angående provisoriskt lönetill- lägg åt vissa professorer m.Jl.

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 109.

1 Nr 109.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående provisoriskt lönetilllägg åt vissa professorer m.Jl.; given Stockholms slott den 29 februari 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro, enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Sam. Clason.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 februari 1924.

N ärvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, IIasselrot, Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Clason anför härefter:

Vid anmälan den 2 januari 1924 av de frågor, som tillhöra regleringen för budgetåret 1924—1925 av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel berörde jag frågan om beredande av bättre avlöningsförmåner för vissa befattningshavare vid universiteten och andra med dem i viss mån jämförliga institutioner och läroanstalter. Jag yttrade därvid:

I den skrivelse av den 28 maj 1923, vari riksdagen anmälde sitt beslut om beredande av tillfälligt lönetillägg åt professorerna vid Uppsala och Lunds universitet och vissa med dem i lönehänseende jämställda vetenskapliga institutioner och läroanstalter, uttalade riksdagen bland annat sin förväntan, att förslag rörande definitiv lönereglering för dylika institutioner skulle fram-

Rihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 81 käft. (Nr 109—110.) 1

Angående provisoriskt lönetillägg d vissa professorer m. fl.

2 Kungl. Maj ds proposition Nr 109.

läggas till 1924 års riksdag. Emellertid har chefen för finansdepartementet förut i dag till statsrådsprotokollet över finansärenden framfört de skäl, som göra det nödvändigt att under förestående budgetår icke fortsätta det arbete, som under eu följd av år pågått för genomförande, först för kommunikationsverken och sedermera för stora delar av den civila ävensom för den militära förvaltningen, av ett nytt lönesystem och eu därpå grundad ny lönereglering. Trots detta skulle det synts mig synnerligen önskvärt att för innevarande riksdag framlagts förslag till definitiv lönereglering för åtminstone rikets universitet och högskolor ävensom andra med dem i viss mån jämförliga undervisningsanstalter och institutioner, och jag har i det längsta hoppats, att detta skulle blivit möjligt. Jag torde här icke behöva närmare betona alla de viktiga skäl, som skulle talat för en sådan åtgärd. Vad saken i dess allmänhet angår, skall här blott understrykas den betydelsefulla uppgift, som . dessa anstalter hava att utföra genom sina åligganden såväl att utbilda blivande ämbetsmän i statens och kyrkans tjänst ävensom föregångsmän på andra viktiga samhällsområden som att överhuvud främja den högre vetenskapliga forskningens fortbestånd och utveckling i vårt land. För att åter nämna endast en detalj tillåter jag mig att erinra därom, att exempelvis universitetsprofessorerna och med dem likställda högskolelärare, ehuru de alltsedan år 1908 ansetts böra vara i lönehänseende likställda med till den så kallade rådsklassen hörande befattningshavare, numera, sedan lönereglering genomförts för de sistnämnda, kommit att trots de tillfälliga löneförbättringar, som under de senare åren i olika former kommit dem till del, stanna i en avsevärt lägre löneställning än tjänstemännen i rådsgraden. Och dock tala, om tillbörlig hänsyn tages till ett flertal med vetenskapsidkarens befordran förenade faktorer —- den dyrbara utbildningen, den i regel sena befordringsåldern, osäkerheten om målet skall kunna nås och det faktum, att vägen dit icke, såsom i allmänhet inom den civila förvaltningen, går över lägre, fast avlönade poster — uppenbarligen starka skäl för att professorsavlöningen i stället borde sättas högre än rådsgradens.

Tyvärr hava emellertid de statsfinansiella förhållandena omöjliggjort ett framläggande för 1924 års riksdag av en tillfredsställande lönereglering för de nu ifrågavarande vetenskapliga institutionerna och anstalterna. Fn depressionstid är självfallet en vansklig tid att i en sådan fråga vinna tillfyllestgörande resultat. Jag önskar också framhålla, att under de överläggningar i _ ärendet, som försiggått, det synts mig med fog kunna ifrågasättas, huruvida överhuvud eu lönereglering för universiteten och jämförliga anstalter bör, åtminstone i allo, anpassas efter det från kommunikationsverkens område ursprungligen hämtade avlöningssystem, som för närvarande utmärker de senaste civila löneregleringarna. De ändringsförslag beträffande sistnämnda system, vilka, såsom chefen för finansdepartementet erinrat, dels redan sett dagen, dels äro under utarbetande, göra det än mera vanskligt att på universiteten redan nu i den definitiva löneregleringens form överföra sagda system.

o Men om sålunda för ögonblicket denna utväg får anses utesluten, blir det så mycket nödvändigare att här vidtaga någon åtgärd, som är ägnad att avhjälpa åtminstone de väsentligaste olägenheterna. I anslutning till vad chefen för finansdepartementet förut anfört, kommer jag att i det följande (punkt 224) taga hänsyn härtill vid beräknande av det anslag, som torde höra upptagas under åttonde huvudtiteln för beredande av tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen.

3 Kungl. Maj:ts proposition Nr 109.

Med föranledande av vad jag sålunda senast yttrade hemställde jag vidare, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, för beredande av tillfällig löneförbättring under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 för viss personal inom den civila statsförvaltningen för budgetåret 1924—1925 under åttonde huvudtiteln beräkna ett extra förslagsanslag till belopp av 1,950,000 kronor.

Denna min hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen. I detta sistnämnda belopp beräknades ingå dels eu summa av 1,679,000 kronor, avseende den tillfälliga löneförbättring, som under en följd av år utgått till sådana under ecklesiastikdepartementet lydande befattningshavare, vilka icke kommit i åtnjutande av ny definitiv lönereglering, däribland jämväl professorerna vid universiteten och med dem i lönehänseende jämställda befattningshavare vid vetenskapliga institutioner, dels ock en summa av 271,000 kronor, avseende beredande åt sistnämnda professorer och med dem likställda befattningshavare av ett provisoriskt lönetillägg utöver ovanberörda tillfälliga löneförbättring. Det är i sistnämnda hänseende jag nu påkallar uppmärksamheten, och anhåller jag att härutinnan få anföra följande:

Vid 1923 års riksdag väcktes inom riksdagens båda kamrar två likalydande motioner, däri hemställdes, att riksdagen måtte för beredande undertiden 1 juli 1923—30 juni 1924 av — utöver tillfällig löneförbättring — ett extra lönetillägg å 1,000 kronor åt en var av de ordinarie professorerna, överbibliotekarien och räntmästaren vid universiteten i Uppsala och Lund och karolinska institutet samt åt föreståndaren för statens institut för rasbiologi ävensom ett dylikt tillägg å 900 kronor åt e. o. professorn i medicinsk och fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala för budgetåret 1923 —1924 uppföra dels under åttonde huvudtiteln ett extra anslag av 148,900 kronor, dels och under elfte huvudtiteln ett extra anslag av 6,000 kronor.

