Doc 1924:1

KUNGL. MAJ:TS

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1924—1925.

Bihang till riksdagens protokoll 7924. 1 samt.

BIHANG

TILL

RIKSDAGENS PROTOKOLL

VID

LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM

ÅR 1924

FÖRSTA SAMLINGEN

«

FÖRSTA BANDET

Kungl. Maj:ts proposition nr i angående statsverkets tillstånd och behov. Därtill hörande bilagor: första, andra, tredje och fjärde huvudtitlarna

Inkomsterna.

4 Knngl. Majtts proposition Nr 1 år 1924.

Specifikation av statens inkomster.

A. Egentliga statsinkomster.

I. Skatter:

900,000

2,646,500j

/>’

1. Mantalspenningar........................

2. Prästerskapets till statsverket indragna tionde . .

3. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

a. Inkomst, och förmögenhetsskatt, bevillning:

n. Skatt å inkomst och förmögenhet........ 133,000,000

B-skatt å aktiebolag m. fl.. . 2,000,000 135,000,000

b. Bevillning av fast egendom samt

av inkomst, bevillning....... 3,000,000

c. Bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter, bevillning ................... 350,000

d. Stämpelmedel, bevillning...... 42,000,000

e. Lastpenningar, bevillning...... 600,000 j 80,950,000

4. Tullar och acciser:

a. Tullmedel, bevillning......... 120,000,000

b. Sockerskatt, bevillning........ 25,000,000

c. Tobaksskatt, bevillning........ 30,000,000

d. Särskild skatt å tobak, bevillning 10,000,000

e. Maltskatt, bevillning......... 15,000,000

f. Brännvinstillverk-

ningsskatt, bevillning .......... 14,000,000

g. Busdrycksförsälj-

ningsmedel, bevillning .......... 15,000,000 29,000,000

h. Omsättnings- och utskänknings-

skatt å spritdrycker, bevillning 42,000,000

271,000,000

II.

Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter.................... 10,000

2. Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsan-

stalten.............................. 550,000

3. Avgifter för registrering av automobiler....... 300,000

4. Inkomst av myntning och justering.......... 632,000

5. Bidrag till bankinspektionen............... 107,000

6. Bidrag till fondinspektionen................ 65,000

Kronor

455,496,500

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 är 1924.

7. Bidrag för tillsyn över sparbankerna........ 55,000

8. Kontrollstämpelmedel................... 350,000

9. Avgifter för kontroll å handeln med skattefri sprit 30,000

10. Terminsavgifter från läroverken............ 770,000

11. Avgifter för granskning av biografbilder..... 73,500

12. Inkomster av statens lagerhus och fryshus . . . 93,000

13. Inkomster av central frökontrollanstalt...... 50,000

14. Inkomster av statens reproduktionsanstalt .... 206,000

15. Fyr- och båkmedel..................... 2,300,000

16. Lotspenningar......................... 2,100,000

17. Patent-och varumärkes-samt registreringsavgifter 1,021,200

18. Bidrag till försäkringsinspektionen.......... 139,400

19. Inkomster av statens provningsanstalt....... 250,000

I

III. Diverse inkomster...................................i

Säger för egentliga statsinkomster 464,598,600 kronor.

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

Kronor

9,102,100

I. Statens affärsverksamhet (överskott):

1. Postverket, bevillning.................... 15,000,000

2. Telegrafverket ........................ 17.000,000

3. Statens järnvägar...................... 36,000,000

4. Statens vattenfallsverk:

a. Statens kanalverk.......... 350,000

b. Statens kraftverk.......... 9,580,000

c. Statens vattenfallsverks fastig-

hetsförvaltning........... 70,000 io,ooo,oooj

5. Statens domäner....................... 13,000,000^

II. Statens aktier:

1. Utdelning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag:

a. Enligt 1907 års överenskommelse 2,000,000

b. Enligt 1908 års överenskommelse 640,000

c. Enligt 1913 års överenskommelse —

d. Enligt 1918 års överenskommelse 650,000 3,290,000l

2. Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet 11,600,000!

III. Statens utläningsfonder (överskott):

1. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby 110,000!

2. Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten

bland stenarbetare..................... 16,000

3. Allmänna järnvägslånefonden............... 1,800,000

4. Bibanelånefonden....................... 33,300

5. Vattenkraftslånefonden................... 1 85,000

6. Allmänna byggnadslånefonden.............. 18,000

91,000,000

11,890,000

kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

Kronor

7. Fonden för räntefria studielån ............. —

8. Odlingslånefonden....................... 470,000

9. Egnahemslånefonden..................... 3,580,000

10. Fiskerilånefonden ...................... 120,000

11. Dräneringsfonden....................... 100

12. Norrländska nyodlingsfonden.............. 40,000

13. .lordförmedlingsfonden................... 15,000

14. Lånefonden för inköp av ädla avelsston...... 100

15. Täckdikningslånefonden................... 20,000

10. Allmänna nyodlingsfonden................ 12,000

17. Norrländska andelsmejerifonden............ 7,000

18. Kraftledningslånefonden.................. 475,000

19. Gödselvårdslånefondcn................... 34,000

20. Lånefonden för mindre linberedningsanstalter. . . 0,000

21. Norrbottens nybyggeslånefond.............. 3,000

22. Lånefonden för inköp av renar ............ —

23. Kolonisternas kreaturslånefond............. 1,000

24. Hantverkslånefonden .................... 15,000

25. Rederilånefonden....................... 700,000

26. Torvindustrilånefonden................... 150,000 7,811,100

IV. Statsverkets fond av rusdrycksmedel (överskott)............ 1,900,000

Säger för inkomster av statens produktiva fonder 115,601,100 kronor.

C. Andel i riksbankens vinst för år 1923 .............. 14,000,000

D. 1 anspråk tagna kapitaltillgångar.

I. Uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel:

1. Reservationsanslaget till tillbyggnad vid krono-

häktet i Luleå........................ 273,986

2. Reservationsanslaget till upprätthållande av post-

sparbankens verksamhet................. 835,819

3. Statens järnvägar....................... 5,333,393

4. Statens vattenfallsverk:

a. Statens kraftverk.................... 200,000

5. Allmänna byggnadslånefonden.............. 20,902

6. Statsverkets fond av rusdrycksmedel......... 332,000

II. Uppkomna av lånemedel:

1. Statens järnvägar....................... 6,000,000

2. Statens vattenfallsverk:

a. Statens kanalverk............ 100,000

b. Statens kraftverk............ 2,800,000 2,900,000

3. Allmänna järnvägslånefonden.............. 1,600,000

Säger för i anspråk tagna kapitaltillgångar 17,496,100 kronor.

6,996,100

10,500,000

| I. Fast upplåning

E. Lånemedel.

37,195,900

648,891,700

Summa

Utgifterna.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

Verkliga utgifter.

I. Första huvudtiteln. Kungl. hov- och slottsstatema.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 1 år 1921.

;9

10 Katigt. proposition Nr 1 år 1924

Verkliga utgifter.

II. Andra huvudtiteln. Justitiedepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

Ii

12 Kangl. Maj:tfc proposition Nr 1 är 1924.

Beräknat belopp.

Knngl. ftajrts proposition Nr 1 år 1924.

13 Verkliga utgifter.

III. Tredje huvudtiteln. Utrikesdepartementet.

Beräknat belopp.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr l år 1924.

Kungl. Majrtfi proposition Nr i år 1924.

15 Verkliga utgifter.

IV. Fjärde huvudtiteln. Försvarsdepartementet.

Beräknat belopp.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

17 Bihang till riksdagens protokoll 192i. 1 saml.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

Beräknat belopp.

Kuugl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

20 Kungl. Majtts proposition Nr 1 år 1924.

Beräknat belopp-

Kungl. proposition Nr 1 år 1924.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 192é.

* Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 ar 1924.

23 Verkliga utgifter.

V. Femte huvudtiteln. Socialdepartementet.

Beräknat belopp.

24 Kuugl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

26 Knngl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

Kungl. 3Iaj:ts proposition Nr 1 år 1924.

28 Knngl. Majrts proposition Nr 1 år 1924.

Beräknat belopp.

Kangl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924. 29

* Beräknat belopp.

30 Kungl. Majrts proposition Nr^l år 1924.

Verkliga utgifter.

VI. Sjätte huvudtiteln. Kommunikationsdepartementet.

Kungl Maj:ts proposition Nr 1 är 1924.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

* Beräknat belopp.

Kangl. Maj:ts proposition Nr 1 Är 1924.

33 Verkliga utgifter.

VII. Sjunde huvudtiteln. Finansdepartementet.

s Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml.

34 Knngl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

Beräknat belopp.

Kungl. Majrts proposition Nr 1 år 1924.

36 Kungl. IVlajrts proposition Nr 1 år 1924.

Verkliga utgifter.

VIII. Åttonde huvudtiteln. Ecklesiastikdepartementet.

Knngl. Majrts proposition Nr 1 år 1924.

37 Beräknat belopp.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

* Beräknat belopp.

Kong]. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

£angl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

Knngl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

41 Beräknat belopp.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

Kungl. Majrts proposition Nr 1 år 1924.

43 Beräknat belopp.

44 Kungl. Majrts proposition Nr 1 år 1924.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

t

i

|

i

i

i

t

]

■

Kommunala mellanskolor.

Ordinarie Extra

anslag anslag

Kronor

Kronor

|

■

IS

21a

21b

21c

21d

24 \

26 I

27 i

I. Folkundervisningen. Anstalter för lärarutbildning.

F olkskoleseminarier:

Gemensamt reservationsanslag: Folkskoleseminarierna. 1,880,400 Stipendier för elever vid folkskolesemina-

rier ............. 198,225 2,078,625

2 I Höjda stipendier åt elever vid folk-

skoleseminarier, reservationsanslag ......................... 50,000

3 Studentkurser och parallellavdel-

ningar vid vissa folkskolesemina-

rier m. m., reservationsanslag .. 240,000

4 Hyresersättning till rektorerna vid

vissa folkskoleseminarier ...... 12,5001

46 Knngl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

20 Hyresbidrag till lärare vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg, förslagsanslag .. 12,000

Förhyrande av vissa lokaler för folkskoleseminariet i Göteborg m.

m., reservationsanslag ........ 2,675

Tillbyggnad av gymnastikhuset vid folkskoleseminariet i Göteborg,

reservationsanslag ............ 25,000

Ateneums folkskoleseminarium och Göteborgs kvinnliga folkskoleseminarium .................... 16,000

Småskoleseminarier:

Statens småskoleseminarier, reservationsanslag ................ 130,000

Verksamheten vid statens småskoleseminarier i Lycksele och Hagaström, reservationsanslag .. 96,600

Undervisningsmateriel och böcker för statens småskoleseminarium i Lycksele, reservationsanslag . . 13,000

Anskaffande av böcker och inventarier vid statens småskoleseminarium i Hagaström, reservationsanslag .................. 2,100

Understöd åt småskoleseminarier,

förslagsanslag ................ 330,000

Stipendier åt elever vid småskoleseminarier, reservationsanslag . . 90,000

Tillfällig löneförbättring för lärare vid småskoleseminarier, inrättade av landsting eller stad, som ej deltager i landsting, förslagsanslag ........................ 30,000

Folkskolinspektionen.

Avlöning m. m. åt folkskolinspektörer, förslagsanslag .. Tilläggsersättning för expenser åt folkskolinspektörer ., Resekostnadsersättning åt folkskolinspektörer, reservationsanslag ....................................

Folkskolor.

Statsbidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor, förslagsanslag .....................................

Folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter, förslagsanslag ........................

Ordinarie

anslag

Kronor

2,078,625

550,000

2,628,625

330,000

250,000

580,000

46,600,000 * 400,000!

Extra

anslag

Kronor

358,175

141,700

499,875

10,400

10,400

Beräknat belopp.

Kungl. Majtts proposition Nr 1 är 1924.

47 Beräknat belopp.

48 Rungl. Majzts proposition Nr 1 år 1924.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml.

50 Knngl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

Knngl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

52 Kangl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

* Beräknat belopp-

Ci C

Kungi. Maj:ts proposition Nr t år 1924.

53 Verkliga utgifter.

IX. Nionde huvudtiteln. Jordbruksdepartementet.

o

* Beräknat belopp.

54 Kangl. Majrts proposition Nr 1 är 1924.

* Beräknat belopp.

Kniigl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

56 Kangl. Maj:ts proposition Nr 1 hr 1924.

Kuugl. Msij:ts proposition Nr I är 1924.

57 Beräknat belopp.

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

Kung!. Majrts proposition Nr 1 år 1924.

* Beräknat belopp.

60 Knngl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

Beräknat belopp.

Äungl. Majrts proposition Nr 1 är 1924. 61

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1921.

Beräknat belopp.

Kungl. Majrts proposition Nr 1 är 1924.

63 Verkliga utgifter.

X. Tionde huvudtiteln. Handelsdepartementet.

Beräknat belopp.

64 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

Kung). Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1924 i samt.

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 är 1924.

Verkliga utgifter.

XI. Elfte huvudtiteln. Pensionsväsendet.

Beräknat belopp.

1 !l

•20

•>■>

23 ! 24

i 25 i 20

s

10 Knngl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924. 67

68 Kungl. Maj:ts proposition Nr I år 1924.

* Beräknat belopp.

Kung). Maj:ts proposition Nr 1 ar 1924.

69 Verkliga utgifter.

XII. Oförutsedda utgifter.

Verkliga utgifter.

XIII. Riksdags- och revisionskostnader m. m.

Kung!. Maj:t,s proposition Nr 1 är 1924.

70 Verkliga utgifter.

XIV. Räntor å statsskulden m. m.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

71 Summa..........' 81,000,000

72 Kougl. Maj-.ts proposition Kr 1 ar 1924.

Utgifter för kapitalökning.

I. Statens affärsverksamhet.

17,500,00()|

5,324,900

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 är 1924.

73 Beräknat belopp.

74 Kuugl. Maj:ts proposition Nr 1 ftr 1924.

Utgifter för kapitalökning.

II. Statens aktier.

Utgifter för kapitalökning.

III. Statens utlåningsfonder.

* Beräknat belopp.

Kutig!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1934.

75 Utgifter för kapitalökning.

IV. Avbetalning å statsskulden.

76 Knngl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

Utgifter för kapitalökning.

V. Statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Beräknat belopp.

Utgifter för kapitalökning.

VI. Låneunderstöd.

Ku Häri. Maj:ts proposition Nr 1 är 1934,

77 Totalsumman av de i riksstaten förekommande utgifter uppgår till 648,891,700 kronor eller samma belopp, vartill statsverkets inkomster för budgetåret 1924—1925 här förut beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

78 Knngl. Maj:ts proposition Nr 1 jir 1924.

Riksstat för budget-

Kronor

464,598,600

Inkomster:

A. Egentliga statsinkomster:

I. Skatter ............................ 455,496,500

II. Uppbörd i statens verksamhet............ 9,102,100

III. Diverse inkomster ....................

B. Inkomster av statens produktiva fonder:

I. Statens affärsverksamhet (överskott)........ 91,000,000

11. . Statens aktier .................. 14,890,000

III. Statens utlåningsfonder (överskott) ........ 7,811,100

‘ 11 IV. Statsverkets fond av rusdrycksniedel (överskott) 1,900,000 j 15,601,100

C. Andel i riksbankens vinst för dr 19211 ...................j 14,000,000

I). I anspråk tagna kapitaltillgångar:

I. Uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel 6,996,100

II. Uppkomna av lånemedel................ 10,500,000 17,496,100

E. Lånemedel:

I. Fast upplåning.................................j 37,195,900

Summa 648,891,700

79 Kungi. Haj:ts proposition Nr 1 år 1934.

året 1924—1925.

Summal648,891,700

80 Kung]. Maj:ts proposition Nr 1 år 1924.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för övrigt med statsregleringen sammanhängande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

GUSTAF.

K. J. Beskow.

Kungl. Maj:ts proposition Nr l år 1924.

81 Statsverkspropositionens justering.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 januari 1924.

Närvarande:

Statsministern Tryggek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von Wurtemberg, statsråden Malm. Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot, Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Med åberopande av de förslag till riksdagen, varom hemställanden gjorts av vederbörande departementschefer enligt vad som framgår av statsrådsprotokollet för denna dag angående

inkomsterna samt angående . . :,i.

utgifterna, för flera huvudtitlar gemensamma frågor, första till och med elfte huvudtitlarna, oförutsedda utgifter, riksdags- och revisionskostnader m. in., räntor å statsskulden m. m. samt utgifter för kapitalökning, föredrager chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow ett i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts enligt samma protokoll fattade beslut uppsatt förslag till proposition angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1924—1925.

Departementschefen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att godkänna de härovan berörda förslag och alltså upptaga statsverkets inkomster gich utgifter på sätt bilaga till detta protokoll utvisar.

Till vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt finner Hans Maj:t Konungen gott lämna bifall och förordnar tillika, att omförmälda proposition skall i enlighet därmed avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bi)-ger Looström.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sam!

B

Inkomsterna.

1 Inkomsterna.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 januari 1924.

Närvarande:

Statsministern Teyggee, ministern för utrikes ärendena friherre Majrks von Wuetembeeg, statsråden Malm, Ekebebg, Beskoav, Malmkoth, Hasselbot, Stbidsbebg, Lubeck, Clason, Wohlin, Petteesson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow anför:

För Kungl. Maj:ts prövning skall nu framläggas förslag till finansplan för statsregleringen vid den instundande riksdagen samt beräkning av statens inkomster för nästkommande budgetperiod 1 juli 1924—30 juni 1925. Härvid har jag att anmäla dels riksräkenskapsverkets skrivelse den 8 december 1923 med inkomstberäkning för nämnda tid, dels ock fullmäktiges i riksgäldskontoret den 6 oktober 1923 dagtecknade skrivelse till chefen för finansdepartementet med förslagsberäkningar över sådana riksgäldskontorets inkomster och utgifter under nästa budgetår, som böra i riksstaten upptagas.

Den förestående statsregleringen är den tredje efter budgetårets omläggning och den andra, som omfattar ett helt år, löpande från den 1 juli. Såvitt nu kan förutses, skall det ej bliva nödvändigt att äska anslag å tilläggsstat för första halvåret 1924.

Finansplanen.

När min företrädare i ämbetet den 8 januari 1923 för Kungl. Maj:t anmälde frågan om finansplan för den då förestående statsregleringen, kunde han konstatera, att den förbättring i konjunkturerna, som han redan ett år tidigare räknat med för år 1922, också hade inträtt. Åtskilliga faktorer pekade på en fortsatt förbättring i det ekonomiska läget. Såväl varuprisnivån som levnadskostnadsnivån hade stabiliserats, en ökad efterfrågan från utlandet å våra exportartiklar hade gjort sig gällande, arbetslösheten hade avtagit. Departementschefen föranleddes fördenskull att för statsregleringsperioden 1923—1924 beräkna stigande avkastning av de inkomsttitlar, vilka hänförde sig till förhållandena efter 1922 års utgång. Givet vore dock, Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 1

2 Inkomsterna.

att den största försiktighet härvid måste iakttagas, något som även betingades av kassafondens ställning.

Till frågan i vad mån dessa antaganden beträffande inkomsternas beräkning bekräftats återkommer jag i det följande i sammanhang med en redogörelse för utfallet av de senaste årens statsregleringar. Här må närmast konstateras, att förutsättningen för inkomstberäkningen, en viss ytterligare förbättring av det ekonomiska läget, hittills visat sig i det stora hela riktig.

Ett tecken på förbättringen i konjunkturerna utgör den minskade arbetslösheten. Under det i vissa främmande länder arbetslösheten alltjämt fortfar i ungefär samma utsträckning som tidigare — i England har de arbetslösas antal under de senaste månaderna uppgått till omkring 1 7* miljon

— lärer antalet arbetslösa i Sverige för närvarande ej väsentligen överstiga det för årstiden vanliga. En ökad emigration har dock bidragit till lättnaden härutinnan.

De största exportindustrierna hava även uppvisat relativt goda produktions- och exportsiffror.

För trävaror har exportkvantiteten varit ungefär densamma som år 1922. Siffrorna för trämassa och papper förete någon minskning. Exporten av järnmalm kan ock — trots de ogynnsamma verkningarna av Ruhrkonflikten

— betraktas som någorlunda tillfredsställande. Produktionen och exporten av tackjärn hava, sedan den långvariga arbetskonflikten vid järnbruken omsider lösts, åter kommit i gång. Även beträffande maskinindustrien har en något ökad livaktighet gjort sig gällande.

Mot de någorlunda goda kvantitetssiffrorna svara emellertid ej lika gynnsamma siffror för priserna. Under början av år 1923 stego priserna för ett flertal stora exportartiklar, men på senaste tiden har en tydlig tendens till försämring visat sig. Om ock avkastningen från industrien under år 1923 i det hela något förbättrats, är den fortfarande ej tillfredsställande.

En mycket ogynnsam bild förete förhållandena inom jordbruket. Kvantitetssiffrorna hava visserligen i allmänhet varit ganska goda, men skördens kvalitet har i betydande utsträckning varit underhaltig. Med hänsyn till de å världsmarknaden rådande låga priserna på spannmål har avsättningen av skörden till skäligt pris mött svårigheter. Överhuvudtaget råder disproportion mellan lantbrukets produktionskostnader och salupriser.

Den svenska valutan har under år 1923 bibehållit den önskade stabiliteten, i det den hela året stått vid eller i omedelbar närhet av guldparitet.

Någon mera betydande förskjutning i den allmänna prisnivån har ej heller under det gångna året inträffat. Medan kommerskollegii indextal för de svenska grosshandelsprisen utgjort i medeltal 359 för år 1920 och 222 för år 1921, hade det år 1922 sjunkit från 181 i januari till 163 i december med ett medeltal av 173 för hela året. Under år 1923 ägde till en början en stegring rum från 163 i januari till 168 i mars och april,

Inkomsterna.

varefter en successiv minskning ägt rum med relativ stabilitet alltifrån juli månad. I november 1923 utgjorde indextalet 160. Motsvarande officiella siffror för Amerikas förenta stater hava utgjort i januari 1923 156 och i november samma år 152, varvid emellertid märkes, att under sommarmånaderna ett prisfall ägt rum, så att indextalet i augusti varit nere vid 150. Socialstyrelsens indextal för de allmänna levnadskostnaderna i Sverige har från sitt maximum 270 år 1920 så småningom sjunkit till 236 år 1921 och 190 år 1922. Siffrorna för 1923 års olika kvartal hava utgjort resp. 183, 177, 174 och 177. Levnadskostnadsindex i Amerikas förenta stater har däremot under år 1923 stegrats från 158 i januari till 163 i oktober — den sista månad, för vilken tillgänglig uppgift finnes. Marginalen mellan indextalen för grosshandelspriser och för allmänna levnadskostnader i Sverige är alltjämt rätt betydande men har dock under året minskats (20 enheter omkring 1 januari och 16 enheter omkring 1 oktober), medan motsvarande skillnad i Amerikas förenta stater varierat i båda riktningarna (från 0 till högst 12, sistnämnda skillnad i augusti, när prisfallet nådde botten).

Uppgörandet av finansplan för nästkommande budgetår förutsätter uppenbarligen ett bedömande av den ekonomiska konjunktur, med vilken man för samma period har att räkna. Bortser man från inkomst- och förmögenhetsskatten, är man såväl beträffande viktigare inkomsttitlar som ock beträffande åtskilliga utgifter i hög grad bunden av den ekonomiska situationens gestaltning under budgetperioden. Utöver de förhållanden, som i det föregående i korthet angivits, måste vid bedömande av denna situation tagas i betraktande det ekonomiska världsläget i allmänhet. Detta företer för närvarande den mest oklara anblick. De politiska och ekonomiska stridigheterna och i all synnerhet dessas utlösning i Ruhrkonflikten hava åstadkommit ett onormalt tillstånd. Innan man känner, huru de problem, som därmed sammanhänga, komma att lösas, måste varje försök att bedöma den ekonomiska utvecklingen bliva famlande.

Bland de faktorer, som inverka såväl på inkomst- som på utgiftssidan, är uppenbarligen den varuprisnivå, med vilken man har att räkna, en av de viktigaste.

I sådant avseende torde man vara allmänt ense om värdet av en i möjligaste mån stabil prisnivå. De svenska statsmakterna hava emellertid såsom rättesnöre för sin penningpolitik uppställt det fortsatta bevarandet av den svenska kronans paritet med dollarn — en paritet, som med stora svårigheter tillkämpats — och följden av den svenska valutans sammankoppling med den amerikanska valutan lärer bliva, att växlingar i Förenta staternas prisnivå komma att i viss mån avspeglas i den svenska. Förenta staternas prisnivå har emellertid, såsom av de förut angivna siffrorna framgår, under senare tid hållit sig tämligen konstant, och det synes vara anledning antaga, att man i Förenta staterna kommer att inrikta sig på

4 Inkomsterna.

en fortsatt stabilisering av prisnivån, varigenom Sveriges fasthållande vid sin nuvarande valutapolitik underlättas.

Synes man sålunda kunna våga utgå ifrån att den svenska varuprisnivån ej skall komma att förete några mera betydande förändringar, kan man emellertid givetvis ej räkna med att sådana skola helt utebliva. Om de komma att röra sig uppåt eller nedåt, undandrar sig dock mitt bedömande. Det torde under dylika förhållanden ligga närmast till hands att vid uppgörande av statsregleringsförslaget för nästkommande budgetår kalkylera med samma varuprisnivå som den för närvarande gällande.

Storleken av statsverkets inkomster under nästa budgetår blir emellertid, utom av prisnivån, beroende av konjunkturen i övrigt. Utfallet av uppbörden utav tullmedel röner exempelvis inverkan icke blott av livaktigheten i näringslivet samt införseln av för industri och jordbruk behövliga varor utan även av importen utav mer eller mindre nödvändiga konsumtionsvaror. Då konsumtionen särskilt av mera umbärliga varor blir beroende av växlingarna i den allmänna inkomstnivån, påverkas även exempelvis de inkomsttitlar, som hänföra sig till tobaks- och spirituösahandeln, av förhållandena inom näringslivet och särskilt industrien. Att även inkomsterna från statens affärsdrivande verk äro starkt beroende av dessa förhållanden, är uppenbart.

Med hänsyn till det osäkra politiska läget i Europa, vissa främmande valutors fortgående fall samt de på sista tiden vikande priserna på svenska exportvaror synes nämnda konjunktur ej alltför lovande. Särskilt ger vår handelsbalans anledning till bekymmer.

För tiden 1 januari—30 november 1923 utvisade den svenska handelsbalansen ett underskott av ungefär 220 miljoner kronor, under det att motsvarande siffra för år 1922 utgjorde allenast omkring 20 miljoner kronor. Det är visserligen sant, att ej enbart de angivna siffrorna giva ett uttryck för vår ekonomiska ställning i förhållande till utlandet. På betalningsbalansen inverka nämligen även andra förhållanden än handelsbalansen, såsom intjänta frakter, inköp och försäljning av värdepapper från och till utlandet m. m. Man får ock vid bedömande av handelsbalansens betydelse för vårt ekonomiska läge taga hänsyn till att importen under senare tid i stor utsträckning avsett råvaror och halvfabrikat för vår industri, som begagnat sin förbättrade ställning till att komplettera uttömda lager. Kvar står dock, att en betydande del av importens ökning avsett konsumtionsvaror, däribland även sådana, som borde kunna anses mera umbärliga.

Den försämrade handelsbalansen har även medfört någon svårighet att upprätthålla den svenska kronans guldparitet. Riksbanken, som allt sedan den 1 juli 1922 hållit ett diskonto av 4 1 s procent, har funnit sig föranledd att från och med den 9 november 1923 höja diskontot till 5 Va procent för att ej se sitt förråd av utländska valutor alltför mycket minskat.

Inkomsterna.

5 Förhållandena giva närmast ett intryck av att nödig jämvikt mellan produktion och konsumtion saknas. Även om det finnes anledning hoppas, att en utjämning utan kriser skall äga rum manar uppenbarligen vårt ekonomiska läge till iakttagande av stor försiktighet vid statsregleringsförslagets uppgörande.

Innan jag övergår till budgetförslaget, skall jag lämna en kortfattad redogörelse för budgetutfallet under närmast föregående statsregleringsperioder.

1919 års budget lämnade å inkomsttitlarna ett nettoöverskott av 321 miljoner kronor och på utgiftssidan en besparing av 66 miljoner kronor, alltså ett överskott av 387 miljoner kronor å hela budgeten.

Å 1920 års budget uppstod ett nettoöverskott av 164 miljoner kronor. Mot ett överskott å inkomstsidan av 184 miljoner kronor svarade härvid en brist å anslagen av 20 miljoner kronor.

Vid utgången av år 1920 hade statsverkets kassafond stigit till omkring 490 miljoner kronor.

1921 års riksstat och tilläggsstat visade på inkomstsidan ett överskott av cirka 61 miljoner kronor och på utgiftssidan ett underskott av omkring 108 miljoner kronor. Oaktat kassafonden tagits i anspråk för 1921 års riksstat med omkring 104 miljoner kronor och för tilläggsstaten med omkring 39 miljoner kronor, uppstod alltså en brist av omkring 47 miljoner kronor.

För år 1922 var förhållandet liknande. Kassafonden hade i 1922 års riksstat tagits i anspråk med omkring 75 miljoner kronor och i samma års tilläggsstat med omkring 98 miljoner kronor, överskott uppstod å inkomsttitlar med ungefär 13 miljoner kronor och underskott å utgiftssidan med omkring 59 miljoner kronor,alltså en brist på omkring 46 miljoner kronor.

För finansieringen av halvårsbudgeten 1 januari—30 juni 1923 hade beräknats ett bidrag från kassafonden med omkring 52 miljoner kronor, överskott uppstod på inkomsttitlarna med inemot 17 miljoner kronor, underskott på anslag med något över 25 miljoner kronor. Bristen har sålunda belöpt sig till över 8 miljoner kronor.

Behållningen i kassafonden hade, såsom en sammanställning av de angivna siffrorna giver vid handen, under den period, den nu lämnade redogörelsen omfattar, nedgått från det nämnda beloppet, 490 miljoner kronor, vid 1920 års utgång till 21 miljoner kronor den 30 juni 1923. Denna siffra överensstämmer nära med den, som min företrädare i ämbetet sistlidet år vid anmälan av förslaget till finansplan antagit skola vid sistnämnda tidpunkt beteckna fondens storlek.

Att med någon större grad av visshet förutsäga utfallet av budgeten för innevarande statsregleringsperiod är uppenbarligen ej möjligt. Det förefaller emellertid sannolikt, att ett underskott på utgiftssidan skall komma att uppvägas av ett överskott på inkomstsidan.

6 Inkomsterna.

Budgetöverskotten under åren 1919 och 1920 förklaras isynnerhet därav, att särskilt krigskonjunkturskatten men även inkomst- och förmögenhetsskatten inflöto med avsevärt större belopp än som beräknats. De påföljande årens budgetbrister finna däremot delvis sin förklaring däri, att prövningen i högre instans av skattemål från högkonjunkturen och särskilt av krigskonjunkturskattemålen medfört högst betydande skatterestitutioner. Dessa hava år 1921 uppgått till inemot 23 miljoner kronor, år 1922 till närmare 26 miljoner kronor och första halvåret 1923 till inemot 15 miljoner kronor, eller sammanlagt för alla tre statsregleringsperioderna 64 miljoner kronor, medan motsvarande förslagsanslag endast upptagits till sammanlagt 10.5 miljoner kronor. Även på andra förslagsanslag hava uppstått brister, trots det man särskilt vid de senaste statsregleringsförslagens uppgörande strävat att verkställa en riktig uppskattning av anslagens belopp.

Den omständigheten att de tre senaste statsregleringarna trots överskott å inkomsttitlarna slutat med brist, synes förtjänt av all uppmärksamhet. Även härigenom ådagalägges tydligen vikten av såväl en pålitlig kalkylering av förslagsanslagen som en återhållsam inkomstberäkning. I betraktande av kassafondens svaga ställning måste ett underskott på budgeten för nästkommande budgetår om möjligt förebyggas. Endast därigenom att besparingar på reservationsanslag m. m. varit att tillgå, har det i själva verket varit möjligt att med den nuvarande kassafonden tillgodose statens behov av kassaförlag.

Någon meningsskiljaktighet torde knappast råda därom, att de nuvarande skatterna till staten tillsammans med kommunala skatter till men för nationalförmögenheten mångenstädes äro alltför tryckande. En ökning av skattebördan i och för budgetens finansiering har fördenskull enligt mitt förmenande framför allt måst undvikas. Men därjämte har jag ansett det vara min plikt att fortsätta på den väg, som av min företrädare i ämbetet beträtts, att söka verka för sådana besparingar i statsförvaltningen, att i framtiden ett lättande av skattebördan kan bliva möjligt.

Senare i dag kommer jag att vid behandlingen av för flera huvudtitlar gemensamma frågor närmare redogöra för den åtgärd för besparingars vinnande, som på mitt förslag vidtagits genom tillsättande av statens besparingskommitté. Vissa av denna kommitté avgivna förslag hava ännu ej hunnit slutgiltigt prövas, men det är min förhoppning, att en sådan prövning skall kunna ske i så god tid, att förslagen kunna föranleda särskilda propositioner till den instundande riksdagen och medföra vissa besparingar.

Jämsides med arbetet för ernående av besparingar inom statsförvaltningen på denna väg hava strävanden i samma riktning oavlåtligt fortgått vid budgetarbetet inom de olika departementen. Resultaten av dessa

Inkomsterna.

strävanden torde framgå av vad vederbörande departementschefer komma att anföra vid behandlingen av de särskilda anslagskraven.

Härefter övergår jag till det föreliggande riksstatsförslaget. Detta slutar Riksstaten på ett belopp av 648.9 miljoner kronor.

För att erhålla en jämförelse med de senaste statsregleringarnas belopp må här meddelas följande sammanställning av de å vederbörande riksstater och tilläggsstater upptagna belopp. Riksstaten för första halvåret 1923 uteslutes därvid. Från vissa i de äldre staterna dubbelförda poster har i sammanställningen bortsetts.

1919 1920 1921 1922 1923/24 1924/25

Miljoner kronor 944.5 929.4 1,118.3 930.6 751.3 648.9.

Av den gjorda sammanställningen framgår, att utgifterna i budgetförslaget Utgifterna hava nedpressats under det belopp, som återfinnes i riksstaten för innevarande budgetår. I vissa avseenden — särskilt gäller detta utgifterna för kapitalökning — är givetvis denna sänkning beroende på att man till ekonomiskt gynnsammare tider uppskjutit åtgärder, som förr eller senare måste vidtagas. Det må här fastslås, att genom ett sådant uppskov, bland annat, dels viss ränteutgift undvikes, dels i längden besparing vinnes därigenom att själva takten för åstadkommande av nyanskaffningar och nyanläggningar hämmas, på grund varav mindre nödvändiga utgifter i framtiden skjutas undan. I andra hänseenden hava mera omedelbara direkta besparingar skett. Det har därvid ej kunnat undvikas, att man stundom gått hårdhänt fram. Ej minst har detta måst ske i sådana fall, där det ej gällt uppfyllandet av egentliga statsändamål utan en statens understödsverksamhet, denna må vara än så behjärtansvärd. Sålunda har en sänkning måst ske av ett stort antal anslag till föreningar och andra sammanslutningar. Man har emellertid sökt att med oväld verkställa nödiga beskärningar.

Anslagen till utgifter för kapitalökning hava i budgetförslaget upptagits till 74.3 miljoner kronor. Motsvarande siffra i riksstaten för innevarande budgetår uppgår till inemot 189 miljoner kronor, därav 49 miljoner kronor för återbetalning av tillfälliga lånemedel — sistnämnda anslag innebärande endast en bokföringsmässig omföring, som ansetts böra passera budgeten. Anslagens sänkning förklaras för övrigt i viss mån därav, att för den förestående statsregleringsperioden stått till buds betydande reservationer å äldre kapitalökningsanslag.

Till avsättning för amortering av statsskulden har tyvärr ej kunnat avses mer än det för ändamålet obligatoriskt erforderliga beloppet, av riksgäldskontoret beräknat till omkring 7.9 miljoner kronor.

Vid beräkning av avsättning till statsverkets fond av rusdrycksmedel förutsätter jag viss ändring i gällande bestämmelser, i syfte att vad som inflyter i maltskatt hädanefter icke skall tillföras nämnda fond. Den sistlidet år föreslagna betydande höjningen av maltskatten angavs av dåva-

8 Inkomsterna.

rande chefen för finansdepartementet åsyfta att erhålla en kompensation för en ifrågasatt sänkning av omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker, en inkomstpost, som icke enligt gällande föreskrifter tillflyter rusdrycksmedelsfonden. Maltskattens höjning bifölls av riksdagen, som tillika beslöt, att ett belopp av 24.3 miljoner kronor, motsvarande vad som väntades under innevarande budgetår tillflyta rusdrycksmedelsfonden, skulle tagas i anspråk för löpande utgifter. Genom ändringar i maltdryckstillverkningslagstiftningen infördes även av förra årets riksdag förbud mot tillverkning och försäljning inom riket av maltdrycker, hållande mer än viss lägre procent alkohol; samtidigt avfördes — visserligen närmast av formella skäl — maltdryckerna från kategorien av de i rusdrycksförsäljningsförordningen avsedda rusdryckerna. Då alldeles oavsett denna ändring det numera ej finnes anledning att hänföra i riket tillverkade och försålda maltdrycker till rusdryckerna, synes det ej heller vara ur materiell synpunkt riktigt att hänföra maltskatten till rusdrycksmedel. Av dessa och andra skäl, som jag ej nu anser mig böra närmare utveckla, är jag av den uppfattningen, att sådan anordning nu bör träffas, att maltskattemedlen hädanefter ej skola ingå bland dem, som avsättas till en rusdrycksmedelsfond. Förslag i sådant syfte torde jag få tillfälle senare framlägga.

Därvid torde jag tillika få tillfälle föreslå viss annan ändring i förordningen angående statsverkets fond av rusdrycksmedel. Denna ändring skulle innebära, att även den så kallade mertullen å arrak och rom, av generaltullstyrelsen för nästkommande budgetår uppskattad till 800,000 kronor, skulle avföras från de medel, som skola tillflyta fonden, dock utan att den totala avsättningen till fonden i genomsnitt skulle därigenom minskas. Detta skulle genomföras på det sätt, att förordningen om statsverkets fond av rusdrycksmedel ändrades så, att avsättning skall ske av vad som överstiger 18 miljoner kronor i stället för, såsom nu, av vad som överstiger 18.8 miljoner kronor, men att bland de avsatta medlen ej skall ingå mertull å arrak och rom.

Med utgångspunkt från de förslag, jag sålunda ämnar framlägga, har avsättningen till rusdrycksmedelsfonden beräknats. Det kommer möjligen att göras gällande, att någon sådan avsättning alls ej är nödvändig eller att fondens behållning för året kunde tagas i anspråk för löpande budgetändamål, samt att, om avsättning underlätes eller behållningen i fonden på angivet sätt användes, en mindre stark beskärning av olika anslag varit möjlig. Ett dylikt förfarande måste emellertid givetvis betecknas såsom en nödfallsutväg. Såsom jag förut påpekat, är det för övrigt icke möjligt att nu med någon säkerhet förutse den ekonomiska konjunkturen för nästkommande budgetår. Det skulle exempelvis kunna inträffa, att arbetslöshet av större omfattning ånyo inträder, och att staten blir nödsakad att på nytt träda hjälpande emellan, varför en reserv bör finnas att tillgå. Jag finner fördenskull ett användande för

Inkomsterna.

löpande budgetändamål i ena eller andra formen av vad som enligt angivna grunder skall fonderas nu ur rent budgetär synpunkt icke vara försvarligt.

De verkliga utgifterna uppgå i budgetförslaget till 574.6 miljoner kronor. Motsvarande belopp i riksstater och tilläggsstater för tiden alltifrån 1919, sammanställda med det nu ifrågavarande, hava utgjort:

1919 1920 1921 1922 1923/2-1 1924/25

Miljoner kronor............ 743.1 703.5 785.6 736.5 587.1 574.6.

En sänkning av beloppet från förra året har alltså varit möjlig. De verkliga besparingarna äro ej oväsentligt större än de, som komma till synes i skillnaden emellan de angivna slutbeloppen. En höjning av ett flertal förslagsanslag har nämligen måst äga rum, dels på grund av vunnen erfarenhet om dessas riktigare uppskattning, dels på grund utav en av gällande lagstiftning föranledd automatiskt inträdande ökning av utgifterna för vissa ändamål. Därjämte har för den förestående statsregleringen stått till buds reservationer å verkliga utgiftsanslag i mindre utsträckning än föregående år.

I fjolårets statsverksproposition beräknades ett belopp av 5 miljoner kronor till arbetslöshetens bekämpande. Sedan Kungl. Maj:t givit riksdagen tillkänna, att något äskande angående dylikt anslag emellertid ej komme att framställas, upptogs icke något sådant i riksstaten. I det nu föreliggande budgetförslaget har ej något anslag för dylikt ändamål beräknats.

Liksom förra året har även i år den största nedsättningen måst ske å den post, som avser statstjänstemännens dyrtidstillägg. Sänkningen har dock, om man utgår från den i förra årets statsverksproposition antagna indexsiffran, i sin helhet kunnat stanna vid 12 miljoner kronor eller mindre än 3 procent på samtliga löneinkomster. I avseende å grunderna för dyrtidstillägget har för övrigt ej annan ändring förutsatts, än att detsamma skulle utgå efter visst för hela året fixt, av eventuella växlingar i levnadskostnadsindex oberoende procenttal. Någon motivering för detta förslag torde ej i förevarande sammanhang erfordras. Den besparing, som i fråga om dyrtidstilläggen vinnes, kommer till synes dels å olika anslag, dels ock såsom ökning av överskottet från de affärsdrivande verken. Endast en del av besparingen, sammanlagt 7.5 miljoner kronor, kommer sålunda till uttryck i slutsiffran å utgiftssidan.

Av utgifterna för kapitalökning, 74.3 miljoner kronor, äro 37.2 miljoner kronor avsedda att täckas med lånemedel, medan 37.i miljoner kronor skulle bestridas med andra statsinkomster. Därigenom att beträffande förevarande statsreglering för budgetändamål kunnat disponeras avsevärda belopp av återbetalta kapitaltillgångar, har upplåningen kunnat hållas inom ungefärligen samma gränser som närmast före år 1914.

Inkom ■ sternu.

10 Inkomsterna.

De egentliga statsinkomsterna äro i riksstatsförslaget upptagna med ett sammanlagt belopp av 464.6 miljoner kronor. En sammanställning med motsvarande siffror för de senaste årens riksstater och tilläggsstater ger följande resultat:

1919 1920 1921 1922 1923/24 1924/25

Miljoner kronor 476.0 528.8 608.1 581.4 478.5 464.6.

Skatterna enbart beräknas inbringa 455.5 miljoner kronor, därav 135 miljoner kronor inkomst- och förmögenhetsskatt, som jag förutsätter komma att uttagas med samma procenttal av skattens grundbelopp som de senaste tre åren. Tullmedlen hava beräknats till 120 miljoner kronor, däri inbegripen den i det föregående omförmälda mertullen å arrak och rom, stämpelmedlen till 42 miljoner kronor, omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker till 42 miljoner kronor. Endast beträffande inkomsttiteln »särskild skatt å tobak» förutsättes en mindre sänkning av skattesatserna. Av skäl, som i det följande vid beräkningen av de särskilda inkomsttitlarna skola närmare angivas, företer uppskattningen av vissa poster en ej oväsentlig skiljaktighet från den i riksstaten för innevarande budgetår verkställda beräkningen.

Med hänsyn till den väntade avgången för skatterestitutioner under inkomsttiteln diverse inkomster har något överskott å denna titel ej beräknats för nästa budgetår.

De beräknade inkomsterna av statens produktiva fonder uppgå till 115.6 miljoner kronor. Motsvarande siffror i staterna för åren 1919—1922 samt 1923—1924 framgå av följande sammanställning:

1919 1920 1921 1922 1923/24 1924/25

Miljoner kronor................ 58.9 93.5 69.6 57.9 116.1 115.6.

Härvid är att märka, att i riksstaten för innevarande budgetår såsom inkomst av statens domäner beräknats 30 miljoner kronor, varav dock större delen bänför sig till äldre årsöverskott, vilka gjorts disponibla i sammanhang med beredande av särskilt rörelsekapital åt domänverket. Inkomsten av statens domäner har i det föreliggande budgetförslaget beräknats till allenast 13 miljoner kronor.

Riksbanksvinsten har upptagits med ett belopp av 14 miljoner kronor.

I sistlidet års statsverksproposition fanns upptagen en jämförelse mellan å ena sidan det då framlagda budgetförslagets verkliga utgifter och å andra sidan de inkomster, som med tillämpning av en motsvarande terminologi skulle kunna benämnas »verkliga inkomster», d. v. s. egentliga statsinkomster, inkomster av statens produktiva fonder samt riksbanksvinsten. Mot de verkliga utgifterna å 585 miljoner kronor befunnos då svara verkliga inkomster om 608.9 miljoner kronor. Även om man bortsåge från de inkomster, som å titlarna diverse inkomster och statens domäner hänförde sig till tidigare års förhållanden, komme dock de verkliga utgifterna att

Inkomsterna.

ungefärligen täckas av verkliga inkomster. Detta förhållande betraktades såsom en given styrka hos det då föreliggande budgetförslaget men angavs på samma gång vara ett uttryck för att budgeten måst uppgöras utan anlitande av kapitaltillgångar i större omfattning.

En motsvarande jämförelse för det nu föreliggande budgetförslagets vidkommande giver till resultat, att mot verkliga utgifter å 5/4.6 miljoner kronor svara »verkliga inkomster» om 594.2 miljoner kronor. Det uttalande, som gjordes i fjolårets statsverksproposition, kan sålunda med fog tilllämpas även beträffande det nu uppgjorda förslaget. Utom till täckande av löpande utgifter räcka de verkliga inkomsterna även till amorteringen å statsskulden. Av inkomster, hänförliga till tidigare år, finnas bland de verkliga inkomsterna endast under titeln diverse inkomster några jämförelsevis obetydliga belopp, i huvudsak utgörande överskott å vissa kristidskommissioners verksamhet.

Beräkningen av de särskilda inkomsttitlarna.

Riksräkenskapsverket har i sin förslagsberäkning i allmänhet räknat med något högre inkomstbelopp under nästkommande budgetår än jag, såsom av det föregående framgår, anser vara med en tillräcklig försiktighet förenligt. På ett antal punkter har jag därför funnit det nödvändigt att i riksstatsförslaget sänka de belopp, som av riksräkenskapsverket beräknats. Där jag ansett riksräkenskapsverkets beräkningar böra godtagas, finner jag ej något särskilt yttrande från min sida erforderligt.

Egentliga statsinkomster.

Under rubriken »skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse» återfinnes såsom den största posten inkomst- och förmögenhetsskatten. Med utgångspunkt från utfallet av innevarande års taxeringar, vilkas resultat numera är känt, har riksräkenskapsverket beräknat denna skatts slutsumma till 144.1 miljoner kronor, därav skatt å inkomst och förmögenhet 140.4 miljoner kronor och B-skatt å aktiebolag m. fl. 3.7 miljoner kronor.

Beträffande beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatten för innevarande budgetår i och för statsverkspropositionen till 1923 års riksdag hade inom finansdepartementet tillämpats en metod, för vilken utförlig redogörelse meddelats i en bilaga till nämnda proposition. Då denna beräkningsmetod visat sig i huvudsak ganska tillfredsställande, har beräkningen även innevarande år skett med användande av samma tillvägagångssätt. Resultatet framgår av de uppgifter, som lämnas i tabellerna A och B, vilka torde fogas vid statsrådsprotokollet såsom bilaga I.

Tabell A upptager utfallet av 1923 års taxeringar. Uppenbarligen överensstämma de där angivna siffrorna endast delvis med dem, som finnas upptagna i motsvarande uppställning beträffande 1923 års taxeringar i fjolårets statsverksproposition. Korrigering har nämligen skett med hän-

12 Inkomsterna.

syn till de faktiskt erhållna taxeringsresultaten. Med utgångspunkt från tabell A har uppgjorts tabellen B, vilken angiver det beräknade resultatet av 1924 års taxeringar. Denna beräkning innebär så till vida vissa jämförelsevis säkra moment i förhållande till vad som gäller beträffande andra inkomsttitlar, som taxeringen hänför sig till 1923 års inkomst- och förmögenhetsförhållanden, alltså förhållanden som ligga i det förflutna och fördenskull kunna något så när överblickas. Å andra sidan är emellertid det material, som av beräkningen beröres, så omfattande och till sin beskaffenhet så heterogent, att en beräkning i alla fall måste anses innebära åtskilliga osäkra moment.

Vid utarbetande av tabellen B har så tillgått, att man vidtagit vissa höjningar och sänkningar av de i tabellen A förekommande detaljsiffror. Angående dessa förskjutningar må meddelas följande.

Inkomst av jordbruksfastighet har sänkts med 20 procent. Då inkomsten av skogsbruk under år 1923 utan tvivel företett ökning, betyder en genomsnittlig sänkning av hela beloppet för inkomsten av fast egendom med 20 procent en än större sänkning av inkomsten av det egentliga jordbruket. Som bolagens inkomst av jordbruksfastighet väsentligen torde utgöras av just inkomst av skogsbruk, har hela den angivna sänkningen ansetts gälla de enskilda skattskyldiga, medan för bolag skäl till ändring i fjolårets siffra ej ansetts föreligga.

Inkomsten av annan fastighet har bibehållits oförändrad. Visserligen torde inkomsten av hyresfastigheter under år 1923 i genomsnitt hava varit högre än under år 1922. Å andra sidan lära emellertid under år 1923 hava nedlagts ej ringa kostnader å reparationer av dylika fastigheter, varför någon höjning av nettosiffran för denna inkomstpost ej ansetts kunna äga rum.

Vad beträffar inkomst av kapital, har det antagits, att en sammanlagd minskning av utdelningar å aktier ägt rum med omkring 20 miljoner kronor. Posten inkomst av kapital har emellertid minskats med 40 miljoner kronor på den grund, att även ränteinkomsterna under år 1923 torde hava varit ej oväsentligt lägre än under närmast föregående år. Av hela sänkningen hava 38 miljoner kronor ansetts falla på enskilda och 2 miljoner kronor på aktiebolag m. fl.

I fråga om beloppet för inkomst av arbetsanställning m. m. har någon ändring icke vidtagits. Lönesatserna inom industrien torde under år 1923 i medeltal hava legat på ungefär samma höjd som under år 1922. Arbetslösheten har däremot under förstnämnda år varit avsevärt mindre. Om det antages, att minst 25,000 förut arbetslösa personer under år 1923 erhållit arbete under hela året, skulle med en beräknad medelinkomst av 2,700 kronor för år härav framgå ett tillskott i taxerad inkomst av 67.5 miljoner kronor. I fråga om lantarbetarnas löner har en nedgång ägt rum under år 1923, vilken för fasta arbetare uppskattats till 5 procent och för daglönare till 10 procent samt i medeltal för båda grupperna till 8 procent. Under antagande

Inkomsterna.

att sistnämnda inkomstminskning berört ett antal av 300,000lantarbetare med en årsinkomst av i medeltal 1,400 kronor, skulle härav följa en nedgång i den taxerade inkomsten med O.os * 1,400 * 300,000 = 33.6 miljoner kronor. För industri och jordbruk tillhopa skulle sålunda en ökning av den taxerade inkomsten av arbetsanställning ha inträtt med omkring 34 miljoner kronor. Den sålunda beräknade ökningen torde emellertid uppvägas av den nedgång, som ägt rum beträffande avlöningar (inklusive dyrtidstillägg) till stats- och kommunalanställda tjänstemän m. fl. Någon anledning till ändring i 1923 års siffra för inkomst av arbetsanställning m. m. har fördenskull ej ansetts föreligga.

Beträffande inkomst av rörelse eller yrke har beräknats en ökning av sammanlagt 40 miljoner kronor. Av denna ökning beräknas 10 miljoner kronor härflyta från banker och 30 miljoner kronor från industri, handel och hantverk. Av hela den uppskattade stegringen av denna inkomstkälla hava 15 miljoner kronor hänförts till aktiebolag m. fl. och 25 miljoner kronor till andra skattskjddiga.

Vad sålunda inkomsterna ur olika inkomstkällor beträffar, så har en sänkning av inkomsten av kapital uppvägts av en lika stor höjning av inkomsten av rörelse m. m., medan däremot på grund av minskningen av inkomsten av jordbruksfastighet även samtliga inkomstkällornas summa minskats.

Vad härefter beträffar avdragsposterna, har beloppet för sådana avdrag, som omförmälas i 11 § 2 mom. 4:o bevillningsförordningen — d. v. s. för ränta å gäld, förlust å viss inkomstkälla, periodiskt understöd, försäkringspremier m. m. — bibehållits oförändrat. I fråga om avdragen för kommunalutskylder bör däremot en ganska avsevärd sänkning beräknas. Det under år 1923 till betalning förfallna kommunalutskyldsbeloppet torde nämligen understiga summan under föregående år till betalning förfallna komunalutskylder med 140 å 150 miljoner kronor. Då emellertid kommunalutskyldernas hela belopp icke kommer att avdragas, enär dessa utskylder delvis erlagts av personer, som nu icke taxeras, har minskningen i avdraget för kommunalutskylder ansetts böra begränsas till 120 miljoner kronor. Medan sammanlagda avdragen för kommunalutskylder vid 1923 års taxeringar beräknats till omkring 500 miljoner kronor, synas de alltså nu böra uppskattas till 380 miljoner kronor, därav Vs avse enskilda skattskyldiga och Vs aktiebolag m. fl. Övriga vid bevillningstaxeringen ej åtnjutna avdrag, d. v. s. för värdeminskning å byggnader, vissa förluster m. m., hava upptagits med samma belopp som i tabellen för 1923 års taxering.

För den taxerade förmögenheten har beräknats en sänkning av 600 miljoner kronor. Då fastigheterna i regel komma att upptagas med oförändrade belopp, synes en dylik sänkning av förmögenhetens belopp, d. v. s. från 15 till 14.4 miljarder kronor, vara tillräcklig. Sextiondedelen av den taxerade förmögenheten sänkes härigenom från 250 till 240 miljoner kronor.

14 Inkomsterna.

Det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade heloppet skalle enligt förestående beräkningar bliva för enskilda 4,251 miljoner kronor samt för aktiebolag m. fl. 372 miljoner kronor eller tillsammans 4,623 miljoner kronor. Från det nu angivna beloppet för enskilda skattskyldiga avgå orts- och familjeavdrag, vilka upptagits med samma belopp som beträffande 1923 års taxering. Erfarenheten visar nämligen, på sätt framgår av förenämnda vid fjolårets statsverksproposition fogade redogörelse angående inkomstskattens beräkning för innevarande budgetår, att med oförändrade avdragsbestämmelser avdragens belopp företett jämförelsevis obetydliga variationer, trots att en ganska väsentlig ändring ägt rum med avseende å de taxerade beloppen.

Den nu verkställda uppskattningen avviker i någon mån från riksräkenskapsverkets beräkning. Såsom närmare framgår av efterföljande sammanställning, har i finansdepartementets beräkning den sammanlagda uppskattade inkomsten upptagits till belopp, som med 113 miljoner kronor understiger motsvarande siffra enligt riksräkenskapsverkets uppskattning. Å andra sidan hava avdragsposterna i finansdepartementets beräkning upptagits till 44 miljoner kronor högre belopp än enligt riksräkenskapsverkets kalkyl. De beskattningsbara beloppen understiga enligt finansdepartementets beräkning de av riksräkenskapsverket antagna siffrorna med 125 miljoner kronor. De beskattningsbara beloppens fördelning på enskilda och aktiebolag har slutligen enligt båda beräkningarna givit tämligen olika resultat.

Jiiksräken- Finansdeskapsverkets partementets beräkning beräkning Milj. kr. Milj. kr.

Inkomst av fast egendom ........................................ 590 524

» » kapital 350 343

» » arbetsanställning m. m..................... 3,400 3,334

» » rörelse ................................................... 800 826

Summa uppskattad inkomst 5,140 5,027

Avdrag ........................................................ 800__644

Återstod 4,540 4,383

Veo av den taxerade förmögenheten .................. 225 240

Till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp 4,765 4,623

Utnyttjade orts- och familjeavdrag ...................... 2,600 2,583

Beskattningsbart belopp.............................................. 2,165 2,040

Därav:

a) Enskilda skattskyldiga.......................................... 1,807 1,668

b) Aktiebolag m. fl. ............................................. 358 372

Medelskatteprocenten har år 1923 för enskilda skattskyldiga uppgått till 6.27 procent och för aktiebolag m. fl. till 10.6 5 procent. Med den obe-

Inkomsterna.

tydliga ändring, som beräknats i avseende å de taxerade beloppen, har det ansetts lämpligt att även för 1924 års taxering antaga, att skatten skall inflyta med samma procenttal — procenttalet för enskilda skattskyldiga dock avrundat till 6.25.

B-skatten för aktiebolag m. fl. har beräknats till omkring hälften av det belopp, som framgått ur 1923 års taxering. Det synes ej vara med försiktigheten förenligt att beräkna ett större belopp av denna skatt för nästkommande budgetår.

Av den debiterade inkomst- och förmögenhetsskatten beräknas inflyta 93 procent, d. v. s. samma procenttal som av riksräkenskapsverket antagits.

I enlighet med de nu angivna beräkningsgrunderna skulle den uträknade inkomst- och förmögenhetsskatten komma att uppgå till 133.7 miljoner kronor från enskilda skattskyldiga och i form av A-skatt från aktiebolag m. fl. samt 2.i miljoner kronor i B-skatt från aktiebolag m. fl. Iriksstaten för nästkommande budgetår torde dessa belopp böra avrundas nedåt till 133 resp. 2 miljoner eller sammanlagt 135 miljoner kronor. Härvid har jag, såsom tidigare antytts, utgått från att någon sänkning av det procenttal av grundbeloppet, med vilket skatten skall uttagas, icke kan äga rum, utan att nämnda procenttal fortfarande bör beräknas till det senast fastställda, eller 175.

Med vilket belopp bevillning av fast egendom samt av inkomst upptages, kan synas vara av mindre betydelse, då samma belopp återfinnes å utgiftssidan såsom bidrag till landsting och städer, som icke deltaga i landsting. Jag har emellertid ej ansett skäl föreligga att upptaga denna skattepost med högre belopp, än som upptagits i riksstaten för budgetåret 1923—1924, eller 3 miljoner kronor.

Bevillningsavgiftm• för särskilda förmåner och rättigheter hava under första halvåret 1923 influtit med 247,054 kronor. Biksräkenskapsverket har på grund härav ansett sig böra föreslå höjning av det i riksstaten för innevarande budgetår upptagna beloppet, 350,000 kronor, till 450,000 kronor. Då en betydande del av denna inkomsttitel härflyter från avgifter för vissa av utlänningar givna offentliga föreställningar och det ej är möjligt att nu förutse, i vilken omfattning dylika föreställningar kunna komma att äga rum under nästkommande budgetår, har jag för min del ansett mig icke kunna förorda någon höjning av titelns nuvarande belopp.

I riksstaten för innevarande budgetår äro stämpelmedlen upptagna till 48 miljoner kronor. Av riksräkenskapsverkets inkomstberäkning framgår emellertid, att det belopp, som under budgetåret väntas inflyta av denna

16 Inkomsterna,

inkomsttitel, icke med säkerhet kan beräknas belöpa sig' ens till 44 miljoner kronor.

I förevarande inkomstpost ingå avgifter, som hänföra sig till ganska olikartade förhållanden. Av stor ekonomisk betydelse äro exempelvis stämplar å handlingar till lagfartsprotokollet, arvsskatt och skatt för gåva, stämplar å aktiebrev samt fondstämplar m. m. Stämpelbeloppets storlek röner inverkan av förhållanden, som äro olika för de skilda slagen av stämplar och underkastade växlingar av skiftande och stundom sinsemellan rent motsatt art. Detta gör en beräkning av stämpelmedlen synnerligen vansklig. Jag anser emellertid icke, att deras belopp försiktigtvis kan för nästa budgetår beräknas högre än till 42 miljoner kronor.

I detta sammanhang bör erinras om ett förslag av statens besparingskommitté, enligt vilket viss del av verksamheten å utrikesdepartementets rättsavdelning skulle komma att för framtiden i större utsträckning, än hittills varit fallet, utföras mot ersättning, uttagen genom stämpelbeläggning. Besparingskommittén har i detta avseende beräknat en ökad inkomst av omkring 50,000 kronor. Frågan härom torde emellertid icke böra nu upptagas till behandling. I varje fall är nyssnämnda belopp icke av den storlek, att ett godkännande av kommitténs förslag bör föranleda ändring i den angivna slutsumman för stämpelmedlen.

Tullmedlen äro i riksstaten för innevarande budgetår upptagna till 117 miljoner kronor. Det torde emellertid kunna förväntas, att ett betydligt högre belopp i verkligheten kommer att inflyta. Under månaderna november 1922 t. o. m. oktober 1923 har tullinkomsten uppgått till ej mindre än närmare 139 miljoner kronor. Generaltullstyrelsen har beräknat den inflytande uppbörden av tullmedlen för budgetåret 1924—1925 till omkring 125 miljoner kronor under förutsättning av normal import och oförändrade tullsatser. Riksräkenskapsverket har däremot ansett sig kunna för budgetåret 1924—1925 beräkna tullmedlen till 135 miljoner kronor. I denna skatt skulle ingå även den av riksdagen beslutade mertullen å arrak och rom, vilken för budgetåret 1924—1925 av generaltullstyrelsen beräknats till cirka 800,000 kronor.

Av handelsstatistiken framgår, såsom jag redan i annat sammanhang haft tillfälle beröra, att under den gångna delen av innevarande år ett betydande importöverskott uppstått. Enligt min mening är det varken önskvärt eller sannolikt, att, även under förutsättning av i huvudsak oförändrad konjunktur, importen skall fortsätta i samma utsträckning som hittills. Detta skulle betyda en försämring av vår handelsbalans, som ur landets synpunkt vore att beklaga. Från de utgångspunkter för inkomstberäkningen, som jag i det föregående angivit, och då en inkomsttitel som denna är ytterst känslig för konjunkturerna, anser jag mig ej kunna föreslå, att tullmedlen upptagas till högre belopp än 120 miljoner kronor,

Inkomsterna.

vilket belopp dock med 3 miljoner kronor överstiger vad som, på sätt nyss angivits, beräknats i riksstaten för innevarande budgetår.

Sockerskatten har för nästkommande budgetår av kontrollstyrelsen beräknats till 24.5 miljoner kronor och av riksräkenskapsverket till 26 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har i sin motivering härför åberopat, bland annat, att kontrollstyrelsen ej tagit hänsyn till skatten å det socker, som införes till riket, vilken skatt under tiden 1 juli 1922—30 juni 1923 uppgått till omkring 600,000 kronor. Jag finner mig emellertid icke kunna förorda, att sockerskatten i inkomstberäkningen upptages till högre belopp än det av kontrollstyrelsen föreslagna jämte visst tillägg för skatt å importerat socker eller sammanlagt i runt tal 25 miljoner kronor.

I riksstaten för innevarande budgetår är tobaksskatten beräknad till 32 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har emellertid antagit, att under år 1923 skulle inflyta omkring 32.7 miljoner kronor. För nästkommande budgetår har aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet ansett sig kunna uppskatta den ordinarie tobaksskatten till 30 miljoner kronor, under förutsättning att rörelsen kunde fortsättas såsom hittills med oförändrade skattesatser. Sannolikt vore dock, att gällande pris å tobaksvaror skulle kunna sänkas något före utgången av nämnda budgetår, i vilket fall tobaksskatten, som utginge med vissa procent å varornas priskurantpris, komme att nedgå. Riksräkenskapsverket har framhållit det opåkallade i en prisreduktion och de betänkligheter, som en dylik skulle medföra ur statsfinansiell synpunkt, samt har ej funnit anledning att för nästkommande budgetår beräkna mindre uppbörd än för innevarande kalenderår eller i runt tal 33 miljoner kronor.

Jag delar riksräkenskapsverkets uppfattning, att någon frivillig sänkning av prisen å monopolbolagets tillverkningar ej bör ifrågakomma. En sådan prisreduktion kan dock komma att visa sig nödvändig för att förekomma en alltför stark minskning i avsättningen med därav följande skattesänkning samt en alltför stark stegring utav importen av utländska tobaksvaror. Dessa förhållanden regleras uppenbarligen av omständigheter, vilka ligga utanför monopolbolagets bestämmande. Jag flnner mig på grund härav ej kunna tillstyrka, att tobaksskatten upptages med högre belopp än det av bolaget beräknade, eller 30 miljoner kronor.

I fråga om den särskilda skatten å tobak hava såväl aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet som riksräkenskapsverket uppskattat beloppet för nästkommande budgetår till 11 miljoner kronor. Jag har emellertid för avsikt att föreslå en mindre betydande sänkning av vissa skattesatser, varav torde följa en minskning i inkomsten. Till denna fråga skall jag senare återkomma. För närvarande inskränker jag mig till att föreslå, att nämnda inkomsttitel upptages till 10 miljoner kronor.

llihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt 2

18 Inkomsterna.

Beträffande maltskatten föreslår jag endast, att det av kontrollstyrelsen och riksräkenskapsverket beräknade beloppet, 15.4 miljoner kronor, avrundas nedåt till 15 miljoner kronor. Såsom av det föregående framgår, skulle denna skattepost i motsats till rusdrycksförsäljningsmedlen och brännvinstillverkningsskatten tillflyta riksstatens inkomstsida, utan att någon motsvarande avsättning till rusdrycksmedelsfonden skulle äga rum.

Rusdrycksförsäljningsmedlen hava av riksräkenskapsverket i anslutning till en från kontrollstyrelsen erhållen promemoria upptagits till 18 miljoner kronor. I en till mig numera inkommen, den 11 december 1923 dagtecknad skrivelse har emellertid kontrollstyrelsen meddelat, att rusdrycksförsäljningsbolagens sammanlagda nettovinst av 1923 års rörelse sannolikt komme att belöpa sig till mellan 13 och 14 miljoner kronor i stället för tidigare beräknade 18 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen har dock för år 1924 beräknat dels någon ökning av bolagens försäljning, dels ock någon sänkning av bolagens omkostnader i förhållande till nästföregående år. Styrelsen har fördenskull förklarat sig anse, att rusdrycksförsäljningsmedlen för nästkommande budgetår borde beräknas till 15 miljoner kronor.

För min del vill jag här betona önskvärdheten av att rusdrycksförsäljningsbolagens administrationskostnader såvitt möjligt nedbringas. I det föreliggande förslaget till omorganisation av kontrollstyrelsen har ock förutsatts, att styrelsen skulle komma att ägna synnerlig uppmärksamhet åt denna fråga. Jag anser mig nu böra förorda, att rusdrycksförsäljningsmedlen upptagas i riksstatsförslaget med det av kontrollstyrelsen senast angivna beloppet, 15 miljoner kronor. Härvid erinrar jag, att beloppets storlek ej i annan mån påverkar budgeten än att det belopp, som beräknas skola avsättas till rusdrycksmedelsfonden, röner inverkan därav.

Omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker har i riksstaten för innevarande budgetår upptagits till sammanlagt 43. T miljoner kronor. Enligt kontrollstyrelsens beräkning skulle detta belopp med ganska stor säkerhet också komma att inflyta. Då en sannolikt något större försäljning under år 1924 komme att kompenseras av något sänkta priser, torde under förutsättning av oförändrade skattesatser omsättnings- och utskänkningsskatten enligt kontrollstyrelsens mening kunna beräknas även för nästkommande budgetår inbringa 43.7 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har upptagit skatten till 44 miljoner kronor.

Därest en sänkning av prisen å spritdrycker utan motsvarande ökning av försäljningen äger rum, kommer detta uppenbarligen att medföra en sänkning jämväl av omsättnings- och utskänkningsskatten. Då jag ej anser det tillrådligt att under nuvarande förhållanden vid skattens beräkning utgå från någon annan förutsättning än den nu angivna, anser jag, att förevarande inkomsttitel bör upptagas i riksstatsförslaget med 42 miljoner kronor.

I enlighet med vad jag nu tillstyrkt skulle skatteinkomsterna komma att i riksstaten för budgetåret 1924—1925 upptagas sålunda:

Inkomsterna.

19 Mantalspenningar .......................................................................

Prästerskapets till statsverket indragna tionde ........................

Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning:

Skatt å inkomst och förmögenhet 133,000,000

B-skatt å aktiebolag m. 11.......... 2,000,000 135,000,000

Bevillning av fast egendom samt av inkomst,

bevillning ........................................................... 3,000,000

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och

rättigheter, bevillning ..................................... 350,000

Stämpelmedel, bevillning...................................... 42,000,000

Lastpenningar, bevillning ................................... 600,000

Tullar och acciser:

Tullmedel, bevillning ............................................ 120,000,000

Sockerskatt, bevillning ......................................... 25,000,000

Tobaksskatt, bevillning......................................... 30,000,000

Särskild skatt å tobak, bevillning....................... 10,000,000

Maltskatt, bevillning ............................................ 15,000,000

Brännvinstillverkningsskatt, bevillning ................................................... 14,000,000

Rusdrycksförsäljningsmedel, bevillning ................................................ 15,000,000 29,000,000

Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker, bevillning .......................................... 42,000,000

Summa kronor

900,000

2,646,500

180,950,000

271,000,000

455,496,500.

Beträffande uppställningen av inkomsttitlarna under rubriken uppbörd, i statens verksamhet har riksräkenskapsverket förordat vissa ändringar. Med hänsyn till arten av det samband, vari varje särskild inkomsttitel stode med ett visst eller några vissa anslag bland riksstatens verkliga utgifter, har verket nämligen föreslagit, att dessa inkomsttitlar skulle indelas i följande grupper:

A) med samma beräknade belopp som motsvarande anslagstitel;

B) med högre beräknat belopp än motsvarande anslagstitel; samt

C) med lägre beräknat belopp än motsvarande anslagstitel.

Därjämte har föreslagits, att under förevarande rubrik skulle upptagas

vissa slag av uppbördsmedel, vilka hittills ej kommit till synes i riksstaten utan påverkat densamma genom minskning av de mot inkomsterna svarande utgifterna.

Utan tvivel tala vissa skäl för ett godkännande i större eller mindre utsträckning av dessa riksräkenskapsverkets förslag. Frågan torde emellertid ej äga någon mera avsevärd betydelse. Enligt mitt förmenande innebär det för övrigt en påtaglig olägenhet att i avseende å riksstatens upp-

20 Inkomsterna.

ställning företaga partiella ändringar av sådan beskaffenhet, att därigenom en jämförelse med tidigare års riksstater och budgetredovisningar försvåras. Riksräkenskapsverkets antydda förslag synes mig därför åtminstone icke nu böra genomföras.

Beträffande de särskilda posterna under förevarande rubrik bör tillses, att de inkomsttitlar, som fullt korrespondera med vissa utgiftsposter, upptagas till samma belopp som motsvarande utgiftsanslag. Härav föranledas ändringar i förhållande till riksräkenskapsverkets beräkningar beträffande följande inkomstposter: inkomst, av myntning och justering, bidrag till bankinspektionen, bidrag till fondinspektionen, avgifter för granskning av biografbilder, inkomster av statens reproduktionsanstalt, patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter ävensom bidrag till försäkringsinspektionen.

Bland inkomsttitlarna av denna typ äro även denatureringsavgifter, med vilka hittills bestritts kostnaden för kontrollstyrelsens avdelning för ärenden angående skattefri sprit m. m. Enligt vad jag vid behandlingen av kontrollstyrelsens statförslag kommer att närmare utveckla, föreslår jag en ändring av kontrollstyrelsens organisation, vilken medför bland annat, att någon särskild avdelning inom styrelsen för ärenden av nämnda slag hädanefter icke skulle komma att finnas. Då jag emellertid finner det skäligt och riktigt, att vederbörande fortfarande få vidkännas viss kostnad för kontrollen å handeln med skattefri sprit, förordar jag här upptagandet av ett belopp å 30,000 kronor under nyssnämnda inkomsttitel, vars rubrik jämväl torde ändras till »Avgifter för kontroll å handeln med skattefri sprit». Till en närmare utveckling av denna fråga torde jag få tillfälle senare återkomma.

Beträffande övriga under rubriken uppbörd i statens verksamhet uppförda inkomsttitlar torde endast få anföras följande.

Vattendomstolsavgifter hava hittills ej influtit med högre belopp än som enligt min uppfattning motivera inkomsttitelns uppförande med 10,000 kronor i stället för av riksräkenskapsverket föreslagna 20,000 kronor.

Avgifter för registrering av automobiler hava av riksräkenskapsverket beräknats komma att uppgå till 411,000 kronor. Då antalet nyregistrerade automobiler under innevarande år varit synnerligen stort, finner jag för min del sannolikast, att en ganska betydlig minskning av antalet nyregistreringar kommer att äga rum. Jag anser fördenskull förevarande inkomsttitel icke böra upptagas med högre belopp än 300,000 kronor.

Kontrollstämpelmedlen torde, på sätt mynt- och justeringsverket föreslagit, böra upptagas till 350,000 kronor i stället för av riksräkenskapsverket beräknade 400,000 kronor.

Terminsavgifter från läroverken hava hittills icke under något år influtit med så högt belopp som det av riksräkenskapsverket nu föreslagna, eller 800,000 kronor. Inkomsttiteln torde böra beräknas tillföra statsverket 770,000 kronor.

