med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillågg åt befattningshavare i statens tjänst m. m.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 2.

1 Nr 2.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillågg åt befattningshavare i statens tjänst m. m.; given Stockholms slott den 8 januari 1928.

Kungl. Makt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, örne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, följande:

Jag anhåller nu att inför Kungl. Maj:t få framlägga förslag i fråga om dyrtidstillågg åt befattningshavare i statens tjänst. Därvid skall jag tillåta mig att till en början lämna en kortfattad redogörelse för vad tidigare i sådant avseende från statens sida åtgjorts.

Bihang till riksdagms protokoll 1923. 1 samt. 2 höft. (Nr 2). 1

Historik.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

Med anledning av den efter värld skrigsutbrottet inträffade prisstegringen beviljade 1916 års riksdag krigstidshjälp till vissa statens befattningshavare, som tillika voro familjeförsörjare. Från och med år

1917 infördes vid sidan av krigstidshjälpen även ett krigstidstillägg, utgående för nämnda år med ett till viss procent å de kontanta avlöningsförmånerna beräknat, nedåt och uppåt begränsat belopp. För år

1918 utgick krigstidstillägget med dels viss s. k. grundplåt, dels procentuellt tillägg.

Från och med år 1919 hava ifrågavarande tillägg till statens befattningshavare under benämning dyrtidstillägg utgått efter ett annat system än tidigare, i det att enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens nämnda år fattade beslut systemet med för varje år bestämda, fasta tillägg övergivits och ett system med glidande skala införts. Detta system åsyftade dyrtidstilläggets reglerande periodvis och automatiskt efter levnadskostnadernas växlingar. Dyrtidstillägget ställdes nämligen i förhållande till ett levnadskostnaderna följande s. k. grundtal, vilket tillämpades oreducerat för avlöningsbelopp intill en given gräns men för överskjutande avlöningsbelopp nedsattes på visst sätt.

Till 1920 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg, i huvudsak grundat på 1919 års bestämmelser i ämnet men innebärande vissa förbättringar av dyrtidstilläggen. Riksdagen vidtog ytterligare höjningar i Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagens beslut gick i huvudsak xit på dels en minskning av skillnaden mellan talet för levnadskostnadsökningen och grundtalet, dels ock en förbättring av familjeförsörjarnas ställning genom utsträckning av rätten att beräkna dyrtidstillägg efter oreducerat grundtal.

Vidare antog 1920 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag bestämmelser med särskilda grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Dessa bestämmelser åsyftade att för nämnda verk, för vilka genomförts lönereglering för tiden från och med den 1 juli 1920, i stort sett neutralisera verkan av att sagda lönereglering normerats efter en högre prisnivå än den, efter vilken lönerna vid oreglerade verk — inberäknat tillfällig löneförbättring — fastställts.

I fråga om dyrtidstillägg åt befattningshavare vid domänverket, som erhållit provisorisk lönereglering från och med år 1921, antog slutligen 1920 års riksdag särskilda bestämmelser, vilande på enahanda grunder som de för kommunikationsverken fastställda.

Den reduktion av dyrtidstilläggen för affärsverken, som i ovan angivet syfte vidtogs av 1920 års riksdag, åstadkoms på sådant sätt,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

att dels grundtalet bestämdes till ett It) enheter lägre belopp än för övriga verk, dels ock det belopp, på vilket dyrtidstillägg fick beräknas, begränsades till 85 procent av avlöningen.

Beträffande dyrtidstilläggsfrågans behandling vid 1921 års riksdagfår jag erinra, att Kungl. Maj:t i proposition den 18 mars 1921, nr 326, föreläde riksdagen förslag till kungörelse i ämnet, i vilken bestämmelser sammanförts såväl för de nyreglerade som för de oreglerade verken. I detta förslag bibehöllos de 1919 och 1920 fastslagna huvudprinciperna för dyrtidstilläggens beräknande. De ändringar av tidigare bestämmelser i ämnet, som förslaget innefattade, avsågo i huvudsak dels en allmän nedsättning av dyrtidstilläggen genom sänkning av grundtalet, dels därjämte en särskild reduktion för icke-familjeförsörjare; och erhöll i samband härmed begreppet familjeförsörjare eu något ändrad bestämning. Riksdagen vidtog emellertid ännu en nedsättning, avseende befattningshavare vid de ämbetsverk och kårer, som erhållit ny definitiv lönereglering, nämligen förutom de affäi-sdrivande verken statsdepartementen och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. 1 sådant syfte ökades ovanberörda avdrag å grundtalet till 20 och sänktes det procenttal av lönen, varå dyrtidstillägg fick beräknas, till 80. Efter motsvarande grunder reglerades likaledes dyrtidstilläggen för befattningshavare vid armén och marinen, vilka erhöllo provisorisk lönereglering vid 1921 års riksdag. Riksdagen antog vidare ändrade bestämmelser rörande dyrtidstillägg under tjänstledighet för sjukdom, gående ut på att dyrtidstillägg under sådan tjänstledighet skulle utgå endast å den verkligen uppburna avlöningen.

Vid 1922 års riksdag genomfördes en del smärre ändringar i vissa detaljbestämmelser rörande dyrtidstilläggen. Därjämte vidtogs en modifikation i avseende å sättet för fastställandet av grundtalet i syfte att underlätta arbetet med dyrtidstilläggens uträknande m. m. Medan därförinnan grundtalet bestämts till talet för levnadskostnadsökningen, minskat med en tiondel och därefter avjämnat till närmast lägre hela tal, bestämmes efter ändringen grundtalet sålunda, att talet för den sedan ingången av augusti månad 1914 inträdda ökningen i levnadskostnader minskas med en tiondel samt att det så erhållna talet i förekommande fall jämnas, därest det med högst 2 Vs överstiger närmast lägre 5-tal, till sagda tal men eljest till närmast högre 5-tal.

Kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst utfärdades den 15 juni 1922 (nr 356). Beträffande diplomatiska och konsulära tjänstemän utfärdades samma dag i enlighet med riksdagens beslut särskild kungörelse angående grunderna för dyr-

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

tidstillägget (nr 341). Yad angår fast anställt manskap vid armén och marinen m. fl. utfärdades den 9 juni 1922 kungörelse (nr 334) om viss ändring av kungörelsen den 12 september 1921 (nr 531) angående dyrtidstillägg åt nämnda personal. Samtliga ifrågavarande kungörelser gälla från och med den 1 juli 1922 tillsvidare utan någon viss tidsbegränsning. Vidare har Kungl. Maj:t den 30 november 1922 utfärdat kungörelse med grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lotsoch fyrstaten (nr 579).

I anslutning härtill torde jag få giva en kortfattad återblick över den under olika tider genom dyrtidstilläggen lämnade kompensationen för levnadskostnadsstegringen.

För år 1917, då prisstegringen från år 1914 uppgick till i medeltal 59 procent, utgick statens ifrågavarande bidrag (krigstidstillägg) inom vissa gränser med 15 procent av lönen, motsvarande en kompensation av ungefär 25 procent, men kunde för lägre avlöningar stiga till 25 procent, motsvarande en kompensation av ungefär 42 procent. Därjämte utgick krigstidshjälp till vissa lägre inkomsttagare. För högre avlönade befattningshavare var krigstidstillägget avsevärt begränsat.

Under år 1918 stegrades levnadskostnaderna i utomordentlig grad, vilket hade till följd, att riksdagen, som på våren beslutat om förhöjda krigstidstillägg, måste å urtima sammanträde under hösten bevilja ytterligare sådana tillägg. För första halvåret, då levnadskostnadsstegringen utgjorde omkring 97 procent, utgick krigstidstillägget med dels en s. k. grundplåt av 1 krona om dagen, dels — med viss begränsning uppåt och nedåt — en tredjedel av avlöningsförmånerna. Den senare delen av krigstidstillägget motsvarade en kompensation av omkring 34 procent. Grundplåten påverkade emellertid kompensationsgraden på så sätt, att lägre avlöningar blevo bättre kompenserade än högre. För senare halvåret 1918 fördubblades krigstidstillägget, såväl grundplåten som det procentuella tillägget. Det senare motsvarade under sistnämnda tid, då medeltalet av prisstegringen uppgick till omkring 130 procent, en kompensation av något över 50 procent. Ännu var krigstidstillägget avsevärt begränsat för högre löntagare, i det att procentuellt tillägg fick uppgå till högst 9 kronor om dagen, motsvarande vid en månadslön av 600 kronor en kompensation av ungefär 35 procent.

Den starkt markerade prisstegringen under år 1918 och närmast därefter hade till följd, att statens ifrågavarande bidrag vid 1919 års riksdag omlades till systemet med s. k. glidande skala, varigenom bidragen (dyrtidstillägg) automatiskt reglerades efter dyrtidens förändringar.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 2, 5

Dyrtidstillägget utgick efter ett grundtal, som motsvarade åtta niondelar av talet för levnadskostnadsstegringen. Å avlöningsförmåner, som icke överstego 100 kronor för månad, utgick dyrtidstillägget efter ett procenttal motsvarande grundtalet. Kompensationen utgjorde alltså här i det närmaste 8!) procent. Den minskades emellertid med lönens storlek, i det att dyrtidstillägget å den del av avlöningen, som eventuellt översteg 100 kronor för månad, utgick efter ett procenttal, motsvarande allenast en tredjedel av grundtalet. Vid en avlöning av 600 kronor för månad uppnåddes det högsta medgivna dyrtidstilläggsbeloppet. Här utgjorde kompensationen ej fullt 40 procent. Den genomsnittliga levnadskostnadsökningen under år 1919 uppgick till 161 procent.

Vid 1920 år riksdag höjdes dyrtidstilläggen ytterligare, räknat från och med nämnda års ingång. Grundtalet bestämdes att motsvara indextalet för prisfördyringen, minskat med 6 enheter, därest sistnämnda tal vore jämnt, men eljest med 5 enheter. Vid tiden för riksdagens beslut motsvarade grundtalet ungefär 96 procent av levnadskostnadsstegringen, som uppgick till inemot 170 procent. Dyrtidstillägget utgick på de första 85 kronorna i månaden efter ett procenttal, motsvarande grundtalet, dock att sagda belopp ökades med 15 kronor för varje av befattningshavaren på grund av försörjningsplikt underhållet barn under 16 års ålder. För den del av avlöningen, varå dyrtidstillägg fick beräknas efter helt grundtal, utgjorde alltså kompensationen omkring 96 procent. För den överskjutande delen däremot utgick dyrtidstillägget efter ett procenttal, motsvarande femtiofem hundradelar av grundtalet. Här utgjorde alltså kompensationen omkring 53 procent. Vid den avlöningsgräns av 1,250 kronor för månad, där dyrtidstillägget uppnådde maximum, var kompensationen för en icke-familjeförsörjare ungefär 56 procent.

En mindre sänkning av dyrtidstilläggen genomfördes från och med den 1 juli 1921. Grundtalet utgjorde härefter nio tiondelar av talet för levnadskostnadsstegringen, som under senare halvåret 1921 uppgick till 133 procent. Dyrtidstillägget utgick eljest — om man bortser från nyreglerade personalgrupper — efter samma huvudgrunder som därförinnan, dock att för icke-familjeförsörjare dyrtidstillägget sänktes, om de voro över 25 år, med en tiondel och, om de voro under 25 år, med två tiondelar. Kompensationen kunde vid vissa lägre avlöningar uppgå till 90 procent för familjeförsörjare och till 81 procent för ickefamiljeförsörjare över 25 år. För en icke-familjeförsörjare med en avlöning av 1,250 kronor i månaden utgjorde den omkring 47 procent.