I motiveringen till de väckta motionerna anfördes bland annat följande:

»Den 29 november 1921 avgav högskolornas löneregleringskommitté betänkande och förslag angående lönereglering för befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet. Detta förslag vilar på den grundsatsen, att professorer och övriga befattningshavare vid universiteten böra inordnas i det allmänna för befattningshavare vid statsdepartement och de centrala ämbetsverken fastställda avlöningsreglementet. Från denna utgångspunkt har kommittén föreslagit, att universitetsprofessorernas lön, i likhet med övriga till den s. k. rådsklassen hörande befattningshavares — med vilka professorerna alltsedan 1908 varit likställda — skulle bestämmas enligt lönegraden B 20, dock med den ändringen, att ortsgruppcring efter G-grupp på grund av särskilda skäl skulle tillerkännas samtliga professorer vid universiteten och karolinska institutet.

I de utlåtanden, som av de akademiska myndigheterna avgåvos över nämnda kommittéförslag, framlade myndigheterna de bekymmer, med vilka universitetens lärare och tjänstemän på grund av alltför länge uppskjuten ny lönereglering och rådande dyrtid betraktade de ekonomiska förutsättningarna för deras egen existens och verksamhet. Därvid framlades de skäl,

4 Kung!,. Maj-.ts proposition Nr 109.

soin syntes tala för en snar, definitiv lönereglerings genomförande, och de önskemål med avseende å en dylik, som ansetts böra framställas. Dessa önskemål gingo i sina minimikrav ut på ett tillstyrkande av ett reservationsvis inom kommittén framlagt yrkande om införande för universitetsprofessorerna av en ny lönegrad B 21 med i G-ort en begynnelseavlöning av 11,940 kronor och en slutavlöning av 12,900 kronor. Jämväl statskontoret framhöll, att hänsyn till den vetenskapliga forskningens bedrivande och universitetslärarkårens rekrytering, vilka skäl icke med samma styrka kunde beträffande andra befattningshavare åberopas, syntes motivera professorernas placering i högre lönegrad än den 20:de. För detta ändamål tillstyrkte statskontoret tillskapande av en ny lönegrad med i G-ort en begynnelselön av 11,460 kronor och en slutavlöning av 12,900 kronor. Enligt statskontorets förslag skulle dock ortsgrupperingsprincipen vinna tillämpning, innebärande för en professor i Uppsala lön av 10,980—12,420 kronor och för en professor i Lund lön av 10,740—12,180 kronor.

Av löneregleringskommittén hade sålunda erkänts, att minst likställdhet med rådsklassen och även en viss förmån därutöver (genom generell placering i G-grupp) utgjorde berättigade krav, och med hänsyn härtill hade kommitténs förslag liksom ock universitetens yrkanden formulerats. Man hade utan tvivel — ej minst från universitetens sida — väntat, att till innevarande års riksdag förslag av Kungl. Maj:t framlagts, avseende definitiv lönereglering för universitetens lärare och tjänstemän och utformat i överensstämmelse med kommittéförslaget med de rättelser och förbättringar, som från universitetshåll framställts och motiverats. Tyvärr har det statsfinansiella läget icke ansetts medgiva framläggande av förslag till en dylik lönereglering, ehuru dess behövlighet och brådskande art allmänt erkänts. Universitetsprofessorerna hava således att räkna med att ytterligare ett budgetår skall förflyta, innan en definitiv lönereglering kan genomföras.»

I anledning härav beslöt riksdagen, vad angår åttonde huvudtiteln, att för beredande under tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 av — utöver tillfällig löneförbättring — ett tillfälligt lönetillägg å högst 600 kronor åt en var av de ordinarie professorerna vid universiteten i Uppsala och Lund och karolinska institutet samt föreståndaren för statens institut för rasbiologi och e. o. professorn i medicinsk och fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala ävensom, i den mån Kungl. Maj:t efter prövning funne sådan löneförbättring höra dem tillkomma, åt professorerna vid tekniska högskolan och intendenterna vid naturhistoriska riksmuseet för budgetåret 1923—1924 under nämnda huvudtitel anvisa ett extra anslag av 120,000 kronor.

I sin skrivelse i ämnet, nr 231, yttrade riksdagen i detta hänseende följande:

I de ifrågavarande motionerna har framhållits önskvärdheten av att för professorerna och vissa med dem likställda befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet åstadkommes en utökning av eller ett tillägg till den tillfälliga löneförbättringen, varigenom för nästa budgetår och till dess den definitiva löneregleringen för dessa befattningshavare kunde komma till stånd, desamma erhölle eu ersättning, som åtminstone i någon avsevärd mån förbättrade deras löneinkomster.

Otvivelaktigt ter sig ställningen för ifrågavarande befattningshavare i löneavseende för närvarande ur flera synpunkter ogynnsam. Det synes riksdagen billigt, att åtminstone i en viss utsträckning gottgörelse lämnas dem

5 Kungl. Maj:ts proposition Nr 109.

för det mindre tillfredsställande läge, vari de försatts genom att deras löner ännu icke blivit reglerade. Närmast avser riksdagen därvid de ordinarie professorerna vid universiteten, vilka hittills i fråga om avlöning varit fullt jämställda med de s. k. tredje gradens tjänstemän. Liknande synpunkter torde i stort sett kunna göras gällande beträffande professorerna vid karolinska institutet.

