad sistlidet år i sockerskatt inflöto 2,240,885 kronor, torde med ledning härav 1922 års uppbörd kunna beräknas uppgå till cirka 25,000,000 kronor.

I skrivelse den 25 sistlidne oktober yttrar kontrollstyrelsen beträffande sockerskatten, att för tiden l juli 1921—30 juni 1922 den debiterade skatten uppgick till i runt tal 21,000,000 kronor. Enligt kontrollstyrelsens mening funnes icke någon anledning antaga att, i jämförelse med nyssnämnda tidsperiod, någon ökning av sockerskatten komme att inträffa under tiden 1 juli 1923—30 juni 1924. Sockerskatten torde därför, säger kontrollstyrelsen, kunna för sagda tid approximativt beräknas till omkring 24,000,000 kronor.

Riksräkenskapsverket vill emellertid erinra om att beträffande sistnämnda belopp kontrollstyrelsen icke tagit hänsyn till skatten å det socker, som införes till riket, vilken skatt uppbäres och redovisas av tullverket. Enligt från nämnda verk erhållen uppgift belöper sig den debiterade sockerskatten för januari-november 1922 till 1,014,840 kronor. Genom nådiga förordningen den 19 maj innevarande år (nr 210) angående beskattning av socker, vilken förordning trädde i kraft den 1 sistlidne augusti, har vidare sockerskatten undergått en förhöjning. Enligt en hos kontrollstyrelsen gjord beräkning skulle, därest denna förhöjning hade trätt i kraft redan år 1921, för tiden juli—november sagda år statsverket hava tillförts ytterligare 252,086 kronor. Om man utgår ifrån, att förhållandena under budgetåret 1923—1924 skola i förevarande avseende bliva likartade med ställningen under år 1921 och under förutsättning av någorlunda jämn uppbörd, skulle statsverket genom sagda förhöjning ytterligare tillföras cirka 600,000 kronor årligen.

Under hänvisning till vad riksräkenskapsverket sålunda anfört hemställer riksräkenskapsverket, att sockerskatten i riksstaten för budgetåret 1923 1924 måtte

upptagas till ett uppåt avrundat belopp av 26,000,000 kronor.

Tobaksskatt, bevillning, är i rikstaten för första halvåret 1923 upptagen till 16,000,000 kronor. Under månaderna januari—november innevarande år har å denna titel influtit 32,607,683 kronor, fördelade på sätt följande tablå utvisar:

12 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924:.

Enligt uppgift från Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet torde man kunna beräkna, att under december månad skall kunna inlevereras cirka resp. 2,550,000 kronor för försålda tobaksvaror av egen tillverkning, 50,000 kronor för försålda tobaksvaror av egen import och 300,000 kronor för tobakshandlares import av färdiga tobaksvaror eller tillsammans 2,900,000 kronor, så att totalskattebeloppet för innevarande år skulle bliva respektive 30,984,979 kronor, 620,019 kronor och 3,902,685 kronor eller tillsammans 35,507,683 kronor.

Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet har i skrivelse den 27 sistlidna oktober ansett sig kunna uppskatta den ordinarie tobaksskatten för budgetåret 1923— 1924 till 32,000,000 kronor, eller 3 x/9 miljon mindre än vad som nu beräknats inflyta år 1922. Monopolet har i skrivelse den 1 dennes meddelat riksräkenskapsverket, att man därvid utgått ifrån, att tobakskonsumenterna i stort sett skola förmå inköpa samma kvantiteter tobaksvaror som i år, men räknat med, att tobaksvarornas utförsäljningspris i vissa fall skola komma att nedgå, varigenom den ordinarie skatten, som utgår med viss procent av försäljningsbeloppen, minskas.

Det vill emellertid synas riksräkenskapsverket som om de sålunda åberopade omständigheterna icke skulle motivera en så stor försiktighet vid inkomsttitelns beräkning.

Redan den antydan, som göres därom att utförsäljningsprisen eventuellt komma att sänkas, väcker betänkligheter. I en tid, då statens inkomsttillflöden äro så knappa som för närvarande, vill det synas som om ett statsmonopols möjligheter borde utnyttjas. Det är knappast sannolikt, att ett bibehållande av de nuvarande utförsäljningsprisen å tobak skulle avsevärt tillbakahålla konsumtionen, i varje händelse icke i den grad, att resultatet bleve en reduktion med hela 10 procent. Under förutsättning alltså, att icke en, som det vill synas riksräkenskapsverket fullkomligt opåkallad, prisreduktion företages, hemställer ämbetsverket att inkomsttiteln i 1923—1924 års budget upptages med 34,000,000 kronor.

Särskild skatt å tobak, bevillning, pålagd genom nådiga förordningen den 24 februari 1922 och i årets tilläggsstat beräknad till 8,000,000 kronor är i riksstaten för första halvåret 1923 upptagen med 6,000,000 kronor och har under tiden april —november innevarande år influtit med 6,774,494 kronor, fördelade på sätt nedanstående tablå utvisar.

Särskild skatt

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1024. 13

Enligt uppgift från Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet torde man kunna beräkna att under december månad skall kunna inlevereras cirka respektive 630,000 kronor för försålda tobaksvaror av egen tillverkning, 30,000 kronor för försålda tobaksvaror av egen import, 140,000 kronor för tobakshandlares import av färdiga tobaksvaror eller tillsammans 800,000 kronor, så att totalskattebeloppet för innevarande år skulle bliva respektive 5,857,880 kronor, 241,425 kronor och 1,475,189 kronor eller tillsammans 7,574,494 kronor, motsvarande en årsuppbörd av cirka

10,100,000 kronor.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 1 innevarande månad anmärker bemälda bolag, att den särskilda skatten, som icke är beroende av utförsäljningspriset, ansetts kunna uppskattas till ungefär det belopp, som skulle inflyta år 1922 om skatten hela året varit pålagd, och bolaget har beräknat denna skatt för budgetåret 1923—1924 till i runt tal 10,000,000 kronor.

På grund av de anförda siffrorna tror riksräkenskapsverket sig emellertid kunna utan fara i förslagstabellen höja detta belopp till 10,100,000 kronor.

Brännvinstillverkningsskatt, bevillning, är i riksstaterna för nedannämnda år uppförd med följande belopp:

Under de elva första månaderna av innevarande år har nettoinkomsten utgjort 11,905,249 kronor, motsvarande en årsuppbörd av 12,987,544 kronor.

I sin ovan nämnda skrivelse den 25 oktober beräknar kontrollstyrelsen, att förbrukningen av beskattat brännvin under tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 kommer att uppgå till cirka 18,000,000 liter av normalstyrka. Det däremot svarande skattebeloppet är 12,000,000 kronor, med vilket belopp kontrollstyrelsen anser att brännvinstillverkningsskatten kommer att inflyta.

Riksräkenskapsverket har med hänsyn till de i verkligheten ernådda siffrorna i tabell A uppfört förevarande inkomsttitel med ett till 13,000,000 kronor förhöjt belopp.

Rusdrycksförsäljningsmedel. Å denna titel, som är avsedd att upptaga rusdrycksbolagens vinstmedel för föregående år, hava till statsverket influtit i behållen inkomst under nedanstående år följande belopp:

år 1918 .......................................................... kronor 8,228,079

> 1919 ............................................................ » 12,098,539

» 1920 ........................................................... » 28,840,599

» 1921 ........................................................... » 37,383,097

14 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924.

I 1921 års riksstat äro rusdrycksförsäljningsmedlen upptagna till 20,000,000 kronor och i 1922 års riksstat till 30,000,000 kronor, en höjning i beräkningen, som, enligt vad kontrollstyrelsen i skrivelse den 26 oktober 1921 erinrade, företogs med hänsyn till resultatet av rusdrycksförsäljningsbolagens verksamhet under 1920 och 1921.

I samma skrivelse anförde kontrollstyrelsen vidare, att styrelsen »numera infordrat uppgifter om de belopp, de olika bolagen kunna beräknas lämna i vinst av rörelsen under år 1921 — dessa vinstbelopp skola inbetalas till statsverket inom mars månads utgång 1922. Därvid har det visat sig, att det sammanlagda beloppet av denna vinst icke uppgår till mera än ungefär 21,000,000 kronor. Såsom medverkande orsaker till denna betydande nedgång av vinstmedlen i jämförelse med föregående år må anföras dels den allmänna depressionen, som åstadkommit att konsumenterna numera förbruka billigare varor, varå försäljningsvinsten blir mindre, dels en nedgång i konsumtionen, framkallad av konjunkturförsämringen, den starka beskattningen av spritdrycker genom omsättnings- och utskänkningsskatten samt på många orter av en skärpning av restriktionerna, dels ock av den höjda inkomstoch förmögenhetsskatten, som medfört att bolagen varit nödsakade att göra betydande reservationer för skatter».

Det inom riks räkenskaps verket upprättade sammandraget, utvisande inkomsttillflödet enligt inkomna kassarapporter under januari—november månader 1922, visar en behållen inkomst å förevarande inkomsttitel av 21,128,374 kronor, utgörande bolagens vinst av rörelsen under år 1921, vadan här ett underskott av närmare 9 miljoner kronor kommer att uppstå vid innevarande års slut.

Beträffande inkomsterna av rusdrycksförsäljningsmedel, som komma att inflyta under budgetåret 1923—1924, anför kontroilstyrelsen i sin förut åberopade skrivelse av den 25 oktober detta år att med all sannolikhet komme nettovinsten för år 1923 att understiga nettovinsten för år 1921. Omsättningen i liter torde nämligen under år 1923 bliva åtskilligt mindre än under år 1921. Vidare torde inköpsprisen sannolikt i någon mån sjunka. De till nettovinstens sänkande bidragande faktorerna motverkades emellertid av vissa andra omständigheter. Bolagens omkostnader för år 1923 kunde beräknas ej oväsentligt understiga omkostnaderna för år 1921. De reservationer av varje års nettovinst, som av bolagen verkställdes för bestridande av skatterna för kommande år, torde ock kunna väntas bliva mindre än samma reservationer under år 1921. Inträdde slutligen en förändring till det bättre i det allmänna ekonomiska läget, kunde detta väntas medföra en förskjutning vid inköpen till förmån för de dyrare varuslagen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts ansåge kontrollstyrelsen nettovinsten å bolagens rörelse under år 1923 kunna beräknas till omkring 18,000,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har i bilaga A uppfört rusdrycksförsäljningsmedel med

18,000,000 kronor.

Maltskatt, bevillning, tillförde statsverket under nedannämnda år följande inkomstbelopp :

år 1918................................................... kronor 747,071

» 1919 ....................................................... » 2,616,204

» 1920 ......................................................... » 4.423,902

* 1921 ................................................ » 4,294,883

Ui k Kräk en sk a 1*8 verk etn inkomstberäkning för budgetåret 11)23—1924. 15

Kontrollstyi elsen anförde 1920 angående denna skatt, bland annat, att det syntes vara ganska sannolikt, att under de närmaste åren någon tillveikning av maltdrycker av klass III icke skulle komina att påbörjas. »Med hänsyn häitill», fortsatte styrelsen, »och då för tillvei kning av maltdrycker av klass III åtgår större mängd malt än för tillverkning av samma kvantitet andra maltdrycker, kan det antagas, att av denna orsak någon väsentligare höjning av maltskatters influtna belopp icke kommer att ske. Å andra sidan kan det antagas, att maltskatten för framtiden icke kommer att vara underkastad någon i varje fall mera avsevärd — sänkning, enär, enligt vad erfarenheterna under 1920 giva vid handen, allmänheten i stor utsträckning övergått till att förtära maltdrycker av klass II — de enda skattepliktiga maltdrycker, som för närvarande tillverkas — och denna förbrukning torde icke komma att i någon mera märkbar gl ad minskas.» På grund av sålunda angivna omständigheter ansåg kontrollstyrelsen, att man med största sannolikhet kunde räkna med att maltskatten under åren 1921 och 1922 komme att inflyta med ungefär samma belopp som under 1920, eller omkring 4,400,000 kronor. Med detta belopp är skatten även uppförd i 1922 års riksstat, medan den för år 1921 beräknades till 6,000,000 kronor.

Enligt det inom riksräkenskapsverket upprättade sammandraget över inkomsttillflödet under januari—november månader innevarande år förefinnes en behållen inkomst å maltskatt av 3,599,551 kronor. Om man utgår ifrån, att december månads uppbörd blir ungefär densamma som under december 1921 eller 138,047 kronor, kan man motse en uppbörd för innevarande år, ungefär uppgående till 3,740,000 kronor.

I sin av riksräkenskapsverket förut åberopade skrivelse den 25 oktober innevarande år uttalar kontrollstyrelsen den uppfattningen, att maltskatten under tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 torde få beräknas till 4,400,000 kronor.

Med hänsyn till det siffermaterial, som här förebragts, anser sig emellertid riksräkenskapsverket icke kunna föreslå högre belopp än 4,000,000 kronor.

Omsättningsskatt och utskänkningsskatt å spritdrycker, bevillning. Dessa skatter utgå från och med den 1 juli 1920, och inkomsttiteln uppfördes första gången å samma års tilläggsstat med ett till 20,000,000 kronor beräknat belopp samt har därefter uppförts jämväl å 1921 års riksstat med 41,000,000 kronor, å 1922 års riksstat och tilläggsstat med tillsammans 67,000,000 kronor och å riksstaten för första halvåret 1923 med 35,000,000 kronor.

Den behållna inkomsten utgjorde under år 1921 46,335,932 kronor.

Enligt nådiga förordningen den 22 juni 1920 (nr 330) utgjorde omsättningsskatten 25 procent av det belopp, för vilket rusdrycksförsäljningsbolagen inköpa spritdrycker, och utskänkningsskatten 2 kronor för varje liter. Genom nådiga förordningen den 22 juni 1921 (nr 325) fördubblades från och med den 1 juli 1921 skattesatserna till respektive öO procent och 4 kronor, en ökning, vars förutsatta inverkan på riksstaten för år 1922 framträdde i inkomsttitelns höjande till G2,00< *,000 kronor. Vidare har genom nådiga förordningen den 9 sistlidne juni (nr 249) omsättningsskatten höjts till 65 procent, under det att utskänkningsskatten allt fortfarande skall utgå med 4 kronor för varje liter.

Inkomsttillflödet å förevarande titel under januari—november månader innevarande år utgjorde 51,178,494 kronor. På grund av den genom sistnämnda nådiga

16 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1921.

förordning genomförda förhöjningen av omsättningsskatten, vilken höjning trätt i kraft den 1 juli innevarande år, hade man kunnat vänta att uppbörden å denna titel skulle under senare delen av året utvisa en ökning. Av här nedan intagna tablå framgår emellertid att detta icke i någon avsevärd mån inträffat, vadan årsuppbörden torde komma att stanna vid omkring 56,000,000 kronor.

' Omsättningsskatt och utskänkningsskatt å spritdrycker utgjorde:

I sin meranämnda skrivelse den 25 oktober anförde kontrollstyrelsen att vid beräkning av det belopp, som kunde väntas inflyta till statsverket genom omsättnings- och utskänkningsskatten under tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 hade kontrollstyrelsen utgått från oförändrade skattesatser (omsättningsskatten 65 %, utskänkningsskatten 4 kronor). Med denna utgångspunkt och under hänsynstagande dels till de belopp, som genom omsättnings- och utskänkningsskatten dittills tillförts statsverket, dels till de ovan angivna å bolagens rörelse inverkande omständigheter, hade kontrollstyrelsen ansett omsättningsskatten för förevarande budgetår kunna beräknas lämna 45,000,000 kronor samt utskänkningsskatten 10,000,000 kronor eller sammanlagt 55.000,000 kronor.

Ifråga om skattetitelns beroende av depressionen erinrar riksräkenskapsverket, att kontrollstyrelsen i en P. M. av den 14 maj 1921 anförde att i jämförelse med försäljningen under första kvartalet av år 1920 utvisade försäljningen under första kvartalet av år 1921 en nedgång av 10 procent i fråga om utminuteringen och 30 procent i fråga om utskänkningen. Depressionen hade sålunda haft större inverkan beträffande det senare slaget av rörelse. Detta torde i finansiellt hänseende innebära dels att bolagens vinst av detta slags rörelse komme att minskas, dels att utskänkningsskatten komme att proportionsvis kraftigare nedgå, dels ock att, då försäljningen utskänkningsvis proportionsvis omfattade flera finare och därmed dyrare varuslag än utminuteringen, försäljningen av de mera vinstgivande varorna komme att proportionsvis starkare minskas än försäljningen av mindre vinstgivande varor, ©etta sistnämnda förhållande komme att vara av betydelse för omsättningsskatten, vilken, som bekant, utginge efter varornas värde. I fråga om utminuteringen torde även förmärkas den inverkan av krisen, att en övergång från dyrare till billigare varor ägde rum, vilket i sin tur påverkade resultatet av omsättningsskattens beräknande.

I förslagstabellen har riksräkenskapsverket uppfört det av kontrollstyrelsen föreslagna beloppet eller 55,000,000 kronor.

Itiksrilkenskapsverkcts inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924. 17

II. Uppbörd i statens verksamhet

Vattendoinstolsavgifter. I vattenlagen den 28 juni 1918 stadgas i 11 kap. 95 §, enligt den lydelse denna paragraf fått genom lagen 11 juni 1920 (nr 459): »Lämnas jämlikt denna lag medgivande till byggande i vatten för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft eller till vattenreglering eller till torrläggningsföretag, som avses i 7 kap., eller meddelas i syfte att vinna ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft ändrade bestämmelser rörande hushållningen med vattnet, åligge sökanden att, innan medgivet arbete må påbörjas, eller, där fråga är om ändrade hushållningsbestämmelser, dessa må tillämpas, erlägga viss avgift såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation och verksamhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft bestämmas i förhållande till den förut icke tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas vid byggnaden, dock med avdrag för den vattenkraft, för vilken i samband med regleringsföretag avgift förut erlagts. Bär med vattenreglering eller med ändrade hushållningsbestämmelser åsyftas ökning i uttugbar vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande till ökningen i den vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens eller, då fråga är om vattenreglering, enligt 3 kap. 1 §, samtliga till regleringssamfälligheten hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande av förut uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, varde avgiften bestämd i förhållande till den ökning i vattenkraftens värde, som genom företaget eller genom de ändrade hushållningsbestämmelserna beredes. Är ändamålet med vattenreglering jämväl torrläggning av mark, skall avgift tillika utgå i förhållande till värdet av den båtnad, som i nämnda hänseende vinnes genom företaget. Vad nu sagts äge ock tillämpning i fråga om företag enligt 7 kap. Där till grund för avgiften skall läggas storleken av viss vattenkraft, skall den utgå med en krona för varje hästkraft till och med 5,000, 50 öre för varje hästkraft över 5,000 till och med 10,000, samt 25 öre för varje hästkraft utöver 10,000, men må ej, utom då fråga är om vattenreglering, överstiga 20,000 kronor. Skall avgiften beräknas efter ökningen i värde å vattenkraft eller efter båtnad, som beredes mark, varde den erlagd med en för tusen av värdeökningen eller båtnaden.

Avgift, som efter ovan nämnd beräkning skulle uppgå till mindre belopp än tio kronor, skall icke erläggas.»

Inkomsttiteln är i såväl 1921 som 1922 års riksstat upptagen till 40,000 kronor, men i riksstaten för första halvåret 1923 till 1,000 kronor.

Riksräkenskapsverket saknar möjlighet att beräkna den uppbörd, som kan vara att förvänta under ifrågavarande titel. De ytterst små belopp, respektive 2,285 och 5,493 kronor, som influtit under år 1921, respektive under januarinovember månader av 1922, antyda emellertid, att någon avsevärd inkomst icke torde vara att emotse för budgetåret 1923—1924. I tabell A bär riksräkenskapsverket med hänsyn till den utvisade stegringen förslagsvis uppfört ett belopp av

7,000 kronor.

Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten. Enligt 16 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete skall såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet för varje Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 3

18 Rlksräkenskapsvcrkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924.

försäkring i riksförsäkringsanstalten till statsverket erläggas tilläggsavgift med belopp, motsvarande fem procent av försäkringsavgiften, beräknad utan hänsyn till avdrag, som i 11 § omförmäles. Försäki ingsbolag, som i 4 § avses, är ock skyldigt att till statsverket erlägga bidrag till bestridande av nämnda omkostnader. Bidiaget erlägges för varje räkenskapsår efter årets utgång på tid och sätt, som av Eders Kungl. Maj:t bestämmes, med belopp, motsvarande tre procent av summan av försäkringsavgifterna, beiäknade utan hänsyn till avdrag, som i 11 § omförmäles, för de i bolaget under räkenskapsåret tagna försäkringar.

Den behållna inkomsten av denna titel har utgjort:

år 1919................................................................... kronor 653,431

» 1920 ................................................................... » 993,494

» 1921................................................................... » 880,284

I försäkringsavgifter enligt 1916 års lag beräknas under budgetåret 1923—1924 komma att inflyta till riksförsäkringsanstalten omkring 5,Öl>0,000 kronor. Lindringar i försäkringsavgifterna kunna beräknas till omkring 1,000,000 kronor. 5 procent å summan av dessa båda belopp, 6,000 000 kronor, utgör 3u0,000 kronor.

Motsvarande summa av försäkringsavgifter och lindringsbelopp utgjorde för år 1920 omkring 12,000,000 kronor, för år 1921 omkring 9,000,000 kronor och beräknas för år 1922 till omkring 7,000,000 kronor.

Orsakerna till den avsevärda nedgång i försäkringsavgifternas belopp, som ägt rum för åren 1921 och 1922 i jämförelse med år 1920, äro väsentligen arbetslönernas nedgång, sänkning av premiesatserna samt driftsinskränkningar inom industrien.

Jämlikt nådiga kungörelsen den 20 augusti 1919 (nr 598) skola bolagen årligen lämna uppgifter för bestämmandet av ifrågavarande bidrags belopp för nästföregående räkenskapsår. Beloppet av de bidrag, som kunna beräknas inflyta till statsverket under budgetaret 1921—1924. är beroende av storleken av bolagens premieintäkt för räkenskapsåret 1922. Med hänsyn till ovan angivna omständigheter torde beloppet av försäkringsavgifterna till bolagen, inklusive förekommande lindringsbelopp, icke kunna beräknas högre än 6 '/« ä 7 miljoner kronor, varå 3 procent utgör i runt tal 200,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har i anledning av vad nu anförts i förslagstabellen upptagit inkomsterna å förevarande titel för budgetåret 1923-1924 till 500,000 kronor.

Avgifter för registrering av automobiler. Till grund för denna inkomsttitels uppförande i riksstaten för budgetåret 1923—1924 torde man lämpligen kunna lägga registreringen under motsvarande tid av åren 1921—1922.

Enligt till publikationen »Meddelanden angående automobiltrafik» inkomna uppgifter från överståthållarämbetet och länsstyrelserna hava under andra halvåret 1921 och första halvaret 1922 i riket nyregistrerats 8,467 automobiler och 3.419 motorcyklar. Övergått till nya ägare hava 1.564 automobiler och 701 motorcyklar, under samma tid hava anmälts såsom avförda ur registret 825 automobiler och 474 motorcyklar. Anmälan om efterbesiktning har gjorts beträffande 1,172 automobiler och 738 motorcyklar.

Det ur dessa uppgifter med stöd av bestämmelserna i § 3 av nådiga kungörelsen den 12 november 1915 (nr 449) om automobilregisters förande m. m. be-

Riksräkenskapsverketo inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924. 19

räknade avgiftsbeloppet uppgår till icke fullt 200,000 kronor. Dä emellertid avgiftsuppbörden under tiden 1 juli 1921—30 juni 1922 i verkligheten, enligt till riksräkenskapsverket inkomna kassarapporter, utgjort 223,533 kronor, och då på grund av hållen räfst i och för den nya automobilskatten anmälningarna om övergångna, efterbesiktigade och avförda automobiler och motorcyklar sannolikt bliva tima under budgetåret 1923—1924, totde förevarande inkomsttitel för sistnämnda budgetår utan fara kunna beräknas till 250,000 kronor.

Inkomst av myntning och justering. Denna inkomsttitel och de häremot svarande, under sjunde huvudtiteln uppförda reservationsanslagen till mynt- och justeringsverkets drift och till dyrtidstillägg vid mynt- och justeringsverket avvägas mot varandra och upptagas i riksstaten med samma belopp. Därest överskott uppstår, reserveras detta å driftanslaget för de med anslaget förenade ändamål.

Inkomsttiteln och motsvarande anslag äro i riksstaten och til läggsstaten för år 1922 upptagna till 1,120,000 kronor och för första halvåret 1923 till 555,000 kronor. I skrivelse den 28 sistlidne oktober har mynt- och justeringsverket hemställt, att vid beräkningen av statsverkets inkomster för budgetåret 1923—1924 inkomst av myntning och justering måtte upptagas till 1,060,000 kronor, därvid hänsyn emellertid icke tagits till dyrtidstilläggen. Riksräkenskapsverket har i sin förslagstabell upptagit inkomsttiteln till 1,120,000 kronor med hänsyn till att även dyrtidstillägg böra därav utgå.

Bidrag till bankinspektionen. Under denna titel upptagas i statsverkets räkenskaper de bidrag till bestridande av kostnaden för bankinspektionens organisation och verksamhet, som det, enligt 239 § i lagen om bankrörelse den 22 juni 1911 med den ändrade lydelse detta lagrum erhållit genom lagen den 28 januari 1921, åligger bankbolag att årligen erlägga, och vilka för närvarande, jämlikt nådiga kungörelsen av sistnämnda dag, för varje år och varje bolag uppgå till tolv tusendels procent av bolagets egna fonder vid utgången av nästföregående kalenderår. Av denna och närmast efterföljande inkomsttitel utgå anslagen »bank- och fondinspektionens verksamhet» och dyrtidstillägg vid bank- och fondinspektionen».

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 4 nästlidne november har bankoch fondinspektionen beräknat anslagsbehovet enligt gällande stat för inspektionen för budgetåret 1923—1924 till ett belopp av 177,000 kronor, att med 90,000 kronor bestridas av bidrag till bankinspektionen och med 87,000 kronor av bidrag till fondinspektionen.

Härtill komma emellertid dyrtidstillägg, som approximativt kunna beräknas till 25,000 kronor för bankinspektionen och 15,000 kronor för fondinspektionen.

Riksräkenskapsverket har därför i förslagstabellen uppfört bidrag till bankinspektionen med 115,000 kronor.

Bidrag till fondinspektionen. Under denna titel upptagas de bidrag, som det enligt 41 § i lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet den 16 maj 1919 åligger fondkommissionärer att årligen erlägga. Dessa bidrag tillsammans med det under nästföregående inkomsttitel uppförda inkomstbelopp motsvaras av de å sjunde huvudtiteln anvisade reservationsanslag till bank- och fondinspektionen.

20 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924.

Med hänvisning till vad ovan anförts beträffande bidrag till bankinspektionen uppför riksräkenskapsverket i tabell A bidrag till fondinspektionen med 102,000 kronor.

Kontrollstämpelmedel, som i 1912—1914 årens riksstater upptagits med 95,000 kronor och i 1915—1919 årens riksstater med 100,000 kronor, höjdes i 1920 års riksstat till 125.000 kronor, i 1921 och 1922 årens riksstater till 150,000 kronor samt i riksstaten för första halvåret 1923 till 300,000 kronor.

Den behållna inkomsten har utgjort:

Under innevarande års första hälft hava influtit 74,150 kronor mot 122,660 kronor under motsvarande tid 1920. Den kraftiga nedgång, som 1921 års uppbörd utvisade, var alltså icke tillfällig. Emellertid har innevarande års riksdag medgivit viss höjning av kontrollavgifterna för guld- och silverarbeten m. m. och utgå kontrollstämplingsavgifterna numera jämlikt förordningen den 9 juni 1922 (nr 326) från och med den 1 juli i år med tredubbla beloppen mot förut samt proberingsavgifterna med två och en halv gånger förhöjda belopp. Mynt- och justeringsverket har i skrivelse den 28 sistlidne oktober på grund av då kända siffror uppskattat ökningen i inflytande kontrollstämpelmedel genom de böjda avgifterna till ungefär två och en halv gånger 1921 års uppbörd och har tillika fäst uppmärksamheten därpå att kontrollstämplingsavgifterna under tredje och fjärde kvartalen alltid visat sig avsevärt högre än under första och andra kvartalen. Sålunda uppgingo dessa för 1921 års första och andra kvartal till summa 60.641 kronor 94 öre samt för tredje och fjärde till summa 83,272 kronor 35 öre. Styrelsen anför, att »med ovannämnda beräkningsgrund av två och en halv gångers ökning av kontrollstämpelmedlen såsom sannolik skulle man visserligen — med utgångspunkt från år 1921, det sista hela år, då de lägre avgifterna voro gällande — komma till en årssiffra av c:a 350,000 kronor, men torde dock — innan förhöjningen av kontrollavgifterna ännu hunnit klarare visa sina verkningar — försiktigheten bjuda att ej räkna med kontrollstämpelmedlen till högre belopp än 300.000 kronor.»

Under juli—november innevarande år hava — enligt vad numera är känt — kontrollstämpelmedlen influtit med 129.730 kronor och för tiden från årets början till november månads slut med 203,881 kronor. Då väl under december månad knappast kommer att inflyta mindre än under november eller 35,012 kronor, vill det synas riksräkenskapsverket som om beräkningen av denna inkomsttitel för budgetåret 1923-1924 borde sättas till 300,000 kronor.

Denatureringsavgister. Denna inkomsttitel upptogs första gången i riksstaten för år 1920 med 7,800 kronor, motsvarande arvodet till särskild föredragande inom kontrollstyrelsen för ärenden angående skattefri sprit m. m., vilket arvode anvisades att utgå från ett å sjunde huvudtiteln upptaget, lika benämnt reservationsanslag till samma belopp. För år 1921 höjdes såväl inkomsttiteln som reservationsanslaget, vilket nu omfattade avlöningar till den med ifrågavarande ärendens handlägg-

år 1918........

» 1919 .......

» 1920........

kronor 213,818

» 242,782

» 254,784

» 143,913

Riksräkenskapsverkots inkomstberäkning för budgetaret 1923—1924. 21

ning sysselsatta personalen till 93,600 kronor; och i riksstaten för 1922 hava denatureringsavgifterna uppförts med samma belopp som det däremot svarande reservationsanslaget eller med 120,700 kronor.

Inkomsttiteln är i riksstaten för första halvåret 1923 upptagen till 70,350 kronor. Mot densamma svara å utgiftssidan i samma riksstat anslagen »VII C 4 Kontrollstyrelsens avdelning för ärenden angående skattefri sprit m. m., reservationsanslag, att direkt utgå av denatureringsavgifter» och »VIl C 6 Dyrtidstillägg vid kontrollstyrelsens avdelning för ärenden angående skattefri sprit in. in., reservationsanslag, att direkt utgå av denatureringsavgifter» å respektive 60,350 och

10,000 kronor.

Under förutsättning att nu nämnda anslag under budgetåret 1923—1924 fastställas till proportionsvis samma belopp har riksräkenskapsverket i förslagstabellen uppfört denatureringsavgifter med 140,700 kronor.

Terminsavgifter från iäroverken.

år 1917 .....................................

» 1918 ...................................

» 1919 ....................................

» 1920 ....................................

» 1921 .................................

Å denna inkomsttitel inflöto:

........................ kronor 607,210

........... » 618,024

.......... » 657,678

................ » 685,871

» 761,524

Innevarande års januari —november-siffror uppvisa ett sammanslaget belopp av 399,259 kronor. Under december månad 1921 inflöto 369,629 kronor. Decemberuppbörden under senaste treårsperiod utgjorde i medeltal 333,354 kronor.

Man lärer sålunda få räkna med att innevarande års uppbörd under denna titel kommer att belöpa sig till cirka 770,000 kronor; och torde densamma alltså kunna i riksstaten för budgetåret 1923—1924 uppföras med nämnda belopp.

Avgifter för granskning av biografbilder. Föreskrifter angående granskning av biografbilder finnas meddelade den 22 juni 1911 (nr 71) med i nådiga kungörelsen den 18 juni 1920 (nr 448) vidtagna ändringar. För granskning erlägges, vare sig godkännande följer eller icke, avgift efter följande taxa:

a) för varje exemplar av granskad bildserie med nedannämnda undantag 1 krona med tillägg av 50 öre för varje påbörjat 50-tal meter, varmed filmens längd överstiger 100 meter;

b) för bildserie, vilken uppenbarligen icke är tagen efter verkligheten, utan inspelad, ävensom för bildserie, som före avgörandet erfordrar mer än en granskning, fyra gånger beloppet av den i punkt a) angivna avgift.

Vid granskning av flera exemplar av samma bildserie skall, därest granskningen kan ske i en följd, för varje exemplar samt, om granskningen ej kan så ske, för varje exemplar utom det först granskade granskningsavgiften nedsättas till hälften av vad i a) och b) är stadgat, dock att av bildserie, som troget skildrar nyligen inträffade händelser, avgift utgår allenast för de fem första

exempl ärcii.

För år 1922 äro dessa avgifter beräknade till ett belopp av 80.000 kronor och för första halvåret 1923 till 38,500 kronor och äro bland utgifterna under

22 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1921.

åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslag till motsvarande belopp att direkt utgå av inkomsttiteln.

Riksräkenskapsverket har från statens biografbyrå inhämtat, att för att göra sig en föreställning om den sannolika filmtillförseln och därur härflytande granskmngsinkomst under budgetåret 1923-1924 får man betrakta förhållandena under åren efter världskrigets slut. Med år 1919 ökades nämligen filmtillförseln med ens till nästan det dubbla och har sedan icke visat tendens att falla tillbaka till de lägre siffrorna före kriget,

Vid jämförelse mellan inkomstsiffrorna för de olika åren efter kriget är att märka, att från den 15 juli 1920 tillämpats en granskningstaxa, som är oförändrad för efter verkligheten upptagna bilder men höjd med en tredjedel för inspelade. Jämförelsen göres alltså lättast genom att betrakta filmkvantiteten, i vilket hänseende följande tablå är belysande:

Kalender-

året

1919 ........

1920 .........

1921 .........

1922 ........

Månad:

Okt. 1919........

* 1920 .......

» 1921.........

» 1922........

Nov. 1919........

» 1920........

* 1921 .........

» 1922.........

Filmtillförsel:

G-ransknings-

inkomst:

86,500 kronor

108,000 »

111,000 »

115,000 »

11,000 »

11,400 »

11,000 »

16,500 »

8,500 »

11,600 > 11,600 »

17,000 »

Filmkvantiteten framgår, uttryckt i meter, i avrundade tal av ovanstående tablå liksom också de avrundade siffrorna för inkomsten av granskningen, i vad det gäller dels hela kalenderåren 1919, 1920, 1921 och 1922, varvid den sista siffran givetvis är approximativ — decembersiffran har antagits till 300,000 meter — dels oktober månad under de nämnda åren, dels ocksåo november månad samma år. Dessa månader ha tagits till jämförelse av två skäl. A ena sidan pläga de vara månader av jämförelsevis jämn filmtillförsel, å andra sidan har tillförseln under innevarande års sommar varit ganska ringa, och det uppsving, som nu på hösten inträffat, kan möjligen anses som tecken på bättre konjunktur.

Filmtillförseln åren 1919—1922 ter sig, som synes, tämligen konstant, trots depressionen i det allmänna affärslivet under senare tid.

Det alltjämt fortgående starka tillflödet kan måhända mera berättiga antagandet, att filmtillflödet även för budgetåret 1923-1924 kan komma att hålla sig ungefär på de närmast föregående årens nivå. Det synes därför kunna antagas, att under förutsättning av oförändrad granskningstaxa och någorlunda oförändrade förhållanden inom filmbranschen för ifrågavarande budgetår en inkomstsiffra av cirka 115,000 kronor skulle kunna uppnås.

Men förhållandena inom branschen äro ganska oberäkneliga. Nya filmbyråer

Riksriikcnskapsverkcts inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924. 23

ha uppstått, om vilkas livslångd det år svält att profetera. I händelse av deras upphörande och därav följande minskad konkurrens förefaller det mycket tänkbart, att de återstående företagen skulle utsläppa film i mindre omfattning än vad de nu göra. I denna riktning pekar möjligen åven en nyligen skedd sammanslutning av två stora, förut konkurrerande företag. Och om t. ex. ett större antal goda svenska filmer kommer till uppförande, torde detta bidraga att nedpressa filmtillförseln i det hela, ty dylika filmer hålla sig ofta på biografrepertoaren under lika lång tid som två eller flera utländska genomsnittsfiimer. Även andra oberäkneliga omständigheter kunna inverka. Om t. ex. teatrarna betydligt nedsatte sina nuvarande höga biljettpris, skulle detta eventuellt, åtminstone för huvudstadens vidkommande, kunna inverka ofördelaktigt på biografverksamheten.

Med hänvisning till dessa omständigheter har biografbyråns chef meddelat riksräkenskapsverket, att han ej ansåge det rådligt att beräkna granskningsavgiften för här ifrågavarande budgetår högre än till 100,000 kronor, och att det ej är utan någon tvekan han skulle anse en så pass hög siffra lämplig att räkna med.

Riksräkenskapsverket har upptagit detta belopp 100,000 kronor i bil. A.

Inkomster av statens reproduktionsanstalt äro i riksstat och tilläggsstat för år 1922 upptagna till 169,000 kronor och i riksstat för första halvåret 1923 till

106,500 kronor.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 28 sistlidne oktober beräknar anstaltens direktör inkomsterna å förevarande titel för tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 till 225,000 kronor.

I ett dagen förut upprättat förslag till utgiftsstat för upprätthållande av anstaltens verksamhet för år 1923 beräknas emellertid för detta ändamål ett belopp av ej mindre än 266,436 kronor, vilket belopp, ehuru i detsamma icke lärer ingå dyrtidstillägg, dock betydligt överstiger förenämnda beräknade inkomstbelopp.

Riksräkenskapsverket har redan i underdånigt utlåtande den 30 november 1921 framhållit såsom önskvärt, att åtgärder snarast möjligt vidtagas i syfte att anstalten utan ökning av dess utrustning må kunna bära sig, och fördenskull uttalat, dels att försök böra göras att nedbringa anstaltens omkostnader, dels att åt anstalten böra anvisas arbeten för statens räkning i så stor omfattning, att anstalten får full sysselsättning.

Av en denna dag till riksräkenskapsverket inkommen nådig remiss å lantmäteristyrelsens skrivelse den 11 nästlidne november angående anslag till statens reproduktionsanstalt för budgetåret 1923—1924 inhämtas, att lantmäteristyrelsen hemställt, att det ordinarie förslagsanslaget till statens reproduktionsanstalts verksamhet att utgå i första hand av inkomster av anstalten måtte för budgetåret 1923—1924 bestämmas till 300,000 kronor, ävensom att å extra stat för nämnda år måtte beviljas till nyanskaffningar vid anstalten ett reservationsanslag till belopp av 200,000 kronor.

I häröver avgivet utlåtande den 1 innevarande månad har statskontoret, under förutsättning att den ifrågasatta utvidgningen icke komme till stånd, hemställt, att det ordinarie anslaget skulle bestämmas till 200,000 kronor; och i underdånigt utlåtande den 2 dennes har statens tryckerisakkunnige hemställt, att lantmäteristyrelsens framställning om anslag till nyanskaffning ej måtte föranleda annan åtgärd än att ett lämpligt belopp anvisas till inköp av ökat stilförråd och

24 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924.

annan sätterimateriel, i vilket avseende en summa av 20,000 kronor syntes vara för behovet tillräcklig.

Enligt vad riksräkenskapsverket inhämtat har under innevarande år reproduktionsanstalten i allt större utsträckning beretts tillfälle att avgiva kostnadsförslag å statstryck i sådana fall, då anstaltens leveransförmåga ansetts vara tillräcklig. Vad riksräkenskapsverket beträffar, har detta ämbetsverk för sitt omfattande blanketttryck icke försummat att infordra anbud jämväl från reproduktionsanstalten. Men det bär i många fall visat sig, att dess priser varit högre än andra väl utrustade tryckeriers. Och ämbetsverket anser, att det icke bör åläggas statens verk att trots de höga prisen giva reproduktionsanstalten företräde vid beställningar framför billigare konkurrenter, då ett sådant förfarande i verkligheten skulle innebära, att anslag till oberäkneliga belopp komme att utgå till anstalten från andra anslagstitlar än riksdagen därtill avsett.

Nu ifrågavarande inkomsttitel är alltjämt beroende av många olika faktorer, som i sin ordning avhänga av hur Eders 'Kungl. Maj:t och riksdagen har för avsikt att för framtiden ordna denna anstalt, vilken hittills torde hava varit väsentligen ett försöksinstitut. Enligt ovan åberopade till räkenskapsverket nu remitterade handlingar , har av lantmäteristyrelsen föreslagits, att för framtiden statens tryckerisakkunnige skulle öva ett visst inflytande på anstaltens prisbestämning. Det vill förefalla riksräkenskapsverket, som om verkan av en sådan kontroll borde avvaktas, innan man tager slutlig ståndpunkt till frågan om anstaltens framtida ställning.

Redan nu vill emellertid riksräkenskapsverket fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet därpå, att ifrågavarande inkomsttitels plats i riksstaten icke är den rätta. Om man nämligen genomgår de olika inkomsttitlar, som i övrigt hava sin plats under gruppen »Uppbörd i statens verksamhet», skall man finna, att samtliga dessa titlar avse sådana avgifter, som allmänheten får erlägga för rent statliga tjänster, under det att den verksamhet som reproduktionsanstalten utövar (tryckeri, kartproduktion etc.) icke till sin natur är statlig.

Riksräkenskapsverket har i tabell A upptagit inkomsterna av. statens reproduktionsanstalt till 220,000 kronor.

Fyr- och båkmede! hava influtit med:

år 1917............................................................... kronor 1,889,809

» 1918................................................................ » 1.816,798

» 1919.............................................................. ,, 1,976,580

» 1920 ............................................................... » 2,967,422

» 1921................................................................ » 1.947,205.

Medeltalet för de fem åren 1917—1921 utgör således 2,119,56:1 kronor.

Efter den ej obetydliga nedgång, som inkomsttiteln företedde under åren 1917 -1919, inträdde år 1920, såsom av tabellen synes, en högst väsentlig stegring, vilken emellertid följande år upphörde och åter resulterade i tillbakagång.

Genom nådiga förordningen den 19 maj 1922, nr 209, vilken trädde i kraft den 1 juli 1922 och gäller till och med den 30 juni 1924, har befrielse i vissa fall från erläggande av fyr- och bäkavgift medgivits. Till denna avgiftslindring har dock riksräkenskapsverket, av samma skäl som här ovan i fråga om lastpenningar angivits, icke ansett sig behöva taga hänsyn vid nu förevarande beräkning.

Riksräkonskapsvorkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924. 25

Under tiden januari—oktober innevarande år utgjorde inkomsttillflödet å förevarande titel 1,985.929 kronor, varjämte den debiterade inkomsten för sistlidne november uppgick till 169,206 kronor.

Då december månads siffra 1921 utgjorde 148,492 kronor, torde man kunna räkna med att vid årets slut förefinnes en behållen inkomst av ungefär 2,300,000 kronor, med vilket belopp riksräkenskapsverket uppfört fyr- och båkmedlen i förslagstabellen.

Lotspenningarna, vilka före år 1915 behållits å den plats, där uppbörden skett, såsom avlöning åt därstädes anställda lotsar och icke upptagits såsom inkomst vare sig i riksstaten eller hos lotstyrelsen men från och med nämnda år indragits till statsverket, hava i riksstaterna för åren 1915—1921 uppförts med ett belopp av 1,200,000 kronor och höjdes i 1922 års riksstat till 1,800,000 kronor på grund av statsmakternas beslut om en från och med den 1 juli 1921 gällande provisorisk förhöjning med 50 procent av taxorna å lotsavgifter. I riksstaten för januari—juni 1923 äro de beräknade till 750,000 kronor.

Den behållna inkomsten å denna titel har utgjort:

år 1918.............................................................. kronor 3,357,050

» 1919.............................................................. » 2,435,980

» 1920............................................................... » 2,272,406

» 1921 .............................................................. » 1,462,643.

Inkomsttillflödet å förevarande titel under januari—november månader detta år utgjorde 1,775,771 kronor. Under december månad 1921 inflöto 214,54+ kronor. Man torde alltså kunna beräkna, att den behållna inkomsten under denna titel kommer att för år 1922 belöpa sig till närmare 2,000,000 kronor.

I skrivelse den 10 sistlidne november har lotsstyrelsen anfört, bland annat, att sjöfartens omfattning under budgetåret 1923—1924 under nu rådande förhållanden undandroge sig säkert bedömande, men att man torde våga räkna därmed, att sjöfarten under nämnda period skall komma att erhålla ungefär samma omfattning som under åren närmast före 1915.

Under de fem åren 1910 — 1914 uppgingo lotspenningarna, i avrundade tal räknat, till följande belopp, nämligen:

år 1910............................................................... kronor 1,220,900

» 1911............................................................... » 1,253,700

» 1912.............................................................. * 1,352,600

» 1913................................................................- » 1,485,000

» 1914................................................................ » 1,406,000.

Med stöd härav har styrelsen beräknat, att lotspenningarna under budgetåret 1923—1924 kunna, utan provisorisk förhöjning, beräknas till ett belopp av 1,400,000 kronor.

Under förutsättning vidare att den genom nådigt beslut den 10 juni 1921 fastställda provisoriska förhöjningen i lotstaxorna komme att gälla även under nu ifrågavarande budgetperiod, har lotsstyrelsen uttalat att i förslaget till riksstat för budgetåret 1923—1924 inkomsttiteln »lotspenningar» torde kunna upptagas till

2,100,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 4

26 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetaret 1923—1924.

O

Riksräkenskapsverket har icke något att erinra mot denna lotsstyrelsens beräkning och har uppfört sistnämnda belopp i tabell A.

Patent- och varumärkes- samt regtstreringsavgifter. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 27 sistlidne oktober meddelar patent- och registreringsverket, att detsamma i underdånig skrivelse den 4 september innevarande år angående stat för ämbetsverket för tiden efter den 30 juni 1923 föreslagit, att slutsumman av staten för år räknat skulle utgöra 936,000 kronor, således dubbla det i riksstaten för första halvåret 1923 fastställda beloppet av reservationsanslaget »XB16. Patentoch registreringsverkets verksamhet». Riksräkenskapsveiket antecknar här, att dubbla beloppet av reservationsanslaget i samma riksstat »XB17. Dyrtidstillägg vid patent- och registreringsverket», vilket liksom nyssnämnda anslag skall direkt utgå av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters medel, utgör 240,000 kronor. Inkomsterna av patent-, varumärkes- och registreringsavgifter för tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 beräknas av patent- och registreringsverket i dess nyssnämnda skrivelse icke skola understiga 1,300,000 kronor.

Efter en förlidet år genomförd förhöjning av här ifrågavarande avgifter har uppbörden innevarande år varit relativt större än under motsvarande tid föregående år. Sammandraget över inkomsttillflödet utvisar nämligen för tiden januari—november detta år en behållen inkomst å förevarande inkomsttitel av 1.153,448 kronor under det motsvarande siffra för föregående år utgjorde 1,109,737 kronor. Man torde därför vara berättigad hysa den förhoppningen, att patent- och registreringsverket inom kort återigen skall visa sig vara i stånd att kunna uppehålla sin verksamhet med egna medel.

Riksräkenskapsverket, som med ledning av erfarenheterna från innevarande år anser sig kunna godtaga den av patent- och registreringsverket verkställda beräkningen av inkomsterna å förevarande titel för budgetåret 1923—1924, har i tabell A uppfört patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter med 1,300,000 kronor.

Bidrag till försäkringsinspektionen. Denna inkomsttitel, som motsvaras av två reservationsanslag till försäkringsinspektionens verksamhet och till dyrtidstilllägg vid försäkringsinspektionen, är i riksstaten för första halvåret 1923 uppförd med 77,200 kronor.

I fråga om reservationen å anslaget till upprätthållande av inspektionens verksamhet 1921: XB28 vill riksräkenskapsverket erinra, att densamma vid 1921 års utgång enligt budgetredovisningen uppgick till 750,687 kronor.

Försäkringsinspektionen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 9 nästlidne november meddelat, att någon ändring beträffande den av Eders Kungl. Maj:t genom nådiga brevet den 22 juni 1921 fastställda staten för försäkringsinspektionen, vilken stat tillämpats från och med år 1922, icke av inspektionen föreslagits. Nämnda stat slutar på ett belopp av 130,400 kronor.

Då dyrtidstillägg icke ingå i denna summa, har riksräkenskapsverket ansett sig böra i förslagstabellen uppföra bidrag till försäkringsinspektionen med 154,400 kronor eller dubbla det av riksdagen för första halvåret 1923 fastställda inkomstbeloppet.

Itlksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1921. 27

inkomster av säatens provningsanstait. När denna anstalt ombildados till statsanstalt och därmed frågan om uppförande i riksstaten av förevarande inkomsttitel först uppkom, anförde föredragande departementschefen, enligt det utdrag ur statsrådsprotokollet, som finnes fogat vid Eders Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen den 25 februari 1919, nr 165, bland annat följande:

»För bestridande av anstaltens utgifter lära, såsom ock i riksstatsförslaget, för år 1920 förutsatts och av såväl styrelsen för anstalten som statskontoret förordats, i första hand böra tagas i anspråk anstaltens egna inkomster. Anstalten skulle alltså komma att intaga ungefärligen samma ställning som exempelvis patentoch registreringsverket, statens biografbyrå och försäkringsinspektionen. I ett hänseende föreligger emellertid, såsom ock i statskontorets utlåtande antydes, eu bestämd skillnad. Medan för ovan angivna verk inkomsterna i riksstaten upptagas till samma belopp som utgifterna och i själva verket i allmänhet överstiga desamma, skulle nämligen i avseende å provningsanstalten inkomsterna icke förslå till täckande av utgifterna. Detta lärer i sin tur föranleda en viss olikhet i budgettekniskt hänseende mellan å ena sidan till exempel patent- och registreringsverket och å andra sidan provningsanstalten. Anslaget till uppehållande av patent- och registreringsverkets verksamhet har nämligen med hänsyn till påräknade inkomstöverskott givits reservationsanslags natur, vadan uppkomna besparingar kunna, därest brist i anslaget något år skulle uppstå, tagas i anspråk för det med anslaget avsedda ändamål. Provningsanstaltens verksamhet skulle däremot, enligt vad som beräknats, åtminstone tillsvidare årligen komma att uppvisa ett betydligt underskott, vadan, även om anslaget till anstalten gåves reservationsanslags natur, några besparingar icke vid uppkommande brist i någon anslagspost skulle finnas att tillgå. Då styrelsen för anstalten emellertid bestämt hävdar, att styrelsen, med hänsyn till arten av anstaltens verksamhet, måste beträffande vissa poster å omkostnadsstaten hava möjlighet att i fall av behov kunna överskrida det i staten upptagna anslagsbeloppet samt det under sådana omständigheter lärer böra sörjas för, att erforderliga medel för dylika eventualiteter stå till förfogande, synes det mig lämpligast att, pa sätt statskontoret också föreslår, tillsvidare giva anslaget till provningsanstalten, i stället för reservationsanslags karaktär, naturen av förslagsanslag, att i första hand av anstaltens inkomster direkt utgå. Skulle det framdeles befinnas, att anstaltens inkomster förslå till täckande av utgifterna, torde emellertid då få tagas under övervägande, huruvida, såsom statskontoret, under hänvisning till förfaringssättet beträffande statens biografbyrå, förordat, anslagsbeteckningen bör ändras, så att anslaget erhåller reservationsanslags natur och anstaltens ställning i budgettekniskt hänseende blii fullt Överensstämmande med exempelvis patent- och registreringsverkets.»

Vid behandlingen av detta ärende uttalade 19 i9 års riksdag, att det måste anses önskligt, att, sedan nu statsverket ställt nya lokaler och annan för rationell drift lämpad utrustning till anstaltens förfogande, dennas verksamhet så bedrives, att anstalten kan bära sina egna utgifter.

Det förslagsanslag, som i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag å 19A) års riksstat av riksdagen beviljades till upprätthållande av statens provningsanstalts

verksamhet uppgick till......................................................_................... kronor 263,850

under det att inkomsterna i samma riksstat upptogos till................ » 220,400

Anstalten beräknades således komma att år 1920 kosta staten kronor 43,450.

28 Riksräfeenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924.

I verkligheten uppgingo utgifterna å förenämnda förslagsanslag under år 1920 till........................................................................ kronor 306,120

och inkomsterna till ................................................................................ , 239 421

således statsverkets nettoutgifter till .................................................... kronor 66,699.

År 1921 utgjorde utgifterna....................................................... kronor 287,«29

och inkomsterna........................................................................................ , 235 559

nettoutgiften alltså.................................................................................... kronor 52,270.

I riksstaten för år 1922 är tionde huvudtitelns förslagsanslag till statens provningsanstalts verksamhet upptaget till 290.950 kronor och inkomsterna till samma belopp. Enligt hit inkomna kassarapporter hava emellertid under årets elva första månader utgifterna å nyssnämnda förslagsanslag uppgått till kronor 255 788 och inkomsterna å inkomsttiteln till ................................................ » 169,966

således nettoutgiften till ........................................................................”kronor 85,822

motsvarande för helt år en nettoutgift å omkring 100,000 kronor.

. ^ denna summa ingå icke utgifter för fortsatt utrustning av statens prov-

nmgsanstalt med tekniska hjälpmedel, vartill ett särskilt reservationsanslag å 60.000 kronor är i riksstaten upptaget; icke heller dyrtidstillägg, vilka för denna anstalt utgå av tionde huvudtitelns gemensamma anslag till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, för innevarande år uppfört å tilläggsstat.

4V de anförda sifferuppgifterna framgår, att den av riksdagen vid anstaltens ombildning till statsinstitution uttalade önskan, att anstalten må kunna bära sina egna utgifter, nu synes vara ännu längre från sin uppfyllelse än förut.

I underdånig skrivelse den 28 sistlidne augusti beträffande inkomsterna för budgetaret 1923—1924 anför styrelsen följande: »För innevarande år 1922 hade inkomsterna av provningar i styrelsens statförslag av den 30 augusti 1920 beräknats till 300,000 kronor, men till följd av den ytterligare fortgående arbetsinskränkningen inom industrien hava uppdragen varit vida färre än som beräknats och anstaltens inkomster för år 1922 torde komma att bliva c:a 200,000 kronor.

En avsevärd del av arbetstiden under detta år har därför kunnat användas för fortsatt utarbetande av provningsmetoder och för fyllande av anstaltens viktiga arbetsuppgifter i det allmännas och vetenskapens intresse, vilka uppgifter under föregående år i alltför hög grad fått stå tillbaka.

I detta samband kan styrelsen emellertid meddela, att kostnaderna för anstaltens drift under år 1922 till följd av den inträffade arbetsminskningen sannolikt kunna nedbringas med c:a 40,000 kronor under det i anstaltens stat beviljade beloppet.

För första halvåret 1923 beräknade styrelsen inkomsterna uppgå till 270,000 kronor för helt år. Det synes nu vara mera ovisst, att denna inkomst kommer att uppnås; styrelsen anser försiktigheten bjuda att för året 1923 - 1924 inkomsten förutsättes bliva något lägre och beräknar densamma till 250,000 kronor.

Anstalten kan även påräkna, att järnkontoret i likhet med föregående år kommer att lämna ett bidrag av 4.400 kronor.

Anstaltens inkomster inklusive järnkontorets bidrag för året 1923—1924 anser styrelsen sålunda böra beräknas uppgå till 254,400 kronor.»

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1928—1934. 29

I samma skrivelse föreslår styrelsen, att de i riksstaten mot inkomsttiteln svarande utgiftsposterna skola upptagas på följande sått:

Avlöning sstat:

Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag................

Vikariatsersättningar och övertidsersättningar, förslagsanslag Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, förslagsanslag, högst Inspektörens arvode ................................................................................

Omkost nadsstat:

kronor 184,500

» 5.000

» 54,000

_»_1,000

Kronor 244,500.

Till gas och elektrisk ström, förslagsanslag .......................................

» värme, förslagsanslag ....................................................................

» inventarier och inventariers underhåll, förslagsanslag, högst

» bibliotek, förslagsanslag, högst ........................................................

» glasvaror, förslagsanslag ...................................................................

» tillfälliga biträden, tjänsteresor m. m., förslagsanslag ................

» laboratorieutensilier, kemikalier, materialier, förbrukningsartiklar,

provningsanordningar m. m., förslagsanslag...............................

» expenser, förslagsanslag ..............................................................

» försäkring av byggnader och utrustning, underhåll av tomten m. m., förslagsanslag ...................................................................

kronor 11,000

» 6,000

» 8,000

» 3,000

» 4,000

* 17,000

» 18,000

» 15,000

» 3,000

Summa kronor 85,000.

Riksräkenskapsverket har i tabell A upptagit inkomsttiteln till 254,400 kronor.

III. Diverse inkomster.

Under denna titel sammanfattas från och med år 1912 dels vad som förut i allmänhet bokförts under benämningen »Extra uppbörd», dels bötesmedel, dels ock ränteinkomsten å riksgäldskontorets tillsvidare förräntade medel.

Vad sistnämnda inkomst beträffar redovisade riksgäldskontoret såsom behållen

inkomst:

år 1919........................................................ kronor 3.236,945: 34

» 1920........................................................ » 12,558,932:51

» 1921........................................................ » 16,725,645: 18.

Under innevarande år intill november månads utgång hava i riksgäldskontoret

tillförts denna inkomsttitel:

Ränlor å i utlandet förräntade medel ........................................ kronor 653,090: —

Räntor å uppköpta svenska statsobligationer m. m................. » 950,830:

Ränta å hos privatbanker förräntade medel................................ » 1,306,063: —

Bränslekommissionen (ränta) ........................................................ » 1,524,898: 65

Försålt riksdagstryck ................................................................. » 10.868:54

Av krigsförsäkringskommissionens överskott ............................ » 2,000,000: —

Preskriberade kuponger.................................................................... »_1,494: 49

Kronor 6,447,244:6 8.

30 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1921.

Enligt uppgift från riksgäldskontoret beräknas under december månad inflyta:

Ytterligare räntebelopp ................................................................... kronor 55,600: —

Kursvinster utöver kursförluster.................................................... » 645.297:30

eller tillsammans ................................................................ kronor 7,148,141: 98.

Då den betydande inkomstökningen under de senaste åren företrädesvis utgjort ränteinkomst å de kassabehållningar, som riksgäldskontoret emottaga från statskontoret och förräntat hos privatbanker, men dessa behållningar visat en avsevärd nedgång och dylik förräntning knappast vidare torde förekomma, har riksgäldskontoret i skrivelse den 10 sistlidne oktober uttalat att för budgetåret 1923— 1924 å titel »Diverse inkomster» i vad den rör riksgäldskontoret bör beräknas högst

1,200,000 kronor. Enligt vad riksräkenskapsverket inhämtat grundar sig denna beräkning på följande siffror:

Räntor å i utlandet förräntade medel.............................................. kronor 500,000

Räntor å genom uppköp av svenska statsobligationer förräntade

medel » 270,000

Kursvinster å för amortering uppköpta svenska statsobligationer » 415,000

Diverse .................................................................................................... » 15.000

kronor 1,200,000.

Beloppet av övrig till titeln »Diverse inkomster» hörande uppbörd har enligt rikshuvudböckerna för de senaste åren utgjort:

år 1917................................................................ kronor 1,409,280

* 1918................................................................ » 2.267.084

» 1919................................................................ » 2,594,799

» 1920................................................................ » 3,502.317

> 1921................................................................ » 3,801,592.

Medeltalet för femårsperioden har således uppgått till 2,715,014 kronor.

Härvid är att märka, att för år 1919 avdragits av järnvägsstyrelsen inbetalt ränta å från statskontoret förskotterade medel. I siffiorna i förestående tabell voro icke heller medräknade hästförsäljningsmedel och krigsförsäkringskommissionens överskottsmedel, vilka influtit under den å tilläggsstat uppförda titeln »Diverse inkomster».

Såsom av tabellen synes, utvisar hithörande uppbörd till och med år 1921 en stadigt fortskridande stegring. För januari —november månader innevarande år utvisar det inom riksräkenskapsverket upprättade sammandraget över inkomsttillflödet en behållen inkomst å hela den förevarande inkomsttiteln av 8,995,026 kronor. Härav utgöra 4,484,882 kronor riksgäldskontorets räntemedel. Vid innevarande års slut skulle följaktligen under förutsättning av någorlunda jämn uppbörd finnas behållna diverse inkomster — riksgäldskontorets ränteinkomst fråndragen — av cirka 5,000,000 kronor.

Under denna inkomsttitel uppdebiteras också kronans bötesmedel. Under det att dessa medel före år 1917 inflöto med i medeltal 500,000 kronor per år, sprang siffran år 1917 upp till 795,700 kronor, år 1918 till 1,477,897 kronor, år 1919 till 1,655,821 kronor och år 1920 till 1,688,881 kronor. Kulmen synes här vara nådd, i det att år 1921 inflöto 1,648,237 kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1928—1924. 31

Riksräkenskapsverket uppskattar med ledning av vad ovan anförts uppbörden å titeln »Diverse inkomster» under budgetåret 1923- 1924 till sammanlagt

6,000,000 kronor.

I sammanhang härmed bör emellertid riksräkenskapsverket erinra därom, att statsrådet och chefen för finansdepartementet i skr ivelse den 20 sistliden september anmodat riksräkenskapsverket att till nämnda departement inkomma med utredning rörande frågan, huruvida förslagsanslaget till restitutioner bör bibehållas i riksstaten efter den av riksräkenskapsverket i dess revisionsberättelse för år 1921 ifrågasatta ändringen beträffande statsmedelsrestitutionernas bokföring samt med vilket ungefärligt belopp anslaget i sådant fall bör upptagas. Vid denna utredning borde särskilt tagas i övervägande, huru restituerade uppbördsbelopp tillhörande ur riksstaten försvunna inkomsttitlar skola bokföras. I anledning härav har riksräkenskapsverket i skrivelse den 15 november detta år föreslagit, att något anslag till restitutioner icke måtte vidare uppföras i riksstaten, utan att restituerade belopp å ur riksstaten försvunna inkomsttitlar måtte få avföras å titeln »Diverse inkomster». Riksräkenskapsverket uppskattar det restitutionsbelopp, som sålunda skulle utgå från »Diverse inkomster» till ungefär 3,000,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har därför, under förutsättning av att ämbetsverkets ovan berörda hemställan vinner beaktande, i tabell A uppfört »Diverse inkomster» med 3,000,060 kronor.

IV. Royalty för nyttjanderätteu till Luossavaara malmfält.

År 1907 träffades mellan svenska staten samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg- Oxelösund en överenskommelse, genom vilken Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag erhöll vissa Kronan förut tillhöriga jordägareandelar samt tillerkändes vissa rättigheter och förmåner. Härför erhöll staten vederlag dels i form av preferensaktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag samt aktier i Mertainens gruvaktiebolag och äganderätten till förstnämnda bolag förut tillhöriga gruvor och inmutade områden i malmfälten Syväjärvi, Nokutusvaara och Haukivaara, dels ock på det sätt som i kontraktet formulerades sålunda:

»Luossavaara-Kiiiunavaara aktiebolag upplåter till staten uteslutande nyttjanderätt under 30-årsperioden 1908—1937 till Luossavaara malmfält, innefattande de gruvor och inmutade områden, som i bilaga nr 2 till § l angivas tillhöra samma malmfält, dock att staten icke äger att under sagda tidsperiod inom nämnda malmfält bryta eller låta bryta järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige. Vid utgången av ovannämnda 30-årsperiod äger staten rätt att efter sitt gottfinnande antingen behålla ifrågavarande gruvor och inmutade områden med full äganderätt och utan lösen, eller ock att, mot återlämnande av gruvorna, av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag erhålla lösen för alla för gruvornas tillgodogörande eller administrerande anordnade anstalter, byggnader och annat, likasom maskiner, redskap och materiel. Vill staten begagna sist angivna rättighet, tillsäge därom bolaget under år 1936. Lösesumman skall i brist på åsämjande bestämmas av nio ojäviga gode män, utsedda på sätt i § 9 mom. Do) här nedan sägs, samt erläggas kontant den 31 december 1937.»

32 Riksräkonskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924.

År 1918 framlades för riksdagen förslag till en ny överenskommelse mellan staten samt trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund och Norrbottens järnverks aktiebolag, i kontraktet kallade bolagen, genom vilken överenskommelse staten till bolagen överlät uteslutande nyttjanderätten under åren 1919—1937 till Luossavaara malmfält. Om ersättningen härför var i kontraktet införd följande bestämmelse:

»För nyttjanderätten erlägga bolagen till staten en royalty, som utgår med trehundrafemtiotusen (350,000) kronor för varje år under åren 1919 — 1937 samt därutöver för varje ton för bolagens räkning bruten och bortfraktad malm

i fråga om malm, som jämlikt bestämmelsen i § 2 skall tillkomma Norrbottens järnverks aktiebolag, två kronor per ton; samt

i fråga om malm, som enligt sagda bestämmelse skall tillkomma trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, för under åren 1919—1927 bortfraktad malm två kronor per ton men för efter 1927 års utgång bortfraktad malm tre kronor per ton; ägande dock bolaget under år 1927 påkalla prövning av skiljemän, vilka, därest bolaget kan visa, att vinsten å försäljningen av ifrågavarande malm icke kan antagas komma att uppgå till åtta kronor per ton, äga nedsätta den avgift, som utöver ovannämnda en gång för alla fastställda årliga belopp av 350,000 kronor skall utgå för varje ton bruten och bortfraktad malm, till en krona mindre än hälften av den beräknade vinsten, dock till lägst två kronor per ton: och må vid beräkning av nyssnämnda vinst hänsyn icke tagas till några av trafikaktiebolaget ingångna avtal eller vidtagna åtgärder, vilka kunna antagas hava på ett eller annat sätt tjänat det syfte, att bolagets vinst därigenom skulle kunna beräknas till lägre belopp än eljest kommit att ske. — — — — — — — — — — — — — — —

Av förenämnda ersättning skola 350,000 kronor erläggas i förskott den 31 december varje år; första gången således den 31 december 1918. För återstoden skall approximativ likvid erläggas den 31 december varje år för den kvantitet malm, som enligt kung!, järnvägsstyrelsens ungefärliga beräkningar under året brutits och utfraktats på grund av bestämmelserna i § 2 av detta kontrakt; och skall den slutliga regleringen av likviden äga rum senast den 1 juni påföljande år.»

Riksdagen biträdde förslaget med vissa ändringar, vilka i huvudsak gingo ut på att giltighetstiden för avtalet begränsades till åren 1919 — 1930.

De inkomster, som på grund av sist omförmälda överenskommelse skulle tillfalla statsverket redan under åren 1918 och 1919, uppförde riksdagen dels i tilläggsstat till riksstaten för år 1918 dels i riksstat för år 1919 underrubriken:

Inkomster av statens produktiva fonder.

Statens aktier:

Utdelning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag:

Enligt 1918 års överenskommelse.

På detta sätt har inkomsttiteln uppförts även i efterföljande riksstater. Ifrågavarande inkomst är emellertid, såsom av ovanstående redogörelse framgår, icke någon utdelning å statens aktier i nyssnämnda bolag eller överhuvudtaget någon utdelning å staten tillhöriga aktier, utan innebär ett tillgodogörande av en annan av de fördelar, som tillförsäkrades staten genom 1907 års överenskommelse. Den bör då uppföras under annan rubrik och synes lämpligen kunna upptagas såsom en särskild underavdelning bland »Egentliga statsinkomster».

Beloppet torde i enlighet med Grängesbergsbolagets i det följande införda beräkning få upptagas till kronor 750,000.

Itiksräkeuskapsverkets inkomstberäkning för budgetaret I92S—1924.

3 B. Inkomster av statens produktiva fonder.

I. Statens affärsverksamhet.

1. Postverket, bevillning, är i riksstaten för första halvåret 1923 uppfört med ett belopp av 9,000,000 kronor, vilket belopp beräknats bliva postverkets överskott å rörelsen 1922. I underdånig skrivelse den 14 nästlidne november beräknar emellertid generalpoststyrelsen det ekonomiska resultatet av poströrelsen under år 1922 sålunda:

inkomster omkring .................................. 68.7 miljoner kronor

driftkostnader omkring............................... 54.7 ___» _______>>

överskott » ................................ 14.o miljoner kronor

Hela överskottet för år 1922 är avsett att inlevereras till statsverket under första halvåret 1928.

Generalpoststyrelsen framhåller, att de tidigare beräkningarna angående posttrafikens omfattning och de härflytande inkomsterna av den så att säga egentliga poströrelsen under år 1922 torde komma att i stort sett visa sig riktiga och fortsätter därefter sålunda:

»Detta förhållande kunde måhända giva generalpoststyrelsen anledning att vidhålla det förut gjorda antagandet, att poströrelsen skulle bibehållas vid samma omfattning under år 1923 som under år 1922. Emellertid har rörelsen under år 1922 visat en om än jämförelsevis ringa — visserligen tidigare beräknad^ — nedgång i förhållande till år 1921, och så osäkra och obestämbara, som förhållandena på det ekonomiska området nu äro och utsikterna för den närmare framtiden synas, anser generalpoststyrelsen för sin del försiktigheten höra bjuda att nu räkna med en ytterligare, låt vara mindre, nedgång i poströrelsen jämväl för år 1923.

I postverkets inkomster för tidningsabonnemang torde även någon minskning böra beräknas. Samma är förhållandet med inkomsterna av den utrikes rörelsen, nämligen för transitbefordran över Sverige av utländsk post, för portoandelar samt kursvinster. Sedan numera största delen av postverkets tillgodohavanden för transitbefordran under krigsåren likviderats — för närvarande återstå endast mindre fordringar från några länder — torde hädanefter i transitersättning inflyta endast jämförelsevis obetydliga belopp. Generalpoststyrelsen tillåter sig erinra om att före världskriget den ersättning, som generalpoststyrelsen hade att betala till främmande postförvaltningar för transitbefordran av svensk post över respektive främmande länder, med närmare 100,000 kronor årligen översteg inkomsterna från utlandet pa titeln. På grund av den stora mängd utländsk post, som efter världskrigets utbrott dirigerades över Sverige, har postverket, huvudsakligen under de sista aren, erhållit gottgörelse, som mångdubbelt överstigit de likviderade utgifterna till utlandet för samma tid. De nya utredningar för bestämmande av de ömsesidiga gottgörelsema mellan postförvaltningarna för transitering, som verkställts efter världskrigets slut, hava givit vid handen, att postverket skall även hädanefter för transitbefordringen tillföras en inkomst, som överstiger vad postverket skall betala därför till främmande postförvaltningar.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 5

34 Riksräkenskapsmkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924.

Generalpoststyrelsen vill i detta sammanhang — liksom skett vid föregående tillfällen — framhålla, att det under nuvarande ekonomiska förhållanden måste ställa sig synnerligen vanskligt att med någon större grad av tillförlitlighet beräkna tidpunkten, då svenska postverket tillkommande inkomster av utrikes poströrelsen inflyta.

Aven i de postverket tillkommande ersättningarna för stämpelväsendets handhavande samt för bestyret med kronoskatteuppbörden å landsbygden anser generalpoststyrelsen sig böra beräkna minskning i jämförelse med vad som därför influtit under år 1922. Vad den förstnämnda av dessa ersättningar beträffar, utgår densamma efter lika stor del av vederbörande tjänstemäns avlöningar, som den tid stämpelgöromålens skötande beräknas taga utgör av hela arbetstiden. Även om arbetsmängden för bestyret med stämpelförsäljningen är lika, måste således enbart minskade avlöningar medföra, att nu ifrågavarande ersättning blir mindre. Härtill kommer, att den icke oväsentliga nedgång, som stämpeluppbörden visar, torde föranleda minskning i postpersonalens arbete med stämpelgöromålen.

Ersättningen för kronoskatteuppbörden är beroende dels på antalet utsända debetsedlar och dels på antalet inbetalade skattepostanvisningar samt dessa anvisningars medelbelopp. Det kan måhända vara att antaga, såväl att detta medelbelopp nedgår, som att antalet restantier ökas under nuvarande ekonomiska förhållanden.

Beträffande ersättningen för postverkets bestyr med utbetalande av folkpensioner samt för postsparbanksrörelsens handhavande, räknar generalpoststyrelsen emellertid med att postverket skall från och med år 1923 tillgodoföras belopp, som närmare än nu är förhållandet, motsvara de verkliga utgifterna för sagda rörelsegrenar.

Vad den förstnämnda av dessa ersättningar beträffar, är densamma säkerställd, sedan 1922 års riksdag, på förslag av Kungl. Maj:t, å riksstaten för första halvåret 1923 beviljat ett anslag för ändamålet av 425,000 kronor. Verkställd utredning har givit vid handen, att med tillämpande av de av vederbörande departementschef föreslagna grunder, varemot varken Kungl. Maj:t eller riksdagen framställt erinran, den postverket under år 1923 tillkommande ersättning torde komma att belöpa sig till ungefärligen nämnda belopp.

Vidkommande ersättningen för postsparbanksgöromålens handhavande får generalpoststyrelsen anföra följande.

Enligt^ 1922 års riksdags beslut skall postsparbanken med utgången avår 1922 upphöra såsom självständigt ämbetsverk och vid ingången av år 1923 inordnas i postverket. Av förslaget om postsparbankens omorganisation samt statsmakternas behandling av detsamma vill det synas generalpoststyrelsen otvivelaktigt, att den egentliga poströrelsen skall tills vidare av inkomsterna på postsparbanksrörelsen tillgodoskrivas dels beloppet av de direkta merutgifter, som postsparbankens inordnande i postverket medför för verket, dels ock därutöver ett belopp såsom gottgörelse för bland annat postsparbanksgöromål vid postanstalterna. Enär generalpoststyrelsen i samtidigt härmed avgivet förslag till driftkostnadsstat för år 1923 å do olika utgiftstitlarna inräknat de merkostnadsbelopp, som enligt av vederbörande byråchef verkställd utredning kunna antagas komma att drabba postverket på grund av postsparbankens införlivande med verket — det sammanlagda, givetvis approximativt beräknade beloppet härav utgör 630,000 kronor — upptager generalpoststyrelsen nu samma belopp på inkomstsidan. Gottgörelsen för postsparbanks-

ltiksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetaret 1923—1924. 3o

göromålens handhavande vid postanstalterna, vilken för åren 1921—1922 i avvaktan på utredning varit bestämd till allenast 87,000 kronor, har i samtidigt härmed avlåten särskild skrivelse till Konungen beräknats till 500,000 kronor för år 1923.

På grund av vad sålunda anförts har general poststyrelsen kommit till det resultat, att postverkets inkomster av poströrelsen för år 1923 med bibehållande av de posttaxor, som nu tillämpas och äro fastställda att gälla till och med utgången av sistnämnda år, kunna beräknas till 59,000,000 kronor eller ungefärligen till det tidigare kalkylerade beloppet 70,000,000 kronor, sedan därifrån dragits beräknad inkomstminskning på grund av den vidtagna portosänkningen.

Vad beträffar postverkets driftkostnader under år 1923 — däri, såsom antytts, jämväl äro inräknade de på de olika titlarna belöpande så att säga direkta utgifterna för postsparbanksrörelsen, sammanlagt omkring 630,000 kronor har generalpoststyrelsen kalkylerat desamma till 53,000,000 kronor. I det avgivna forslaget till driftkostnadsstat för året i fråga har generalpoststyrelsen på dan närmare angivna skäl föreslagit upptagande under de särskilda huvudutgiftstitlarna av de belopp, som framgå av nedanstående tabell, vari jämväl införts motsvarande siffror ur den fastställda driftkostnadsstaten för år 1922 ävensom vederbörliga öknings- respektive minskningsbelopp.

A. Avlöningar....................................

B. Pensioner .....................................

C. Omkostnader

1) postbefordran ......................

2) övriga omkostnader.............

D. Avsättning till förnyelsefond .....

E. Dyrtidstillägg....................

År 1922

27.760.000 880,000

5.720.000 790,000

9.200.000 Summa 60,700,000 53,000,000

7,700,000

Om för erhållande av full jämförlighet från utgiftssumman för år 1923 dragas de 630,000 kronor, som beräknas belöpa på postsparbanken, skulle förslaget till driftkostnadsstat för år 1923 sluta på 52,370,000 kronor, och minskningen i förhållande till 1922 års stat alltså bliva 8,330,000 kronor. .. .

Det ekonomiska resultatet av poströrelsen under ar 1923 skulle sålunda stalla

sig på följande sätt:

inkomster...............................

driftkostnader.......................

överskott...............................

.... kronor 59,000,000 .... > 53,000,000

.... kronor 6,000,000

Generalpoststyrelsen föreslår, att sistnämnda belopp, 6,000,000 kronor, som beräknas bliva inlevererat till statskassan under första hälften av år 1924, upptages i riksstaten för budgetåret 1923—1924 såsom inkomstöverskott av poströrelsen.*

36 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924.

general poststyrelsen sålunda anfört ger riksräkenskapsverket anledning till följande erinringar.

, „, Att av den »jämförelsevis ringa» nedgången i poströrelsen under år 1922 i förhållande till år 1921 draga den slutsatsen, att man bör räkna med en nedgång »7ei\ ’J.n(Jer 1923 i förhållande till 1922, synes riksräkenskapsverket vara att driva försiktigheten alltför långt. Enligt riksräkenskapsverkets mening bör man i stället, da det allmänna konjunkturläget efter allt att döma successivt förbättras, kunna förvänta ett uppåtgående under år 1923 i förhållande till 1922.

Även beträffande inkomster för tidning sabonnemang och av den utrikes rörelsen är riksräkenskapsverket av olika åsikt mot generalpoststyrelsen såtillvida, att riksräkenskapsverket icke finner någon anledning föreligga att ifråga om dessa inkomster räkna med lägre belopp för 1923 än för 1922.

Däremot gör riksräkenskapsverket ingen erinran mot vad generalpoststyies©n anfört rörande postverket tillkommande ersättningar för stämpelväsendets handhavande, för lcronoskatteuppbörden och för bestyret med utbetalande av folkpensioner.

Ersättningen för postsparbanksgöromålens handhavande har i ovan anförda skrivelse beräknats till 1,130,000 kronor, nämligen dels ersättning för de merkostnadsbelopp, tillsammans 630,000 kronor, som antagas komma att drabba postverket på grund av postsparbankens införlivande med verket, dels gottgörelse med 500,000 kronor för postsparbanksgöromålens handhavande vid postanstalterna. Ej heller mot denna beräkning, som innebär en ökning från 87.000 kronor, således med

1,043,000 kronor, har riksräkenskapsverket något att anmärka.

Sistnämnda ökning i postverkets bruttoinkomster har i generalpoststyrelsens beräkningar jämnt uppvägts av de minskningar, som styrelsen motser ifråga om andra inkomstkällor, med undantag för den minskning, som hänförts till portosänkmngen. Resultatet har blivit ett beräknat inkomstbelopp av 59,000,000 kronor. Med hänvisning emellertid till vad riksräkenskapsverket i det föregående anfört om att man för tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 snarare bör kunna vänta uppåtgående än nedgående konjunktur, anser sig riksräkenskapsverket kunna föreslå, att det av generalpoststyrelsen beräknade inkomstbeloppet höjes med åtminstone 3,000,000 kronor eller till 62,000,000 kronor. Efter avdrag av driftkostnader, 53,000 000 kronor, skulle då överskottet bliva 9,000,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har i förslagstabellen uppfört sistnämnda belopp.

2. Telegrafverket. Enligt den för telegrafstyrelsen gällande instruktionen av den 30 juni 1920, § 4, skall styrelsen månadsvis eller, därest hinder därför möter, kvartalsvis till statskontoret inleverera vad av tillgängliga kontanta trafikmedel icke ertordras såsom förlag för rörelsen under den närmast följande tiden samt, sedan räkenskapen för varje år avslutats, överskottet av telegrafverkets rörelse under aret i den män densamma överstiger vad som förut för året blivit till statskontoret inlevei erat; börande, därest hinder för dylik slutleverering möter, anmälan därom göras till chefen för finansdepartementet och statskontoret.

Enligt telegrafstyrelsens uppgifter i underdånig skrivelse den 7 nästlidne november hava telegrafverkets inkomster och deras årliga stegring under senaste tioårsperioden uppgått till

Rlksräkcnskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 11)23—1024. 37

åkning

Överskottet å telegrafverkets drift att levereras till statsverket under budgetåret 1 januari—30 juni 1923 beräknades till 8,300,000 kronor.

Det inkomstbelopp, som skall upptagas i riksstaten för budgetåret 1923—1924 och inlevereras på sätt i ovan åberopade § angives, har telegrafstyrelsen i skrivelse den 7 nästlidne november föreslagit till 16,200,000 kronor. Detta har skett under uttalad förutsättning att de nuvarande taxorna skola i det stora hela bliva gällande hela år 1923 och under antagande att trafiken kommer att något stegras. Inkomsterna för år 1922 har telegrafstyrelsen beräknat till 85,000,000 kronor och driftkostnaderna till 65,000,000 kronor, och kan man alltså, om denna beräkning äi riktig, vänta, att 1922 års överskott kommer att uppgå till 20,000,000 kronor. För år 1923 beräknar telegrafstyrelsen inkomstbeloppet till 80,000,000 kronor och driftkostnaderna till 63,800,000 kronor eller ett netto uppgående till samma belopp, som styrelsen angivit sig kunna inleverera under budgetåret 1923—1924.

Riksräkenskapsverket, som saknar möjlighet att kontrollera riktigheten av telegrafstyrelsens antaganden, har uppfört sistnämnda belopp i bilaga A såsom överskott från telegrafverket. Därvid måste emellertid riksräkenskapsverket framhålla att detta sker under det antagandet, att det icke kommer att, såsom tillförene vid några tillfällen ägt rum, ifrågasättas att detta för de allmänna statsutgifterna avsedda belopp skall till någon del tagas i anspråk till avskrivningar eller rörelsekapital för telegrafverket. I sammanhang härmed vill riksräkenskapsverket erinra

38 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1933—1924.

därom, att telegrafstyrelsen i en särskild underdånig skrivelse den 7 nästlidne november anhållit att av 1922 års för budgeten av riksdagen redan beräknade överskott skulle få användas ett belopp av 5,000,000 kronor till avskrivning av i telegrafverket bundet kapital. Denna framställning har riksräkenskapsverket av flere skäl — förnämligast emedan medlen redan tagits i beräkning för de allmänna statsutgifterna och emedan hela avskrivningsförfarandet, sådant det här var avsett att praktiseras, är stridande mot principerna i 1911 års budgetreform — avstyrkt i underdånigt utlåtande den 18 nästlidne november.

3. Statens järnvägar. I underdånig skrivelse den 4 innevarande månad har järnvägsstyrelsen avgivit förslag till beräkning av den behållna inkomsten för budgetåret 1923—1924 och därvid först redogjort för storleken av den behållning, som numera synes vara att påräkna för instundande räkenskapsår, kalenderåret 1923, samt för densammas fördelning å första och andra halvåret.

I riksstaten för tiden 1 januari—30 juni upptogs såsom från statens järnvägar inlevererad inkomst ett belopp av 8 miljoner kronor.

Enligt vad senast kända månadsresultat av driften gåve vid handen, kunde statens järnvägars inkomster, exklusive garanterat, av utgifterna beroende frakttillägg å bandelen Luleå—Riksgränsen för år 1923, bland annat på grund av taxeändring icke beräknas uppgå till mer än 190 miljoner kronor. Härav komme 18 miljoner å malmbanan, vilken numera skulle i bokföringshänseende bilda en självständig ekonomisk enhet, samt 172 miljoner kronor å statens järnvägar i övrigt. Anförda totalsummor hade beräknats fördelade på följande sätt:

(exkl. frakttillägg)

Beträffande inkomsten av posttransporter vore härvid att märka, att styrelsen med anledning av förestående reglering av ersättningen för posttransporterna beräknat

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetaret 1923—1924. 39

densamma utgå efter för statens järnvägar något gynnsammare grunder än de, som förut och senast under år 1922 tillämpats. Styrelsen hänvisade i denna fråga till sin den 30 november 1922 daterade skrivelse angående ersättning för posttransporter å statens järnvägar under år 1923.

Liksom föregående år hade förslaget till kostnadsstat för ar 1923 uppdelats i tvenne delar, en för malmbanan och en för statens järnvägar i övrigt. Delförslagen ifråga slutade på följande halvårs- och totalsummor:

Första Andra

halvåret halvåret 1923 1923

Hela år 1923

milioner kronor

Statens järnvägar exkl. malmbanan Malmbanan...........................................

74.6 65.4 140.o

7.2 6.8 14.o

I siffrorna för andra halvåret inginge emellertid, då styrelsen ej alls kände vilka dyrtidstillägg, som av nästkommande års riksdag kunde komma att beslutas, endast i juli månad bokförd kostnad för dyrtidstillägget för juni månad, vilket därvid liksom för första halvåret i övrigt upptagits enligt nuvarande grunder.

Enligt träffat avtal mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag med flera skulle nämnda bolag för varje kalenderår såsom frakttillägg inbetala det belopp, varmed sammanlagda inkomsten å malmbanan understigit kostnaden för banans drift och underhåll jämte 5 procents ränta å byggnadskostnaden. Då den senare för 1923 kunde beräknas till cirka 110 miljoner kronor, skulle frakttillägget alltså komma att uppgå till ett belopp av 1.5 miljoner kronor ökat med malmbanans andel i dyrtidstillägget för månaderna juli-november 1923. Bortsåges tillsvidare från detta tillägg, finge man följande sammanställning av inkomster, utgifter och

överskott för år 1923.

Statens järnvägar exkl. malmbanan:

Inkomster .................................................................

Utgifter .......................................................................

Överskott ...................................................................

Malmbanan:

Inkomster, exkl. frakttillägg ....................................

Frakttillägg, i sin helhet bokfört å senare halvåret

Summa inkomster

Utgifter ........................................................................

Överskott .........:..........................................................

För hela statens järnvägar kunde alltså under förestående antagande räknas med följande överskott:

Första halvåret 1923........................... 9.8 miljoner kronor

Andra » » 27.7__»______»

Tillsammans 37.5 miljoner kronor

40 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetaret 1923—1924.

Dyrtidstillägg hade härvid ej medräknats för årets sista fem månader. Styrelsen meddelade emellertid att med dyrtidstillägget beräknat enligt nuvarande grunder och efter i kostnadsförslaget använd levnadskostnadsindex, 185, ovan anförda summor för andra halvåret skulle undergå följande förändringar:

Statens järnvägar, exkl. malmbanan. Utgifterna ökades och överskottet minskades med 10 miljoner kronor. Malmbanan. Utgifterna och alltså även det garanterade frakttillägget ökades med 0.8 miljoner kronor. Överskottet bleve alltså oförändrat.

Beträffande det ekonomiska resultatet under tiden juli 1923—juni 1924 ville styrelsen först framhålla, att vid den ännu rådande osäkerheten i de ekonomiska förhållandena förutberäkningen av inkomster och utgifter givetvis måste vara förenad med stor osäkerhet. Av särskilt stor betydelse vore därvid, med vilken taxa man kunde hava att räkna. Då emellertid enligt styrelsens mening de ekonomiska förhållandena för närvarande vore sådana, att någon taxesänkning icke kunde komma ifråga, förrän trafikintensiteten stigit så mycket över för 1923 antagen nivå, att med därav följande bättre utgiftsrelation full kompensation för taxesänkningen erhållits, förutsatte styrelsen samma trafikinkomster och så när som på dyrtidstillägget samma utgifter, som ovan beräknats för kalenderåret 1923. Man komme under detta antagande för hela 12-månadersperioden till i följande sammanställning angivna inkomster, utgifter och överskott.

För hela statens järnvägar kunde alltså under förestående antagande räknas med följande överskott.

Andra halvåret 1923.................................................................... 27.7 miljoner kronor

Första » 1924................................................................... 22.8 » »

Tillsammens 50.5 miljoner kronor

Till utgiftsummorna torde emellertid även i detta fall få läggas kostnaderna för något dyrtidstillägg och upplysningsvis meddelade styrelsen, att med nuvarande dyrtidstillägg oförändrat (index 185) ovanstående summor för hela budgetåret beräknades undergå följande förändringar.

Riksräkeuskapsverkets inkomstberäkning för budgetaret 1923 — 1924. 41

Statens järnvägar exlcl. malmbanan. Utgifterna ökades och överskottet minskades med 22 miljoner kronor. Malmbanan. Garanterade frakttillägget ökades med 0.8 miljoner kronor, utgifterna ökades med 1.8 miljoner kronor, överskottet minskades med l.o miljon kronor.

I anslutning till vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört har riksräkenskapsverket i förslagstabellen upptagit såsom överskott från statens järnvägar att tillflyta statskassan under budgetåret 1923—1924 ett belopp av 27,500,000 kronor.

4. Statens vattenfallsverk. 1 riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 har uppförts såsom överskott å driften vid statens vattenfallsverk ett belopp av 7,050,000 kronor, därav 7,000,000 kronor för kraftverken och 50,000 kronor för fastighetsförvaltningen, under det att för kanalverken intet driftöverskott beräknades uppstå. I underdånig skrivelse den 15 nästlidne november har vattenfallsstyrelsen ifråga om driftkostnaderna under år 1923 beräknat, att å dessa, på grund, bland annat, av lägre personalkostnader, skulle uppstå en minskning av 650,000 kronor i förhållande till 1922 års stat, om icke utgiftsposten för utskylder synts böra ökas och avsättningarna till förnyelsefonder komma att växa med stigande inkomster, varjämte en post å 100,000 kronor för bränsleförbrukning vid primärstationen i Västerås, utan motsvarighet i 1922 års stat, upptagits i staten för år 1923. Med hänsyn härtill hade slutsumman för driftkostnaderna för år 1923 upptagits 30,000 kronor högre än för 1922 eller till 8,760,000 kronor.

Fördelningen framgår av följande tablåer.

Personalkostnader Övriga kostnader

A. Gemensamma utgifter för driften.

I. Vattenfallsstyrelsen.

kr. 450,000 » 125,000 575.000

II. Övriga gemensamma utgifter.

Bidrag till pensionsfonden för ordinarie tjänstemän...................

Bidrag till pensionering av icke ordinarie personal enligt nådigt

brev den 29 juni 1917 ................................................................

Räntor å pensionsfonder ...............................................................

Belöningar, gratifikationer och studieresor för tjänstemän........

Diverse kostnader, såsom gemensamma postavgifter, tryckningskostnader, kommittékostnader, representationskostnader m. m.

* 19,500

» 51,500

» 22,000 » 20,000

» 52,000 165,000

Summa kr. 740,000.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand.

42 Riksräkenskapsyerkets inkomstberäkning för budgetåret 1923-1924.

B. Driftkostnader för de olika förvaltningarna.

(Med inberäknande av andelar i förenämnda gemensamma utgifter.)

I. Kraftverk.

Riksräkenskapsveikets inkomstberäkning för budgetaret 1928—1924:. 43

II. Kanalverk.

Drift- och underhållskostnader:

För farleden med därtill hörande anläggningar

» belysning av farleden....................................

» bostäder.................................................

» förråd och inventarier, inberäknat avskrivning » bogserbåtar, inberäknat avskrivning ...............

Säger

Allmänna omkostnader.

Lokalförvaltningens administrationskostnader (inkl. kanalkontoren) .....................................................................

Kostnader för lotsning ................................................

Pensioner, livräntor och kostnader för sjukvård...............

Ersättningar till strandägare samt onera och utskylder Diverse kostnader och oförutsedda utgifter .....................

Avsättning till förnyelsefond....................

Andel i gemensamma utgifter för driften

Summa kronor

III. Fastighetsförvaltning.

Drift- och underhållskostnader:

För bostads- och industriområden

» diverse fastigheter................

» förråd och inventarier ..........

Säger

Allmänna omkostnader:

Lokalförvaltningens administrationskostnader.....

Pensioner, livräntor och kostnader för sjukvård

Utskylder .....................................................

Diverse kostnader och oförutsedda utgifter........

Säger

Avsättning till förnyelsefond ..............................

Andel i gemensamma utgifter för driften ............

Summa kronor

44 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetaret 1923—1924.

De beräkneliga överskotten å 1923 års drift framgå av följande sammanställning, som verkställts på grundval av från vattenfallsstyrelsen lämnade uppgifter.

I enlighet med i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 195 till 1922 års riksdag omförmäld organisationsförändring vid statens vattenfallsverk upptager förevarande statförslag inga kostnader för räkenskapsavdelningen i Trollhättan. Motsvarande kostnader hava inräknats i vederbörande lokalförvaltningars administrationskostnader.

Totalkostnaderna för vattenfallsstyrelsen med dess samtliga byråer, vilka kostnader för år 1921 uppgingo till c:a 2,500,000 kronor, beräknas för år 1922 till

e.a 1,600,000 samt för år 1923 till c:a 1,500,000 kronor. Att vattenfallsstyrelsens på driften belöpande kostnader i statförslaget det oaktat upptagits till samma belopp som för innevarande år är beroende av, att till följd av byggnadsarbetenas minskade omfattning en proportionsvis större del än förut av ifrågavarande kostnader måste påföras driften.

De belopp, som kunna förväntas bliva till statsverket inlevererade under tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 och som sålunda böra upptagas i riksstaten för nämnda budgetår, beräknar styrelsen i en särskild underdånig skrivelse den 15 nästlidne november sålunda:

kraftverk ............................................................ kronor 8,000,000

kanalverk......................................................... » 250,000

fastighetsförvaltning ........................................ » 50,000

kronor 8,300,000.

I enlighet härmed har riksräkenskapsverket infört dessa titlar i sin förslagstabell. °

Hiksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetaret 1923 1924. 45

5. Statens domäner. I skrivelse till finansdepartementet den 24 sistlidne oktober har domänstyrelsen, som redan under innevarande år varit i tillfälle att till statsverket inleverera vad styrelsen förut beräknat icke kunna levereras förrän under första halvåret 1923, omförmält, att styrelsen nu ansåge sig i stånd att före ingången av juli månad 1923 inleverera ytterligare 2 miljoner kronor.

Vad sedan anginge tiden 1 juli 1923—30 juni 1924, vore frågan om inleverering av domänfondens överskott i främsta rummet beroende på resultatet av de stora skogsauktionerna innevarande höst, men dessutom på de underhandsförsäljningar, som kunde komma att äga rum, samt den utsträckning, i vilken sådana virkesköpare, vilka erhållit anstånd med köpeskillingens erläggande, kunde fullgöra sin betalningsskyldighet. Såvitt styrelsen redan då kunde bedöma dessa olika faktorer, borde vid utgången av år 1923 å styrelsens giroräkning innestå ett belopp av omkring 26 miljoner kronor, varav 18 miljoner kronor, i den mån dessa icke då redan tagits i anspråk, utgjorde fonderade medel och 8 miljoner kronor domänfondens överskott. Inkomster och utgifter under första halvåret 1924 torde, enligt styrelsens förmenande, komma att ungefärligen täcka varandra.

Under förutsättning att de fonderade medlen i viss utsträckning komme att användas till rörelsekapital, borde sålunda under budgetåret 1923—1924 kunna till statsverket inlevereras omkring 8 miljoner kronor.

Sedermera har domänstyrelsen i underdånig skrivelse den 25 nästlidne november i sitt generalförslag angående driftkostnader för domänverket under år 1923 upptagit dessa till

första halvåret ................................................ kronor 9,147,845

andra » ............................................... 8,352,155

Summa 17,500,000.

Beträffande inkomsterna under samma år anför styrelsen, att omkring

30,000,000 kronor torde kunna upptagas såsom bruttoinkomster från statens skogar och jordbruksdomäner, av vilket belopp 10,000,000 kronor torde kunna hänföras till första halvåret och 20,000,000 kronor till andra halvåret.

Enligt denna beräkning skulle ett överskott av 12,500,000 kronor vara att vänta för år 1923, därav närmare 12,000,000 kronor för senare halvåret. Om också en del av dessa överskottsmedel icke kunna levereras före den 1 juli 1924, måste å andra sidan den ökade betalningsförmågan hos köparna och de över huvud stigande konjunkturerna, vilka även domänstyrelsen i sin skrivelse av den 24 oktober framhållit, få antagas medföra, att en betydande del av de äldre överskottsmedel, som till följd av beviljade uppskov med kontrakterade virkeslikvider ännu återstå olevererade, inflyta under budgetåret 1923—1924. Nämnda överskottsmedel uppgingo vid slutet av år 1921 till mera än 45,000,000 kronor, varav nu äro levererade 10,000,000 kronor. Riksräkenskapsverket har därför ansett sig kunna för sistnämnda budgetår förslagsvis beräkna ett till 15,000,000 kronor avrundat belopp.

Riksräkenskapsverket gör denna beräkning med hänsyn till vad under nuvarande ordning kan ernås. Men ämbetsverket kan icke underlåta att på samma gång framhålla, att denna ordning är budgetmässigt otillfredsställande. Då domänverket saknar annat rörelsekapital än de inneliggande överskotten, ingå i dessa överskott, vilka borde inbetalas till statsverket successivt som de uppstå och senast kort tid efter varje driftårs utgång, fordringar av flera slag, i permanent lager

46 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924.

liggande virke, ständiga förskott för flottleder etc. Inlevereringarna till statsverket bliva därför ojämna och beroende av skiftande faktorer samt svåra att förutberäkna. Riksräkenskapsverket måste därför framhålla det trängande behovet därav, att den alltjämt svävande frågan omj domänverkets rörelsekapital bringas till en lösning.

II. Statens aktier.

1. Utdelning i Luossavaara-Ki irunavaara aktiebolag. Enligt meddelande från trafikaktiebolaget Grängesberg — Oxelösund torde under tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 på grund av statsavtalen angående malmbrytning i Lappland följande inbetalningar till statsverket kunna beräknas:

den 31 december 1923:

utdelning å preferensaktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för bokföringsåret 1922—1923 enligt 1907 års avtal: för 3,500,000 ton Kirunamalm å 1 krona per ton

för hälften ..................................................... kr. 1,750,000

* 1,000,000 ton Gellivaremalm å kronor 0.5 o per ton

för hälften....................................................... » 250,000 kr. 2,000,000.

avgift från Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund för brytning i Luossavaara under kalenderåret 1923 enligt 1918 års avtal:

minimiavgift .................................................................... kr. 350,000

tillägg för 200,000 ton å 2 kronor ............................ » 400,000 kr. 750,000

deri 15 april 1294:

royalty enligt 1908 års statsavtal för kalenderåret

1923 beräknad å 220,000 ton Kirunamalm å 2 kr. kr. 440,000

och å 80,000 ton Gellivaremalm å 2.so .................... » 200,000 kr. 640,000

tillsammans ................................................................................................ kr. 3,390,000.

