angående omorganisation av hushållningssåtlskapen m. m.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

1 Nr 107.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation av hushållningssåtlskapen m. m.; given Stockholms slott den 16 februari 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro, enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena BraNTING, statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örne

Departementschefen, statsrådet Linders anför:

I proposition nr 176 till 1922 å>s riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag angående omorganisation av hushållningssällskapen. Sedan andra kammaren i huvudsak bifallit propositionen men första kammaren avslagit densamma, anmälde riksdagen i skrivelse nr 279, att frågan för 1922 års riksdag förfallit. Då jag nu, i enlighet med vad jag redan Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 85 höft. (Nr 107.) 1

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

vid statsverkspropositionens beslutande, nionde huvudtiteln punkt 78, förklarat mig hava för avsikt, går att hemställa om förnyad framställning till riksdagen i ämnet, får jag angående frågans tidigare behandling hänvisa till förenämnda proposition.

I denna proposition föreslog Kungl. Maj:t riksdagen, i huvudsak, att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående visst villkor för statsbidrag åt hushållningssällskap, avseende att hushållningssällskap, som från och med 1924 ville komma i åtnjutande av statsbidrag, skulle äga stadgar, som fastställts av Kungl. Magt, samt att stadgarna för erhållande av dylik fastställelse skulle vara avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med av Kungl. Maj:t fastställda allmänna grunder iför hushållningssällskaps organisation,

dels ock i sammanhang därmed yttra sig över propositionen bilagt förslag till kungörelse om dylika allmänna grunder.

Dessa grunders huvudprinciper kunna sammanfattas sålunda:

1) Beredande av rätt för praktiskt taget envar, vilken såsom näring idkar lanthushållning, därtill hörande binäring, fiske eller hemslöjd att, utan inval, efter anmälan inträda såsom ledamot av hushållningssällskap, inom vars område näringen idkas.

2) överlåtande av hushållningssällskaps beslutanderätt åt valda ombud (lantbruksombud) jämte förvaltningsutskottets ledamöter.

3) Tillerkännande av resekostnads- och traktamentsersättning åt förenämnda ombud ävensom åt ledamöterna i förvaltningsutskott eller deras respektive suppleanter.

Då den nya organisationen skulle träda i tillämpning först från och med 1924, förklarade jag mig föregående år sakna anledning att till 1922 års riksdag göra någon framställning i fråga om väckt förslag att i samband med omorganisationen höja det allmänna anslaget till hushållningssällskapen. Under framhållande såväl av det nära sammanhang, som anslagsfrågan hade till organisationsspörsmålet, som ock av svårigheten att 1922 bedöma, huruvida det belopp, vartill för samma år utgående ordinarie anslag såsom ersättning till hushållningssällskapen för miätade brännvinsförsäljningsmedel jämte det tillfälliga anslaget sammanlagt uppginge, kunde för 1924 visa sig itillräckligt eller bleve otillräckligt, förklarade jag mig för egen del anse, att det allmänna anslaget till sällskapen borde så tillmätas, att i varje fäll full gottgörelse kunde givas sällskapen för ökade utgifter genom skyldigheten att utbetala ersättning till lantbruksombud och ledamöter i förvaltningsutskotten. Därjämte uttalade jag mitt gillande av väckt förslag, att bidrag till hushållningssällskapens sekreterare komme att -— på sätt redan vore

Kungl. Maj: ta proposition Nr 107.

fallet ifråga om jordbrukskonsulenter, vandringsrättare och täckdikningsförmän — beredas sällskapen från för ändamålet särskilt beviljat anslag.

Det av första kammaren föregående år bifallna yrkandet om avslag å Kungl. Maj:ts proposition motiverades i huvudsak sålunda.

Kungl. Maj:ts förslag innebure, att organisationsfrågan skulle avgöras 1922, men frågan om anslagen förekomma först 1924. Det hade varit synnerligen lämpligt om dessa frågor angående organisationen och anslagen kommit samtidigt. Det hade även erkänts såväl i propositionen som av utskottet, att icke obetydlig fördel därmed hade varit förenad, men man hade resonerat så, att när anslagen gåves, borde organisationen vara färdig. Omorganisationen vore emellertid icke så angelägen, att man icke kunde dröja något med den. Under mellantiden efter anslagets beviljande och innan organisationen blivit färdig, Unge man reda sig med, att Kungl. Maj:t i sådana fall beviljade dispens, så att sällskapen finge sina anslag, till dess det bleve dem möjligt att antaga nya stadgar.

För att anslaget måtte kunna förekomma samtidigt med organisationsfrågan, så att man kunde få se vad sällskapen finge av staten och vad skäligen kunde uppoffras på organisationen och för att de av Kungl. Maj:t föreslagna stadgarna måtte kunna tagas i förnyad omprövning för vidtagande av ändringar i vissa angivna stycken, yrkades avslag på Kungl. Maj:ts förslag.

I en motion i ämnet hade anförts, bland annat, följande.

Även om de av Kungl. Maj:t föreslagna nya grunderna för organisationen fastställdes 1922 och, som torde vara avsett, anslagsfrågan förelädes 1924 års riksdag, ansåges emellertid ändå ej säkerhet föreligga, att samtliga sällskap hunne genomföra sin omorganisation och på så sätt uppfylla villkoren för att bliva delaktiga av i 1924—1925 års riksstat upptagna anslag. Därför föresloges i propositionen, att åt Kungl. Maj:t lämnades rätt att, när särskilda skäl därtill föranledde, låta sällskapen komma i åtnjutande av anslag, trots att omorganisationen ej vore genomförd. Det kunde under sådana omständigheter ifrågasättas, huruvida det ej varit lämpligare att med öppna ögon för nödvändigheten av en i större utsträckning använd dispensrätt uppskjuta behandlingen av organisationsfrågan, tills anslagsfrågan samtidigt kunnat behandlas. Genom anslagens uppdelning i anslag till sällskapens allmänna verksamhet och förvaltningsbidrag, som stode i direkt sammanhang med omorganisationens genomförande, borde denna väg varit lätt framkomlig.

Skulle emellertid organisationsfrågan avgöras före anslagsfrågan, vore det nödvändigt, att riksdagen vid behandlingen av den förra hade fullt klart för sig, till vilka ekonomiska uppoffringar riksdagen förbunde sig. Någon beräkning häröver förelåge emellertid ej.

Vid anmälan den 9 juni 1922 av riksdagens förenämnda skrivelse anbefallde Kungl. Maj:t lantbruksstyrelsen att inkomma med dels förslag till de ändringar i Kungl. Maj:ts till 1922 års riksdag framlagda förslag till omorganisation av hushållningssällskapen, som med hänsyn till vad vid frågans behandling i riksdagen förekommit eller eljest syntes sty-

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

relsen böra vidtagas, dels närmare beräkning av statsverkets kostnader för hushållningssällskapen, efter omorganisation enligt förslaget, därvid styrelsen hade att utgå från samma antal lantbruksombud som ledamöter i vederbörande landsting, ett ordinarie årssammanträde samt 12 sammanträden med förvaltningsutskotten årligen med i genomsnitt 9 ledamöter varje gång, dels och förslag till de villkor, som borde föreskrivas för sällskapens åtnjutande av erforderliga särskilda anslag.

I skrivelse den 10 februari 1923 har nu lantbruksstyrelsen framlagt sålunda infordrad utredning.

I de författningsförslag, som Kungl. Maj:t föregående år på min tillstyrkan framlade för riksdagen, har jag icke funnit anledning att föreslå några väseutliga ändringar. Nya förslag till dels förordning angående visst villkor för statsbidrag åt hushållningssällskap och dels kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation hava inom departementet utarbetats och torde såsom bilaga A och bilaga B få fogas till statsrådsprotokollet. Jag anser mig emellertid till en början böra redogöra för den av lantbruksstyrelsen förebragta ekonomiska utredningen.

För utrönande av de med den föreslagna omorganisationen förenade kostnaderna har lantbruksstyrelsen från hushållningssällskapen infordrat kostnadsberäkningar för såväl lantbruksombudens som utskottsledamöternas resekostnader och dagtraktamenten under ovan angivna förutsättningar. Fn sammanställning av de sålunda inkomna beräkningarna, såsom bilaga D fogad till detta protokoll, visar, att omförmälda kostnader skulle uppgå för lantbruksombuden till 53,093 kronor 21 öre och för förvaltningsutskottens ledamöter till 100,658 kronor 96 öre eller för båda ändamålen tillhopa 153,752 kronor 17 öre. Vid beräkningarnas infordrande liar angivits, att det ordinarie årssammanträdet finge omfatta högst tre dagar. Såsom å tabellen utmärkts, har från vissa hushållningssällskap uppgivits det antal dagar, man räknat med.

Lautbruksstyrelsen anför i fråga om beräkningen följande.

Såsom det varit att förutse, ställde sig kostnaderna jämförelsevis högst i de större norrländska länen. Anmärkningsvärt hög visade sig den beräknade kostnaden för Västernorrlands län. Emellertid syntes det lantbruksstyrelsen givet, att ifrågavarande kostnader komme att undergå någon minskning i den mån samfärdsmedlen inom Norrland förbättrades. Lantbruksstyrelsen ansåge därför, att kostnaderna för dessa ändamål för framtiden borde kunna beräknas till 150,000 kronor för hela landet. Då det icke ens ifrågasatts, att ersättningen till förvaltnings-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

utskottens ledamöter skulle utgå av andra medel än sällskapens egna och omkostnaderna för lantbruksombuden torde komma att bliva väsentligt mindre än för nämnda utskotts ledamöter, funne lantbruksstyrelsen häruti ett ytterligare skäl för sin redan i skrivelsen den 17 oktober 1921 uttalade uppfattning om lämpligheten av att även kostnaderna för lantbruksombuden utginge av under sällskapens förvaltning stående medel. Detta förutsatte emellertid en direkt ökning av det till sällskapen utgående anslaget av statsmedel och att dessa statsmedel fördelades mellan sällskapen i huvudsak efter de grunder, som lantbruksstyrelsen i samma sin skrivelse den 17 oktober 1921 föreslagit, varigenom de hushållningssällskap, som Unge vidkännas de största kostnaderna för resor på grund av områdets större areal, komme att tilldelas andel av statsanslaget, beräknad med hänsyn till förberörda förhållande. Till denna fråga ville emellertid styrelsen återkomma.