Motionärernas yrkande innebär — i vad detsamma avser åttonde huvudtiteln och således nu är föremål för behandling — att för budgetåret 1923 —1924 ett 3'fterligare belopp av 1,000 kronor, utöver tillfälliga löneförbättringen, skulle utbetalas åt en var av de ordinarie professorerna, överbibliotekarien och räntmästaren vid universiteten i Uppsala och Lund och karolinska institutet samt åt föreståndaren för statens institut för rasbiologi ävensom ett belopp av 900 kronor åt e. o. professorn i medicinsk och fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala.

Ett så vidsträckt förslag har riksdagen icke ansett sig kunna bifalla. Med behjärtande av de i motionerna framhållna synpunkterna har riksdagen emellertid ansett sig böra medgiva, att till de ordinarie professorerna vid universiteten i Uppsala och Lund och karolinska institutet ävensom till föreståndaren för statens institut för rasbiologi samt åt e. o. professorn i medicinsk och fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala må för budgetåret 1923—1924, utöver den tillfälliga löneförbättringen, såsom tillfälligt lönetillägg utgå ett belopp av högst 600 kronor, att utbetalas efter de närmare grunder Kungl. Maj:t må äga bestämma. Det bör uppmärksammas, att det sålunda medgivna tillägget på intet sätt får bliva prej minerande för den löneställning, som vid en kommande lönereglering kan anses böra givas ifrågavarande befattningshavare.

Vid sin prövning av ärendet har riksdagen emellertid icke kunnat bortse ifrån att jämväl professorerna vid tekniska högskolan och intendenterna vid naturhistoriska riksmuseet, vilka hittills varit i lönehänseende likställda med universitetsprofessorerna, borde komma i åtnjutande av samma tillfälliga lönetillägg som dessa senare. Riksdagen har därför ansett, att bemyndigande bör lämnas Kungl. Maj:t att utsträcka rätten att komma i åtnjutande av dylikt lönetillägg jämväl till dessa nu nämnda befattningshavare.

” Riksdagen har icke förbisett, att på grund av den begränsade omfattning, som med hänsyn till den form, vari frågan framkommit, måst givas ifrågavarande bemyndigande, gottgörelsen ingalunda kommer alla dem till del, som blivit försatta i ett mindre förmånligt läge genom att löneregleringen för universiteten och vissa med dem i löneavseende jämställda vetenskapliga institutioner och läroanstalter icke hunnit genomföras. Att märka är härvid emellertid, att för de lägst avlönade befattningshavarna vid dessa inrättningar dylik ersättning i annan ordning föreslagits genom Kungl. Maj:ts proposition, nr 138, angående tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare. Riksdagen vill också framhålla, att den nu av riksdagen på föranledande av enskilda motioner vidtagna åtgärden är av endast provisorisk natur i avvaktan på genomförandet av eu definitiv lönereglering. I detta hänseende anser sig riksdagen emellertid böra uttala en bestämd förväntan, att förslag rörande dyliklönereglering för ifrågavarande institutioner framlägges till nästkommande års riksdag.

Beträffande själva anslagsbeloppet har riksdagen, även med tagen hänsyn till den av riksdagen medgivna befogenheten för Kungl. Magt att ut-

Departe-

mentschefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 109.

sträcka rätten till ifrågavarande lönetillägg jämväl till ovan särskilt nämnda befattningshavare, ansett detta böra bestämmas till 120,000 kronor, vilket belopp riksdagen ansett böra såsom extra anslag uppföras under riksstatens åttonde huvudtitel.

I avseende å innehavarna av de under elfte huvudtiteln uppförda professurerna förklarade sig riksdagen, på sätt framgår av dess skrivelse nr 266, finna desamma böra komma i åtnjutande av samma lönetillägg som övriga professorer vid universiteten' och karolinska institutet, och medgav riksdagen, att till innehavare av personlig professur vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid karolinska institutet finge, utöver tillfällig löneförbättring, under budgetåret 1923—1924 från allmänna indragningsstaten utgå tillfälligt lönetillägg med högst 600 kronor.

Genom beslut den 15 juni 1923 förordnade Kungl. Maj:t, att en var av de ordinarie professorerna vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet, föreståndaren för statens institut för rasbiologi och extra ordinarie professorn i medicinsk och fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala ävensom en var av professorerna vid tekniska högskolan samt intendenterna vid naturhistoriska riksmuseet skulle för tiden den 1 juli 1923 —den 30 juni 1924 komma i åtnjutande av — utöver tillfällig löneförbättring — ett tillfälligt lönetillägg å högst 600 kronor, varjämte Kungl. Maj:t av det utav riksdagen beviljade anslaget å 120,000 kronor ställde till förfogande av det större akademiska konsistoriet i Uppsala högst 39,000 kronor, det större akademiska konsistoriet i Lund högst 34,200 kronor, lärarkollegiet vid karolinska institutet högst 12,600 kronor, styrelsen för institutet för rasbiologi högst 600 kronor, styrelsen för tekniska högskolan högst 20,400 kronor samt vetenskapsakademien högst 4,800 kronor. Vidare föreskrev Kungl. Maj:t, att beträffande ifrågavarande tillfälliga lönetillägg, varav 400 kronor skulle anses motsvara lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar, skulle i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som för budgetåret 1923— 1924 av Kungl. Maj:t utfärdats ifråga om tillfällig löneförbättring åt viss personal inom den civila statsförvaltningen. Enahanda bestämmelser meddelades genom beslut samma dag beträffande innehavarna av de under indragningsstaten uppförda personliga professurerna vid universiteten och karolinska institutet.

Jag har i det föregående angivit de omständigheter, som nödgat mig avstå från tanken på att nu framlägga förslag om en ny definitiv löneregleringför befattningshavarna vid universiteten och karolinska institutet. Såsom framgår av vad jag förut erinrat, har det därför blivit så mycket mer nödvändigt att söka vidtaga provisoriska åtgärder att avhjälpa de väsentligaste olägenheterna. Jag vill därvid uttala den livliga förhoppningen, att ett definitivt förslag på området skall kunna föreläggas nästkommande riksdag. I

7 Kungl. Maj:ts proposition Nr 109.

avseende åter å den formella anordningen av de nu ifrågasatta provisoriska åtgärderna har den utvägen synts mig vara den mest praktiska, att den hittillsvarande tillfälliga löneförbättringen, varom på förslag av statsrådet och chefen för finansdepartementet framställning för budgetåret 1924—1925 till riksdagen denna dag avlåtits, lämnas i nu förevarande sammanhang orubbad och att, i anslutning till vad riksdagen för universitetsprofessorema för budgetåret 1923—1924 beviljat, ett provisoriskt lönetillägg kommer att till vissa befattningshavare utgå utöver sagda tillfälliga löneförbättring.

