angående statsmonopolet å tobakstillverkningen i riket

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

1 Nr 192.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsmonopolet å tobakstillverkningen i riket; given Stockholms slott den 14 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket,

2) kungörelse angående vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor samt därvid fogad tulltaxa,

3) förordning angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror,

dels ock bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen därjämte hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskow.

Bihang till riksdagens protokoll 1924.

1 sand.

153 höft. (Nr 192.)

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1911 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

Härigenom förordnas, att 18, 22 och 25 §§ i förordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket skola, 22 § i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

18 §.

1 mom. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med ett belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller i fall, som avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels ock med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

1 skattehänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett därav, att den senare saknar spets, bär skuren inlaga samt i vikt uppgår till högst 3.3 gram.

2 mom. För varje kilogram av inom riket odlad tobak, som monopolets utövare inköper för tillverkning av tobaksvaror, skall monopolets utövare i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer, tillgodoföras ett belopp av 80 öre.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

22 $.

1 mom. Den, — — — tobaksmjöl.

2 mom. För tobaksvara, importerad till tullinlandet enligt denna paragraf, skall erläggas en licensavgift, som utgöres av den å varan enligt 18 § belöpande skatt ävensom av ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara med samma priskurantpris eller i fall, som avses i fjärde stycket av detta moment, med samma värde. Nämnda belopp må ej överstiga 14 procent av varans priskurantpris eller värde.

Till---tull.

Priskurantpriset bestämmes av monopolets utövare till det belopp, importören önskar erhålla för varan; skolande licensavgiften inberäknas i priskurantpriset. Nedsättning av priskurantpriset berättigar icke till återbekommande av erlagd licensavgift.

Där — — — detaljhandel.

Importör — — — inköpsfaktura.

Licensavgiftens belopp uträknas av monopolets utövare efter framställning av importör i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes. Licensavgiften beräknas efter de grunder, som gälla den dag, då framställningen göres. Anser importör, att licensavgiften beräknats för hög, äge han att hos Kungl. Maj:t begära fastställande av avgift.

3 mom. Tobaksvara, som av handlande enligt denna paragraf till riket införes, skall vara förpackad. Innan förpackningen på importörens bekostnad försetts med kontrollstämpel och åsatts priskurantpris, varom i III kapitlet förmäles, samt importören visat, att han behörigen erlagt den på varan belöpande licensavgiften, äge importören icke att förfoga över dylik vara; dock skall vad sålunda föreskrives icke utgöra hinder för importör, som har tobaksvara upplagd å tobaksskattelager, varom är särskilt stadgat, att å sådant lager förfoga över varan.

25 §.

Till riket inkommen vara, som enligt denna förordning ej må införas, må, därest den icke är att enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel anse såsom olovligen införd, av varuägaren återutföras. Sker ej återutförsel, skall med varan förfaras på sätt Kungl. Maj:t förordnar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924.

Göres före den 1 januari 1925 vederbörlig framställning om uträknande av licensavgiftens belopp för tobaksvara, som hos tullverket angivits till uppläggning å nederlag före den 9 januari 1922 och vid ikraftträdandet av denna förordning ännu icke angivits till uttagning från sådant upplag, skall den skatt, som innefattas i licensavgiften, beräknas på sätt i 18 §

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

1 mom. bestämmes i fråga om inom riket tillverkad vara; skolande dock, där varan utgöres av cigarrer eller cigarrcigarretter, den i förhållande till varans myckenhet bestämda delen av denna skatt beräknas efter vad i sådant avseende är i nämnda moment bestämt för till riket införd vara.

Genom denna förordning upphäves kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 412) angående restitution i vissa fall av erlagda tobakslicensavgifter; dock skall kungörelsen fortfarande tillämpas vid prövning av ansökning om restitution av licensavgifter för tobaksvara, som till riket inkommit före ikraftträdandet av denna förordning, för så vitt ansökningen vederbörligen ingivits före den 1 januari 1925.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

5 F ö r s 1 a g

till

kungörelse angående vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor samt därvid fogad tulltaxa.

Härigenom förordnas,

dels att § 13 mom. 1 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:

§ 13.

1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad av följande, utav utländskt råämne inrikes tillverkade varor beviljas efter vederbörande tullförvaltnings prövning restitutionsvis av tullmedlen:

för 1 kilogram makaroner eller vermiceller av malet eller krossat

vete .................... ................... 6.5 öre

»1 » arbeten av papper, under villkor att varan icke

huvudsakligen består av papper, belagt med lägre tullavgift än 10 öre per kilogram ......» 10 »

dels ock, i fråga om den vid nämnda förordning fogade tulltaxa, att däri upptagna rubriker 195—197 jämte dithörande anmärkningar skola erhålla följande ändrade lydelse:

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

197 Kvantitet för tullberäkningen.

andra slag ......................................................................

Anm. 1. Vid tillämpning av lagen om straff för olovlig varuinförsel likställes, enligt vad i sagda lag stadgas, till n:r 197 hänförlig vara med tullpliktig vara.

Anm. 2. Till n:r 197 hänförlig vara må, enligt vad i. förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen! i riket stadgas, införas allenast av:

a) utövaren av statens tobaksmonopol;

b) handlande, som avses i 22 § 1 mom. i sagda förordning;!

c) resande, då varorna medföras för eget bruk;

d) vederbörligen legitimerad handelsresande, då varornal medföras såsom prov; samt

e) den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor, då varorna införas för eget behov.

Anm. 3. Av handlande införd, till n:r 197 hänförlig vara må icke, enligt 4 § i förordningen angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror, från tullverket utlämnas till ägaren annorledes än genom utövaren av statens tobaksmonopol. För varan skall erläggas licensavgift enligt 22 § 2 mom. i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

Anm. i. Resande, som ankommer från utrikes ort och för eget bruk medför färdiga tobaksvaror utöver viss mindre, av Kungl. Maj:t med stöd av 21 § 2 mom. i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket fastställd kvantitet, skall för berörda överskott erlägga tullavgift, som utgör:

a) vad angår kvantitet, icke överstigande den av Kungl.

• Maj:t med stöd av 3 mom. i nämnda paragraf fastställda,

för cigarrer ..................................... 15 öre per st.

„ cigarrcigarretter............................ 8 „ „ „

„ cigarretter .................................. 5 „ „ „

„ arbetad tobak, andra slag.............. 10 kr. „ kg.

b) vad angår kvantitet, överskjutande den under a) åsyftade,

för cigarrer......................................... 30 öre per st.

„ cigarrcigarretter............................ 16 „ „ „

„ cigarretter ............................... 10 „ „ „

„ arbetad tobak, andra slag ............... 20 kr. „ kg.

Anm. 5. För av vederbörligen legitimerad handelsresande från utrikes ort medförda prov å färdiga tobaksvaror skall tullavgift beräknas efter de här ovan i anm. 4 under b) bestämda tullsatser.

Anm. 6. I tullhänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett därav, att den senare i vikt uppgår till högst 3.3 gram.

Tullsats.