Vid 1922 års riksdag bibehöllos i huvudsak förutvarande grunder

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

för dyrtidstilläggen; prisstegringen hade dåmera nedgått till i medeltal omkring 98 procent.

Jag har vid den sålunda lämnade översikten bortsett från den inverkan på kompensationsgraden, som genomförda definitiva löneregleringar i vissa fall medfört.

Inkomna I detta sammanhang, och innan jag går att närmare beröra frågan

framställ- om de bestämmelse!’, som efter den 30 juni 1923 böra bliva gällande i n,nfl*r fråga om dyrtid stillägg till statens befattningshavare, ber jag få omnämna, att styrelsen för Sveriges statstjänstemannanämnd i skrivelse den 6 december 1922 gjort framställning, i syfte att dyrtidstilläggen måtte fortfarande få utgå efter samma grunder som för närvarande. En framställning i liknande syfte har gjorts från statstjänstemän i Alvesta. Å andra sidan har Sveriges industriförbund i skrivelse den 21 december 1922 påtalat avlöningsförhållandena inom statsförvaltningen, såsom enligt förbundets mening ledande till allt för höga avlöningar till vissa personalgrupper i jämförelse med befattningshavare i enskild tjänst.

Nya grunder Dyrtidstilläggen åt statstjänstemärmen hava icke under någon

läggen*" Peri°d uppgått till sådana belopp, att full kompensation för den inträdda prisstegringen erhållits. Kompensationsgradens utveckling under skilda tider och för olika grupper av befattningshavare har varit beroende av dels de medelsbelopp, som ansetts kunna ställas till förfogande för ändamålet, dels ock dyrtidens olika tryck för större eller mindre inkomsttagare samt för personer med eller utan försörjningsplikt.

Jämväl då det nu gäller att bestämma grunderna för dyrtidstillläggen, måste hänsyn tagas till enahanda förhållanden, vilka tidigare varit i sådant avseende utslagsgivande.

Vid granskningen av de olika krav, som ställts å budgeten för statsregleringsperioden 1923—1924, har det befunnits nödigt att genomföra långt gående inskränkningar och besparingar. Även i fråga om dyrtidstilläggen måste en icke obetydlig nedsättning ske. Att bibehålla de mivarande grunderna för dyrtidstilläggen skulle nämligen icke kunna låta sig göra utan att pålägga nya skatter eller öka de redan utgående, något som jag ansett mig icke kunna tillstyrka.

Det förslag i fråga om grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, som jag nu ämnar förorda, har sålunda måst bestämmas med hänsyn till den begränsade medelstillgången. Jag har emellertid sökt så avväga förslaget, att reduktionen skulle bliva så litet kännbar som möjligt. En ledande grundtanke har vidare varit, att

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

möjligast enkla bestämmelser för dyrtidstilläggens beräknande skulle kunna erhållas, detta framför allt i syfte att minska arbetet med dyrtidstilläggens bestämmande och utbetalande.

Förslaget innebär först och främst, att dyrtidstilläggen skulle för olika avlöningar utgå efter ett och samma procenttal, dock att det högsta belopp, vara dyrtid stillägg skulle få utgå, nedsatts till inemot hälften av det nuvarande. Jag har visserligen också haft under omprövning ett förslag i nära anslutning till den linje, som förordades av statsutskottet föregående år. Detta förslag, sådant det i övrigt måst anordnas, har emellertid för det stora flertalet befattningshavare visat sig medföra i huvudsak enahanda löneställning som det förslag med proportionella dyrtidstillägg, jag funnit mig böra förorda. Under sådana förhållanden måste sistnämnda enklare förslag vara att föredraga.

Det procenttal, efter vilket dj^rtidstilläggen skulle beräknas, bör naturligen såsom hittills stå i visst förhållande till levnadskostnadsindex. Enligt mitt förslag skulle det motsvara hälften av talet för levnadskostnadsstegringen. Vid en indexställning av 175 skulle alltså, med iakttagande av avrundning nedåt, procenttalet vara 37. A den del av avlöningen, som överskjuter 650 kronor i månaden, skulle något dyrtidstillägg ej utgå.

Då dyrtidstillägget nu måste starkt beskäras, har det synts mig vara nödvändigt att beträffande rätten till förhöjning på grund av försörjningsplikt vidtaga en begränsning så till vida, att, i anslutning till vad som fastslogs vid 1920 års riksdag, förhöjningen endast tillerkännes dem, vilka hava minderåriga barn att försörja. Nödvändigheten av besparing liksom önskvärdheten av att efter hand avveckla den högre kompensationen för försörjningspliktiga har ock ansetts böra föranleda, att i fråga om rätten till förhöjning ingen åtskillnad göres för olika antal barn. För befattningshavare, som har barn under 16 år att försörja, skulle enligt förslaget dyrtidstillägget ökas med en tiondel av vad eljest skolat utgå. Däremot skulle dyrtidstillägget nedsättas med en tiondel för befattningshavare under 25 år utan försörjningsplikt, som här avses.

De nu angivna grunderna skulle gälla befattningshavare, för vilka definitiv lönereglering ännu icke genomförts. Vid nyreglerade verk skulle dyrtidstillägget givetvis utgå efter reducerade grunder. Reduktionen har i förslaget genomförts sålunda, att procenttalet för dyrtidstillägget skall minskas med 18 enheter. Detta avdrag har avvägts med hänsyn till den nuvarande, på två vägar åstadkomna reduktionen för befattningshavare vid nyreglerade ämbetsverk. Då alltså avdraget inne-

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

skiter jämväl den för närvarande gällande begränsningen av underlaget för dyrtidstilläggen till 80 procent av avlöningen, skulle enligt mitt förslag dyrtidstillägg utgå å ett i motsvarande mån högre belopp än vid oreglerade verk, eller 800 kronor i månaden.