Beträffande spörsmålet, i vilken utsträckning detta provisoriska lönetillägg synes böra utgå eller, närmare sagt, vilka grupper som därav synas mig böra komma i åtnjutande och till vilket belopp detta tillägg skäligen torde böra utmätas, ber jag att få anföra följande.

För ordinarie universitetsprofessorer och vissa med dem i lönehänseende likställda befattningshavare utgår enligt riksdagens beslut för innevarande budgetår sagda tillägg med högst 600 kronor. Då detta belopp synes mig otillfredsställande, när det gällt bereda professorerna vederbörlig kompensation för uppskovet med den definitiva löneregleringen, har jag ansett mig böra närmare undersöka, huruvida och i vilken utsträckning en höjning av nämnda belopp skall kunna åstadkommas, utan att den definitiva löneregleringen därigenom föregripes. Jag vill då erinra därom, att högskolornas löneregleringskommitté, som utgått från att professorer och övriga befattningshavare vid universiteten skola inordnas under det för den allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsreglementet, föreslagit, att universitetsprofessors lön, i likhet med övriga till den så kallade rådsgraden hörande befattningshavares, skulle bestämmas enligt lönegraden B 20, dock med den ändring, att ortsgruppering efter G-grupp på grund av särskilda skäl skulle tillerkännas samtliga professorer vid universiteten och karolinska institutet. Såväl reservationsvis inom kommittén som i de över kommittéförslaget avgivna utlåtandena har yrkats på eu högre placering i lönehänseende för universitetsprofessor. Såsom jag den 2 januari 1924 uttalat, skulle jag för min del finna goda skäl tala för att vid eu definitiv lönereglering gå utöver kommittémajoritetens förslag. Då emellertid riksdagen vid behandlingen av denna fråga förlidet år uttalat sig mot att vid bestämmande av det då givna extra lönetillägget ett för framtiden prejudicerande beslut komme till stånd, finner jag mig för närvarande böra stanna inom sagda ram och sålunda utgå från kommittémajoritetens förslag. Detta innebär för professor en avlöning i lägsta lönegrad med 10,500 kronor och i högsta lönegrad, d. v. s. efter nio års tjänstgöring, med 11,940 kronor. Sagda siffror böra sålunda utgöra den maximigräns, intill vilken professors avlöningsförmåner inclusive det extra tillägg, varom nu är fråga, för närvarande böra beräknas. Hänsyn bör emellertid härvid tagas till grunderna för dyrtidstilläggens utgående, vilka äro olika för befattningshavare vid reglerade och vid oregleradc verk. Förhållandet i lönehänseende mellan professor och byråchef i reglerat verk torde

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 109.

lämpligast åskådliggöras genom följande tablå, i vilken dyrtidstillägget beräknats efter det av Kungl. Maj:t till innevarande riksdag framlagda förslaget rörande dylika tillägg för budgetåret 1924—1925:

Såsom härav framgår, utgör skillnaden mellan begynnelselönerna för berörda personalgrupper 962 kronor och mellan slutlönerna 1,802 kronor. Med dessa belopp anser jag, att man i förevarande avseende nu har att räkna, varvid dock en mindre reducering torde böra äga rum. Jag är böjd förorda, att det provisoriska tillägget utgår med 900 kronor för professor, som äger intill tio sådana tjänstår, som pläga berättiga till åtnjutande av ålderstillägg, samt med 1,800 kronor för professor, som äger tio eller flera dylika tjänstår, allt för år räknat. I stället för av löneregleringskommittén föreslagna nio år för uppnående av högsta lönegrad har jag funnit ett bestämmande av tio år i berörda hänseende vara att föredraga såsom mer överensstämmande med nuvarande avlöningsvillkor. Något föregripande av en definitiv reglering behöver en dylik anordning uppenbarligen icke innebära. Givetvis böra å professorernas sålunda förbättrade avlöningsförmåner, såsom framgår av det sagda, dyrtidstillägg beräknas efter de förmånligare grunder, som föreslagits gälla för oreglerade verk. Äger vederbörande den 1 januari 1924 fulla tio sådana tjänstår, som nyss angivits, må han från och med den 1 juli 1924 erhålla det högre tillägget, men uppnås sagda antal tjänstår först med utgången av år 1924, må han från och med den 1 januari 1925 vara berättigad till nämnda högre tillägg.

I anslutning härtill skulle avlöningsförmånerna för universitetsprofessor under budgetåret 1924—1925 bliva följande:

9 Kungl. Maj:ts proposition Nr 109.

Vad jag nu angivit anser jag böra gälla universitetsprofessor med vedertagen professorsavlöning ävensom sådan befattningshavare, som för narr varande är i lönehänseende med professor likställd. Härmed avser jag chefen för statens rasbiologiska institut, professor vid tekniska högskolan samt intendent vid naturhistoriska riksmuseet. Till frågan om lönetillägg till överbibliotekarierna och akademiräntmästarna vid universiteten i Uppsala och Lund återkommer jag i det följande.

Vid universiteten finnas emellertid vissa professorsbefattningar, i avseende å vilka särskilda förhållanden äro rådande, och vid vilka jag därför anser mig böra något dröja.