Lantbruksstyrelsen framhåller vidare, att utöver kostnaderna för ersättning till lantbruksombuden och förvaltningsutskotten komme den tillämnade omorganisationen att medföra ännu en direkt ökning av statens omkostnader för hushållningssällskapen. Enligt departementschefens uttalande i det vid propositionen föregående år fogade utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden, till vilket uttalande jordbruksutskottet givit sin anslutning, skulle nämligen av statsmedel utgå ett särskilt anslag till hushållningssällskapen såsom bidrag till avlönande av sekreterare. Härom anför styrelsen följande.

Av de sakkunniga, som avgivit förslag till hushållningssällskapens omorganisation, hade föreslagits dels att till sekreterare skulle utgå en minimilön av 5,700 kronor jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, dels ock att till sekreterares avlönande måtte utgå ett statsbidrag av samma storlek som minimilönen samt att jämväl ålderstilläggen skulle utgå direkt av statsmedel. De sakkunniga hade beräknat det för ändamålet behövliga statsanslaget till 150,000 kronor. Statskontoret hade i sitt yttrande över de sakkunnigas förslag uttalat, att statsanslaget med hänsyn till behovet av ålderstillägg borde beräknas till 160,000 kronor. Lantbruksstyrelsen funne den föreslagna minimilönen till sekreterare väl avvägd i förhållande till den av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämda minimilönen för jordbrukskonsulenterna.

De sakkunniga hade utgått från, att hushållningssällskapens områden skulle sammanfalla med respektive läns. Sällskapens antal skulle således reduceras till endast 24. Redan i sin skrivelse den 17 oktober 1921 hade emellertid lantbruksstyrelsen framhållit önskvärdheten och lämpligheten av, att nuvarande uppdelning av Kalmar och Älvsborgs län på två hushållningssällskap i vartdera länet fortfarande finge äga bestånd. Yad som i ärendet senare förekommit hade ytterligare stärkt styrelsens uppfattning om lämpligheten härav. Enligt styrelsens mening borde således hushållningssällskapens antal jämväl för framtiden uppgå till 26. Detta medförde givetvis ett behov av någon ökning utav statsbidraget för avlönande av sekreterare. Anslagsbehovet för detta ändamål borde vid sådant förhållande beräknas till 148,200 kronor, förutom vad som erfordrades till ålderstillägg. Under förutsättning av i medeltal 11/2 åldersstillägg till varje sekreterare

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

skulle anslaget behöva ytterligare förhöjas med 19,500 kronor. Enligt styrelsens mening torde det till avlönande av hushållningssällskapens sekreterare behövliga statsbidraget sålunda böra beräknas till i runt tal 170,000 kronor. Anmärkas borde, att eventuella dyrtidstillägg till hushållningssällskapens sekreterare skulle beslutas och bestridas av hushållningssällskapen och sålunda icke utgå direkt av statsmedel.

Enligt lantbruksstyrelsens förslag skulle sålunda de förhöjningar i statens årliga utgifter, som deu föreslagna omorganisationen av hushållningssällskapen direkt medförde, vara dels en på grund av sällskapens ökade kostnader nödvändig förhöjning av anslaget till dessa med 150,000 kronor, dels ock bidrag till avlönande av sällskapens sekreterare med cirka 170,000 kronor eller sammanlagt 320,000 kronor.

Av vad redan anförts framgår, att lantbruksstyrelsen icke anser något särskilt anslag böra utgå till hushållningssällskapen för resekostnader m. m. till lantbruksombuden utan att sällskapens allmänna anslag i stället bör förhöjas och på lämpligare sätt än hittills skett fördelas. Det enda särskilda anslag, som omorganisationen skulle medföra, är anslag till statsbidrag för avlönande av sekreterare.

Lantbruksstyrelsen har vidare framlagt förslag till ändrade grunder för fördelning av det allmänna anslaget till hushållningssällskapen. Med anledning därav får jag erinra om följande.

Före 1915 skulle enligt 1905 års brännvinsförsäljningsförordning en åttondel av influtna brännvinsförsäljningsmedel fördelas mellan hushållningssällskapen efter deras områdens folkmängder.

Vid 1913 års riksdag (prop. 186; R. skr. 168) beslöts, att hushållningssällskapen skulle i stället för andelar i sagda medel från och med 1915 erhålla viss årlig ersättning, av riksdagen bestämd till 2,100,000 kronor. I enlighet med riksdagens beslut stadgades i kungörelsen den 18 juli 1913 (nr 198), att fördelningen skulle tillsvidare ske efter hushållningssällskapsområdenas folkmängd.

Redan påföljande år 1914, vid senare riksdagen (prop. 196), antogs förordning med förändrade grunder för fördelning av, bland annat, anslag, som av riksdagen beviljades för beredande av ersättning till hushållningssällskapen för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel. Enligt 2 § i denna förordning, utfärdad den 9 oktober 1914 (nr 275), skulle, vad anginge anslag för åren 1915 —1919, så förfaras, att ett grundbelopp av 10,000 kronor tillfördes varje hushållningssällskap samt att därefter av anslagets återstod hälften fördelades efter den med jordbruk och fiske sysselsatta folkmängden inom hushållningssällskapsområdena och andra hälften efter den övriga folkmängden inom samma områden, dock att, därest enligt dessa grunder något hushållningssällskap skulle erhålla mindre än 35,000 kronor, detta belopp skulle tilläggas hushållningssällskapet och återstoden av anslaget enligt sagda grunder fördelas mellan de övriga hushållningsällskapen. Från och med 1920 skulle vad sålunda stadgats tillsvidare gälla med den jämkning, att belopp, som utskiftades efter folkmängd, skulle med tre

7 Kungl. May.ts proposition Nr 107.

femtedelar lördelas efter den med jordbruk och fiske sysselsatta folkmängden och med två femtedelar efter den övriga folkmängden inom hushållningssällskapsområdena. Fördelningen skulle verkställas för tioårsperioder, börjande med 1915. Vid fördelningen skulle folkmängden beräknas enligt senast hållna folkräkning. Enligt 3 § i förordningen skulle ersättningsbeloppen utbetalas i april månad.

De sålunda för tiden från och med 1920 gällande bestämmelserna hava återgivits i en ny av riksdagen 1922 antagen och den 15 juni 1922 (nr 299) utfärdad förordning med allenast den ändring, att utbetalning skall äga rum under juli månad.

Under vart av åren 1920 till och med 1922 har till hushållningssällskapen utgått ett tillfälligt anslag å 682,000 kronor. Detta anslag har så fördelats, att varje hushållningssällskap erhållit dels hälften av grundbidraget med 5,000 kronor dels ock 30 procent av det bidrag, som icke är grundbidrag. Av Kungl. Maj:t vid 1921 års riksdag framlagt förslag om ytterligare tillfälligt anslag till hushållningssällskapen med 218,000 kronor att av Kungl. Maj:t disponeras efter prövning av behovet i varje särskilt fall blev av riksdagen avslaget. I statsverkpropositionen till innevarande års riksdag, punkt 78, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att bevilja ett tillfälligt anslag till hushållningssällskapen för kalenderåret 1923 å 249,000 kronor att fördelas så, att varje hushållningssällskap erhåller dels en fjärdedel av grundbidraget eller alltså 2,500 kronor dels 10 procent av det bidrag, som icke är grundbidrag.

På sätt i propositionen i ämnet föregående år refererats (sid. 36) ihava de sakkunniga för hushållningssällskapens omorganisation föreslagit, att. anslaget till ersättning för brännvinsförsäljniogsmedlen skulle från och med omorganisationen fördubblas eller således höjas till 4,200,000 kronor. 1 fråga om fördelningen hava de sakkunniga ansett mest rationellt att borttaga grundbeloppet och fördela hela anslaget med % efter den med jordbruk och fiske sysselsatta folkmängden och med 8,6 efter den övriga folkmängden inom hushållningssällskapsområdena.

Lantbruksstyrelsen, som yttrade sig över detta förslag i sin förutnämnda skrivelse den 17 oktober 1921 (sid. 38 i prop nr 176 år 1922), har nu i denna fråga anfört följande.

I skrivelsen den 17 oktober 1921 hade lantbruksstyrelsen kraftigt vitsordat behovet av ett ökat statsanslag till hushållningssällskapen samt föreslagit i vissa avseenden ändrade grunder för fördelningen av det till sällskapen utgående allmänna anslaget. Vad i ärendet förekommit sedan nämnda skrivelse avlåtits, hade ytterligare styrkt lantbruksstyrelsen i dess uppfattning om behovet av såväl ökat anslag till sällskapen som en förändring i grunderna för anslagets fördelning. De nuvarande grunderna för fördelningen av anslaget hade fastställts av »1913» års riksdag att gälla för tioårsperioden 1915—1924. Då således ny fördelning skulle fastställas att gälla från och med 1925, funne lantbruksstyrelsen det i hög grad önskvärt, att 1922 års riksdag toge ställning till spörsmålet, huru fördelningen då skulle verkställas.