För att åskådliggöra verkan av förslaget har jag låtit utarbeta tabeller, utvisande för reglerade och oreglerade befattningshavare inom olika kategorier dels grundlönerna år 1914 samt därefter inträffade förändringar däri, dels dyrtidstilläggen och den därigenom åstadkomna procentuella förhöjningen å lönerna enligt nuvarande och enligt föreslagna grunder. Berörda tabeller, vilka torde få såsom bilaga (Bilaga A) fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende, hava gjorts så fullständiga, att däri redovisats praktiskt taget befattningshavare i alla lönegrader med uppdelning å billigaste och dyraste ort, begynnelseavlöning och slutavlöning.

Av de sålunda upprättade tabellerna framgår i huvudsak följande.

Vid nyreglerade verk uppgå dyrtidstilläggen enligt nu gällande grunder för befattningshavare utan barn och över 25 år (enligt nuvarande ordning »icke-familjeförsörjare» över 25 år) i regel till 20 å 27 procent av den nuvarande avlöningen. Enligt förslaget skulle dyrtidstilläggen med undantag för vissa högre befattningshavare representera 19 procent av avlöningen. Sänkningen skulle alltså växla mellan 1 och 8 procent av lönen. De större sänkningarna hänföra sig genomgående till befattningshavare å billigaste ort, särskilt vad angår begynnelselön. På dyraste ort överstiger icke sänkningen annat än undantagsvis 6 procent och beträffande slutavlöningen (för manliga befattningshavare) 4 procent av avlöningen. Den större sänkningen å billigaste ort är ägnad att åstadkomma en viss utjämning i förhållande till befattningshavare å dyrare ort. För de högre befattningshavarna utgöra dyrtidstilläggen enligt nu gällande grunder allenast mellan 10 och 19 procent av avlöningen. Enligt de föreslagna grunderna skulle dyrtidstilläggen utgöra mellan 5 och 18 procent. Sänkningen är inom denna grupp i vissa fall förhållandevis större än för lägre befattningshavare.

För befattningshavare med barn växlar det nu utgående dyrtidstillägget för det stora flertalet mellan 22 och 32 procent av avlöningen. Med de föreslagna grunderna skulle procenttalet nedsättas till 21 och sänkningen alltså utgöra mellan 1 och 11 procent av avlöningen. Aven här hänför sig den större sänkningen till billigaste ort och företrädesvis till begynnelseavlöningen. På dyraste ort överstiger sänkningen i fråga om begynnelseavlöningen allenast undantagsvis 8 procent och beträffande slutavlöningen (för manliga befattningshavare) 6 procent. För de högre

9 K uti yl. Maj.ts proposition Nr 2.

befattningshavarna är nedsättningeu även inom nu förevarande grupp i regel förhållandevis mer betydande än för lägre befattningshavare.

Det torde förtjäna särskilt framhållas, att för befattningshavare såväl utan barn som med barn sänkningen blir lägst vid slutavlöning å dyraste ort. Förslaget medför större sänkningar för de högsta och de lägsta befattningshavarna men lämnar vissa mellangrupper mera oberörda. Den starkare sänkningen för de lägre befattningshavarna är en följd av borttagandet av den högre kompensationen å de första 85 kronorna av månadsavlöningen. För de högre däremot är sänkningen föranledd av dyrtidstilläggets begränsning till en avlöning av 800 kronor för månad. För grupperna närmast under nyssnämnda gräns blir sänkningen i följd härav mindre.

Inför de sålunda angivna allmänna konsekvenserna av förslaget synes det vara av intresse att verkställa eu jämförelse mellan, å ena sidan, lönerna, sådana de utgingo dels år 1914, dels efter de närmast följande tillfälliga regleringarna, samt, å andra sidan, de numera i lön och dyrtidstillägg utgående totala avlöningsförmånerna.

Läggas 1914 års lönebelopp till grund för kalkylen, erhålles den faktiska lönestegringen sedan tiden före den stora prisstegringens inträdande. De löner, som utgingo nämnda år, hade emellertid fastställts redan omkring år 1905 eller anpassats efter den prisnivå, som rådde omkring sistnämnda år. Då hela tidsperioden 1905—1914 karaktäriserades av en fortgående prisstegring, som kan uppskattas till omkring 15 procent av 1905 års nivå, såg man sig så småningom nödsakad att genom olika tillägg föra upp lönesatserna till motsvarighet mot den aktuella prisnivån omkring år 1914. Denna provisoriska lönereglering, som icke hann bli genomförd annat än för ett mindretal befattningshavare inom vissa verk, innan den stora prisstegringen inträffade, fortsattes emellertid vid sidan av dyr tid stilläggen. Vid nyreglerade verk hava de provisoriska lönetilläggen sedermera ingått i de fasta grundlönerna.

I jämförelse med de år 1914 faktiskt utgående avlöningarna representerar enligt tabellerna summan av lön och dyrtidstillägg jämlikt föreslagna grunder en procentuell ökning, som ofta nog och för de lägre befattningshavarna i regel mer än täcker levnadskostnadsstegringen. Även om man utgår från att 1914 års löner hänföra sig till 1905 års prisnivå och jämförelsen sålunda skall göras icke med prisstegringen sedan år 1914 (75 procent) utan med prisstegringen sedan år 1905 (omkring 100 procent), visar det sig, att med de föreslagna grunderna för dyrtidstillläggen en stor del av de lägre befattningshavarna erhålla full kompensa- Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 2 höft. (Nr 2.) 2

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

tion för prisstegringen. Läggas åter de genom provisoriska regleringar till 1914 års prisnivå förhöjda lönerna till grund för jämförelsen, blir naturligen den procentuella höjningen av lönerna relativt lägre men dyrtiden dock i allmänhet något så när kompenserad. Endast vissa grupper av högre befattningshavare, såsom sekreterare och byråchefer, framstå vid denna jämförelse såsom mindre väl tillgodosedda.

