angående tillfällig löneför¬ bättring under budgetåret 1924—1925 för viss personal inom den civila statsförvaltningen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

1 Nr 146.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillfällig löneförbättring under budgetåret 1924—1925 för viss personal inom den civila statsförvaltningen; given Stockholms slott den 29 februari 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro, enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskow.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 februari 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot, Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför departementschefen, statsrådet Beskow, härefter följande:

Jag anhåller få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om beredande åt viss personal inom den civila statsförvaltningen av tillfällig löneförbättring under budgetåret 1924—1925.

Dylik löneförbättring har varit beviljad för vart och ett av åren 1919, 1920, 1921 och 1922 ävensom för första halvåret 1923 och budgetåret 1923 —1924.

Vad den tillfälliga löneförbättringen för åren 1919—1922 samt första halvåret 1923 beträffar, tillåter jag mig hänvisa till de redogörelser därom, som återfinnas dels, vidkommande löneförbättringen för år 1919, å sidorna Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 109 höft. flVr HG.) 1

2 Kungl. Maj.ts proposition Nr 146.

4—15 i det vid propositionen nr 258 till 1920 års riksdag fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden den 13 februari 1920, dels, i fråga om löneförbättringen för år 1920, å sidorna 2—8 i det vid propositionen nr 236 till 1921 års riksdag fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden den 11 mars 1921, dels, beträffande löneförbättringen för år 1921, å sidorna 2—7 i det vid propositionen nr 126 till 1922 års riksdag fogade utdraget av statsrådsprotokollet över fmansärenden den 3 mars 1922, dels ock, vidkommande löneförbättringen för år 1922 samt första halvåret 1923, å sidorna 2—7 i det vid propositionen nr 67 till 1923 års riksdag fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden den 9 februari 1923.

I förenämnda proposition den 9 februari 1923, nr 67, föreläde Kungl. Maj:t riksdagen förslag angående tillfällig löneförbättring under budgetåret 1923—1924 för viss personal inom den civila statsförvaltningen.

I särskilda skrivelser, nr 149, 264 och 305, anmälde riksdagen därefter sina i anledning av sistnämnda proposition fattade beslut, därvid riksdagen icke hade annan erinran att framställa mot Kungl. Maj:ts förslag än att riksdagen, som i anledning av väckta motioner medgivit inrättandet från och med den 1 juli 1923 vid Lunds universitet av en personlig professur i estetik och litteraturhistoria för professorn Albert Nilsson med avlöning från allmänna indragningsstaten, tillerkänt denne ett löneförbättringsbelopp av 1,000 kronor, fördelat på lön och tjänstgöringspenningar efter samma grunder, som gällde beträffande övriga professorer.

I överensstämmelse med riksdagens berörda beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 15 juni 1923 kungörelse (nr 264) angående tillfällig löneförbättring under budgetåret 1923—1924 för viss personal inom den civila statsförvaltningen; och är nämnda kungörelse av följande innehåll:

A. Ordinarie personal.

1) Tillfällig löneförbättring skall under budgetåret 1923—1924 utgå vid befattningar å ordinäre stat inom den civila statsförvaltningen enligt de i riksdagens ovan berörda skrivelser (nr 149, 264 och 305) åberopade tabeller över tillfällig löneförbättring för olika grupper av befattningshavare å ordinarie stat budgetåret 1923—1924; dock att de undantag och föreskrifter, som nedan för särskilda fall stadgas, skola beträffande ifrågavarande löneförbättring lända till efterrättelse.

2) Till befattningshavare å gammal stat (med undantag av auditören vid flottans station i Karlskrona) skall tillfällig löneförbättring utgå endast därest Kungl. Maj:t prövar skäligt tillägga vederbörande sådan förmån och med belopp, som av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmes.

3) Till teologie professor, som innehar prebendepastorat eller eljest åtnjuter naturaförmåner eller inkomst från enskild donation, skall löneförbättring utgå endast därest Kungl. Maj:t prövar skäligt tillägga vederbörande sådan förmån, och i så fall ej med högre belopp, än att hans sammanlagda inkomst av statsmedel och av prebendet, naturaförmånerna eller donationen, beräknad

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

enligt i propositionen nr 326 till 1919 års lagtima riksdag angivna grunder, uppgår till 9,700 kronor;

skolande härvid iakttagas, att, där på grund av sålunda föreskriven begränsning avlöningstillägget skall utgå med avkortat belopp, avdrag å till lägget i mån av behov göres först å den del, som är att hänföra till lönen, och därefter å den del, som är att hänföra till tjänstgöringspenningarna.

Teologie professor, som innehar p r ebe nd e pas t o r a t eller eljest åtnjuter naturaförmåner eller inkomst från enskild donation, äger hos Kungl. Maj:t göra framställning om tillfällig löneförbättring, därvid skall meddelas fullständig uppgift om den inkomst, som tillflutit honom av tjänsten under vart och ett av ecklesiastikåren 1920—1921, 1921—1922 och 1922—1923.

4) I fråga om tillfällig löneförbättring för ordinarie befattningshavare vid högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna, statens blindundervisningsanstalter, de tekniska elementarskolorna. de tekniska fackskolorna och de tekniska gymnasierna skall iakttagas, att till övningslärare, som bestrider undervisning utöver den mot den ordinarie lönen svarande undervisningstiden, tillfällig löneförbättring skall utgå enligt de i 1919 års lagtima riksdags skrivelse nr 215 angivna regler;

att, där lärare på grund av från städer, prebenden eller donationer enligt gällande stat härflytande förmåner åtnjuter högre inkomster å tjänsten än den avlöning, som eljest i allmänhet tillkommer motsvarande befattningshavare, den tillfälliga löneförbättringen icke skall utgå med högre belopp iin att densamma jämte vad som, på sätt nyss är sagt, tillkommer vederbörande utöver normalavlöningen, uppgår till sammanlagt högst 1,000 kronor; skolande vid avgörande av fråga om tillfällig löneförbättring för dessa lärare storleken av vederbörandes löneinkomst utöver normalavlöningen beräknas till ett belopp, utgörande meddeltalet för åren 1918—1922 av den med vederbörande tjänst på grund av omförmälda förmåner förenade löneinkomst utöver normalavlöningen; samt

att, där på grund av sålunda föreskriven begränsning löneförbättringen skall utgå med avkortat belopp, avdrag å densamma i mån av behov skall göras först å den del, som är att hänföra till lönen, och därefter å den del. som är att hänföra till tjänstgöringspenningarna.

B. Extra personal.

5) Till extra personal inom de förvaltningsgrenar, vid vilka tillfällig löneförbättring medgivits för ordinarie personal enligt punkt 1) här ovan, skall vederbörande verk eller myndighet lämna tillfällig löneförbättring för budgetåret 1923—1924, därvid vad i punkterna 6)—18) här nedan finnes stadgat skall lända till efterrättelse.