Kronor.öre

— fria.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1924, från och med vilken dag kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 497) om förtullning av för aktiebolaget svenska tobaksmonopolets räkning inkommande oarbetad tobak och tobaksmjöl skall upphöra att gälla.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

*

Förslag

till

förordning angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror.

Härigenom förordnas som följer:

I KAP.

Om tullbehandlingen.

1 i

Tobaksvara, som befinner sig i tullverkets förvar, skall med avseende å kontrollen vid försändning inom riket eller till utrikes ort samt rätten till uppläggning å transitupplag och överlåtelse till kronan likställas med till riket inkommen tullpliktig vara i allmänhet.

Sådan likställighet skall ock i tillämpliga delar äga rum beträffande rätten att ur riket återutföra tobaksvara, vilken hos tullverket till fritt förfogande angivits av den, som må till riket införa dylik vara.

2 %.

Tullbehandling av till riket inkommen tobaksvara skall ske i den omfattning, som för införd tullfri vara i allmänhet är bestämd.

Avgiver ägare av inkommet varukolli till tullverket skriftlig försäkran på tro och heder, att kollit icke innehåller annat än tobaksvara, och motsäges icke denna försäkran av annan omständighet, må för tullbehandling eljest föreskriven undersökning av kollit kunna efterlåtas.

3 %.

Finnes vid tullbehandling tobaksvara hava lovligen förpackats tillsammans med vara av annat slag, må sådan ompackning av varan i samband med tullbehandlingen företagas, varigenom varan avskiljes från annan vara.

4 %.

Till riket införd tobaksvara må icke från tullverket utlämnas till ägaren annorledes än genom utövaren av statens tobaksmonopol.

Efter framställning av ägaren om fastställande för varan av licensavgift, varom förmäles i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

i riket, har monopolets utövare att med varan taga den befattning, som i nämnda förordning sägs.

5 %.

Sedan till riket införd tobaksvara utlämnats från tullverket enligt vad i 4 § sägs, skall kontrollen å varan åligga monopolets utövare, intill dess varan ställts till ägarens fria förfogande eller i förekommande fall återställts till tullverket för utförsel till svensk frihamn eller utrikes ort.

II KAP.

Om tobaksskattelager.

6 $.

Tobaksvara, som införes av handlande med tobaksvaror, må i avvaktan på varans förbrukning inom riket eller utförsel till svensk frihamn eller utrikes ort, utan erläggande av å varan belöpande licensavgift uppläggas under varuägarens och monopolets utövares lås å särskilt lager, benämnt tobaksskattelager.

7 §.

Tobaksskattelager må inrättas allenast å ort, där tullkammare eller på avdelningar fördelad tullförvaltning finnes och utövaren av statens tobaksmonopol tillika har kontor inrättat.

För tobaksskattelager må nyttjas lokaler, tillhandahållna av monopolets utövare eller enskild varuägare.

8 §.

Uppläggning å tobaksskattelager må ej företagas av annan än den, som därtill erhållit generaltullstyrelsens tillstånd.

Sådant tillstånd må icke lämnas annan handlande med tobaksvaror än den, som är känd såsom redbar och i övrigt prövas lämplig. Tillståndet, vilket gäller tills vidare, kan av generaltullstyrelsen återkallas, när de förutsättningar, som legat till grund för tillståndets meddelande, icke längre förefinnas eller när eljest skälig anledning till tillståndets återkallande föreligger.

Före lämnande av tillstånd bör generaltullstyrelsen i ärendet inhämta yttrande av vederbörande handelskammare.

9 §.

Vara, som anmäles till uppläggning å tobaksskattelager, skall, så snart ske kan efter varans utlämnande från tullverket enligt vad i 4 § sägs,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192. 9

genom monopolets utövares försorg undersökas för utrönande av varans art och myckenhet.

10 §.

På tobaksskattelager liggande varor må fördelas och uttagas i större eller mindre partier, dock må därvid ändring icke vidtagas i försäljningsförpackning, sådan den till riket inkommit.

För varje parti, som uttages för inhemsk förbrukning, erlägges licensavgift i vanlig ordning.

11 §.

Från tobaksskattelager må vara icke överföras till nederlag, transitupplag eller provianteringsfrilager.

Ej heller må vara förflyttas mellan tobaksskattelager å skilda orter. Sådan förflyttning inom samma ort må däremot företagas under kontroll av monopolets utövare.

12 §.

Därest å tobaksskattelager upplagd vara genom olyckshändelse går förlorad, må befrielse åtnjutas från den å varan belöpande licensavgiften.

Går varan annorledes förlorad, skall ägaren ändock vidkännas licensavgift för varan, därvid till utgångspunkt för licensavgiftens bestämmande skall tagas det värde, som varan enligt föreliggande handlingar eller eljest skäligen kan antagas hava ägt.

För vara, vilken såsom obrukbar uttages från tobaksskattelager för förstöring, må befrielse från licensavgift tillgodonjutas, under villkor att förstöringen sker vid uttagningstillfället och i en för statsverket betryggande ordning.

13 §.

Den tillsyn vid tobaksskattelager, som må finnas erforderlig för tillvaratagande av det allmännas rätt, ankommer på monopolets utövare.

Föranledes sådan tillsyn av varuägares begäran om tillträde till lagret för varas uppläggning eller uttagning eller för annat ändamål, skall kostnaden för tillsynen gottgöras monopolets utövare av varuägaren enligt särskild taxa, som på förslag av monopolets utövare fastställes av generaltullstyrelsen.

För utbekommande av sådan gottgörelse skall monopolets utövare äga kvarhålla vara, som av ägaren anmälts till uttagning från tobaksskattelager.

14 §.

Såväl monopolets utövare som varuägaren skall hålla särskild bokföring över rörelsen vid tobaksskattelager.

Monopolets utövare äger upptaga en särskild bokföringsavgift, beräknad till högst en halv procent av för uttagen vara påförd licensavgift.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

III KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

15 $.

Befinnes vid undersökning av varukolli, beträffande vilket försäkran, som i 2 § sägs, blivit avgiven, att i kollit förpackats annan vara än tobaksvara, böte ägaren från och med tjugu till och med femtusen kronor, där ej högre ansvar enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel bör inträda.

16 §.

Av böter, som ådömas enligt 15 §, tillfalla två tredjedelar, dock högst femhundra kronor, den, som upptäckt förseelsen, och återstoden kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

17 $.

Tullverkets vederbörande åklagare har att tala å förseelse, varom i 15 § förmäles.

18 $.

Har, efter vad i 15 § sägs, annan vara än tobaksvara påträffats, skall varan, där den icke redan finnes hos tullverket, utan uppskov överlämnas dit för vederbörlig tullbehandling.

19 $.

Angående behandlingen av tobaksvara, som för eget bruk medföres av till riket ankommande resande, gäller vad därom är särskilt stadgat.

20 §.

De närmare bestämmelser angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror, som utöver vad i denna förordning föreskrives må finnas erforderliga till bevarande av kronans rätt eller eljest, meddelas av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924.