Vid dessa jämförelser bör särskilt beaktas, att genomförda löneregleringar för åtskilliga av befattningshavarna avsett att innebära icke blott en ersättning för penningvärdets fall utan även en uppflyttning i högre löneställning än den förutvarande. Att utföra några beräkningar, huru — med hänsynstagande härtill — kompensationen för prisstegringen ställer sig, har dock ej låtit sig göra.

Vad därefter angår befattningshavare vid ännu icke nyreglerade verk, vilken grupp minskats allt efter genomförande av definitiva löneregleringar, visa de procentuella höjningarna i förhållande till 1914 års löner icke samma höga tal som för vissa befattningshavare med definitivt reglerade avlöningar. Beträffande de högre befattningshavarna varierar höjningen med nuvarande grunder för dyrtidstilläggen mellan 50 och 71 procent för befattningshavare utan barn och över 25 år samt mellan 55 och 74 procent för befattningshavare med barn. Med de föreslagna nya grunderna skulle emellertid höjningen, uttryckt i procent av 1914 års löner, nedgå till 38 å G8, respektive 40 å 72 procent. I förhållande till de nu utgående, till 1914 års prisnivå reglerade lönerna bliva procenttalen 12—37, respektive 13—41.

Beträffande vaktmästargrupperna uppgår höjningen i förhållande till 1914 års löner enligt nuvarande grunder till 98 å 108 procent för befattningshavare utan barn och över 25 år samt till 109 å 121 procent för befattningshavare med barn. Med de föreslagna grunderna skulle höjningen nedgå till 83 å 92, respektive 88 å 97 procent. I förhållande till de nu utgående lönerna bliva procenttalen 37, respektive 41. Höjningen är sålunda visserligen större än för högre befattningshavare, men i jämförelse med nyreglerade vaktmästare (expeditionsvakter) är höjningen låg. Beträffande vaktmästargruppen synes mig alltså förslaget drabba väl hårt, och jag har därför funnit mig böra vidtaga särskilda åtgärder för motverkande av sänkningen. Såsom jagsenare i dag torde få tillfälle föreslå, skulle detta ske genom tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.

Vidkommande kvinnliga tjänstemän är visserligen också löneök-

11 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

ningen sedan 1914 i regel mindre än för innehavare av uyreglerade avlöningar, men den av de nya grunderna för dyrtidstilläggen föranledda sänkningen synes mig icke vara av den betydelse, att särskilda åtgärder för dess motverkande skulle erfordras.

1 avseende å den olikhet, som sålunda kunnat konstateras i fråga om de nya grundernas inverkan i det hela på kompensationsgraden, vill jag framhålla, att varje övergång från det nuvarande systemet med dess ojämna verkningar till ett förenklat system med i huvudsak proportionella dyrtidstillägg måste verka utjämnande och därmed även åstadkomma olika störa sänkningar i förhållande till nuvarande dyrtidstillägg.

\ ad angår den löreslagna kungörelsen med allmänna grunder för Detaljbestämdyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ansluter den sig till mel8er‘ nu gällande kungörelse i ämnet. Ändringar äro föreslagna huvudsakligen endast i §§ 2—4, av vilka § 2 innehåller bestämmelser om beräknandet av levnadskostnadsökningen samt §§ 3 och 4 grunderna för dyrtidstillägg vid oreglerade, respektive reglerade verk. Jag anhåller att med några ord få beröra vissa detalj bestämmelser i kungörelsen.

I § 1 återfinnes det grundläggande stadgandet om dels till vilka befattningshavare i statens tjänst dyrtidstillägget utgår, dels å vilka löneförmåner tillägget får beräknas. I sistnämnda avseende har uppräkningen kompletterats med två vid lots- och fyrstaten nyin förd a avlöningsförmåner, nämligen enslighetstillägg och fyrskeppstillägg. Därjämte hava vissa förenklingar i formellt hänseende föreslagits.

Där ej bestämmelser i annan ordning äro eller varda meddelade, utgår dyrtidstillägget å i 1 § uppräknade slag av kontanta avlöningsförmåner, däribland arvode. Det har i en del fall uppstått tvekan, huruvida vissa arvodestagare vore att hänföra till befattningshavare i statens tjänst. Att i detta avseende uppdraga en allmängiltig gräns synes skäligen vanskligt, och det lärer fördenskull alltjämt böra överlämnas åt rättstillämpningen att i varje förekommande fall träffa avgörande härutinnan. Emellertid bör begreppet befattningshavare i statens tjänst enligt min mening förutsätta, att skyldighet till tjänstgöring i detta ords vanliga bemärkelse föreligger. Enbart representantskap i vissa styrelser och andra institutioner skulle sålunda icke kunna anses såsom befattning i statens tjänst. Sådant representantskap föreligger på en del håll inom statsförvaltningen och är vanligen förenat med arvode. Jag nämner såsom exempel den inom vissa styrelsegrenar

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

förekommande fullmäktiginstitutionen ävensom ledamotskapet av vattenfallsstyrelsen. Vad angår tillämpligheten av den kungörelse, vartill jag nu framlägger förslag, förutsätter jag, att i dylika fall dyrtidstillägg ej skall utgå, såvida icke motsatsen är i varje särskilt fall i samband med anslagsäskande eller eljest direkt utsagt.

Innehållet av § 3 följer redan av vad jag yttrat rörande grunderna för dyrtidstilläggen. Själva huvudregeln, att dyrtidstillägget skulle bereda halv kompensation för levnadskostnadsökningen, hänför sig till befattningshavare över 25 år men utan försörjningsplikt. Med utgångspunkt häritrån ökas, respektive minskas dyrtidstillägget med en tiondel. I förhållandet mellan de tre grupperna av befattningshavare — ined försörjningsplikt, utan försörjningsplikt över 25 år och utan försörjningsplikt under 25 år — verkar sj^stemet på samma sätt som de nu gällande bestämmelserna. Avrundningen av dyrtidstilläggets belopp har utsträckts så, att inga öretal skulle behöva medtagas.