Enligt gällande fördelningsgrunder tilldelades varje hushållningssällskap ett

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

visst grundbelopp. I nyssnämnda skrivelse hade lantbruksstyrelsen föreslagit, att så fortfarande skulle ske och uttalat, att detta grundbelopp, vilket avsåge att täcka vissa kostnader för administration m. m., som icke stode i visst förhållande till omfattningen av sällskapens verksamhet, lämpligen borde sattas till 15,000 kronor för ett vart sällskap. Med hänsyn till numera ökat penningvärde och under förutsättning att lantbruksstyrelsens förslag om statsbidrag till avlönande av sekreterare hos sällskapen godkändes av statsmakterna, funne lantbruksstyrelsen det till sällskapen utgående grundbeloppet kunna sänkas till 10,000 kronor.

I sin förbemälda skrivelse hade lantbruksstyrelsen framhållit, att styrelsen funne det vara ett oavvisligt krav, att Stockholms stad med dess störa, delvis för jordbruksändamål lämpade ägovidder icke ställdes utanför hushållningssällskapens verksamhet, och föreslagit, att staden måtte sammanslås med Stockholms lan till ett hushållningssällskap. I händelse av en sådan sammanslagning — varvid Stockholms läns hushållningssällskap lämpligen torde böra benämnas Stockholms ans och stads hushållningssällskap — måste vid fördelningen av statsanslaget mellan hushållningssällskapen hänsyn tagas jämväl till Stockholms städs befolkning, som hittills icke tagits med vid beräkningen av statsanslaget. Redan av denna orsak torde en omläggning av grunderna för fördelningen av anslaget till sällskapens verksamhet vara nödvändig. Enligt nu gällande fördehnngsgrunder fördelades det belopp, som återstode sedan grundbeloppen fråndragits, till %iförhållande till sällskapens jordbrukande och fiskande befolkning och till /* i förhållande till den övriga befolkningen. Då härvid städernas befolkning medräknades, komme ett hushållningssällskap, inom vars område folkrika städer vore belägna, att ti erkännas ett i förhållande till andra sällskap oskäligt stort statsanslag. I ogonen fallande bleve detta förhållande om, såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, Stockholms stads befolkning skulle i sin helhet medräknas vid fordelningen av statsanslaget. I sin meranämnda skrivelse den 17 oktober 1921 hade lantbruksstyrelsen föreslagit, att vid fördelning av statsanslaget till hushållningssällskapen mvanarna i städer, vilkas invånarantal icke överstege 10,000, skulle sammanräknas med vederbörande hushållningssällskaps övriga invånare samt att beträffande Övriga städer skulle medtagas dels ett invånarantal av 10,000 i likhet med nyssnämnda kategori, dels ock därutöver 20 procent av städernas återstående mvanarantal. En sådan begränsning av stadsbefolkningens inflytande på tilldelningen av statsanslag till hushållningssällskapen funne lantbruksstyrelsen fortfarande både nödvändig och lämplig. . , , ,

Lantbruksstyrelsen föresloge ytterligare, att vid utmatande av statsanslag till hushållningssällskapen icke, såsom hittills skett, hänsyn skulle tagas endast till befolkningens antal och olika verksamhet utan jämväl till arealen av sällskapets verksamhetsområde. Såväl med hänsyn till sällskapens allmänna verksamhet vilken givetvis måste fördyras genom en större areal med daray okade resekostnader _ som med hänsyn till lantbruksstyrelsens förslag att ersättningen till lantbruksombud och förvaltningsutskottens ledamöter skulle utgå av sällskapets medel funne lantbruksstyrelsen fortfarande ovannämnda förslag till medelsfordelnmg särskilt betydelsefullt, Skulle det komma till genomförande, torde den hänsyn till sällskapens omkostnader för ombudens närvaro vid sammanträde!!, som föranlett förslaget, att lantbruksombudens resekostnader och dagtraktamenten skulle utgå

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 1<)7. 9

direkt av statsmedel (jraf. J. U:s uti. nr 53 år 1922), icke behöva tillmätas större betydelse.

Till sin förberörda skrivelse den 17 oktober 1921 hade lantbruksstyrelsen fogat en tabell, upptagande exempel på de olika fördelningsgrunder, som enligt styrelsens mening kunde tagas under övervägande, med uträkning av huru tilldelningen till ett vart sällskap skulle ställa sig. (Denna tabell, utökad med en sjätte kolumn, utvisande fördelning av ett anslag å 4,200,000 kronor efter av lantbruksstyrelsen i år föreslagna grunder, är såsom bilaga E fogad till detta protokoll.) På grund av vad härav framgått, ansåge lantbruksstyrelsen sig böra framhålla, att enligt styrelsens mening de olika sällskapens medelsbehov skulle bäst tillgodoses, om det belopp, som återstode av fastställt statsanslag efter avdrag av sällskapen tillkommande grundbelopp, fördelades med ' / 0 efter den jordbrukande och fiskande befolkningens antal, med /,,, efter den övriga befolkningens antal, reducerat i enlighet med styrelsens förslag med hänsyn till de större städerna, samt med 1/10 efter arealen av sällskapens verksamhetsområde. Vad senare förekommit hade icke ändrat lantbruksstyrelsens uppfattning av det berättigade i en sådan fördelningsgrund.

För att närmare belysa huru denna fördelning i praktiken komme att verka, hade lantbruksstyrelsen uppgjort en ny tablå över statsanslagets fördelning (bilaga F till detta protokoll, kolumn 1—7), varav såsom grundbelopp för ett vart sällskap beräknats 10,000 kronor och återstoden fördelats i enlighet med av lantbruksstyrelsen här föreslagna grunder. Ehuru lantbruksstyrelsen hölle före, att hushållningssällskapen särskilt efter en eventuell omorganisation måste beredas betydligt förhöjda statsanslag, hade styrelsen vid uppgörande av sistnämnda förslag utgått från det belopp, som av Kungl. Maj:t för ändamålet äskats hos 1923 års riksdag, förhöjt med de extra kostnader för sällskapen, som ersättning till lantbruksombud och förvaltningsutskottsledamöter medförde, eller sammanlagt (2,100,000 + 249,000 + 150,000 =) i runt tal 2,500,000 kronor. Fördelningen grundade sig på den sista yrkesfolkräkning, som stått lantbruksstyrelsen till buds, och avsåge förhållandena vid utgången av 1910. Till jämförelse hade lantbruksstyrelsen jämväl angivit de belopp, som nu tillkomme ett vart sällskap av det till dem utgående ordinarie anslaget å 2,100,000 kronor. (Till lantbruksstyrelsens tablå, kolumn 1—7 av bilaga F har fogats ytterligare kolumner, utvisande fördelningen av det av Kungl. Maj:t föreslagna tillfälliga anslaget för 1923 samt summan av ordinarie och tillfälligt anslag för samma år.)

De sålunda föreslagna grunderna för fördelningen av statsanslaget skulle medföra, att ökad andel av statsanslaget huvudsakligen skulle tillkomma Stockholms läns hushållningssällskap samt de större norrländska länens hushållningssällskap.

Därest det av lantbruksstyrelsen föreslagna särskilda statsbidraget till avlönande av sekreterare medräknades, skulle dock å andra sidan, även med det av styrelsen förslagsvis fördelade anslagsbeloppet — som emellertid styrelsen ansåge vara otillräckligt — någon minskning i nu utgående ordinarie anslag egentligen endast förekomma beträffande Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap. Härtill finge i allt fall anmärkas, att sistnämnda sällskap på grund därav att Göteborgs stad tillhörde sällskapet hittills gynnats väl mycket enligt de nuvarande fördelningsgrunderna. Den jämförelsevis större tilldelningen till Stockholms läns hushållningssällskap funne lantbruksstyrelsen väl befogad på grund av det betydande arbete Bikung till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 85 käft. (Nr 107.) 2

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

och de kostnader, sällskapet hade och skulle komma att i ännu högre grad få efter den föreslagna sammanslagningen med Stockholms stad på grund av bland annat den synnerligen omfattande egnahemsverksamheten i och omkring Stockholm, som medförde ökat antal mindre jordbruk och vidgad trädgårdsodling. Den ökade tilldelningen till de hittills jämförelsevis vanlottade norrländska hushållningssällskapen funne styrelsen om möjligt än mera befogad.

I anslutning till vad lantbruksstyrHlsen sålunda anfört, har styrelsen hemställt, att vid framläggande för riksdagen av förnyat förslag till hushållningssällskapens omorganisation Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att jämväl bestämma

dels att varje länsområde skall utgöra ett hushållningssällskapsområde, dock att vartdera av Kalmar och Alvsborgs län fortfarande må vara uppdelade på två hushållningssällskap,

dels att Stockholms stad må sammanslås med Stockholms län till ett hushållningssällskaps'>mråde,

dels ock att fördelningen av det allmänna anslaget till hushållningssällskapen från och med 1925 skall ske efter förändrade grunder på satt lantbruksstyrelsen ovan föreslagit.

I detta sammanhang må anmärkas följande ur Stockholms läns hushållningssällskaps yttrande över de sakkunnigas förslag till hushållning-sällskapens omorganisation.

Utskottet hade funnit sig icke kunna underlåta att påpeka en oegentlighet rörande anslagsmedlens till hushållningssällskapen fördelning, som hårt drabbade inom Stockholms stads område boende jordbrukare, men som ej av sakkunniga beaktats.

Stockholms stad intoge som bekant en undantagsställning bland Sveriges samtliga städer därutinnan, att den ej tillhörde något hushållningssällskaps område. Som en följd härav hade vid den ursprungliga beräkning av det allmänna anslaget »ersättning till hushållningssällskapen för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel», som till sällskapen av statsmedel utginge, och vars fördelning de olika sällskapen emellan delvis grundade sig på folkmängden inom sällskapens områden, inga anslagsmedel beräknats för Stockholms stad.

Till följd härav vore inom stadens område boende jordbrukare, vilka, på grund av de avsevärda områden, som med staden inkorporerats, uppginge till ett betydande antal, uteslutna från möjligheten att få del av det stöd, som hushållningssällskapen med egna medel och med tillhjälp av statsmedel kunde bereda landets övriga jordbrukare.