Inkomsterna.

21 Under förevarande rubrik böra vidare upptagas ännu tvenne inkomsttitlar. Vid behandling av anslag under sjunde huvudtiteln kommer jag att föreslå Kungl. Maj:t äskande av ett särskilt anslag för tillsyn över sparbankerna å 110,000 kronor, därav hälften skall gäldas av sparbankerna. Detta belopp, d. v. s. 55,000 kronor, torde uppföras på inkomstsidan närmast efter bidrag till fondinspektionen såsom bidrag för tillsyn över sparbankerna.

På föredragning av chefen för jordbruksdepartementet kommer förslag att för Kungl. Maj:t framläggas om inrättande av en statens centrala frökontrollanstalt, varav en inkomst av 50,000 kronor anses kunna påräknas. Detta belopp synes vara närmast jämställt med inkomster av statens lagerhus och fryshus och böra upptagas omedelbart efter denna inkomsttitel såsom inkomster av central frökontrollanstalt.

Slutligen hava fyr- och båkmedlen — på sätt lotsstyrelsen föreslagit — upptagits till 2.3 miljoner i stället för av riksräkenskapsverket föreslagna 2.5 miljoner kronor.

Inkomsttitlarna under uppbörd i statens verksamhet skulle i enlighet med det nu anförda i riksstaten upptagas sålunda:

Vattendomstolsavgifter ................................................................... 10,000

Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten ............ 550,000

Avgifter för registrering av automobiler ..................................... 300,000

Inkomst av myntning och justering.............................................. 632,000

Bidrag till bankinspektionen .......................................................... 107,000

Bidrag till fondinspektionen .......................................................... 65,000

Bidrag för tillsyn över sparbankerna .......................................... 55,000

Kontrollstämpelmedel ................................................. 350,000

Avgifter för kontroll å handeln med skattefri sprit..................... 30,000

Terminsavgifter från läroverken ..................................................... 770,000

Avgifter för granskning av biografbilder ..................................... 73,500

Inkomster av statens lagerhus och fryshus .................................... 93,000

Inkomster av central frökontrollanstalt .......................................... 50,000

Inkomster av statens reproduktionsanstalt .................................... 206,000

Fyr- och båkmedel............................................................................. 2,300,000

Lotspenningar..................................................................................... 2,100,000

Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter ..................... 1,021,200

Bidrag till försäkringsinspektionen ............................................ 139,400

Inkomster av statens provningsanstalt...................................._•....... 250,000

Summa kronor 9,102,100.

Av de egentliga statsinkomsterna återstår härefter endast titeln diverse inkomster. Frågan om beräkningen av denna inkomsttitel sammanhänger nära med beräkningen av anslagstiteln för oförutsedda utgifter, i det att, i enlighet med grunder, som fastslogos av 1923 års riksdag, det be-

22 Inkomsterna.

lopp, varmed utgifterna för restitutioner å äldre inkomsttitlar kunna överstiga tillgången å diverseinkomsttiteln, skall avföras å nämnda utgiftsanslag. Riksräkenskapsverket kar i siu inkomstberäkning antagit, att de restitutioner av krigskon junkt urskatt, som skola avföras på förevarande inkomsttitel, komma att uppgå till så avsevärda belopp, att icke blott förevarande inkomsttitel ej skulle lämna någon behållning utan även berörda utgiftstitel skulle behöva höjas högst väsentligt. Emellertid torde inkomsttiteln kunna tillföras betydande belopp utöver det av riksräkenskapsverket angivna, eller 3.5 miljoner kronor.

Av medel, som för närvarande innestå för vissa kristidskommissioners räkning, torde sålunda för budgetändamål kunna disponeras följande belopp, nämligen från statens krigsförsäkringskommission 1,480,000 kronor, från folkkushållningskommissionen 300,000 kronor, från handelskommissionen 200,000 kronor samt från bränslekommissionen 500,000 kronor.

Vidare synes någon inkomst böra tillgodoföras ifrågavarande inkomsttitel genom omläggning av bokföringen av vissa till statsverket inflytande inkomstbelopp, nämligen de till statsverket indragna andelarna av provisionerna å landstingsmedel, vägskatt och försäkringsavgifter med flera medel, som debiteras och uppbäras i samband med kronouppbörden. Jag tillåter mig härvidlag till en början lämna en redogörelse för huru dessa medel nu redovisas och huru fråga uppkommit om ändring i det hittillsvarande redovisningssättet.

Ifrågavarande provisionsandelar hava under de senaste åren disponerats sålunda, att kronofogdarnas tidigare andel har tillgodoförts det under elfte huvudtiteln, allmänna indragningsstaten, upptagna förslagsanslaget till diverse föremål, medan den andel, som förut utgått till lanträntmästarna, upptagits såsom särskilda uppbördsmedel för reservationsanslaget till arvoden åt extra länsnotarier m. in. under femte huvudtiteln, landsstaten.

Detta förfarande har emellertid i riksstaten icke kommit till synes på annat sätt, än att de beräknade utgifterna å förenämnda två utgiftsanslag minskats med den beräknade inkomsten av de till statsverket indragna provisionerna.

Genom förordningen den 15 juni 1922 (nr 269) med särskilda föreskrifter angående ersättning för debitering och uppbörd av landstingsskatt m. m. har föreskrivits, att en avsevärd sänkning av de till statsverket indragna provisionsandelarna å landstingsmedel skall äga rum.

Sedan riksräkenskapsverket i skrivelse den 31 oktober 1922 gjort framställning om utfärdande av vissa kompletterande bestämmelser för reglering av uppdebiteringen av ifrågavarande provisionsandelar å förenämnda två anslag samt utlåtanden i ärendet avgivits av statskontoret den 14 december 1922 och den 9 februari 1923 samt av 1902 års löneregleringskommitté den 23 januari 1923, meddelade Kungl. Maj:t genom brev den 2 mars 1923 föreskrifter i ämnet, enligt vilka, bland annat, berörda provisionsandelar skola för innevarande budgetår såsom särskilda uppbördsmedel uppdebi teras å förslagsanslaget under elfte huvudtiteln, allmänna indragningsstaten, till diverse föremål.

I sitt nyssberörda utlåtande den 14 december 1922 ifrågasatte .statskontoret, huruvida icke ändring borde ske i det hittills tillämpade förfarandet att låta provisionerna å landstings- och vägskatt m. m. tillfalla vissa utgifts-

Inkomsterna.

anslag. Det syntes lämpligare, att förenämnda anslag under femte huvudtiteln till arvoden åt extra länsnotarier m. m. upptoges med hela det belopp, som vore behövligt för utgifternas bestridande, medan däremot statsverkets provisionsandelar i sin helhet tillfördes riksstatens inkomsttitel diverse inkomster.

Riksräkenskapsverket har nu i sitt förslag till inkomstberäkning från en annan utgångspunkt ifrågasatt upptagande under rubriken »uppbörd i statens verksamhet» av en inkomsttitel »Indragna provisioner» med ett belopp av 450,000 kronor.

Den av statskontoret ifrågasatta anordningen synes mig innebära ett ur såväl principiell som praktisk synpunkt lämpligt sätt för ifrågavarande medels redovisning i budgeten. Jag får därför föreslå, att medlen i riksstaten redovisas under nu förevarande inkomsttitel. Beloppet torde med hänsyn till den sjunkande uppbörden av landstingsskatt m. m. — kunna uppskattas till 350,000 kronor.

De nu beräknade tillgångarna å titeln diverse inkomster uppgå sammanlagt till 6.3 3 miljoner kronor. Härtill bör emellertid läggas även någon inkomst från aktiebolaget Vin- och spritcentralen. Inkomsten å partihandeln med rusdrycker skall visserligen i huvudsak utgå i form av omsättnings* och utskänkningsskatten å spritdrycker. Det ligger emellertid i sakens natur, att ett företag av aktiebolaget Vin- och spritcentralens omfattning även med en prispolitik, som avser att hålla balans mellan inkomster och utgifter samt därutöver intjäna visst belopp till utdelning å aktierna i företaget, vid sitt bokslut bör befinnas lämna ytterligare något överskott. Till vilket belopp ett sådant överskott bör beräknas, kan nu icke förutses. Det vill emellertid förefalla, som om de inflytande beloppen under inkomsttiteln böra kunna beräknas till en sådan summa, att största delen av väntade restitutioner därigenom kommer att täckas samt att i varje fall någon starkare belastning av utgiftsanslaget för oförutsedda utgifter icke skall behöva ifrågakomma för nu ifrågavarande ändamål. Inkomsttiteln torde emellertid, på sätt riksräkenskapsverket föreslagit, upptagas utan något belopp.

Statens produktiva fonder.

Från postverket har i riksstaten för innevarande budgetår beräknats ett överskott av 10 miljoner kronor. Enligt generalpoststyrelsens beräkning skulle emellertid det ekonomiska resultatet av poströrelsen i verkligheten komma att utfalla betydligt gynnsammare, i det att överskottet väntas uppgå till 14.5 miljoner kronor. Beträffande nästkommande budgetår har generalpoststyrelsen beräknat, att, under förutsättning av viss successiv ökning av postuppbörden, överskottet av poströrelsen för kalenderåret 1924 skulle komma att belöpa sig till 15 miljoner kronor. Styrelsen har emellertid ansett, att postverkets ekonomiska ställning vore sådan, att möjligheten att genomföra en portosänkning borde tagas under övervägande, och hade styrelsen för avsikt att förelägga Kungl. Maj:t förslag i sådant syfte. Denna portosänkning skulle inträda först den 1 oktober 1924 och komma att

24 Inkomsterna.

minska beloppet av överskottet av poströrelsen för år 1924 med omkring 3 miljoner kronor. Ett belopp av 12 miljoner kronor skulle alltså återstå att tagas i beräkning vid uppgörandet av riksstaten för nästkommande budgetår.

Riksräkenskapsverket har efter en ingående kalkyl kommit till det resultatet, att för budgetåret 1924—1925 borde kunna påräknas ett överskott av poströrelsen å 17.2 miljoner kronor, under förutsättning att någon taxesänkning icke komme till stånd. Postveskets affärsställning utgjorde visserligen icke något hinder för en sänkning, om hänsyn toges endast till postverkets överskott i procent av det under varje år i medeltal disponerade kapitalet. Postverkets överskott vore emellertid icke att betrakta såsom ren afiårsvinst utan hade på grund av postverkets monopolställning till huvudsaklig del karaktären av skatteinkomst, vilket ock av gammalt och alltjämt framhävts därigenom, att inkomsttiteln i riksstaten betecknats såsom en av riksdagen åtagen bevillning. Även om en sänkning av postportot i och för sig vore önskvärd, ansåge riksräkenskapsverket statens ekonomiska ställning icke för närvarande tillåta en sådan åtgärd.

Jag delar riksräkenskapsverkets uppfattning, att inkomsten av poströrelsen icke bör betraktas uteslutande från synpunkten av affärsinkomst. På grund härav och då det nuvarande postportot i förhållande till det före kriget gällande icke företer någon oproportionerlig höjning, anser jag, att inkomstberäkningen bör ske utan hänsynstagande till någon portosänkning. Ä andra sidan anser jag det icke heller på detta område vara tillrådligt att utgå från att någon ökning av uppbörden under år 1924 skall uppstå. Frånsett att vid fastställande av omkostnadsstat för postverket någon besparing å förslagsanslag förutsatts kunna ske, följer emellertid av den av mig förut omförmälda sänkningen av dyrtidstilläggen en säker minskning av utgifterna med ungefär 685,000 kronor. I betraktande härav synes| inkomsttiteln böra upptagas till samma belopp, som väntas inflyta under innevarande budgetår, med tillägg av det belopp, varmed dyrtidstilläggen minskas, eller i runt tal sammanlagt 15 miljoner kronor.

Inkomsten från telegrafverket har i riksstaten för innevarande budgetår upptagits till 18 miljoner kronor. Enligt telegrafstyrelsens beräkningar skulle emellertid för denna period kunna påräknas ett belopp av omkring 23 miljoner kronor. Under förutsättning av oförändrade taxor har styrelsen beräknat inkomsten för år 1924 till 24 miljoner kronor. Styrelsen vore emellertid av den uppfattningen, att en nedsättning av telegrafverkets taxeavgifter kunde ifrågakomma, och ansåge, att taxorna borde så avpassas, att inkomstöverskottet å telegrafverkets rörelse för år 1924 i riksstaten för budgetåret 1924—1925 kunde uppföras med 15.3 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har däremot förklarat sig icke vara övertygat om att det statsfinansiella läget medgåve den av telegrafstyrelsen föreslagna nedsättningen av gällande taxeavgifter och har fördenskull hemställt, att telegrafverkets taxeavgifter måtte bibehållas oförändrade jämväl under år

Inkomsterna.

1924, samt att sålunda överskottet från telegrafverket uppfördes med 24 miljoner kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts nyligen fattade beslut skola vissa taxesänkningar i avseende å telegrafverkets rörelse äga rum, vilka beräknats medföra en inkomstminskning av omkring 2 miljoner kronor. Och det är för närvarande föremål för övervägande, huruvida ej ytterligare taxesänkningar av större omfattning böra äga rum. A andra sidan skulle besparingen på dyrtidstillägg enligt förut antydda grunder för telegrafverkets vidkommande uppgå till omkring 800,000 kronor. Med hänsyn tagen till båda dessa förhållanden ävensom därtill att beträffande jämväl telegrafverkets omkostnadsstat vissa besparingar förutsatts kunna äga rum anser jag, att inkomsten av telegrafverkets rörelse bör i riksstatsförslaget uppföras med 17 miljoner kronor.

Vad angår inkomsten från statens järnvägar, synes mig, att den av riksräkenskapsverket föreslagna beräkningen, liksom även järnvägsstyrelsens till grund därför liggande kalkyl, präglats av en något större optimism än jag tror vara lämplig vid uppgörande av riksstatsförslaget för nästkommande budgetår. I riksstaten för innevarande budgetår är inkomsten från statens järnvägar upptagen till 28 miljoner kronor. Enligt min mening bör inkomstposten i det nu föreliggande riksstatsförslaget visserligen kunna upptagas till det av riksräkenskapsverket föreslagna högre beloppet, 36 miljoner kronor, men jag har därvid räknat med en minskning i dyrtidstillläggen med omkring 2.7 miljoner kronor.

De av riksräkenskapsverket föreslagna uppskattningarna av inkomsterna från statens vattenfallsverk samt statens domäner giva ej anledning till erinran från min sida. För dessa båda verk är minskningen i dyrtidstillägg icke av den betydelse, att därav bör föranledas ändring i inkomstberäkningen.

Vid bifall till mina nu gjorda beräkningar rörande överskotten av de affärsdrivande verken skulle ifrågavarande inkomsttitlar i det föreliggande budgetförslaget upptagas med följande belopp:

Postverket, bevillning.....................................................................

Telegrafverket ................................................................................

Statens järnvägar .......................................................................

Statens vattenfallsverk:

Statens kanalverk ................................................... 350,000

Statens kraftverk...................................................... 9,580,000

Statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning ..... 70,000

Statens domäner..........................................................................

15.000. 000

17.000. 000

36.000. 000

10,000,000

13,000,000

Summa kronor 91,000,000.

26 Inkomsterna.

Riksräkenskapsverkets förslag till beräkning av inkomsten av statens aktier ger mig icke anledning till annan erinran, än att någon inkomst från aktiebolaget Jordbrukarbanken ej bör beräknas. Åven om vinst på årets rörelse kan uppstå, torde denna vara erforderlig till företagets konsolidering. Att upptaga någon inkomsttitel för sagda bank liksom för Svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen anser jag ej böra förekomma, innan anledning linnes antaga, att inkomst verkligen skall tillflyta statsverket.

Inkomsttitlarna under statens aktier komma vid sådant förhållande att upptagas sålunda:

Utdelning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag:

Enligt 1907 års överenskommelse........................... 2,000,000

Enligt 1908 års överenskommelse .......................... 640,000

Enligt 1913 års överenskommelse........................... —

Enligt 1918 års överenskommelse........................... 650,000 3,290,000

Utdelning i aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet .................. 11,600,000

Summa kronor 14,890,000.

Inkomsterna av statens utlåningsfonder torde böra upptagas med de belopp, som av riksräkenskapsverket föreslagits, dock med den ändring, att inkomsten från vattenkraftslånefonden beräknas allenast till 185,000 kronor i stället för av riksräkenskapsverket uppskattade 200,000 kronor. Jag hänvisar härvidlag till vad chefen för kommunikationsdepartementet senare i dag kommer att anföra ifråga om räntesänkning beträffande vissa lån från nämnda fond.

Specifikationen av inkomsttitlarna under statens utlåningsfonder skulle fördenskull komma att te sig på följande sätt:

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby....................... 110,000

Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare 16,000

Allmänna järnvägslånefonden ......................................................... 1,800,000

Bibanelånefonden............................................................................. 33,300

Vattenkraftslånefonden ................................................................ 185,000

Allmänna byggnadslånefonden ....................................................... 18,600

Fonden för räntefria studielån ....................................................... —

Odlingslånefonden .............................................................................. 470,000

Egnahemslånefonden........................................................................... 3,580,000

Fiskerilånef onden.............................................................................. 120,000

Dräneringsfonden................................................................................. 100

Norrländska nyodlingsfonden......................................................... 40,000

Jordförmedlingsfonden.................................................................... 15,000

Lånefonden för inköp av ädla avelsston ....................................... 100

Täckdikningslånefonden ................................................................... 20,000

Inkomsterna.

27 Allmänna nyodlingsfonden .......

Norrländska andelsmejerifonden

12,000

7.000 475,000

34,000

6.000 3,000

Kraftledningslånefonden.....................................

Gödselvårdslånefonden........................................

Lånefonden för mindre linberedningsanstalter

Norrbottens nybyggeslånefond ........................

Lånefonden för inköp av renar ........................

Kolonisternas kreaturslånefond .......................

Hantverkslånefonden ........................................

Rederilånefonden.................................................

Torvindustrilånefonden ....................................

1,000

15,000

150.000 Summa kronor 7,811,100.

Ränteavkastningeu av statsverkets fond av rusdrycksmedel, vilken skall avsättas såsom kapitalökning å fonden, torde i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag beräknas till 1.9 miljoner kronor.

Andel i riksbankens vinst.

Något belopp för andel i riksbankens vinst har icke av riksräkenskapsverket kunnat beräknas. Enligt meddelande från riksbankschefen bör emellertid av 1923 års vinst för budgeten kunna disponeras ett belopp av 14 miljoner kronor, vilket belopp torde uppföras å riksstatsförslaget.

1 anspråk tagna kapitaltiligangar.

I anslutning till vad som av riksgäldskontoret i dess skrivelse den 6 oktober 1923 föreslagits har riksräkenskapsverket under denna titel upptagit dels såsom kapitaltillgång, uppkommen av andra statsinkomster än lånemedel, till betalning förfallna lån från allmänna byggnadslånefonden med 20,900 kronor, dels såsom kapitaltillgång, uppkommen av lånemedel, förfallet kapital från allmänna järnvägslånefonden med 1 miljon kronor.

Under denna titel torde emellertid böra upptagas ytterligare vissa tillgängliga kapitaltillgångar.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava med skrivelse till chefen för finansdepartementet den 6 december 1923 överlämnat avskrift av en inom riksgäldskontoret utarbetad promemoria ävensom tvänne utdrag av fullmäktiges protokoll, varav framgår, att ett belopp av 619,900 kronor, som av 1906 och 1910 årens riksdagar av lånemedel beviljats till låneunderstöd för enskilda järnvägar och sedermera överförts till allmänna järnvägslånefonden, icke vidare vore för nämnda fond behövligt.

Då förutnämnda belopp från allmänna järnvägslånefonden, 1 miljon kronor, utgör allenast ett beräknat belopp, har det från fonden disponibla

28 Inkomsterna.

beloppet i riksstatsförslaget upptagits med en av jämnad summa av 1.6 miljoner kronor.

I skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet den 21 september 1923, vilken skrivelse sedermera överlämnats till finansdepartementet, har järnvägsstyrelsen omförmält, att efter den nedskrivning av statens järnvägars förlagskapital med 35,298,171 kronor, som skett i samband med det av 1923 års riksdag beslutade avförandet ur nämnda järnvägars räkenskaper av återstående driftförlust för år 1918, den del av statens järnvägars rörelsekapital, som bildats genom av riksdagen beviljade anslag till ökat förlag, utgjordes av:

dels anslag, täckta av lånemedel................................. kronor 6,000,000: —

dels ock anslag, täckta av andra statsinkomster än

lånemedel................................................................. » 16,333,393:12.

Tillika har järnvägsstyrelsen i sagda skrivelse anmält, att styrelsen till riksgäldskontoret återbetalat berörda belopp å 6 miljoner kronor, samt att styrelsen hade för avsikt att genom successiva inbetalningar till statskontoret återbetala återstående, av andra statsinkomster än lånemedel anvisade anslag till ökat förlag, 16,333,393 kronor 12 öre, därav under budgetåret 1924—1925 ett belopp av 5 miljoner kronor.

Sedermera har emellertid, enligt vad upplyst blivit, ett belopp av 5,333,393 kronor 16 öre inbetalts till statskontoret.

Att järnvägsstyrelsen sålunda kunnat av de av riksdagen beviljade anslagen till ökat förlag återbetala sammanlagt över 11 miljoner kronor ävensom ställa i utsikt successiv återbetalning av återstående delen av ifrågavarande anslag, beror därpå, att såsom rörelsekapital för statens järnvägar kunna disponeras även andra medelstillgångar, i främsta rummet vissa av järnvägsstyrelsen omhänderhavda fonder, ävensom att statens järnvägars behov av rörelsekapital, framför allt på grund av sänkta priser ä kol och andra förbrukningsartiklar, numera icke är lika stort som under kristiden.

Av nu angivna belopp har det förstnämnda, 6 miljoner kronor, upptagits bland kapitaltillgångar, uppkomna av lånemedel, samt det senare beloppet, för undvikande av öretal i riksstaten avjämnat till 5,333,393 kronor, bland kapitaltillgångar, uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel.

Vattenfallsstyrelsen har i skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet den 21 november 1923, vilken sedermera tillställts finansdepartementet, anmält, att följande av riksdagen till statens vattenfallsverk för inventarieanskaffning samt beredande av rörelsekapital och hränsleförlag anvisade belopp icke längre vore för sina respektive ändamål erforderliga, nämligen:

av anslag, täckta av lånemedel ......................................... kronor 2,900,000

och av anslag, täckta av andra statsinkomster än lånemedel » 200,000,

Inkomsterna.

samt att styrelsen fördenskull inbetalt det förstnämnda beloppet till riksgäldskontor ocb det sistnämnda till statskontoret. Ävenså har upplysts, att av det återbetalta lånemedelsbeloppet 2.8 miljoner kronor inlevererats från statens kraftverk och 100,000 kronor från statens kanalverk. Det av andra statsinkomster än lånemedel uppkomna beloppet, 200,000 kronor, har inbetalts från kraftverken.

Anledningarna till att berörda återbetalningar av rörelsekapital för vattenfallsverken kunnat försiggå hava i stort sett varit desamma som vid statens järnvägar.

De återbetalda beloppen hava nu upptagits i riksstatsförslaget.

På framställning av Kungl. Maj:t medgav 1919 års lagtima riksdag, att vissa tillbyggnadsarbeten vid kronohäktet i Luleå finge komma till stånd för en beräknad kostnad av sammanlagt 400,000 kronor, varjämte samma riksdag som bidrag till bestridande av kostnaderna för tillbyggnadsarbetena anvisade dels å tilläggsstat för år 1919 ett reservationsanslag av 50,000 kronor, dels å extra stat för år 1920 ett reservationsanslag å 100,000 kronor. Vid 1920 års riksdag beviljades för samma ändamål å extra stat för år 1921 ett reservationsanslag å ytterligare 125,000 kronor. Av förenämnda anslag, tillhopa 275,000 kronor, hava endast disponerats 1,013 kronor 57 öre, varför å detta anslag finnes en anslagsrest å 273,986 kronor 43 öre.

På anmodan av chefen för justitiedepartementet har fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 21 december 1923 meddelat, att, med hänsyn till den nedgång av antalet fångar i riket de senaste åren hade att uppvisa jämväl inom Norrbottens län, det syntes styrelsen föreligga anledning att på obestämd tid uppskjuta ifrågavarande byggnadsföretag, samt att vid sådant förhållande hinder icke borde möta att för annat ändamål disponera berörda reservation.

Med hänsyn till vad fångvårdsstyrelsen sålunda anfört torde nämnda anslagsrest kunna tagas i anspråk såsom kapitaltillgång, uppkommen av andra statsinkomster än lånemedel.

Ä det tidigare under sjunde huvudtiteln upptagna reservationsanslaget till upprätthållande av postsparbankens verksamhet, att av inkomster av postsparbanksrörelsen direkt utgå, finnes en behållen reservation å 835,819 kronor 61 öre. Då nämnda anslag efter postsparbankens omorganisation numera avförts från riksstaten, kan denna reservation tagas i anspråk för budgetändamål såsom kapitaltillgång, uppkommen av andra statsinkomster än lånemedel.

Slutligen har för ändamål, som av cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen komma att närmare angivas, av rusdrycksmedelfondens behållning tagits i anspråk ett belopp av 332,000 kronor.

30 Inkomsterna.

I anspråk tagna kapitaltillgångar skulle alltså upptagas med följande belopp, därvid kapitaltillgången från allmänna byggnadslånefonden höjts något för att summabeloppet må sluta på jämna hundratal kronor.

I. Uppkomna av andra statsinkomster än lånemdel:

Reservationsanslaget till tillbyggnad vid kronohäktet

i Luleå ....................................................................... 273,986

Reservationsanslaget till upprätthållande av postsparbankens verksamhet............................................ 835,819

Statens järnvägar ..................................................... 5,333,393

Statens vattenfallsverk:

Statens kraftverk .................................................... 200,000

Allmänna byggnadslånefonden................................... 20,902

Statsverkets fond av rusdrycksmedel ....................... 332,000 6,996,100

II. Uppkomna av lånemedel:

Statens järnvägar ....................................................... 6,000,000

Statens vattenfallsverk:

Statens kanalverk ................................... 100,000

Statens kraftverk ................................... 2,800,000 2,900,000

Allmänna järnvägslånefonden .................................1,600,000 10,500,000

Summa kronor 17,496,100.

Lånemedel.

På sätt jag tidigare anfört, uppgå lånemedelsinkomsterna till 37,195,900 kronor, allt fast upplåning.

Riksräkenskapsverkets åberopade skrivelse den 8 december 1923 ävensom fullmäktiges i riksgäldskontoret skrivelse den 6 oktober 1923 torde få såsom bilagor II och III fogas vid detta protokoll.

Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels besluta, att inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1924 skall utgå med 175 procent av de i 19 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt stadgade grundbelopp,

dels ock upptaga inkomsterna å riksstaten för budgetåret 1924—1925 enligt följande

Inkomsterna.

31 Specifikation av statens inkomster.

Kronor

A. Egentliga statsinkomster.

I. Skatter.

!

'

:

1. Mantalspenningar....................... 900,000

2. Prästerskapets till statsverket indragna tionde . . 2,046,500

3. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

a. Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning:

a. Skatt å inkomst och förmögenhet ....... 133,000,000

/>. B-skatt å aktiebolag m. fl. . 2,000,000 135,000,000

b. Bevillning av fast egendom samt

av inkomst, bevillning....... 3,000,000

c. Bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter, bevillning ................... 350,000

d. Stämpelmedel, bevillning ..... 42,000,000

e. Lastpenningar, bevillning..... 600,000 180,950,000

4. Tullar och acciser:

a. Tullmedel, bevillning........ 120,000,000

b. Sockerskatt, bevillning........ 25,000,000

c. Tobaksskatt, bevillning....... 30,000,000

d. Särskild skatt å tobak, bevillning 10,000,000

e. Maltskatt, bevillning ......... 15,000,000

f. Brännvinstillverk-

ningsskatt, bevillning ......... 14,000,000

g. Rusdrycksförsälj-

ningsmedel, bevillning .......... 15,000,000 29,000,000

h. Omsättnings- och ulskänknings-

skatt å spritdrycker, bevillning 42,000,000 271,000,000

Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter ................... 10,000

2. Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkrings-

anstalten........................... 550,000

3. Avgifter för registrering av automobiler...... 300,000

4. Inkomst av myntning och justering ......... 632,000

5. Bidrag till bankinspektionen....... 107,000

6. Bidrag till fondinspektionen ............... 65,000

t

i

I

455,496,500

■

■ I

32 Inkomsterna.

7. Bidrag för tillsyn över sparbankerna........

8. Kontrollstämpelmedel...................

9. Avgifter för kontroll å handeln med skattefri sprit

10. Terminsavgifter från läroverken...........

11. Avgifter för granskning av biografbilder.....

12. Inkomster av statens lagerhus och fryshus . . .

13. Inkomster av central frökontrollanstalt......

14. Inkomster av statens reproduktionsanstalt . . . .

15. Fyr- och båkmedel ....................

16. Lotspenningar........................

17. Patent- och varumärkes- samtregistreringsavgifter

18. Bidrag till försäkringsinspektionen..........

19. Inkomster av statens provningsanstalt.......

III. Diverse inkomster.........................

770.000 73,500

2.100.000 1,021,200

139,400

250,000

Kronor

9,102,100

Säger för egentliga statsinkomster 464,598,600 kronor.

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

I. Statens affärsverksamhet (överskott):

1. Postverket, bevillning........

2. Telegrafverket.............

3. Statens järnvägar...........

4. Statens vattenfallsverk:

a. Statens kanalverk. ......... 350,000

b. Statens kraftverk.......... 9,580,000

c. Statens vatten fallsverks fastig-

hetsförvaltning ........... 70,000

5. Statens domäner

15.000. 000

17.000. 000

36.000. 000

10,000,000

13,000,000

II. Statens aktier:

1. Utdelning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag:

a. Enligt 1907 års överenskommelse 2,000,000

b. Enligt 1908 års överenskommelse 640,000

c. Enligt 1913 års överenskommelse —

d. Enligt 1918 års överenskommelse 650,000 3,290,000

2. Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet 11,600,000

III. Statens utlåningsfonder (överskott):

1. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby 110,000

2. Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten

bland stenarbetare..................... 16,000

3. Allmänna järnvägslånefonden.............. 1,800,000

4. BibanelåneFonden....................... 33,300

5. Vattenkraftslånefonden................... 185,000

6. Allmänna byggnadslånefonden.............. 18,600

91,000,000

14,890,000

Inkomsterna.

33 Kronor

7. Fonden för räntéfria studielån ............. —

8. Odlingslånefonden..................... . .• 470,000

9. Egnahemslånefonden............... 3,580,000

10. Fiskerilånefonden....................... 120,000

11. Dräneringsfonden....................... 100

12. Norrländska nyodlingsfonden............... 10,000

13. Jordfönnedlingsfonden ................... 15,000

14. Lånefonden för inköp av ädla avelsston...... 100

15. Täckdikningslånefonden................... 20,000

16. Allmänna nyodlingsfonden................. 12,000

17. Norrländska andelsmejerifonden............. 7.000

18. Kraftledningslånefonden. .................. 475,000

19. Gödselvårdslånefonden................... 34,000

20. Lånefonden för mindre linberedningsanstalter. . . 6,000

21. Norrbottens nybyggeslånefond.............. 3,000

22. Lånefonden för inköp av renar............. —

24. Kolonisternas kreaturslånefond............. 1,000

24. Hantverkslånefonden..................... 15,000

25. Rederilånefonden...................., . . 700,000

26. Torvindustrilånefonden................... 150,000

IV. Statsverkets fond av rusdrycksmedel (överskott).............

Säger för inkomster av statens produktiva fonder 115,601,100 kronor.

7,811,100

1,900,000

C. Andel i riksbankens vinst för år 1923 .....

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

I. Uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel:

1. Reservationsanslaget till tillbyggnad vid krono-

häktet i Luleå........................ 273,986!

2. Reservationsanslaget till upprätthållande av post-

sparbankens verksamhet................. 835,819!

3. Statens järnvägar....................... 5,333,393!

4. Statens vattenfalls verk:

a. Statens kraftverk.................... 200,000

5. Allmänna byggnadslånefonden.............. 20,9021

6. Statsverkets fond av rusdrycksmedel......... 332,000|

II. Uppkomna av lånemedel:

1. Statens järnvägar....................... 6,000,000j

2. Statens vattenfallsverk:

a. Statens kanalverk............ 100,000

b. Statens kraftverk............ 2,800,000 2,900,000*

3. Allmänna järnvägslånefonden............... 1,600,000!

Säger för i anspråk tagna kapitaltillgångar 17,496,100 kronor. E. Lånemedel.

14,000,000

6,996,100

10,500,000(

I. Fast upplåning

.....j 37,195,900

Summa! 648,891,700

3 Bihang till riksdagens protokoll W%'i. 1 samt.

34 Inkomsterna.

De av departementschefen sålunda i avseende å beräkningen av statens ovan omförmälda tillgångar och därmed sammanhängande ämnen gjorda hemställanden och förslag, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Birger Loos tröm.

Inkomsterna.

85 Bilaga. I.

Tal). A. Beräkningar angående 1923 ars skattetaxeringar.

(Milj. kronor.)

36 Inkomsterna.

Tab. B. Beräkningar angående 1924 års skattetaxeringar.

(Milj. kronor.)

Stockholm. Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag. 1924.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925. 1

Bilaga It.

Till KONUNGKM.

Då riksräkenskapsverket nu går att avgiva förslag till beräknande av statsverkets inkomster för budgetåret 1924—1925, är det nödvändigt, att ämbetsverket till en början något uppehåller sig vid de allmänna faktorer, som kunna väntas öva inflytande på ett större antal inkomsttitlar.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 soml.

2 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925.

Bland skattetitlania äro inkomst- och förmögenhetsskatten samt bevillning av fast egendom samt av inkomst — frånsett restantierna — beroende av de allmänna ekonomiska förhållandena under en tidigare budgetperiod än den, då de tillflyta statskassan, och dessa titlars beräkning måste i huvudsak grundas på redan känd debitering, vilken kommer att här behandlas direkt under en var av dessa titlar.

På mantalspenningarna liksom pa prästerskapets till statsverket indragna tionde har det temporära läget 1924—1925 intet inflytande. Övriga egentliga statsinkomster under gruppen »skatter» liksom åtskilliga av titlarna under »uppbörd i statens verksamhet» bliva däremot mer eller mindre beroende av de allmänna ekonomiska förhållandena under sagda period.

Det behöver icke särskilt framhållas, att varje förutsägelse, hur dessa komma att gestalta sig, är i hög grad vansklig. Varje avläsning av förefintligt siffermaterial äventyras av omständigheter, vilka när som helst kunna utan varsel inställa sig och vilka ligga helt utanför en logisk förutbestämning. Förhållandena icke blott på kontinenten utan också inom vårt eget land äro alltigenom så oberäkneliga att de trotsa varje slutledningskonst. och viljan att stabilisera läget synes alltjämt vara bunden under krafter, som icke eftersträva ekonomiska mål.

Visserligen vill det av hittills kända siffror synas som om den finansplan, som lades till grund för 1923—1924 års budget, och vid vars uppgörande man räknade med en allmän förbättring av det ekonomiska läget, kan väntas bliva realiserad utan farligare rubbningar.

Riksräkenskapsverkets sammanställningar över inkomsttillflödet och anslagsbelastningen utvisa den statsfinansiella utvecklingen månad för månad ocli av dessa framgår, exempelvis, att tulluppbörden influtit med 14,085,445 kronor mera under budgetårets första fyra månader iin under motsvarande period förlidet år. Detta förhållande tyder otvivelaktigt på en växande livaktighet i affärslivet. Ett utslag i samma riktning ger den i senaste häfte av »Kommersiella meddelanden» publicerade statistiken över svenska handelsflottans fartyg om 20 nettoton och däröver, vilken visar, att tonnaget fikats under år 1922 från 807,640 till 887,344 nettoton.

Men å andra sidan förete stämpelmedlen under månaderna juli—oktober eu minskning av 806,533 kronor. Dessutom måste man konstatera en fortgående försämring av landets handelsbalans, vilken icke kan undgå att hava ett ogynnsamt inflytande på statsverkets inkomster under kommande budgetperiod. Om det icke kan lyckas att minska onödig import samtidigt som man ökar exportproduktionen och övervinner de betydande svårigheterna för dennas avsättning, är det fara värt att statsverkets inkomster komma att sina.

Då riksräkenskapsverket på ovan antydda skäl icke kunnat konstatera någon allmän och fast tendens till förbättring i det allmänna läget, utan måste betrakta de yttringar av sådan förbättring, som på enstaka punkter framträtt, såsom antingen tillfälliga eller ovissa, komma de följande beräkningarna att präglas av stor försiktighet.

De förefintliga siffrorna framläggas i det följande under varje titel, samtidigt därmed att de för varje särskild titel inverkande speciella förhållandena angivas, öretal äro i regel utelämnade.

Riksräkenskapsverkets förslag till inkomstberäkning för budgetåret 1924—25 innefattas i bifogade tab. A.

I fråga om de särskilda inkomsttitlarna hänvisar riksräkenskapsverket till en början till den utförliga utredning därom, som förekommer i ämbetsverkets revisionsberättelse för år 1922 sidorna 18 och följande.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1935. 3

I övrigt får riksräkenskapsverket anföra beträffande

A. Egentliga statsinkomster.

I. Skatter.

Mantalspenningar. Ä denna inkomsttitel, som i riksstaterna för 1918 och 1919 var upptagen till 850,000 kronor och för åren 1920—1922 samt budgetåret 1923—1924 höjts till 900,000 kronor, inflöto under år 1918 962,634 kronor, år 1919 934,402 kronor, år 1920 950,749 kronor, år 1921 878,350 kronor och år 1922 886,693 kronor. Då uppbörden sker i december, kunna innevarande års siffror icke nu beräknas.

I riksstaten för budgetåret 1924—1925 torde denna inkomsttitel kunna upptagas med ett Inlopp av 900,000 kronor.

Prästerskapets till statsverket indragna tionde. Denna titel har i riksstaterua för år 1922 och budgetåret 1923—1924 upptagits till resp. 2,426,100 och 2,577,000 kronor. Till grund för bestämmandet av dessa inkomstbelopp lågo av kammarkollegium verkställda utredningar angående den ersättning för prästerskapets tionde, som skall utgå från statsverket till kyrkofonden jämlikt 4 § i lagen om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför den 9 december 1910 (nr 141, sid. 25). Enligt uppgift från kammarkollegium hava vid verkställd ny utredning ersättningarna för den tionde och de avgifter, som med nedannämnda

På grund härav har kammarkollegium i underdånig skrivelse den 4 sistlidne oktober föreslagit, att det i riksstaten upptagna förslagsanslaget till ersättning för prästerskapets tionde måtte för budgetåret 1924—1925 bestämmas till 4,464,100 kronor och det bland inkomsterna under förevarande inkomsttitel upptagna belopp samtidigt fastställas till 2,646,457 kronor.

Sistnämnda belopp har erhållits genom uträkning enligt föreskrifterna i 5 och 6 §§ av ovannämnda lag den 9 december 1910, vari stadgas att de till statsverket indragna avgifter skola under loppet av tjugu ecklesiastikår, räknade för varje pastorat från och med det år, då indragningen där vidtager, avskrivas i sådan ordning, att av den summa, kammarkollegium enligt 3 § fastställt, inom vederbörande församling till statsverket årligen erläggas under de första tio åren sextio procent, under därpå följande fem år fyrtio procent och under de sista fem åren tjugu procent, varefter från och med det tjugu-

4 Riksräkenskapsverkets inkomst beräkning för budgetåret 1924—1925.

första året återstoden eftergives. Vad av den för en församling fastställda avgiftssumma enligt sålunda stadgade grunder icke den 30 april 1944 förfallit till betalning skall omedelbart avskrivas.

I den mån de till statsverket indragna avgifter icke avskrivits, skola de av kronans uppbördsförvaltning debiteras, uppbäras och redovisas i samband med kronouppbörden.

Den i riksstaten på grundval av från kammarkollegium erhållna uppgifter beräknade samt den i verkligheten behållna inkomsten å förevarande titel under de fem sistförflutna åren framgår av följande tabell:

Såsom tabellen utvisar, ansluta sig de beräknade inkomsterna någorlunda nära till de i själva verket influtna beloppen. Riksräkenskapsverket har icke funnit skäl att i annan mån frångå den av kammarkollegium för budgetåret 1924—1925 beräknade uppbörden, 2,646,457 kronor, än att i tabell A upptagits ett till 2,646,500 kronor avrundat belopp.

Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse. Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning.

De svårigheter, som i allmänhet under icke normala tider möta vid förutberäkning av framtida inkomster, äro särskilt framträdande vid förevarande titel. De omständigheter, som under den kommande tiden kunna inverka förändrande på de för den nuvarande och den gångna tiden givna siffrorna, äro nämligen i detta fall både särdeles många och särdeles ovissa. Därför borde, för att i möjligaste mån avlägsna beräkningens osäkerhet, siffermaterialet och därmed sammanhängande frågor underkastas en grundlig undersökning, men den korta tid, som står till buds från det sifferuppgifterna kommit riksräkenskapsverket tillhanda och tills hela inkomstberäkningen skall vara färdig och till Eders Kungl. Maj:t ingiven, lämnar icke tillfälle till någon mera djupgående undersökning. Detta har ämbetsverket ansett sig böra särskilt framhålla.

I riksstaten för innevarande år är skatten upptagen sålunda:

Skatt å inkomst och förmögenhet .................... kronor 124,000,000

B-skatt å aktiebolag m. fl................................. » 6,000,000

Summa kronor 130,000,000.

Enligt från statistiska centralbyrån erhållna preliminära uppgifter svara häremot följande faktiskt debiterade belopp:

För enskilda.................................... kronor 105,188,272

A-skatt av bolag............................ » 35,656,391 140,844,663

B-skatt av bolag.............................................................. 4,576,441

Summa kronor 145,421,104.

Härav kunna, enligt vad i det följande framhålles, 93 procent eller således i runt tal 135,000,000 kronor antagas komma att inflyta.

Hiksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925. 5

Enligt nyssnämnda preliminära sifferuppgifter utgjorde den för innevarande ar till bevillning uppskattade inkomsten av fast egendom 193,693,418 kronor. Denna siffra anger emellertid jämlikt 11 § 2 mom. i bevillningsförordningen endast den inkomst av fast egendom, som återstår efter avdrag bland annat för jordbruksfastighet av 6 procent och för annan fastighet av 5 procent av egendomens taxeringsvärde vid näst föregående års utgång. Men inkomstskatt skall erläggas för hela inkomsten. Till förestående siffror böra därför vid ifrågavarande kalkyl läggas de avdragna beloppen. Givetvis hava dock icke alla skattskyldiga varit i tillfälle att vid sin bevillningstaxering komma i åtnjutande av hela det avdrag, som nyssnämnda lagrum medgiver, och det belopp, varmed den till bevillning uppskattade inkomsten av fast egendom skall ökas för erhållande av den enligt inkomstskattelagen taxerade, bör därför utgöra en mindre del av fastigheternas taxeringsvärde än som angives av nyss omförmälda procenttal. Efter en undersökning av hela det statistiska material, som funnits tillgängligt, har riksräkenskapsverket trott sig kunna fastställa den för innevarande år inlcomstskattetaxerade inkomsten av fast egendom till 583.1 miljoner kronor. Efter de antaganden, som sålunda synts för innevarande år mest sannolika, och med hänsyn tagen till att eventuell minskning i inkomst av jordbruksfastighet torde kompenseras av viss höjning i inkomst av annan fastighet, har riksräkenskapsverket uppskattat inkomst av fast egendom för år 1924' till 590 miljonor kronor.

Härvid och vid hela föreliggande beräkning har riksräkenskapsverket utgått från att inkomstskatten nästa år, liksom innevarande år, kommer att utgå med 175 procent av grundbeloppet.

Inkomst av kapital är för innevarande är bevillningstaxerad till 379 miljoner kronor, varav på aktiebolag och solidariska bankbolag belöpa 12 miljoner kronor. Det inkomstskattetaxerade beloppet torde endast vara obetydligt större. Riksräkenskapsverket har antagit det till 382 miljoner kronor. Med hänsyn till den minskning, bolagens inkomster undergått från 1922 till 1923. och därav följande minskning i den utdelning till aktieägarna, för vilken dessa hava att skatta år 1924, har riksräkenskapsverket icke ansett sig kunna beräkna den sistnämnda år inkomstskattetaxerade inkomsten av kapital till högre belopp än 350 miljoner kronor.

I avseende på inkomst av arbetsanställning, som för innevarande är bevillningstaxerats till 3,334.1 miljoner kronor, förefinnas såväl skäl att hoppas på en stegring — t. ex. arbetslöshetens minskning och inom några industrier träffade överenskommelser mellan arbetare och arbetsgivare — som ock anledning till att räkna med eu nedgång — såsom avskedanden av statsanställda och minskning i dyrtidstillägget. Så vitt riksräkenskapsverket kan bedöma, lärer man på det hela icke hava att vänta någon minskning i avseende på denna skattekälla, möjligen någon mindre ökning. Riksräkenskapsverket har trött sig för ar 1924 kunna avrunda beloppet till 3,400 miljoner kronor.

Inkomsten av rörelse har riksräkenskapsverket, med ledning av det för bevillningstaxei ingen angivna beloppet, antagit vara vid innevarande års inkomstskattetaxering upptaget till 785.6 miljoner kronor. Då på flera områden en begynnande livligare verksamhet förspörjes, har riksräkenskapsverket för nästa taxering antagit ett belopp av 800 miljoner kronor.

Från det under olika avdelningar uppgivna inkomstbeloppet äger skattskyldig att i och för taxeringen enligt inkomstskattelagen göra dels samma avdrag, som äro medgivna vid bevillningstaxeringen, dels även vissa andra avdrag särskilt för utskylder med undantag av kronoutskylder. Förstnämnda avdrag hava enligt statistiska centralbyråns uppgifter sjunkit från 272.6

6 Iiiksräkenskapsvcrkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925.

miljoner kronor år 1922 till 218.8 miljoner kronor innevarande år. För år 1924 torde de kunna beräknas till 215 miljoner kronor. Övriga avdrag synas vid innevarande års taxering hava uppgått till 495 miljoner kronor, och med hänsyn till den sänkning av mer än 120 miljoner kronor, som innevarande års kommunalutskylder undergått i jämförelse med föregående års, torde ifrågavarande avdrag, av vilka en huvudpart motsvarar dessa kommunalutskylder, icke behöva upptagas till mer än 385 miljoner kronor för år 1924. Avdragen i sin helhet skulle då uppgå till 600 miljoner kronor.

Till det efter dessa avdrag erhållna beloppet skall för enskilda läggas en sextiondedel av förmögenheten. I avseende på värdet av förmögenheten synas de kursfall å fondbörsen, vilka inträffat på grund av bristande förtroende till affärsföretags möjlighet att under nuvarande omständigheter drivas med vinst, hava varit så stora, att, trots ökning av fastigheters taxeringsvärden, en betydande minskning av förmögenhetsvärdet på det hela gjort sig gällande. Också synes — så vitt av för riksräkenskapsverket tillgängligt material framgår — vid innevarande års taxering en sextiondedel av förmögenheten icke vara upptagen till högre belopp än omkring 225 miljoner kronor, motsvarande ett förmögenhetsvärde av 13,500 miljoner kronor, och riksräkenskapsverket vågar alltså icke för nästa år räkna med högre belopp.

Utom de i det föregående nämnda avdragen hava andra skattskyldiga än aktiebolag och solidariska bankbolag rätt till s. k. orts- och familjeavdrag. Dessa hava vid innevarande års taxering uppgått till 2,583.1 miljoner kronor, och då grunderna för nästa års taxering äro oförändrade, skulle man kunna räkna med samma belopp för år 1924. Riksräkenskapsverket har dock avrundat detsamma till 2,600 miljoner kronor, vilket i sin mån är eu åtgärd av försiktighet.

De här ovan beräknade taxeringsbeloppen hava utgjort:

för inkomst av fast egendom ........ 590 miljoner kronor

» » » kapital .................................................... 350 » »

» » » arbetsanställning.................................... 3,400 » »

» » » rörelse .................................................... 800 » »

en sextiondedel av förmögenheten .............................. 225 » »

Summa 5,365 miljoner kronor.

Avdrag 600 -f 2,600 = 3,200 » »

således beskattningsbart belopp .................................... 2,165 miljoner kronor.

Den fördelning av sistnämnda belopp, som vid jämförelse med uppgifterna för innevarande år framkommit såsom mest sannolik, är följande:

för andra skattskyldiga .................................................... 1,807 miljoner kronor

» aktiebolag och solidariska bankbolag .................. 358 » »

Summa 2,165 miljonor kronor.

Den innevarande år debiterade skatten har för enskilda uppgått till 105.2 miljoner kronor eller 6.2 7 procent av det beskattningsbara beloppet och för bolag till 35.7 miljoner kronor eller 10.6 6 procent av det beskattningsbara beloppet. För år 1924 anser riksräkenskapsverket, att man kan beräkna för enskilda 113 miljoner kronor, motsvarande 6.2 5 procent och för bolag 38 miljoner kronor, motsvarande 10.6 procent. Bolagens B-skatt, som vid innevarande års taxering debiterats med 4.6 miljoner kronor, torde kunna för år 1924 beräknas till 4 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925. 7

Efter denna beräkning skulle således år 1924 debiterad inkomst- och förmögenhetsskatt uppgå till:

Av enskilda ............................... 113

Bolags A-skatt............................ 38 151 miljoner kronor

Bolags B-skatt ............................ 4 » »

Summa 155 miljoner kronor.

Emellertid får man icke räkna med att hela den debiterade skatten kommer att inflyta. I detta hänseende torde det vara lämpligt att stödja sig på erfarenheten i avseende på debiteringen år 1922. Enligt debiterings- och uppbördsredogörelserna har av den detta år debiterade inkomst- och förmögenhetsskatten (A och B skatt) under tiden november 1922—juni 1923 influtit 93.6 9 procent. Med ledning härav beräknar riksräkenskapsverket att av den under innevarande kalenderår debiterade inkomst- och förmögenhetsskatten 93 procent komma att inflyta under budgetåret 1923—24 och likaså av den under är 1924 debiterade skatten 93 procent under budgetåret 1924—25.

Under juli—oktober 1923 har av den från föregående budgetperioder utestående inkomst- och förmögenhetsskatten influtit kronor 4,157,031.

Från och med budgetåret 1923—24 skola institutioner avföras å vederbörande inkomsttitlar. Under juli—oktober 1923 har restituerats inkomst- och förmögenhetsskatt med sammanlagt kronor 1,150,939, vilket för helt budgetår motsvarar ett belopp av kronor 3,452,817. Erfarenheten från föregående år har emellertid visat, att det är mycket vanskligt att beräkna, till vilket belopp restitutionerna kunna uppgå under ett kommande budgetår. Med hänsyn till här ovan angivna siffror för influtna restantier och avförda restitutioner under budgetåret 1923—24, synes det riksräkenskapsverket vara lämpligast att beräkna restitutionerna för helt budgetår till samma belopp som de under månaderna juli—oktober inflytande restantier, varigenom man vid skattens beräkning kan bortse från dessa två poster.

Enligt nu nämnda uppskattniugsgrunder har riksräkenskapsverket i tab. A endast uppfört 93 procent av de för år 1924 beräknade beloppen av debiterad inkomst- och förmögenhetsskatt eller således:

Skatt å inkomst och förmögenhet.................................... 140.4 miljoner kronor

B-skatt å aktiebolag m. fl................................................ 3.7 » »

Summa 144.1 miljoner kronor.

Bevillning av last egendom samt av inkomst, bevillning, vilken i riksstaten för innevarande budgetår är upptagen till 3,000,000 kronor, har enligt till statistiska centralbyrån inkomna uppgifter i taxeringslängderna för innevarande är debiterats med 3,755,898 kronor. Riksräkenskapsverket föreslår, att denna skatt i riksstaten för budgetåret 1924—25 upptages till 3,400,000 kronor, till vilket belopp i sådant fall även det under sjunde huvudtiteln anvisade extra auslaget »Bidrag till landsting och städer, som icke deltaga i landsting» bör upptagas.

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, bevillning. Under denna titel sammanfattas de särskilda avgifter, som enligt förordningen den 23 oktober 1908 erläggas av vissa handlande och handelsexpediter samt för vissa offentliga föreställningar, varförutom hit även föras avgifter för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar. Den behållna inkomsten av dessa avgifter har uppgått till

8 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925.

år 1919 ........................................................ kronor 283,240

» 1920 ........................................................ » 392,534

» 1921 ........................................................ » 374,526

» 1922 ........................................................ » 358,501.

Å denna inkomsttitel, vilken i riksstaten för första halvåret 1923 upptagits till 150,000 kronor och i riksstaten för budgetåret 1923—24 uppförts med 350,000 kronor, har under förstnämnda tidsperiod influtit icke mindre än 247,054 kronor. Då anledning icke föreligger att beräkna en lägre siffra för budgetåret 1924—25 än för nu löpande budgetår, har riksräkenskapsverket i tabell A uppfört här ifrågavarande inkomsttitel med 450,000 kronor.

Stämpelmedel, bevillning, hava, i den mån de till statsverket inlevererats, utgjort:

år 1919 » 1920 » 1921 > 1922

kronor 66,900,369

» 60,143,222

» 54,934,371

» 47,698,065.

Enligt i statistiska centralbyrån utarbetade uppgifter å beloppet av de stämplar, som använts till nedannämnda handlingar, har detta belopp under åren 1919—1922 utgjort:

Rörande arvsskatt och skatt för gåva utfärdades den 19 november 1914 nådig förordning (nr 381), vilken trätt i kraft den 1 januari 1915. Till dessa skatter äro av de i förestående statistik upptagna avgifter hänförliga, utom avgifterna för bouppteckningar och testamenten samt deklarationerna om gåva, även de i beloppen för rubriken »handlingar till lagfartsprotokollet» ingående stämpelavgifterna för gåvobrev och fideikommissbrev rörande fast egendom. Sammanlagt hava ifrågavarande skatter belöpt sig till:

år 1918 » 1919 » 1920 » 1921 » 1922

kronor 15,208,955

» 21,728,394

» 17,056,152

» 17,946,906

» 14,992,789.

Rifesräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925. 9

Vid bedömandet av dessa siffror bör erinras, att skattetariffen, efter att hava höjts genom nådiga förordningen den 19 juni 1917 (nr 325), ånyo ändrats genom nådiga förordningen den 16 juli 1919 (nr 422). Genom denna förordning, som trädde i kraft den 1 januari 1920, hava de för skattens beräknande uppgjorda tarifferna i medeltal höjts med 25 procent. I riksstaten för år 1920 beräknades med hänsyn till denna höjning inkomsten av arvsoeh gåvoskatten till 15,000,000 kronor.

Vid sina inkomstberäkningar för åren 1921 och 1922 ansåg statskontoret, att på grund av redan då nedgående konjunkturer beräkningen av nu ifrågavarande skatt måste sänkas, för år 1921 till 13,000,000 och för år 1922 till

10,000,000 kronor. Då samma skäl till försiktighet gjorde sig gällande med ökad styrka vid inkomstberäkningen föregående år, ansåg riksräkenskapsverket vid uppgörande av beräkning för budgetåret 1923 24, att man för nämnda

tid knappt kunde göra sig räkning på större skattebelopp än 8,000,000 kronor.

För det budgetår, som nu föreliggande inkomstberäkning avser, torde man kunna beräkna arvsskatt och skatt för gåva till 10,000,000 kronor.

I riksräkenskapsverket tillhandakomna skrivelser den 5 oktober och 2 november 1923 meddelar generalpoststyrelsen, att de från styrelsen månad för månad till statskassan inlevererade stämpelmedlen under år 1922 samt intill utgången av september månad 1923 framgå av nedanstående tabell, vari endast avrundade belopp insatts.

Med hänsyn till den betydande nedgång, som stämpeluppbörden sålunda utvisat under de tre första kvartalen år 1923 i jämförelse med motsvarande kvartal år 1922 — för hela tiden utgör nedgången ll.i procent — syntes det generalpoststyrelsen tvivelaktigt, huruvida det i riksstaten för sistnämnda budgetår upptagna beloppet, 48 miljoner kronor, skall komma att uppnås. För att framkomma till sagda uppbördssiffra erfordras nämligen en ökning i förhållande till de till statskassan under tiden 1 oktober 1922—30 juni 1923 från postverket inlevererade stämpelmedlen av ej mindre än 15 procent. Även erhållande av den utav generalpoststyrelsen tidigare uppskattade stämpeluppbörden av 44 miljoner kronor skulle förutsätta en stegring i jämförelse med

30 Riksräkcnskapsverkets inkomst beräkning- för budgetåret 1924 -1925.

uppbörden under sistnämnda tid, ehuru icke med mer än 3 procent. Under för handen varande förhållanden ville det förefalla generalpoststyrelsen, som om tvekan förefunnes, att stämpelintäkterna under budgetåret 1923—24 ens skola belöpa sig till 44 miljoner kronor.

Vad beträffar stämpelinkomsterna under budgetåret 1924—1925, vore det emellertid vanskligt att redan nu fälla något omdöme, och vid sådant förhållande ifrågasatte generalpoststyrelsen, huruvida icke stämpeluppbörden under sistnämnda budgetår borde kalkyleras till 48 miljoner kronor, eller således samma belopp, som tinnes upptaget i riksstaten för budgetåret 1923 —1924.

Emellertid kan man, enligt riksräkenskapsverkets förmenande, icke undgå att finna, att de sifferuppgifter, soin riksräkenskapsverket här ovan efter generalpoststyrelsen meddelat, of ört jrd bart giva vid handen, att på ifrågavarande område ännu icke skett någon ändring från nedgående till uppgående konjunkturer. Huruvida och när en sådan kan komma att äga rum, torde främst bero på en stabilisering av fondmarknaden. Härför talar den statistik, som i Ekonomisk översikt under rubriken »Svensk fondbörsindex» meddelas över medelkursen för aktier å Stockholms fondbörs’ A-lista och vilken visar, att värdena i oktober 1923 endast uppskattas till ungefär tredjedelen av vad de voro i januari 1913, under det att den amerikanska fondbörsindexen visar stigning för samma tid. En stabilisering av svensk fondbörs lärer dock knappt kunna väntas förr än avgörande träffats i ännu svävande, viktiga sociala frågor, så att köpare och säljare av fondpapper anse sig kunna med någon säkerhet bedöma beständigheten av de salubjudna papperens värde.

Om ett sådant avgörande icke kan komma till stånd under nästa riksdag, lärer den av generalpoststyrelsen ifrågasatta beräkningen av stämpeluppbörden under budgetåret 1924—1925 befinnas för hög. För sin del vågar riksräkenskapsverket icke föreslå högre belopp än som enligt statistiken svarar mot tiden 1 juli 1922—30 juni 3 923 eller i runt tal 44 miljoner kronor.

Lastpenningar, bevillning, hava lämnat en behållen inkomst av

år 1918 ........................................................ kronor 450,180

» 1919 ........................................................ » 579,388

» 1920 ........................................................ » 864,435

» 1921 ........................................................ » 585,511

» 1922 ........................................................ » 599,781.

Den redan år 1920 av generaltullstyrelsen väckta och av kommerskollegium och statskontoret omfattade tanken, att lastpenningarna borde i samband med en eventuell omreglering av fyr- och båkmedlen avskaffas, har sedermera befunnit sig under utredning, därvid man avsett att undersöka möjligheten och lämpligheten av en ändring av nuvarande system för beräknandet och uppbörden av allmänna sjöfartsavgifter med undantag av lotsavgifter. Då, enligt vad riksräkenskapsverket inhämtat, nämnda utredning ännu icke så fortskridit, att man kan vänta lastpenningarnas borttagande under det budgetår, som nu är i fråga, och då dessutom Eders Kungl. Maj:t enligt nådigt brev den 24 november 1922 förordnat, att sjöfartsavgiftssakkunnigas utredningsarbete skall från och med den 1 januari 1923 vila, har ämbetsverket upptagit inkomsttiteln »lastpenningar» jämväl i nu föreliggande förslag.

Enligt nådiga förordningen den 19 maj 1922, nr 208, vilken trädde i kraft den 1 juli 1922 och gäller till och med den 30 juni 1924, är numera befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar medgiven. Vid framläggande

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925. 11

av förslag till nämnda förordning framhöll emellertid föredragande departementschefen. att enligt hans mening den jämförelsevis obetydliga minskning i den totala uppbörden av lastpenningar, som skulle föranledas av de förordade avgiftslindringarna, icke vore av beskaffenhet att höra påverka beräkningarna för första halvåret 1923 rörande avkastningen av ifrågavarande inkomsttitel.

Under första halvåret 1923 utgjorde den behållna inkomsten å förevarande titel 322,271 kronor mot i riksstaten för samma tid beräknade 250,000 kronor. Enligt det inom riksräkenskapsverket upprättade inkomstsammandraget för månaderna juli—oktober innevarande budgetår förefanns en behållen uppbörd å lastpenningar av 192,109 kronor.

Riksräkenskapsverket hemställer, att lastpenningar må. i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföras med samma belopp som i riksstaten för innevarande budgetår eller 600.000 kronor.

Tullar och acciser.

Tullmedel, bevillning, hava lämnat en behållen inkomst av

år 1919 kronor 99,952,782

* 1920.................................................... » 144,674,952

» 1921................................................... » 102,333,299

» 1922 ................................................... » 108,714,123

» 1923 (‘A—*%) ................................ » 62,452,153.

I riksstaten för budgetåret 1923—1924 äro dessa medel upptagna till

117.000. 000 kronor.

Genom nådiga kungörelsen den 20 maj 1922 (nr 203) trädde från och med den 22 i samma månad eu tullförhöjning å kaffe i kraft, vilken beräknats under ett år tillföra statskassan nya inkomster till ett sammanlagt belopp av

15.000. 000 kronor. Med utgången av nyss omförmälda månad inträffade även den förändring, att de förordningar, som reglerade glidtullarna å spannmål, upphörde att gälla, varefter de tullsatser, som gällde före glid tullssystemets införande, åter trädde i kraft.

Generaltullstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 9 nästlidne månad beräknat den inflytande uppbörden av tullmedel för budgetåret 1924 —1925 till omkring 125,000,000 kronor under förutsättning av normal import och oförändrade tullsatser.

Efter från generaltullstyrelsen erhållna uppgifter har riksräkenskapsverket låtit upprätta följande tabell, utvisande den debiterade tu 11 uppbörden under tiden november 1921—oktober 1922 och motsvarande tid åren 1922—1923.

Månad 1921-1922 1922—1923

52 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924 -1925.

Av tablån framgår, att stegringen varit synnerligen kraftig under den sist tilländalupna årsperioden.

Avkortningar och resti tu tioner för denna titel hava utgjort:

år 1922 .................................................... kronor 3,769,749

Vi—:*7* 1923 ............................................ » 1,004,523.

Riksräkenskapsverket har på grund av nu anförda statistiska siffror ansett sig kunna för budgetåret 1924—1925 beräkna tullmedlen till 135,000,000 kronor, därvid avdrag skett för restitutioner.

I denna skatt ingår även av riksdagen särskilt beslutad mertull å arrak och rom, vilken för budgetåret 1924—1925 av generaltullstyrelsen beräknas till cirka 800,000 kronor.

Sockerskatt, bevillning, är i riksstaterna för första halvåret 1923 och budgetåret 1923—1924 upptagen till 10,000,000, resp. 26,000,000 kronor.

Den behållna inkomsten har utgjort:

år 1919 .................................................. kronor 17,536,165

» 1920 ................................................... » 26,646,282

» 1921 ................................................... » 25,113,690

» 1922 .................................................... » 24,718,447

» 1923 ('/i—*%)................................... » 11,679,525.

I en från kontrollstyrelsen till riksräkenskapsverket överlämnad promemoria anföres:

»Den inbetalda sockerskatten uppgick under tiden

1 juli 1921—30 juni 1922 till 24.i miljoner kronor 1 » 1922—30 » 1923 » 24.6 » »

Då det på grund av de tryckta ekonomiska förhållandena icke synes sannolikt, att sockerkonsumtionen skall komma att ökas, torde sockerskatten för budgetåret 1 juli 1924—30 juni 1925 kunna beräknas till högst 24.5 miljoner kronor.»

Riksräkenskapsverket vill emellertid erinra om att beträffande sistnämnda belopp kontrollstyrelsen icke tagit hänsyn till skatten å det socker, som införes till riket, vilken skatt uppbäres och redovisas av tullverket. Den behållna inkomsten å sistnämnda skatt uppgick under tiden

1 juli 1921—30 juni 1922 till 1,294,081 kronor 1 » 1922—30 » 1923 » 608,408 »

Genom nådiga, förordningen den 19 maj 1922 (nr 210) angående beskattning av socker, vilken förordning trädde i kraft den 1 augusti samma år, undergick vidare sockerskatten en förhöjning, vilken vid nuvarande sockerkonsumtion beräknades tillföra statsverket cirka 600,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har, under hänvisning till vad ovan anförts, i sin förslagstabell uppfört sockerskatten med 26,000,000 kronor.

Tobaksskatt, bevillning, är i riksstaterna för första halvåret 1923 och budgetåret 1923—1924 upptagen till 16,000,000, respektive 32,000,000 kronor. Enligt från Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet erhållen uppgift belöpa sig på månaderna januari—oktober innevarande år följande skattebelopp:

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning' för budgetåret 1924—1925. 13

Häremot svarar för helt år ett skattebelopp av 32,689,001 kronor.

Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet har i skrivelse den 27 sistlidne september ansett sig kunna uppskatta den ordinarie tobaksskatten till 30,000,000 kronor under budgetåret 1924—1925, detta under förutsättning att rörelsen kan fortsätttas som hittills med nu gällande skattesatser. Med undantag för cigarrer, som visat stor nedgång, har omsättningen av tobaksvaror inom landet under den gångna delen av innevarande år icke väsentligt understigit omsättningen under motsvarande tid år 1922. Den prissänkning å tobaksvaror, som minskningen i kostnader för tillverkning och distribution skulle hava föranlett, har endast i ringa utsträckning kunnat genomföras, enär kostnadsminskningen ungefärligen motsvaras av den särskilda skatt å tobaksvaror, som numera utgår enligt förordningarna av den 24 februari 1922 och den 4 maj 1923. Huruvida ytterligare prissänkningar skola kunna vidtagas vore nu svårt att avgöra. Sannolikt vore dock, att nu gällande priser skola kunna sänkas något före utgången av budgetåret 1924—1925, i vilket fall tobaksskatten, som utgår med vissa procent av priskurantpriset, kommer att nedgå.

Riksräkenskapsverket, som redan i sin inkomstberäkning för budgetåret 1923—1924 framhållit det opåkallade i en prisreduktion och de betänkligheter, en dylik skulle medföra ur statsfinansiell synpunkt, har icke ansett anledning föreligga att för tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 beräkna mindre uppbörd än som enligt vad ovan nämnts är att motse för innevarande kalenderår eller i runt tal 33,000,000 kronor.

I tab. A har riksräkenskapsverket uppfört skatten med sistnämnda belopp.

Särskild skatt å tobak, bevillning, som i riksstaterna för första halvåret 1923 och budgetåret 1923—1924 upptagits med 6,000,000, respektive 11,000,000 kronor, har under tiden januari—oktober innevarande år enligt från Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet erhållen uppgift uppgått till 8,173,162 kronor, fördelade på sätt nedanstående tablå utvisar:

14 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925.

För helt år svarar häremot ett skattebelopp av 9,807,795 kronor. Ser man särskilt på skattesiffrorna för tiden efter den 30 juni, befinnas de sammanlagt uppgå till ett belopp av 3,732,451 kronor, motsvarande för helt år 11,197,353 kronor.

Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet anser sig för budgetåret 1924—1925 kunna uppskatta bär ifrågavarande skatt till 11,000,000 kronor.

Den särskilda skatten å tobak, som i motsats till den ordinarie tobaksskatten icke är beroende av utförsäljningspriset, infördes genom förordningen den 24 februari 1922 (nr 67).

Denna förordning, som gällde till och med den 30 juni innevarande år, fick genom förordningen den 4 sistlidne maj (nr 95), fortsatt tillämpning med vissa ändringar till och med den 30 juni 1924. Ändringarna avse dels i fråga om importerade varor skattens sänkning för cigarrer med 1 öre, för cigarrcigarretter med 0.7 öre och för cigarretter med 0.3 öre och dels beträffande inhemska varor en skattehöjning, så att skatt skall utgå för inhemska cigarrer med 0.8 öre, cigarrcigarretter med 0.6 öre och cigarretter med 0.3 öre, medan särskild skatt tidigare utgått endast för inhemska cigarretter med 0.4 öre, allt per styck.

Ehuru pa grund av den jämförelsevis korta tid, nyssnämnda förordning ägt tillämpning, man ännu icke kan med säkerhet bedöma resultatet av förändringarna beträffande skattesatserna, anser sig emellertid riksräkenskapsverket, med stöd av vad här ovan anförts om skattebeloppen för tiden efter den 30 juni 1923, och under förutsättning, att skatten med oförändrade skattesatser kommer att utgå även under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925, kunna tillstyrka den av tobaksmonopolbolaget föreslagna uppskattningen, varför förevarande titel i tab. A uppförts med 11,000,000 kronor.

BrännvinstillverkningsskaU, bevillning, är i riksstaterna för nedannämnda ur uppförd med följande belopp:

år 1919 ................................................... kronor 2,800,000

» 1920 ................................................... » 8,000,000

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925. 15

Den behållna inkomsten har utgjort:

år 1919 . » 1920 .. » 1921 .. » 1922 ...

... kronor 0,479,309

17 700 01 n

» 17,739,819

» 12,702,868

» 13,668,520.

1 riksstaterna för första halvåret 1923 och budgetåret 1923—1924 uppfördes denna titel med 6,000,000 respektive 13,000,000 kronor. Under nämnda halvår utgjorde den hehållna inkomsten 4,732,922 kronor. För innevarande budgetår beräknar kontrollstyrelsen behållningen till 14,000,000 kronor och för tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 till samma belopp.

Visserligen företedde här ifrågavarande inkomsttitel ett underskott första halvåret 1923 å närmare 1,300,000 kronor, men brännvinstillverkningsskatten inflyter icke likformigt under årets olika månader, utan företer en ökning under kalenderårets senax-e del. Detta framgår av det inom riksräkenskapsverket upprättade sammandraget över inkomsttillflödet under tiden julioktober innevarande budgetår, vilket sammandrag för nämnda tidsperiod utvisar en behållen inkomst av 5,214,276 kronor å titeln ifråga.

Med hänsyn till vad nu anförts har riksräkenskapsverket i tabell A uppfört förevarande inkomsttitel med det av kontrollstyrelsen beräknade beloppet,

14.000.000 kronor.

Rusdrvcksförsäljningsmedel. Å denna titel, som är avsedd att upptaga rusdrycksbolagens vinstmedel för föregående kalenderår, hava till statsverket influtit i behållen inkomst under nedanstående år följande belopp:

kronor 12,098,539 28,840,599 » 37,383,097

» 21,128,374.

år 1919 > 1920 » 1921 :> 1922

I riksstaten för budgetåret 1923—1924 äro dessa medel upptagna till

18,000,000 kronor. Den behållna inkomsten av samma medel under första halvåret 1923 var 13,074,778 kronor. I en från kontrollstyrelsen erhållen promemoria anföres rörande denna skatt:

»Då nämnda medel enligt rusdrycksförsäljningsförordningens föreskrift skola inlevereras före mars månads utgång och utgöra systembolagens nettovinst under närmast föregående kalenderår, äro ovan anförda siffror fullt jämförbara. Höjningen av vinstmedlen från 13. i till 18 miljoner kronor motiverades av sänkta omkostnader och minskade skattereservationer. Huruvida vinstmedlen för innevarande budgetår verkligen komma att uppgå till beräknat belopp, är ännu alltjämt omöjligt att med säkerhet förutsäga. Av tillgängliga statistiska uppgifter (råbalanser) att döma synas omkostnaderna i år vara ej oväsentligt lägre än år 1922. För gäldande år 1924 av kommunalutskylder (enligt 1923 års taxering, d. v. s. å 1922 års inkomst = -13. i miljoner kronor) erfordras givetvis mindre reservationer än föregående år, då skatten beräknades å 1921 års vinst (= 21. i miljoner kronor). Den obetydliga konsumtionsökningen år 1923 (ifråga om spritdrycker från 25.7 till inemot 27 miljoner liter) torde däremot helt kompenseras av sänkta försäljningspris och sålunda böra lämnas ur räkningen vid bedömandet av årets vinstresultat. Då för närvarande ingen anledning linnes att antaga, att förhållandena i nu berörda avseenden komma att avsevärt förändras under år 1924, torde rusdrycksförsäljningsmedlen böra beräknas under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 inflyta med 18 miljoner kronor.»

Hi Kiksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925.

Riksräkenskapsverket, som med hänsyn till den begränsade tiden för detta finansbetänkandes avgivande icke kunnat invänta närmare upplysningar angående orsaken till den anmärkningsvärda minskningen i senast inlevererade vinstmedel, har i bilaga A uppfört rusdrycksförsäljningmedel med 18,000,000 kronor.

Maltskatt, bevillning, tillförde statsverket under nedannämnda år följande inkomstbelopp:

år 1919 kronor 2,616,204

» 1920 » 4,423,902

» 1921 » 4,294,883

» 1922 .................................................... » 3,693,186.