Tillämpningen av § 4 har numera ytterligare utsträckts genom nya definitiva löneregleringar. Beträffande de befattningshavare, å vilka enligt beslut vid 1922 års riksdag avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen gjorts tillämpligt, följer automatiskt dyrtidstilläggets beräkning enligt förevarande paragraf. Vad däremot angår befattningshavare vid lots- och fyrstaten har ett särskilt avlöningsreglemente utfärdats ; och, då dessa befattningshavare givetvis skola uppbära dyrtidstillägg enligt samma grunder som övriga innehavare av nyreglerade avlöningar, har paragrafens lydelse kompletterats i enlighet härmed. Vidare hava hänvisningarna till de olika avlöningsreglementena förenklats.

I § 4 mom. 2 hava hittills upptagits bestämmelser angående s. k. personliga dyrtidstillägg till vissa befattningshavare vid nyreglerade verk. Rörande dessa tillägg får jag hänvisa till den redogörelse, som återfinnes å sid. 9—13 i det vid propositionen nr 84 till 1922 års riksdag fogade utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 februari 1922. Såsom därav framgår, ifrågasattes redan då avskaffande av de personliga dyrtidstilläggen. Jag fann mig emellertid för det dåvarande på angivna skäl nödsakad avstå från att föreslå en dylik åtgärd. Förhållandena hava numera ändrats därhän, att jag ansett mig kunna förorda borttagandet av ifrågavarande tillägg. Dels står nämligen en dylik åtgärd i överensstämmelse med den strävan till förenkling, särskilt på förevarande område, som nu med styrka gör sig gällande och som, bland annat, inverkat på utformningen av mitt förslag i fråga om huvudgrunderna för dyrtidstilläggen, dels hava de personliga dyr-

13 Kungl. Maj.-ts proposition Nr 2.

tidstilläggen undan för uudan förlorat i betydelse med inträffade avlönings förhöjningar och sänkta dyrtidstillägg. På grund av mitt ifrågavarande förslag har mom. 2 i § 4 utgått.

De vidtagna ändringarna i § 5 följa utan vidare av de nya maximigränserna för den avlöning, varå dyrtidstillägg skulle få utgå.

Tillägget i sista stycket av § 8 har sin motsvarighet i sista stycket av § 3.

Vad angår kostnaderna för dyrtidstilläggen torde senare i dagnärmare förslag komma att föreläggas Kungl. Maj: t och erforderliga anslag föreslås till upptagande å riksstaten för budgetåret 1923—1924. I förevarande sammanhang vill jag allenast meddela följande sammanställning rörande dels kostnaderna för dyrtidstilläggen under budgetåret 1923—1924, vid en antagen indexställning av 175, enligt nuvarande och föreslagna grunder, dels ock de faktiska kostnaderna för dyrtidstilläggen under år 1922:

1.

2.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

Kostnads-

frågan.

1 Postsparbanken bortfaller.

’ Ersättning till domänfonden med 0.4 miljoner kronor tillkommer.

8 » » » * 0.3 » » »

4 Härav 6.0 miljoner kronor avseende affärsverken. Motsvarande kostnad avseende budgetåret 1923—1924 redovisas under affärsverken.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

På sätt hittills skett torde vid de affärsdrivande verken samt flottans pensionskassa och statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. dyrtidstilläggen böra utgå av de medel, av vilka omkostnaderna för vederbörande verk och institutioner i övrigt bestridas. Härom torde i detta sammanhang förslag få avlåtas till riksdagen.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett inom departementet utarbetat förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst (Bilaga B) samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga sagda förslag till kungörelse;

dels ock medgiva, att till befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk, statens domäner, flottans pensionskassa samt statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. dyrtidstillägg för budgetåret 1923—1924 må utgå av de medel, av vilka verkets eller institutionens omkostnader i övrigt bestridas.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Gunnar Grip.

Bilaga. A

16 Kungl. May.ts proposition Nr 2.

Avlöningar och dyrtidstillägg per år vid levnadskostnads-

a) Befattningshavare vid

i De för befattningshavare tillhörande denna grupp enligt nuvarande grunder uträknade

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2. 17

index av 175 enligt nu gällande och föreslagna grunder.

dcflnitivt liinereglerade verk.

dyrtids tillägg hänföra sig till icke-familjeförsörjare över 25 år.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 2 käft. (Nr 2.) 3

18 Kungl. May.ts proposition Nr 2.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

•21

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

1 Uppgifterna i kol. 2 hänföra sig för denna befattningshavare till år 1915.

2 De för befattningshavare tillhörande denna grupp enligt nuvarande grunder uträknade

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

tillägg hänföra sig till befattningshavare med två familjemedlemmar.

24 Kungi. Maj:ts proposition Nr 2,

Kungl. Maj:ls proposition Nr 2. 25

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 2 höft. (Nr 2.) 4

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

1 Uppgifterna i kol. 2 hänföra sig för denna befattningshavare till år 1915.

Kungl. Maj:ts proposition Nr V. 29

30 Kungl. Maj.ts proposition Nr 2.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

3]

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

Avlöningar och dyrtidstillägg per år vid levnadskostnadsindex av 175 enligt nu

gällande och föreslagna grunder,

b) Befattningshavare vid icke definitivt lönereglerade verk.

1 De för befattningshavare tillhörande denna grupp enligt nuvarande grunder uträknade dyrtidstillägg hänföra sig till icke-familj försörjare över 25 år.