De till ett antal av omkring 300 uppgående ledamöterna i hushållningssällskapet, som bodde inom stadens område, bleve dessutom, om de sakkunnigas förslag vunne stadfästelse, ej representerade av några ombud.

Många andra oformligheter, exempelvis berberislagens tillämpning inom länet men ej inom staden, vilket föranledde att allmänna medel, som med anledning av lagen utbetalades, mången gång ej komme till avsedd nytta, skulle kunna anföras, men finge vad ovan antytts vara tillräckligt belysande.

Kun g i. Maj:ts proposition Nr 107.

11 Det torde emellertid enligt utskottets uppfattning ej från sällskapets sida komma att resas något motstånd emot ett eventuellt förslag om att utsträcka sällskapets verksamhet därhän, att ovan påtalade olägenheter för framtiden undvekes, för den händelse sällskapet för ändamålet tillförsäkrades behörigt anslag.

Statskontoret har i utlåtande den 21 oktober 1921 angående fördelning av det allmänna anslaget till hushållningssällskapen anfört följande.

Det ville synas statskontoret som om de medel, vilka kunde komma att beviljas, borde genom i viss mån ändrade fördelningsgrunder kunna på ett effektivare sätt komma till användning för avsett syfte. För närvarande, och även enligt vad som föreslagits, fördelades hela anslaget — oavsett lika grundbidrag — efter vissa bestämda normer med hänsyn till folkmängden inom hushållningssällskapens områden, dels den med jordbruk och fiske sysselsatta folkmängden, dels folkmängden i övrigt. Behovet av statsbidrag stode emellertid säkerligen ej alltid i exakt förhållande till dessa faktorer, utan vore även beroende på sällskapens av en mängd omständigheter påverkade ekonomi och till den större eller mindre nödvändigheten av utgiftskrävande åtgärder till främjande av de syften, sällskapen hade att tillgodose. Det syntes därför statskontoret kunna ifrågasättas, om ej någon del av anslaget borde ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att fördelas efter allsidig prövning av behovet. Visserligen hade ett liknande förslag rörande fördelningen av det tillfälliga anslaget å 1921 års tilläggsstat icke blivit av samma års riksdag bifallet. Men såsom av jordbruksutskottets utlåtande i ärendet framginge, torde detta haft sin orsak däri, att fördelningen förmodats vara tänkt ske i främsta rummet efter behovsprincipen, uttryckt i förhållandet mellan vederbörande hushållningssällskaps inkomster och utgifter under föregående år, medan jordbruksförhållandena och jordbrukets behov inom respektive hushållningssällskap och icke endast sällskapens affärsställning ansåges böra vara avgörande för bestämmandet av understödsbeloppen. Statskontoret hade jämväl avsett, att fördelningen av den till Kungl. Maj:ts förfogande ställda delen av det allmänna anslaget skulle ske efter de grunder, som av jordbruksutskottet antytts och som även statskontoret funne riktiga. Statskontoret föreställde sig, att med en dylik uppdelning av anslaget det skulle finnas större möjligheter att begränsa .beloppet utan att åsidosätta nödvändiga behov. Då det torde kunna vara lämpligt, att de till Kungl. Maj:ts disposition stående medlen icke alltid till fullo utdelades varje år utan viss del reserverades för framtida behov, kunde ifrågasättas, huruvida icke anslaget borde förvandlas till ett reservationsanslag.

Innan jag ingår på frågan om ändringar i författningsförslagen, anser jag mig böra redogöra för min ställning till spörsmålet om sambandet mellan anslags- och organisationsfrågorna.

Det allmänna anslaget till hushållningssällskapen i ersättning för mistade brännvinsförsäljningsmedel ävensom det under de senare åren beviljade tillfälliga anslaget till sällskapen avse visst kalenderår Enligt den av 1922 års riksdag godkända princip komma dessa anslag från och rm-d 192ö att behandlas av riksdagen samma år, för vilket anslagen äro avsedda, samt att upptagas i budgeten för det budgetår, som om-

Depariemcnti-

chefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

fattar senare hälften av det kalenderår, anslagen avse. Om således organisationsfrågan skulle på det sätt sammanknytas med anslagsfrågan, att för åtnjutande av de anslag, som riksdagen i år har att behandla och S"m avse bidrag för redan detta år, skulle sättas som villkor, att nya stadgar för sällskapen antagits, skulle dispens från detta villkor få givas samtliga hushållningssällskap. Intet av sällskapen har nämligen stadgar i överensstämmelse med de ifrågasatta nya grunderna. Ett sådant förfarande kan enligt mitt förmenande icke vara rimligt, då sällskapen — särskilt vissa av dem — därigenom skulle komma i åtnjutande av väsentlig anslagsförhöjning, motiverad av ökade utgifter, vilka sällskapen emellertid icke fått vidkännas.

Av samma skäl kan jag ej heller tillstyrka att redan från och med i år höja det allmänna anslaget men det oaktat ej fordra nya stadgar som villkor för statsbidrag förrän från och med 1925.

Om, på sätt vid riksdagsbehandlingen föregående år ifrågasattes, frågan om anslag till hushållningssällskapen behandlades så, att särskilt anslag beviljades för sällskapens allmänna verksamhet och särskilt anslag för sådana kostnader, som föranledas av omorganisationen, så kunde visserligen riksdagen uppföra detta senare anslag i budgeten för det budgetår, som omfattar förra delen av det kalenderår, anslaget skulle avse. Innevarande års riksdag skulle således kunna bevilja ett dylikt anslag avseende kalenderåret 1924. Det torde emellertid ej heller i detta fall vara möjligt att för andel i anslaget fordra nya stadgars tillämpning. Under iakttagande av bestämmelserna i för sällskapen nu gällande stadgar skulle nämligen allenast två hushållningssällskap hinna att före ingången av 1924 ändra stadgarna i överensstämmelse med ett i år antaget förslag. Visserligen kuuna flertalet av de övriga antaga nya stadgar under sommaren 1924, men svårighet lärer möta att under löpande kalenderår övergå till nya stadgar. Dispenser skulle således även vid en 'dylik behandling av anslagsfrågan erfordras i så stor utsiräckning, att mot förfarandet kunna anföras enahanda skäl, som nyss åberopats.

För övrigt anser jag i likhet med lantbruksstyrelsen, att en dylik uppdelning av statsanslag vore mindre lämplig. Den skulle vara motiverad allenast under förutsättning, att till lantbruksombuden och ledamöterna i förvaltningsutskottet direkt utbetalades rese- och traktamentsersättning från dylikt särskilt anslag. Enligt det av Kung). Maj:t föregående år framlagda författningsförslaget skulle emellertid dylika reseoch traktamentsersättningar utbetalas av hushållningssällskapen från till dem anvisat allmänt anslag och i denna punkt har riksdagens andra kammare bifallit Kungl. Maj:ts förslag. Vid sådant förhållande har jag

13 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

så mycket mindre anledning att nu frångå detsamma. Jag är sålunda alltjämt av den åsikt, att man måste avgöra organisationsfrågan utan att samtidigt bestämma beloppet av anslag till hushållningssällskapen för det år, den nya organisationen är avsedd att träda i tillämpning, eller numera tidigast 1925.

bör egen del anser jag mig i detta sammanhang böra göra det uttalande, att från och med den nya organisationens trädande i tillämpning hushållningssällskapen böra beredas dels ett särskilt anslag för avlönande av sekreterare i enlighet med lantöruksstyrelsens förslag dels ock utöver det hushållningssällskapen i ersättning för mistade bränuvinsförsäljningsmedel tillerkända ordinarie allmänna anslaget å 2,100,000 kronor, ett extra allmänt anslag. Genom sistnämnda extra anslag böra sällskapen i första hand med 150,000 kronor beredas ersättning för de av lantbruksstyrelsen — under antagande av allenast ett ordinarie sammanträde årligen — till detta belopp beräknade utgifterna för rese- och traktamentsersättning åt lantbruksombud och ledamöter i förvaltningsutskott. Huruvida och i vad mån det extra allmänna anslaget därutöver må höias, för att, på sätt under senare år skett och jämväl för i år föreslagits, bereda sällskapen en tillfällig ökning av det ordinarie allmänna anslaget, torde i viss män komma alt bero på det allmänna prisläget. Därest man, såsom lantbruksstyrelsen i sina jämförande beräkningar gjort, utgår från att för 1925 kommer att beviljas samma tillfälliga ökning, som Kungl. Maj:t för 1923 föreslagit, skulle alltså hushållningssällskapen, utöver det ordinarie allmänna anslaget å2,100,0()0 kronor, beredas ett extra allmänt anslag å i runt tal 400,000 kronor.

Åven om ej storleken av allmänt anslag för 1925 nu kan bestämmas, torde dock, på sätt lantbruksstyrelsen ock föreslagit, för fördelning av det ordinarie allmänna anslaget nya grunder kunna redan i år fastställas att gälla från och med 1925.

Statskontorets förslag, att en del av anslaget skall ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att fördelas efter allsidig prövning av behovet, kan jag ej tillstyrka. Enligt lantbruksstyrelsens förslag synas mig de faktorer, som huvudsakligen bestämma ett sällskaps större eller mindre behov av statsbidrag, komma att på ett väl avmätt sätt inverka på tilldelning av statsbidrag och sålunda hela anslaget bliva fördelat efter behovet. Det måste ock anses såsom en given fördel att sällskapen på förhand äga kännedom om storleken av deras andel av det ordinarie anslaget.