Förestående belopp kronor 2,000,000 och kronor 640,000 har riksräkenskapsverket uppfört i förslagstabellen å nu ifrågavarande inkomsttitel. Beloppet enligt 1918 års avtal, 750,000 kronor, har riksräkenskapsverket redan omförmält här ovan under rubriken »Egentliga statsinkomster. IV. Royalty för nyttjanderätten till Luossavaara malmfält.»

2. Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet upptager riksräkenskapsverket till samma belopp, som utdelats under åren 1921 och 1922, nämligen 31 procent å stamaktiekapitalet eller 8,990,000 kronor.

III. Statens utläningsfonder (överskott).

Med stöd av i statskontoret verkställda beräkningar (bil. C) och med antagande av förvaltningsbidrag, utgående från täckdikningslånefonden med 25,000 kronor, från gödselvårdslånefonden med 10,000 kronor samt från egnahemslånefonden

Rlksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetaret 1923—1924. 47

med 470,000 kronor har riksräkenskapsverket i förslagstabellen upptagit nedanstående belopp såsom överskott från statens utlåningsfonder. Räntebeloppen från lånefonden för räntefria studielån, dräneringsfonden, lånefonden för inköp av ädla avelsston samt lånefonden för inköp av renar hava därvid, trots sina ringa belopp, medtagits för att fondernas plats i budgeten må varda i riksstaten angiven. Av samma anledning har även täckdikningslånefonden upptagits, ehuru intet överskott

därifrån kan påräknas.

Lånefonden för tjänstemannasamhället i Mörby............................. kronor 115,000

Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare » 115,000

Vattenkraftslånefonden ....................................................................... » 105,000

Lånefonden för räntefria studielån .................................................... » 100

Odlingslånefonden.................................................................................... » 410,000

Torvindustrilånefonden........................................................................... » 10o,000

Egnahemslånefonden................................................................................ » 3,330,000

Fiskerilånefonden .................................................................................... » 140,000

Dräneringsfonden .................................................................................... » 100

Norrländska nyodlingsfonden............................................................... » 20,000

Jordförmedlingsfonden........................................................................... » 60,000

Lånefonden för inköp av ädla avelsston.......................................... » 100

Täckdikningslånefonden ........................................................................ » —

Allmänna nyodlingsfonden .................................................................... » 5,000

Norrländska andelsmejerifonden.......................................................... » 6,000-

Kraftledningslånefonden ........................................................................ » 300,000

Gödselvårdslånefonden.......................................................................... » 30,000

Lånefonden för mindre linberedningsanstalter ................................ » 5,000

Norrbottens nybyggeslånefond ........................................................... » 5,000

Hantverkslånefonden ............................................................................ » 13,600

Rederilånefonden.................................................................. » 700,000

Lånefonden för inköp av renar........................................................... » 100

Kolonisternas kreaturslånefond............................................................ » 1,400.

Från riksgäldskontoret har riksräkenskapsverket inhämtat, att ränteavkastningen för budgetåret 1923—1924 av allmänna järnvägslånefonden beräknats till

1,718,000 kronor, av bibanelånefonden till 66,600 kronor och av allmänna byggnadslånefonden till 18,900 kronor, vilka belopp upptagits i rikräkenskapsverkets förslagstabell.

IV. Statsverkets fond av rusdryeksmedel.

Avkastningen av denna fond har riksräkenskapsverket i överensstämmelse med beräkningen i bil. C upptagit till 2,200,000 kronor.

C. Andel i riksbankens vinst.

Ehuru riksräkenskapsverket icke här kan beräkna något belopp, har riksräkenskapsverket i Tab. A. infört själva titeln för att angiva dess nomenklatur och plats i riksstaten.

48 Uiksräkenskapsverkets inkoinstberäkuing för budgetåret 1923—1924.

D. Andel i aktiebolaget vin- och spritcentralens vinst.

Detta bolag och dess dotterbolag intaga beträffande partihandeln med rusdrycker en monopolställning, vilken uppkommit därigenom, att samtliga rättigheter till handel med vin och spirituösa, brännvinsförsäljningsbolagens rättigheter undantagna, och samtliga spritreningsverk i riket i en eller annan form införlivats med aktiebolaget vin- och spritcentralen (till en början delvis med aktiebolaget stockholmssystemct) och därigenom att kontrollstyrelsen (Kung!. Maj:t på underdåniga besvär i förekommande fall) avslagit samtliga inkomna ansökningar om erhållande av rättigheter till partihandel med rusdrycker utom för aktiebolaget vin- och spritcentralen och dess dotterbolag.

Vinstutdelningen till aktieägarna är i fråga om preferensaktier begränsad till sju procent av aktiebeloppet och i fråga om stamaktier till det belopp, som motsvarar genomsnittlig aktiebelåningsränta för räkenskapsåret, uträknad av riksbanken.

o

Återstående vinst skall enligt § 6 i bolagsordningen efter det avsättningar till reservfond och pensionsfond blivit gjorda, i den mån den ej enligt § 8 användes för inlösen av preferensaktier eller för sådant ändamål avsättes, inlevereras till statskontoret för statsverkets räkning.

Denna bestämmelse om inleverering till statskontoret, som nu innehålles i § 6, förefanns icke i den vid konstituerande stämma den 17 oktober 1917 antagna bolagsordningen. 1 § 16 av denna ordning bestämmes aktieägarnas rösträtt på bolagsstämma, och i g 15 av samma ordning uppräknas bland ärenden, som skola till behandling förekomma å ordinarie bolagsstämma »fråga om användning av den vinst som å bolagets rörelse uppkommit, samt, därest vinstutdelning beslutes, när densamma får av aktieägarna lyftas».

Någon omformulering av dessa bestämmelser vidtogs icke, när g 6 ändrades på salt, i det föregående angivits. Också yttrade bolagets styrelse i'skrivelse till statsrådet och chefen för finansdepartementet den 28 maj 1921, att »bolagets stamaktieägare enligt den för bolaget gällande ordningen äga att träffa slutligt avgörande rörande disponibla vinstmedels fördelning.»

Riksräkenskapsverket tillåter sig här erinra, att riksräkenskapsverket i underdånig skrivelse den 3 november 1921, efter att hava redogjort för förestående bestämmelser och konstaterat, att en stor del av bolagets tillgångar voro fast placerade, fäste uppmärksamheten på att, så länge bolagsordningen icke inrymmer någon rätt för staten att inverka på placeringen och så länge samma ordning väl föreskriver, att, men icke när viss andel av vinsten skall inlevereras till statsverket, statens rätt kan göras mer eller mindre illusorisk, även om icke bolagsstämman anser sig, med stöd av § 15, hava rätt att utan avseende på föreskriften i § 6 besluta om vinstutdelning och vinstfördelning. Riksräkenskapsverket hemställde, att Eders Kungl. Maj:t ville taga under övervägande, huruvida och på vilket sätt rättelse må kunna åvägabringas i här ovan antydda missförhållanden. Det ville synas riksräkenskapsverket som om bolagets monopolställning skulle medföra möjlighet för Eders Kungl. Maj:t att påfordra sådan ändring i bolagsordningen, att den staten tillkommande andel i bolagets vinst bleve närmare bestämd, samt att säkerhet vunnes,

Kiksräkenskupsverkets inkomstberäkning för budgetaret 1923 —1924. 4!'

att vinstmedlen till sitt fulla belopp omedelbart efter bolagsstämman inlevererades till statskontoret.

Beträffande storleken av de vinstmedel, som under tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 kunna antagas bliva från bolaget inbetalta till statsverket, bar bolagets styrelse i skrivelse till riksräkenskapsvorket den 18 sistlidne november såsom en huvudsynpunkt framhållit, att styrelsen städse ansett, att bolaget borde bedriva verksamheten så, att bolaget kunde försälja sina varor till lägsta pris. Ett stöd för denna uppfattning hade styrelsen funnit i det uttalande, som den 29 november 1921 avgivits till finansministern av sakkunniga för utredning av organisationen av partihandeln med spritdrycker. De sakkunniga både nämligen, bland annat, yttrat, att, enligt vad av motiven till gällande rusdrycksförsäljningsförordning framginge, främsta syftet vid rusdrycksförsäljningens bedrivande icke vore att bereda statsverket inkomst utan att så anordna densamma, att därmed åstadkommes så ringa skada som möjligt.

När förslag till höjning i omsättningsskatten godkändes av innevarande års riksdag förutsatte riksdagen enligt vad av handlingarna framginge, att minuthandelsprisen på grund härav ej skulle höjas. Detta kunde möjliggöras endast på sådant sätt, att partihandelsprisen i motsvarande mån sänktes, vilket också skedde, i det att bolaget i samband med omsättningsskattens ökning från 50 till 65 % per den 1 juli 1922 sänkte samtliga pris å spritdrycker så mycket, att dessa kunde i detaljhandeln försäljas till, trots skatteökningen, oförändrade pris.

De sålunda nedsatta partiprisen på spritdrycker och de alltjämt i anslutning till världsmarknadens sjunkande prisnivå för viner likaledes nedsatta vinpriserna vore tydliga uttryck för bolagets strävan att för sin prispolitik tillämpa ovan angivna grunder, som också stode i överensstämmelse med vad Kung]. Maj:t och riksdagen förutsatt vid beslutet om högre omsättningsskatt. Det hade även, såsom redan nämnts, alltid varit bolagets uppfattning, att dess varor borde säljas till så billiga pris som möjligt, och att dess prispolitik borde bestämmas allenast av de faktorer, som för varje annan normal affärsverksamhet borde vara gällande, i vilken endast normala vinster eftersträvades, i detta fall möjliggörande föreskriven begränsad utdelning till aktieägarne och skälig fondering, samt det eventuella överskott, som inom en rörelse av här ifrågavarande betydande omfattning kunde komma att uppstå på grund av att vid prisberäkningarna, särskilt under nu rådande förhållanden, en viss marginal ur säkerhetssynpunkt måste upprätthållas.

Bolagets möjligheter att inleverera vinstmedel till statsverket begränsades sålunda, sedan nu berörda grunder för prispolitiken blivit de för bolaget bestämmande, inom den ram, som angåves av den nyss antydda marginalen. Under sådana omständigheter torde bolaget icke kunna utfästa sig för en på förhand till beloppet bestämd inbetalning till statsverket.

Så länge bolaget bibehölles vid sin nuvarande ställning såsom enskilt bolag, enligt nu gällande bestämmelser för partihandeln, torde någon ändring av bolagets prispolitik, i syfte att för bolaget möjliggöra att, såsom skett under de två senaste åren, till staten såsom vinstmedel inleverera mera betydande och på förhand någorlunda bestämbara belopp, icke böra ifrågakomma.

Vad bolagets styrelse sålunda anfört lärer icke kunna tolkas och icke heller vara avsett att tolkas annorlunda än att någon inkomst av betydelse för 1923 — 1924 års statsreglering icke kan påräknas såsom andel i aktiebolaget vin- och spritcen- Bilmng till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 7

50 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924.

trålens vinst. Då riksräkenskapsverket icke känner, i vilken mån Eders Kungl. Maj:t och riksdagen hava för avsikt att med stöd av § 6 i bolagsordningen utnyttja bolagets monopolställning och påverka bolagets prispolitik samt affärsrörelse i övrigt, och då riksräkenskapsverket icke har befogenheten att å statens vägnar granska vin- och spritcentralens räkenskaper och dymedelst draga slutsatser i avseende å dess finansiella kapacitet, har riksräkenskapsverket icke kunnat upptaga något belopp under förevarande titel i sin förslagstabell.

E. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

I. Uppkomna ar andra statsinkomster än lånemedel.

Reservationer å riksstatsanslag. Riksräkenskapsverket, som i skrivelse den 18 nästlidne november till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet, angående disposition av behållningar å anslag till odlingsföretag och till dräneringsfonden, föreslagit, att en förefintlig reservation av 1,549,194 kronor å anslaget »IX K 15/1920. Bidrag till odlingsföretag m. m.» må tagas i anspråk i riksstaten för budgetaret 1923—1924, har i tab. A under ovanstående titel infört nyssnämnda belopp.

Allmänna byggnadslånefonden. Under denna titel har riksräkenskapsverket uppfört det av riksgäldskontoret föreslagna beloppet, 20,800 kronor.

II. Uppkomna av lånemedel.

Beträffande allmänna järnvägslånef'onden har riksräkenskapsverket i bil. A infört det belopp av 950,000 kronor, som från riksgäldskontoret uppgivits kunna tagas i anspråk, samt för dräneringsfonden det belopp av 738,996 kronor, som riksräkenskapsverket i här ovan omnämnda skrivelse den 18 november 1922 till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet i sådant avseende föreslagit, varvid riksräkenskapsverket erinrar, att, såsom också i förenämnda skrivelse framhölls, möjligen endast en del av sistnämnda belopp kan tagas i anspråk, därest nämligen beloppet skulle komma att delvis disponeras enligt förut givna bestämmelser.

I behandlingen av detta ärende hava jämte undertecknade deltagit byråcheferna Andersson och Litzén.

Stockholm den 9 december 1922.

/ Oscar Jelf.

K. BECKMAN.

Underdånigst CHR. L. TENOW.

Itiksrukcnskapsverkuts inkomstberäkning för budgetaret 1928—1924. 51

Till KONUNGEN.

Sedan riksräkenskapsverket den 9 innevarande december avgav sin inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924 hava beträffande inkomst- och förmögenhetsskatten vissa sifferuppgifter, som böra ha inflytande på titelns beräkning, kommit till riksräkenskapsverkets kännedom, vilka uppgifter icke i kontrollerat skick förelågo vid ärendets föredragning i ämbetsverket.

I anledning härav har omräkning med användning av alla nu tillgängliga uppgifter här företagits med det resultat, att skattens beräkning för nämnda budgetår bör kunna höjas till 127,200,000 kronor.

Skatten inflyter till huvudsaklig del under månaderna november och december och har därför i riksstaten för första halvåret 1923 endast kunnat uppföras med ett mindre, mot väntad uppbörd av restförda skatter svarande belopp.

I riksstaten för innevarande år är skatten upptagen sålunda:

Skatt å inkomst och förmögenhet ............ kronor 178,000,000

B-skatt å aktiebolag m. fl......................... » 7,000,000

Summa kronor 185,000,000.

Enligt från statistiska centralbyrån erhållna preliminära uppgifter svara häremot följande faktiskt debiterade belopp:

För enskilda ............................ kronor 131,706,798

A-skatt av bolag .................... _»_ 45,677,719 177,384,517

B-skatt av bolag ....................................................... 11,444,659

Summa kronor 188,829,176.

Enligt erfarenheten från nästföregående år får man bereda sig på att av debiterade belopp ungefär 11 procent komma på restlängd och att således den nyss avslutade skatteuppbörden kommer att inbringa i runt tal ett belopp av 168,000,000 kronor. Överensstämmelsen mellan beräkning och verklighet måste i allt fall betecknas såsom god.

Enligt förenämnda preliminära sifferuppgifter utgjorde den för innevarande år till bevillning uppskattade inkomsten av fast egendom 318,000,000 kronor. Denna siffra anger emellertid jämlikt 11 § 2 mom. i bevillningsförordningen endast den inkomst av fast egendom, som återstår efter avdrag för jordbruksfastighet av 6 procent och för annan fastighet av 5 procent av egendomens taxeringsvärde vid näst föregående års utgång. Men inkomstskatt skall erläggas för hela inkomsten. Till förestående siffror böra därför vid ifrågavarande kalkyl läggas de avdragna beloppen. Huru stora dessa i verkligheten varit, torde icke nu kunna med säkerhet beräknas. Efter en approximativ uppskattning har riksräkenskapsverket antagit inkomsten av fast egendom till 900,000,000 kronor.

52 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924.

Inkomst under år 1919 av kapital var år 1920 uppskattad till 504 miljoner kronor. I den P. M., som var fogad vid ekonomiska rådets skrivelse den 30 maj 1921 till statsrådet och chefen för finansdepartementet, beräknades på angivna grunder, att nyssnämnda belopp var fördelat i:

utdelning å aktier ........................................ kronor 263,000,000

övrig inkomst av kapital ............................ » 241,000,000

Sistnämnda belopp antogs bli oförändrat två år senare, under det att utdelningen å aktier antogs nedgå med 40 procent, således till 158,000,000 kronor. Hela inkomsten av kapital skulle således nedgå till i runt tal 400,000,000 kronor.

Enligt nu föreliggande statistik uppgår beloppet för innevarande år i själva verket till 550,000,000 kronor. Dessa siffror visa, att någon jämkning i antagandena måste göras. Härvid bör beaktas, att de enligt förordningen om inkomstoch förmögenhetsskatt till s. k. A-skatt beskattningsbara beloppen för inländska aktiebolag och solidariska bankbolag hava uppgått till:

1920 .................... kronor 1,121,000,000

1921 ............................................................ » 895,000,000

1922 ............................................................ » 408,000,000,

utvisande en sänkning från 1920 till 1921 med 20 procent och från 1921 till 1922 med nära 54 procent. Dessa sänkningar gå givetvis ett år senare igen i avseende på utdelningar å aktier. Därvid bör dock ihågkommas, att vid den utdelning, som ägt rum i år, en tydlig strävan att hålla skenet uppe föranledde utdelning av reserverade vinstmedel, varför sänkningen i utdelning då icke torde varit proportionsvis fullt så stor, som sänkningen året förut i bolagsvinsterna. I motsats däremot lärer man med den försiktighetstendens, som nu gör sig gällande, få i fråga om utdelningen under nästa år räkna med en något större procentuell sänkning.

Med beaktande härav har riksräkenskapsverket för år 1923 räknat med en till 340,000,000 kronor uppskattad inkomst av kapital. Efter en mot siffrorna för innevarande år proportionell fördelning, skulle av sistnämnda summa belöpa på aktiebolag och solidariska bankbolag 11 och på andra skattskyldiga 329 eller i runt tal 10 och 330 miljoner kronor.

Inkomst av arbete uppskattades

1920 till ett värde av................................ kronor 3,825,000,000

1921 » » » » ................................ » 4,714,000,000

1922 » » » » ................................ » 4,030,000.000.

Räknar man här med en nedsättning av 20 procent får man för den uppskattning, som skall göras år 1923, ett belopp av 3,200,000,000 kronor.

Inkomst av rörelse har uppskattats

1920 till....................................................... kronor 1,881,000,000

1921 » ...................................................... > 1,510,000.000

1922 » ....................................................... » 904,000,000.

Av sistnämnda belopp komma 380,000,000 kronor på aktiebolag och solidariska bankbolag och 524,000,000 kronor på andra skattskyldiga.

Beträffande de inkomster under innevarande år, för vilka skatt skall erläggas

Hiksrnkcnsknpsvcrkcts inkomstberäkning för budgetaret 1923—1924. 53

nästa år, har riksräkenskapsverket inhämtat, att försämring inträtt dels i fråga om bankrörelsen dels i avseende på järn- och malmindustri och mekanisk industri samt i någon mån sockerindustrien. Trävaruindustrien torde vara ungefär oförändrad, men textilindustrien ävensom cellulosa- och pappersindustrierna hava ett förbättrat läge. På det hela taget lärer för den egentliga industrien ingen försämring utan snarare någon förbättring hava inträtt under innevarande år. Med hänsyn emellertid till den väntade nedgången i bankernas vinster samt till penningvärdets stegring har riksräkenskapsverket räknat med en nedsättning av den uppskattade inkomsten av rörelse från 904,000,000 kronor till 800,000,000 kronor.

Från det under olika avdelningar uppgivna inkomstbeloppet äger skattskyldig att i och för taxeringen enligt inkomstskatteförordningen göra dels samma avdrag, som äro medgivna vid bevillningstaxeringen, dels även avdrag för alla utskylder utom kronoutskylder. Dessa avdrag har riksräkenskapsverket uppskattat till sammanlagt 790,000,000 kronor.

Till det efter dessa avdrag erhållna beloppet skall för enskilda läggas 1/(i„ av förmögenheten. Riksräkenskapsverket har antagit hela förmögenheten till 15 miljarder kronor, således 1/K0 till 250,000,000 kronor.

Hela det belopp, som år 1923 kommer att taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, har riksräkenskapsverket efter ovan angivna grunder uppskattat till omkring 4,700,000,000 kronor, Huru detsamma fördelar sig på enskilda och bolag, är givetvis svårt att avgöra. Riksräkenskapsverket saknar erforderligt material för bedömande av denna fördelning, men har antagit 4.500,000,000 kronor för enskilda och 200,000,000 kronor för bolag.

Det för enskilda till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet utgör enligt statistiska centralbyråns uppgifter innevarande år 5,209,000,000 kronor och det däremot svarande beskattningsbara beloppet 2,033,000.000 kronor. Avdraget utgör således 3,176,000,000 kronor. Den uträknade inkomst- och förmögenhetsskatten uppgår till 132,000,000 kronor, utgörande 6.5 procent av det beskattningsbara beloppet. Skattens motsvarande grundbelopp är 75,000,000 kronor eller 3.7 procent av det beskattningsbara beloppet.

De avdragsbestämmelser, på grund av vilka avdraget för innevarande åtkommit att uppgå till förutnämnda belopp 3,176,000,000 kronor, hava blivit ändrade genom Eders Kungl. Maj:ts förordning den 3 november 1922 med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1923 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt nr 540. Ändringen innebär, att ortsavdraget minskats med ungefär 20 procent. Då övriga avdrag behållits oförändrade, måste riksräkenskapsverket inskränka sig till ett antagande och har då, ehuru med tvekan, stannat vid att räkna med en minskning i avdragsbeloppet med cirka 15 procent eller från 3,176,000,000 till 2,750,000,000 kronor. Då det taxerade beloppet för år 1923, enligt riksräkenskapsverkets uppskattning torde uppgå till 4,500,000,000 kronor för enskilda, skulle således det beskattningsbara beloppet bliva 1,750,000,000 kronor. Emellertid torde på grund av progressiviteten även skatteprocenten bli nedsatt, man torde kunna antaga från 6.5 procent till 6 procent (respektive för grundbeloppet från 3.7 procent till 3.4 procent). Skattebeloppet för år 1923 skulle då bliva 105,000,000 kronor.

För inländska aktiebolag och solidariska bankbolag har riksräkenskapsverket värderat det till Å-skatt beskattningsbara beloppet till 200,000,000 kronor, A-skatten till 22.000,000 kronor och B-skatten till 7,000,000 kronor.

54 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924.

Efter denna beräkning skulle således den år 1923 debiterade inkomst- och förmögenhetsskatten uppgå till

Skatt å inkomst och förmögenhet

Av enskilda............................... kronor 105,000,000

Bolags A-skatt ........................ » 22,000,000 127,000,000

B-skatt å aktiebolag m. fl............................. kronor 7,000,000

Summa kronor 134,000,000

Enligt erfarenheten från föregående år torde av den under år 1923 debiterade skatten 11 procent få antagas vid årets slut bliva uppförda på restlängd. Budgetåret sträcker sig emellertid ända till slutet av juni månad 1924, och det synes icke oantagligt, att ej oväsentliga belopp under denna tid komma att inflyta. Riksräkenskapsverket har trott sig kunna utgå från, att vid budgetårets slut högst 5 procent körnare att kvarstå å restlängd. Nettobeloppen skulle då bliva

Skatt å inkomst och förmögenhet................ kronor 120,600,000

B-skatt å aktiebolag m. fl............................ » 6,600,000

Summa kronor 127,200,000

Denna beräkning torde vara tillräckligt försiktig för att kunna anses innebära hänsyn även till eventuellt blivande restitutioner. Utan vidare avdrag torde därför denna titel kunna med ovan angivna belopp uppföras i riksstaten för 1923—1924.

Förestående belopp äro uträknade under förutsättning, att skatten nästa år, liksom innevarande år, kommer att utgå med 175 procent av grundbeloppet.

I avseende på inkomst av arbete har riksräkenskapsverket i det föregående räknat med en nedgång under år 1922 med 20 procent, detta av hänsyn till socialstyrelsens indices för levnadskostnader och arbetslöner. Skulle emellertid Eders Kungl. Maj:t finna, att man kan beräkna sagda nedsättning till endast 15 procent, skulle detta åstadkomma en höjning av den beräknade debiterade inkomst- och förmögenhetsskatten med 12,000,000 kronor och således en höjning av den beräknade influtna skatten med 11,400.000 kronor.

I behandlingen av detta ärenden hava jämte undertecknade deltagit byråcheferna Andersson och Litzén.

Stockholm den 29 december 1922.

CHR. L. TENOW.

E. Norberg.

K. BECKMAN.

Itiksräkenskapsvcrkets inkomstberäkning för budgetaret 1923—1924.

Bil. A.

Statsverkets inkomster.

A. Egentliga statsinkomster.

I. Skatter:

Kronor

1. Mantalspenningar..................................................... 900,000

2. Prästerskapets till statsverket indragna tionde.............. 2,577,000

3. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

a. Inkomst pell förmögenhetsskatt, bevillning:

«. Skatt fl. inkomst och förmögenhet ................................. 120,600,000

p. B-skalt å aktiebolag m. fl. .. 6,600 000 127,200,000

b. Bevillning av fast egendom samt av in-

komst, bevillning................................ 3,000,000

c. Bevillningsavgifter för särskilda förmåner

och rättigheter, bevillning.................... 350,000

d. Stämpelmedet, bevillning........................ 50,000,000

e. Lastpenningar, bevillning........................ 600,000 181,150,000

4.

Tullar och acciser

a.

b.

c.

d.

e.

f.

g-

h.

Tullmedel, bevillning ............................

Sockerskål!, bevillning...........................

Tobaksskalt, bevillning ........................

Särskild skatt å tobak, bevillning .........

Brännvinstillverkningsskatt, &e-

vulning .................. 13,000,000

Rusdryeksförsäljningsmedel, bevillning ............................. 18,000,000

Maltskatt, bevillning.............. 4,000,000

Omsättningsskatt och utskänkningsskatt å

spritdrycker, bevillning........................

112,000,000

26,000,000

34,000,000

10,100,000

35.000. 000

55.000. 000 272,100,000

456,727,000

II. Upphörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter ................................................ 7,000

2. Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten ...... 600,000

3. Avgifter för registrering av aulomobiler .......................... 250,000

4. Inkomst av myntning och justering ................................ 1,120,000

5. Bidrag till bankinspektionen........................ 116,000

6. Bidrag till fondinspektionen ............................................ 102,000

7. Kontrollstämpelmedel .................................. 300,000

8. Denatureringsavgifter .............................................;...... 140,700

9. Terminsavgifter från läroverken ....................................... 770,000

10. Avgifter för granskning av biografbilder ........................... 100,000

11. Inkomster av slalens reproduktionsanstalt ........................ 220,000

12. Fyr och båkmedel ....... 2,300,000

13. Lotspenningar ........................................... 2,100,000

14. Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter ............ 1,300,000

15. Bidrag till försäkringsinspektionen .................................... 154,400

16. Inkomster av statens provningsanstalt .............................. 254,400 9,733 500

56 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923 — 1924.

III. Diverse inkomster ...........................................................

IF. Royalty för nyttjanderätten till Lnossaraara malmfält........

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

I. Statens affärsverksamhet (överskott):

1. Postverket, bevilllning ...............................................

2. Telegrafverket ...........................................................

B. Statens järnvägar .....................................................

4. Statens vatten fältverk :

a. Statens kanalverk....................................... 250,000

b. Statens kraftverk ....................................... 8,000,000

c. Statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning.. 50,000

5. Statens domäner............................................................

Kronor

9,000,000

16,200,000

27,500,000

8,300,000

15,000,000

II. Statens aktier:

1. Utdelning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag:

a. Enligt 1907 års överenskommelse ............... 2,000,000

b. Enligt 1908 års örerenskommelse.................. 640,000

c. Enligt 1913 års överenskommelse ............... —

2. Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet............

III. Statens ntlåningsfonder (överskott):

2,640,000!

8,990,000

1. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby..............

2. Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland sten-

arbetare........................................................................

3. Allmänna järnvägslånefonden .........................................

4. Bibanelånefonden ...........................................................

5. Vattenkraftslånefonden ...................................................

6. Allmänna byggnadslånefonden ..........................................

7. Lånefonden för räntefria studielån ....................................

8. Odlingslånefonden............................................................

9. Torvindustrilånefonden ...................................................

10. Egnahemslånefonden ......................................................

11. Fiskerilånefonden ...........................................................

12. Dräneringsfonden ...........................................................

13. Norrländska nyodlingsfonden............................................

14. Jordförmedlingsfonden......................................................

15. Lånefonden för inköp av ädla avelston ..............................

16. Täckdikningslånefonden ...................................................

17. Allmänna nyodlingsfonden................................................

18. Norrländska andelsmejerifonden..........................................

19. Kraftledningslånefonden .................................................

20. Gödselvårdslånefonden......................................................

21. Lånefonden för mindre linberedningsanstalter .....................

22. Norrbottens nybyggeslånefond ..........................................

23. Hantverkslånefonden ......................................................

24. Rederilånefonden ............................................................

25. Lånefonden för inköp av renar..................... ....................

26. Kolonisternas kreaturslånefond..........................................

IV. Statsverkets fond av rusdrycksmedel

115,000;

ns.oooj

1,718,000;

66,600

105.000 j 18,900;

100.000 3,330,000

140.000 100

20,000

60,000

_

300.000 30,000

5,000

5,000

13,600

700.000 100

1,400,

3,000,000

750,000

76,000,000

11,630,000

7,264,900

2,200,000

ltiksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924. 57

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand

58 Kiksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923- 1924.

I.

A. Egentliga statsinkomster.

Skatter:

1. Mantalspenningar............................................................................

2. Prästerskapets till statsverket indragna tionde.................................

3. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

a. Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning:

a.. Skatt å inkomst och förmögenhet ...........................................

£1. B-skatt å aktiebolag m. fl.....................................................

b. Bevillning av fast egendom samt av inkomst, bevillning ................

c. Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, bevillning.

d. Stämpelmedel, bevillning............................................................

e. Lastpenningar, bevillning.............................................................

f. Byggnadssätt, bevillning ..........................................................

För år 1917. |

887,240

110,779,892

3,063,358

176,633

52,653,656

451,876

4.

Tullar och acciser:

a. Tullmedel, bevillning................................................................

b. Sockerskatt, bevillning.............................................................

c. Tobaksskatt, bevillning.............................................................

d. Brännvinstillverkningsskatt, bevillning........................................

e. Rusdrycksförsäljningsmedel, bevillning........................................

f. Maltskatt, bevillning ...............................................................

g. Omsättningsskatt och utskänkningsskatt å spritdrycker, bevillning

........ 42,535,692

....... 10,669,012

........; 18,874,863

........1 3,111,219

........i 14,249,766

........| 3,086,185

Sägerr260.539,392

II.

III.

Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter .............................................

2. Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten

3. Avgifter för registrering av automobiler ....................

4. Inkomst av myntning och justering ...........................

5. Bidrag till bankinspektionen ....................................

6. Bidrag till fondinspektionen.......................................

7. Kontrollstämpelmedel................................................

8. Denatureringsavgifter................................................

9. Terminsavgifter från läroverken .................................

10. Avgifter för granskning av biograf bilder .....................

11. Inkomster av statens reproduktionsanstalt ..................

12. Fyr- och båkmedel ...................................................

13. Lotspenningar .........................................................

14. Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter ......

15. Bidrag till försäkringsinspektionen...............................

16. Inkomster av statens provningspnstnlt.........................

Diverse inkomster

23,753 553,323 I 61,829 !

178,085 j

607,210

37,719

1,889,809 j 5,569,940 | 1,103,803 151,994

Säger

10,177,465

1,489,770

Summa! 272,206,627

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924.

59 Bil. U.

30 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924.

Bil. C.

P. M.

För budgetåret 1 juli 1923—30 juni 1924 kunna enligt verkställda beräkningar antagas skola inflyta till statens under kungl. statskontorets förvaltning ställda utlåningsfonder nedannämnda räntebelo/>p:

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby .................... kronor

Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare »

Vattenkraftslånefonden ............................................,....................... »

Lånefonden för räntefria studielån ................................................ »

Odlingslånefonden ...........

Torvindustrilånefonden ...

Egnahemslånefonden .......

Fiskerilånefonden ...........

Dräneringsfonden ...........

Norrländska nyodlingsfonden ...........................

Jordförmedlingsfonden .......................................

Lånefonden för inköp av ädla avelsston .......

Täckdikningslånefonden ......................................

Allmänna nyodlingsfonden ...............................

Norrländska andelsmejerifonden .......................

Kraftledningslånefonden ...................................

Gödsel vårdslånefonden .......................................

Lånefonden för mindre linberedningsanstalter

Norrbottens nybyggeslånefond..........................

Hantverkslånefonden..........................................

Rederilånefonden..................................................

Lånefonden för inköp av renar .......................

Kolonisternas kreaturslånefond..........................

Statsverkets fond av rusdrycksmedel...............

Förvaltningsbidrag torde under samma tid ifrågakomma till utbetalning från följande av nyssnämnda fonder, nämligen:

Täckdikningslånefonden........................................................................ kronor 25,000: —

Gödselvårdslånefonden.......................................................................... » 10^000: —

En halv procent förvaltningsbidrag från egnahemslånefonden synes för budgetåret 1923—1924 komma att uppgå till 470,000 kronor.

För de fonder, från vilka allenast i enstaka fall och efter särskild prövning kan ifrågakomma gottgörelse för liden förlust, torde förvaltningskostnader av sådan art i detta sammanhang ej behöva i förväg beräknas.

Stockholm och kungl. statskontorets fondbyrå den 15 november 1922.

Nils G. Hansson.

115,000

105.000 100

140.000 100

20,000

60,000

40.000 5,000 5,000

13,600

700.000 100

1,400

2.200.000 STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.

Fullmäktiges i riksgäldskontor©! yttrande ang. riksgäldsk. stillning. 1

Bilaga ///.

Till Herr statsrådet och chefen för Kungl. finansdepartementet.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava äran härmed överlämna förslagsvis uppgjorda beräkningar över sådana riksgäldskontorets inkomster och utgifter under tiden 1 juli 1923—30 juni 1924, som böra upptagas i riksstat^ för sagda budgetperiod.

Stockholm den 12 oktober 1922.

EMIL KINANDER.

G. LAGERBJELKE G. KOBB. H. S. TAMM. V. LARSSON.

John Bågrund.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt.

2 Fullmäktiges i riksgäldskontor^ yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

Förslagsberäkning över riksgäldskontorets inkomster och utgifter, som böra upptagas i riksstaten för budgetåret 1923—1924.

Inkomster.

Egentliga statsinkomster.

Diverse inkomster.

Å denna titel redovisade riksgäldskontoret såsom behållen inkomst

år 1919 ............................................................ kr. 3,236,945: 34

v * 1920 ........................................................... > 12,558,932: si

» 1921 ............................................................ » 16,725,645:18

Under år 1922 beräknas inflyta .................... » 5,500,000: —

Till ifrågavarande titel hänföras räntorna å riksgäldskontorets förräntade medel, uppköpta statsobligationer och tillgodohavanden hos banker, kursdifferenser å utländska valutor, värdet av preskriberade kuponger, inkomst av försålt riksdagstryck m. m. Den betydande inkomstökningen å ifrågavarande titel under de senaste åren har företrädesvis utgjort ränteinkomst å de kassabehållningar, som riksgäldskontoret emottagit från statskontoret och förräntat hos privatbanker. Då dessa behållningar emellertid visat en avsevärd nedgång och dylik förräntning knappast vidare torde förekomma, bör för budgetåret 1923—1924 å titel »Diverse inkomster», i vad den rör riksgäldskontoret, beräknas en inkomst av högst ........................................................................

Inkomster av statens produktiva fonder.

Statens utlåningsfonder (överskott):

Allmänna järnväg slånefonden.

Av till avbetalning förfallna räntor å lån till enskilda järnvägsanläggningar tillfördes statsverket ett överskott av

under år 1919.................................................... kr. 2,773,717:6»

» » 1920.................................................... » 1,831,051:98

» » 1921................................................... » 1,813,311:1»

och beräknas överskottet för år 1922 uppgå till » 1,725,000: —

För budgetåret 1923—1924 torde överskottet kunna beräknas till .................................................................................................

Bibanelånefonden.

Ränteinkomsten av lån, utlämnade från bibanelånefonden, uppgick år 1921 till ................................................ kr. 25,092: 49.

kr. 1,200,000: —

kr. 1,718,000:

Fullmäktiges i riksgäldskontor^ yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 3

Under år 1922 beräknas inflyta kr. 63,462:9 8.

För budgetåret 1923—1924 kan beräknas eu inkomst av ............ kr. 66,600: —

Allmänna byggnadslånefonden.

Av till inbetalning förfallna räntor å lån, tillhörande allmänna byggnadslånefonden, tillfördes statsverket ett överskott

under år 1919 av ................................................... kr. 24,744:2 7

» » 1920 » .................................................... » 15,202:7 6

» » 1921 » .................................................... » 21,849: 33

och beräknas för år 1922 överskottet uppgå till... » 20,200: —

För budgetåret 1923—1924 torde i anledning av lånens fortskridande amortering, fondens överskott beräknas minskat till » 18,900: —

1 anspråk tagna kapitaltillgångar.

Uppkomna av egentliga statsinkomster. Allmänna byggnadslånefonden.

Av till betalning förfallet kapital å lån från allmänna

byggnadslånefonden tillfördes statsverket

under år 1919.......................................................... kr. 37,601: i®

» » 1920........................................................... » 27,879: 9 5

» » 1921............................................................ » 31,334:57

och beräknas inflyta under år 1922 ...................... » 29,200: —

Under budgetåret 1923—1924 beräknas inflyta kr.

20,800: -

Uppkomna av lånemedel.

Allmänna järnväg slånefonden.

Av till betalning förfallet kapital å lån till enskilda järn-

vägsanläggningar tillfördes statsverket

under år 1919 .................................................... kr. 8,103,738: is 1

» » 1920 .................................................... » 742,513: 56

» » 1921 ................................................... » 962,004:53

samt beräknas inflyta under år 1922 ................ » 975,000: —

Under budgetåret 1923—1924 kan beräknas inflyta............ kr. 950,000: —

Utgifter.

Verkliga utgifter.

Riksdags- och revisionskostnader m. m.

1. Riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens hus, förslagsanslag. Utgifterna å denna titel hava uppgått till

under år 1919 .................................................... kr. 4,537,612: 2 8

» » 1920 .................................................... » 4,699,511: 72

1 Dftri inberäknat i saraband med inköp av Orsa—Svegs järnväg kvittningsvis avrfiknat belopp kr. 6,929,256:4*.

4 Fullmäktiges i riksgäldskontor! yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

under år 1921 .................................................... kr. 4,263,526:6 4

Under år 1922 beräknas utgå ............................ » 3,500,000: —

I riksstaten för budgetåret 1923 — 1924 torde anslaget, inklusive dyrtidstillägg, upptagas till sistnämnda belopp eller............ kr. 3,500,000:

2. Avlöningar och pensioner m. m. vid riksgälds- och riksdagsförvaltningen, förslagsanslag.

Utgifterna å denna titel uppgingo till

under år 1919 ....................................................... kr. 500,449:51

» » 1920 ........................................................ » 610,985: 69

* » 1921 ........................................................ » 599,019:51

Under år 1922 beräknas utgifterna uppgå till .... » 535,000: —

I riksstaten för budgetåret 1923—1924 torde anslaget, inklusive dyrtidstillägg, upptagas till ....................................................

500,000:

3—4. Kostnader för riksdagsbiblioteket.

1 riksstaten för budgetåret 1923—1924 torde uppföras följande anslag:

3. Avlöningar, arvoden m. m., vikariatsersättningar och expenser, förslagsanslag ............................................................................ »

Häri äro kostnaderna för dyrtidstillägg inbegripna.

4. Kostnader för riksdagsbibliotekets komplettering och utvidgning, reservationsanslag.................................................................... »

5. Kontor sexpenser, inlösning sprovisioner och andra omkostnader för statsskulden, förslagsanslag.

Utgifterna å denna titel uppgingo till under år 1919 ........................................................ kr. 440,465: 53

* » 1920 ........................................................ » 218,842:6 6

* » 1921 ........................................................ » 486,158:02

Under år 1922 beräknas utgifterna uppgå till .... » 250,000: —

I riksstaten för budgetåret 1923—1924 torde anslaget upptagas till.......................... »

6. Avlöningar, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen och hans expedition, förslagsanslag.

Utgifterna å denna titel hava utgjort

år 1919 .................................................................... kr. 72,118: 91

» 1920 .................................................................... » 82,249:64

» 1921 .................................................................... » 85,640:24

Under år 1922 beräknas utgifterna till.................... » 70,000: —

I riksstaten för budgetåret 1923—1924 torde anslaget, inklusive dyrtidstillägg, upptagas till sistnämnda belopp eller ........ »

7. Avlöningar, resekostnader och expenser för militieombudsmannen och hans expedition, förslagsanslag.

Utgifterna å denna titel uppgingo till

under år 1919 ..............................................

» * 1920 ..............................................

58,000:

15,000:

300,000:

70,000:

kr. 76,844: is » 83,713: 34

Fullmäktigen i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäld^.

under år 1921 ................................................... kr- 84,707:48

och beräknas för år 1922 till................................ * 70,000:

I riksstaten för budgetåret 1923—1924 torde anslaget, inklusive dyrtidstillägg, upptagas till sistnämnda belopp eller kr.

Räntor å statsskulden m. m.

A. De fonderade statslån en.

Nedan föreslagna ränteutgifter för budgetåret 1923—1924 äro beräknade under den förutsättning, att riksgäldskontoret icke inom sagda tid begagnar sig av den rätt, som detsamma enligt kontrakt för respektive lån eventuellt kan äga att öka amorteringen av eller i sin helhet återbetala statslån, löpande med 3, 3 1/s, 3.6 och 4 Va räntefot.

1. 3 6/10 % statslånet, förslagsanslag, högst.

Av detta lån äro för närvarande utelöpande obligationer till ett nom. belopp kr. 83,689,360 och åtgår för dessas förräntning under budgetåret 1923—1924 kr. 3,012,816:9 6 eller avrundat ............................................................................................ kr

2. 1880 års 3 ‘/2 % statslån, förslagsanslag.

Under förutsättning att den utelöpande andelen av lånet under år 1923 amorteras med i riksstaten för första halvåret 1923 beräknat belopp, bör såsom förslagsanslag för täckande av ränteutgiften å detta lån för budgetåret 1923—1924 i riksstaten uppföras ett belopp av ................................................................... *

3. 1886 års 3 1Ja statslån, förslagsanslag.

Under samma förutsättning, som ovan angivits med avseende å 1880 års lån, bör för budgetåret 1923—1924 uppföras ett förslagsanslag till ränta å 1886 års lån av............................ *

4. 1888 års 3 % statslån, förslagsanslag, högst.

Ränta för budgetåret 1923—1924 å de för närvarande utelöpande obligationerna, kr. 24,183,111:11 av 1888 årslån utgör kr. 725,493: 3 3 och utjämnas till ................................... *

5. 1890 års 3 Va % statslån, förslagsanslag, högst.

För budgetåret 1923-1924 beräknas såsom förslagsanslag, högst, en ränteutgift av ....................................................... *

6. 1894 års 3 % statslån, förslagsanslag, högst.

Ränteutgiften för budgetåret 1923—1924 för återstående

skuld, kr. 16,878,600 utgör kr. 506,358 och bör upptagas likaledes såsom förslagsanslag, högst, till............................................ ’

7. 1899 års 3 Va % statslån, förslagsanslag, högst.

För budgetåret 1923—1924 torde såsom förslagsanslag,

ställning. 5

70,000: -

3,012,840: —

1,175,400: —

1,767,220: —

725,500: —

671,300: —

506,400: —

6 Fullmäktiges i riksgftldskontoret yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

högst, beräknas en ränteutgift av kr. 989,937: 9 o, som bör utjämnas till............................................................................................ kr

8. 1900 års 3 ]/s % statslån, förslagsanslag, högst.

Ränta å 3 Va % å kr. 36,820,000........................................ »

9. 1904, 1906 och 1907 års 3 lL X statslån, förslagsan-

slag, högst.

Ränta å 3 »/, % å kr. 125,856,000 ................................... »

10. 1908 års 3 '/2 % statslån, förslagsanslag, högst.

Ränta h 3 >/* % å kr. 54,480,000 ....................................... >

11. 1911 års 3 1/j % statslån, förslagsanslag, högst.

Ränta ä 4 X å kr. 72,000,000........................................... »

12. 1913 års 4 ‘/s % statslån, förslagsanslag, högst.

Ränta å 4 J/s % å kr. 72,000,000....................................... »

13. 1914 års 5 % statslån, förslagsanslag, högst.

Ränta å 5 % å kr. 163,000,000 ........................................ »

14. 1916 och 1917 års 5 X statslån, förslagsanslag, högst.

Ränta å 5 % å kr. 187,030,000 ........................................ >

15. 1918 års 5 X statslån, förslagsanslag.

Ränta å 5 X å kr. 94,942,100. Då ifrågavarande låns slutsumma ännu icke är fastställd, torde anslaget för ränteutgiften därå för budgetåret 1923—1924 uppföras såsom förslagsanslag och utjämnas till................................................................ „

16. 1918 års premieobligationslån, förslagsanslag, högst.

Till den årliga vinstutlottningen å detta lån erfordras

ett anslag av kr. 3,000,000 samt för avsättning till den del av räntan, som skall utbetalas i samband med slutlikviderandet av lånet kr. 2,000,000 utgörande sammanlagt.................................... »

17. 1919 års 6 % statslån, förslagsanslag, högst.

Ränta å 6 X å kr. 93,250,000 ............................................ »

18. 1921 års 6 % statslån, förslagsanslag, högst.

Detta låns slutsumma har numera fastställts till kr.

94,132,200, utgörande det obligationsbelopp, som hittills blivit försålt. Räntan härå å 6 % uppgår till kr. 5.647,932 för år. Anslaget till betalning av denna ränta torde för budgetåret 1923 —1924 uppföras såsom förslagsanslag, högst, och utjämnas till »

19. 1921 års premieobligationslån, förslagsanslag, högst.

Till vinstutlottning erfordras............................................... »

990,000: — 1,271,200: —

4,404,960: — 1,906,800: — 2,880,000: — 3,240,000: — 8,155,000: — 9,351,500: —

4,750,000: —

5,000,000: - 5,595,000: —

5,648,000: —

6,000,000: —

Fullmäktig* i riksgäldskontor yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 7

B. Övrig statsskuld.

1. Ränta å medgiven och beräknad, ännu icke verkställd upplåning.

Å anslag, anvisade att utgå t. o. m. 30 juni 1923, återstå att utbetala kr. 224,487,000, varav beräknas behöva förräntas under budgetåret 1923 — 1924 ............................................ kr. 125,000,000: —

Av de beräknade lånemedelsanslagen för budgetåret 1923 —1924 har beräknats disponerat och förräntat ett medelkapital

för året av omkring ........................................................................ » 35,000^000: —

Från här ifrågavarande anslag skall jämväl utgå ränta å den tillfälliga statsskulden. Denna skuld uppgår för närvarande till i runt tal........................................................................ kr. 82,500,000: —

Sammanlagt torde sålunda behöva förräntas under budgetåret 1923—1924 ............................................................................... kr. 242,500,000: —

4 Vs % ränta å detta belopp utgör utjämnat................................ kr. 10,900,000: —

Anslaget »Ränta å medgiven och beräknad, ännu icke verkställd upplåning» har vidare att bestrida räntorna å fonden för statsskuldens amortering och fonden för siutlikvid av räntan å 1918 års premielån samt å riksgäldskontorets pensionsfond.

För budgetåret 1923—1924 hava dessa räntor beräknats uppgå

efter 4 '/a °/„ till ............................................................................... » 1,600,000: —

I riksstaten för budgetåret 1923—1924 torde sålunda anslaget »Ränta å medgiven och beräknad, ännu icke verkställd

upplåning» böra upptagas till........................................................... » 12,500,000: —

Här ifrågavarande anslag belastades

år 1919 med........................................................ kr. 15,279,426: 84

» 1920 » ........................................................ » 12,719,386: 9 6

» 1921 » » 7,682,741:06

“Under år 1922 beräknas utgå kr. 9,000,000.

2—13. Ränta å följande av staten övertagna lån:

2. Kommunlån, förslagsanslag, högst .................................... » 980: —

3. Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags obligationslån, förslags-

8 Fullmäktiges i riksgäldskontor et yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

12. Ränta å Konung Karl XIII:s hemgiftskapital, reservations-

anslag ................................................................................... kr. 7,500: —

13. Ränta å Göta kanals reparationsfond, förslagsanslag, högst » 7,080: —

Utgifter för kapitalökning.

Avbetalning å statsskulden.

A. De fonderade lånen.

1. 1880 års 3 i/i % statslån, förslagsanslag, högst.

Amortering per den 1 april 1924 enligt utlottningsplanen kr. 4,247,100: —

2. 1886 års 3 1/t % statslån, förslagsanslag, högst.

Amortering per den 1 juni 1924, enligt utlottningsplanen

kr. 737,777:78, utjämnat till........................................................... » 737,800: —

3. 1890 års 3 Va % statslån, förslagsanslag, högst.

Amortering per den 1 mars 1924 kr. 844,888: 8 9, utjämnat till............................................................................................ > 844,900: —

4. 1899 års 3 '/2 statslån, förslagsanslag, högst.

Amortering per den 15 november 1923 ............................ » 524,520: —

B. Av sättning till fonden för statsskuldens amortering.

I riksstaten för budgetåret 1923—1924 torde för avsättning till fonden för statsskuldens amortering uppföras såsom förslagsanslag, högst, samma belopp som anvisades å riksstaten för år 1922 eller ................................................................................ kr.