Tobaksvara, som vid ikraftträdandet av denna förordning finnes å nederlag upplagd, må därå kvarbliva intill utgången av den för åtnjutande av nederlagsrätt i allmänhet stadgade högsta tid; skolande med varan under tiden förfaras på sätt om å nederlag förvarad tobaksvara dessförinnan varit bestämt. Vid uttagning från nederlag av varan annorledes än för försändning under tullverkets kontroll skall, utan att tullavgift för varan utkräves, denna utlämnas enligt vad i 4 § sägs eller ock uppläggas å tobaksskattelager.

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 192.

11 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 14 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot, Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Beskow, anför:

Det mellan svenska staten och aktiebolaget svenska tobaksmonopolet avslutade kontraktet om utövandet av statens tobaksmonopol gäller till utgången av år 1924 samt förlänges sedermera för tio år i sänder, där ej från statens sida uppsägning sker. Uppsägning skall ske minst sex månader före kontraktets utlöpande. Från bolagets sida är kontraktet ouppsägbart. Begagnar staten sin rätt att uppsäga kontraktet, är staten skyldig att vid kontraktstidens utgång inlösa samtliga preferensaktier i bolaget till nominella värdet med tillägg av den å aktierna belöpande vinsten för sista räkenskapsåret.

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om uppsägning från statens sida av förenämnda kontrakt, och anser jag mig därvid till en början böra lämna en kort översikt över tobaksmonopolets införande, monopolbolagets tillkomst samt dess hittillsvarande verksamhet.

Införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen föregicks av ett omfattande, av olika kommittéer och sakkunniga bedrivet utredningsarbete rörande beskattning av tobak, närmast föranlett av en skrivelse (nr 98) till Kungl. Maj:t av 1902 års riksdag. Det första förslaget i detta ämne utarbetades av en för ändamålet år 1903 tillsatt kommitté, som i sitt år 1904 avgivna betänkande hemställde, att ifrågavarande beskattning måtte ordnas genom en blandad tulloch accisbeskattning; och beräknades, att statsverket genom densamma skulle tillföras en inkomstökning av 2 '/a miljoner kronor om året. Kommitténs uppdrag omfattade icke undersökning av frågan om monopol. Förslaget föranledde icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I stället igångsattes år 1909 en ny utredning genom sakkunniga, vilka den 2 september 1911 avgåvo betänkande i ämnet, innefattande alternativa förslag, det ena åsyftande statsmonopolisering av tillverkningen och importen av tobak, det andra avseende stämpelskatt å cigarretter och cigarrettobak jämte höjda tullar å tobak och tobaksfabrikat ävensom accis å inom riket odlad tobak. Enligt det förra alternativet beräknades den årliga inkomstökningen för staten, under förutsättning av i

Historik.

Tidigare

utredningar.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

1914 års proposition

Bet svenska tobaksmonopolet.

Monopol-

förord-

ningen.

stort sett oförändrade prislägen å tobaksvarorna, till omkring 15 miljoner kronor, därifrån dock borde avdragas ränta och amortering å det för monopolets införande erforderliga kapitalet. Ett antagande av det senare alternativet beräknades kunna tillföra staten en ökad årlig inkomst av omkring 6 7-2 miljoner kronor. Inom finansdepartementet utarbetades sedermera ytterligare ett förslag, åsyftande införande av stämpelskatt för såväl inom riket tillverkade som dit importerade tobaksvaror. Detta förslag beräknades kunna tillföra statsverket en ökad inkomst av cirka 12 miljoner kronor. Då förslaget på grund av kostsamma kontrollanordningar i avseende å skattens behöriga utgörande för sin tillämplighet förutsatte en genomförd koncentration av tohaksindustrien till ett enda eller ett fåtal större företag och en sådan koncentration icke kunde åstadkommas, hefanns det icke möjligt att lägga berörda förslag till grund för lagstiftning i ämnet.

Först vid 1914 års senare riksdag framlade Kungl. Maj:t i proposition den 20 juli 1914 (nr 254) förslag till lösning av tobaksskattefrågan. Förslagets grundtanke var, att, sedan staten genom monopollagstiftning bragt tobakstillverkningen i sina händer, utövandet av den monopoliserade tobaksindustrien skulle upplåtas åt ett enskilt, av staten kontrollerat bolag med staten som delägare, vilket bolag skulle hava att till staten redovisa den skatt, som staten ville uttaga ur tobakskonsumtionen. Förslaget vann i huvudsak riksdagens bifall, men då svårigheter att finansiera det tilltänkta monopolbolaget inträtt på grund av världskrigets utbrott, beslöts uppskov med monopollagstiftningens ikraftträdande till dag under år 1915, som bestämdes av Kungl. Maj:t. Redan den 15 december 1914 kunde emellertid Kungl. Maj:t utfärda de av riksdagen antagna förordningarna angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket (monopolförordningen; svensk författningssamling nr 436 ') samt om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket (ersättningsförordningen; svensk författningssamling nr 437 1 2), av vilka den förra förordningen trädde i kraft den 1 juni 1915 och den senare den 1 januari 1915 (svensk författningssamling nr 438). Stiftelseurkund för monopolbolaget, aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, upprättades likaledes den 15 december 1914, varefter företaget den 23 december konstituerades; registrering beviljades den 19 januari 1915. På extra bolagsstämma den 26 januari 1915 bemyndigades bolagets styrelse att underteckna kontrakt med staten, varigenom den enligt monopolförordningen staten tillkommande monopolrätten uppläts till bolaget. Kontrakt upprättades sedermera den 12 februari 1915.

Det svenska tobaksmonopolet är ett partiellt monopol. Det avser enligt monopolförordningens 1 § allenast tillverkningen av tobaksvaror, varemot såväl odlingen av tobak som handeln med tobaksfabrikat äro fria (3 och 5 §§).

1 Däri vidtagna ändringar, se 1915: 146, 214, 1918: 420, 1921: 415.

5 » » » , » 1915: 199.

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 192. 13

Som konsekvens av tillverkningsinonopolet tillkommer importen av råtobak med ett obetydligt undantag uteslutande monopolet (‘2 §). Importen av färdiga tobaksvaror är däremot tillåten — förutom i mindre kvantiteter för resande från utrikes ort — icke blott för monopolet utan ock för envar tobakshandlare (22 §). Såtillvida är friheten för odlingen, handeln och importen begränsad, att vissa av tillverkningsmonopolet föranledda kontroll föreskrifter skola iakttagas. Härtill återkommer jag i det följande. Beskattningen av tobaksvaror är så anordnad, att i varje tobaksvaras priskurantpris (utförsäljningspris) skatt skall ingå med belopp, som motsvarar vissa procent av priskurantpriset (18 §, 22 § 2 mom.). Från och med den 1 mars 1922 utgår tillika en särskild skatt efter stycketal respektive vikt (svensk författningssamling 1922: 67, 1923: 95). Denna skatt, som är av provisorisk natur, drabbar den importerade varan hårdare än den inhemska tillverkningen. Slutligen innehållas i monopolförordningen åtskilliga ansvarsbestämmelser m. m. (24—37 §§).