För första halvåret 1923 uppfördes titeln i enlighet med kontrollstyrelsens förslag med 2,200,000 kronor, under det att i själva verket 1,698,752 kronor under sistnämnda tidsperiod utgjorde den behållna inkomsten.

Under nämnda tid utgick maltskatten med 17 öre för de första 100,000 kilogrammen malt, som under visst tillverkningsår tillverkas vid bryggeri, där även andra maltdrycker än av första klassen få tillverkas, 20 öre för nästa 100,000 kilogram och 23 öre för varje kilogram utöver 200,000 kilogram. En höjning har emellertid ägt rum genom förordningen den 1 juni 1923 (nr 140), vilken trädde i kraft den 1 sistlidne oktober. Enligt nämnda förordning skall för malt, som i skattepliktigt bryggeri användes vid tillverkning av maltdryck, skatt erläggas med 75 öre för varje kilogram, dock att för varje bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret avverkade 100,000 kilogrammen malt utgår med 65 öre för kilogram och för de nästa 100,000 kilogrammen med 70 öre för kilogram.

Den avsevärda höjning av maltskatten, som av statsfinansiella skäl sålunda ägt rum, beräknades för budgetåret 1923—1924 ha en sådan inverkan på skattens behållna inkomst, att skatten i riksstaten för nämnda tidsperiod uppfördes med 11,000,000 kronor.

Genom förordningen angående särskild maltskatt den 1 juni 1923 (nr 145) har vidare stadgats, att för malt, som under tiden från och med den 16 augusti till och med den 30 september innevarande år i skattepliktigt bryggeri avverkas för tillverkning av maltdryck, skall med vissa undantag särskild maltskatt erläggas med 48 öre för varje kilogram.

Denna senare skatt beräknades tillföra statsverket 1,000,000 kronor. Någon häremot svarande skatt kommer emellertid icke att utgå under budgetåret 1924—1925.

I en promemoria, som riksräkenskapsverket erhållit från kontrollstyrelsen, framhålles, att på grund av den förändring i skattesatserna beträffande maltet, som inträtt innevarande år, kan vid beräkning av maltskatten endast avverkningskvantiteterna tagas i betraktande. Kalenderåret 1922 uppgick maltavverkningen till 19,549,301 kilogram och kan innevarande budgetår beräknas till omkring 20,000,000 kilogram. För budgetåret 1924—1925 beräknas maltavverkningen till 22,000,000 kilogram, och under antagande att medeltalet för skatten utgör 70 öre per kilogram, skulle följaktligen 15,400,000 kronor inflyta i maltskatt under nämnda tidsperiod.

Med utgångspunkt från det sålunda förebragta siffermaterialet anser sig riksräkenskapsverket kunna godtaga förestående beräkning och har förty i tabell A uppfört inkomsttiteln med 15,400,000 kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924-1925. 17

Omsättningsskatt och utskänkningsskatt å spritdrycker, bevillning. Denna har uppförts å 1921 års riksstat med 41,000,000 kronor, å 1922 års riksstat och tilläggsstat med tillsammans 67,000,000 kronor, å riksstaterna för första halvåret 1923 och budgetåret 1923—1924 med 35,000,000, respektive

43,700,000 kronor.

Den behållna inkomsten utgjorde:

ar 1921 .................................................... kronor 46,335,932

» 1922 .................................................... » 55,995,723

» 1923 (Vj—*%)................................... » 27,460,003.

Enligt nådiga förordningen den 22 juni 1920 (nr 330) utgjorde omsättningsskatten 25 procent av det belopp, för vilket rusdrycksförsäljningsbolagen inköpa spritdrycker, och utskänkningsskatten 2 kronor för varje liter. Genom nådiga förordningen den 22 juni 1921 (nr 325) fördubblades från och med den 1 juli 1921 skattesatserna till respektive 50 procent och 4 kronor, en ökning, vars förutsatta inverkan på riksstaten för år 1922 framträdde i inkomsttitelns höjande till 62,000,000 kronor. Vidare höjdes genom nådiga förordningen den 9 juni 1922 (nr 249) omsättningsskatten till 65 procent, under det att utskänkningsskatten allt fortfarande skulle utgå med 4 kronor för varje liter. Genom förordningen den 8 juni innevarande år (nr 155), vilken trädde i kraft den 1 juli 1923 och gäller intill utgången av juni månad år 1924 ändrades ånyo skattesatserna. Omsättningsskatten utgår i enlighet med denna förordning för närvarande med 50 procent av det belopp för vilket ovannämnda bolag inköpa spritdrycker; dock att skatten för renat egentligt brännvin med högst 40 procent alkoholhalt samt för sprit skall, då drycken genom den för övervakande av detaljhandelsbolagens inköp tillsatta pris- och inköpsnämnden inköpes i buteljerat skick, utgå efter det pris, drycken skulle betingat vid inköp å fat. Utskänkningsskatten utgår med 2 kronor för liter egentligt brännvin och 4 kronor för liter av andra spritdrycker. För renat egentligt brännvin av högst 40 procent alkoholhalt utgår emellertid icke utskänkningsskatt.

I en från kontrollstyrelsen inkommen promemoria anföres beträffande här ifrågavarande inkomsttitel, att då under tiden juli—september innevarande år influtit 11.5 miljoner kronor (d. v. s. på ’/> år 26.3 procent av det för hela budgetåret beräknade beloppet) och spritdryckskon sumtionen under julikvartalet normalt något understiger V4 av årsförsäljningen, det beräknade beloppet med ganska stor säkerhet torde komma att inflyta. Då vidare en sannolikt något högre försäljning under år 1924 kommer att kompenseras av något sänkta pris torde under förutsättning av oförändrade skattesatser, omsättnings- och utskänkningsskatt kunna beräknas inflyta med 43.7 miljoner kronor under budgetåret 1924—1925.

Enligt det inom riksräkenskapsverket upprättade sammandraget över inkomsttillflödet under juli—oktober månader innevarande budgetår förefinnes en behållen inkomst å förevarande titel av 14,599,551 kronor.

Med hänsyn härtill och under förutsättning, att ifrågavarande skatt med oförändrade skattesatser kommer att utgå även under budgetåret 1924—1925 anser sig riksräkenskapsverket kunna föreslå ett till 44,000,000 kronor avrundat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand.

18 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning: för budgetåret 1924 —1925.

II. Uppbörd i statens verksamhet.

Denna rubrik infördes i riksstaten från och med år 1912 på förslag av riksstatskommitterade. Hithörande inkomster äro icke av skattenatur, såsom avdelning A. I. av riksstatens egentliga statsinkomster, och härröra icke heller från statens affärsverksamhet eller utlåningsrörelse, såsom avdelning B. Varje särskild inkomsttitel står i något mer eller mindre nära samband med ett visst eller några vissa anslag bland riksstatens verkliga utgifter.

Med hänsyn till arten av detta samband kunna dessa inkomsttitlar indelas i följande grupper:

a) med samma beräknade belopp som motsvarande anslagstitlar,

b) med högre beräknade belopp än motsvarande anslagstitlar,

c) med lägre beräknade belopp än motsvarande anslagstitlar.

För alla inkomsttitlar tillhörande de två förstnämnda av dessa grupper gäller, att å motsvarande anslagstitel i riksstaten angives, från vilken inkomsttitel utgifterna skola helt och hållet eller åtminstone i första hand utgå. Ifråga om den tredje gruppen äger detta icke rum.

Ur här ovan angivna synpunkter, vilka riksräkenskapsverket framhållit redan i sin revisionsberättelse för år 1922, sid 40, har riksräkenskapsverket i det följande verkställt en omgruppering av hithörande inkomsttitlar.

I avseende på rubriken »Uppbörd i statens verksamhet» får riksräkenskapsverket för övrigt erinra, att riksstatskommitterade i sitt den 4 oktober 1910 avgivna betränkande med förslag rörande riksstatens uppställning jämte därmed sammanhängande ämnen yttrade (sid. 26):

»I de flesta förvaltningsgrenar, som för statsverket representera en utgift, finnas också diverse inkomster. Sådana inkomster kunna ingå till statsverket och beräknas som tillgång på riksstaten. Så är t ex. förhållandet med 'terminsavgifter från läroverken’. Men merendels behållas dessa inkomster för den ifrågavarande förvaltningsgrenen, bokföras som särskilda uppbördsmedel för motsvarande utgiftsanslag och disponeras för det ändamål, till vilket anslaget är givet. Sådana inkomster komma icke till synes i riksstaten. Om inkomsten är något sånär betydande, är naturligtvis anslaget avpassat därefter, d. v. s. motsvarar endast nettoutgiften för den ifrågavarande verksamhetsgrenen. I sådana fall följer riksstaten alltså nettosystemet. Om åter inkomsterna i en förvaltningsgren äro helt obetydliga, kan man förutsätta att de icke tagits i betraktande vid anslagets fastställande. De komma naturligtvis likafullt att medföra en besparing å anslaget eller, om brist ändå uppstår, en minskad brist.

Att inkomster av nu ifrågavarande art behållas för motsvarande utgiftsanslag torde i vissa fall ha den praktiska fördelen, att inkomsterna bättre tillvaratagas. Där denna synpunkt kan göras gällande, såsom exempelvis beträffande försäljningsmedel för kasserade effekter, vissa anstalters inkomst av jordbruk o. d. synes den nuvarande ordningen böra bibehållas. Detsamma gäller för de fall, då inkomsterna endast uppgå till obetydliga belopp.

I de fall åter, då inkomsterna härröra av fastställda avgifter eller bidrag och uppgå till avsevärda belopp, synas de lämpligen böra beräknas som tillgång på riksstaten. Motsvarande anslag böra då uppföras med de belopp, vartill utgifterna i deras helhet beräknas »

Riksstatskommitterade ansågo det särdeles önskvärt, att posten »Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen» så långt möjligt är nedbringas. Bland

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925. 19

de inkomster, som borde frångå dessa uppbördsmedel för att i stället upptagas å riksstatens inkomstsida, nämnde kommitterade, utom sådana, med vilka sedermera förfarits på av dem föreslaget sätt, även hospitalens patientavgifter, åtskilliga undervisningsavgifter, bidrag till kontrollkostnader m. m.

Genom åtgärder i nu nämnd riktning skulle riksstaten väsentligen vinna i fullständighet,

Riksräkenskapsverket, som delar riksstatskommitterades åsikter, föreslår nu, att alla inkomster, som anses vara av någon betydelse i och för sig, må beräknas å riksstatens inkomstsida.

De slag av särskilda uppbördsmedel, som i första hand synas kunna i sådant hänseende komma i fråga äro:

Hospitalspatientav gifter;

Indrivna försäkringsavgifter, för kostnader enligt 19 och 37 §§ i lagen om försäkring för olycksfall i arbete;

Av kommuner och landsting inbetalda andelar i kostnader för pensionstillägg och understöd;

De indragna lanträntmästare- och kronofogdetjänsterna tillhörande provisioner;

Kontrollkostnadsbidrag ;

Neder lag sav gifter och

Registreringsavgifter i anledning av anmälan till förenings-, försäkringsoch handelsregistren.

Därest Eders Kungl. Maj:t gillar den uppfattning angående dessa medel, åt vilken riksräkenskapsverket här i anslutning till riksstatskommitterades uppslag, givit uttryck, bör för en del av dessa medel, vilka synts vara av särskilt intresse, rum beredas i riksstaten under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet». Förslagsvis upptagas ifrågavarande titlar här nedan sist bland inkomster, tillhörande grupp c).

Det bör framhållas, att riksräkenskapsverkets förslag att uppföra vissa av anslagens hittillsvarande särskilda uppbördsmedel såsom inkomster i riksstaten under egna titlar i full överensstämmelse med principerna för 1911 års budgetreform innebär ett fullföljande i hittills icke reglerade delar av den övergång till bruttobudget, som nämnda reform åsyftade. Därest förslaget godkännes och således inkomstsidan i riksstaten ökas med vissa slag av inkomster, som förut icke varit där upptagna, måste givetvis å utgiftssidan vederbörliga anslag ökas med motsvarande belopp.

a) Inkomsttitlar med samma beräknade belopp som motsvarande

anslag stitlar.

Inkomst av myntning och justering. Denna inkomsttitel och de häremot svarande, under sjunde huvudtiteln uppförda reservationsanslagen till myntoch justeringsverkets drift och till dyrtidstillägg vid mynt- och justeringsverket avvägas mot varandra och upptagas i riksstaten med samma belopp. Därest överskott uppstår, reserveras detta å driftanslaget för de med anslaget förenade ändamål.

Inkomsttiteln och motsvarande anslag äro i riksstaterna för första halvåret 1923 och budgetåret 1923—1924 upptagna till 555,000, resp. 1,092,000 kronor. I skrivelse den 1 nästlidne november har mynt- och justeringsverket hemställt, att vid beräkningen av statsverkets inkomster för budgetåret 1924—1925 inkomst av myntning och justering måtte upptagas till 1,060,000 kronor, eller samma belopp, som av verket i skrivelse den 28 oktober 1922

20 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924 —1925.

föreslogs för budgetåret 1923—1924. Riksräkenskapsverket vill emellertid påpeka att härvid hänsyn icke tagits till dyrtidstilläggen. Under förutsättning att desamma komma att under budgetåret 1924—1925 utgå efter samma grunder som innevarande budgetår har riksräkenskapsverket i sin förslagstabell uppfört här ifrågavarande inkomsttitel med oförändrat belopp,

1,092,000 kronor.

Bidrag till bankinspektionen. Under denna titel upptagas i statsverkets räkenskaper de bidrag till bestridande av kostnaden för bankinspektionens organisation och verksamhet, som det, enligt 239 § i lagen om bankrörelse den 22 juni 1911 med den ändrade lydelse detta lagrum erhållit genom lagen den 28 januari 1921, åligger bankbolag att årligen erlägga, och vilka för närvarande, jämlikt nådiga kungörelsen av sistnämnda dag, för varje år och varje bolag uppgå till tolv tusendels procent av bolagets egna fonder vid utgången av nästföregående kalenderår. Av denna och närmast efterföljande inkomsttitel utgå anslagen »bank- och fondinspektionens verksamhet» och »dyrtidstillägg vid bank- och fondinspektionen».

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 30 sistlidne oktober har bankoch fondinspektionen beräknat anslagsbehovet enligt gällande stat för inspektionen för budgetåret 1924—1925 till ett belopp av 177,000 kronor, att med 90,000 kronor bestridas av bidrag till bankinspektionen och med 87,000 kronor av bidrag till fondinspektionen.

Därest dyrtidstillägg skulle komma att utgå efter samma grunder som för närvarande, kunna därför beräknas erforderliga av bidrag till bankinspektionen 12,000 kronor och av bidrag till fondinspektionen 7,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har därför i förslagstabellen uppfört bidrag till bankinspektionen med 102,000 kronor.

Bidrag till fondinspektionen. Under denna titel upptagas de bidrag, som det enligt 41 § i lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet den 16 maj 1919 åligger fondkommissionärer att årligen erlägga. Dessa bidrag tillsammans med det under nästföregående inkomsttitel uppförda inkomstbelopp motsvaras av de å sjunde huvudtiteln anvisade reservationsanslag till bankoch fondinspektionen.

Med hänvisning till vad ovan anförts beträffande bidrag till bankinspektionen uppför riksräkenskapsverket i tabell A bidrag till fondinspektionen med 94,000 kronor.

Denatureringsavgifter. Denna inkomsttitel upptogs första gängen i riksstaten för år 1920 med 7,800 kronor, motsvarande arvodet till särskild föredragande inom kontrollstyrelsen för ärenden angående skattefri sprit m. m., vilket arvode anvisades att utgå från ett å sjunde huvudtiteln upptaget reservationsanslag till samma belopp. För åren 1921 och 1922 höjdes såväl inkomsttiteln som reservationsanslaget, vilket nu omfattade avlöningar till den med ifrågavarande ärendens handläggning sysselsatta personalen, till 93,600 och 120,700 kronor för respektive år.

Förevarande titel är i riksstaterna för första halvåret 1923 och budgetåret 1923—1924 upptagen till 70,350, respektive 115,700 kronor. Mot densamma svara å utgiftssidan i sistnämnda riksstat anslagen »VII C. 5 Kontrollstyrelsens avdelning för ärenden angående skattefri sprit m. m., reservationsanslag, att direkt utgå av denatureringsavgifter» och »VII C. 6 Dyrtidstillägg vid kontrollstyrelsens avdelning för ärenden angående skattefri sprit m. in., reservations-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925. 21

anslag, att direkt utgå av denatureringsavgifter» å respektive 102,700 och

13,000 kronor.

Enligt vad riksräkenskapsverket inhämtat har kontrollstyrelsen i underdånig skrivelse den 26 sistlidne maj framlagt förslag till omorganisation av ämbetsverket från och med den 1 juli 1924. Riksräkenskapsverket, som icke beretts tillfälle att yttra sig om nämnda förslag och icke heller kunnat pröva dess inverkan i budgettekniskt hänseende, har ansett sig böra i förslagstabellen uppföra denatureringsavgifter med samma belopp som det i riksstaten för budgetåret 1923—1924 upptagna, 115,700 kronor.

Avgitter för granskning av biografbilder. Föreskrifter angående granskning av biograf bilder finnas meddelade den 22 juni 1911 (nr 71) med i nådiga kungörelsen den 18 juni 1920 (nr 448) vidtagna ändringar. För granskning erlägges, vare sig godkännande följer eller icke, avgift efter följande taxa:

a) för varje exemplar av granskad bildserie med nedannämnda undantag 1 krona med tillägg av 50 öre för varje påbörjat 50-tal meter, varmed filmens längd överstiger 100 meter;

b) för bildserie, vilken uppenbarligen icke är tagen efter verkligheten, utan inspelad, ävensom för bildserie, som före avgörandet erfordrar mer än en granskning, fyra gånger beloppet av den i punkt a) angivna avgift.

Vid granskning av flera exemplar av samma bildserie skall, därest granskningen kan ske i en följd, för varje exemplar samt, om granskningen ej kan så ske, för varje exemplar utom det först granskade granskningsavgifter nedsättas till hälften av vad i a) och b) är stadgat, dock att av bildserie, som troget skildrar nyligen inträffade händelser, avgift utgår allenast för de fem första exemplaren.

För första halvåret 1923 och budgetåret 1924—1925 äro samtliga här ifrågavarande avgifter beräknade till 38,500 respektive 73,000 kronor, och äro bland utgifterna under åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslag till motsvarande belopp att direkt utgå av inkomsttiteln.

Riksräkenskapsverket har från statens biografbyrå inhämtat, att man under förutsättning av fortbestånd av nu gällande granskningstaxa, vilken tillämpats från den 15 juli 1920, kan vid en kalkyl av den sannolika inkomsten i första hand hålla sig till en undersökning av den sannolika filmkvantitet, som under ifrågavarande budgetår passerar statens biografbyrå. Det visar sig då, att filmkvantiteten alltsedan fredslutet 1919 visat en påfallande tendens att hålla sig ganska konstant. Den utgjorde i runda tal under tiden

1 juli 1919—30 juni 1920 ........................ 3,421,000 meter

» 1920— » 1921 3,157,000 »

> 1921— » 1922 2,916,000 »

> 1922— » 1923 3,432,000 »

Den allmänna depressionen har, såsom synes, lämnat filmtillförseln tämligen opåverkad, och den sist anförda siffran betecknar tillförselrekordet hittills. Det synes icke finnas någon egentlig anledning att förmoda någon starkare minskning i tillflödet, vilket för närvarande försiggår i ungefär samma takt, som den sista siffran angiver. Det förtjänar uppmärksammas, att man inom ledande biografmannakretsar synes anse den ekonomiska depression, som naturligtvis — siffrorna rörande filmtillförseln till trots — icke kunnat undgå att göra sig gällande inom branschen, vara märkbart minskad, och att den nyingångna säsongen antyder fortsatt uppåtgående konjunktur. Detta fram-

22 Iliksräkenskapsverkets inkomstberäkning' för budgetåret 1924—1925.

hålles även i verksamhetsberättelsen för Aktiebolaget Svensk Filmindustri för driftåret 1922—1923. Däri uttalas jämväl, att nämnda bolag, det största svenska företaget i branschen, under ifrågavarande driftår arbetat under gynnsammare förhållanden än under året förut.

Trots en naturlig ovisshet i fråga om nu befintliga filmbyråers och fllmagenturers fortbestånd, synes det alltså rimligt att förvänta ungefär samma filmtillförsel för budgetåret 1924—1925 som för den ovan sist anförda tidsperioden. Med bibehållande av nuvarande proportion mellan inspelade bilder (högre taxa) och s. k. naturbilder (lägre taxa) skulle man då komma till en inkomst av 125,000 kronor. Biografbyrån anser emellertid försiktigheten bjuda att icke räkna med högre belopp än 110,000 kronor.

I underdånig skrivelse den 31 augusti innevarande år har emellertid föreståndaren för biografbyrån hos Eders Kungl. Maj:t hemställt om statens biografbyrås försättande på ordinarie stat från och med den 1 juli 1924, och att från samma dag avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, må äga tillämpning på byråns personal, varjämte bland annat hemställts, att Eders Kungl. Maj:t måtte för budgetåret 1924—1925 godkänna stat för statens biografbyrå slutande på ett belopp av 77,200 kronor för det ordinarie reservationsanslaget och — under förutsättning av oförändrade dyrtidstilläggsbestämmelser — slutande på ett belopp av 7,000 kronor för det extra anslaget eller tillsammans 84,200 kronor.

Då förevarande inkomsttitel hittills varit avsedd att täcka de med biografcensuren förenade omkostnader men icke att lämna några bidrag till statsregleringen i allmänhet, bör titeln i riksstaten upptagas med sammanlagda beloppet av de mot densamma svarande utgiftsanslag. För åstadkommande härav måste antingen det här ovan angivna sammanlagda anslagsbeloppet höjas eller inkomstbeloppet sänkas. Då sistnämnda alternativ synes vara att föredraga, har riksräkenskapsverket under förutsättning, att den föreslagna löneregleringen kommer till stånd, i tabell A förslagsvis uppfört nyss omtormälda summa, 84,200 kronor.

Inkomst av statens lagerhus och fryshus. Denna titel upptogs på Eders Kungl. Maj:ts förslag för första gången i riksstaten för innevarande budgetår med 93,000 kronor. Samtidigt anvisades ett förslagsanslag till enahanda belopp å nionde huvudtiteln för bestridande av utgifterna för statens lagerhus och fryshus, att utgå i första hand av nämnda inkomsttitel. Då någon erfarenhet av inkomsterna för ifrågavarande inkomsttitel ännu icke vunnits, har riksräkenskapsverket icke funnit skäl föreligga till någon ändring av de för budgetåret 1923—1924 beräknade inkomsterna, utan uppfört denna inkomsttitel för budgetåret 1924—1925 till 93,000 kronor, vilket belopp även angivits i förslagstabellen.

Patent- och varumärkes samt registreringsavgifter. 1 skrivelse till riksräkenskapsverket den 8 nästlidne november meddelar patent- och registreringsverket att med bibehållande av nuvarande avgiftsbelopp inkomsterna för budgetåret 1924—1925 borde kunna beräknas komma att uppgå till omkring

1,320,000 kronor.

Enligt vad riksräkenskapsverket inhämtat har patent- och registreringsverket i underdånig skrivelse den 3 sistlidne september hemställt, att Eders Kungl. Maj:t behagade hos riksdagen göra framställning om godkännande av stat för ämbetsverket slutande på en summa av 957,700 kronor. Emellertid

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925. 23

skola även till befattningshavare utgående dyrtidstillägg utbetalas av de till patent- och registreringsverket inflytande inkomster. Nu utgående dyrtidstillägg beräknas av ämbetsverket i fråga till omkring 124,000 kronor för år.

Under förutsättning av bifall till patent- och registreringsverkets ovannämnda framställning samt att dyrtidstillägg komma att under budgetåret 1924—1925 utgå efter samma grunder som för närvarande gälla har riksräkenskapsverket i tabell A uppfört patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter med 1,081,700 kronor.

Bidrag till lörsäkringsinspektionen. Denna inkomsttitel, som motsvaras av två reservationsanslag, till försäkringsinspektionens verksamhet och till dyrtidstillägg vid försäkringsinspektionen, är i riksstaten för budgetåret 1923— 1924 uppförd med 142,400 kronor.

Den i nådiga kungörelsen den 21 december 1921 (nr 976) angående försäkringsanstalternas bidrag till bestridande av kostnaden för försäkringsinspektionen till en tiondels procent fastställda avgiftssats för nämnda bidrag har genom nådiga kungörelsen den 29 sistlidne oktober (nr 389) sänkts till två tredjedels pro mille. Anledningen till den sålunda företagna sänkningen är att söka i den alltjämt ökade behållningen å det mot förevarande inkomsttitel å tionde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till försäkringsinspektionens verksamhet.

Försäkringsinspektionen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 30 sistlidne oktober meddelat, att någon ändring beträffande den av Eders Kungl. Maj:t genom nådiga brevet den 1 sistlidne juni fastställda staten för försäkringsinspektionen, vilken stat tillämpats från och med början av innevarande budgetår, icke av inspektionen föreslagits. Nämnda stat slutar på ett belopp av 125,400 kronor.

Då dyrtidstillägg icke ingå i denna summa, har riksräkenskapsverket, under förutsättning att sådana tillägg komma att enligt nuvarande grunder utgå jämväl under budgetåret 1924—1925, i tabell A uppfört bidrag till försäkringsinspektionen med oförändrat belopp 142,400 kronor.

Inkomster av statens reproduktionsanstalt äro i riksstaten för första halvåret 1923 upptagna till 106,500 kronor och i riksstaten för budgetåret 1923 —1924 till 206,440 kronor. De influtna inkomsterna för första halvåret 1923 hava uppgått till 139,495 kronor.

Det i riksstaten beräknade inkomstbeloppet bör motsvara summan av de anslagsbelopp, som under nionde huvudtiteln beviljas till reproduktionsanstaltens verksamhet, personligt lönetillägg till föreståndaren och dyrtidstillägg. I underdånig skrivelse den 6 sistlidne oktober har lantmäteristyrelsen hemställt om nämnda summas fastställande till samma belopp som för innevarande budgetår eller 206,440 kronor, men tillika anfört, att under förutsättning, att redovisningen i riksstaten skall motsvara omsättningen, riksstatsanslaget till anstaltens verksamhet borde höjas, vilken fråga dock för anstaltens del syntes vara utan betydelse.

I över sistnämnda framställning avgivet utlåtande den 15 november 1923 har riksräkenskapsverket framhållit såsom riktigast, att beräkningarna i riksstaten så nära som möjligt motsvara verkligheten. Riksräkenskapsverket, som på grund härav i nämnda utlåtande föreslog utgifternas upptagande till

280,000 kronor eller ungefär dubbla det här ovan angivna inkomstbeloppet för första halvåret 1923. har i förslagstabellen upptagit inkomsterna till samma belopp.

24 IiiKsräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925.

b) Inkomst, som beräknas överstiga utgifter å motsvarande anslagstitel.

Avgifter för registrering av automobiler. A förevarande titel, som i riksstaterna för första halvåret 1923 och budgetåret 1923—1924 upptagits med 100,000, respektive 250,000 kronor, har under förstnämnda tidsperiod den behållna inkomsten utgjort 200,823 kronor eller mer än dubbla den beräknade. Under tiden juli—oktober månader innevarande budgetår uppgick nettouppbörden till 160,686 kronor.

Enligt till publikationen »Meddelanden angående automobiltrafik» inkomna uppgifter från överståtbållarämbetet och länsstyrelserna hava under de tolv månaderna november 1922—oktober 1923 i riket nyregistrerats 17,876 automobiler och 4,241 motorcyklar, övergått till ny ägare hava 4,648 automobiler och 2,187 motorcyklar. Under samma tid hava anmälts såsom avförda ur registret 2,805 automobiler och 1,972 motorcyklar. Anmälan om efterbesiktning liar gjorts beträffande 12,140 automobiler och 475 motorcyklar.

Antalet nyregistreringar, anmälningar om övergångna och avförda automobiler och motorcyklar samt efterbesiktigade motorcyklar under budgetåret 1924

1925 torde med säkerhet komma att uppgå till minst samma antal som under nyss omförmälda tidsperiod, medan däremot antalet efterbesiktigade automobiler troligen endast komma att uppgå till omkring hälften eller cirka 6,000.

Det ur ovannämnda uppgifter med stöd av bestämmelserna i § 3 av nådiga kungörelsen den 12 november 1915 (nr 449) om automobilregisters förande m. m. beräknade avgiftsbeloppet uppgår till i runt tal 442,100 kronor. Motsvarande siffra för budgetåret 1924—1925 skulle på grund av antalet minskade efterbesiktningar av automobiler utgöra 411,395 kronor 50 öre.

I tabell A har riksräkenskapsverket upptagit ifrågavarande avgifter till

411,000 kronor.

c) Inkomsttitlar med lägre beräknade belopp än motsvarande

anslag stitlar.

Vattendomstolsavgifter. i vattenlagen den 28 juni 1918 stadgas i 11 kap. 95 §, enligt den lydelse denna paragraf fått genom lagen 11 juni 1920 (nr 459): »Lämnas jämlikt denna lag medgivande till byggande i vatten för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft eller till vattenreglering eller till torrläggningsföretag, som avses i 7 kap., eller meddelas i syfte att vinna ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft ändrade bestämmelser rörande hushållningen med vattnet, åligge sökanden att, innan medgivet arbete må påbörjas, eller, där fråga är om ändrade bushållningsbestämmelser, dessa må tillämpas, erlägga viss avgift såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation och verksamhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft bestämmas i förhållande till den förut icke tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas kunna vid lågva,tten uttagas vid byggnaden, dock med avdrag för den vattenkraft, för vilken i samband med regleringstoretag avgift förut erlagts. Där med vattenreglering eller med ändrade hushållningsbestämmelser åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande till ökningen i den vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens eller, då fråga är om vattenreglering, enligt 3 kap.

1 §, samtliga till regleringssamfälligheten hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande av förut uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, varde

liiksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925. 25

avgiften bestämd i förhållande till den ökning i vattenkraftens värde, som genom företaget eller genom de ändrade hushållningsbestämmelserna beredes. Är ändamålet med vattenreglering jämväl torrläggning av mark, skall avgift tillika utgå i förhållande till värdet av den båtnad, som i nämnda hänseende vinnes genom företaget. Vad nu sagts äge ock tillämpning i fråga om företag enligt 7 kap. Där till grund för avgiften skall läggas storleken av viss vattenkraft, skall den utgå med en krona för varje hästkraft till och med 5,000 kronor, 50 öre för varje hästkraft över 5,000 till och med 10,000, samt 25 öre för varje hästkraft utöver 10,000, men må ej, utom då fråga är om vattenreglering, överstiga 20,000 kronor. Skall avgiften beräknas efter ökningen i värde å vattenkraft eller efter båtnad, som beredes mark, varde den erlagd med en för tusen av värdeökningen eller båtnaden.

Avgift, som efter ovan nämnd beräkning skulle uppgå till mindre belopp än tio kronor, skall icke erläggas.»

Inkomsttiteln är i såväl 1921 som 1922 års riksstater upptagen till 40,000 kronor, men i riksstaterna för första halvåret 1923 och budgetåret 1923— 1924 till respektive 1,000 och 7,000 kronor.

Den behållna inkomsten har utgjort:

år 1919............................................................ kronor 40

» 1920 ............................................................ » 1,912

» 1921 ............................................................ » 2,285

, » 1922 ........................................................... » 11,759

varjämte under första halvåret 1923 influtit 3,328 kronor.

Under hela innevarande kalenderår synes inkomsten å denna titel komma att uppgå till omkring 20,000 kronor, vilket belopp riksräkenskapsverket fördenskull uppfört i förslagstabellen A.

Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten. Enligt 16 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete skall såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet för varje försäkring i riksförsäkringsanstalten till statsverket erläggas tillläggsavgift med belopp, motsvarande fem procent av försäkringsavgiften, beräknad utan hänsyn till avdrag, som i 11 § omförmäles. Försäkringsbolag, som i 4 § avses, är ock skyldigt att till statsverket erlägga bidrag till bestridande av nämnda omkostnader. Bidraget erlägges för varje räkenskapsår efter årets utgång på tid och sätt, som av Eders Kungl. Maj:t bestämmes, med belopp, motsvarande tre procent av summan av försäkringsavgifterna, beräknade utan hänsyn till avdrag, som i 11 § omförmäles, för de i bolaget under räkenskapsåret tagna försäkringar.

Den behållna inkomsten av denna titel har utgjort:

år 1920 ........................................................ kronor 993,494

» 1921 ........................................................ » 880,284

» 1922 ........................................................ » 715,619

» 1923 C/j—3%)....................................... » 253,233.

I försäkringsavgifter enligt förenämnda lag beräknas under budgetåret 1924—1925 komma att till riksförsäkringsanstalten inflyta omkring 5,600,000 kronor. Lindringar i försäkringsavgifterna enligt 15 § i samma lag beräknas till omkring 1,000,000 kronor. Tilläggsavgifterna, vilka utgöra 5 procent å summan av dessa båda belopp, 6,600,000 kronor, kunna följaktligen beräknas till omkring 330,000 kronor.

26 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925.

Beloppet av de bidrag, som kunna beräknas inflyta till statsverket under budgetåret 1924—1925 är beroende av storleken av bolagens premieintäkt för räkenskapsåret 1923. Summan av de försäkringsavgifter, inklusive förekommande lindringsbelopp enligt 15 § i olycksfallsförsäkringslagen, som under nämnda år komma att inflyta till de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagen, kan antagas komma att uppgå till omkring 7,300,000 kronor. Bidragen, som utgöra 3 procent av försäkringsavgifterna, kunna sålunda beräknas till omkring 220,000 kronor.

Tilläggsavgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämte bidrag från de ömsesidiga bolagen enligt 16 § i olycksfallsförsäkringslagen torde sålunda under budgetåret 1924—1925 kunna antagas komma att inflyta med ett sammanlagt belopp av 550,000 kronor, med vilket belopp riksräkenskapsverket uppfört förevarande titel i tabell A.

Kontrollstämpelmedel, som i 1912—1914 årens riksstater upptagits med

95.000 kronor och i 1915—1919 årens riksstater med 100,000 kronor, höjdes i 1920 års riksstat till 125,000 kronor, i 1921 och 1922 årens riksstater till

150.000 kronor samt i riksstaterna för första halvåret 1923 och budgetåret 1923—1924 till 300,000 kronor.

Den behållna inkomsten har utgjort:

år 1919 ........................................................ kronor 242,782

» 1920 ........................................................ » 254,784

» 1921 ....................................................... » 143,913

» 1922 ....................................................... » 293,057.

Kontrollstämplingsavgifterna utgå numera, jämlikt förordningen den 9 juni 1922 (nr 326), från och med den 1 juli nämnda år med tredubbla beloppen mot förut samt proberingsavgifterna med två och en halv gånger förhöjda belopp. I skrivelse den 1 nästlidne november har mynt- och justeringsverket meddelat, att, sedan de nu förhöjda kontrollavgifterna varit i tillämpning under mera än ett år, visar det sig, att kontrollstämpelmedlen under tiden 1 juli 1922—30 juni 1923 uppgår till ett belopp av cirka 400,000 kronor. Exakt kan beloppet ej angivas, alldenstund kontrollstämplingsförrättarna ej äro skyldiga redovisa förr än med kalenderårets utgång. Vid en jämförelse mellan tillverkningen och importen av guld- och silverarbeten under tredje kvartalet 1922 och samma kvartal 1923 framgår ock, att respektive siffror äro tämligen lika och i varje fall ej visa någon tendens till nedgång. Om man sålunda också kan hava berättigad anledning antaga, att för de närmaste åren kontrollstämpelmedelsuppbörden kommer att uppgå till cirka 400,000 kronor per år, anser dock mynt- och justeringsverket — med hänsyn jämväl till ifrågavarande industris stora känslighet för konjunkturernas svängningar — försiktigheten bjuda att ej räkna med kontrollstämpelmedel till högre belopp än 350,000 kronor.

Riksräkenskapsverket anser, att förevarande inkomsttitel utan fara kan upptagas till 400,000 kronor, med vilket belopp titeln även uppförts i tabell A.

Terminsavgifter från läroverken. Å denna inkomsttitel inflöto:

år 1918 ........................................................ kronor 618,024

» 1919 ........................................................ » 657,678

» 1920 ........................................................ » 685,871

» 1921 ........................................................ » 761,524

» 1922 ........................................................ » 716,485.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925. 27

Under första halvåret 1923 utgjorde den behållna inkomsten av dessa avgifter 369,299 kronor. Lägges härtill det belopp, 420,496 kronor, som under ifrågavarande titel influtit under sista halvåret 1922, erhålles för tiden 1 juli

1922—30 juni 1923 ett belopp av 789,795 kronor.

I riksstaten för budgetåret 1924—1925 synes man kunna räkna med en nppbörd av 800,000 kronor.

Fyr- och båkmedel hava influtit med:

år 1918 .................................................... kronor 1,816,798

» 1919 .................................................... » 1,976,580

» 1920 .................................................... » 2,967,422

» 1921..................................................... » 1,947,205

» 1922 .................................................... » 2,245,816.

Medeltalet för de fem åren 1918—1922 utgör således 2,190,764 kronor.

Efter den ej obetydliga nedgång, som inkomsttiteln företedde under åren 1917—1919 inträdde år 1920, såsom av tabellen synes, en högst väsentlig stegring, vilken emellertid följande år upphörde och åter resulterade i tillbakagång.

Genom nådiga förordningen den 19 maj 1922, nr 209, vilken trädde i kraft den 1 juli 1922 och gäller till och med den 30 juni 1924, har befrielse i vissa fall från erläggande av fyr- och båkavgift medgivits. Det oaktat har under första halvåret 1923 influtit 1,175,672 kronor å förevarande titel. Under tiden juli—oktober innevarande år utgjorde den behållna inkomsten av fyroch båkmedel 814,664 kronor, således för tiden januari—oktober 1,990,336 kronor, motsvarande för helt år en uppbörd av 2,388,403 kronor.

I sin förut åberopade skrivelse den 9 nästlidne november beräknar generaltullstyrelsen uppbörden av dessa medel under budgetåret 1924—1925 till

2.300.000 kronor.

Den faktiskt utvisade stegringen synes emellertid motivera det av riksräkenskapsverket i förslagstabellen uppförda beloppet av fyr- och båkmedel,

2.500.000 kronor.

Lotspenningama, vilka före år 1915 behållits å den plats, där uppbörden skett, såsom avlöning åt därstädes anställda lotsar, och icke upptagits såsom inkomst vare sig i riksstaten eller hos lotsstyrelsen men från och med nämnda år indragits till statsverket, hava i riksstaterna för åren 1915—1921 uppförts med ett belopp av 1,200,000 kronor och höjdes i 1922 års riksstat till 1,800,000 kronor på grund av statsmakternas beslut om en från och med den 1 juli 1921 gällande provisorisk förhöjning med 50 procent av taxorna å lotsavgifter. I riksstaterna för första halvåret 1923 och budgetåret 1923—1924 äro de beräknade till 750,000, respektive 2,100,000 kronor.

Den behållna inkomsten å denna titel har utgjort:

år 1919 .................................................... kronor 2,435,980

» 1920 .................................................... » 2,272,406

» 1921 .................................................... » 1,462,643

» 1922 .................................................... » 2,030,484

» 1923 3%).................................... » 906,286.

1 skrivelse den 7 sistlidne november har lotsstyrelsen anfört, bland annat, att sjöfartens omfattning under budgetåret 1924—1925 under nu rådande förhållanden undandroge sig säkert bedömande, men att man torde våga räkna

28 It iksräkenskaps verkets inkomstberäkning' för budgetåret 1924-1925.

därmed, att sjöfarten under nämnda period skall komma att erhålla ungefär samma omfattning, som under åren närmast före 1915.

Under de fem åren 1910—1914 uppgingo lotspenningarna, i avrundade tal räknat, till följande belopp, nämligen:

år 1910 .................................................... kronor 1,220,900

» 1911 ................................................... » 1,253,700

» 1912 ................................................... » 1,352,600

» 1913 .................................................... » 1,485,000

» 1914 .....................................................•> 1,406,000.

Med stöd härav har styrelsen beräknat, att lotspenningarna under budgetåret 1924—1925 kunna, utan provisorisk förhöjning, beräknas till ett belopp av 1,400,000 kronor.

Under förutsättning vidare att den genom nådigt beslut den 10 juni 1921 fastställda provisoriska förhöjningen i lotstaxorna komme att gälla även under nu ifrågavarande budgetperiod, har lotsstyrelsen uttalat, att i förslaget till riksstat för budgetåret 1924—1925 inkomsttiteln »lotspenningar» torde kunna upptagas till 2,100,000 kronor.

Riksräkcnskapsverket, som icke har något att erinra mot denna lotsstyrelsens beräkning, har uppfört sistnämnda belopp i tabell A.

Inkomster av statens provningsanstalt. När denna anstalt ombildades till statsanstalt och därmed frågan om uppförande i riksstaten av förevarande inkomsttitel först uppkom, anförde föredragande departementschefen, enligt det utdrag ur statsrådsprotokollet, som linnes fogat vid Eders Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen den 25 februari 1919, nr 165, bland annat följande:

»För bestridande av anstaltens utgifter lära, såsom ock i riksstatsförslaget för år 1920 förutsatts och av såväl styrelsen för anstalten som statskontoret förordats, i första hand böra tagas i anspråk anstaltens egna inkomster. Anstalten skulle alltså komma, att intaga ungefärligen samma ställning som exempelvis patent- och registreringsverket, statens biografbyrå och försäkringsinspektionen. I ett hänseende föreligger emellertid, såsom ock i statskontorets utlåtande antydes, en bestämd skillnad. Medan för ovan angivna verk inkomsterna i riksstaten upptagas till samma belopp som utgifterna och i själva verket i allmänhet överstiga desamma, skulle nämligen i avseende å provningsanstalten inkomsterna icke förslå till täckande av utgifterna. Detta lärer i sin tur föranleda en viss olikhet i budgettekniskt hänseende mellan å ena sidan till exempel patent- och registreringsverket och å andra sidan provningsanstalten. Anslaget till uppehållande av patent- och registreringsverkets verksamhet har nämligen med hänsyn till påräknade inkomstöverskott givits reservationsanslags natur, vadan uppkomna besparingar kunna, därest brist i anslaget något år skulle uppstå, tagas i anspråk för det med anslaget avsedda ändamål. Provningsanstaltens verksamhet skulle däremot, enligt vad som beräknats, åtminstone tillsvidare årligen komma att uppvisa ett betydligt underskott, vadan, även om anslaget till anstalten gåves reservationsanslags natur, några besparingar icke vid uppkommande brist i någon anslagspost skulle finnas att tillgå. Då styrelsen för anstalten emellertid bestämt hävdar, att styrelsen, med hänsyn till arten av anstaltens verksamhet, måste beträffande vissa poster å omkostnadsstaten hava möjlighet att i fall av behov kunna överskrida det i staten upptagna anslagsbeloppet samt det under sådana omständigheter lärer böra sörjas för att erforderliga medel för dylika eventualiteter stå, till förfogande, synes det mig lämpligast att, på sätt statskon-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925. 29

toret också föreslår, tillsvidare giva anslaget till provningsanstalten, i stället för reservationsanslags karaktär, naturen av förslagsanslag, att i första hand av anstaltens inkomster direkt utgå. Skulle det framdeles befinnas, att anstaltens inkomster förslå till täckande av utgifterna, torde emellertid då få tagas under övervägande, huruvida, såsom statskontoret under hänvisning till förfaringssättet beträffande statens biografbyrå, förordat, anslagsbeteckningen bör ändras, så att anslaget erhåller reservationsanslags natur och anstaltens ställning i budgettekniskt hänseende blir fullt överensstämmande med exempelvis patent- och registreringsverkets.»

Vid behandlingen av detta ärende uttalade 1919 års riksdag, att det måste anses önskligt, att, sedan nu statsverket ställt nya lokaler och annan för rationell drift lämpad utrustning till anstaltens förfogande, dennas verksamhet så bedrives, att anstalten kan bära sina egna utgifter.

Det förslagsanslag, som i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag å 1920 års riksstat av riksdagen beviljades till upprätthållande av statens provnings-

anstalts verksamhet uppgick till................................................... kronor 263,850

under det att inkomsterna i samma riksstat upptogos till ... » 220,400

Anstalten beräknades således komma att år 1920 kosta staten kronor 43,450.

I verkligheten uppgingo utgifterna å förenämnda förslagsanslag under år 1920 till ............................................................ kronor 306,120

och inkomsterna till........................................................................ » 239,421

således statsverkets nettoutgifter till............................................ kronor 66,699.

Är 1921 utgjorde utgifterna .................................................... kronor 287,829

och inkomsterna............................................................................... » 235,559

nettoutgifterna alltså....................................................................... kronor 52,270.

Ar 1922 utgjorde utgifterna .................................................... kronor 276,837

och inkomsterna............................................................................... » 188,958

nettoutgiften alltså............................................................................ kronor 87,879.

I tilläggsstaten för år 1921 och riksstaten för år 1922 finnas tvenne reservationsanslag upptagna vardera å 60,000 kronor för fortsatt utrustning av statens provningsanstalt med tekniska hjälpmedel. I ovannämnda utgiftssummor för åren 1921 och 1922 ingå icke utgifter å nu omförmälda reservationsanslag; icke heller dyrtidstillägg, vilka för denna anstalt utgå av tionde huvudtitelns gemensamma anslag till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.

Av de anförda sifferuppgifterna framgår, att den av riksdagen vid anstaltens ombildning till statsinstitution uttalade önskan, att anstalten må kunna bära sina egna utgifter, nu synes vara ännu längre från sin uppfyllelse än förut.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 2 nästlidne månad anförde statens provningsanstalt: »I sitt statförslag 1924—25 har styrelsen för Statens provningsanstalt beräknat anstaltens inkomster till 250,000 kronor. Styrelsen har

30 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925.

ansett sig kunna förvänta denna inkomstsumma dels på grund av den sedan över ett år fortgående allmänna ökningen av inkommande betalade uppdrag, dels emedan underhandlingar förts med åtskilliga industriföretag och sammanslutningar angående planerade uppdrag och dels emedan anstalten medverkat i en del förberedande arbeten, som kommer att tillföra anstalten ökad arbetsmängd.

Denna styrelsens inkomstberäkning gäller dock endast under den förutsättningen, att de i styrelsens statförslag beräknade arbetskrafterna icke kännbart minskas. Med de inskränkningar i anstaltens icke betalade arbete, som hittills utförts och inom löpande budgetår kommer att fullföljas, kommer nämligen den uppdragsmängd, som kan avverkas, att vara omedelbart beroende av den disponibla arbetskraften.

I händelse den beräknade arbetsmängden kommer att tillföras anstalten och anstalten samtidigt genom nedsättning av anslaget till »Extra biträden m. m.» berövas en del av sin lägre, billigare personal så kan arbetet icke absorberas av den övriga personalen, vilken redan har full arbetsbörda. Följden blir, att uppdragen icke kunna utföras inom rimlig tid utan bliva återtagna och arbetsmängden sjunker samtidigt som kostnaderna för uppdragens utförande stiga.

I fall de anslag till extra personal och tillfälliga biträden, som styrelsen föreslagit i sitt statförslag för 1924—1925, komma att beviljas, beräknas

»Inkomster av Statens provningsanstalt» uppgå till.............. 250,000 kronor,

i annat fall till lägre belopp.

Statsrådet och chefen för handelsdepartementet har ifrågasatt:

indragning av den avdelningsingenjörsbefattning (chefsassistent), som för närvarande är vakant vid anstalten, och som styrelsen tänkt föreslå till tillsättande, först när arbetsmängden kommit upp till den beräknade samt

minskning med 5,000 kronor av anslaget till extra biträden från nuvarande

42,000 kronor samt

minskning med 10,000 kronor av anslaget till tillfälliga biträden från de föreslagna 25,000 kronor.

Om detta förslag kommer till utförande bör anstaltens inkomstsumma av betalade uppdrag beräknas till högst ....................................... 235,000 kronor.

Om indragning av den lågt avlönade personalen kommer att sträckas längre, då bör den ytterligare minskningen i inkomstsumman beräknas uppgå till minst dubbla beloppet mot den minskning i avlöningssumman, som ytterligare kan komma att göras.»

Enligt meddelande från provningsanstalten har styrelsen i underdånig skrivelse den 31 sistlidne augusti föreslagit, att de i riksstaten mot inkomsttiteln svarande utgiftsposterna skola upptagas till 321,000 kronor, dyrtidstillägg häri icke inräknade.

Enligt vad riksräkenskapsverket erfarit, har chefen för statens provningsanstalt i skrivelse den 17 sistlidne oktober till statsrådet och chefen för handelsdepartementet hävdat, att anstalten icke vid sitt bildande varit avsedd att vara och icke heller principiellt kan vara självförsörjande. Han erkände dock, att om även anstalten måste vara i behov av statsbidrag, dessa borde vara så låga som möjligt. Detta torde emellertid icke böra försökas genom att försämra kvaliteten och tillförlitligheten hos anstaltens arbete och kunde icke ernås genom minskning av anstaltens billigaste arbetskrafter. Det behövliga statsbidraget komme att minskas, i den mån dyrtidstilläggen nedginge och ökningen av anstaltens betalade uppdrag komme att fortgå. Av samma skäl som en minskning av de billigaste extra arbetskrafterna förorsa-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924- 1925. 31

kade en mycket större motsvarande nedgång i anstaltens inkomster, så komme vid ökad uppdragsmängd den nödvändiga ökningen av extra arbetskrafter att medföra betydligt större inkomster och sålunda göra ett mindre statsbidrag behövligt.

I detta avseende kunde även staten medverka genom att det tillses, att sådana utredningar och undersökningar för statens egna behov, som ligga inom anstaltens arbetsområden och resurser och vilka annars skulle utföras av särskilt tillkallade sakkunniga eller av laboratorier, vilkas inrättande eller drift skulle medföra kostnad för statsverket, komma att uppdragas åt statens provningsanstalt, liksom hittills skett i åtskilliga fall. Om emellertid, såsom nu är fallet, driftsunderskottets (= statsbidragets) storlek tillmättes en väsentlig betydelse vid bedömning av nyttan och effektiviteten av anstaltens arbete, då torde även samtliga sådana uppdrag från statens sida till anstalten böra betalas enligt för arbetet gällande taxa. Även torde ett sådant förfarande vara lämpligt ur den synpunkten, att den faktiska kostnaden för sådant arbete komme till synes.

Vad anstaltens chef sålunda framhållit synes riksräkenskapsverket värt beaktande även ur den synpunkten, att det är en erkänt riktig budgetär princip, att en kostnad bör drabba anslaget för den statsinstitution, för vars skull den göres. Riksräkenskapsverket förordar därför, att bestämmelser må utfärdas i nu antydd riktning. Detta vore även i sin mån en åtgärd till förverkligande av ovan anförda uttalande av 1919 års riksdag.

I förslagstabellen har riksräkenskapsverket infört det av anstalten föreslagna beloppet, 250,000 kronor.

Hospitalspatientavgifter hava hittills i rikshuvudböckerna redovisats såsom särskilda uppbördsmedel för anslaget till hospitals underhäll, men upptagas i riksräkenskapsverkets föreliggande förslagstabell bland övriga inkomsttitlar under rubriken »uppbörd i statens verksamhet» i enlighet med vad i det föregående anförts. Motsvarande anslag, vilket i riksstaten för budgetåret

1923—1924 tituleras »V. C. 18. Hospital och asyler, förslagsanslag», bör i nästa riksstat till sitt belopp ökas med det belopp, som å riksstatens inkomstsida må komma att beräknas under ovan angivna titel. Därjämte bör i anslagets titel tilläggas: »att utgå i första hand av hospitalspatientsavgifter».

Det har mött vissa svårigheter att nu, då denna titel första gången föreslås till uppförande i riksstaten, erhålla ett tillförlitligt statistiskt underlag för dess beräkning.

Till vilket belopp densamma upptages har emellertid ur budgetsynpunkt mindre betydelse eftersom överskott eller brist skall överföras till anslagstiteln, så att för statsregleringen, nu liksom förut, endast skillnaden mellan utgifts- och inkomstbelopp är av vikt.

Riksräkenskapsverket har med ledning av 1922 års erfarenhet ansett sig kunna i tabell A upptaga ifrågavarande inkomstpost till ett runt belopp av 7.000,000 kronor.

Indrivna försäkringsavgifter enligt olycksfallsförsäkringslagen. Enligt 19 §, i lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 skola avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten, vilka icke blivit på föreskrivet sätt erlagda, förskjutas av statsverket och indrivas i den ordning, som för indrivning av resterande kronoutskylder är stadgat. Enligt nådiga kungörelsen den 31 mars 1922 (nr 132) med närmare bestämmelser om inbetalning och redovisning av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

32 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning: för budgetåret 1924 -1925.

jämlikt förenämnda lag skola de av statsverket förskjutna avgifterna avföras å det i riksstaten för sådant ändamål uppförda anslaget och de sedermera indrivna beloppen tillgodoföras samma anslag. I sistnämnda hänseende skulle, enligt riksräkenskapsverkets förslag, den ändring ske, att de indrivna försäkringsavgifterna skulle uppdebiteras på vederbörlig i riksstaten angiven inkomsttitel.

Ifrågavarande indrivna avgifter uppgingo år 1922 till 853,627 kronor och första halvåret 1923 till 365,257 kronor. I tabell A har riksräkenskapsverket uppfört dem med 730,000 kronor och har då, under åberopande av vad riksräkenskapsverket anfört under rubriken »Hospitalspatien ta vgifter», förutsatt, att med vederbörligt belopp under femte huvudtiteln kommer att beviljas ett anslag till »Kostnader enligt 19 och 37 §§ i lagen om försäkring för olycksfall i arbete, förslagsanslag, att utgå i första hand av indrivna försäkringsavgifter enligt olycksfallsförsäkringslagen».

Bidrag till kostnader för pensionstillägg och understöd. Enligt 10 § i tagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 skall kostnaden för pensionstilläggen till en fjärdedel bestridas av landstingen och kommunerna. Ifrågavarande andelar uppdebiteras för närvarande å det i riksstaten å femte huvudtiteln uppförda anslaget »Statens kostnad för pensionstillägg och understöd åt de personer, som äro därtill berättigade jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring enligt dess lydelse före lagen den 8 juni 1915». De särskilda uppbördsmedlen å nämnda anslag utgjorde år 1921 4,591,595 kronor, år 1922 7,690,129 kronor och första halvåret 1923 8,000,001 kronor.

I tabell A liar riksräkenskapsverket uppfört bidrag till kostnader för pensionstillägg och understöd med 7,000,000 kronor. Under hänvisning till vad ovan anförts under rubriken »Hospitalspatientavgifter» förutsätter riksräkenskapsverket, att med vederbörligt belopp under femte huvudtiteln beviljas ett anslag till »Statens kostnad för pensionstillägg och understöd åt de personer, som äro därtill berättigade jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring, enligt dess lydelse före lagen den 8 juni 1915, förslagsanslag, att i första hand utgå av bidrag till kostnader för pensionstillägg och understöd».

Indragna provisioner. Enligt förordningen den 15 juni 1922, nr 269, med särskilda föreskrifter angående ersättning för debitering och uppbörd av landstingsskatt in. m. skola de till statsverket indragna provisionsandelarna ii landstingsmedel, vilka tidigare utgått till lanträntmästare med en fjärdedels procent och till kronofogde med 1 procent, från och med den 1 juli

1922 utgå med en halv procent.

Lanträntmästarna tillkommande provisioner hava, efter det ränterierna indragits och i mån som lanträntmästarna avgått, intill innevarande budgetår bokförts som särskilda uppbördsmedel för riksstatens utgiftstitel »Arvoden åt extra länsnotarier, extra länsbokhållare och övriga extra biträden vid länsstyrelserna» samt använts för avlöning av länsstyrelsernas extra personal. Kronofogdarnas provisionsandelar hava alltsedan kronofogdetjänsterna indragits tillgodoförts riksstatens utgiftstitel: »Allmänna indragningsstaten. Diverse föremål». Enligt Eders Kungl. Maj:ts beslut den 2 sistlidne mars skola bägge dessa slag av provisioner för budgetåret 1923—1924 uppdebiteras å sistnämnda anslag under elfte huvudtiteln.

Här ifrågavarande provisioner uppgingo under tiden 1 juli 1922—30 juni

1923 enligt en inom ämbetsverket innevarande år verkställd utredning till sammanlagt 453,689 kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning' för budgetåret 1924—1925. 33

Under åberopande av vad riksräkenskapsverket anfört vid beräkningen av patientavgifter uppför riksräkenskapsverket i tab. A indragna provisioner med 450,000 kronor och förutsätter därvid, att med vederbörligt belopp under elfte huvudtiteln, allmänna indragningsstaten, beviljas ett anslag till »Diverse föremål, förslagsanslag, att i första hand utgå av indragna provisioner.»

Kontrollkostnadsbdrag och nederlagsavgifter redovisas för närvarande i rikshuvudboken såsom särskilda uppbördsmedel för ett i rilcsstaten å sjunde huvudtiteln uppfört förslagsanslag »Kontroll å tillverkningsavgifter».

Riksräkenskapsverket har i tabell A uppfört nämnda bidrag och avgifter med 130,000 kronor, under förutsättning att i riksstaten med vederbörligt belopp upptages ett anslag benämnt »Kontroll å tillverkningsavgifter, förslagsanslag, att i första hand av kontrollkostnadsbidrag och nederlagsavgifter utgå».

Registreringsavgifter vid anmälan till förenings-, försäkrings- och handelsregisiren. Dessa avgifter, vilka hittills tillförts ett å riksstatens tionde huvudtitel uppfört förslagsanslag benämnt »Kostnader, som föranledas av överståthållarämbetets och länsstyrelsernas befattning med vissa slag av registrering» uppgingo år 1922 och första halvåret 1923 till respektive 67,798 och 35,687 kronor.

Under förutsättning att i riksstaten med vederbörligt belopp uppföres ett anslag betecknat »Kostnader, som föranledas av överståthållarämbetets och länsstyrelsernas befattning med vissa slag av registrering, förslagsanslag att i första hand av registreringsavgifter vid anmälan till förenings-, försäkringsoch handelsregistren utgå» har riksräkenskapsverket i tabell A uppfört här ifrågavarande avgifter med 70,000 kronor.

III. Diverse inkomster.

Under denna titel sammanfattas från och med år 1912 dels vad som förut i allmänhet bokförts under benämningen »Extra uppbörd», dels bötesmedel, dels ock ränteinkomsten å riksgäldskontorets tills vidare förräntade medel.

Den totala behållningen å förevarande titel för första halvåret 1923 utgjorde enligt budgetredovisningen för nämnda tidsperiod 3,488,684 kronor. Till riksräkenskapsverket inkomna kassarapporter utvisa för inkomster och utgifter

Titeln företer således en behållning vid oktober månads utgång av 5,705,475 kronor. Härvid är dock att märka, hurusom tvenne belopp av 7,536,323 kronor, utgörande krigs fö rsäkringskommissionens överskott, och 1,400,000 kronor avseende folkhushållningskommissionens överskott, eller tillsammans 8,936,323 kronor uppdebiterats å denna titel, vadan alltså, om man bortser från nämnda överskott, titeln utvisar en brist av 3,230,848 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 192A. 1 samt 3

34 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925.

I detta sammanhang vill riksräkenskapsverket erinra därom, att statsrådet och chefen för finansdepartementet i skrivelse den 20 september 1922 anmodade riksräkenskapsverket att till nämnda departement inkomma med utredning rörande frågan, huruvida förslagsanslaget till restitutioner borde bibehållas i riksstaten efter den av riksräkenskapsverket i dess revisionsberättelse för år 1921 ifrågasatta ändringen beträffande statsmedelsrestitutionernas bokföring, samt med vilket ungefärligt belopp anslaget i sådant fall borde upptagas. I skrivelse den 15 november föregående år föreslog riksräkenskapsverket i anledning härav, att något anslag till restitutioner icke måtte vidare uppföras i riksstaten. Vid bifall härtill hemställde riksräkenskapsverket bland annat, att restituerade belopp å ur riksstaten försvunna inkomsttitlar måtte få avföras å titeln »Diverse inkomster». Enligt uttalande till statsrådsprotokollet den 8 januari innevarande år anslöt sig dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet i huvudsak till ämbetsverkets förslag. Dock var statsrådet av den uppfattningen, att diverseinkomsttiteln icke bör belastas med restitutioner till belopp, överstigande tillgången å inkomsttiteln. Överskjutande restitutionsbeloppet borde avföras å förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. I enlighet härmed har från och med innevarande budgetår det förut å sjunde huvudtiteln förefintliga förslagsanslaget till restitutioner uteslutits ur riksstaten. Häri ligger förklaringen till att förevarande titel, därest man bortser från titeln tillförda överskottsmedel från krigsförsäkrings- och folkhushållningskommissionerna, under månaderna juli—oktober innevarande år utvisar brist i stället för överskott.

Det ställer sig för visso ytterst svårt att på förhand beräkna, i vilken omfattning restitutioner under ett kommande år kunna äga rum. Riksräkenskapsverket har emellertid all anledning förmoda, att här ifrågavarande inkomsttitel för budgetåret 1924—1925 får vidkännas rätt avsevärda restitutioner, främst sådana av krigskonjunkturskatt, även om desamma icke kunna väntas uppgå till fullt så stort belopp, som under första halvåret 1923 och innevarande! budgetår. Utgifterna å inkomsttiteln, som till den ojämförligt största delen utgöras av restitutioner, hava under innevarande budgetårs fyra första månader uppgått till 4,668,053 kronor. Under förutsättning att ifrågavarande utgifter komma att utgå i samma proportion under innevarande budgetårs samtliga tolv månader, skulle en utgift å i runt tal 14,000,000 kronor vara att förvänta. Med hänsyn tagen till dels de av Eders Kungl. Maj:ts utslag beroende krigskonjunkturskattemål dels ock den hos kammarrätten förefintliga balansen av oavgjorda skattemål torde man under budgetåret 1924—1925 icke kunna, beräkna att restitutioner å krigskonjunkturskatt skola nedgå med mer än 25 procent i förhållande till innevarande budgetårs restitutioner.

Vid beräkningen av de inkomster, som kunna antagas komma att tillgodoföras titeln »Diverse inkomster» under budgetåret 1924—1925, anser riksräkenskapsverket att, till utgångspunkt böra tagas inkomsterna å titeln under 1922.

Enligt riksräkenskapsverkets revisionsberättelse för sistnämnda år (sid. 46)

uppgingo dessa inkomster sammanlagt till.................................... kr. 9,809,778

Efter avdrag av:

riksgäldskontorets intressemedel och kursvinster kr. 5,216,134

krigsförsäkringskommissionens överskottsmedel » 2,000,000

och utgifter å inkomsttiteln................................108,698 ,> 7,324,832

återstår ett belopp av.................................................................... kr. 2,484,946.

Riksgäldskontorets uppbörd av intressemedel och kursvinster, som numera betydligt nedgått, kan för budgetåret 1924—1925 beräknas till endast 975,000

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för badgetåret 1924-1925. 35

kronor. Lägges detta belopp till ovanstående kronor 2,484,946 erhålles kronor 3,459,946 eller i runt tal 3,500,000 kronor, som kunnat beräknas såsom nettouppbörd å inkomsttiteln under budgetåret 1924—1925 under förutsättning att icke några restitutioner påfördes inkomsttiteln.

För innevarande budgetår kan efter vad här ovan framhållits, restitutioner hänförliga till »Diverse inkomster» beräknas till 14,000,000 kronor. Därest, såsom ovan antagits, till titeln bänförliga restitutioner under budgetåret

1924—1925 komma att uppgå till 75 procent härav eller 10,500,000 kronor, framkommer efter avdrag av nyssnämnda beräknade uppbörd, 3,500,000 kronor, en brist å titeln uppgående till 7,000,000 kronor.

Enligt finansministerns till statsrådsprotokollet den 8 januari innevarande år fogade yttrande bör dylik brist överföras till utgiftstiteln för »Oförutsedda utgifter».

Under hänvisning till vad sålunda anförts har riks räkenskaps verket icke ansett sig böra i förslagstabellen uppföra »Diverse inkomster» med något belopp, men upptagit titeln på det dess plats må varda i riksstaten bibehållen.

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

I. Statens aifärsyeiksamliet.

1. Postverket, bevillning, är i riksstaten för budgetåret 1923—1924 uppfört med ett belopp av 10,000,000 kronor, vilket belopp beräknats bliva postverkets överskott ä rörelsen 1923. I underdånig skrivelse den 19 sistlidne oktober beräknar emellertid generalpoststyrelsen det ekonomiska resultatet av poströrelsen under år 1923 sålunda:

inkomster, omkring ...................... 65.9 miljoner kronor

driftkostnader, omkring ................ 51.4 » »

överskott....................................... 14.5 miljoner kronor.

Hela överskottet för år 1923 är avsett att inlevereras till statsverket under budgetåret 1923—1924.

Beträffande 1924 års överskott framhåller generalpoststyrelsen vanskligheten av att, så beroende som den vida övervägande delen av postverkets inkomster är av konjunkturerna på handelns och näringarnas områden, med större anspråk på tillförlitlighet kalkylera ifrågavarande inkomster längre tid i förväg.^ Visserligen torde det ekonomiska läget få anses hava under det gångna året i viss mån stabiliserat sig, men enligt styrelsens förmenande bör man icke därutav draga några mera bestämda slutsatser, att konjunkturförbättringen skall under det kommande året fortgå i sådan omfattning, att dess inverkan på poströrelsen bliver förhållandevis densamma som under år 1923.

Frankoteckensuvpbörden under år 1923, sedan därifrån dragits portoförhöjningarnas verkningar, torde kunna beräknas bliva ej obetydligt högre än 1922 års uppbörd utan portoförhöjningar. Redan i sitt den 13 november 1920 avgivna förslag till beräkning av det inkomstöverskott av poströrelsen, som borde upptagas i riksstaten för år 1922, uttalade generalpoststyrelsen såsom sin åsikt, att man dåmera vid beräknandet av postverkets inkomster måste bortse från den abnormt stora ökning, frankoteckensuppbörden utvisat under kristiden, och utgå från antagandet, att ökningskurvan så att säga skulle komma att återgå i sitt normala spår, eller, med andra ord, att uppbörden

36 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925.

— givetvis med bortseende från de belopp, som inflyta på grund av portoförhöjningarna — så småningom skall sjunka till den punkt, dit man kommer vid beräknande av en kontinuerlig ökning av frankoteckensuppbörden sedan några år tillbaka. Under åren 1911—1915, då ännu i stort sett normala ekonomiska förhållanden rådde i vårt land, utgjorde den genomsnittliga årliga ökningen i uppbörden omkring 5 procent. Vid 1922 års utgång belöpte uppbörden, med portoförhöjningarnas verkningar borteliminerade, sig till ungefärligen den summa, som erhålles vid beräknande av en kontinuerlig ökning av 1911 års uppbörd med 4 procent årligen, och vid slutet av år 1923 torde uppbörden utan portoförhöjningar befinna sig något över kurvan för en kontinuerlig ökning av 4 procent. Även om, såsom ovan angivits, den så att säga normala ökningen i uppbörden tidigare utgjort cirka 5 procent, måste man numera — med de avsevärt större tal, vartill uppbörden stiger — taga hänsyn till att ökningsprocenten icke i längden kan beräknas hålla sig lika hög. Under alla förhållanden vill det synas generalpoststyrelsen, som om klok förtänksamhet bjöde att icke för år 1924 räkna med alltför stor ökning av 1923 års uppbörd. Styrelsen anser att ökningen bör beräknas något under 5 procent.

Under förutsättning att den förbättring i konjunkturerna, vilken utgör själva grunden för det ovan gjorda antagandet av stegring i frankoteckensuppbörden, inträder, synas även postverkets övriga inkomster av inrikes rörelsen, nämligen för tidningsabonnemang, befordran av utgivarkorsband, registrering av ankomna försändelser, fackavläggning m. m., böra beräknas komma att undergå en om än jämförelsevis obetydlig ökning under år 1924 i förhållande till år 1923.

Däremot kan generalpoststyrelsen icke nu ställa i utsikt, att inkomsterna av den utrikes rörelsen skola bliva lika stora under år 1924 som under innevarande år. Även om i portoandelar för försändelser från utlandet skulle under förstnämnda år inflyta ett mot 1923 års portoandelsinkomster ungefärligen svarande belopp — vilket måste anses vanskligt att nu med sannolikhet förutsätta särskilt med hänsyn till svårigheten att tillförlitligt beräkna tidpunkten, då inkomster av utrikes poströrelsen tillföras svenska postverket

— torde de sammanlagda utrikesinkomsterna minskas på grund därav, att ersättning för transitbefordran efter världskrigets slut av utländsk post över Sverige kommer att under år 1924 tillföras postverket för, i stort sett, endast ett år (år 1923), medan under är 1923 från en del länder influtit dylika ersättningsbelopp, avseende fyra år (åren 1919—1922).

Vidkommande slutligen postverkets inkomster för bestyr, som ligga utom ramen för postverkets egentliga verksamhet, anser generalpoststyrelsen sig av nedan angivna anledningar böra beräkna minskning vid jämförelse med vad därför influtit eller väntas komma att inflyta under år 1923.

Ersättningen för stämpelväsendets handhavande, som inbetalas till postverket året efter det, ersättningen avser, utgår i huvudsak efter lika stor del av vederbörande tjänstemäns avlöningar, som den tid, stämpelgöromålens skötande beräknas taga, utgör av hela arbetstiden. Enär hittills under år 1923 stämpeluppbörden nedgått i förhållande till år 1922 och sålunda stämpelbestyren åtminstone icke torde draga längre tid än förlidet år, bör på grund av minskningen i dyrtidstillägget gottgörelsen bliva något mindre än den år 1923 av postverket bekomna.

Gottgörelsen för bestyret med kronoskatteuppbörden å landsbygden gäldas likaledes först året efter det, som densamma avser. Ifrågavarande ersättning är bland annat beroende av antalet inbetalade skattepostanvisningar.

Riksräkenskaps verkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925. 37

Med hänsyn till de tryckta ekonomiska förhållandena torde det måhända vara att antaga, att restantiernas antal skall bliva större under innevarande års än nästlidna skattebetalningsperiod samt minskning i inkomstbeloppet därför vara att förvänta.

Såsom ersättning för postverkets bestyr med utbetalande av folkpensioner under år 1922 har år 1923 influtit till postverket 450,000 kronor. Å riksstaten för budgetåret 1923—1924 är såsom gottgörelse för sagda bestyrs fullgörande under år 1923 beviljat ett förslagsanslag av 410,000 kronor. Såvitt av en nu gjord approximativ uträkning framgår, torde den postverket under år 1924 tillförda ersättningen komma att uppgå till ungefärligen sistnämnda belopp.

Ersättningen för postsparbanksgöromålens handhavande sönderfaller i dels gottgörelse för direkta merutgifter, som postsparbankens inordnande i postverket medför för verket, dels ock ersättning för postsparbanksgöromålens handläggning å postanstalterna. Merkostnadsbeloppet har approximativt uppskattats till omkring 500,000 kronor. Efter verkställda utredningar upptog generalpoststyrelsen den senare ersättningen för år 1923 till 500,000 kronor, men fastställde Eders Kungl. Maj:t genom beslut den 22 december 1922 densamma till 300,000 kronor. På grund härav och med hänsyn till den korta tid, postsparbanken efter omorganisationen varit i funktion, har generalpoststyrelsen funnit sig vid detta tillfälle icke böra upptaga högre belopp såsom inkomst för år 1924 än det sålunda av Eders Kungl. Maj:t angivna.

På grund av det anförda har generalpoststyrelsen kommit till det resultat, att postverkets inkomster av poströrelsen under år 1924, under förutsättning av bibehållande utav de posttaxor, som nu tillämpas och äro fastställda att gälla till och med utgången av sistnämnda år, kunna beräknas till 66.8 miljoner kronor.

I det avgivna förslaget till driftkostnadsstat har generalpoststyrelsen på däri närmare angivna skäl föreslagit upptagande under de särskilda huvudutgiftstitlarna av de belopp, som framgå av nedanstående tabell, vari jämväl införts motsvarande siffror ur den fastställda driftkostnadsstaten för år 1923 ävensom vederbörliga öknings-, respektive minskningsbelopp.

Ökning (+) resp.

under angivna förutsättning bliva följande:

Inkomster........................................... 66.8 miljoner kronor

Driftkostnader................................... 51.8 » »

Överskott............................................ 15.o miljoner kronor

38 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning £ör budgetåret 1924 -1925.