1,000,000: —

C. Övertagna lån.

1. Kommunlån, förslagsanslag, högst..............;............................. » 3,800: —

2. Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags obligationslån å 4 X,

förslagsanslag, högst ..........................................................» 23,000: —

Järnvägsaktiebolaget Malmö — Kontinentens obligationslån å 4 %. förslagsanslag, högst:

3. Av år 1898 ........................................................................ > 44,000: —

4. » » 1902 ........................................................................ > 21,000: —

Mora—Vänerns järn vägsaktiebolags obligationslån, förslagsanslag, högst:

5. Av V, 1896 å 4 %................... > 63,000: - -

6. •* V9 1896 å 4 %............................................................ » 16,000: —

7. » år 1903 å 4 V* .................................................... » 83,000: —

8. » » 1914 å 5 ‘/g % > 26,000: —

Fullmäktig^ i riksgäldskontoret yttrande ang. rlksgäldsk. ställning. 9

Återlevererade anslagsmedel.

Till riksgäldskontoret hava återlevererats å vissa anslag anvisade att utgå av tillfälliga lånemedel:

av Statens järnvägar:

å anslaget å 1918 års tilläggsstat XIII. Tillfällig försträckning åt statens järnvägar till

täckande av driftförlust under år 1918 kr. 5,000,000: -

å anslaget å 1918 års extra tilläggsstat B. X. Tillfälligt lån åt statens järnvägar ........................ » 15,000,000: —

av Kungl. Arméförvaltningen:

ä anslaget å 1918 års tilläggsstat XVII: 6. Till täckande av förskjutna kostnader för anskaffande av vissa slag av förnödenheter » 3,159,912: n

av Hantverksskolan i Kristinehamn för blinda: å anslaget å 1921 års tilläggsstat

U. f. k. V. Till rörelsekapital för hantverksskolan............ »_30,000: —

Summa kr. 23,189,912: 11

Dessa återlevereringar påverka riksstaten endast bokföringsmässigt; förslag till deras uppförande i riksstaten för budgetåret 1923—1924 kommer framdeles att avgivas till riksdagens vederbörande utskott.

Det torde höra erinras, att statens järnvägars ovan nämnda inbetalningar å tillsammans 20 miljoner kronor ägt rum genom anlitande av för det närvarande ej erforderligt rörelsekapital.

Angående slutlig reglering av kristidskominissionernas skulder.

Riksgäldskontorets fordran den 1 oktober 1922 uppgick hos bränslekommissionen till kr. 5,434,992: 49: Vid samma tidpunkt ägde riksgäldskontoret en fordran hos industrikommissionen av kr. 31,105: 97. Avvecklingen av kommissionerna har nu fortskridit så långt, att en reglering av återstående skuldbelopp torde kunna äga rum i riksstaten för budgetåret 1923—1924, och synes ett förslagsanslag för täckande av ovanberörda brister böra uppföras å nämnda stat.

I riksgäldskontoret innestår ‘för närvarande ett belopp av kr. 9,525,570: 92, utgörande medel, som tillhöra statens krigsförsäkringskommission. Under förutsättning att dessa medel ej anses böra tagas i anspråk för andra ändamål, torde -erforderligt belopp därav kunna användas till likviderande av riksgäldskontorets ovan berörda fordran hos bränsle- och industrikommissionerna, och torde beloppet i sådant fall även upptagas bland riksstatsinkomsterna under titeln »Diverse inkomster.»

Eventuella inkomster och utgifter, uppkomna i anledning av kristidskommissionerna efter 30 juni 1924, torde böra regleras över titeln »Diverse inkomster».

Å riksstaten för budgetåret 1923—1924 torde jämväl höra verkställas en reglering av de belopp, som ännu kvarstå å konto »Kristidskominissionernas rörelsekapitals fonder», efter hittills gjorda avskrivningar uppgående till kr. 455,000,000, varigenom berörda fonder skulle komma att försvinna ur räkenskaperna.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt 2

10 Fullmäktiges i riksgäldskontor yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

Sammandrag.

Förslagsberäkning över riksgäldskontorets inkomster och utgifter, som böra upptagas i riksstaten för budgetåret 1923—1924.

Inkomster.

Egentliga statsinkomster.

Diverse inkomster.

Räntor å riksgäldskontorets tillfälligt förräntade medel m. m..... kr. 1,200,000: —

Inkomster av statens produktiva fonder.

Statens utlåningsfonder (överskott).

Allmänna järnväg slåneftonden.

Ränteinbetalningar ................................................................................ » 1,718,000: —

Bibanefonden.

Ränteinbetalningar ................................................................................ » 66,600: —

Allmänna byggnadslånefonden.

Ränteinbetalningar ................................................................................ » 18,900: —

I anspråk tagna kapitaltillgångar.

Uppkomna av egentliga statsinkomster.

Allmänna byggnadslånefonden ............................................................ » 20,800: —

Uppkomna av lånemedel.

Allmänna järnvägslånefonden............................................... » 950,000: —

Summa kr. 8,974,800: —

Utgifter.

Verkliga utgifter.

Riksdags- ooh revisionskostnader m. m.

1. Riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens

hus, förslagsanslag .................................................................... kr. 3,500,000: —

2. Avlöningar och pensioner m. m. vid riksgälds- och riksdags-

förvaltningen, förslagsanslag .................................................... » 500.000: —

Kostnader för riksdagsbiblioteket:

3. Avlöningar, arvoden m. m., vikariatsersättningar och expen-

ser, förslagsanslag............................................ kr. 58,000: —

Fullmäktiges i riksgäldskontor»! .yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 11

4.

5.

6. 7.

Kostnader för riksdagsbibliotekets komplettering och utvidgning, reservationsanslag........ kr. 15,000: — kr. 73,000: —

Kontorsexpenser, inlösningsprovisioner och andra omkostnader

för statsskulden, förslagsanslag................................................ » 300,000: —

Avlöningar, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen och hans expedition, förslagsanslag ........................ » 70,000: —

Avlöningar, resekostnader och expenser för militieombuds-

mannen och hans expedition, förslagsanslag ........................ » 70,000: —

Summa kr. 4,513,000

Räntor å statsskulden m. m.

1. A

2. »

3. »

4. »

5. »

6. >

7. »

8. » 9. »

10. » 11. » 12. »

13. »

14. *

15. »

16. »

17. »

18. » 19. >

A. De fonderade statslånen.

3 u/io % lånet, förslagsanslag, högst .... kr. 3,012,840: — 1880 års 3 V2 % lån, förslagsanslag .... » 1,175,400: —

1886 » 3ll,X » > .... ■» 1,767,220: —

1888 » 3 % » » , högst » 725,500: —

1890 » 3 Va % » » » » 671,300: —

1894 » 3 % * » » » 506,400: —

1899 * 3 V3 % » » » » 990,000: —

1900 » 31/i % » » » » 1,271,200: —

1904, 1906 och 1907 års 3 x/2 % lån,

förslagsanslag, högst............................ » 4,404,960: —

1908 års 3 x/3 % lån, förslagsanslag, högst » 1,906,800: —

1911 » 3 Va % » » » » 2,880,000: —

1913 » 4 Vs % » » » » 3,240,000: —

1914 » b% » » » » 8,155,000: —

1916 och 1917 års 5 % lån, förslagsanslag, högst ........................................ » 9,351,500: —

1918 års 5 % lån, förslagsanslag ........ » 4,750,000: —

1918 » premieobligationslån, förslagsanslag, högst ........................................ » 5,000,000: —

1919 års 6 % lån, förslagsanslag, högst » 5,595,000: —

1921 » 6 % » » ........ » 5,648,000: —

1921 » premieobligationslån, förslags-

'Ä anslag, högst ........................................ » 6,000,000: —

B. Övrig statsskuld.

1. Ränta å medgiven och beräknad, ännu icke verkställd upp

låning, förslagsanslag............

2. Kommunlån, förslagsanslag,

högst ....................................

3. Örebo—Svartå järnvägsaktie-

bolags 4 % obligationslån av år 1895, förslagsanslag, högst Järnvägsaktiebolaget Malmö— Kontinentens obligationslån:

4. Av år 1898, förslagsanslag,

högst ....................................

................. kr. 12,500,000: —

980: —

17,980; —

44,720: —

kr. 67,051,120: —

12 Fullmäktiges i riksgäldskontor yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

5. Av år 1902, förslagsanslag,

högst ................................24,940: —

Mora—V änerns järnvägsaktiebolags obligationslån, förslagsanslag, högst:

6. Av V, 1896 å 4 X ................ 44,660: —

7. » V9 1896 »4%-................ 11,240: —

8. x» år 1908 » 4 Va %............ 116,820: —

9. » » 1914 » 51', X............ 49,500: —

10. Årsanslaget till Hans Maj:t Konungen, re-

servationsanslag ........................H. .....

11. Ränta å köpeskillingen för fastigheten nr 1 i

kvarteret Lejonet i Stockholm, reservationsanslag ................................................

12. Ränta å konung Carl XIII:s hemgiftskapi-

tal, reservationsanslag ............................

18. Ränta å Göta kanals reparationsfond, förslagsanslag, högst ....................................

kr.

310,840: —

300,000: -

90,000: —

7,500: —

7,080:— kr. 13,215,420: — Summa kr. 80,266,540: —

Utgifter för kapitalökning.

1.

2.

3.

4.

1880 års 3 Va X lån, 1886 »3 % X * 1890 » 3 Va % »

1899 » 3 Va X »

Avbetalning å statsskulden.

De fonderade statslånen.

förslagsanslag, högst kr. 4,247,100:

» » » 737,800: —

» » » 844,900: —

» » » 524.520: — kr. 6,354,320: —

Fonden för statsskuldens amortering:

1. Avsättning till fonden för statsskuldens amortering, förslagsanslag, högst................................................................................

1,000,000: —

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

Övertagna lån:

Kommunlån, förslagsanslag, högst ....................

Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags obligationslån å 4 tf, förslagsanslag, högst.................;-

Järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens obligationslån å 4 %, förslagsanslag, högst:

Av år 1898 ............................................................

> * 1902............................................................

Mora —V änerns j ämvägsaktiebolags obligationslån, förslagsanslag, högst:

Av Vt 1896 å 4 % .........................'..................

» % 1896 å 4 % ............................................

» år 1903 å 4 Va X ........................................

» » 1914 å 5 V8 X .......................................

3,800: — 23,000: —

44,000: —

21,000: —

63,000: —

16,000: —

83,000: —

26,000: - » 279.800: —

Summa kr. 7,664,120: —

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.

Utgifterna.

1 Utgifterna.

För flera huvudtitlar gemensamma frågor.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bkanting, statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman, Linders,

SCHLYTER, ÖRNE.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson föredrager vidare följande, för flera huvudtitlar gemensamma frågor och anför:

1. Personalindraguingar vid den centrala statsförvaltningen.

Sedan riksdagen i skrivelse den 18 juni 1920 (nr 451) anhållit, att Kung!. Maj:t täcktes föranstalta om utredning på vilka sätt genom förändringar i ämbetsverkens organisation och arbetssätt en effektiv begränsning av statens administrationskostnader kunde åvägabringas, anbefalldes jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 12 september 1921 ämbetsverkens chefer att taga spörsmålet om lämpligaste åtgärder för åstadkommande av begränsning i verkens förvaltningskostnader under omedelbart och allvarligt övervägande samt att inom viss förelagd tid till vederbörande departementschef inkomma med utlåtande i ämnet.

De yttranden, som på grund härav från verkscheferna inkommo, innehöllo åtskilliga uppslag till besparingsåtgärder i olika avseenden, men i allmänhet icke några direkta förslag till indragning av personal.

Då jag den 5 sistlidne oktober upptog denna fråga till behandling inför Kungl. Maj:t, uttalade jag — efter att hava på angivna skäl avvisat tanken på tillsättande av en större kommitté med allmän uppgift att söka beskära statsutgifterna — att lämpligaste sättet för att ernå ett snabbt nedskrivande av statens

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 1

2 Utgifterna.

förvaltningsutgifter syntes vara att i närmaste anslutning till det förberedande budgetsarbetet inom departementen en mindre granskningsnämnd sökte åstadkomma de beskärningar av anslagskraven, särskilt vad anginge personalkostnaderna, som vore möjliga att genomföra utan eftersättande av viktiga allmänna intressen. Beträffande den sålunda planerade utredningen framhöll jag, bland annat, att den framför allt borde inrikta sig på att undersöka, i vad mån tillväxten under de senaste åren av förvaltningsorganen stode i rätt förhållande till arbetsuppgifternas ökning; att härvid borde särskilt beaktas i vad mån utsträckningen av den dagliga arbetstiden, som vidtagits i samband med de senaste löneregleringarna, kunde betinga en minskning i personalantalet; att då resultatet av granskningsarbetet, borde framläggas i nästkommande års statsverksproposition, granskningen tills vidare måste begränsas till den centrala civila förvaltningen; samt att, ehuru en eventuell personalindragning givetvis i första hand komme att gå ut över den icke-ordinarie personalen, även borde beaktas, huruvida på grund av förefintliga vakanser tillfälle erbjödes att indraga jämväl ordinarie befattningar.

Sedan de förslag i besparingssyfte, som skulle ingå i 1923 års statsverksproposition, förelåge utarbetade, borde enligt min mening fortsättas med närmare undersökning av möjligheterna att indraga icke blott ordinarie tjänster vid centralförvaltningen utan även personal vid de lokala avdelningarna av civilförvaltningen.

I enlighet med av mig framställt förslag uppdrog Kung]. Maj:t åt generaldirektören och chefen för statskontoret P. Södermark att jämte statssekreteraren i finansdepartementet och i samarbete med vederbörande fackdepartement och verkschefer efter de närmare anvisningar, som meddelades av chefen för finansdepartementet, verkställa en särskild granskning av ämbetsverkens äskanden av anslag å riksstaten för budgetåret 1923—1924 att ligga till grund för de förslag till besparingar särskilt i personalhänseende, vilka kunde omedelbart eller under den närmaste tiden bringas till avgörande.

Sedan den särskilda granskningen av ämbetsverkens anslagsäskanden numera slutförts, har en sammanfattande redogörelse för undersökningens gång och dess resultat lämnats av granskningsnämnden, som därvid anfört:

“Då det jämlikt planen för den anbefallda utredningen befanns önskligt att erhålla underlag för en jämförande granskning av å ena sidan ämbetsverkens arbetsbörda under olika skeden av den sistförflutna tiden och, å andra sidan, de under samma tider använda arbetskrafterna, infordrades till en början från de särskilda ämbetsverken för åren 1913, 1916, 1918. 1920, vartdera halvåret av 1921 samt förra halvåret 1922 uppgifter rörande antalet handlagda ärenden, lämpligen grupperade, samt de under samma tidsperioder förefintliga ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare och deras fördelning i olika lönegrader, varjämte särskilt begärdes redogörelse för de icke-ordinarie befattningshavarnas dagliga arbetstid samt de för samma befattningshavare avsedda avlöningsmedlens användning under år 1922. Sedan dessa uppgifter inkommit och, där sfi erfordrats, ytterligare bearbetats och sammanfattats, har undersökningen i allmänhet bedrivits så, att granskningsnämnden besökt de olika verken och haft överläggningar i ämnet med vederbörande verkschefer, där icke dessa överläggningar ägt rum inför chefen för finansdepartementet.

Den verkställda utredningen har givit vid handen, att de ämbetsverk, vilkas arbetsbörda minskats efter högkonjunkturens upphörande, äro jämförelsevis få. I några av dessa har viss av arbetsminskningen betingad personalindragning redan ägt rum. I

Utgifterna. 3

flertalet ämbetsverk hava däremot även under de senaste åren göromålen alltjämt ökats, vilket emellertid icke fått utgöra hinder för att även för dem personalminskning i allmänhet nu föreslås, motiverat av den ökade arbetstiden eller av andra omständigheter.

Vissa ämbetsverk måste emellertid på grund av särskilda förhållanden anses uteslutna från varje tanke på personalindragning. Detta gäller i första hand hovrätterna, på grund av (len stora arbetsbalansen hos dessa domstolar. Av samma skäl har närmare undersökning ej skett beträffande kammarrätten, som otvivelaktigt är i behov av eu väsentlig arbetsförstärkning för balansens nedbringande till rimliga mått. I fråga om vissa andra verk har efter undersökning befunnits omöjligt att påyrka någon som helst indragning av personal. Inom vissa verk är det arbete, som utföres, icke att hänföra till egentlig administrativ verksamhet utan avser huvudsakligen praktiska göromål, som ej utan vidare låta sig inskränkas.

Såvitt möjligt Uro de föreslagna beskärningarna av anslagen beräknade efter visst antal befattningshavare. Emellertid har det beträffande vissa verk ej varit möjligt att erhålla några anvisningar, huru indragningarna lämpligast bort sko. I sådana fall har det ej stått annan möjlighet till buds än att föreslå en anslagsnedsättning till bestämt belopp och att överlåta åt vederbörande verk att själva vidtaga eller föreslå de åtgärder, som erfordras för reduktionens genomförande. Även i de fall, då anslagsminskningen beräknats efter visst antal löner, torde det emellertid böra överlåtas åt vederbörande verk att åtminstone i någon mån avgöra, om besparingen bör ske genom direkt indragningav befattningshavare eller genom att nedsätta avlöningen för den nuvarande personalen, eventuellt i samband med minskning i arbetstiden. Sistnämnda utväg bör givetvis närmast anlitas i de fall då man har att förutse arbetsökning inom en nära framtid. I detta sammanhang torde böra påpekas, att inom en del verk den extra ordinarie personalen synes vara placerad väl högt å avlöningsskalan, så att exempelvis alltför många amanuenser placerats såsom 'förste amanuenser’ och att av dessa alla eller i det närmaste alla placerats i högsta lönegraden. Stundom kan detta vara betingat av övergångsstadgandena i avlöningsreglementet för icke-ordinarie befattningshavare (1921 nr 778), vilka tillförsäkra vederbörande att icke lida minskning i inkomst på grund av de nya avlöningsbestämmelserna. Sagda stadgande utgör emellertid självfallet icke hinder för framtida nedsättning av arvodesbeloppen till vad som står i överensstämmelse med de begränsade anslagen.

I enlighet med planen för den gjorda utredningen har denna icke inskränkts till allenast en undersökning, i vad mån ämbetsverken för sina nuvarande arbetsuppgifter och med användande av hittillsvarande arbetsmetoder kunna undvara någon del av nu förefintlig arbetskraft, utan man har även sökt utröna, huruvida ej härutöver personalbesparing kan möjliggöras genom förenklingar i arbetet eller genom beskärning av själva arbetsuppgifterna. Sålunda har viss inspektionsverksamhet, visst arbete med statistiska årsberättelser o. d. befunnits kunna slopas eller tills vidare inhiberas.

Vad den ordinarie personalen beträffar, kan ju indragning huvudsakligen ske blott i mån av inträffade vakanser och har därför givetvis nu kunnat ifrågakomma i ganska begränsad omfattning. Dock har i några fall ytterligare besparing vunnits genom att vissa tjänstemän ansetts kunna lämpligen förflyttas till tjänstgöring i annat verk, där oavvisligt behov av förstärkta arbetskrafter förelegat, såsom kammarrätten.

Det är alltså väsentligen den ickfe-ordinarie personalen, som indragningsåtgärderna hittills berört. Det anslagsbelopp, som sammanlagt skulle inbesparas, uppgår till omkring 1,100,000 kronor, vilket torde kunna anses motsvara förutom 10 ordinarie befatt-

4 Utgifterna.

ningai-, som föreslås till indragning eller överflyttning till annat verk, omkring 240 icke-ordinarie befattningshavare. Med tillägg av det dyrtidstillägg, som belöper på de inbesparade avlöningsmedlen, torde besparingen uppgå till omkring 1,400,000 kronor.

Vid bedömandet av detta resultat måste beaktas, att det tjänstemannabestånd, varom här är fråga, nämligen den extra personalen vid de centrala, icke affärsdrivande verken, utgör blott en obetydlig del av statens tjänstemannakår. Den föreslagna sammanlagda anslagsminskningen ifråga om icke-ordinarie befattningshavare utgör i allt fall betydligt mera än en femtedel av de medel, som för sådant ändamål äro anvisade för de verk, till vilka undersökningen sträckt sig. Nödig förtänksamhet synes ock bjuda, att personalreduktionen ej göres så stark, att verken inom kort tid ställas inför nödvändigheten att antaga ny, oförfaren personal i stället för erfaren sådan, vilken måst avskedas. Framhållas bör även att den i och med löneregleringarna från 6 till 7 timmar utsträckta arbetstiden icke under alla förhållanden innebär en ökning av arbetsprestationen med en sjättedel av den förutvarande. Inom vissa verk torde med förekommande hemarbete den längre tjänstetiden redan tidigare hava tillämpats. Och särskilt beträffande den kvinnliga personalen har från flera verkschefers sida framhållits, att den sjunde arbetstimmen icke kunnat, på grund av naturlig trötthet, tillgodogöras i samma utsträckning som de tidigare timmarna.

Det torde i detta sammanhang få erinras, att den beslutade inskränkningen i kommittéväsendet visserligen tillför en del ämbetsverk tjänstemän, som varit sysselsatta med utredningsarbeten utanför verken, men att å andra sidan kommittéernas avskaffande medför ökat utredningsarbete för ämbetsverken själva.

Den nu utförda anslagsgranskningen har såsom nämnts icke kunnat leda till större besparingar i ordinarie personal, då nämligen de framlagda förslagen begränsats till sådana, vilkas genomförande skulle innebära en verklig utgiftsminskning senast fr. o. m. början av budgetåret 1923—1924. Erfarenheterna från den gjorda undersökningen hava emellertid givit vid handen, att åtskilliga ytterligare besparingar äro att göra i samband med inträffande vakanser. Men granskningen har också gjort det tydligt, att verkligt avsevärda nedsättningar av statens förvaltningsutgifter först äro att vänta, därest man resolut begränsar förvaltningsorganens uppgifter, genom beskärande av sådana åligganden, som icke kunna anses medföra gagn motsvarande kostnaden. Framhållas bör jämväl, att genom ett lagstiftande i detalj anspråken på förvaltningsapparaten på sistone blivit väsentligt skärpta. Det har exempelvis sålunda av ett flertal verkschefer förklarats, att det för den centrala civilförvaltningen genomförda nya avlöningsreglementet med följdföreskrifter av olika slag medfört ett arbete med bestämmandet av tjänstemännens avlöningsförmåner, som varit synnerligen betungande. En undersökning av möjligheterna att på nu antydda vägar söka nedbringa förvaltningskostnaderna tillkommer emellertid ej granskningsnämnden.»

För den närmare innebörden av granskningsnämndens förslag, vilka under hand meddelats de olika departementen, torde vederbörande departementschefer komma att redogöra vid behandlingen av de särskilda anslagskraven.

Vad beträlfar resultatet av den utförda granskningen motsvarar detta i stort sett de förhoppningar, som enligt mitt förmenande kunnat ställas på densamma. Jagvill betona, att den hittills verkställda utredningens betydelse ingalunda kan anses uttömd med den minskning i statsutgifter, som innefattas i den ovan angivna besparingssiffran. Dels hava, såsom antytts, under utredningens fortgång uppslag

Utgifterna. 5

givits till åtskilliga tjänstcindragningar, som bliva möjliga vid framdeles inträffande vakanser; och dels torde i och genom utredningen sparsamhetssynpunkten hava mer än tillförene aktualiserats inom de särskilda ämbetsverken, vilket kan förväntas leda till större återhållsamhet i blivande anslagskrav och i allmänhet till ett strängare aktgivande på nödvändigheten att i möjligaste män begränsa de löpande förval tningsutgifterna. Den gjorda undersökningen torde även hava hos verken inskärpt nödvändigheten av att ej föreslå eller påtaga sig nya uppgifter utan att samtidigt hava fullt klarlagt de anspråk, som härav följa i avseende å personalökning o. dyl.

Beträffande sättet för de föreslagna anslagsnedsättningarnas genomförande är jag ense med granskningsnämnden däri, att beträffande icke-ordinarie personal ämbetsverken böra i möjligaste mån erhålla fria händer i avseende å bestämmandet, huruvida personal bör avskedas eller lönerna nedsättas, .lag anser emellertid ej, att sistnämnda utväg bör anlitas på sådant sätt, att extra personal, som befunnits mindre lämplig för förvaltningsarbete, beredes möjlighet att om än med reducerad lön kvarstå i statstjänst. Med anledning av vad granskningsnämnden anfört angående placeringen i lönegrad av vissa icke-ordinarie befattningshavare vill jag särskilt påpeka, att varje verk givetvis bör taga under noggrann omprövning, att amanuenser och andra extra ordinarie befattningshavare icke hänföras till högre grad än befattningshavarens arbete och duglighet betinga. Att regelmässigt placera samtliga amanuenser, respektive förste amanuenser i vederbörande högsta lönegrad kan sålunda ej anses stå i överensstämmelse med avlöningsreglementets mening.

De av granskningsnämnden föreslagna personalinskränkningarna äro visserligen ej avsedda att bringas i tillämpning förrän med början av det nya budgetåret. Men det är givet, att ämbetsverken böra redan dessförinnan söka vidtaga de inskränkningar, som med iakttagande av rimlig uppsägningstid kunna genomföras.

På sätt jag till statsrådsprotokollet den 5 oktober 1922 framhöll, bör den nu avslutade undersökningen av ämbetsverkens personalkrav följas av eu mera allmän undersökning rörande möjligheten att från statsförvaltningen utsöndra sådana uppgifter, vilkas fyllande ej kan anses nödigt eller stå i rimligt förhållande till kostnaderna. Att ett strängt tillämpande av en dylik princip mången gång måste komma att för allmänheten framstå såsom ett obehörigt ingrepp i invanda och såsom oumbärliga ansedda förmåner, är väl sannolikt. Men skola sådana besparingar, som allmänt krävas, kunna genomföras, får man för visso finna sig i att nedsätta anspråken på staten i åtskilliga avseenden.

Beträffande frågan om ytterligare indragningar av tjänster vill jag bringa i erinran, att enligt kungörelse den 20 oktober 1922 skall vid inträffande ledigheter inom den civila centrala förvaltningen i allmänhet samt vid de grenar av den lokala förvaltningen, för vilka viss daglig arbetstid å tjänsterummet är av Kungl. Maj:t föreskriven, återbesättandet få bero på särskild prövning av Kungl. Maj:t. I samma kungörelse har föreskrivits dels att vid semester eller annan tjänstledighet vikarie icke må förordnas i annat fall, än då sådant oundgängligen erfordras för arbetets jämna gång, dels ock att extra ordinarie tjänstemän icke må nyanställas med rätt till arvode, utom då oavvisligt behov därav föreligger. Sedermera hava genom kungligt brev den 27 oktober 1922 liknande bestämmelserom vakanssättning, vikariatsförordnanden in. m. meddelats ifråga om befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

6 Utgifterna.

Jag vill emellertid påpeka, att man ej bör göra sig några alltför långt gående förhoppningar beträffande en fortsatt undersökning angående besparingsmöjligheterna. Ifråga om kommunikationsverken hava sålunda personalindragningar sedan länge pågått. Då vid kritiken av statsförvaltningens utvidgning ofta anförts siffror, som gå fram just till den tidpunkt, vid vilken avvecklingen av personalen börjat ske, har jag låtit införskaffa uppgifter rörande kommunikationsverkens personalantal — arbetare och kontraktsanställda frånräknade — vid början av åren 1914 och 1923 samt vid den tidpunkt under mellantiden, då personalantalet varit högst. De erhållna uppgifterna giva vid handen följande siffror, i avrundade tal:

Postverket ...................

Telegrafverket ............

Statens järnvägar ........

Statens vattenfallsverk

Såsom av siffrorna framgår har vid de nämnda verken personalindragning skett i en delvis mycket betydande omfattning.

Aven om jag alltså ej hyser några överdrivna förväntningar beträffande ytterligare personalreduktion vid statsförvaltningen, anser jag dock så mycket vara att vinna av en särskild undersökning i ämnet, att en sådan är av förhållandena betingad. Till frågan om denna undersöknings läggning och sättet för dess utförande anhåller jag att inom den närmaste tiden få återkomma.

2. Huvudtitlarnas allmänna besparingsfoiuler och anslagen till extra utgifter.

Då man vid 1809 års riksdag behandlade frågan om statsverkets behov och den ordning, i vilken dessa skulle tillgodoses, uppgjordes ej några detaljerade föreskrifter, huru skulle förfaras med under de särskilda huvudtitlarna uppkommande besparingar. K edan vid 1810 års riksdag beslöts emellertid, att av uppkomna besparingar ett belopp av 100,000 riksdaler årligen skulle avsättas till jordbrukets, handelns och näringarnas upphjälpande, varefter resten skulle användas till avbetalning å rikets gäld. Sedan år 1812 en särskild huvudtitel för »åkerbruket, handeln och näringarna» bildats, och rikets ständer dessutom tidigt begynt förordna om besparingarnas användande även till andra ändamål än de nyss angivna, kommo emellertid reglerna för besparingarnas disposition att framstå såsom skäligen obestämda. De olägenheter, som visade sig följa härav, föranledde ständerna att vid 1823 års riksdag taga upp frågan om besparingarnas användande till mera ingående behandling, och från samma år daterar sig bestämmelsen, att å en huvudtitel uppkommande besparingar skulle av Kungl. Maj:t få disponeras endast för under samma huvudtitel förefallande behov. Denna bestämmelse kompletterades år 1834 därhän, att årliga arvoden eller löner icke skulle få anvisas å huvudtitlarnas besparingar. Det var emellertid först år 1841, som det uttryckligen fastslogs, att

t

Utgifterna.

besparingarna voro avsedda för extra utgifter av tillfällig beskaffenhet, i det alt rikets ständer i skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 maj 1841 (nr 332) anmälde sitt beslut, »att de besparingar, vilka intill nästa riksdag kunna å någon eller Hägra av huvudtitlarna uppkomma, må fortfarande av Eders Kungl. Maj:t användas till sådana av Riksens Ständer ej förut prövade utgifter, vilka hädanefter kunna finnas för rikets styrelse av oundvikligt behov påkallade, för samma ändamål, som med varje huvudtitelns anslag avses, och vilka utgifter alltid måste vara tillfälliga och icke av permanent egenskap; att sålunda besparingarna i intet fall må komma i fråga att begagnas till bestridande av årliga löner och arvoden, vilka böra rätta sig efter den statsreglering, som av Riksens Ständer blivit godkänd och måste betraktas såsom gällande, intilldess densamma i vederbörlig ordning förändras; samt att vid denna disposition i övrigt må iakttagas, att de besparingar, som ett år reserveras, kunna ett följande är användas.»

Dessa bestämmelser gälla i huvudsak allt fortfarande. Vissa ändringar hava dock vidtagits i desamma. Så skedde efter anslagens uppdelning i bestämda anslag, förslags- och reservationsanslag beträffande de besparingar, som skulle tillföras besparingsfonderna, den inskränkningen, att besparingsfonderna tillkommande medel endast skulle utgöras av överskott, som kunde uppstå å de bestämda anslagen. Vidare infördes härutinnan från och med år 1905 den ytterligare begränsningen, att behållningar, som å anslag till nyinrättade tjänster kunde uppstå, intill dess dessa första gången tillsattes, skulle tillföras statsverkets kassafond. A andra sidan har riksdagen allt sedan år 1918 för varje år förklarat hinder ej möta att även under pågående riksdag enligt förutnämnda bestämmelser disponera besparingsfonderna.

Nämnda fonders tillgångar hava, såsom av riksräkenskapsverket påvisats i den av ämbetsverket den 31 mars 1922 avgivna revisionsberättelsen för år 1921, under senare år betydligt nedgått, under perioden 1912—1921 från omkring 13 miljoner vid början av år 1912 till omkring 2 miljoner vid slutet av år 1921, och ytterligare nedgång torde vara att vänta. Det är nämligen, såsom redan framhållits, endast de bestämda anslagen, som numera avbörda sina besparingar till de allmänna besparingsfonderna. Större delen av dessa anslag har emellertid utgjorts av avlöningsanslag, vilka på grund av genomförda och pågående löneregleringar antingen redan förvandlats eller komma att förvandlas till förslagsanslag, varigenom å dem uppkommande besparingar komma att tillföras statsverkets kassafond.

De besparingar, som hädanefter skola tillföras besparingsfonderna, komma fördenskull att allt mer och mer minskas för att slutligen på de flesta huvudtitlar nedgå till en ren obetydlighet.

Under påpekande av nu berörda förhållanden har ock riksräkenskapsverket i förenämnda revisionsberättelse framhållit, att tidpunkten nu vore inne för att låta huvudtitlarnas allmänna besparingsfonder försvinna och i stället tillföra statsverkets kassafond uppkommande besparingar å de bestämda anslagen. De utgifter, som hittills utgått från besparingsfonderna, borde hädanefter bestridas från de å respektive huvudtitlar uppförda reservationsanslag till extra utgifter, vilka anslag för detta ändamål skulle upptagas till förhöjda belopp. En dylik anordning .skulle även enligt riksräkenskapsverkets mening medföra vissa fördelar med avseende å bokföringen av de utgifter, varom här vore fråga. d. v. s. tillfälliga, av riksdagen ej förut prövade utgifter.

8 Utgifterna.

Beträffande tidpunkten för besparingsfondernas upphörande har riksräkenskapsverket förordat, att avvecklingen av sagda fonder måtte ske i samband med budgetårets omläggning 1923.

Vidkommande nyssnämnda anslag till extra utgifter, vilka tillika med de allmänna besparingsfonderna hittills stått till buds för utgifter av tillfällig natur, anvisades anslag av denna art första gången vid 1809 års riksdag, som under dåvarande åttonde huvudtiteln beviljade 100,000 riksdaler till extra utgifter. Förut har framhållits, hurusom huvudtitlarnas besparingar ursprungligen icke voro avsedda att användas till extra utgifter utan huvudsakligen till avbetalning å rikets gäld. Men då anslaget till extra utgifter visade sig för knappt tillmätt, började man, såsom redan nämnts, tidigt begagna sig av berörda besparingar för att tillgodose de växande behoven av medel för bestridande av tillfälliga utgifter. Då denna praxis blivit fastslagen genom 1841 års riksdagsskrivelse, ansåg man sig med hänsyn till besparingsfondernas dåvarande goda ställning kunna nedsätta det i riksstaten upptagna anslaget till extra utgifter till 50,000 riksdaler, och samtidigt fördelades oanslaget mellan dåvarande andra, sjätte, sjunde och åttonde huvudtitlarna.

A dåvarande fjärde och femte huvudtitlarna hade alltsedan 1830 anvisats anslag för ifrågavarande ändamål ehuru under benämningen »Oförutsedda utgifter», nr 1851 infördes emellertid jämväl för sistnämnda anslag benämningen »Extra utgifter», och hava sedan dess anslag för extra utgifter anvisats å samtliga departements huvudtitlar utom utrikesdepartementets, på vilken sådant anslag beviljats först å 1922 års riksstat. 1 riksstaten för år 1922 äro anslagen till extra utgifter

Av vad nu blivit anfört torde framgå, att en avveckling av de allmänna besparingsfonderna redan försiggår. I likhet med riksräkenskapsverket anser jag det emellertid lämpligt, att steget tages fullt ut, så att även de bestämda anslag, vilka icke skola omvandlas till förslagsanslag, för framtiden avlämna sina besparingar till kassafonden. Avvecklingen bör jämväl efter min mening vara genomförd, då det nya budgetårssystemet träder i tillämpning, eller den 1 juli 1923.

Ävenså finner jag det lämpligast att, såsom av riksräkenskapsverket föreslagits, besparingsfondernas uppgift överflyttas på de extra utgiftsanslagen, vilka alltså efter omläggningens genomförande ensamma skulle bära de utgifter, som tillförene bestritts av dessa anslag och besparingsfonderna i förening. Jag vill erinra, att denna väg redan är beträdd. På grund av vissa anslags förändring från bestämda anslag till förslagsanslag har nämligen anslaget till extra utgifter för lånt-

Utgifterna. 9

försvaret under fjärde huvudtiteln tidigare blivit högst väsentligt förhöjt. Enahanda skäl föranledde ock anvisande av anslag för extra utgifter under tredje huvudtiteln.

För bedömande, om och till vilka belopp extra utgiftsanslagen av nu nämnd anledning skulle behöva ökas, har inom finansdepartementet verkställts en undersökning rörande utgifterna såväl ä anslagen till extra utgifter som å de allmänna besparingsfonderna under åren 1913—1921. I fråga om belastningen å besparingsfonderna hava härvid icke medräknats sådana utgifter, för vilkas bestridande särskilda anslag numera anvisas eller för framtiden böra anvisas. Avenså har inom vederbörande departement verkställts utredning angående de för framtiden erforderliga anslagsbeloppen.

Dessa utredningar hava givit vid handen, att anslagen till extra utgifter å tredje, sjätte, sjunde och tionde huvudtitlarna liksom lantförsvarets motsvarande anslag under fjärde huvudtiteln ej behöva höjas utöver sina nuvarande belopp. Beträffande övriga ifrågavarande anslag har en höjning befunnits nödvändig, nämligen till följande belopp:

andra huvudtiteln .......................................... kronor 30,000

fiärde » , sjöförsvaret....................... » 110,000

femte » - 120,000

åttonde » * 120,000

nionde » * 100,000

I förhållande till sammanlagda beloppet av anslagen till extra utgifter å riksstaten för år 1922 skulle alltså hela anslagsförhöjningen utgöra 228,000 kronor, en förhöjning, som blott utgör en ringa del av de besparingar, som vid bibehållande av de gamla reglerna skulle tillförts besparingsfonderna. Att ytterligare begränsa höjningen av anslagen till extra utgifter kan så mycket mindre komma ifråga, som efter budgetårets omläggning extra utgiftsanslagen måste komma till ökad användning nämligen för bestridande av mindre utgifter, för vilka eljest skolat äskas anslag ä tilläggsstat.

Övergången till det nya systemet medför för den nu förestående statsreglering^!! den fördelen, att den å besparingsfonderna den 30 juni 1923 innestående nettobehållningen kan såsom i anspråk tagen kapitaltillgång tillföras statsreglering^.

Beträffande denna statsreglering är dessutom att märka, att det å fjärde huvudtiteln uppförda anslaget till extra utgifter för lantförsvaret av vederbörande depaitementschef ansetts kunna med hänsyn till å detsamma förefintliga reservationer nedsättas till 415,000 kronor. Sammanlagda beloppet av de å nämnda statsreglering ingående anslagen till extra utgifter kommer alltså att överstiga sammanlagda beloppet av motsvarande anslag å riksstaten för år 1922 med allenast 28,000 kronor.

Tack vare avskaffandet av huvudtitlarnas allmänna besparingsfonder kan en förenkling av den nuvarande beteckningen av riksstatsanslagen vidtagas.

Därest i enlighet med vad förut föreslagits eventuella besparingar å de nuvarande bestämda anslagen efter besparingsfondernas upphörande skola tillföras kassafonden, finnes nämligen icke längre någon skillnad i avseende å dispositionen mellan de bestämda anslagen och de såsom förslagsanslag, högst, betecknade anslagen, då ]u dessa senare anslags behållningar skola tillföras kassafonden. Under sådana förhållanden saknas anledning att längre begagna beteckningen förslagsanslag, högst,

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. ~

10 Utgifterna.

utan kunna i lksstatsanslagen sammanföras under tre olika typer: reservationsanslag, förslagsanslag samt obetecknade anslag. Anslagen av sistnämnda kategori eller den så att säga normala formen av anslag komma alltså att bliva anslag, som ej få överskridas och vilkas besparingar skola tillföras kassafonden. I det förslag till riksstat för budgetåret 1923-1924, som är avsett att föreläggas 1923 års riksdag, bär också i enlighet härmed de anslag, som enligt hittills i förevarande avseende gällande regler skulle hava upptagits såsom förslagsanslag, högst, uppförts utan anslagsbeteckning.

3. Rese- och traktameutspenningar.

T01 förra årets statsverksproposition gjorde jag ett uttalande angående frå- 8aa j,?11? ^inställande av nytt^resereglemente. Jag framhöll därvid min uppfattning att förliallandena i avseende å penningvärde och varupris ännu icke nått den stadga, att det kunde anses tillrådligt att lägga dem till grund för helt nya och för framtiaen beslående bestämmelser på förevarande område. Emellertid anmälde jag min avsikt föreslå vissa ändringar i gällande resereglemente i syfte att undvika de mest framträdande olägenheterna av detsamma.

I statsråd den 17 februari 1922 beslöt Kungl. Maj:t på min tillstyrkan vissa ändringar i resereglemente^ åsyftande att förhindra oberättigad vinst på förrättmngsresor. Sålunda begränsades rätten till att åtnjuta ersättning för tågbiljett i högre vagnsklass än den under resan verkligen använda. Denna ändring innebar i huvudsak, att ersättning för biljett till första klassens vagn endast finge åtnjutas, da lesan verkligen skett i sådan vagnsklass. Vidare begränsades rätten att erhålla skjutsersättning för kortare vägsträckor. Slutligen skärptes bestämmelserna om gottgörelse för transport av resgods, i det att sådan gottgörelse endast bibehölls för verklig kostnad för transport av redskap, instrument och dylikt, som för förrättnings^ verkställande måste medföras.

Efter den nedgång^ av prisnivån, som under det förflutna året ägt rum, har vissei ngen uppnatts en sådan stabilisering av priserna, att penningvärdets osäkerhet icke i och för sig torde kunna anses utgöra hinder för fastställande av nytt resereglemente. Jag har likväl ej funnit mig böra nu taga upp denna fråga till slutligt avgörande. Det huvudsakliga skälet härför är, att jag ansett, att man med iordel tillsvidare kan fortgå på den väg, på vilken man under fjolåret inslog, och genom partiella ändringar av det nuvarande reglementet söka anpassa detta efter de nutida förhallandena. Jag åsyftar härvid att söka ytterligare begränsa möjligheterna att under vissa omständigheter debitera ersättning utöver kostnaden ävensom att i någon män inskränka rätten att åtnjuta ersättning för högsta tågklass, basom motvikt häremot och då under nuvarande förhållanden dagtraktamentena i

2,o J}r, t1®. aro va knappt tillmätta, torde viss höjning av traktamentena böra ske Fa det hela avser jag emellertid, att .statens kostnader för förrättningsresor skola ej oväsentligt nedgå.

° i frågan om de antydda provisoriska ändringarna i resereglementet ej ätsa utredd att beslut i ämnet nu kan fattas, anhåller jag att framdeles få återupptaga fragan.

Utgifterna.

4. Skriv material ier och expenser, ved ni. in.

Statens iimbetsmyndigheters utgifter för skrivniaterialier och expenser, ved in. in. bestridas i fall, där icke särskilt anvisade anslag stå till förfogande för gäldande av dylika kostnader, från respektive å de olika huvudtitlarna uppförda allmänna expensanslag. Dessa anslag hava hittills, med undantag av de å fjärde huvudtiteln under rubriken »Lantförsvaret» uppförda expensanslagen, anvisats såsom förslagsanslag, och finnes i de flesta fall icke någon gräns fastställd för vederbörande myndigheters rätt att för berörda utgifter disponera anslagen ifråga. Nämnda anslag hava ock under de senare åren belastats med betydande utgifter, och överskridanden av samma anslag hava i stor utsträckning förekommit.

Frågan om en begränsning av utgifterna å dessa anslag har fördenskull inom finansdepartementet varit föremål för övervägande i skilda riktningar. I ändamål att söka utröna, dels i vad mån ifrågavarande anslag skulle kunna befrias från utgifter, vilka lämpligen böra belasta andra anslag eller för vilka särskilda anslag böra anvisas, dels ock om och i vad mån övriga expensutgifter skulle kunna nedbringas, har genom finansdepartementet från ett flertal ämbetsmyndigheter infordrats uppgifter rörande de belopp, som av dessa myndigheter för olika ändamål utbetalts från de allmänna expensanslagen under åren 1916, 1918, 1920 och första halvåret 1922. På grundval av dessa uppgifter hava för olika huvudtitlar utarbetats sammanställningar rörande de belopp, vilka under nyssnämnda år från ifrågavarande anslag utbetalts för

1) bränsle, lyse, renhållning och städning;

2) renskrivning och tillfälliga biträden;

3) lokalhyra; samt

4) övriga expenser.

Vid uppgifternas bearbetande har emellertid befunnits, att slutligt förslag i frågan icke kan hinna föreläggas 1923 års riksdag. Därest verklig besparing beträffande expensutgiftema skall kunna ernås, synes det nämligen vara nödvändigt att vidtaga en uppdelning på de olika myndigheterna av huvuddelen av de nuvarande expensanslagen, i samband varmed verkens olika anslag torde böra erhålla naturen av begränsade anslag. För vidtagande av en dylik fördelning måste fullständigare upplysningar i åtskilliga hänseenden införskaffas.

Vissa interimistiska åtgärder för åstadkommande av besparingar på förevarande område torde emellertid för närvarande kunna vidtagas. Aven om nu endast äskas för huvudtitlarna gemensamma anslag för expenser, torde sålunda vissa gränser kunna fastställas för respektive ämbetsmyndigheters rätt att åtminstone för gruppen »övriga expenser» disponera de allmänna expensanslagen. Vidare torde vissa maximibelopp kunna bestämmas för inköp av möbler och andra inventarier. Aven andra kostnadsbesparande åtgärder torde kunna vidtagas. Vid bestämmandet av de olika verkens expensbelopp böra de inom finansdepartementet verkställda utredningarna givetvis komma till användning, i fall av behov kompletterade genom vederbörande departements försorg.

De i berörda avseende erforderliga föreskrifter rörande verkens rätt att förfoga över expensanslagen torde tillsvidare böra meddelas av Kungl. Maj:t, och torde

12 Utgifterna.

det därtöi icke vara nödigt att här närmare inga därpå. Jag har endast ansett mig höra lämna eu kortfattad redogörelse för vad i saken blivit åtgjort, under förhoppning att vid nästa års riksdag frågan skall kunna vinna en slutlig lösning.

5. Kommittékostnaderiia.

Pa sätt blivit riksdagen meddelat i berättelsen om vad i rikets styrelse sedan sista lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit har en väsentlig reduktion av kommittéväsendet genomförts från och med ingången av år 1923. I nu förevarande sammanhang anhåller jag att få något yttra mig i frågan huru för framtiden bör förfaras med anvisandet av medel för kommitté- och liknande utredningar.

Då jag den 24 november 1922 hade att för Kungl. Maj:t anmäla frågan om kommittékostnadernas nedbringande, yttrade jag, att jag kommit till den bestämda uppfattningen, att den hittills tillämpade anordningen att för kommittéutredningar anvisa förslagsanslag, som kunna överskridas, icke borde bibehållas. I stället borde, efter min uppfattning, till Kung! Majrts förfogande ställas en skäligt tillmätt men begränsad anslagssumma för utredningsändamål.

Vid närmare övervägande av frågan om den lämpligaste formen för kommittéanslagens upptagande i statförslaget för nästkommande budgetår hava huvudsakligen tvenne alternativ kommit i betraktande.

.Enligt det ena förslaget skulle å riksstaten uppföras ett för samtliga huvudtitlar gemensamt kommittéanslag, medan enligt det andra alternativet skulle anvisas ett anslag för varje departementshuvudtitel.

För min del finner jag det senare förslaget vara att föredraga. Då anslagen ifråga lämpligen böra givas natur av reservationsanslag, skulle med all sannolikhet en uppdelning av anslagsmedlen på de särskilda departementen lända till största besparingen i medelsanvändningen. Varje departement skulle nämligen hava omedelbart intresse av att anvisningarna å dess kommittéanslag så begränsades, att för framtiden besparingar stode till buds för större utredningar och för oförutsedda behov. Ett liknande intresse skulle däremot ej med samma styrka göra sig gällande, om allenast ett för samtliga departement gemensamt anslag anvisades. Svårigheter att rätt avväga fördelningen av ett allmänt anslag torde sannolikt även uppkomma.

Vad angår själva beräkningen av de olika departementens kommittéanslag torde här höra framhållas, att för varje budgetår utgiftsöverslag böra införskaffas från de redan förefintliga kommittéer, vilka antagas komma att arbeta under budgetåret ifråga. Till det belopp, som — efter granskning inom vederbörande departement — finnes böra beräknas för dessa kommittéer, bör läggas ett belopp till mötande av utgifter för nya kommittéer, vilka kunna visa sig framdeles bliva nödvändiga. Jag vill beträffande dessa belopp för nya utredningar särskilt framhålla, att ehuruväl i möjligaste mån begränsning av kommittéledamöternas antal bör ske. de för nya utgifter avsedda beloppen ej böra tillmätas alltför snävt, detta med hänsyn till anslagens natur att icke kunna överskridas.

Med nu angivna utgångspunkter hava de olika kommittéanslagen beräknats böra för budgetåret 1923 -1924 utgå med följande belopp:

Jämföres sammanlagda beloppet av de nu såsom erforderliga ansedda anslagen med exempelvis utgifterna för kommittéer och sakkunniga under år 1921, vilka uppgingo till 5,028,667 kronor 43 öre, framstår det såsom tydligt, att avsevärda besparingar äro att vänta av anslagens begränsning.

Jag anhåller att i nu förevarande sammanhang få förberedelsevis beröra en fråga rörande kommittékostnaderna, vilken tarvar en lösning.