I detta sammanhang må anmärkas, att enligt tulltaxan tull utgår såväl å råtobak som å tobaksfabrikat, som införas till riket. Tullen beräknas efter vikt.

Utmärkande för det svenska tobaksmonopolets utövande är, att det icke drives av staten själv utan av ett enskilt bolag, åt vilket statens monopolrätt upplåtits. Enligt bolagsordningen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet utgör bolagets aktiekapital lägst 17 miljoner kronor och högst 51 miljoner kronor. Aktierna äro dels stamaktier, dels preferensaktier. Stamaktie kan ägas endast av svenska staten eller av svensk undersåte, som därtill erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd, och preferensaktie endast av svenska staten eller av svensk undersåte. Vid bolagets bildande utgjorde aktiekapitalet 35 miljoner kronor, därav 18 miljoner kronor stamaktier och 17 miljoner kronor preferensaktier. Stamaktierna övertogos av staten såsom avbetalning å den likvidsumma — svarande mot statens inlösnings- och ersättningsskyldighet i anledning av monopolets införande — som bolaget enligt kontraktet med staten hade att erlägga för monopolrättens utövande. Vid den slutliga uppgörelsen rörande ersättningskostnaderna erhöll staten som slutlikvid stamaktier till ytterligare ett belopp av 11 miljoner kronor, varmed aktiekapitalet i december 1917 höjdes. Av preferensaktierna tecknade pensionsstyrelsen — närmast med föranledande av svårigheterna att erhålla för bolagets bildande erforderligt kapital — 12 miljoner kronor att placeras i pensionsförsäkringsfonden, medan återstående 5 miljoner kronor tecknades av enskilda, med företrädesrätt till teckning för ersättningsberättigade personer och företag. I aktiestockens storlek och fördelning har sedermera icke någon ändring skett; aktiekapitalet uppgår således för närvarande till 46 miljoner kronor, därav 29 miljoner kronor i stamaktier och 17 miljoner kronor i preferensaktier. Staten äger direkt 29 miljoner kronor och indirekt 12 miljoner kronor eller tillhopa 41 miljoner kronor, utgörande cirka 89 procent av hela aktiekapitalet.

Mon opolbolaget.

Aktiekapitalet.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Preferensaktierna — å vilka enligt kontraktet mellan staten och monopolbolaget en utdelning av 4 1/3 procent är tillförsäkrad — medföra framför stamaktierna företrädesrätt till årlig utdelning av bolagets vinst intill 6 procent å preferensaktiebeloppet, varefter å stamaktierna skola utdelas intill 6 procent. Utdelningsbar vinst utöver 6 procent å aktiekapitalet skall fördelas sålunda, att för varje 7/« procent, som bärav tillfaller stamaktie, ’/s procent skall tillfalla preferensaktie, intill dess varje preferensaktie erhållit tillhopa 7 procent, varefter återstående vinst fördelas så, att för varje 8/I0 procent å stamaktie 1f10 procent skall tillfalla preferensaktie. Upplöses bolaget, skall innehavare av preferensaktie hava företrädesrätt framför stamaktiernas ägare till erhållande ur bolagets tillgångar av aktiens nominella värde jämte 6 procent utdelning, i den mån sådan ej guldits.

Efter utgången av år 1924 må enligt bolagsordningen aktiekapitalet nedsättas genom preferensaktiernas inlösen till nominella värdet med tillägg av den å aktierna belöpande vinsten för sista räkenskapsåret.

Styrelsen. Bolagets styrelse består enligt bolagsordningen av sex eller åtta ledamöter med en suppleant för varje styrelseledamot. Alltsedan bolagets tillkomst har styrelsen utgjorts av åtta ledamöter. Kungl. Maj:t utser halva antalet styrelseledamöter, bland dem ordförande, jämte suppleanter för dem. En av de sålunda utsedda skall tillika vara jourhavande direktör. Övriga styrelseledamöter jämte suppleanter för dem väljas av preferensaktieägarna. Bland sistnämnda ledamöter utses en av bolagets styrelse att tillika vara bolagets verkställande direktör. Styrelsen är beslutför, när minst två tredjedelar av styrelsens ledamöter, däribland minst två av de utav Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna eller deras suppleanter, äro närvarande. Årligen utses fyra revisorer jämte suppleanter, därav två av Kungl. Maj:t.

Kontraktet Huvudbestämmelserna i kontraktet mellan svenska staten och monopolmeiian staten bolaget innehålla följande. Staten upplåter till bolaget för den tid kontraktet °C\™åget01 gäller utövandet av monopolrättigheten med allt vad därtill hörer samt överlåter tillika till bolaget den egendom, som staten förvärvar enligt ersättningsförordningen. För vad staten sålunda upplåter och överlåter erlägger bolaget likvid med belopp, motsvarande vad staten jämlikt ersättningsförordningen får utbetala i inlösen, ersättning och understöd m. m. I likviden skola ingå stamaktier till parikurs till ett belopp av 18 miljoner kronor. För fullgörande av den kontanta likviden upptager bolaget ett obligationslån å 20 miljoner kronor. Uppsäger staten kontraktet, skall staten övertaga betalningsansvaret för obligationslånet. För alla tobaksvaror, som av bolaget försäljas eller eljest utlämnas, så ock för alla tobaksvaror, som av bolaget eller tobakshandlare importeras, skall bolaget till staten erlägga skatt till belopp, motsvarande de enligt monopolförordningen å varje tid gällande procentsatser. Genom tilläggsavtal den 25 februari 1922 gäller detta åtagande

15 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

jämväl med avseende å deri särskilda skatten. Skatten inlevereras till statskontoret månadsvis, och skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker. Fö"r vinnande av största möjliga besparing i omkostnader åligger det bolaget att å alla områden av sin verksamhet anordna driften på det mest rationella och effektiva sätt ävensom att vid fastställande av tobalcsvaras priskurantpris iakttaga, att den belastning, som avser att lämna vinst å rörelsen, kommer att vila i möjligaste mån jämnt å alla varuslag. Avsättning till fonder — förutom till reservfond och pensionsfond — må ej äga rum.

Enligt instruktion den 26 februari 1915 för de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna i monopolbolaget åligger det dem att i möjligaste mån verka för en ur olika synpunkter rationell skötsel av bolagets angelägenheter, ävensom att tillse bland annat, att vid fastställandet av tobaksvarornas priskurantpris sådana grunder tillämpas, att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna, att tillverkningen bedrives så, att allmänhetens smak och vanor behörigen tillgodoses, att endast med nödig varsamhet och med tagen hänsyn till återförsäljares berättigade intressen sådana ändringar i försäljningsförhållandena vidtagas, som äro erforderliga för en rationell skötsel av bolagets rörelse, att sådana rabattförmåner lämnas återförsäljare, att, i vad på bolaget beror samt med behörig hänsyn till rådande förhållanden inom tobakshandeln, återförsäljare må äga möjlighet att förvärva skälig inkomst av sin rörelse, samt att i förekommande fall gent emot de hos bolaget anställda arbetarna och övrig personal förfares med den särskilda hänsyn, som betingas av bolagets ställning såsom ensam arbetsgivare inom tobaksindustrien.