Detta gäller först professorerna i praktisk teologi vid universiteten i Uppsala och Land, vilka båda äro domprostar och kyrkoherdar i vederbörande domkyrkoförsamlingar. I Uppsala uppbär domprosten-professorn en honom enligt gällande lag och löneregleringsresolution tillförsäkrad kontant avlöning av tillhopa 10,000 kronor, varjämte han är berättigad till fri bostad, tillfällig löneförbättring enligt de för präster i nyreglerade pastorat gällande grunder samt dyrtidstillägg; i avseende å sammansättningen av denna avlöning tilllåter jag mig hänvisa till Kungl. Maj:ts proposition nr 202 till 1923 års riksdag. Rätt till ålderstillägg i likhet med vanlig universitetsprofessor tillkommer icke domprosten. Bortser jag från dyrtidstillägg, skulle enligt mitt ovan angivna förslag vanlig universitetsprofessor komma upp till en löneinkomst av i begynnelsen 9,400 kronor, efter 5 år 10,000 kronor och efter 10 år 10,900 kronor. Då domprosten i Uppsala i egenskap av kyrkoherde i nyreglerat pastorat är berättigad att utöver sin kontanta lön å 10,000 kronor komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring, vilken liksom under nu löpande ecklesiastikår torde kunna beräknas till 800 kronor, skulle han, först då han är i besittning av tio för ålderstillägg beräkneliga tjänstår, komma i en i förhållande till motsvarande professor ofördelaktig löneställning. Då denna eventualitet nu icke är för handen, finner jag mig kunna bortse Iran något provisoriskt lönetillägg för domprosten i Uppsala. För domprosten-professorn i Lund har ny lönereglering ännu icke trätt i kraft. Enligt universitetets stat uppbär han ett arvode av 3,480 kronor; härtill kommer behållen inkomst av prebendepastorat, vilken beräknats uppgå till 10,264 kronor (so den så kallade Skånekommitténs betänkande med förslag till upphävande av prebendeinstitutionen, sid. 33). De sammanlagda löneinkomsterna uppgå följaktligen till 13,744 kronor; rätt till ålderstillägg eller till tillfällig löneförbättring i likhet med vanlig universitetsprofessor äger ej domprosten i Lund. Något lönetillägg av det slag, varom nu är tal, synes vid anförda förhållanden icke böra ifrågakomma beträffande sistnämnde befattningshavare.

Enligt riksdagens beslut kom extra ordinarie professorn i medicinsk och fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg å 600 kronor för budgetåret 1923—1924. I avseende å denna befattning vill jag erinra om följande. Före 1908 ars lönereglering för uni-

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 109.

versitetet funnos, bland annat, en extra ordinarie professorsbefattning i anatomi, med tjänstgöringsskyldighet för innehavaren såsom prosektor, samt en extra ordinarie professur i medicinsk och fysiologisk kemi. För en var av dessa extra ordinarie professurer var i staten upptagen en avlöning av 4,500 kronor samt 6 famnar ved, värderade till 90 kronor, jämte rätt till två ålderstillägg ä 500 kronor. Den förra av dessa ansågs vid löneregleringen böra i staten ersättas med vad den i själva verket innebar, en prosektorsbefattning. Den dåvarande innehavaren av sagda extra ordinarie professur O. M. Ramström, vilken förklarade sig villig övergå från extra ordinarie professorsbefattningen till prosektorstjänsten, kom vid löneregleringen i åtnjutande av sedvanlig prosektorsavlöning, 5,600 kronor, jämte rätt till två ålderstillägg ä 500 kronor, samt därutöver ett personligt lönetillägg å 400 kronor från allmänna indragningsstaten. Den extra ordinarie professuren i medicinsk och fysiologisk kemi, vilken då liksom nu innehades av greve C. T. Mörner, ansågs däremot icke kunna indragas, utan att fakultetens arbetskrafter på annat sätt förstärktes. Det befanns, att med berörda professurs ombildning borde anstå i avbidan på behörig utredning i nämnda hänseende, vadan densamma fick kvarstå i staten, men skulle i händelse av ledighet professuren icke återbesättas. Greve Mörner bibehölls vid löneregleringen vid sin förutvarande lön sådan extra ordinarie professor, 4,500 kronor jämte två ålderstillägg ä 500 kronor samt dessutom 6 famnar ved, värderade till 90 kronor, men erhöll därutöver från allmänna indragningsstaten ett personligt lönetillägg av 1,410 kronor. Ramström och greve Mörner blevo sålunda, i likhet med vad förhållandet var före år 1908, i avlöningshänseende likställda jämväl efter löneregleringen nämnda år. Häri skedde emellertid en mindre jämkning därigenom att tillfällig löneförbättring under de senaste åren, jämlikt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen, utgått med 950 kronor till Ramström och 900 kronor till greve Mörner.

Den tidigare likställigheten i avlöningsavseende mellan ifrågavarande två befattningshavare är återställd i högskolornas löneregleringskommittés förslag till lönereglering för universitetet. Kommitténs förslag innebär, att en var av Ramström och greve Mörner skall komma i åtnjutande av avlöning efter lönegraden B 16 — d. v. s. efter ortsgruppen E, till vilken Uppsala stad för närvarande är hänförd, en begynnelselön av 8,100 kronor och en slutlön av 9,540 kronor — samt dessutom från allmänna indragningsstaten ett avlöningstillskott av 480 kronor.

Det synes mig uppenbart, att bemälda två befattningshavare även böra likställas, då det gäller tillmätande av det provisoriska lönetillägg, varom nu är fråga. Enligt min mening har dessutom en orättvisa vederfarits Ramström därigenom, att han icke kom i åtnjutande av ett lönetillägg för budgetåret 1923 —1924 i likhet med vad fallet var beträffande greve Mörner. Framställning härom gjordes, sedan riksdagsbeslutet i fråga tillkommit, av Ramström, vilken framställning tillstyrktes av samtliga myndigheter, men med hänsyn

11 Kungl. Maj:ts proposition Nr 109.

till ordalydelsen i riksdagens beslut kunde denna förmån ej beredas honom. Jag anser det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att ett sådant tillägg å 600 kronor må för nämnda budgetår retroaktivt utgå till Ramström, och framlägger jag i det följande förslag i detta hänseende.

Vid bedömande av storleken av det lönetillägg, som för budgetåret 1924 —1925 bör utgå till nu senast bemälda befattningshavare synes man mig böra utgå från siffrorna i följande tablå:

Dyrtidstillägget i denna tablå är i likhet med vad som skett beträffande de ordinarie professorerna beräknat efter de grunder, som föreslagits skola gälla för budgetåret 1924—1925. Skillnaden mellan nu utgående totalavlöningar och avlöningarna efter löneregleringskommitténs förslag skulle sålunda uppgå till 1,082 kronor för greve Mörner och 1,032 kronor för Ramström. Jag anser, att det provisoriska lönetillägg, varom är fråga, bör utgå till greve Mörner med 1,020 kronor och till Ramström med 970 kronor, varjämte, såsom jag nyss anfört, till sistnämnde befattningshavare bör för budgetåret 1923 1924 utgå

retroaktivt ett dylikt tillägg med 600 kronor.

