med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 24 februari 1922 angående särskild skatt å tobaksvaror, m. m.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.
1 Nr 113.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 24 februari 1922 angående särskild skatt å tobaksvaror, m. m.; given Stockholms slott den 23 februari 1923.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fi gade förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 24 februari 1922 (nr 67) angående särskild skatt å tobaksvaror;
dels ock i övrigt bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro, enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 90 käft. (Nr 113.)
2 Kuugl. Maj-ts proposition Nr '%13.
Förslag
till
förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 24 februari 1922 (nr 67) angående särskild skatt å tobaksvaror.
Härigenom förordnas, att förordningen den 24 februari 1922 angående särskild skatt å tobaksvaror, vilken gäller till och med den 30 inni 1923, skall äga fortsatt tillämpning efter nämnda dag till och med den 30 juni 1924, dock att förordningen från och med den 1 juli 1923 skall hava följande ändrade lydelse:
För tobaksvaror----nedanstående belopp:
för i riket tillverkade tobaksvaror:
för cigarrer..................................................
» cigarrcigarretter..................................
» cigarretter..............................................
för till riket införda tobaksvaror:
för cigarrer....................................................
» cigarrcigarretter ................................
0.8 öre för 1 st.
0.6 » d 1 »
0.5 » » 1 »
3 öre för 1 st. 1.8 » » 1 »
An>n. I skattehänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett därav, att den senare saknar spets, har skuren inlaga samt i vikt uppgår till högst 3.3 gram.
för cigarretter
0.7 öre för 1 st.
Den särskilda skatten----med licensavgiften.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 113.
3 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman, Sclilyter, Örne.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför:
Enligt 18 § i furordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, sådan denna paragraf numera lyder, skall i varje tobaksvaras priskurantpris skatt ingå med belopp, som motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller varans värde, nämligen:
för cigarrer och cigarrcigarretter ............... 15 procent,
» cigarretter..................................................... 30 »
3> karvad tobak ........-..................................... 20 »
» spinn-, press- och rulltobak..................... 20 »
» snus .............................................................. 25 »
För tobaksvara, som av handlande med tobaksvaror till riket införes, skall, innan varan utlämnas till respektive importörer, förutom stadgad tullavgift erläggas en licensavgift, innefattande dels den å varan enligt 18 § belöpande skatt, dels oek ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare pålägger vara med samma priskurantpris för täckande av siua omkostnader och vinst. Licensavgiften erlägges till monopolets utövare.
Sådana tobaksvaror slutligen, som av resande för eget bruk till riket införas, drabbas icke av tobaksskatt utan i stället av en med hänsyn till att sådan skatt ej utgår särskilt högt tilltagen tullavgift.
De belopp, med vilka den förhöjda tullavgiften före fjolarets änd-
Den ordinarie tobaksbeskattningen.
Ven särskilda skatten d tobaksvaror m. m.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.
ring, till vilken jag senare återkommer, i dylikt fall utgick, voro enligt anm. 2 till rubrikerna nr 196 och 197 i tulltaxan följande:
a) för kvantitet icke överstigande den av Kungl. Maj:t enligt 21 § 3 mom. tobaksmonopolförorduingen fastställda:
för cigarrer och cigarrcigarretter ............ 1 kg. 15 kr.,
» cigarretter .............................................. 1 » 20 »
» arbetad tobak, andra slag .................. 1 » 4 k ;
b) för vad som översköte den under a) åsyftade kvantitet:
för cigarrer och cigarrcigarretter ............ 1 kg. 30 kr.,
» cigarretter ................................................ 1 » 40 »
» arbetad tobak, andra slag ................. 1 » 8 » .
I det mellan svenska staten och aktiebolaget svenska tobaksmonopolet den 12 februari 1915 upprättade kontraktet angående utövandet av svenska statens tobaksmonopol har bolaget förbundit sig att månadsvis för alla av bolaget inom riket tillverkade eller dit importerade tobaksvaror ävensom för alla av enskilda handlande importerade tobaksfabrikat till staten erlägga skatt med belopp, motsvarande de enligt 18 § monopolförordningen stadgade procentsatser.
Genom proposition den 13 januari 1922, nr 14, föreslog emellertid Kung!. Maj:t riksdagen införande av en tillfällig dels efter stycketal dels efter vikt utgående skatt å vissa tobaksvaror med skattesatser så avpassade, att till riket införda tobaksvaror skulle beskattas högre än i riket tillverkade. Syftet med förslaget var i första hand att bereda statsverket ökade inkomster.