2 Uppgifterna i kol. 2 hänföra sig för denna befattningshavare till år 1915.

Kung/. Maj:ts proposition Nr 2. 33

1 De för befattningshavare tillhörande denna grupp enligt nuvarande grunder uträknade dyrtidstillägg hänföra sig till befattningshavare med två familjemedlemmar.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 2 höft. (Nr 2.)

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

1 Uppgifterna i kol. 2 hänföra sig för denna befattningshavare till år 1915.

Kungl. Mai.ts proposition Nr 2.

35 Bilaga B .

Förslag

till

kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i

statens tjänst.

Härigenom förordnas som följer:

§ L

Mom. 1. Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder, äga, där ej bestämmelser i annan ordning äro eller varda meddelade, med nedan i denna författning angivna begränsningar och undantag uppbära dyrtidstillägg å följande i avlöningen ingående slag av kontanta förmåner, nämligen: lön och lönetillägg; tjänstgöringspenningar; vikariatsersättning;

ortstillägg, dyrortstillägg, kallortstillägg, enslighetstillägg och fyrskeppstillägg; arvode;

ålderstillägg och därmed jämförlig avlöningsförhöjning;

extra avlöningstillägg;

extra lönetillägg;

provisoriskt avlöningstillägg;

tillfällig löneförbättring;

tillfälligt lönetillägg;

ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad; inkvarterings- och servisbidrag; lönetillägg för tjänstehästar;

dagavlöning och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre per dag;

häradsskrivares och landsfiskals förvaltningsbidrag;

36 Kungl. Maj:ta proposition Nr 3.'

uppmuntringspenningar och tillfällig arvodesförhöjning för lotsar, kvarstående på gammal stat;

docentstipendium vid statens högskolor;

tantiem till överdirektör vid statens vattenfallsverk och kraftverksdirektör; samt

särskild gottgörelse till lokomotivförare, som bestrider tjänst såsom lokomotivmästare.

Mom. 2. Åtnjuter befattningshavare, som i mom. 1 omförmäles, i och för tjänsten efter vederbörande myndighets bestämmande beklädnadsersättning eller annan kontant ersättning, må jämväl å sådan ersättning dyrtid stillägg utgå, om och i den mån myndigheten, med hänsyn särskilt till efter ingången av augusti månad 1914 till följd av stegringen i levnadskostnaderna beviljad förhöjning av ersättningen, prövar sådant av omständigheterna påkallat.

Detsamma skall gälla i fråga om arvode till stenograf enligt avlöningsreglementena för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk samt vid domänverket ävensom arvode till föreståndare för växeltelefonstation och till tågdirigent samt ersättning för beredskapstjänst enligt avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket m. fl.

Mom. 3. Dyrtidstillägg utgår icke å det särskilda belopp, som i samband med övergång till systemet med avlöningens utbetalande i efterskott enligt medgivande av riksdagen kan komma att utbetalas till befattningshavare, vilka erhålla definitiv lönereglering.

§ 2.

För att tjäna till grund vid dyrtidstilläggets bestämmande skall, med ledning av genom socialstyrelsens försorg verkställda beräkningar rörande den efter ingången av augusti månad 1914 inträdda ökningen i levnadskostnader, av Kungl. Maj:t fastställas det tal, som skall anses motsvara levnadskostnadsökningen.

Allt efter som inträffade förändringar i levnadskostnadernas allmänna läge därtill giva anledning, fastställer Kungl. Maj:t, med ledning av de av socialstyrelsen senast verkställda beräkningar, nytt tal för ökningen i levnadskostnader att äga tillämpning från och med den månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, till den månad, under vilken Kungl. Maj:t må komma att på grund av ånyo inträdd förändring fastställa annat tal.

Närmare föreskrifter angående de beräkningar rörande ökningen

Kungl. Maj: is proposition Nr 2. 37

av levnadskostnader, som skola av socialstyrelsen verkställas, meddelas av Kungl. Maj:t.

§ 3.

Där annorlunda icke är i § 4 av denna kungörelse eller eljest i särskild ordning stadgat, utgår dyrtidstillägget å den för månad uppburna avlöningen efter ett procenttal, motsvarande hälften av det utav Kungl. Maj:t fastställda talet för levnadskostnadsökningen och i förekommande fall avjämnat till närmast lägre hela tal; dock att

dels beträffande befattningshavare, vilken vid början av det kalenderkvartal, som omfattar den månad dyrtidstillägget avser, på grund av försörjningsplikt underhållit barn under IG års ålder, dyrtidstillägget ökas med en tiondel,

dels och beträffande annan befattningshavare, vilken vid början av det kvartal, som omfattar den månad dyrtidstillägget avser, icke uppnått 25 års ålder, dyrtidstillägget minskas med en tiondel.

Förhöjning av dyrtidstillägg inträder icke på grund av försörjningsplikt för barn, som i egenskap av pensionär äger åtnjuta dyrtidstillägg av statsmedel. Barn, vars föräldrar båda äro såsom befattningshavare i statens tjänst eller innehavare av lärarbefattning vid annan läroanstalt än statens berättigade till dyrtidstillägg av statsmedel, räknas endast till den av föräldrarna, som åtnjuter den högsta avlöningen, eller, om avlöningarna äro lika, till fadern. Gift kvinnlig befattningshavare, vilkens man icke såsom befattningshavare i statens tjänst eller innehavare av lärarbefattning som nyss sagts är berättigad till dyrtidstillägg av statsmedel, äger tillgodonjuta dyrtidstillägg för barn endast om mannen är på grund av bristande arbetsförmåga väsentligt urståndsatt att bidraga till familjens underhåll.

Uppgår avlöningen till mera än 650 kronor i månaden, utgår å den del, som överstiger nämnda belopp, icke dyrtidstillägg.

Dyrtidstillägg utgår ej å i avlöningen ingående öretal, som överstiger fullt krontal. Vad av det beräknade dyrtidstillägget överskjuter helt krontal bortfaller.

§4.