6) Tillfällig löneförbättring utgår icke till extra personal, som

a) är anställd annorledes än mot fast arvode (t. ex. personal, som utför arbete mot räkning, ersättning beräknad för varje särskilt uppdrag, gratifikation m. in.);

b) är närmast samhörig eller jämförlig med sådan personal å ordinarie stat, vilken enligt vad här ovan är stadgat ej åtnjuter tillfällig löneförbättring; dock att detta stadgande ej skall utgöra hinder för sådant kvinnligt extra biträde eller sådan extra vaktmästare, som icke erhållit avlöningslorbättring enligt de i kungörelserna den 19 juni 1919 (nr 507) och den 1 november 1918 (nr 836) stadgade grunder, att komma i åtnjutande av den

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

tillfälliga löneförbättring under budgetåret 1923—1924, som eljest enligt denna kungörelse må tillkomma sådana befattningshavare;

c) fått sin avlöning under budgetåret 1923 -1924, tillmätt med full hänsyn till den normala prisstegringen från och med år 1916.

7) Till extra personal, som i avlöning shänseende är jämförlig med här ovan avsedd ordinarie personal (t. ex. extra byråchef, extra sekreterare, extra revisor), skall tillfällig löneförbättring utgå med samma belopp och fördelning å avlöningstitlar som för motsvarande ordinarie personal.

8) Till föreståndaren för den på extra stat uppförda yrkespedagogiska centralanstalten skall tillfällig löneförbättring för budgetåret 1923—1924 utgå med 600 kronor.

9) Till icke ordinarie lärare (extra ordinarie lärare, vikarierande lärare och timlärare) vid de i punkt 4) omförmälda läroanstalter skall tillfällig löneförbättring utgå enligt de i 1919 års lagtima riksdags skrivelse nr 215 angivna regler.

10) Till lärarpersonalen vid de å extra stat uppförda småskoleseminarierna i° Hagaström och i Lycksele samt den icke ordinarie lärarpersonalen vid småskoleseminarierna i Haparanda och Murjek skall tillfällig löneförbättring utgå enligt de i propositionen nr 236 till 1921 års riksdag angivna grunder.

11) Till extra personal i övrigt skall tillfällig löneförbättring utgå med 25 procent av den kontanta avlöningens belopp, dock med den begränsning, att löneförbättringen icke må överstiga vad som enligt punkt 7, skall utgå till jämställd, i nämnda punkt avsedd extra personal eller, om sådan jämförelse ej kan göras, 800 kronor för år.

12) Därest vid fastställandet av den avlöning, som den tillfälliga löneförbättringen är avsedd att förstärka, hänsyn i någon mån tagits till den normala prisstegring, soin inträffat från och med år 1916, skall löneförbättringen minskas i motsvarande grad.

13) Innehavare av mer än en extra anställning må, med undantag av befattningshavare, som avses i punkt 7), i sådan egenskap såsom tillfällig löneförbättring enligt denna kungörelse ej uppbära, för år räknat, mer än 800 kronor eller det högre belopp, som enligt punkt 11) må kunna utgå vid någon av anställningarna.

14) I punkt 7) avsedd extra befattningshavare, vilken innehar ytterligare extra anställning, ma ej i sistnämnda egenskap tillgodonjuta löneförbättring enligt denna kungörelse med högre belopp än att sammanlagda löneförbättringen för honom belöper sig till 1,000 kronor om året.

15) Innehavare av både extra anställning och befattning å ordinarie stat må ej på grund av extra anställning åtnjuta löneförbättring enligt denna kungörelse till högre belopp, än att detsamma tillhopa med tillfällig löneför bättring, som må utgå vid innehavande befattning å ordinarie stat, uppgår till 1,000 kronor för år.

16) Anställningshavare, som åtnjuter avlöning å mer än en extra anställning i statens tjänst, skall uppbära hela den honom jämlikt denna kungörelse tillkommande löneförbättring vid den högst avlönade anställningen eller, därest avlöningarna äro lika, vid den anställning han först erhållit.

17) Det skall åligga de funktionärer, som hava att utanordna avlöning åt personalen vid vederbörande verk och myndigheter, att i fråga om sådan extra personal, som uppbär avlöning å mer än en extra anställning, månatligen meddela varandra alla uppgifter rörande ifrågavarande personal, som

Kungl. Maj.ts proposition Nr 146.

o

erfordras för att till densamma må kunna utbetalas tillfällig löneförbättring enligt denna kungörelse.

18) Därest beträffande extra personal, som avses i punkt 11), viss del av avlöningen å den anställning, vid vilken den tillfälliga löneförbättringen utbetalas, är att anse såsom tjänstgöringspenningar, skall motsvarande del av löneförbättringen jämväl betraktas såsom sådana.

19) Där beträffande extra personal, till vilken på grund av stadgandena i punkt 5) och punkt 6 b) här ovan tillfällig löneförbättring icke skulle utgå, sådana omständigheter kunna anses föreligga, att dylik löneförbättring billigtvis bör utgå, vill Kungl. Maj:t, efter framställning i varje särskilt fall, därom meddela beslut.

C. Gemensamma bestämmelser.

20) 1 de fall, da särskild ersättning utgår för vikariat a befattning, för vilken tillfällig löneförbättring medgivits, må tillägg till vikariatsersättningen utgå med det belopp, som kan föranledas av löneförbättringen vid befattningen, dock minskat med vad som under tiden för vikariatet må tillkomma den vikarierande såsom tillfällig löneförbättring vid egen befattning.

21) Befattningshavare, som åtnjuter ferier, semester eller därmed jämförlig tjänstledighet, äger att utan hinder av sådan ledighet uppbära den tillfälliga löneförbättring, som eljest skolat tillkomma honom. För den, som har tjänstledighet av annan anledning, minskas löneförbättringen i samma proportion som förhållandet mellan den under ledigheten uppburna avlöning, som löneförbättringen är avsedd att förstärka, och den avlöning av samma slag, som skolat utgå, därest befattningshavaren icke åtnjutit dylik ledighet; dock att beträffande lärare vid de ovan under punkt 4) omförmälda läroanstalterna löneförbättringen skall utgå efter samma grunder och i samma ordning som de olika slag av avlöning den är avsedd att förstärka.

22) För åtnjutande av den tillfälliga löneförbättringen skola, utöver nu meddelade föreskrifter, de för vederbörande befattning gällande avlöningsvilikör i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

23) Beträffande befattningshavare å gammal stat (med undantag av auditören vid flottans station i Karlskrona) samt den i punkt 19) omförmälda extra personal ankommer det på vederbörande verk eller myndighet att, med beaktande av vad det vid propositionen nr 326 till 1919 års lagtima riksdag fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden den 14 mars 1919 och det vid propositionen nr 126 till 1922 års riksdag fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden den 3 mars 1922 innehålla i ämnet, till vederbörande statsdepartement inkomma med till Kungl. Maj:t ställt yttrande och förslag i fråga om löneförbättring för verkets eller myndighetens ifrågavarande personal; skolande därvid för varje särskild befattning uppgivas — jämte andra omständigheter, som kunna vara av betydelse för frågans bedömande — de avlöningsförmåner, som utgått vid befattningen från och med år 1916, omfattningen av den tjänstgöringsskyldighet, som ålegat vederbörande befattningshavare, samt huruvida han innehaft jämväl annan befattning i statens tjänst in. m.