Med den ekonomiska ställning postverket sålunda beräknas komma att intaga, har generalpoststyrelsen ansett sig böra undersöka, huruvida icke postverkets taxor må kunna sänkas. Vid övervägande därvid av frågan, vilka postavgifter som synas böra ifrågakomma till nedsättning, har generalpoststyrelsen stannat vid avgifterna för brev och brevkort, såväl inrikes dylika försändelser som sådana till utlandet, ävensom vissa andra avgifter, som anses böra stå i visst förhållande till brevporto och vid en ändring av detta alltså torde böra undergå förändring. Undersökningarna av verkningarna av en sådan portosänkning äro visserligen icke ännu slutförda, men har det dock av de preliminära kalkyler, som hunnit göras, framgått, att en portonedsättning av den omfattning, generalpoststyrelsen tänkt sig densamma, skulle medföra en på helt år belöpande inkomstminskning för postverket av omkring 12.7 miljoner kronor. Generalpoststyrelsen kommer, så snart förhållandena det medgiva, att till Eders Kungl. Maj:t ingiva förslag i fråga om berörda postavgifters nedsättning. På grund av den statsfinansiella situationen kommer styrelsen att ifrågasätta portosänkningens genomförande först för tiden från och med den 1 oktober 1924. Den på år 1924 belöpande inkomstminskningen skulle därför, vid bifall till generalpoststyrelsens blivande förslag, icke bliva större än omkring en fjärdedel av det ovan angivna minskningsbeloppet per år, eller alltså omkring 3 miljoner kronor.

I anslutning härtill föreslår generalpoststyrelsen, att inkomstöverskottet av poströrelsen upptages i riksstaden för budgetåret 1924—-1925 till 12 miljoner kronor.

Vad generalpoststyrelsen sålunda anfört ger riksräkenskapsverket anledning till följande erinringar.

Under första halvåret 1923 hava inkomsterna av försålda frankotecken och övriga post- och bcfordringsavgifter enligt generalpoststyrelsens till riksräkenskapsverket överlämnade sammanställning rörande postverkets finansiella ställning vid utgången av första halvåret 1923, vilken kommer att ligga till grund för postverkets konto i rikshuvudboken, uppgått till ett belopp av 32,289,467 kronor och skulle sålunda för hela året kunna beräknas till dubbla beloppet eller 64,578,934 kronor. Å den del, som belöper på försålda frankotecken anser generalpoststyrelsen, såsom i det föregående anförts, att man för år 1924 kan beräkna en ökning med något under 5 procent. Att döma efter erfarenheten under år 1922 angående post- och befordringsavgifternas fördelning på frankoteckensuppbörd och övriga avgifter, torde man således kunna antaga, att hela summan av postbefordringsavgifterna kommer att ökas med cirka 2 */, miljoner kronor eller till i runt tal 67,000,000 kronor.

Ersättningen för stämpelväsendets handhavande och gottgörelsen för bestyret med kronoskatteuppbörden å landsbygden för år 1922 hava under innevarande år, enligt förenämnda finansiella sammanställning, influtit med respektive 650,800 och 184,000 kronor. Någon anledning att sänka ifrågavarande inkomstbelopp anser riksräkenskapsverket icke förefinnas, varför för budgetåret 1924—1925 ifrågavarande inkomster lämpligen böra upptagas till enahanda belopp.

Ersättningen för posisparbanksgöromålens handhavande har under första halvåret 1923, ävenledes enligt general poststyrelsens finansiella sammanställning, uppgått till 709,587 kronor. Den under innevarande år företagna omorganisationen av postsparbanken har medfört vissa engångsavgifter, vilka för framtiden icke torde återkomma. Dessa hänföra sig, efter vad riks-

Kiksräkenskapsverkets inkomstberäkning- för budgetåret 1924—1925. 39

räkenskapsverket under hand inhämtat, huvudsakligen till anskaffande av bokföringsmaskiner och inventarier till ett värde av omkring 130,000 kronor. Enär sistnämnda belopp ingår i den ersättning å 709,587 kronor som postverket erhållit från postsparbanken hör beloppet i fråga frånräknas från den redovisade inkomsten. Den behållna inkomsten kommer då att uppgå till 579,587 kronor, För helt år borde alltså inkomsten belöpa sig till i runt tal 1,160,000 kronor.

Inkomsterna för år 1924 skulle således, under förutsättning att gällande posttaxor bibehållas, kunna beräknas till följande:

Försålda frankotecken och övriga post- och befordringsavgifter m. m. 67,000,000

Ersättning för stämpelväsendets handhavande.................................. 650,800

Gottgörelse för bestyret med kronoskatteuppbörden å landsbygden 184,000 Ersättning för postsparbanksgöromålens handhavande ................... 1,160,000

Summa kronor 68,994,800

eller avrundat 69,000,000 kronor. Efter avdrag av driftkostnader till ett beräknat belopp av 51,800,000 kronor, återstår ett nettoöverskott å 17,200,000 kronor.

Emellertid ämnar generalpoststyrelsen, såsom ovan omnämnts, till Eders Kungl. Maj:t, så snart förhållandena det medgiva, inkomma med ett förslag till portonedsättning, vilket enligt preliminära kalkyler skulle medföra en på helt år belöpande inkomstminskning för postverket av omkring 12.7 miljoner kronor. Angående detta förslag finner sig riksräkenskapsverket böra göra följande erinringar.

Postverkets affärsställning utgör icke något hinder för en sänkning, alldenstund, enligt de på grund av provisoriska uppgifter från vederbörande ämbetsverk av riksräkenskapsverket sammanställda statistiska tablåerna för senaste år till belysning av statens affärsverksamhet och enligt motsvarande definitiva sifferuppgifter för tidigare år, postverkets överskott i procent av det under varje år i medeltal disponerade kapitalet utgjort:

Postverkets överskott är emellertid icke att betrakta såsom ren affärsvinst, utan har på grund av postverkets monopolställning till huvudsaklig del karaktären av en skatteinkomst, vilket ock av gammalt och alltjämt framhävts därigenom att inkomsttiteln i riksstaten betecknats såsom en av riksdagen åtagen »bevillning». Även ur denna synpunkt kan dock givetvis en sänkning i och för sig vara önskvärd. Men då postavgifterna såsom nyss antytts endast äro en art av skatter bland många andra, måste man övertänka, icke blott huruvida statens finansiella ställning överhuvud taget tilllåter en skattesänkning, utan även om portosatserna kännas så betungande och verka så hindrande på den produktiva verksamheten, att sänkningen bör i första hand företagas just i avseende på dem. Vid ett sådant övervägande torde man icke kunna undgå att finna, att andra skatter verka tyngande i en helt annan grad än postavgifterna. Särskilt inkomstskatterna hava i vårt land nått en höjd, som genom sin hämmande inverkan på kapi-

40 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925.

talbildningen kan bliva ödesdiger för näringslivets utveckling ocb dymedelst även för framtida statsregleringar. Enligt riksräkenskapsverkets förmenande bör därför en eljest önskvärd sänkning av postportot uppskjutas till dess statens ekonomiska ställning tillåter en sänkning av inkomstskatten.

Under nuvarande omständigheter föreslår riksräkenskapsverket alltså att beräkna överskottet från postverket till ovan angivna belopp, 17,200,000 kronor.

2. Telegrafverket. Enligt telegrafstyrelsens uppgifter i underdånig skrivelse den 8 nästlidne november hava telegrafverkets inkomster och deras årliga stegring under senaste tioårsperioden uppgått till:

Överskottet av telegrafverkets rörelse har under senaste tioårsperioden enligt samma underdåniga skrivelse utgjort:

Ar

1914 ...

1915 ...

1916.. .

1917.. .

1918.. ..

1919.. ..

1920.. .

1921.. .

1922.. ..

I sin ovannämnda underdåniga skrivelse den 8 nästlidne november beräknar telegrafstyrelsen inkomsterna för år 1923 till omkring 81,000,000 kronor, innebärande en minskning från år 1922 med 4,581,491 kronor eller nära 5.4 procent.

Vid beräkning av inkomsterna för år 1924 säger sig telegrafstyrelsen nu ej hava någon annan utgångspunkt än att de nuvarande taxorna skola i det stora hela bliva gällande hela året samt att trafiken skall något stegras. Under denna förutsättning beräknar styrelsen för år 1924 en inkomst av 82,000,000 kronor, utgörande en ökning från år 1923 av 1,000,000 kronor, eller ungefär 1.2 procent.

Driftkostnaderna för år 1923, vilka i driftkostnadsstaten äro upptagna till

61,800,000 kronor, komma enligt telegrafstyrelsens nu verkställda beräkningar att uppgå till 58,000,000 kronor. I sitt förslag till stat för telegrafverkets

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925. 41

driftkostnader år 1924, har styrelsen upptagit samma kostnader till 58,000,000 kronor.

Enligt de sålunda av telegrafstyrelsen gjorda beräkningar över inkomster och driftkostnader skulle överskottet för år 1923 bliva 23,000,000 kronor och för år 1924 24,000,000 kronor. Enär det kapital, som under år 1924 skall förräntas, torde kunna uppskattas till omkring 255,000,000 kronor, skulle avkastningen för år 1924 således motsvara omkring 9.4 procent.

Telegrafstyrelsen har emellertid haft sin uppmärksamhet fäst på att avkastningen av telegrafverkets rörelse nu är, enligt dess åsikt, onödigt stor och har därför börjat en förberedande undersökning för avgivande av förslag till nedsättning av några taxeavgifter. Denna undersökning har ännu icke fortskridit så långt, att något förslag redan nu kunnat lämnas, men telegrafstyrelsen utgår vid sin beräkning av taxesatserna från den förutsättningen, att överskottet skall utgöra ungefär 6 procent på det i rörelsen disponerade kapitalet. När detta såsom nyss anförts beräknas under år 1924 bliva 255,000,000 kronor, borde överskottet bliva 15,300,000 kronor. Eftersom utgifterna beräknas komma att uppgå till 58,000,000 kronor, erfordras således för att erhålla sistnämnda överskott att taxorna så avpassas att totala inkomsten kommer att uppgå till 73,300,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts, hemställer telegrafstyrelsen, att inkomstöverskottet av telegrafverkets rörelse för år 1924 i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföres med 15,300,000 kronor.

Riksräkenskapsverket, som icke finner sig hava anledning att göra några erinringar mot de av telegrafstyrelsen verkställda beräkningar över telegrafverkets inkomster och driftkostnader för år 1924, är emellertid icke övertygat om, att det statsfinansiella läget medgiver den av telegrafstyrelsen föreslagna nedsättningen av nu gällande taxeavgifter. Hur önskvärd en sådan än kan 6ynas, bör, på skäl som ovan mera utförligt motiverats vid riksräkenskapsverkets beräkning av postverkets överskott, telegrafverkets monopolställning i lämplig omfattning utnyttjas. Riksräkenskapsverket får därför under förhandenvarande förhållanden hemställa, att telegrafverkets nuvarande taxeavgifter måtte bibehållas jämväl under år 1924. I enlighet härmed har riksräkenskapsverket i tabell A uppfört överskottet från telegrafverket med 24,000,000 kronor.

3. Statens järnvägar. I underdånig skrivelse den 28 nästlidne november har järnvägsstyrelsen avgivit förslag till beräkning av den behållna inkomsten för budgetåret 1924—1925 och därvid först redogjort för storleken av den behållning, som numera synes vara att påräkna för instundande räkenskapsår, kalenderåret 1924, samt för densammas fördelning å första och andra halvåret.

Enligt vad senast kända månadsresultat av driften gåve vid handen, kunde statens järnvägars inkomster — exklusive garanterat, av utgifterna beroende frakttillägg å bandelen Luleå—Riksgränsen för år 1924 — beräknas uppgå till 190.6 miljoner kronor. Härav komme 16.7 miljoner kronor å malmbanan, vilken från och med år 1922 i bokföringshänseende bildade en självständig ekonomisk enbet, samt 173.9 miljoner kronor å statens järnvägar i övrigt. Anförda totalsummor ha beräknats fördelade på följande sätt:

42 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925.

(exkl. frakttillägg)

Beträffande inkomsten av posttransporter är härvid att märka, att styrelsen med anledning av förestående reglering av ersättningen för posttransporter beräknat densamma utgå efter för statens järnvägar något gynnsammare grunder än de, som förut och senast under år 1923 tillämpats. Styrelsen hänvisade i denna fråga till sitt den 3 september 1923 avgivna yttrande över 1923 års postkommitterades utlåtande och förslag. Skulle för år 1924 endast tillägg efter senast gällande 120 procent utgå, inträdde en minskning av berörda inkomst för statens järnvägar exkl. malmbanan med cirka 1.6 miljoner kronor.

Liksom föregående år hade förslaget till kostnadsstat för år 1924 uppdelats i tvenne delar, en för malmbanan och en för statens järnvägar i övrigt. Delförslagen ifråga sluta, såsom i den samtidiga skrivelsen angående kostnadsstaten anmälts, på följande halvårs- och totalsummor:

Första Andra TT . „

halvåret halvåret 6 * r

1924 1924

miljoner kronor

Statens järnvägar exkl. malmbanan ........... 70.6 63.0 133.6

Malmbanan ........................................... 6.6 6.4 13.o

I siffrorna för andra halvåret inginge emellertid, då styrelsen ej alls kände vilka dyrtidstillägg som av nästkommande års riksdag kunna komma att beslutas, endast i juli månad bokförd kostnad för dyrtidstillägget för juni månad, vilket därvid liksom för första halvåret i övrigt upptagits enligt nuvarande grunder.

Enligt träffat avtal mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag med flera skulle nämnda bolag för varje kalenderår såsom frakttillägg inbetala det belopp, varmed sammanlagda inkomsten å malmbanan understigit kostnaden för banans drift och underhåll jämte 5 procents ränta å byggnads-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924- 1925. 43

kostnaden. Då den senare för 1924 beräknas till cirka 110 miljoner kronor, skulle frakttillägget alltså komina att uppgå till ett belopp av 1.8 miljoner kronor ökat med malmbanans andel i dyrtidstillägget för månaderna juli— november 1924. Bortsåges tills vidare från detta dyrtidstillägg, finge man följande sammanställning av inkomster, utgifter och överskott för år 1924.

För hela statens järnvägar kunde alltså under förestående antagande räknas med följande överskott:

Första halvåret 1924 ....................................................... 14.5 miljonor kronor

Andra » » ....................................................... 31.3___»_____»_

Tillsammans 45.8 miljoner kronor.

Dyrtidstillägg hade härvid ej medräknats för årets sista fem månader. Styrelsen meddelade emellertid att med dyrtidstillägget, beräknat enligt nuvarande grunder och efter i kostnadsstaten använd levnadskostnadsindex 177, ovan anförda summor för andra halvåret skulle undergå följande förändringar:

Statens järnvägar, exkl. malmbanan. Utgifterna ökas och överskottet minskas med 8.4 miljoner kronor.

Malmbanan. Utgifterna och alltså även det garanterade frakttilläget ökas med 0.6 miljoner kronor, överskottet blir således oförändrat.

I det föregående hade ingen hänsyn tagits till av statens järnvägar trafikerade småbanor m. m. Förslaget till lcostnadsstat innehölle även utgifter för Dala—Hälsinglands järnväg, arrenderad av statens järnvägar, för Ostkustbanan tillhöriga bandelarna Hudiksvall—Iggesund och Stugsund—Ljusne trafikerade av statens järnvägar, för av staten övertagna Svartälvs samt Skara—Timmersdala järnvägar ävensom för statens järnvägars automobillinjer i Bohuslän. Sammanlagda utgifterna för dessa vore upptagna till 1,539,100 kronor, Då inkomsterna av dessa trafikföretag samtidigt beräknades till 1,685,000 kronor, kunde alltså ett överskott av cirka 150,000 kronor väntas tillfört statens järnvägar. Detta överskott bokfördes i sin helhet å andra halvåret.

Beträffande det ekonomiska resultatet under tiden juli 1924—juni 1925 ville styrelsen först framhålla, att vid den ännu rådande osäkerheten i de ekonomiska förhållandena förutberäkningen av inkomster och utgifter givetvis måste vara förenad med mycket stor osäkerhet. Av särskilt stor betydelse vore därvid, med vilken taxa man kunde hava att räkna. Då emellertid

44 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925.

enligt styrelsens mening de järnvägsekonomiska förhållandena ännu för närvarande vore sådana, att någon taxesänkning icke kunde komma ifråga, förrän trafikintensiteten stigit så mycket över för 1924 antagen nivå, att med därav följande bättre utgiftsrelation full kompensation för taxesänkningen erhållits, förutsatte styrelsen i följande beräkningar samma trafikinkomster och så när som på dyrtidstillägget samma utgifter, som ovan beräknats för kalenderåret 1924. Man komme under detta antagande för hela 12-månadersperioden till i följande sammanställning angivna inkomster, utgifter och överskott.

För hela statens järnvägar kunde alltså under förestående antagande räknas med följande överskott

Andra halvåret 1924........................ 31.3 miljoner kronor

Första » 1925........................ 24.9 » »

Tillsammans 56.2 miljoner kronor.

Till utgiftssummorna torde emellertid även i detta fall få läggas kostnaperna för något dyrtidstillägg, och upplysningsvis meddelade styrelsen, att med nuvarande dyrtidstillägg oförändrat (index 177) ovanstående summor för hela budgetåret beräknades undergå följande förändringar.

Statens järnvägar exklusive malmbanan. Utgifterna ökades och överskottet minskades med 18. i miljoner kronor. Malmbanan. Garanterade frakttillägget ökades med 0.6 miljoner kronor, utgifterna ökades med 1.2 miljoner kronor och överskottet minskades med 0.6 miljoner kronor.

Denna minskning vore beroende på att det under budgetåret inflytande frakttillägget avsåge kalenderåret 1924.

För av statens järnvägar trafikerade småbanor m. m. bleve det bokförda överskottet tydligen detsamma som för kalenderåret 1924 eller 150,000 kronor, som nämnt, fallande på andra halvåret 1924.

Angående överskottets inleverering under budgetåret 1924—1925 har järnvägsstyrelsen i skrivelse till riksräkenskapsverket den 3 innevarande månad erinrat, att personalens avlöningar bokföras månaden efter den desamma avse, samt att överskottet för statens järnvägar exklusive malmbanan för viss månad

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning- för budgetåret 1924—1925. 45

inlevereras under den därpå följande, under det att för malmbanan överskottets leverans sker kalenderårsvis omedelbart sedan malmbolagets frakttillägg influtit, vilket från och med 1924 kan beräknas ske cirka 4 månader efter årsskiftet. För av statens järnvägar förvaltade sinåbanor m. m. inlevererades eventuellt överskott så snart bokslutet för året vore känt, d. v. s. i februari månad.

Inbetalningarna under budgetåret 1924—1925 avsåge alltså för statens järnvägar exklusive malmbanan tiden juni 1924—maj 1925 och för malmbanan och småbanorna kalenderåret 1924. För malmbanan respektive småbanorna kunde alltså väntas inlevererat 5.5 miljoner kronor respektive 150,000 kronor. Vad beträffar det inlevererbara överskottet av statens järnvägar exklusive malmbanan beräknar järnvägsstyrelsen detsamma enligt den nyss omförmälda skrivelsen till 47,800,000 kronor. Från nu nämnda belopp avginge emellertid eventuellt dyrtidstillägg för personalen och pensionärer. Efter nuvarande grunder och med nu gällande index skulle ifrågavarande dyrtidstillägg enligt järnvägsstyrelsens beräkning uppgå till 15.9 miljoner kronor. Det av järnvägsstyrelsen såsom inlevererbart beräknade överskottet av statens järnvägars rörelse skulle alltså, om man tager hänsyn till nu nämnda dyrtidstillägg, för budgetåret 1924—1925 uppgå till 37.5 5 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket vill emellertid erinra, att järnvägsstyrelsen kommit till ovannämnda resultat under den förutsättning, att statens järnvägar skulle för här ifrågavarande budgetår komma i åtnjutande av högre ersättning för posttransporter, än vad för närvarande är fallet. Enligt styrelsens beräkning skulle ökningen av nyssnämnda ersättning för ett år uppgå till 1.6 miljoner kronor. Då riksräkenskapsverket vid uppskattning av postverkets överskott icke tagit hänsyn till den av järnvägsstyrelsen ifrågasatta höjning av ersättningen för posttransporter utan förutsatt att densamma skall även under år 1924 och första halvåret 1925 komma att utgå enligt nu gällande grunder, finner sig riksräkenskapsverket i konsekvens härmed böra sänka det av järnvägsstyrelsen som inlevererbart beräknade överskottet med nyss omförmälda belopp.

Riksräkenskapsverket har i anslutning till vad sålunda anförts i sin förslagstabell upptagit såsom överskott från statens järnvägar att tillflyta statskassan under budgetåret 1924—1925 ett avrundat belopp av 36,000,000 kronor.

4. Statens vatteniallsverk. I riksstaten för budgetåret 1923—1924 har uppförts såsom överskott å driften vid statens vatten falls verk ett belopp av

8,300,000 kronor, därav 8,000,000 kronor för kraftverken, 250,000 kronor för kanalverken samt 50,000 kronor för fastighetsförvaltningen. I underdånig skrivelse den 14 nästlidne november har vattenfallsstyrelsen avgivit förslag till beräkning av det inkomstöverskott, som bör upptagas i riksstaten för budgetåret 1924—1925. Härvid har vattenfallsstyrelsen förutsatt, att under ifrågavarande budgetår till statsverket inlevereras det driftöverskott, som belöper på kalenderåret 1924 enligt nedanstående specificerade beräkning.

46 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925.

Summa kronorl 19,000,000 I 9,000,000 | -f- 10,000,000

Det på kanalverken belöpande inkomstöverskottet är beräknat under den förutsättningen, att de framställningar om tillägg till kanaltaxorna, som av vattenfallsstyrelsen gjorts hos Eders Kungl. Maj:t, komma att bifallas.

De belopp, som sålunda enligt vattenfallsstyrelsens beräkningar kunna förväntas bliva till statsverket inlevererade under budgetåret 1924—1925 och vilka alltså enligt styrelsens förmenande böra upptagas i riksstaten för nämnda budgetår, äro:

Kraftverk ................................................ kronor 9,580,000

Kanalverk ............................................... » 350,000

Fastighetsförvaltning ......................... » 70,000

kronor 10,000,000.

I enlighet härmed har riksräkenskapsverket infört dessa titlar i tabell A.

5. Statens domäner. Domänfondens vid utgången av år 1922 olevererade överskottsmedel hava under innevarande kalenderår i sin helhet inlevererats till statsverket och överskottet för år 1923 kan beräknas bliva inlevererat under innevarande budgetår.

Vad överskottet för år 1924 beträffar, har domänstyrelsen beräknat inkom¬ 32

sterna av skogsförsäljningsmedel till.................................... 30 miljoner kronor

och av arrendemedel av jordbruksdomänerna till ............ 2 » »

32 miljoner kronor.

I underdånig skrivelse den 23 nästlidne november har domänstyrelsen beräknat driftkostnaderna för sagda år till 19,000,000 kronor, vadan alltså ett överskott å 13,000,000 kronor kan beräknas uppstå.

Domänverket har numera erhållit ett rörelsekapital, som möjliggör att

Riks räkenskaps verkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925. 47

nämnda överskott efter verkställt bokslut genom inleverering verkligen kan komma statsregleringen tillgodo före utgången av budgetåret 1924—1925. Riksräkenskapsverket har ansett sig böra i förslagstabellen uppföra ett belopp å 13,000,000 kronor såsom överskott från statens domäner.

II. Statens aktier.

1. Utdelning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. Enligt meddelande från trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund torde under tiden 1 juli 1924— 30 juni 1925 på grund av statsavtalen angående malmbrytning i Lappland följande inbetalningar till statsverket kunna beräknas:

den 31 december 1924:

utdelning å preferensaktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för bokföringsåret 1923—1924 enligt 1907 års avtal: för 3,500,000 ton Kirunamalm å 1 krona per ton

för hälften ............................................................ kr. 1,750,000

» 1,000,000 ton Gellivaremalm å kronor 0.50

per ton för hälften ............................................ » 250,000 kr. 2,000,000

avgift från Trafikaktiebolaget Grängesberg-Öxelösund för brytning i Luossavaara under kalenderåret 1924 enligt 1918 års avtal:

minimiavgift............................................................... kr. 350,000

tillägg för 150,000 ton å 2 kronor........................ » 300,000 kr. 650,000

den 15 april 1925:

royalty enligt 1908 års statsavtal för kalenderåret 1924 beräknad å 220,000 ton Kirunamalm

å 2 kronor .......................................................... kr. 440,000

och å 80,000 ton Gellivaremalm å 2.5 0................ » 200,000 kr. 640,000

tillsammans...................................................................................... kr. 3,290,000.

Bolaget anmärker, att förestående siffror givetvis äro mycket approximativa, då, på grund av kända förhållanden och bolagens stora malmlager i skeppningshamnarna, brytningen och nedtransporten från gruvorna äro ytterst svåra att nu beräkna.

Riksräkenskapsverket har i förslagstabellen infört inkomsttiteln i enlighet med förestående beräkning.

2. Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet upptager riksräkenskapsverket till samma belopp, som under första hälften av innevarande år influtit, eller 11,600,000 kronor, vilket överensstämmer med bolagets egen beräkning.

3. Utdelning i aktiebolaget jordbrukarbanken. Ä riksstaten för innevarande budgetår har riksdagen under rubriken »utgifter för kapitalökning» anvisat ett anslag å 15,000,000 kronor, att efter Kungl. Maj:ts beprövande användas för aktieteckning i ett för övertagande av aktiebolaget Svenska lantmännens banks rörelse bildat bankaktiebolag. Enligt vad riksräkenskapsverket inhämtat, har detta anslag använts för tecknande av aktier i aktiebolaget jordbrukar banken, som bildats för det av riksdagen angivna ändamålet.

48 Riksräkens&apsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925.

Vid framställande av förslag om den nya bankens bildande förutsattes, att de engagemang, som densamma skulle övertaga, nedskrevos till fullt betryggande värden, och att banken tillförsäkrades en fullt affärsmässig ledning (se prop. 136/1923 sid. 5). Fördenskull och då den nya banken kommer att ha varit i verksamhet under hela år 1924, bör staten kunna påräkna någon utdelning under budgetåret 1924—1925 på sina ifrågavarande aktier. Bankens direktion har visserligen på förfrågan meddelat, att den icke för närvarande kan lämna någon uppgift i detta hänseende, men riksräkenskapsverket anser sig dock böra föreslå, att en efter 4 procent å det investerade kapitalet beräknad utdelning upptages i riksstaten med 600,000 kronor.

4. Utdelning i svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen. Förmedelst av riksdagen beviljade anslag å tilläggsstat för år 1921 och riksstat för år 1922 har svenska staten blivit ägare av stamaktier i ovanberörda bolag till nominellt belopp av 1,250,000 kronor och av preferensaktier i samma bolag till nominellt 750,000 kronor.

Efter vad riksräkenskapeverket inhämtat omfattar detta bolags räkenskapsår tiden 1 juli ett visst kalenderår—30 juni nästa år. Den utdelning, som eventuellt kunde tillfalla statsverket under budgetåret 1924—1925, skulle således avse den vinst, som möjligen uppkomme under bolagets verksamhetsår 1923— 1924. Nu har visserligen riksräkenskapsverket från bolaget erhållit meddelande om, att utsikt icke förefinnes till någon vinstutdelning för detta verksamhetsår. Riksräkenskapsverket har dock i tab. A infört ovanstående titel, ehuru utan angivet belopp. Det synes nämligen lämpligt, att om mot förmodan någon utdelning skulle bliva möjlig, den må kunna bokföras å rättvisande titel.

III. Statens utläningsfonder (överskott).

Med stöd av i statskontoret verkställda beräkningar (bil. B) och med antagande av förvaltningsbidrag, utgående från täckdikningslånefonden med

30,000 kronor, från gödsel vårdslånefonden med 11,000 kronor samt från egnahemslånefonden med 520,000 kronor, har riksräkenskapsverket i förslagstabellen upptagit nedanstående belopp såsom överskott från statens utlåningsfonder. Räntebeloppen från dräneringsfonden samt lånefonden för inköp av ädla avelsston hava därvid, trots sina ringa belopp, medtagits för att fondernas plats i budgeten må varda i riksstaten angiven. Av samma anledning hava även lånefonden för räntefria studielån samt lånefonden för inköp av renar upptagits, ehuru intet överskott från sistnämnda fonder kan påräknas.

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby .............. kronor 110,000

Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare ............................................................................ * 16,000

Vattenkraftslånefonden ............................................................. » 200,000

Lånefonden för räntefria studielån........................................... » —

Odlingslånefonden .................................................................... » 470,000

Torvindustrilånefonden .............................................................. » 150,000

Egnahemslånefonden ........................ » 3,580,000

Fiskerilånefonden ........................................................................ » 120,000

Dräneringsfonden .................................................................... » 100

Norrländska nyodlingsfonden .................................................... » 40,000

Jordförmedlingsfonden ............................................................... » 15,000

Riks räkenskaps verkets inkomstberäkning- för budgetåret 1924—1925. 49

Lånefonden för inköp av ädla avelsston kronor 100

Täckdikningslånefonden ............................................................... » 20,000

Allmänna nyodlingsfonden ........................................................ » 12,000

Norrländska andelsmejerifonden ............................................... » 7,000

Kraftledningslånefonden ............................................................ » 475,000

Gödselvårdslånefonden ............................................................ » 34,000

Lånefonden för mindre linberedningsanstalter........................ » 6,000

Norrbottens nybyggeslånefond ................................................... » 3,000

Hantverkslånefonden .................................................................. » 15,000

Rederilånefonden .................................................................. » 700,000

Lånefonden för inköp av renar ................................................ » —

Kolonisternas kreaturslånefond .............................................. » 1,000.

Från riksgäldskontoret bar riksräkenskapsverket inhämtat, att ränteavkastningen för budgetåret 1924—1925 av allmänna järnvägslånefonden beräknats till 1,800,000 kronor, av bibanelånefonden till 33,300 kronor och av allmänna byggnadslånefonden till 18,600 kronor, vilka belopp upptagits i riksräkenskapsverkets förslagstabell.

I detta sammanhang anser sig riksräkenskapsverket böra fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på en fond för utlämnande av lån, som under de senaste åren uppkommit. Till låneunderstöd har nämligen av riksdagen

Ännu hava icke alla dessa belopp utbetalats. Efter skedd utbetalning få de emellertid, eftersom de anvisats under rubriken »Utgifter för kapitalökning», icke avföras ur rikshuvudboken utan måste i denna bok redovisas bland kapitaltillgångarna. För detta ändamål har ett konto upplagts för »Fonden för låneunderstöd» å vilket även uppdebiterats vissa anståndsräntor, som förfalla till inbetalning först längre fram i tiden. Kontot utvisade den 30 juni 1923 en behållning av 11,790,505 kronor.

En del av låneunderstöden äro räntebärande, och i avseende på denna del är fonden för låneunderstöd så likartad med statens utlåningsfonder, att det synes böra tagas under övervägande, om den icke bör i budgettekniskt hänseende inordnas bland dessa. I sådant fall torde förvaltningen böra överlämnas åt ett enda ämbetsverk.

Då den ränta, som för tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 beräknas inflyta, endast uppgår till 18,600 kronor, framställer riksräkenskapsverket icke nu något förslag i frågan, men har velat för Eders Kungl. Maj:t anmäla vad sålunda förekommit.

Bihang till riksdagens protokoll 192i. 1 saml.

50 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924

IV. Statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Avkastningen av denna fond har i enlighet med från statskontorets fondbyrå erhållet meddelande upptagits till 1,900,000 kronor.

E. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

I. Uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel.

Allmänna byggnadslånefonden. Under denna titel har riksräkenskapsverket uppfört det av riksgäldskontoret föreslagna beloppet, 20,900 kronor.

II. Uppkomna av lånemedel.

Riksräkenskapsverket har i bil. A infört det belopp av 1,000,000 kronor, som från riksgäldskontoret uppgivits kunna tagas i anspråk av allmänna järnvägslånefonden.

I behandlingen av detta ärende har byråchefen Litzén deltagit jämte undertecknade.

Stockholm den 8 december 1923.

Underdånigst CHR. L. TENOW.

K. BECKMAN.

/

Oscar Jélf.

/

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925. 51

Bil. .4.

Statsverkets inkomster.

ii.

A. Egentliga statsinkomster.

Skatter:

1. Mantalspenningar................... 900,000

2. Prästerskapets till statsverket indragna tionde . . 2,646,500

3. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

a. Inkomst och förmögenhetsskatt, bevillning:

Skatt å inkomst och förmögenhet 140,100,000 tf. B-skatt å aktiebolag m. fl. . . 3,700,000 144,100,000

b. Bevillning av fast egendom samt

av inkomst, bevillning...... 3,400,000

c. Bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter, bevillning................ 450,000

d. Stämpelmedel, bevillning..... 44,000,000

e. Lastpenningar, bevillning..... 600,000 192,550,000

4. Tullar och acciser:

a. Tullmedel, bevillning....... 135,000,000

b. Sockerskatt, bevillning....... 26,000,000

c. Tobaksskatt, bevillning...... 33,000,000

d. Särskild skatt å tobak, bevillning 11,000,000

e. Brännvinstillverkningsskatt, bevill-

ning ............... 14,000,000

f. Rusdrycksförsäljningsmedel, be-

villning .............. 18,000,000

g. Maltskatt, bevillning........ 15,400,000

h. Omsättnings- och utskänknings-

skatt å spritdrycker, bevillning . 44,000,000 296,400,000

Uppbörd i statens verksamhet:

1. Inkomsttitlar med samma beräknade belopp som motsvarande anslagstitlar:

a. Inkomst av myntning och justering 1,092,000

b. Bidrag till bankinspektionen . . . 102,000

c. Bidrag till fondinspektionen . . . 94,000

d. Denatureringsavgifter....... 115,700

e. Avgifter för granskning av biograf-

bilder............... 84,200

Kronor

492,496,500

52 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925. 53

II. Statens aktier.

1. Utdelning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag:

III.

Kronor

IV.

2.

a. Enligt

b. Enligt

c. Enligt

d. Enligt Utdelning i

i

1907 års överenskommelse.

1908 års överenskommelse. 1913 års överenskommelse. 1918 års överenskommelse.

2,000,000

650.000 3,290,000

aktiebolaget svenska tobaksmonopolet 11,600,000

3. Utdelning i aktiebolaget jordbrukarbanken..... 600,000

4. Utdelning i svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen

Statens utläningsfonder (överskott):

1. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten

bland stenarbetare.................

Allmänna järnvägslånefonden............

Bibanelånefonden...................

Vattenkraftslånefonden................

Allmänna byggnadslånefonden ...........

Fonden för räntefria studielån...........

Odlingslånefonden..................

Torvindustrilånefonden ...............

Egnahemslånefonden.................

Fiskerilånefonden ..................

Dräneringsfonden...................

Norrländska nyodlingsfonden............

Jordförmedlingsfonden................

Lånefonden för inköp av ädla avelsston......

Täckdikningslånefonden...............

Allmänna nyodlingsfonden..............

Norrländska andelsmejerifonden..........

Kraftledningslånefonden...............

Gödselvårdslånefonden................

Lånefonden för mindre linberedningsanstalter . . .

Norrbottens nybvggeslånefond............

Ilantverkslånefonden.................

Rederilånefonden...................

Lånefonden för inköp av renar...........

Kolonisternas kreaturslånefond...........

Statsverkets fond av rusdnjcksmedel (överskott) ....

C. Andel i riksbankens vinst för år 1923 .....

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20. 21. 22.

23.

24.

25.

26.

110,000

16,000

1,800,000

33,300

200,000

18,600

150.000 3,580,000

120.000 100

15.000 100

20.000 12,000

1.000 D. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

I. Uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel:

1. Allmänna byggnadslånefonden..........

II. Uppkomna av lånemedel:

1. Allmänna järnvägslånefonden............

Summa

15,490,000

7,826,100

1,900,000

20,900

1,000,000

644,429,500

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt.

54 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret

Bil. B.

P. M.

För budgetåret 1924—1925 beräknas inflyta nedannämnda räntebelopp å de under statskontorets förvaltning ställda utlåningsfonderna:

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby ................

Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare .......................................................................................

Vattenkraftslånefonden ................................................................

Odlingslånefonden ........................................................................

Torvindustrilånefonden ................................................................

Egnahemslånefonden ....................................................................

Fiskerilånefonden ......................................................................

Dräneringsfonden

Norrländska nyodlingsfonden ....................................................

Jordförmedlingsfonden ....

Lånefonden för inköp av ädla avelsston ...............................

Täckdikningslånefonden................................................................

Allmänna nyodlingsfonden ......................................................

Norrländska andelsmejerifonden ...............................................

Kraftledningslånefonden

Gödselvårdslånefonden ...............................................................

Lånefonden för mindre linberedningsanstalter........................

Norrbottens ny byggeslånefond ...................................................

Hantverkslånefonden ...................................................................

Rederilånefonden ..........................................................................

Kolonisternas kreaturslånefond

kronor 110,000

» 16,000

» 200,000

» 470,000

» 150,000

» 4,100,000

» 120,000

» 100

» 40,000

» 15,000

» 100

» 50,000

» 12,000

» 7,000

» 475,000

» 45,000

» 6,000

» 3,000

» 15,000

» 700,000

» 1,000

Förvaltning sbidrag torde under samma tid få beräknas utgå från nedanstående fonder till följande belopp:

Täckdikningslånefonden................................................................ kronor 30,000

Gödselvårdslånefonden ................................................................ » 11,000

Egnahemslånefonden .................................................................... » 520,000

Stockholm och Kungl. statskontorets fondbyrå den 21 november 1923.

Ivar Elfving

t. I. kamrerare.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Riksgäldsfnllmäktiges yttrande ang. riksgäldskontorets ställning. 1

Bilaga III.

Till Herr statsrådet och chefen för Kungl. finansdepartementet.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava äran härmed överlämna förslagsvis uppgjorda beräkningar över sådana riksgäldskontorets inkomster och utgifter under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925. som böra upptagas i riksstaten för samma budgetperiod.

Stockholm den 6 oktober 1923.

EMIL KIN ANDEK.

G. LAGERBJELKE.

GUSTAF KOBB.

John Hägglund.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml.

2 Riksgäldsfullmäktiges yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning över riksgäldskontorets inkomster och utgifter, som böra upptagas i riksstaten för budgetåret 1924—1925.

Inkomster.

Egentliga statsinkomster.

Diverse inkomster.

Till ifrågavarande titel hänföras räntorna å riksgäldskontorets förräntade medel, uppköpta statsobligationer och tillgodohavanden hos banker, kursdifferenser å utländska valutor, värdet av preskriberade kuponger, inkomst av försålt riksdagstryck m. m.

För budgetåret 1924—1925 bör å titel »Diverse inkomster», i vad den rör riksgäldskontoret, beräknas en inkomst av högst ........................................................................................... kr. 1,000,000:

Inkomster av statens produktiva fonder.

Statens utlåningsfonder (överskott).

Allmänna järnvägslånefonden.

Av till avbetalning förfallna räntor å lån till enskilda järnvägsanläggningar tillfördes statsverket ett överskott av

under år 1921 ............................................ kr. 1,813,311: 19

» » 1922 ............................................ » 2,249,579:18

och beräknas överskottet för budgetåret

1923—1924 till ............................................ » 1,718,000: —

För budgetåret 1924—1925 torde överskottet kunna beräknas till ........................................................................................ kr. 1,800,000:

Bibanelånefonden.

Ränteinkomsten av lån, utlämnade från bibanelånefonden,

uppgick år 1921 till ............................................ kr. 25,092: 4 9

» 1922 » ............................................ » 33,333: 3 3

För budgetåret 1923—1924 har beräknats en

inkomst av ........................................................ » 66,600:

och beräknas för budgetåret 1924—1925 ett överskott av .... kr. 33,300: —

Fonden för låneunderstöd.

Lån till Ostkustbanans järnvägsaktiebolag.

Ränteinbetalningar ........................................................................ kr. 18,600:

Allmänna bijggnadslånefonden.

Av till inbetalning förfallna räntor å lån, tillhörande allmänna byggnadslånefonden, tillfördes statsverket ett överskott

Riksgäldsfullmäktigcs yttrande ang. riksgäldskontorets ställning. 3

under år 1921.................................................... kr. 21,849: 33

» > 1922................................................... » 16,327:61

och beräknas för budgetåret 1923—1924 ett

överskott av........................................................ » 18,900: —

För budgetåret 1924—1925 torde i anledning av lånens fortskridande amortering fondens överskott beräknas minskat till .................................................................................................... kr. 18,600: —

I anspråk tagna kapitaltillgångar.

Uppkomna av egentliga statsinkomster.

Allmänna byggnadslånefonden.

Av till betalning förfallet kapital å lån från allmänna byggnadslånefonden tillfördes statsverket

under år 1921.................................................. kr. 31,334:5 7

» > 1922................................................... » 17,355:io

För budgetåret 1923—1924 beräknas................ » 22,200: —

För budgetåret 1924—1925 beräknas inflyta ............................ kr. 20,900: —

Uppkomna av lånemedel.

Allmänna järnväg slånefonden.

Av till betalning förfallet kapital å lån till enskilda järnvägsanläggningar tillfördes statsverket

under år 1921 ................................................ kr. 962,004: 53

» » 1922 ................................................ » 955,990:39

Under budgetåret 1923 — 1924 har beräknats

inflyta................................................................ » 950,000: —

För budgetåret 1924—1925 beräknas inflyta ............................ kr. 1,000,000: —

Summa kr. 3,891,400: —

Utgifter.

Verkliga utgifter.

Riksdags- och revisionskostnader m. m.

1. Riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för

riksdagens hus, förslagsanslag ................................................ kr. 3,300,000: —

2. Avlöningar och pensioner m. m. vid riksgälds- och riksdagsförvaltningen, förslagsanslag ............................................ » 440,000: —

Kostnader för riksdagsbiblioteket:

3. Avlöningar, arvoden m. m., vikariatsersättningar och

expenser, förslagsanslag ........................ kr. 55,000: —

4. Riksdagsbibliotekets komplettering och ut-

vidgning, reservationsanslag ................ » 15,000: —

5. Bindning avkommittébetänkanden, reserva-

tionsanslag..............................................___» 800: — > 70,800: —

6. Kontorsexpenser, inlösningsprovisioner och andra omkostnader för statsskulden, förslagsanslag .................................... » 300,000: —

4 Riksgäldsfnllmäktiges yttrande ang. riksgäldskontor» ställning.

7. Avlöningar, resekostnader och expenser för justitie-

ombudsmannen och hans expedition, förslagsanslag kr. 65,000: —

8. Avlöningar, resekostnader och expenser för militie-

ombudsmannen och hans expedition, förslagsanslag » 65,000: —

Summa kr. 4,240,800: — Räntor å statsskulden m. m.

A. De fonderade statslånen.

1. Å 1880 års 3 V2 X lån, förslagsanslag ........................ kr. 1,027,010: —

2. » 1886 » 3 */a X » » » 1,744,500: —

3. » 1887 » 3.6 % » » 3,012,820: —

4. > 1888 » 3 % » » 725,500: —

5. » 1890 » 3 l/a X » > 641,660: —

6. » 1894 »3 % » > 506,360: —

7. » 1899 » 3 Va X » » 971,260: —

8. » 1900 * 3 Va X » » 1,271,200: —

9. * 1904, 1906 och 1907 års 3 Va X lån........................ * 4,404,960: —

10. > 1908 års 3 V» X lån ................................................ » 1,906,800: —

11. » 1911 » 3 V' X » » 2,880,000: —

12. > 1913 * 4 Va X » » 3,240,000: —

13. » 1914 » 5 X » » 8,155,000: —

14. » 1916 och 1917 års 5X lån ........................................ > 9,351,500: —

15. » 1918 års 5 X lån ....................................................... > 4,750,510: —

16. > 1919 » 6 X » ........................................................ » 5,595,000: —

17. > 1921 > 6 X » ........................................................ » 5,647,940: —

18. »1921 » premieobligationslån ................................... » 6,000,000: —

19. » 1923 » 4 Va % lån, förslagsanslag ........................ » 1,305,000: —

20. » 1923 » premieobligationslån .................................... » 6,000,000: —

21. » 1923 » 5X lån, förslagsanslag................................ » 3,000,000: —

Summa kr. 72,137,020

B. Övrig statsskuld.

1. Kanta å medgiven och beräknad, ännu icke verkställd

upplåning, förslagsanslag............................................... kr.

2. Kommunlån ............................ kr. 800: —

3. Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags 4X

obligationslån av år 1895 ................ » 17,040: —

Järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens obligationslån:

4. av år 1898 ............................................ » 42,960: —

5. » » 1902 ............................................ » 24,080: —

Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags

obligationslån:

6. av V7 1896 å 4 X ................................ » 42,100: —

7. > V» 1896 » 4 X ................................ » 10,600: —

8. » år 1903 »4 V2 X ............................ » 113,090: —

9. » » 1914 » 5 Va X ............................ » 48,070: — »

10. Ränta å lån hos statens anstalt för pensionering av

folkskollärare m. fl., förslagsanslag ........................... »

7,500,000: -

298,740: — 1,400,000: -

Riksgäldsfullmäktiges yttrande ang. riksgäldskontorets ställning. 5

11. Årsanslaget till Hans Maj:t Konungen, reservations-

anslag ............................................................................. kr. 300,000: —

12. Ränta å köpeskillingen för fastigheten nr 1 i kvarteret

Lejonet i Stockholm, reservationsanslag .................... » 90,000: —

13. Ränta å Konung Carl XIII:s hemgiftskapital, reserva-

tionsanslag ...................................................................... » 7,500: —

14. Ränta å Göta kanals reparationsfond ................. »__7,050: —

Summa kr. 81,740,310: —

Utgifter för kapitalökning.

Avbetalning å statsskulden.

De fonderade statslånen.

kr. 6,648,570: —

Fonden för statsskuldens amortering.

1. Avsättning till fonden för statsskuldens amortering ........ » 1,000,000: —

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

Övertagna lån.

Kommunlån.................................................... kr. 3,960: —

Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags obligationslån å 4 % ....................................... » 24,000: —

Järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens obligationslån å 4 % :

Av år 1898................................................... » 45,000: - -

» » 1902.................................................... * 22,000: —

Mora—Y änerns j ärnvägsaktiebolags obligationslån :

Av V» 1896 å 4 X .................................... » 65,000: -

» ]/9 1896- » 4 % .................................... » 16,000: -

» år 1903 » 41/3 % ................................ » 87,000: —

> » 1914 » 5 7» % ................................ » 27,000: —•

289,960: —

Summa kr. 7,938,530: —

Rörande ovan beräknade inkomster och utgifter för budgetåret 1924—1925 lämnas följande särskilda meddelanden.

Beträffande beräkningen av inkomsterna:

Inkomsttiteln »Fonden för låneunderstöd» har icke tidigare förekommit bland riksgäldskontorets inkomsttitlar. Det under sagda titel beräknade inkomstbeloppet utgör upplupen ränta å lån till Ostkustbanans järnvägsaktiebolag.

Beträffande beräkningen av utgifterna:

I utgiftsbeloppen under titeln »Riksdags- och revisionskostnader m. m.» äro inberäknade dyrtidstillägg, i den mån sådana kunna förekomma, och ha beräknats i enlighet med de grunder, som gälla för innevarande budgetår.

Anslaget till avlöningar, arvoden m. m. för riksdagens bibliotek har höjts med 1,000 kronor till 55,000 kronor i anledning av från styrelsen för riksdags-

6 Riksgäldsfullmäktiges yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

biblioteket gjord framställning rörande förhöjning av separatanslaget för avlöning till icke-ordinarie befattningshavare vid biblioteket, nu 5,000 kronor, till 6,000 kronor.

Anslaget till räntor ä statsskulden liar upptagits till kr. 81,740,310: —, utvisande i jämförelse med det i staten för 1923—1924 beräknade beloppet en minskning med 1,429,690 kronor. I innevarande budgetårs stat hade nämligen beräknats omkring 3 miljoner kronor för slutlikvid av räntan å 1918 års premielån i samband med detta låns konvertering. Den faktiska utgiften under år 1922 för räntor å statsskulden utgjorde 72,231,427: 23 kronor.

I fråga om anslagen till förräntning av de äldre statslånen (1880 t. o. m. 1921 års lån) ha inga andra ändringar vidtagits än sådana, som betingats av för resp. lån gällande amorterings- och förräntningsbestämmelser. Nya förslagsanslag upptagas för de under innevarande år upplagda lånen, nämligen 4 V2 % statsräntelånet, beräknat till 30,000,000 kronor, och 5 % statsräntelånet, beräknat till 60,000,000 kronor, samt ett fast anslag för 1923 års premielån å

120,000,000 kronor. Sammanlagda beloppet av för dessa lån erforderliga ränteanslag utgör 10,305,000 kronor. Anslaget för 1918 års premielån har, då lånet slutlikviderats, utgått ur riksstatsförslaget.

Å titeln »Ränta å medgiven och beräknad upplåning» har beräknats ett

belopp av ........................................................................................ kr. 7,500,000: —

För detta anslagsbelopp ligger följande beräkning till grund.

Den 20 september 1923 innestodo i riksgäldskontoret å lånemedelsanslag, anvisade t. o. m. budgetåret 1923—1924, outbetalda omkring kr. 204,000,000: — Härav har antagits böra förräntas under budgetåret 1924—1925 omkring ........................................................................................ kr. 125,000,000: —

Anslagen av lånemedel å sistnämnda budgetårs riksstat ha beräknats medföra förräntning under samma år av ett

medelkapital av omkring .................................................... » 30,000,000: —

~Säger kr. 155,000,000: —

Härav har redan upplånats mot 5 % statsränteobligationer av år

1923 ........................................................ kr. 60,000,000: —

och mot premieobligationer av samma år » 20,000,000: — kr. 80,000,000:__

vadan återstår att under budgetåret 1924—1925 förränta

omkring.................................................................................... kr. 75,000,000: —

5 % ränta därå utgör................................................................ kr. 3,750,000: —

5 % ränta å riksgäldskontorets fonder utgör .................... » 1,500,000: —

För förräntning av den tillfälliga statsskulden efter i medeltal 3 Vg % å omkring 65 miljoner kronor beräknas .... » 2,250,000: —

eller sammanlagt ovan angivna räntebelopp ....................... kr. 7,500,000: —

Härvid har hänsyn icke tagits till den minskning i lånebehovet, som dispositionen under budgetåret 1924—1925 av statskontorets överskottsmedel kan medföra.

Anslaget till ränta å lån hos statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. har ökats med 300,000 kronor till 1,400,000 kronor i anledning av ytterligare inbetalt kapital.

Räntan å detta lån har beräknats efter 5.5 % enligt för lånet fastställd beräkningsgrund.

Riksgäldsfullmäktiges yttrande ang. riksgäldskontorets ställning. 7

Den för budgetåret 1924—1925 beräknade avbetalningen å statsskulden, kr. 7,938,530: —, utvisar en ökning med kr. 304,410: — i jämförelse med anslaget å innevarande budgetårs stat. Förändringarna i anslagsbeloppen äro helt betingade av de för de särskilda lånen gällande amorteringsbestämmelserna.

Till fonden för statsskuldens amortering, uppgående enligt senaste bokslut (den 30 juni 1923) till kr. 29,661,730:71, har föreslagits en avsättning av

1,000,000 kronor, eller samma belopp som senast avsattes för år 1922.

Återleverering å tidigare utbetalda lånemedelsanslag.

Av kungl. järnvägsstyrelsen har under september månad 1923 till riksgäldskontoret återlevererats ett belopp av 6,000,000 kronor, utgörande återbetalning å äldre anslag till ökat förlag, vilka utgått av fasta lånemedel. Beloppet har insatts å riksgäldskontorets giroräkning för att disponeras för andra lånemedelsanslag. Samtidigt har riksgäldskontorets lånerätt minskats med motsvarande belopp.

Utgifterna.

1 Utgifterna.

För flera huvudtitlar gemensamma frågor.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 januari 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Märks von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot, Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow, föredrager vidare följande, för flera huvudtitlar gemensamma frågor och anför:

1. Åtgärder i besparingssyfte.

I skrivelse den 18 juni 1920 (nr 451) anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om utredning, på vilka sätt genom förändringar av ämbetsverkens organisation och arbetssätt en effektiv begränsning av statens administrationskostnader kunde åvägabringas. Beträffande de åtgärder, som tidigare vidtagits i anledning av nämnda skrivelse, tillåter jag mig att hänvisa till den redogörelse, som lämnades i statsverkspropositionen till fjolårets riksdag vid behandlingen av för flera huvudtitlar gemensamma frågor. Jag ber nu allenast att få erinra om den särskilda undersökning rörande personalindragning vid den centrala statsförvaltningen, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 5 oktober 1922 verkställdes i samband med granskningen av ämbetsverkens anslagsäskanden för innevarande budgetår. Denna undersökning, som utfördes av generaldirektören och chefen för statskontoret P. Södermark jämte dåvarande statssekreteraren i finansdepartementet, var framför allt inriktad på att efterse, i vad mån tillväxten under kristiden av förvaltningsorganen stode i rätt förhållande till arbetsuppgifternas ökning. Då med undersökningen avsågs att få fram förslag, som kunde omedelbart eller från och med den 1 juli 1923 bringas till genomförande, måste undersökningen väsentligen begränsas till den extra personalen.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 1

2 Utgifterna.

Redan med hänsyn till den sålunda nödvändiga begränsningen av undersökningens omfattning var det klart, att densamma icke kunde anses innefatta en slutgiltig utredning av frågan om åstadkommande av besparingar i statens administration. I samband med anmälan i statsrådet den 8 januari

1923 av förslag till finansplan för statsregleringen för budgetåret 1923—

1924 anförde också chefen för finansdepartementet, att berörda undersökning borde betraktas endast såsom en början till en efter större linjer anlagd mera allmän eftersyn, om ej genom slopande av onödiga eller alltför kostsamma uppgifter förvaltningen kunde förenklas och förbilligas.

Då frågan på nytt anmäldes i statsrådet den 13 januari 1923, uttalade departementschefen, bland annat, att det, för att en systematisk undersökning av spörsmålet om förvaltningsuppgifternas begränsning skulle komma till stånd, syntes i första hand nödvändigt, att ämbetsverken själva finge taga under övervägande vad som i sådant avseende kunde vara att föreslå i fråga om respektive arbetsområden. På departementschefens hemställan beslöt ock Kungl. Maj:t anbefalla samtliga ämbetsverk att inom viss tid till vederbörande departement avgiva yttrande och förslag angående de begränsningar av ej nödvändiga eller alltför kostsamma arbetsuppgifter, som kunde genomföras beträffande det till vederbörande verk hörande verksamhetsområdet, ävensom angående den minskning av personal, som vid avlyftande av dylika arbetsuppgifter eller eljest kunde genomföras.

De från ämbetsverken till följd härav inkomna yttrandena och förslagen underkastades sedermera en förberedande granskning av generaldirektören Södermark. I ett den 15 juni 1923 avgivet yttrande anförde denne, bland annat, att ämbetsverken i allmänhet ej ifrågasatt organisatoriska ändringar av någon betydenhet, utan inom ramen för befintlig organisation föreslagit avlyftande av vissa mer eller mindre arbetskrävande detaljgöromål. 1 allmänhet syntes emellertid de av myndigheterna framställda förslagen, vilka utan tvivel i många fall innehölle beaktansvärda uppslag, knappast böra upptagas till närmare behandling, innan ytterligare undersökning eller övervägande ägt rum, huruvida ej genom mera vittgående begränsningar än de dittills föreslagna några mera betydande besparingar stode att vinna.

Den 1 september 1923 upptog jag frågan till förnyad behandling i statsrådet och uttalade därvid, att jag i likhet med min företrädare i ämbetet vore av den uppfattningen, att det arbete, som nedlagts på förevarande område, icke finge anses som avslutat. De senaste årens statsbudgeter hade i betydande utsträckning finansierats med medelstillgångar, vilka icke för framtiden stode till buds. Synnerliga svårigheter att med nuvarande inkomstkällor balansera budgeterna torde fördenskull möta — även om man kunde våga hoppas, att den svåra ekonomiska kris, av vars verkningar landet ännu lede, så småningom skulle förbytas i ett mera normalt tillstånd. Att för en ökning av inkomsterna nödgas tillgripa nya eller höjda skatter skulle säkerligen på alla håll beklagas. Redan den nu-

Utgifterna.

varande statsbeskattningen tyngde tillsammans med övriga skatter mångenstädes alltför hårt. Den beskure alltför mycket näringslivets tillgång till kapital för produktiva ändamål, minskade möjligheten för nationalförmögenhetens ökning och hade i längden en ogynnsam inverkan på den allmänna levnadsstandarden hos vårt folk. En ytterligare begränsning av statsbudgetens utgiftsbelopp borde fördenskull genomföras.

Det vore givetvis att hoppas, att det arbete, som inom de olika departementen kunde komma att utföras i besparingssyfte, skulle medföra goda resultat. Enligt min mening vore det dock ofrånkomligt, att även arbetet efter mera allmänna linjer fortsattes. En blott bearbetning av de uppslag, som från de olika ämbetsverken inkommit, kunde ej väntas medföra några synnerligen betydande besparingar — de positiva förslagen i sådant syfte vore alltför litet givande. Den fortsatta utredningen syntes mig under sådana förhållanden lämpligen böra anförtros åt en kommitté, sammansatt av dels personer med omfattande erfarenhet rörande statsförvaltningen, dels ock män ur det praktiska livet med beprövad organisationsförmåga.

Såsom riktlinjer för en sådan kommittés arbete framhöll jag, bland annat, att de möjligheter till besparing, som kunde tänkas ifrågakomma, hänförde sig dels till begränsning av statens förvaltningsuppgifter, dels till ändringar i organisation och arbetsmetoder samt bättre utnyttjande av tjänstemännens arbetskraft och arbetstid, varmed nära sammanhängde frågan om en riktig anpassning —- i stort sett — av kompetenskrav och löner efter arbetsuppgifternas mer eller mindre krävande natur. Kommitténs uppdrag borde avse en granskning ur kostnadssynpunkt av såväl den centrala som den lokala förvaltningen på alla områden av statens verksamhet. Endast lånt- och sjöförsvaret borde, i den mån det komme att beröras av den förestående försvarsrevisionen, undantagas från granskningen. Även statens affärsdrivande verksamhet borde alltså bliva föremål för granskningsarbetet. Någon inskränkning av statens affärsverksamhet i stort sett horde dock icke i detta sammanhang ifrågakomma.

Kommitténs arbete borde så anordnas, att dess förslag, i den mån de icke bleve färdiga så tidigt, att de kunde tagas i betraktande vid uppgörandet av statsverkspropositionen för budgetåret 1924—1925, borde vara avlämnade före utgången av år 1924.

I enlighet med min i anslutning till dessa uttalanden gjorda hemställan uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté att verkställa utredning och avgiva förslag angående åtgärder för vinnande av besparingar i statsförvaltningen, och beslöt Kungl. Maj:t i samband därmed, bland annat, att arvoden och ersättning för mistade löneförmåner till kommitténs ledamöter och sekreterare m. m. skulle utbetalas från xle under andra till och med tionde huvudtitlarna anvisade anslag för kommittéer och utredningar genom sakkunniga med lika belopp från varje anslag.

Med skrivelse den 8 december 1923 har kommittén — som antagit namnet statens besparingskommitté — överlämnat utredningar och förslag dels

4 Utgifterna.

rörande vissa organisationsändringar i avseende å utrikesdepartementet med underlydande organ m. m., dels angående förenklad behandling av vissa besvärs- och anmärkningsmål. Den 10 i samma månad har kommittén vidare avgivit förslag angående vissa inskränkningar i den officiella statistiken. För innebörden av dessa förslag kommer redogörelse att i annat sammanhang lämnas. De sålunda framlagda, från varandra fristående förslagen hava, såsom av kommittén framhållits, med hänsyn till önskvärdheten att något resultat av kommitténs verksamhet skulle kunna komma i betraktande redan vid utarbetandet av statsverkspropositionen för nästkommande budgetår, utbrutits från den systematiska och fullständiga granskning av statsförvaltningen, som kommittén har att verkställa. Ett sådant avskiljande av vissa områden har emellertid befunnits vara förenat med en dol olägenheter, som i fortsättningen torde kunna undvikas.

Jag har redan vid framläggande av förslag till finansplan framhållit, att det endast i viss omfattning visat sig möjligt att taga slutlig ståndpunkt till kommitténs förslag vid statsverkspropositionens utarbetande, samt att definitiva förslag angående de frågor, som av kommitténs förslag beröras, komme att avgivas senare under riksdagen.

Likaledes har jag erinrat om det arbete i besparingssyfte, som under budgetarbetet bedrivits i de olika departementen.

I fråga om ledigblivna tjänster inom den civila centrala förvaltningen i allmänhet samt vid de grenar av den lokala förvaltningen, för vilka viss daglig arbetstid å tjänsterummet är av Kungl. Maj:t föreskriven, gäller enligt kungörelsen den 20 oktober 1922, att det skall bero på särskild prövning av Kungl. Maj:t, om återbesättande i vanlig ordning skall äga rum. Med tillämpning av detta stadgande och liknande genom Kungl. Maj:ts brev den 27 oktober 1922 utfärdade bestämmelser rörande befattningar vid kommunikationsverken har i ett flertal fall föreskrivits, att lediga ordinarie tjänster skola tills vidare uppehållas medelst förordnande. Härigenom kommer givetvis genomförandet av blivande beslut av statsmakterna om personalindragningar inom förvaltningen att i viss mån underlättas.

2. Rese- och traktamentspenningar.

Den inom finansdepartementet vilande frågan om fastställande av ett nytt resereglemente har med hänsyn till de i mångt och mycket osäkra förhållandena ännu ej bragts till sin lösning.

Min företrädare i ämbetet antydde i statsrådet vid anmälan den 8 januari 1923 av för flera huvudtitlar gemensamma frågor, att möjlighet emellertid förefunnes till ändringar i gällande resereglemente i syfte att undanröja vissa missförhållanden. Genom kungörelse den 29 juni 1923 (nr 324) hava ock vidtagits vissa dylika ändringar, särskilt till begränsning av ersättningen för s. k. samåkning. Någon närmare redogörelse för ändringarnas innebörd torde jag ej här behöva lämna.

Utgifterna.

5 Jag har nu inom finansdepartementet låtit igångsätta en utredning i syfte att angripa frågan från en annan utgångspunkt, nämligen att nedbringa antalet förrättningsresor och åstadkomma en lämplig planläggning av nödiga resor. Huru detta lämpligast hör genomföras, är ännu för tidigt att yttra sig om. Jag vill nu allenast hava framhållit, att denna betydelsefulla ekonomiska fråga är föremål för särskild uppmärksamhet.

3. Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet över finansärenden den 8 januari 1923 rörande för flera huvudtitlar gemensamma frågor berörde dåvarande chefen för finansdepartementet även spörsmålet om en begränsning av utgifterna å huvudtitlarnas allmänna expensanslag.

Departementschefen anförde i sådant avseende, bland annat, följande:

»Statens ämbetsmyndigheters utgifter för skrivmaterialier och expenser, ved m. m. bestridas i fall, där icke särskilt anvisade anslag stå till förfogande för gäldande av dylika kostnader, från respektive å de olika huvudtitlarna uppförda allmänna expensanslag. Dessa anslag hava hittills, med undantag av de å fjärde huvudtiteln under rubriken »Lantförsvaret» uppförda expensanslagen, anvisats såsom förslagsanslag, och finnes i de flesta fall icke någon gräns fastställd för vederbörande myndigheters rätt att för berörda utgifter disponera anslagen ifråga. Nämnda anslag hava ock under de senare åren belastats med betydande utgifter, och överskridanden av samma anslag hava i stor utsträckning förekommit.

Frågan om en begränsning av utgifterna å dessa anslag har fördenskull inom finansdepartementet varit föremål för övervägande i skilda riktningar. I ändamål att söka utröna, dels i vad mån ifrågavarande anslag skulle kunna befrias från utgifter, vilka lämpligen höra belasta andra anslag eller för vilka särskilda anslag höra anvisas, dels ock om och i vad mån övriga expensutgifter skulle kunna nedbringas, har genom finansdepartementet från ett flertal ämbetsmyndigheter infordrats uppgifter rörande de belopp, som av dessa myndigheter för olika ändamål utbetalts från de allmänna expensanslagen under åren 1916, 1918, 1920 och första halvåret 1922. På grundval av dessa uppgifter hava för olika huvudtitlar utarbetats sammanställningar rörande de belopp, vilka under nyssnämnda år från ifrågavarande anslag utbetalts för

1) bränsle, lyse, renhållning och städning;

2) renskrivning och tillfälliga biträden;

3) lokalhyra; samt

4) övriga expenser.

Vid uppgifternas bearbetande har emellertid befunnits, att slutligt förslag i frågan icke kan hinna föreläggas 1923 års riksdag. Därest verklig besparing beträffande expensutgifterna skall kunna ernås, synes det nämligen vara nödvändigt att vidtaga en uppdelning på de olika myndigheterna av huvuddelen av de nuvarande expensanslagen, i samband varmed verkens olika anslag torde böra erhålla naturen av begränsade anslag. För vidtagande av en dylik fördelning måste fullständigare upplysningar i åtskilliga hänseenden införskaffas.»

6 Utgifterna.

Departementschefen uttryckte jämväl en förhoppning, att frågan vid 1924 års riksdag skulle kunna vinna en slutlig lösning.

Den inom finansdepartementet rörande ifrågavarande spörsmål igångsatta utredning har under det förflutna året förts vidare och föreligger nu avslutad. Vid densamma hava förenämnda uppgifter rörande utgifterna å de allmänna förslagsanslagen till expenser m. m. kompletterats med uppgifter och beräkningar från vederbörande ämbetsmyndigheter beträffande hela år 1922, första halvåret 1923 samt budgetåren 1923—1924 och 1924—1925. På grundval av dessa uppgifter hava inom finansdepartementet upprättats på ett flertal titlar specificerade sammanställningar, utvisande de utgifter, som vederbörande ämbetsmyndigheter bestritt under år 1922 och första halvåret 1923 samt beräknat komma att bestrida under budgetåren 1923—1924 och 1924—1925. Slutligen hava med tillhjälp av dessa sammanställningar inom nämnda departement utarbetats tabeller, utvisande huvudtitelsvis, huru de av ämbetsverken för budgetåret 1924—1925 beräknade utgifterna å ifrågavarande expensanslag fördela sig på följande titlar:

1) bränsle, lyse, renhållning och städning,

2) lokalhyra,

3) renskrivning och tillfälliga arbetsbiträden,

4) skrivmaterialier och papper,

5) telegram, telefon och annonsering,

6) inköp och underhåll av möbler,

7) bokinköp, bindning av böcker och handlingar, tidningar samt övriga utgifter.

En särskild utgiftskategori, som emellertid endast förekommer vid länsstyrelserna, avser de s. k. länskungörelserna.

Vid den fortsatta utredningen rörande utgifterna å de allmänna expensanslagen har man även funnit, att avsevärda svårigheter möta att verkställa den ursprungligen tilltänkta överflyttningen av vissa utgifter från nämnda anslag till särskilda för ändamålet å respektive ämbetsmyndigheters stater uppförda bestämda expensanslag. På grund härav torde få med sagda överflyttning tillsvidare anstå. En bidragande orsak härtill har varit önskvärdheten av att icke föregripa de förslag, vilka statens besparingskommitté kan komma att framlägga i syfte att nedbringa statsutgifterna.

Det önskemål, man genom en dylik överflyttning av vissa expensutgifter velat vinna, torde i huvudsak kunna ernås även med den nuvarande anordningen med gemensamma expensanslag, på det sätt att Kungl. Maj:t vid dispositionen av de allmänna expensanslagen för de olika ämbetsmyndigheterna, vilka äga att anlita berörda anslag för sina expensutgifters bestridande, fastställer vissa maximibelopp för varje budgetår för sådana utgifter, vilka äro av natur att kunna begränsas. Så är fallet med utgifter, som äro att hänföra till de nyss angivna utgiftskategorierna 3)—7). Givetvis kunna omständigheter inträffa, som nödvändiggöra utgifter i större

Utgifterna.

utsträckning än som rymmas inom de för respektive titlar fastställda maximibeloppen; i så fall bör Kungl. Maj:t undantagsvis kunna bereda fyllnad genom anvisande av ytterligare medel från den post, som Kungl. Maj:t torde böra reservera för oberäknade utgifter.

Vidkommande särskilt den förstnämnda av nu omförmälda specialtitlar, för vilka de årliga utgifterna skulle till beloppet begränsas, nämligen titeln 3) »Renskrivning och tillfälliga arbetsbiträden», så finnas i vissa ämbetsmyndigheters stater uppförda särskilda anslag till renskrivning i en stat, nämligen kammarkollegiets, till renskrivnings- och tryckningskostnad — med beteckningen »förslagsanslag», och kunna alltså herörda anslag överskridas. Att samtidigt som man maximerar de årliga utgiftsbeloppen för ifrågavarande ändamål för de ämbetsmyndigheter, vilka för sådana utgifter äro hänvisade till de allmänna expensanslagen, lämna obeskuren rätten att utnyttja de å vissa stater för ifrågavarande utgifter uppförda förslagsanslag, bör givetvis icke ifrågakomma. Rör att emellertid icke behöva vidtaga ändring i vederbörande stater, synes åtminstone tillsvidare den utvägen kunna tillgripas, att Kungl. Maj:t i respektive regleringsbrev bestämmer det maximibelopp, som för renskrivning m. m. under budgetåret må disponeras av vederbörande ämbetsmyndighet.

Vad åter angår förut omförmälda utgiftstitlar 1) och 2), d. v. s. utgifter för bränsle, lyse, renhållning och städning samt lokalhyra, ävensom länsstyrelsernas kostnader för tryckning av länskungörelserna, äro dessa utgifter av beskaffenhet att svårligen kunna på förhand fixeras, vadan ämbetsmyndigheterna för sagda utgifters bestridande torde böra få tillsvidare disponera vederbörande allmänna expensanslag på samma sätt som hittills.

Vidare måste tagas i beräkning, att för bestridande av vissa utgifter av expensnatur belopp anvisas direkt av Kungl. Maj:t. Detta är exempelvis fallet, då utgiften ej lämpligen kan hänföras till någon viss ämbetsmyndighet.

I betraktande härav och med hänsyn till nyss omförmälda utgifter av beskaffenhet att icke kunna till heloppet på förhand bestämmas ävensom för möjliggörande för Kungl. Maj:t att, där så befinnes vara av behovet påkallat, efter därom gjord framställning bereda en ämbetsmyndighet förstärkning av en till heloppet fixerad utgiftstitel, lärer det bliva nödvändigt att fortfarande såsom förslagsanslag uppföra de allmänna expensanslag, vilka för närvarande hava sådan anslagsbeteckning, d. v. s. anslagen till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. under andra, femte, sjätte, sjunde, åttonde, nionde och tionde huvudtitlarna samt tredje huvudtitelns anslag till skrivmaterialier, expenser, renskrivning, ved, ljus m. m. I det förslag till riksstat för budgetåret 1924—1925, som skall föreläggas innevarande års riksdag, har ock så skett.

Genom de nu angivna begränsningsåtgärderna beträffande det över-

8 Utgifterna.

vägande antalet utgiftstitlar å huvudtitlarnas allmänna expensanslag torde ganska avsevärda besparingar stå att vinna.

På grundval av de detaljberäkningar, som nu utförts rörande anslagsbehoven för ifrågavarande ändamål, har en nedsättning i anslagsbeloppen på sammanlagt 485,000 kronor ernåtts vid jämförelse med motsvarande anslag i den nu löpande budgeten. Därvid bör dock märkas, att siffrorna för vissa huvudtitlar även rönt inverkan av andra omständigheter än de nu omförmälda.

En jämförelse för de särskilda huvudtitlarna mellan de i förslaget till riksstat för budgetåret 1924—1925 uppförda och för budgetåret 1923— 1924 anvisade allmänna expensanslagen giver vid handen följande siffror:

Om det ej kan med visshet beräknas, att den här angivna utgiftsminskningen skall uppstå i verkligheten, får det å andra sidan ej anses uteslutet, att besparingen skall kunna komma att stiga till större belopp än som framgår av jämförelsen mellan de nu utgående och de för nästa budgetår äskade anslagen. I detta avseende må erinras om den inom handelsdepartementet förberedda, ännu ej slutligt avgjorda frågan om standardisering av papper för statsverkets räkning, varigenom en ej ringa besparing torde komma att vinnas.

Utgifterna.

4. Löneregleringsarbetet.

I yttrande till statsrådsprotokollet över finansärenden den 31 december

1919 erinrade dåvarande chefen för finansdepartementet, hurusom genom det avlöningsreglemente, som den 19 juni 1919 utfärdats för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, icke allenast ett gemensamt lönesystem för ifrågavarande verk — de s. k. kommunikationsverken — kommit till stånd utan även åtskilliga i lönetekniskt hänseende nya principer vunnit tillämpning.

Det nya lönesystemets genomförande för kommunikationsverken måste — efter vad av departementschefen vidare framhölls — givetvis framkalla spörsmålet, huruvida nämnda system och därmed förknippade nya löneprinciper borde överföras och komma i tillämpning inom andra grenar av den civila statsförvaltningen. Departementschefen fann starka skäl tala för att, med sålunda given utgångspunkt, en allmän revision komme till stånd rörande de inom övriga grenar av den civila statsförvaltningen gällande löneregleringar med därtill hörande villkor och bestämmelser.

I anslutning till vad departementschefen vidare anfört beträffande ordningen och sättet för den allmänna lönerevisionen uppdrog Kungl. Maj:t åt 1902 års löneregleringskommitté att verkställa utredning, i enlighet med givna direktiv, beträffande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartementen, centrala ämbetsverk och fångvårdsstaten. I ett den 3 november 1920 dagtecknat betänkande avgav kommittén utlåtande och förslag beträffande lönereglering för befattningshavare vid statsdepartementen och flertalet centrala ämbetsverk ävensom överrätterna, varefter kommittén den 24 januari 1921 avgav betänkande angående reglering av löneförhållanden m. m. vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten.