Enligt kungörelsen den 29 augusti 1921 (nr 517) med vissa bestämmelser angående kommittéer är beträffande arvode till ledamot, som ej är ordförande i kommitté eller fullgör mer än ett kommittéuppdrag, stadgat, att då ersättning för kommittéuppdrag bestämts i form av dagarvode, detta arvode vid arbete å sammanträdesorten skall utgå,

1) till den, som är bosatt eller har sin verksamhet å sammanträdesorten eller där uppehåller sig i följd av annat allmänt uppdrag, för vilket ersättning åtnjutes,

a) om han är anställd i statens eller kommunens tjänst, eller om han samtidigt åtnjuter ersättning för annat allmänt uppdrag, såsom riksdagsmannaskap. statsrevisorsskap eller dylikt, med sex kronor; och

b) eljest med tolv kronor; samt

2) till den, som icke är bosatt eller har sin verksamhet å sammanträdesorten eller där uppehåller sig i följd av annat allmänt uppdrag, för vilket ersättning åtnjutes, med aderton kronor.

Beträffande ersättning för mistade löneförmåner gäller, att kommittéledamot, som är anställd i statens tjänst, äger, därest ersättning för uppdraget bestämts i form av dagarvode, dessutom åtnjuta ersättning för de löneförmåner, varom hall gått miste under tjänstledighet för uppdragets fullgörande. Fråga, huruvida eller i vad mån ersättning för mistade löneförmåner eljest må utgå till kommittéledamot, prövas och avgöres av Kungl. Maj:t efter framställning i varje särskilt fall.

Nu hava vid olika tillfällen uppkommit fråga om beredande av ersättning för förlorad inkomst i enskild verksamhet, och hava dessa frågor beroende på olika omständigheter lösts något olika vid skilda tillfällen. Med hänsyn till konsekvenserna hava på senare tid framställningar om dylik ersättning i allmänhet icke bifallits.

Det synes mig emellertid i viss mån obilligt, att personer från enskild verksamhet skola såsom kommittéledamöter bliva så väsentligt annorlunda behandlade

14 Utgifterna.

än personer i statstjänst, vad angår gottgörelse för den förlust i inkomst, varav de träffas på grund av åtagande att fullgöra kommittéuppdrag. Jag måste dock ställa mig avvisande mot att denna gottgörelse lämnas för varje särskilt fall efter en beräkning av den lidna inkomstminskningen. Det torde fördenskull vara att föredraga, att, på sätt som skett beträffande dagarvode till personer, som höra hemma å sammanträdesorten, ett högre arvode tillerkännes den, som har sin inkomst från enskild verksamhet. I anslutning till vad som nu gäller beträffande å sammanträdesorten bosatta personer synes skillnaden böra sättas till sex kronor för dag, med vilket belopp arvodet till dem, som icke äro tjänstemän eller därmed i nu förevarande avseende likställda, skulle höjas.

Den nu av mig förordade arvodeshöjningen synes böra tillämpas först från och med den 1 juli 1923, samtidigt med att de strängare principerna med avseende å dispositionen av kommittéanslagen äro avsedda att träda i kraft.

För den händelse av riksdagen icke framställes erinran mot den nu antydda lösningen, har jag för avsikt att i sinom tid för Kungl. Maj:t ånyo anmäla frågan för utfärdande av erforderliga bestämmelser i ämnet.

6. Extra lönetillägg till vissa tjänstemän och betjänte.

Sedan Kungl. Maj:t år 1921 i likhet med vad fallet varit under de närmast föregående åren av riksdagen äskat beviljande av medel för beredande av extra lönetillägg åt en del befattningshavare, vilka under senare tider icke fått sina avlöningsförmåner ny- eller omreglerade efter andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas fastställande, anvisade riksdagen för ifrågavarande ändamål å 1922 års riksstat förslagsanslag att enligt vissa angivna grunder utgå med följande belopp, nämligen:

under andra huvudtiteln ....................................... kronor 2,500

» fjärde » » 625

» femte » » 3,000

» sjätte » » 4,000

» åttonde » » 5,000

» nionde » » 1,000

eller sålunda tillsammans kronor 16,125.

Den 7 juli 1921 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse angående extra lönetillägg för år 1922 (nr 392).

De grunder, efter vilka de extra lönetilläggen utgå för år 1922, äro enligt nämnda kungörelse följande:

l:o) Extra lönetillägg utgår, där ej sådant fall är för handen, som under 2:o) sägs, till tjänsteman, vilkens tjänstgöring är förlagd till huvudstaden, med 15 procent å kontant avlöning, dock icke i något fall med högre belopp än 700 kronor, och

Utgifterna.

in

till tjänsteman, vilkens tjänstgöring är förlagd till annan ort, med 12 procent å kontant avlöning, dock icke i något fall till högre belopp än 500 kronor, samt, i vad angår betjänto, mod 25 procent å kontant avlöning, om tjänstgöringen är förlagd till huvudstaden, men eljest med 20 procent å sådan avlöning.

2:o) Ingår i avlöningen bostads- eller bostadsförmån in natura, skall det enligt nästföregående moment beräknade lönetillägget minskas med ett belopp, motsvarande 10 procent av de kontanta avlöningsförmåner, varå tillägget beräknats.

3:o) Från åtnjutande av extra lönetillägg undantagas, förutom häradshövdingarna och de tjänstemän, åt vilka beretts tillfällig löneförbättring för år 1922,

a) de tjänstemän, vilkas avlöningsförmåner av statstjänst, dyrtidstillägg oberäknat, för år 1922 uppgå till högre belopp än 7,700 kronor eller, om deras tjänstgöring är förlagd till annan ort än Stockholm, 7,500 kronor; skolande, i fall nämnda avlöningsförmåner överstiga 7,000 kronor, det extra lönetillägget i intet fall utgå med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan 7,700 kronor eller, om tjänstemannen har sin tjänstgöring förlagd till landsorten, 7,500 kronor, å ena, samt förenämnda avlöningsförmåners belopp, å andra sidan,

b) de tjänstemän, vilkas inkomst av arbete, det extra lönetillägget samt dyrtidstillägg oberäknade, under år 1921 av vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattats till högre belopp än 7,700 kronor eller, om deras tjänstgöring är förlagd till annan ort än Stockholm, 7,500 kronor; skolande, ifall nämnda inkomster överstiga 7,000 kronor, det extra lönetillägget i intet fall utgå med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan 7,700 kronor eller, om tjänstemannen har sin tjänstgöring förlagd till landsorten, 7,500 kronor, å ena, samt förenämnda inkomsters belopp, å andra sidan,

c) de tjänstinnehavare, vilkas avlöningsförmåner vid riksdagarna åren 1901— 1921 ny- eller omreglerats efter andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas fastställande.

4:o) Extra lönetillägg må allenast tilläggas tjänstemän och betjänte, vilkas avlöning blivit av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder.

5:o) Extra lönetillägg beräknas endast å avlöningsförmåner, vilka utgå av statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel dels ock av andra medel, beräknas extra lönetillägg endast å den del därav, som utgår av statsmedel, dock att åt lärare och tjänstemän vid universiteten extra lönetillägg må beräknas å hela det belopp, vartill avlöningen blivit, på sätt i nästföregående moment sägs, bestämd att minst uppgå, utan avseende därå att till bestridande av universitetens utgifter användas jämväl andra medel än statsmedel.

6:o) Extra lönetillägg beräknas å följande slag av avlöningsförmåner: lön;

tjänstgöringspenningar;

kontant bostads- och inkvarteringsersättning; arvode;

med lön likställt lönetillägg; samt dagavlöning vid flottan.

7:o) Extra lönetillägg till den, som av statens medel åtnjuter lön eller arvode för två eller flera befattningar, utgår endast för en av dessa, nämligen för den, som

16 Utgifterna.

medför högsta avlöningen, eller, därest denna på mer än ett ställe är lika, för den av dem, till vilken han först blivit befordrad.

8:o) Extra lönetillägget anses tillhöra lönen.

För tiden 1 januari—30 juni 1923 har 1922 års riksdag för ifrågavarande ändamål anvisat

under andra huvudtiteln ........................................ kronor 500

» fjärde » » 100

» sjätte » » 2,000

eller sålunda tillsammans kronor 2,600,

att användas enligt motsvarande grunder som för år 1922.

Beloppen äro avsedda, det under andra huvudtiteln beviljade till en protokollssekreterare på gammal stat samt två fånggevaldiger, det under fjärde huvudtiteln beviljade till en kyrkvaktare och klockare i Karlskrona samt det under sjätte huvudtiteln till fem tjänstemän å övergångsstat vid generalpoststyrelsen.

Jag har ansett mig böra föreslå, att frågan om extra lönetillägg till det fåtal personer, vilka numera äga uppbära sådant, för framtiden ordnas utan att särskilda anslag behöva å riksstaten för ändamålet anvisas. Lämpligen torde de ordinarie förslagsanslagen till avlöningar till ordinarie tjänstemän böra få tagas i anspråk för ändamålet. Vad angår sjätte huvudtiteln höra dock kostnaderna för extra lönetillägg åt förenämnda tjänstemän vid generalpoststyrelsen bestridas av postmedel.

I avgivet yttrande har statskontoret biträtt detta förslag.

Givetvis böra alltjämt samma grunder som hittills vara gällande för det extra lönetilläggets utgående.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att till tjänstemän och betjänte, vilkas avlöningsförmåner icke efter år 1900 ny- eller omreglerats enligt andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas fastställande, extra lönetillägg må för tid efter den 1 juli 1923 enligt Kung]. Maj:ts bestämmande utgå jämlikt grunder, motsvarande dem, vilka för år 1922 meddelats i kungörelsen den 7 juli 1921 (nr 392);

dels ock besluta, att kostnaderna för sådana extra lönetillägg skola bestridas, vad angår postverket, av postmedel och i övrigt av i vederbörande verks stat upptagen anslagspost till avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Utgifterna.

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom (len civila statsförvaltningen.

Vissa grupper av såväl ordinarie som extra personal, vilka ännu icke erhållit definitiv lönereglering, torde såsom hittills böra komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring under budgetåret 1923—1924. Denna fråga föreligger emellertid ännu ej i det skick, att den kan underställas Kung], Maj:ts slutliga prövning, vadan särskild proposition i ämnet först senare kommer att kunna föreläggas årets riksdag. I följd härav torde de för ändamålet erforderliga medlen nu, i avvaktan på denna proposition, böra under de särskilda huvudtitlarna allenast beräknas å riksstaten.

Inom finansdepartementet verkställda överslagsberäkningar hava givit vid handen, att de särskilda anslagen under de olika huvudtitlarna för tillfällig löneförbättring under budgetåret 1923—1924 åt ordinarie och extra befattningshavare kunna beräknas till följande avrundade belopp, nämligen:

Ifrågavarande beräkningar hava gjorts under förutsättning, att definitiv lönereglering vid 1923 års riksdag beslutas för vissa grupper av befattningshavare.

Närmare förslag om de på varje huvudtitel belöpande anslagsbelopp torde vid behandlingen av de olika huvudtitlarna få framställas av vederbörande departementschefer.

8. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga

befattningshavare.

Genom beslut av 1918 års riksdag hava vaktmästarna och med dem jämförliga befattningshavare vid centrala ämbetsverk m. fl. myndigheter erhållit förbättrade avlöningsförmåner. På grund av denna särskilda lönereglering hava dessa befattningshavare undantagits från den tillfälliga löneförbättring, som utgått vid de centrala verken i allmänhet, intill dess dessa nyreglerats.

Vid den definitiva löneregleringen hava emellertid vaktmästarna — under benämning expeditionsvakter — erhållit väsentligt höjd avlöning, varigenom vaktmästarna vid de oreglerade verken komma att, trots det högre dyrtidstillägget, Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 3

18 Utgifterna.

uppbära väsentligt lägre sammanlagd avlöning än motsvarande lönereglerade befattningshavare.

Framställning om beredande av förbättrade avlöningsförmåner åt vissa vaktmästare, vilka ännu ej blivit delaktiga av definitiv lönereglering, har ock gjorts. Denna framställning, som avser vaktmästarna vid länsstyrelserna samt överståthållarämbetets kansli ävensom landsarkiven, har för yttrande remitterats till löneregleringskommittén, som för sin del, då ny lönereglering beträffande länsstyrelserna och överståthållarämbetets kansli ej kunde medhinnas vid 1923 års riksdag, tillstyrkt, att vaktmästarna vid dessa verk måtte tilldelas ett tillfälligt lönetillägg. Detta skulle så avpassas, att det sammanlagda beloppet av begynnelseavlöningen å ordinarie stat och lönetillägget med därå belöpande dyrtidstillägg enligt de för icke nyreglerade verk bestämda grunder skulle stå i viss relation till den för en befattningshavare i den nya lönegraden B 1 (expeditionsvakt) å vederbörande ort fastställda begynnelselönen jämte därå belöpande dyrtidstillägg enligt de för nyreglerade verk gällande grunder.

Då frågan om definitiv lönereglering för högskolorna och de vetenskapliga institutionerna icke kommer att framföras till 1923 års riksdag, skulle även för de vid dessa verk anställda vaktmästarna föreligga samma skäl att införa ett tillfälligt lönetillägg som för vaktmästarna vid länsstyrelserna.

En särskild anledning att taga upp denna fråga föreligger däri, att genom den omläggning av dyrtidstillägget, som Kungl. Maj:t beslutat föreslå 1923 års riksdag, gruppen av icke lönereglerade vaktmästare skulle komma att träffas särskilt hårt.

Jag har med hänsyn till nu angivna förhållanden ansett mig böra igångsätta en undersökning angående införande av tillfälligt lönetillägg för samtliga nu berörda vaktmästare. Denna utredning är ännu ej avslutad, varför jag anhåller att längre fram under riksdagen få återkomma till frågan om avlåtande av proposition i ämnet.

Tillsvidare böra emellertid under vederbörande huvudtitlar beräknas anslag för ändamålet. Enligt en inom finansdepartementet gjord approximativ beräkning skulle anslag behöva utgå allenast under femte, åttonde och nionde huvudtitlarna med belopp av respektive 16,000, 35,000 och 9,000 kronor.

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst in. fl.

På mitt förslag har Kungl. Maj:t förut i dag beslutat avlåta proposition till riksdagen med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. m. Likaledes har Kungl. Maj:t tidigare denna dag beslutat avlåta propositioner till riksdagen med förslag till kungörelser dels angående dyrtidstillägg åt diplomatiska och konsulära tjänstemän, dels angående dyrtidstillägg åt fast anställt manskap vid armén och marinen m. 11.

Vad angår dyrtidstillägg till vissa personalgrupper, vilka äga uppbära dylikt enligt andra bestämmelser än de i nyssnämnda förslag till kungörelser upptagna, så föreligger härvidlag ännu icke något slutgiltigt förslag. Icke heller är jag nu i tillfälle att för Kungl. Maj:t anmäla frågan om beredande av dyrtidstillägg åt

f. d. befattningshavare i statens tjänst samt änkor och barn efter dylika befattningshavare in. 11. pensionärer. I dessa avseenden lära framdeles propositioner böra

Utgifterna. 10

avlåtas till riksdagen; och torde de för ändamålet erforderliga anslag böra i statsverkspropositionen upptagas med beräknade belopp.

Enligt Kungl. Maj:ts förberörda förslag skulle, vad angår nuvarande befattningshavare, dyrtidstilläggen vid de affärsdrivande verken samt flottans pensionskassa och statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. fl. utgå av de medel, av vilka omkostnaderna för vederbörande verk och institutioner i övrigt bestridas. Beträffande mynt- och justeringsverket samt i budgetavseende därmed jämställda verk lära särskilda anslag till dyrtidstillägg böra anvisas att utgå av vederbörande verks inkomster. 1 övrigt torde anslag för dyrtidstillägg åt befattningshavare i .statens tjänst in. fl. personalgrupper böra ingå i statsregleringen på vanligt sätt och uppföras under respektive huvudtitlar.

I fråga om pensionärerna har jag ansett mig böra föreslå eu ändring i sättet lör kostnadernas bestridande. Vad affärsverken beträffar synes det mig nämligen riktigast, att dyrtidstilläggen till pensionärerna utgå från verkens egna inkomstmedel på samma sätt som hittills skett med dyrtidstilläggen till i tjänst varande befattningshavare. Kostnaderna härför hava hittills varit avsedda att bestridas från för ändamålet anvisade anslag under elfte huvudtiteln. Vid domänverket hava dock dyrtidstillägg till f. d. befattningshavare utbetalts av verkets egna medel. Detta skulle nu bliva förhållandet vid samtliga affärsverk och i avseende å såväl f. d. befattningshavare som övriga pensionärer.

Med utgångspunkt från en genomsnittlig levnadskostnadsindex av 175 och med tillämpning av i förenämnda förslag till kungörelser angivna grunder hava beräkningar verkställts angående kostnaderna för dyrtidstillägg under budgetåret 1923—1924. Enligt dessa beräkningar skulle kostnaderna uppgå till följande belopp, nämligen:

beträffande de affärsdri v ande verken................................................ kronor 30,300,000

beträffande mynt- och justeringsverket, bank- och fondinspektionen, kontrollstyrelsens avdelning för ärenden angående skattefri sprit m. in., statens biografbyrå, statens reproduktionsanstalt, patent- och registreringsverket samt försäkringsin-

spektionen ........................................................................................ » 237,500

beträffande övriga personalgrupper.................................................... » 54,920,500

samt beträffande pensionsstaterna .................................................... » 9,875,000.

De för »övriga personalgrupper» samt pensionsstaterna beräknade beloppen äro avsedda ej blott för dyrtidstillägg enligt de allmänna författningarna i ämnet utan jämväl för dyrtidstillägg till särskilda personalgrupper utanför den egentliga statsförvaltningen. Dessa belopp torde böra uppdelas på de olika huvudtitlarna.

Närmare förslag om de på varje huvudtitel belöpande anslag till dyrtidstillägg torde vid behandlingen av de särskilda huvudtitlarna få framställas av vederbörande departementschefer.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

Första huvudtiteln. |1—2.'|

I

Första huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet, inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman, Linders,

SCHLYTER, ÖRNE.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anmäler härefter de frågor, som tillhöra regleringen för budgetåret 1923—1924 av utgifterna under riksstatens första huvudtitel, innefattande anslagen till hov- och slottsstaterna. Under åberopande av vad han förut denna dag under »För flera huvudtitlar gemensamma frågor» yttrat rörande anslagens beteckning anför departementschefen därvid följande:

A. Kungl. hovstaten.

1. Kungl. Maj:ts hovhållning.

[1.] Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra ordinarie anslaget till Kungl.

Maj:ts hovhållning med........................................ kronor 800,000.

2. Förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning.

[2.] Till förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning anvisades i enlighet med förslag i 1921 års statsverksproposition dels å tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst, 200,000 kronor, dels å extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst, 200,000 kronor. För första halvåret 1923 anvisades för samma ändamål av 1922 års riksdag å extra stat ett förslagsanslag, högst, 100,000 kronor.

Från de anslag, som tidigare beviljats till förstärkning av ifrågavarande ordinarie anslag, hava dyrtidstilläggen till hovförvaltningen utgått. Det för första halvåret 1923 anvisade anslaget har beräknats komma att åtgå så gott som helt och hållet till bestridande av de för samma tidsperiod utgående dyrtidstillägg utan att i någon nämnvärd mån bidraga till täckande av merkostnaden å de övriga utgifter, som skola bestridas av ifrågavarande ordinarie anslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 1

2 Första huvudtiteln. [2—6.]

Även för budgetåret 1928—1924 torde en förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning vara ofrånkomlig. Emellertid lärer någon nedsättning av förstärkningens belopp böra ske. Jag erinrar, att ämbetsverkens anslagsäskanden i allmänhet undergått avsevärda beskämingar och att de för avlöning till personal avsedda anslagsbeloppen genomgående reducerats. En motsvarande reduktion av de extra anslag å första huvudtiteln, vilka i huvudsak avsetts för personal- och liknande kostnader, synes mig naturlig. Vad nu ifrågavarande förstärkningsanslag beträffar föreslår jag en nedsättning till 150,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag av .................................................... kronor 150,000.

3. Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning.

[3.] Vidare hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra ordinarie anslaget till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning med kronor 180,000.

4. Förstärkning av anslaget till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning.

[4.] Till förstärkning av anslaget till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning anvisades i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag av 1921 års riksdag dels å tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst, 90,000 kronor, dels å extra stat för år 1922 likaledes ett förslagsanslag, högst, 90,000 kronor.

1922 års riksdag anvisade i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag för ifrågavarande ändamål å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst, 45,000 kronor.

Under åberopande i tillämpliga delar av vad jag under punkt 2 nyss anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag av .............................................. kronor 70,000.

5. Hans Kungl. Höghet Hertigen av Västergötland.

[5.] Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra ordinarie anslaget till Hans Kungl. Höghet Hertigen av Västergötland med kronor 26,000.

C. Hans Kungl. Höghet Hertigen av Närke.

[6.]. Vidare hemställer jag, att Kungl. Maj:t mätte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra ordinarie anslaget till Hans Kungl. Höghet Hertigen av Närke med ............ kronor 26,000.

3 Första huvudtiteln. |7—8. |

7. Ve<l och kol för <Ie kiiiigp* hoven.

■ lag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra ordinarie anslaget till ved och kol för de kungl. hoven med............................... kronor 50,000.

8. Täckande av motsedd brist å anslaget till ved och kol för de kungl. hoven.

18. | Kostnaderna för uppvärmning av de kungl. slotten äro avsedda att bestridas av det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget till ved och kol för de kungl. hoven, uppgående till 50,000 kronor. Då det visat sig, att nämnda anslag blivit otillräckligt för ifrågavarande ändamål, hava på 1918 — 1921 års tilläggsstater måst uppföras särskilda anslag i syfte att möta merkostnaden för uppvärmning av Stockholms och Drottningholms slott under dessa år. Sålunda anvisades härför av riksdagen ett förslagsanslag å 110,000 kronor för vartdera av åren 1920 och 1921. Beträffande det ordinarie anslaget för ifrågavarande ändamål under första halvåret 1923 beslöt 1922 års riksdag fastställa detsamma till 25,000 kronor, utgörande hälften av det förut för helt år utgående beloppet, men anvisade samtidigt till täckande av motsedd brist å nämnda anslag å extra stat ett förslagsanslag, högst, 25,000 kronor. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beviljade samma riksdag dessutom till bestridande av för år 1922 beräknad merkostnad för uppvärmning av Stockholms och Drottningholms slott å berörda års tilläggsstat ett förslagsanslag av 50,000 kronor.

Nu har riksmarskalksämbetet i skrivelse den 10 oktober 1922 — med överlämnande av en av ståthållarämbetet å Stockholms slott den 6 oktober 1922 dagtecknad skrivelse i ämnet — gjort framställning om anvisande å extra stat för budgetåret 1923—1924 av ett förslagsanslag, högst, 120,000 kronor till förstärkningav anslaget till ved och kol för de kungl. hoven.

I ståthållarämbetets berörda skrivelse har anförts huvudsakligen följande.

Inköpsprisen för bränsle under år 1922 jämförda med samma priser år 1910 visade en ökning för björkved av nära 150 procent, för barrved 100 procent och för koks 60 procent. Man hade numera, beträffande Stockholms slott, övergått att elda värmeledningens pannor med ved. ehuru desamma ursprungligen varit avsedda för småkol, enär dessa ej kunde till antaglig kvalitet eller pris erhållas; eldning med ved ställde sig dessutom nu lika billig som eldning med koks, och pannorna före bättre därav. Beträffande fördelningen av utgifterna hade kostnaderna för inköp av bränsle år 1910 uppgått till 65 procent mot år 1921 85 procent av anvisade anslagsbelopp. Utgifterna för bränsle hade varit de, som huvudsakligast drivit kostnaderna i höjden. Bränsleprocenten hade alla år ökats, under det att avlöningsprocenten i stort sett sjunkit, oaktat lönerna flerdubblats. Aven övriga utgifter hade visat tendens att sjunka. Med 1910 års siffror som beräkningsgrund och med fästat avseende å den sedan dess inträdda fördyringen på så gott som alla områden hade ståthållarämbetet kommit till en slutsumma för dessa kostnader under budgetåret 1923 — 1924 av omkring 174.000 kronor. Då denna slutsumma erhållits på grund av sannolikhetsberäkningar, hade en särskild tablå uppgjorts för ungefärliga kostnaden för bränsle m. in. under ett år, baserat på bränsleåtgången år 1921 och de bränslepriser, som framkommit vid senaste entreprenad. Denna tablå lämnade en

Departementschefen.

4 Första huvudtiteln. |8.]

slutsumma av omkring 170,000 kronor, under vilket belopp ståthållarämbetet icke vågade gå. Då emellertid bränsleprisen ännu vore så varierande, att summan enligt ett senare dagspris skulle ställa sig 30,000 kronor högre, och icke heller arbetsprisen ännu vore stabiliserade, syntes det ståthållarämbetet omöjligt att för närvarande angiva ett för någon viss tidsrymd bestämmande årspris.

För bedömande av anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål under budgetåret 1923 —1924 har det synts mig nödigt att från riksmarskalksämbetet till komplettering av ståthallarämbetets kostnadsberäkningar införskaffa vissa ytterligare uppgifter; och har ämbetet i anledning härav överlämnat en genom ståthållarämbetets försorg utarbetad promemoria, vilken legat till grund för ståthållarämbetets framställning i ämnet, ävensom av ståthållaren å Stockholms slott meddelad uppgift å de kvantiteter bränsle, som under åren 1914—1921 förbrukats vid Stockholms slott med tillhörande byggnader samt vid Drottningholms slott. Den sålunda erhållna utredningen torde i sinom tid få tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

Da jag föregående år för Kungl. Magt anmälde frågan om anvisande av särskilda medel för ifrågavarande ändamål utöver det ordinarie anslaget, förutsatte jagt att med hänsyn till den synnerligen bekymmersamma statsfinansiella situationen särskild sparsamhet skulle iakttagas i avseende ä kostnader av förevarande slag. Med hänsyn härtill och då priserna på bränslemarknaden syntes mig möjliggöra ett bestämmande på förhand av skäligt anslag för ändamålet, föreslog jag, att en till beloppet fixerad förstärkning av det ordinarie anslaget måtte för framtiden anvisas på riksstaten.

Vad beträffar behovet av anslag för ifrågavarande ändamål å riksstaten för budgetåret 1923—1924 lärer man hava att räkna med en avsevärd brist i det ordinarie anslaget. Det synes mig emellertid icke vara möjligt att här tillmäta ett förstärkningsanslag allenast med utgångspunkt från de hittillsvarande eller för budgetåret 1923 — 1924 beräknade faktiska utgifterna å det ordinarie anslaget.

1 fråga om det anslag, som för budgetåret 1923—1924 torde böra anvisas till täckande av motsedd brist å anslaget till ved och kol för de kungl. hoven, har jag ansett detsamma skäligen höra tillmätas med utgångspunkt från de faktiska utgifterna för ifrågavarande ändamål år 1914 samt med hänsyn till den därefter inträdda genomsnittliga ökningen av hithörande kostnader. Så vitt angår bränslekostnaderna har enligt de av ståthållarämbetet lämnade uppgifter prisstegringen från tiden närmast före världskriget tills nu i runda tal uppgått till för barrved 90 procent, för björkved 100 procent, för koks 30 procent, för kol 60 procent och för antracit 100 procent. Vid jämförelse med priserna i allmänna marknaden torde procentsiffran för barrved böra något sänkas men procentsiffran för koks åtminstone fördubblas, (ivriga kostnader hava jämväl undergått en betydande stegring. År 1914 uppgingo utgifterna för slottens uppvärmning till ungefär 70,000 kronor. Med hänsyn härtill och i betraktande av den inträdda prisstegringen synes det skäligt, att för budgetåret 1923—1924 ett sammanlagt belopp av inemot'140.000 kronor ställes till förfogande för ändamålet. I betraktande jämväl av den omständigheten. att Ulriksdals slott, sedan detsamma iordningställts för Hans Kungl. Höghet Kronprinsens räkning, under år 1921 överlämnats för sitt sålunda bestämda ändamål och att på grund härav den till omkring 15.000 kronor beräknade

b

Första huvudtiteln. 18—10.]

kostnaden för uppvärmning av sagda slott numera tillkommer, synes man icke kunna gå lägre än till 140,000 kronor. Då det ordinarie anslaget utgör 50,000 kronor, skulle alltså till täckande av motsedd brist å samma anslag beliöva anvisas ett belopp av 90,000 kronor.

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag. att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till täckande av motsedd brist å anslaget till ved och kol för de kungl. hoven för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag av .............................................. kronor 90,000.

9. Underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl.

slotten.

[9.] Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra ordinarie anslaget till underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten med............................................ kronor 56,400.

10. Förstärkning av anslaget till underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga Inventarier i de kungl. slotten.

110.] Till förstärkning av ordinarie anslaget till underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten anvisades av 1920 års riksdag dels å tilläggsstat för samma år, dels ock å extra stat för år 1921 såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av 28,200 kronor samt såväl av 1921 års riksdag å extra stat för år 1922 likaledes ett förslagsanslag, högst, 28,200 kronor, som ock av 1922 års riksdag å extra stat för första halvåret 1923 ett förslagsanslag, högst, 14,100 kronor.

Den utredning, som låg till grund för Kungl. Maj:ts framställningar i förevarande ämne till 1920 och 1921 års riksdagar, återfinnes under första huvudtiteln, sid. 2—6, i det vid 1920 års statsverksproposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 7 januari 1920. Av denna utredning framgår, att det ifrågavarande ordinarie anslaget, som ifrån början varit avsett för komplettering, underhåll och vård jämte reparationer av staten tillhöriga möbler m. m. samt inventarier av silver, koppar, glas och porslin m. m. i de kungl. slotten, alltsedan år 1864 utgått med samma belopp, 56,400 kronor årligen. Då sedan nämnda tid en fortgående och under världskriget synnerligen betydande prisstegring ägt rum, hade anslaget blivit alldeles otillräckligt för sitt ändamål. Enbart utgifterna för löner m. m. till personalen beräknades från och med år 1919 uppgå till 39,700 kronor årligen. För de dyrbara och omfattande samlingarnas egentliga vård och underhåll beräknades en summa av allenast 13,000 kronor om året bliva tillgänglig. Sistnämnda belopp ansågs alltför otillräckligt för en planmässigt genomförd skötsel av samlingarna.

Beträffande utgifterna för ifrågavarande ändamål under år 1921 hade för nämnda år för ordinarie avlöningar jämte dyrtidstillägg utgått 43,820 kronor samt till extra löner, Jhyresersättningar, skatter etc. cirka 12,000 kronor, eller tillhopa 55,820 kronor. Ökningen från år 1919 hade i huvudsak berott därpå, att husgerådskammarens tjänstemän först under år 1920 erhållit dyrtidstillägg, som i någon

Departements-

chefen.

6 Första huvudtiteln. [10—11.]

män närmade sig de av motsvarande, i statstjänst anställda tjänstemän uppburna dyrtidstilläggen. Därjämte hade hyresersättningar och skattebidrag, som ingingo i personalens löneförmåner, sedan år 1919 fördubblats.

Med överlämnande av en av överintendenten och chefen för husgerådskammaren gjord framställning om förstärkning av ifrågavarande anslag jämväl för budgetåret 1923 —1924 med 28,200 kronor har nu riksmarskalksämbetet i sin förenämnda skrivelse den 10 oktober 1922, under åberopande av vad chefen för husgerådskammare i ämnet anfört, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till förstärkning av förevarande anslag för budgetåret 1923—1924 å extra stat anvisa ett förslagsanslag, högst, 28,200 kronor.

1 sin av riksmarskalksämbetet åberopade skrivelse bär chefen för husgerådskammare till en början framhållit, att oaktat man framdeles kunde förvänta någon minskning i utgifterna, beroende på nedsättning av nu utgående lönetillägg, en större ändring av anslagsbeloppen till ifrågavarande ändamål icke torde böra vidtagas, så vitt ej vården av statens egendom i husgerådskammaren i ej oväsentlig grad skulle äventyras. Till löner och dyrtidstillägg åtginge nu respektive 21,000 och 33,640 kronor, sammanlagt 54,640 kronor, motsvarande i det närmaste det ordinarie anslaget. Härutöver fordrades för samlingarnas konservering, vård och underhåll minst 12,000 kronor, till vård och underhåll av enklare föremål omkring 8,000 kronor, till nödvändiga nyanskaffningar 5,000 kronor, till transport och frakt omkring 3,000 kronor samt till expedition och diverse omkring 2,000 kronor, inalles alltså omkring 30,000 kronor. Enär i husgerådskammarens konstsamlingar inginge den särskilt dyrbara kollektionen av vävda tapeter och andra textilier, som ännu endast till en ringa del kunnat konserveras, samt underhållet av möbler och silver droge betydande kostnader och nyanskaffningsanslaget å 5,000 kronor borde giva tillgång till inköp bland annat av mattor, glas, porslin, armatur in. m., kunde de av„ cjie^en för husgerådskammaren angivna olika utgiftsposterna endast med största svårighet och omtanke vara tillfyllest för de uppgivna ändamålen.

Det ordinarie anslaget till underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten torde böra förstärkas jämväl för budgetåret 1923—1924. Emellertid synes mig en nedsättning av förstärkningsanslaget, som till väsentlig del användes till bestridande av avlöningskostnader, till i runt tal 20,000 kronor kunna utan olägenhet äga rum.

På grund härav hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag av .......................................................................... kronor 20,000.

11. Kungl. hovstallets utfodring.

[11-] Vidare hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra ordinarie anslaget till kungl. hovstallets utfodring med .................................... kronor 45,000.

Första huvudtiteln. 112 -13. |

7 B. Kungl. slottsstaten.

1. Reparationer å Stockholms slott in. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader.

112.J Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra ordinarie anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader med....................................................... kronor 63,000.

2. Förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl.

hoven upplåtna byggnader.

[13.] Till förstärkning av ordinarie anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader hava anvisats förslagsanslag, högst, å tilläggsstat för år 1919 samt å extra stat för vartdera av åren 1920— 1921 av 31,500 kronor, å tilläggsstat för sistnämnda år av 31,500 kronor, å extra stat för år 1922 av 63,000 kronor samt å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 av 31,500 kronor.

Såsom framgår av det utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 7 januari 1921, vilket finnes bilagt sistnämnda års statsverksproposition (första huvudtiteln, sid. 5), hade genom sakkunniga verkställts utredning angående vissa mera omfattande reparationsarbeten å Stockholms slott, vilka voro avsedda att bekostas genom särskilda medel. Enligt vad riksmarskalksämbetet meddelat, hade de sakkunniga — ståthållaren på Stockholms slott överste Murray och slottsarkitekten professor Tengbom — förklarat sig anse, att, under förutsättning att medel för de nödiga engångskostnaderna beviljades, det årliga behovet av reparationer och underhållsarbeten kunde tillgodoses genom årsanslag, vilka med hänsyn till penningvärdets sedan år 1914 inträdda fall borde höjas till tredubbla beloppet. Med hänsyn likväl till omfattningen av de arbeten, vilka av de sakkunniga ifrågasatts att komma till utförande och bestridas med särskilt anslagna medel, hade det synts de sakkunniga, att ett ordinarie årsanslag vore tillfyllest, om detsamma utginge med dubbla beloppet av vad som anvisats före kriget, d. v. s. med 126,000 kronor i stället för 63,000 kronor.

Särskilda medel blevo också på Kungl. Maj:ts förslag av riksdagen anvisade för de engångskostnader, vilka voro förenade med de såsom nödiga befunna större reparationsarbetena å slottet. Till förstärkning av det för de årliga reparationerna å ifrågavarande byggnader avsedda ordinarie anslaget anvisades, såsom förut nämnts, å extra stat för år 1922 ett belopp av samma storlek som det ordinarie anslaget, varjämte genom anslag å tilläggsstat för år 1921 de för detta år avsedda medel till förstärkning av det ordinarie anslaget uppbringades till enahanda belopp.

I detta sammanhang ber jag att få erinra om att jag i fjol genom riksmarskalksämbetet lät infordra närmare utredning beträffande anslagsbehovet för första halvåret 1923 för ifrågavarande reparationer, i anledning varav ämbetet till mig överlämnade en av ståthållaren på Stockholms slott upprättad promemoria, däri till en början erinrades om den av mig nyss omförmälda utredningen samt vad de sakkunniga uttalat angående behovet av förstärkning av anslaget ifråga. Som

Departements-

chefen.

8 Första huvudtiteln. [13—15.]

ytterligare skäl till anslagets höjande med 100 procent påpekades, att det till sitt nuvarande belopp bestämts år 1857 och att sedan denna tid vissa större byggnader, vilka ävenledes skola underhållas av ifrågavarande anslagsbelopp, tillkommit, såsom det nuvarande hovstallet och husbyggnaden med adress Slottsbacken 2 eller f. d. Indebetouska huset, vilka båda vore betydligt större än de för motsvarande ändamål tidigare avsedda lokalerna, varjämte f. d. Oxenstiernska huset betydligt påbyggts och numera krävde ett avsevärt förhöjt underhållsanslag. Vidare uttalades i promemorian, att de för åren 1921 och 1922 anvisade förstärkningsanslagen å för Vartdera året 63,000 kronor ingalunda varit för stora utan tvärt om knappa, vilket framginge därav, att vissa arbeten, som ansetts böra komma till utförande under nämnda båda år, på grund av bristande medel måst uppskjutas, nämligen år 1921 för ett belopp, beräknat till 105,153 kronor 60 öre, och år 1922 för ett belopp, beräknat till 69,018 kronor 70 öre.

I sin meranämnda skrivelse den 10 oktober 1922 har riksmarskalksämbetet, med överlämnande av en av ståthållarämbetet på Stockholms slott gjord framställning i ämnet, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till förstärkning av ordinarie anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader för budgetåret 1923—1924 anvisa ett förslagsanslag, högst,

63,000 kronor.

I häröver avgivet utlåtande den 15 november 1922 har byggnadsstyrelsen, under framhållande av otillräckligheten av för berörda ändamål anslagna medel, på det kraftigaste tillstyrkt riksmarskalksämbetets ifrågavarande framställning.

Någon nedsättning av nu utgående anslag för ifrågavarande ändamål, vilka anslag närmast avse åtgärder för bevarande av de utomordentliga värden, som äro nedlagda i statens här avsedda byggnader, kan jag icke tillstyrka. Jag finner mig därför böra biträda riksmarskalksämbetets, av byggnadsstyrelsen tillstyrkta förslag om förstärkning av nu förevarande anslag för budgetåret 1923—1924 med av ämbetet angivet belopp.

Jag hemställer fördenskull, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag av .................................................................... kronor 63,000.

3. Polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott.

[14.] Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra ordinarie anslaget till polis-, lysoch renhållning vid Stockholms slott med ........ kronor 22,500.

4. Täckande av motsedd brist å anslaget till polis-, lys- och renhållning vid

Stockholms slott.

[15.] På därom av Kungl. Maj:t efter framställning från riksmarskalksämbetet avgivna förslag har riksdagen till förstärkning av det under nästföregående punkt upptagna anslaget beviljat anslag till de belopp, som framgå av följande

Första huvudtiteln. 115. |

tabell över de för polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott ä budgeterna för åren 1919—1922 samt för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisade medel:

Ordinarie

stat

Extra stat | Tilläggsstat i Summa

1919 ...........

1920 ...........

22,500

22,500

22,500

1921 ...............

1922 ...............

1923 Vi—»°/« ...

22,0 UU

22,500 | 22,500

22,500 ! 22,500

11,250 1 11,250

22,500 i 45,000

55,616’) \ 100,616

22,0002) j 67,000

22,500

De utredningar, som lågo till grund för Kungl. Maj:ts framställningar till 1920, 1921 och 1922 års riksdagar om förstärkning av anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott, finnas återgivna under första huvudtiteln i de vid nämnda års statsverkspropositioner fogade utdragen av statsrådsprotokoll över finansärenden respektive sid. 8 —11, 7 och 8 samt 10 och 11.

I riksmarskalksämbetets tidigare av mig omförmälda skrivelse den 10 oktober 1922 har ämbetet gjort framställning dels om förstärkning för budgetåret 1923—

1924 av nu ifrågavarande anslag med ett belopp av 22,500 kronor, dels ock om anvisande av 9,000 kronor å tilläggsstat för första halvåret 1923 till täckande av för år 1922 beräknad merkostnad.

Därvid har ämbetet överlämnat en av ståthållarämbetet å Stockholms slott i ämnet gjord framställning, däri ståthållarämbetet — under erinran, att den uppkomna bristen för år 1921, till vars täckande 1922 års riksdag å tilläggsstat anvisat 22,000 kronor, genom gynnsamma omständigheter kunnat nedbringas till 18,566 kronor 55 öre — förklarat de för närvarande utgående anslagen vara mer än väl erforderliga. Ej heller för år 1922 — anför ståthållarämbetet vidare — hade nämligen brist kunnat undvikas, i det de sammanlagda utgifterna för sagda år komme att belöpa sig till i runt tal 54,000 kronor. Då anslagsbeloppen för ifrågavarande ändamål uppginge till 45,000 kronor, komme alltså bristen att utgöra 9,000 kronor, vari dock inginge en engångsutgift för beklädnad av omkring 4,000 kronor.

Sagda merkostnad kunde icke nedbringas, med mindre dyrtidsgratifikationerna minskades, vilket svårligen läte sig göra annat än i samband med en lönereglering.

Av den nyss lämnade redogörelsen framgår, att kostnaderna för polis-, lys- Departementsoch renhållning vid Stockholms slott under de senaste åren avsevärt överstigit de rhefenför ändamålet anvisade ordinarie anslagen. Sålunda har för år 1921, oaktat en förstärkning av det ordinarie anslaget med 100 procent, en brist av omkring 18,600 kronor uppkommit. Jämväl för år 1922 har en brist beräknats uppstå å 9,000 kronor, till vars täckande riksmarskalksämbetet hemställt om anvisande av medel å tilläggsstat för första halvåret 1923. Av det vid 1922 års statsverksproposition under första huvudtiteln fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 7 januari 1922, sid. 11, framgår emellertid, att jag förutsatt, att några anslag å tilläggsstat för täckande av eventuellt uppkommande brist i de för polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott å riksstat anvisade anslagsbeloppen icke

') Avser under år 1919 uppkommen och för år 1920 beräknad merkostnad.

2) Avser för år 1921 beräknad merkostnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 2

10 Första huvudtiteln. [15—17.]

vidare skulle beviljas. Något förslag till tilläggsstat för tiden 1 januari—30 juni 1923 kommer icke heller att för riksdagen framläggas. Riksmarskalksämbetets hemställan i vad den avser täckande av 1922 års brist föranleder alltså intet förslag från min sida.

Däremot anser jag i likhet med riksmarskalksämbetet en förstärkning av ifrågavarande ordinarie anslag för budgetåret 1923—1924 ofrånkomlig. Under åberopande av vad jag förut anfört finner jag likvisst även här en nedsättning kunna äga rum, förslagsvis till 18,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till täckande av motsedd brist å anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott för budgetåret 1923— 1924 anvisa ett extra anslag av ........................ kronor 18,000.

5. Brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott.

[16. | Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra ordinarie anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott med .............................................................. kronor 11,250.

6. Täckande av motsedd brist å anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen

vid Stockholms slott.

[17.] På därom av Kungl. Maj:t efter framställning från riksmarskalksämbetet avgivna förslag har riksdagen till förstärkning av det under nästföregående punkt omhandlade anslaget beviljat anslag till de belopp, som framgå av följande tabell över de för brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott för åren 1919—1922 samt för första halvåret 1923 anvisade medel:

De utredningar, som lågo till grund för Kungl. Maj:ts framställningar till 1920, 1921 och 1922 års riksdagar om förstärkning av anslaget till brand väsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott finnas återgivna under första huvudtitoln i de vid samma års statsverkspropositioner fogade utdragen av statsrådsprotokoll över finansärenden respektive sid. 11—13, 9 och 10 samt 12 och 13.

‘) Avser under år 1919 uppkommen och för år 1920 beräknad merkostnad

Första huvudtiteln. 117—19.

11 I sin meranämnda skrivelse den 10 oktober 1922 bär nksmarskalksämbetet, under åberopande av en av ståthållaren å Stockholms slott i ämnet gjord framställning, hemställt om anvisande dels å extra stat för budgetåret 1923-1.124 av ett förslagsanslag, högst, å 3,800 kronor till förstärkning av anslaget till brandväsendet och yttre lyshållning^ vid Stockholms slott, dels ock å bil läggnät för första halvåret 1923 av ett förslagsanslag, högst, 5,000 kronor för tackande av beiåknad

merkostnad^ förrår^l9tet ^ . gjn berörda framställning framhållit, att de för närvarande utgående beloppen å ifrågavarande anslag vore mer än val erforderliga samt beträffande den beräknade merkostnaden för år 1922 anfört bland annat

följande ^ halvåret 1922 hade för ifrågavarande ändamål utbetalts tillhopa

omkring 13,000 kronor. Däri inginge emellertid för snöskottning omkring 5,000 kronor samt för beklädnad omkring 1,000 kronor. Dessa utgiftsposter, särskilt vad beträffade snöskottning, behövde endast beräknas till en avseyart mindre del för det senare halvåret, vadan utgifterna för sistnämnda tid torde kunna beräknas till omkring 7,000 kronor. Sammanlagda utgifterna for år 1922 skulle alltså enligt ungefärlig beräkning komma att uppgåtill omkring 20,000 kronor Då an slagsbeloppen uppginge till sammanlagt 15,050 kronor, skulle alltså en brist på i mnt tal 5 000 kronor komma att uppstå. Denna brist kunde icke nedbringas annorlunda än genom en minskning av utgående dyrtidsgratifikationer, vilket dock svårligen läte sig göra annat än i samband med en lönereglering.

Beträffande framställningen i vad den avser anslag å tilläggsstat för törsta halvåret 1923 får jag allenast hänvisa till vad jag under punkt lo anfört i fråga om där behandlade anslag. Vad jag där yttrat gäller ock i tillämpliga delar beträffande nu förevarande anslag. ,

En förstärkning för budgetåret 1923-1924 av det ordinarie anslaget till

brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott synes däremot vara erforderlig. Förstärkningen torde dock, i likhet med andra likartade extia anslag å budgeten, böra något nedsättas, förslagsvis till 3,000 kronor.

.Tåg hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen

att till täckande av motsedd brist å anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag av ... kronor 3,000.

7. Drottningholms slott.

118.] Vidare hemställer jag, att Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra ordinarie anslaget till Drottningholms slott med ............................................ kronor 24,600.

8. Förstärkning av anslaget till Drottningholms slott.

119 ] Till förstärkning av det ordinarie anslaget till Drottningholms slott har för ettvart av åren 1919—1922 av riksdagen efter Kungl. Maj:ts förslag anvisats ett förslagsanslag, högst, 12,300 kronor.

Departements-

chefen.

12 Första huvudtiteln. [19.]

Till samma ändamål anvisades av 1922 års riksdag för första halvåret 1923 ett förslagsanslag, högst, 6,150 kronor.

I sin förenämnda skrivelse den 10 oktober 1922 har riksmarskalksämbetet med överlämnande av en av ståthållarämbetet på Drottningholms slott gjord fram-

inoimn^Lamiiet’ hemställt om förstärkning av ifrågavarande anslag för budgetåret 1923—1924 samt därvid anfört följande:

»Ståthållai ämbetet på Drottningholms slott har i skrivelse den 7 dennes åberopat av ämbetet under åren 1920 och 1921 gjorda framställningar om förhöjning med 15,000 kronor för år av de för närvarande årligen utgående anslagen till underhall av Drottningholms slott och kungsgård, varigenom dessa anslag skulle komma upp till ett, vid en under år 1914 verkställd utredning, såsom nödvändigt ansett belopp, varjämte framhållits, att under de senaste åren en brist av ungefär sagda belopp årligen uppstått, vilken brist blivit täckt endast genom vidtagande av tillfälliga åtgärder, men som då den år från år ökades, gjorde ställningen ohållbar. Dn av stathållarambetet tidigare i utsikt ställd fullständig utredning rörande medelsbehovet vid Drottningholms slott och kungsgård hade nu slutförts och givit till resultat, att ett anslag, utöver nu utgående statsanslag, av omkring 60,000 kronor vore årligen erforderligt. På grund av vissa av ståthållarämbetet närmare angivna skal har ståthållarämbetet dock för närvarande icke ansett sig kunna fullfölja den gjorda utredningen och hemställa om anslagens höjande till nyssnämnda belopp, utan har ämbetet under åberopande av förut gjorda framställningar samt ett av slottsarkitekten, professor I. Tengbom, i ämnet gjort uttalande hemställt, att för budgetaret /, 1923- 1924 måtte för Drottningholms slott anvisas dels ett

krono1110 aHS aV ^.600 kronor och dels på extra stat ett anslag av 27,300

1 aktning till vad riksmarskalksämbetet sålunda anfört har ämbetet hemställt, att Kimgl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till förstärkning av ifrågavarande ordinarie anslag för budgetåret 1923-1924 anvisa ett extra anslag av 27,300 kronor.

åt • i 'lag _her till en början få erinra om vad jag anfört vid anmälan för Kungl Majd den v januari 1922 av frågan om anslag till förevarande ändamål å övergångbudgeten (1922 års statsverksproposition, första huvudtiteln, sid. 15). .Tåg förutsatte dä, att till grund lör en anslagshöjning skulle läggas eu ny fullständig utredning i ämnet, avseende jämväl de från Drottningholms kungsgård för ifrågavarande ändamål berakneliga inkomster. Enligt vad riksmarskalksämbetet upplyst vore en dylik utredning avsedd att igångsättas, varför det vore att förvänta, att man vid äskande av anslag lör ändamålet hos 1923 års riksdag skulle äga erforderlig ledning för bedömande av de åtgärder, som borde vidtagas för åstadkommande av ett tillfredsställande underhall av ifrågavarande slottsbyggnader m. in. Såsom av riksmarskalksambetets nyss av mig återgivna uttalande framgår har berörda utredning numera slutforts. Genom riksmarskalksämbetet har jag låtit införskaffa uppgifter om vad berörda utredning givit vid handen; och har till mig överlämnats en av ståthållaren på Drottningholms slott i ämnet upprättad promemoria.