Jourhavande direktören har enligt instruktionen att göra sig noggrant underrättad om bolagets förhållanden samt att med uppmärksamhet följa bolagets verksamhet, i synnerhet i vad den kan hava inflytande på statens trygghet för att skattebelopp vederbörligen debiteras och inbetalas. I instruktionen meddelas vidare föreskrifter om särskilda åligganden för jourhavande direktören, åsyftande att bereda staten säkerhet för kontraktets fullgörande, m. m.

Ledamot, som finner sig icke kunna biträda beslut, som fattas vid styrelsesammanträde, bör låta till protokollet anteckna sin avvikande mening.

Jämväl för de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna är den 26 februari 1915 utfärdad särskild instruktion, innefattande närmare bestämmelser om deras åligganden.

Det mellan staten och monopolbolaget träffade kontraktet ävensom instruktionerna för de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna och revisorerna torde få såsom bilagor (1—3) fogas till dagens statsrådsprotokoll.

Den ersättningsplikt, som i anledning av monopolets införande jämlikt ersättningsförordningen åvilar staten, kan i korthet sägas omfatta dels tobaksfabrikanternas i och för tobakstillverkningen använda materiella tillgångar,

Instruktionen för de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna.

Instruktionen för de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna.

Kostnaderna för monopolets införande.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

dels det immateriella värde, som de inom tobaksindustrien arbetande företagen såsom sådana kunde anses representera, dels ock gottgörelse i viss omfattning för förlorad anställning inom tobakstillverkningen' samt i viss mindre omfattning för förlorad eller minskad verksamhet inom handeln med råtobak och tobaksvaror (1 §). I 6—10 §§ av ersättningsförordningen innehållas de närmare förutsättningarna och grunderna för ersättnings utgående. I 11 § innefattas de särskilda bestämmelser i avseende å inlösning och ersättning, som gälla beträffande aktiebolaget förenade svenska tobaksfabriker. Slutligen innehåller 12 § särskilda bestämmelser angående understöd.

Genom särskilda förordningar den 11 juni 1915 (nr 199) och den 17 juni 1916 (nr 213—215) har i vissa avseenden rätten att erhålla ersättning eller understöd reglerats eller utvidgats. Genom förordning den 17 juni 1916 (nr 212) har statens ersättningsplikt utsträckts till att omfatta jämväl tobaksengrossister och hos dem anställda personer. Sedan 1919 har jämväl utgått understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande nödlidande personer. (Svensk författningssamling 1919: 535, 1920:157, 1921: 409.)

För prövning av de i anledning av monopolets införande från fabrikanter och andra uppkommande inlösnings- och ersättningsanspråk tillsattes i överensstämmelse med vad som stadgas i ersättningsförordningen (3 §) av Kungl. Maj:t en centralkommission, varjämte för förberedande behandling av de framställda anspråken tillsattes lokalkommissioner i de olika delarna av riket.

De sammanlagda utgifterna för monopolets införande hava uppgått till i runt tal 51,725,000 kronor, varav 38 miljoner kronor belöpa å immateriella värden (monopolrätten), cirka 13 miljoner kronor å materiella tillgångar samt återstoden å omkostnader och räntor. Det sammanlagda ersättnings- och inlösningsbeloppet överstiger med nära 7 miljoner kronor, vad riksdagen beräknat. Merkostnaden hänför sig huvudsakligen till värdeminskning å fastigheter, personliga ersättningar till arbetare samt kommissionsutgifter och räntor.

Monopolbolagets verk samhet.

Organisation och förvaltning.

Monopolbolaget började sin verksamhet den 1 juni 1915. 1 organisationsoch förvaltningshänseende är rörelsen indelad i tre huvudgrupper: huvudkontoret, fabrikerna och tobakskontoren.

Huvudkontoret, som är förlagt till Stockholm, leder rörelsen, tillhandahåller fabrikerna och tobakskontoren erforderligt rörelsekapital, inköper råtobak m. m. samt leder i stora drag såväl försäljningen som tillverkningen.

Fabrikerna, som tillverka tobaksvaror enligt den fördelning och de särskilda föreskrifter, som meddelas av huvudkontoret, leverera varorna till tobakskontoren. I början av sin verksamhet bedrev bolaget tillverkning i ett flertal av de äldre fabrikerna. Under första året övertogos och drevos sålunda icke mindre än 29 fabriker. Så småningom och hand i hand med koncentrering av driften har monopolbolaget förvärvat eller låtit uppföra och inreda nya fastigheter, så att numera den väsentligaste delen av tillverkningen sker i egna, moderna lokaler, utrustade med tidsenliga för stordrift lämpade maskiner. För närvarande drives tillverkning å följande orter: Malmö (cigarrer och cigarrcigarretter), Karlskrona, Göteborg och

Kandi. Maj:tu proposition Nr 192.

17 Norrköping (snus), Södertälje (cigarretter), Stockholm (alla varuslag utom tuggtobak), Arvika och Charlottenberg (röktobak och tuggtobak), Gävle (cigarrcigarretter) samt Härnösand (cigarretter, röktobak och snus).

Tobakskontoren ombesörja försäljningen och distributionen. Varor för försäljning rekvireras • genom huvudkontoret, som efter granskning vidarebefordrar orderna till fabrikerna för expedition. Försäljningen grundas huvudsakligen på order direkt från återförsäljarna, men sker tillika genom ett mindre antal resande och platsförsäljare. Tobakskontor äro upprättade på följande platser: Malmö, Karlskrona, Kalmar, Jönköping, Göteborg, Norrköping, Örebro, Stockholm, Arvika, Karlstad, Uppsala, Gävle, Hudiksvall,

Sundsvall, Härnösand, Östersund och Luleå.

é

För förvaltning av monopolbolagets fastigheter m. m. äro tre särskilda bolag bildade, nämligen tobaksmonopolets fastighetsaktiebolag, fastighetsaktiebolaget bryggaren och aktiebolaget tobaksodling.

Med avseende å de förhållanden, som röra bolagets arbetare- och tjänste- Arbetare och mannapersonal, må följande sammanfattande upplysningar lämnas. tjänstemän.

Antalet arbetare utgjorde år 1916 973 män och 3,358 kvinnor, år 1919 1,218 män 1 och 4,481 kvinnor *, år 1920 1,139 män och 3,996 kvinnor samt år 1923 819 män och 2,548 kvinnor. Antalet tjänstemän uppgick år 1916 till 410, steg år 1919 till 69S1 samt hade år 1923 nedgått til! 403 personer. Förhållandet mellan bolaget och dess arbetare är reglerat genom arbets- och löneavtal. Den genomsnittliga årsinkomsten för samtliga arbetare uppgick år 1916 till cirka 900 kronor, år 1919 till cirka 2,350 kronor, år 1921 till cirka 2,950 kronor och år 1923 till cirka 2,100 kronor. Tvister, som eventuellt uppkomma under avtalstiden, avgöras på sätt angives i en för detta ändamål särskilt träffad överenskommelse om förhandlingsordning. Det däri föreskrivna sättet för lösandet av uppkommande tvister har visat sig medföra gott resultat. Under bolagets verksamhetstid hava blott tre strejker förekommit, av vilka endast den första fick någon nämnvärd omfattning.

