med förslag till brandstadga

Kung!. Maj:tu proposition nr 123.

1 Nr 123.

Kung!. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till brandstadga; given Stockholms slott den 9 mars 1923.

nder åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över tionsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta ns yttrande över härvid fogade förslag till brandstadga.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Anders Örne.

till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 100 höft. (Nr 123.)

2 Kungl. Maj. ts proposition nr 123.

Förslag

till

Brandstadga.

Avdelning I.

Bestämmelser angående stad.

1 kap.

Om städs skyldighet att upprätthålla ett brandväsen, om brandordning

förvaltningen av brandväsendet.

1 §•

Det åligger varje stad att i enlighet med bestämmelserna i stadga vidmakthålla ett brandväsen, som kan anses tillfredsställa anspråk på trygghet mot skada av brand.

2 §•

För varje stad skall finnas brandordning, upptagande de fö ter, som utöver i denna stadga eller eljest i vederbörlig ordning me bestämmelser äro erforderliga för fullständigt och ändamålsenligt o av stadens brandväsen.

I brandordning må för överträdelse av dess föreskrifter böter från och med o till och med 500 kronor.

3 §.

Brandordning antages av stadsfullmäktige samt skall för att gällande fastställas av länsstyrelsen. Finner länsstyrelsen brando ej kunna fastställas, skola skälen därför uppgivas. Då brandord ställts, skall den av länsstyrelsen ofördröjligen införas i länskung" därav tre exemplar skola insändas till kommunikationsdepartem till justitiekanslern och ett till justitieombudsmannen. Det åligger gistraten skyndsamt besörja, att kungörelse om fastställelsen införes i eller de tidningar, vari kommunala meddelanden för staden införas, att exemplar av brandordningen finnas , inom staden att tillgå f'

Kuntfl. Maj:ts proposition nr 123.

3 Vad sålunda stadgats, skall äga tillämpning jämväl i fråga om näring i eller tillägg till brandordning.

4 §.

1 mom. Förvaltningen av brandväsendets angelägenheter skall avas av en för sådant ändamål särskilt utsedd brandstyrelse eller

av annan kommunal förvaltningsmyndighet, på sätt stadsfullmäktige

2 mom. Det tillkommer den förvaltande myndigheten bland annat:

1) att uppgöra förslag till brandordning, reglementen för brandn och skorstensfejare samt sotningstaxa,

2) att årligen avgiva förslag till inkomst- och utgiftsstat för brandet under det nästföljande året,

3) att hos vederbörande myndigheter väcka de förslag och göra de "Ilningar, som finnas nödiga,

4) att tillsätta bi’andchef och vice brandchef samt efter förslag av chefen övrigt befäl och underbefäl vid brandstyrkan, samt

5) att efter förslag av brandchefen av de i allmän brandkår tjänstuttaga och indela lämpligt antal personer till befäl, underbefäl

nskap.

I övrigt må i brandordningen meddelas ytterligare föreskrifter om örvaltande myndighetens åligganden.

2 kap.

Om brandstyrka, brandchef och vice brandchef.

5 §•

1 mom. I varje stad skall finnas en brandstyrka av sådan omg, att stadens trygghet mot skada av brand kan anses tillfredsde. Brandstyrkan skall med det undantag, varom förmäles i 4 mom. a §, vara sammansatt dels av avlönad personal och dels av per-

, som inträder på grund av medborgerlig plikt.

2 mom. Avlönad brandstyrka är yrkesbrandkår, när medlemmarna ställda med skyldighet att för avtalad tid odelat ägna sig åt brand-

ten, och borg arbrandkår, när medlemmarna äro för avtalad tid föra att, vid sidan av sin borgerliga sysselsättning, ägna viss tid åt tjänst.

Yrkesbrandkår skall vara kasernerad inom brandstationen. Borgarbrandkårens medlemmar skola förmedelst ändamålsenlig alarngsanordning kunna inkallas till tjänst å varje tid av dygnet.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

3 mom. Den på medborgerlig plikt grundade brandstyrkan u allmänna brandkåren, och skall denna bestå av erforderligt antal till el släckningstjänst lämpliga personer, som uttagits bland de tjänstp Skyldig att tjänstgöra i allmänna brandkåren är envar i staden arbetsför man från och med det år, under vilket han fyller 20

och med det, under vilket han fyller 50 år.

4 mom. Där avlönad brandstyrka finnes av sådan storlek, dens trygghet mot skada av brand kan anses tillfredsställande, äg styrelsen på därom gjord framställning medgiva, att allmän bran skall upprättas. Likaledes må i stad, där så kallad frivillig b finnes, denna kunna efter länsstyrelsens beprövande helt eller de sätta annan brandstyrka.

5 mom. I brandordningen skola meddelas närmare bes ser om brandstyrkans sammansättning.

G §•

1 mom. Närmaste inseendet över stadens brandväsen utövas för sådant ändamål utsedd brandchef. För att vid brandehefens

i hans ställe inträda skall finnas en vice brandchef.

2 mom. Till brandchef och vice brandchef må ej utses a den, som är i sitt yrke väl förfaren och vitsordad samt besitter befäls egen ska per.

7 §.

1 mom. Då befattning såsom brandchef eller vice brandchef ledig, skall kungörelse därom införas i allmänna tidningarna. Efter sökningstidens utgång förrättas av den i 4 § avsedda myndighet val

de sökande. Valet skall för att vara giltigt fastställas av länss som har att pröva den valdes lämplighet för befattningen.

2 mom. Brandchef och vice brandchef tillsättas för den på de villkor, stadsfullmäktige besluta.

8 §•

I brandordningen eller särskilt av stadsfullmäktige utfärdat mente skola närmare bestämmelser meddelas angående brandche vice brandehefens ävensom angående brandstyrkans åligganden sam därmed har samband.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

3 kap.

Om brand- och livräddningsredskap m. m.

9 §•

1 mom. Det åligger varje stad:

l:o) att anskaffa och underhålla dels brand- och livräddningsredi tillräcklig mängd och av tillfredsställande beskaffenhet, dels och er flera lämpligt belägna brandstationer för den kasernerade brands förläggning samt för inrymmande av brand- och livräddningsp eller, där kasernerad brandstyrka ej finnes, nödiga förvaringsför redskapen,

2:o) att anskaffa och underhålla brandtelegraf eller ock att på anmpligt sätt träffa anordning, varigenom vid eldsvådetillbud brandkan av allmänheten tillkallas,

3:o) att sörja för beredande av tillräcklig vattentillgång vid eldsgenom vattenledning eller uppfordring av vatten från vattendrag, vattenbehållare eller allmänna eller enskilda brunnar, genom lande av skyldighet till vattenkörning, där sådan ifrågakommer, in genom bestämmelser, i vad mån och genom vilkas försorg vakar vintertiden skola hållas öppna samt huru tillgång på varmt för sprutornas uppvärmande under köld må beredas, samt 4:o) att genom polisbetjäning eller på annat lämpligt sätt anordna vakt för uppmärksammande av eldfara.

1 brandordningen skola närmare bestämmelser införas om vad bär under 2:o), 3:o) och 4:o) blivit stadgat.

2 mom. Vidare må i brandordningen stadgas åläggande för fastige att anskaffa och underhålla viss för gård, upplagsplats med

erforderlig brand- och livräddningsredskap ävensom lämnas föreom denna redskaps förvaring.

4 kap.

Om brandsyn.

10 §.

1 mom. Allmän brandsyn, omfattande stads hela område, skall förutgången kungörelse äga rum en gång årligen å tid, som i brand-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

ordningen bestämmes. Oberoende av vad sålunda föreskrivits, skall, när brandchefen så påfordrar, särskild brandsyn hållas.

2 mom. Brandsyn skall förrättas av en nämnd, bestående av brandchefen eller annan av brandbefälet såsom ordförande, skorstensfejaren samt stadsarkitekten eller annan byggnadssakkunnig person, som byggnadsnämnden förordnar. I stad med större folkmängd må dock brandchefen eller annan av brandbefälet ensam verkställa brandsyn; härom skall bestämmelse införas i brandordningen.

3 mom* Vid brandsyn skall noga undersökas:

l:o) huruvida de föreskrifter, som meddelats till förebyggande av elds uppkomst och spridning, till räddning vid eldsvåda av människoliv och egendom samt till underlättande av brands dämpande, blivit iakttagna,

2:o) huruvida å eldstad, mur, rör, tak, skorsten eller annorstädes finnes brist, som kan medföra eldfara, eller huruvida efter föregående brandsyn eldstad eller rökgång eller dit ledande ventilationsrör anordnats, borttagits eller ändrats, samt

3:o) huruvida i övrigt anordning eller förhållande förefinnes av beskaffenhet att kunna medföra fara för elds uppkomst och spridning eller svårighet vid räddning av människoliv från eldskada. 1 2 3

1 mom. Upptäckes vid brandsyn, att i 10 § 3 mom. l:o) omnämnd föreskrift åsidosatts eller att brist, varom förmäles under 2:o) av samma moment, förefinnes, skall fastighetens ägare eller annan, som saken rör, föreläggas att vidtaga rättelse inom viss lämplig tid.

2 mom. Befinnes vid brandsyn eldstad, mur, rör, tak, eller annat dylikt vara i så bristfälligt skick, att synnerlig fara för är för handen, äger den, som förrättar synen, där så prövas no genast låta riva den eller de eldstäder, genom vilkas begagnan för brand kan uppstå, eller vidtaga annan lämplig åtgärd, va ' begagnandet kan hindras, till dess bristen blivit avhjälpt.

3 mom. Har föreläggande givits, skall å förut kungjord tid besiktning förrättas av den, som givit föreläggandet. Befinnes föreläggandet icke vara fullgjort, skall underrättelse skyndsamt m polismyndigheten, som har att tillhålla den försumlige att fullgöra honom åligger. Arbete, som ej blivit utfört, må polismyndigheten verkställa på den försumliges bekostnad.

7 Kungl. MajUs proposition nr 123.

12 §.

lakttages vid brandsyn eller efterbesiktning anordning eller förhållande, varom i 10 § 3 mom. 3:o) sägs, eller anses i visst fall fastighetsägare eller annan med hänsyn till särskilda omständigheter böra åläggas vidtaga ytterligare åtgärder utöver vad i brandordningen eller stadgats, har den, som förrättar brandsynen eller efterbesiktningen, dröjligen ingå till länsstyrelsen med anmälan därom.

Har anmälan inkommit, må länsstyrelsen efter vedefbörandes hÖmeddela det föreläggande, som av förhållandena påkallas; länsn obetaget att, när skäl därtill äro, före ärendets slutliga prövgiva sådant föreläggande tillsvidare och intill dess länsstyrelsen sig utlåter.