I promemorian hava nettoinkomsterna från jordbruket beräknats till 9,000 kionor samt av hyror och arrenden till 13,000 kronor. En ytterligare inkomstkälla \ore trädgarden, men då slottsparkens skötsel i mycket sammanhängde med denna tradgårdsverksamhet, borde inkomsterna från trädgården omedelbart komma parkens

Första huvudtiteln. [19—21.] 13

underhåll till godo. Kostnaderna för underhåll av slottsparken med dess inventarier borde för framtiden beräknas till en summa av 40,000 kronor för år. Vad anginge utgifterna för underhåll av själva slottet hade ståthållaren, med utgångspunkt från en beräknad underhållskostnad vid byggnader av ordinär typ utav 1 procent av brandförsäkringsvärdet, kommit till ett belopp av 40,000 kronor, vilken summa i betraktande av slottets nyligen undergångna restaurering minskats till 30,000 kronor.

Summa kronor 121,000.

Den sålunda erhållna utredningen är enligt min mening icke av beskaffenhet att kunna läggas till grund för något förslag om ett definitivt ordnande av anslagsfrågan för Drottningholms slott. Emellertid synes det ofrånkomligt att vidtaga någon höjning av de för närvarande för ifrågavarande ändamål anvisade medel i syfte att hålla denna, av allmänheten livligt besökta plats i ett värdigare skick. Jag föreslår, att förstärkningsanslaget bestämmes till 20,000 kronor.

Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Drottningholms slott för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag av .................................................................... kronor 20,000.

9. Gripsholms slott.

c

[20.] Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra ordinarie anslaget till Gripsholms slott med.................................................................... kronor 6,000.

10. Förstärkning av anslaget till Gripsholms slott.

[21.] Till förstärkning av det ordinarie anslaget till Gripsholms slott har riksdagen efter Kungl. Maj:ts förslag anvisat dels å tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag, högst, 3,000 kronor, dels å extra stat för ett vart av åren 1920—1922 särskilda förslagsanslag, högst, till enahanda belopp. Beträffande första halvåret 1923 anvisades av 1922 års riksdag ett förslagsanslag, högst, 1,500 kronor.

I sin skrivelse den 10 oktober 1922 har riksmarskalksämbetet med överlämnande av två den 12 december 1921 och den 24 september 1922 dagtecknade skrivelser från ståthållarämbetet å Gripsholms slott hemställt, att för budgetåret 1923—1924 måtte anvisas dels till förstärkning av förevarande ordinarie anslag ett förslagsanslag, högst, 3,000 kronor, dels ock till utförande av vissa restaurerings-, reparations- och ombyggnadsarbeten vid Gripsholms slott, ett förslagsanslag, högst,

14,500 kronor.

Departementschefen

14 Första huvudtiteln. [21.]

De reparations- m. fl. arbeten, för vilka sistnämnda anslag skulle avses, äro dels restaurering av taket i den s. k. runda salongen i övre- eller kungsväningen, dels omläggning med tillförlitliga materialier av det i slottet införda alarmsystemet, dels ock iståndsättande av en vid slottet befintlig tvättstuga.

Beträffande runda salongen har ståthållarämbetet lämnat följande upplysningar:

Väggarna vore dekorerade i vitt med rik förgyllning samt behängda med porträtter i kroppsstorlek av Gustaf III:s samtida regenter. Taket vore i vit limfärg med ornamentering i guldton. Ornamenteringen vore genom fukt och tidens åverkan till stor del avflagnad, varigenom taket såge förfallet och bristfälligt ut, så mycket mer i ögonen fallande som rummet måste anses som ett av de förnämsta och praktfullaste i slottet. Restaureringen av taket hade i samråd med slottsarkitekten beräknats till 3,500 kronor.

Beträffande alarmsystemet har ståthållarämbetet anfört huvudsakligen följande:

Med firman Vaktcentralen hade den 20 september 1919 entreprenadkontrakt uppgjorts angående utförande av installation av ett nattbevakningssystem inom slottet mot en ersättning i ett för allt av 6,375 kronor. Anläggningen hade den 31 januari 1920 av vederbörande kontrollant avsynats, varvid vitsordats, att skyddsanordningen för tillfället fungerade utan anmärkning men att isolation genom överledning mot jorden ägde rum och äventyrade systemets framtida tjänstbarhet. Det hade ock snart visat sig, att titt och ofta avbrott i strömmen uppstått, förorsakade dels av förenämnda överledning, dels av förrostade och avrostade ledningstrådar. Då entreprenören vägrat omlägga ledningsnätet, hade ståthållarämbetet för slitande av tvisten enligt bestämmelse i kontraktet påkallat skiljedom. De åligganden, som i skiljedom den 19 maj 1922 ålagts entreprenören, hade denne icke fullgjort utan i stället instämt ståthållarämbetet till vederbörande häradsrätt med yrkande på upphävande av skiljedomen. Emellertid vore eu omläggning av systemet under den närmaste tiden ofrånkomlig: och erfordrades för ändamålet ett belopp av 4,800 kronor.

Vad angår tvättstugan har ståthållarämbetet anfört, bland annat:

Till reparation av nämnda byggnad och slottets badhus hade i 1921 års reparationsförslag uppförts ett belopp av tillhopa 1,200 kronor. Sedan kostnaden för numera verkställd reparation av badhuset, 309 kronor 20 öre, fråndraga, återstode 891 kronor 80 öre, reserverade för iståndsättande av tvättstugan. Kostnaden för iståndsättandet hade beräknats till 7,000 kronor, vadan utöver reservationen för ändamålet erfordrades 6,108 kronor 20 öre eller i runt tal 6,200 kronor.

Vad sålunda förekommit synes mig giva vid handen, att en förstärkning av anslaget till Gripsholms slott med oförändrat belopp alltjämt är erforderlig. Jag tillstyrker sålunda, att å riksstaten för ändamålet äskas ett belopp av 3,000 kronor.

Det av riksmarskalksämbetet därutöver äskade anslag å 14,500 kronor anser jag mig däremot icke nu kunna förorda. Vad särskilt angår de för alarmledningens iordningsställande erforderliga kostnader torde desamma över huvud icke böra drabba statsverket. Restaureringen av taket i runda salongen samt iordningställandet av tvättstugan, för vilka arbeten kostnaderna synas vara skäligen högt beräknade,

Första huvudtiteln. [21—23. | 15

äro måhända mera ofrånkomliga. Emellertid saknar man utredning, i vad män, under förutsättning av största sparsamhet och med fördelning av utgifterna på olika år, övriga tillgängliga medel förslå till bestridande av sagda kostnader. I betraktande därjämte av behovet att nu iakttaga största sparsamhet på alla områden har jag kommit till den uppfattningen, att med anvisande av anslag för ifrågavarande ändamål bör för närvarande anstå.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Gripsholms slott för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag av ... kronor 3,000.

11. Ulriksdals slott.

[221. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra ordinarie anslaget till Ulriksdals slott med.................................................................... kronor 8,250.

12. Förstärkning av anslaget till Ulriksdals slott.

[23.] Till förstärkning av det ordinarie anslaget till Ulriksdals slott hava av riksdagen anvisats dels å tilläggsstat för år 1919, dels å extra stat föroett vart av åren 1920—1922 särskilda förslagsanslag, högst, å 4,200 kronor. A extra stat för första halvåret 1923 har för enahanda ändamål anvisats ett förslagsanslag, högst, å 2,150 kronor.

I sin skrivelse den 10 oktober 1922 har riksmarskalksämbetet, med överlämnande av en skrivelse i ämnet från vederbörande ståthållarämbete, gjort framställning om förstärkning av ifrågavaiande anslag för budgetåret 1923—1924; och har riksmarskalksämbetet, som ansett sig med säkerhet kunna utgå från att behovet av förstärkningsanslag för nämnda budgetår ingalunda komme att bliva mindre än för år 1922, hemställt, att för berörda tidsperiod måtte äskas ett anslag av 4,000 kronor.

Då denna fråga förelädes 1919 års lagtima riksdag, förelåg samtidigt fråga om förstärkning av de ordinarie anslagen till Haga lustslott och park samt Strömsholms slott.

De utredningar, varå Kungl. Maj:ts framställning i sådant avseende till nämnda riksdag grundade sig, finnas återgivna i det vid sagda års statsverksproposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 9 januari 1919 (första huvudtiteln, sid. 2—18). Därav framgår, att ståthållarämbetena å nu ifrågavarande slott på angivna skäl hemställt om förstärkning av anslagen med beträffande Ulriksdals slott 150 procent samt beträffande de övriga slotten 100 procent. Riksmarskalksämbetet uttalade, att även ämbetet hölle före, att de årliga anslagen av statsmedel till slotten i fråga borde om möjligt ökas med omkring 100 procent, men ansåg sig ämbetet, med hänsyn till att statsverket under dåvarande

Departements ■ chefen.

Departements-

chefen.

16 Första huvudtiteln. [23—25.]

ekonomiska förhållanden borde i möjligaste mån besparas ökade utgifter, icke böra ifrågasätta större höjning av anslagen än med i genomsnitt 50 procent med undantag för anslaget till Ströinsholms slott, beträffande vilket en höjning av 100 procent av särskilda skäl ansågs nödvändig. Anslagsbeloppen blevo också bestämda i enlighet härmed.

Även om man beträffande budgetåret 1923—1924 kan räkna med en icke obetydligt lägre prisnivå än år 1919, synes mig en förstärkning av anslaget till Ulriksdals slott vara behövlig jämväl för sagda tidsperiod. Emellertid synes mig förstärkningen böra undergå någon nedsättning; och föreslår jag fördenskull, att anslaget upptages med 3,000 kronor.

Jag hemställer förty, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Ulriksdals slott för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag av.............................................................................. kronor 3,000.

13. Haga lustslott och park.

[24.] Jag hemställer vidare, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra ordinarie anslaget till Haga lustslott och park med ................................................ kronor 8,000.

14. Förstärkning av anslaget till Haga lustslott och park.

[25.] Till förstärkning av det ordinarie anslaget till Haga lustslott och park har av riksdagen anvisats dels å tilläggsstat för år 1919, dels å extra stat för vart och ett av åren 1920 — 1922 särskilda förslagsanslag, högst, å 4,000 kronor, dels ock å extra stat för första halvåret 1923 ett förslagsanslag, högst, å 2,000 kronor.

I sin meranämnda skrivelse den 10 oktober 1922 har riksmarskalksämbetet, som överlämnat en av ståthållarämbetet å Ulriksdals och Haga slott i ämnet avlåten skrivelse, gjort framställning om förstärkning av ifrågavarande anslag för budgetåret 1923—1924 och därvid utgått från att behovet av förstärkningsanslag för sagda budgetår icke komme att bliva mindre än för år 1922. I anledning härav har ämbetet hemställt om anvisande för Haga lustslott och park av ett förstärkningsanslag av 4,000 kronor.

Under hänvisning i tillämpliga delar till vad jag under punkt 23 anfört får jag föreslå, att det ordinarie anslaget till Haga lustslott och park förstärkes jämväl för budgetåret 1923—1924; och torde förstärkningen böra bestämmas till ett något lägre belopp än hittills, förslagsvis 3,000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Haga lustslott och park för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag av................................................................... kronor 3,000.

Första huvudtiteln. [26—28.|

15. Strämsholms slott.

[ 26.j -lag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,

att i riksstaten uppföra ordinarie anslaget till Strömsholms slott med........................................................ kronor 3,000.

16. Förstärkning av anslaget till Ströinsholms slott.

[27.1 Till förstärkning av det ordinarie anslaget till Strömsholms slott har av riksdagen anvisats dels å tilläggsstat för år 1919 samt å extra stat för ett vart av åren 1920-1922 särskilda förslagsanslag, högst, å 3,000 kronor, dels ock å extra stat för första halvåret 1923 ett förslagsanslag, högst, å 1,500 kronor.

I sin skrivelse den 10 oktober 1922 har riksmarskalksämbetet, som ansett sig med säkerhet kunna utgå från att behovet av förstärkningsanslag för ifrågavarande ändamål ingalunda komme att bliva mindre än för år 1922, hemställt, att för budgetåret 1923—1924 måtte till förstärkning av ordinarie anslaget till Strömsholms slott äskas ett belopp av 3,000 kronor.

Under hänvisning i tillämpliga delar till vad jag tidigare under punkt 23 Departement*anfört får jag föreslå, att det ordinarie anslaget till Strömsholms slott förstärkes chefenjämväl för budgetåret 1923—1924, men synes mig förstärkningen kunna i någon mån undergå nedsättning, förslagsvis till 2,000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Strömsholms slott för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag av........................................................................ kronor 2,000.

17. Rosersbergs slott.

[28,1 i riksstaten

Jag hemställer slutligen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

uppföra ordinarie anslaget till Rosersbergs slott med ................................................................ kronor 3,000.

Sammanlagda beloppet för de under första huvudtiteln uppförda ordinarie anslagen skulle alltså uppgå till 1,333,000 kronor. Enär för budgetåret 1923—1924 å denna huvudtitel krävas extra anslag till belopp av 445,000 kronor, skulle huvudtitelns slutsumma sålunda komma att för nämnda tidsperiod uppgå till ett belopp Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 3

18 Första huvudtiteln.

av 1,778,000 kronor. För första halvåret 1923 uppgår sagda slutsumma till 908,500 kronor, motsvarande för år räknat ett belopp av 1,817,000 kronor.

Yad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet: Gunnar Grip.

Punkt

Första huvudtiteln.

19 Sammandrag och register

till

Första huvudtiteln för budgetåret 1923—1924.

ISid.l Nr

13 i

14!

11 A. Kungl. hovstaten.

Kungl. Maj:ts hovhållning.....................

Förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts

hovhållning ......................................

Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhåll-

ning.......

Förstärkning av anslaget till Hans Kungl.

Höghet Kronprinsens hovhållning .........

Hans Kungl. Höghet Hertigen av Väster.

götland .............................................

Hans Kungl. Höghet Hertigen av Närke ...

Ved och kol för de kungl. hoven ...........

Täckande av motsedd brist å anslaget till

ved och kol för de kungl. hoven .........

Underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl.

slotten................................................I

Förstärkning av anslaget till underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten ...J Kungl. hovstallets utfodring

12 i 7! 1

Säger för kungl. hovstaten

B. Kungl. slottsstaten.

Stockholms slott:

Reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna bygg

nader ......................................;.....

Förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl.

hoven upplåtna byggnader ................

Polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott.....................................

Täckande av motsedd brist å anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott ..............................

63,000

22,500

63,000

18,000

1,183,400| 330,000

20 Första huvudtiteln.

5 j Brandväsendet och yttre lyshållningen vid,

Stockholms slott ................,.............j 11,250

6 j Täckande av motsedd brist å anslaget!

till brandväsendet och yttre ly: ’ *” ningen vid Stockholms slott.......

Övriga kungl. slott:

holms slott......

Gripsholms slott

slott.............

11 ! Ulriksdals slott.

slott

slott och park ...........................

15 | Strömsholms slott.................................

16 Förstärkning av anslaget till Ströms-

I holms slott................................

17 I Rosersbergs slott...........................

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1926.

Andra huvudtiteln. 11 —2.)

1 Andra huvudtiteln.

Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes, ärendena Branting, statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, _ Sandlkr, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Orne.

l:o.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Åkerman anmäler de frågor, som tillhöra regleringen för budgetåret 1923—1924 av utgifterna under riksstatens andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet. Under åberopande av vad chefen för finansdepartementet förut denna dag vid behandlingen av vissa för flera huvudtitlar gemensamma frågor vid punkten »Huvudtitlarnas allmänna besparingsfonder och anslagen till extra utgifter» yttrat rörande de olika riksstatsanslagens beteckning anför departementschefen därvid följande:

A. Departementet.

Jag hemställer beträffande

1. Statsministern,

fl.] att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra det ordinarie anslaget till lönefyllnad åt statsministern med ............ kronor 6,000;

2. Statsråden utan departement,

[2.] att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra det ordinarie anslaget till tre statsråd utan departement med 24,000 kronor till en

var av dem eller med tillhopa................ kronor 72,000;

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 1

2 Andra huvudtiteln. [3—4.]

3. Departementschefen,

[3.] att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra det ordinarie anslaget till departementschefen med............................ kronor 24.000.

4. Departementets avdelning av Kungl. MaJ:ts kansli.

[4.J För justitiedepartementet är fastställd att gälla från och med år 1922 följande

Stat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag................ kronor 146,500

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ........................................ » 2 500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag, högst ................................................................... » 12,000

Summa kronor 161,000.

I enlighet härmed hava för departementets avdelning av Kungl. Maj-ts kansli beviljats förslagsanslag för år 1922 med 161,000 kronor och för 1923 års första halvår med halva denna summa eller 80,500 kronor.

A departementets lagavdelning finnes för närvarande anställd en andre kanslisekreterare. Efter samråd med den granskningsnämnd, som av Kungl. Maj:t den 5 oktober 1922 tillkallats för utredning av möjligheten av besparingar, särskilt i personalhänseende, vid vissa ämbetsverk, tillåter jag mig föreslå, att denne kanslisekreterare ersättes med en amanuens med full tjänstgöringstid. Den ordinarie innehavaren av denna andre kanslisekreterartjänst innehar för närvarande förordnande å sekreterartjänst i fångvårdsstyrelsen, öå länge detta förhållande fortfar, skulle sålunda justitiedepartementets anslag till avlöningar åt ordinarie tjänstemän kunna minskas med en andre kanslisekreterares beräknade avlöning, 7,212 kronor, eller således i jämnt hundratal 7,200 kronor.

Under det gångna året har såsom sekreterare hos statsrådsberedningen tjänstgjort till en början förutnämnde, å lagavdelningen anställde andre kanslisekreterare och sedermera en av departementets amanuenser, vilken härför åtnjutit ett tilläggsarvode. Sistnämnda anordning synes mig jämväl i fortsättningen kunna komma till användning.

Den 15 december 1922 beslöt Kungl. Maj:t, att namnärendena skulle från ■ den 1 Januari f923 överflyttas från ecklesiastikdepartementet till

justitiedepartementet. Härigenom och för att få förstärkning i justitiedepartementets redan nu otillräckliga skrivbiträdeskrafter torde bliva nödvändigt att där anställa ännu ett kontorsbiträde, som — åtminstone tills vidare -— skulle avlönas från anslaget till icke-ordinarie befattningshavare m. m. Till följd härav och för att nämnda anslag även skall kunna lämna tillgång till bestridande

3 Andra huvudtiteln. |4.|

av eu till 4,932 kronor beräknad ärlig avlöning till den heltidsamanuens, som, enligt vad jag nyss föreslagit, skulle träda i stället för den nuvarande andre kanslisekreteraren å lagavdelningen, kan ifrågavarande anslag icke, såsom eljest skulle varit fallet, sänkas, utan måste i stället något höjas, nämligen från sitt nuvarande belopp 12,000 kronor med 3,000 kronor till

15,000 kronor. Nedsättningen i förslagsanslaget till departementet skulle alltså belöpa sig till skillnaden mellan förutnämnda andre kanal i sekreter arlön, i jämt hundratal 7,200 kronor, och nyssnämnda höjning, 3,000 kronor, eller således 4,200 kronor.

En viss ytterligare besparing torde emellertid beträffande departementet kunna genomföras utan att dock framträda i form av anslagsminskning. Utgifterna för vikariatsersättningar inom departementet hava under de senaste åren uppgått till avsevärda belopp. Det från och med år 1922 i departementets stat uppförda särskilda förslagsanslaget till dylika ersättningar,

2,500 kronor, har också väsentligen överskridits. Att vikariatsersättningarna uppgått till högre belopp än beräknats är bl. a. att tillskriva det förhållandet, att statssekreteraren-expeditionschefen varje år under flera månader måst beviljas ledighet från expeditionschefsgöromålen för utarbetandet av statsverkspropositionen och andra på honom ankommande propositioner. Behovet av dylik ledighet skulle emellertid väsentligen minskas, om statssekreteraren i stället bereddes erforderlig hjälp av andra arbetskrafter inom departementet med förberedelserna till de propositioner, för vilka han bär ansvaret. En sådan anordning synes mig kunna genomföras inom ramen av de nuvarande befattningshavarnes antal. Härigenom skulle, utom besparingen å vikariatsanslaget, vinnas, att statssekreteraren-expeditionschefen finge mera kontinuerligt ägna sig åt expeditionschefsgöromålen. Detta har jag ansett vara ett önskemål av den vikt, att jag för dess uppnående planerat en genomgripande omorganisation av departementet. Prövningen härav har jag emellertid funnit böra tillsvidare anstå dels på grund av dess samband med vissa frågor, vilka icke lämpligen kunnat nu upptagas, dels ock i avvaktan på erfarenhet, huruvida en tillfredsställande ordning kan uppnås på den väg jag nyss antytt.

På grund av vad jag nu sagt skulle staten för justitiedepartementet få följande förändrade utseende:

Stat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag........ kronor 139,300

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............................... » 2,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m..... » 15,000

Summa kronor 156,800.

Under hänvisning till vad chefen för finansdepartementet senare i dag kommer att vid behandlingen av sjunde huvudtiteln anföra rörande sättet för bestridande av avlöningsförhöjningar för icke-ordinarie befattningshavare får jag alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

4 Andra huvudtiteln. [4—7.]

dels godkänna det av mig framlagda förslaget till ny stat för justitiedepartementet att tillämpas från och med budgetåret 1923—1924;

dels ock i riksstaten uppföra ordinarie förslagsanslaget till departementets avdelning av Kungl.

Maj:ts kansli med ................................. kronor 156,800.

5. Departementschefens ombud för tillsyn å tryckta skrifters allmängörande.

[5.] Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till departementschefens ombud för tillsyn å tryckta skrifters allmängörande med.................... kronor 14,000.

6. Handsekreterare åt statsministern.

[6.] Till en handsekreterare åt statsministern har riksdagen sedan ett antal år tillbaka på extra stat anvisat ett anslag. Detta har utgått med

3,000 kronor om året, intill dess det av 1921 års riksdag i samband med den av samma riksdag beslutade löneregleringen för statsdepartement m. m. höjdes till 4,000 kronor för år. I överensstämmelse härmed bestämdes anslaget för tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 till 2,000 kronor.

Ett anslag för ifrågavarande ändamål torde böra utgå jämväl för budgetåret 1923—1924, och synes anslagets belopp böra sättas till 4,000 kronor.

Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till avlönande av en handsekreterare åt statsministern för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag å .......................................................... kronor 1,000.

B. Lagberedningen m. m.

1. Lagberedningen.

[7.] Till lagberedningen har å extra stat för varje år från och med år 1903 beviljats särskilt reservationsanslag, som satts för ett vart av åren 1903 — 1919 till 50,000 kronor, för ett vart av åren 1920 och 1921 till 60,000 kronor, för år 1922 till 75,000 kronor och för 1923 års första halvår till

25,000 kronor. Att anslaget för sistnämnda tid kunnat sättas så lågt hade sin huvudsakliga grund däri, att å förut beviljade anslag av vissa anledningar beräknades vid utgången av år 1922 förefinnas avsevärda besparingar.

Beredningen utgöres av en ordförande samt tre ledamöter, av vilka en innehar sitt uppdrag vid sidan av annan ordinarie tjänst.

För sin verksamhet under år 1922 har lagberedningen avgivit en redogörelse, vilken såsom bilaga (A) torde få åtfölja statsrådsprotokollet. Såsom av denna redogörelse framgår, har det under år 1921 påbörjade arbetet med behandling av den legala arvsrätten fortsatts under år 1922. Därvid har

Andra huvudtiteln. |7.| «r>

behandlats bl. a. spörsmålen om arvsrättens begränsning till vissa närmare släktled och om efterlevande makes rättsställning i arvsrättsligt hänseende samt vidare om förskott å arv, om bröstarvinges laglott, om rätt i vissa fall för efterlevande make och barn till underhåll ur dödsbo, om de allmänna förutsättningarna för att kunna taga arv, om förverkande av arvsrätt och om preskription av rätt till arv. Ett samarbete på nu ifrågavarande område har påbörjats mellan Sverige och Danmark, för vilket ändamål ett möte hållits i Köpenhamn under omkring en månad under det gångna året.

Å de för beredningens verksamhet anvisade anslag torde vid utgången av är 1922 ha funnits en besparing på omkring 33,000 kronor. Om härtill lägges det för 1923 års första halvår beviljade anslaget 25,000 kronor, erhålles ett belopp av omkring 58,000 kronor, vilket står till förfogande för bestridande av utgifterna under tiden den 1 januari—den 30 juni 1923. Utgifterna från anslaget för sistnämnda tid torde emellertid kunna beräknas till sammanlagt omkring 38,000 kronor. Vid slutet av 1923 års första halvår lärer alltså kunna beräknas finnas en besparing å anslaget av omkring 20,000 kronor.

För budgetåret 1923 — 1924 torde utgifterna för beredningen kunna — under förutsättning att under denna tid företages allenast en resa för skandinaviskt samarbete samt att arvodes- och expenskostnaderna sättas till de dubbla i förhållande till de för 1923 års första halvår beräknade — uppskattas till omkring 70,300 kronor. Emellertid är att märka, att lagberedningens per sonal — ordförande, tre ledamöter och en expeditionsvakt — för närvarande å sina arvoden åtnjuta dyrtidstillägg. Dessa dyrtidstillägg bestridas från andra huvudtitelns allmänna anslag till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. Emellertid synes det mig, som om det vore mera i överensstämmelse med den princip, som numera tillämpas vid utredningar genom kommittéer och sakkunniga, att de dyrtidstillägg motsvarande ersättningar, som kunna komma att tillerkännas lagberedningens personal, bestridas icke från det allmänna dyrtidstilläggsanslaget utan från anslaget till uppehållande av beredningens verksamhet. En dylik anordning synes mig därför böra komma till användning från och med ingången av det nya budgetåret 1923—1924. Det ökade krav å anslaget, som härav skulle föranledas, torde, med ledning av de nya grunder, efter vilka dyrtidstillägg skulle utgå enligt av Kungl. Maj:t förut i dag godtaget förslag, kunna uppskattas till omkring 8,000 kronor. På grund härav torde de beräknade utgifterna för beredningen under budgetåret 1923—1924 böra höjas från nyssnämnda belopp 70,300 kronor med 8,000 kronor till 78,300 kronor. Om från detta belopp dragés den beräknade behållningen vid budgetårets början 20,000 kronor, erhålles en summa av 58,300 kronor. Sistnämnda belopp eller, i jämnt tusental,

58,000 kronor skulle alltså vara det, med vilket anslaget till lagberedningen skulle behöva äskas för budgetåret 1923—1924

.lag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för fortsatt uppehållande av lagberedningens verksamhet för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra reservationsanslag å............................................. kronor 58,000.

6 Andra huvudtiteln. |8.|

2. Processkommissionen.

[8.] Till en förberedande utredning angående en rättegångsreform har n sdagen för tiden fran och med år 1912 beviljat anslag av växlande storlt"ndeV ^ arer‘ var uppdraget i fråga anförtrott åt allenast en

person, som hade att med hjälp av vissa biträden verkställa den begärda

• mSrliff11' ®eil01Tl b(?slut av Kungl. Maj:t den 12 september 1919 blev framstå ? to i ^ksda^ erhållit tillfälle att uttala sig om ett därom

kolfat fÖkSlaga~, den.salundaanordnade utredningen ombildad till en kollegialt ai betande kommission. Denna processkommission består numera av en ordförande samt fyra ledamöter - av vilka dock en för närvarande på grund av förordnande såsom statsråd icke deltager i kommissionens arbeten -- jämte en sekreterare. /Vid sidan av kommissionen för att samråda med densamma stå tio sakkunniga. _ Beträffande kommissionens verksamhet under

"beSoSr SaSOm bilaS“ ,B) Vid detto l>r<>tot°" **■*>

Innan jag går att angiva beloppet av det anslag, som erfordras för kommissionens fortsätta verksamhet under budgetåret 1923—1924, torde det tilla*b ,tdl behandling upptaga ett spörsmål, som väl ej är av beskaffenhet att inverka på storleken av nu förevarande anslag, men dock så intimt beror processkommissionens verksamhet, att jag anser mig böra i detta sammanhang beröra detsamma. Jag menar den av mig redan tidigare framkastade fanken pa ett sådant ordnande av processkommissionens arbete, t ett fullständigt förslag till reform av straffprocessen kunde komma till stånd, innan vidare arbete ägnades åt reformen av civilprocessen

, °l ldlfr då jag upptog detta spörsmål till behandling, var, då

jag den 13 maj 192- i riksdagens andra kammare besvarade en till mig frf“/talld interpellation rörande min ställning till vissa straffprocessuella ägor av mera speciell natur (1922 andra kammarens protokoll nr 36 sid. 6). fvg T"de därvid att det enligt min mening verkligen tvingande behovet av reformer pa ett flertal olika punkter mom straffprocessen och den stora “//!'ig 'ete,“ atfc genomföra dylika reformer, lösryckta ur sitt sammanhang med straffprocessen i ovngt, hos mig väckt tanken, om icke i stället hela straffprocessen skulle kunna utbrytas ur den allmänna rättegångsreformen TJL g,eD°mforas ,mom eu relativt snar framtid, samt att jag i anledning härav anmodat processkommissionen att till mig inkomma med uttalande, huruvida enligt kommissionens ^ asikt rättegångsreformen lämpligen skulle kunna successivt genomforas pa det sätt, att straffprocessen först reformerades, samt jakande fall, mom vilken tid det ungefärligen skulle kunna beräknas, att piocesskommissionen vore i stånd att avlämna ett principbetänkande rörande en till en början sålunda begränsad rättegångsreform. Processkommissionens svar, som av mig föredrogs vid berörda tillfälle, var av huvudsakligen följande innehåll. °

Partiella reformer på processlagstiftningens område mötte av vissa skäl vida större hinder än sådana reformer inom civil- eller strafflagstiftningen. Över hti-

7 Andra huvudtiteln. 18.]

vad torde kunna sädgås, att sådana reformer svårligen kunde genomföras, med mindre do helt vilade på den äldre lagstiftningens allmänna grunder. I överensstämmelse härmed hade också vid processkommissionens inrättande dåvarande justitieministorn föreslagit och riksdagen gillat, att kommissionen skulle få i uppdrag att verkställa en förberedande utredning angående en reform av rättegångsväsendet i dess helhet. I enlighet härmed hade det vid ordnandet av processkommissionens arbete, som enligt kommissionen given instruktion till en början endast skulle avse en utredning angående huvudgrunderna för reformen, förutsatts, att det betänkande, som kommissionen hade att avgiva, skulle avse processen i dess helhet. Emellertid vore det uppenbart, att man, åtminstone vad själva proceduren anginge, måste skilja emellan civilprocess och straffprecess. Materialet hade av processkommissionen ordnats i tre avdelningar: domstolsväsendet och vad därmed sammanhängde, rättegången i tvistemål och rättegången i brottmål. Det vore således endast den först nämnda avdelningen, som skulle innehålla regler för båda processartema, men även i denna avdelning hade det visat sig nödvändigt att i vissa avseenden meddela särskilda regler för vardera processarten. Nu hade ifrågasatts en sådan uppdelning av ämnet, att straffprocessen skulle upptagas och slutbehandlas,, innan man ginge vidare i behandlingen av civilprocessen. Processkommissionen ansåge, att mot en dylik uppdelning icke kunde göras gällande de betänkligheter, som förut anförts mot en styckning av reformarbetet på detta område. Om hela straffprocessen, däri inbegripet ordnandet av domstolsväsendet såvitt anginge handläggningen av brottmål, upptoges till behandling i ett sammanhang, kunde givetvis det erforderliga sambandet mellan processens särskilda delar upprätthållas. Erfarenheten visade ock, att en sådan uppdelning kunde slå väl ut. Både i Norge och i Österrike, där detta förfaringssätt iakttagits, syntes resultatet ha varit tillfredsställande. Vissa svårigheter vore dock förenade med en sådan behandling av rättegångsreformen. De hänförde sig till organisationen av domstolsväsendet. Då det för vårt lands vidkommande icke torde böra ifrågasättas, att tviste- och brottmålen skulle handläggas av helt skilda domstolar, vore det naturligtvis ur organisatorisk synpunkt fördelaktigast, om domstolsväsendet bleve ordnat i ett sammanhang beträffande såväl tvistemålen som brottmålen. En sådan behandling hade ock processkommissionen förutsatt. Upptoges straffprocessen särskilt för sig, kunde en dylik omorganisation i hela dess omfattning givetvis icke i sammanhang därmed komma till stånd. Att åter låta den nuvarande organisationen bestå alldeles oförändrad, ehuru själva processen i brottmål omdanades efter nya principer, vore icke möjligt. Det bleve således nödvändigt att i avseende å domstolsväsendet genomföra vissa rätt genomgripande organisatoriska ändringar, som närmast skulle avse handläggningen av brottmålen. Att detta måste medföra allvarsamma svårigheter vore givet. Och dessa svårigheter kunde icke fullt överskådas, med mindre ett försök gjordes till utarbetande av de erforderliga bestämmelserna. Processkommissionen antoge dock, att avgörande hinder mot den ifrågasatta uppdelningen icke skulle i detta hänseende möta. Situationen vore i så måtto fördelaktig för lösande av uppgiften, som processkommissionen redan uppgjort grunder för den slutliga organisationen och följaktligen kunde taga hänsyn därtill, då det gällde fastställande av en ordning, som skulle avse

8 Andra huvudtiteln. [8. |

allenast brottmålen, samt enligt dessa grunder domstolarna såsom för närvarande skulle bestå av allmänna underrätter, vid vilka i regel alla mfd utan avseende å deras beskaffenhet skulle upptagas till behandling i första instans, ett antal överrätter samt en högsta domstol. Å andra sidan skulle en uppdelning av arbetet på det ifrågasätta sättet medföra vissa fördelar. Enligt processkommissionens mening måste vid ett slutligt ordnande av rättegångsväsendet i dess helhet den nuvarande skillnaden mellan land och stad i judiciellt hänseende upphöra. Genomförandet av ett sådant särskiljande mötte emellertid betydliga svårigheter och måste taga lång tid. Om straffproeessen företoges särskilt, behövde denna fråga åtminstone icke i hela dess omfattning då företagas till behandling. Den kunde i det väsentliga anstå, till dess ny civilprocessordning skulle genomföras. Men genom ett sådant uppskov vunnes, att övergången icke behövde bliva alltför tvär. Den kunde förberedas successivt genom anordningar för särskilda fall. Otvivelaktigt vore ock, att olägenheterna av den nuvarande ordningen med dess skriftlighets- och uppskovssystem gjorde sig mest kända ifråga om handläggningen av brottmålen. En särskild anledning att söka snarast möjligt få till stånd en ny lagstiftning om straffprocessen syntes ligga däri, att på detta sätt skulle erhållas en relativt snar lösning på det aktuella spörsmålet rörande nya bestämmelser om förundersökning och häktning i brottmål. Om arbetet för processreformen så omlades, att man först ordnade straffprocessen, kunde nämligen de nuvarande olägenheterna på dessa speciella områden av straffprocessen avhjälpas vida snabbare, än om man skulle avvakta den tid, då processreformen i dess helhet kunde bliva genomförd. I anledning av den framställda frågan, huru snart ett till straffprocessen inskränkt principbetänkande kunde avlämnas, meddelade kommissionen i fråga om dess arbete, att förslag till grunder för en allmän omorganisation av domstolarna utarbetats och genomgåtts med de kommissionen adjungerade sakkunniga, att förslag till grunder för straffprocessen, så vittanginge större delen av handläggningen i första instans, likaledes uppgjorts och med de sakkunniga genomgåtts, att kommissionen påbörjat behandlingen av de viktigare återstående ämnena, nämligen rättsmedlen och bevisningen, samt att kommissionen hoppades att vid sammanträde med de sakkunniga hösten 1922 kunna genomgå sistnämnda bägge ämnen. Men de resultat, vilka sålunda vid 1922 års slut skulle hava nåtts, vore naturligtvis att anse såsom provisoriska. De måste ytterligare övervägas och kanske i åtskilliga delar omarbetas och fullständigas, Vidare måste tagas i övervägande, vilka modifikationer förslaget beträffande domstolsorganisationen skulle undergå vid eventuell särbehandling av straffprocessen. Slutligen återstode författandet av motiveringen och den utredning av svensk och främmande rätt, som i sammanhang därmed borde lämnas. Huru lång tid detta arbete kunde taga vore synnerligen svårt att säga. Kommissionen vågade därför icke bestämt uttala sig därom, men ville uttrycka den förhoppningen att, om icke oförutsedda hinder eller svårigheter mötte, arbetet därmed skulle kunna slutföras på två år eller något därutöver.

Med anledning av vad processkommissionen sålunda anfört förklarade jag vid förutberörda tillfälle, att regeringen ännu ej tagit ståndpunkt till den uppkomna frågan om en jämkning i processkommissionens arbetsprogram för påskyndande av straffprocessreformens genomförande. Lämpliga tidpunk-

Andra huvudtiteln. |8. | 9

ten härför ansåg jag vara, när äskande om fortsatt anslag för upprätthållande av processkommissionens verksamhet nästa gång skulle föreläggas riksdagen. För egen del förklarade jag mig emellertid hysa stor sympati för en omläggning av reformarbetet i den av kommissionen antydda riktningen.

Den tid, som förflutit, sedan jag gjorde detta uttalande, har allenast stärkt mig i min uppfattning att det ur flera synpunkter vore lämpligt, om straffprocessen, som otvivelaktigt är den del av processen, vilken i främsta rummet tarvar en grundlig reformering, kunde ombildas efter moderna principer, innan man fortsätter med behandlingen av civilprocessens reformering. .lag har därför ytterligare samrått med processkommissionen och därvid inhämtat — något som jämväl framgår av kommissionens berättelse — att kommissionen numera upprättat och med de sakkunniga genomgått det mesta av vad som vid avgivandet av kommissionens förut refererade yttrande återstått av förslaget till grunder för straffprocessen, samt att det är kommissionens avsikt att nu övergå till utarbetande av motivering till de sålunda föreliggande förslagen beträffande domstolsväsendet och straffprocessen. Om ingen ändring i kommissionens arbetsplan företages, skulle därefter följa att utarbeta förslag till grunder för civilprocessen med därtill hörande motiv. Det synes mig uppenbart, att kommissionen nu närmast bör fullfölja och avsluta sitt arbete beträffande domstolsväsendet och straffprocessen. Men med avseende å angelägenheten därav, att ett fullständigt förslag till reform av straffprocessen må kunna snarast möjligt komma till stånd, torde kommissionen, jämte det den ursprungliga arbetsplanen i dessa delar fullföljes, tillika böra erhålla uppdrag att undersöka, huruvida ett separat genomförande av straffprocessreformen är möjligt, samt i jakande fall framlägga grunder för ett sådant genomförande. Avgörandet av frågan, huruvida procésskommissionens utlåtande över sistberörda spörsmål bör avgivas samtidigt med principbetänkandet rörande domstolsorganisationen och straffprocessen eller särskilt för sig, sedan sagda principbetänkande avlämnats, synes kunna anstå till ett något längre framskridet stadium av utredningen. Med avseende å spörsmålet rörande en ändring i processkommissionens arbetsprogram vill jag därför för närvarande inskränka mig till att allenast förklara, att jag, om riksdagen i samband med beviljandet av medel till processkommissionens fortsatta verksamhet under budgetåret 1923—1924 ej har något att däremot erinra, är sinnad att framdeles föreslå Kungl. Maj:t, att processkommissionen erhåller föreskrift att, innan kommissionen till fortsatt behandling upptager frågan om civilprocessens reformerande, dels framlägga sitt principbetänkande i fråga om domstolsorganisationen och straffprocessen, dels ock taga under övervägande frågan om möjligheten av en reform av straffprocessen utan att samtidigt civilprocessen reformeras samt avgiva det utlåtande härom, vartill utredningen föranleder.

Vad därefter angår kostnaderna för processkommissionen och det anslag, som bör beräknas för densamma för budgetåret 1923—1924, är att nämna följande.

Å de för kommissionens verksamhet anvisade anslag torde vid utgången Bihang till riksdagens 'protokoll 19%3. 1 samt. 2

10 Andra huvudtiteln. |8.J

av år 1922 ha funnits en besparing på omkring 11,000 kronor. Om härtill lägges det för 1923 års första halvår beviljade anslaget 40.000 kronor, erhålles ett belopp av omkring 51,000 kronor, vilket siår till förfogande för bestridande av utgifterna för kommissionen under tiden den 1 januari—den 30 juni 1923. Utgifterna från anslaget för sistnämnda tid torde emellertid kunna beräknas till sammanlagt omkring 39,500 kronor. Vid slutet av 1923 års första halvår lärer alltså kunna beräknas finnas en besparing å anslaget av omkring 11,500 kronor. För budgetåret 1923—1924 torde utgifterna för den ständigt arbetande avdelningen av kommissionen kunna beräknas till den dubbla summan i förhållande till de beräknade utgifterna för 1923 års första halvår eller således till 79,000 kronor. Emellertid kan av tvenne anledningar beräknas ett ökat krav å anslaget. Den ena av dessa anledningar hänför sig till de förut omförmälda, vid sidan av kommissionen stående sakkunniga. Av skäl, som framgår av statsverkspropositionen till 1920 års riksdag (andra huvudtiteln s. 7), tagas de ersättningar, som tillkomma dessa sakkunniga, icke av de för uppehållande av kommissionens verksamhet anslagna medel, utan de bestridas av andra huvudtitelns förslagsanslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Med hänsyn till den omläggning av kommittéanslagen, som i innevarande års statsverksproposition föreslås, torde emellertid kostnaderna för nämnda sakkunniga lämpligen böra överflyttas till kommissionens eget anslag. Enligt verkställda beräkningar skulle dessa kostnader under nu ifrågavarande budgetår uppgå till omkring

6.500 kronor.

Den andra omständighet, som föranleder ett ökat krav på anslaget i fråga, har avseende å de till kommissionens ledamöter och sekreterare utgående dyrtidstilläggen. Av liknande skäl som det, vilket beträffande motsvarande spörsmål, så vitt angår lagberedningen, anförts vid närmast föregående punkt, böra de dyrtidstillägg motsvarande ersättningar, som kunna komma att tillerkännas processkommissionens personal, bestridas icke såsom nu från andra huvudtitelns allmänna dvrtidstilläggsanslag, utan från och med det nya budgetårets ingång från anslaget till uppehållande av kommissionens verksamhet. Det ökade krav på anslaget, som på grund härav skulle föranledas, kan med ledning av de nya grunder, efter vilka dyrtidstillägg skulle utgå enligt av Kung]. Maj:t förut i dag gillat förslag, kunna uppskattas till omkring 6,000 kronor.

Av nu nämnda två anledningar torde de beräknade utgifterna för processkommissionen under budgetåret 1923—1924 böra höjas från förutnämnda belopp 79,000 kronor med 12,500 kronor till 91,500 kronor. Om från detta belopp dragés den beräknade behållningen vid budgetårets början omkring

11.500 kronor, erhålles en summa av 80,000 kronor. Sistnämnda belopp skulle alltså vara det, med vilket anslaget till pröcesskommissionen skulle behöva äskas för budgetåret 1923—1924.

I enlighet härmed får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för fortsatt uppehållande av processkommissionens verksamhet för budgetåret 1923 — 1924 anvisa ett extra reservationsanslag å................................... kronor 80,000.

Andra huvudtiteln. |9. |

3. Utredning angående JordtttrhÄllandenn i Kopparbergs län.

|9.J De .utredningsarbeten för en ny jorddelningslagstiftning, som under de senaste femton åren pågått, hava, som bekant, resulterat i tre olika lagförslag, den s. k. skifteslagstiftningskommitténs, avgivet den 28 juli 1911, skifteslagstiftningskommissionens, avgivet den 26 oktober 1918, samt jordstyckningskommissionens, avlämnat den 16 oktober 1920. Jag torde icke i förevarande sammanhang behöva närmare beröra dessa olika lagförslag.

Jordstyckningskommissionens förslag blev genom beslut av Kungl. Maj:t den 5 november 1920 remitterat till lagrådet.

Under lagförslagets granskning i lagrådet förekom anledning antaga, att förslaget skulle föranleda anmärkningar av den beskaffenhet, att detsamma först efter en förhållandevis vidlyftig omarbetning kunde förväntas erhålla den utformning, att det kunde underställas riksdagens prövning, en omarbetning, som syntes böra anyo underställas lagrådets granskning och som i varje fall ansågs icke kunna medhinnas i så god tid, att proposition i ämnet kunde avlåtas till 1923 års riksdag.

Då det kunde förväntas, att det lagråd, som normalt skulle avgå den 1 oktober 1922, ej kunde medhinna avgivande av fullständigt utlåtande i ärendet förrän minst en månad senare och det med hänsyn till granskningen av de lagförslag, som voro avsedda att föreläggas 1923 års riksdag, ansågs angeläget, att det nya lagrådets tillträde ej fördröjdes avsevärt över tidpunkten för det normala ombytet av lagråd, beslöt Kungl. Maj:t den 28 augusti 1922 på min hemställan, att beslutet den 5 november 1920 icke skulle innefatta skyldighet för lagrådet att avgiva utlåtande över omförmälda förslag i fråga om jorddelningslagstiftningen i vidare mån än så vitt anginge förslagens huvudgrunder.

Sedermera har lagrådet avgivit ett den 4 oktober 1922 dagtecknat utlåtande i ärendet.

Beträffande den överarbetning av förslaget till lag om delning av jord å landet, med därtill hörande författningar, som lagrådet i nämnda utlåtande ansett erforderlig, har Kungl. Maj:t den 30 december 1922 förordnat den person, vilken i lagrådet föredragit det remitterade förslaget, att inom departementet biträda vid utförandet av nämnda överarbetning.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 30 december 1922 i sistnämnda ärende hade jag tillfälle att beröra även spörsmålet om regleringen av jordförhållandena i Kopparbergs län. Jag ber att få erinra om att jag därvid framhöll, hurusom de i Dalarna rådande egenartade jordförhållandena enligt min mening gjorde det nödvändigt att åtminstone tillsvidare hålla ifrågavarande län utanför den för landet i övrigt avsedda jorddelningslagstiftningen. Emellertid syntes, yttrade jag vidare, frågan om jordförhållandenas ordnande i Dalarna ej böra ställas på framtiden, utan borde ett utredningsarbete snarast möjligt igångsättas i syfte att genom åtgärder, anpassade efter de i Dalarna rådande egenartade jordförhållandena, vinna en lösning av ifrågavarande spörsmål. Jag

12 Andra huvudtiteln. [9.|

nämnde också, hurusom för ett dylikt utredningsuppdrag syntes böra anlitas en högt kvalificerad jurist — helst en ledamot av högsta domstolen.

Då jag nu upptager detta ärende i samband med frågan om regleringen av utgifterna under riksstatens andra huvudtitel, sker det därför, att ersättningen för ifrågavarande utredningsuppdrag icke torde böra utgå ur huvudtitelns allmänna anslag för kommittéer och utredningar genom sakkunniga, utan särskilt anslag för ändamålet böra äskas av riksdagen.

Rörande den tidigare behandlingen av frågan om jordförhållandenas ordnande i Kopparbergs län, vill jag i korthet erinra, att Dalarna av ålder intagit eu särställning i förevarande avseende så tillvida, som den för riket i övrigt gällande jorddelningslagstiftningen i allmänhet icke varit gällande för Dalarna. Så är förhållandet även för närvarande, då enligt övergångsbestämmelserna till 1866 års skiftesstadga föreskrifterna i kungörelsen den 18 februari 1859 om förändrade föreskrifter i avseende å besutenhets- och skiftesväsendet i Störa Kopparbergs län fortfarande skola gälla.

Även vid de förarbeten för en ny jorddelningslagstiftning, som under de senaste femton åren pågått, hava vissa särbestämmelser för Kopparbergs län varit ifrågasatta.

Sålunda hava i de skilda förslagens promulgationslagar intagits likalydande stadgande!!, att i fråga om laga skifte till rubbning av storskifte, som inom Kopparbergs län blivit verkställt på bekostnad eller med understöd av staten, intill dess särskild skifteslagsindelning föreskrivits och trätt i kraft eller Konungen efter vidtagen annan åtgärd i enahanda syfte annorlunda förordnar, angående skiftesvitsord skola gälla stadgandena i ovannämnda kungörelse deri 18 februari 1859. Och den 4 mars 1921 remitterades till lagrådet förslag till ändrad lydelse av ifrågavarande stadgande i förslaget av den 16 oktober 1920, enligt vilken lydelse 1859 års kungörelse skulle fortfarande lända till efterrättelse.