Vid anmälan förenämnda dag av frågan om propositionen anförde jag, bland annat, att importen av tobaksvaror hotade att taga en allt större omfattning och redan hade inverkat menligt på den inhemska tillverkningen. Orsaken till denna stegrade import läge framförallt däri, att konkurrensen å den inhemska tobaksmarknaden till alldeles övervägande del härrörde från länder med i hög grad deprecierade valutor. I det stora hela kunde därför utan tvivel importerade tobaksvaror bära en tyngre skattebelastning än de inom riket tillverkade. En differentiering med hänsyn till olika valutaförhållanden mellan skattesatserna å tobaksvaror från olika länder syntes av praktiska skäl vara utesluten. Då statens förhållande till tobakshanteringen ordnats från den
5 Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.
utgångspunkten, att hanteringen borde utnyttjas såsom en av statsverkets viktigare inkomstkällor, och då de importorade tobaksvarorna syntes skäligen kunna med större anpart än dittills bidraga till tobaksskatten, fann jag mig böra föreslå högre skattesatser för importerade än för inhemska tobaksvaror.
Den ökning i statsinkomsterna, som den särskilda skatten å tobaksvaror skulle medföra, beräknades av mig till 10 miljoner kronor för år 1922 och 6 miljoner kronor för första hälften av år 1923.
De bestämmelser, som erfordrades för vinnande av omförmälda syfte, innehöllos i huvudsak i ett vid propositionen fogat förslag till förordning angående särskild skatt å tobaksvaror.
Då den särskilda skatten å tobaksvaror borde uttagas i samma ordning som den ordinarie skatten, men vid upprättande av det mellan staten och aktiebolaget svenska tobaksmonopolet gällande kontraktet angående utövandet av svenska statens tobaksmonopol icke förutsetts, att tobaksskatt skulle utgå enligt annan författning än monopolförordningen, erfordrades emellertid en tilläggsöverenskommelse till d<tta kontrakt, varigenom monopolbolaget forbonde sig att på enahanda*sätt, som gällde angående den ordinarie tobaksskatten, erlägga och till staten inleverera skatt enligt den föreslagna förordningen. 1 anledning härav föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med aktiebolaget svenska tobaksmonopolet träffa tilläggsöverenskommelse till omförmälda mellan staten och bolaget upprättade kontrakt i huvudsaklig överensstämmelse med förslag, som i propositionen förelädes riksdagen.
Vidkommande slutligen beskattningen av de tobaksvaror, som av resande till riket införas, ansågs det nödvändigt, att förut omförmälda tullavgifter för dylika importvaror, vilka fastställts med hänsyn till ursprungligen gällande skattesatser å tobaksvaror, underginge en förhöjning, då förslaget i övrigt innefattade, bland annat, en skatteförhöjning för importerade tobaksvaror. I detta hänseende föreslog Kungl. Maj t alltså riksdagen att antaga följande förslag till ändrad lydelse av anm. 2 till rubrikerna nr 196 och 197 i tulltaxan:
»2. Vid förtullning....................................utgör
a) för kvantitet icke överstigande den av Kungl. Maj:t enligt 3 mom. av nämnda paragraf fastställda
för cigarrer och cigarrcigarretter .................................... 25 kr. per kg.
» cigarretter.............................................’................................ 30 » j> »
d arbetad tobak, andra slag................................................ 6 » » »
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.
b) för vad som överskjuter den under a) härovan åsyftade kvantitet
för cigarrer och cigarrcigarretter.......................................... 50 kr. per kg.
» cigarretter.......................................................................... 60 » » »
D arbetad tobak, andra slag................................................ 12 » » »
Efter de.............................................därför.»