Samtliga i bolagets tjänst anställda arbetare och tjänstemän äro numera pensionsförsäkrade, förvaltningspersonalen i Sveriges privatanställdas pensionskassa samt teknisk personal och arbetare hos pensionsstyrelsen. Arbetarna hava egen sjuk- och begravningskassa. För varje medlem i denna kassa betalar bolaget viss årlig avgift, varjämte kassan åtnjuter vissa andra förmåner från bolagets sida. Kassan erhåller statsunderstöd samt ett kommunalt anslag av Stockholms stad.

Intressekontor äro upprättade vid de större fabrikerna till ett antal av nio. Genom intressekontoren hava för arbetarna anordnats kurser i olika läroämnen samt i gymnastik, klädsömnad, matlagning m. m. För personalens barn äro barnkrubbor och sommarkolonier anordnade. Vid slutet av år 1918 var personalens fordran å sparkasseräkning hos intressekontoren cirka

15,000 kronor, medan motsvarande tillgodohavande vid 1923 års utgång uppgick till cirka 160,000 kronor.

För att medverka till avhjälpande av den svåra bostadsbristen under krisåren beslöt bolaget år 1919 att ställa visst belopp till förfogande för egnahemslån åt i bolagets tjänst anställda personer. Nu gällande egnahemslån uppgå till ett antal av 40 med ett lånebelopp av sammanlagt cirka

1 Detta antal utgör det högsta under bolagets verksamhetstid. Bihang till riksdagens protokoll 192i. 1 sand. 1Ö3 höft. (Nr 192.)

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

290,000 kronor. Till lindrande av dyrtidstrycket under den svåraste kristiden upprättades under åren 1916 och 1917 å de större fabriksorterna varuförmedlingskontor, genom vilka personalen kunde inköpa livsförnödenheter till relativt billiga priser. I samband därmed upprättades jämväl marketenterier. Rörelsen erhöll en betydande tillslutning. Totalvärdet av inköpta och försålda varor uppgick till över 8 miljoner kronor. Under år 1919 avvecklades varuförmedlingsrörelsen, medan marketenterirörelsen fortfarande bedrives ehuru i mindre omfattning.

Den totala tobakskonsumtionen under åren 1916—1923.

(A diagrammen äro cigarrer och cigarrcigarretter angivna i milj. st., cigarretter i 10-tal milj. st., röktobak och tuggtobak i 1,000-tal kg. samt snus i 10,000-tal kg.).

I nedanstående diagram hava inlagts kurvor, utvisande växlingarna i kvantiteten av de under åren 1916—1923 genom monopolbolaget och tobakshandlarna försålda tobaksvarorna.

(1,629.867

Bete

160 —

Kanyl. Maj.ts proposition Nr 192. 19

1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923

Av diagrammen framträda vissa karaktäristiska förskjutningar dels uti tobakskonsumtionen över huvud taget, dels oek uti konsumtionens fördelning å varuslagen. I stort sett betecknar tiden efter 1919 en nedgång i tobakskonsumtionen, och denna nedgång är påfallande stor såvitt angår cigarrer och cigarretter samt tuggtobak. På senaste tiden förmärkes en viss stegring i omsättningen av cigarrcigarretter och röktobak, vilket närmast skulle giva vid handen, att en övergång äger rum från förbrukning av cigarrer och cigarretter, vilka fortfarande visa nedgång, till de nämnda billigare varuslagen.

Det förtjänar nämnas, att kurvorna för tuggtobak och snus så gott som uteslutande representera tobaksmonopolets försäljningar; tobakshandlarnas import av dessa varuslag är ytterst ringa.

För tobaksmonopolets försäljningar av olika varuslag hava kurvor av enahanda beskaffenhet inlagts i efterföljande diagram. Till jämförelse hava

20 Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 192.

Tobaksmonopolets försäljning.

Tobaksmonopolets försäljning och tobakshandlarnas import under åren 1916-1923.

Cigarrer och cigarrcigarretter i milj. st. Cigarretter i 10-tal milj. st.

Röktobak i 10,000-tal kg.

558 sos

BIT LODNING-.

CiOARRCR

-----ClOARRCIGARRLTTCR

- + - 4- CiGARRETTER RÖRTOBAK

12 5.'20

119 826 —rs

1.058 43i

Tfoy.eio

Tobakshandlarnas import

47 232

39.728 C *oi

- - - 84.173

5.000 .

4!.07fc

3 0 544

1916 1917 1718 1919 1920 1921 1922 1923-1916 1917 1919 1919 1920 1921 1922 1923

vid sidan därav ställts kvantitetskurvorna i samma skala för tobakshandlarnas import. En sammanslagning av dessa båda grupper av kurvor skulle alltså bilda de kurvor, som upptagits å föregående diagram för motsvarande varuslag.

Innehållet av detta diagram belyses närmare av följande tabell,' som för däri upptagna varuslag ånger särskilt för tobaksmonopolet och särskilt för handlandena kvantitetssiffror för cigarrer, cigarrcigarretter, cigarretter och röktobak.

' Angående denna tabell, se vidare sid. 43, 59.

K linål. Maj ds proposition Nr 192.

2\

Cigarrer (milj. st.):

Monopolets försäljning ..........

Handlandenas import ............

Cigarrcigarrelter (milj. st.):

Monopolets försäljning ..........

Handlandenas import.............

Cigarretter (milj. st.):

Monopolets försäljning ..........

Handlandenas import.............

Röktobak (tusentals kg.):

Monopolets försäljning ..........

Handlandenas import.............

Den av tobakshandlarna importerade kvantiteten av skilda varuslag har för åren 1916—1923 utgjort så stor andel av tohaksmonopolets försäljning inom motsvarande varugrupper, som angives genom de i följande tabell intagna procenttalen.

Enligt det sålunda lämnade siffermaterialet kan förloppet av växlingarna i omsatta varukvantiteter i stora huvuddrag angivas på följande sätt:

Tohaksmonopolets försäljning av cigarrer steg från 62.8 miljoner stycken år 1916 till 125.2 miljoner stycken år 1919 men har sedermera åter nedgått, år 1923 ända till 39.7 miljoner stycken. Importen, som år 1916 utgjorde 18 miljoner stycken och år 1918 visade maximum, 47.2 miljoner stycken, har nedgått till 11. i miljoner stycken. Av cigarrcigarretter har tobaksmonopolet år 1916 försålt 66.5 miljoner stycken, år 1919 131.3 miljoner stycken samt år 1923 119.8 miljoner stycken eller det högsta antalet näst efter 1919 års. Motsvarande siffror för importen utgjorde respektive 5.o, 25.9 (år 1921) och 16.4 miljoner stycken. Av tobaksmonopolet försålda cigarretter uppgingo år 1916 till 703.7 miljoner stycken, år 1920 till 1,558.5 miljoner stycken samt år 1923 till 1,058.4 miljoner stycken. Importen utgjorde år 1916 30.5 miljoner stycken, år 1921 84.2 miljoner stycken samt år 1923 41.i miljoner stycken. Röktobaken företer för monopolet år 1923 den högsta försålda kvantiteten, 944,400 kilogram, medan motsvarande siffra

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

år 1916 utgjorde allenast 586,200 kilogram. Importen var störst år 1919, 370,500 kilogram, och uppgick då till nära 4 gånger den kvantitet, som importerades år 1923, eller 100,700 kilogram.