Till befattningshavare, vilka åtnjuta lön eller arvode enligt gällande avlöningsreglementen för befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, vid domänverket, vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställ-

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

ningshavare på aktiv stat in. fl. vid armén och marinen samt för befattningshavare vid lots- och fyrstaten, skall dyrtidstillägg utgå i enlighet med föreskrifterna i § 3, dock med iakttagande därav,

att det i § 3 omförmälda procenttal skall i varje särskilt fall minskas med 18, samt

att dyrtidstillägg icke utgår å den del av avlöningen, som må överstiga 800 kronor i månaden.

Vad nu är sagt skall jämväl äga tillämpning å sådana i förenämnda avlöningsreglementen avsedda icke-ordinarie befattningshavare, till vilka arvode utgår med i vederbörande stater angivna belopp.

§ 5’

Dyrtidstillägg beräknas, med nedan angivna undantag, endast å avlöningsförmåner, som utgå av statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel och dels av andra medel, beräknas dyrtidstillägg endast å den del därav, som utgår av statsmedel; dock att dels dyrtidstillägg åt befattningshavare vid universiteten, de allmänna läroverken och navigationsskolorna samt till lantbruksakademiens sekreterare beräknas å hela det belopp, vartill i § 1 angivna avlöningsförmåner författningsenligt uppgå, utan avseende därå, att till bestridande av nämnda institutioners utgifter användas jämväl andra medel än statsmedel, dels beträffande biträdande lärare vid musikaliska akademien, till vilkens avlönande akademien lämnar tillskott av egna medel, dyrtidstillägg beräknas jämväl å sådant tillskott, i den mån ersättningen icke utgår efter högre belopp för undervisningstimme i veckan än som tillkommer ordinarie lärare vid akademien, dels ock till vikarie för häradshövding samt till andre notarie i domsaga och vikarie för andre notarie dyrtidstillägg bestrides av statsmedel även å den del av utgående arvode, som gottgöres statsverket genom avdrag å häradshövdingens avlöningsmedel, skolande därvid till vikarie för häradshövding med förordnande enligt 34 § domsagostadgan eller därmed likställt förordnande dyrtidstillägg utgå å ett beräknat belopp av 7,800 kronor om året.

Till häradshövding utgår dyrtidstillägg å ett beräknat belopp av 7,800 kronor om året.

1 fråga om notarie vid domkapitel likställes med de avlöningsförmåner, varå dyrtidstillägg enligt § 1 mom. 1 skall utgå, så stor del av vederbörandes övriga inkomster i tjänsten, att det belopp, varå dyrtidstillägg beräknas, uppgår till 2,500 kronor utöver enligt stat utgående avlöningsförmåner.

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 2. 39

Dyrtidstillägg beräknas även å författningsenligt utgående inkvarterings- och servisbidrag, som gäldas av andra medel än statsmedel.

Befattningshavare vid allmänt läroverk, vid högre lärarinneseminariet och vid folkskoleseminarium åtnjuta dock icke dyrtidstillägg å hyresersättning eller hyresbidrag. Ej heller utgår dyrtidstillägg å den del av arvodet till föreståndaren för yrkespedagogiska central anstalten, som beräknas motsvara dylik ersättning.

§ 6-

Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran bestämts av Kung]. Maj:t, utbetalas dyrtidstillägg under iakttagande i tillämpliga delar av ovan meddelade bestämmelser.

§

Till innehavare av sådan befattning i statens tjänst, för vilken avlöningen icke till siffran bestämts av Konung och riksdag eller av Kungl. Maj:t och ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder, skall den myndighet, som äger bestämma avlöningen, lämna dyrtidstillägg, om och i den mån sådant finnes påkallat, därvid ovan meddelade bestämmelser skola äga motsvarande tillämpning, med iakttagande dels att dyrtidstillägg icke skall utgå å sådan del av avlöning, som må vara föranledd av efter ingången av augusti månad 1914 inträdd ökning i levnadskostnaderna, och att det å avlöningen i övrigt belöpande dyrtidstillägget minskas med belopp, motsvarande sagda del av avlöningen, dels ock att i intet fall till sådana icke-ordinarie befattningshavare, som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta så kallade gratifikationer eller flitpenningar, dyrtidstillägg må utgå med mera än hälften av vad dyrtidstillägg å dem tilldelade belopp enligt berörda bestämmelser skolat utgöra.

§ 8.

För befattningshavare, som av statens medel åtnjuter lön eller arvode för två eller flera befattningar, beräknas dyrtidstillägget å de sammanlagda avlöningsförmånerna och utbetalas vid den befattning, som medför högsta avlöningen, eller, därest avlöningarna äro lika, vid den befattning, till vilken han först blivit befordrad.

Dyrtidstillägg utgår ej å i de särskilda avlöningsbeloppen ingående öretal, som överstiger fullt krontal. Vad av det beräknade dyrtidstilllägget överskjuter helt krontal bortfaller.

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

§ »•

Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt till dyrtidstillägg befattningshavare vid flottans pensionskassa och vid statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., indelt manskap vid krigsmakten, reservofficersaspiranter vid flottan, reservmarinintendentsaspiranter samt den vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien anställde s. k. Hjertbergska antikvarien.

§ io.

Från åtnjutande av dyrtidstillägg undantagas:

l:o) arbetarpersonalen vid telegrafverkets linjedistrikt och vid telegrafverkets verkstad,

2:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för nya linjer, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga företag, samt

3:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk.

§ 1L

Om befattningshavare under året avlidit, innan honom tillkommande dyrtidstillägg till fullo utbetalts, övergår hans rätt härutinnan till stärbhuset.

§ 12-

Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t nödiga tabeller.

§ 13-

Dyrtidstillägget utbetalas månadsvis i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1923, från och med vilken dag kungörelsen den 15 juni 1922 med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst (nr 356) upphör att gälla.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.