Frågan om utsträckning av löneregleringen även till andra grenar av den civila förvaltningen upptogs till förnyad behandling den 3 december

1920 av dåvarande chefen för finansdepartementet i yttrande till statsrådsprotokollet. Departementschefen framhöll, att han ansåge det vara i hög grad ömkligt, att löneregleringsarbetet beträffande då ännu återstående förvaltningsgrenar i görligaste mån påskyndades, så att förslag i ämnet om möjligt kunde föreläggas 1922 års riksdag.

Efter att hava erinrat om att för utrikesrepresentationen och tullstaten förslag till lönereglering vore avsedda att föreläggas 1921 års riksdag, att för domänverket en provisorisk lönereglering vore gällande av enahanda typ som för kommunikationsverken, samt att åt särskilda utredningskommissioner borde överlämnas att uppgöra förslag till lönereglering för justitiestaterna, högre och lägre läroanstalter samt lots- och fyrinrättningen, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt 1902 års löneregleringskommitté att verkställa utredning beträffande ny, defini-

10 Utgifterna.

tiv lönereglering för befattningshavare vid övriga då ännu oreglerade grenar av den civila statsförvaltningen.

Departementschefens hemställan vann Kungl. Maj:ts bifall.

På framställning av chefen för ecklesiastikdepartementet beslöt Kungl. Maj:t samma dag att tillsätta dels en kommitté att verkställa utredning och avgiva förslag rörande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet samt vissa andra högre läroanstalter, dels ock en kommitté med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag rörande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid rikets allmänna läroverk samt folk- och småskolor m. fl. läroanstalter.

På grundval av 1902 års löneregleringskommittés berörda den 3 november 1920 avgivna betänkande framlade Kungl. Maj:t för 1921 års riksdag förslag till ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartementen, överrätterna och de centrala verken, varjämte Kungl. Maj:t föreslog löneregleringens utsträckning jämväl till fångvårdsstaten, utrikesrepresentationen och tvångsarbetsanstalterna.

Sedan riksdagen i huvudsak bifallit Kungl. Majrts förslag, utfärdades avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Under samma reglemente hava sedermera inordnats jämväl övriga centrala verk ävensom åtskilliga andra grenar av civilförvaltningen.

Det nya lönesystemet har vidare — enligt beslut av 1922 års riksdag — införts för personalen vid lots- och fyrstaten (avlöningsreglementet den 9 juni 1922, nr 379).

Därjämte har provisorisk lönereglering på grundval av kommunikationsverkens avlöningssystem genomförts dels för tjänstemän vid domänverket genom avlöningsreglementet den 22 juni 1920 (nr 493), dels för officerare, underofficerare och civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen genom avlöningsreglementet den 29 juni 1921 (nr 388), vilka provisoriska reglementen sedermera successivt förlängts. Vid 1921 års riksdag antogs jämväl ett på kommunikationsverkens system byggt avlöningsreglemente för manskapet vid armén och marinen (den 29 juni 1921, nr 389).

På grund av det 1902 års löneregleringskommitté den 3 november 1920 meddelade uppdraget har kommittén avgivit förslag angående ny definitiv lönereglering för följande grupper befattningshavare vid den civila statsförvaltningen, vilka förslag ännu icke varit föremål för statsmakternas prövning, nämligen

landshövdingarna och befattningshavare vid länsstyrelserna,

förste provinsialläkare och provinsialläkare,

befattningshavare vid landsarkiven,

befattningshavare hos statens anstalt förpensioneringavfolkskollärarem.fl.,

lantbruksakademiens sekreterare,

Utgifterna.

statens lantbruksingenjörer, statsbonsulenter, länsveterinärer samt fartygsinspektörer.

Därjämte må erinras, att ett av Kungl. Maj:t vid 1923 års riksdag framlagt förslag till ny, definitiv lönereglering för bergsstatens befattningshavare, i vilket ärende 1902 års löneregleringskommitté jämväl framlagt betänkande, ej vann riksdagens gillande.

Av förut omförmälda kommitté för verkställande av utredning rörande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid universiteten och vissa högre läroanstalter (högskolornas löneregleringskommitté) hava betänkanden avgivits dels den 29 november 1921 rörande universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet, dels den 6 juni 1922 rörande fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter.

Kommittén för utredning rörande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid de allmänna läroverken samt vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter har den 15 augusti 1923 avgivit betänkande.

Slutligen må nämnas, att de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande av chefen för justitiedepartementet den 22 juni 1922 tillkallade s. k. sportelsakkunniga den 28 februari 1923 avgivit betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare i domsagorna m. m.

För följande verk och kårer föreligger ej något förslag till ny, definitiv lönereglering:

flottans pensionskassa;

statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister; statsinspektionen av fattigvården;

statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa gossar och för sinnesslöa flickor;

överståthållarämbetet; fögderiförvaltningarna;

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänstemän;

nordiska museet;

domkapitlens expeditioner;

lantmäteristaten;

torvstaten.

Den kostnadsökning, som skulle vållas statsverket vid genomförande av förut omförmälda förslag till ny definitiv lönereglering för skilda grupper av befattningshavare, är av den betydenhet, att det enligt min mening under nu rådande finansiella förhållanden ej kan ifrågakomma att ålägga statsverket de ökade löneutgifter, vartill det nya lönesystemets genomförande i antydd omfattning skulle föranleda. Redan av detta skäl måste därför ett avbrott nu ske i arbetet på det nya lönesystemets generella genomförande inom statsförvaltningen.

12 Utgifterna.

Ytterligare skäl härtill förefinnas emellertid. Förslag föreligga nämligen till genomgripande ändringar i det nya lönesystemet.

Jag vill i sådant avseende först erinra om att den av Kungl. Maj:t den 29 juni 1921 tillsatta s. k. 1921 års lönekommitté i samband med framläggande av förslag angående kvinnliga befattningshavares avlöningsoch pensionsförhållanden förordat, att den s. k. behovsprincipen måtte införas i lönesystemet. I anledning härav har kommittén utarbetat förslag till ändringar i avlöningsreglementena, vilka äro ganska omfattande och avse omläggning bl. a. av själva löneplanen.

Vidare må nämnas, att inom finansdepartementet pågått vissa arbeten för genomförande av förenklingar i avlöningssystemet. Sedan under hösten 1922 inom departementet utarbetats förslag dels till reviderat avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, dels ock till kungörelse med särskilda föreskrifter rörande nämnda avlöningsreglemente m. m., inhämtades över dessa förslag yttranden från statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Därefter anbefallde Kungl. Maj:t den 28 mars 1923 de verk och myndigheter, å vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) äger tillämpning, ävensom allmänna civilförvaltningens lönenämnd att inkomma med yttrande dels rörande vederbörande verks erfarenheter vid tillämpningen av de nu gällande avlöningsbestämmelserna för ordinarie och icke-ordinarie personal samt deras eventuella anmärkningar mot bestämmelserna, dels ock i fråga om de önskemål, som från verkens och myndigheternas sida ansåges böra framställas beträffande en revision av ifrågavarande avlöningsförfattningar. Sedan jag jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1923 uppdragit åt sakkunnig person att inom finansdepartementet verkställa bearbetning av de från ämbetsverken och lönenämnden inkomna yttranden ävensom uppgöra förslag i ämnet, har den sakkunnige i ett den 8 november 1923 avgivet betänkande framlagt förslag i fråga om revision av gällande avlöningsbestämmelser för statsdepartement m. fl. verk.

Ifrågavarande två betänkanden hava remitterats till samtliga de verk och myndigheter, som beröras av förslagen, men hava de infordrade yttrandena ännu ej inkommit. Uppenbart torde vara att, innan statsmakterna varit i tillfälle att fatta ståndpunkt till de förslag till ändringar i avlöningsreglementena, som sålunda föreligga, det icke kan vara lämpligt att vid de i gällande avlöningsreglementen innehållna lönebestämmelserna binda ytterligare några större grupper av befattningshavare.

Huruvida det skall bliva möjligt att för innevarande års riksdag framlägga förslag grundade på de nu berörda båda löneregleringsutredningarna, torde icke med visshet kunna avgöras, förrän de över ifrågavarande förslag infordrade yttranden inkommit. Skulle tiden medgiva framläggande av proposition för riksdagen, kunna de nya bestämmelserna i varje fall svårligen i sin helhet genomföras förrän från och med ingången av bud-

Utgifterna.

getåret 1925—1926. Därest vid innevarande års riksdag beslut skulle komma att fattas rörande de kvinnliga befattningshavarnas allmänna löneställning, torde dock möjlighet kunna beredas för kvinnliga befattningshavare att redan med ingången av juli månad 1924 vinna tillträde till befattningar, vilka hittills varit avsedda för män. Några ökade anslagskrav kommer en dylik anordning givetvis icke att föranleda. Hinder skulle således ur nu ifrågavarande synpunkt ej möta för riksdagen att i samband med bestämmande om de kvinnliga befattningshavarnas allmänna löneställning jämväl för sin del fatta beslut om ikraftträdande från och med den 1 juli 1924 av lagen den 22 juni 1923, innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag.

Åven om, på sätt jag tidigare anfört, ett generellt fullföljande av det påbegynta löneregleringsarbetet av statsfinansiella skäl nu icke är möjligt, torde likväl vissa jämkningar i rådande löneförhållanden böra genomföras i fall, då detta med hänsyn till viss befattningshavargrupps särskilt svaga löneställning eller av andra särskilda skäl finnes motiverat. Jag vill i sådant avseende erinra om att fråga blivit väckt angående beredande av en bättre löneställning åt innehavare av befattningar i den lägsta kvinnliga lönegraden vid nyreglerade verk. Detta ärende sammanhänger i viss mån med 1921 års lönekommittés förslag. Jag är ej nu i tillfälle att närmare ingå på spörsmålet men torde framdeles få underställa Kungl. Maj:t frågan om avlåtande till riksdagen av proposition i ämnet. Vidare torde böra framhållas, att på skäl, som chefen för ecklesiastikdepartementet torde komma att senare i dag närmare utveckla, avsetts att bereda någon löneförbättring för vissa befattningshavare vid universiteten m. fl. vetenskapliga institutioner och läroanstalter. De utgifter, som för sådant ändamål erfordras, torde emellertid i avvaktan på den utredning i ämnet, som måste föregå avlåtandet av proposition till riksdagen, böra tillsvidare beräknas i de under femte, åttonde och nionde huvudtitlarna upptagna anslagen till den tillfälliga löneförbättringen.

I detta sammanhang torde jag få nämna, att allmänna civilförvaltningens lönenämnd den 9 november 1923 avgivit utlåtande angående uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster, som tillhört förutvarande andra normalgraden m. m. Ifrågavarande utredning, som verkställts i anledning av ett av Kungl. Maj:t den 30 september 1921 åt lönenämnden lämnat uppdrag, har remitterats till skilda myndigheter, och torde jag framdeles få tillfälle att återkomma till frågan. Huruvida förslag i ämnet hinner utarbetas till innevarande års riksdag, synes ovisst, men lärer i varje fall den uppflyttning i lönegrad, som för vissa tjänsters del torde ifrågakomma, ej böra träda i tillämpning förrän från och med ingången av juli månad 1925.

14 Utgifterna.

5. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen.

Vissa grupper av såväl ordinarie som extra personal, vilka ännu icke erhållit definitiv lönereglering, torde såsom hittills böra komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring under budgetåret 1924—1925. Denna fråga föreligger emellertid ännu ej i det skick, att den kan underställas Kungl. Maj:ts slutliga prövning, vadan särskild proposition i ämnet först senare kommer att kunna föreläggas årets riksdag. I följd härav torde de för ändamålet erforderliga medlen nu i avvaktan på denna proposition böra under de särskilda huvudtitlarna allenast beräknas å riksstaten.

På sätt jag nyss framhållit torde tillsvidare jämväl kostnaden för de provisoriska lönetillägg, vilka skulle äskas för vissa befattningshavare vid universiteten m. fl., beräknas under den tillfälliga löneförbättringen, för att sedermera, då frågan slutligen förelägges riksdagen, vederbörligen överföras till de särskilda anslag, som för ändamålet böra begäras.

Verkställda överslagsberäkningar hava givit vid handen, att de särskilda anslagen under de olika huvudtitlarna för tillfällig löneförbättring under budgetåret 1924—1925 åt ordinarie och extra befattningshavare kunna beräknas till följande avrundade belopp, nämligen,

Ifrågavarande beräkningar hava gjorts under förutsättning, att några definitiva löneregleringar icke genomföras vid 1924 års riksdag för någon grupp befattningshavare. I anslagen under femte, åttonde och nionde huvudtitlarna ingå de belopp, som beräknats för den särskilda löneförbättringen vid de vetenskapliga institutionerna och läroanstalterna.

Likaså torde jag få omnämna, att i siffran för femte huvudtiteln ingår en höjning av den tillfälliga löneförbättringen för landshövdingarna, vilken chefen för socialdepartementet vid anmälan av samma huvudtitel torde komma att närmare beröra.

Förslag om de på varje huvudtitel belöpande anslagsbeloppens uppförande i riksstaten torde vid behandling av de olika huvudtitlarna få framställas av vederbörande departementschefer.

Utgifterna. 15

(i. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga

befattningshavare.

I skrivelser till Kungl. Maj:t den 23 och den 31 maj samt den 2 juni 1923 (nr 190, 265 och 304) har riksdagen anmält, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 138 angående tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare

dels beslutat, att till de i det nämnda proposition hilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden den 9 mars 1923 omförmälda ordinarie befattningshavare skulle under budgetåret 1923—1924 utgå tillfälliga lönetillägg med i sagda statsrådsprotokoll angivna belopp, dock att dylika tillägg icke finge utgå till de tre preparatorer, som jämlikt riksdagens skrivelse nr 8 A, punkt 23, av riksdagen för samma tid beviljats personliga avlöningstillägg å 500 kronor för envar;

dels bemyndigat Kungl. Maj:t att, där vid någon av i samma statsrådsprotokoll omnämnda institutioner vore anställda icke-ordinarie befattningshavare, vilka med avseende å tjänsteställning och avlöning vore att likställa med sådana, ordinarie befattningshavare, om vilka vore fråga, tilldela sagda befattningshavare tillfälligt lönetillägg efter enahanda grunder, som gällde beträffande tillfälliga lönetillägg åt motsvarande ordinarie befattningshavare;

dels till beredande av tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare å riksstaten för budgetåret 1923— 1924 såsom extra förslagsanslag anvisat

under femte huvudtiteln.......................... kronor 16,000

■'> åttonde » .......................... » 42,000 och

» nionde » .......................... » 10,000;

dels ock beslutat, att de tillfälliga lönetilläggen till vaktmästarna vid statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. 11. och flottans pensionskassa skulle utgå av respektive pensionsanstalters medel.

I kungörelse den 22 juni 1923 (nr 276) har Kungl. Maj:t i enlighet med riksdagens beslut meddelat bestämmelser angående ifrågavarande tillfälliga lönetillägg.

Då något förslag om lönereglering för nu ifrågavarande befattningshavare icke kommer att föreläggas innevarande års riksdag, synes billigheten bjuda, att nämnda befattningshavare erhålla tillfälliga lönetillägg jämväl under budgetåret 1924—25 med samma belopp och enligt enahanda bestämmelser i övrigt som under budgetåret 1923—1924.

Som emellertid chefen för ecklesiastikdepartementet lärer komma att göra hemställan om ett extra anslag å 1,500 kronor till beredande under budgetåret 1924—1925 av tillfällig avlöningsförbättring med 500 kronor för envar av tre preparatorer vid naturhistoriska riksmuseet, torde nämnda

16 Utgifterna.

tre preparatorer jämväl för nästkommande budgetår böra uteslutas fråu de lönetillägg, om vilka nu är fråga.

Närmare förslag om de på ifrågavarande huvudtitlar belöpande anslag till tillfälliga lönetillägg torde vid behandlingen av de särskilda huvudtitlarna få framställas av vederbörande departementschefer.

Jag hemställer nu alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att till de i riksdagens skrivelser den 23 och den 31 maj samt den 2 juni 1923 (nr 190, 265 och 304) omförmälda ordinarie vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare — med undantag för tre preparatorer vid naturhistoriska riksmuseet, vilka åtnjuta tillfällig avlöningsförbättring, envar med 500 kronor, från det för sådant ändamål under åttonde huvudtiteln uppförda extra anslag — skall under budgetåret 1924—1925 utgå tillfälligt lönetillägg enligt bestämmelser motsvarande dem, vilka för budgetåret 1923—1924 meddelats i kungörelsen den 22 juni 1923 (nr 276);

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, där vid något i sagda kungörelse omförmält verk eller inrättning äro anställda icke-ordinarie befattningshavare, vilka i fråga om tjänsteställning och avlöning äro att likställa med sådan ordinarie befattningshavare, som i kungörelsen avses, tilldela sagda befattningshavare tillfälligt lönetillägg efter enahanda grunder, som gälla beträffande motsvarande ordinarie befattningshavare;

dels ock besluta, att nu ifrågavarande tillfälliga lönetillägg skola bestridas, vad angår statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. och flottans pensionskassa, av respektive pensionsanstalters medel och i övrigt av under vederbörande Imvudtitlar för ändamålet uppförda extra förslagsanslag.

7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. fl.

På mitt förslag har Kungl. Maj:t förut i dag beslutat avlåta proposition till riksdagen med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. m. Likaledes har Kungl. Maj:t tidigare denna dag beslutat avlåta propositioner till riksdagen med förslag till kungörelser dels angående dyrtidstillägg åt diplomatiska och konsulära tjänstemän dels angående dyrtidstillägg åt fast anställt manskap vid armén och marinen m. fl.

Vad angår dyrtidstillägg till vissa personalgrupper, vilka skulle äga upp-

Utgifterna.

bära dylikt enligt andra bestämmelser än de i nyssnämnda förslag till kungörelser upptagna, föreligger härvidlag ännu icke något slutgiltigt förslag. Icke heller är jag nu i tillfälle att för Kungl. Maj:t anmäla frågan om beredande av dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst samt änkor och barn efter dylika befattningshavare m. fl. pensionärer. I dessa avseenden lära framdeles propositioner höra avlåtas till riksdagen och torde, vad angår pensionärer, som icke tillhöra de affärsdrivande verken, de för ändamålet erforderliga anslag böra i statsverkspropositionen upptagas med beräknade belopp. Vad beträffar de till de affärsdrivande verken hörande pensionärerna, torde dyrtidstilläggen till dem liksom under innevarande budgetår böra utgå från verkens egna inkomster.

Enligt Kungi. Maj:ts förberörda förslag skulle, vad angår nuvarande befattningshavare, dyrtidstilläggen vid de affärsdrivande verken samt flottans pensionskassa och statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. utgå av de medel, av vilka omkostnaderna för vederbörande verk och institutioner i övrigt bestridas. Beträffande mynt- och justeringsverket samt i budgetavseende därmed jämställda verk lära särskilda anslag till dyrtidstillägg böra anvisas att utgå av vederbörande verks inkomster. Till denna grupp torde efter skedd omorganisation av kontrollstyrelsen ej längre böra hänföras styrelsens avdelning för ärenden angående skattefri sprit m. m., utan böra dyrtidstillägg avseende all personal hos kontrollstyrelsen utgå från allmänna dyrtidstilläggsanslaget å sjunde huvudtiteln. I övrigt torde anslag för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. personalgrupper böra ingå i statsregleringen på vanligt sätt och uppföras under respektive huvudtitlar.

Med tillämpning av i förenämnda förslag till kungörelser angivna grunder hava beräkningar verkställts angående kostnaderna för dyrtidstillägg under budgetåret 1924—1925. Enligt dessa beräkningar skulle kostnaderna

uppgå till följande belopp nämligen:

beträffande de affärsdrivande verken ............................. kronor 27,500,000

beträffande mynt- och justeringsverket, bank- och fondinspektionen, statens biografbyrå, statens reproduktionsanstalt, patent- och registreringsverket samt försäk-

ringsinspektionen............................................................ » 178,060

beträffande övriga personalgrupper.................................. » 46,795,900

samt beträffande pensionsstaterna .................................. » 9,975,000.

De för »övriga personalgrupper» samt pensionsstaterna beräknade beloppen äro avsedda ej blott för dyrtidstillägg enligt de allmänna författningarna i ämnet utan jämväl för dyrtidstillägg till särskilda personalgrupper utanför den egentliga statsförvaltningen. Dessa belopp äro uppdelade på de olika huvudtitlarna.

Närmare förslag om de på varje huvudtitel belöpande anslag till dyr- Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 2

18 Utgifterna.

tidstillägg torde vid behandlingen av de särskilda huvudtitlarna få framställas av vederbörande departementschefer.

Vad föredragande departementschefen sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt, behagar Hans Ma.j:t Konungen bifalla.

Ur protokollet: Birger Looström.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag. 1924.

Första huvudtiteln.

1 Första huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 januari 1924.

N ärvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot, Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow, anmäler härefter de frågor, som tillhöra regleringen för budgetåret 1924—1925 av utgifterna under riksstatens första huvudtitel, innefattande anslagen till hov- och slottsstaterna, och anför därvid följande:

Beträffande anslagen under första huvudtiteln anhåller jag till en början få lämna en kortfattad redogörelse för deras allmänna utveckling från tiden för utbrottet av världskriget.

Summan av de ordinarie anslagen under första huvudtiteln utgjorde för år 1914 1,493,000 kronor och uppgår för innevarande budgetår till

1.333.000 kronor. Minskningen beträffande dessa anslag har betingats därav, att, efter vissa kvinnliga medlemmars av konungahuset frånfälle, för dem avsedda anslagsposter blivit obehövliga. Då de ordinarie anslagen, som till sina belopp i regel blivit fastställda omkring mitten av 1800-talet, på grund av den under världskriget inträdda prisstegringen blivit otillräckliga för sina ändamål, hava till förstärkning av de flesta anslagen under första huvudtiteln för de senare åren anvisats extra anslag, vilkas sammanlagda belopp för innevarande budgetår uppgår till 445,000 kronor. Ä riksstaten för år 1914 fanns visserligen uppfört ett extra anslag å

100.000 kronor, nämligen till införande i Stockholms slott av centraluppvärmning och förbättrade ventilationsanordningar, men på grund av detta anslags karaktär av engångsutgift torde böra bortses från detsamma vid en jämförelse med de för de senare åren anvisade extra anslagen. Med iakttagande härav befinnes ökningen av första huvudtitelns slutsumma i förhållande till anslagssumman för motsvarande medelsbehov år 1914 utgöra omkring 33 procent, ökningen understiger högst avsevärt den, som beträffande anslagen under övriga huvudtitlar i genomsnitt ägt rum mellan angivna budgetperioder. Sistnämnda ökning uppgår nämligen till omkring 150 procent.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 1

2 Första huvudtiteln. [1.]

I detta sammanhang må ock erinras, att 1923 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag vidtog avsevärda beskärningar av de flesta extra anslag å första huvudtiteln. Emellertid höjdes såväl anslaget till täckande av motsedd brist å anslaget till ved och kol för de kungl. hoven som förstärkningsanslaget till Drottningholms slott. Summan av de extra anslagen, som för första halvåret 1923 utgjorde 242,050 kronor eller för år räknat 484,100 kronor, undergick likväl en icke obetydlig nedsättning, då sammanlagda beloppet av de extra anslagen för innevarande budgetår såsom förut nämnts uppgår till 445,000 kronor.

I skrivelse den 29 september 1923 har riksmarskalksämbetet gjort framställning om äskande av anslag å riksstaten för budgetåret 1924—1925 och därvid anmält, att vid utgången av innevarande budgetår brist torde komma att uppstå å flera av anslagen under första huvudtiteln. Detta förhållande såväl som de utredningar och meddelanden, vilka lämnats i vederbörandes framställningar om anslags äskande med i vissa fall förhöjda belopp, ådagalade, enligt riksmarskalksämbetets förmenande, oförtydbart nödvändigheten av att såväl ordinarie anslag som även ifrågasatta förstärkningsanslag anvisades om möjligt att utgå med äskade belopp. Vad anginge de brister, som redan uppstått å olika anslag, ansåge sig riksmarskalksämbetet, då det under rådande förhållanden torde vara av största vikt att, så långt sig göra läte, söka undvika att betunga statsverket med extra utgifter, icke böra göra framställning om anvisande av statsmedel till täckande av sagda bristbelopp, utan hade ämbetet för avsikt att i annat sammanhang för Kungl. Maj:t framlägga förslag till dessa bristers täckande ävensom för tillgodoseende av några av de mest trängande behoven vid vissa av de kungl. slotten. Med skrivelse den 16 oktober 1923 har riksmarskalksämbetet inkommit med förslag uti omhandlade avseenden. Jag har för avsikt att senare för Kungl. Maj:t anmäla ämbetets berörda framställning för vidtagande av de åtgärder, vartill densamma synes föranleda.

Jag övergår härefter till frågan om de särskilda anslagen under denna huvudtitel för budgetåret 1924—1925.

A. Kungl. hovstaten.

1. Kung!. Maj:ts hovhållning'.

Kungl. Maj:ts hovhållning, oförändrat ordinarie anslag kronor 800,000.

2. Förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning.

[1.1 Till förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning anvisades i enlighet med förslag i 1921 års statsverksproposition dels å tillläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst, å 200,OoO kronor, dels å

Första huvudtiteln. [1—2.]

extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst, å 200,000 kronor. För första halvåret 1923 anvisades för samma ändamål av 1922 års riksdag å extra stat ett förslagsanslag, högst, å 100,000 kronor.

Av 1923 års riksdag vidtogs på Kungl. Maj:ts förslag en nedsättning av ifrågavarande förstärkningsanslag. För budgetåret 1923—1924 är anslaget sålunda upptaget med ett belopp av 150,000 kronor.

Även för budgetåret 1924—1925 är en förstärkning av anslaget till Departementt- Kungl. Maj:ts hovhållning behövlig. Då de merutgifter, för vilkas täckande eh«f‘ndet extra anslaget är avsett, icke torde bliva nämnvärt lägre under budgetåret 1924—1925 än under innevarande budgetår och då förstärkningsanslaget från början varit i förhållande till huvudanslaget relativt lågt, torde anslaget böra uppföras med oförändrat belopp, eller 150,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av ............................................... kronor 150,000.

3. Hans Kungi. Höghet Kronprinsens hovhållning och handpenningar för Hennes Kungl. Höghet Kronprinsessan.

[2.J Genom beslut vid 1877 års riksdag anvisades på framställning av Kungl. Maj:t ett anslag av 72,000 kronor till Hans Kungl. Höghet Kronprinsen, vilket anslag emellertid beräknats med avseende å behoven under den tid Hans Kungl. Höghet vore ogift. Efter därom gjord framställning anvisade 1881 års riksdag på ordinarie stat dels, utöver det för Hans Kungl Höghet Kronprinsen anvisade anslag å 72,000 kronor, ett anslag för Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning å 108,000 kronor, att utgå från och med början av det år, under vilket Hans Kungl. Höghets förmälning skulle äga rum, dels ock ett årligt anslag å 12,000 kronor såsom handpenningar åt Hans Kungl. Höghets blivande gemål, att från samma tid utgå. De sålunda under särskilda titlar uppförda anslagen sammanfördes enligt beslut av 1882 års riksdag till ett anslag å 192,000 kronor med beteckningen »Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning och handpenningar för Hennes Kungl. Höghet Kronprinsessan». Under denna beteckning har därefter ett anslag å förenämnda belopp varit i riksstaten uppfört till och med år 1921. I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beslöt 1921 års riksdag att ändra benämningen å förevarande ordinarie anslag till »Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning» och minska anslaget med 12,000 kronor till 180,000 kronor, med vilket årsbelopp anslaget sedermera varit uppfört.

I särskild skrivelse den 29 september 1923 har riksmarskalksämbetet, med anledning av Hans Kungl. Höghet Kronprinsens då förestående förmälning, gjort framställning dels om återuppförande i riksstaten för bud*

4 Första huvudtiteln. [2.]

Departements-

ehefen.

getåret 1924—1925 av det förutvarande anslaget till »Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning och handpenningar för Hennes Kungl. Höghet Kronprinsessan» med 192,000 kronor, dels ock om beviljande av ett anslag till handpenningar för tiden från och med början av den månad, under vilken förmälningen skulle äga rum, och till och med den 30 juni 1924.

Riksmarskalksämbetets föreliggande framställning, i vad den avser ändrad benämning å förevarande anslag samt anslagets bestämmande till 192,000 kronor, föranleder ingen erinran från min sida.

Vad angår frågan om beredande av anslag till handpenningar för Hennes Kungl. Höghet Kronprinsessan under viss tid av innevarande budgetår ber jag få anföra följande.

Då anslag för berörda ändamål icke torde böra anvisas å riksstaten för budgetåret 1924—1925 och något förslag till tilläggsstat för innevarande budgetår icke kommer att för riksdagen framläggas, måste medel beredas på annat sätt. Jag vill då framhålla, att vid ingången av detta budgetår förefanns å första huvudtitelns allmänna besparingsfond en behållning av

19,000 kronor, utgörande besparingar å de i riksstaterna för åren 1920 och 1921 anvisade medel till handpenningar för Hennes Kungl. Höghet Kronprinsessan. På grund av avskaffandet av huvudtitlarnas allmänna besparingsfonder har visserligen å riksstaten för innevarande budgetår under kapitaltillgångar uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel uppförts en särskild inkomsttitel »Huvudtitlarnas allmänna besparingsfonder», varvid förutsatts, att de behållningar, vilka förefunnes å besparingsfonderna den 1 juli 1923 och ej åtginge för bestridande under budgetåret 1923—1924 av dessförinnan anvisade utgifter, skulle tillföras statsregleringen. Då förenämnda behållning å första huvudtitelns allmänna besparingsfond icke ännu bokföringsmässigt tagits i anspråk och då sagda inkomsttitel synes komma att visa ett avsevärt överskott, torde emellertid ifrågavarande utgift — särskilt med hänsyn till sin beskaffenhet — lämpligen kunna, efter riksdagens medgivande, bestridas av berörda behållning. Därest handpenningar, såsom tidigare varit fallet, utbetalas med 1,000 kronor för månad, skulle för ändamålet erfordras ett belopp av 8,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels ändra benämningen å det i riksstaten uppförda ordinarie anslaget »Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning» till »Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning och handpenningar för Hennes Kungl. Höghet Kronprinsessan» ävensom öka ifrågavarande anslag nu med till .

kronor 180,000 » 12,000

» 192,000;

Första huvudtiteln. [2—3.]

dels ock medgiva, att till beredande för tiden november 1923—juni 1924 av medel till handpenningar för Hennes Kungl. Höghet Kronprinsessan må av behållningen å första huvudtitelns allmänna besparingsfond tagas i anspråk ett belopp av 8,000 kronor.

4. Förstärkning' av de till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning

anslagna medel.

[3.] Till förstärkning av de till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning anslagna medel anvisades i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag av 1921 års riksdag dels å tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst, å 90,000 kronor, dels å extra stat för år 1922 likaledes ett förslagsanslag, högst, å 90,000 kronor. 1922 års riksdag anvisade i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag för ifrågavarande ändamål å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst, å 45,000 kronor.

För budgetåret 1923—1924 har till förstärkning av anslaget till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning anvisats ett till 70,000 kronor nedsatt anslagsbelopp.

De till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning anslagna medel äro för budgetåret 1924—1925 i behov av enahanda förstärkning som för innevarande budgetår. Med hänsyn till mitt förslag under punkt 2 i fråga om där avsett anslag torde viss ändring av benämningen å nu ifrågavarande förstärkningsanslag böra äga rum.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av de till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning anslagna medel för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av ......................................................... kronor 70,000.

5. Hans Kungl. Höghet Hertigen av Västergötland.

Hans Kungl. Höghet Hertigen av Västergötland, oförändrat

ordinarie anslag ............................................................... kronor 26,000.

6. Hans Kungl. Höghet Hertigen av Närke.

Hans Kungl. Höghet Hertigen av Närke, oförändrat ordinarie anslag ................................................................................

Departementschefen.

kronor 26,000.

Första huvudtiteln. [4.]

7. Ved och kol för de kungl. hoven.

Ved och kol för de kungl. lioven, oförändrat ordinarie anslag kronor 50,000.

8. Täckande av motsedd brist å anslaget till ved och kol för de kungl.

hoven.

[4.] Kostnaderna för uppvärmning av de kungl. slotten äro avsedda att bestridas av det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget till ved och kol för de kungj. hoven, sedan år 1858 uppgående till 50,000 kronor. Då det visat sig, att nämnda anslag blivit otillräckligt för ifrågavarande ändamål, hava på 1918—1922 års tilläggsstater måst uppföras särskilda anslag i syfte att möta merkostnaden för uppvärmning av Stockholms och Drottningholms slott under dessa år. Sålunda anvisades härför av riksdagen ett förslagsanslag å 110,000 kronor för vartdera av åren 1920 och 1921 samt ett förslagsanslag å 50,000 kronor för år 1922. Beträffande det ordinarie anslaget för ifrågavarande ändamål under första halvåret 1923 beslöt 1922 års riksdag fastställa detsamma till 25,000 kronor, utgörande hälften av det förut för helt år utgående beloppet, men anvisade samtidigt till täckande av motsedd brist å nämnda anslag å extra stat ett förslagsanslag, högst, å 25,000 kronor.

För budgetåret 1923—1924 anvisades i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag till täckande av motsedd brist å anslaget till ved och kol för de kungl. hoven ett belopp av 90,000 kronor. För ifrågavarande ändamål uppgå alltså numera de ordinarie och extra anslagsmedlen till sammanlagt 140,000 kronor. Den utredning, som låg till grund för Kungl. Maj:ts framställning om beviljande av förstärkningsanslaget för innevarande budgetår, återfinnes i det vid 1923 års statsverksproposition, första huvudtiteln, fogade utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 8 januari 1923, sid. 3—5.

Nu har riksmarskalksämbetet i skrivelse den 29 september 1923 — med överlämnande av en den 27 augusti 1923 dagtecknad skrivelse i ämnet från ståthållarämbetet å Stockholms slott — gjort framställning om anvisande för budgetåret 1924—1925 av ett extra anslag å 120,000 kronor till förstärkning av anslaget till ved och kol för de kungl. hoven.

Ståthållarämbetet, som gjort framställning om beredande för budgetåret 1924—1925 av anslag till ved och kol för de kungl. hoven med tillhopa

170,000 kronor, har åberopat en särskild utredning, innefattande specifikation av de utgifter, som under år 1922 och första halvåret 1923 bestritts för ifrågavarande ändamål. Av denna utredning framgår, att sammanlagda utgifterna under år 1922 uppgått till 167,371 kronor 18 öre, därav till bränsle 109,928 kronor 71 öre, till löner och arvoden 35,241 kronor 33 öre samt till övriga utgifter 22,201 kronor 14 öre. För första halvåret

Första huvudtiteln. [4.]

1923 har enligt utredningen utgiftssumman uppgått till 84,080 kronor 74 öre, varav 55,036 kronor 50 öre belöpt å bränsle, 17,562 kronor 58 öre å löner och arvoden samt 11,481 kronor 66 öre åtgått till övriga utgifter. Ståthållarämbetet har förklarat sig anse, att några utsikter till bränslekostnadernas nedgång icke torde förefinnas och att någon väsentlig minskning av avlöningskostnaderna ej heller kunde antagas vara möjlig att genomföra. Beträffande Ulriksdals slott, som hittills endast uppvärmts så mycket som varit nödvändigt för byggnadens underhåll, vore ökade värmekostnader att förvänta, enär slottet under den närmare framtiden torde komma att bebos.

För egen del har riksmarskalksämbetet beträffande hithörande frågor anfört i huvudsak följande.

Vederbörande ståthållarämbeten hade numera, efter inhämtande av utredningar av på området sakkunniga, på grund av den avsevärda prisskillnaden återgått från användning av ved till de prisbilligare bränslena kol och koks för uppvärmning av Stockholms, Drottningholms och Ulriksdals slott. Även i fråga om personal och arbetskraft 5 övrigt hade, i avsikt att nedbringa kostnaderna, de inskränkningar, som visat sig möjliga, vidtagits. Med hänsyn härtill och på de skäl i övrigt, som ståthållarämbetet på Stockholms slott anfört, hölle riksmarskalksämbetet före, att de årliga sammanlagda kostnaderna för nu ifrågavarande ändamål icke torde kunna nedbringas under det av ståthållarämbetet beräknade belopp av tillhopa 170,000 kronor.

Jämväl för budgetåret 1924—1925 lärer man hava att räkna med en avsevärd brist i det ordinarie anslaget till ved och kol för de kungl. hoven. En förstärkning av anslaget är fördenskull erforderlig. Vid tillmätandet av förstärkningsanslagets belopp synes man liksom för innevarande budgetår böra taga till utgångspunkt de faktiska utgifterna för ifrågavarande ändamål under år 1914. Emellertid torde man icke kunna undgå att därjämte taga någon hänsyn till den ökning av värmebehovet, som sedan sistnämnda år inträtt, förnämligast vid Drottningholms och Ulriksdals slott. Förutom den anslagsförstärkning, som kan beräknas på grundvalen av den genomsnittliga stegringen av hithörande kostnader, torde alltså något ytterligare belopp få tilläggas med hänsyn till berörda ökning i värmebehovet.

Vad angår utgifterna för bränsle har efter av ståthållarämbetet å Stockholms slott lämnade uppgifter stegringen uti enhetskostnaderna från tiden närmast före världskriget och till första halvåret 1923 i runda tal beräknats till för barrved 115 procent, för björkved 80 procent och för koks 30 procent. I allmänna marknaden torde procentsiffran hava varit för barrved något lägre, för björkved något högre samt för koks omkring den tredubbla. År 1914 uppgingo bränslekostnaderna vid Stockholms och Drottningholms slott till omkring 50,000 kronor. Med hänsyn till den

Departements-

chefen.

s

Körsla huvudtiteln. [4—5.]

därefter inträdda prisstegringen och då några större förändringar uti nuvarande prisförhållanden icke torde vara att förvänta, skulle för bränsle till dessa slott ett belopp av omkring 90,000 kronor i och för sig kunna anses skäligt. Övriga kostnader, vilka år 1914 belöpte sig till omkring

20.000 kronor, hava jämväl undergått en betydande stegring. Det sammanlagda kostnadsbelopp, vartill man med utgångspunkt från nyssnämnda prisförhållanden kan komma, torde, på sätt förut sagts, få undergå någon höjning med hänsyn till den sedan år 1914 inträdda ökningen i värmebehovet. I sådant hänseende torde ledning kunna hämtas från de faktiska utgifterna å förevarande anslag under år 1922 och första halvåret 1923» varjämte hänsyn bör tagas till den omständigheten, att Ulriksdals slott lärer komma att mera stadigvarande bebos och på grund härav draga ökade kostnader för uppvärmning. Vad angår de faktiska utgifterna är emellertid att märka, att vissa besparingar torde kunna förväntas uppkomma i anledning av övergång till eldning med prisbilligare bränslen. Vid tillmätande av det sammanlagda anslagsbeloppet för uppvärmning av de kungl. slotten synes man likväl skäligen icke kunna gå lägre än till

150.000 kronor. Då det ordinarie anslaget utgör 50,000 kronor, skulle alltså till täckande av motsedd brist å samma anslag behöva anvisas ett belopp av 100,000 kronor.

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till täckande av motsedd brist å anslaget till ved och kol för de kungl. hoven för budgetåret 1924 —1925 anvisa ett extra anslag av ...... kronor 100,000.

9. Underhäll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier

i de kungl. slotten.

Underhåll och vard av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten, oförändrat ordinarie anslag ............... kronor 56,400.

10. Förstärkning av anslaget till underhåll och vård av möbler samt andra

staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten.

[5.J Till förstärkning av ordinarie anslaget till underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten anvisades av 1920 års riksdag dels å tilläggsstat för samma år, dels ock å extra stat för är 1921 såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av 28,200 kronor samt såväl av 1921 års riksdag å extra stat för år 1922 likaledes ett förslagsanslag, högst, å 28,200 kronor, som ock av 1922 års riksdag å extra stat för första halvåret 1923 ett förslagsanslag, högst, å 14,100 kronor. För budgetåret 1923—1924 har förevarande förstärkningsanslag anvisats med ett belopp av 20,000 kronor.

Första huvudtiteln. [5.J

9 Den utredning, som låg till grund för Kungl. Majds framställningar i förevarande ämne till 1920 och 1921 års riksdagar, återfinnes under första huvudtiteln, sid. 2—6, i det vid 1920 års statsverksproposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 7 januari 1920.. Av denna utredning framgår, att det ifrågavarande ordinarie anslaget, som ifrån början varit avsett för komplettering, underhåll och vård jämte reparationer av staten tillhöriga möbler m. m. samt inventarier av silver, koppar, glas och porslin m. m. i de kungl. slotten, alltsedan år 1864 utgått med samma belopp, 56,400 kronor årligen. Då sedan nämnda tid en fortgående och under världskriget synnerligen betydande prisstegring ägt rum, hade anslaget blivit alldeles otillräckligt för sitt ändamål. Enbart utgifterna för löner m. m. till personalen beräknades från och med år 1919 uppgå till 39,700 kronor årligen. För de dyrbara och omfattande samlingarnas egentliga vård och underhåll beräknades en summa av allenast

13,000 kronor om året bliva tillgänglig. Sistnämnda belopp ansågs alltför otillräckligt för en planmässigt genomförd skötsel av samlingarna.

Med överlämnande av en av överintendenten och chefen för husgerådskammaren gjord framställning om förstärkning av ifrågavarande anslag för budgetåret 1924—1925 har nu riksmarskalksämbetet i sin förenämnda skrivelse den 29 september 1923 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till förstärkning av förevarande anslag för budgetåret 1924 —1925 anvisa ett extra anslag av 25,000 kronor.

I berörda framställning har chefen för husgerådskammaren till en början framhållit, att av de numera för husgerådskammaren disponibla medlen a tillhopa 76,400 kronor åtginge till löner, dyrtidstillägg och diverse, i det närmaste konstanta utgifter för personalen (såsom hyror, tvätt- och vedersättningar, klädpenningar etc.) en summa av omkring 52,000 kronor. Av återstoden, 24,400 kronor, skulle bestridas alla behövliga utgifter för nyinköp, samlingarnas vård och underhåll, personalens sjukvård, dagsverken, frakter och transporter, ävensom rese- och expeditionskostnader samt tillfälliga utgifter. Beräknades dessa särskilda utgifter, med undantag av de som avsåge samlingarnas vård och underhåll, uppgå till omkring 14,200 kronor, kvarstode för sistnämnda ändamål en summa av omkring 10,200 kronor. Ä denna disponerades för en snickare omkring 4,800 kronor årligen, vadan till underhåll av husgerådskammarens stora samling av möbler, vävda tapeter och textilier i övrigt, silver, brons, porslin, glas, koppar, sängkläder och enklare föremål kunde disponeras omkring 5,400 kronor. Även om någon minskning i de nu utgående dyrtidstilläggen skulle kunna ifrågakomma, torde den för ändamålet disponibla summan ej kunna anses tillräcklig. Chefen för husgerådskammaren hölle ock före, att de tillämpade metodiska konserverings- och underhållsarbetena för staten i längden innebure den bästa ekonomi.

10 Första huvudtiteln. [5.]

Departements

chefen.

Det ordinarie anslaget till underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten torde böra förstärkas jämväl för budgetåret 1924—1925.

För bedömande av anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål har jag införskaffat vissa ytterligare uppgifter beträffande utgifterna vid husgerådskammaren. Vad angår år 1922 hava av tillgängliga anslagsmedel bestritts följande kostnader, nämligen till löner, dyrtidstillägg, dagsverken och diverse utgifter för personalen 55,469 kronor 35 öre, till samlingarnas vård och underhåll 20,606 kronor 46 öre, till nyanskaffningar 5,357 kronor 59 öre samt till övriga utgifter 3,166 kronor 60 öre. Vidkommande innevarande budgetår hava förslagsvis upptagits följande kostnader, nämligen till löner, dyrtidstillägg, dagsverken och diverse utgifter för personalen omkring 54,967 kronor, till samlingarnas vård och underhåll omkring 15,000 kronor, till nyanskaffningar omkring 3,400 kronor samt till övriga utgifter omkring 3,000 kronor.

Av lämnade uppgifter angående personalens avlöningsförhållanden synes mig framgå, att en icke obetydlig nedsättning av de för husgerådskammarens personal avsedda avlöningsförmånerna rimligtvis bör kunna äga rum i syfte att anslagsmedlen må i rikligare mån komma de därmed huvudsakligen avsedda ändamålen till godo. Vid sådant förhållande har jag ansett mig kunna föreslå, att nu ifrågavarande förstärkningsanslag bestämmes till samma belopp som för innevarande budgetår, eller 20,000 kronor.

Jag hemställer förty, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av ...................... kronor 20,000.

11. Kungl. hovstallets utfodring.

Kungl. hovstallets utfodring, oförändrat ordinarie unslag ........................................................................................ kronor 45,000.

B. Kungl. slottsstaten.

Stockholms slott.

1. Reparationer å Stockholms slott in. fl. för de kungl. hoven upplåtna

byggnader.

Reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader, oförändrat ordinarie anslag ............................ kronor 63,000.

Första huvudtiteln. [6.]

2. Förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader.

[6.] Det ordinarie anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader är avsett för täckande av de årliga underhållskostnaderna för dessa byggnader. Till sitt nuvarande belopp har anslaget bestämts år 1857. Sedan denna tid hava emellertid vissa större byggnader tillkommit, vilka ävenledes skola underhållas av ifrågavarande anslagsbelopp. För täckande av berörda underhållskostnader har det ordinarie anslaget under senare tid visat sig otillräckligt.

Till förstärkning av det för de årliga reparationerna avsedda ordinarie anslaget hava anvisats förslagsanslag, högst, på tilläggsstat för år 1919 samt på extra stat för vartdera av åren 1920—1921 å 31,500 kronor, på tilläggsstat för sistnämnda år å 31,500 kronor, på extra stat för år 1922 å 63,000 kronor samt på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 å 31,500 kronor. Å riksstaten för budgetåret 1923—1924 är för ändamålet uppfört ett extra anslag å 63,000 kronor.

Såsom framgår av det utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 7 januari 1921, vilket finnes bilagt sistnämnda års statsverksproposition (första huvudtiteln, sid. 5), hade genom sakkunniga verkställts utredning angående vissa mera omfattande reparationsarbeten å Stockholms slott, vilka voro avsedda att bekostas genom särskilda medel. Enligt vad riksmarskalksämbetet meddelat, hade de sakkunniga — ståthållaren på Stockholms slott överste Murray och slottsarkitekten professor Tengbom — förklarat sig anse, att, under förutsättning att medel för de nödiga engångskostnaderna beviljades, det årliga behovet av reparationer och underhållsarbeten kunde tillgodoses genom årsanslag, vilka med hänsyn till penningvärdets sedan år 1914 inträdda fall borde höjas till tredubbla beloppet. Med hänsyn likväl till omfattningen av de arbeten, vilka av de sakkunniga ifrågasatts att komma till utförande och bestridas med särskilt anslagna medel, hade det synts de sakkunniga, att ett ordinarie årsanslag vore tillfyllest, om detsamma utginge med dubbla beloppet av vad som anvisats före kriget, d. v. s. med 126,000 kronor i stället för 63,000 kronor.

Särskilda medel blevo också på Kungl. Maj:ts förslag av riksdagen anvisade för de engångskostnader, vilka voro förenade med de såsom nödiga befunna större reparationsarbetena å slottet.

I sin meranämnda skrivelse den 29 september 1923 har riksmarskalksämbetet, med överlämnande av en av ståthållarämbetet å Stockholms slott gjord framställning i ämnet, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till förstärkning av ordinarie anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av 63,000 kronor.

Ståthållarämbetet har framhållit, att, oaktat ämbetet under de senare åren för reparationer disponerat ett förstärkningsanslag lika stort som det

12 Första huvudtiteln. [6—7.]

ordinarie anslaget, en hel del däribland synnerligen önskvärda arbeten ändock måst anstå. För budgetåret 1923—1924 har ståtbållarämbetet beräknat, att arbeten för en kostnad av 60,173 kronor 60 öre skulle på grund av anslagens knapphet få uppskjutas.

Departe-

mentschefen.

En förstärkning av anslaget till reparationer ä Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader torde vara behövlig jämväl för budgetåret 1924 1925. Då man emellertid beträffande sagda tidsperiod kan räkna med en icke obetydligt lägre löne- och prisnivå än år 1921, då förstärkningsanslaget bestämdes till sitt nu utgående belopp, synes mig förstärkningen kunna utan eftersättande av oundgängligen nödvändiga reparationer undergå nedsättning. Jag föreslår fördenskull, att anslaget upptages med 40,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av.................................................. kronor 40,000.

3. Polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott.

Polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott, oförändrat ordinarie anslag ............................................................ kronor 22,500.

4. Täckande av motsedd brist å anslaget till polis-, lys- och renhållning

vid Stockholms slott.

[7.] På därom av Kungl. Maj:t efter framställning från riksmarskalksämbetet avgivna förslag har riksdagen till förstärkning av anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott beviljat anslag till de belopp, som framgå av följande tabell:

Riksstat

I ordinarie j . , ! Tilläggsstat Summa |

. i extra anslag j

anslag D I j

1919 .............................................j 2*2,500 , — ; — ' 22,500 j

1920 .............................................. ! 22,500 — , I 22,500 ; 45,000

1921 ..............................................j 22,500 22,500 55,6161 j 100,610 J

j 1922...............................................| 22,500 j 22,500 ' 22,000’ i 67,000 i

j 1923 ‘/i—w/« ................................... 11,250 11,250 i — 22,500

1 1923—1924.......................................| 22,500 18,000 ! — 40,500

1 Avser under år 1919 uppkommen och för år 1920 beräknad merkostnad.

2 Avser för år 1921 beräknad merkostnad.

Första huvudtiteln. [7.]

13 I riksmarskalksämbetets tidigare av mig omförmälda skrivelse den 29 september 1923 har ämbetet gjort framställning om förstärkning för budgetåret 1924—1925 av nu ifrågavarande anslag med ett belopp av 22,500 kronor.

Därvid har ämbetet överlämnat en av ståthållarämbetet å Stockholms slott i ämnet gjord framställning, däri ståthållarämbetet — under erinran att de för åren 1919—1921 uppkomna bristerna täckts genom särskilt anvisade medel — anmärkt, att den årliga bristen sedan år 1919 visade tendens att sjunka och utgjorde för år 1922 9,268 kronor 19 öre och för första halvåret 1923 4,367 kronor 82 öre. Vidare har ståthållarämbetet anfört, att en beräkning av de för innevarande budgetår anvisade anslagens användning givit vid handen, att, oaktat samtliga dyrtidsförmåner beräknades minskade med 20 procent, en brist av omkring 10,000 kronor torde komma att uppstå. För att i lugn kunna avveckla kristidens höga utgifter hade det varit synnerligen önskligt, att förstärkningsanslaget bibehållits vid sitt förutvarande belopp och att eventuella brister, vilka syntes vara i stadigt sjunkande, blivit täckta. Sedan efter hand stadgade prisförhållanden inträtt, torde framdeles med all sannolikhet någon brist icke mera uppkomma.

Från ifrågavarande anslag bestridas kostnaderna för säkerhetstjänsten inom slottet — genom Slottsknektar m. fl. — ävensom för lys- och renhållning i de olika, »slottsvalven» samt i korridorer och trappor men icke i de inre våningarna och rummen. De största utgifterna från anslaget hava utgjorts av löner jämte dyrtidstillägg samt avgifter för belysning.

I likhet med riksmarskalksämbetet anser jag en förstärkning för budgetåret 1924—1925 av det ordinarie anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott vara ofrånkomlig. Med avseende å beskaffenheten av de utgifter, som bestridas från anslaget, torde någon förhöjning av förstärkningsanslagets belopp under nuvarande förhållanden icke böra ifrågakomma.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till täckande av motsedd brist å anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av................................................. kronor 18,000.

5. Brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott.

Departementschefen.

Brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott, oförändrat ordinarie anslag........................................................................ kronor 11,250.

14 Första huvudtiteln. [8.]

Departements-

chefen.

6. Täckande av motsedd brist å anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott.

[8.] På därom av Kungl. Maj:t efter framställning från riksmarskalksämbetet avgivna förslag har riksdagen till förstärkning av anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott beviljat anslag till de belopp, som framgå av följande tabell:

I sin meranämnda skrivelse den 29 september 1923 har riksmarskalksämbetet, under åberopande av en av ståthållarämbetet å Stockholms slott i ämnet gjord framställning, hemställt om anvisande för budgetåret 1924 —1925 av ett extra anslag å 3,800 kronor till förstärkning av anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott.

Ståthållarämbetet har i sin berörda framställning framhållit behovet av förstärkningsanslag för nu ifrågavarande ändamål till det belopp, varmed, för år räknat, dylikt anslag anvisats före ingången av budgetåret 1923— 1924, samt därutöver lämnat i huvudsak följande upplysningar. Anslagen hade visserligen under år 1921 visat sig tillräckliga för därmed avsedda ändamål, men såväl för år 1922 som för första hälften av år 1923 hade brist uppstått till belopp av respektive 4,616 kronor 21 öre och 450 kronor 32 öre. Gjorda beräkningar hade tillika givit vid handen, att, oaktat samtliga dyrtidstillägg beräknades minskade med 20 procent, en brist av omkring 800 kronor komme att uppstå å de för innevarande budgetår anvisade anslagsmedlen.

Från anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott bestridas kostnaderna för åtgärder till förekommande av eldfara samt för underhåll och anskaffande av härför erforderlig materiel ävensom för lyshållning på borggården m. fl. platser utom själva slottet.

En förstärkning för budgetåret 1924—1925 av förevarande anslag torde vara erforderlig. Förstärkningen synes dock, i likhet med det under föregående punkt omhandlade extra anslaget, icke böra bestämmas till högre belopp än för innevarande budgetår.

1 Avser under år 1919 uppkommen och för år 1920 beräknad merkostnad.

Första huvudtiteln. [8—9.] 15

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till täckande av motsedd brist å anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av.................................... kronor 3,000.

Övriga kungl. slott.

7. Drottningholms slott.

Drottningholms slott, oförändrat ordinarie anslag............ kronor 24,600.

8. Förstärkning av anslaget till Drottningholms slott.

[9.] Det ordinarie anslaget till Drottningholms slott har till sitt nuvarande belopp av 24,600 kronor fastställts vid 1850—1851 års riksdag och är avsett till bestridande av kostnaderna för betjäningens avlönande, planteringarnas underhållande, byggnader och reparationer samt ved för orangerierna och eldning för rummens konservering m. m.

Till förstärkning av detta anslag har för ett vart av åren 1919—1922 av riksdagen efter Kungl. Maj:ts förslag anvisats särskilda förslagsanslag» högst, å 12,300 kronor. Till samma ändamål anvisades av 1922 års riksdag för första halvåret 1923 ett förslagsanslag, högst, å 6,150 kronor och av 1923 års riksdag ett extra anslag å 20,000 kronor.

För det huvudsakliga innehållet av de utredningar, som legat till grund för riksdagens beslut om förstärkning av anslaget till Drottningholms slott, torde en redogörelse här få lämnas.

Under år 1914 tillkallade sakkunniga, vilka hade att verkställa utredning i vad mån det för underhåll av Drottningholms slott med tillhörande byggnader och park avsedda, årligen beviljade statsanslag kunde anses motsvara behovet, förklarade i avgivet yttrande på anförda skäl, att det årliga statsanslaget borde höjas från dåvarande beloppet 24,600 kronor till 48,300 kronor, eller med 23,700 kronor.

Efter framställning från riksmarskalksämbetet avgav byggnadsstyrelsen i skrivelse den 15 maj 1918 utlåtande rörande lämpligheten av vissa av ämbetet föreslagna reparations- och underhållsarbeten å bland annat Drottningholms slott. Byggnadsstyrelsen framhöll därvid nödvändigheten av att statsanslagen till slottens underhåll höjdes, såsom under kristiden skett med de flesta andra underhållsanslag. De för slottens underhåll avsedda medlen syntes vara alldeles för knappa, varför det näppeligen vore förenligt vare sig med god ekonomi eller med statens värdighet, att landets värdefullaste byggnader i brist på tillräckliga medel icke kunde ägnas erforderlig omvårdnad. Med hänsyn till de betydliga stegringarna i arbets-

16 Första huvudtiteln. [9.]

och materialpriser ansåge byggnadsstyrelsen, att anslagen under kristiden genomgående borde böjas med åtminstone 100 procent.

Med föranledande av dessa byggnadsstyrelsens uttalanden infordrade riksmarskalksämbetet yttranden från ståthållarämbetena på de olika slotten, därvid ståtbållarämbetet på Drottningholms slott hemställde, att det årliga anslaget måtte höjas från dåvarande 24,600 kronor till 60,000 kronor. Till förstärkning av det ordinarie anslaget äskades emellertid, enligt riksmarskalksämbetets förslag, anslag å tilläggsstat för år 1919 och å extra stat för år 1920 med allenast 12,300 kronor.

Till grund för framställningarna om förstärkningsanslag i 1920 och 1921 års statsverkspropositioner hava jämväl åberopats nu berörda utredningar.

Vid anmälan den 7 januari 1922 av frågan om anslag till Drottningholms slott å riksstaten för första halvåret 1923 yttrade dåvarande departementschefen i anledning av riksmarskalksämbetets då föreliggande framställning om ett med 15,000 kronor för år förhöjt förstärkningsanslag — varigenom de för slottet tillgängliga anslagsmedel skulle komma att uppgå till omkring det ärliga belopp, som vid 1914 års förenämnda utredning ansetts erforderligt — att åtgärder borde vidtagas i syfte att för framtiden säkerställa ett tillfredsställande underhåll av slottsbyggnaderna och parken i Drottningholm, men att det icke syntes lämpligt att på grundvalen av en utredning, som verkställts år 1914, föreslå en anslagshöjning. Till grund härför borde läggas en ny, fullständig utredning i ämnet, avseende jämväl de från kungsgården för ändamålet beräknoliga inkomster. Departementschefen ansåge sig förty böra stanna vid att föreslå en förstärkning av det ordinarie anslaget till Drottningholms slott med samma belopp, för år räknat, som för år 1922.

En utredning i ämnet förelåg vid avlåtande av 1923 års statsverksproposition och innefattades i en av ståthållaren på Drottningholms slott upprättad promemoria. Vid anmälan den 8 januari 1923 av anslagsfrågorna under riksstatens första huvudtitel uttalade min företrädare i ämbetet, att den sålunda erhållna utredningen enligt hans mening icke vore av beskaffenhet att kunna läggas till grund för något förslag om ett definitivt ordnande av anslagsfrågan för Drottningholms slott. Emellertid syntes det ofrånkomligt att vidtaga någon höjning av de för ifrågavarande ändamål anvisade medel i syfte att hålla denna, av allmänheten livligt besökta plats i ett värdigare skick. Hos 1923 års riksdag äskades förty ett förstärkningsanslag å 20,000 kronor.

I detta sammanhang torde böra bringas i erinran, att för ett tiotal år sedan en genomgripande restaurering av Drottningholms slott ägt rum. För detta ändamål hade riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag å 1907—1911 års riksstater anvisat anslag till ett sammanlagt belopp av 900,000 kronor. Ifrågavarande restaureringsarbeten omfattade jämväl reparationer å till slottet hörande byggnader samt parkens och kanalernas ordnande, ombyggnad av terrassen mot parken och sjösidan, ombyggnad av kajen, utvidgning

Första huvudtiteln. [9.]

av vatten- och avloppsledningar, inledning av elektrisk belysning med maskinstation, armatur och lampor, m. m.

I sin skrivelse den 29 september 1923 har riksmarskalksämbetet hemställt om förstärkning av förevarande anslag för budgetåret 1924—1925 med 71,900 kronor och därvid överlämnat en av ståthållarämbetet på Drottningholms slott avlåten, jämväl av slottsarkitekten professor I. Tengbom undertecknad skrivelse, innefattande den ifrågasatta utredningen av Drottningholms slotts anslagsbehov.

Jämte det ståthållarämbetets berörda skrivelse torde få såsom bilaga fogas till dagens statsrådsprotokoll, må här en sammanfattande redogörelse få lämnas för utredningens ekonomiska innebörd.

Utredningen är grundad på ett särskiljande av den affärsdrivande verksamheten från den konserverande och vårdande. Utom statsanslagen upptagas inkomster från dels jordbruk med skog, dels diverse byggnader och områden, som uthyras. Förvaltningen av kungsgårdens vatten- och elektricitetsverk påverkar icke i vidare mån de ekonomiska förhållandena än att kostnaden för underhåll och avskrivning å maskinella anordningar anses böra till lika belopp belasta slottets omkostnadskonto och fastighetsförvaltningens konto. Likaså äro trädgårdens inkomster avskilda för att omedelbart komma parkens underhåll till godo. De påräkneliga nettoinkomsterna från jordbruket uppskattas till 7,500 kronor och från fastighetsförvaltningen till 15,000 kronor.

Utgifterna beräknas belöpa sig till 119,000 kronor med den fördelning, som angives i efterföljande tabell, vilken tillika upptager påräkneliga inkomster från jordbruket och fastighetsförvaltningen ävensom erforderliga anslagsbelopp:

Inkomster.

Jordbruket .............. kronor 7,500

Fastigheterna » 15,000

Ordinarie anslag ..... » 24,600

Ytterligare anslag » 71,900

Kronor 119,000.

Utgifter.

Löner ....................... kronor 29,000

Pensioner ............... » 10,000

Slottets underhåll » 30,000

Parkens underhåll » 40,000

Diverse omkostnader » 10,000

Kronor 119,000.

1 utredningen göres gällande, att ett ordnat underhåll av slottet och parken icke kan ske till lägre kostnader än de nu angivna. Vidare framhälles, att, då förhållandena å arbetsmarknaden icke ännu stabiliserats, anslagsbeloppet tills vidare borde utgå dels såsom ordinarie anslag å hittillsvarande belopp, 24,600 kronor, och dels såsom extra anslag å 71,900 kronor.

För egen del har riksmarskalksämbetet i ärendet anfört följande.

Av den utav ståthållarämbetet och slottsarkitekten nu avlämnade grundliga och efter sakkunnig prövning verkställda utredning, vars uppgifter Ftihang till riksdagens protokoll 192i. i saml. 2

18 Första huvudtiteln. [9.]

Departementa-

chefen.

riksmarskalksämbetet kunde till fullo vitsorda, framginge oförtydbart otillräckligheten av hittillsvarande anslag och den trängande nödvändigheten av dessas avsevärda höjande, för så vitt ej såväl slottets som det stora antalet därtill hörande äldre och yngre värdefulla byggnaders bestånd skulle äventyras. Riksmarskalksämbetet funne det vara ett ej oväsentligt statsintresse att genom ändamålen fullt motsvarande medelsanslag såväl bereda erforderlig vård och skydd åt dessa byggnader som även möjliggöra sådan skötsel av Drottningholms ståtliga park, att den i sin helhet och i ett platsen värdigt skick alltfort såsom hittills kunde utgöra en för alla fritt tillgänglig, av stora skaror omtyckt och nyttjad rekreationsplats.

Av vad ståthållarämbetet å Drottningholms slott och riksmarskalksämbetet sålunda anfört framgår behovet av ökade medel för säkerställande av en riktig vård av de kultur- och konsthistoriska värden, som äro nedlagda i Drottningholms slott med därtill hörande anläggningar. Såsom jag vid personligt besök övertygat mig om, hava de årliga underhållsarbetena fått i betydande omfattning eftersättas, och det oaktat har under årens lopp i slottskassan uppkommit en brist, som vid ingången av detta budgetår uppgick till 52,894 kronor 14 öre. Ehuru själva slottet nyligen undergått en genomgripande restaurering, kräver detsamma redan såväl till det yttre som invändigt vissa reparationer. Så är ock förhållandet beträffande en del till slottet hörande byggnader; jag vill i sådant avseende påminna om det bristfälliga tillstånd, i vilket det s. k. Kina slott befinner sig. Vad den vidsträckta slottsparken angår drager densamma otvivelaktigt betydande kostnader för att kunna hållas i ett skick, som är platsen värdigt. Det är enligt min mening oundgängligen nödvändigt att anskaffa ökade medel för berörda ändamål.

Givetvis möta svårigheter att avgöra, i vilken grad en förhöjning av det ordinarie anslaget till Drottningholms slott för framtiden blir erforderlig, särskilt då, såsom här är fallet, anslagsbehovet är bestämt icke blott av de motsedda utgifterna utan även av de på konjunkturförhållandena beroende inkomster, som kunna påräknas från kungsgården. Alltjämt synes fördenskull anslagsbehovet böra täckas genom anvisande, förutom av nu utgående ordinarie anslag, av ett efter förhållandena lämpligen avvägt extra anslag till förstärkning därav.

I fråga om storleken av anslagsbehovet anser jag mig böra framhålla, att det nu beräknade förstärkningsanslaget, 71,900 kronor, med 2,500 kronor understiger det förstärkningsanslag, som enligt den år 1922 verkställda utredningen kunde beräknas erforderligt. Detta förhållande bestyrker den antydda svårigheten att skrida till ett definitivt bestämmande av anslagsmedlens belopp. Då anslagsbehovet i huvudsak är beroende på omfattningen av underhållsarbetena beträffande slottet och därtill hörande anläggningar, förutsätter jag, att man i detta hänseende under nuvarande förhållanden begränsar sig till det oundgängligen nödvändiga. Det synes

Första huvudtiteln. [9—10.]

sålunda icke böra ifrågakomma att för närvarande nedlägga alltför stora kostnader på de mera avlägset belägna delarna av den vidsträckta slottsparken. Jag finner mig jämväl böra erinra därom, att man på alla områden av statsförvaltningen är ställd inför nödvändigheten att iakttaga största sparsamhet, särskilt i fråga om personal- och liknande kostnader. Trots det synnerligen behjärtansvärda syftet med anslagsförhöjningen kan jag förty icke tillstyrka, att förstärkningsanslaget nu bestämmes till högre belopp än 50,000 kronor.

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Drottningholms slott för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av ................................................ ... kronor 50,000.

9. Gripsholms slott.

Gripsholms slott, oförändrat ordinarie anslag ................. kronor 6,000.

10. Förstärkning av anslaget till Gripsholms slott.

[10.]. Till förstärkning av det ordinarie anslaget till Gripsholms slott har riksdagen efter Kungl. Majtts förslag anvisat dels å tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag, högst, å 3,000 kronor, dels å extra stat för ett vart av åren 1920—1922 särskilda förslagsanslag, högst, till enahanda belopp. Beträffande första halvåret 1923 anvisades av 1922 års riksdag ett förslagsanslag, högst, å 1,500 kronor. För innevarande budgetår är för ändamålet uppfört ett extra anslag å 3,000 kronor.

I sin meranämnda skrivelse den 29 september 1923 har riksmarskalksämbetet, med överlämnande av en den 24 september 1923 dagtecknad skrivelse från ståthållarämbetet å Gripsholms slott, hemställt, att för budgetåret 1924—1925 måtte till förstärkning av förevarande ordinarie anslag anvisas ett extra anslag av 3,000 kronor.

Ståthållarämbetet har i åberopade skrivelse erinrat om och förnyat av ämbetet i skrivelse den 24 september 1922 gjorda framställningar om anvisande av medel för verkställande av reparationer dels av taket i den s. k. runda salongen i övre eller kungsvåningen, dels ock av en vid slottet befintlig tvättstuga (1923 års statsverksproposition, första huvudtiteln, sid. 14). Ämbetet har vidare meddelat, att slottskassan den 30 juni 1923 hade en brist av 8,303 kronor 30 öre, vartill borde läggas kostnaderna — 1,642 kronor — för av vederbörande brandförsäkringsverk påfordrad omläggning av de elektriska ledningarna inom tre till slottet hörande byggnader, vilket arbete utförts före sagda tidpunkt men först senare likviderats; slottskassans brist uppginge alltså till 9,945 kronor 30 öre. Under framhållande av att slottskassans i och för sig begränsade

.Första huvudtiteln. [10—11.]

Departementa chefen.

inkomster säkert komme att betydligt minskas under innevarande budgetår på grund av felslagen fruktskörd och försämrad skörd vid jordbruket, har ståthållarämbetet påpekat omöjligheten att längre balansera befintlig skuldsumma samt anhållit, att densamma måtte genom någon riksmarskalksämbetets åtgärd bliva betäckt.

För egen del har riksmarskalksämbetet i fråga om anslag till Gripsholms slott anfört, att ämbetet, som, enligt vad förut nämnts, hade för avsikt att i annat sammanhang göra särskild framställning om åtgärder för tillgodoseende av vissa medelsbehov under slottsstaten, endast ville meddela, att, ehuru ämbetet bland dessa medelsbehov torde komma att upptaga vissa äskanden för Gripsholms slott, ämbetet likväl ansåge sig nu böra framhålla önskvärdheten av att Gripsholms slottskassa i allt fall måtte utöver det ordinäre anslaget komma i åtnjutande av hittills utgående förstärkningsanslag.

Beträffande anslaget till Gripsholms slott föreligger uppenbarligen behov av förstärkning jämväl för budgetåret 1924—1925, och torde förstärkningen lämpligen, såsom riksmarskalksämbetet föreslagit, bestämmas till samma belopp som för innevarande budgetår.

Jag hemställer förty, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Gripsholms slott för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av ................................................ kronor 3,000.

i 1. Ulriksdals slott.

Ulriksdals slott, oförändrat ordinarie anslay........................ kronor 8,250.

12. Förstärkning av anslaget till Ulriksdals slott.

[11.] Då frågan om förstärkning av det ordinarie anslaget till Ulriksdals slott förelädes 1919 års lagtima riksdag, förelåg samtidigt fråga om förstärkning av de ordinarie anslagen till Haga lustslott och park samt till Strömsholms slott.

De utredningar, varå Kungl. Maj:ts framställning i sådant avseende till nämnda riksdag grundade sig, finnas återgivna i det vid sagda års statsverksproposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 9 januari 1919 (första huvudtiteln, sid. 2—18) Därav framgår, att ståthållarämbetena å nu ifrågavarande slott på angivna skäl hemställt om förstärkning av anslagen med 150 procent beträffande Ulriksdals slott samt med 100 procent beträffande de övriga slotten. Riksmarskalksämbetet uttalade, att även ämbetet hölle före, att de årliga anslagen av statsmedel till slotten i fråga borde om möjligt ökas med omkring 100 procent, men ansåge sig ämbetet, med hänsyn till att statsverket under dåvarande eko-

Forsta huvudtiteln. [11—12.] 21

nomiska förhållanden borde i möjligaste mån besparas ökade utgifter, icke böra ifrågasätta större höjning av anslagen än med i genomsnitt 50 procent med undantag för anslaget till Strömsholms slott, beträffande vilket en höjning av 100 procent av särskilda skäl ansåges nödvändig.

Till förstärkning av det ordinarie anslaget till Ulriksdals slott hava av *•

riksdagen anvisats såväl å tilläggsstat för år 1919 som å extra stat för ett vart av åren 1920—1922 särskilda förslagsanslag, högst, å 4,200 kronor, varefter å extra stat för första halvåret 1928 för ändamålet anvisats ett förslagsanslag, högst, å 2,150 kronor. För innevarande budgetår är förstärkningsanslaget bestämt till 3,000 kronor.

I sin skrivelse den 29 september 1923 har riksmarskalksämbetet, med överlämnande av en skrivelse i ämnet från vederbörande ståthållarämbete, gjort framställning om förstärkning av ifrågavarande anslag för budgetåret 1924—1925; och har riksmarskalksämbetet, som till fullo insåge vikten av att under rådande förhållanden icke hetunga statsverket med några som helst extra utgifter utöver vad som nödvändigt erfordrades, ansett sig nödsakat att i nu förevarande hänseende hemställa om äskande för berörda tidsperiod av ett anslag å 4,200 kronor.

En förstärkning av anslaget till Ulriksdals slott synes vara ofrånkomlig Departements. jämväl för budgetåret 1924—1925. Då man beträffande sagda tidsperiod chefenansett sig böra räkna med i stort sett samma prisnivå som för innevarande budgetår, torde anslaget böra upptagas med oförändrat belopp.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Ulriksdals slott för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag

av......................... ............................... kronor 3,000.

13. Haga lustslott och park.

Haga lustslott och park, oförändrat ordinarie anslag kronor 8,000.

14. Förstärkning av anslaget till Haga lustslott och park.

[12.] Till förstärkning av det ordinarie anslaget till Haga lustslott och park har riksdagen anvisat dels å tilläggsstat för år 1919 samt å extra stat för vart och ett av åren 1920—1922 särskilda förslagsanslag, högst, å 4,000 kronor, dels ock å extra stat för första halvåret 1923 ett förslagsanslag, högst, å 2,000 kronor. För budgetåret 1923—1924 är detta anslag i riksstaten uppfört med ett belopp av 3,000 kronor.

I sin meranämnda skrivelse den 29 september 1923 har riksmarskalksämbetet, som överlämnat en av ståthållarämbetet å Ulriksdals och Haga slott i ämnet avlåten skrivelse, gjort framställning om förstärkning av

22 Första huvudtiteln. [12—13.J

Departementschef en.

Departements-

chefen.

ifrågavarande anslag för budgetåret 1924—1925 och därvid anfört, att ämbetet sett sig nödsakat hemställa om anvisande för Haga lustslott och park av ett förstärkningsanslag å 4,000 kronor.