ärende, varom nu är fråga, skall länsstyrelsens beslut meddelas efen. '

13 §.

1 mom. Vid brandsyn och efterbesiktning skall föras protokoll; skall anmärkas vad som förekommit och de förelägganden, som gi-

Avskrift av protokollet, i vad detsamma rör fastighetsägare eller vederbörande, skall vid tillfället eller ofördröjligen därefter tilldenne. :

2 mom. Anteckning om vad vid brandsyn förekommit skall i kortinföras i eu för ändamålet inrättad, hos brandchefen förvarad liggare,1

ger i ordningsföljd alla fastigheter inom staden.

14 §.

enhet, redskap eller annat, som bör vid brandsyn undersökas, tillgängligt å den för brandsyn eller efterbesiktning bestämda erlåtes sådant och visas laga förfall, skall ny tid. utsättas för. gen eller den del därav, som ej kunnat verkställas.,‘ Tredskas, att lämna förrättningsman tillträde till lägenhet eller annat, som ersökas, skall handräckning lämnas av polismyndigheten,

15 §. . Tf ,. ■

Polismyndigheten skall ägna uppmärksamhet och tillsyn åt ålit, kan utgöra föremål för undersökning vid brandsyn och, när missde iakttages, därom ofördröjligen underrätta brandchefen.

; r . ,

8 Kungl. May.ts proposition nr 123.

5 kap.

Om sotning.

16 §.

1 mom. I brandordningen skall införas bestämmelse om det distrikt, vari stad skall i och för sotnings verkställande indelas; o därvid tillika angivas de särskilda distriktens gränser.

2 mom. För varje sotningsdistrikt skall finnas anställd en ntbildad skorstensfejare.

17 §.

För att vinna anställning såsom skorstensfejare fordras att uppnått 25 års ålder samt hava antingen med godkända kunskap genomgått statsunderstödd fackskola för utbildande av skorstensfejar ock minst o år med goda vitsord arbetat i yrket.

18 §.

Då skorstensfejarbefattning är ledig, skall kungörelse därom i i allmänna tidningarna. Efter ansökningstidens utgång utfärdar de avsedda myndighet förordnande för den av de sökande, som prov lämpligast.

Finner nämnda myndighet skorstensfejaren icke vidare vara 1ig för befattningen, må han därifrån entledigas.

19 §.

1 mom. Skorstensfejare åligger att själv eller genom hos anställda biträden utföra all inom hans distrikt erforderlig sotni må dylikt arbete ej utföras av annan, så framt icke i fråga o fabrik eller annan anläggning hörande, fristående skorsten gångar och kanaler den i 4 § avsedda myndighet efter brandc hörande därtill giver tillstånd.

2 mom. I brandordningen skola intagas bestämmelser om tid, som må förflyta från en sotning till nästa. Denna tid får do sättas längre än

till en månad

för rökgång jämte köksspisel, pannmur eller annan eldstad, vares ning äger rum i större omfattning än för enskilt hushålls behov,

Kungl Maj:ts proposition nr 123.

värdshus, näringsställe, bageri, rökeri eller annan därmed jämförlig

rättning;

till två månader

a) för rökgång jämte köksspisel, pannmur eller annan eldstad, varkokning äger rum för enskilt hushålls behov;

b) för centraluppvärmningsapparat med tillhörande rökgång och rör;

c) för imrör, som användes endast för immas avledande och tillspisel eller annan eldstad, varest kokning äger rum i större omän för enskilt hushålls behov;

till två år

a) för rökgång jämte kamin och kakelugn, som användas utesluför rums uppvärmning, ävensom badkamin;

b) för skorsten med rökgångar och kanaler, som höra till fabrik nan anläggning;

c) för annat imrör än ovan nämnts.

Från vad sålunda stadgats må undantag beviljas i brandordningen r det fall att eldning ej skett efter senast verkställda sotning.

20 §.

Vid sotningsförrättning skall sorgfälligt undersökas, huruvida å e dstad, mur, rör, tak, skorsten och dylikt finnes felaktighet, som kan edföra eldfara, varjämte uppmärksamhet skall ägnas jämväl åt annat, s kan utgöra föremål för undersökning vid brandsyn. Upptäckes felghet eller iakttages annat missförhållande, skall brandchefen ofördröj nderrättas därom.

21 §.

ör sotningsarbetes utförande skall skorstensfejaren äga tillträde ggnad och lägenhet ävensom, när sådant för arbetets verkställande rderligt, till bredvidliggande fastighet. Vägras tillträde, skall polisheten lämna handräckning.

22 §.

mom. I brandordningen må införas de ytterligare bestämmelser om sotning, som äro av nöden utöver vad i detta kapitel stadgats. mom. Sotningstaxa skall, där sådan taxa ifrågakommer, antastadsfullmäktige samt underställas länsstyrelsens prövning. mom. Angående skorstensfejarens rättigheter och skyldigheter i må bestämmelser meddelas i brandordningen eller i av stadsfulle utfärdat reglemente.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 100 höft. (Nr 123.)

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

6 kap.

Om vissa med stad jämförliga samhällens skyldighet att ordna sitt b

23 §.

Vad i denna avdelning är föreskrivet för stad, skall i til délar gälla även för köping, så ock för hamnplats, fiskläge eller tätare befolkad ort, då sådant av omständigheterna påkallas styrelsen till följd därav efter vederbörandes hörande därom fi genom beslut, som skall underställas Konungens prövning.

Avdelning II.

Bestämmelser angående landsbygden.

7 kap.

Om stadgans tillämpningsområde.

24 §.

Då landskommun därom gör framställning eller då länsstyrelse hänsyn till byggnadstäthet, befintligheten av eldfarliga inrättningar andra dylika omständigheter finner förhållandena sådant påkall länsstyrelsen efter vederbörandes hörande förordna, att vad i den delning stadgas skall helt eller delvis gälla inom viss kommun å eller del därav.

Har dylikt förordnande meddelats, skall jämväl vad under ning III här nedan stadgas i tillämpliga delar lända till efterrät

8 kap.

Om brandordning och förvaltningen av brandväsendet.

25 §.

För kommun, beträffande vilken förordnande, som i 24 § meddelats, skall finnas brandordning, upptagande de föreskrift utöver i denna stadga eller eljest i vederbörlig ordning me bestämmelser äro erforderliga för fullständigt och ändamålsenli nande av kommunens brandväsen.

Kungi. AJajUn proposition nr 123.

11 I brandordning må för överträdelse av dess föreskrifter stadgas böter från och med 5 till och med 500 kronor.

2G §.

Av kommun antagen brandordning skall för att vara gällande fastställas av länsstyrelsen. Finner länsstyrelsen brandordningen ej kunna fastställas, skola skälen därför uppgivas. Då brandordning fastställts, skall den av länsstyrelsen ofördröjligen införas i länskungörelserna, därav tre exemplar skola insändas till kommunikationsdepartementet, ett till justitiekansler!! och ett till justitieombudsmannen. Det åligger kommunalnämnden skyndsamt besörja, att kungörelse om fastställelsen införes den eller de tidningar, vari kommunala meddelanden för orten införas, samt att exemplar av brandordningen finnas inom kommunen att tillgå för köpare.

Vad sålunda stadgats, skall äga tillämpning jämväl i fråga om ändring i eller tillägg till brandordning.

27 §.

Förvaltningen av brandväsendets angelägenheter skall handhavas aiT kommunalnämnden, därest ej kommunen finner skäligt uppdraga förvi iltningen åt en för sådant ändamål särskilt utsedd brandstyrelse eller o<fk åt annan kommunal förvaltningsmyndighet.

I brandordningen skola föreskrifter meddelas dels, då särskild brandst yrelse finnes, om dennas sammansättning, dels oek om de åligganden o<jh befogenheter, som tillkomma den förvaltande myndigheten.

9 kap.

O n brandstyrka, brandchef och vice brandchef samt brand- och livräddnings-

redskap m. m.

28 §.

Kommun skall upprätthålla en brandstyrka av tillfredsställande storlek och sammansättning.

I brandordningen skola närmare bestämmelser meddelas härom ävensom om brandstyrkans åligganden i tjänsten.

Ingår i brandstyrkan allmän brandkår, är envar i kommunen boende arbetsför man pliktig att tjänstgöra i densamma från och med det år, under vilket han fyller 20 år, till och med det, under vilket han fyller 50 år.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

29 §■

Närmaste inseendet över kommuns brandväsen utövas av en för sådant ändamål utsedd brandchef.

För att vid brandchefens frånvaro i hans ställe inträda skall finnas eu vice brandchef.

Brandchefen och vice brandchefen utses av den myndighet, som handhar förvaltningen av brand väsendets angelägenheter. De tillsättas för den tid, som i brandordningen bestämmes.

Om brandchefens och vice brandchefens åligganden skola bestämmelser meddelas i brandox-dningen.

30 §.

Likaledes skola i brandordningen införas efter kommunens behov lämpade bestämmelser om:

kommunens gemensamma brand- och livräddningsredskap samt fö rvaringsrum för densamma,

beredande av vattentillgång för eldsläckning, lämplig signalanordning för tillkännagivande av eldsvåda samt i vad mån fastighetsägare åligger att anskaffa och underhålla för fastigheten erforderlig brand- och livräddningsredskap.

10 kap.

Om brandsyn.

31 §.

1 mom. Varje år å i brandordningen bestämd tid skall efter förutgången kungörelse brandsyn förrättas. Därvid skall noga undersökas:

l:o) huruvida de föreskrifter, som meddelats till förebyggande ov elds uppkomst och spridning, till räddning vid eldsvåda av människol v och egendom samt till underlättande av brands dämpande, blivit iakttagna,

2:o) huruvida å eldstad, mur, rör, tak, skorsten eller annorstädes finnes brist, som kan medföra eldfara, eller huruvida efter föregående brandsyn eldstad eller rökgång eller dit ledande ventilationsrör anordnats, borttagits eller ändrats, samt

3:o) huruvida i övrigt anordning eller förhållande förefinnes av beskaffenhet att kunna medföra fara för elds uppkomst och spridning eller svårighet vid räddning av människoliv från eldskada.

Kanyl. Maj:ts proposition nr 123.

13 Från den årliga brandsynen må den myndighet, som handhar förvaltningen av brandväsendets angelägenheter, bevilja undantag för byggnad, som är av obetydlig beskaffenhet eller belägen på ett avstånd av minst 1,000 meter från närmaste byggnad; skolande den förvaltande m|yndigheten bestämma om och huru ofta brandsyn å sådan byggnad skall äga rum.