24) Den tillfälliga löneförbättringen skall utbetalas i samma ordning som den avlöning av olika slag, densamma är avsedd att förstärka.

25) Utgiften för den tillfälliga löneförbättringen skall avföras av statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. fl. och flottans pensionskassa

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

Den tillfälliga löneförbättringens allmänna karaktär och storlek.

<;

a de medel, av vilka dessa anstalters omkostnader i övrigt bestridas, samt av övriga verk och myndigheter å de för budgetåret 1923—1924 under vederbörande huvudtitlar anvisade extra förslagsanslag till tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen; dock skall beträffande befattningshavare å allmänna indragningsstaten ifrågavarande utgift avföras å ordinarie förslagsanslaget till nämnda stat.

Statskontoret skall till vederbörande verk och inrättningar, i den mån dessa ej äga att direkt å statsverkets giroräkning utfärda anvisningar, på rekvisition ställa till förfogande för ändamålet erforderliga belopp.

Tryckta exemplar av Kungl. Maj:ts förenämnda propositioner och riksdagens ovanberörda skrivelser skola på rekvisition tillhandahållas vederbörande verk och myndigheter av statskontoret.

I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition, som kunde varda riksdagen förelagd, för beredande av tillfällig löneförbättring under budgetåret 1924—1925 å extra stat för nämnda budgetår såsom förslagsanslag under andra, fjärde till och med sjätte samt åttonde till och med tionde huvudtitlarna beräkna vissa angivna belopp.

Innan jag övergår till att närmare yttra mig om det förslag till tillfällig löneförbättring för budgetåret 1924—1925, som bör föreläggas innevarande års riksdag, vill jag erinra därom, att syftet med den tillfälliga löneförbättring, som för år 1919 och därefter beretts befattningshavare vid icke nyreglerade verk, endast varit att kompensera den ökning i levnadskostnaderna, som intill tiden för världskrigets utbrott, d. v. s. mitten av år 1914, ägt rum från den tid räknat, vars prisnivå varit grundläggande för de därförut verkställda löneregleringarna för respektive verk. Vid de löneregleringar, som under senaste åren kommit till stånd, hava däremot lönerna för de personalgrupper, som därav berörts, bestämts med hänsyn till det prisläge, som, under förutsättning att normala förhållanden hade förelegat, skulle hava varit rådande i början av 1920-talet. Härjämte hava för befattningshavare vid såväl nyreglerade som icke nyreglerade verk tillkommit särskilda, av prisstegringen under kristiden föranledda dyrtidstillägg, och för att åstadkomma en utjämning av den olikhet, som till följd av tillämpningen av nyssnämnda skilda principer måste under någon övergångstid uppstå med avseende å lönernas storlek vid nyreglerade och icke-nyreglerade verk, i det att vid de förra lönerna hänförde sig till en något högre prisnivå än vid de senare, genomfördes viss reduktion av dyrtidstilläggen till befattningshavare med nyreglerade löner. Enligt Kungl. Maj:ts till innevarande års riksdag avlåtna förslag i fråga om dyrtidstillägg för budgetåret 1924—1925 skulle en motsvarande reduktion av dyrtidstilläggen till befattningshavare med nyreglerade löner äga rum.

Beträffande lönetilläggens belopp tillåter jag mig hänvisa till vad 1902

Kung!. Matris proposition Nr 140.. 7

iirs löneregleringskommitté yttrat i sitt den 17 december 1919 avgivna utlåtande rörande tillfällig löneförbättring för år 1920 (jfr sid. 27 och 28 i propositionen nr 258 till 1920 års riksdag). Storleken av den till viss extra personal utgående tillfälliga löneförbättringen framgår av den kungörelse, vars innehåll jag nyss återgivit.

I anledning av uppkommen fråga om förhöjning av den tillfälliga löneförbättringen för landshövdingarna skall jag tillåta mig att härefter lämna en redogörelse för de löneförmåner, som tillkomma dessa befattningshavare.

Landshövdingarnas kontanta avlöningsförmåner bestredos under större delen av 1800-talet av medel av den s. k. landshövdingelöneregleringsfonden.

Sedan under 1860-talet fråga väckts, huruvida icke landshövdingarnas löner kunde inom de för ändamålet befintliga och påräkneliga tillgångar lämpligen regleras, förklarade Kungl. Maj:t enligt brev den 28 november 1871, att med en sådan reglering borde såsom slutligt mål avses dels att samtliga landshövdingar, jämte det de bibehöllos vid bostad i länsresidenset och vid därtill hörande trädgård och parkanläggningar, finge från landshövdingelöneregleringsfonden kvartalsvis uppbära övriga löneförmåner, satta till vissa belopp i penningar, dels ock att statsverket befriades från forsellönsersättning samt viss gottgörelse för indragna räntor och tiondeanslag. För vinnande av detta mål meddelade Kungl. Maj:t vidare vissa bestämmelser angående sagda löneregleringsfond.

Efter det sedermera den sålunda åsyftade regleringen av landshövdingelönerna och i samband därmed statsverkets befriande från nämnda onera blivit genomförd, utgjorde lönerna, utöver den landshövdingarna tillkommande rättigheten att njuta bostad i länsresidenset och begagna de därtill hörande trädgårdar och parkanläggningar, för landshövdingarna i Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län 15,500 kronor för vardera och för eu var av de övriga tjugutvå landshövdingarna 13,000 kronor.

I statsverkspropositionen till 1884 års riksdag (sjätte huvudtiteln) framlade Kungl. Maj:t förslag om indragning av landshövdingelöneregleringsfonden till statsverket och uppförande å riksstaten av ett till landshövdingelönernas bestridande erforderligt ordinarie anslag. Någon annan ändring i avseende å själva lönerna ifrågasattes icke än att avlöningen till landshövdingen i Göteborgs och Bohus län ansågs höra bestämmas till ett till 17,000 kronor förhöjt belopp.

Kungl. Maj:ts förslag i angivna hänseenden blev av riksdagen bifallet.

Någon ändring i de sålunda fastställda kontanta lönerna har sedermera ej skett.

Från och med ar 1919 har tillfällig löneförbättring till landshövdingarna utgått med 2,000 kronor. Till grund för Kungl. Maj-.ts proposition i ämnet

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

till 1919 års riksdag låg ett av 1902 års löneregleringskommitté avgivet betänkande.

1 fråga om de allmänna riktlinjerna för den tillfälliga löneförbättringen anförde kommittén, att kommittén av närmare angivna skäl icke kunnat låta sin framställning taga formen av förslag till ändring i gällande ordinarie stater, utan hemställde kommittén om anvisande av särskilda avlöningstillägg att utgå vid sidan av de å ordinarie stat uppförda avlöningarna. Kommittén ansåge sig samtidigt böra framhålla, att den tillfälliga löneförbättring, som sålunda komme att av kommittén föreslås, icke finge vare sig i all* mänhet eller i fråga om särskilda grupper av befattningar anses prejudicierande för en blivande definitiv lönereglering. En dylik definitiv reglering måste föregås av en omfattande detaljutredning, och det torde få antagas som sannolikt, att denna detaljutredning i åtskilliga hänseenden komme att leda till mer eller mindre genomgripande förändringar i det bestående avlöningssystemet. I sammanhang därmed kunde det givetvis inträffa, att för åtskilliga befattningar komme att vid definitiv lönereglering fastställas lägre lönesatser än de, till vilka avlöningen skulle genom den nu ifrågasatta löneförbättringen uppbringas.