Jag vill beträffande frågan om skifteslagsindelning erinra om att, på framställning av Kungl. Maj:t, 1919 års lagtima riksdag beslöt anvisa på extra stat för ar 1920 ett reservationsanslag å 60,000 kronor för utarbetande på statsverkets bekostnad av förslag till indelning i skifteslag av vissa delar av Kopparbergs län, i den mån vederbörande kommuner efter från dem inhämtat yttrande genom beslut å kommunalstämma eller i annan av Kungl. Maj:t föreskriven ordning förklarat sig icke hava något att däremot erinra. ° Sedermera bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 27 februari 1920 dåvarande statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga personer för att såsom en delegation under benämning kommissionen för Dalarnas indelning i skifteslag inom vissa delar av Kopparbergs län utreda möjligheten att därstädes verkställa skifteslagsindelning såsom förberedande åtgärd till genomförande av laga skiften samt att i huvudsaklig överensstämmelse med de i ett av lantmäteristyrelsen den 12 november 1918 avgivet utlåtande angivna grunder utarbeta förslag till sådan indelning, i den män kommun eller del därav vid sammanträde i viss ordning förklarade sig icke hava något att däremot erinra. I enlighet med det givna bemyndigandet tillkallade departementschefen sedermera tre sakkun-

Andra huvudtiteln. |9.| 13

niga för verkställande av ifrågavarande utredning. Det liar emellertid visat sig, att lios vederbörande kommuner i allmänhet icke funnits någon benägenhet att avgiva den i riksdagsbeslutet omnämnda förklaringen. På grund härav hava ock kommissionens arbeten — för vilka enahanda anslag anvisats jämväl för år 1921 — vilat sedan juni månad 1921, och bär Kungl. Maj:t den 30 november 1922 förklarat, att kommissionens arbeten från och med nämnda dag skola vila och därefter icke utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande upptagas.

Emellertid bör såsom redan nämnts enligt min mening snarast möjligt eu utredning påbörjas rörande jordförhållandenas ordnande i Dalarna, varvid torde böra övervägas, vilka lagstiftningsåtgärder kunna finnas lämpliga i syfte huvudsakligen att befordra en lämplig ägosammandragning. Med dessa frågors lösning torde icke längre böra anstå, då det nuvarande tillståndet i avseende på jordförhållandena medför synnerligen betydande olägenheter och ej utan allvarlig våda kan få längre fortfara. Givet är att frågornas lösning måste sökas under största möjliga hänsynstagande till de för Dalarna säregna förhållanden och under beaktande av de från ortsbefolkningen framförda synpunkterna.

Jag har anledning tro, att en ledamot av högsta domstolen kan befinnas villig att åtaga sig ifrågavarande arbete. Beträffande bland annat ersättningen härför synes denne i så fall böra jämställas med lagberedningens ordförande och således få åtnjuta, förutom den för justitieråd bestämda fasta avlöningen. 18,000 kronor, ett särskilt arvode å 2,500 kronor ävensom en dyrtidstillägg motsvarande ersättning, som för helt år torde kunna beräknas uppgå till högst 2,500 kronor.

I fråga om rätt till pension för innehavare av nämnda utredningsuppdrag torde, därest detsamma lämnas åt en ledamot av högsta domstolen, någon framställning till riksdagen ej vara erforderlig med hänsyn till ett av 1911 års riksdag åt Kung!. Maj:t lämnat bemyndigande att, om justitieråd eller regeringsråd avgått eller avgår från sitt ämbete för fullgörande av något av Kungl. Maj:t meddelat uppdrag, varmed rätt till pension icke är förenad, men för vilket ersättning av statsmedel utgår, förordna, att vad i fråga om justitieråds- eller regeringsrådsämbete är stadgat angående rätt för innehavaren att erhålla pension av statsmedel mot uppfyllande av de för denna rätt honom åliggande förpliktelser skall gälla i avseende å berörda uppdrag, så länge den från ämbetet avgångne innehar uppdraget.

Vad beträffar övriga kostnader för ifrågavarande utredningsarbete, vill jag nämna, att blott ett juridiskt biträde torde behöva anställas. Jag har tänkt mig, att härvid bör ifrågakomma någon yngre jurist. Ytterligare kommer givetvis biträde av lantmätare att bliva av nöden. Härtill komma kostnader för resor in. m.

I runt tal torde dessa övriga kostnader för nästa budgetår icke komma att överstiga 31,000 kronor. Inberäknat arvode till utredningsarbetets ledare skulle således erfordras ett sammanlagt anslag av 54,000 kronor.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

14 Andra huvudtiteln. [9—10.]

att till bestridande av kostnaderna för en utredning angående jordförhållandena i Kopparbergs län för budgetåret 1923—1924 bevilja ett extra reservationsanslag å........................................ kronor 54,000.

C. Justitiekansiersämbetet.

1. Justitiekanslersexpeditionen.

[10.) Av 1921 års riksdag bestämdes i samband med den då beslutade nya löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement och centrala ämbetsverk antalet befattningshavare å ordinarie stat för justitiekanslersexpeditionen samt godkändes ny stat för denna att tillämpas från och med år 1922. Nämnda stat slutar å ett belopp av 48,200 kronor. I riksstaten för 1923 års första halvår är anslaget till justitiekanslersexpeditionen upptaget till halva denna summa eller 24,100 kronor.

Den nu gällande staten för justitiekanslersexpeditionen är av följande lydelse:

Stat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............... kronor 38,700

Vikariatsersättningar, förslagsanslag............................................ » 1,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m„ förslagsanslag, högst..................................................................... » 7,300

Renskrivning, förslagsanslag ....................................................... » 1,200

Summa kronor 48,200.

Vid punkt [41 omnämnda granskningsnämnd har beträffande justitiekansiersämbetet framhållit, att fånglistorna för närvarande underginge granskning — förutom i hovrätterna samt för vissa fall i kammarrätten — såväl hos justitiekansiersämbetet som hos riksdagens justitie- resp. militieombudsman. Om granskningen hos justitiekansiersämbetet bortfölle, vilket emellertid förutsatte författningsändring, skulle enligt granskningsnämndens mening den ena av justitiekanslersämbetets nuvarande två amanuenser kunna undvaras. I allt fall syntes det nämnden, som om ämbetets anslag till icke-ordinarie befattningshavare m. m. 7,300 kronor, varav för år 1922 intill den 1 oktober åtgått 2,854 kronor 84 öre, kunde nedsättas med förslagsvis 1,800 kronor till 5,500 kronor.

Att utgifterna för icke-ordinarie befattningshavare vid justitiekansiersämbetet under år 1922 hållit sig vid särskilt lågt belopp, har, enligt vad jag av justitiekanslern inhämtat, berott på svårigheterna för ämbetet, som icke erbjuder några befordringsmöjligheter, att erhålla erforderlig tillgång till dylika befattningshavare. Denna svårighet har bland annat gjort sig kännbar, när det gällt att förvärva biträde åt justitiekanslern vid dennes inspektionsresor. Någon svårighet för justitiekanslern att för framtiden erhålla erforderliga biträden torde dock knappast vara att vänta, sedan, efter genom-

15 Andra huvudtiteln. 110.J

förande av föreslagna omfattande indragningar å andra håll av icke-ordinarie befattningshavare, juridiskt utbildade yngre arbetskrafter i stor utsträckning blivit frigjorda för andra uppgifter.

Någon minskning av anslaget skulle emellertid kunna ske genom att, på sätt granskningsnämnden ifrågasatt, låta den granskning av fånglistorna, som nu sker hos justitiekanslersämbetet, upphöra. Tillräcklig kontroll i nu förevarande avseende torde vinnas därigenom, att dylik granskning bibehålies hos hovrätterna samt hos justitie- resp. militieombudsmannen. Jag har därför låtit uppgöra förslag till de författningsändringar, som skulle påkallas av en dylik förändrad anordning, samt remitterat dessa förslag för yttrandes avgivande till hovrätterna, kammarrätten, justitiekanslersämbetet och fångvårdsstyrelsen ävensom lämnat riksdagens justitieombudsman och militieombudsman tillfälle att yttra sig i ärendet. Med ledning av under hand inhämtade upplysningar torde man kunna utgå ifrån, att några hinder mot ett genomförande av en dylik författningsändring inom den närmaste framtiden ej kommer att föreligga och att sålunda justitiekanslersämbetet kan befrias från all befattning med fänglistorna. Justitiekansler!! har vitsordat, att härigenom arvodet till en av de nuvarande båda amanuenserna vid ämbetet, skulle kunna inbesparas, samt att anslaget till icke-ordinarie befattningshavare m. m. på grund härav kan minskas med 1,800 kronor. Anslaget skulle alltså kunna nedsättas från 7,300 kronor till 5,500 kronor.

Staten för justitiekanslersämbetet skulle sålunda erhålla följande förändrade utseende:

Stat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ................ kronor 38,700

Vikariatsersättningar, förslagsanslag............................................ » 1,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m............. » 5,500

Renskrivning, förslagsanslag ......................................... * 1,200

Summa kronor 46,400.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och under hänvisning till vad chefen för finansdepartementet senare i dag kommer att vid behandlingen av sjunde huvudtiteln anföra rörande sättet för bestridande av avlöningsförhöjningar för icke-ordinarie befattningshavare får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna det av mig framlagda förslaget till stat för justitiekanslersexpeditionen att tillämpas från och med budgetåret 1923—1924;

dels ock i riksstaten upptaga ordinarie förslagsanslaget till justitiekanslersexpeditionen med kronor 46,400.

16 Andra huvudtiteln. [11 — 12.]

D. Rättsskipningen.

Högsta domstolen.

1. Högsta domstolen.

[11.] Anslaget för högsta domstolens verksamhet utgår från och med år 1922 med ett belopp av 441,500 kronor, för år räknat.

Beträffande detta anslag vill jag erinra, att i samband med antagandet av den nya, från och med år 1922 gällande löneregleringen riksdagen i fråga om avlöningsförmånerna för högsta domstolens ledamöter uttalade, att det finge erkännas, att dessa i det till riksdagens prövning framlagda förslaget blivit, procentuellt sett, mindre tillgodosedda än andra tjänstemän i chefsställning samt att det vore önskvärt, att frågan bleve föremål för förnyat övervägande.

På sätt jag anförde vid anmälan den 7 januari 1922 av nu ifrågavarande anslagsbehov, så vitt angick tiden den 1 januari—den 30 juni 1923, synas mig de löneförmåner, som tillerkänts justitieråden, mindre tillfredsställande. Önskvärt hade varit, att ett förslag till förbättring härutinnan kunnat föreläggas innevarande års riksdag. Med hänsyn till de rådande ekonomiska förhållandena ser jag mig dock fortfarande förhindrad föreslå åtgärder i sådant hänseende.

Då jag i övrigt icke har någon erinran att göra med avseende å förevarande anslag, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till högsta domstolen med........................ kronor 441,500.

2. Expeditionsvakt å extra stat.

[12-] Till förstärkning av antalet ordinarie expeditionsvakter vid högsta domstolen bär riksdagen på extra stat för åren 1920—1922 och första halvåret 1923 beviljat ett förslagsanslag, högst, vilket varit bestämt för vart och ett av åren 1920 och 1921 till 1,570 kronor samt därefter till 2,364 kronor, för år räknat. Denna förstärkning har ansetts nödvändig åtminstone så länge högsta domstolen, för avarbetande av den förefintliga arbetsbalansen, i betydligt större utsträckning än enligt tidigare gällande arbetsordningar tjänstgör på tre avdelningar. Då det, såsom jag längre fram vid punkt [16] får tillfälle att närmare omnämna, synes nödvändigt, att så kommer att bliva händelsen även under tiden den 1 juli 1923-den 30 juni 1924, erfordras biträde av en expeditionsvakt å extra stat jämväl under denna tid.

Med hänsyn till vad chefen för finansdepartementet senare i dag kommer att vid behandlingen av sjunde huvudtiteln anföra rörande sättet för bestridande av avlöningsförhöjningar för icke-ordinarie befattningshavare torde anslaget fortfarande böra upptagas till 2,364 kronor för år. Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

17 Andra huvudtiteln. [12—14.]

att till avlönande av en expeditionsvakt å extra stat vid högsta domstolen för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag å ........................................ kronor 2,364.

Regeringsrätten.

3. Regeringsrätten.

[13.] Anslaget till regeringsrätten utgår från och med år 1922 med

132,500 kronor, för helt år räknat; och har jag icke att härutinnan föreslå någon förändring. Vidkommande en förnyad prövning av frågan rörande en förbättring i avlöningsförmånerna för regeringsråden vill jag emellertid hänvisa till vad jag förut vid punkt [11] anfört rörande justitierådens löner.

Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till regeringsrätten med............................ kronor 132,500.

Nedre justitierevisionen.

381,500

10,000

4. Nedre justitierevisionen.

[14.] Från och med år 1922 gäller för nedre justitierevisionen följande ordinarie

Stat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag kronor

Vikariatsersättningar, förslagsanslag............................................

Arvoden å 500 kronor till den revisionssekreterare, som av Kungl. Maj:t förordnas att vara ordförande i nedre justitirevisionen, till den protokollssekreterare, som biträder vid mottagning av veckomål, samt till den registrator, som ombesörjer verkets ekonomi och uppbörd m. m., förslagsanslag, högst...........................:................•.......-..........................*

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., lor-

slagsanslag, högst ....................................................................

Renskrivningskostnad, förslagsanslag ........................................ *

Summa kronor

1,500

43,000

5,000

441,000

Då den nuvarande anordningen med amanuenstjänster inom justitierevisionsexpeditionen befunnits olämplig, har jag låtit inom justitiedepartementet upprätta en promemoria med förslag till ny organisation av de för utförande av amanuensernas göromål erforderliga arbetskrafter samt till en del i samband därmed stående åtgärder, allt jämväl i syfte att söka nedbringa justitierevisionens nuvarande anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. ... , ,

Bortsett från de revisionssekreterar- och amanuenstjänster, tor vilka medel beviljats på extra stat (jfr längre fram vid punkt [16]), äro för närvarande

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 3

18 Andra huvudtiteln. [14.]

revisionssekreterarrotlarnas antal — inberäknat eu extra rotel — tjugufyra och amanuensernas antal tolv. Dessa tolv amanuenser äro indelade en var på två revisionssekreterarrotlar. Det i förutnämnda promemoria framställda förslag till omorganisation går nu i huvudsak ut därpå, att -- med avskaffande av de å revisionssekreterarrotlarna indelade amanuenserna — inom justitierevisionens kansli skulle bildas en central avdelning. Som föreståndare å denna avdelning skulle placeras den protokollssekreterare, som enligt nuvarande arbetsordning har att biträda den revisionssekreterare, som har mottagning av veckomål. A den nybildade centrala kansliavdelningen skulle vidare tjänstgöra dels två tjänstemän med heltidstjänstgöring — förslagsvis benämnda andre protokollssekreterare — i ställning motsvarande statsdepartementens andre kanslisekreterare, dels en amanuens, dels ock erforderligt antal kvinnliga kontorsbiträden. Härtill skulle komma, så länge revisionen åtnjöte den längre fram vid punkt [16] omnämnda tillfälliga förstärkningen av sina arbetskrafter, ytterligare en amanuens. I promemorian framhålles att, då befattningshavarna å den centrala avdelningen skulle fylla ett konstant behov, desamma borde — frånsett givetvis amanuenserna — bliva ordinarie, vilket även påkallades för att åt organisationen giva erforderlig stadga och underlätta rekryteringen. Emellertid borde, innan ett dylikt uppflyttande å ordinarie stat ägde rum, den nya organisationen först försöksvis tillämpas något år.

Enligt det framställda förslaget skulle till föreståndaren för avdelningen i fråga utgå ett särskilt årligt arvode å 500 kronor utöver det, som enligt den ordinarie staten skulle tillkomma honom såsom protokollsekreterare å mottagningsroteln. För omorganisationens genomförande skulle medel erfordras till två kontorsbiträden utöver dem, som för närvarande äro i revisionen anställda.

Under förutsättning, att avlöningarna till den extra personal, som skulle träda i de tolv å revisionssekreterarrotlarna indelade amanuensernas ställe, bestredes från revisionens nuvarande anslag till icke-ordinaric befattningshavare m. m., skulle den besparing, som genom förevarande omorganisations genomförande skulle kunna göras å berörda anslag, belöpa sig till omkring 4,850 kronor. Härtill skulle komma den minskning, som skulle kunna ske! förutnämnda extra anslag till tillfällig förstärkning av revisionens arbetskrafter därigenom, att från detta anslag skulle komma att bestridas avlöning till allenast en i stället för, såsom nu, två amanuenser.

Nu ifrågavarande promemoria har för yttrande remitterats till nedre justitierevisionen. Svar å remissen är att vänta före innevarande månads utgång. Innan detta svar ingått, kan jag ej intaga definitiv ståndpunkt till det väckta omorganisationsförslaget. Emellertid har jag preliminärt kommit till den uppfattningen, att det framlagda förslaget kan i huvudsak läggas till grund för omorganisationen i fråga, Utan att här ingå på någon närmare prövning vill jag dock nämna, att det synes mig. som om ytterligare besparingar skulle kunna ske dels genom utbytande av en av de föreslagna båda andre protokollssekreterarna mot en amanuens dels ock »enom att inrätta allenast en ny kontorsbiträdesbefattning i stället för, såsom i promemorian ifrågasatts, tvenne. Det föreslagna tilläggsarvodet av vtter-

11)

Andra huvudtiteln. |14.|

ligare 500 krono]' till den protokollssekreterare, som skulle förordnas som föreståndare för ifrågavarande nyinrättade centrala avdelning av kansliet, synes mig däremot väl motiverat av det ansvar, som skulle komma att åligga honom i hans nya ställning, och den synnerliga noggrannhet, som man måste fördra av innehavaren av denna post. Med hänsyn tagen till alla på saken inverkande omständigheter har jag, efter samråd med den granskningsnämnd, varom förut nämnts vid punkt [41, kommit till den uppfattningen, att nedre justitierevisionens anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. skulle kunna minskas från dess nuvarande årliga belopp

43,000 kronor med 10,000 kronor till 33,000 kronor.

Därest riksdagen vid behandlingen av förevarande punkt ^ej kommer att hava något att däremot erinra, ämnar jag i sinom tid föreslå Kungl. Maj:t, att omorganisationen i den form den kan slutligen erhålla inom den ram, som uppdragits genom anslagets föreslagna begränsning, skall träda i kraft redan från och med den 1 april i år. I avbidan härå har Kungl. Maj:t genom beslut den 22 december 1922 förordnat, att nedre justitierevisionen skulle för 1923 års första kvartal äga förordna allenast sammanlagt tio i stället för dittillsvarande fjorton amanuenser.

Utöver vad förut sagts har jag ej att föreslå någon ändring i de årliga belopp, varmed de i nedre justitierevisionens stat upptagna anslagen för närvarande utgå. Ordinarie förslagsanslaget till nedre justitierevisionen, som nu är satt till 441,000 kronor för år, torde alltså böra för budgetåret 1923 —1924 utgå med 431,000 kronor.

Enligt vad förut sagts skulle den ordinarie staten för nedre justitierevisionen få följande förändrade utseende:

Stat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ................

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .......................................

Arvoden å 500 kronor till den revisionssekreterare, som av Kungl. Maj:t förordnas att vara ordförande i nedre justitierevisionen, till den protokollssekreterare, som biträder vid mottagning' av veckomål, samt till den registrator, som

ombesörjer verkets ekonomi och uppbörd m. m................

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. in.............

Renskrivningskostnad, förslagsanslag.......................................... ■

kronor 381,500

» 10,000

1,500

33,000

5,000

Summa kronor 431,000

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna det av mig framlagda förslaget till nystat för nedre justitierevisionen att tillämpas från och med budgetåret 1923—1924;

dels i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till nedre justitierevisionen med............ kronor 431,000;

20 Andra huvudtiteln. [14—16.]

dels ock medgiva, att till den protokollssekreterare, som kan bliva förordnad att förestå en nyinrättad central avdelning av nedre justitierevisionens kansli, må, utöver det arvode, som kan tillkomma honom såsom biträdande vid mottagning av veckomål, från det i nedre justitierevisionens stat upptagna anslaget till icke-ordinarie befattningshavare m. m. utbetalas ett ytterligare årligt arvode å 500 kronor.

5. Övergångsstat i nedre jnstitiererislonen.

[15.] Det ordinarie anslag å 7,400 kronor för helt år räknat, som för närvarande finnes i riksstaten upptaget för avlöning till de å övergångsstat i nedre justitierevisionen ännu kvarstående tjänstemän, kan med hänsyn därtill, att den ene av de två tjänstemän, varom här är fråga, numera erhållit avsked från sin befattning, nedsättas till hälften av nämnda belopp.

•Tag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, i stället för det å ordinarie stat uppförda anslaget för avlöning till de å övergångsstat i nedre justitierevisionen ännu kvarstående tjänstemän, i riksstaten för avlöning till å övergångsstat i nedre justitierevisionen ännu kvarstående tjänsteman uppföra ett ordinarie anslag å............................................... kronor 3,700.

8. Tillfällig förstärkning av arbetskrafterna 1 nedre justitierevisionen.

[16.] Efter framställning av Kungl. Maj:t har riksdagen å extra stat för ett vart av åren 1916—1922 samt 1923 års första halvår beviljat medel för tillfällig ökning av nedre revisionens arbetskrafter med fyra tillförordnade revisionssekreterare, en tillförordnad protokollsekreterare, två amanuenser och två tillförordnade skrivbiträden. Anslaget har för tiden från och med år 1922 upptagits till 64,160 kronor för helt år räknat. Förevarande förstärkning i arbetskrafterna har föranletts av den utökning av högsta domstolens arbetstid, som infördes genom lagen den 14 maj 1915 angående högsta domstolens tjänstgöring på avdelningar. Utökningen av arbetstiden var avsedd att äga bestånd, intill dess arbetsbalansen i domstolen nedbragts till normalt omfång, vartill beräknats åtgå sju å åtta år.

Till upplysning rörande till högsta domstolen under senare år inkomna mål samt balansens ställning tillåter jag mig hänvisa till nedanstående tabell:

Andra huvudtiteln. |16.j

1 Ungefärlig siffra.

Såsom av dessa siffror framgår, liar balansen under senare år vant i avtagande, bortsett från någon stegring vid utgången av år 1919, så vitt angår besvärsmål. Åren 1916—1918 förete en stark nedgång, under det att den totala minskningen under åren 1919—1922 är jämförelsevis mindre. Huruvida denna nedgång av balansen skall fortsätta även under de närmaste åren är svårt att avgöra. I sådant hänseende må framhållas den tendens till stegring, som under de senaste åren gjort sig gällande med avseende å inkomna revisionsmål, vilka mål i förevarande avseende äro av den största betydelsen. Av tillgänglig statistik framgår även, att antalet dylika mål i hovrätterna håller sig vid samma höga siffror som förut under de senaste åren. För övrigt har man att taga i betraktande en annan omständighet av betydelse för nu ifrågavarande spörsmål. På sätt jag får tillfälle att senare i dag vid punkt [28] omnämna vid behandlingen av frågan om anslag till tillfällig förstärkning av arbetskrafterna i hovrätterna, hava under senaste tiden vidtagits kraftiga åtgärder för avarbetandet av de i hovrätterna förefintliga stora balanserna av mål, och äro planerade än ytterligare åtgärder i denna riktning. Till följd härav är att under den närmaste tiden förvänta en väsentligt ökad arbetsprodukt från dessa domstolars sida. Som en naturlig konsekvens härav kommer givetvis att följa en ökad tillströmning av mål till högsta domstolen.

På grund av vad nu sagts torde kunna förutsättas, att högsta domstolens arbete måste, för att icke förryckas, fortfarande och med visshet även under tiden den 1 juli 1923—den 30 juni 1924 fortgå i den ordning, som infördes genom förutnämnda lag den 14 maj 1915. Härav följer, att nu ifrågavarande förstärkning av arbetskrafterna i nedre justitierevisionen måste tillsvidare bibehållas. På sätt jag redan förut vid punkt [14] omnämnt, torde dock genom den omändring av nedre justitiere visionens kansli, som där förordats, den för nu ifrågavarande ändamål erforderliga förstärkningen av ama-

22 Andra huvudtiteln. [16—18.]

nuenskrafterna kunna inskränkas till allenast en amanuens emot för närvarande tvänne. Med hänsyn härtill och då, på sätt chefen för finansdepartementet senare i dag kommer att omnämna, de avlöningsförhöjningar, vartill icke-ordinarie befattningshavare kunna vara berättigade, äro avsedda att bestridas från särskilt anslag, uppfört under sjunde huvudtiteln, skulle, enligt verkställd beräkning, nu förevarande anslag kunna begränsas till 54,250 kronor.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för tillfällig förstärkning av nedre justitierevisionens arbetskrafter med fyra tillförordnade revisionssekreterare, en tillförordnad protokollssekreterare, en amanuens och två tillförordnade skrivbiträden för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag å........................... kronor 54,250.

7. Expeditionsvakt å extra stat i nedre justitierevisionen.

[17.] Till avlönande av en extra expeditionsvakt i nedre justitierevisionen har för vart och ett av åren 1913—1922 samt första halvåret 1923 av riksdagen anvisats medel, för tiden från och med år 1922 med ett belopp av 2,364 kronor för år. Den förstärkning av vaktpersonalen — utöver de fem expeditionsvakter, för vilka avlöningar äro uppförda å den ordinarie staten som härigenom tillförts nedre revisionen, har ansetts erforderlig, åtminstone så länge ämbetsverket är förlagt till de för dess räkning förhyrda lokalerna å Strömsborg. Huruvida revisionen jämväl under hela tiden den 1 juli 1923—den 30 juni 1924 kommer att hava sina lokaler på samma plats som nu är ännu ovisst. 1 allt fall är justitierevisionen i behov av förevarande extra expeditionsvakt, så länge revisionen åtnjuter den tillfälliga förstärkning i arbetskrafterna, varom talats under närmast föregående punkt. Avlöningsmedel för ändamålet erfordras följaktligen även för budgetåret 1923—1924. Med hänsyn till vad chefen för finansdepartementet senare i dag kommer att vid behandlingen av sjunde huvudtiteln anföra rörande sättet för bestridande av avlöningsförhöjningar för icke-ordinarie befattningshavare torde anslaget fortfarande böra upptagas till 2,364 kronor för år. Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till avlönande av en expeditionsvakt å extra stat i nedre justitierevisionen för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag å................................ kronor 2,364.

Svea hovrätt.

8. Svea hovrätt.

__ [18 ] Den stat, som är fastställd att från och med år 1922 gälla för Svea hovrätt, slutar å 836,500 kronor, med vilket belopp, för helt år räknat, det ordinarie förslagsanslaget till hovrätten för närvarande utgår.

I anslagets belopp har jag ej att föreslå någon ändring. På sätt jag får tillfälle att längre fram vid punkt [28] närmare omnämna erfordras, för budgetåret

2;5

Andra huvudtiteln. 118— It). |

1923—1924 liksom för närvarande, utöver nu förevarande ordinarie anslag särskilda medel för tillfällig förstärkning av hovrättens arbetskrafter. Med avseende å det läge, vari frågan om en utbrytning ur hovrätten av visst antal divisioner och dessas organiserande såsom en självständig hovrätt för Norrland med säte i en norrländsk stad för närvarande befinner sig, tillåter jag mig hänvisa till vad jag kommer att yttra härom vid punkt [29 J.

Under åberopande i övrigt av vad chefen för finansdepartementet dels förut i dag vid behandlingen av vissa för flera huvudtitlar gemensamma frågor yttrat om anslagens beteckning dels ock senare i dag kommer att vid behandlingen av sjunde huvudtiteln anföra rörande sättet för bestridande av avlöningsförhöjningar för icke-ordinarie befattningshavare får jag sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels för de i Svea hovrätts stat uppförda anslagen ej mindre till arvoden å 1,000 kronor till divisionsordförande, tillika ordförande å krigshovrättsavdelningen. samt å 500 kronor till sju övriga divisionsordförande än även till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. utesluta beteckningen »förslagsanslag, högst»;

dels och i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till Svea hovrätt med ............ kronor 836,500.

9. Justitiestat under Svea hovrUlt.

[19.] Under nu förevarande punkt torde det tillåtas mig att beröra ett spörsmål, som har avseende å icke blott Svea hovrätt utan även de båda övriga hovrätterna. Den fråga, jag avser, är den om genomförande av en definitiv lönereglering för häradshövdingarna samt ordnandet av en del därmed sammanhängande ekonomiska förhållanden.

Sedan riksdagen i skrivelse den 21 juni 1920 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning rörande frågan, huruvida sportelsystemet såsom avlöningsform för domare lämpligen borde avskaffas eller under nuvarande förhållanden bibehållas, samt för riksdagen snarast möjligt framlägga de förslag, som av utredningen föranleddes, förordnade Kungl. Maj:t den 19 oktober 1920 viss person att såsom sakkunnig biträda inom justitiedepartementet med eu förberedande utredning av berörda fråga. Sedermera - den 10 december 1920 — tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, tvenne andra personer att biträda inom departementet vid verkställande av utredning rörande inom domsagorna anställda icke rättsbildade biträdens ställning och avlöningsförhållanden samt vad därmed ägde samband. Då de sålunda åt olika personer lämnade båda uppdragen syntes med varandra äga nära sammanhang, samarbetade de med varandra och avgåvo, med departementschefens medgivande, med skrivelse den 24 september 1921 ett gemensamt betänkande rörande de spörsmål, som till dem hänskjuta.

Sedan över nämnda betänkande från vissa myndigheter inkommit infordrade utlåtanden, tillkallade jag, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, den 28

24 Andra huvudtiteln. [19.]

juni 1922 tre personer att såsom sakkunniga biträda inom justitiedepartementet med överarbetning av det i ämnet avgivna förslaget. Resultatet av denna överarbetning torde föreligga färdigt under loppet av instundande februari månad.

Enligt vad jag under hand inhämtat av de sakkunniga torde den av dem föreslagna löneregleringen komma att gå ut på att en var av häradshövdingarna skulle få uppbära dels av statsmedel utgående lön och dels till visst procenttal bestämd andel i avgifterna för häradsrättens och domhavandens expeditioner. A andra sidan skulle häradshövdingarna befrias från bestridande av kostnaderna för domsagornas förvaltning. Beträffande häradshövdingarna tillkommande andel i expeditionsavgifter är att nämna, att enligt förslaget nuvarande lösen för häradsrättens och domhavandens expeditioner skulle ersättas av stämpelavgift, som skulle sammanslås med för dylika expeditioner nu utgående stämpelavgift, samt att häradshövdingarna skulle äga åtnjuta viss procent å de medel, som inflöte för de till omförmälda expeditioner i domsagan använda stämplar. Genom en dylik anordning, vilken skulle kompletteras med viss höjning av stämpelavgifterna för domboksexpeditioner och gravationsbevis, åsyftas att bereda häradshövdingarna ett tillskott till den kontanta avlöningen, avpassat efter arbetsbördan i de särskilda domsagorna. Kostnaderna för domsagoförvaltningen, vilka kunna hänföras till följande poster, nämligen avlöning av rättsbildade biträden, avlöning av skrivbiträden och utgifter i övrigt för renskrivning, resekostnader, utgifter för skri vmat erialier samt utgifter för kanslilokaler och vad därmed äger samband (städning. uppvärmning och belysning), skulle enligt förslaget bestridas av statsmedel utom sistnämnda utgiftspost, vilken skulle åläggas tingshusbyggnadsskyldiga. I fråga om rättsbildade biträden skulle enligt förslaget i domsagorna anställas helt statsavlönade förste och andre notarier till antal, som i varje särskild domsaga kunde anses erforderligt. Renskrivningsarbetet å domsagokanslierna skulle utföras dels av fast anställda skrivbiträden — till olika antal i olika domsagor — och dels medelst anlitande av tillfällig skrivhjälp. De fasta skrivbiträdesbefattningarna skulle — åtminstone tillsvidare — icke uppföras å ordinarie stat. För betalning av övertidsarbete och skrivarbete, som utförts genom tillfällig skrivhjälp, skulle häradshövdingen äga rekvirera nödiga medel från vederbörande länsstyrelse. Utgifterna för skrivmaterialier skulle åter bestridas från expensanslag, fastställda till särskilda belopp för särskilda domsagor.

Enligt förslaget skulle slutligen häradshövdingarna bliva berättigade till ersättning för sina utgifter för samtliga tjänsteresor. De resekostnader, som enligt förslaget skulle överflyttas å statsverket, skulle vara utgifter för häradshövdingarnas och dem åtföljande rättsbildade biträdens inställelse å lagtima ting och allmänna tingssammanträden ävensom för avslutande av lagtima ting, varjämte häradshövding skulle äga uppbära dagtraktamente av statsmedel även vid inställelse å tingssammanträden med tremansnämnd.

Den ifrågasatta löneregleringen skulle enligt de sakkunnigas beräkningar komma att medföra en ökning i statsverkets årliga utgifter för rättsskipningen på landet å omkring 1,325,000 kronor för helt år räknat. Detta ökade anspråk på statskassan skulle emellertid i det närmaste komma att täckas

25 Andra huvudtiteln. 119—20.|

av den ökade årliga stämpelinkomst, som på förut nämnt sätt skulle tillföras statskassan och som torde kunna uppskattas till omkring 1,280,000 kronor.

Vid nu nämnda beräkningar har hänsyn ej tagits till de dyrtidstillägg, som skulle komma att utgå till skrivbiträdena i domsagorna. Utgifterna för sådana dyrtidstillägg torde emellertid komma att till större delen uppvägas av den minskning i dyrtidstillägg till domsagornas övriga befattningshavare, som skulle följa därav, att dessa skulle få åtnjuta dyrtidstillägg såsom befattningshavare å nyreglerade tjänster.

(.färna skulle jag hava sett, att förhållandena varit sådana, att nu ifrågavarande synnerligen viktiga löneregleringsfråga kunnat vid instundande riksdag vinna sin slutliga lösning. I trots därav, att den merkostnad för statsverket, som ett genomförande av löneregleringen i fråga skulle medföra, synes kunna begränsas till ett belopp, som måste betecknas som synnerligen litet i betraktande av de avsevärda fördelar ur flera synpunkter, som skulle vara förenade med den ifrågasatta omläggningen av hela systemet för bestridande av kostnaderna för rättsskipningens uppehållande å landsbygden, ser jag mig emellertid nödsakad att avstå från tanken att söka få denna fråga bragt inför 1923 års riksdag. Vad som tvingar mig härtill är, förutom den nuvarande statsfinansiella situationen, den omständigheten, att det från de sakkunniga väntade förslaget om ökade ekonomiska förpliktelser för de tingshusbyggnadsskyldige måste utställas till yttrande av vederbörande, innan

det upptages till definitivt avgörande. ^ ,

Vid bestämmandet av anslagen till justitiestaterna under rikets hovrätter har man alltså att utgå från den nuvarande ordningen på förevarande område.

Beträffande det ordinarie anslaget till justitiestaten under Svea hovratt, varom under denna punkt närmast är fråga, har jag ej att föreslå någon ändring i dess nuvarande årliga belopp, 389,887 kronor. Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra det ordinarie anslaget till justitiestat under Svea hovrätt med ... kronor 389,887.

10. Ledamot å extra stat i Svea hovrätt.

[20.1 Från och med år 1916 har i riksstaten uppförts ett extra anslag till avlönande av en extra ledamot i Svea hovrätt. Den förstärkning av hovrättens arbetskrafter, som sålunda tillförts hovrätten, har sin grund däri, att de två hovrättsledamöter, som tillika äro, den ene ordförande och den andre ledamot i krigshovrätten, måst för sin tjänstgöring därstädes i viss utsträckning befrias från det dem inom själva hovrätten åliggande arbetet varför det, för att hovrättens arbetsprodukt icke skall minskas, blivit nödigt att upprätta en ny ledamotsbefattning i hovrätten. I brist på nödig erfarenhet ansågs det emellertid synnerligen svårt att bedöma, i vilken grad arbetet inom Svea hovrätt komme att röna inverkan av krigshovrättens förenande med densamma. På grund härav inrättades icke ett nytt ordinarie hovrättsrådsämbete, utan anslogos, som nämnt, de för denne ledamots avlönande erforderliga medlen å extra stat.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 4

26 Andra huvudtiteln. [20—21.]

Såsom framgår av statsverkspropositionen för år 1920 (andra huvudtiteln sid. 15) har förslag under de senaste åren varit uppe att överföra ifrågavarande extra ledamotsbefattning å ordinarie stat. Detta förslag har emellertid fått förfalla med hänsyn bl. a. därtill, att man ej ansett sig kunna bedöma, huru de militära förhållandena och det militära rättegångsväsendet komme att gestalta sig i den närmaste framtiden. Nämnda skäl emot befattningens omändrande till ordinarie gör sig för närvarande så mycket mera gällande, som den kommitté, åt vilken Kungl. Maj:t den 31 augusti 1920 uppdrog att verkställa utredning, huruvida krigsdomstolarna i fredstid må kunna avskaffas, med skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 oktober 1922 avgivit sitt betänkande, i vilket kommitténs majoritet uttalar sig för en reform i nyss nämnda riktning samt därvid bl. a. hemställer om krigshovrättens avskaffande och förläggandet av de militära målen i andra instans till de allmänna hovrätterna. Såväl kommittéförslagens omfattning och genomgripande betydelse som förevarande organisationsfrågas nära samband med de reformer å den militära strafflagstiftningens område, med vilkas förberedande en annan av Kungl. Maj:t tillsatt kommitté för närvarande arbetar, hindrar emellertid framläggande av proposition i ämnet för innevarande års riksdag. Man har sålunda att utgå ifrån att en vid Svea hovrätt bildad särskild avdelning kommer att fungera som krigshovrätt även under budgetåret 1923—1924.

Hovrätten har hemställt, att för ändamålet måtte för budgetåret 1923— 1924 beviljas samma årliga belopp, som för tiden från och med år 1922 eller 9,o40 kronor. Emellertid ingår i detta belopp även den avlöningsförhöjning, vartill vederbörande enligt gällande bestämmelser kan vara berättigad. Enligt vad chefen för finansdepartementet senare i dag kommer att vid behandlingen av sjunde huvudtiteln föreslå rörande sättet för bestridande av avlönmgsförhöjmngar för icke-ordinarie befattningshavare, skulle emellertid nu förevarande ledamot tillkommande avlöningsförhöjning gäldas från visst under sjunde huvudtiteln uppfört förslagsanslag till dylika avlöningsförhöjningar. Nu ifrågavarande anslag kan alltså begränsas till den för adjungerad ledamot i hovrätten bestämda begynnelseavlöningen 8,580 kronor.

■Tåg får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för avlönande av en ledamot å extra stat i Svea hovrätt för budgetåret 1923-1924 anvisa ett extra ans^a§ & ............................................................ kronor 8,580.

11. Amanuens å extra stat å krigshovrättsavdelningen i Svea hovrätt.

[21.] Vid 1915 års omorganisation av krigshovrätten ansågs den dittillsvarande sekreterartjänsten därstädes kunna såsom obehövlig indragas. De med nämnda tjänst förenade göromålen borde i stället ankomma på de Svea hovrätts tjänsteman, vilka inom hovrätten verkställde motsvarande arbete. Så länge krigshovrätten ej kunde inrymmas i samma byggnad som Svea hovrätt, måste emellertid en särskild tjänsteman finnas vid krigshovrätten för uppehållande av de dittillsvarande sekreterargöromålen. Denna befattning uppfördes på extra stat, och innehavaren tillädes benämningen amanuens. Såsom arvode åt honom anvisades för ett vart av åren 1916—1918 ett be-

Andra huvudtiteln. 121—22. ] -7

lopp av 3,000 kronor. För är 191!) höjdes arvodet till 3,300 kronor, och härefter har denne befattningshavares ställning än mer förbättrats därigenom, att 1919 års lagtima riksdag fattade beslut om befattningens ändrande frän och med år 1920 till en extra notarietjänst med en årlig avlöning av 3,900 kronor, med vilket belopp anslag utgått även för år 1921. Med föranledande av den nya löneregleringen för bland annat hovrätterna, som trätt i kraft från och med år 1922, har anslaget från och med sistnämnda år utgått med 0,048 kronor för helt år räknat.

Beträffande krigshovrättens fortsatta verksamhet under budgetåret 1923— 1924 tillåter jag mig hänvisa till vad jag yttrat vid närmast föregående punkt. Då någon anledning ej föreligger antaga, att krigshovrätten kommer att under sagda år vara inrymd i andra lokaler än de nuvarande, erfordras medel till avlönande av nu ifrågavarande befattningshavare även i den riksstat, varom nu är fråga. Svea hovrätt har i sådant avseende hemställt om beviljande av samma årliga belopp som det för tiden från och med 1922 anvisade eller 6,048 kronor. Emellertid har jag, efter samråd med krigshovrättens ordförande, kommit till den uppfattningen, att ingå avgörande hinder möta mot att befattningen i sparsamhetssyfte åter omändras till en amanuensbefattning, vilken skäligen synes kunna placeras i 11 lönegraden för extra ordinarie befattningshavare med en begynnelseavlömng av 4,104 kronor.

Under hänvisning i övrigt till vad chefen för finansdepartementet senare i dag kommer att vid behandlingen av sjunde huvudtiteln anföra rörande sättet för bestridande av avlöningsförhöjningar för icke-ordinarie befattningshavare får jag därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till avlönande av en amanuens å extra stat å krigshovrättsavdelningen i Svea hovrätt för budgetåret 1923— 1924 bevilja ett extra anslag å ................ kronor 4,104.

12. Expeditionsvakt å extra stat i Svea hovrätt.

[22.1 Riksdagen har, efter framställningar av Kungl. Maj:t, å extra stat för ett vart av åren 1917—1922 samt halvåret den 1 januari—den 30 juni 1923 beviljat särskilda belopp till avlönande av eu extra expeditionsvakt i Svea hovrätt. För tiden den 1 januari 1922—den 30 juni 1923 är detta belopp, i anslutning till den från och med år 1922 gällande nya löneregleringen för hovrätterna, bestämt till 2,364 kronor för helt år räknat,

Förevarande förstärkning av antalet expeditionsvakter i hovrätten har hatt sin grund däri, att krigshovrätten ansetts hava behov av en särskild expeditionsvakt, så länge Svea hovrätt och krigshovrätten, på sätt nu är händelsen hava skilda lokaler. Då, på sätt jag redan omnämnt vid närmast föregående punkt, anledning ej föreligger antaga, att någon förändring i detta förhållande skall inträda under den närmaste framtiden, är nu ifrågavarande anslag erforderligt även för budgetåret 1923 1924.

Under hänvisning till vad chefen för finansdepartementet senare i dag kommer att vid behandlingen av sjunde huvudtiteln anföra rörande sättet för bestridande av avlöningsförhöjningar för icke-ordinarie befattningshavare fåi jag alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

28 Andra huvudtiteln. [22—24.]-

att till avlönande av en expeditionsvakt å extra stat i Svea hovrätt för budgetåret 1928—1924 bevilja ett extra anslag å.............................................. kronor 2.364.

Göta hovrätt.

13. Göta liovrätt.

[23. J Den stat, som är fastställd att från och med år 1922 gälla för Göta hovrätt, slutar å 411,200 kronor, med vilket belopp, för helt år räknat, det ordinarie förslagsanslaget till hovrätten för närvarande utgår.

I anslagets belopp har jag ej att föreslå någon ändring. På sätt jag får tillfälle att längre fram vid punkt [28] närmare omnämna erfordras, för budgetåret 1923—1924 liksom för närvarande, utöver nu förevarande ordinarie anslag särskilda medel för tillfällig förstärkning av hovrättens arbetskrafter.

Under hänvisning i övrigt till vad chefen för finansdepartementet dels förut i dag vid behandlingen av vissa för liera huvudtitlar gemensamma frågor yttrat om anslagens beteckning dels ock senare i dag kommer att vid behandling av sjunde huvudtiteln anföra rörande sättet för bestridande av avlöningsförhöjningar för icke-ordinarie befattningshavare får jag sålunda hemställa. att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels för de i Göta hovrätts stat uppförda anslagen ej mindre till arvoden å 500 kronor till fyra divisionsordförande än även till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. in. utesluta beteckningen »förslagsanslag, högst»;

dels och i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till Göta hovrätt med ............ kronor 411,200.

14. Justitiestat under Göta hovrätt.

|-p4.] Beträdande det ordinarie anslaget till justitiestat under Göta hovrätt tillåter jag mig att till en början hänvisa till vad jag förut vid punkt [19] anfört därom, att någon utsikt ej förefinnes för att spörsmålet om en definitiv lönereglering för häradshövdingarna skall kunna föreläggas innevarande års riksdag.

Beträffande anslagets belopp — för närvarande 284,513 kronor för helt år räknat — har jag ingen ändring att föreslå. Väl har jag för avsikt att längre tram etter verkställd vederbörlig utredning föreslå Kungl. Maj:t att till innevarande års riksdag avlåta proposition om Vifolka, Valkebo och Gullbergs domsagas uppdelning å två angränsande domsagor. Från vilken tid — tidigast den 1 januari 1924 — denna domsagouppdelning kommer att gälla, är emeUertid ännu ovisst, och kan därför den minskning i kravet å anslaget, som uppdelningen skulle medföra, ej nu bedömas. Med hänsyn till den obetydliga inverkan på anslaget, som ett bifall till nyssnämnda proposition i allt fall skulle hava, anser jag, att med anslagets bestämmande ej behöver anstå till

Andra huvudtiteln. 124—26.]

dess samma proposition bliver avgjord, utan hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra det ordinarie anslaget till justitiestat under Göta hovrätt med.................. kronor 284,513.

15. Personligt avlöningstillägg åt kontorsbttr&det i Göta hovrätt J. M. Håkansson.

[25.] Från och med år 1918 har å extra stat anvisats ett belopp av 400 kronor för år såsom personligt avlöningstillägg åt manliga kontorsbiträdet å advokatfiskalsexpeditionen i Göta hovrätt J. M. Håkansson. Lönetillägget avser att utgöra särskild ersättning med hänsyn till den mera kvalificerade arten av det arbete, som utföres av Håkansson i jämförelse med andra kontorsbiträden i hovrätten. Enligt vad som upplysts, kommer Håkansson alltjämt att sysselsättas med lika kvalificerat arbete.

På grund härav och med hänvisning till vad jag i övrigt anförde vid anmälan den 7 januari 1922 av nu ifrågavarande anslagsbehov, så vitt angick första halvåret 1923, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till personligt avlöningstillägg åt kontorsbiträdet å advokatfiskalsexpeditionen i Göta hovrätt J. M. Håkansson för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag å ................................................................ kronor 400.

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

16. Hovrätten över Skåne och Blekinge.

r26.J Den stat, som är fastställd att från och med år 1922 gälla för hovrätten över Skåne och Blekinge, slutar å 216,000 kronor, med vilket belopp för helt år räknat, det ordinarie förslagsanslaget till hovrätten för närvarande

utgår. .

I anslagets belopp har jag ej att föreslå någon ändring. På sätt jag får tillfälle att längre fram vid punkt [28] närmare omnämna erfordras, för budgetåret 1923—1924 liksom för närvarande, utöver nu förevarande ordinarie anslag särskilda medel för tillfällig förstärkning av hovrättens arbetskrafter.

Under hänvisning i övrigt till vad chefen för finansdepartementet dels förut i dag vid behandlingen av vissa för flera huvudtitlar gemensamma frågor yttrat om anslagens beteckning dels ock senare i dag kommer att vid behandlingen av sjunde huvudtiteln anföra rörande sättet för bestridande av avlöningsförhöjningar för icke-ordinarie befattningshavare får jag sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels för de i hovrättens över Skåne och Blekinge stat uppförda anslagen ej mindre' till arvode å 500 kronor till en divisionsordförande än även till avlöningar till

30 Andra huvudtiteln. [26—28.]

icke-ordinare befattningshavare in. m. utesluta beteckningen »förslagsanslag, högst»;

dels ock i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till hovrätten över Skåne och Blekinge med ............................................ kronor 216,000.

17. Justitiestat under hovrätten över Skåne och Blekinge.

[27.] Under åberopande av vad jag förut vid punkt [19] anfört därom, att någon utsikt ej förefinnes för att frågan om en definitiv lönereglering för häradshövdingarna skall kunna underställas innevarande års riksdags prövning, samt att man således vid bestämmandet av bland annat nu ifrågavarande anslag har att utgå från den nuvarande ordningen på förevarande område, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra det ordinarie anslaget till justitiestat under hovrätten över Skåne och Blekinge med ............................................................ kronor 108,913.

Övriga anslag till hovrätterna.

18. Tillfällig förstärkning av hovrätternas arbetskrafter.

[28.] I hovrätterna finnas för närvarande följande antal ordinarie divisioner, nämligen i Svea hovrätt åtta, i Göta hovrätt fyra och i hovrätten över Skåne och Blekinge två. Härutöver äro för närvarande verksamma vid Svea hovrätt från och med år 1921 en och sedan början av 1922 års höstsession ytterligare en extra division, vid Göta hovrätt sedan början av höstsessionen 1918 en och sedan början av höstsessionen 1922 ytterligare en extra division samt i hovrätten över Skåne och Blekinge sedan början av år 1919 en extra division.

Medel till en extra division vid en var av de tre hovrätterna hava intill utgången av 1923 års första halvår beviljats av riksdagen. Beslut om inrättandet av de från och med början av 1922 års höstsession i Svea och Göta hovrätter arbetande båda extra divisionerna fattades den 7 juli 1922 av Kungl. Maj:t.

Till grund för Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut lågo tvenne framställningar från Svea och Göta hovrätter. Häri påvisade Svea hovrätt — med anförande av statistiska siffror — att, fastän hovrätten under år 1921 avgjort flera vademål per division än under något av de föregående åren från och med år 1905 samt dessutom medhunnit ett väsentligt större antal mål av andra slag än någonsin förut, ställningen, så vitt rörde vademål, avsevärt försämrats, i det balansen vuxit med 350 mål, motsvarande ungefär det antal, som plägade årligen medhinnas av en med vademål uteslutande sysselsatt division. Enligt hovrättens mening vore det att vänta, att under år 1922 skulle till hovrätten inkomma ett ännu större antal vademål. Under sådana förhållanden vore tydligt, att de dåvarande arbetskrafterna i hovrätten ej på långt när försloge att år 1922 avgöra ett antal mål, svarande mot de inkommande, än mindre

Andra huvudtiteln. 128.1

till att minska vademålsbalansen. Det syntes hovrätten uppenbart att, om ej åtgärder i tid vidtoges i syfte att bättre än för det dåvarande avpassa förhållandet mellan arbetsmängden och den disponibla arbetspersonalen, ställningen inom kort kunde komma att bliva alldeles ohållbar.