Oberoende av vad sålunda föreskrivits, skall, när brandchefen så påfordra!-, särskild brandsyn hållas.

2 inom. Brandsyn förrättas av eu nämnd, bestående av tre därti 1 lämpliga personer, som den förvaltande myndigheten utser. Vid förrättningen äger brandförsäkringsinrättning, hos vilken inom kommunen belägen fastighet är försäkrad mot skada av brand, vara tillstädes med ridt att göra erinringar men icke att deltaga i besluten.

32 §.

1 mom. Upptäckes vid brandsyn, att i 31 § 1 mom. l:o) omnämnd fö reskrift åsidosatts eller att brist, varom förmäles under 2:o) av samma m oment, förefinnes, skall fastighetens ägare eller annan, som saken rör, fö reläggas att vidtaga rättelse inom viss lämplig tid.

2 inom. Befinnes vid brandsyn eldstad, mur, rör, tak, skorsten eller annat dylikt vara i så bristfälligt skick, att synnerlig fara för brand äi ‘ för handen, äger brandsynenämnden, där så nödigt prövas, att genast låta riva den eller de eldstäder, genom vilkas begagnande fara för brand kiin uppstå, eller vidtaga annan lämplig åtgärd, varigenom begagnandet kiin hindras, till dess bristen blivit avhjälpt.

3 inom. Har föreläggande givits, skall å förut kungjord tid efterbosiktning förrättas av brandsynenämnden. Befinnes därvid föreläggandet icke vara fullgjort, skall underrättelse skyndsamt meddelas polismynd: .gheten, som har att tillhålla den försumlige att fullgöra vad honom å igger. Arbete, som ej blivit utfört, må polismyndigheten låta verkst älla på den försumliges bekostnad.

k.’l ä,

33 §.

Iakttages vid brandsyn eller efterbesiktning anordning eller förhållande, varom i 31 § 1 mom. 3:o) sägs, eller anses i visst fall fastighetsägare eller annan med hänsyn till särskilda omständigheter böra åläggas vidtaga ytterligare åtgärder utöver vad i brandordningen eller eljest stadgats, har brandsynenämnden att ofördröjligen ingå till länsstyrelsen med anmälan därom.

14 Kungl. Maj:ta proposition nr 123.

Har anmälan inkommit, må länsstyrelsen efter vederbörandes hörande meddela det föreläggande, som av förhållandena påkallas; länsstyrelsen obetaget att, när skäl därtill äro, före ärendets slutliga prövning giva sådant föreläggande tillsvidare och intill dess länsstyrelsen vidare sig utlåter.

I ärende, varom nu är fråga, skall länsstyrelsens beslut meddelas brandchefen.

34 §.

Vid brandsyn och efterbesiktning skall föras protokoll, däri sfe ,11 anmärkas vad som förekommit och de förelägganden, som givits. Avskrift av protokollet i vad detsamma rör fastighetsägare eller annan vederbörande, skall vid tillfället eller ofördröjligen därefter tillställas denne.

35 §.

Lägenhet, redskap eller annat, som bör vid brandsyn undersöka^, skall vara tillgängligt å den för brandsyn eller efterbesiktning bestämc a tid. Underlåtes sådant och visas laga förfall, skall ny tid utsättas f< jr förrättningen eller den del därav, som ej kunnat verkställas. Tredskas någon att lämna förrättningsman tillträde till lägenhet eller annat, so n skall undersökas, skall handräckning lämnas av polismyndigheten.

11 kap.

Om sotning.

36 §.

Det åligger innehavare av eldstadsförsedd byggnad att låta verkställa nödig sotning, därvid alla rökgångar och eldstäder, som icke aAvändas uteslutande för gas eller elektricitet, skola jämte tillhörande rölj rör och imrör noga rengöras.

I brandordningen skall föreskrift intagas om den tid, som far förflyta från en sotning till nästa, ävensom meddelas de övriga bestämmelser om sotning, som kunna vara erforderliga.

Kunrjl. Maj:ta proposition nr 123.

lf>

Avdelning III.

Allmänna bestämmelser.

12 kap.

Om tillsynen över brandväsendet i rikot.

37 §.

Länsstyrelse skall, var inom sitt län, vaka över att brandväsendet tillfredsställande ordnat samt, där underlåtenhet i sådant hänseende ort äger rum och länsstyrelsens framställningar om rättelse icke as, anmäla förhållandet hos Konungen.

13 kap.

Om förfarandet vid eldsvåda m. m.

38 §.

mom. Envar, som upptäcker eldsvåda eller fara därför, åligger dem, som äro utsatta för eldfaran, ävensom att, såvida han kan släcka elden eller undanröja faran, genom förefintlig siging eller på annat lämpligt sätt underrätta därom, så att manskap kan infinna sig.

mom. Innehavare av telefon åligger att medelst denna genast inkommen brandanmälan vidare samt att vid eldsvådetillfällen fonen till förfogande för brandchef eller den, som går hans

39 §.

mom. Vid eldsvåda äger brandchefen eller den, som i hans befälet, att, när han anser sådant erfordras för hämmande av dning, låta spränga eller riva hus, plank, staket eller annat; i brandordningen må kunna bestämmas, att han dessförinnan därest omständigheterna det medgiva, rådgöra med underlydande r annan.

. Vatten för eldsläckning må hämtas från enskilda tillunnar eller andra vattensamlingar, när brandchefen eller annan befälet giver befallning därom.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

40 §.

Brandchefen är berättigad att för räddnings- och släcknin vid eldsvåda bereda brandkåren tillträde till den fastighet, där utbrutit, ävensom vid behov till annan fastighet samt att för främjande låta avspärra brandplatsen, påkalla åtgärder för belys densamma och dess närmaste omgivning samt för avstängning i derlig utsträckning av vattenledning för annat ändamål än eldsl ävensom förhindra belamring av gator, vägar och portgångar m.

Närmare föreskrifter härom må intagas i brandordningen.

41 §•

Ägare av fastighet, där eldsvåda timat, är pliktig att f" släckning, grävning och andra efter branden nödiga arbeten, lämpligen kunna av brandkåren utföras, tillhandahålla erforderlig styrka vid påföljd för uraktlåtenhet därutinnan, att brandch ägarens bekostnad anskaffar det behövliga manskapet.

42 §.

Envar ägare av häst, fordon eller båt är pliktig att, när chefen för släckningsarbete det påfordrar, ställa dem till brandv förfogande emot ersättning, på sätt i brandordningen bestämmes.

14 kap.

Om ansvarsp&följd, besvär i ärenden rörande brandväsendet m.

43 §.

1 mom. Underlåter någon att ställa sig vid brandsyn giv läggande till efterrättelse, böte, där ej särskilt vite är av rä från och med 5 till och med 500 kronor.

Till enahanda böter vare den förfallen, som vid brandsyn att lämna förrättningsman tillträde till lägenhet eller annat, undersökas, eller som utan skäl vägrar skorstensfejare tillträde, d inställer sig för sotnings verkställande.

2 mom. Till böter från och med 5 till och med 500 kronor -envar, som bryter mot vad som i 36, 38 och 42 §§ finnes för föreskrivet.

17 Kungl. Maj:ta proposition nr 123.

3 mom. Den, som giver eller föranleder falsk brandsignal eller norledes falskeligen åstadkommer brandstyrkas samling eller utryck-

straffes med böter från och med 25 till och med 500 kronor eller fängelse i högst 6 månader.

4 mom. Underlåter medlem av brandstyrka utan giltigt förfall inställa sig vid övning eller eldsvåda eller vägrar han vid sådant

utan skäl att fullgöra honom av förman i tjänsten given befallstraffes med böter från och med 5 till och med 500 kronor.

Har den, som är i annans arbete eller tjänst anställd, uteblivit randövning eller eldsvåda av den anledning att arbetsgivaren eller edaren förvägra! honom erforderlig ledighet, vare arbetsgivaren rbetsledaren, såvida ledigheten kunnat utan synnerlig olägenhet as, förfallen till det ansvar, som i första stycket av detta mosägs.

5 mom. Uraktlåter skorstensfejare, vad honom enligt denna stadga, rdning eller reglemente åligger, straffes, där ej förseelsen anses da till varning eller avsättning, med böter från och med 5 till d 500 kronor.

44 §.

örseelse mot denna stadga eller mot brandordning åtalas av anklagare hos polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest hos mmare eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol.

45 §.

1 mom. Till straff enligt denna stadga eller brandordning må icke om å förseelsen följer straff enligt allmän lag.

2 mom.. Böter ävensom viten, vilka på grund av denna stadgas randordnings föreskrifter ådömas, tillfalla det samhälle, inom vilket sen ägt rum.

3 mom. Saknas tillgång till fulla gäldandet av berörda böter eller skola de förvandlas enligt allmän lag.

46 §.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse denna stadga eller brandordning, fortsätter samma förseelse, skall, an därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång, stämning honom , fällas till det straff, som är bestämt för förseelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 100 höft. (Nr 123.)

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

47 §.

1 mom. Den, som är missnöjd med beslut vid brandsyn, överklaga detsamma, i stad hos polismyndigheten och på land länsstyrelsen, inom fjorton dagar efter det han därav skriftlige fått del.

2 mom. Över polismyndighets beslut må besvär anföras h styrelsen inom trettio dagar efter det klaganden av beslutet erhål

3 mom. Över beslut, som länsstyrelse meddelat på besvä polismyndighets beslut eller eljest på grund av denna stadga eller ordning, må besvär anföras hos Konungen inom tid, som i allmä bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbe beslut.

48 §.

1 mom. Yad i denna stadga sägs om magistrat gäller, för holm överståthållarämbetet, för stad, där magistrat ej finnes, staden särskilt tillsatta styrelse samt för köping, annat samhälle å som i 23 § avses, och landskommun kommunalnämnd eller mu nämnd.

1 stad, där stadsfullmäktige ej finnas, skall allmän rådstu den befogenhet, som enligt denna stadga tillkommer stadsfullmäk

2 mom. I denna stadga förstås med polismyndighet, för holm överståthållarämbetet samt för annan stad poliskammare, ell sådan ej finnes, magistrat eller stadsstyrelse.

För samhälle, som i 23 § omförmäles, bestämmer Konungen förslag av länsstyrelsen, vem det i olika avseenden tillkommer a göra polismyndighetens åligganden enligt denna stadga.

A landsbygden i övrigt ankommer på landsfiskalen att utf" som enligt denna stadga åligger polismyndigheten.