Förhållandet mellan tobakshandlarnas import och tobaksmonopolets försäljning enligt den procentiska sammanställningen uppvisar dessa mera utmärkande tal. För cigarrer var förhållandet år 1916 28.6 7 procent, det nådde sitt maximum år 1918 (58.41 procent) och utgjorde år 1923 27.8 8 procent; år 1921 framvisar procenttalet 57.17. För cigarrcigarretter utgjorde motsvarande tal respektive 7.52 procent (1916), 22.18 procent (1921, maximum) och 13.6 9 procent (1923). Procenttalet beträffande cigarretter har växlat mellan lägst 3.6 0 (1918) och högst 6.2 6 (1921) samt uppgår för år 1923 till 3 .88. Tobakshandlarnas försäljning av röktobak uppgick år 1916 till 8.87 procent och år 1918 till 41.55 procent av tobaksmonopolets försäljning, varefter procenttalet stadigt sjunkit; för år 1923 antecknas sålunda 10.70 procent.

Det härefter intagna diagrammet utvisar växlingarna i värdet av tobaksmonopolets försäljning under åren 1916—1923, och har vid sidan därav ställts ett i samma skala uppgjort diagram för växlingarna i värdet av tobakshandlarnas import. Dessa kurvor motsvara alltså de i diagrammet å sid. 19 inlagda kvantitetskurvorna. Att framlägga värdediagram över den samlade försäljningen på sätt som skett beträffande kvantiteten har ansetts äga mindre intresse.

Av detta diagram framgår i huvudsak följande. Värdet av tobaksmonopolets försäljning av cigarrer har stigit från 8.54 6 miljoner kronor år 1916 till 28.82 2 miljoner kronor år 1919 men sedermera åter nedgått till 9.8so miljoner kronor år 1923. Importen, som år 1916 hade ett värde av 4.71 o miljoner kronor, och år 1918 visade maximum, 26.5 35 miljoner kronor, har nedgått till 4.2 6 0 miljoner kronor. Av cigarrcigarretter har tobaksmonopolet år 1916 försålt till ett värde av 4.7 8 8 miljoner kronor; år 1923 utvisar hittills det största värdet, nämligen 14.8 0 7 miljoner kronor. Importvärdet för denna tobaksvara steg från 0.4 5 o miljoner kronor år 1916 till 3.603 miljoner kronor år 1921 men har sedermera gått tillbaka till 2.452 miljoner kronor år 1923. Av tobaksmonopolet försålda cigarretter hade ett värde år 1916 av 19.821 miljoner kronor, år 1920 av 66.12 6 miljoner kronor och år 1923 av 46.7 g i miljoner kronor. Motsvarande siffror för importen utgjorde 1.641 miljoner kronor, 8.745 miljoner kronor och 4.506 miljoner kronor. Röktobaken företer för monopolet år 1923 det högsta försålda värdet, 18.08 7 miljoner kronor, medan motsvarande siffra år 1916 utgjorde allenast 4.676 miljoner kronor. Importvärdet var störst år 1919, 14.375 miljoner kronor, och uppgick då till något mera än 3 gånger dess värde år 1923, eller 4.7 08 miljoner kronor.

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 1U2.

28 Tobaksmonopolets försäljning.

bo

50 H5

HO

20,

I 5

5,»,

iso*

916 1917 1518 1919 1920 1921 1922 I923-I9I6 1917 l?)8 1919 1920 1921 1922 1923

Diagrammets innehåll belyses närmare av de i följande tabell intagna uppgifter om den andel, uttryckt i procent, som värdet av tobakshandlarnas import av olika varuslag under åren 1916 1923 utgör av mot-

svarande värde för tobaksmonopolets försäljning:

Någon närmare utläggning av dessa siffrors innebörd torde icke vara erforderlig.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Genomsnittspriser å dels de av tobaksmonopolet försålda, dels de av tobakshandlarna importerade tobaksvarorna.

I den härefter intagna tabellen hava sammanställts genomsnittspriser under åren 1916—1923 för dels de av tobaksmonopolet försålda, dels de av tobakshandlarna importerade tobaksvarorna. Tabellen upptager särskilda uppgifter om tobakshandlarnas priser i procent av tobaksmonopolets, vidare indexserier för prisserierna ävensom en med utgångsberäkning från år 1916 fortlöpande indexserie för levnadskostnaderna.

Av tabellen framgår, att importens genomsnittspriser i allmänhet ligga avsevärt högre än monopolets. Vidare kan i stort sett för samtliga varuslag sägas, att prisnivån med avseende å särskilt monopolets men i viss mån även importörernas varor i början av dyrtiden låg under indextalet för levnadskostnaderna. Vid index’ nedgång hava priserna icke sänkts i motsvarande mån. Prissänkningen har varit minst för monopolets varor,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1U2.

och dess avstannande torde delvis haft sin grund i den merbelastning, som infördes genom den särskilda skatten. Den avsevärda stegringen i priserna å röktobak torde till stor del bero därpå, att ett flertal rökare övergått från cigarrer till röktobak, samt att dessa i allmänhet torde använda tobak av högre kvaliteter.

Tobaksmonopolets distributionskostnader.

Monopolbolagets distributionskostnader hava under åren 1915—1923 uppgått till följande belopp:

Av denna tabell framgår, att distributionskostnaderna nedbringats frän 4.21 procent år 1915 till 2.5 5 procent år 1923.

Av tobaksmonopolet lämnad försäljning srabatt. Försäljningskostnaderna i form av rabatter till återförsäljare liava för monopolbolaget under åren 1915—1923 utgjort:

1 Häri ingå till grossister utbetalda rabattbelopp för är 1915 med 1,533,057.82 kronor och för år 1916 med 4,273,686.71 kronor. 2 Genom diskontering av den s. k. tilläggsrabatten till vissa specialtobakshandlare utbetaltes härutöver år 1918 2,779,698.40 kronor och år 1919 2,604,825.50 kronor. 3 Häri ingår omsättningspremie vid ökad cigarrförsäljning med 1.279,367.84 kronor.

Enligt tabellen hava ifrågavarande försäljningskostnader avsevärt nedgått, nämligen från 20.x procent år 1915 till 13.5 9 procent av försäljningen år 1923.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

T obaks monopolets till statsverket redovisade tobaksskattebelopp.