T fråga om löneförbättringens belopp yttrade kommittén, att beträffande särskilt befattningshavare med högre avlöning än den för tredje normalgraden gällande starka skäl visserligen kunde anses föreligga att för åtskilliga av dessa befattningshavare föreslå avlöningsreglering efter helt andra grunder än dem kommittén eljest funnit sig böra tillämpa. Under då givna förutsättningar måste emellertid kommittén inskränka sig till att för samtliga ifrågavarande befattningshavare föreslå en löneförbättring att utgå med procentuellt ungefär enahanda belopp, som ifrågasatts för tredje normalgraden. Under erinran beträffande landshövdingarna, att utöver den kontanta avlöningen, som utginge såsom lön, landshövding åtnjöte bostad in. m., ansåg sig kommittén böra för samtliga landshövdingar föreslå en löneförbättring av 2,000 kronor att till en var utgå såsom tillägg till lönen.

I Kungl. Maj:ts proposition i ämnet (nr 326) npptogs även det tillfälliga lönetillägget åt landshövdingarna med 2,000 kronor till envar.

Uti en inom första kammaren väckt motion (nr 174) angående förhöjda tillfälliga avlöningstillägg åt statsrådets ledamöter och åt rikets landshövdingar föreslogs emellertid, att riksdagen måtte, i anledning av proposititionen, besluta, att tillfällig löneförbättring finge för år 1919 utgå till landshövding med 7,000 kronor.

Såsom skäl för en förbättring av landshövdingarnas löneförmåner framhöll motionären i huvudsak, hurusom med den betydande stegring, som företrädesvis under senare tider inträtt i kostnaderna för alla förnödenheter, den landshövding enligt hävdvunnen uppfattning påvilande förpliktelsen att utöva viss gästfrihet blivit alltmer kännbar. Vidare betonades landshövdings åliggande att hava sin bostad i länsresidenset med därav

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

följande skyldighet att möblera, uppvärma och belysa ett betydligt större bostadsutrymme än det varav han måhända skulle vara i behov under andra förhållanden. Slutligen framhöll motionären, hurusom för nästan samtliga tjänstemannakategorier inom den civila förvaltningen löneregleringar under senare tider vidtagits, varigenom dessa kårers ekonomiska villkor blivit alltefter tidsförhållandena tillgodosedda, medan däremot landshövdingarnas år 1884 fastställda löneförmåner ännu icke blivit underkastade någon sådan reglering.

I det utlåtande (nr 101), som statsutskottet avgav i anledning av fölberörda proposition nr 326, anförde utskottet, att beträffande de föreslagna beloppen av löneförbättringen för de olika befattningshavarna utskottet icke funnit tillräckliga skäl föreligga att frångå Kungl. Maj:ts förslag. Vad särskilt anginge motionen nr 174, hade utskottet, ehuruväl frågan om en mera avsevärd förbättring i statsrådens och landshövdingarnas löneförmåner synts vara värd beaktande, icke ansett densamma böra i då förevarande sammanhang bringas till avgörande. Utskottet hemställde fördenskull om avslag å motionen.

Enligt riksdagens beslut (skrivelsen nr 215/1919) blev den tillfälliga löneförbättringen för år 1919 för såväl statsrådets ledamöter som landshövdingarna bestämd till det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet, 2,0oö kronor för en var.

Samma belopp har ock under de följande åren utgått till landshövdingarna.

Förutom tillfällig löneförbättring har dyrtidstillägg tillkommit landshövdingarna enligt de grunder, riksdagen för varje år bestämt för befattningshavare vid icke nyreglerade verk.

1902 års löneregleringskommitté har den 15 februari 1923 avgivit förslag angående ny definitiv lönereglering för landshövdingarna i riket. Detta förslag innebär i avseende å de kontanta löneförmånerna, att avlöningen till landshövdingarna skulle utgå, till landshövdingarna i Göteborgs och Bohus län samt i Malmöhus län med 19,000 kronor till vardera, till landshövdingarna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län (13 st.) med 18,000 kronor för en var samt till landshövdingarna i Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands, Västmanlands, Jämtlands och Västerbottens län (9 st.) med 17,000 kronor till en var. Härtill skulle komma förmånen av fri bostad, till vars uppvärmning staten såsom hittills skulle bidraga med tre fjärdedelar av kostnaden.

I sammanhang med anmälan till 1924 års statsverksproposition av det ordinarie anslaget till landshövdingarna har chefen för socialdepartementet (femte huvudtiteln sid. 204) rörande löneregleringskommitténs sistberörda förslag yttrat, att detsamma syntes vara av beskaffenhet att kräva om-

LO

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

arbetning-, innan det kunde upptagas till slutlig behandling. Beträffande landshövdingarnas avlöningsförhållanden förelåge emellertid sådana omständigheter, att en höjning av den till landshövdingarna utgående tillfälliga löneförbättringen torde vara påkallad i avbidan på genomförandet av definitiv lönereglering. Förslag härutinnan syntes departementschefen böra underställas Kungl. Maj:t i sammanhang med frågan om tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen.

Härefter ber jag få erinra därom, att den för budgetåret 1923—1924 utgående tillfälliga löneförbättringen till lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna, statens blindundervisningsanstalter, de tekniska elementarskolorna, de tekniska fackskolorna och de tekniska gymnasierna samt till folkskolinspektörer, liksom tidigare, bestämts till belopp, understigande dem, som fastställts för närmast jämförliga befattningshavare inom den civila statsförvaltningen i övrigt. För rektorer, lektorer och adjunkter vid berörda läroanstalter har löneförbättringen utgått med 600 kronor och för övriga därstädes anställda lärargrupper har den reducerats i motsvarande mån. Till folkskolinspektörer har löneförbättringen utgått med samma belopp som till lektorer och adjunkter.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1923 hemställt, att Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, dels att den ordinarie lärarpersonalen vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, statens blindundervisningsanstalter, de tekniska elementarskolorna, de tekniska fackskolorna och de tekniska gymnasierna samt ordinarie och av Kungl. Maj:t förordnade folkskolinspektörer måtte för budgetåret 1924—1925 erhålla tillfällig löneförbättring i enlighet med förslag, upptaget i en vid skrivelsen fogad bilaga, dels ock att den extra ordinarie och vikarierande lärarpersonalen vid nämnda läroanstalter ävensom vikarierande folkskolinspektörer måtte erhålla tillfällig löneförbättring i enlighet med de för extra befattningshavare inom den civila statsförvaltningen gällande grunder. Enligt berörda förslag skulle löneförbättringen utgå till lektorer med samma belopp som till förutvarande andra gradens tjänstemän eller 1,000 kronor, till adjunkter med samma belopp som till förutvarande första gradens tjänstemän, eller 900 kronor, samt till övrig lärarpersonal med belopp stående i viss relation till de nu angivna.