49 §.

Yad i denna stadga och ortens brandordning föreskrives, även beträffande statens byggnader och upplag m. in., därest Konungen för något fall annorlunda förordnar.

50 §.

De bestämmelser, som i denna stadga finnas meddelade för köping och annat samhälle, som i 23 § avses, skola jämväl gälla

Kungl. Maj:ts proposition nr 12H.

icke planlagda område; dock må för sådant område länsstyrelsen de avvikelser från vad under avdelning I här ovan stadgats, a anses vara av behovet påkallade.

Denna stadga skall träda i kraft den 1 januari 1924, vid vilken stadgan för rikets städer den 8 maj 1874 upphör att gälla.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Historik.

Utdrag av protokollet över kommunikationsårenden, hållet Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i s å Stockholms slott den 9 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, st

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Åkerman, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Orne anför:

Den förlust, vårt land årligen tillfogas genom eldsvådor, up flera tiotal miljoner kronor. Säkerligen skulle åtskilliga av dessa el icke hava uppkommit eller nått den omfattning, de fått, om bran varit bättre tillgodosett. Vikten av ett på ändamålsenligt sätt brandväsen är därför uppenbar.

Brandstadgan för rikets städer den 8 maj 1874 föreskriver, att städerna åliggande vården om brandväsendet skall handhavas stadgan och städernas i överensstämmelse därmed upprättade b ningar. Brandordningen, som antages av stadens beslutande m och underställes vederbörande länsstyrelse, skall innehålla de bes ser, som för ett fullständigt och ändamålsenligt ordnande av brandväsen äro av nöden utöver vad i stadgan föreskrives. I br ningen skola föreskrifter finnas om sotning, om brandvakt, om be av tillräcklig vattentillgång vid eldsvåda, om brandredskap och för räddande av människoliv, om brandstyrka samt om förfarandet eldsvåda. Brandstyrkan skall stå under befäl av en brandchef, v ganden och befogenheter stadgan närmare reglerar. Vidare in stadgan detaljerade föreskrifter om brandsyn och vad med de står i samband. Slutligen uppdrager stadgan, efter att hava några bestämmelser av straffrättslig och processuell natur, åt relse att vaka däröver, att städerna hava sitt brandväsen oms ordnat och äro försedda med brandordningar, upprättade i övere melse med stadgan. Vad i stadgan är föreskrivet om stad skall lämpliga delar gälla även för köping så ock för hamn, fiskläge och ställe med större sammanträngd befolkning, då sådant av om heterna påkallas och vederbörande länsstyrelse till följd därav efter

K un t/l. Mcij:ts •proposition nr 123.

andes hörande därom förordnar genom beslut, som skall underställas ungl. Maj:ts prövning.

Under den tid av snart 50 år, brandstadgan länt till efterrättelse, upprepade gånger krav framlagts på en revision av densamma, år 1889 ingavs sålunda från en del brandförsäkringsinrättningar till ungl. Maj:t en skrift, däri framhölls, bland annat, att erfarenheten givit vid handen, att ett brandväsen, ordnat efter brandstadgan, icke vore fullständigt och ändamålsenligt. De allmänna föreskrifterna i stadgan behövde i flera fall preciseras. De huvudsakligaste bristerna i brandväsendet vore, att stående brandkår saknades, att brandmanskapet ej övades tillräckligt, att brandredskapen icke hölles i god ordning samt att brandcbefen icke vore fackman. På grund bärav anhölls, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga lämpliga åtgärder för en revision av stadgan. Över framställningen, som torde hava föranletts av de stora eldsvådor, som år 1888 härjade Umeå och Sundsvall, hördes eu del myndigheter, men föranledde densamma ej vidare åtgärd. I slutet av år 1914 hava åtskilliga försäkringsanstalter i eu ingiven skrift framhållit nödvändigheten av att brandstadgan underkastades omarbetning i syfte att dess stadganden bleve mera ägnade än nu att förebygga uppkomsten och utbredning av eldsolyckor. Vidare har från sammanslutningar inom rikets brandkårer samt försäkringsgivare framhållits nödvändigheten av att även brandväsendet å den egentliga landsbygden ordnades genom utarbetandet av en särskild stadga. Framställningar i dylikt syfte liava gjorts bos Kungl. Maj:t av Skånska brandkårsförbundet år 1910 och av Riksförbundet av Sveriges frivilliga brandkårer år 1914. I riksdagen har denna fråga behandlats åtskilliga gånger. "Vid 1886 års riksdag väcktes motion om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utfärdande av författning angående brandsyner å landet och vid 1890 års riksdag hemställde en motionär, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att den eller de kommuner å landet, som vdle besluta sig för inrättande av brandkårer och för dem antaga stadgar, måtte lika väl som stad, köping eller fiskläge o. s. v. bliva oförhindrade att på det enda lämpliga sätt, som kunde tänkas, ordna sitt brandväsen genom att å därför gällande reglemente erhålla sådan fastställelse, att detsamma kunde äga bindande verkan även vad vitesbestämmelserna aaginge. Motionerna blevo emellertid avslagna. Vid framläggandet av förslag till ändring av 74 § i förordningen angående kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 yttrade chefen för civildepartementet till statsrådsprotokollet den 4 april 1913, bland annat, att förhållandena inom åtskilliga landskommuner otvivelaktigt voro sådana, att frånvaron av föreskrifter rörande brandväsendet medförde kännbar olägenhet; att be-

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

hovet av föreskrifter vore så trängande, att möjlighet borde beredas ko munerna att, i avvaktan på fullständigare lagstiftning i ämnet, s fatta beslut om tillämpning av de föreskrifter, som för olika komm vidkommande kunde vara erforderliga; att rätten för en kommun a taga ordningsstadgar för brandväsendet kunde enklast vinnas på de att bland de kommunala stadgar, varom kommunalstämma ägde beslut, jämväl upptoges vård om brandväsendet; samt att efter det erfarenhet vunnits om denna rätts utövande och de ordningsstadgar, som i sådant hänseende antoges, tillfälle bleve att i sammanhang med brandstadgans omarbetande överväga om och i vad mån allmänna bestämmelser kunde i förevarande hänseende erfordras jämväl för landsbygden. På hemställan av departementschefen beslöt Kungl. Maj:t att till riksdagen avlåta proposition med förslag till ändring av förutnämnda paragraf, så att landskommun erhöll rätt att fatta beslut om kommunalstadgar till befrämjande av vård om brandväsendet. Propositionen bifölls av riksdagen, sedan konstitutionsutskottet tillstyrkt densamma. Lag i ämnet utfärdades sedermera den 13 juni 1913. Vid 1914 års förra riksdag yrkade en motionär, att riksdagen måtte besluta en skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om utarbetande och framläggande för riksdagen av förslag till lagstiftning i förevarande ämne. Lagutskottet, som vitsordade önskvärdheten av att det i många fall mindre tillfredsställande brandväsendet å landsbygden ordnades, framhöll emellertid, dels att utskottet i frågans dåvarande skede och utan nödig utredning icfce kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning om grundlinjerna för en eventuellt behövlig lagstiftning och dels att Kungl. Maj:ts uppmärksamhet förut blivit fäst å frågan, som, enligt vad utskottet inhämtat, redan vore föremål för utredning inom vederbörande departement. Utskottet hemställde därför, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Utskottets ordförande avgav reservation, däri han hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd utredning för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser angående ordnandet av brandväsendet å landsbygden. Vid ärendets behandling i riksdagen bifölls utskottets hemställan av första kammaren, varemot andra kammaren biföll reservationen. I motion vid 1915 års riksdag föreslogs, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd utredning för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser angående ordnande av brandväsendet å landsbygden. Motionen tillstyrktes av lagutskottet, varefter riksdagen beslöt att hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och, såvitt på riksdagens medverkan ankomme, för riksdagen fram-

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 123.

■ris

förslag till stadgande!! angående ordnandet av brandväsendet å dsbygden. Vid 1918 års riksdag väcktes motion om skrivelse till ngl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utnde av förslag till lag om brandskydd, men vann motionen icke gens bifall.

Genom brev den 6 december 1918 bar Kungl. Maj:t uppdragit åt 'Ida sakkunniga att verkställa ej mindre revidering av brandstadgan rikets städer av den 8 maj 1874 med hänsyn till brandskyddets tingande enligt nutida fordringar än även utredning om och i vad jämväl för rikets landsbygd några allmänna bestämmelser i brandsavseende kunde erfordras, ävensom avgiva det förslag, vartill boutredning kunde föranleda. De sakkunniga, som biträtts av sedertillkallade särskilda sakkunniga, hava den 16 april 1921 överlämnat motiv åtföljda förslag till lag angående brandväsendet i riket samt brandstadga för riket. De sakkunniga hava varit f. d. landssekreteraren L. Udden, vice brandchefen C. G. O. S. Borgenstierna, borgmästaren . E. Hallin, godsägaren W. Kumlin och direktören P. Tollin. Över gen hava utlåtanden avgivits ay Kungl. Maj;ts befallningshavande länen, ett flertal andra statliga myndigheter, en mängd såväl stadslandskommuner, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas nd, flera brandförsäkringsinrättningar samt åtskilliga föreningar och anslutningar m. fl. Förslagen hava därefter varit föremål för oming inom kommunikationsdepartementet. Såsom resultat av denna etning föreligger nu ett förslag till brandstadga.

De sakliga förändringar i gällande brandstadga, som det omarbeförslaget innebär, kunna sammanfattas sålunda: Förvaltningen av väsendets angelägenheter har uppdragits åt en särskild förvaltningsighet. En dylik delegation omnämnes ej i brandstadgan. I fråga om styrkan föreskriver brandstadgan endast, att den skall vara antingen d eller ock grundad på medborgerlig plikt. Förslaget, som först åder stads skyldighet att upprätthålla en brandstyrka av tillfredsde omfattning, föreskriver därefter, att brandstyrkan skall vara ansatt dels av avlönad personal och dels av personal, som inträder und av medborgerlig plikt. Den avlönade personalen är antingen ndkår, som odelat ägnar sig åt brandtjänsten, eller ock borgarr, som har brandtjänst vid sidan av sitt borgerliga yrke. Den borgerlig plikt grundade brandstyrkan utgör allmänna brandkåren, adgan uppställer inga som helst fordringar i fråga om brandkompetens. I förslaget stadgas, att brandchefen och hans ståndare, vice brandchefen, skola vara i sitt yrke väl förfarna och

Förslagets Ini vildgrunder.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

vitsordade samt besitta goda befälsegenskaper. I sammanhang d" har även föreskrift meddelats, att val av brandchef och vice bra skall för att vara giltigt fastställas av vederbörande länsstyrelse, so att pröva den valdes lämplighet för befattningen. Brandsynen, so ligt brandstadgan är att betrakta närmast som en eldstadsbesiktnin i förslaget väsentligt utvidgats. Bestämmelserna om sotning hava fått ett fylligare innehåll, krav på skorstensfejares yrkesutbildning uppställts och sotningsfristerna fixerats. Slutligen innehåller förslå särskild avdelning, avsedd att ordna förhållandena å landsbygden.