Jag tvekar därför ej att tillstyrka lantbruksstyrelsens förslag till ändring av nu gällande fördelningsgrunder. Förslag till förordning i

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

ämnet har utarbetats inom departementet och torde få fogas till detta protokoll som bilaga (C). 1 fråga om de föreslagna grundernas verkan

får jag hänvisa till förut omförmälda tabell, jämväl fogad till protokollet såsom bilaga (F). I sjätte kolumnen av denua tabell har lantbruksstyrelsen visat resultatet av fördelning efter dess grunder av ett till 2,500,000 kronor förhöjt anslag.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att förslaget till förordning givetvis icke kan avse fördelning av annat än det ordinarie till ersättning för mistade brännvinsförsäljningsmedel beviljade anslaget. Vid beviljande av extra anslag till förhöjning, på sätt jag nyss anfört, av det ordinarie anslaget bör emellertid, enligt mitt förmenande, föreskrivas, att det extra anslaget skall fördelas på samma sätt som det ordinarie, utom att grundanslag ej skall utgå. Vid sådant förfarande uppnås samma resultat, som om det varit ett enda anslag, som fördelats efter förordningens grunder.

Vid jämförelse av vad de olika hushållningssällskapen enligt Kungl. Maj:ts förslag i statsverkspropositionen erhåller i år (kolumn 9 i bilaga F) och för 1925 beräknas få enligt de nya fördelningsgrunderna under antagande av ordinarie och extra allmänt anslag å sammanlagt 2,500,000 kronor (kolumn 6 i samma tabell), bör hållas i minnet, att varje hushållningssällskap dessutom för 1925 beräknas erhålla till avlöning av sekreterare lägst 5,700 kronor och högst 7,200 kronor.

För att härefter övergå till de ändringar, som jag funnit böra företagas i de föregående år framlagda för fattning sförslagen, nämligen dels till förordning angående visst villkor för statsbidrag åt hushållningssällskap och dels till kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation, så föreslår jag i fråga om förordningen inga andra ändringar än som föranledas därav, att de nya grunderna ej kunna träda i tillämpning förrän den 1 januari 1925.

I fråga om kungörelsen föreslår jag ändring eller anser mig böra göra särskilt uttalande beträffande härefter angivna paragrafer.

1 §■

Vad i riksdagen föregående år förekom angående anslag till hushållningssällskapen i de två län, som äro uppdelade i vardera två hushållningssällskap, ävensom vad Stockholms läns hushållningssällskap och lautbruksstyrelsen anfört angående Stockholms stad synes mig böra föranleda till bestämmelser angående sällskapens områden. Dylika bestämmelser torde lämpligast kunna meddelas i 1 § genom att insätta ett andra stycke, innehållande att hushållningssällskap skall till verksam-

15 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

hetsområde hava visst län, dock att dels Kalmar län och Älvsborgs län må vart för sig uppdelas i två hushållningssällskap dels ock Stockholms län och Stockholms stad må hänföras till samma hushållningssällskap.

Dylikt tillägg till 1 § torde böra medföra, att rubriken till kungörelsens första avdelning ändras till »Ändamål, verksamhetsområde och ledamotskap.»

4 §•

I föregående års förslag innehöll 2 mom. följande stadgande:

Ledamotskap vare förverkat, därest ledamot underlåter att sist inom en månad från härför bestämd dag erlägga ledamotsavgift — — — — — —.

Jordbruksutskottet anmärkte häremot, att utskottet icke vore fullt övertygat om, att bestämmelsen rörande förverkande av ledamotskap på grund av underlåtenhet att erlägga ledamotsavgift i Kungl. Maj:ts förslag erhållit en för varje fall lämplig eller tydlig av fattning. Tvekan syntes, bland annat, kunna uppstå om vad som. borde förstås med »härför bestämd dag» beträffande de hushållningssällskap, vilkas avgifter uppbures i samband med någon kronans uppbörd.

Lantbruksstyrelsen har funnit denna erinran i viss mån befogad och föreslagit, att bestämmelsen måtte få följande lydelse:

Ledamotskap vare förverkat, därest ledamot underlåter att sist inom en månad efter i särskild anmodan härför bestämd dag erlägga ledamotsavgift-----.

Lantbruksstyrelsen har förklarat sig härvid förutsätta, att, vare sig uppbörden skedde genom sällskapet eller i samband med någon kronans uppbörd, ledamot, som underläte att självmant inbetala sin avgift, skriftligen anmodades göra det, med utsättande av viss dag, inom vilken inbetalning borde ske.

Jordbruksutskottets erinran synes även mig böra föranleda ett förtydligande. Den av lantbruksstyrelsen anvisade utvägen att låta förverkande av ledamotskap på grund av underlåten betalning av ledamotsavgift inträffa först efter särskild betaluingsanumdan anser jag vara väl funnen och har i överensstämmelse därmed ändrat stadgandet i fråga.

6 §•

1 och 3 mom.

Med anledning av vad vid riksdagsbehandlingen föregående år förekom anser jag mig böra uttryckligen framhålla, att stadgandet i. 1 mom. icke betager hushållningssällskap rätt, att i sina stadgar intaga bestämmelse om mera än ett ordinarie sammanträde årligen.

Departements-

chefen.

16 Departementschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

För att göra detta tydligare har i enlighet med förslag av lantbruksstyrelsen uttrycket »ordinarie årssammanträde» utbytts mot »ordinarie sammanträde».

2 mom.

I andra momentet har i enlighet med vad jordbruksutskottet föreslog föregående år uteslutits orden »efter anmälan av revisor eller eljest».

7 §■

Tiden för ingivande av motion till ordinarie årssammanträde var i föregående års förslag bestämd till senast 4ö dagar före sammanträdets början. Med anledning av m tion i ämnet förklarade jordbruksutskottet, att utskottet för sin del, med hänsyn till vikten av att tillräcklig tid funnes för ärendenas beredning, ansåge den i Kungl. Maj:ts förslag angivna tiden därför i allmänhet böra motsvara behovet i förevarande avseende. Därest förhållandena i något sällskap därutinnan skulle tala för eu kortare tid,.ansåge utskottet emellertid, att medgivande till bestämmande av sådan kortare tid, dock icke understigande 30 dagar, borde kuuna lämnas.

Lantbruksstyr elsen har med anledning härav föreslagit följande tilllägg till 7 §:

»därest Kungl. Maj:t icke på framställning av hushållningssällskap finner förhållandena inom dess område föranleda en begränsning av nämnda tid till 30 dagar».

För egen del anser jag något tillägg till paragrafen i fråga ej erfordras för beredande av möjlighet till dispens. Enligt den riksdagen till antagande föreslagua förordningen skola hushållningssällskapens stadgar vara upprättade i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag till grundstadgar. En sådan avvikelse från grundstadgarna, som beträffande denna paragraf av utskottet ifrågasatts, torde utan föreslaget tillägg till densamma ligga inom ramen för Kungl. Maj:ts befogenhet.

Däremot bör i konsekvens med ändringen av 6 § orden »ordinarie årssammanträde» utbytas mot »ordinarie sammanträde».

8 §•

I första momentet av denna paragraf angivas vissa ärenden, som måste behandlas å ordinarie sammanträde.

Jordbruksutskottet föreslog föregående år, att bland sådana ärenden även måtte upptagas fråga om ansvarsfrihet för förvaltningsutskottet.

Lantbruksstyrelsen har med anledning därav framhållit, att förhållandena kunde otvivelaktigt vara sådana, att möjligheten borde hållas

17 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

öppen att i särskilda fall kunna behandla denna fråga vid extra sammanträde. Hushållningssällskap, som eventuellt hölle endast ett ordinarie Sammanträde årligen, torde i regel för budgetens fastställande komma att förlägga detta till slutet av året. På grund av inträffade omständigheter kunde det emellertid i vissa fall vara önskligt att kunna behandla dechargefrågan tämligen omedelbart efter förvaltningsårets utgång.

I likhet med lantbruksstyrelsen anser även jag det vara olämpligt att ovillkorligen föreskriva ansvarsfrågans behandling vid ordinarie sammanträde. Naturligtvis möter det intet hinder för hushållningssällskap, som så önskar, att i sina stadgar upptaga jämväl denna fråga bland de i 8 § 1 mom. angivna. Däremot skulle ett angivande av denna fråga i detta moment av grundstadgarna omöjliggöra för hushållningssällskap att få frågan utesluten i sina stadgar.

Jämväl i 8 § 1 mom. böra orden »ordinarie årssammanträde» utbytas mot »ordinarie sammanträde)).

10 §.

Enligt det föregående år framlagda förslaget erfordrades för hnshållningssällskaps beslutförhet, att minst två tredjedelar av de röstberättigade vore närvarande.

I överensstämmelse med i ämnet väckt motion förklarade jordbruksutskottet, att för hushållningssällskaps beslutförhet endast borde erfordras, att minst hälften av de röstberättigade vore närvarande. Utskottet hade för denna åsikt funnit stöd i jämförelse med bestämmelserna rörande kommunalfullmäktige.

Då jag ej har något att invända mot vad sålunda anförts, har jag, i enlighet med vad jämväl lantbruksstyrelsen tillstyrkt, utbytt orden »minst två tredjedelar» i 10 § första stycket mot »minst hälften».

15 §.

Denna paragraf har med anledning av anmärkning, som föregående år gjordes i jordbruksutskottet, ändrats i förtydligande syfte.

16 §.

1 denna paragraf fanns i det föregående år framlagda förslaget ett särskilt moment angående viss kvalificerad röstövervikt vid val av lantbruksombud. I enlighet med andra kammarens på förslag av jord- Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 85 käft. (Nr 107.) 3

Departements-

chefen

Departements-

chefen.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Departements-

chefen.

bruksutskottet fattade beslut har detta moment nu uteslutits ur paragrafen. Den i samma moment jämväl intagna bestämmelsen, att lotten skall vara avgörande vid lika röstetal, har i stället insatts i 2 momentet.

19 och 28 §§.