Under hänvisning till vad jag under föregående punkt anfört får jag föreslå, att det ordinarie anslaget till Haga lustslott och park förstärkes för budgetåret 1924—1925 med enahanda belopp som för innevarande budgetår.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Haga lustslott och park för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av...................................................... kronor 3,000.

15. Strömsholms slott.

Strömsholms slott, oförändrat ordinarie anslag kronor 3,000.

16. Förstärkning av anslaget till Strömsholms slott.

[13.] Till förstärkning av det ordinarie anslaget till Strömsholms slott har riksdagen anvisat dels å tilläggsstat för år 1919 samt å extra stat för ett vart av åren 1920—1922 särskilda förslagsanslag, högst, å 3,000 kronor, dels ock å extra stat för första halvåret 1923 ett förslagsanslag, högst, å 1,500 kronor. I riksstaten för budgetåret 1923—1924 är förevarande anslag upptaget med ett belopp av 2,000 kronor.

Med sin skrivelse den 29 september 1923 har riksmarskalksämbetet överlämnat en av ståthållarämbetet på Strömsholms slott gjord framställning om förstärkning av det ordinarie anslaget till Strömsholms slott för budgetåret 1924—1925 med 3,000 kronor samt för egen del anfört, att, oaktat ämbetet till fullo insåge vikten av att under rådande förhållanden icke betunga statsverket med några som helst extra utgifter utöver vad som nödvändigt erfordrades för ifrågavarande ändamål, ämbetet likväl funne sig böra hemställa om förstärkning av ifrågavarande anslag med nyssnämnda belopp.

Det ordinarie anslaget till Strömsholms slott torde böra förstärkas jämväl för nästkommande budgetår. Förstärkningen synes böra bestämmas till samma belopp som för innevarande budgetår.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Strömsholms slott för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av.................................................................. kronor 2,000.

Första huvudtiteln.

17. Rosersbergs slott.

Rosersbergs slott, oförändrat ordinarie anslag kronor 3,000.

Beträffande här förut omförmälda ordinarie anslag, vid vilka jag icke gjort någon framställning, har jag icke att föreslå någon ändring.

Sammanlagda beloppet för de under första huvudtiteln uppförda ordinarie anslagen skulle alltså uppgå till 1,345,000 kronor. Enär för budgetåret 1924—1925 å denna huvudtitel krävas extra anslag till belopp av 462,000 kronor, skulle huvudtitelns slutsumma sålunda komma att för nämnda tidsperiod uppgå till ett belopp av 1,807,000 kronor. För budgetåret 1923 —1924 uppgår sagda slutsumma till 1,778,000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet: Birger Looström.

24 Första huvudtiteln.

Bilaga.

Till Kiksmarskalksäinbetet.

I skrivelse till riksmarskalksämbetet den 26 augusti 1920 och den 30 augusti 1921 erinrade ståthållarämbetet om otillräckligheten av anslagen för underhåll av Drottningholms slott och anhöll, att, i väntan på en fullständig utredning, som på grund av rådande oberäkneliga förhållanden icke då kunde låta sig göra, det extra anslaget — i enlighet med en år 1914 gjord utredning — måtte höjas med 15,000 kronor. Under år 1922 gjordes en ny utredning, som gav till resultat, att det extra anslaget borde ökas med c:a 60,000 kronor, om ett rationellt underhåll av Drottningholms slott skulle kunna ske. Enär vid denna tid fortfarande en del förhållanden, särskilt rörande avlöningskontot, voro svårberäkneliga, förnyade ståthållarämbetet då sin anhållan om det extra anslagets höjande med

15,000 kronor. Dåvarande statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet föreslog det extra anslagets höjande med 7,700 kronor, som även blev riksdagens beslut. Oaktat denna höjning har i det för fastställelse till Kungl. Maj:t inlämnade förslaget rörande Drottningholms slotts inkomster och deras användande 1 juli 1923—30 juni 1924 endast omkring 10,000 kronor blivit över för underhåll av slottet med tillhörande byggnader, varav nära hälften åtgår till städse återkommande utgifter för sotning, eldstäder, snöskottning, takreparationer m. m. I särskild påskrift å förslaget har t. f. slottsarkitekten påpekat, att det i längden icke går för sig med så små anslag, »om ett småningom inträffande förfall skall kunna undvikas», och får ståthållarämbetet kraftigt understryka denna t. f. slottsarkitektens uppfattning. För nyss påbörjade budgetår hava samtliga dyrtidstillägg minskats med 20 procent och, då grundlönerna äro mycket små, synes vid en definitiv lönereglering några avsevärdare minskningar, vilka kunna hava något inflytande på utgiftsposterna i sin helhet, icke kunna göras. Då anslagsökningen icke kan anstå längre, synes därför tiden nu vara inne att inkomma med den i föregående års skrivelse omnämnda utredningen och får ståthållarämhetet med anledning härav vördsamt anföra.

Vid genomgående av de senare årens statsförslag för Drottningholms slott kan man ej undgå att finna, hur föga behovet av underhåll av byggnader och park blivit tillgodosett. Dels äro medlen mycket knappt tillmätta efter vanliga beräkningsgrunder och dels komma de att bli beroende av de allmänna konjunkturerna, ty i den mån inkomsterna för jordbruk m. m. minskas går detta ut över underhållsmedlen, då övriga konton äro fastlåsta och icke tillåta beskäringar. Följden blir, att man i hopp om bättre tider fått balansera skulderna, vilka vid innevarande budgetårs början uppgingo till kontant kr. 52,894:14, för vilkas täckande inga medel stå till ståthållarämbetets förfogande. Under nuvarande tidsläge synes ställningen därför hava blivit ohållbar.

Detta ar icke förenligt med de kulturella värden, Sverige äger i denna anläggning, i slottet och i parken, ett nationalmonument, som sannerligen

Första huvudtiteln.

borde göra varje svensk stolt. Slottet och parken äga ett överflöd av skönhet och storhet i konst och natur, som finnes omedelbart utanför huvudstadens portar öppet och tillgängligt för allt folk. Man stannar i tacksam beundran inför en tid, då något sådant kunnat åstadkommas; man ser på tidens utveckling sedan dess och förstår att något sådant antagligen aldrig mer kommer att skapas i Sverige. Att icke väl vårda ett sådant arv är ett slöseri med oersättliga värden.

De anslag som nu beviljas till vård och skötsel äro, om man bortser från ett extra dyrtidsanslag, med en obetydlig differens desamma som beviljades av 1809 års riksdag. Endast härav bör framgå, att det är knappt tillmätt, även om man tager i betraktande att under olika tider större engångsanslag för restaureringsarbeten beviljats.

För vinnande av större överskådlighet är en annan uppställning av de ekonomiska förslagen önskvärd. Nu äro de olika delarna mera sammanblandade — även om de olika kontona föras och redovisas synnerligen noggrant — medan ett särskiljande av den affärsdrivande verksamheten från den konserverande och vårdande skulle giva större möjligheter att överblicka ställningen.

Utom statsanslagen finnas följande inkomstobjekt: jordbruk och skog, hyror och arrenden, vilka skola användas för täckande av egna utgifter samt för vården av byggnader och park.

Jordbruket med skogen kan betraktas som självständig affärsverksamhet, vars inkomst uppskattas efter gängse grunder. Den hör ingå i den allmänna förvaltningen — såsom hitintills — och icke utarrenderas, för att möjliggöra och utnyttja ett nödvändigt samarbete mellan de olika grenarna. I detta sammanhang torde böra påpekas, att skogen är så knapp tilltagen att knappast det för Kungsgården nödvändiga bränslet därur kan uttagas och följaktligen icke kan beräknas att giva någon inkomst.

Nettot av jordbruket har utgjort:

är 1919 ....................................................................................... kronor 46,681:9 8

» 1920 ..................................................................................... » 23,034:3 5

» 1921 » 15,258:45

» 1922 ........................................................................................ » 4,026:34.

För första halvåret 1923 lämnar det brist, då någon väsentlig inkomst av skörden icke hunnit inflyta. Till jordbruket skulle överflyttas alla de konton för avlöningar, onera, inventarier, underhåll av byggnader och diverse omkostnader, vilka delvis äro påförda andra konti.

Med de varierande inkomster, jordbruket lämnat under ovan nämnda år, och med den depression, som för närvarande råder inom detsamma, är det svårt att bedöma den inkomst, som härifrån kan inflyta. Beräknas denna efter 25 kronor tunnlandet, kommer man till siffran 7,500, utöver vilken man icke torde böra gå.

Den ökning i inkomster, som skulle uppstå vid goda år, torde väl behövas för bestridande av diverse tillfälliga mera nödvändiga utgifter.

Rörande den andra inkomstkällan, hyror och arrenden, härleder den sig från en mängd byggnader och områden, vilka uthyras eller upplåtas mot viss avgift. För dessa kan hyresinkomsten beräknas till 29,300 kronor och övriga inkomster för arrenden m. m. till 700 kronor eller tillsammans

30,000 kronor.

Om ovan nämnda objekt, byggnader och områden, som uthyras, skötas som en fastighetsförvaltning, kan lämpligen här medtagas andelskostnad

26 Första huvudtiteln.

i vatten- och elektricitetsverket, vars utgifter och inkomster gå ungefär jämnt ihop, om man bortser från underhåll och avskrivning å maskinella anordningar, av Elektriska prövningsanstalten år 1914 uppskattat till 4,000 kronor, varav halva beloppet påförts slottets omkostnadskonto och det övriga fastighetsaffären, som för övrigt bör belastas med de den tillkommande utgifter för underhåll av byggnader, skatter, onera och övriga omkostnader. Underhållet av byggnader bör beräknas enligt vanliga grunder, cirka 1 procent av uppskattat värde (500,000 kronor, som nog är ganska lågt).

Utgifterna skulle då bliva:

för underhåll ..................................................................................

» vatten- och elektricitetsverket ................................................

» skatter och onera........................................................................

» diverse omkostnader, såsom renhållning, lyse, avlöning m. m. enligt förslag Litt. A................................................

kronor

4.500 Kronor 15,000.

En nettovinst å detta konto å 15,000 kronor skulle då kunna beräknas.

I detta sammanhang torde påpekas, att priset på elektrisk energi icke ytterligare kan höjas utan snarare bör sänkas, då det redan utgår med 60 öre per kwt.

En annan inkomstkälla skulle trädgården kunna sägas vara, men då parkens skötsel i mycket sammanhänger med denna verksamhet, böra dessa tagas tillsammans och inkomsterna från trädgården gottskrivas parkens konto.

Återstå då slott och park, vilka kräva omkostnader för vård och skötsel utan att giva någon avkastning.

Det är kulturminnesvården, vilkens behov måste tagas för sig. Hitintills har av nuvarande anslag tagits vad som blivit över, sedan de ordinarie behoven fyllts. Det har blivit för litet och många legitima behov hava blivit eftersatta.

Vad parken beträffar, hava de mest synliga delarna sökt givas så mycken ans som möjligt, men för övrigt har mycket av det nödvändigaste måst eftersättas.

Förlusten å parken och trädgården har de senaste åren utgjort:

år 1919 » 1920 » 1921 » 1922

kronor 19,803: o5 » 27,365:04

» 30,879:6 2

» 22,254: 7 3.

Att utgifterna för år 1922 kunnat nedgå, beror på att parkens skötsel måste eftersättas även beträffande de mest synliga delarna för att Kungsgårdens brist icke skulle bliva alltför stor. För att hålla de delar av parken, som nu äro föremål för omvårdnad — med undantag för ovan nämnda år 1922 — i det skick, de nu befinna sig, uppgå kostnaderna till cirka 30,000 kronor per år och dock har under dessa år avsevärd gratis arbetskraft genom nödhjälpsarbeten ställts till förfogande. Sedan denna nu bortfallit, torde kostnaderna för parkens underhåll, om detta skall utsträckas över hela parken och jämväl omfatta orangeriet med tillhörande byggnader samt parkinventarier, icke kunna beräknas under 40,000 kronor.

27 Första huvudtiteln.

Själva slottet har ju nyligen kostats på en genomgripande restaurering och kunnat undvara underhåll, men redan börja stora behov göra sig gällande, t. ex. målning av dörrar, fönster etc., som redan kräva störa summor. ’ För beräkning av behövligt anslag kan man icke utgå från föregående års anslag, emedan de ju varit för små.

\rj(j byggnader av ordinär typ och. kostnad brukar man utgå från ett underhåll av 1 procent av anläggningskostnaden. De byggnader, som här avses, äro ju av den art att liknande värdering knappast kan göras, da den dyrbara inredningen kräver större underhållskostnader. Å andra sidan kan man ju utgå ifrån, att dylika större kostnader, som ju återkomma med större tidsmellanrum, få bliva föremål för särskilda framställningar och hålla sig till 1 procent av slottets med tillhörande byggnaders värde,’ som år 1914 uppskattats till cirka å,000,000 kronor. Underhållet skulle då belöpa sig till 40,000 kronor, som dock med hänsyn till den nyligen verkställda restaureringen skulle kunna förslagsvis upptagas till

30,000 kronor, häri inberäknat arvode till slottsarkitekt, vilkens tillsättande nu icke längre torde kunna anstå.

Vad som anförts gäller det ordinarie underhållet av slottet och parken. För dennas sättande i stånd enligt ursprunglig plan, ångbåtsbryggans ombyggande, badhusets restaurering, ordnandet av terrassen nedanför »Hertigarnas stall», kajmurens omläggning, dammarnas upprensning, som ur hygienisk synpunkt vore synnerligen önskvärd, m. m. erfordras särskilda engångskostnader, vilka torde böra framställas först vid ekonomiskt gynnsammare tidpunkt, för så vitt icke direkt fara för förfall föreligger, som kan bliva fallet med ångbåtsbryggan, kajmuren och badhuset.

I innevarande räkenskapsårs utgiftsstat har upptagits för pensioner och gratial ett belopp av kronor 8,260, vartill bör läggas dels emotsedda ytterligare pensioner, dels kostnad för ved, renhållning m. m., och torde därför utgifterna härför icke kunna beräknas under kronor 10,000.

Under förutsättning att särskilda medel anvisas för skuldernas täckande får en sammanfattning av ovanstående alltså följande utseende:

Inkomster: Utgifter:

Att nu fastslå det behövliga ordinarie anslagets storlek till 119,000 kro nor torde nog låta sig göra, då ett ordnat underhåll av slottet och parken nog icke kan ske med ett mindre anslag. Men, då ännu icke en del förhållanden å arbetsmarknaden stabiliserats, anser ståthållarämbetet, att anslaget tillsvidare bör utgå med det förutvarande statsanslaget 24,600 kronor och att återstoden av det behövliga statsanslaget 71,900 kronor beviljas som extra anslag.

På grund av vad ovan nämnts, får ståthållarämbetet vördsamt hemställa, att riksmarskalksämbetet ville göra en underdånig framställning om beviljande under budgetåret 1924—1925 för Drottningholms slott av

28 Första huvudtiteln.

dels ett ordinarie anslag av....................................... kronor 24,600: —,

dels ett extra » » ........................................ » 71,900: — samt

dels för täckande av under årens lopp uppkommen

brist ett extra anslag av ....................................... » 52,894:14.

Stockholm den 30 augusti 1923.

IVAR TENGBOM. ADOLF A:SON MURRAY.

/

/ Carl Mörner.

Litt. A.

Förslag till utgifter för diverse omkostnader såsom renhållning, lyse, avlöningar, synekostnader m. m. för fastighetsförvaltningen vid Drottning*

holms slott.

Renhållning ........................................................................................ kronor 1,200

Ytter- & trappbelysning samt vattenpumpning............................ » 300

Slottsförvaltaren, bidrag till avlöning............................................ » 1,500

Bokhållaren, » » » » 1,000

Synekostnader och oförutsedda utgifter ................................ » 500

Kronor 4,500.

Stockholm den 30 augusti 1923.

ADOLF A:SON MURRAY.

Ernst Björkman.

Litt. B.

Förslag till avlöningar och arvoden för slottsförvaltningen vid Drottningholms slott.

Ståthållaren, arvode............................................................................ kronor 3,000

Slottsförvaltaren ............................................................... » 3,000

Sekreteraren ................................................................. » 200

Arkivarien..................................................... » 300

Oldfrun ......................................................................... » 3,000

Kyrkoherden ................................................................................ » 150

Orgelnisten........................ » 100

Första huvudtiteln.

29 Vaktmästaren vid Drottningholms slott........................................

» Kina slott ........................................................

2 st. slottsknektar...............................................................................

3 » slottsstäderskor .......................................................................

Slottsläkaren .......................................................................................

Brandchefen ........................................................................................

Nattvakten ..........................................................................................

Renhållningskarlen ............................................................................

Beklädnadsersättning till slottsvaktmästarne och slottsknektarne

kronor 3,000 » 2,000

» 5,200

» 4,000

» 650

» 100

» 1,800

» 1,300

» 1,200

Kronor 29,000.

Stockholm den 30 augusti 1923.

ADOLF A:SON MURRAY.

Ernst Björkman.

Litt. C.

Förslag till ntgifter för diverse omkostnader såsom städning och skurning, underhåll av bil och brandredskap, skrivmateriel, bidrag till underhåll av den elektriska anläggningen m, m.

Städning och skurning ..............................................

Bidrag till underhåll av hil ...................................

Underhåll av brandredskap .......................................

Bokbindning och skrivmateriel ...............................

Maskinskrivning ......................................................

Städning av slottskontorsrummen ...........................

Föda åt vakthundarna ............................................

Bidrag till underhåll av elektriska anläggningen Brandsynekostnader ................................................-

. kronor

»

»

»

»

»

»

»

Medicin m. m. ...i.................................................;.......;.....................

Elektrisk ström för vattenpumpning, belysning i ålderdomshemmet, förvaltarebostaden m. fl. ställen................................

Oförutsedda utgifter ........................................................................

2,000

1,500

2,000

1,000

Kronor 10,000.

Stockholm den 30 augusti 1923.

ADOLF A:SON MURRAY.

Ernst Björkman.

Punkt

30 Första huvudtiteln.

Sammandrag och register

till

Första huvudtiteln för budgetåret 1924—1925.

Sid.

Nr

A. Kungl. hovstaten.

Kungl. Maj:ts hovhållning .........................................

Förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning

Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning och ha penningar lör Hennes Kungl. Höghet Kronprinsessan

hovhållning anslagna medel ........................

Hans Kungl. Höghet Hertigen av Västergötland

Hans Kungl. Höghet Hertigen av Närke............

Ved och kol för de kungl. hoven.....................

de kungl. hoven.....................

fnderhåll och vård av möbler sa inventarier i de kungl. slotten

Kungl. hovstallets utfodring

Säger för kungl. hovstaten

B. Kungl. slottsstaten.

Stockholms slott:

upplåtna byggnader

slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader ■ Polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott..........

renhållning vid Stockholms slott ■

och yttre lyshållningen vid Stockholms slott •••■ Övriga kungl. slott:

Drottningholms slott..........................................

Förstärkning av anslaget till Drottningholms slott

flinkt

Första huvudtiteln

31 Sid. I Nr I

Andra Imvadtiteln.

1 Andra huvudtiteln.

Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 januari 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth. Hasselrot, Stridsberg. Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

l:o.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet 'Ekeberg, anmäler de frågor, som tillhöra regleringen för budgetåret 1924—1925 av utgifterna under riksstatens andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet. Därvid anför departementschefen — under förklaring att han kommer att angiva jämväl de ordinarie anslag, beträffande vilka han ej har att föreslå någon förändring — följande:

A. Departementet.

1. Statsministern, lönefyllnad,

oförändrat ordinarie anslag ................................................. kronor 6,000.

2. Statsråden utan departement,

oförändrat ordinarie anslag................................................... kronor 72,000.

3. Departementschefen,

oförändrat ordinarie anslag ............................................... kronor 24,000.

4. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli.

Vid anmälan den 8 januari 1923 av ordinarie förslagsanslaget till departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, såvitt angick budgetåret 1923—1924, framhöll dåvarande departementschefen, att en viss besparing beträffande departementet kunde genomföras utan att dock framträda i form av anslagsminskning. Utgifterna till vikariatsersättningar hade under de senaste åren uppgått till avsevärda belopp, beroende på att statssekreteraren- Bihårig till riksdagens protokoll 1924. 1 samt 1

2 Andra huvudtiteln. [1.]

expeditionschefen varje år under flera månader måst beviljas ledighet från expeditionschefsgöromålen för utarbetande av statsverkspropositionen och andra på honom ankommande propositioner. Behovet av en dylik ledighet skulle emellertid — framhölls det — väsentligen kunna minskas, om statssekreteraren i stället bereddes erforderlig hjälp av andra arbetskrafter inom departementet med förberedelserna till de propositioner, för vilka han bure ansvaret.

I anledning av detta uttalande vill jag nämna, att statssekreteraren vid förberedelserna till innevarande års statsverksproposition samt vid densammas utarbetande verksamt biträtts av vissa tjänstemän i departementet — främst kansliråden —, vilka utfört detta arbete vid sidan av sina övriga göromål. På grund härav har statssekreterarens ledighet från expeditionschefsgöromålen för utförandet av arbetet med statsverkspropositionen till innevarande års riksdag samt andra härmed sammanhängande propositioner kunnat under det gångna året inskränkas till sammanlagt 32 dagar, fördelade på månaderna oktober—december. Härvid må dock erinras om, att årets statsverksproposition varit av jämförelsevis ringa omfång och ej krävt mera tidsödande eller vidlyftiga utredningar och förarbeten. Ej heller har statssekreterarens tid i någon större utsträckning tagits i anspråk av andra på honom ankommande propositioner.

Beträffande det ordinarie anslaget till departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, varom under denna punkt är fråga, har jag ej att föreslå någon ändring, och får jag alltså anmäla anslaget till upptagande med oförändrat belopp:

Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, oförändrat ordinarie förslagsanslag ............................................. kronor 156,800.

5. Departementschefens ombud för tillsyn å tryckta skrifters allmängörande,

oförändrat ordinarie förslagsanslag .................................... kronor 14,000.

6. Handsekreterare åt statsministern.

[1.] Till en handsekreterare åt statsministern har riksdagen sedan ett antal år tillbaka på extra stat anvisat ett anslag. Detta har utgått med

3,000 kronor om året, intill dess det av 1921 års riksdag i samband med den av samma riksdag beslutade löneregleringen för statsdepartement m. m. höjdes till 4,000 kronor för år.

Ett anslag för ifrågavarande ändamål torde böra utgå jämväl för budgetåret 1924—1925, och synes anslagets belopp böra sättas till 4,000 kronor.

Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till avlönande av en handsekreterare åt statsministern för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag å .................................................. kronor 4,000.

3 Andra huvudtiteln. [2.]

B. Lagberedningen m. m.

Under närmast följande punkter ser jag mig nödsakad föreslå vissa höjningar i de för närvarande till lagberedningen, processkommissionen och den s. k. dalautredningen utgående anslagen. Dessa höjningar belöpa sig till ett sammanlagt belopp av 29,500 kronor. Emellertid vill jag i detta sammanhang förutskicka den anmärkningen, att jag i stället kommer att föreslå en väsentlig nedsättning i andra huvudtitelns ordinarie reservationsanslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga, nämligen från 250,000 kronor till 140,000 kronor eller således med 110,000 kronor.

1. Lagberedningen.

[2.] Till lagberedningen har å extra stat för varje år från och med är 1903 beviljats särskilt reservationsanslag, som satts för ett vart av åren 1903—1919 till 50,000 kronor, för ett vart av åren 1920 och 1921 till 60,000 kronor, för år 1922 till 75,000 kronor, för 1923 års första halvår till

25,000 kronor och för budgetåret 1923—1924 till 58,000 kronor. Att anslaget för sistnämnda båda perioder kunnat sättas så lågt hade sin huvudsakliga grund däri, att å förut beviljade anslag beräknades vid utgången av närmast föregående budgettermin förefinnas avsevärda besparingar.

Beredningen utgöres av en ordförande samt tre ledamöter, av vilka emellertid en på grund av ledamotskap av statsrådet under större delen av år 1923 icke varit i tjänstgöring. Sistnämnda förhållande har föranlett, att från och med den 15 augusti 1923 en särskild sekreterare anställts hos beredningen.

För sin verksamhet under år 1923 har lagberedningen avgivit en redogörelse, vilken såsom bilaga (A) torde få åtfölja statsrådsprotokollet.

Å det för beredniugens verksamhet anvisade anslag förefanns den 1 juli

1923 en besparing av omkring 28,600 kronor. Om härtill lägges det för budgetåret 1923—1924 beviljade anslaget 58,000 kronor, erhålles ett belopp av omkring 86,600 kronor, vilket står till förfogande för bestridande av utgifterna under budgetåret 1923—1924. Utgifterna från anslaget för samma tid torde — med hänsyn bl. a. därtill att ett par av beredningens ledamöter under avsevärd tid av nämnda budgetår innehaft andra uppdrag inom justitiedepartementet och då uppburit avlöning från annat anslag — kunna beräknas till allenast omkring 69,100 kronor. Den 1 juli

1924 lärer alltså kunna, beräknas en befintlig besparing å anslaget av omkring 17,500 kronor.

För budgetåret 1924—1925 torde utgifterna för beredningen — under förutsättning att under denna tid företages allenast en resa för skandinaviskt samarbete — kunna, frånsett den dyrtidstillägg motsvarande ersättningen till beredningens personal, vilken ersättning från och med innevarande budgetår bestrides från förevarande anslag, uppskattas till omkring 73,000 kronor. Om från detta belopp dragés den beräknade behåll-

4 Andra huvudtiteln. [2—3.]

ningen vid budgetårets början 17,500 kronor, erhålles en summa av 55,500 kronor. Sistnämnda belopp eller, i runt tusental, 55,000 kronor är alltså — frånsett dyrtidtilläggssersättningen — det, med vilket anslaget till lagberedningen behöver äskas för budgetåret 1924—1925. Härjämte kunna omkring 6,500 kronor beräknas komma att åtgå för bestridande av dyrtidstilläggsersättning till beredningens personal. För underlättande av riksdagens budgetbehandling torde vara lämpligt att särskilja utgifterna för nyssnämnda ändamål från utgifterna i övrigt för beredningens upprätthållande. Omförmälda 6,500 kronor torde alltså böra äskas för sig och anvisas såsom förslagsanslag, medan återstoden av de erforderliga medlen för uppehållande av beredningens verksamhet eller 55,000 kronor begäras såsom reservationsanslag.

I enlighet härmed får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels att för fortsatt uppehållande av lagberedningens verksamhet för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra

reservationsanslag å .......................... kronor 55,000,

dels ock att för beredande av dyrtidstillägg motsvarande ersättning till lagberedningens personal för samma budgetår anvisa ett extra förslagsanslag å .......................................... kronor 6,500.

2. Processkommissionen.

[3.] Till en förberedande utredning angående en rättegångsreform har riksdagen för tiden från och med år 1912 beviljat anslag av växlande storlek. Under de första åren var uppdraget i fråga anförtrott åt allenast en person, som hade att med hjälp av vissa biträden verkställa den begärda utredningen. Genom beslut av Kungl. Maj:t den 12 september 1919 blev emellertid —- efter det riksdagen erhållit tillfälle att uttala sig om ett därom framställt förslag — den sålunda anordnade utredningen ombildad till en kollegialt arbetande kommission. Denna processkommission består numera av en ordförande samt fyra ledamöter jämte en sekreterare. Vid sidan av kommissionen för att samråda med densamma stå tio sakkunniga. Beträffande kommissionens verksamhet under år 1922 hänvisas till den såsom bilaga (B) vid detta protokoll fogade arbetsredogörelse.

I det yttrande, som åtföljde den till 1923 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen i frågan om anslag för processkommissionen, framhöll dåvarande departementschefen anglägenheten därav, att ett fullständigt förslag till reform av straffprocessen snarast möjligt komme till stånd, samt tillkännagav, att han, om riksdagen ej vid beviljandet av medel till processkommissionens fortsatta verksamhet under budgetåret 1923—1924 förklarade sig hava något att däremot erinra, vore sinnad att framdeles föreslå Kungl. Maj:t, att processkommissionen skulle erhålla föreskrift att, innan kommissionen till fortsatt behandling upptoge frågan om civilpro-

Andra huvudtiteln. [3.J

eessens reformerande, dels framlägga sitt principbetänkande i fråga om domstolsorganisationen och straffprocessen, dels ock taga under övervägande frågan om möjligbeten av en reform av straffprocessen utan att samtidigt civilprocessen reformerades samt avgiva det utlåtande härom, vartill utredningen föranledde.

Riksdagen har därefter i skrivelse den 25 maj 1923 (nr 212) under åberopande av vad som anförts i sammansatta stats- och första lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande i ärendet (nr 8) tillkännagivit, att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning, för fortsatt uppehållande av processkommissionens verksamhet för budgetåret 1923— 1924 anvisat ett extra reservationsanslag å 80,000 kronor.

I det av riksdagen åberopade, av sammansatta stats- och första lagutskottet avgivna utlåtandet har utskottet anfört huvudsakligen följande:

Att finna den lämpligaste anordningen för fullföljande av det pågående reformarbetet i fråga vore givetvis ett svårlöst problem. Vissa skäl kunde anföras för den av departementschefen framförda planen, att straffprocessen möjligen borde utbrytas ur den allmänna rättegångsreformen och en omdaning i denna del genomföras utan avbidan på en reform av civilprocessen. Antagligt vore, att en sådan behandling av den föreliggande uppgiften skulle kunna medföra vissa fördelar. Å andra sidan vore det emellertid tydligt, att en sådan klyvning av ämnet vore förenad med betydande svårigheter. Utskottet kunde för sin del icke för det dåvarande taga ställning till frågan om vilket av dessa alternativ för rättegångsreformens genomförande, som framdeles borde väljas. För ett avgörande därutinnan krävdes en närmare utredning rörande alternativens fördelar och olägenheter samt de utvägar, som stode till buds för svårigheternas övervinnande. Ehuru utskottet sålunda icke för det dåvarande kunde uttala sig rörande den lämpligaste formen för omgestaltningens genomförande, syntes det dock utskottet önskvärt, att ett fullständigt förslag till reform av straffprocessen snarast måtte komma till stånd. Att en omdaning så snart som möjligt av förfarandet i brottmål vore av behovet påkallad torde vara allmänt erkänt. Inom straffprocessen framträdde tydligast den nuvarande ordningens brister. Vid olika tillfällen hade också riksdagen framhållit önskvärdheten av reformer på detta område. Lika med departementschefen funne jämväl utskottet lämpligt, att, innan arbetet med förfarandet i tvistemål upptoges till fortsatt behandling, kommissionens principbetänkande rörande domstolsorganisationen och straff processen framlades. Utskottet utginge härvid från att de allmänna grunderna för domstolsorganisationen icke kunde framläggas utan att ståndpunkt toges till de ledande principerna för såväl civil- som straffprocessen och att i avdelningen om domstolsväsendet redogörelse i erforderlig utsträckning komme att lämnas rörande dessa principer. Utskottet antoge jämväl, att, därest det under utredningens fortgång skulle visa sig ändamålsenligt, att inom kommissionen tidigare utfört arbete på civilprocessens område i en eller annan form framlades för belysande av kommissionens betänkande, Kungl. Maj:t komme att vidtaga därför erforderliga åtgärder. Vidkommande den av departementschefen framförda tanken, att åt kommissionen borde uppdragas att undersöka möjligheterna för ett separat genomförande av straffprocessreformen och att,

6 Andra huvudtiteln. [3.]

därest undersökningen skulle giva vid handen, att ett sådant genomförande vore möjligt, framlägga grunder därför, syntes något uttalande i denna del icke för det dåvarande erforderligt. Avgörandet av detta spörsmål torde kunna tills vidare anstå.

Processkommissionen, vars utlåtande infordrats i anledning av riksdagens skrivelse, har yttrat följande:

Processkommissionen hade i flera avgivna underdåniga utlåtanden framhållit, att de särskilda ämnena inom processlagstiftningen: domstolsorganisationen, förfarandet, rättsmedlen, bevisningen stode i det nära sammanhang med varandra att, då det gällde en grundligare reform av rättegångsväsendet, dessa särskilda ämnen borde behandlas i ett sammanhang. I överensstämmelse härmed hade processkommissionen utgått från, att de olika avdelningar, i vilka kommissionens principbetänkande naturligen borde uppdelas, eller domstolsorganisationen, civilprocessen och straffprocessen, skulle i ett sammanhang framläggas. Anledning till att en uppdelning ifrågasatts hade varit det vid behandling under 1922 års riksdag av förslag till särskild lagstiftning angående vissa delar av straffprocessen framhållna behovet av att en reform av straff processen snarast möjligt och oberoende av en revision av civilprocessen komme till stånd. I denna fråga hade processkommissionen uttalat, att de förut angivna allmänna synpunkterna i fråga om processlagstiftningen väl icke utgjorde avgörande hinder emot att straffprocessen i dess helhet, således jämväl innefattande organisationen av domstolarna för behandling av brottmål, upptoges till särskild behandling, men att dock, med avseende därå att särskilda domstolar för sådana mål ej borde inrättas, frågan behövde underkastas ytterligare prövning. Det vore med anledning av det ifrågasatta upptagandet av straffprocessen till särskild behandling, som det nu ifrågasattes, att processkommissionen, som i dess nuvarande sammansättning hunnit genomgå domstolsorganisationen och straffprocessen och vore sysselsatt med uppsättande av motiverat utlåtande i dessa delar men som ej behandlat civilprocessen, skulle framlägga principbetänkandet, i vad det avsåge de sålunda nu behandlade delarna, innan vidare arbete ägnades åt civilprocessen. Såsom utskottet uttalat, vore det vid utarbetandet av grunderna för en organisation av domstolar, som skulle handhava både tvistemål och brottmål, givetvis nödvändigt att taga ståndpunkt till de ledande principerna för såväl civil- som straffprocessen. Vid processkommissionens bearbetning av frågan om domstolsorganisationen hade kommissionen naturligen också utgått från vissa grundsatser, som skulle komma till genomförande i avseende å själva processen, och hade kommissionen därvid även tagit hänsyn till de inom kommissionen i annan sammansättning utarbetade, i förslagstryck föreliggande utkast till bestämmelser i avseende å större delar av civilprocessen. Men tanken hade varit att, när processförfarandet mera ingående behandlades, dessa grundsatser skulle ånyo tagas i övervägande och därvid noga tillses, att vad scm föresloges i avseende å domstolsorganisationen komme i överensstämmelse med förslaget i avseende å själva förfarandet. Så hade kommissionen gått till väga beträffande straffprocessen, och detsamma hade kommissionen avsett att iakttaga i fråga om civilprocessen. Önsldigt vore naturligen ock, att de allmänna grunderna för förfarandet i tvistemål och i brottmål icke komme att skilja sig från varandra mera än som betingades av de olika föremålen för vardera processarten.

7 Andra huTudtiteln. [3.]

Det mest följdriktiga vore därför, att principbetänkandet i enlighet med den ursprungliga planen avgåves i ett sammanhang rörande alla tre avdelningarna. Då det emellertid ansetts angeläget, att en reform av straffprocessen snarast möjligt kunde komma till stånd, och detta önskemål skulle befordras genom en sådan ändring av planen, att principbetänkandet angående domstolsorganisationen och straffprocessen framlades, utan avbidan på att ett fullständigt principbetänkande rörande civilprocessen hunnit utarbetas, borde det övervägas, om en sådan ändring lämpligen kunde genomföras. Därvid borde framhållas, att inom civilprocessen funnes många viktiga spörsmål, som borde besvaras i ett fullständigt principbetänkande rörande denna del av ämnet men som icke hade närmare samband med domstolsorganisationen eller det straffprocessuella förfarandet. Behandlingen av dessa spörsmål kunde alltså utan större olägenhet anstå. Däremot måste processkommissionen vid framläggandet av betänkande angående domstolsorganisationen och straffprocessen, såsom utskottet förutsatt, hava tagit ståndpunkt till de ledande principerna jämväl för civilprocessen. Emot utskottets uttalande, att en redogörelse för dessa principer borde i detta sammanhang givas, kunde någon invändning icke göras. I enlighet med vad förut sagts måste emellertid därvid ett förnyat övervägande av dessa principer inom kommissionen äga rum, och enligt de för processkommissionen gällande bestämmelserna skulle ämnet även behandlas med de i kommissionen tillkallade sakkunniga. En sådan behandling av civilprocessen, som sålunda finge en väsentligen inskränktare omfattning än den som ägnades de övriga delarna, lämnade väl icke samma trygghet, som om ämnet i sin helhet gjorts till föremål för ingående prövning, men såvitt då kunde, bedömas syntes dock avgörande betänklighet mot ett sådant behandlingssätt ej föreligga. Vid den behandling av civilprocessen, som sålunda i varje fall måste i processkommissionen äga rum, vore det naturligtvis en avsevärd förmån att inom kommissionen under en annan sammansättning på detta område verkställts ett omfattande arbete, vars resultat förelåge i förut omförmälda utkast, även om dessa utkast icke kunde anses innefatta en slutlig eller fullständig bearbetning av ämnet. Kommissionen måste emellertid i sin nuvarande sammansättning fatta ståndpunkt till de frågor, som dessa utkast behandlade, så vitt de anginge de ledande principer för civilprocessen, om vilka kommissionen skulle yttra sig. Huruvida ett offentliggörande av dessa utkast kunde visa sig ändamålsenligt för belysande av kommissionens betänkande berodde i främsta rummet därpå, om betänkandet komme att intaga samma ståndpunkt i fråga om de ledande eivilprocessuella principerna som dessa utkast. I vad mån sådan överensstämmelse komme att föreligga, kunde icke med bestämdhet angivas, innan kommissionen i sin nuvarande sammansättning och efter samråd med de i kommissionen tillkallade sakkunniga fattat slutlig ståndpunkt i dessa frågor.

Ur den av processkommissionen avgivna arbetsredogörelsen inhämtas, att kommissionen under förra året varit sysselsatt med utarbetandet av det motiverade principbetänkande, som den har att avgiva, och att utkast till avsevärda delar av detta betänkande jämväl äro författade. I en inledning till det hela har lämnats dels en redogörelse för äldre reformer och reformförslag, dels ock en framställning av de viktigaste

8 Andra huvudtiteln. [3.J

bristerna i vårt nuvarande rättegångsväsen samt ett angivande av vissa allmänna riktlinjer för reformen. Avdelningen om domstolsförfattningen är till större delen uppsatt. Den inledes med en översikt av domstolsförfattningen i främmande länder samt behandlar vidare ämnet i följande kapitel: 1. Allmänna grunder för domstolsförfattningen, 2. Om lagmansrätterna, 3. Om hovrätterna, 4. Om högsta domstolen, 5. Om domare, deras behörighetsvillkor och tillsättande, 6. Om tid och ort för domstolarnas sammanträden, 7. Om offentlighet och ordning vid domstolarna, 8. Om domstols kansli, 9. Om domstols protokoll, 10. Om åklagare- och polismyndigheter och 11. Om rättegångsombud och offentliga sakförare (advokater). Av den avdelning, som skall behandla straffprocessen, hava utarbetats dels en inledning, innehållande de allmännaste grunderna för rättegången i brottmål, dels ock följande kapitel: 1. Om åtal såsom villkor för rättegång och om rätten till åtal, 2. Om den misstänkte eller tilltalade och hans försvar, 3. Om förberedande undersökning, 4. Om häktning, anhållande och reseförbud, 5. Om beslag och 6. Om husrannsakan. Av denna avdelning återstå således ännu frågorna om själva handläggningen vid underrätten, bevisningen och rättsmedlen, beträffande vilka ämnen emellertid, på sätt i förra årets statsverksproposition omförmälts, föreligga utkast till grunder.

Enligt vad jag förvissat mig om, innefatta de nu utarbetade delarna icke någon lagtext. De innehålla en i särskilda kapitel uppdelad resonerande framställning av ämnet, varjämte till närmare precisering av denna framställning varje kapitel avslutas med en kort sammanfattning av de resultat, som innefattas i framställningen. Men denna sammanfattning, som i det väsentliga sammanfaller med de förut omnämnda grunderna, har varken den form eller den fullständighet, som kräves av en lagtext. Härförutom hava uppgjorts dels vissa grunder för rikets indelning i domsagor, hovrättsområden och statsåklagardistrikt, dels ock en beräkning av den personal, som erfordras för en ny organisation, och av kostnaderna för en sådan organisation jämförda med de nuvarande kostnaderna. Större delen av dessa sålunda utarbetade delar av det blivande betänkandet hava i slutet av året genomgåtts med de i kommissionen inkallade sakkunniga. Kommissionen skall nu närmast sysselsätta sig med att, med ledning av de förut upprättade grunderna, fortsätta arbetet med motiveringen av utlåtandet angående straffprocessen.

Vad angår frågan om behandlingen av civilprocessen, som under kommissionens nuvarande sammansättning icke direkt utgjort föremål för bearbetning, har från kommissionen såsom dess enhälliga uppfattning meddelats mig följande. Vid arbetets fortgång hade allt klarare framstått, att det, såsom riksdagen förra året framhållit, vore nödvändigt att, när betänkande i fråga om domstolsväsendet framlades, tillika redogörelse lämnades för de principer, som förordades rörande förfarandet, och detta beträffande både tvistemål och brottmål. Och denna redogörelse borde, även vad anginge

Andra huyndliteln. [3.]

tvistemålen, ej bliva allt för knapphändig. Vid utarbetandet av betänkandet angående domstolsväsendet hade det visat sig, att man i den ena punkten efter den andra måste utgå från vissa förutsättningar i fråga om anordnandet av själva proceduren. För att möjliggöra en prövning av dessa förutsättningar måste lämnas en redogörelse för vad kommissionen sålunda rörande ifrågakomna delar av proceduren ville föreslå med skälen därför. Och det hade befunnits, att de civilprocessen tillhörande frågor, som sålunda borde behandlas i sammanhang med domstolsväsendet, innefattade en väsentlig del av vad som borde upptagas i ett principbetänkande angående civilprocessen. En uppdelning av grunderna för civilprocessen i två delar, som skulle framläggas på olika tider, hade ock visat sig skola medföra större olägenhet än först antagits. Genom en sådan uppdelning äventyrades översikten av civilprocessens olika delar och följdriktigheten inom området. Det hade därför funnits vara att föredraga att göra en sammanhängande framställning av vad som avsåges jämväl rörande civilprocessen. Utarbetandet av ett sådant principbetänkande borde kunna fullbordas på vida kortare tid än motsvarande arbete rörande straffprocessen, enär i fråga om civilprocessen förelåge av kommissionen i dess äldre sammansättning utarbetade utkast till bestämmelser, medan kommissionen i den sammansättningen icke sysslat med straffprocessen, varjämte vid civilprocessens behandling straffprocessens grunder i stor utsträckning kunde tjäna till ledning.

På grund av vad sålunda förekommit synes det mig försiktigast, att någon ändring i processkommissionens arbetsplan icke företages, utan att kommissionen får, såsom ursprungligen avsetts, i ett sammanhang avgiva principbetänkande angående rättegångsreformen, innefattande såväl domstolsväsendet och straffprocessen som civilprocessen. Det härav förorsakade dröjsmålet med betänkandets avgivande torde på grund av vad förut anförts ej behöva bliva så särdeles stort. Och uppenbart är, att utarbetandet av det principbetänkande angående alla delar av civilprocessen, som i varje fall bör avgivas, skall komma att taga mindre tid, om det får ske i ett sammanhang, än om arbetet skall splittras i särskilda delar. Synnerlig vikt bör ock fästas därvid, att den för en blivande granskning av de föreslagna nya grunderna nödiga översikten av reformfrågan svårligen kan vinnas annorledes än genom att principbetänkandet får omfatta processreformen i dess helhet. Den av processkommissionen nu förordade ordningen för arbetets bedrivande torde därför vara den, som är bäst ägnad att föra den stora och viktiga frågan framåt. Det bör dock tillses, att betänkandet ej göres mera omfattande än som av förut omförmälda hänsyn påkallas. I följd härav bör med den ifrågasatta undersökningen angående ett sär skilt genomförande av en straffprocessreform anstå, till dess principbetänkandet i dess helhet föreligger.

Vad därefter angår kostnaderna för processkommissionen och det anslag,

10 Andra huvudtiteln. [3—4.]

som bör beräknas för densamma för budgetåret 1924—1925, är att nämna följande. Å de för kommissionens verksamhet anvisade anslag förefanns vid utgången av första halvåret 1923 en besparing av omkring 16,700 kronor, därav dock skulle bestridas utgifter från föregående budgetår till belopp av omkring 1,700 kronor. Om till den sålunda uppkomna verkliga behållningen, omkring 15,000 kronor, lägges det för budgetåret 1923—1924 beviljade anslaget 80,000 kronor, erhålles ett belopp av omkring 95,000 kronor, vilken summa kommissionen — särskilt med hänsyn därtill att i kommissionens arbete numera åter deltager en ledamot, vilken tidigare såsom medlem av statsrådet varit därifrån förhindrad — beräknat bliva i sin helhet erforderlig till bestridande av dess utgifter för samma tid. Försiktigheten torde sålunda bjuda, att man icke räknar med att vid ingången av budgetåret 1924—1925 kommer att förefinnas någon besparing å anslaget. Kostnaderna för uppehållandet av kommissionens verksamhet, under sistnämnda budgetår kunna icke beräknas lägre än till omkring 94,000 kronor, därav omkring 4,500 kronor till bestridande av dyrtidstillägg motsvarande ersättningar till kommissionens ledamöter och sekreterare. Av liknande anledning som den, vilken föranlett uppdelningen av anslaget till lagberedningen å två särskilda anslag (se närmast föregående punkt), torde även nu förevarande anslag böra särskiljas i ett reservationsanslag å 89,500 kronor och ett förslagsanslag — till dyrtidstilläggsersättningarna — å 4,500 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels att för fortsatt uppehållande av processkommissionens verksamhet för budgetåret 1924—1925 anvisa

ett extra reservationsanslag å .............. kronor 89,500,

dels ock att för beredande av dyrtidstillägg motsvarande ersättning till processkommissionens personal för samma budgetår anvisa ett extra förslagsanslag å ............................................. kronor 4,500.

3. Dalautredningen.

[4.] I 1923 års statsverksproposition föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att till bestridande av kostnaderna för en utredning angående jordförhållandena i Kopparbergs län för budgetåret 1923—1924 bevilja ett extra reservationsanslag å 54,000 kronor. Vid beräknandet av det äskade anslagsbeloppet hade man utgått ifrån att arbetet skulle utföras av en ledamot av högsta domstolen med biträde av en yngre jurist och en lantmätare. Utredningens ledare hade ansetts böra åtnjuta, för helt år, en ersättning av 20,500 kronor jämte en dyrtidstillägg motsvarande ersättning, beräknad till högst 2,500 kronor. Övriga kostnader, såsom ersättning åt biträdena, resekostnader

Andra huvudtiteln. [4.]

m. m., hade beräknats icke komma att för budgetåret överstiga i runt tal

31,000 kronor. I samband därmed att riksdagen anmälde anslagets beviljande uttalade riksdagen som sin åsikt, att den praktiska sakkunskap, som stode att vinna från ortsbefolkningens sida, borde anmodas medverka för uppgiftens lösning och att sålunda representanter för länets jordbrukande befolkning borde tillkallas. Jämte det sedermera en ledamot av högsta domstolen förordnades till ledare för utredningen samt en yngre jurist och en distriktslantmätare utsågos att biträda honom, tillkallade Kungl. Maj:t, med godtagande av riksdagens uppfattning, fyra representanter för länets jordbrukande befolkning.

Då kostnaderna för utredningen under innevarande budgetår, frånsett arvode till ledaren, uppskattats till högst 31,000 kronor, hade hänsyn tagits därtill, att utredningen beräknats icke kunna igångsättas tidigare än den 1 augusti 1923, ävensom att under det första året av utredningens verksamhet långvarigare resor och mera ingående ortsstudier icke skulle vara av nöden. Att kostnaderna för helt år måste bliva större säger sig självt. Givetvis kommer det ock, allt eftersom arbetet fortskrider, att krävas närmare studium på ort och ställe av de för olika delar av länet speciella förhållanden, som äro av betydelse för utredningen. Likaså är det synnerligen önskvärt, att utredningen lämnas tillfälle att genom praktiska prov på marken utröna, huru tillämpningen av tilltänkta bestämmelser kommer att verka för olika fall. Dessa undersökningar och därav föranledda resor medföra sjävfallet kostnader utöver vad i sådant hänseende beräknats för nu löpande budgetår.

En annan omständighet, som föranleder ett ökat krav å anslaget ifråga, har avseende å ortsrepresentanterna. Då riksdagen uttalade såsom sin uppfattning, att sådana borde tillkallas, angav riksdagen icke direkt, med vilka medel kostnaden för dessa representanter borde bestridas, men att döma av det sätt, på vilket en i ämnet väckt motion besvarats, synes riksdagen hava tänkt sig, att berörda kostnad skulle utgå från annat anslag. Så har emellertid icke lämpligen ansetts kunna ske, utan har hittills uppkommen kostnad uti förevarande avseende i verkligheten bestritts från anslaget till utredningen, och torde förhållandet bliva detsamma jämväl under återstående delen av budgetåret. Denna anordning möjliggöres till en del därigenom, att vissa utgifter kunna antagas komma att understiga de beräknade, bland annat till följd av att utredningen icke igångsattes förrän den 11 augusti 1923 på den grund att utredningens ledare först då kunde lämna sin plats i högsta domstolen. I den mån dessa besparingar icke förslå till bestridande av kostnaderna för ortsrepresentanterna, måste för innevarande budgetår —• ej utan olägenhet för arbetets fortgång — en del av de för utredningen beräknade utgifterna, särskilt då de av ortsundersökningar föranledda, beskäras till undvikande av att anslaget överskrides. Att kostnaden för ortsrepresentanterna utgår från nu ifrågavarande anslag överensstämmer med den numera allmänt tillämpade principen att, då för

12 Andra huvudtiteln. [4.]

viss utredning beviljats särskilt anslag, från detta böra bestridas alla härför erforderliga kostnader, och synes mig därför denna anordning böra komma till användning jämväl under nästa budgetår. En ökning av anslaget är för sådant fall ofrånkomlig. Jag vill i det hänseendet särskilt framhålla, att ortsrepresentanternas sakkunskap bör framför allt komma till användning vid de av mig förut omnämnda ortsundersökningarna, vilket givetvis ökar utgifterna för utredningen. Nämnas kan i detta sammanhang, att det avses att, i den mån arbetets fortgång gör sådant erforderligt, tillkalla jämväl representanter för de särskilda socknarna. Med hänsyn till vad nu sagts torde under nästa budgetår kostnaden för ortsrepresentanterna, däri jämväl inberäknad ersättning för några sammanträden i Stockholm, komma att uppgå till omkring 10,000 kronor.

Ännu en omständighet torde påkalla anslagets höjande. Då Kungl. Maj:t förordnade en distriktslantmätare att biträda vid irtredningen, kunde icke med visshet avgöras, i vad mån hans arbetskraft skulle behöva tagas i anspråk för utredningen, utan räknades med att han någon del av året skulle utöva sin befattning såsom distriktslantmätare. I anledning härav bestämdes storleken av det från utredningens anslag utgående arvodet med hänsyn till att distriktslantmätaren fortfarande skulle från det ordinarie anslaget för lantmäterikårens avlönande uppbära sin lön såsom distriktslantmätare, 4,000 kronor, jämte dyrtidstillägg och tillskott till dyrtidstillägg enligt kungörelsen den 8 juni 1923. Med den nu vunna erfarenheten torde kunna förutsägas, att distriktslantmätaren icke eller i allt fall endast under en oväsentlig del av året får tillfälle att utöva tjänst såsom sådan, och synes det mig då av samma skäl, som anförts beträffande ortsrepresentanterna, riktigast, att lantmätarens samtliga förmåner bestridas från anslaget till utredningen, vilket i så fall skulle komma att belastas med en ytterligare post på omkring 7,000 kronor.

Oaktat de avsevärt ökade utgifter för utredningen, varmed man enligt vad nu anförts för budgetåret 1924—1925 måste räkna, har jag — tack vare att även under sistnämnda budgetår besparing är att förvänta å en del poster, exempelvis arvodet åt den biträdande juristen — trott mig kunna begränsa anslagskravet till ett belopp av 66,000 kronor.

Av liknande anledning som den, vilken föranlett uppdelningen av ett vart av anslagen till lagberedningen och processkommissionen på två särskilda anslag, torde jämväl nu förevarande anslag böra särskiljas i ett reservationsanslag å 62,000 kronor och ett förslagsanslag å 4,000 kronor, från vilket sistnämnda anslag skulle bestridas de dyrtidstillägg motsvarande ersättningar, som kunna tillkomma utredningens ledare samt hans juridiska och lantmäterisakkunniga biträden.

För sin verksamhet under år 1923 har utredningen avgivit en redogörelse, vilken såsom bilaga (C) torde få åtfölja statsrådsprotokollet.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

Andra huvudtiteln. [4.]

dels att till bestridande av kostnaderna för fortsatt utredning av jordförhållandena i Kopparbergs län (den s. k. dalautredningen) för budgetåret 1924—1925 bevilja ett extra reservationsanslag å kronor 62,000, dels ock att för beredande av dyrtidstillägg motsvarande ersättning till utredningens personal för samma budgetår anvisa ett extra förslagsanslag å ...................... kronor 4,000.

C. Justitiekanslersämbetet.

1. Justitiekanslersexpeditionen,

oförändrat ordinarie förslagsanslag .................................. kronor 46,400.

D. Rättsskipningen.

Högsta domstolen.

1. Högsta domstolen.

Anslaget för högsta domstolens verksamhet utgår från och med år 1922 med ett belopp av 441,500 kronor för år räknat.

Beträffande detta anslag vill jag erinra, att i samband med antagandet av den nya, från och med år 1922 gällande löneregleringen riksdagen i fråga om avlöningsförmånerna för högsta domstolens ledamöter uttalade, att det finge erkännas, att dessa i det till riksdagens prövning framlagda förslaget blivit, procentuellt sett, mindre tillgodosedda än andra tjänstemän i chefsställning samt att det vore önskvärt, att frågan bleve föremål för förnyat övervägande.

I likhet med vad framhölls vid anmälan av nu ifrågavarande anslagsbehov såväl den 7 januari 1922 som den 8 januari 1923, synas mig de löneförmåner, som nu utgå till justitieråden, mindre tillfredsställande. Huru önskvärt det än varit att ett förslag till förbättring härutinnan kunnat föreläggas innevarande års riksdag, ser jag mig dock med hänsyn till de rådande ekonomiska förhållandena förhindrad föreslå åtgärder i sådant hänseende.

Då jag i övrigt icke har någon erinran att göra med avseende å förevarande anslag, får jag anmäla detsamma till upptagande i riksstaten med oförändrat belopp:

Högsta domstolen, oförändrat ordinarie förslagsanslag kronor 441,500.

i4 Andra huvudtiteln. [5.]

2. Extra expeditionsvakt vid högsta domstolen.

[5.] Till förstärkning av antalet ordinarie expeditionsvakter vid högsta domstolen har riksdagen på extra stat för åren 1920—1922, första halvåret 1923 samt hudgetåret 1923—1924 beviljat ett anslag, vilket varit bestämt för vart och ett av åren 1920 och 1921 till 1,570 kronor samt därefter till 2,364 kronor för år räknat. Denna förstärkning har ansetts nödvändig åtminstone så länge högsta domstolen, för avarbetande av den förefintliga arbetsbalansen, i betydligt större utsträckning än enligt tidigare gällande arbetsordningar tjänstgör på tre avdelningar. Då det, såsom jag längre fram vid punkt [6] får tillfälle att närmare omnämna, synes nödvändigt, att detta kommer att bliva händelsen även under nästa budgetår, erfordras biträde av en expeditionsvakt å extra stat jämväl under denna tid.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till avlönande av en extra expeditionsvakt vid högsta domstolen för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag å ......................................... kronor 2,364.

Regeringsrätten.

3. Regeringsrätten.

Beträffande anslaget till regeringsrätten har jag icke att föreslå någon förändring. Vidkommande en förnyad prövning av frågan rörande en förbättring i avlöningsförmånerna för regeringsråden vill jag emellertid hänvisa till vad jag förut anfört rörande justitierådens löner.

Jag får sålunda anmäla nu förevarande anslags upptagande i riksstaten till oförändrat belopp:

Regeringsrätten, oförändrat ordinarie förslagsanslag ..... kronor 132,500.

Nedre justitierevisionen.

4. Nedre justitierevisionen.

Den för nedre justitierevisionen från och med budgetåret 1923—1924 gällande ordinarie staten slutar å ett belopp av 431,000 kronor. Den skiljer sig från den därförut gällande staten allenast därutinnan, att anslagsposten »avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.» nedsatts från

43,000 kronor till 33,000 kronor. Nedsättningen hade av Kungl. Maj:t föreslagits 1923 års riksdag och var betingad av väckt förslag om omorganisation av nedre justitierevisionens kansli, varigenom anslagets minskning med 10,000 kronor ansågs möjlig. Då riksdagen icke framställde någon erinran mot det sålunda väckta förslaget, meddelade Kungl. Maj:t den 16 mars 1923 bestämmelser i förevarande hänseende att lända till efterrättelse

Andra huvudtiteln. [6.]

tills vidare från och med den 1 maj 1923. Dessa bestämmelser innebära i korthet, att för ombesörjande av de arbetsuppgifter, som före 1923 års ingång ålegat de å de särskilda rotlarna i nedre justitierevisionen till ett antal av ej mindre än fjorton anställda amanuenserna, inom ämbetsverket skall vara inrättad en central avdelning, till vilken jämväl verksamheten å den s. b. mottagningsroteln, skall vara förlagd. Såsom föreståndare för avdelningen tjänstgör mot särskilt arvode den protokollssekreterare, som har att biträda å mottagningsroteln, och äro i övrigt av manliga befattningshavare vid avdelningen anställda en tjänsteman, benämnd andre protokollssekreterare och hänförd till trettonde lönegraden, med full daglig tjänstgöring samt fem eller från och med den tidpunkt, då anslag för tillfällig förstärkning av nedre justitierevisionens arbetskrafter framdeles må komma att bortfalla, fyra amanuenser, vardera med en daglig tjänstgöringstid av två och en halv timmar. Därjämte har avdelningen tilldelats ett särskilt kvinnligt kontorsbiträde.

Den sålunda genomförda omorganisationen av nedre justitierevisionens kansli har kunnat ske inom ramen av berörda till »avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare m. m.» anvisade anslag å 33,000 kronor. Den centrala avdelningen har, enligt vad jag inhämtat, fungerat tillfredsställande under den tid av åtta månader, varunder den hittills varit i verksamhet. Vid sådant förhållande skulle kunna ifrågasättas, att, på sätt i den till grund för omorganisationen upprättade promemorian föreslagits, åtgärder vidtoges för överförande av någon eller några av befattningshavarna vid avdelningen till ordinarie tjänstemän. Emellertid synes mig, innan så sker, ytterligare någon tid böra prövas, huruvida anordningen jämväl i fortsättningen kommer att visa sig tillfredsställande.

Vid sådant förhållande och då i övrigt ej heller nu synes böra ifrågasättas någon ändring i den för nedre justitierevisionen gällande staten, får jag allenast anmäla förevarande anslags upptagande i riksstaten till oförändrat belopp:

Nedre justitierevisionen, oförändrat ordinarie förslagsanslag................................................................................ kronor 431,000.

5. Övergångsstat i nedre justitierevisionen, oförändrat ordinarie anslag ............................................... kronor 3,700.

6. Tillfällig förstärkning av arbetskrafterna i nedre justitierevisionen.

[6.] Efter framställning av Kungl. Maj:t har riksdagen å extra stat från och med år 1916 beviljat medel för tillfällig ökning av nedre revisionens arbetskrafter. Denna ökning har intill innevarande budgetårs ingång bestått av fyra tillförordnade revisionssekreterare, en tillförordnad protokollssekreterare, två amanuenser och två tillförordnade skrivbiträden.

16 Andra huvudtiteln. [6.]

Från början av budgetåret 1923—1924 har antalet av de från detta anslag avlönade amanuenserna nedsatts från två till en. Anslaget, som från och med år 1922 upptagits till 64,160 kronor för helt år räknat, är i innevarande budgetårs riksstat uppfört med 54,250 kronor.

Förevarande förstärkning i nedre revisionens arbetskrafter har föranletts av den utökning av högsta domstolens arbetstid, som infördes genom lagen den 14 maj 1915 angående högsta domstolens tjänstgöring på avdelningar. Utökningen av arbetstiden var avsedd att äga bestånd, intill dess arbetsbalansen i domstolen nedbragts till normalt omfång, vartill beräknats åtgå sju å åtta år.

Till upplysning rörande till högsta domstolen under senare år inkomna mål samt balansens ställning tillåter jag mig hänvisa till nedanstående tabell, vilken — på grund av vissa skäl, på vilka jag ej nu behöver närmare ingå — visserligen ej i allo för de olika åren anger fullt jämförbara siffror, men som dock torde vara för ändamålet tillräcklig.

1 Ungefärlig siffra.

Av dessa siffror framgår, att den under senare åren inträdda nedgången i balansen å revisionsmålen, vilka mål från arbetsbördans synpunkt äro av den största betydelsen, numera upphört och vid senaste årsskiftet efterträtts av en i förhållande till närmast föregående år ej oväsentlig stegring (från 401 till omkring 550). Anledningen härtill är att söka i den avsevärda ökning av antalet inkomna revisionsmål, som år 1923 har att uppvisa (omkring 800 mot 581 under 1922). Denna ökning är tydligen en följd av de kraftiga åtgärder, som under senaste tiden vidtagits för avarbetande av de i hovrätterna förefintliga stora balanserna av mål, och den därav beroende, i förhållande till den normala väsentligt ökade arbetsprodukten från dessa domstolars sida. Så länge dylika extra ordinarie anordningar inom hovrätterna komma att äga bestånd (se härom vid punkt

Andra huvudtiteln. [6—7.]

[13]), torde vara att förvänta enahanda ökade tillströmning av mål till högsta domstolen som under år 1923. Vid bedömandet av revisionssekreterarnas och högsta domstolens arbetsbörda bör även uppmärksammas den under senaste tiden inträdda starka stegringen av antalet dispensansökningar. Dessas antal, som under åren 1916—1921 i regel hållit sig vid omkring 100 eller något däröver, steg under år 1922 till 135 och under år 1923 till omkring 175. Därvid bör särskilt beaktas, att dessa dispensansökningar numera till omkring 85 procent utgöras av s. k. fattigdispenser, vilka i regel måste av revisionssekreterarna fullständigt beredas. I förut angivna antal inkomna mål äro dispensansökningarna inräknade endast i de fall, då de beviljats.

På grund av vad nu sagts torde kunna förutsättas, att högsta domstolens arbete måste, för att icke förryckas, fortfarande och med visshet även under budgetåret 1924—1925 fortgå i den ordning, som infördes genom förutnämnda lag den 14 maj 1915. Härav följer, att nu ifrågavarande förstärkning av arbetskrafterna i nedre justitierevisionen måste tillsvidare bibehållas.

Med avseende å anslagets belopp har jag ej att föreslå någon ändring i förhållande till innevarande budgetårs riksstat, och torde det alltså böra även för nästa budgetår äskas med 54,250 kronor.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för tillfällig förstärkning av nedre justitierevisionens arbetskrafter med fyra tillförordnade revisionssekreterare, en tillförordnad protokollssekreterare, en amanuens och två tillförordnade skrivbiträden för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag å ....................................................... kronor 54,250.

7. Extra expeditionsvakt i nedre justitierevisionen.

[7.] Till avlönande av en extra expeditionsvakt i nedre justitierevisionen har alltsedan år 1913 av riksdagen anvisats medel, för tiden från och med år 1922 med ett belopp av 2,364 kronor. Den förstärkning av vaktpersonalen — utöver de fem expeditionsvakter, för vilka avlöningar äro uppförda å den ordinarie staten — som härigenom tillförts nedre justitierevisionen, har ansetts erforderlig, så länge ämbetsverket är förlagt till de för dess räkning förhyrda lokalerna å Strömsborg. Av allt att döma torde revisionen jämväl under hela budgetåret 1924—1925 komma att hava sina lokaler på samma plats. I varje fall är revisionen i behov av förevarande extra expeditionsvakt, så länge revisionen åtnjuter den tillfälliga förstärkning i arbetskrafterna, varom talats under närmast föregående punkt. Avlöningsmedel för ändamålet erfordras följaktligen även för budgetåret 1924—1925. Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

rSihanc/ till riksdagens protokoll 7924. 7 samt. ‘2

18 Andra huvudtiteln. [7.]

att till avlönande av en extra expeditionsvakt i nedre justitierevisionen för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag å ........................................... kronor 2,364.

Svea hovrätt.

8. Svea hovrätt.

Den stat, som är fastställd att från och med år 1922 gälla för Svea hovrätt, slutar å en summa av 836,500 kronor, med vilket belopp, för helt år räknat, det ordinarie förslagsanslaget till hovrätten för närvarande utgår.

På grund av riksdagens genom skrivelse den 25 februari 1922, nr 35, givna bemyndigande har Kungl. Maj:t, efter framställning av Svea hovrätt, genom beslut den 9 februari 1923 bestämt, att en hos hovrätten ledigbliven kontorsbiträdesbefattning av andra lönegraden i avdelning C av den i 9 § avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, intagna löneplan skulle utbytas mot befattning av första lönegraden i nämnda avdelning av löneplanen. På grund härav skulle ju kunna ifrågasättas en minskning i anslaget till hovrätten med ett belopp, ungefär motsvarande skillnaden mellan de båda befattningarnas grundavlöningar eller 360 kronor. På grund av obetydligheten av detta belopp samt anslagets natur av förslagsanslag, anser jag mig emellertid ej böra föreslå någon dylik nedsättning av anslaget. Med stöd av riksdagens ovannämnda bemyndigande torde också utan något särskilt medgivande av riksdagen kunna vidtagas den av ifrågavarande befattnings nedflyttning föranledda ändringen i de för Svea hovrätt avsedda ordinarie befattningar.

Under framhållande att, på sätt jag får tillfälle att längre fram vid punkt [13] närmare meddela, jämväl för budgetåret 1924—1925 liksom för budgetåret 1923—1924 tarvas, utöver nu föreliggande ordinarie anslag, särskilda medel för tillfällig förstärkning av hovrättens arbetskrafter, får jag därför nu anmäla förevarande ordinarie anslags upptagande i riksstaten till oförändrat belopp:

Svea hovrätt, oförändrat ordinarie förslagsanslag........... kronor 836,500.

S. Justitieslat under Svea hovrätt.

Under denna punkt må det tillåtas mig att upptaga ett spörsmål, som har avseende å icke blott Svea hovrätt utan även de båda övriga hovrätterna. Den fråga, jag avser, är den om genomförande av en definitiv lönereglering för häradshövdingarna samt ordnandet av en del därmed sammanhängande ekonomiska förhållanden.

T statsverkspropositionen till 1923 års riksdag (andra huvudtiteln punkt

Andra huvudtiteln.

[19] sid. 23) omnämndes, att chefen för justitiedepartementet, efter Kung). Maj:ts bemyndigande, den 28 juni 1922 tillkallat sakkunniga personer att biträda inom justitiedepartementet med överarbetning av ett den 24 september 1921 dagtecknat betänkande rörande frågan om avskaffande av sportelsystemet såsom avlöningsform för domare m. m., men att resultatet av denna överarbetning då ännu ej förelåg färdigt. Emellertid avgåvo nämnda sakkunniga den 28 februari 1923 betänkande i ämnet med förslag till lönereglering för befattningshavare i domsagorna m. m. (Statens offentliga utredningar 1923 : 27).

De förändringar, som enligt de sakkunnigas förslag skulle vidtagas i det hittills bestående avlöningssystemet för befattningshavarna i domsagorna, kunna till sina huvudpunkter sammanfattas sålunda. Häradshövdingarna skulle — med fullständig befrielse från skyldigheten att bekosta utgifterna för domsagoförvaltningen — såsom avlöningsförmåner uppbära dels fast lön och dels viss procentuell andel av de till statsverket ingående stämpelavgifterna för häradsrättens och domhavandens expeditioner. Lönen skulle utgå enligt den skala, som i 1921 års avlöningsreglemente för vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, fastställts såsom 19:de lönegraden. Den skulle alltså variera dels i mån av förläggningsortens hänförlighet till den ena eller andra, efter levnadskostnadernas storlek bestämda ortsgruppen och dels efter häradshövdingarnas tjänsteålder. Bortsett härifrån och från vissa så kallade kallortstillägg till häradshövdingar i några av de nordligaste domsagorna, skulle lönen emellertid vara lika för alla häradshövdingar. I fråga om de närmare villkoren för lönens uppbärande skulle gälla bestämmelser, som i väsentliga delar överensstämma med de i nämnda avlöningsreglemente intagna. Någon expeditionslösen skulle ej vidare ifrågakomma. I stället skulle stämpelavgifterna för domboksexpeditioner och gravationsbevis höjas till belopp, som motsvarade eller i vissa fall avsevärt överstege sammanlagda beloppet av nu utgående stämpel och lösen, och av detta förhöjda belopp skulle häradshövdingen äga uppbära viss andel, vilken skulle utgöra å ett årligt försäljningsbelopp intill 20,000 kronor 25 procent samt å försäljningsbelopp till högre belopp en lägre procent enligt en starkt fallande skala. Av kostnaderna för domsagoförvaltningen skulle statsverket övertaga icke allenast avlöningen åt rättsbildade biträden, vilken post redan för närvarande till största delen bestrides av statsmedel, utan även avlöningen åt skrivbiträden och andra utgifter för renskrivning, resekostnader samt utgifter för skrivmaterialier, varemot kostnaden för kanslilokaler och andra i samband därmed stående utgifter (städning, uppvärmning och belysning) skulle bestridas av de tingshusbyggnadsskyldige.

Den ifrågasatta löneregleringen skulle enligt de sakkunnigas förslag komma att sluta å en summa av 3,359,300 kronor. Då de för nu ifrågavarande ändamål för närvarande utgående anslågsbeloppen uppgå till sam-

20 Andra huvudtiteln.

manlagt 1,483,313 kronor, skulle således den föreslagna löneregleringens genomförande medföra en årlig ökning av statsverkets utgifter på 1,875,987 kronor. Detta ökade anspråk på statskassan skulle emellertid enligt de sakkunniga komma att nästan helt och hållet täckas av den genom förutnämnda höjningar av stämpelavgifterna erhållna ökningen av den årliga stämpelinkomsten, vilken ökning av dem beräknats till 1,848,000 kronor. Statsverkets ökade årliga utgifter för förslagets genomförande skulle sålunda enligt de sakkunniga uppgå till i runt tal endast 28,000 kronor.

över förslaget hava yttranden infordrats från häradshövdingarna och hovrätterna, varjämte statskontoret och länsstyrelserna inkommit med utlåtanden över vissa delar av förslaget.

Av häradshövdingarna tillstyrker ungefär halva antalet, att förslaget i huvudsak lägges till grund för en blivande lönereglering, under det att den andra hälften på olika skäl i stort sett ställer sig avvisande till detsamma. I en del häradshövdingars utlåtanden uttalas betänkligheter mot att under nu rådande ekonomiskt dåliga tider vidtaga en så stark höjning av stämpelavgifterna som den de sakkunniga för vissa fall föreslagit, varjämte framhålles, att de av de sakkunniga uppskattade kostnaderna för skrivhjälp m. m. i många fall synas vara alltför lågt beräknade.

Svea hovrätt ställer sig i sitt utlåtande ej avvisande mot de huvudgrunder, på vilka förslaget är byggt. Hovrätten anser det höra tagas under övervägande, huruvida icke i nuvarande sakläge en lönereform i antydd riktning medför övervägande fördelar och är att föredraga framför det provisorium, som för närvarande råder. Ur häradshövdingarnas egen men framför allt ur rättsvårdens synpunkt är det enligt hovrättens förmenande angeläget att få till stånd en definitiv lönereglering, som icke gör häradshövdingen allt för starkt beroende av statsflnansiella eller politiska konjunkturväxlingar. Att, såsom från vissa håll ifrågasatts, avvakta den ovissa tidpunkten för genomförandet av en rättegångsreform anser hovrätten ej vara tillrådligt. Förslaget lider emellertid enligt hovrättens mening av så väsentliga brister, att dess genomförande i oförändrad form i själva verket icke skulle innebära någon fördel. I sådant avseende framhåller hovrätten, bland annat, angelägenheten av att den fasta avlöningen till häradshövdingarna bestämmes till sådant belopp, att den motsvarar vad som enligt 1921 års avlöningsreglemente utgår till hovrättsråd och med dem likställda löntagare. Ännu viktigare än den av hovrätten sålunda förordade allmänna ökningen av häradshövdingarnas löneförmåner anser hovrätten det emellertid vara att tillse, att häradshövdingarna i de större domsagorna må erhålla skälig gottgörelse för den väsentligt tyngre arbetsbörda, som åvilar dem i förhållande till deras i mindre domsagor arbetande kolleger. I detta avseende är förslaget enligt hovrättens mening långt ifrån tillfredsställande. Hovrätten hemställer därför, att den föreslagna reduktionen av häradshövdingarnas stämpelandel för belopp, som överstiger 20,000 kronor, måtte bortfalla och denna andel bestämmas

Andra huvudtiteln.

att utgå med 25 procent, så länge stämpelbeloppet ej överstiger 30,000 kronor. A därutöver inflytande belopp kan möjligen, enligt hovrättens mening, någon reduktion vara på sin plats. Vidare föreslår hovrätten, att stämpelavgifterna för underdomstolarnas småprotokoll böjas. I fråga om de beräknade kostnaderna för skrivbjälp m. m. anser hovrätten, att de sakkunniga beräknat kostnaderna väl lågt.