Jag övergår härefter till att närmare redogöra för det nu f' gande förslaget, därvid jag även får tillfälle angiva, i vilka häns detsamma skiljer sig från de av de sakkunniga framlagda förslage

De sakkunniga hava i sin motivering anfört, att det vid den sion av brandstadgan, som av dem företagits, framstått såsom et visligt behov att kunna på eu av Konung och riksdag gemensamt lag grunda det statsingripande i kommunernas lagstadgade självst som måste antagas komma att införas i en brandstadga för riket, statsingripande sträckte sig i de sakkunnigas förslag till brand väsentligt utöver vad dittills gällt. Förslaget innebure ett framtvi av vissa prestationer i brandskyddshänseende, vilka visserligen t 1 stor del inom de större städerna redan av självbevarelsedrift fullgjord men vilka för ett tidsenligt ordnat brandväsen måste i större eller mind grad fordras av varje samhälle med större sammanträngd befolknin Och vidkommande den egentliga landsbygden ville förslaget dels infö en organisationsram, dels ock kräva vissa prestationer, närmast järn med dem, åt vilka givits uttryck i lagen den 14 oktober 1914 om kommande och släckning av skogseld. Dessa långt gående anspråk icke framgent lämpligen lagfästas i en av Kungl. Maj:t utfärdad utan hade otvivelaktigt sin naturliga plats i allmän lag.

Den av de sakkunniga föreslagna uppdelningen i dels en 1 brandväsendet, dels ock en brandstadga har, såsom av det omar förslagets titel framgår, ej bibehållits. I det omarbetade förslaget nyss omförmälda anspråk i väsentlig grad modifierats. Det av d kunniga anförda skälet för stiftandet av en särskild lag torde däld" längre vara av vägande natur. Man lärer icke heller kunna m påstå, att de kommuner, för vilka gällande brandstadga äger tilläm hittills i avsevärdare mån åsidosatt dem jämlikt stadgan åliggande om brandväsendet. De sakkunniga vitsorda också själva den utve eldsläckningsväsendet i vårt land under de senaste årtiondena vu jämförelse med det tillstånd, vari det befann sig på 1870-talet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123. 25

mmer, att åtskilliga av de i lagen införda bestämmelserna hava ansetts e böra medtagas. Detta gäller, på sätt jag i det följande får tillfälle are utveckla, först och främst 6—<H §§, vari föreskrivits inrättandet en riksbrandinspektörsbefattning och länsbrandinspektörstjänster samt s bestämmelser om bestridandet av kostnaderna för deras verksam- Vidare har 4 § uteslutits. Det torde nämligen icke vara rätta att i brandstadgan reglera den ömtåliga frågan om den vid kombrandväsen anställda personalen äger att utan straffpåföljd företaga edläggelse. De i övriga §i? av lagen upptagna bestämmelserna ma, om än icke så detaljerade, redan i gällande brandstadga, anledning att nu införa dem i eu särskild lag torde näppeligen a. Vidare bär också framhållas, att beträffande det med brandet jämförbara byggnads- och hälsovårdsväsendet icke finnes någon righet till den föreslagna lagen.

Såsom allmän anmärkning mot de sakkunnigas förslag till brandför riket kan anföras dels att det innehåller alltför många detaljmelser och dels att det kommer att för mindre samhällen medföra r, som överstiga vad skäligen kan åläggas samhällena. Det har vid omarbetandet av förslaget framstått såsom önskvärt att bedess omfång och modifiera dess föreskrifter, så att de icke i ekot avseende bliva alltför betungande.

Att de sakkunnigas förslag till brandstadga så väsentligt överstiger e brandstadgas mått, beror därpå, att de sakkunniga ansett sig förslaget införa allt, som enligt den med tiden vunna erfarenheten betraktas såsom allmängiltigt och av gemensamt gagn för brandet å varje ort, under det att åt brandordningarna överlämnats att ma de för varje ort speciella angelägenheterna, som bero av lokala nden. De sakkunniga hava frångått den typ, för vilken gällande dga är en representant, eller att utgöra eu ram, inom vilken bena kunna ordna sitt brandväsen.

Det lärer emellertid kunna ifrågasättas, om den av de sakkunniga a beträdda vägen är lämplig. Att en föreskrift är av allmängiltig enhet och bör vara gällande för varje ort, torde icke nödvändigtt densamma införes i brandstadgan. Den kan lika väl få sin plats för orten gällande brandordningen. Genom den verksamhet, ensammanslutningar å brandväsendets område utöva, har åstadkomatt redan nu åtskilliga orter äro försedda med brandordningar ungefär enahanda innehåll. Då de sakkunnigas uppfattning i denna icke kommit till uttryck i det omarbetade förslaget, har detta beliihang till riksdagens protokoll 1323. 1 saml. 123 käft. (AV 100.) 4

26 Kin tgl. Majzts proposition nr 123.

rott på farhågor för att en alltför stor detaljrikedom skall verka gande och hindra överskådligheten.

Vad därefter vidkommer förslagens verkningar i ekonomiskt seende förefaller det som om de sakkunniga i sin för övrigt lovvär strävan att åstadkomma ett så effektivt brandskydd som möjli alltid tagit nödig hänsyn till de stora kostnader, förslagens genomf komma att medföra för särskilt de mindre samhällena. Vid ord av ett samhälles brandväsen måste tillses, att de därtill erforderli gifterna stå i rimligt förhållande till de fördelar, som man av vinna.

Special- Det omarbetade förslaget, som fått titeln förslag till brand

motivering.i för förslag till brandstadga för riket, såsom de sakkunnig

slagit, är uppdelat i tre avdelningar, innehållande: den första b melser angående städerna och med dem jämförliga samhällen, den bestämmelser angående landsbygden och den tredje allmänna b melser, gällande, där ej annorlunda angives eller så uppenbarligen går ej vara fallet, såväl städer som landsbygd.

Avdelning I.

Bestämmelser angående stad.

l kap. I 1 § fastslås städernas skyldighet att vidmakthålla ett

sk°idi-het3attväsen> som kan anses tillfredsställa skäliga anspråk på tryggh npprätthäna skada av brand. Någon nyhet innebär detta icke, då gällande ett brand- staciga i 1 § utgår från att det åligger städerna att vårda brandv" bramiordnhig och 19 § i samma stadga innehåller, att länsstyrelse skall vaka d sav“ftn°“ ^r‘att städerna hava sitt brandväsen omsorgsfullt ordnat. De sakk Iv brand- hava i sitt lagförslag, 1 § 1 momentet, som nu förevarande pa väsendet. avser att ersätta, omnämnt några av de grunder, efter vilka stä nyssberörda skyldighet bör bedömas, ävensom allmänt angivit va hör till brandväsendet. Detta har icke upptagits i det omarbeta slaget, då det torde vara onödigt att i brandstadgan angiva, vilken no länsstyrelse bör använda vid bedömandet av frågan om en stad fullgj sin oinförmälda skyldighet samt att återgiva vad som förekommer län fram i stadgan.

2 § första stycket är till innehållet överensstämmande med 3 de sakkunnigas förslag. I andra stycket har upptagits bestämmelse

Kungl. AlajUs •proposition nr 123.

4 § 2 momentet av de sakkunnigas förslag, därvid dock, då de förse- , varom liar är fråga, ofta äro av obetydlig art, bötesbeloppets minisatts till 5 kronor.

3 § motsvarar 4 § 1 momentet i de sakkunnigas förslag. Utav sakliga ändringar, som företagits däri, torde bär endast behöva om-

s, att föreskriften om skyldighet för magistrat eller stadsstyrelse att införa brandordningen i en särskild liggare fått utgå såsom saknande betydelse. Föreskriften finnes visserligen i nu gällande brandstadga, men torde endast sällan hava efterlevts.

I 4 § lämnas föreskrifter om förvaltningen av brandväsendet. De niga hava under framhållande av att i brandordningarna för en av rikets städer redan nu föreskrives, att brandväsendets ärenden å kommunens vägnar skola handhavas av en brandstyrelse, föreslagit, nna anordning, som förefölle synnerligen praktisk, skulle införas i fäder. Mot detta förslag hava betänkligheter framförts från flera Det har sålunda framhållits, bl. a., att åtskilliga städer, bland dem s största, sakna särskilt organ för förvaltningen av brandväsendet att det försports några olägenheter därav. Det skulle också bäst sstämma med grunderna för den kommunala självstyrelsen att låta örande samhälle få avgöra, om behov föreligger att inrätta särskild e för brandväsendet. Vad sålunda anmärkts torde icke sakna fog.

omarbetade förslaget har därför föreskriften om obligatoriskt hide av brandstyrelse icke bibehållits. Det har endast föreskrivits, rskild förvaltningsmyndighet skall finnas, varefter åt stadsfullmäkverlämnats att avgöra, om denna myndighet skall utgöras av eu ändamålet utsedd styrelse eller om förvaltningen av brandväsendet uppdragas åt någon redan befintlig kommunal förvaltningsmyn- Enligt de sakkunnigas förslag skall brandstyrelsen bestå av hefen, en av magistraten eller stadsstyrelsen utsedd, helst lagfaren

t, statsarkitekten eller motsvarande tjänsteman, om sådan finnes, inst två, högst fyra av ortens beslutande myndighet valda leda- Även beträffande denna del av förslaget hava anmärkningar

'lits, i det att man ansett det vara olämpligt eller onödigt att hefen och stadsarkitekten äro ledamöter av brandstyrelsen. I om brandchefens ledamotskap torde böra erinras, att enligt de nigas förslag brandstyrelsen skulle hava till uppgift, bl. a., att mån övervaka brandchefens verksamhet samt pröva och avgöra om framställda förslag. Under sådana förhållanden synes det nna ifrågasättas, om det är lämpligt att låta brandchefen med nderätt deltaga i brandstyrelsens förhandlingar. Vad stadsarki-