I Göta hovrätts nyssnämnda skrivelse framhöllos liknande synpunkter som de av Svea hovrätt anförda. Med de arbetskrafter, som då stode till Göta hovrätts förfogande, vore det enligt hovrättens mening ej möjligt att bortarbeta den inom hovrätten befintliga stora arbetsbalansen av vädjade mål, vilken balans på grund av under senare tiden inträffade omständigheter hotade att än ytterligare tillväxa, därest icke åtgärder till förekommande därav bleve vidtagna.

Då dessa hovrätternas framställningar den 7 juli 1922 anmäldes i statsrådet, påvisade jag — med anförande av då tillgängliga senare statistiska siffror — att den dåvarande ställningen i Svea hovrätt måste betecknas som synnerligen bekymmersam och att även beträffande Göta hovrätt inträtt en ytterligare försämring. Jag gjorde under åberopande härav gällande, att det stode i överensstämmelse med rättsskipningens billiga krav, att åtgärder omedelbart vidtoges för möjliggörande i görligaste mån av en förbättring eller åtminstone till förekommande av en ytterligare försämring. På grund härav förordade jag, att Svea och Göta hovrätter skulle från och med höstsessionens ingång förstärkas en var med ytterligare en extra division. Till stöd härför talade, enligt vad jag då framhöll, ännu ett vägande skäl. Redan i statsverkspropositionen till 1922 års riksdag hade i samband med frågan om anslag till nedre justitierevisionen framhållits, att balansen av oavgjorda mål i högsta domstolen under senare år varit i avtagande. För närvarande kunde sägas, att någon mera avsevärd balans därstädes icke förefunnes, och den möjligheten vore icke utesluten, att framdeles de förefintliga målen icke skulle visa sig tillräckliga för ett upprätthållande av arbetet efter de vid detsammas bedrivande nu tillämpade grunder. I överensstämmelse med vad i statsverkspropositionen till 1922 års riksdag anmärkts torde man emellertid med anledning härav icke i första hand böra skrida till ändring av högsta domstolens arbetsordning utan i stället söka energiskt påskynda de vädjade målens behandling i hovrätterna för de dåvarande balansernas avarbetande, så att den av ökningen i antalet av hovrätterna avgjorda mål följande ökade tillströmningen av mål till högsta domstolen måtte inträffa, innan någon reduktion göres i antalet arbetsveckor i samma domstol.

Kungl. Maj:t, som, på sätt förut nämnts, beslöt upprättandet av de två nya extra divisionerna, en i en var av Svea och Göta hovrätter, bestämde därvid tillika, att de nya extra divisionerna skulle vara i veidtsamhet tillsvidare allenast till och med den 15 mars 1923. Tillika förordnades — i enlighet med vad i flera liknande fall förut ägt rum — att kostnaderna för dessa två divisioner under sagda tid skulle bestridas från andra huvudtitelns allmänna besparingar.

I de skrivelser, som de tre hovrätterna sedermera avlåtit till Kungl. Maj:t med förslag till anslagsäskanden till innevarande års riksdag, hava de bland annat på anförda skäl anhållit, att samtliga hos dem arbetande extra divi-

32 Andra huvudtiteln. [28.]

sioner måtte jämväl i fortsättningen allt intill utgången av budgetåret 1923 —1924 upprätthållas samt att medel härtill måtte äskas av 1923 års riksdag.

Att alla tre hovrätterna fortfarande måste avsevärd tid framåt förstärkas med extra arbetskrafter synas mig senast tillgängliga statistiska uppgifter göra uppenbart. Någon definitiv ståndpunkt till frågan, i vilken utsträckning dylik förstärkning bör tillföras hovrätterna, kan jag dock ännu ej intaga. •Tåg har ansett, att vad man bör framför allt inrikta sig på är att genom vidtagande av lämpliga åtgärder söka dels av hovrätterna i deras ordinarie sammansättning utvinna en mot den årliga tillströmningen av mål svarande arbetsprodukt och dymedelst förhindra uppkomsten av nya balanser, dels i görligaste mån påskynda avarbetandet av bestående balanser med anlitande av extra arbetskrafter. I sådant syfte har jag låtit i justitiedepartementet upprätta en promemoria med förslag till vissa organisatoriska ändringar rörande hovrätterna jämte beräkningar över den tid de extra divisionerna ytterligare skola behöva vara i verksamhet för balansernas avarbetande. Över denna promemoria, som även innehåller förslag till vissa författningsändringar, ägnade att minska tillströmningen av mål till hovrätterna samt utvinna ökad arbetstid för målens föredragande till slutligt avgörande, hava yttranden från hovrätterna visserligen nyligen inkommit, och Kungl. Maj:t har redan meddelat vissa organisatoriska bestämmelser rörande hovrätterna att tillämpas från vårsessionens början för bättre utnyttjande av fiskalernas arbetskrafter till uppnående av ökad arbetsprodukt, men tiden har dock varit allt för knapp, för att jag skulle hava hunnit taga definitiv ståndpunkt till alla de spörsmål, som i promemorian och hovrätternas yttranden beröras.

Emellertid synes det uppenbart, att hovrätterna jämväl under budgetåret 1923—1924 komma att vara i behov av en tillfällig förstärkning av sina arbetskrafter motsvarande ungefär den, av vilken de för närvarande äro i åtnjutande. I hovrätten över Skåne och Blekinge synes dock den nuvarande extra divisionens verksamhet kunna begränsas till början av höstsessionen 1923 eller senast till den 1 oktober samma år, och torde denna hovrätt därefter behöva förstärkas allenast med två extra ledamöter. Med avseende å en del statistiska siffror, utvisande antalet till hovrätten inkomna och där avgjorda mål under de senaste åren ävensom där förefintliga balanser å olika slag av mål, tillåter jag mig hänvisa till den utredning i detta avseende, som kommer att senare förebringas i den proposition rörande ändring av bl. a. 27 kap. 5 § rättegångsbalken, om vars avlåtande till riksdagen jag senare kommer att framställa förslag.

Med hänsyn tagen dels till den omläggning av arbetet inom hovrätterna, som jag nyss antytt, dels ock till vad chefen för finansdepartementet senare i dag kommer att vid behandling av sjunde huvudtiteln anföra rörande sättet för bestridande av avlöningsförhöjningar för icke-ordinarie befattningshavare, torde kostnaderna för hovrätternas förstärkning enligt nyss angivna grunder med tillfälliga arbetskrafter under budgetåret 1923—1924 kunna beräknas till följande belopp, nämligen:

Andra huvudtiteln. 128—29.] 33

för Svea hovrätt.................................... kronor 103,612

» Göta » » 91,256

» hovrätten över Skåne och Blekinge » 22,880

Summa kronor 217.748

eller i runt tal 217,750 kronor.

För den händelse riksdagen vid behandling av förevarande punkt ej har något att däremot erinra, har jag för avsikt att senare föreslå Kungl. Maj:t, att de båda extra divisioner, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 7 juli 1922 skola vara till och med den 15 mars 1923 inrättade vid Svea och Göta hovrätter, skola fortsätta med sin verksamhet jämväl därefter till det nya budgetårets början. Medel härtill torde fortfarande kunna bestridas från andra huvudtitelns allmänna besparingar.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för tillfällig förstärkning av hovrätternas arbetskrafter för budgetåret 1923—1924 bevilja ett extra anslag å ....................................................... kronor 217,750.

19. Byggnadsarbeten lör upprättande av en särskild hovrätt i Norrland.

[29.] Sedan riksdagen i skrivelse den 4 juni 1921 (nr 262) begärt, att Kungl. Maj t måtte taga under omprövning frågan om inrättande av en särskild hovrätt för de fyra nordligaste länen samt, efter verkställd utredning, för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning, föreslog Kungl. Maj:t i proposition nr 108 1922 års riksdag viss ändring av 8 kap. 3 § rättegångsbalken m. m. Detta förslag vilade på förutsättningen, att en särskild hovrätt skulle upprättas för de fyra nordligaste länen. Propositionen blev emellertid icke av riksdagen bifallen, men anhöll riksdagen det Kungl. Maj:t måtte låta verkställa förnyad utredning angående inrättandet av en dylik hovrätt och därvid särskilt låta utföra beräkning av de kostnader för statsverket, som genom hovrättens inrättande skulle föranledas, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Utredningen i ärendet är ännu icke slutförd; och kan det därför för närvarande icke slutgiltigt bedömas, vilken anordning med hänsyn till hovrättens förläggande och beredande av lokaler för densamma må vara den lämpligaste. Särskilt kostnadsfrågan är under nuvarande statsfinansiella läge ägnad att vålla svårigheter. Närmast gäller detta de kostnader, som äro förbundna med anskaffandet av lokaler för hovrätten, vilka kostnader skulle bestridas redan under nu ifrågavarande budgetår. Den möjligheten lärer dock icke vara utesluten, att en tillfredsställande lösning därutinnan kan vinnas med en jämförelsevis liten uppoffring från statens sida. Enligt det förslag till hovrättens förläggning, som på utredningens nuvarande stadium synes mig äga de största utsikterna att kunna realiseras, skulle sagda kostnader kunna begränsas till ett belopp av 20,000 kronor. Skulle det, sedan den inom en nära framtid införväntade utredningen föreligger, befinnas, att ett gott resultat Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 5

34 Andra huvudtiteln. [29—30.]

kan stå att vinna för en dylik, jämförelsevis låg summa, är det min avsikt att hos Kungl. Maj:t hemställa, att förslag i ämnet underställes årets riksdag. Önskvärt synes fördenskull vara, att redan nu i staten beräknas ett belopp för ändamålet, och lärer detta belopp lämpligen kunna bestämmas till nyssnämnda summa, 20,000 kronor.

Jag får sålunda anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till byggnadsarbeten för inrättande av en särskild hovrätt i Norrland såsom extra reservationsanslag beräkna ett belopp av ....................................................... kronor 20,000.

Krigsrätterna.

20. Civil personal vid regements- och stationskrigsrätterna.

[30.] För genomförande av den nya ordning beträffande det militära rättegångsväsendet, som genom lagen den 23 oktober 1914 om krigsdomstolar och rättegången därstädes infördes från och med 1916 års ingång, har riksdagen årligen beviljat — förutom erforderligt anslag till arvoden åt civil personal vid särskilda krigsrätter m. m., till vilket anslag jag återkommer vid punkt [32] — dels på extra stat ett anslag till avlönande av civil personal vid regements- och stationskrigsrätterna och dels å ordinarie stat anslag till avlönande av vissa å äldre stat kvarstående auditörer. Med avseende å de skiftande belopp, med vilka dessa anslag utgått under de gångna åren, tillåter jag mig hänvisa till vad jag den 7 januari 1922 yttrade vid anmälan av motsvarande anslagsbehov för halvåret den 1 januari—den 30 juni 1923 (bilaga till 1922 års statsverksproposition, andra huvudtiteln s. 35—38). Här må i sådant avseende endast erinras om följande.

Det extra anslaget, som för år 1920 av riksdagen bestämts till 160,000 kronor, blev sedermera, efter förslag av Kungl. Maj:t, beviljat för ett vart av åren 1921 och 1922 med ett till 150,000 kronor nedsatt belopp. Förtörsta halvåret 1923 begärde Kungl. Maj:t för ändamålet hälften av denna summa eller 75,000 kronor. Riksdagen beviljade emellertid allenast hälften av det belopp, 146,400 kronor, å vilket de avlöningsstater slutade, som Kungl. Maj:t för ett vart av åren 1921 och 1922 fastställt för krigsdomare, auditörer och krigsfiskaler. Slutligen må, beträffande förutnämnda ordinarie anslag till avlönande av vissa å äldre stat kvarstående auditörer, nämnas, att numera finnes allenast en dylik auditör, för vars avlönande erfordras ett årligt belopp av 4,000 kronor.

Avlöningsstaterna för krigsdomare, auditörer och krigsfiskaler äro ännu ej i sin helhet av Kungl. Maj:t fastställda för 1923 års förra halvår. Man torde emellertid kunna utgå ifrån, att avlöningarna samt auditörernas ersättningar för expenskostnader komma att i dessa stater uppföras med ett sammanlagt belopp av omkring 72,000 kronor. Då anslaget för samma tid är upptaget med 73,200 kronor, torde alltså å sagda anslag uppkomma ett överskott på

Andra huvudtiteln. [30 -32.] 35

omkring 1,200 kronor. Detta överskott möjliggöres därigenom, att sammanslagningar av dels vissa auditörsbefattningar och dels vissa krigsfiskalsbefattningar antingen enligt beslut av Kungl. Maj:t redan genomförts eller ock väntas genomförda i början av detta år.

Den kommitté, åt vilken Kungl. Maj:t, i enlighet med riksdagens därom framställda begäran, den 31 augusti 1020 uppdrog att verkställa utredning, huruvida krigsdomstolarna i fredstid må kunna avskaffas, samt att framlägga av utredningen föranledda lagförslag, bär, på sätt redan omnämntsvid punkt [20], med skrivelse den 17 oktober 1922 till Kungl. Maj:t avgivit betänkande i ämnet samt därmed slutfört sitt uppdrag. Kommitténs majoritet har, såsom där framhållits, uttalat sig för avskaffande av krigsdomstolarna i fredstid samt framlagt därav betingade förslag. Skäl, som jag vid nämnda punkt angivit, hindra emellertid framläggande av proposition i ämnet för innevarande års riksdag. Man har sålunda att utgå ifrån att nu gällande ordning kommer att tillämpas även under budgetåret 1923 —1924. .

Vad angår beloppet av ifrågavarande anslag, så vitt angår sistnämnda tid, har jag att föreslå en mindre sänkning av anslaget. Med hänsyn dels till nyssnämnda sammanslagningar av vissa auditörs- och krigsfiskalsbefattningar dels till den tendens till minskning av göromålen, som under senare tiden inträtt för krigsrättspersonalen, synes det mig, som om anslaget skulle kunua minskas från dess nuvarande belopp för helt år räknat 146,400 kronor med 13,400 kronor till 133,000 kronor. _

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till avlönande av civil personal vid regementsoch stationskrigsrätterna för budgetåret 1923 —1924 bevilja ett extra anslag å kronor 133,000.

21, Avlöning till å äldre stat kvarstående auditör.

[ 31.] Under åberopande av vad jag vid närmast föregående punkt yttrat beträffande behovet av avlöning till en å äldre stat kvarstående auditör hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra det ordinarie anslaget till å äldre stat kvarstående auditör med kronor 4,000.

22. Arvoden åt civil personal vid särskilda krigsrätter ni. ni.

[32.] Det ordinarie förslagsanslaget till arvoden åt civil personal vid särskilda krigsrätter m. m. är i riksstaten för halvåret den 1 januari—den 30 juni 1923 upptaget med 12,500 kronor. För nu ifrågavarande budgetår torde anslaget lämpligen böra sättas till dubbla beloppet; och får jag därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till arvoden åt civil personal vid särskilda krigsrätter m. m. med ................................................... kronor 25,000.

36 Andra huvudtiteln. [33—34.]

Övriga anslag för rättsskipningen.

23. Bidrag till domsagornas förvaltning.

[33.J Efter framställning av Kungl. Maj:t beviljade riksdagen å extra stat för vartdera av åren 1919 och 1920 ett anslag å 200,000 kronor till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning i huvudsaklig överensstämmelse med vissa, riksdagen delgivna grunder. Dessa grunder sammanfördes sedermera uti en särskild stadga den 20 juni 1918 med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning. Med anledning av förslag i proposition nr 334 till 1920 års riksdag medgav riksdagen dels en förstärkning med 75,000 kronor av anslaget för samma år och dels en förhöjning till 440,000 kronor av anslaget för år 1921. Sagda höjning berodde på vissa ändringar beträffande avlöningarna till förste notarier i domsagorna och införande av arvode för andre notarier, höjning av vice häradshövdingarnas arvoden, upprättande av särskilda tjänster, avseende anställande av biträdande domare åt häradshövdingar i särskilt arbetstyngda domsagor, ävensom beredande av ökade avlöningsförmåner åt vissa mera kvalificerade vikarier för häradshövdingar. Såväl nämnda förändringar beträffande avlöningsförhållandena som vissa andra i omförmälda proposition anmärkta omständigheter föranledde en omarbetning av 1918 års domsagestadga; och utfärdades en ny stadga den 22 juni 1920 (Svensk författningssamling nr 343).

Nu förevarande anslag har för år 1922 utgått med samma belopp som för år 1921 eller 440,000 kronor och är för 1923 års förra halvår satt till halva denna summa eller 220,000 kronor.

Då på sätt jag vid punkt [19] närmare omnämnt, frågan om en definitiv lönereglering för häradshövdingarna och om ordnandet av en del därmed sammanhängande ekonomiska spörsmål icke kommer att föreläggas innevarande års riksdag, torde nu ifrågavarande anslag, vars belopp under senare åren synes hava väl motsvarat därå ställda anspråk, böra för budgetåret 1923—1924 äskas med samma årliga belopp som det, varmed det för närvarande utgår.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning, i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som finnas upptagna i en av Kungl. Maj:t den 22 juni 1920 utfärdad stadga i ämnet, nr 343, för budgetåret 1923 — 1924 anvisa ett extra förslagsanslag å .................................................. kronor 440,000.

24. Partiell löneförbättring för häradshövdingarna in. m.

[31. j På sätt jag redan vid punkt 119] omnämnt anser jag mig av vissa skäl förhindrad att föreslå avlåtande till innevarande års riksdag av proposition i den på dagordningen stående frågan om en definitiv lönereglering för häradshövdingarna samt om ordnandet av en del i samband därmed stående ekonomiska spörsmål. Anslag till beredande åt häradshövdingarna av partiell

Andra huvudtiteln. 134.J 37

löneförbättring i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, efter vilka dessa befattningshavare varit i åtnjutande av dylik löneförbättring under de senaste åren, är alltså erforderligt jämväl för budgetåret 1923 1924. Med

avseende å det belopp, varmed ett dylikt anslag kan behöva äskas, vill jag erinra om följande.

Den partiella löneförbättringen utgår med dels lönefyllnad dels resekostnadsbidrag. För bestämmande av lönefyllnadens belopp har tillämpats en fallande skala, grundad i huvudsak på storleken av häradshövdingarnas nettoinkomster från domsagan. Den första period, för vilken lönefyllnadernas och resekostnadsbidragens belopp fastställdes, omfattade åren 1920—1922. I den i ämnet avlåtna propositionen till 1920 års riksdag förutsattes, att beloppen sedermera skulle faställas vart femte år.

Då i statsverkspropositionen till förra årets riksdag äskades medel för tilldelande åt häradshövdingarna jämväl i fortsättningen av partiell löneförbättring, gjorde jag gällande att, med hänsyn till den planerade deiinitiva löneregleringen för häradshövdingarna, den av mig då ifrågasatta partiella löneförbättringen borde fastställas att gälla endast 1923 ars förra halvår. Det förslag jag då framställde föregicks av en utredning rörande storleken av häradshövdingarnas sportelinkomster och förvaltningsutgifter i de särskilda domsagorna under åren 1919 och 1920. På denna utredning grundade beräkningar gåvo vid handen, att den partiella löneförbättringen i samtliga domsagor, där sådan ifrågakom, skulle, om allenast statistiken för åren 1919 och 1920 lades till grund, utgå med ett sammanlagt belopp av 224,100 kronor för helt år räknat, således med betydligt lägre belopp än det, som för ändamålet beviljats för ett vart av de närmast föregående åren, eller 350,000 kronor.

I förra årets statsverksproposition ifrågasatte jag emellertid, om statistiken för åren 1919 och 1920 borde med avseende å framtida förhållanden tillmätas avgörande vitsord framför de till grund för 1920 ars proposition liggande beräkningarna, vilka hänförde sig till en statistik omfattande fyra ar. Härjämte syntes det med skäl kunna förmodas, att den stegring av sportelinkomsternas belopp, som i stor utsträckning kommit till synes i uppgifterna för åren 1919 och 1920, varit av mera tillfällig natur. Jag ansåg därför, att det icke skulle vara riktigt att reducera löneförbättringen i fullt så hög grad, som skulle bliva följden, om man vid densammas bestämmande uteslutande lade till grund de statistiska uppgifterna för åren 1919 och 1920. Ett riktigare resultat syntes mig därför kunna nås, om man beträffande de domsagor, där nettobehållningen under åren 1919 och 1920 visat sig hava överstigit vad som antagits i den till 1920 års riksdag avlåtna propositionen, läte lönefyllnaden minskas med allenast hälften av det belopp, vartill minskningen skulle uppgå, om uteslutande statistiken för åren 1919 och 1920 lades till grund. Enligt detta förslag skulle löneförbättringen för samtliga domsagor, där sådan bordo äga rum, komma att uppgå till ett årligt belopp av 289,700 kronor. I enlighet härmed äskades av riksdagen för 1923 års förra halvår till ändamålet halva detta belopp eller i jämnt tusental 145,000 kronor.

Riksdagen beviljade emellertid i sådant avseende allenast Ilo,000 kronor eller något mera än det belopp, med vilket anslaget behövde utgå, om sta-

38 Ändra huvudtiteln. [34—35.]

tistiken för åren 1919 och 1920 utan den av mig ifrågasatta jämkningen lades till grund för medelsbehovet. Till stöd härför anförde riksdagen, att den ej känt sig övertygad om behovet av en dylik jämkning. Den omständigheten att sportel inkomsterna under åren 1919 och 1920 uppgått till högre belopp än man vid tiden för dessa grunders utarbetande antagit, syntes icke i och för sig kunna motivera den föreslagna avvikelsen. Då härtill komme, att det endast vore fråga om att fastställa grunder för första halvåret 1923, ansåg riksdagen, att man, utan att behöva befara någon svårighet, kunde avvakta de statistiska resultaten jämväl för år 1921. Skulle i sistnämnda års statistik en avsevärd förskjutning till häradshövdingarnas nackdel kunna konstateras, erbjöde sig givetvis vid 1923 års riksdag tillfälle att för den fortsatta löneregleringen vidtaga de rättelser, vartill förhållandena kunde föranleda.

Då det nu gäller att bestämma löneförbättringens belopp för budgetåret 1923—1924, måste det givetvis framstå som önskvärt, att till grund härför lägges sa omfattande och så nära i tiden liggande statistik som möjligt över häradshövdingarnas nettoinkomster av domsagorna under de senare åren. Mest i överensstämmelse med de synpunkter, riksdagen i detta avseende förra året framhöll, synes mig vara, att man bygger sina beräkningar i förevarande del icke blott på statistiken för de senare åren till och med 1921, utan att man, innan man tager definitiv ståndpunkt till löneförbättningens belopp för budgetåret 1923-1924, avvaktar statistiken även för år 1922, vilken torde kunna väntas föreligga färdig omkring den 15 februari i år. Jag anser mig alltså ej nu kunna bestämt uppgiva, med vilket belopp förevarande anslag bör äskas för nästkommande budgetår. Enligt en preliminär uppskattning torde emellertid anslaget kunna beräknas till omkring 260,000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till partiell löneförbättring för häradshövdingarna m. m. för budgetåret 1923—1924 såsom extra anslag beräkna ett belopp av................................................... kronor 260,000.

25. Vattendomstolarna.

[35.] Den av 1918 års lagtima riksdag antagna vattenlagen trädde i kraft med 1919 års ingång. Till bestridande av kostnaderna för uppehållande under åren 1919 och 1920 av verksamheten vid de genom denna lag upprättade vattendomstolarna har riksdagen på Kungl. Maj ts framställning på extra stat för vart och ett av sagda år beviljat ett förslagsanslag, högst,

160,000 kronor. Likaledes efter förslag av Kungl. Maj:t blev anslaget av 1920 års riksdag för år 1921 höjt till 180,000 kronor, och har detsamma för år 1922 samt första halvåret 1923 upptagits med samma belopp, för helt år räknat.

Från anslaget bestridas dels årsarvoden åt vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer och vattenrättssekreterare, dels gottgörelse åt vid vattendom-

Andra huvudtiteln. [35. | 39

stolarna anställda amanuenser, dels ock vikariatsersättning under semester för vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare. I enlighet med vad vid tidigare prövning av nu ifrågavarande anslagsbehov förutsatts (se prop. nr 129 till 1918 års lagtima riksdag, sid. 9) hava vattenrättsdomarne, vilka hittills städse utgjorts av ordinarie innehavare av andra ämbeten, enligt Kungl. Maj:ts särskilda medgivande, uppburit, utöver dein tilldelade arvoden, viss del av de med deras ordinarie ämbeten förenade inkomster. De nuvarande fem vattenrättsdomarne, av vilka fyra äro ordinarie häradshövdingar och en ordinarie revisionssekreterare, uppbära sålunda av sina löner såsom innehavare av dessa ordinarie befattningar tillhopa 12,250 kronor för helt år räknat. En dylik anordning torde emellertid knappast stå i god överensstämmelse med den numera i regel tillämpade principen att en befattningshavare, som åtnjuter fullständig ledighet från ett ämbete för fullgörande av annat allmänt uppdrag, bör avstå samtliga sina avlöningsförmåner i den befattning, från vilken han åtnjuter ledighet, och i stället erhålla gottgörelse härför från de för uppdragets fullgörande anslagna andel. Vill man nu, såsom jag anser lämpligt, tillämpa denna princip även på nu ifrågavarande befattningshavare, måste givetvis beräknas ökat anspråk å nu förevarande anslag.

Vattenrättsdom arnes avlöningsförmåner — arvoden och för en var av dem viss behållen del av lön å ordinarie stat — uppgå för närvarande till sammanlagt 75,750 kronor för år, därvid dock den sammanlagda årliga avlöningen ej är satt fullt lika för alla vattenrättsdomare. Detta sistnämnda förhållande synes mig ej lämpligt, utan synas samtliga vattenrättsdomare böra uppbära enhetliga arvoden och dessa böra sättas till 15,000 kronor för år. Därjämte torde de belopp, som hittills avsetts till bestridande av amanuensarvoden och semestervikariat — tillhopa 24,250 kronor — kunna i besparingssyfte minskas

till 15,000 kronor. .

Med hänsyn till vad nu sagts och med bibehållande av Övriga utgiftsposter från anslaget vid deras nuvarande uppskattade belopp skulle anslaget kunna beräknas på följande sätt:

5 vattenrättsdomare å 15,000 kronpr........................................ kronor 75,000-

10 vattenrättsingenjörer å 5,000 » » ^0,000

5 vattenrättssekreterare å 8,000 » . ........................................ 9 40,000

Amanuensarvoden och semestervikariat ........................... 9 15,000

Summa kronor 180,000.

På grund härav får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdd£6n

att till bestridande av årsarvoden åt vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer och vattenrättssekreterare så ock av gottgörelse åt vid vattendomstolarna anställda amanuenser samt av vikariatsersättning under semester för vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare för budgetåret 1925—1924 bevilja ett extra anslag å .................................... kronor 180,000.

40 Andra huvudtiteln. [36.]

26. Ersättning åt domare, vittnen och parter.

[36.] Ordinarie förslagsanslaget till domare, vittnen och parter, från vilket anslag bestridas en hel del utgifter av olika art, berörande domstolarnas verksamhet, blev, efter framställning i ämnet av Kung], Maj:t, år 1918 av riksdagen höjt från dess dåvarande belopp 245,000 kronor till 300,000 kronor. Denna höjning motiverades därav, att från och med år 1919 från anslaget skulle bestridas vissa nya eller ökade utgifter, nämligen dels utbetalning efter den nya vattenlagens tillkomst, utöver föreslagna årsarvoden, av dagarvoden eller annan gottgörelse i enlighet med de grunder Kungl. Maj:t bestämde till vattenrättsingenjörer, vattenrättsnämndemän och av vattendomstolarna tillkallade sakkunniga biträden, dels den ersättning, som enligt den nya lagen om villkorlig stratfdom förutsattes skola utgå till dem, som verkställde i denna lag omförmälda särskilda förundersökningar, dels ock den höjda ersättning, som enligt den år 1918 genomförda ändringen av 1 § i lagen den 4 juni 1886 angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål skulle utgå till dylika vittnen.

På framställning av Kungl. Maj:t blev anslaget år 1919 av riksdagen ytterligare^ höjt, nämligen till 375,000 kronor. Anledningen härtill var det ökade anspråk på anslaget, som väntades bliva en följd av den av nämnda riksdag antagna lagen om fri rättegång. Till sistnämnda belopp 375,000 kronor bär anslaget därefter blivit fastställt jämväl för ett vart av åren 1921 och 1922. För första halvåret 1923 är det i riksstaten upptaget till halva denna summa eller 187,500 kronor.

I trots av de höjningar av anslaget, som, på sätt nyss nämnts, för några år sedan vidtogos, har anslaget under de senaste åren avsevärt överskridits. Utgifterna från anslaget hava — sedan därifrån avdragits vissa anslaget gottgjorda belopp — uppgått under år 1919 till nära 500,000 kronor, under år 1920 till omkring 540,000 kronor, under år 1921 till omkring 725,000 kronor samt under år 1922 intill den 1 december till omkring 609,000 kronor. Till belysande av liur olika utgiftsposter belastat anslaget kunna de största av dessa poster för år 1921 anföras. Från anslaget bestredos under sistnämnda år ersättningar till vittnen i brottmål med omkring 150,000 kronor, till domare, landsfiskaler och nämndemän för inställelse vid vissa rannsakningstillfällen m. m. med omkring 145,000 kronor och till rättegångsbiträden åt häktade med nära 130,000 kronor, kostnader, vilka enligt lagen om fri rättegång skola gäldas av allmänna medel, med något mer än 100,000 kronor, ersättningar till dem, som enligt lagen om villkorlig straffdom verkställa särskilda förundersökningar, med nära 100,000 kronor samt vissa ersättningar åt vattenrättsingenjörer och vattenrättsnämndemän samt av vattendomstolarna tillkallade sakkunniga biträden med omkring 33,000 kronor.

Av det anförda framgår, att anslaget för närvarande är alltför snävt tilltaget. För undvikande därav, att anslaget år efter år avsevärt överskrides, torde en väsentlig höjning av detsamma vara erforderlig. Denna höjning lärer, med de anförda siffrorna som utgångspunkt, icke lämpligen kunna bliva mindre än från det nuvarande årliga beloppet 375,000 kronor med

175,000 kronor till 550,000 kronor.

41 Andra huvudtiteln. [36—37.]

.lag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter med ................................................ kronor 550,000.

27. övervakning av villkorligt dämda.

[37.] 1 den lag angående villkorlig straffdom, som trädde i kraft med

1919 års ingång, stadgas, att den villkorligt dömde skall under viss tid, ett år vid bötesdom och eljest tre år, stå under övervakning, där ej av särskilda skäl kan antagas, att han skall därförutan rättas. Övervakningen skall enligt lagen utövas av en därtill av domstolen förordnad person (övervakare), som skall hava tillsyn över hans uppförande och söka befordra vad som kan lända till hans rättelse. Dylika övervakare äro berättigade till ersättning av statsmedel för övervakningen enligt grunder bestämda av Kungl. Maj:t. De för närvarande i berörda avseende gällande bestämmelser äro intagna i kungörelsen den 23 december 1918, nr 1012. Enligt dessa bestämmelser är övervakaren berättigad att åtnjuta en ersättning av tolv kronor för den första månaden, som den dömde står under övervakning, samt tre kronor för var och en av de följande månaderna ävensom att erhålla gottgörelse för resekostnader enligt femte klassen i gällande resereglemente.

Till bestridande av kostnaderna för övervakning av villkorligt dömda har å extra stat för ett vart av åren 1919-1922 beviljats ett förslagsanslag å resp. 25,000, 50,000, 50,000 och 25,000 kronor. För första halvåret 1923 år samma anslag satt till allenast 7,500 kronor.

Av de för ändamålet anvisade anslagen hava disponerats under år 1919 omkring 1,150 kronor, under år 1920 omkring 3,200 kronor, under år 1921 omkring 4,800 kronor och under år 1922 intill den 1 december omkring

29,300 kronor. . . , ....

Då här är fråga om ett rättsinstitut, som under senaste tiden kommit till allt mer ökad användning, torde, med särskild hänsyn till de utbetalningar, som under det sist förflutna kalenderåret skett från anslaget, detta icke böra fastställas till lägre belopp för helt år räknat än det, varmed det utgick för år 1922, eller 25,000 kronor.

På grund härav får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till bestridande av kostnader för övervakning av villkorligt dömda för budgetåret 1923—1924 bevilja ett extra förslagsanslag å................................ kronor 25,000.

Rättshjälp m. m. åt vissa nyttjanderättshavare.

Av 1918 års riksdag antogs lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. För bestridande av kostnader för de av nämnda lag föranledda lantmäteriförrättningar samt övriga med områdes inlösen förbundna utgifter ävensom till beredande av erforderligt biträde åt nyttjanderättshavare i ärenden angående sådan inlösen Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sam!. 6

42 Andra huvudtiteln. [38.]

har av riksdagen anvisats å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag å

5,000 kronor samt å extra stat för vart och ett av åren 1919 och 1920 ett förslagsanslag å 10,000 kronor, allt att utbetalas enligt vissa av riksdagen godkända grunder.

Efter förslag av Kungl. Maj:t har sedermera 1920 års riksdag antagit en ny lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, innefattande ökat tillämplighetsområde för den ifrågavarande lagstiftningen. I anslutning till denna nya, den 26 mars 1920 utfärdade lag har Kungl. Maj:t i kungörelse samma dag, nr 133, meddelat bestämmelser angående grunderna för bidragens utbetalande.

1921 års riksdag anvisade till bidrag, varom nu är fråga, för år 1922 ett förslagsanslag å 10,000 kronor, och 1922 års riksdag har, med hänsyn till den mindre utsträckning, vari anslaget anlitats, nedsatt beloppet och för första halvåret 1923 anvisat ett förslagsanslag å 2,500 kronor.

Sedan 1922 års riksdag antagit lag om ändrad lydelse av 1 § i förenämnda lag den 26 mars 1920 samt Kungl. Maj:t den 15 juni 1922 (nr 268) utfärdat den sålunda av riksdagen antagna lagen, har Kungl. Maj:t den 14 juli 1922 anbefallt lantmäteristyrelsen att inkomma med förslag till de ändringar i förenämnda kungörelse den 26 mars 1920, vilka med föranledande av berörda lag den 15 juni 1922 eller eljest kunde vara påkallade.

Den 8 december 1922 har lantmäteristyrelsen avgivit underdånigt utlåtande ej mindre i anledning av nyssberörda befallning än även öyer kolonisationskommitténs förslag till ändrade bestämmelser om statsbidrag vid lantmäteriförrättningar och den av riksdagen i skrivelsen nr 321 år 1920 till Kungl. Maj:t hänskjuta frågan om ytterligare lättnader i lantmäterikostnader för obemedlade och mindre bemedlade sakägare m. m. Härvid har styrelsen hemställt, bland annat, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att, med uteslutande av såväl det under andra huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till rättshjälp m. m. åt vissa nyttjanderättshavare som de under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslagen till bidrag till dels jordavsöndringar och ägostyckningar dels skiften och hemmansklyvningar, under nionde huvudtiteln uppföra ett förslagsanslag till belopp av 190,000 kronor till bidrag till lantmäteriförrättningar att användas enligt i styrelsens skrivelse närmare angivna grunder.

Då, enligt vad jag inhämtat, chefen för jordbruksdepartementet senare i dag kommer att göra framställning om beräkning under nionde huvudtiteln i riksstaten av anslagsbelopp, avseende jämväl nu ifrågavarande rättshjälp m. m. åt vissa nyttjanderättshavare, har jag ej att i förevarande ämne nu göra någon framställning.

28. Understöd till offentliga rättshjälpsanstalter.

[38.] Under de senare åren har av riksdagen beviljats anslag till bestridande av understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter. Av 1922 års riksdag beviljades för ändamålet dels å tilläggsstat för år 1922 ett förslagsanslag, högst, å 25,000 kronor till förstärkning av det för sagda år beviljade anslaget 25,000 kronor dels ock å extra stat för tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 ett förslagsanslag av 75,000 kronor.

43 Andra huvudtiteln. [38—41.

1 samband med sitt beslut härom bär riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t måtte verkställa undersökning, huruvida icke genom ändring av de i Kungl. Majits kungörelse den 12 september 1919 angivna grunder för er1 hållande av statsunderstöd till offentliga rättshjälpsanstalter eller eljest begränsning av kostnaderna härför må kunna komma till stånd.

För nämnda utredning synes önskvärt att äga kännedom om de i verksamhet varande rättshjälpsanstalternas ekonomiska förhållanden jämväl under år 1922. Då upplysning härom ej kan erhållas förr än någon tid efter årsskiftet, kan utredningen ej förr än vid sagda tid slutföras.

Framställning till riksdagen om anslag för ifrågavarande ändamål bör med hänsyn härtill tillsvidare anstå och för närvarande hos riksdagen allenast ske anmälan om dylikt anslag. I sådant hänseende synes tillsvidare böra upptagas det för närvarande i staten uppförda beloppet eller 75,000 kronor för år.

.lag får sålunda nu hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter för budgetåret 1923—1924 såsom extra förslagsanslag beräkna ett belopp av ............................................ kronor 75,000.

29. Medikolegal besiktningar.

139.J Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten upptaga det ordinarie förslagsanslaget till medikolegal» besiktningar med ........ kronor 16,200.

30* Ersättning åt personer, menigheter och allmänna inrättningar för frångångna bötesandelar.

|40.j Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till ersättning åt personer, menigheter och allmänna inrättningar för dem genom nya strafflagens införande frångångna bötesandelar med.................... kronor 26,900.

31. Understöd lör “Nytt Juridiskt arkiv".

[41.] Sedan ett flertal år tillbaka har, på framställning av Kungl. Maj:t, riksdagen anvisat medel såsom bidrag till utgivande av tidskriften »Nytt juridiskt arkiv». Denna tidskrift, vars utgivande aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner åtagit sig, är uppdelad på två avdelningar, nämligen »Nytt juridiskt arkiv. Avd. I. Tidskrift för lagskipning» och »Nytt juridiskt arkiv. Avd. II. Tidskrift för lagstiftning m. m.».

Det belopp, varmed anslaget senast — för ett vart av åren 1921 och 1922 utgått, har utgjort 8,000 kronor. I riksstaten för 1923 års första halvår är ej upptaget något anslag för nu förevarande ändamål. Anledningen härtill är den, att med utbetalning av de medel, som under år 1923 böra i nu förevarande avseende gäldas, ansetts kunna utan större olägenhet anstå till sådan

44 Andra huvudtiteln. [41—42.]

tid under sagda år, att prövningen av anslagets belopp kunde hänskjutas till 1923 års riksdag (se härom förra årets statsverksproposition, andra huvudtiteln sid. 99).

Vid beviljande av anslag för ifrågavarande ändamål har riksdagen sedan flera år tillbaka förutsatt, att Kungl. Maj:t komme att för anslagets utbetalande såsom villkor föreskriva, att utgivaren skulle vara underkastad en viss begränsning vid bestämmande av det pris, som allmänheten skulle hava att betala för tidskriften. Riksdagen har sålunda uttalat med avseende å årgångarna 1912—1917, att prenumerationspriset icke borde överstiga avgiften för år 1911, och beträffande senare år från och med 1918, att det ej borde ökas utöver det belopp, som Kungl. Maj:t kunde finna skäligt fastställa.

Beträffande 1911 års pris samt prisen för årgångarna 1918 — 1920 torde det tillåtas mig att hänvisa till en tablå, intagen å sid. 55 i 1921 års statsverksproposition. För årgångarna 1921 — 1923 hava prisen av Kungl. Maj:t bestämts till följande belopp:

Att en tidskrift sådan som »Nytt juridiskt arkiv» med dess stora betydelse för rättsskipningen och domareutbildningen fortfarande bör vinna understöd från det allmännas sida synes mig ej böra vara föremål för delade meningar. Någon anledning föreligger ej att sätta det understöd, varom nu är fråga, till annat belopp än det å 8,000 kronor, med vilket det under senare åren utgått.

För utbetalande av de medel, som må för budgetåret 1923 — 1924 bliva av riksdagen anslagna för nu ifrågavarande ändamål, torde Kungl. Maj:t böra, i överensstämmelse med vad som skett i fråga om de för de senaste åren för samma ändamål beviljade anslagen, stadga det villkor, att prenumerationspriset för tidskriften för år 1924 ej får sättas högre än till det belopp, som Kungl. Maj:t kan med hänsyn till rådande förhållanden finna skäligt fastställa.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till understöd för fortsatt utgivande av »Nytt juridiskt arkiv. Avd. I. Tidskrift för lagskipning» och »Nytt juridiskt arkiv. Avd. II. Tidskrift för lagstiftning m. m.» för budgetåret 1923-1924 bevilja ett extra anslag å ....................................................... kronor 8,000.

32. Regeringsrättens årsbok.

[42.] Sedan ett flertal år tillbaka har i riksstaten varit på extra stat uppfört ett förslagsanslag till bestridande av kostnaderna för utgivandet av regeringsrättens årsbok. Under senare år till och med 1922 har detsamma utgått med 12,000 kronor. I riksstaten för 1923 års förra halvår är ej upptaget något anslag för nu förevarande ändamål. Anledningen härtill är

Andra huvudtiteln. [42. | 4;’

densamma, som vid närmast föregående punkt anförts beträffande motsvarande förhållande rörande där ifrågavarande anslag.

Enligt inhämtad uppgift från den firma, Aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner, vilken enligt kontrakt åtagit sig utgivandet av nu förevarande årsbok, hava kostnaderna för 1921 års årgång belöpt sig till 26,941 kronor bo öre. Med det anslag, om vars äskande nu är fråga, skulle bestridas kostnaderna för 1922 års årgång, vilken väntas bliva färdigtryckt omkring den

l mai 1923. Enligt bolagets beräkningar skulle de sammanlagda kostnaderna

för staten för denna årgång belöpa sig till något över 19,000 kronor. Anslaget- i fråga synes mig därför böra äskas med sistnämnda, belopp.

.lag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till bestridande av kostnaderna för utgivandet av regeringsrättens årsbok för budgetåret 1923 1924 bevilja ett extra förslagsanslag å kronor 19,000.

E. Fångvården.

Under de senaste åren har fångantalet i rikets straffanstalter, som före kristiden i allmänhet plägat hålla sig omkring 2,000 a 2,100, undergått ganska starka förskjutningar. Till belysande härav meddelas följande tablå-.

Av denna tablå framgår, att fångantalet, som i slutet av år 1916 uppgått till omkring 2,250 och i slutet av år 1917 till omkring 2,7o0, den 1 oktober 1918, då höjdpunkten nåddes, sprungit upp till 4,400. Därefter inträdde under år 1919 en successiv nedgång från omkring 4,000 vid årets början till omkring 2,400 vid dess slut. Under åren 1920 och 1921 var fångantalet jämförligt med det, som i regel var rådande före kristiden Vid slutet av vart och ett av dessa år uppgick sålunda fångantalet till omkring 2,000 Under år 1922 nedgick fångantalet ytterligare successivt, så att det den 1 oktober det året var allenast 1,680. Under senare delen av år 1922 har fångantalet åter stigit och utgjorde den 1 sistlidna december 1,840.

De provisoriska straffanstalter, som under kristiden måste anordnas, hava efter hand åter kunnat nedläggas. För fyllande av möjligen ånyo uppkommande större behov av fängelseutrymme disponerar fångvården emellertid fortfarande två reservfängelser, nämligen förra centralfängelset i JNorrkoping och Fårösunds förutvarande fästning på Gottland. Denna sistnämnda bär överlämnats till fångvårdsstyrelsens disposition, därvid för dess agerande för fångvårdsändamål medel beviljats av 1919 års lagtima riksdag Några mera omfattande arbeten i dylikt syfte hava emellertid ännu icke utförts.

46 Andra huvudtiteln.

Beträffande de åtgärder till fångvårdsanstalternas centralisering, som under de senaste åren vidtagits, är att märka följande. Tre kronohäkten hava helt indragits, nämligen det i Pajala under år 1915, det i Svanesund under år 1916 och det i Landskrona under år 1919. Under år 1920 har dels centralfängelset i Norrköping nedlagts som centralfängelse — endast kronohäktesavdelningen där har bibehållits — dels ock det i det gamla slottsfängelset i Malmö provisoriskt inredda centralfängelset helt och hållet indragits. Under år 1921 följde därefter indragningen av centralfängelset i Karlskrona. Ytterligare åtgärder i centraliseringssyfte hava vidtagits under år 1922. Sålunda hava straffängelserna i Jönköping och Västerås, som förut vant s. k. yrkesfängelser, omlagts till att huvudsakligen tjäna allenast såsom rannsaknings- och bo tesfängelser för fångar från orten. Likaså hava kronohäktena i Norrtälje, Karlshamn, Ängelholm, Halmstad, Varberg och Haparanda genom straffarbetsfångarnas och de till urbota fängelse dömdas bortflyttning reducerats till allenast rannsaknings- och bötesfängelser. Slutligen kan i detta sammanhang nämnas, att straffängelset i Linköping omlagts från ungdomsfängelse till vanlig straffanstalt samt att planer äro å bane att till kronohäktesavdelningen vid straffängelset å Långholmen förlägga nuvarande straffängelset a Östermalm i Stockholm, varigenom skulle möjliggöras även sistnämnda fängelses nedläggande samt fängelseområdets försäljande eller apterande för annat statens ändamål.

Antalet befattningshavare i fångvården, anställda i bevakningstjänst och yrkesdrift, framgår av följande tablå:

Av denna tablå framgår, att under tiden från år 1916 till och med är 1919 ägt rum en stark ökning av ifrågavarande befattningshavares antal, nämligen från 482 till 644. Ökningen var en nödvändig följd av fångantalets starka tillväxt under dessa år, som å sin sida föranledde dels upprättandet av tre tillfälliga centralfängelser — i Karlskrona, i Norrköping och i Malmö — krävande tillhopa omkring 100 bevakningsmän och yrkesledare, dels stark överbeläggning av övriga anstalter jämte väsentligen ökat antal fångtransporter för fångarnas fördelning mellan uppkommande lediga utrymmen. Då från och med år 1920 en alltjämt fortgående nedgång i fångantalet konstaterades, vidtogs, på sätt redan nämnts, en avveckling av de provisoriska central fängelserna. Att befattningshavarnas antal ej kunnat, trots den sålunda inträdda nedgången i fångantalet, nedbringas i större mån än tablån utvisar har, enligt . vad jag inhämtat av chefen för fångvårdsstyrelsen, haft sm grund dels däri, att friluftsarbete i utsträckt grad anordnats för fångar vid centralfängelset i Mariestad och straffängelset i Uppsala ävensom upptagits vid fångkolonien å Singeshult samt en särskild sinnessjukavdelning

47 Andra huvudtiteln. 143. |

anordnats å Långholmen, dels i det ökade krav på individuell fångbehandling och på fångarnas användande i gemensamhetsarbete, som blev en följd av 1921 åts ändring i verkställighetslagen, dels ock slutligen däri att, som en konsekvens av arbetstidslagen, befattningshavarnas arbetstid nedbringats från omkring 70 timmar i veckan till 56 för tjänstemän i bevakning och 54 för yrkesledare eller med omkring 20 procent. Att märka är dessutom i detta sammanhang, att en nedgång i fångantalet ej i och för sig möjliggör en omedelbar proportionerlig inskränkning i tjänstemannaantalet. Skötseln av ett fängelse av given art kräver nämligen ett konstant antal befattningshavare, vilket väl behöver ökas vid osedvanlig tillväxt i beläggningen men ej kan — åtminstone i någon nämnvärd mån — minskas vid osedvanligt lågt fångantal. För en sådan minskning fordras en omläggning av fängelsets uppgift. Att en dylik omläggning även i ganska stor utsträckning ägt rum under de senaste åren framgår av vad jag nyss nämnt. Nämnas kan slutligen, att fångvårdsstyrelsen under loppet av sistförflutna år, med utsättande för vederbörande av skälig uppsägningstid, uppsagt all bevakningspersonal å extra stat till den 1 innevarande månad. Genom denna åtgärd har styrelsen åsyftat att erhålla fria händer att genomföra den ytterligare reduktion av bevakningspersonalen, som kan befinnas möjlig.

Innan jag övergår till behandling av fångvårdens särskilda anslag, vill jag omnämna, att de s. k. fångvårdssakkunniga, vilka fått i uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag i syfte att erhålla en bestämd plan för fångvårdsväsendets ordnande för framtiden ävensom behandla en del därmed sammanhängande fångvårdsspörsmål, av skilda anledningar icke under år 1922 upptagit sitt utredningsarbete i annan mån än att de sakkunnigas sekreterare under tiden januari—mars i hemorten fortsatt och i det närmaste slutfört det av honom tidigare påbörjade arbetet med utarbetande av en redogörelse för fångvårdsväsendets utveckling och organisation i vissa främmande länder. Den 24 november 1922 har Kungl. Maj:t förordnat, att de sakkunnigas utredningsarbete skall från och med den 1 januari 1923 vila och därefter icke upptagas utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande.

1. Anslag till fångvården.

[43.] För fångvården gäller från och med den 1 januari 1923 följande ordinarie stat, därvid beloppen upptagits för helt år räknat:

A. Avlöningsstat.

Fångvårdsstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............ kronor

Vikariatsersättningar, förslagsanslag........................................ »

Arvoden å 2,00U kronor till två fullmäktige, förslagsanslag,

högst ...................................................................................... *

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag, högst .................................................................. »

167,500