Göta bovrätt samt bovrätten över Skåne ocb Blekinge avstyrka, att de sakkunnigas förslag lägges till grund för en lönereglering för domsagopersonalen. I samtliga tre hovrätter bava av särskilda ledamöter uttalats skiljaktiga meningar.

Av de inkomna utlåtandena över förslaget framgår, att hos de hörda myndigheterna meningarna äro mycket delade angående lämpligheten av att nu genomföra en å förslaget grundad definitiv lönereglering för häradshövdingarna och den å domsagokanslierna anställda personalen. Flera av de mot förslaget framställda anmärkningarna äro av den natur, att förslaget enligt min mening måste bli föremål för en ganska grundlig överarbetning, innan det kommer i det skick, att det kan framläggas för riksdagen. Vid granskning av de sakkunnigas kostnadsberäkningar samt de därutinnan avgivna yttrandena har jag dessutom kommit till den ganska bestämda uppfattningen, att kostnaderna för genomförandet av en väl avvägd och i olika avseenden tillfredsställande lönereglering för nu ifrågavarande befattningshavare skulle komma att avsevärt överstiga de av de sakkunniga beräknade. Väl skulle det kunna tänkas, att till täckande av den merkostnad, som genomförandet av förslaget i dess omarbetade skick torde komma att medföra, stämpelavgifterna å vissa domsagoexpeditioner höjdes i än större utsträckning än de sakkunniga föreslagit. Låt vara att en höjning av dessa avgifter i och för sig icke kan anses oskälig, måste det dock enligt min mening väcka betänkligheter att under nu rådande ekonomiska förhållanden betunga den rättssökande allmänheten med väsentligt ökade utgifter. Hur önskvärt jag än — icke minst med hänsyn till den osäkra ställning de å domsagokanslierna anställda skrivbiträdena intaga — anser det vara, att det nuvarande avlöningssystemet ifråga om domsagopersonalen med dess i många avseenden provisoriska karaktär avlöses av den mera säkra ordning, som en definitiv lönereglering är ägnad att skapa, ser jag mig av förut anförda skäl nödsakad avstå från att föreslå Kungl. Maj:t framläggandet av förslag härom för innevarande års riksdag.

Beträffande den punkt, varom nu närmast är fråga — anslag till justitiestat under Svea hovrätt — får jag alltså anmäla anslagets upptagande i riksstaten till oförändrat belopp:

Justitiestat under Svea hovrätt, oförändrat ordinarie anslag...................................................................................... kronor 389,887.

22 Andra hnvudtiteln. [8.]

10. Extra ledamot 1 Svea hovrätt.

[8.] Från och med år 1916 har i riksstaten uppförts ett extra anslag till avlönande av en extra ledamot i Svea hovrätt. Den förstärkning av hovrättens arbetskrafter, som sålunda tillförts hovrätten, har sin grund däri, att de två hovrättsledamöter, som tillika äro, den ene ordförande och den andre ledamot i krigshovrätten, måst för sin tjänstgöring därstädes i viss utstäckning befrias från det dem inom själva hovrätten åliggande arbetet, varför det, för att hovrättens arbetsprodukt icke skall minskas, blivit nödigt att upprätta en ny ledamotsbefattning i hovrätten. I brist på nödig erfarenhet ansågs det emellertid synnerligen svårt att bedöma, i vilken grad arbetet inom Svea hovrätt komme att röna inverkan av krigshovrättens förenande med densamma. På grund härav inrättades icke ett nytt ordinarie hovrättsrådsämbete, utan anslogos, som nämnt, de för denne ledamots avlönande erforderliga medlen å extra stat.

Såsom framgår av statsverkspropositionen för år 1920 (andra huvudtiteln sid. 15) har förslag under de senaste åren varit uppe att överföra ifrågavarande extra ledamotsbefattning å ordinarie stat. Detta förslag har emellertid fått förfalla med hänsyn bl. a. därtill, att man ej ansett sig kunna bedöma, huru de militära förhållandena och det militära rättegångsväsendet komme att gestalta sig i den närmaste framtiden. Nämnda skäl emot befattningens omändrande till ordinarie gör sig för närvarande så mycket mera gällande, som den kommitté, åt vilken Kung!. Maj:t den 31 augusti 1920 uppdrog att verkställa utredning, huruvida krigsdomstolarna i fredstid må kunna avskaffas, med skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 oktober 1922 avgivit sitt betänkande, i vilket kommitténs majoritet uttalar sig för en reform i nyss nämnda riktning samt därvid bl. a. hemställer om krigshovrättens avskaffande och förläggandet av de militära målen i andra instans till de allmänna hovrätterna.

I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag förklarade min företrädare i ämbetet sig hindrad föreslå framläggandet av proposition i ämnet, innan jämväl de den 15 juni 1922 tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning och upprättande av förslag beträffande en fullständig omarbetning av gällande strafflag för krigsmakten slutfört sitt arbete. Nämnda sakkunniga hava numera med skrivelse den 31 augusti 1923 avgivit sitt betänkande. Behandlingen av detta lagstiftningsärende har emellertid ännu ej fortskridit så långt, att utsikt finnes, att proposition i ämnet skall kunna avlåtas till innevarande års riksdag. Under sådana förhållanden kan man utgå ifrån, att en vid Svea hovrätt bildad särskild avdelning kommer att fungera såsom krigshovrätt även under budgetåret 1924—1925.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag, i överensstämmelse med vad jämväl Svea hovrätt föreslagit, hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

Andra huvudtiteln. [8—10.]

att för avlönande av en extra ledamot i Svea hovrätt för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag å .................................................... kronor 8,580.

11. Förste amanuens å krigshovrättsavdelningen i Svea hovrätt.

[9.] Vid 1915 års omorganisation av krigshovätten ansågs den dittillsvarande sekreterartjänsten därstädes kunna såsom obehövlig indragas. De med nämnda tjänst förenade göromålen borde i stället ankomma på de Svea hovrätts tjänstemän, vilka inom hovrätten verkställde motsvarande arbete. Så länge krigshovrätten ej kunde inrymmas i samma byggnad som Svea hovrätt, måste emellertid en särskild tjänsteman finnas vid krigshovrätten för uppehållande av de dittillsvarande sekreterargöromålen. Denna befattning uppfördes på extra stat, och innehavaren tillädes benämningen amanuens. Av 1919 års lagtima riksdag fattades beslut om befattningens förvandling från och med år 1920 till en extra notarietjänst med en årlig avlöning av 3,900 kronor, med vilket belopp anslag utgick även för år 1921. Med föranledande av den nya lönereglering för hovrätterna, som trädde i kraft från och med år 1922, har anslaget från och med sistnämnda år till innevarande budgetårs början utgått med 6,048 kronor för helt år räknat. Från och med den 1 juli 1923 har befattningen, på förslag av Kungl. Maj:t, i sparsamhetssyfte åter omändrats till en förste amanuensbefattning med en avlöning av 4,104 kronor (ll:e lönegraden för icke-ordinarie befattningshavare). Svea hovrätt har hemställt om beviljande för ändamålet av sistnämnda belopp även för budgetåret 1924—1925.

Beträffande krigshovrättens fortsatta verksamhet under budgetåret 1924 —1925 tillåter jag mig hänvisa till vad jag yttrat vid närmast föregående punkt. Då någon anledning ej föreligger antaga, att krigshovrätten kommer att under sagda år vara inrymd i andra lokaler än de nuvarande, erfordras medel till avlönande av nu ifrågavarande befattningshavare även i den riksstat, varom nu är fråga.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till avlönande av en förste amanuens å krigshovrättsavdelningen i Svea hovrätt för budgetåret 1924— 1925 bevilja ett extra anslag å ............... kronor 4,104.

12. Extra expeditionsvakt i Svea hovrätt.

[10.] Riksdagen har, efter framställningar av Kungl. Maj:t, å extra stat från och med år 1917 beviljat särskilda belopp till avlönande av en extra expeditionsvakt i Svea hovrätt. För närvarande är detta anslag, i anslutning till den från och med år 1922 gällande nya löneregleringen för hovrätterna, bestämt till 2,364 kronor.

24 Andra huvudtiteln. [10—12.]

Förevarande förstärkning av antalet expeditionsvakter i hovrätten har haft sin grund däri, att krigshovrätten ansetts hava behov av en särskild expeditionsvakt, så länge Svea hovrätt och krigshovrätten, på sätt nu är händelsen, hava skilda lokaler. Då, såsom jag redan omnämnt vid närmast föregående punkt, anledning ej föreligger antaga, att någon förändring i detta förhållande skall inträda under den närmaste framtiden, är nu ifrågavarande anslag erforderligt även för hudgetåret 1924—1925. Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till avlönande av en extra expeditionsvakt i Svea hovrätt för budgetåret 1924—1925 bevilja ett extra anslag å .................................................... kronor 2,364.

Göta hovrätt.

13. Göta hovrätt,

oförändrat ordinarie förslagsanslag.................................... kronor 411,200.

14. Justitiestat under Göta hovrätt.

[11.] Beträffande det ordinarie anslaget till justitiestat under Göta hovrätt tillåter jag mig till en början hänvisa till vad jag förut vid anmälan av anslaget till justitiestat under Svea hovrätt anfört i fråga om en definitiv lönereglering för häradshövdingarna.

Beträffande anslagets belopp — för närvarande 284,513 kronor — har jag att föreslå allenast en mindre sänkning. Genom den av föregående års riksdag beslutade uppdelningen av Vifolka, Valkebo och Gullbergs härads domsaga å Lysings och Göstrings härads domsaga samt Åkerbo, Bankekinds och Hanekinds härads domsaga kan nämligen ifrågavarande anslag minskas med de förut till häradshövdingen i förstnämnda domsaga utgående lön och t jänstgöringspenningar, tillhopa 5,700 kronor, eller sålunda nedsättas till 278,813 kronor.

Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att minska det i riksstaten uppförda ordinarie anslaget till justitiestat under Göta hovrätt från dess

nuvarande belopp ............................. kronor 284,513

med 5,700 kronor till ......................... » 278,813.

15. Personligt avlöningstillägg åt kontorsbiträdet i Göta hovrätt

J. M. Håkansson.

[12.] Från och med år 1918 har å extra stat anvisats ett belopp av 400 kronor för år såsom personligt avlöningstillägg åt manliga kontorsbiträdet å advokatfiskalsexpeditionen i Göta hovrätt J. M. Håkansson. Lönetilllägget avser att utgöra särskild ersättning med hänsyn till den mera

Andra huvudtiteln. [12—13.]

kvalificerade arten av det arbete, som utföres av Håkansson i jämförelse med andra kontorsbiträden i hovrätten. Enligt vad som upplysts, kommer Håkansson alltjämt att sysselsättas med lika kvalificerat arbete.

På grund härav och med hänvisning till vad i övrigt anfördes vid anmälan den 7 januari 1922 av nu ifrågavarande anslagsbehov, så vitt angick första halvåret 1923, får jag, i överensstämmelse med vad jämväl hovrätten föreslagit, hemställa att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till personligt avlöningstillägg åt kontorsbiträdet å advokatfiskalsexpeditionen i Göta hovrätt J. M. Håkansson för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag å ...................................................... kronor 400.

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

16. Hovrätten över Skåne och Blekinge,

oförändrat ordinarie förslagsanslag................................... kronor 216,000.

17. Justitiestat under hovrätten över Skåne och Blekinge.

Under åberopande av vad jag förut vid behandling av anslag till justitiestat under Svea hovrätt anfört därom, att någon utsikt ej förefinnes, att frågan om definitiv lönereglering för häradshövdingarna skall kunna underställas innevarande års riksdags prövning, samt att man således vid bestämmandet av, bland annat, nu ifrågavarande anslag har att utgå från den nuvarande ordningen på detta område, får jag anmäla anslaget till upptagande i riksstaten för nästkommande budgetåret med oförändrat belopp 108,913 kronor:

Justitiestat under hovrätten över Skåne och Blekinge, oförändrat ordinarie anslag......................................................................... kronor 108,913.

Övriga anslag till hovrätterna.

18. Tillfällig förstärkning av hovrätternas arbetskrafter.

[13.J I hovrätterna finnas för närvarande följande antal ordinarie divisioner, nämligen i Svea hovrätt åtta, i Göta hovrätt fyra och i hovrätten över Skåne och Blekinge två.

Den särskilt under kristiden exceptionellt stegrade tillströmningen av mål till hovrätterna har förorsakat uppkomsten därstädes av betydande balanser särskilt å vademål. För avarbetandet av balanserna hava samtliga hovrätter måst under senare åren förstärkas med extra arbetskrafter. Sålunda hava varit verksamma vid Svea hovrätt från och med år 1921 en och sedan början av 1922 års höstsession ytterligare en extra division samt

26 Andra huvudtiteln. [13 ]

vid Göta hovrätt sedan början av höstsessionen 1918 en och sedan början av höstsessionen 1922 ytterligare en extra division. Den hovrätten över Skåne och Blekinge tillförda förstärkningen har bestått under viss del av år 1918 av två extra ledamöter samt under tiden från 1919 års ingång till den 15 augusti 1923 av en extra division. Från och med sistnämnda dag har, i samband därmed att i denna hovrätts ordinarie organisation införts viss ändring för bättre utnyttjande av fiskalernas arbetskrafter, förstärkningen inskränkts till allenast en extra ledamot.

Till bestridande av kostnaderna för den hovrätterna sålunda tillförda tillfälliga förstärkningen är i innevarande budgetårs riksstat uppfört ett extra anslag å 217,750 kronor.

Vid anmälan av förevarande anslagsbehov i statsverkspropositionen till 1923 års riksdag gjorde min företrädare i ämbetet gällande (andra huvudtiteln, sid. 32), att man till förekommande av arbetsbalanser i hovrätterna framför allt borde vidtaga lämpliga åtgärder i syfte dels att av hovrätterna i deras ordinarie sammansättning utvinna en mot den årliga tillströmningen av mål svarande arbetsprodukt och dymedelst förhindra uppkomsten av nya balanser, dels att i görligaste mån påskynda avarbetandet av bestående balanser med anlitande av extra arbetskrafter. I förstnämnda hänseende meddelade departementschefen, att Kungl. Maj:t redan vidtagit vissa organisatoriska förändringar att lända till efterättelse från början av vårsessionen 1923 samt att han hade under övervägande ytterligare åtgärder i sådant syfte.

I anledning av detta uttalande vill jag nämna, att Kungl. Maj:t den 22 juni 1923 utfärdat nya arbetsordningar för hovrätterna att lända till efterrättelse för Svea och Göta hovrätter från höstsessionens början 1923 och för hovrätten över Skåne och Blekinge från och med den 15 augusti 1923. Att nu närmare redogöra för i vilka avseenden dessa nya arbetsordningar skilja sig från de närmast förut gällande torde icke kunna komma i fråga (se härom Svensk juristtidning 1923 sid. 223 o. följ.). Här må endast nämnas, att i syfte att av hovrätterna utvinna ökad arbetsprodukt i dessa nya arbetsordningar intagits bl. a. bestämmelser, som gå ut på dels utnyttjande i största möjliga utsträckning av fiskalernas arbetskrafter, dels hänförande av ökat antal mål till specialmål att föredragas av särskilda specialmålsföredragande, dels inskränkning av antalet pleniärenden samt dessas överlämnande i stor omfattning till avgörande av presidenten i närvaro av allenast föredraganden, dels ock tillerkännande åt presidenten av ökad befogenhet även i andra avseenden. Därjämte hava i arbetsordningarna vidtagits de jämkningar, som påkallats av den av förra riksdagen på förslag av Kungl. Maj:t antagna lagen om ändrad lydelse av 26 kap. 7 § och 24 kap. 4 § rättegångsbalken, varigenom föreskriften, att föreläggande att till hovrätten inkomma med felande protokoll eller vadebevis skall meddelas av hovrätten, bortfallit. Bestyret härmed har i arbetsordningarna överlämnats åt vissa hovrätternas tjänstemän.

Andra huvudtiteln. [13.]

27 I propositioner till förra årets riksdag (nr 190 och 208) föreslog Kungl. Maj:t även vissa andra författningsändringar i syfte att för hovrätterna utvinna ökad tid för måls föredragande till slutligt avgörande samt att minska tillströmningen av mål till hovrätterna. Dessa förslag gingo ut på införandet av obligatorisk kommunikation av besvärsmål samt av stämpelavgift för fullföljande av talan till hovrätt. Förslagen härutinnan blevo emellertid av riksdagen förkastade. I en av de skrivelser till Kungl. Majrt, vari riksdagen gjorde anmälan härom, åberopade riksdagen ett av sammansatta bevillnings- och första lagutskottet i ämnet avgivet utlåtande (nr 3). I detta förklarade utskottet att, ehuru det icke kunde ansluta sig till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, utskottet dock ville som sin uppfattning göra gällande, att åtgärder borde vidtagas för avarbetandet av balanserna i hovrätterna, och upptog utskottet därvid till behandling vissa andra förslag i sådant syfte. Utan att taga bestämd ställning till dessa olika förslag framhöll utskottet som angeläget, att en allsidig och ingående undersökning om dessa förslags fördelar och olägenheter snarast bleve verkställd.

Med anledning av den av riksdagen sålunda uttalade önskan vill jag nämna, att inom justitiedepartementet utarbetats förslag, gående ut på dels skyldighet för part, som fullföljer talan till hovrätt, att nedsätta visst belopp till säkerhet för motparts kostnadsersättning dels ock tillerkännande åt viss tjänsteman i hovrätt av rätt att i besvärsmål besluta om förklarings inhämtande från klagandens motpart, över dessa förslag ävensom riksdagens nyssnämnda skrivelse hava infordrats utlåtanden från rikets hovrätter. Då dylika utlåtanden först helt nyligen inkommit, har jag ännu ej kunnat taga bestämd ståndpunkt till de väckta förslagen. Emellertid är det tydligt att, även om vissa åtgärder komma att i en eller annan form vidtagas till minskande i framtiden av hovrätternas arbetsbörda, detta dock ej kan i mera avsevärd mån minska behovet av åtgärder för avarbetandet av redan nu där befintliga arbetsbalanser.

Till belysande av antalet i hovrätterna under senare åren avgjorda mål samt balansernas storlek vid de olika årsskiftena tillåter jag mig åberopa följande tabeller, upptagande de med avseende å arbetsbördan mest betydande grupper av mål:

28 Andra huvudtiteln. [13.]

Svea hovrätt.

Oöta hovrätt.

Andra huvudtiteln. [13.] 29

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Av nu anförda statistiska siffror framgår, att — frånsett besvärsmålen i hovrätten över Skåne och Blekinge — balanserna å oavgjorda mål vid senaste årsskiftet i samtliga hovrätter avsevärt nedgått i jämförelse med motsvarande balanser vid årsskiftet 1922—1923. Anledningen till detta lyckliga förhållande är, på sätt statistiken också utvisar, till stor del att söka i den minskning av inkommande vademål, som det senaste året haft att uppvisa. Men även antalet slutligen avgjorda eller avskrivna mål har under året avsevärt stigit. I detta avseende vill jag nu endast framhålla de från arbetsbördans synpunkt viktigaste, nämligen vademålen. Av dessa hava under året slutligen avgjorts eller avskrivits i Svea hovrätt nära 400 och i Göta hovrätt omkring 430 flera än under närmast föregående år. Härtill har i främsta rummet medverkat den ytterligare förstärkning i arbetskrafterna, av vilken dessa hovrätter, på sätt förut nämnts, varit i åtnjutande alltsedan början av 1922 års höstsession. I hovrätten över Skåne och Blekinge hava visserligen under år 1923 avgjorts något färre antal vademål än under år 1922, men detta har sin naturliga förklaring däri, att den extra division, som under de senare åren funnits i denna hovrätt, den 15 augusti 1923 upphört och, såsom redan nämnts, utbytts allenast mot en extra ledamot.

Emellertid är det tydligt, att med de balanser, som dock fortfarande kvarstå, hovrätterna komma att vara i behov av en tillfällig förstärkningav sina arbetskrafter under budgetåret 1924—1925, detta även om författningsändringar skulle bliva vidtagna i syfte att påskynda balansernas nedbringande. Som ett vägande skäl för att denna förstärkning ej blir allt för knappt tillmätt vill jag, på sätt redan vid tidigare tillfällen skett, framhålla vikten av att avarbetandet av balanserna i hovrätterna koncentreras under den

30 Andra huvudtiteln. [13.]

närmaste framtiden, så att den ökning i tillströmningen av mål till högsta domstolen, som givetvis blir en följd av ökningen i antalet av hovrätterna avgjorda mål, måtte inträffa, innan någon reduktion göres i det ökade antal arbetsveckor, under vilka högsta domstolen, såsom förut vid punkt [6] omnämnts, för närvarande arbetar. Beträffande Svea hovrätt torde, med avseende fäst härå samt på grund av den betydliga storlek balansen där fortfarande har, förstärkningen även i fortsättningen höra, på sätt hovrätten också själv hemställt, under hela budgetåret omfatta två extra divisioner. Göta hovrätt har hos Kungl. Maj:t anhållit, att i riksstaten måtte beräknas medel till upprätthållandet åtminstone under första hälften av nästa budgetår av båda där nu arbetande extra divisioner samt därefter av allenast en av dem. Av sparsamhetsskäl och med hänsyn tagen även till den särskilt starka nedgång i inkommande vademål, som denna hovrätt under det senaste året haft att uppvisa, anser jag mig dock ej böra föreslå, att medel till två extra divisioner beräknas längre än till den 1 augusti 1924, från och med vilken dag sålunda i Göta hovrätt skulle finnas endast en extra division. Vad slutligen angår ho vrätten över Skåne och Blekinge torde förstärkningen av arbetskrafterna kunna där inskränkas till den, som erfordras för fortsatt tillämpning av den av mig förut berörda organisationsändringen.

En förstärkning av hovrätterna enligt nu angivna grunder med tillfälliga arbetskrafter kan — under förutsättning att hovrätternas ordinarie anslag till icke-ordinarie befattningshavare, liksom nu, i avsevärd utsträckning anlitas för ändamålet — beräknas komma att under budgetåret 1924 —1925 kräva följande extra kostnader:

för Svea hovrätt......................................................... kronor 103,612

» Göta » ..................................................... » 40,788

» hovrätten över Skåne och Blekinge................ ”___12,800

Summa kronor 157,200

Då, på sätt redan nämnts, motsvarande anslag är i innevarande budgetårs riksstat upptaget med 217,750 kronor, skulle alltså enligt detta förslag i anslaget inträda en minskning med 60,550 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för tillfällig förstärkning av hovrätternas arbetskrafter för budgetåret 1924—1925 bevilja ett extra anslag å................................................. kronor 157,200.

Andra huvudtiteln. [14.]

31 Krigsrätterna.

19. Civil personal vid regements- och stationskrigsrätterna.

[14.] Anslaget å extra stat till avlönande av civil personal vid regements- och stationskrigsrätterna är i riksstaten för budgetåret 1923—1924 upptaget med 133,000 kronor. Då ifrågavarande anslag uppgick för år

1920 till 160,000 kronor, för vartdera av åren 1921 och 1922 till 150,000 kronor och för tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 till 73,200 kronor, utgår anslaget sålunda för närvarande med ett belopp, som understiger anslaget för år 1920 med 27,000 kronor, ett vart av anslagen för åren

1921 och 1922 med 17,000 kronor och anslaget för förra halvåret 1923 med 13,400 kronor, för helt år räknat. De för budgetåret 1923—1924 av Kungl. Maj:t den 4 maj 1923 fastställda avlöningsstaterna för krigsdomare, auditörer och krigsliskaler sluta å ett sammanlagt belopp av 132,925 kronor.

Den kommitté, åt vilken Kungl. Maj:t den 31 augusti 1920 uppdragit att verkställa utredning, huruvida krigsdomstolarna i fredstid må kunna avskaffas, ävensom de den 15 juni 1922 tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning och upprättande av förslag beträffande en fullständig omarbetning av nu gällande strafflag för krigsmakten hava numera slutfört de dem lämnade uppdrag. På sätt jag haft tillfälle att omnämna redan vid punkt [8], komma emellertid propositioner, grundade å de av kommittén och de sakkunniga avgivna betänkandena, icke att avlåtas till årets riksdag. Det förslag till ny härordning, som är avsett att framläggas för innevarande års riksdag, torde ej föranleda någon ändring i försvarsväsendets organisation, så vitt angår budgetåret 1924—1925. Man torde, i enlighet med vad jag sålunda anfört, kunna utgå ifrån att nu gällande ordning för krigsdomstolarna i fredstid kommer att tillämpas även under sistnämnda budgetår.

Vad angår storleken av ifrågavarande anslag för nästkommande budgetår, anser jag mig, om ock efter tvekan, böra i sparsamhetssyfte föreslå en sänkning i det belopp, varmed anslaget för närvarande utgår, eller 133,000 kronor. Efter de nedsättningar av anslaget, som på sätt förut nämnts ägt rum under de senare åren, hava^emellertid de särskilda arvodena till nu ifrågavarande befattningshavare måst tillmätas så knappt, att en ytterligare nedsättning enligt min mening låter sig göra allenast i mycket begränsad omfattning. Vid verkställd undersökning har jag kommit till det resultatet, att en större minskning av anslaget än med 3,000 kronor ej låter sig försvara.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till avlönande av civil personal vid regementsoch stationskrigsrätterna för budgetåret 1924—1925 bevilja ett extra anslag å ........................ kronor 130,000.

32 Andra huvudtiteln. [15—16.]

20. Avlöning till å äldre stat kvarstående auditör,

oförändrat ordinarie anslag

kronor 4,000.

21. Arvoden åt civil personal vid särskilda krigsrättei- m. m.

[15.] Det ordinarie förslagsanslaget till arvoden åt civil personal vid särskilda krigsrätter m. m. är i riksstaten för budgetåret 1923—1924 upptaget med 25,000 kronor. Med hänsyn dels till den avsevärda minskning i belastningen av anslaget, som inträtt under det senaste året, dels ock till en nyligen verkställd nedsättning av de belopp, varmed vissa arvoden, som bestridas från förevarande anslag, skola utgå, torde emellertid anslaget lämpligen kunna nedsättas med 15,000 kronor till 10,000 kronor. Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att minska det i riksstaten uppförda ordinarie förslagsanslaget till arvoden åt civil personal vid särskilda krigsrätter m. m. från dess nuvarande be-

kronor 52,000 » 10,000.

lopp .............................

med 15,000 kronor till

Övriga anslag för rättsskipningen.

22. Bidrag till domsagornas förvaltning.

[16.] Efter framställning av Kungl. Maj:t beviljade riksdagen å extra stat för vartdera av åren 1919 och 1920 medel till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning i huvudsaklig överensstämmelse med vissa, riksdagen delgivna grunder. Dessa grunder sammanfördes sedermera uti en särskild stadga den 20 juni 1918 med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning. Med anledning av förslag i proposition till 1920 års riksdag medgav riksdagen dels en förstärkning av anslaget för samma år och dels en förhöjning av anslaget för år 1921. Sagda höjning berodde på flera skäl. Ändringar vidtogos beträffande avlöningarna till förste notarier i domsagorna och arvoden infördes för andre notarier, vice häradshövdingarnas arvoden höjdes, häradshövdingar i särskilt arbetstyngda domsagor erhöllo möjlighet att till sin hjälp erhålla biträdande domare och ökade avlöningsförmåner bereddes åt vissa mera kvalificei-ade vikarier för häradshövdingar. Såväl nämnda förändringar beträffande avlöningsförhållandena som vissa andra i omförmälda proposition anmärkta omständigheter föranledde en omarbetning av 1918 års domsagostadga; och utfärdades en ny stadga den 22 juni 1920 (Svensk författningssamling nr 343).

Anslaget utgår från och med år 1922 med 440,000 kronor för helt år räknat.

Andra huvudtiteln. [16.]

33 Då, på sätt jag förut vid anmälan av anslaget till justitiestat under Svea hovrätt närmare omnämnt, frågan om en definitiv lönereglering för häradshövdingarna och om ordnandet av en del därmed sammanhängande ekonomiska spörsmål icke kommer att föreläggas innevarande års riksdag, torde anslag för nu ifrågavarande ändamål höra äskas även för budgetåret 1924—1925. Anslaget har överskridits under år 1922 med omkring

40,000 kronor och under 1923 års första halvår med omkring 30,000 kronor. Huvudsakligaste anledningen härtill torde ligga i den ökade tillgång till juridiskt bildade biträden, villiga att tjänstgöra å domsagekanslierna, som den senaste tiden haft att uppvisa och som föranlett, att häradshövdingarna kunnat i större utsträckning taga i bruk rätten att anställa avlönade biträden. Då ej någon minskning utan snarare en ökning i denna tillgång är att förvänta under den närmaste framtiden, torde anslaget, som, på sätt förut nämnts, för närvarande utgår med 440,000 kronor, böra lämpligen höjas med 60,000 kronor till 500,000 kronor.

I detta sammanhang torde det tillåtas mig att till behandling upptaga ett ärende om prolongation av vissa övergångsbestämmelser i förutnämnda domsagostadga av den 22 juni 1920.

Enligt 24 § första stycket i denna stadga fordras för behörighet att hålla allmänt tingssammanträde, förutom ett och ett halvt års tjänstgöring såsom biträde hos häradshövding, alternativt att hava under sex rättegångsdagar eller tre allmänna tingssammanträden handlagt sådana mål och ärenden, som få upptagas å tingssammanträde med tremansnämnd. Innebörden av stadgandet i andra stycket av samma paragraf är åter att, sedan tingsmyndigt biträde hållit tre allmänna tingssammanträden, fortsatt förordnande att hålla dylika sammanträden icke kan meddelas honom, förrän han tjänstgjort i hovrätt och där erhållit åtminstone fiskalsförordnande.

I 48 § femte stycket av stadgan förordnades ursprungligen, att den, som fyllt 25 år samt ett och ett halvt år efter examen tjänstgjort såsom biträde åt häradshövding, finge, utan hinder av vad i 24 § första och andra styckena vore föreskrivet, intill utgången av juni månad 1923 förordnas att förvalta häradshövdingämbete och hålla allmänt tingssammanträde.

I anledning av framställning av föreningen Sveriges häradshövdingar förordnade emellertid Kungl. Maj:t genom kungörelse den 23 mars 1923 (nr 42), att vad i 48 §■ femte stycket vore stadgat angående undantag från tillämpningen av 24 § första och andra styckena i samma stadga skulle äga fortsatt giltighet beträffande första stycket intill utgången av år 1923 och beträffande andra stycket intill utgången av juni månad 1924.

I skrivelse den 16 november 1923 väckte föreningen Sveriges häradshövdingar förslag om ytterligare prolongation av nämnda bestämmelser i 48 § i domsagostadgan. Föreningen anhöll, att Kungl. Maj:t måtte ut- Bihang till riksdagens protokoll 192i. 1 samt.

34 Andra huvudtiteln. [16.]

färda sådant förordnande, att vad i 48 § femte stycket i domsagostadgan vore föreskrivet angående undantag från tillämpningen av 24 § första och andra styckena i samma stadga skulle äga fortsatt giltighet utöver de i kungörelsen i ämnet den 23 mars 1923 bestämda tider. I skrivelsen hette det bl. a.:

Beträffande stadgandet i 24 § 2 stycket torde få framhållas, att detta stadgande enligt föreningens mening säkerligen skulle, om det trädde i kraft, medföra synnerligen stora svårigheter för häradshövdingarna att i behövlig omfattning erhålla vikarier behöriga att utan inskränkning förvalta domarämbete, och vad detta skulle betyda särskilt för de många domsagor, där det ständigt arbetades på övertid, låge i öppen dag. En avsevärd olägenhet vore också, att till följd av samma stadgande häradshövdingarnas biträden måste sluta sin tjänstgöring just vid den tid, då de i allmänhet erhållit sådan utbildning, att de skulle vara till mesta nytta såväl för häradshövdingarna som för den rättssökande allmänheten, och då de efter vunnen erfarenhet skulle för sin egen utbildning kunna bäst tillgodogöra sig någon tids ytterligare domsagoarbete. De unga juristernas vanliga domsagotjänstgöring skulle följaktligen bli mera ofullständig och mindre värdefull än under hittillsvarande förutsättningar.

Vid skrivelsen fogades en reservation av en häradshövding, i vilken han yrkade, att framställning om prolongation ej borde göras.

över nu ifrågavarande framställning avgåvos yttranden av rikets hovrätter.

Hovrätten över Skåne och Blekinge hade för sin del icke något att erinra mot den gjorda framställningen.

Göta hovrätt avstyrkte framställningen till den del densamma avsåg ett fortsatt suspenderande av bestämmelsen i 24 § första stycket. Vidkommande framställningen i övrigt förklarade samma hovrätt att, då, särskilt med hänsyn därtill att brist på rättsbildade biträden åtminstone i de under hovrätten lydande domsagorna numera ej förefunnes, skäl för ytterligare uppskov med tillämpningen av 24 § andra stycket ej syntes hovrätten föreligga, hovrätten avstyrkte bifall jämväl till denna del av styrelsens framställning.

Svea hovrätt fann sig ej kunna tillstyrka bifall till framställningen om ytterligare uppskov med tillämpningen av 24 § första stycket, men, då det syntes hovrätten obilligt, att notarie, som vid 1923 års utgång enligt gällande bestämmelser vore behörig att erhålla förordnande att förvalta häradshövdingämbete med vidsträcktare befogenhet, än i 23 § sägs, skulle mista en sådan redan förvärvad behörighet, förklarade hovrätten sig anse en särskild övergångsbestämmelse vara av behovet påkallad. I fråga om ytterligare prolongation av övergångsbestämmelsen i 48 § femte stycket, i vad densamma hade avseende å 24 § andra stycket, tillstyrkte hovrätten, att Kungl. Maj:t täcktes förordna, att vad i 48 § femte stycket i domsagostadgan vore föreskrivet angående undantag från tillämpningen av 24 § andra stycket i samma stadga skulle äga fortsatt giltighet intill utgången av juni månad 1926. Till stöd härför anförde hovrätten:

Andra huvudtiteln. [16.]

35 Vidkommande de i 24 § andra stycket givna bestämmelser hölle hovrätten iöre, att ändring därav kunde med fog ifrågasättas så till vida, att däri avsedda tingssammanträaen bestämdes till större antal än tre. Och hovrätten ville kraftigt betona, att sådan ändring syntes påkallad i minst lika hög grad med avseende å arbetet i hovrätterna som med hänsyn till domhavandena och deras biträden. I detta hänseende åberopade hovrätten vad hovrätten omiörmält och anfört uti en sin skrivelse den 8 februari 1923. Ytterligare ville hovrätten framhålla, att hovrätternas uppgift med hänsyn till de unga notariernas tjänstgöring i hovrätt icke i första rummet vore att tillse, att de bleve i tillfälle att provtjänstgöra såsom fiskaler. Hovrätterna måste framför allt tillse, att de notarier, som erhölle fiskalsförordnande, vore skickade att tillfredsställande fullgöra den tjänstgöring, som enligt hovrätternas arbetsordningar ålåge fiskal. Det vore därför erforderligt, att de unga notarierna sysselsattes i hovrätt någon längre tid, innan dem anförtroddes fiskalstjänstgöring. Och även vore det i sin ordning, att den, som erhållit fiskalsförordnande och visat sig lämplig för sådan tjänstgöring, icke nödgades avbryta denna för att lämna tillfälle åt annan att provtjänstgöra, utan de unga notariernas provtjänstgöring måste ordnas med tagen hänsyn till föreliggande förhållanden. Då sålunda vore att antaga, att städse den unge notarien för sin hovrättstjänstgöring rycktes ifrån domsagotjänstgöringen för en längre tid, torde det vara välbetänkt att så ordna hans arbetsförhållanden, att han ej nödsakades sluta sistberörda tjänstgöring förr än han varit i tillfälle att i önskvärd grad tillgodogöra sig den handledning och förskaffa sig den erfarenhet, som vid domsagotjänstgöring kunde stå honom till buds.

Extra ordinarie notariernas övergång till hovrättstjänstgöring efter förrättandet av allenast tre allmänna tingssammanträden skulle ock hava till följd, att ombyten av fiskaler å de särskilda hovrättsd i visionerna skulle ännu oftare än nu vore fallet komma att äga rum. Detta vore en ingalunda betydelselös olägenhet för hovrätterna, ity att täta fiskalsombyten verkade störande å arbetets gång, vilket givetvis vore till men för ett gott arbetsresultat.

Då emellertid häradshövdingeföreningens framställning ej åsyftade ändring i 24 § av domsagostadgan utan allenast förordnande om fortsatt giltighet av i förevarande hänseenden i stadgan meddelade övergångsbestämmelser, samt hovrätten på den grund icke hade anledning att i detta ärende föreslå upphävande av 24 § andra stycket, funne hovrätten sig böra i ärendet avgiva allenast det yttrande, att hovrätten tillstyrkte meddelande av bestämmelser i av hovrätten förut angiven riktning.

I det av hovrätten åberopade tidigare utlåtande av den 8 februari 1923 hette det bl. a.:

»Hovrätten har förut vid två särskilda tillfällen yttrat sig i förevarande ämne, i det att underdåniga utlåtanden av hovrätten in pleno avgivits dels den 16 november 1917 rörande ett inom Eders Kungl. Maj:ts justitiedepartement av särskilt tillkallade sakkunniga utarbetat förslag till stadga med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning dels ock den 9 februari 1920 över ett av tillkallade sakkunniga inom nämnda departement utarbetat betänkande med förslag till partiell löneförbättring för häradshövdingarna med mera, vilket betänkande jämväl innefattade förslag till viss ändring av den då gällande domsagostadgan av den 20 juni 1918.

I berörda utlåtande den 16 november 1917 anförde hovrätten bland annat

36 Andra huvudtiteln. [16.]

följande: Att, på sätt i utkastets 21 § (motsvarande 24 § i 1920 års stadga) föresloges, såsom villkor för viss utsträckt behörighet att hålla allmänt tingssammanträde uppställa fordran på förutgången tjänstgöring såsom fiskal eller ledamot av hovrätt ansåge hovrätten ur skilda synpunkter synnerligen olämpligt. Oavsett att menliga följder därav skulle uppstå för rättsskipningen vid häradsrätterna och rekryteringen av biträdena därstädes, skulle ett dylikt stadgande inverka synnerligen ofördelaktigt på hovrättens eget arbete. — För de i utlåtandet närmare utvecklade skäl, på vilka hovrätten grundade denna sin mening, tillåter sig hovrätten hänvisa till utlåtandets innehåll.

I förutnämnda betänkande med förslag till partiell löneförbättring för häradshövdingarna med mera hade föreslagits, att bestämmelsen i 21 $ andra stycket av 1918 års stadga (motsvarande 24 § andra stycket i stadgan den 22 juni 1920) borde upphävas.

I hovrättens utlåtande den 9 februari 1920 över omförmälda betänkande åberopade hovrätten vad, på sätt ovan nämnts, i utlåtandet den 16 november 1917 anförts samt tilläde, att den erfarenhet, som vunnits efter det 1918 års stadga tillkommit, hade ådagalagt, att ifrågavarande föreskrift, ehuru den ännu icke kunnat komma i full tillämpning, inverkat menligt på rekryteringen av biträdena, vadan en ändring av stadgandet syntes böra ske, därest en tillfredsställande lösning av biträdesfrågan skulle kunna vinnas.

Hovrätten är fortfarande av den mening, åt vilken i nämnda utlåtanden givits uttryck, och särskilt vill hovrätten framhålla befogenheten av sådan ändring av bestämmelsen i andra stycket av 24 § i domsagostadgan, att däri avsedda tingssammanträden bestämmas till större antal än tre. Med den remitterade framställningen kan emellertid icke anses åsyftat, att ändring av domsagostadgans ifrågakomna bestämmelser nu skall vidtagas; och slutligt avgörande om ändring därutinnan synes hovrätten icke heller böra för närvarande äga rum. Men då, enligt vad hovrätten kan vitsorda, ett ikraftträdande den 1 instundande juli av bestämmelserna i 24 § omförmälda stadga skulle vålla stor svårighet för häradshövdingarna att erhålla erforderligt antal rättsbildade biträden, samt för hovrätterna skulle föranledas avsevärda olägenheter, därest tingsbiträden, som icke hållit flera än tre allmänna tingssammanträden och således icke hunnit förvärva tillräcklig utbildning och erfarenhet, skulle till stort antal nödsakas börja tjänstgöra i hovrätt, finner hovrätten sig böra i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes på det sätt bifalla den gjorda framställningen, att Eders Kungl. Maj:t utfärdar nådigt förordnande, att den, som fyllt tjugufem år samt ett och ett halvt år efter examen tjänstgjort såsom biträde åt häradshövding, må utan hinder av vad i 24 § första och andra styckena i oftaberörda stadga är föreskrivet intill utgången av juni månad 1926 förordnas att förvalta häradshövdingämbete och hålla allmänt tingssammanträde.»

Genom beslut den 21 december 1923 avslog Kungl. Maj:t häradshövdingeföreningens i skrivelsen den 16 november 1923 gjorda framställning om ytterligare uppskov mod tillämpningen av första stycket av 24 § i domsagostadgan. Därvid föreskrev emellertid Kungl. Maj:t, att den, som före den 1 januari 1924 enligt dittills gällande bestämmelser blivit behörig till förordnande att med vidsträcktare befogenhet, än i 23 § i domsagostadgan sägs, förvalta häradshövdingämbete, skulle, utan hinder av vad i 24 § första

Andra huvudtiteln. [16.]

stycket i stadgan funnes föreskrivet, kunna jämväl efter 1923 års utgång erhålla sådant förordnande. Till häradshövdingeföreningens framställning om förlängt uppskov jämväl efter utgången av nästkommande juni månad med tillämpningen av andra stycket av 24 § har Kungl. Maj:t ännu ej intagit ståndpunkt. I proposition till 1920 års riksdag (nr 334) framhölls i fråga om då väckt förslag om ändringar i domsagostadgan, att den genom domsagostadgan införda skärpningen av kompetensvillkoren för erhållande av förordnande att förvalta häradshövdingämbete ävensom bestämmelsen om begränsning av den första tingstjänstgöringens längd vore byggd på den förutsättningen, att tämligen god tillgång funnes på arbetskrafter såväl vid häradsrätterna som i hovrätterna. Då vid tiden för nämnda propositions avlåtande tillgången på arbetskrafter icke motsvarade behovet, betonades angelägenheten av att övergångsbestämmelser meddelades till underlättande av möjligheterna att få arbetskrafter. Även om man möjligen kan utgå ifrån, att tillräckliga arbetskrafter skola vara att tillgå efter den 1 juli i år, anser jag emellertid, att ur andra synpunkter hinder möta mot att låta stadgandet i andra stycket av 24 § i domsagostadgan träda i kraft vid nämnda tidpunkt. Härom vill jag nämna följande.

Denna bestämmelse är uttryck för en tanke, som helt visst förtjänar beaktande. För den unge juristen vore det otvivelaktigt av värde, om han kunde sättas i tillfälle att redan på ett tidigt stadium av sin praktiska utbildning erhålla någon inblick i hovrättsarbetet och därmed få hos sig ytterligare inpräntade de stora krav i skilda hänseenden, som äro förknippade med domarkallet. Och för hovrätten är det angeläget, att åtminstone några av dess ledamöter snarast möjligt kunna bilda sig ett på egen iakttagelse grundat omdöme beträffande den unge juristens duglighet. Därigenom kan med större säkerhet förebyggas, att utövningen av domarämbetet lägges i händerna på unga män, som ej äro vuxna uppgiften. Av det sagda följer emellertid icke, att det vore för vårt rättsväsende lyckligt, om en bestämmelse i sådant syfte finge träda i kraft den 1 instundande juli. De upprepade, enhälliga eller i det närmaste enhälliga framställningar om fortsatt uppskov med ikraftträdandet av ifrågavarande bestämmelse i 24 § andra stycket, som gjorts av föreningen Sveriges häradshövdingar, bära vittne om allvarliga och enligt min mening ingalunda ogrundade farhågor, att sagda bestämmelse skulle i tillämpningen visa sig ägnad att äventyra kontinuiteten i domsagoarbetet och försvåra erhållandet av vikarier med önskvärd kännedom om arbetsförhållandena i vederbörande domsaga. De särskilt av Svea hovrätt vid flera tillfällen uttalade farhågorna, att olägenheter för hovrätterna kunde förväntas inträda vid tillämpning av stadgandet i fråga, förtjäna ock helt visst att uppmärksammas. Om sålunda allvarliga betänkligheter här möta, får emellertid icke därav dragas den slutsatsen, att den till grund för bestämmelsen liggande tanken måste definitivt uppgivas. Enligt min mening vore det för saken lyckligast, om diskussionen för och emot denna

38 Andra huvudtiteln. [16.]

omtvistade föreskrift finge avlösas av en utredning, huruvida den nämnda tanken möjligen kan realiseras på ett sätt, som kan förväntas icke verka störande på häradsrätternas och hovrätternas arbete. Dan nuvarande tidpunkten synes mig så mycket mera lämpad för en sådan utredning, som det ifrågavarande problemet i alla händelser nu måste upptagas till behandling, såvitt angår den kvinnliga juristutbildningen. I 2 § 2 mom, av lagen den 22 juni 1923 innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag stadgas, att Konungen äger meddela särskilda bestämmelser angående villkoren för kvinnas tillträde till domartjänst, med vilken är förenad skyldighet att föra ordet i underrätt å landet. Enligt min mening bör det i främsta rummet övervägas, huruvida icke här såsom villkor bör uppställas viss tjänstgöring vid hovrätt. Det torde då vara ändamålsenligt att i detta sammanhang upptaga till förnyad prövning frågan, huruvida och i vilken form tjänstgöring i hovrätt på ett tidigt stadium bör ingå såsom ett led jämväl i de unga manliga juristernas utbildning. Med hänsyn till sistnämnda frågas natur lärer emellertid prövningen av densamma knappast hinna slutföras så tidigt, att de nya bestämmelser, som må finnas ändamålsenliga, kunna träda i kraft den 1 juli detta år. Redan med hänsyn härtill lärer bliva påkallat, att övergångsbestämmelsen i 48 § domsagostadgan, i vad den avser 24 § andra stycket, erhåller fortsatt giltighet utöver nämnda tidpunkt. Härtill kommer ytterligare ett tungt vägande skäl. En tillämpning av den ifrågavarande bestämmelsen i 24 § andra stycket eller annat stadgande med liknande syfte skulle å hovrätterna lägga nya uppgifter med hänsyn till de unga juristernas utbildning. Begränsade man sig härvid till de kvinnliga juristerna, vilka kunna förväntas bliva ett ringa fåtal, kunde någon nämnvärd inverkan på arbetsförhållandena i hovrätterna väl icke förväntas inträda. Annorlunda ställer sig saken, om fråga blir om en generell tillämpning av principen. Huru betungande de nya uppgifterna då bliva beror tydligen närmast på den innebörd, bestämmelsen slutligen kan erhålla, men kan svårligen på förhand med full säkerhet bedömas. Tydligt är emellertid, att uppgiftens svårigheter kunna förväntas bliva mest kännbara för Svea hovrätt, som har det största antalet häradsrätter inom sin domvärjo och vars personalförhållanden överhuvud äro svårast att överblicka och ordna. Såsom jag vid en tidigare punkt [13] framhållit, är emellertid Svea hovrätt betungad med en mycket betydande balans, vars snara avarbetande är en uppgift av synnerlig vikt. Under sådana förhållanden möta tydligen betänkligheter emot att nu öka arbetsuppgifterna. Till sist vill jag ej underlåta att framhålla, hurusom den nya ordningen icke kan genomföras utan ekonomiska uppoffringar. Visserligen är det ej nödvändigt, att dessa läggas å statsverket, exempelvis i form av ökat anslag till aspirantarvoden i hovrätterna; saken kan även ordnas så, att de få drabba de unga juristerna själva. Men under nu rå*

Andra huvudtiteln. [16—17.]

dande tryckta ekonomiska förhållanden synes mig ett ytterligare fördyrande av den enskildes kostnader för sin utbildning om möjligt böra undvikas.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört vill jag som min åsikt framhålla, att stadgandet i fråga icke lämpligen bör träda i tillämpning den 1 nästkommande juli. Då domsagostadgans bestämmelser varit före’ mål för riksdagens prövning i samband med tidigare beviljande av det anslag, varom nu är fråga, torde dock ett ytterligare uppskov icke lämpligen böra meddelas, utan att riksdagen förut erhållit tillfälle att uttala sig. Under förutsättning att riksdagen vid behandling av förevarande punkt ej har något att däremot erinra är jag emellertid sinnad att längre fram föreslå, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att vad i 48 § första stycket i domsagostadgan är föreskrivet angående undantag från tillämpningen av* 24 § andra stycket i samma stadga skall äga fortsatt giltighet under ytterligare någon tid.

Under hänvisning till vad jag förut vid denna punkt anfört rörande nu förevarande anslags belopp får jag därför nu inskränka mig till att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning, i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som finnas upptagna i en av Kungl. Maj:t den 22 juni 1920 utfärdad stadga i ämnet, nr 343, för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra förslagsanslag å ......................... kronor 500,000.

23. Partiell löneförbättring för häradshövdingarna m. m.

[17.] På sätt jag redan omnämnt vid anmälan av ordinarie anslaget till justitiestat under Svea hovrätt anser jag mig av vissa skäl förhindrad föreslå avlåtande till innevarande års riksdag av proposition om en definitiv lönereglering för häradshövdingarna samt om ordnande av en del i samband därmed stående ekonomiska spörsmål. Anslag till beredande åt häradshövdingarna av partiell löneförbättring torde sålunda böra utgå även för budgetåret 1924—1925.

Anslaget är i innevarande budgetårs riksstat upptaget till 202,400 kronor. Med avseende å det belopp, varmed ett dylikt anslag kan behöva äskas för nästa budgetår, vill jag till en början erinra, att den partiella löneförbättringen utgår med dels lönefyllnad och dels resekostnadsbidrag. För bestämmande av lönefyllnadens belopp har tillämpats en fallande skala, grundad i huvudsak på storleken av häradshövdingarnas nettoinkomster. De belopp, vartill lönefyllnaden för budgetåret 1923—1924 bestämts, hava beräknats med ledning av statistik rörande sportelinkomster och förvaltningsutgifter i de särskilda domsagorna för åren 1919 -1922. Vid anmälan i statsrådet den 9 mars 1923 av proposition (nr 135) angående beviljande av anslag för budgetåret 1923—1924 till nu ifrågavarande ändamål ut-

40 Andra huvudtiteln. [17—18.]

talade min företrädare i ämbetet som sin uppfattning, att de för lönefyllnaden under budgetåret 1923—1924 bestämda beloppen borde bliva oförändrade gällande för en tidsperiod av fem år, såvida ej en definitiv lönereglering för häradshövdingarna inom denna tidrymd komme till stånd. Häremot hade riksdagen intet att invända. I överensstämmelse härmed torde den partiella löneförbättringen till de särskilda häradshövdingarna böra under budgetåret 1924—1925 utgå med enahanda belopp som under nu löpande budgetår.

I anslagets belopp kan emellertid ske en mindre sänkning på den grund, att det till partiell löneförbättring åt häradshövdingen i Vifolka, Valkebo och Gullbergs härads domsaga beräknade beloppet 2,100 kronor ej vidare behöver utgå efter denna domsagas numera genomförda uppdelning på tvenne andra domsagor. Anslaget kan alltså för nästa budgetår äskas med ett från 202,400 kronor till 200,300 kronor nedsatt belopp.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till partiell löneförbättring för häradshövdingarna för budgetåret 1924—1925 bevilja ett extra anslag av............................................................. kronor 200,300.

24. Vattendomstolarna.

[18.] Den av 1918 års lagtima riksdag antagna vattenlagen trädde i kraft med 1919 års ingång. Till bestridande av kostnaderna för uppehållande under åren 1919 och 1920 av verksamheten vid de genom denna lag upprättade vattendomstolarna har riksdagen på Kungl. Maj:ts framställning på extra stat för vart och ett av sagda år beviljat ett förslagsanslag, högst, 160,000 kronor. Likaledes efter förslag av Kungl. Maj:t blev anslaget av 1920 års riksdag för år 1921 höjt till 180,000 kronor, och har detsamma alltsedan upptagits med samma belopp för helt år räknat.

Från anslaget bestridas dels årsarvoden åt vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer och vattenrättssekreterare, dels gottgörelse åt vid vattendomstolarna anställda amanuenser, dels ock vikariatsersättning under semester för vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare. För närvarande utgår i enlighet med den plan för anslagets disponerande, som förelädes 1923 års riksdag (1923 års statsverksproposition, andra huvudtiteln sid. 39), berörda årsarvoden med tillhopa 165,000 kronor, vadan för amanuensers avlönande och för beredande av semester återstå allenast 15,000 kronor.

Vid en var av rikets fem vattendomstolar skola enligt 11 kap. vattenlagen vara anställda följande med årsarvoden avlönade befattningshavare, nämligen en vattenrättsdomare, två vattenrättsingenjörer och en vattenrättssekreterare. Enligt stadgan den 6 december 1918 (nr 1034) angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna bör dessutom, där förhållandena ej annat föranleda, vid varje domstol vara anställd en amanuens.

Andra huvudtiteln. [18.]

41 Bortsett från en framställning under förlidet års vår från vattenrättsdomaren vid Västerbygdens vattendomstol om anställande för undvikande av hotande tillfällig arbetsbalans vid domstolen av såväl en biträdande vattenrättsdomare som ock en biträdande vattenrättssekreterare — en framställning, som Kungl. Maj:t med anlitande av till förfogande stående medel och på den grund, att vid de två nordligaste vattendomstolarna vattenrättsamanuens icke stått att uppbringa, blev i stånd att i begränsad omfattning för viss kortare tid tillmötesgå — har hittills icke rests krav på förstärkning av de arbetskrafter, som sålunda stå vattendomstolarna till buds. Nu föreligger emellertid i skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 november 1923 en gemensam framställning från rikets vattenrättsdomare om möjliggörande, i anseende till allt mera hopade göromål vid dessa domstolar, av anställande vid desamma av biträdande vattenrättssekreterare eller alternativt ytterligare amanuenser. Då enligt vattenrättsdomarnas mening ett tillmötesgående av framställningen skulle föranleda ökning av förevarande anslagspost i riksstaten, föranlåtes jag att här något närmare ingå på densamma.

I sin berörda skrivelse hava vattenrättsdomarna anfört i huvudsak följande :

Enligt bestämmelser i 6—8 §§, jämförda med 26 §, i stadgan den 6 december 1918 angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna ålåge vattenrättssekreteraren dels att omhänderhava och svara för de vid domstolen förekommande expeditionsgöromålen samt i övrigt biträda vattenrättsdomaren vid måls och ärendens beredande dels ock att, i den omfattning förhållandena därtill föranledde, tjänstgöra såsom biträdande vattenrättsdomare och i denna sin egenskap efter vederbörligt förordnande såsom särskild ordförande i vattendomstolen handlägga och avdöma mål. Särskilt med hänsyn till vattenrättssekreterarens uppgifter som biträdande vattenrättsdomare hade eftersträvats att till vattenrättssekreterarbefattningarna erhålla erfarna och för ändamålet väl skickade personer. Vattenrättsamanuensernas anställning hade däremot ansetts kunna göras mera tillfällig, i överensstämmelse varmed avlöningen till dessa befattningshavare satts synnerligen lågt.

Enligt den erfarenhet, som vunnits under de nära fem år vattendomstolarna varit i verksamhet, torde den organisation, som sålunda givits åt vattendomstolarnas arbete, kunna betecknas som i stort sett väl avvägd. Genom utvägen att vid arbetsbördans anhopning å vattenrättssekreteraren överlåta vissa mål hade fortgången av domstolarnas arbete i hög grad främjats. Då till vattenrättssekreterare i allmänhet erhållits väl kvalificerade personer, torde ej heller ur rättssäkerhetens synpunkt — helst som vattenrättsdomaren varit i tillfälle att utöva en viss tillsyn och de mål och ärenden, som anförtrotts åt vattenrättssekreteraren, i allmänhet icke varit av mera invecklad beskaffenhet — någon befogad invändning mot denna anordning hava framkommit. Med den stegring av göromålen, som gjort sig gällande, hade, vad särskilt anginge de tre sydligare vattendomstolarna, vattenrättssekreterarens ställning av biträdande vattenrättsdomare alltmera trätt i förgrunden.

Det läge i öppen dag, att den här ovan antydda ökningen av vattendomstolarnas arbetsbörda jämväl skulle hava sin återverkan å expeditionsarbetet och därmed likställda göromål. Detta arbete, vars beskaffenhet framginge av bestämmelserna i 6 § i stadgan, toge i själva verket en betydande tid i an-

42 Andra huvudtiteln. [18.]

språk. Därest nu den person, vattenrättssekreteraren, som detta arbete egentligen åvilade, i större utsträckning droges därifrån för att ägna sin tid åt domarverksamhet, bleve de göromål, som sålunda måste övertagas av annan, av ganska betydande omfattning. Närmast läge till hands att dessa göromål vid de vattendomstolar, där amanuens vore anställd, anförtroddes åt denne. Härvid hade emellertid visat sig, att amanuensbefattningarna icke vore tillräckligt fast organiserade för att en verklig avbelastning å amanuenserna av expeditionsgöromålen kunde äga rum. Förhållandena hade därför gestaltat sig så, att dessa göromål fortfarande i ej ringa omfattning, till men för själva domarverksamheten, kommit att betunga vattenrättsdomaren och vattenrättssekreteraren. Den skyndsamhet i avseende å målens handläggning och avgörande, som för vattendomstolarnas verksamhet vore av så grundläggande betydelse, hade givetvis härav motverkats.

Anledningen till att å amanuensbefattningarna icke kunde i önskvärd omfattning överflyttas nu ifrågavarande göromål läge i första hand i det sätt, varpå dessa befattningar för närvarande rekryterades. Det hade mött stora svårigheter att till dessa befattningar förvärva personer med större erfarenhet eller kompetens. Av anställningens tillfälliga natur hade också blivit en följd, att täta ombyten å dessa platser icke kunnat undvikas, något som verkat i hög grad störande på arbetet.

Upprättad statistik angående arbetsförhållandena vid vattendomstolarna — vilken statistik linnes skrivelsen bifogad — gåve vid handen, att arbetsbördan vid samtliga vattendomstolarna, möjligen med undantag för Norrbygdens vattendomstol, allt från vattendomstolarnas inrättande varit stadd i ständig ökning. Väl hade antalet avgjorda mål samtidigt stigit, men detta hade icke kunnat förhindra, att antalet till nästföljande år balanserade mål ej oväsentligt ökats. Vidare borde erinras, att bland de balanserade målen ofta inginge mål av stor vidlyftighet och invecklad beskaffenhet, till följd varav den vattendomstolarna, med undantag för den nordligaste, åvilande arbetsbördan i själva verket vore avsevärt tyngre än som framginge enbart av de statistiska uppgifterna. Härtill komme, att vattenrättsdomarna, vad de fyra nu åsyftade domstolarna anginge, till förebyggande av en alltför stor tidsutdräkt vid målens avgörande måst i stor utsträckning ställa på framtiden åtskilliga andra göromål, jämväl de av stor vikt, särskilt vattenbokens förande. Utan överdrift torde kunna påstås, att vid de nu ifrågavarande fyra domstolarna vattenrättsdomarnas arbetskraft tagits i anspråk i så stor utsträckning, som överhuvudtaget varit möjligt, att emellertid det oaktat för den rättssökande allmänheten menligt försenande av målens behandling och avgörande understundom icke kunnat undvikas, samt att varje ytterligare ökning av arbetsbördan skulle innebära ett avsevärt försämrande av det nuvarande tillståndet. Enligt all sannolikhet torde — i den mån en lättnad inträdde i den rådande ekonomiska depressionen och kännedomen om vattenlagens bestämmelser bleve mera allmän — en betydande stegring av arbetsbördan vara att motse. Såsom bekant hade särskilda åtgärder redan under innevarande år vidtagits i anledning av den Västerbygdens vattendomstol åvilande arbetsbördan. I stort sett vore emellertid förhållandena av enahanda beskaffenhet jämväl vid Söderbygdens, österbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar.

I anslutning till vad sålunda anförts torde de åtgärder, som erfordrades för ernående av mera tillfredsställande förhållanden vid vattendomstolarna, i första hand böra inriktas därpå, att tillfälle bereddes att vid de särskilt arbetstyngda vattendomstolarna för längre eller kortare tid anställa en be-

43 Andra huvudtiteln. [18.]

fattningshavare — förslagsvis benämnd biträdande vattenrättssekreterare — vilken helt skulle ägna sin tid åt arbetet vid domstolen och som skulle kunna tillgodoräkna sig sin nämnda tjänstgöring såsom särskild merit. En förutsättning härför vore emellertid uppenbarligen att avlöningen till denna befattningshavare bestämdes ej oväsentligt högre än den avlöning, som utginge till vattenrättsamanuensen. En annan utväg, som alternativt torde kunna ifrågakomma och särskilt torde böra anlitas då ökningen i arbetsbördan kunde anses vara av mera tillfällig beskaffenhet, vore att mera än en amanuens anställdes vid samma vattendomstol. Denna utväg hade tidigare, då de medel, som för detta ändamål stått till förfogande, varit mera rikligt tillmätta, anlitats, men kunde icke numera på grund av knappheten i anslaget komma till användning. Vilkendera utav nu nämnda anordningar, som borde vid den ena eller andra vattendomstolen komma till användning, torde icke böra på förhand bestämmas utan torde böra bero på Kungl. Maj:ts särskilda avgörande. En förutsättning vore emellertid i varje fall att de medel, som för ifrågavarande ändamål stode till förfogande, bleve ej oväsentligt ökade.

Över vattenrättsdomarnas framställning har yttrande avgivits av vattenöverdomstolen, som därvid — under vitsordande att den arbetsbörda, som ålåge vattenrättsdomarna och vattendomstolarnas kanslipersonal, vore, särskilt beträffande de tre sydligaste domstolarna, synnerligen betungande samt att en ytterligare betydande stegring i vattendomstolarnas arbetsmängd vore att i framtiden emotse — tillstyrkt vattenrättsdomarnas anhållan om beredande av möjlighet till erhållande av ökade kansliarbetskrafter.

Vattenrättsdomarnas framställning om beredande av möjlighet till anställande av ytterligare personal vid vattendomstolarna synes mig värd allt beaktande. Eedan i 1910 års förslag med betänkande till vattenlag föreslogs, att vid varje vattendomstol skulle för vattenrättsdomaren och vattenrättssekreteraren finnas en ersättare med skyldighet att inträda i tjänstgöring i den mån sådant betingades av ledighet för innehavaren av ämbetet eller av arbetsbördans för viss tid eller visst tillfälle inträdda ökning över det normala. Denna tanke frångick man i 1917 års förslag till vattenlag och den återfinnes ej heller i vattenlagen. I den proposition (nr 129) till 1918 års riksdag, vari Kungl. Maj:t föreslog antalet vattendomstolar och deras områden samt stat för dem, framhölls emellertid, att man icke kunde med större tillförlitlighet bedöma, vilken sammanlagd arbetsmängd komme att åvila vattendomstolarna. I sådant avseende framhölls särskilt den stora betydelse för arbetsbördan, som betingades av omfattande och tidsödande vattenregleringsföretag med tvångsdelaktighet, vilka utgjorde en nyhet för vår rätt. I stadgan angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna har också från början inryckts en bestämmelse, som avser att vid särskilt stark arbetstillströmning möjliggöra ökning av vattendomstolens arbetskrafter. Enligt 26 § av sagda stadga äger nämligen vattenöverdomstolen att, då det med hänsyn till omfattningen av visst mål eller eljest för göromålens behöriga fortgång anses erforderligt, medgiva vattenrättsdomare befrielse från hans tjänsteåligganden med undantag för visst mål eller ock från viss del eller

44 Andra huvudtiteln. [18.]

vissa av de honom åliggande göromål samt att till förrättande av de åligganden, från vilka vattenrättsdomaren befrias, förordna vikarie. Sedan 1922 års riksdag på framställning av Kungl. Maj:t medgivit, att den ersättning av statsmedel, som av Kungl. Maj:t kan varda tillerkänd sådan vikarie för vattenrättsdomare, som nu nämnts, må, därest vikarien icke är vattenrättssekreterare, för vilken händelse särskild vikariatsersättning ej erhålles, utgå av förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter, möter ej heller hinder för tillämpningen av stadgans föreskrifter. Med anlitande av denna utväg var det också som Kungl. Maj:t, såsom förut antytts, sistlidne vår blev i stånd tillföra Västerbygdens vattendomstol en biträdande vattenrättsdomare, varav domstolen då visats vara i behov.

Motsvarande utväg för anställande, i händelse av behov, vid vattendomstol av jämväl en biträdande vattenrättssekreterare anvisas emellertid icke i vattendomstolsstadgan. Vattenrättsdomarnas förevarande framställning har emellertid gjort spörsmålet om sådana befattningshavares anställande aktuellt. Mig synes det ligga nära till hands att söka lösa denna fråga så, att, i analogi med vad som gäller för vattenrättsdomare, jämväl vattenrättssekreterare beredes tillfälle till erhållande av partiell ledighet i anseende till betungande göromål med vikariatförordnande å tjänsten i övrigt. Detta kan åstadkommas genom en enkel ändring av 26 § vattendomstolsstadgan. En sålunda förordnad vikarie kommer då i realiteten att fungera såsom biträdande vattenrättssekreterare, varigenom den föreliggande framställningens syftemål i denna del synes bliva på ett fullt tillfredsställande sätt uppnått. Den vikariatsersättning, som bör tillkomma en på nu nämnt sätt vikarierande vattenrättssekreterare och om vilken Kungl. Maj:t torde böra förbehålla sig bestämmanderätten, bör, i likhet med vad som redan gäller för vikarierande vattenrättsdomare, bestridas från anslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter. Ett bifall till det av mig sålunda framlagda förslaget skulle alltså ej påkalla någon höjning av nu förevarande — till sitt belopp fixerade — anslag till vattendomstolarna, utan vill jag i stället under närmast följande punkt [19] hemställa, att Kungl. Maj:t måtte begära riksdagens bemyndigande att jämväl för nu angivna ändamål anlita ordinarie förslagsanslaget till domare, vittnen och parter. Denna utväg förefaller mig vara så mycket lämpligare, som, på sätt vattenrättsdomarnas framställning giver vid handen, det föreliggande behovet av biträdande vattenrättssekreterare ingalunda kan sägas vara i allmänhet föreliggande eller ens konstant vid domstol, där det nu föreligger, utan fast mera torde få anses ganska variabelt och på förhand svårberäkneligt.

Vattenrättsdomarnas framställning går jämväl ut på beredande av möjlighet att vid vattendomstol, där biträdande vattenrättssekretare ej ansåges behövlig, alternativt anställa mera än en vattenrättsamanuens. Härvid hava vattenrättsdomarna pekat på knappheten av de nu för av-

Andra huvudtiteln. [18—19.]

löning av amanuenser tillgängliga medlen. Sant är, att det stött på stora svårigheter att inom ramen av till buds stående anslag tillfredsställa de olika vattendomstolarnas behov av amanuenskrafter. Ja, det torde i själva verket vara så, att endast den omständigheten, att för de båda nordligaste vattendomstolarna aspiranter till amanuensplatserna ej stått att erhålla, hittills möjliggjort anställandet inom anslagets ram av amanuenser vid de övriga vattendomstolarna. Anslaget är följaktligen i denna del för knappt beräknat och skulle en höjning därav vara väl motiverad. Då emellertid de till bestridande av amanuensarvoden och semestervikariat beräknade belopp så sent som i förra årets statsverksproposition i besparingssyfte nedsatts från 24,250 kronor till 15,000 kronor, anser jag, att ännu en tids erfarenhet bör avvaktas, innan bestämd ståndpunkt intages till spörsmålet om anslagets ökning av nu nämnda anledning.

Då ej heller i övrigt skäl föreligger för anslagets beräknande på annat sätt än i senast avlåtna statsverksproposition, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,

att till bestridande av årsarvoden åt vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer och vattenrättssekreterare så ock av gottgörelse åt vid vattendomstolarna anställda amanuenser samt av vikariatsersättning under semester för vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare för budgetåret 1924—1925 bevilja ett extra anslag å ................................................... kronor 180,000.

25. Ersättning åt domare, vittnen och parter.

[19.] Ordinarie förslagsanslaget till domare, vittnen och parter, från vilket anslag bestridas en hel del utgifter av olika art, berörande domstolarnas verksamhet, blev, efter framställning i ämnet av Kungl. Maj:t, år 1918 av riksdagen höjt från dess dåvarande belopp 245,000 kronor till

300,000 kronor. Denna höjning motiverades därav, att från och med år 1919 från anslaget skulle bestridas vissa nya eller ökade utgifter, nämligen dels utbetalning efter den nya vattenlagens tillkomst, utöver föreslagna årsarvoden, av dagarvoden eller annan gottgörelse i enlighet med de grunder Kungl. Maj:t bestämde till vattenrättsingenjörer, vattenrättsnämndemän och av vattendomstolarna tillkallade sakkunniga biträden, dels den ersättning, som enligt den nya lagen om villkorlig straffdom förutsattes skola utgå till dem, som verkställde i denna lag omförmälda särskilda förundersökningar, dels ock den höjda ersättning, som enligt den år 1918 genomförda ändringen av 1 § i lagen den 4 juni 1886 angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål skulle utgå till dylika vittnen.

På framställning av Kungl. Maj:t blev anslaget år 1919 av riksdagen ytterligare höjt, nämligen till 375,000 kronor. Anledningen härtill var det ökade anspråk på anslaget, som väntades bliva en följd av den av

46 Andra huvudtiteln. [19.]

nämnda riksdag antagna lagen om fri rättegång. Till sistnämnda belopp

375,000 kronor har anslaget därefter blivit fastställt jämväl för ett vart av åren 1921 och 1922. För första halvåret 1923 var det i riksstaten upptaget till halva denna summa eller 187,500 kronor och i riksstaten för budgetåret 1923—1924 är dess belopp 550,000 kronor.

Oaktat de höjningar av anslaget, som sålunda vidtagits, har anslaget under de senaste åren avsevärt överskridits. Utgifterna från anslaget hava uppgått under år 1919 till nära 500,000 kronor, under år 1920 till omkring 540,000 kronor, under år 1921 till omkring 725,000 kronor, under år 1922 till 826,500 kronor samt under första halvåret 1923 till 386,200 kronor.

Under år 1922 gjordes inom riksräkenskapsverket en utredning beträffande de olika utgifter, som under år 1921 bestritts från förevarande anslag. Av denna utredning framgår, att'under sistberörda år från anslaget gäldats bl. a. ersättningar till vittnen i brottmål med omkring 150,000 kronor, till domare, landsfiskaler och nämndemän för inställelse vid vissa rannsakningstillfällen m. m. med omkring 145,000 kronor och till rättegångsbiträden åt häktade med nära 130,000 kronor, kostnader, vilka enligt lagen om fri rättegång skola gäldas av allmänna medel, med något mer än 100,000 kronor, ersättningar till dem, som enligt lagen om villkorlig straffdom verkställa särskilda förundersökningar, med nära 100,000 kronor samt vissa ersättningar åt vattenrättsingenjörer och vattenrättsnämndemän samt av vattendomstolarna tillkallade sakkunniga biträden med omkring 33,000 kronor.

Ehuru det varit önskvärt att hava tillgång till en liknande utredning för år 1922, har jag likväl, med hänsyn till det med en sådan utredning förenade synnerligen tidskrävande arbetet, icke ansett mig böra föranstalta om en dylik utrednings verkställande.

Av vad nu sagts framgår, att förevarande anslag bör undergå en avsevärd höjning redan av den anledningen, att det visat sig för knappt tillmätt för täckande av de utgifter, för vilka det för närvarande är avsett. Härtill kommer, att förevarande anslag torde böra anlitas för vissa nya ändamål, vilka komma att ställa i någon mån ökade krav å anslaget för budgetåret 1924—1925.

Med avseende härå vill jag till en början påminna om vad jag därom nämnt vid närmast föregående punkt [18]. Enligt ett av mig där framställt förslag skulle under nu förevarande punkt äskas riksdagens medgivande att från förslagsanslaget till domare, vittnen och parter bestrida kostnaderna för anställande, i händelse av behov, vid en eller flera vattendomstolar av biträdande vattenrättssekreterare. Att med någon större säkerhet beräkna det ökade krav å anslaget, som härav skulle uppkomma, låter sig av naturliga skäl ej göra. Emellertid synes det mig, som om man, under förutsättning att biträdande vattenrättssekreterare anställas allenast då behovet därav är särskilt framträdande, skulle kunna utgå ifrån att de årliga kostnaderna för ifrågavarande ändamål icke skulle komma att röra sig om högre belopp än omkring 10,000 kronor.

Andra huvudtiteln. [19.]