28 Kuvgl. Maj:ts proposition nr 123.

tekten beträffar, torde det endast undantagsvis förekomma, att gor, som beröra hans verksamhetsområde, föreligga till brandst^ behandling. Skulle dylika frågor förekomma, står ju alltid möjl' öppen att inhämta hans utlåtande. Ej heller finner jag skäl fö för bestämmelsen att magistraten eller stadsstyrelsen skall utse e mot i brandstyrelsen. Yad de sakkunnigas förslag i övrigt inn om brandstyrelsens sammansättning och formerna för dess verk synes mig utan olägenhet kunna uteslutas ur brandstadgan, kunnigas förslag till organisation av brandstyrelsen, vilket i huv liga delar uppgjorts med bestämmelserna om byggnadsnämnd i nadsstadgeförslaget av den 4 december 1919 till förebild, har därf upptagits i det omarbetade förslaget. Städerna hava lämnats full att härutinnan bestämma, som de finna lämpligt. I fråga om de ganden, som enligt de sakkunnigas förslag skulle tillkomma brand sen, råder, enligt vad de inkomna utlåtandena ge vid handen, st ningsskiljaktighet. I det omarbetade förslaget har därför upptagits vad som allmänt anses böra tillkomma den förvaltande myndi och överlåtits åt vederbörande att i brandordningen lämna suppl föreskrifter. En avvikelse från de sakkunnigas förslag har dock därutinnan, att tillsättandet av brandchef och vice brandchef upp åt den förvaltande myndigheten. Gällande brandstadga säger, att chefen skall utses av den kommunala myndighet, som i brandord bestämmes. 1 9 § i de sakkunnigas förslag har brandstyrelsen att upprätta förslag rörande brandchefs och vice brandchefs tillsä varefter i 15 § föreskrivits, att tillsättningen skall verkställas av beslutande myndighet, så framt icke i brandordningen tillsättningen dragits åt annan kommunal myndighet. Erfarenheten har em givit vid handen, att då den beslutande myndigheten skall tillsätta befattningshavare i kommunens tjänst för frågans avgörande frä synpunkter ofta bliva bestämmande. Detta torde vara att i mind befara, om den förvaltande myndigheten har avgörandet i sin ha

2 ian. 2 kapitlet motsvarar 4 och 5 kapitlen i de sakkunnigas

atyrka^brånd-19 och 20 §§ i detta återges i 5 § i det omarbetade förslaget, d chef och vice en del ändringar och tillägg. Så har den i 20 § andra punkten brandchef. ^agna bestämmelsen om brandstyrkans sammansättning icke bib då den där anförda indelningsgrunden, såsom längre fram skall icke befunnits lämplig. Vidare har föreskriften i 19 § 2 mom stycket att visst antal av borgarbrandkårens medlemmar skall kommunens försorg förses med bostäder inom brandstationens

K ni tgl. Maj: fn proposition nr 123.

r i dess omedelbara grannskap fått bortfalla. Ehuru det måste med- 'vas, att nämnda föreskrift är ägnad att höja brandkårens effektivitet, det dock starkt ifrågasättas, om den är påkallad av ett så oavvisbehov, att man bör bortse från de ekonomiska konsekvenser, den mer att medföra för de mindre samhällen, som sakna verkliga brandtioner och endast hava enklare byggnader för brandredskapens förg. Kostnaderna för förhyrandet av bostäder eller, där detta, såväl låter tänka sig, icke kan ske, för uppförandet av en brandstaförsedd med bostadslägenheter, torde i många fall bliva så avse- , att de överstiga vad som skäligen kan åläggas ett litet samhälle icke heller stå i rimlig proportion till de fördelar, som man avser vinna. Den av de sakkunniga föreslagna organisationen av borgarkåren har därför ansetts icke böra föreskrivas såsom ovillkorlig för samhälle.

I 3 momentet, som motsvarar samma moment i 19 § av de sakgas förslag, har intagits en bestämmelse om skyldighet för varje i boende arbetsför man att tjänstgöra i allmänna brandkåren från och det år, under vilket han fyller 20 år, till och med det, under vilhan fyller 50 år. Denna bestämmelse är avsedd att träda i stället § första stycket i den föreslagna lagen angående brandväsendet, där upptagna åldersgränserna, resp. 18 och 60 år, som hämtats från om förekommande och släckning av skogseld, hava ansetts böra as något med hänsyn till den skillnad, som råder mellan förhållanvid en skogseld och vid en annan brand.

Slutligen har i det omarbetade förslaget ett nytt moment, det , tillagts, avseende att möjliggöra undantag från den i första mot uppställda regeln att städs brandstyrka skall vara sammansatt av avlönad personal och dels av personal, som inträder på grund medborgerlig plikt. Att organisera en allmän brandkår kräver ofta, It i städer med växlande befolkning, ett omfattande och besvärligt . Brandkårens uttagande bland den till brandtjänst pliktiga delen befolkningen, dess rullföring, mönstring och övning med särskild, för dess behov anskaffad brandredskap möta stora svårigheter utan att garanti vinnes för att den kommer att bliva till verklig hjälp åt den avlönade brandstyrkan, då så skulle behövas. Då den avlönade brandstvrkan till storlek och sammansättning är av sådan beskaffenhet, att alla rimliga anspråk på trygghet mot brandskada kunna anses tillgodosedda, tbrde det därför icke vara nödvändigt att kräva upprättandet av allmän brandkår. Likaledes har det medgivits, att så kallad frivillig brandkår i»iå ersätta annan brandstyrka. De sakkunniga hava i sin motivering för-

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

utsatt, att frivillig brandkår kan ingå såsom en kärna i den allmänn brandkåren eller till och med helt ersätta denna. Bestämmelse häro har ansetts lämpligen böra intagas i brandstadgan, därvid dock den f villiga brandkårens insats synts icke böra inskränkas till att utgöra e sättning för den allmänna brandkåren utan kunna utsträckas till att o fatta även annan brandstyrka.

6—8 §§ i det omarbetade förslaget äro avsedda att träda i ställ för 4 kap. i de sakkunnigas förslag. 6 § 1 momentet inneh brandchefen skall hava närmaste inseendet över stadens brandväsen att såsom hans ställföreträdare skall finnas en vice brandchef. I2m tet föreskrives, att brandchefen och vice brandchefen skola vara väl och vitsordade i sitt yrke och besitta goda befälsegenskaper. De kunniga hava gått vida längre i sitt förslag och krävt, att den, so vinna anställning såsom brandchef eller vice brandchef. skall bevis om viss utbildning. Denna är olika alltefter folkmängden i stad, varom fråga är. Städerna hava indelats i tre grupper: 1) med över 20,000 invånare, 2) städer med 5,000—20,000 invånare städer med under 5,000 invånare. I den första gruppen skola bran och vice brandchefen äga utbildning såsom brandkapten, i den andra pen brandchefen såsom över bran dmästare och vice brandchefen såsom mästare och i den tredje gruppen åtminstone brandchefen såsom mästare. Denna utbildning ådagalägges genom särskilda på ansökan färdade brev. För erhållande av dylikt erfordras, för brandkap tyg från tekniska högskolan eller högre avdelning av Chalmers t institut om godkända insikter i husbyggnadslära eller ock in annorledes förvärvat motsvarande kunskapsmått samt brandchefs att vederbörande efter minst 6 månaders utbildning vid yrkesbr besitter godkänd befälsutbildning och goda befälsegenskaper, för brandmästare betyg om godkända insikter i byggnadsläi’a från fackskola eller tekniskt gymnasium eller ock intyg om annorledes vat motsvarande kunskapsmått samt brandchefs intyg, att vederb efter minst 3 månaders utbildning vid större yrkesbrandkår besitter g ~ känd underbefälsutbildning och goda befälsegenskaper samt för bra mästare intyg från brandchef att vederbörande efter enahanda brandkåreutbildning äger godkänd underbefälsutbildning och goda befälsegenskaper-

Fn av bristerna i den nuvarande brandstadgan är, att inga sofn helst fordringar uppställas på brandchefens kompetens. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, har också i ett stort antal städer brandchefen icFe före sin anställning haft någon utbildning i yrket eller åtminstone icl^e nöjaktig sådan Att detta är ett missförhållande, som bör avhjälpas,

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

torde icke kunna bestridas. Frågan är endast, hur långt man därvid hör gå. Beträffande den av de sakkunniga föreslagna indelningsgrunden för rikets städer hava de sakkunniga tvekat och ifrågasatt, om icke taxeringsvärdet av byggnaderna i staden i stället borde bliva bestämmande. Med hänsyn till de i hög grad växlande siffror taxeringsvärdena visa från den ena femårsperioden till den andra hava emellertid de sakkunniga ryggat tillbaka för denna grund och nödgats söka eu annan stabil, som de funnit i folkmängden. Häremot kan invändas, att ängden icke är ensam utslagsgivande. Även andra faktorer spela såsom byggnadssätt, stadsplanens beskaffenhet, taxeringsvärdet å stabyggnader, förekomsten av eldfarliga inrättningar, fabriker och liga samlingslokaler med mera. Vidare kan framhållas, att åtskilstäder genom inkorporering av intilliggande landsbygd fått sitt inantal väsentligt ökat utan att därför stadens behov av brandskydd större. Av det sagda framgår, att en stad med mindre invånarkan med avseende å brandfarlighet vara sämre lottad och följaktkräva mera brandskydd än en större stad. De skiftande förhållanden, härvidlag äro bestämmande, göra det emellertid omöjligt att finna indelningsgrund, som passar för alla fall.

Vad därefter vidkommer de av de sakkunniga föreslagna komperdringarna för de olika gruppernas brandchefer och vice brandcheva från åtskilliga håll tvivel framförts om lämpligheten och behoav att uppställa dylika fordringar. Det har uppgivits, att de större s ’ erna nu hämta sina brandchefer huvudsakligen från militärbefälet, s mt att i eu del medelstora och mindre städer brandcheferna rekrvter ån de större yrkesbrandkårernas underbefäl. Genom det starka 'vandet i de sakkunnigas förslag av den byggnadstekniska delen ildningen komme troligen det hittills tillämpade rekryteringssyicke att bibehållas. Då blott ett fåtal militärer torde vara beatt underkasta sig den erforderliga byggnad stekniska utbildningen, et nära till hands, att brandchefsbefattningarna komme att besätbyggnadsteknici, och väl oftast av sådana, som icke haft påräkamgång i det yrke, för vilket de utbildat sig. En dylik utveckre icke fördelaktig.