Enligt kungörelsen den 13 december 1912 (nr 319) ankommer det på hushållningssällskapen att anskaffa vissa årliga uppgifter till jordbruksstatistiken. I det förslag, som statistiska centralbyrån och lantbruksstyrelsen den 30 januari 1920 (se prop. nr 159 år 1920) framlade till de s. k. jordbruksstatistiska lokalundersökningarnas ersättande med allmänna jordbruksräkningar, framhöllo ämbetsverken, att därest hushållningssällskapen framdeles komme att inom varje socken erhålla underavdelningar, dessa skulle vara synnerligen lämpliga att fungera som lokala organ för jordbruksstatistiken. Definitivt förslag till jordbruksstatistikens framtida organisation har alltjämt icke av ämbetsverken avgivits. Såsom skäl härför hava ämbetsverken senast i en framställning den 19 februari 1923 anfört, att frågan om hushållningssällskapens omorganisation ännu icke vore avgjord. Ämbetsverken hyste nämligen förhoppning om att såsom lokala organ för genomförande av jordbruksräkningar, såväl arealinventeringar som husdj ursräkningar, ävensom för insamlande av uppgifter i övrigt till jordbruksstatistiken skulle kunna anlitas hushållningssällskapens underavdelningar.

Jag delar till fullo ämbetsverkens sålunda uttalade uppfattning och anser, att hushållningssällskapens och särskilt deras underavdelningars befattning med jordbruksstatistiken bör komma till uttryck i grundstadgarna. I sådant avseende har jag föreslagit ett tillägg dels till 19 §, som angiver förvaltningsutskottets åligganden, och dels till 28 §, som handlar om underavdelnings ändamål.

22 §.

Första momentet av denna paragraf hade i det föregående år framlagda förslaget följande lydelse:

»Envar vid hushållningssällskaps ordinarie årssammanträde närvarande röstberättigad åtnjuter dagtraktamente för högst tre sammanträdesdagar ävensom ersättning för resekostnaden fram och åter, allt enligt samma grunder, som gälla för landstingsmän vid landstingssammanträde.»

Jordbruksutskottet föreslog för sin del, att resekostnads- och traktamentsersättning för inställelse vid ordinarie sammanträde i enlighet med de grunder i övrigt, som angåves i 1 mom. av den föreslagna para-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

grälen, skulle utgå direkt av statsmedel vid ett ordinarie sammanträde årligen, traktamentsersättning dock endast för en sammanträdesdag.

Under diskussionen i andra kammaren om donna paragraf framhölls, bland annat, att man kunde antaga, att Kungl. Maj:t vid beräkning av anslag till hushållningssällskapen för reseersättningar och arvoden komme att utgå från eu tid av tre dagar, oavsett om ombuden deltoge i ett sammanträde under tre dagar eller två sammanträden om vardera en dag, samt att vid sådant förhållande anslaget till ej ringa del täckte kostnaderna för två kortare sammanträden. Sedan jag förklarat mig vitsorda riktigheten av denna uppfattning, biföll andra kammaren förslag om uttalande, att riksdagen icke hade något att erinra mot Kungl. Maj:ts avfattning av paragrafen i fråga.

Lantbruksstyrelsen har nu angående samma paragraf anfört följande.

I anslutning till styrelsens hemställan beträffande 6 § borde orden »ordinarie årssammanträde» i 22 § 1 mom. utbytas mot orden »ordinarie sammanträde».

En följd av den uppfattning, varåt lantbruksstyrelsen förut givit uttryck ifråga om beredandet av möjlighet för hushållningssällskap att, där särskilda förhållanden föranledde därtill, i stadgarna intaga bestämmelser om hållande av mera än ett ordinarie sammanträde årligen, torde givetvis vara, att stadgande^ i 22 § måste tolkas så, att reseersättning och dagtraktamente skulle utgå jämväl vid ett andra ordinarie sammanträde. En sådan bestämmelse funne lantbruksstyrelsen fullt konsekvent. Styrelsens uppfattning härutinnan hade icke rubbats genom de framförda betänkligheterna med anledning av att det kunde förutsättas, att ett andra ordinarie sammanträde inom vissa hushållningssällskap kunde komma att få ambulerande karaktär, varigenom resekostnaderna skulle kunna fördyras. Såsom framginge av styrelsens utredning rörande kostnaderna för ombud och förvaltningsutskott, medförde ombudens resor och dagtraktamenten icke alltför kännbara kostnader. Styrelsen förutsatte nämligen, att kostnaderna för ombudens resor och dagtraktamenten vid ordinarie sammanträden icke skulle utgå direkt av statsmedel utan av sällskapens för ändamålet ökade årsanslag av statsmedel. Två ordinarie sammanträden torde för övrigt icke föranleda en fördubbling av ifrågavarande kostnader utan endast en jämförelsevis mindre ökning därav. En anordning med två ordinarie sammanträden torde nämligen i regel medföra, att dagtraktamente endast utginge för en sammanträdesdag vid vardera sammanträdet.

Med hänsyn till de av mig tillstyrkta ändrade grunderna för fördelning av allmänna anslaget till hushållningsssällskapen anser jag mig böra biträda även den av lantbruksstyrelsen sålunda anförda uppfattning ifråga om rese- och traktamentsersättning och har jag i syfte att tydligare giva uttryck åt denna uppfattning låtit i viss mån omarbeta lydelsen av första momentet. Jag vill här ånyo framhålla, att den för-

Departe-

Tnentschefev

20 Kungl. Maj:ts -proposition Nr 107.

höjning av allmänt anslag, som jag förklarat hushållningssällskapen böra beviljas i anledning av skyldigheten att gälda rese- och traktamentsersättning åt lantbruksombud och ledamöter i förvaltningsutskott, är beräknad efter allenast ett ordinarie sammanträde årligen.

Stadgandet i tredje momentet i 22 §, att ersättning för inställelse vid av Kungl. Maj:t utlyst extra sammanträde skall utgå direkt av statsmedel, förutsätter medgivande av riksdagen, att sådan ersättning må utbetalas från nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentepenningar. Dylikt medgivande bör alltså nu liksom föregående år begäras.

34 §.

I 1 mom. av denna paragraf bör »årssammanträden» ändras till »sammanträden».

De paragrafer eller moment av förslaget till kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation, som jag här förut icke berört, äro lika lydande med motsvarande paragrafer och moment i det föregående år framlagda förslaget. Andra kammaren godkände då för sin del jordbruksutskottets uttalande, att mot dessa delar av kungörelsen intet vore att erinra. Första kammaren ingick ej i detaljbehandling av författningsförslagen. Vid sådant förhållande anser jag mig' nu kunna beträffande dessa delar av kungörelseförslaget inskränka mig till att hänvisa till vad i föregående års proposition därom anförts.

Departementschefen uppläser härefter de såsom bilaga A, B, och C till detta protokoll fogade förslag dels till förordning angående visst villkor för statsbidrag åt hushållningssällskap, dels till kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation, dels ock till förordning angående fördelning av allmänt anslag till hushållningssällskapen såsom ersättning för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel.

Härefter yttrar departementschefen vidare:

På grund av vad jag i detta ärende anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

21 Kungl. Maj:t8 proposition Nr 107.

dels antaga förslaget till förordning angående visst villkor för statsbidrag åt hushållningssällskap (Bilaga A) och därvid yttra sig över förslaget till kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation (Bilaga B),

dels medgiva, att från och med 1925 må av nionde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar i fråga om sådant extra sammanträde med hushållningssällskap, varom Kungl. Maj:t förordnat, till envar därvid närvarande röstberättigad utgå dagtraktamente för en sammanträdesdag jämte ersättning för resekostnader till och från sammanträdet, allt enligt samma grunder, som gälla för landstingsmän vid landstingssammanträde,

dels ock antaga förslaget till förordning angående fördelning av allmänt anslag till hushållningssällskapen såsom ersättning för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel (Bilaga C).

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Allan Tigerschiöld.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Bilaga A.

Förslag

till

förordning angående visst villkor för statsbidrag åt hushållningssällskap.

Härigenom förordnas, att hushållningssällskap, som från och med den 1 januari 1925 vill komma i åtnjutande av statsbidrag för sin verksamhet, skall äga stadgar, som fastställts av Kungl. Maj:t.

För att erhålla dylik fastställelse, skola stadgarna vara avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med av Kungl. Maj:t fastställda allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation.

På Kungl. Maj:t må dock ankomma att, där särskilda skäl därtill föranleda, medgiva hushållningssällskap att, utan hinder av vad sålunda stadgats, för kalenderåret 1925 komma i åtnjutande av statsbidrag.

Bilaga B.

Förslag

till

kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation.

Härigenom förordnas, att hushållningssällskaps stadgar för att kunna fastställas till efterrättelse från och med den 1 januari 1925 skola vara avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med följande allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation.

Ändamål, verksamhetsområde och ledamotskap.

1 §■

Hushållningssällskaps ändamål är att främja lanthushållningen och därtill hörande binäringar ävensom fiske och hemslöjd.

Hushållningssällskap skall till verksamhetsområde hava visst län, dock att dels Kalmar län och Ålvsborgs län må vart för sig uppdelas

23 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

i två hushållningssällskap dels ock Stockholms län och Stockholms stad må hänföras till samma hushållningssällskap.

Angående hushållningssällskaps uppdelning i underavdelningar stadgas i 27 §.

2 §’

Envar kommunalt röstberättigad, vilken idkar i 1 § omförmäld näring, äger, efter därom gjord, av ledamotsavgift åtföljd skriftlig anmälan, inträda såsom ledamot i hushållningssällskap, inom vars område näringen idkas.

Hushållningssällskap äger därjämte genom val medelst enkel röstövervikt utse ledamöter i sällskapet.

3 §•

Ledamot skall till hushållningssällskapet erlägga avgift antingen årligen med högst tre kronor eller en gång för alla med lägst tjugu gånger den årliga avgiften.