Då såväl greve Mörner som Ramström äro i besittning av tio för ålderstillägg beräkneliga tjänstår, skulle enligt mitt förslag avlöningsförmånerna för dem under budgetåret 1924—1925 ställa sig på följande sätt:

Överbibliotekarierna vid universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund ävensom akademiräntmästarna hava av ålder varit i lönehänseende likställda med professorerna. Högskolornas löneregleringskommitté har för dem föreslagit en placering i lönegraden B 20, dock med vanlig tillämpning av ortsgrupperingen, vilket medför för vederbörande befattningshavare i Uppsala en begynnelselön av 10,020 kronor och eu slutlön av 11,460 kronor och för vederbörande i Lund en begynnelselön av 9,780 kronor ocli en slutlön av 11,220 kronor. Jag kan ej finna några bärande skäl förefinnas att i nu förevarande samman-

12 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 109.

hårig utesluta dessa befattningshavare från den förmån, varom nu är fråga. Den betydelse dessa befattningar var och en på sitt område äga för det vetenskapliga arbetet vid universitetet och universitetets allmänna förkovran, utgör enligt min mening en tillfyllestgörande motivering för ett bibehållande av likställigheten i lönehänseende med universitetsprofessorerna. Jag anser följaktbgen såväl överbibliotekarierna som akademiräntmästarna böra bliva delaktiga av det provisoriska lönetillägget.

I avseende å beloppet av detta lönetillägg, synes mig detsamma — då det såsom jag ovan antytt gäller att undvika ett föregripande av den definitiva löneregleringen — böra bedömas med utgångspunkt från siffrorna i följande tablå.

Såsom härav framgår, utgör skillnaden mellan nuvarande och föreslagen totalavlöning för befattningshavare i Uppsala beträffande begynnelselönen 482 kronor och beträffande slutlönen 1,322 kronor samt för befattningshavare i Lund beträffande begynnelselönen 242 kronor och i fråga om slutlönen 1,082 kronor. I huvudsaklig anslutning härtill tillstyrker jag, att det provisoriska lönetillägget må, vad angår överbibliotekarie och akademiräntmästare i Uppsala, utgå med 450 kronor för befattningshavare, som äger intill tio sådana tjänstår, som pläga berättiga till åtnjutande av ålderstillägg, och med 1,200 kronor för befattningshavare, som äger tio eller flera dylika tjänstår, samt i fråga om motsvarande tjänstinnehavare i Lund utgå med respektive 210 kronor och 1,020 kronor, allt för år räknat.

13 Kurujl. Maj-.ts proposition Kr 109.

Avlöningsförmånerna för nu bemälda befattningshavare skulle alltså för budgetåret 1924—1925 bliva följande:

I detta sammanhang vill jag erinra om en till Kungl. Maj:t ingiven framställning angående s. k. övergångsavlöning åt professorn vid karolinska institutet B. Gadeliits. Bemälde professor åtnjuter avlöning dels såsom överläkare vid Stockholms hospital, dels såsom professor i psykiatri vid karolinska institutet. Före år 1923 uppbar Gadelius i sistnämnda egenskap en avlöning av 4,000 kronor, därav 3,000 kronor lön, som utbetalades månadsvis i förskott, och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, vilka utbetalades månadsvis i efterskott. Vid 1922 års riksdag reglerades hans avlöningsförmåner, därvid på överläkarbefattningen det för civilförvaltningen gällande avlöningsreglementet kom att tillämpas och professorsavlöningen förvandlades till ett arvode å 3,000 kronor. Med hänsyn till den i avlöningsreglementet förutsatta efterskottsutbetalningen av avlöningen i stället för förutvarande partiella förskottsutbetalning medgavs Gadelius jämlikt riksdagens beslut i hans egenskap av överläkare rätt att vid ingången av januari 1923 i förskott uppbära ett belopp, motsvarande den lön, han i förskott skulle hava uppburit, därest förutvarande avlöningsbestämmelser gällt. Fn motsvarande bestämmelse gavs icke beträffande avlöningen såsom professor, vilken såsom arvode kom att utbetalas helt i efterskott, och i anledning härav har Gadelius anhållit om rätt för honom att för januari 1923 uppbära den del av professorsavlöningen, han skulle erhållit, därest förutvarande avlöningsbestämmelser för professuren varit gällande. Det belopp, varom fråga är, belöper sig till 250 kronor. Denna framställning har av statskontoret avstyrkts, varemot allmänna civilförvaltningens lönenämnd funnit starka billighetsskäl tala för bifall till ansökningen. För egen del har jag funnit skäl föreligga att tillstyrka densamma, och synes mig det erforderliga beloppet kunna anvisas från åttonde huvudtitelns anslag till extra utgifter. Därest någon erinran från riksdagens sida icke göres mot en dylik anordning, har jag för avsikt att framdeles inför Kungl. Maj:t återupptaga denna fråga.

14 Kungl. Majds proposition Nr 109.

Tager jag nu i betraktande, hur kostnaderna skulle ställa sig vid ett bifall till mitt ovan skisserade förslag, räknar jag härvid med följande siffror- 184 ordinarie professorer (universiteten i Uppsala och Lund, karolinska institutet, rasbiologiska institutet, naturhistoriska riksmuseet och tekniska högskolan) för-

slagsvis ...................................kronor 255,600: —

E. o. professorerna greve Mörner och Ramström...... » 2,580: —

Överbibliotekarierna och akademiräntmästarna i Uppsala

och Lund förslagsvis......................... » 2,100: —

Summa kronor 260,280: —

Härtill kommer kostnaden för lönetillägg åt innehavarna av de under allmänna indragningsstaten uppförda personliga professurerna, förslagsvis beräknad till 10,000 kronor. Att för detta ändamål uppföra särskilt anslag under elfte huvudtiteln eller öka förslagsanslaget under allmänna indragningsstaten synes mig icke erforderligt, utan torde riksdagens medgivande böra inhämtas, att ifrågavarande lönetillägg må från allmänna indragningsstaten utgå till innehavarna av de personliga professurerna efter samma grunder som beträffande ordinarie professorer.