De sålunda framställda farhågorna torde icke sakna berättigande, kkunniga hava lagt alltför stor vikt vid den byggaadstekniska deutbildningen på bekostnad av den praktiska. Detta kan befaras ra möjligheterna för städerna att till brandchefer erhålla eljest kvade och lämpliga personer. Vad beträffar de mindre och medelstäderna synas de uppställda kompetensfordringarna vara alltför

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

stränga. Brandbefälsbefattningarna därstädes kunna säkerligen fullt nöjaktigt skötas även av personer, soin icke besitta den föreslagna kompet Även bör framhållas, att ett fasthållande häx-vid kan komma att s' för mindre samhällen medföra höjda utgifter för brandväsendet, måste antagas, att den, som kostat på sig den föreslagna utbilda' också kräver att få ersättning därför i form av ökade löneförmåner, grund av de invändningar, som sålunda kunna anföras mot de s nigas förslag, har det synts lämpligast att icke i detalj fixera några petensfordringar utan endast stadga, att brandchefen och vice brand skola vara väl förfarna och vitsordade i sitt yrke samt besitta goda fälsegenskaper. Genom bestämmelsen i 7 § 1 momentet att brandchef och vice brandchef skall för att vara giltigt fastställas a styrelsen, torde trygghet vinnas för att endast kompetenta persone utsedda.

I 7 § 2 momentet, som motsvarar 15 § 2 momentet i de s nigas förslag, har, i anledning av framställda anmärkningar mo bestämmelsen om viss tid överhuvudtaget för brandchefs och vice chefs anställning och dels mot tidens fixerande till 5 år, överlåtits åt fullmäktige att bestämma, vad som för varje ort kan vara passande.

De sakkunniga hava i 5 och 6 §§ i sitt förslag föreskrivit att i särskilt av stadsfullmäktige utfärdat reglemente skola behandlas fr om personalens ställning inom brandkåren samt i av brandchefen dad instruktion allt som rör den dagliga tjänstgöringen; och hava de kunniga närmare angivit, vad reglementet och instruktionen skola inn hålla. Vidare hava de sakkunniga i 16 § uppräknat en del av bran chefens åligganden samt stadgat, att närmare bestämmelser an e brandchefens och vice brandchefens allmänna åligganden och deras steåligganden inbördes skola meddelas i brandordning, reglemente instruktion. Det omarbetade förslaget har endast helt allmänt att i brandordningen eller särskilt reglemente skola närmare före meddelas angående brandchefens, vice brandchefens och brands åligganden samt vad därmed har samband. Detta torde vara a draga framför att lämna detaljerade föreskrifter om hur ifrågav angelägenheter skola ordnas. Visserligen innehåller gällande bran en del bestämmelser om brandchefens befogenheter, men därvid är märka, att stadgan ingenting nämner om eu styrelse eller nämnd, skall handhava brandväsendets angelägenheter, utan utgår ifrån att chefen är den, som representerar brandväsendet i förhållande till beslutande myndighet. Då nu i stället föreskrives, att en särskild fö valtningsmyndighet skall finnas, bör åt samhällena lämnas frihet att up -

33 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

<1 aga gränsen mellan berörda myndighets och brandchefens åligganden i lighet med vad förhållandena å varje ort betinga.

17 och 18 §§ i de sakkunnigas förslag hava uteslutits. Den förra r hava sin plats i för brandstyrkan utfärdat reglemente och den senare h till byggnadsstadgan.

fö

3 kapitlet är i huvudsak lika lydande med 6 kapitlet i de sakkun- 3 kap. förslag. I 9 § 1 momentet första stycket har den ändring gjorts, an skattande av brandstation, varmed här avses eu verklig byggnad, ningsredskap vits endast för det fall att kasernerad brandstyrka finnes. En m‘ m‘ ft att varje stad skall anordna brandstation kommer säkerligen många fall bliva alltför betungande för städernas ekonomi. Kosta torde nämligen bliva avsevärda, även om, såsom de sakkunniga . tt, det skulle låta sig göra att anordna brandstation i en redan byggnad, som i övrigt disponeras för andra ändamål.

10 § i det omarbetade förslaget motsvarar 22 § 1, 2 och 3 momenten 4 kap. i e sakkunnigas förslag. Utav de sakliga ändringar, som vidtagits, an- 0m brand~ m rkas här följande. I åtskilliga av de avgivna utlåtandena har påpe- Syn a att bestämmelsen i de sakkunnigas förslag om brandsynens förlägtill tid efter uppvärmningstidens slut medför vissa nackdelar och det för att undvika dessa tvärtom bör stadgas, att brandsynen skall rum under uppvärmningstiden. Det har sålunda framhållits, att det om vissa eldstäder kan vara av gagn att besiktiga dem just under ningstiden, att det ofta visat sig, att eldstäder anordnats proviunder eldningsperioden på ett olagligt och högst eldfarligt sätt an borttagits, innan brandsynen tagit sin början, samt att det ofta svårigheter° att vinna tillträde till bostadslägenheter under somaderna, då lägenhetsinnehavarna äro bortresta. De sakkunnigas i denna del överensstämmer med nu gällande stadgande, som tiden för brandsynen till månaderna maj och juni. Då meninålunda äro delade om lämpligaste tiden för brandsynen, har det de förslaget lämnat samhällena frihet att i brandordningen fasten tid, som kan anses vara mest passande, fråga om brandsynenämndens sammansättning har den ändring de sakkunnigas förslag, att även annan av brandbefälet än brandan tjänstgöra såsom ordförande. Det kan nämligen inträffa, att efen har förfall eller är upptagen av andra göromål. Vidare har mmelsen, att eldstadsbesiktning kan i större städer uppdragas åt skorsfejaren, borttagits. De sakkunnigas åsikt att eldstadsbesiktningen utan o nhet kan anförtros åt skorstensfejaren torde icke vara allmän. Tvi- Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 smal. 100 käft. (AV 123.) 5

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

velaktigt är, om skorstensfejare^! alltid besitter erforderlig kompetens

11 § 1 momentet är till innehållet lika med 24 § i de sa gas förslag; dock bär föreskriften om anmälan till polismyndigheten flyttats till 3 momentet.

11 § 2 momentet, vartill icke finnes någon motsvarighet i kunnigas "förslag, har hämtats från gällande brandstadgas 7 § 2 ment.° Den synemännen där tillerkända befogenhet synes nämlige fortfarande bibehållas. Enligt motiveringen till 24 § i de sakk förslag anse de sakkunniga, att brandsyneförrättaren naturligtvi vara berättigad att i förekommande fall genom någon av honom gen åtgärd, exempelvis genom bortskaffande av ett uppenbait el kaminrör, omöjliggöra en bristfällig eldstads fortsatta bruk. Då lik rättighet ingalunda är självklar, har även av detta skäl i det betade förslaget införts nu förevarande stadgande.

11 § 3 momentet motsvarar 26 § i de sakkunnigas förslag, d' dock vidtagits den ändringen, att efterbesiktning skall verkställas av d n, som förrättat den brandsyn, vid vilken föreläggandet givits. Denne tor e nämligen vara bäst skickad att avgöra, om föreläggandet fullgjorts.

12 § motsvarar 25 § i de sakkunnigas förslag. Endast den f'rändringen har vidtagits i fråga om innehållet, att den, som förrät brandsynen eller efterbesiktningen, skall inga direkt till länsstyrelsen m sin anmälan. Då de frågor, som här beröras, ofta påkalla ett sna t avgörande, synes man böra undvika den tidsutdräkt, som föroisak

av, att polismyndigheten skall företaga ytterligare undersökning o efter anmäla saken för länsstyrelsen. Skulle länsstyrelsen finna, att synenämndens utredning icke är till fyllest utan att saken bör gare undersökas, kan länsstyrelsen därtill anlita polismyndigheten, v ning även eljest torde av länsstyrelsen inhämtas, då så anses erfor

13 § är lika med 22 § 4 momentet i de sakkunnigas förslag! utgår sista stycket i detta såsom en följd av upphävandet av melsen, att skorstensfejare må ensam verkställa eldstadsbesiktni och 15 §§ motsvara 27 och 28 §§ i de sakkunnigas förslag.

5 kap. 16 § i det omarbetade förslaget har sin motsvarighet i 29

Om sotning. 30 § l momentet i de sakkunnigas förslag endast med den än att brandordningen skall innehålla bestämmelse om det antal s distrikt, vari stad skall indelas. I fråga om de fordringar, so uppställas för att vinna anställning såsom skorstensfejare, har arbetade förslaget i 17 § modifierat de sakkunnigas bestämmelse i Denna torde nämligen, såsom också framhållits i åtskilliga utlåtan

Kungi. Maj:ts proposition nr 123.

ra alltför sträng, såvitt angår den föreskrivna yrkesutbildningen. Fordngarna i övrigt synas, med undantag av åldersbestämmelsen, icke vara a beskaffenhet att böra upprätthållas. I anledning av gjord framställg från Sveriges Skorstenfejaremästares riksförbund har i 18 §, som ämnad att ersätta 32 § i de sakkunnigas förslag, bestämts, att kune om ledig skorstensfejarbefattning skall införas i allmänna tidrna, varemot det ansetts onödigt att föreskriva ytterligare kungöyldighet. 33 § i de sakkunnigas förslag motsvaras av 19 § i det etade förslaget.

De sotningsfrister, som de sakkunniga uppställa, hava de, under ältande av den skiftning i uppfattningen, som råder i rikets städer d härutinnan är nödigt och nyttigt, ansett utgöra en praktisk me- Av motiven framgår, att i åtskilliga städer brandordningarna 11a sotningsfrister icke oväsentligt längre än vad de sakkunniga git. Också hava i åtskilliga utlåtanden framförts betänkligheter mot eslagna tidsbestämmelserna såsom varande alltför snävt tilltagna.

synes man dock hava förbisett, att dessa icke äro ovillkorliga, i tt möjlighet beretts att i brandordningen bestämma längre tider, byggnadssättet och andra på frågan inverkande omständigheter medgiva.

1 det omarbetade förslaget har i stället föreskrivits en viss maxisom får överskridas endast för den händelse eldning ej skett efter verkställda sotning. Å andra sidan har denna tid satts så lång,

n i allmänhet innefattar en fördubbling av vad de sakkunniga andra vara normalt. Inom den sålunda angivna gränsen står det örande fritt, att i brandordningen närmare fixera sotningsfristerna ghet med vad förhållandena å orten kräva. 20, 21 och 22 §§ i det betade förslaget motsvara 34, 37 och delvis 40 §§ i de sakkunnigas . De i detta förekommande bestämmelserna i 30 § 2 momentet,

2 momentet, 33 § 5 momentet, 35, 36, 38, 39 §§ samt 40 § 1 mohava däremot uteslutits, då de lämpligen böra införas antingen i

brandordning eller i reglemente för skorstensfejare eller ock, såsom är med 36 §, i en byggnadsstadga.