över förenämnda proposition, som för behandling remitterades till bevillningsutskottet, avgav utskottet den 16 februari 1922 betänkande (nr 5). Utskottet anförde häri, bland annat, att utskottet funnit, att den rubbade jämvikten mellan tobaksmonopolets försäljning och tobakshandlarnas import måste väcka farhågor för att det ekonomiska resultatet av monopolverksamheten skulle avsevärt förryckas och därmed ett betydande statstinansiellt intresse i viss grad äventyras. För utskottet hade det därför framstått såsom av förhållandena påkallat, att ändringar i tobaksbeskattningen vidtoges i syfte att återställa det vid monopolets införande avsedda jämviktsläget, beträffande vilket utskottet framlagt en siffermässig utredning. Då vidare utskottet, i likhet med mig, ansett skäligt, att tobaksförbrukningen lämnade något ytterligare bidrag till täckande av statsverkets stora inkomstbehov, i den mån denna förbrukning finge anses kunna bära eu ytterligare skattebelastning, och då utskottet icke haft något att erinra mot den ifrågasatta beskattningens tillfälliga natur, hade utskottet kunnat principiellt ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag, i vad detsamma avsåge en till viss tid begränsad tilläygsbeskattning av vissa tobaksvaror, så anordnad att densamma hårdare drabbade importerade än av monopolet tillverkade varor.
I fråga om formen för den särskilda skatten hade bevillningsutskottet visserligen haft under övervägande även andra möjligheter att anot dna en extra tobaksbeskattning, men hade utskottet — som funnit sig böra med hänsyn till det gällande importförbudet bringa frågan snarast möjligt till avgörande — utan att kunna i allo ansluta sig till min motivering för den av Kungl. Maj:t föreslagna formen av en fast skatt, dels efter stycketal dels efter vikt, ingående i priskurantprDet, emellertid funnit densamma kunna, med hänsyn till skattens natur av en tillfällig påbyggnad till den gällande tobaksbeskattningen, av utskottet förordas.
De av Kungl. Maj:t föreslagna skattesatserna syntes utskottet i det hela vara avpassade i syfte att lämna det med förslaget avsedda inkomstresultatet. 1 fråga om beskattningens av vägrande å de särskilda slagen av tobaksvaror hade utskottet emellertid funnit anledning till erinringar, som föranlett utskoitet att i vissa fall föreslå andra skatte-
7 Iiungl. Maj.ts proposition Nr 113.
sateer. 1 fråga om den närmare motiveringen för utskottets ändringsförslag tillåter jag mig att hänvisa till utskottets betänkande. Jag anser mig dock här böra lämna en sammanställning av de av Kungl. Maj:t (a) resp. utskottet (b) föreslagua skattesatserna för olika tobaksvaror:
I sitt förslag både utskottet tillika ansett lämpligt, att på grund av den högre beskattning av cigarrer än av cigarrcigarretter, som även utskottets förslag innefattade, i en särskild punkt i förorduingen om den särskilda skatten bestämmelser intoges om skillnaden i beskattningshänseende mellan cigarrcigarretter och cigarrer.
De skattesatser, som utskottet föreslagit, vore de högsta, som utskottet am-ett sig kunna tillråda utan att äventyra det finansiella resultatet. Givetvis komme detta resultat att i sin mån bliva beroende av det sätt, varpå monopolb< Jaget begagnade sig av den ändrade ställning i konkurrenshänseende, som ett bifall till utskottets förslag för bolaget medförde. Utskottet förutsatte, att bolaget komme att i sådant hänseende låta sig bestämmas i sista hand av hänsynen till det statsfiuansiella intresset.
Vad propositionen innehöll i fråga om bemyndigande för Kungl. Maj:t att träffa erforderlig tilläggsöverenskommelse med aktiebolaget svenska tobaksmonopolet ävensom beträffande ändring av rnbrikerna nr 196 och 197 i tulltaxan hade icke föranlett någon erinran från utskottets sida.
I skrivelse den 24 februari 1922, nr 38, anmälde riksdagen, under åberopande av bevillning-utskottetH .förena runda betänkande, att riksdagen, söm icke kunnat i oförändrat skick godkänna Kungl. Maj:ts förslag till förordning angående särskild skatt å tobaksvaror, antagit förslag till sådan
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.
förordning av det innehåll, varom bevillningsutskottet hemställt; och blevo de av Kungl. Maj:t i övrigt för riksdagen framlagda förslagen av riksdagen bifallna.