Jag vill erinra därom, att bland ovan angivna 184 ordinarie professurer icke är inräknad innehavaren av Oscar Ekmans professur i ortopedi vid karolinska institutet. Med årsräntan av det till denna professur donerade kapitalet har hittills bestritts ordinarie avlöning (7,500 kronor) och tillfällig löneförbättring (1,000 kronor), men icke därå utgående dyrtidstillägg; för vilket sistnämnda ändamål statsmedel tagits i anspråk. Då nu, efter vad jag inhämtat, årsräntan i sig inrymmer möjlighet till utgående därur av jämväl det provisoriska lönetillägg, varav denne professor i likhet med övriga professorer bör komma i åtnjutande, har vid ovanberörda beräkning vederbörlig hänsyn tagits till sistnämnda förhållande.

Enligt 1923 års riksdags beslut blevo allenast de ordinarie professorerna delaktiga av det då medgivna lönetillägget. Jag har funnit skäl förefinnas att ifrågasätta en utsträckt tillämpning av denna förmån till jämväl vissa andra befattningshavare vid universiteten. De, som därvid synas mig böra i främsta rummet komma i betraktande, äro laboratorerna och med dem jämförliga befattningshavare. Kompetensfordringarna på dessa tjänster äro relativt höga, och med hänsyn till den betydelsefulla del deras innehavare taga i den akademiska undervisningen och det vetenskapliga arbetet vid universiteten, finner jag fullt fog för att i nu förevarande sammanhang medtaga detsamma. Ej minst ledes jag härvid också av den förhållandevis låga — för vissa laboratorer osedvanligt låga — avlöning, som för närvarande är dem beskärd.

Beträffande bedömande av storleken av det lönetillägg, som bör utgå till

15 Kungl. Maj:ts proposition Nr 109.

senast omförmälda befattningshavare, tillåter jag mig först hänvisa till efterföljande tablå, där dels nuvarande avlöningsförmåner äro upptagna, dels ock de av högskolans löneregleringskommitté föreslagna lönerna äro angivna. Sistnämnda kommitté har föreslagit, att samtliga laboratorer skola hänföras till lönegraden B 16; med tillämpning av den i det föreslagna avlöningssystemet ingående ortsgrupperingen skulle alltså till siffran olika lönebelopp utgå till laboratorerna och med dem likställda vid olika universitet.

För att förebygga ett föregripande av den definitiva löneregleringen synes man vara nödsakad räkna med olika belopp vid de tre högskolorna. Laboratorerna inom de filosofiska fakulteterna hava visserligen av löneregleringskommittén föreslagits bliva i lönehänseende likställda med motsvarande befattningshavare i de medicinska fakulteterna, men har jag icke funnit skäl förefinnas att nu taga ställning till denna fråga, utan synes mig beträffande nu ifrågasatt provisoriskt lönetillägg samma belopp böra ifrågakomma för samtliga laboratorer, därvid till utgångspunkt bör tagas förhållandet mellan nuvarande och föreslagen lön för de medicinska laboratorerna.

Vidare har jag icke funnit skäligt att beträffande nu förevarande befattningshavare räkna med olika belopp allt efter vederbörandes tjänstålder. Jag har funnit mig böra taga hänsyn endast till relationen emellan begyn-

16 Kungl. Maj;ts proposition Nr 109.

nelselönerna. Då dessutom i samtliga fall maximigränsen för dyrtidstillägg icke uppnås, har hänsyn vidare måst tagas därtill, att genom ökning av nuvarande avlöning inclusive tillfällig löneförbättring med ett eventuellt provisoriskt lönetillägg icke den sammanlagda avlöningen jämte dyrtidstillägg kommer att överskrida den av kommittén föreslagna avlöningen jämte dyrtidstillägg. I anslutning härtill har jag kommit till följande siffror, nämligen 510 kronor för laborator och med honom likställd befattningshavare i Uppsala, samt 300 kronor, respektive 900 kronor för motsvarande tjänstinnehavare i Lund samt vid karolinska institutet.

I anslutning härtill skulle avlöningsförmånerna för laboratorer in. fl. under budgetåret 1924—1925 bliva följande:

Jämväl för en annan kategori befattningshavare anser jag mig böra i detta sammanhang påkalla uppmärksamheten. Det är professorerna vid Chalmers tekniska institut och med dem i avlöningshänseende likställda, det vill säga professorn i arkitektur vid konsthögskolan, professorerna vid farmaceutiska institutet och överlärarna vid gymnastiska centralinstitutet. Från Chalmers tekniska institut har till Kungl. Maj :t framställning inkommit om beredande

17 Kung!. Maj:ts proposition Nr 109.

av ett tillfälligt lönetillägg åt professorerna därstädes. Jag har också funnit starka skäl tala för att i nu förevarande sammanhang medtaga nu senast omförmälda grupp av professorer och med dem likställda.

Nuvarande och av högskolornas löneregleringskommitté föreslagna avlöningsförmåner framgå av följande tablå. I löneregleringsförslaget äro nu ifrågavarande befattningshavare hänförda till lönegraden B 18, varvid jämväl ortsgrupperingsprincipen skulle komma till tillämpning. Därvid må dock erinras, att kommittén för professorn i arkitektur vid konsthögskolan föreslagit placering i lönegraden B 20; i nu förevarande sammanhang har jag emellertid ansett mig böra utgå från en placering i B 18 av samtliga nu ifrågavarande befattningshavare.

I anslutning till vad jag i tillämpliga delar ovan anfört beträffande laboratorerna vid universiteten tillstyrker jag, att det provisoriska lönetillägget till nu förevarande professor och överlärare i Stockholm må utgå med

1,020 kronor och till professor i Göteborg med 810 kronor.

Avlöningsförmånerna för senast bemälda befattningshavare skulle sålunda för budgetåret 1924—1925 bliva följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 81 höft. (Nr 109—110.)