47 Jämväl ett annat förhållande medför ett ökat krav på nu ifrågavarande: anslag. Härom vill jag nämna följande.

Det för städerna gällande fastighetsboksystemet innebär, att varje fastighet, som vid fastighetsbokens uppläggande förefinnes eller sedermera bildas, erhåller sitt särskilda upplägg, varå såväl lagfarts- som inteckningsåtgärder rörande fastigheten införas. A landsbygden föres särskild bok för lagfarter och särskild sådan för inteckningar. Upplägg i dessa böcker göres i regel för varje jordeboksenhet, och på detta upplägg upptagas om varandra i lagfartsboken fång till olika delar av jordeboksenheten och i inteckningsboken inteckningar i olika delar av samma enhet. Inskrivningarna å ett upplägg i inteckningsboken omfatta ofta flera hundra rum, vilka alla måste genomgås vid utfärdande av gravationsbevis rörande del av jordeboksenheten. Det finns till och med upplägg, där rummens antal uppgår till flera tusen.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 mars 1922 anförde dåvarande häradshövdingen i Sollentuna och Färentuna härads domsaga, förutvarande statsrådet Knut Dahlberg bland annat:

»De med förvaltningen av de stora Stockholmsdomsagorna förbundna svårigheter, vilka tagit sig uttryck i en för allmänheten ytterligt besvärande långsamhet i expeditionen, en med hänsyn till beskaffenheten av stora delar av kansliarbetet orimlig arbetstunga för domhavanden samt en för allmänheten och domhavanden lika vådlig osäkerhet i avseende å riktigheten av de för det ekonomiska livet så betydelsefulla gravationsbevisen, hava under de senare åren upprepade gånger påkallat statsmakternas uppmärksamhet och föranlett till varjehanda åtgärder, såsom domsagoklyvningar och anställande av biträdande domhavande. De åtgärder, som sålunda vidtagits, hava avsett att komma det onda till livs genom ökning av domarpersonalen. Av måhända ännu större betydelse vore för visso, om utvägar kunde anvisas, varigenom de så att säga inre orsakerna till olägenheterna kunde i större eller mindre mån avlägsnas. Intresset härav synes mig vara så stort, att jag icke kunnat underlåta att, med stöd av den visserligen kortvariga erfarenhet, som jag såsom häradshövding i Sollentuna och Färentuna härads domsaga förskaffat mig, underställa Eders Kungl. Maj:t vissa synpunkter och förslag i ämnet.»

Häradshövdingen Dahlberg omnämnde därefter i sin skrivelse vissa anordningar och reformer, som skulle underlätta arbetet i domsagan. Såsom den betydelsefullaste av dessa betecknade Dahlberg ett förslag, gående ut på att för Djursholms stad, alla köpingar och åtminstone större delen av fastigheterna inom municipalsamhällena inom domsagan skulle föras fastighetsböcker av den typ och med det specialiserade redovisningssätt, som användes i städer med magistrat. Härigenom skulle stora fördelar vinnas, särskilt beträffande utfärdandet av gravationsbevis, ett arbete, som med det nuvarande redovisningssättet i fastighetsböckerna vore synnerligen tidsödande och förenat med stora risker, men genom böckernas omläggning på föreslaget sätt skulle bliva ganska enkelt och lätt samt ur rättssäkerhetssynpunkt betydligt mera tillfredsställande.

Sedan Svea hovrätt i avgivet yttrande i anledning av Dahlbergs skrift

48 Andra huvudtiteln. [19.]

i princip tillstyrkt förslaget om fastighetsbokföringens omläggning, anbefallde Kungl. Maj:t den 9 juni 1922 bovrätten att efter vederbörande häradshövdingars hörande inkomma med förslag å de samhällen, för vilka fastigbetsbok enligt de grunder, som vore gällande i städerna, borde omedelbart uppläggas och föras. Den 10 april 1923 inkom hovrätten därefter med sådant förslag. Därvid begränsade hovrätten förslaget till ett jämförelsevis litet antal samhällen eller jordeboksenbeter. Som skäl härför anförde hovrätten bland annat, att det vore önskvärt att, innan man fortskrede till ett mera omfattande arbete med fastighetsböckernas omläggning, erfarenhet vunnes beträffande vissa detaljer i den nya bokföringen.

Genom beslut den 8 juni 1923 förordnade Kungl. Maj:t i överensstämmelse med hovrättens förslag, att fastighetsbok såsom för stad skulle föras för tre särskilda fastigbetskomplex inom Södra Roslags domsaga, två särskilda fastighetskomplex inom Sollentuna och Färentuna härads domsaga samt köpingen Saltsjöbaden inom Södertörns domsaga. Beslutet innefattade vissa särskilda föreskrifter med avseende å de nya böckernas uppläggande, varjämte däri stadgades, att Kungl. Maj:t ville på särskild framställning dels medgiva, att för utförandet av de med de nya böckernas uppläggande förenade skrivgöromål skrivbiträde anställdes, dels besluta angående ersättning till sådant biträde. I anledning av särskilda framställningar medgav Kungl. Maj:t därefter den 26 oktober 1923, att på statsverkets bekostnad finge för omförmälda ändamål i vardera av Södra Roslags domsaga och Sollentuna och Färentuna härads domsaga tillsvidare vara anställt ett kvinnligt biträde, att nämnda biträdesbefattningar skulle i avlöningshänseende likställas med befattningar i sjätte löneklassen, avdelning C, av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) samt att å avlöning, som efter vad nu sagts tillkomme biträde, skulle utgå dyrtidstillägg motsvarande ersättning i enlighet med de grunder, som gällde för befattningshavare i statens nyreglerade verk. Tillika bestämdes, att erforderliga medel till nu nämnda ersättningar skulle utgå från det under riksstatens andra huvudtitel uppförda anslaget till extra utgifter. Den 31 december 1923 förordnade Kungl. Maj:t, att fastighetsbok såsom för stad skall föras även för den till Södra Roslags domsaga hörande staden Djursholm.

Då den årliga kostnaden till varje biträde enligt sålunda bestämda grunder uppgår till inemot 3,000 kronor, torde, under förutsättning att medgivande lämnas till anställande för ifrågavarande ändamål jämväl i Södertörns domsaga av ett biträde, den årliga kostnaden för dessa biträden komma att uppgå till inemot 9,000 kronor. Tilläventyrs kan under nu ifrågavarande budgetår uppstå behov av biträdes anställande vid arbete med nya fastighetsböckers uppläggande jämväl i någon annan mera arbetstyngd domsaga. Vid förordnande om uppläggande av fastighetsbok såsom för stad för del av domsaga, som icke kan räknas till de mera arbetstyngda, bör däremot tillåtelse att på statsverkets bekostnad för arbetet

Andra huvudtiteln. [19.]

anställa skrivbiträde icke lämnas. Kungl. Maj:t har också i ett redan förekommet sådant fall meddelat den föreskrift, att ersättning för skrivgöromål, som kunde påkallas av arbetet med de nya böckernas uppläggande, icke Ange bestridas av statsmedel.

Aven om sålunda den årliga kostnaden för nu ifrågavarande ändamål torde kunna begränsas till 9,000 kronor eller något däröver, kan det, på grund av ändamålets art och den beräknade kostnadens belopp, enligt min mening, i allt fall ej gärna ifrågasättas att fortfarande som hittills låta denna kostnad träffa andra huvudtitelns anslag till extra utgifter, vilket anslag för närvarande är i riksstaten uppfört med 30,000 kronor och som jag ämnar föreslå till uppförande med oförändrat belopp i riksstaten för 1924—1925. Då här ej är fråga om en kostnad, som har samband med den vid punkt [16] omnämnda domsagostadgan av den 22 juni 1920, torde kostnadens bestridande från det under den punkten behandlade förslagsanslaget till bidrag till domsagornas förvaltning ej heller böra ifrågakomma. Lämpligast torde vara att begära riksdagens tillåtelse att bestrida denna kostnad från det förslagsanslag till domare, vittnen och parter, varom under nu förevarande punkt är fråga.

Slutligen skulle under viss förutsättning tillkomma ännu ett ökat krav på nu förevarande anslag. Längre fram, efter slutförandet av erforderligt förarbete, torde jag få anledning tillstyrka Kungl. Maj:t att till innevarande års riksdag avlåta en på grundval av lagberedningens förslag i ämnet utarbetad proposition med förslag till lag om förmynderskap m. m. att träda i kraft den 1 januari 1925. Det slutliga genomförandet av detta förslag skulle kräva vissa kostnader av den natur, att de lämpligen böra bestridas från nu förevarande anslag. Dessa kostnader äro dels sådana av stadigvarande, dels sådana av mera tillfällig art. Till de förra äro att räkna de ersättningar, som förutsättas skola utgå dels till vissa befattningshavare — benämnda överförmyndare —, då dessa å tjänstens vägnar föra talan om omyndigförklarande, dels ock till de gode män, som förordnas att biträda dem, om vilkas omyndigförklarande är fråga. Dessa ersättningar komma säkerligen att årligen uppgå till sammanlagt mycket ringa belopp. De mera tillfälliga kostnaderna skulle bestå i de utgifter, som — frånsett vissa tryckningskostnader, vilka lämpligen torde kunna bestridas från andra huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till tryckningskostnader — skulle erfordras för uppläggande genom domstolarnas försorg av nya förmynderskapsböcker, eventuellt i form av kortregister, över äldre, ännu i kraft varande förmynderskap. Enligt verkställd beräkning skulle dessa senare utgifter, vilka åtminstone till sin huvudsakligaste del torde komma att behöva bestridas under budgetåret 1924—1925, komma att hålla sig till omkring 20,000 kronor.

Då proposition med förslag till lag om förmynderskap m. m., på sätt nyss omförmäldes, först senare kan föreläggas riksdagen, samt erforderligt bemyndigande av riksdagen att bestrida nu berörda utgifter från Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand 4

50 Andra huvudtiteln. [19—20.]

förevarande anslag givetvis bör äskas först i sammanhang med nämnda proposition, kunde ju ifrågasättas, att anslaget skulle, i avvaktan på berörda proposition, nu allenast till sitt belopp i riksstaten beräknas. Med hänsyn till den i förhållande till anslagets storlek jämförelsevis ringa ökning i kravet å anslaget, som av förmynderskapslagens genomförande skulle föranledas, samt till anslagets egenskap av förslagsanslag, håller jag emellertid före, att hinder ej bör från nu nämnda synpunkt möta mot anslagets bestämmande redan från början till visst belopp.

I betraktande av alla på saken inverkande omständigheter — anslagets betydliga överskridande under de senare åren samt de nya krav å anslaget, med vilka, enligt vad förut nämnts, är att räkna — har jag kommit till den uppfattningen, att anslaget, som för närvarande, som nämnts, är upptaget till 550,000 kronor, lämpligen bör höjas med 200,000 kronor till

750,000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört tillåter jag mig hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att från det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget till domare, vittnen och parter må, efter Kungl. Maj:ts närmare bestämmande, utbetalas ersättningar till vid vattendomstolarna anställda biträdande vattenrättssekreterare,

dels medgiva, att från nämnda anslag även må, likaledes efter Kungl. Maj:ts närmare bestämmande, bestridas ersättningar till sådana skrivbiträden, vilkas anställande i särskilt arbetstyngda domsagor kunna påkallas på grund av meddelad föreskrift om uppläggande för viss del av dylik domsaga av fastighetsböcker såsom för stad,

dels ock höja samma anslag från dess nuvarande belopp .................................................... kronor 550,000

med 200,000 kronor till ........................ » 750,000.

28. Övervakning av villkorligt dömda.

L20.J I den lag angående villkorlig straffdom, som trädde i kraft med 1919 års ingång, stadgas, att den villkorligt dömde skall under viss tid, ett år vid bötesdom och eljest tre år, stå under övervakning, där ej av särskilda skäl kan antagas, att han skall därförutan rättas, övervakningen skall enligt lagen utövas av en därtill av domstolen förordnad person (övervakare), som skall hava tillsyn över hans uppförande och söka befordra vad som kan lända till hans rättelse. Dylika övervakare äro berättigade till ersättning av statsmedel för övervakningen enligt grunder bestämda av Kungl. Maj:t. De för närvarande i berörda avseende gällande bestämmelser äro intagna i kungörelsen den 23 december 1918, nr 1012. Enligt dessa

Andra huvudtiteln. [20—21.]

bestämmelser är övervakaren berättigad att åtnjuta en ersättning av tolv kronor för den första månaden, som den dömde står under övervakning, samt tre kronor för var och en av de följande månaderna ävensom att erhålla gottgörelse för resekostnader enligt femte klassen i gällande resereglemente.

Till bestridande av kostnaderna för övervakning av villkorligt dömda bar å extra stat för ett vart av åren 1919—1922 beviljats ett förslagsanslag å resp. 25,000, 50,000, 50,000 och 25,000 kronor. För första halvåret 1923 var samma anslag satt till 7,500 kronor och för budgetåret 1923—1924 är det upptaget till 25,000 kronor. Av de för ändamålet anvisade anslagen hava disponerats under år 1919 omkring 1,150 kronor, under år 1920 omkring 3,200 kronor, under år 1921 omkring 4,800 kronor, under år

1922 omkring 25,850 samt under första halvåret 1923 omkring 11,400 kronor.

Då det ej torde kunna förutsättas, att ifrågavarande rättsinstitut skall komma till mindre användning under budgetåret 1924—1925 än under den närmast förflutna tiden, torde anslaget böra äskas med samma belopp som det, varmed det är upptaget i innevarande års riksstat, och får jag därför hemställa, att Kungi. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till bestridande av kostnader för övervakning av villkorligt dömda för budgetåret 1924—1925 bevilja ett extra förslagsanslag å........................ kronor 25,000.

27. Understöd till offentliga rättshjälpsanstalter.

[21.] Under de senare åren har av riksdagen beviljats anslag till bestridande av understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter. Av 1922 års riksdag beviljades för ändamålet dels å tilläggsstat för år 1922 ett förslagsanslag, högst, å 25,000 kronor till förstärkning av det för sagda år beviljade anslaget 25,000 kronor, dels ock å extra stat för första halvåret

1923 ett förslagsanslag å 75,000 kronor.

I samband med sitt beslut härom anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte verkställa undersökning, huruvida icke genom ändring av de i Kungl. Maj:ts kungörelse den 12 september 1919 angivna grunder för erhållande av statsunderstöd till offentliga rättshjälpsanstalter eller eljest begränsning av kostnaderna härför kunde komma till stånd. I proposition den 16 mars 1923, nr 180, lämnade Kungl. Maj:t en redogörelse för den utredning, som i anledning av riksdagens beslut blivit utförd inom justitiedepartementet. Enligt denna utredning skulle hittills gällande grunder för anslagets disposition fortfarande äga tillämpning. På grund av i propositionen gjord hemställan beviljade också riksdagen för budgetåret 1923—1924 ett extra förslagsanslag av 50,000 kronor att disponeras efter oförändrade grunder.

52 Andra huvudtiteln. [21—22.]

Under nu löpande budgetår har på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni 1923 jämlikt bestämmelserna i § 2 mom. 1 och 2 i förutnämnda kungörelse utbetalts följande understöd:

Under år 1923 har tillkommit anstalten i Luleå, till vilken skall utgå, förutom understöd för andra utgifter, även gottgörelse för engångskostnader med anledning av anstaltens upprättande. Statens bidrag till sistnämnda anstalt torde böra uppskattas för engångskostnaderna till 3,000 kronor och i understöd i övrigt till omkring 6,000 kronor.

Med hänsyn särskilt till de ökade kostnader, som kunna uppkomma genom eventuellt upprättande av ytterligare nya anstalter, skulle visserligen en höjning av anslaget kunna ifrågasättas. Då det emellertid är ganska ovisst, huruvida några sådana nya krav komma att ställas på anslaget, och detta dessutom äger förslagsanslags natur, anser jag ej tillräckliga skäl föreligga att föreslå en höjning.

Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till bestridande av understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som finnas angivna i statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden den 12 april 1918 samt i ämnet den 12 september 1919, nr 639, utfärdad kungörelse med därvid fogat normalreglemente för dylik anstalt, för budgetåret 1924—1925 bevilja ett extra förslagsanslag å............................. kronor 50,000.

28. Medikolegala besäkining'ar.

[22.] Anslaget till medikolegala besiktningar är sedan ett flertal år uppfört i riksstaten med ett årligt belopp av 16,200 kronor. Med hänsyn till den minskning i belastningen av anslaget, som inträtt under de senare åren, torde anslaget lämpligen kunna nedsättas med 4,200 kronor.

Jag får sålunda nu hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att minska det i riksstaten uppförda ordinarie förslagsanslaget till medikolegala besiktningar från dess

nuvarande belopp..................................... kronor 16,200

med 4,200 kronor till ............................. » 12,000.

Andra huvudtiteln. [23—24.]

28. Ersättning åt personer, menigheter och allmänna inrättningar för

frångångna bötesandeiar.

[23.] Det ordinarie förslagsanslaget till ersättning åt personer, menigheter och allmänna inrättningar för dem genom nya strafflagens införande frångångna bötesandeiar är i riksstaten för budgetåret 1923—1924 uppfört med 24,300 kronor.

Då enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 september 1920 bötesersättningar icke utgå till dem, som efter den 15 september samma år utnämnas och förordnas till innehavare av tjänster, varom här är fråga, eller däremot svarande befattningar, samt under de senaste åren i en del städer, till vilkas stadsfiskaler ersättning förut utgått för dem frångångna bötesandeiar, ombyte å stadsfiskalstjänst skett eller tjänsten ifråga blivit vakant, torde ifrågavarande anslag kunna nedsättas med 1,300 kronor.

Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att minska det i riksstaten uppförda ordinarie förslagsanslaget till ersättning åt personer, menigbeter och allmänna inrättningar för dem genom nya strafflagens införande frångångna bötesandeiar från dess

nuvarande belopp ................................... kronor 24,300

med 1,300 kronor till .......................... » 23,000.

38. Understöd för “Nytt juridiskt arkiv".

[24.] Sedan ett flertal år tillbaka har, på framställning av Kungl. Maj:t, riksdagen anvisat medel såsom bidrag till utgivande av tidskriften »Nytt juridiskt arkiv». Denna tidskrift, vars utgivande aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner ombesörjer, är uppdelad på två avdelningar, nämligen »Nytt juridiskt arkiv. Avd. I. Tidskrift för lagskipning» och »Nytt juridiskt arkiv. Avd. II. Tidskrift för lagstiftning m. m.»

Anslaget har för budgetåret 1923—1924 liksom ock för ett vart av åren 1921 och 1922 utgjort 8,000 kronor. För 1923 års första hälft upptogs däremot intet anslag i riksstaten. Angående anledningen härtill tillåter jag mig hänvisa till vad därom i 1922 års statsverksproposition (andra huvudtiteln sid. 99) anförts.

Vid beviljande av anslag för ifrågavarande ändamål bar riksdagen sedan flera år tillbaka förutsatt, att Kungl. Maj:t komme att för anslagets utbetalande såsom villkor föreskriva, att utgivaren skulle vara underkastad en viss begränsning vid bestämmande av det pris, som allmänheten skulle hava att betala för tidskriften. Denna av riksdagen angivna förutsättning bar städse iakttagits. Beträffande de prenumerationspris, som enligt Kungl. Maj:ts bestämmande de senaste tre åren varit gällande för tidskriften, tillåter jag mig hänvisa till nedanstående sammanställning:

54 Andra huvudtiteln. [24—25.]

skriftens prenumerationspris för år 1924 och därvid fastställt samma pris som för år 1923. Då jag föreslog Kungl. Maj:t fattandet av sistnämnda beslut, ansåg jag mig kunna utgå från att statsbidrag för ändamålet skulle till oförändrat belopp finnas att tillgå jämväl å riksstaten för budgetåret 1924—1925. Att en tidskrift sådan som »Nytt juridiskt arkiv» med dess stora betydelse för rättsskipningen och domareutbildningen fortfarande bör vinna understöd från det allmännas sida synes mig nämligen ej böra vara föremål för delade meningar. Någon anledning föreligger ej heller att sätta det understöd, varom nu är fråga, till annat belopp än 8,000 kronor, med vilket det under senare åren utgått.

Då Kungl. Maj:t redan fastställt prenumerationspris å tidskriften för år 1924, det år, för vilket 1924—1925 års anslag skulle tagas i bruk, föreligger ej anledning att föreskriva ytterligare villkor för bidragets utbetalande. Självfallet är däremot, att därest bolaget jämväl för ett följande år önskar av Kungl. Maj:t utverka bidrag för ifrågavarande ändamål, det har att på hittills vedertaget sätt underställa tidskriftens prenumerationspris för samma år Kungl. Maj:ts prövning.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till understöd för fortsatt utgivande av »Nytt juridiskt arkiv Avd. I. Tidskrift för lagskipning» och »Nytt juridiskt arkiv, Avd. II. Tidskrift för lagstiftning m. m.» för budgetåret 1924—1925 bevilja ett extra anslag å ................................................... kronor 8,000. 31

31. Regeringsrättens årsbok.

[25.] Sedan ett flertal år tillbaka har i riksstaten varit på extra stat uppfört ett förslagsanslag till bestridande av kostnaderna för utgivandet av regeringsrättens årsbok. Under senare år till och med år 1922 bar detsamma utgått med 12,000 kronor. I riksstaten för budgetåret 1923— 1924 är anslaget uppfört med 19,000 kronor.

Aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner, vilket enligt kontrakt åtagit sig utgivandet av nu förevarande årsbok, har i ersättning för kostnaderna, som föranletts av utgivandet av årsboken för år 1922, uppburit 19,409 kronor 37 öre. Enligt det kontrakt, som ingåtts med bolaget om utgivandet av årgången för år 1923, hava åtskilliga sänkningar i vissa å-pris vidtagits, varjämte årsboken, särskilt avdelningen om notiser, något minskats

Andra huvudtiteln. [25.]

i omfång genom notisernas återgivande i mera sammanträngd form. Härigenom torde kostnaderna för årgången 1923 kunna beräknas till omkring

16,000 kronor. Dessa kostnader äro avsedda att bestridas först efter ingången av budgetåret 1924—1925 av det anslag, som kan komma att bliva för ändamålet upptaget i det budgetårets riksstat.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till bestridande av kostnaderna för utgivandet av regeringsrättens årsbok för budgetåret 1924—1925 bevilja ett extra förslagsanslag å ........... kronor 16,000.

' E. Fångvården.

Innan jag övergår till behandlingen av frågan, med vilka belopp de särskilda anslagen till fångvården böra äskas för budgetåret 1924—1925, torde det vara lämpligt att lämna en kort redogörelse för det nuvarande allmänna läget inom fångvården samt därvid jämväl beröra spörsmålet, vilka ytterligare åtgärder, utöver redan vidtagna, som möjligen skulle kunna vara ägnade att nedbringa kostnaderna för fångvårdsväsendet.

Jag erinrar då till en början om det kända förhållandet, att på den oerhörda ökning av antalet lagförda brott, som inträdde under kristiden, följt en stark nedgång av fångantalet, som medfört, att den förut rådande utrymmesbristen inom våra fängelser efterträtts av en jämförelsevis riklig tillgång på fängelseutrymme. Till belysande av fångantalets växlingar under de senare åren må meddelas följande sammanställning:

Av denna framställning framgår, att fångantalet, som före kristidens inträde plägat hålla sig vid omkring 2,000 å 2,100, uppgått i slutet av år 1916 till omkring 2,250 och i slutet av år 1917 till omkring 2,750, samt den 1 oktober 1918, då höjdpunkten nåddes, sprungit upp till 4,400. Därefter inträdde under år 1919 en successiv nedgång från omkring 4,000 vid årets början till omkring 2,400 vid dess slut. Under åren 1920 och 1921 var fångantalet jämförligt med det, som i regel var rådande före kristiden. Under år 1922 nedgick fångantalet till ett medeltal av 1823. Även under år 1923 har denna nedgång fortsatt, så att medeltalet för detta år till den 1 december utgjorde 1,746.

De provisoriska straffanstalter, som under kristiden måste anordnas, hava efter hand åter kunnat nedläggas. För fyllande av möjligen ånyo upp-

56 Andra huvudtiteln.

kommande behov av fängelseutrymme disponerar fångvården emellertid fortfarande två reservfängelser, nämligen förra centralfängelset i Norrköping och Fårösunds förutvarande fästning på Gotland.

Redan tidigare — i sammanhang med avlåtandet av 1910 och 1919 års statsverkspropositioner (andra huvudtiteln 1910 sid. 57 och 1919 sid. 67)

— har för riksdagen skisserats de linjer, efter vilka en omorganisation av fångvårdsväsendet ansetts höra äga rum. De därvid framförda förslagen hava gått ut på att de fångar, vilka ådömts frihetsstraff på längre tid, skulle sammanföras i ett mindre antal störie, centralt belägna fängelser, vilka lämpade sig för arbetsdrift i större skala och där även nödiga krafter för fångarnas vård och fostran i övrigt kunde koncentreras, under det att i de övriga fängelserna skulle hysas endast rannsakningsfångar och de, som underginge förvandlingsstraff eller eljest frihetsstraff av så kort varaktighet, att någon verklig fångvård i fråga om dem ej kunde åstadkommas. Därjämte har framhållits önskvärdheten av åtgärder till beredande av utsträckt möjlighet till fångars sysselsättande med utearbete.

I enlighet med det program, som sålunda framlagts, hava under senare åren vidtagits en del åtgärder till centralisering inom fångvården. Tre kronohäkten hava helt nedlagts, nämligen det i Pajala under år 1915, det i Svanesund under år 1916 och det i Landskrona under år 1919. Under år 1920 har dels centralfängelset i Norrköping nedlagts som centralfängelse

— endast kronohäktesavdelningen har där bibehållits — dels ock det i det gamla slottsfängelset i Malmö provisoriskt inredda centralfängelset helt och hållet indragits. Under år 1921 indrogs centralfängelset i Karlskrona. Under år 1922 hava straffängelserna i Jönköping och Västerås, som förut varit s. k. yrkesfängelser, omlagts till att huvudsakligen tjäna såsom förvaringsfängelser för rannsaknings- och bötesfångar från orten. Likaså hava kronohäktena i Norrtälje, Karlshamn, Ängelholm, Halmstad, Varberg och Haparanda genom straffarbetsfångarnas och de till utbota fängelse dömdes flyttning reducerats till allenast rannsaknings- och bötesfängelser. Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut den 8 augusti 1923 förordnat, att straffängelset i Stockholm skall, efter det förberedande åtgärder av fångvårdsstyrelsen vidtagits, indragas från och med dag, som Kungl. Maj:t på framställning av fångvårdsstyrelsen framdeles bestämmer, samt att i detta fängelse inrymda rannsakningslokaler skola förläggas till kronohäktesavdelningen å Långholmen. Enligt vad fångvårdsstyrelsen meddelat, är det att förvänta, att berörda nedläggande kan äga rum före den 1 juli 1924. Straffängelset i Stockholm skall efter nedläggandet stå till byggnadsstyrelsens förfogande; och har byggnadsstyrelsen framlagt förslag till byggnadernas iordningställande för riksarkivets räkning. På Kungl. Maj:ts prövning är beroende frågan om indragning av kronohäktet i Lycksele.

Slutligen hava för beredande av ökad möjlighet till straffångars sysselsättande med utearbete under senare åren bland annat dels straffängelset i Mariestad omändrats till centralfängelse med jordbruksarbete såsom

Andra huvudtiteln.

fångarnas huvudsakliga sysselsättning, dels ock inrättats fångkolonien vid Singeshult.

Antalet ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare i fångvården, anställda i bevakningstjänst och yrkesdrift, framgår av följande tablå:

Av denna tablå framgår, att under tiden från år 1916 till och med år 1919 ägt rum en avsevärd ökning av ifrågavarande befattningshavares antal. Ökningen var en nödvändig följd av fångantalets starka tillväxt under dessa år, som å sin sida föranledde dels upprättandet av tre tillfälliga centralfängelser dels ock stark överbeläggning av fångvårdsanstalterna jämte väsentligen ökat antal fångtransporter för fångarnas fördelning mellan uppkommande lediga utrymmen. Då från och med år 1920 en alltjämt fortgående nedgång i fångantalet konstaterades, vidtogs, på sätt redan nämnts, en avveckling av de provisoriska centralfängelserna. I statsverkspropositionen till förra årets riksdag (andra huvudtiteln sid 47) framhölls, att skälen till att befattningshavarnas antal ej kunnat, trots den sålunda inträdda nedgången i fångantalet, nedbringas i större mån, än tablån utvisar, vore att söka bland annat dels i det ökade krav på individuell fångbehandling och på fångarnas användande i gemensambetsarbete, som blivit en följd av 1921 års ändring i verkställighetslagen, dels ock däri att, såsom en konsekvens av arbetstidslagen, befattningshavarnas arbetstid nedbringats från omkring 70 timmar i veckan till 56 för tjänstemän i bevakning och 54 för yrkesledare eller med omkring 20 procent. I detta sammanhang må dessutom särskilt framhållas, att en nedgång i fångantalet ej i och för sig möjliggör en motsvarande inskränkning i tjänstemannaantalet. Skötseln av ett fängelse av given art kräver nämligen ett visst antal befattningshavare, vilket väl behöver ökas vid osedvanlig tillväxt i beläggningen men ej kan — åtminstone i någon nämnvärd mån — minskas vid osedvanligt lågt fångantal. Förglömmas må ej heller, att de särskilda fängelserna vid varje tillfälle måste vara rustade att vid hastigt påkommande behov av anstaltsplatser lämna den fångvård, som lag och författningar bestämma. Härför fordras väl invand personal, som ej kan erhållas i samma stund, behov därav uppkommer. Erfarenheterna härutinnan från kristiden mana till försiktighet.

Av nu lämnade redogörelse framgår, att under de senaste åren vidtagits åtskilliga åtgärder till vinnande av den större koncentration i fångvårdsväsendet, som förut framställts som ett önskemål, samt att därigenom åstadkommits ökad möjlighet till nedbringande av antalet befattnings-

58 Andra huvudtiteln.

havare inom fångvården med därav följande besparing i fångvårdskostnaderna. Emellertid torde kunna ifrågasättas, om man ej skulle kunna gå än längre på den inslagna vägen.

Det första spörsmål, som härvid möter, är det, huruvida ej ytterligare fångvårdsanstalter skulle kunna helt indragas. Vid en närmare undersökning av möjligheterna härav torde man snart finna, att ett fortskridande på denna väg stöter på svårigheter av såväl praktisk som ekonomisk art. Det säger sig självt, att i vårt vidsträckta och till stor del glest befolkade land en koncentration av fångvårdsväsendet ej kan ske i samma omfattning som i mindre och mera tätt befolkade länder. Jämte ett fåtal välbelägna större straffanstalter, avsedda för fångar med mera avsevärd strafftid, måste finnas ett ej alltför knappt tillmätt antal mindre fångvårdsanstalter, utspridda över landet, för att tillfredställa det lokala behovet av förvaringsplats för rannsaknings-, bötes- och korttidsfångar. Det måste från flera synpunkter anses olämpligt, att häktad person, som står under rannsakning och kan inställas till nya förhör inför domstol, förvaras allt för långt från domstolens ordinarie sammanträdesort. Detsamma är förhållandet med för lösdriveri häktad person, som skall undergå förhör inför länsstyrelsen i det län, där häktningen skett. Vidare bör av nära till hands liggande skäl i möjligaste mån undvikas, att fångar, som hava att undergå allenast kort tids direkt ådömt frihetsstraff eller ett fåtal dagars förvandlingsstraff i stället för böter, behöva för ändamålet sändas till straffanstalter, belägna långt bort från vederbörandes hemort. Säkert är ej heller, att ett nedläggande av en viss lokal anstalt i verkligheten medför någon besparing för statsverket. Vad som därigenom kan vinnas genom minskningen i direkta fångvårdsutgifter kommer säkerligen att mången gång mer än väl uppvägas av ökade utgifter i andra avseenden, nämligen för fångtransport samt domares och nämnds inställelser till rannsakning. Härtill kommer, att i många fall för ett helt nedläggande av anstalterna möta hinder i avtal, som vid anstalternas uppförande eller sedermera träffats med städer eller tingshusbyggnadsskyldiga.

På grund av vad nu sagts torde föga vara att vinna genom ytterligare nedläggande av straffanstalter. För åstadkommande av en särskilt i dessa tider önskvärd minskning i fångvårdskostnaderna måste därför enligt min mening andra vägar sökas. I detta avseende vill jag nu endast anföra följande.

På sätt förut nämnts hava straffängelserna i Jönköping och Västerås omlagts till att fungera i huvudsak enbart såsom rannsakningshäkten och förvaringsfängelser för bötesfångar. Undersökas bör, huruvida ej möjligen även andra straffängelser kunna inskränkas till att tillgodose endast lokalbehovet. Enligt vad jag inhämtat förberedes av fångvårdsstyrelsen dylik åtgärd i fråga om straffängelserna i Kalmar och i Karlstad. Det riktiga torde vara, att de straffängelser, som sålunda omändrats till mindre lokala straffanstalter, med avseende å organisation och eljest överföras till

Andra huvudtiteln.

kronohäktenas kategori. I detta sammanhang bör till prövning upptagas den redan förut aktuella frågan, huruvida ej i än större utsträckning, än för närvarande är fallet, föreståndare vid kronohäkten skulle kunna ersättas med tjänstemän i uppsyningsmans grad. Vid samtliga straffanstalter, men främst vid de små ortsfängelserna, bör tillses, att bevakningspersonalen ej blir större, än som är alldeles nödvändigt. Vid granskning av fångantalet och bevakningsstyrkan vid en del mindre fängelser kan man icke undgå att finna, att den senare ofta är större, än som står i rimligt förhållande till fångantalet. Vid sökandet av bot härför möter man emellertid ett ganska svårlöst spörsmål, nämligen frågan hur fångtransporterna lämpligen böra anordnas. Härom är att nämna följande.

Enligt bestämmelser, som gällde före år 1905, skulle fångtransporter i allmänhet fullgöras av särskilda, under länsstyrelserna ställda fånggevaldiger, vilka emellertid ej uteslutande ägnade sig åt fångvårdstjänst utan för sin försörjning voro hänvisade även till annat arbete. I ersättning för sitt besvär som fånggevaldiger åtnjöto de dels en mindre årslön dels ock vid sina tjänsteresor dagtraktamente jämte skjuts- och resekostnadsersättning. År 1905 bestämdes emellertid, att fånggevaldigerkåren skulle successivt indragas och fångtransporterna ombesörjas av vaktkonstaplar vid fängelserna. Genom denna anordning vanns den obestridliga fördelen, att fångtransporterna kommo att verkställas av personer, som helt ägnade sig åt fångvårdstjänst. En följd av förändringen har emellertid blivit, att vissa fängelsers personalstater numera upptaga ett större antal vaktkonstaplar, än som behöves enbart för bevakningsändamål. Allt efter som förutnämnda koncentration av fångvårdsanstalterna genomförts samt en del fängelser inskränkts till att i huvudsak tillgodose allenast det lokala behovet, har disproportionen mellan bevakningspersonalens storlek och fångantalet vid vissa smärre fängelser framträtt i allt bjärtare dager; och fråga är, om ej just denna koncentration i sin tur gör det nödvändigt, eller i allt fall från ekonomisk synpunkt lämpligt, att man i en eller annan form återgår till systemet med fångtransporters verkställande genom särskilda fångförare. På detta sätt skulle de vid de särskilda fängelserna anställda vaktkonstaplar, som nu behövas för fångtransporter, kunna successivt indragas och den vid varje fängelse anställda fångvårdspersonalen kunna inskränkas till vad för själva bevakningen och det egentliga fångvårdsarbetet är oundgängligen nödvändigt samt efter all sannolikhet avsevärd besparing i fångvårdskostnaderna vinnas. Frågan om fångtransporternas omändring på detta sätt är ej ny. Jag hänvisar härutinnan till den utredning, som finnes omnämnd i statsverkspropositionen under andra huvudtiteln till 1919 års riksdag (sid. 97 o. f.).

Utöver vad nu sagts synes det mig, som om även genom vissa andra förenklingar i arbetssättet besparingar i förvaltningskostnaderna skulle kunna ernås. Ett steg i sådan riktning har nyligen tagits därigenom att Kungi. Maj:t, på framställning av fångvårdsstyrelsen, medgivit, att, lik-

60 Andra huvudtiteln. [26.]

som nu gäller vid kronohäktena, jämväl vid andra fångvårdsanstalter, som ej äro centralfängelser, nattetid ej behöver finnas vakande vakt.

Samtliga av mig i det föregående berörda reformspörsmål måste givetvis, innan de kunna leda till vidtagande av några åtgärder av mera genomgripande art, bliva föremål för en noggrann utredning och undersökning. På grund av det nära samband, i vilket de väckta förslagen stå till varandra, torde de i allmänhet ej lämpa sig för att lösas vart och ett för sig utan böra upptagas till prövning i ett sammanhang. Närmast till hands skulle visserligen kunna anses ligga, att det erforderliga utredningsarbetet anförtroddes de s. k. fångvårdssakkunniga, vilka fått i uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag i syfte att erhålla en bestämd plan för fångvårdsväsendets ordnande för framtiden. Då emellertid Kungl. Maj:t den 24 november 1922 förordnat, att de sakkunnigas utredningsarbete skulle från och med den 1 januari 1923 vila och därefter icke upptagas utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande samt — särskilt med hänsyn till de därmed förenade kostnaderna — tiden ännu ej torde vara inne att låta de sakkunniga med deras omfattande arbetsprogram åter träda i verksamhet, har jag ej velat ifrågasätta de sakkunnigas anlitande vid utredningen av nu ifrågavarande spörsmål, utan har Kungl. Maj:t i stället på min hemställan den 30 november 1923 anbefallt fångvårdsstyrelsen att inkomma med utredning och förslag rörande de spörsmål, jag förut berört.

Även om det fångvårdsstyrelsen sålunda anförtrodda utredningsarbetet hinner slutföras före nästa budgetårs början, är det emellertid klart, att de indragningar av ordinarie befattningar, till vilka styrelsens på utredningen grundade förslag kunna komma att leda, i allmänhet ej kunna genomföras annat än i mån av avgång av nuvarande befattningshavare. Man torde sålunda få utgå ifrån, att dessa förslag komma att få allenast mycket begränsad inverkan på fångvårdens anslagsbehov för budgetåret 1924—1925.

1. Anslag till fångvården.

[26.] Fångvårdens ordinarie stat för budgetåret 1923—1924 har följande utseende:

A. Avlöningsstat.

Fångvårdsstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ...... kronor 146,100

Vikariatsersättningar, förslagsanslag » 5,000

Arvoden å 2,000 kronor till två fullmäktige.................... » 4,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m... » 16,000

Andra huvudtiteln. [26.]

61 Fång vårdsstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .....

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ..........................

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

kronor 2,017,000 » 150,000

förslagsanslag

»

344,500

B. Omkostnadsstat. Övriga kostnader för fångvård, förslagsanslag

» 1,517,400

Summa förslagsanslag kronor 4,200,000.

Vad först angår anslagen till fångvårdsstyrelsen, har styrelsen i den skrivelse av den 29 augusti 1923, i vilken styrelsen framlagt förslag till anslagsäskanden för fångvården för budgetåret 1924—1925, icke ifrågasatt annan ändring i de särskilda anslagens nuvarande belopp än en höjning av anslaget till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. från

16,000 kronor med 4,000 kronor till 20,000 kronor. Till stöd för eu dylik höjning har styrelsen i huvudsak anfört att, sedan från anslaget utbetalts fastställda arvoden till styrelsens biträdande läkare och arkitekt, av anslaget återstode disponibelt till avlönande av andra icke-ordinarie tjänstemän allenast 8,800 kronor, men att detta belopp, enligt vad erfarenheten gåve vid handen, vore allt för knappt för att lämna tillgång dels till beredande av skälig ersättning åt sådana extra tjänstemän hos styrelsen, som måste finnas bland annat för att vid behov kunna bestrida förordnaden vid semestrar och sjukledighet m. m., dels ock till avlönande av den extra vaktmästarhjälp hos styrelsen, som blivit erforderlig på grund av styrelsens nya ämbetslokals avskilda läge och uppdelning i två våningar.

Med avseende å det sålunda väckta spörsmålet vill jag erinra om att förevarande anslag, på framställning av Kungl. Maj:t, av förra årets riksdag nedsattes från 22,000 kronor till 16,000 kronor, samt att denna nedsättning skedde i enlighet med ett förslag, vilket i samråd med chefen för fångvårdsstyrelsen framställts av den granskningsnämnd, som av Kungl. Maj:t den 5 oktober 1922 tillkallats för utredning av möjligheten av besparingar, särskilt i personalhänseende, vid vissa ämbetsverk. Vid sådant förhållande finner jag mig förhindrad tillstyrka, att redan nu, innan större erfarenhet vunnits om möjligheterna att genom organisationsförändringar eller eljest minska kraven å anslaget, företages någon förhöjning av anslaget. Jämväl övriga anslag till fångvårdsstyrelsen torde böra i riksstaten upptagas med oförändrade belopp.

Vad därefter angår den ordinarie avlöningsstaten för fångvårdsstaten har jag ifråga om förslagsanslaget till ordinarie tjänstemän ej att föreslå annan ändring än den, som motiveras därav, att direktören vid det nedlagda centralfängelset i Karlskrona från och med den 1 januari 1924 transporterats till direktör vid straffängelset i Falun. På grund härav torde dels i avseende å de för fångvårdsstaten avsedda ordinarie be-

62 Andra huvudtiteln. [26.]

fattningar vidtagas den ändring, att antalet direktörer av 3:e klass minskas från sexton till femton, dels ock nyssnämnda förslagsanslag minskas med i runt tal 8,000 kronor eller från 2,017,000 kronor till 2,009,000 kronor. — Förslagsanslaget till vikariatsersättningar vid fångvårdsstaten torde, i överensstämmelse med vad fångvårdsstyrelsen också föreslagit, bibehållas vid sitt nuvarande belopp 150,000 kronor.

Beträffande det i avlöningsstaten för fångvårdsstaten ingående anslaget till icke-ordinarie befattningshavare ifrågasatte fångvårdsstyrelsen i sin förutnämnda skrivelse av den 29 augusti 1923 — under framhållande att, med hänsyn till indragningen av straffängelset i Stockholm och ifrågasatt minskning av vaktkonstapelsstyrkan vid en del andra fångvårdsanstalter, antalet extra vaktkonstaplar, i den av Kungl. Maj:t fastställda personalstaten upptaget till 50, skulle kunna minskas med 20 till 30 stycken — anslagets minskande från dess nuvarande belopp 344,500 kronor med 52,000 kronor till 292,500 kronor.

Med hänsyn till nödvändigheten att i möjligaste mån söka nedbringa statens utgifter har jag låtit verkställa undersökning, huruvida ej förevarande anslagspost skulle kunna minskas än mera än fångvårdsstyrelsen föreslagit. Därvid har jag, efter samråd med fångvårdsstyrelsen, kommit till följande resultat. Under förutsättning att fångantalet ej väsentligen ökas torde det genom ett fortsättande på den redan inslagna vägen att i görligaste mån å ett mindre antal fångvårdsanstalter samla de fångar, som dömts till straff under mera avsevärd tidslängd, bliva möjligt att minska antalet icke-ordinarie vaktkonstaplar från förut beräknade 30 till 15, innebärande en ytterligare minskning i anslagsbehovet med omkring 39,000 kronor. Vidare torde vid straffängelsets i Stockholm nedläggande, vilket, på sätt förut nämnts, är att förvänta före nästa budgetårs inträde, kunna genom indragning av arvodena till predikanten och läkaren vid detta fängelse vinnas en förut ej beräknad besparing i förevarande anslag av omkring 3,000 kronor. Anslaget, som förut av fångvårdsstyrelsen beräknats till 292,500 kronor, torde alltså kunna minskas med sammanlagt ytterligare 42,000 kronor eller till i jämnt tusental 250,000 kronor.

Vad slutligen angår omkostnadsstaten yttrar fångvårdsstyrelsen härom i sin skrivelse av den 29 augusti 1923:

Enligt den nuvarande omkostnadsstaten, som slutade å ett belopp av 1,517,400 kronor, belöpte med ett däri beräknat medeltal fångar av 2,000 kostnaden per fånge och år till i runt tal 750 kronor. Ehuru fångantalet visade en bestämd tendens att nedgå, ansåge sig fångvårdsstyrelsen dock på grund av föreliggande förslag om dels internering av farliga återfallsförbrytare dels förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare av försiktighetsskäl icke böra föreslå fångantalets beräknande till lägre medeltal än 1,900 stycken. Då någon mera avsevärd sänkning i priserna å förnödenhetsartiklar icke torde med någon bestämdhet vara att förvänta, ansåge styrelsen, med utgående från förutnämnda beräkningsgrund, anslaget kunna minskas med 75,000 kronor. En ytterligare minskning i omkostnadsstaten

Audra huvudtiteln. [26.] 63

torde vara att påräkna genom viss omläggning av fångtransporterna, vilken minskning styrelsen approximativt beräknade till 27,000 kronor. Anslagsposten skulle sålunda enligt fångvårdsstyrelsens mening i sin helhet kunna nedsättas med 102,000 kronor eller till 1,415,400 kronor.

Vid den undersökning av möjligheterna för fångvårdskostnadernas ytterligare nedbringande, som senare företagits, har från fångvårdsstyrelsen uppgivits, att, om man, med hänsyn till fångantalets nedgång på senaste tiden, räknade med ett medeltal fångar under budgetåret 1924—1925 av allenast 1,800, detta skulle betyda ett minskat krav å anslaget av omkring

40,000 kronor, samt att genom nedläggandet av straffängelset i Stockholm skulle i förevarande anslag kunna vinnas en ytterligare, förut ej beräknad besparing på omkring 16,000 kronor. Enligt denna beräkning skulle alltså anslaget, som förut av styrelsen beräknats till 1,415,400 kronor, kunna minskas med ytterligare 56,000 kronor till 1,359,400 kronor.

Även det av fångvårdsstyrelsen senast beräknade medeltalet fångar under nästkommande budgetår, 1,800, synes mig väl högt. Med ledning av den nedgång i fångantalet, som den senaste tiden haft att uppvisa, torde man enligt min mening kunna beräkna detta medeltal till allenast 1,700 eller något däröver. På grund härav håller jag före, att anslaget bör kunna undergå en ej alltför obetydlig sänkning utöver den, som från fångvårdsstyrelsens sida senast ifrågasatts. Med hänsyn till angelägenheten av att förslagsanslag av nu förevarande art ej äskas så lågt, att ett överskridande av detsamma kan befaras, torde denna ytterligare sänkning emellertid böra begränsas till omkring 100,000 kronor samt anslaget alltså kunna, för vinnande jämväl av en utjämnad slutsumma å fångvårdsstaterna i deras helhet, lämpligen sättas till 1,259,900 kronor. I förhållande till nu gällande stat skulle alltså enligt detta förslag förslagsanslaget »Övriga kostnader för fångvård» minskas med 257,500 kronor.

Godtages vad sålunda i olika hänseenden föreslagits, skulle ordinarie staten för fångvården få följande utseende:

A. Avlöning sstat.

Fångvårdsstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag . ...

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .............................

Arvoden å 2,000 kronor till två fullmäktige...................

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.

Fångvårdsstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ......

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ...........................

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag .............................................................

kronor

146,100

4.000 16,000

kronor 2,009,000 » 150,000

250,000

64 Andra huvudtiteln. [26—28.]

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för fångvård, förslagsanslag kronor 1,259,900

Summa förslagsanslag kronor 3,840,000.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels förklara, att i fråga om de för fångvårdsstaten avsedda ordinarie befattningar den ändring skall från och med hudgetåret 1924—1925 vidtagas, att antalet direktörer av 3:e klass, avlöningsgrad B. 15, minskas från sexton till femton;

dels godkänna det av mig framlagda förslaget till ordinarie avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten att äga tillämpning från och med hudgetåret 1924—1925;

dels ock minska det i riksstaten uppförda ordinarie förslagsanslaget till fångvården från dess nuvarande

belopp ................................................ kronor 4,200,000

med 360,000 kronor till ..................... » 3,840,000.

2. Övergångsstat.

[27.] Fångvårdsstyrelsen har i sin förutnämnda skrivelse av den 29 augusti 1923 förmält att, sedan en å övergångsstat stående fångvårdstjänstemän konstituerats och förordnats å annan befattning, det nuvarande anslaget till övergångsstat för fångvården, 24,000 kronor, kan nedsättas till

23,000 kronor.

I enlighet härmed får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att minska det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget till övergångsstat för fångvården från

dess nuvarande belopp ........................... kronor 24,000

med 1,000 kronor till ........................... » 23,000.

3. Extra byrådirektör å fångvårdsstyrelsens arbetskontor.

[28.] I det betänkande, löneregleringskommittén den 24 januari 1921 avgav angående reglering av löneförhållandena m. m. vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten, föreslog kommittén beträffande det under kameralbyrån i styrelsen då stående arbetskontoret, att detta skulle avskiljas från nämnda byrå och att åt detsamma skulle givas en självständigare ställning under ledning av en byrådirektör. Såväl denne som den å byrån biträdande personalen ansågs av kommittén böra beredas

Audra huvudtiteln. [28—29.]

ordinarie anställning. De i ärendet hörda fångvårdssakkunniga uttalade såsom sin mening, att med ifrågavarande byrådirektörs uppförande å ordi' narie stat syntes tillsvidare böra anstå. I den proposition (nr 212), som beträffande fångvårdsstyrelsens organisation och lönereglering avläts till 1921 års riksdag, föreslogs, att arbetskontoret skulle ställas under ledning av en ordinarie byrådirektör. Riksdagen beslöt, att arbetskontoret skulle avskiljas från kameralbyrån och organiseras såsom en ordinarie avdelning inom byrån. Däremot ansåg sig riksdagen ej kunna godtaga Kungl. Maj:ts förslag om uppförande å ordinarie stat av byrådirektören, utan syntes denne befattningshavare böra anställas å extra stat; och uppfördes för ändamålet ett anslag å 10,500 kronor. Ifrågavarande anslag upptogs sedermera för första halvåret 1923 med hälften samt för budgetåret 1923 —1924 med hela detta belopp.

För nu ifrågavarande ändamål erfordras medel jämväl för budgetåret 1924—1925. Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till avlönande av en extra byrådirektör å fångvårdsstyrelsens arbetskontor för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra förslagsanslag å............ kronor 10,500.

4. Understöd åt verksamhet till frigivna fångars skydd.

[29.] För understödjande av verksamheten till frigivna fångars skydd har fångvårdsstyrelsen sedan många år tillbaka haft att disponera över ränteavkastningen dels av fångvårdens s. k. besparingskassor, vilka uppkommit väsentligen på grund av äldre stadganden om att viss andel av inkomsten å fångarbetet skulle vid fängelserna besparas, dels ock av några fonder, som av enskilda donerats för att användas till frigivnas stöd eller andra med skyddsverksamheten sammanhängande ändamål. Därjämte har riksdagen under senare år till fångvårdsstyrelsens disposition för nu ifrågavarande ändamål anvisat anslag av skiftande storlek. Från och med år 1921 har detta anslag — ett tilläggsanslag för år 1921 inberäknat — belöpt sig till 35,000 kronor för helt år räknat. De sålunda beviljade medlen hava enligt Kungl. Majtts förordnande tillförts »fångvårdens besparingskassa» för att förvaltas och användas i enlighet med det den 10 juni 1912 av Kungl. Maj:t för kassan fastställda reglemente.

Enligt detta reglemente skola kassans inkomster användas efter fångvårdsstyrelsens beprövande till understöd av frigivna vid deras utträde ur fångvårdsanstalten och under närmaste tiden därefter ävensom till fortsatt hjälp åt sålunda understödda skyddslingar; och äger styrelsen jämväl att av kassans inkomster anvisa medel till föreningar, som verka till frigivnas stöd. Vid utövandet av den verksamhet till frigivna fångars skydd, som av fångvårdsstyrelsen direkt bedrives, har styrelsen till sin Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 5

66 Andra hnrudtiteln. [29.]

hjälp Centralföreningen till stöd för frigivna. En viktig gren av denna hjälpverksamhet är förlagd till lantegendomen Åby i Uppsala län.

Inkomsterna för fångvårdsstyrelsens ifrågavarande verksamhet, statsanslaget inbegripet, hava för år 1923 beräknats till 64,000 kronor. Av detta belopp under år 1923 bestridda understöd eller beräknade utgifter samt understödens fördelning å de i skyddsverksamheten deltagande stiftelser och andra sammanslutningar framgå av följande inom fångvårdsstyrelsen upprättade tablå:

Centralföreningen till stöd för frigivna ................................. kronor 35,500

Stiftelsen »Hemmet vård och arbete» .................................. » 300

» »Drottning Sophias skyddshem» ......................... » 3,000

Frälsningsarméns skyddshem Solbacken, Tranås ................. » 1,000

» räddningsverksamhet ................................. » 2,500

Skara stifts arbetshem ........................................................... » 500

Göteborgs kvinnohems understödsförening ........................... » 900

Föreningen Skyddsvärnet ........................................................ * 15,500

Beräknade utgifter till årets slut * 4.800

Summa kronor 64,o00.

I sin skrivelse den 29 augusti 1923 angående anslagsäskanden för budgetåret 1924—1925 har fångvårdsstyrelsen föreslagit, att för understöd åt verksamhet till frigivna fångars skydd måtte för samma budgetår äskas enahanda anslag som för löpande budgetår.

Sedermera har fångvårdsstyrelsen emellertid i infordrat yttrande över föreningen Skyddsvärnets framställning om direkt statsanslag även för budgetåret 1924—1925 hemställt, att nu ifrågavarande anslag till understöd åt verksamhet till frigivna fångars skydd måtte höjas med 35,000 kronor (se vid punkt [40]).

Med hänsyn till den nuvarande statsfinansiella situationen anser jag mig ej kunna förorda, att anslaget till nu ifrågavarande ändamål höjes utöver förut utgående belopp, varemot ett lika stort årligt anslag som det för löpande budgetår beviljade torde böra av riksdagen äskas; och får jag alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till fångvårdsstyrelsens disposition för understödjande av verksamheten till frigivna fångars skydd för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra reservationsanslag å..................................................... kronor 35,000.

Andra huvudtiteln.

67 F. Uppfostringsanstalter för minderåriga förbrytare.

Minderåriga manliga förbrytare.

För vårdandet av minderåriga manliga förbrytare, vilka enligt domstols förordnande skola insättas i allmän uppfostringsanstalt, fanns till år 1918 endast en statsanstalt, nämligen den å Bona i Östergötlands län. I överensstämmelse med beslut av 1918 års riksdag upprättades sedermera ytterligare en dylik anstalt å kronoegendomen Venngarn i Stockholms län, där verksamheten tog sin början i augusti 1918. Båda anstalterna bedrevos sedermera jämsides, till dess 1921 års riksdag beslöt, att den statens vårdanstalt för alkoholister, som då var förlagd till Salbohed, skulle från tidpunkt, som Kungl. Maj:t bestämde, vara provisoriskt förlagd till Venngarn och att från samma tid eleverna vid den där inrymda tvångsuppfostringsanstalten skulle provisoriskt överflyttas till uppfostringsanstalten å Bona. För bestridande av de ökade utgifter, som härigenom skulle komma att uppstå för Bonaanstalten, har riksdagen för tiden från och med år 1921 beviljat nödiga anslag till utfyllande av det till sistnämnda anstalts uppehållande utgående anslag.

Den sålunda bestämda överflyttningen av Venngarnsanstalten till Bona genomfördes från ingången av oktober månad 1921.

I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag (andra huvudtiteln sid. 54) meddelades, att de enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 november 1918 tillkallade sakkunniga för utarbetande av förslag till åtgärder för bekämpande av ungdomsbrottsligheten den 18 oktober 1922 avgivit betänkande med förslag till lag om tvångsuppfostran åt unga förbrytare m. m. (Statens offentliga utredningar 1922: 46). Enligt de sakkunnigas förslag skulle tvångsuppfostringsförfarandets tillämplighetsområde väsentligen utvidgas. Åldersgränsen för dem, om vilka skulle kunna förordnas, att de i stället för ådömt straff skola undergå tvångsuppfostran, skulle sålunda höjas från aderton till tjuguett år. Enligt nuvarande rätt kan förordnande om tvångsuppfostran förekomma, då straffet är böter eller fängelse i högst ett år eller straffarbete i högst sex månader; enligt förslaget skulle motsvarande straffmaximum i stället sättas för fängelse till fyra år och för straffarbete till två år. För verkställighet av tvångsuppfostran skulle finnas anstalter av två slag; allmän uppfostringsanstalt, avsedd för yngre och mindre utvecklade elever, samt allmän förbättringsan-^ stalt, avsedd för äldre eller mera svårartade elever.

över de sakkunnigas betänkande infordrade utlåtanden hava numera inkommit. Av skäl, på vilka jag ej nu behöver närmare ingå, anser jag mig förhindrad föreslå Kungl. Maj:t, att de sakkunnigas förslag i dess helhet förelägges innevarande års riksdag till antagande. Däremot har jag under

68 Andra huvudtiteln. [30.J

övervägande, huruvida i sammanhang med upptagandet till behandling av vissa andra frågor på närliggande områden förslag, grundat på de sakkunnigas betänkande, bör till innevarande års riksdag avlåtas avseende bl. a. höjning av maximum för det straff, som skall kunna utbytas mot tvångsuppfostran. Om ett lagförslag i denna riktning vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall, torde de nya bestämmelserna i allt fall ej komma att träda i kraft förrän den 1 januari 1925, varjämte det kan antagas, att verkningarna av lagens tillämpning ej komma att visa sig, förrän en tid förflutit från ikraftträdandet. I varje fall torde lagändringen, såsom av de sakkunniga också framhållits, komma att medföra allenast en obetydlig ökning av antalet till tvångsuppfostran överlämnade minderåriga (enligt de sakkunnigas beräkningar i medeltal för år omkring 5 manliga och 2 kvinnliga elever). Vid bedömandet av erforderliga anslag till uppfostringsanstalterna för budgetåret 1924—1925 lärer man således kunna ifråga om såväl manliga som kvinnliga minderåriga förbrytare utgå från den nuvarande lagstiftningen på området.

Då det är att förvänta, att den provisoriska anordningen beträffande alkoholistvården, som, på sätt nyss nämndes, genomfördes år 1921, skall bliva gällande även under budgetåret 1924—1925, har man likaledes att vid bedömande av förenämnda anslagsfrågor utgå ifrån, att den nuvarande tillfälliga sammanslagningen av statens båda uppfostringsanstalter för minderåriga manliga förbrytare skall fortbestå under samma tid.

Med hänsyn därtill att uppfostringsanstalten å Venngarn endast tillfälligtvis blivit nedlagd synas i överensstämmelse med det tillvägagångssätt, som hittills under det rådande provisoriet tillämpats, anslag böra särskilt beräknas å ena sidan för Bonaanstalten med den omfattning den kunde antagas hava, för den händelse anstalten å Venngarn ej dit överflyttats, samt å andra sidan för den merutgift, som genom nämnda överflyttning uppstår för Bonaanstalten.

1. Statens uppfostringsanstalt å Bona.

[30.] Nu gällande ordinarie stater för statens uppfostringsanstalt å Bona sluta å en summa av 311,000 kronor, med vilket belopp ordinarie förslagsanslaget till anstalten är uppfört i innevarande budgetårs riksstat. I nämnda stater är upptaget bland annat ett förslagsanslag å 150,000 kronor till »Övriga kostnader för driften». Därjämte är för berörda budgetår för provisorisk förläggning till Bonaanstalten av statens uppfostringsanstalt å Venngarn uppfört ett extra anslag å 30,000 kronor.

I den skrivelse av den 31 augusti 1923, med vilken styrelsen för Bonaanstalten framlagt sina anslagsbehov för budgetåret 1924—1925, har styrelsen hemställt, att såväl det ordinarie anslaget till anstalten som det extra anslaget för provisorisk förläggning till Bona av Venngarnsanstalten måtte äskas med sina nuvarande årliga belopp.

Andra huvudtiteln. [30.]

69 För bedömande av frågan, till vilka belopp nu ifrågavarande anslag böra sättas för budgetåret 1924—1925, är givetvis av den största bety* delse det elevantal, som kan beräknas komma att finnas å Bonaanstalten under nämnda tid. Såsom grund för en dylik beräkning må anföras följande statistiska siffror.

Det sammanlagda antalet elever å Bona* och Venngarnsanstalterna har vid ingången av ett vart av följande år utgjort: 1915 126, 1916 121, 1917 142, 1918 226, 1919 306, 1920 280, 1921 202 och 1922 179. I början av varje kvartal 1923 har elevantalet varit: den 1 januari 183, den 1 april 179, den 1 juli 175 och den 1 oktober 187.

Antalet nyintagna elever har utgjort 1915 59, 1916 79, 1917 156, 1918 172, 1919 77, 1920 72, 1921 71, 1922 73 och 1923 83.

Att av nu anförda statistiska uppgifter draga några mera säkra slutsatser låter sig givetvis ej göra. Emellertid har tillströmningen av nya elever varit ganska konstant under de senaste åren. Någon anledning antaga att detta förhållande skall under närmaste framtiden undergå någon större förändring torde knappast förefinnas. Det synes mig därför, som om man skulle kunna beräkna medeltalet elever under budgetåret 1924—1925 till 180. På grund härav samt med hänsyn tagen dels till den omfattning, i vilken förevarande anslag hava behövt tagas i anspråk under den senaste tiden, dels ock till den numera inträdda sänkningen i den allmänna prisnivån har jag, efter samråd med direktören vid anstalten, kommit till den uppfattningen, att förutnämnda ordinarie förslagsanslag till »övriga kostnader för driften» vid Bonaanstalten och extra anslag för provisorisk förläggning till Bona av Venngarnsanstalten skulle kunna nedsättas med sammanlagt omkring

30.000 kronor.

På grund av vad nu sagts torde det i Bonaanstaltens stat uppförda förslagsanslaget till »övriga kostnader för driften» lämpligen kunna sänkas från 150,000 kronor med 26,000 kronor till 124,000 kronor och förutnämnda extra anslag för provisorisk förläggning till Bona av Venngarnsanstalten minskas från det nuvarande beloppet 30,000 kronor med 5,000 kronor till

25.000 kronor. Beträffande de anslag, som, utöver nyss nämnda, ingå i de ordinarie staterna för Bonaanstalten, har jag ej att föreslå någon ändring.

De nya ordinarie staterna för Bonaanstalten skulle alltså få följande

utseende:

Av] öningsstat:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........ kronor 123,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .................................. » 3,000

Avlöningar till icke*ordinarie befattningshavare m. m.,

förslagsanslag ...................................................................... » 35,000

Omkostnadsstat:

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag....................... » 124,000

Summa förslagsanslag kronor 285,000.

70 Andra huvudtiteln. [30—31.]

Jag får alltså vid nu förevarande punkt hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna det av mig framlagda förslaget till ordinarie avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt å Bona att äga tillämpning från och med hudgetåret 1924—1925;

dels ock minska det i riksstaten uppförda ordinarie förslagsanslaget till statens uppfostringsanstalt å Bona

från dess nuvarande belopp ............... kronor 311,000

med 26,000 kronor till.......................... » 285,000.

2. Provisorisk förläggning till statens uppfostringsanstalt å Bona av statens uppfostringsanstalt å Venngarn.

[31.] Under åberopande av vad jag vid närmast föregående punkt anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för provisorisk förläggning till statens uppfostringsanstalt å Bona av statens uppfostringsanstalt å Venngarn för budgetåret 1924—1925 bevilja ett extra anslag å......................................................... kronor 25,00(K

Minderåriga kvinnliga förbrytare.

För vårdandet av minderåriga kvinnliga förbrytare, om vilka domstol förordnat, att de skola insättas i allmän uppfostringsanstalt, finnes ej inrättad någon statsanstalt, utan har staten träffat avtal med svenska diakonissällskapet, varigenom detta förbundit sig mottaga sådana minderåriga i hem, som för ändamålet anordnats av den från sällskapet ledda diakonissanstalten i Stockholm. Dylika hem finnas för närvarande till ett antal av fyra anordnade å egendomen Viebäck i Almesåkra socken av Jönköpings län. Hemmen rymma de två äldsta vartdera 12 och de två yngsta vartdera 18 elever eller sålunda sammanlagt 60 elever. Till uppförande av det sista fjärde hemmet har Kungl. Maj:t, på framställning av diakonisssällskapets styrelse och efter det 1918 och 1919 års lagtima riksdagar beviljat erforderliga medel, mot viss säkerhet lämnat sällskapet lån å tillhopa

220,000 kronor. Beträffande det hyresbelopp, som må utgå till detta fjärde hem, bestämde Kungl. Maj:t genom beslut den 14 augusti 1920, i anslutning till de grunder som i sådant avseende delgivits 1918 års lagtima riksdag, att årliga hyran skulle, räknat från och med den dag, då byggnaden till nämnda hem efter vederbörlig avsyning tagits i bruk för ändamålet, utgöra ett belopp motsvarande den ränta diakonissanstalten från sistnämnda dag hade att erlägga å den summa, vartill anläggningskostnaden, däri inräknad ränta å de under byggnadstiden upplånade medel,

Andra huvudtiteln.

visat sig uppgå, och därutöver två procent å berörda anläggningskostnad; och skulle detta hyresbelopp framdeles på framställning av diakonissanstalten fixeras av Kungl. Maj:t. Dylik framställning gjordes sedermera av anstalten i skrivelse den 28 oktober 1921. Enligt i skrivelsen meddelade upplysningar och därvid fogade verifikationer hade anläggningskostnaden — inbegripet ränta å de från staten upplånade byggnadsmedlen till och med den 5 januari 1920, då hemmet, som redan förut hade börjat tagas i användning, avsynats — uppgått tillhopa till 211,781 kronor 67 öre. I överensstämmelse härmed fastställde Kungl. Maj:t den 16 december 1921 den årliga hyran för det fjärde hemmet till 15,880 kronor.

I statsverkspropositionen till 1920 års riksdag (sid. 90—92) lämnas redogörelse för en genom särskilt tillkallade sakkunniga verkställd utredning rörande inrättande av en utav staten själv anordnad och ledd vårdanstalt för minderåriga kvinnliga förbrytare. Föredragande departementschefen uttalade därvid, i likhet med de sakkunniga, den uppfattningen, att vårdnadsverksamheten å Viebäck borde under diakonissällskapets ledning fortgå i hela den utsträckning, behovet av vårdplatser gjorde erforderligt och nuvarande förhållanden därstädes medgåve. Det syntes honom vidare sannolikt att, därest ytterligare platsbehov för nu ifrågavarande slag av ungdomsbrottslingar skulle visa sig erforderligt, man borde gå fram på den väg de sakkunniga anvisat, nämligen upprättandet av en statsanstalt, förlagd till annan del av riket än den, där Viebäcksanstalten vore belägen.

Växlingarna i elevantalet vid Viebäcksanstalten belysas av följande siffror, avseende antalet den 1 januari vart och ett av angivna år: 1916 31, 1917 34, 1918 52, 1919 58, 1920 54, 1921 56 och 1922 52. Den första i varje månad 1923 var elevantalet i januari 39, februari 40, mars 41, april 42, maj 39, juni 39, juli 38, augusti 38, september 39, oktober 38, november 37 och december 36.

Antalet nyintagna elever har utgjort under 1916 13, 1917 22, 1918 23, 1919 14, 1920 9, 1921 11, 1922 11 och 1923 intill den 1 december 12.

Beträffande anstaltens hittillsvarande verksamhet har av diakonissanstaltens föreståndare avgivits en den 26 oktober 1923 dagtecknad promemoria. Då riksdagen uttalat såsom ett önskemål att erhålla upplysning om resultatet av verksamheten i samband därmed att förnyat anslag begäres för densamma, må sagda promemoria här intagas:

»Hittills ha från hemmen utskrivits 133 elever.

Resultatet, sådant det kunnat bedömas i regel minst ett år efter utskriv-

ningen, är att beteckna såsom

gott för .......................................................................................................... 93

otillfredsställande eller osäkert för ................................................................ 27

okänt för................................................................................................................ 13

Summa 133.

Med ’gott’ resultat menas här, att den utskrivna blivit återförd till en redbar och hederlig vandel och sköter sitt arbete tillfredsställande. I många

72 Andra huvudtiteln. [32.]

fall, då resultatet betecknats såsom »otillfredsställande eller osäkert», har — fast ej den stadga uppnåtts, som varit avsedd — uppfostringsarbetet likväl lämnat djupa spår efter sig och bör ingalunda betraktas såsom bortkastat.

I fråga om dem, som utskrivits under de senare åren, har ett bättre resultat vunnits än vad statistiken för hela den gångna tiden utvisar.

De utskrivna eleverna följas under ett år efter utskrivningen och även därefter, så vitt de frivilligt vilja meddela sig med föreståndarinnan för det hem de tillhört. För närvarande stå hemmens föreståndarinnor i förbindelse med så gott som alla f. d. elever, som utskrivits under de 6 å 7 sista åren.»

Jag anhåller härefter att få övergå till behandling av spörsmålet, till vilka belopp anslag till nu ifrågavarande skyddsverksamhet höra äskas.

Till bestridande av den gottgörelse, som diakonissanstalten enligt mellan denna och staten träffade överenskommelser berättigas att uppbära för de utgifter, den får vidkännas på grund av sina förutnämnda åtaganden, hava under de senare åren beviljats tvenne anslag å extra stat, nämligen ett begränsat anslag till hyra för uppfostringsanstalt m. m. och ett förslagsanslag till elevers bespisning och beklädnad m. m. Jag vill nu först upptaga frågan om det förra av dessa anslag.

3. Hyra m. ni. för uppfostringsanstalt för minderåriga kvinnliga förbrytare.

[32.] Från förevarande anslag bestridas hyresersättning samt kostnader för bränsle och belysning, inventarier, telefon m. m. vid anstalten. Anslaget är för budgetåret 1923—1924 upptaget med 54,400 kronor.

Den 8 december 1922 fastställde Kungl. Maj:t ny överenskommelse mellan Kungl. Maj:t och diakonissanstalten rörande skyddshemmen att från och med den 1 januari 1923 gälla liksom tidigare avtal i förevarande ämne tillsvidare och intill två år efter skedd uppsägning. Då någon uppsägning ej skett, kommer avtalet att i oförändrat skick gälla även under budgetåret 1924—1925. Enligt avtalet har av de fyra hemmen å Viebäck det äldsta, avsett för 12 elever, varit nedlagt från och med den 1 januari 1923. Skulle elevantalets stigande framtvinga ett återupprättande under nu ifrågavarande tid av det nedlagda hemmet, torde, på sätt framhållits redan vid anmälan av motsvarande punkt i förra årets statsverksproposition, de ökade kostnader, detta enligt överenskommelsen skulle medföra, kunna, såsom i liknande fall förut skett, bestridas från det andra för hemmens verksamhet avsedda anslaget, som är av förslagsanslags natur. Nu förevarande anslag torde alltså böra för budgetåret 1924—1925 äskas med samma belopp som det, varmed det är upptaget i innevarande budgetårs riksstat.

Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till hyresersättning för anstalt, där minderåriga kvinnliga förbrytare, vilka enligt domstols förordnande skola insättas i allmän uppfostringsanstalt, mottagas till uppfostran, ävensom till gottgörelse för bränsle.

Andra huvudtiteln. [32—34.]

belysning, inventarier m. m. vid anstalten samt bidrag till avlöning åt personal för anstaltens skötsel för budgetåret 1924—1925 bevilja ett extra anslag å........................................................ kronor 54,400.

4. Bespisning och beklädnad m. m. åt elever vid uppfostringsanstalt för minderåriga kvinnliga förbrytare.

[33.] För ett vart av åren 1921 och 1922 har ifrågavarande anslag utgått med 56,000 kronor. I riksstaten för första halvåret 1923 var anslaget upptaget med något lägre belopp än halva denna summa eller med 27,625 kronor. För budgetåret 1923—1924 utgår anslaget med 45,000 kronor.

Med hänsyn till de i gällande avtal med diakonissällskapet fastställda ersättningsbeloppen torde, med ett beräknat medeltal elever av 40, förevarande förslagsanslag kunna för budgetåret 1924—1925 bestämmas till 35,000 kronor, vilket skulle innebära en sänkning av anslaget med 10,000 kronor.

Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte förslå riksdagen

att till gottgörande av bespisning, beklädnad, läkaroch sjukvård åt minderåriga kvinnliga förbrytare, vilka enligt domstols förordnande mottagits vid allmän uppfostringsanstalt, ävensom utrustning vid elevs utskrivning från anstalten m. m. för budgetåret 1924—1925 bevilja ett extra förslagsanslag å kronor 35,000.

G. Diverse.

1. Ålcl erstil lägg,

oförändrat ordinarie förslagsanslag ..................................... kronor 4,000.

2. Polisbyrå för övervakande av utlänningar i riket.

[34.] Sedan Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1923 års riksdag (andra huvudtiteln, sid. 62) gjort framställning om ett anslag å 70,000 kronor till en sedan flera år tillbaka i Stockholm för övervakande av här i riket vistande utlänningar inrättad särskild polisbyrå, vars arbetsuppgifter senast bestämts av Kungl. Maj:t enligt beslut den 21 juni 1922, anmälde riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 februari 1923, att riksdagen för uppehållandet tillsvidare av nämnda polisbyrå för budgetåret 1923—1924 beviljat ett extra anslag å 60,0o0 kronor.

I berörda skrivelse uttalade riksdagen, bland annat, att riksdagen icke känt sig övertygad om nödvändigheten av att för det därmed avsedda ändamålet bibehålla en övervakningsorganisation av den beskaffenhet, Kungl. Maj:ts förslag till riksdagen förutsatte, utan att starka skäl syntes