1 överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 24 februari 1922 förordning, nr 67, angående särskild skatt å tobaksvaror, vilken förordning, som trädde i kraft den 1 mars 1922, gäller till och med den 30 juni 1923. Samtidigt brättes genom en särskild förordning, nr 68, det den 7 januari 1922 meddelade importförbudet å tobaksvaror att upphöra. Genom kungörelse den 24 februari 1922, nr 77, fastställdes, i anledning av stadgandet i 22 § 2 mom. av förorduingen den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkuingen i riket, nya formulär för framställning till monopolets utövare om uträknande av licensavgift för till införsel avsedda tobaksvaror och särskild skatt å tobaksvaror. De högre tullavgifterna för resandes införsel av tobaksvaror hava på grund av kungörelse den 3 mars 1922, nr 78, angående vissa ändringar i gällande tulltaxa trätt i kraft påföljande dag.
Jag torde slutligen böra erinra, att bevillningsutskottet vid avgivande av betänkande!! angående beräkning av bevillningarna för första halvåret 1923 och av vissa bevillningar å tilläggsstaten för år 1922 väl icke ansett de av riksdagen beslutade nedsättuingarna i de av Kungl. Majrt föreslagna skattesatserna för den särskilda tobaksskatten nödvändiggöra lägre inkomstberäkning för förstnämnda budgetperiod, men vid det förhållande, att inkomsten av den särskilda skatten icke komme tilläggsstaten till godo för längre tid än 9 månader, i det att uppbörden för december månad redovisades först under påföljande januari, ansett försiktigheten bjuda att nedsätta det av Kungl. Maj:t såsom inkomst å tilläggsstaten föreslagna beloppet med 2 miljoner kronor.
I riksstateu för statsregleringsperioden 1 januari—30 juni 1923 äro alltså tobaksskatteinkomsterna upptagna på följande sätt:
tobaksskatt, bevillning ........................................................... 16,000,000
särskild skatt å tobak, bevillning ....................................... 6,000,000;
samt i 1922 års tilläggsstat sålunda:
särskild skatt å tobak, bevillning .................................... 8,000,000.
Beträffande utfallet av den särskilda skatten å tobaksvaror skall jag tillåta mig meddela följande.
Medan den ordinarie tobaksskatten år 1922 utgjorde omkring 35.4 miljoner kronor, inflöto i särskild skatt omkring 8.4 miljoner kronor. Under tiden februari 1922—januari 1923 voro siffrorna för den ordinarie
Kungl. Maj:ts proposition Nr 113. 9
skatten omkring 35.1 miljoner ock för den särskilda skatten cirka 9.1 miljoner kronor.
En specifikation å den ordinarie och den särskilda skatten för olika varuslag av dels tobaksmonopolets egen tillverkning, dels dess import, dels ock tokakshandlandenas import meddelas i en tabell (I), avseende tidrymden februari 1922—januari 1923, vilken torde få såsom bilaga fo i>as vid statsrådsprotokollet. En sammanställning för denna tid erbjuder, synes det mig, större intresse än en sammanställning för kalenderåret 1922, då den omfattar 10 månader, under vilka särskild skatt å tobaksvaror influtit, medan kalenderåret innefattar endast 9 sådana månader.
Av eu annan tabell (II), vilken jämväl torde få biläggas statsrådsprotokollet, framgår förhållandet mellan kvantiteten av tobakshandlaudenas import och tobaksmonopolets försäljningar årligen alltifrån tobaksmonopolets begynnelse av sådana vadlag, beträffande vilka importen har någon väsentlig betydelse, d. v. s. cigarrer, cigarrcigarretter, cigarretter och röktobak. I tabellen hava även medtagits specialuppgifter för januari månad åren 1922 och 1923.
Då jag den 8 januari 1923 till statsrådsprotokollet Över finans- Departemenisärenden redogjorde för de beräkningar av statsverkets inkomster, som ehetenverkställts i och för finansieringen av riksstaten för budgetåret 1923—
1924, erinrade jag, att här ifrågavarande inkomsttitlar, tobaksskatt och tobaksvaror. särskild skatt å tobak, beräknats av riksräkenskapsverket till 34 respektive 10.1 miljoner kronor, medan tobaksmonopolbolaget beräknat motsvarande belopp till 32 respektive 10 miljoner kronor. Jag framhöll emellertid ock, att jag i samband med framläggande av förslag till förnyad särskild skatt a tobak hade för avsikt att förorda viss omläggning av skattesatserna, på grund varav denna inkomsttitel torde kunna upptagas till 12 miljoner kronor. Med hänsyn härtill och då försiktigheten krävde, att inkomsttitlarna ej beräknades för högt, borde den ordinarie tobaksskatten något sänkas under vad riksräkenskapsverket beräknat, och förordade jag fördenskull, att sistnämnda skatt skulle upptagas till ett belopp av 33 miljoner kronor.