6 kapitlet är till innehållet överensstämmande med 20 § i nu gäl- 0m vissa med brandstadga. Genom en särskild kungörelse torde, därest nu före- stad jämfsre förslag blir lagt till grund för en ny brandstadga, förordnande “yidigmma att meddelas att vad i den nya brandstadgan är föreskrivet för het att ordna s d, skall i tillämpliga delar gälla för de köpingar och andra områden Slt*ägennd' p landet, för vilka 1874 års brandstadga är gällande.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Avdelning II.

Bestämmelser angående landsbygden.

Om^stadgans De sakkunniga hava i 1 § 2 momentet i förslaget till lag an tillämpnings-brandväsendet i riket förutsatt, att brandstadgan skulle vara till* område. ^ samtliga landskommuner utan undantag. Endast för den handel ständigheterna fordrade, att en kommun borde befrias från att he delvis stå under stadgans tillämpning, skulle Konungen vara befo efter särskild framställning medgiva eftergift därifrån. Det omar förslaget däremot utgår ifrån att stadgan skall gälla inom ländsk nerna först efter det länsstyrelse för varje särskilt fall sådant för Dylikt förordnande äger länsstyrelsen efter vederbörandes hörand dela antingen då kommunens beslutande myndighet därom gör fra ning eller ock då länsstyrelsen efter prövning av föreliggande oms heter, såsom byggnadstäthet eller befintligheten av eldfarliga inrätt o. d., finner förhållandena det kräva. Förordnandet kan inskrän att avse endast vissa bestämmelser i stadgan och jämväl omfatta viss del av en kommun.

Om brand- Detta kapitel innehåller bestämmelser i det närmaste analoga

ordning och vad som gäller för stad och motsvarar 9 kapitlet i de sakku ^brandvä-11 förslag. En del där upptagna bestämmelser hava dock icke me sendet. Så är fallet med 41 §, som rör kommuns indelning i brandrotar. en dylik indelning och därav följande ändring i organisationen av styrkan skulle anses lämplig för en kommun, är det självklart, att både får och bör användas. Särskild bestämmelse härom torde vara överflödig. De i 42 § 2 momentet omnämnda föreskrifterna, som en ' de sakkunnigas åsikt böra införas i brandordningen, äro till största del n av den omfattande art och komma att så djupt ingripa i landsbygde s byggnadsförhållanden, att det icke kan vara tillrådligt att låta k nerna ordna hithörande förhållanden i brandordningen.

Om brand- Detta kapitel motsvarar 10 och 11 kapitlen i de sakkunnig

styrka,brand-slag i väsentligt förkortat skick. Den enda sakliga ändring, som ChbrfandchirtaSits ar> att> i likhet med vad gäller för stad, tillsättningen av samt brand- chefs- och vice brandchefsbeställningarna lagts i händerna på den nings'redskap Vighet, som handhar förvaltningen av brandväsendet. Emellert m. m. även ett tillägg ansetts höra göras, bestående i en föreskrift, att om

män brandkår finnes i en kommun, envar i kommunen boende ar r

man skall vara pliktig att tjänstgöra i densamma från och med det ,

37 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

vilket lian fyller 20 år, till och med det, under vilket han fyller år. Åt brandordningen har överlämnats att utforma bestämmelser brandchefens och vice brandchefens åligganden. 44 § i de sakkunförslag har därför utelämnats. Detsamma är fallet med 45 §, som gen synes böra intagas i brandordningen i samband med dess beelser om brandstyrkas åligganden i tjänsten.

31 § 1 momentet är till innehållet lika med 49 § i de sakkunnigas 10 kap.

; dock har det där angivna avståndet av 2 kilometer ansetts kunna0ra brandBy“till hälften. I fråga om brandsynenämndens sammansättning det med hänsyn till det enkla byggnadssättet å landet vara tillatt stadga, att nämnden skall bestå av tre för uppdraget lämpersoner. Övriga i detta kapitel förekommande bestämmelser äro sstämmande med motsvarande stadganden för städerna.

Erforderliga bestämmelser härom torde kunna inskränkas till ett 11 ka?ndeo av skyldigheten för innehavare av med eldstad försedd bygg- °m 80tning' tt lata verkställa nödig sotning. De stadganden, som härutöver av nöden, synas kunna införas i brandordningen.

Avdelning III.

Allmänna bestämmelser.

Såsom förut anmärkts, hava de sakkunniga föreslagit inrättande 12 kap.

ny statlig inspektion över rikets brandväsen. Förslaget här-ve/brand0 ot vilket från flera håll allvarliga invändningar framställts, kan väsendet i förorda till genomförande i den form, de sakkunniga tänkt sig. riket onekligen vissa fördelar skulle vara förbundna med att stamyndigheter ägde tillgång till särskild sakkunskap vid handläggav brandväsendet berörande frågor, vilken sakkunskap i så fall, atoriskt sett, närmast borde vara representerad i byggnadsstyrelsen, med hänsyn till nödvändigheten att undvika inrättandet av nya befattningar ej heller ansett mig för närvarande kunna framlägga om en dylik anordning. Att märka är härvid, att en rådgivande het på brandväsendets område redan nu utövas, förutom av brandngsinrättningarna genom deras inspektörer, av vissa frivilliga samtningar. Sålunda tillhandagår svenska brandskyddsföreningen genom av föreningen upprättad brandskyddsbyrå allmänheten med råd och uppar i brandskyddsfrågor samt utarbetar förslag och avger utlåtanbrandtekniska ämnen. En ytterligare utveckling av denna byrås

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

verksamhet är givetvis önskvärd, vartill stöd borde kunna påräknas kommuner, brandförsäkringsbolag eller andra korporationer, vilka mast bava gagn av föreningen. Av särskild vikt synes emelle att vid tiden för den nya brandstadgans ikraftträdande normal olika brandordningar upprättas och tillhandahållas vederbörande ner. Om sådant skulle befinnas av behovet påkallat, torde möta för Kungl. Maj:t att för detta ändamål tillfälligtvis anlita nigt biträde.

Med hänsyn till vad nu anförts har utav de i förslaget angående brandväsendet i riket införda 5—8 §§ medtagits endast något omarbetat skick, vilket stadgande motsvarar 37 § i det nu rättade förslaget.

Kapitlen 14 och 15 i de sakkunnigas förslag hava icke m 14 kapitlet, som handlar om kommunalförbund för eldsläckningsv synes saklöst kunna undvaras; och vad beträffar 15 kapitlet, som håller allmänna försiktighetsmått till förebyggande av eldfara, bestämmelser, som redan finnas utfärdade i ämnet, vara tillräckliga. I 6 § andra stycket i ordningsstadgan för rikets städer stadgas, att den, som ovarsamt förfar med eld eller utan nödig omsorg förvarar eller behandlar eldfarlig! eller exploderande ämne, skall bota från och med 5 till och med 100 riksdaler, där icke straff bör följa enligt allmän lag eller särskilda av Kungl. Maj:t meddelade stadganden. I fråga om landsbygden gäller stadgandet i Byggningabalken 24 kap. 1 § sista punkten, att den, som ovarsamt umgås med eld i by, skall höta minst o och högst 100 kronor, ändå att ingen skada sker. Vidare må märkas de föreskrifter, som förekomma i 1, 2, 3, 4 och 18 §§ i lagen om förekommande och släckning av skogseld. För den händelse ytterligare bestämmelser utöver de sålunda gällande äro erforderliga i nu ifrågavarande hänseende, desamma införas i brandordningen, såvida de icke, såsom fallet är 59 § första och tredje stycket, höra hemma i särskilda författnin

13 kap. Åtskilliga av de i motsvarande kapitel av de sakkunnigas

dS vi?elds-intagna ‘ bestämmelserna hava här uteslutits, enär de ansetts icke våda m. m. införas i brandstadgan. Så är fallet med 61 § 2 momentet första

ket, vilken bestämmelse telegrafstyrelsen torde vara behörig utfär 61 § 3 momentet, 62 § 1 momentet, 63 §, 64 §, som hava sin i

brandordningen, samt med 68 § andra stycket och 69 §, vilkas 1 het kan sättas i tvivelsmål. Övriga bestämmelser hava endast u mindre jämkningar, huvudsakligen av redaktionell natur.

14 kap- Förutom en del formella jämkningar, som delvis betingats av

^påföljd3,'be- gående ändringar i de sakkunnigas förslag, hava i nu ifråga

Kungl. Afaj:ls proposition nr 123.

1 även några ändringar i sak vidtagits. I 43 § 1 momentet, som svar i arenotsvarar samma moment i 70 § i de sakkunnigas förslag, har sålunda brandy&Bcn* inimum satts till 5 kronor, varjämte tillfogats dels att rätten äger det m. m. nhet att förelägga vite, och dels att straff för vägran att lämna ensfejare tillträde skall följa endast då skäl därtill saknats. Ett moment 3, har tillagts, innehållande straffbestämmelser för falskt . I 4 och o momenten har bötesmaximum höjts till 500 kronor, te i förstnämnda momentet stadgats, att medlem av hrandstyrka drabbas av straff endast för den händelse han ej kan visa laga för sitt uteblivande eller förebringa laga skäl för sin vägran, ndet i 77 § av de sakkunnigas förslag att de för stad och stadse samhällen meddelade bestämmelser skola gälla även för ortens lanlagda område återfinnes i 50 § i det omarbetade förslaget. Då tid dylikt område ofta till stor del är att jämnställa med vanlig ygd, torde det icke vara nödvändigt att å detsamma tillämpa samtde bestämmelser, som eljest gälla för det planlagda området. Länshar därför erhållit befogenhet att bevilja de undantag, som nna anses påkallade. Slutligen har 78 § i de sakkunnigas förslag tts kunna utgå ur brandstadgan.

Då det omarbetade förslaget så väsentligt modifierat dels de i 5 överg&ngs- 6 kapitlen av de sakkunnigas förslag upptagna bestämmelserna delsbestanimelser kompetensfordringarna för brandchef, vice brandchef och skorstenstorde särskilda övergångsbestämmelser vara överflödiga. Av forngen till 6 § 2 momentet och 17 § i det omarbetade förslaget amgår, att den, som vid tiden för stadgans ikraftträdande innehar någon nyss nämnda befattningar, fortfarande äger därvid förbliva, även om icke besitter de kvalifikationer, stadgan föreskriver.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. måtte genom proposition inhämta riksdagens yttrande över det ande förslaget till brandstadga.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Waldemar Wiens.