Vidare har läroverkslärarnas riksförbund i skrivelse den 30 oktober 1923 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1924 års riksdag, att lärarna vid de allmänna läroverken måtte erhålla en löneförbättring av samma storlek som med dem jämförbara statstjänstemän, för vilka ny lönereglering ännu ej genomförts, så att denna löneförbättring årligen måtte utgå för lektor med 1,000 kronor och för adjunkt med 900 kronor.

över denna framställning hava skolöverstyrelsen och statskontoret avgivit särskilda utlåtanden, varvid skolöverstyrelsen tillstyrkt framställ-

Kung!. Maj:ts proposition Nr 146.

ningen, medan statskontoret på anförda skäl endast ifrågasatt, huruvida icke densamma måtte kunna på det sätt bifallas, att den tillfälliga löneförbättringen för lektorerna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, de tekniska elementarskolorna, de tekniska fackskolorna och de tekniska gymnasierna för nästkommande budgetär bestämdes till 700 kronor.

I skrivelse den 8 februari 1924 har vidare allmänna adjunktsföreningens verkställande utskott anhållit, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder, för att adjunkterna vid de allmänna läroverken av innevarande års riksdag måtte beviljas tillfällig löneförbättring med belopp, som av skolöverstyrelsen föreslagits.

Sveriges statstjänstemannanämnd har ock i skrivelse den 15 november 1923 hemställt, ått tillfällig löneförbättring måtte tillerkännas lektorer med 1,000 kronor och adjunkter med 900 kronor.

I sammanhang härmed må ock nämnas, att rektorn vid skeppsgosseskolan i Karlskrona i skrivelse den 21 november 1923 hemställt, att nu rådande relation mellan rektors vid skeppsgosseskola och läroverksadjunkternas löneförmåner måtte upprätthållas även under nästkommande budgetår och att sålunda, därest framställning komme att göras till riksdagen om löneförbättring till högre belopp åt läroverkslärarna, rektorerna vid skeppsgosseskolorna måtte tilldelas löneförbättring av motsvarande storlek. Vidare må nämnas, att ämneslärarna vid skeppsgosseskolorna i Karlskrona och Marstrand i särskilda skrivelser anhållit, att, för den händelse frågan om rektorernas vid skeppsgosseskolorna och ämneslärarnas vid kommunala mellanskolorna tillfälliga löneförbättring ånyo upptoges till behandling, samtidigt till behandling måtte upptagas frågan om höjning av den tillfälliga löneförbättring, som nu utginge till lärarpersonalen vid skeppsgosseskolorna.

Slutligen torde här jämväl omfönnälas en till kommerskollegium ingiven och av kollegium, jämte eget yttrande, den 7 januari 1924 överlämnad skrivelse, vari vissa navigationsskollärare hemställt om åtgärders vidtagande för förbättring av lärarpersonalens vid navigationsskolorna avlöningsförmåner. 1

1 anslutning till förberörda uttalande av chefen för socialdepartementet Dep^li^ents~ vid anmälan av frågan om det ordinarie anslaget till landshövdingarna för budgetåret 1924—1925 och efter samråd med bemälde departementschef anser jag mig böra föreslå en höjning av den tillfälliga löneförbättringen för landshövdingarna.

De skäl, som redan är 1919 i förberörda motion anfördes till stöd för eu höjning av beloppet utav den då föreslagna och sedan alltjämt utgående tillfälliga löneförbättringen åt ifrågavarande befattningshavare, hava under den tid, som sedan dess förflutit, erhållit alltmera ökad giltighet. Jag tillåter mig erinra därom, att beträffande statsrådets ledamöter — efter det särskild provisorisk avlöningsförhöjning vid 1920 års riksdag beviljats för

12 Katigt. Maj:ts proposition Nr 146.

såväl år 1920 som år 1921 — definitiv lönereglering kommit till stånd vid 1921 års riksdag. För alla befattningshavare, som med hänsyn till tjänsteställning äro jämförliga med landshövdingarna, har ock numera definitiv lönereglering genomförts.

Landshövdingarnas ställning i lönehänseende i förhållande till vissa andra högre statstjänstemän framgår av följande tablå, i vilken emellertid hänsyn icke tagits till högre befattningar vid de affärsdrivande verken.

1 Inklusive tillfällig löneförbättring med 2,000 kronor.

Även om man tager hänsyn till, att dyrtidstillägg till landshövdingarna överstiger dyrtidstillägget till de i tablån upptagna befattningshavarna vid nyreglerade verk — för närvarande med 1,014 kronor för år — är det uppenbart, att en mycket ogynnsam förskjutning av landshövdingarnas löner ägt rum i förhållande till andra högre tjänstemäns avlöningar. Landshövdingarna erbjuda också det inom den civila statsförvaltningen tämligen enastående exemplet på en tjänstemannagrupp, vars löner icke varit föremål för nyreglering under de senaste femtio åren. År 1919 erhöllo visserligen landshövdingarna tillfällig löneförbättring. Ifrågavarande tillfälliga löneförbättring avsåg emellertid, såsom nämnt, att utgöra kompensation för den sänkning av penningvärdet, som ägt rum under perioden 19u5 1914, liksom dyrtidstilläggen äro avsedda att kompensera penningvärdets förskjutning efter nämnda period. För den sänkning av penningvärdet, som inträtt från 1870-talet till år 19u5, hava landshövdingarna således icke erhållit någon som helst kompensation.

Härtill kommer, att de ändrade bestämmelser beträffande dyrtidstillägg, som införts från och med den 1 juli 1923, drabbat landshövdingarna särskilt kraftigt. Dyrtidstilläggen utgöra nämligen för dessa befattningshavare, vilkas löner icke blivit föremål för nyreglering, en avsevärt större del av den totala avlöningen än för befattningshavare i motsvarande tjänsteställning med nyreglerade löner. Den lägre maximigräns för dyrtidstilläggen, som genom nyssnämnda bestämmelser stadgades och vilken

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

för landshövdingarna medförde dyrtidstilläggens nedsättande till inemot hälften av de före bestämmelsernas ikraftträdande den 1 juli 1923 utgående beloppen, innebar sålunda för landshövdingarnas vidkommande en vida större reduktion i totalavlöningen än motsvarande sänkning av maximigränsen för dyrtidstillägg vid högre befattningar med reglerade löner.

Det förslag till ny lönereglering för landshövdingarna, som nu föreligger från 1902 års löneregleringskommitté, är enligt chefens för socialdepartementet här förut angivna uppfattning av beskaffenhet att kräva omarbetning, innan det kan upptagas till slutlig behandling. Härjämte får jag erinra därom, att jag vid behandlingen i 1924 års statsverksproposition av för flera huvudtitlar gemensamma frågor, i främsta rummet av statsfinansiella skäl, betonat nödvändigheten av ett avbrott i arbetet på det nya lönesystemets generella genomförande inom statsförvaltningen.