När sistlidet år med hänsyn till statsfinansernas läge förslaget om en särskild skatt å tobaksvaror framlades, hade denna skatt fått sin särskilda utformning på grund av den alltmer ökade importen av tobaksvaror utav enskilda handlande, vilken hotade att helt kasta om det förhållande, som man vid tobaksmonopolets införande tänkt sig mellan den inhemska tillverkningen och importen. Det berättigade i denna syn- Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 90 käft. (Nr 113.) 2
JO Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.
punkt framgår med all önskvärd tydlighet av fornt åberopade tabell II, vilken utvisar, att, medan tobakslmudlandenas import av cigarrer år 1916 uppgått till 28.7 och år 1917 till 27.4 procent av tobakamonopolets försäljning, motsvarande siffra ar 1921 utgjorde 57.2. Åven för övriga varor, speciellt cigarrcigarretter, hade visat sig en motsvarande tendens.
Av nyss åberopade tabell framgår även, att den förra året beslutade särskilda skatten i huvudsak återställt den rubbade jämvikt en. Beträffande eigarrer har tobakshandlandenas import år 1922 icke utgjort mer än 20.5 procent av monopol bolagets försäljning, en nedgång alltså under 1916 och 1917 års siffror. Åven i fråga om övriga varuslag visar sig en nedgång i förhållande till år 1921, mindre dock för röktobak än för andra varor. För cigarrcigarretter och röktobak äro dock fortfarande 1922 års siffror för importörerna förmånligare än 1916 och 1917 års; beträffande röktobak utgjorde importen år 1916 8.» procent och år 1917 5.8 procent av försäljningen mot 15.3 procent år 1922. Ett mediäknande av siffrorna för januari 1923 skulle hava utvisat ett för importörerna i det hela något gynnsammare resultat än de för kalenderåret
1922 erhållna. . .
Det bör emellertid bemärkas, att hela denna nedgång i importen icke uteslutande är att tillskriva den särskilda skatten utan delvis, är beroende därav, att monopolbolaget för att vinna avsättning för sina tillverkningar bevil]at detalj handlandena betydande rabatter i förhållande till dessas inköp under året, varigenom importörernas konkurrensmöjligheter tillfälligt försvagats.
Det statsfinansiella läget är, såsom av det föregående framgår, sådant, att eu särskild skatt å tobaksvaror är att anse *om oundgängligen erforderlig även under budgetåret 1923—1924. Emellertid finner jag, såsom jag även antytt, att det erforderliga finansiella resultatet av den särskilda skatten — en intäkt av 12 miljoner kronor — bör nås på grundvalen av andra skattesatser än de för närvarande gällande. De särskilt gynnsamma importmöjligheter,, som valutaförhållandena tidigare medfört, torde kunna anses under den sista tiden icke hava förelegat i samma grad som tidigare. Det har därför synts mig sannolikt, att en jämkning av skattesatserna för den särskilda skutt*-n skulle kunna genomföras. Jag har fördenskull under hand inhämtat förslag i ämnet från den av Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, ingenjören P. Nordenfelt, vilken i ärendet samrätt med bolagets verkställande direktör. Detta förslag, innebär, att den särskilda skatten skulle sänkas beträffande importerade varor för cigarrer
11 Kungt. Ma}:ts proposition Nr 113.
med 1 öre, för cigarrcigarretter med 0.7 öre och för cigarretter med 0.3 öre, men att å andra sidan en höjning skulle äga rum för inhemska varor, så att skatt skulle utgå för inhemska cigatrer med 0.8 öre, ci^arrcigarretter med 0.6 öre och cigarretter med 0.5 öre, medan särskild skatt tidigare utgått endast för inhemska cigarretter med 0.4 öre, allt per styck. Därest det skulle visa sig oundgängligen nödigt, kunde även en höjning av den särskilda skatten å inom riket tillverkat snus från 30 till 38 öre per kilogram ifrågasättas. Det har tillika meddelats, att de sålunda föreslagna skattesatserna för inhemska varor vore de högsta, som rm-nopolbolaget skulle kunna bära utan ändring i den prispolitik, vilken vore nödvändig för ett vidmakthållande av produktionen vid sådan höjd, att ett något så när tillfredsställande inkomstresultat kunde uppnås.