Hedersledamot och korresponderande ledamot må befrias från erläggande av ledamotsavgift.

Annan avgift må hushållningssällskap ej påföra ledamot.

4 §•

1 mom. Ledamot, som utträder ur hushållningssällskap, är skyldig att erlägga ledamotsavgift för det kalenderår, varunder utträdet sker.

2 mom. Ledamotskap vare förverkat, därest ledamot

underlåter att erlägga ledamotsavgift sist inom en månad från dag,

som härför bestämts i ledamoten skriftligen delgiven betalningsanmodan,

förklaras omyndig, eller

genom laga kraftvunnet utslag ådömes sådan straffpåföljd, som angives i 2 kap. 19 § strafflagen.

Beslutanderätt och sammanträden.

5 §•

1 mom. Hushållningssällskaps beslutanderätt skall, i den mån den ej tillkommer sällskapets förvaltningsutskott, utövas å hushållningssällskapets sammanträden av valda ombud jämte förvaltningsutskottets ledamöter.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

2 mom. Ombuden, vilka väljas till antal och på sätt, varom förmäles i 13—16 §§, benämnas lantbruksombud.

3 mom. Angående förvaltningsutskott, som är hushållningssällskaps styrelse, stadgas i 17—20 §§.

4 mom. Vid hushållningssällskaps sammanträde äger varje lantbruksombud eller ledamot i förvaltningsutskottet en röst. Ledamot i förvaltningsutskott må dock icke deltaga i val av revisorer för granskning av förvaltning, för vilken han är ansvarig, eller i beslut om ansvarsfrihet för sådan förvaltning.

6 §.

1 mom. Hushållningssällskap skall årligen på därom i stadgarna angiven tid hålla ordinarie sammanträde.

2 mom. Extra sammanträde hålles, då förvaltningsutskottet finner sådant erforderligt eller då Kungl. Maj:t därom förordnar.

3 mom. Kungörelse om hushållningssällskaps sammanträde skall utfärdas av ordföranden och införas i en eller flera av länets mest spridda tidningar, i fråga om ordinarie sammanträde minst två månader och i fråga om annat sammanträde minst en månad före den dag, då sammanträdet skall börja. Ordföranden åligger därjämte att i god tid förut och minst en vecka före sammanträdets början låta tillsända varje lantbruksombud och ledamot av förvaltningsutskottet meddelande om plats och tid för sammanträdet, avtryck av förvaltningsutskottets framställningar och väckta motioner samt föredragningslista över förekommande ärenden, vilken, i den män så är möjligt, skall upptaga förvaltningsutskottets förslag i varje ärende.

Sådan fullständig föredragningslista samt tillhörande framställningar och motioner skola senast vid sammanträdets öppnande i erforderligt antal finnas tillgängliga å sammanträdeslokalen.

7 §■

Motion skall för att kunna upptagas till behandling vid ordinarie sammanträde ingivas till förvaltningsutskottet senast 45 dagar före sammanträdets början.

8 §•

1 mom. Med undantag för fall, som i 2 mom. angives, må följande ärenden upptagas och avgöras allenast vid hushållningssällskaps ordinarie sammanträde:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107. 25

1) inval av ledamöter;

2) val av ordförande och vice ordförande;

3) val av ledamöter i förvaltningsutskottet och suppleanter för dem;

4) val av revisorer och suppleanter för dem;

5) fastställande av utgifts- och inkomststat samt i övrigt beslut om utgifter, i den mån detta ej anförtrotts åt förvaltningsutskottet;

6) avgivande av förslag i fråga om antalet lantbruksombud för hushållningssällskapet;

7) indelning i valkretsar;

8) bestämmande av antalet underavdelningar och området för envar av dessa;

9) fastställande av stadgar för underavdelningar; samt

10) förslag till ändring av sällskapets stadgar.

2 mom. Kungl. Maj:t äger föreskriva, att vid extra sammanträde, varom Kungl. Maj:t förordnat, skall behandlas ärende, som i 1 mom. angives.

9 §•

Vid hushållningssällskaps sammanträde, vars förhandlingar äro offentliga, äger envar ledamot av sällskapet rätt att yttra sig.

Landshövding i länet, som ej är ledamot, äger ändock deltaga i överläggningarna men ej i besluten. År ej landshövding tillsatt eller förordnad eller har han förhinder, äger den i tjänsten äldste avdelningschefen i länsstyrelsen sagda rätt.

10 §.

Hushållningssällskap må ej fatta beslut, därest icke minst hälften av de enligt 5 § 1 mom. röstberättigade äro närvarande.

Om av sådan anledning beslut ej kan fattas i ärende, som avses i 8 § 1 mom. under 2)—10), skall för ärendets förnyade behandling sammanträdet ajourneras till viss bestämd dag, därvid tillstädeskommande röstberättigade avgöra ärendet. Till sådant ajournerat sammanträde åligger det ordföranden att låta skriftligen kalla samtliga lantbruksombud och ledamöter i förvaltningsutskottet med angivande av förekommande ärende och de tillstädeskommandes rätt att avgöra detsamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 85 käft. (Nr 107.)

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

11 §•

Finner hushållningssällskap ärende vara av den beskaffenhet, att före avgörandet ytterligare beredning erfordras, må ärendet för sådan beredning överlämnas till särskilt utsedda personer.

Skola två eller flera personer utses för dylik beredning, sker valet proportionellt, därest sådant äskas av minst så många närvarande röstberättigade, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga närvarande röstberättigades antal delas med det antal personer, valet avBer, ökat med 1. Då valet sker proportionellt, skall iakttagas vad om proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige m. m. är föreskrivet.

12 §.

1 mom. Vid sammanträde skall omröstning ske öppet, dock att, där i fråga om annat val än inval av ledamot någon röstberättigad eller eljest en tiondel av närvarande röstberättigade det äskar, omröstningen skall förrättas med slutna sedlar.

2 mom. Val av ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskott skall ske proportionellt, därest sådant äskas av minst så många närvarande röstberättigade, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga närvarande röstberättigades antal delas med det antal personer, valet avser, ökat med 1. Då valet sker proportionellt, skall iakttagas vad om proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige in. m. är föreskrivet.

Vid val av ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet må olika avgångstid ej bestämmas. Då ledighet efter ordinarie ledamot uppstår, skall vederbörande suppleant tjänstgöra intill mandattidens utgång.

3 mom. För att gälla såsom hushållningssällskaps beslut erfordras i följande ämnen, att två tredjedelar av de röstande förena sig om beslutet:

1) beviljande av anslag till nya ändamål och behov;

2) beslutande av utgift, som förvaltningsutskottet avstyrkt; samt

3) höjande av utgiftsbelopp, som förvaltningsutskottet föreslagit.

Lantbruksombud.

13 §.

Efter förslag av hushållningssällskap fastställer Kungl. Maj:t tills vidare för viss tid antalet lantbruksombud för sällskapet med hänsyn till

27 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

dess ledamotsantal samt folkmängd inom och areal av sällskapets område, varvid iakttages, att antalet lantbruksombud icke må utan vägande skäl väsentligt avvika från antalet landstingsmän inom länet.

14 §.

1 mom. För val av lantbruksombud har hushållningssällskap att för samma tid, för vilken Kungl. Maj:t bestämt antalet ombud, indela sällskapets område i valkretsar, var och en bestående av en eller flera underavdelningars områden. Underavdelnings område må, där så erfordras med hänsyn till särskilda lokala förhållanden, uppdelas i valdistrikt.

2 mom. För varje lantbruksombud väljes minst en suppleant.

3 mom. Lantbruksombud och suppleanter väljas för en tid av högst fyra år.

15 §.

Rösträtt vid val av lantbruksombud äger envar inom valkretsen kommunalt röstberättigad ledamot av hushållningssällskapet, dock ej sådan betalande ledamot, som senare än två månader före valet betalt forsta ledamotsavgiften.

Valbar till lantbruksombud är envar röstberättigad ledamot.

16 §.

1 mom. Kungörelse om förrättande av val av lantbruksombud skall utfärdas av förvaltningsutskottet samt i god tid förut och minst en vecka före den dag, då valet skall ske, införas i en eller flera av länets mest spridda tidningar. Samtidigt med utfärdandet av kungörelsen tillställer förvaltningsutskottet varje valförrättare förteckning över de enligt 15 § röstberättigade ledamöter, som tillhöra valkretsen, respektive valdistriktet (röstlängd).

2 mom. Val av lantbruksombud sker med slutna sedlar. Mellan lika röstetal skiljer lotten.

I valkrets med flera valdistrikt verkställes sammanräkningen vid offentlig, i god tid förut kungjord förrättning av en av förvaltningsutskottet utsedd nämnd.

3 mom. Vid val av lantbruksombud föres protokoll. Sedan val ägt rum, åligger det valförrättaren att omedelbart till förvaltningsutskottet insända valprotokollet.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Förvaltningsutskott och befattningshavare.

17 §•

1 mom. Förvaltningsutskottet består av

hushållningssällskapets ordförande, vice ordförande och sekreterare, vilka utöva samma befattningar inom utskottet,

en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot, samt

högst 8 därtill av hushållningssällskapet bland dess ledamöter för en tid av högst fyra år valda ledamöter.

För envar av de valda ledamöterna väljes minst en suppleant.

Kungl. Maj:t äger jämväl utse suppleant för den av Kungl. Maj:t utsedde ledamoten.

18 §.

Annan hushållningssällskapets befattningshavare, än ovan nämnts, må icke vara ledamot eller suppleant i utskottet.

19 §.