Under nu angivna förhållanden och då jag för min del hyser den uppfattningen, att landshövdingarna — på grund av den under det osedvanligt långa uppskovet med löneregleringen inträffade försämringen i penningvärdet — för närvarande befinna sig ett avlöningsläge, som ej står i rimligt förhållande till tjänstens och ställningens krav, tillstyrker jag, att höjning sker från och med nästa budgetår av den till landshövdingarna utgående tillfälliga löneförbättringen. Denna utgör, såsom förut angivits, alltsedan år 1919 2,000 kronor för år till en var. Eu ökning till 4,000 kronor torde icke kunna anses gå utöver billighetens krav. Efter genomförande av en sådan ökning skulle, oavsett dyrtidstillägg, landshövdings avlöning — med undantag för avlöningarna till landshövdingarna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län — komma att uppgå till 17,000 kronor eller samma belopp, som enligt det föreliggande förslaget till definitiv lönereglering för landshövdingar skulle utgå till de 9 landshövdingarna inom den lägsta av de tre lönekategorierna.

Ett bifall till nu förevarande förslag skulle betinga en ökad årskostnad av 48,000 kronor. Hänsyn härtill har emellertid tagits vid beräkning 5 årets statsverksproposition av förslagsanslaget till tillfällig löneförbättringför viss personal inom den civila statsförvaltningen under femte huvudtiteln. Detta anslag, som i riksstaten för innevarande budgetår är upptaget till 925,000 kronor, har nämligen i förslaget till riksstat för budgetperioden 1924—1925 beräknats till 975,000 kronor. Häri ingår emellertid även ett belopp av 5,000 kronor, som preliminärt beräknats vara erforderligt för att bereda särskild löneförbättring åt befattningshavare vid vissa under socialdepartementet lydande vetenskapliga institutioner och läroanstalter.

Vidkommande därefter skolöverstyrelsens förutberörda förslag samt de särskilda framställningar, som avse tillfällig löneförbättring för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter, åsyfta desamma en sådan förhöjning av den till ifrågavarande lärargrupper utgående löneförbättringen, att likställighet i detta hänseende måtte åvägabringas med närmast jämförbara statstjänstemän av andra slag.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

Löneförbättringens omfång.

Per sonal å ordinarie stat.

Med anledning av dessa framställningar vill jag erinra om att jämväl under de tre sistförflutna åren, då frågan om tillfällig löneförbättring anmälts för Kungl. Maj:t, likartade framställningar varit föremål för prövning utan att föranleda något förslag till riksdagen i avsett syfte. Riksdagen har också ansett sig icke kunna tillmötesgå de i förevarande avseende framställda kraven. Några förhållanden av beskaffenhet att böra föranleda ändring av statsmakternas ställning till spörsmålet hava enligt min mening ej inträtt. Därtill kommer, att den ekonomiska situationen lägger hinder i vägen för ett tillmötesgående av de anspråk, som jämväl nu framställts. Jag har sålunda ansett mig icke kunna föreslå någon ändring i den nu utgående löneförbättringen till ifrågavarande lärarkategorier.

Vid nu nämnda förhållande har jag givetvis ej heller kunnat biträda de gjorda framställningarna om förhöjd löneförbättring för lärarpersonalen vid skeppsgosse- och navigationsskolorna.

Ej heller i fråga om övriga befattningshavare, vilka för närvarande åtnjuta tillfällig löneförbättring, har jag funnit skäl föreslå någon ändring i fråga om lönetilläggens belopp.

Jag vill dock i detta sammanhang omnämna, att, enligt vad jag inhämtat, cheferna för ecklesiastik- och jordbruksdepartementen senare denna dag komma att för Kungl. Maj:t framlägga särskilda förslag i syfte att, utöver tillfällig löneförbättring, provisoriskt lönetillägg må tillerkännas vissa professorer m. fl. befattningshavare; och i anslutning härtill torde i ■sinom tid chefen för socialdepartementet framlägga förslag till beredande av dylik förmån åt vissa befattningshavare vid statens bakteriologiska laboratorium in. fl. Jämväl torde böra här framhållas, att, därest läraren i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet i Umeå skulle i enlighet med Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln (punkt 126) framlagda förslag komma i åtnjutande av avlöning enligt samma grunder som övriga lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarier, tillfällig löneförbättring till honom bör utgå med enahanda belopp som till dessa.

Beträffande löneförbättringens omfång under budgetåret 1924—1925 ber jag till en början att i fråga om befattningshavare å ordinarie stat få bringa i erinran vissa omständigheter, som föranleda dels utvidgning, dels inskränkning i förhållande till innevarande budgetår.

Omfånget av löneförbättringen för budgetåret 1924—1925 i förhållande till vad som gäller för innevarande budgetår bör sålunda undergå förändring med hänsyn därtill, att vissa ytterligare befattningshavare skola däri inbegripas.

I detta hänseende må här erinras om att Kungl. Maj:t i den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen under åttonde huvud-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

titeln (punkt 57) föreslagit riksdagen, att i utgiftsstaten för universitetet i Uppsala uppföra 1,000 kronor som arvode åt en amanuens vid pediatriska kliniken, tillika amanuens vid pediatriska polikliniken, med anmärkning därjämte, att sagda arvodesbelopp skulle utgå till amanuensen under villkor,, att lika stort belopp tilldelades honom från akademiska sjukhusets stat samt att Kungl. Maj:t i en denna dag dagtecknad proposition, föreslagit riksdagen att å ordinarie stat för karolinska mediko-kirurgiska institutet uppföra ytterligare en amanuens vid institutets kemiska institution med ett arvode av 1,200 kronor.

Ä andra sidan torde jag få framhålla, att enligt vad som framgår av statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (åttonde huvudtiteln punkt 177), chefen för ecklesiastikdepartementet ansett möjligt indraga en lektorstjänst vid tekniska läroverket i Härnösand.

Vidare bör här erinras, att Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen undei' nyssnämnda huvudtitel (punkt 56) föreslagit riksdagen, att i utgiftsstaten för universitetet i Uppsala under rubriken »kirurgiska kliniken» — med uteslutande av vad där förekommer angående en amanuens, tillika underkirurg— i stället uppföra en underkirurg, tillika biträdande överläkare, med ett arvode av 3,000 kronor jämte hyresbidrag av 750 kronor att utgå till gift innehavare av befattningen, med anmärkning därjämte, att sagda belopp skulle utgå under villkor att motsvarande anslagsbelopp uppfördes för befattningen å akademiska sjukhusets stat.

Härjämte är att märka, att tillfällig löneförbättring icke längre behöver beräknas för befattningshavare å övergångsstat vid skeppsgosseskolorna, statens tvångsarbetsanstalter samt medicinalstyrelsen.