Jag erinrar om att den merutgift, som förorsakas vederbörande skattebetalare av den nya skatten, icke är begränsad till dennas eget belopp, utan att den omfattar även licensavgift, däri inbegripen den ordinarie skatt, som belöper på dim särskilda skatten. Jag meddelar här en tabellarisk sammanställning av de nu gällande och de av ingenjören Nordeufelt ifrågasatta nya skattesatsernas egna belopp samt de merutgifter, som dessa, därest de i sin helhet övervältas å konsumenterna, effektivt förorsaka, ävensom av siffror, vilka utvisa det skydd, som de gällande och de ifrågasatta nya skattesatserna förläna åt den inhemska tobaksvarutillverkningen. Att i detta sammanhang beröra det tullskydd, som ursprungligen förutsatts för den inhemska tillverkningen och som utövat sin inverkan även på 1916 och 1917 års siffror, torde icke vara påkallat.
Av förut lämnade uppgifter framgår, att importen av tuggtobak och snus allt sedan monopolets tillkomst saknat egentlig betydelse. Något skäl till ändring i de för dessa varuslag gällande skattesatser i syfte att lätta importen synes på den grund ej förefinnas. I fråga om röktobak
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.
kunna importörerna för år 1922 uppvisa en siffra, som för dem ställer sig betydligt föimånligare än 1916 och 1917 års motsvarande siffror. Ej heller beträffande detta varuslag ser jag därför anledning till ändring i gällande bestämmelser.
Yad angår de övriga av ingenjören Nordenfelt ifrågasatta nya skattesatserna, innebära de en betydande förskjutning till importörernas förmån. 1 fråga om cigarrer skulle inträda i det närmaste en halvering av det utav den särskilda skatten meddelade skyddet, beträffande cigarrcigarretter skulle skyddet bli mindre än hälften, beträffande cigarretter skulle det gå ned till omkring en tredjedel av det nu gällande. Uppenbarligen måste en reglering av skattesatserna i denna riktning för importörerna innebära en högst avsevärd förbättring i deras nuvarande ställning.
Redan vid tobaksmonopolets tillkomst gåvo emellertid statsmakterna genom sin utformning av tullsatser m. m. uttryck åt den uppfattningen, att åtgärder borde vidtagas för upprätthållande av den inhemska tillverkningen, så att denna ej skulle komma att allt för mycket inkräktas av importen. För min del vidhåller jag ock fortfarande ruin sistlidet år uttalade uppfattning, att tobaksmonopolets tillverkning såsom underlag för en statens speciellt skapade inkomstkälla bör bedömas efter en särskild måttstock. Jag anser det på dessa grunder fortfarande påkallat att vidmakthålla en sådan skillnad mellan skattesatserna för inhemska och införda varor, att ej tillståndet före den särskilda skattens tillkomst kan befaras återinträda. Att minska denna skillnad utöver vad som skott i det av ingenjören Nordenfelt framlagda förslaget synes mig icke tillrådligt.
Ej heller tror jag det under nuvarande förhållanden vara möjligt att för såväl inhemska som importerade varor med bibehållande av uyss angivna skillnad sänka skattesatserna. Endast med en optimistisk kalkyl torde man med de föreslagna skattesatserna kunna påräkna de 12 miljoner kronor, vilka upptagits i statsverkspropositionen. Detta förhållande synes i själva verket vara ägnat att föranleda ett övervägande, huruvida ej läget vore sådant, att även för snus en skatteökning borde komma till stånd. Då emellertid beräkningen av den ordinarie tobaksskatten, 33 miljoner kronor, skett med iakttagande av en viss försiktighet, anser jag mig ej nödsakad att föreslå någon sådan skatteökning.
Av det anförda torde framgå, att jag anser mig böra förorda de av ingenjören Nordenfelt ifrågasatta omläggningarna av skattesatserna för cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter, medan övriga skattesatser lämnas oförändrade.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.
13 Till någon ändring i de inkomstberäkningar, som skett i statsverkspropositionen beträffande tobaksskatten, finner jag ej anledning.
Vad den tekniska utformningen av de nya bestämmelserna om särskild skatt å tobaksvaror beträffar, torde det vara lämpligast att åt 1922 års förordning i ämnet förläna förlängd giltighet med vissa ändringar. Därigenom vinues, att aktiebolaget svenska tobaksmonopolet blir utan ny överenskommelse bundet av det avtal angående uppbörden av skatt, som slutits sistlidet år. Hade en helt ny förordning utfärdats, torde det hava varit nödvändigt att träffa nytt avtal i sådant syfte.