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 109.

Kostnaderna för ett provisoriskt lönetillägg till senast berörda personal-

grupper kunna beräknas till följande belopp:

Laboratorer m. fl..............................kronor 7,000: —

Professorer vid Chalmers tekniska institut m. fl........ » 16,000: —

Summa kronor 23,000

Lägges härtill det för de ordinarie professorerna vid universiteten m. fl. ovan angivna beloppet av 260,280 kronor, erhålles en totalsumma av 283,280 kronor, vilken synes mig, avrundad till 283,000 kronor, böra erhålla karaktär av förslagsanslag. Jag vill erinra om att i statsverkspropositionen för ändamålet beräknats 271,000 kronor. Enligt vad jag inhämtat av chefen för finansdepartementet lära medel för täckande av skillnaden mellan nämnda två belopp, uppgående till 12,000 kronor, kunna beredas å budgeten.

I avseende å grunderna för utgående av det nu ifrågasatta lönetillägget synes mig allenast böra föreskrivas, att 2/3 skola betraktas såsom lön och 7s såsom tjänstgöringspenningar och att i övrigt i tillämpliga delar skall gälla vad som kan komma att föreskrivas ifråga om utgående av tillfällig löneförbättring för budgetåret 1924—1925.

Till sist vill jag i detta sammanhang framhålla, att jag gärna skulle hava sett, att delaktigheten av det nu ifrågasatta tillfälliga lönetillägget blivit utsträckt jämväl till andra personalgrupper. Jag tänker därvid närmast på de vid universitetsbiblioteken och vid universitetens kanslier ock drätselverk anställda befattningshavarna. Framställning i detta syfte har ock gjorts från befattningshavare vid Uppsala universitet. Att så emellertid nu ej skett beror företrädesvis på följande omständighet. Det löneregleringsförslag, jag i avseende å professorerna och laboratorerna uppställt såsom maximigräns för det nu ifrågasatta tillägget, förutsätter för tjänstemännen vid universitetsbiblioteken och universitetsförvaltningen en utsträckning av arbetstiden per dag. En föreskrift i detta hänseende torde emellertid ej böra knytas vid ett provisoriskt lönetillägg utan synes böra förbindas först med en definitiv lönereglering. Bringas avlöningarna nu upp i ungefärlig nivå med löneregleringsförslaget, utan att tjänstgöringstiden ökas, kan vid den definitiva regleringen och eventuellt därmed förenad utsträckt arbetstid i realiteten inträda en lönesänkning, som givetvis bör undvikas. Men även enligt nu gällande avlönings- och dyrtidstilläggsbestämmelser äro ifrågavarande befattningshavare i stort sett, om man räknar efter ersättningen för tjänstgöringstimme, icke alltför oförmånligt ställda i jämförelse med motsvarande befattningshavare vid reglerade verk.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels medgiva, att för tiden den 1 juli 1924—den 30 juni 1925 må, utöver tillfällig löneförbättring, utgå ett provisoriskt lönetillägg

Kungl. Maj:ts proposition Nr 109.

till ordinarie professor vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet, föreståndaren för statens institut för rasbiologi, intendent vid naturhistoriska riksmuseet samt professor vid tekniska högskolan med 900 kronor, därest vederbörande äger intill tio sådana tjänstår, som berättiga till åtnjutande av ålderstillägg, samt med 1,800 kronor, därest vederbörande äger tio eller flera dylika tjänstår, innehavarna av professurerna i praktisk teologi vid universiteten i Uppsala och Lund härvid dock undantagna;

till extra ordinarie professorn i medicinsk och fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala greve C. T. Mörner med

1,020 kronor och till f. d. extra ordinarie professorn i anatomi därstädes, prosektorn O. M. Ramström med 970 kronor;

till överbibliotekarie och räntmästare vid universiteten i Uppsala och Lund med 450 kronor vad angår befattningshavare vid universitetet i Uppsala och med 210 kronor vad angår befattningshavare vid universitetet i Lund, därest vederbörande äger intill tio sådana tjänstår, som berättiga till åtnjutande av ålderstillägg, samt med 1,200 kronor vad angår befattningshavare vid universitetet i Uppsala och med

1,020 kronor vad angår befattningshavare vid universitetet i Lund, därest vederbörande äger tio eller flera dylika tjänstår;

till ordinarie laborator, prosektor och observator vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet ävensom till föreståndaren för den zoologiska institutionens i Lund entomologiska avdelning med 510 kronor till dylik befattningshavare vid universitetet i Uppsala, med 300 kronor till dylik befattningshavare vid universitetet i Lund samt med 900 kronor till dylik befattningshavare vid karolinska institutet;

till professorn i arkitektur vid konsthögskolan, professor vid farmaceutiska institutet och vid Chalmers tekniska institut samt överlärare vid gymnastiska centralinstitutet med

1,020 kronor till dylik befattningshavare vid konsthögskolan, farmaceutiska institutet och gymnastiska centralinstitutet samt med 810 kronor till dylik befattningshavare vid Chalmers tekniska institut;

skolande av ifrågavarande provisoriska lönetillägg 2/s anses motsvara lön och Vs tjänstgöringspenningar och skolande i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som må komma att utfärdas i fråga om tillfällig löneförbättring för budget-

20 Kungl. Majds proposition Nr 109.

året 1924—1925 åt viss personal inom den civila statsförvaltningen ;

dels medgiva, att till f. d. extra ordinarie professorn Ramström må för tiden den 1 juli 1923—den 30 juni 1924 utgå, utöver tillfällig löneförbättring, ett tillfälligt lönetilllägg med 600 kronor;

dels för nu angivna ändamål för budgetåret 1924—1925 under åttonde huvudtiteln anvisa ett extra förslagsanslag av 283,000 kronor;

dels ock medgiva, att till innehavare av personlig professur vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid karolinska institutet må för tiden den 1 juli 1924—den 30 juni 1925, utöver tillfällig löneförbättring, från allmänna indragningsstaten utgå ett provisoriskt lönetillägg efter de grunder, som ovan angivits i fråga om ordinarie professor vid universiteten och karolinska institutet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall ävensom förordna, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. d’Albedyhll.