I detta sammanhang torde ock böra erinras om att Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkt 41) föreslagit riksdagen att i staten för statens bakteriologiska laboratorium upptaga en kontrollantbefattning i stället för den nuvarande inspektörs- och kontrollantbefattningen med samma arvode, som utgår till sistnämnda befattning, varvid ock förutsatts, att tillfällig löneförbättring med enahanda belopp som hittills finge utgå; och torde vidare böra här bringas i erinran, att Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln (punkt 90) föreslagit riksdagen besluta sådan ändring i staten för tekniska högskolan, att i stället för en speciallärarbefattning i jäsningsteknik med ett arvode av l,2o0 kronor skulle från och med den 1 juli 1924 där uppföras en speciallärarbefattning i jäsningslära med enahanda arvode.

Innan jag lämnar frågan om löneförbättringens omfång så vitt angår ordinarie personal, ber jag få omnämna vissa framställningar, som avse beredande av tillfällig löneförbättring åt lärare vid folkskolor. Rent formellt sett hör nu antydda spörsmål ej hemma i här förevarande sammanhang, men då uppenbarligen en ej ringa inre samhörighet förefinnes mellan frågan om tillfällig löneförbättring åt lärarna vid statens läro-

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

Departementschefen.

anstalter och de nyss omförmälda, har jag velat här i korthet angiva min ställning till de i berörda hänseende framkomna kraven. De framställningar, varom jag nu nämnt, äro följande:

1) skolöverstyrelsens framställning den 31 augusti 1923, i vilken hemställes, att Kungl. Maj:t måtte för 1924 års riksdag, därest förslag om ny lönereglering för folkskolor icke skulle komma att föreläggas densamma, framlägga förslag om tillfällig löneförbättring åt lärare vid folkskolor samt äska härför erforderligt anslag;

2) centralstyrelsens för Sveriges allmänna folkskollärarförening framställning den 7 november 1923, vari hemställts, att Kungl. Maj:t måtte för 1924 års riksdag, i avvaktan på genomförandet av ny lönereglering, framlägga förslag om tillfällig löneförbättring åt lärare vid folk- och småskolor för budgetåret 1924—1925; samt

3) styrelsens för Sveriges kommunala ungdomsskolors lärarförenings framställning den 16 november 1923, vari anhållits, att Kungl. Maj:t måtte för 1924 års riksdag framlägga förslag till tillfällig löneförbättring för lärare vid högre folkskolor under budgetåret 1924—1925.

I detta sammanhang torde jag ock böra omnämna, att direktionen för gymnastiska centralinstitutet i skrivelse den 24 augusti 1923 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder, att en tillfällig löneförbättring av 300 kronor för år tillerkännes det å institutets stat uppförda ordinarie skrivbiträdet, vilket biträde tillika är sekreterare vid institutet. I

I avseende å omfattningen av den tillfälliga löneförbättringen för personal å ordinarie stat torde böra iakttagas de av mig i det föregående angivna, av Kungl. Maj:t för innevarande års riksdag framlagda förslagen i fråga om inrättande av nya befattningar m. m. ävensom av mig omförmälda förändringar i avseende å vissa befattningar, vid vilka tillfällig löneförbättring utgått eller framdeles bör utgå, dock att dylik löneförbättring icke torde böra medgivas den till underkirurg-, tillika biträdande överläkarbefattning förändrade amanuens-, tillika underkirurgbefattningen vid Uppsala universitet.

Vad beträffar de av mig omnämnda framställningarna, som avse beredande av tillfällig löneförbättring åt åtskilliga grupper av lärare vid vissa folkskolor torde det vara uppenbart, att, då jag av angivna skäl icke kunnat tillstyrka framställda förslag till förhöjning av den till lärare vid vissa statens läroanstalter utgående tillfälliga löneförbättringen, jag än mindre ansett mig kunna under nuvarande förhållanden understödja nyssberörda framställningar, vilka framställningar ju åsyfta en utsträckning av här ifrågavarande löneförbättrings åtnjutande till ett stort antal befattningshavare vid läroanstalter av kommunal natur och vilkas ekonomiska konsekvenser hava långt större räckvidd än de först omförmälda.

Vidkommande slutligen den av direktionen för gymnastiska centralinstitutet gjorda framställningen om tillfällig löneförbättring för ordinarie

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

skrivbiträdet vid institutet har jag icke funnit skäl föreligga för ett tillstyrkande av förslaget härutinnan.

Mitt förslag rörande tillfällig löneförbättring för olika grupper av befattningshavare å ordinarie stat under budgetåret 1924—1925 har jag låtit sammanfatta i en tabell, vilken torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

I fråga om omfånget av den tillfälliga löneförbättringen under budgetåret 1924—1925 åt extra personal inom den civila statsförvaltningen kar jag icke att föreslå någon ändring, utan torde bestämmelserna härom böra avfattas såsom för innevarande budgetår.

Beträffande de närmare föreskrifterna rörande den tillfälliga löneförbättringen tillstyrker jag att i huvudsak samma bestämmelser, som i sådant avseende gällt för år 1922 och gälla för budgetåret 1923—1924, få äga tilllämpning jämväl för budgetåret 1924—1925, och tillåter jag mig i detta avseende särskilt hänvisa till vad min företrädare i ämbetet yttrade till statsrådsprotokollet den 3 mars 1922 i fråga om tillfällig löneförbättring för befattningshavare å övergångsstat och gammal stat (sid. 26—27) i propositionen nr 126 (år 1922). Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med de hittills gällande bestämmelserna utfärda föreskrifter rörande den tillfälliga löneförbättringen utan att någon detaljerad hemställan beträffande särskilda grupper av befattningshavare behöver göras hos riksdagen.

Beträffande kostnaderna för den till tillfälliga löneförbättringen för budgetåret 1924—1925 tillåter jag mig åberopa de av mig vid anmälan för Kungl. Maj:t den 2 januari 1924 av för flera huvudtitlar gemensamma frågor omnämnda beräkningarna. Sedan de sålunda beräknade beloppen med hänsyn till de förslag, som i särskilda propositioner komma att framläggas rörande provisoriskt lönetillägg åt vissa professorer m. fl., något jämkats, skulle de särskilda anslagen under de olika huvudtitlarna för tillfällig löneförbättring under nämnda budgetår kunna upptagas till följande belopp nämligen:

Persa nal, som ej är uppförd 6 ordinarie stat.

Närmare föreskrifter rörande tillfällig löneförbättring.

Kostnads-

beräkning.

Departe-

mentschefens

hemställan.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

I detta sammanhang ber jag få framhålla, att kostnaderna för tillfällig löneförbättring åt befattningshavare vid statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. och vid flottans pensionskassa böra, på sätt förut skett, utgå av de medel, av vilka anstaltens omkostnader i övrigt bestridas. Vad angår avlöningsförbättringen för tjänstemän å allmänna indragningsstaten, torde likaledes, på sätt som förut ägt rum, kostnaderna härför böra utgå från förslagsanslaget till nämnda stat. Erinras må ock, att jag i min förberörda, vid propositionen fogade tabell under rubriken allmänna indragningsstaten upptagit avlöningsförbättring för professorn vid Lunds universitet Albert Nilsson, vilken, såsom förut nämnts, jämlikt sistlidet års riksdags beslut tillerkänts dylik förbättring.