Till frågan om omredigering i visst avseende återkommer jag i det följande.
Jag anhåller slutligen att få för Kungl. Maj:t framlägga vissa ändringsförslag beträffande de tullavgifter, som träffa tobaksvaror, vilka av resande för eget bruk till riket införas (den s. k. resandetullen), och vill i samband därmed anmäla en av svenska tobak sengrossisternas förening i ämnet gjord framställning, över vilken aktiebolaget svenska tobaksmonopolet och generaltullstyrelsen avgivit utlåtanden.
I nämnda framställning har uppmärksamheten riktats å det förhållandet, att de tullsatser, som för närvarande åläggas av privatpersoner vid inresa till riket medförda tobaksvaror, icke stode i rimlig överensstämmelse med den tull, skatt och licensavgift, som avfordrades importfirmorna. Föreningen har därför uttryckt den förhoppningen, att vid förestående omreglering av tobaksbeskattningen tillbörlig hänsyn måtte tagas till de framförda önskemålen om lika höga umgälder vid båda slagen av import.
Av monopolbolagets utlåtande över framställningen inhämtas i huvudsak följande.
De allmänna bestämmelserna om ifrågavarande tullavgifter vore upptagna i 21 § 2, 3 och 4 mom. tobaksmonopolförordningen samt kungörelsen den 20 februari 1915 med bestämmelser i anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket angående behandlingen i vissa fall av tobak och tobaksvaror m. m.
Vid införandet av tobaksmonopolet hade utgångspunkten vid utmätande av avgiftsbelastningen för resandeimporten varit den, att tullavgiften dels skulle innebära tillräckligt skydd för monopolets varor i genomsnittliga prislägen, dels ock skulle, under beredande av möjlighet för resande att utan omgång ehuru visserligen med större kostnader kunna få från utlandet medföra tobaksvaror efter sin personliga smak,
Resande- »
tullen.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.
samtidigt förebygga, att enskilda personer, såsom eljest i gränstrakterna kunde komma att bliva fallet, skulle finna med sin fördel fön-nligt att i någon större omfattning på dylikt sätt från utlandet medföra sitt behov av tobaksvaror.
Till följd av den under krisåren inträffade starka prisstegringen å tobaksvaror både emellertid en avsevärd förskjutning inträtt i förhållandet mellan resandeimporten och tobakshandlaudenas import, då den senare importens beskattning utgjordes, förutom av tull, av licensavgift till viss procent av va’ans värde, medan för resandeimporten avgiftsbelastningen ju vore oberoende av varuvärdet. Emot vad som ursprungligen åsyftats bleve resandeimporten till och med i fråga om vissa varor i låga prislägen i avgiltshänseende väsentligt fördelakt'gare ställd än handlandeimporten. 1 samband med införandet av den särskilda skatten, soin drabbade de av handlandena importerade tobaks varorna hårdare än monopolets varor, både en väsentlig skärpning av avgifterna för resandeimporten genomförts.
Av monopolbolaget verkställd utredning hade nu givit vid handen, hurusom, trots att genomsnittsprisen för monopolets varor stigit väsentligt, resandetullen redan med den ursprungligen gällande lägre avgiften i stort sett skulle hava inneburit tillräckligt skydd för monopolets varor. Då genomsnittsprisen för de av handlande importerade tobaksvarorna läge väseutligt högre än genomsnittsprisen för monopolets varor, hade emellertid det sk_ydd, som resandetullen skulle bereda handlandeimporten, såsom redan framhållits, varit väsentligt sämre.
Så länge den sålunda förefintliga disproportionen i avgiftsbelastning å de genom handlande importerade tobaksvarorna och de tobaksvaror, som av resande från utrikes ort medföras, icke utnyttjades i spekulationssyfte, kunde den knappast anses innebära något kännbart avbräck för handlandeimporten. Under senaste tiden hade emellertid vid flera tillfällen stärka klagomål försports över att resandeimporten, särskilt i de kuststäder, som hava bekväm förbindelse med Danmark, i oroväckande grad tilltagit på bekostnad av den genom handlande bedrivna införseln. Det torde även kunna befaras, att, därest den påtalade disproportionen finge bestå, densamma skulle i allt större utsträckning komma att utnyttjas till förfång för den legitima handeln.