Förvaltnin gsutskottet åligger,

att med uppmärksamhet följa utvecklingen av i 1 § angivna näringar och verka för deras förkovran samt att i sådant syfte för hushållningssällskapet framlägga förslag i frågor, som falla inom området för sällskapets verksamhet;

att handhava sällskapets ekonomiska angelägenheter och att uppgöra förslag till inkomst- och utgiftsstat;

att bereda alla ärenden, innan de överlämnas till hushållningssällskapets avgörande;

att ombesörja verkställandet av hushållningsskapets beslut;

att avgiva av statens verk och myndigheter begärda yttranden och uppgifter ävensom lämna biträde för införskaffande genom sällskapets underavdelningar av uppgifter till jordbruksräkningar och jordbruksstatistik i övrigt;

att, under iakttagande av vad i 21 § stadgas, tillsätta sekreterare; samt

att tillsätta skattmästare och övriga befattningshavare.

20 §.

Förvaltningsutskottet må ej fatta beslut, därest icke minst två tredjedelar av dess samtliga ledamöter äro närvarande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

29 Då sekreterartjänst hos hushållningssällskap skall tillsättas, förklarar förvaltningsutskottet tjänsten till ansökning ledig, med föreläggande av viss tid, icke understigande 30 dagar, inom vilken ansökningar skola vara inkomna till utskottet.

Bland de sökande uppsätter förvaltningsutskottet på förslag tre, därest så många sökande finnas, varefter förslaget och tillhörande ansökningshandlingar insändas till lantbruksstyrelsen.

Ej må någon antagas till sekreterare, som icke med hänsyn till teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet förklarats till platsen kompetent av lantbruksstyrelsen eller, efter besvär över av lantbruksstyrelsen meddelat beslut, av Kungl. Maj:t.

Resekostnads- och tvaktamentsersättning.

22 §.

1 mom. Envar vid hushållningssällskaps ordinarie sammanträde närvarande röstberättigad åtnjuter ej mindre ersättning för resekostnaden fram och åter än även dagtraktamente dock för högst tre sammanträdesdagar årligen allt enligt samma grunder, som gälla för landstingsmän vid landstingssammanträde.

2 mom. Har Kungl. Maj:t enligt 6 § 2 mom. förordnat om extra sammanträde, åtnjuter envar därvid närvarande röstberättigad efter samma grunder, som i 1 mom i denna paragraf angives, dagtraktamente under en sammanträdesdag jämte ersättning för resekostnaden till och från sammanträdet.

3 mom. Ersättning enligt 2 mom. gäldas direkt av statsmedel.

23 §.

Ledamot eller suppleant i förvaltningsutskottet ävensom revisor eller revisorssuppleant åtnjuta vid fullgörande av sitt uppdrag dagtraktamente och resekostnadsersättning efter enahanda grunder, som angivits i 22 §, dock att åtnjutande av dagtraktamente ej är begränsat till visst antal dagar.

Revision.

24 §.

1 mom. Hushållningssällskaps räkenskaper och förvaltning skola granskas av två eller flera revisorer.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

En av revisorerna skall förordnas av vederbörande länsstyrelse. Landsting, som beviljat anslag till hushållningssällskap, äger utse en revisor. Övriga revisorer väljas av hushållningssällskapet.

För envar revisor må jämväl utses suppleant.

2 mom. Avskrift av revisionsberättelse skall av förvaltningsutskottet omedelbart efter berättelsens avgivande tillställas lantbruksstyrelsen.

Protokoll, och årsberättelse.

25 §.

Vid hushållningssällskaps och förvaltningsutskotts sammanträden skall föras protokoll.

Protokollet skall innehålla förteckning å de vid sammanträdet närvarande röstberättigade samt i korthet angiva beskaffenheten av varje föredraget ärende och det beslut, som fattats däri, ävensom, där omröstning ägt rum, uppgift om huru röstniDgen utfallit. Röstberättigad, som vid besluts fattande tillhört minoriteten, äger rätt att få detta antecknat till protokollet. I övrigt står det varje röstberättigad öppet att senast vid protokollets justering skriftligen anföra de skäl, på vilka vederbörande stöder sin mening, och skola sådana anföranden bifogas protokollet.

Protokoll skall justeras av ordföranden och två därtill utsedda justeringsmän inom femton dagar från sammanträdets avslutande.

26 §.

Hushållningssällskap åligger att varje år före utgången av april månad till lantbruksstyrelsen avgiva berättelse över de av sällskapet under föregående år vidtagna åtgärder till främjande av lanthushållningen och därtill hörande binäringar ävensom fiske och hemslöjd, vid vilken berättelse skola fogas uppgifter rörande sällskapets ekonomi, avfattade å räkenskapstablå enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär.

Underavdelningar.

27 §.

Underavdelning av hushållningssällskap skall inrättas i varje socken eller, där särskilda lokala förhållanden så påkalla, annat motsvarande område.

Dessutom må för härad, tingslag eller motsvarande område i enlighet med närmare bestämmelser i sällskapets stadgar inrättas högre underavdelning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

28 §.

Underavdelnings ändamål är att inom sitt område främja hushållningssällskapets verksamhet i enlighet med de bestämmelser, som finnas intagna i hushållningssällskapets stadgar eller eljest blivit av hushållningssällskapet fastställda.

Underavdelning har att lämna biträde vid jordbruksräkningar ävensom vid insamlande av uppgifter i övrigt för jordbruksstatistiken.

29 §.

Underavdelning väljer inom sig ordförande och vice ordförande.

30 §.

Om underavdelnings sammanträde åligger det avdelningens ordförande att i god tid förut och minst eu vecka före sammanträdet på lämpligt, i stadgarna angivet sätt meddela avdelningens ledamöter.

Vid underavdelnings sammanträde skall föras protokoll, som av ordföranden och två därtill utsedda justeringsmän skall justeras inom femton dagar från sammanträdets avslutande.

Matrikel.

31 §.

För varje hushållningssällskap skall finnas eu fullständig och tillförlitlig matrikel, upptagande de olika underavdelningarna och de sällskapets ledamöter, som tillhöra varje avdelning.

Besvär.

32 §.

Ledamot av hushållningssällskap, som förmenar, att något sällskapets beslut fattats i strid mot de i sällskapets stadgar meddelade bestämmelser eller att val av lantbruksombud, i vilket ledamoten ägt deltaga, icke skett i föreskriven ordning, må däröver hos Kungl. Maj:t anföra besvär, som skola ingivas till jordbruksdepartementet inom 30 dagar, räknat från dagen för beslutets justerande.

33 §.

Ledamot av underavdelning, som förmenar, att något underavdelningens beslut fattats i strid mot underavdelningens eller hushållnings-

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

sällskapets stadgar, må däröver hos förvaltningsutskottet anföra besvär inom 30 dagar, räknat från dagen för beslutets justerande.

Över förvaltningsutskottets beslut i anledning av besvär rörande tillämpningen av hushållningssällskapets stadgar, må besvär föras hos Kungl. Maj:t i den ordning 32 § stadgar om besvär över hushållningssällskaps beslut. Förvaltningsutskottets beslut över besvär rörande tilllämpningen av underavdelnings stadgar må ej överklagas.

Förslag till stadgar och ändring däri.

34 §.

1 mom. Förslag till stadgar eller ändring däri skall, för att anses antaget av hushållningssällskap, hava godkänts vid två på varandra följande ordinarie sammanträden.

2 mom. Förslag, varom i 1 mom. sägs, ingives för erhållande av Kungl. Maj:ts fastställelse till jordbruksdepartementet.

35 §.

Utöver stadganden i överensstämmelse med de i 1—34 §§ härovan angivna grunder må i hushållningssällskaps stadgar intagas de ytterligare, emot samma grunder ej stridande bestämmelser, som med hänsyn till särskilda lokala förhållanden, sällskapet åliggande uppgifter eller eljest anses erforderliga.

Intill dess lantbruksombud blivit valda, utövas hushållningssällskaps beslutanderätt enligt för sällskapet förut gällande stadgar.

Genom denna kungörelse upphäves föreskrifterna i Kungl. Maj:ts brev till lantbruksstyrelsen den 28 oktober 1910 (bih. nr 79) angående förnyade allmänna grunder för hushållningssällskapens i riket organisation.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

38 Bilaga C.

Förslag

till

förordning angående fördelning av allmänt anslag till hushållningssällskapen såsom ersättning för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel.

Härigenom förordnas som följer:

Vid fördelning av anslag, som av riksdagen beviljas för beredande av ersättning till hushållningssällskapen för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel, skall så förfaras, att ett grundbelopp av 10,000 kronor tillföres varje hushållningssällskap samt att därefter av anslagets återstod sex tiondelar fördelas efter den med jordbruk och fiske sysselsatta folkmängden inom hushållningssällskapsområdena, tre tiondelar efter den övriga folkmängden inom samma områden, dock att, där stad inom hushållningssällskaps område har mera än 10,000 invånare, av överskjutande invånarantalet medräknas allenast tjugu procent, och en tiondel efter arealen av sällskapens områden.

Fördelning, som här avses, verkställes för tioårsperioder, börjande med 1925. Vid fördelningen beräknas folkmängden enligt senast hållna folkräkning.

Statskontoret har att under juli varje år utbetala ersättningsbeloppen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1925, från och med vilken dag förordningen den 15 juni 1922 (nr 299) angående allmänt anslag till hushållningssällskapen såsom ersättning för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel skall upphöra att gälla.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 85 höft. (Nr 107.)

O

34 Kungl. Maj:t8 proposition Nr 107,

Bilaga D.

Beräkning ar flasa rese- och traktamentskostnader i händelse av hushållningssällskapens

omorganisation.

1 3 dagar; 2 2 å 3 dagar; 3 2 dagar; 4 delvis 2 dagar; 6 1 s/4 dag; 6 1 3/t dag varje gång; 1 1 å 2 dagar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

35 Bilaga B.

Statsunderstöd = 4,200,000 kronor.

36 Kungi. Maj:ts proposition Nr 107.

Bilaga F.

Angående fördelning av ett eventuellt till 2,500,000 kronor förhöjt statsanslag till hushållningssällskapen.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.