Under åberopande av vad jag i ärendet anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att dels medgiva,

att tillfällig löneförbättring må under budgetåret 1924—1925 utgå vid vissa befattningar å ordinarie stat inom den civila statsförvaltningen enligt förut omförmälda tabell (Bilaga A); dock att beträffande befattningshavare å gammal stat, med undantag av den i nämnda tabell upptagna, å äldre stat kvarstående auditören vid flottans station i Karlskrona, tillfällig löneförbättring må utgå endast, därest Kungl. Maj:t prövar skäligt tillägga vederbörande sådan förmån, och med belopp, som av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmes;

att avlöningstillägg till teologie professor, som innehar prebendepastorat eller eljest åtnjuter naturaförmåner eller inkomst från enskild donation, ej må utgå med högre belopp, än att lians sammanlagda inkomst av statsmedel och prebendet, naturaförmånerna eller donationen, beräknad enligt i huvudsak enahanda grunder som för budgetåret 1923—1924, uppgår till högst 9,700 kronor,

skolande, där på grund av sålunda föreskriven begränsning avlöningstillägget skall utgå med avkortat belopp, avdrag å tillägget i mån av behov göras först å den del, som är att hänföra till lönen, och därefter å den del, som är att hänföra till tjänstgöringspenningarna; samt

att vissa befattningshavare inom den civila statsförvaltningen, vilka icke äro uppförda å ordinarie stat, må under budgetåret 1924—1925 åtnjuta tillfällig löneförbättring enligt vad Kungl. Maj:t i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, jag därutinnan angivit, bestämmer;

dels till tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen för budgetåret 1924—1925 såsom extra förslagsanslag anvisa

under andra huvudtiteln ................... kronor 5,000

» fjärde » » 17,500

» femte » » 970,000

» sjätte » » 9,000

19 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

under åttonde huvudtiteln .................... kronor 1,679,000

» nionde » .................... » 169,000

» tionde » ................... » 61,000

dels förklara, att kostnaderna för ifrågavarande löneförbättring, i vad den avser personal, såväl ordinarie som extra, hos statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. oeli flottans pensionskassa, skola utgå av medel, av vilka dessa anstalters omkostnader i övrigt bestridas;

dels ock medgiva, att kostnaderna för ifrågavarande löneförbättring, i vad den avser befattningshavare å allmänna indragningsstaten, må utgå av förslagsanslaget till nämnda stat.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Clason, anför:

Jag önskar uttala, att det endast är vad chefen för finansdepartementet anfört i fråga om de statsfinansiella förhållandena, som föranlett mig att icke nu förorda avlåtande till riksdagen av framställning om beredande av ökad tillfällig löneförbättring åt lärare vid de allmänna läroverken in. fl. undervisningsanstalter.

Statsrådets övriga ledamöter instämma med föredragande departementschefen; och behagar Hans Maj:t Konungen gilla vad denne anfört och hemställt samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bil. litt.

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

E. Regler.

Bilaga A.

Tabell

rörande

tillfällig löneförbättring

för olika grupper av befattningshavare å ordinarie stat

budgetåret 1924—1925.

Sf f

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

i Av arvodestillägget anses 460 kronor motsvara lön och 260 kronor motsvara tjänstgörings

p omringar.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146. 27

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

1 Löneförbättringen vid observatorstjänsten i astronomi, som hålles obesatt så länge den för obser vatorn E. H. von Zeipel inrättade personliga professuren i astronomi av honom innebaves. utgår härunder till von Zeipel.

Kungl. Majits proposition Nr 146.

1 Dessa arvodesbelopp utgå, till amanuenserna under villkor, vad var och en av dem angär, att ett lika stort belopp tilldelas honom frftn akademiska sjukhusets stat.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

33 Lamls universitet (forts.). Astronomiska observator^:

1 amanuens....................................

Botaniska institutionen:

1 assistent vid växtfysiologiska laboratoriet......

1 konservator................................................

1 amanuens vid växtfysiologiska avdelningen 1 dito i systematisk botanik ..................

!

1 trädgårdsmästare .......................................j

Fysiska institutionen:

1 assistent ...................................................

1 amanuens..................................................

! 1 dito......................................................j

Geologisk-mineralogiska institutionen:

j 1 assistent ...................................................

1 amanuens..................... i

1 dito ...................................................I

Kemiska institutionen:

1 amanuens...................................................

2 amanuenser................................................j

Zoologiska institutionen:

1 1 konservator................................................

1 amanuens.................................................

1 dito ...................................................

Geografiska institutionen:

1 amanuens...................................................

Historiska muséet samt myntoch medaljkabinettet:

1 amanuens (med arvode 800 kr.) ..................

Musikkapellet:

1 kapellmästare.............................................

Inrättningen för gymnastik och fäktkonst:

I lärare i gymnastik och fäktkonst ...............

Kansliet:

1 sekreterare................................................

I ombudsman .............................................

1 amanuens vid kansliet och räntekammaren...

1 notarie i teologiska fakulteten ..................

1 notarie i juridiska fakulteten .....................

t dito i medicinska dito ........................

Hihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

Avlöningstiltägg, för år räknat

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

Tekniska högskolan (forts ).

1 speciallärare i varvsanläggningar ......

1 dito i arkitektonisk formlära

1 sekreterare ...................................

I kamrerare......................................

Summa

Chalmers tekniska institut

1 professor ....................................

IT professorer .................................

1 andre lärare .................................

4 dito .................................

1 verkstadsingenjör

'"'T lärare i frihandsteckning ...............

Summa

Skolöverstyrelsen.

Övergångsstat:

överdirektören A. W. Falk .......

Folkskolinspektionen.

1 folkskolinspektör......................

.61 folkskolinspektörer...................

Summa

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

1 Inbegripet vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.

2 Därest befattningshavaren är kvinnlig rektor vid statssamskola, vid förskolan för blinda i Växjö eller vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, minskas avlöningstillägget, i vad det hänför sig till lönen, med 50 kronor.

3 Därest befattningshavaren är kvinna, minskas avlöningstillägget, i vad det hänför sig till lönen, med 50 kronor.

* Avlöningstilläggen vid de lektorsbefattningar vid folkskoleseminarierna, som hållas vakant» med hänsyn till vid seminarierna befintliga adjunktsbefattningar å övergångsstat, må i stället utgå vid nämnda adjunktsbefattningar.

5 8 7 Därest befattningshavaren är kvinna, minskas avlöningstillägget med 5 45 kronor.

° 90 »

30 » . >

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

1535 Därest befattningshavaren är kvinna, minskas avlöningstillägget med 1 30 kronor.

5 40 » .

3 20 » .

5 35 » .

4 Därest befattningshavaren är kvinna, minskas avlöningstillägget, i vad det hänför sig till lönen, med 60 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

1 Härav 30 kronor motsvarande tjänstgöringspenningnr.

2 Därest befattningshavaren är kvinna, minskas avlöningstillägget, i vad det hänför sig till lönen, med 60 kronor.

40 Kunyl. Maj:ts proposition Nr 146.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 14b.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.