Med hänsyn härtill syntes handlandenas krav, att ändring vidtoges, vara berättigat. Lämpligast torde då vara att genomföra eu höjning av de för resandeimporten stadgade tullavgifterna, därvid givetvis hänsyn i möjligaste mån borde tagas till resandenas lojala intressen; Det skydd, de ifrågavarande höjningarna av resandetullavgifterna skulle
Kungl. Mai:t» proposition Nr 113. 15
komma att lämna, bleve emellertid i hög grad beroende av att vederbörande tullmyndigheter skulle bita sig angeläget vara att låta bestämmelserna lända till noggrann efterföljd.
I samband med en dylik förhöjning syntes till förenklande av förfarandet vid resandetullens uttagande böra göras den omläggning, att tullen, där detta kunde ske, räknades i Visst förhållande till varornas stycketal i stället för vikt. Vid en övergång till styckefalsberäkning syntes det rättvist att sätta eu lägre avgift för eigarreigarretten än för cigarrer. Skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett borde då bestämmas sä, att den senares vikt ttppginge till högst 3 3 gram. Med iakttagande härav framlade tobaksmonopolhölaget ock förslag till ändrad lydelse av anm. 2 till rubrikerrm nr 196 och 197 i gällande tulltaxa. Ett bifall till detta förslag syntes påkalla ändring i,- bland annat, den definition av skillnaden mellan cigarr och cigari cigarrett, som åter funnes i anmärkningen i förordningen den 24 februari 1922 angående särskild skatt å tobaksvaror.
Emot vad aktiebolaget svenska tobaksmonopolet sålunda i olika hänseenden föreslagit bar generaltullstyrelsen icke haft någon erinran.
Åven jag har funnit nu berörda framställning värd beaktande och av beskaffenhet att böra föranleda ändringar i tulltaxan. Dessa ändringar synas böra träda i k äft snarast möjligt men med tid för tullmyndigheterna att bringa bestämmelserna till vederbörande tullförvaltningars kännedom.
Sedan föredragande departementschefen därefter uppläst ett inom finansdepartementet utarbetat förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningeu den 24 februari 1922 (ur 67) angående särskild skatt å tobaksvaror, hemställer d partementsebefen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att
dels antaga nämnda förslag;
dels antaga följande förslag till ändrad lydelse av anm. 2 till rubrikerna nr 196 och 197 i tulltaxan:
)j2. Vid förtullning — — — — utgör
a) för kvantitet icke överstigande den av Kungl. Maj:t enligt 3 mom. av nämnda paragraf fastställda
för cigarrer ................................................ 20 öre per st.
» cigarrcigarretter ................................. 10 » » »
» cigarreiter............................................. 6 » » »
» arbetad tobak, andra slag............ 12 kr. » kg.;
16 Kungl. Maj:t8 proposition Nr 113.
b) för vad som överskjuter den under a) här ovan åsyftade kvantitet
för cigarrer................................................... 40 öre per st.
» cigarrcigarretter ...... 20 » » »
» cigarretter............................................ 12 » » »
» arbetad tobak, andra slag .............. 24 kr. » kg.
I tullhänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett därav, att den senare i vikt uppgår lill högst 3.3 gram.
Efter de--— — därför.»;
dels ock, under förutsättning av bifall till sistnämnda förslag, besluta, att bestämmelserna om ändrad lydelse av anm. 2 till rubrikerna nr 196 och 197 i gällande tulltaxa skola träda i kraft å femtonde dagen efter den, då kungörelse angående den ändrade lydelsen enligt å kungörelsen meddelad uppgift fråu trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bil. litt.... vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Fritiof Englund.
Kunr/l. Maj:tu proposition Nr 113.
17 Tab. I.
Förhållandet mellan tobaksbeskattning och värdet av tobaks varor febr. 11)22— jan. 1923.1
1 Då i tabellen varumängd, värde eller skattebelopp utförts med O.oo men det oaktat procenttal angivits, har varumängden varit så ringa, att den ej kunnat uppgivas uti de i tabellen valda enheterna.
Bihang tiU riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 90 höft. (Nr 113.)
18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.
Tab. II.
Förhållandet mellan tobakshandlandenas import och tobaksmonopolets försäljningar.
STOCKHOLM, ISAAC MA ROTS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923-