(I 1,OOO-tal kronor.)

Monopolbolaget bär till statsverket under åren 1915—1923 redovisat följande skattebelopp:

,

i!‘

1 Innefatta!' både cigarrer och cigarrcigarretter.

Det sammanlagda skattebelopp, som under de gångna åren inlevererats till statsverket, utgör sålunda 244,315,000 kronor för monopolbolagets till verkning och import samt 40,843,000 kronor för handlandenas import. Den från sistnämnda import härflytande skatten uppgår således till omkring 14 procent av hela skatteuppbörden.

Tobaksmonopolets vinst.

En sammanställning av monopolbolagets vinst under åren 1915—1923 samt utdelningen därav giver följande till resultat:

1 Uppskattas till cirka 15,200,000 kronor.

Kanal. Majds proposition Nr 192.

27 Vinstbeloppen liava uppstått a rörelsen under det år, för vilket de äro angivna, men utdelningen har verkställts först under det följande året. Utdelningen för åren 1915—1922 till preferensaktieägare fördelar sig på

a) preferensaktier tillhörande pensionsstyrelsen kronor 8,160,000

h) » » allmänheten ................... » 3,400,000

Kronor 11,560,000.

Statens kapitalutlägg för tobaksmonopolets införande har i stort sett utgjort 29,000,000 kronor, representerande statens stamaktier i bolaget. Enlig! tabellen har staten genom utdelning å stamaktiekapitalet för tiden 1915— 1922 tillförts en inkomst av 55,570,000 kronor. Staten kan således sägas hava tillfullo återbekomma sin kapitalinsats jämte ränta, detta även om hänsyn tages till penningvärdets fall.

Statens inkomster av tobakshanteringen.

(I 1,000-tal kronor.)

Till statsverket hava under åren 1915—1923 inlevererats följande medel, härflytande från tobakshanteringen.

Före tobaksmonopolets införande utgjordes statens skatteinkomst av tobakshanteringen uteslutande av tullavgifter, vilka vid samma tid uppgingo till omkring sex miljoner kronor.

Här må vidare nämnas, att det totala utförsäljningsvärdet för i riket tillverkade och dit införda tobaksvaror utgjorde i runda tal under år 1908

38,108,000 kronor, år 1916 66,971,000 kronor och är 1923 136,725,000 kronor. Fördelad på medelantalet invånare i Sverige under sagda år komma av nämnda konsumtionssiffror respektive 7.05, 11.68 och 22.79 kronor per individ. Fördelad på endast den manliga befolkningen över 15 år stiger summan till respektive 21.53, 35.25 och 67.52 kronor. Härvid bör dock märkas, att 1908 års siffror icke äro fullt jämförbara med motsvarande siffror för åren 1916 och 1923, enär 1908 års försäljningsvärde torde vara beräknat efter avdrag av återförsäljarerabatt, under det att för de båda senare åren priskurantpriset beräknats, varjämte uppgifterna över folkmängden i vissa fall äro approximativa.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Frågan o.n kontraktsuppsägning.

Statsmonopol eller fri näring

1904.

2 909, 191 1.

En närmare undersökning av monopolbolagets verksamhet under åren 1915—1922 har på uppdrag av socialiseringsnämnden verkställts av därför särskilt tillkallad. Till denna undersökning, som kommer att intagas i statens offentliga utredningar och i dagarna lämnar trycket, her jag i övrigt att få hänvisa.

Då jag nu går att taga ställning till frågan om uppsägning från statens sida av det mellan staten och monopolbolaget slutna avtalet, inställa sig omedelbart till besvarande två huvudfrågor, den ena huruvida statsmonopol å tobakstillverkningen alltjämt bör bibehållas, och den andra huruvida, därest den förra frågan besvaras jakande, utövandet av statsmonopolet även framdeles bör upplåtas åt enskild.

Vad till en början angår frågan om statsmonopol eller fri näring torde jag lämpligen böra här anföra något av vad tidigare uttalats angående monopolsystemet och dess företräden i förhållande till andra beskattningsformer beträffande tobak. Redan i kommittébetänkandet av år 1904 lämnades en utförlig redogörelse i dylikt hänseende, därvid kommittén förklarade, att det icke behövde särskilt framhållas, att på monopolbeskattningens väg ojämförligt större inkomster skulle kunna beredas statskassan än vid vilken annan skatteform som helst, varefter kommittén bland annat yttrade följande:

»Till förmån för monopolet kan ytterligare framhållas, att detta tobakshanteringens samlande i en hand bereder tillfälle till genomförandet av besparingar i driften, vilka eljest icke äro tänkbara. I detta hänseende vilja kommitterade endast påpeka, hurusom inköpen av de för inonopolförvaltningens tillverkning erforderliga kvantiteter utländsk råtobak kunna ske i så stor skala, att redan därå en avsevärd vinst är att påräkna; vidare att de agenter av olika slag, som äro för de privata fabrikanternas avsättning av tillverkningarna nödvändiga, försvinna, och att därmed de högst avsevärda belopp, som åtgått till provisioner och resekostnader, inbesparas till vinst för statskassan; att förhållandet skulle bliva enahanda med de olika slags reklamkostnader, som för närvarande till följd av den stora konkurrensen icke kunna undgås; att en monopolförvaltning icke är utsatt för att genom köpares iråkade obestånd åsamkas förluster, då monopolförvaltningen icke av konkurrenshänsyn föranledes att på kredit utlämna tobaksfabrikat till köparna; samt att handeln med tobaksfabrikat jämväl i andra avseenden än ovan berörts kan ordnas på sådant sätt, att kostnaderna för fabrikatens tillhandahållande åt konsumenterna nedbringas. — — — — — — — —

Slutligen bör ock påpekas det företräde hos monopolbeskattningen, att skatten här kan mera direkt uttagas hos konsumenten än vid andra arter av konsumtionsbeskattning.» I

I anförande till statsrådsprotokollet över finansärenden den 27 maj 1909, då frågan angående tobaksbeskattningens effektiva reglerande anmäldes för Kungl. Maj:t, framhöll dåvarande departementschefen som sin åsikt, att ett fullt tillvaratagande av skattekraften hos tobaken säkerligen icke stode att vinna annorledes än genom monopollagstiftning. Och de kort därefter

2!)

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 192.

tillsatta sakkunniga uttalade sig i sitt år 1911 avgivna betänkande i enahanda riktning som 1903 års kommitté.

Vid framläggandet inför 1914 års senare riksdag av förslaget om införande av statsmonopol förklarade sig föredragande departementschefen visserligen icke kunna bortse frän de olägenheter, som måste anses förenade med statsdrift inom eu stor industri. Staten kunde givetvis i sin verksamhet icke begagna sig av lika fria former som den enskilde näringsutövaren och kunde knappast lika smidigt som denne anpassa sig efter konsumenternas krav. Där det personliga intresset för ett företags utveckling förminskades, försvagades ofta nog de skiftande impulserna, initiativet och arbetsintensiteten. Härtill komma, att det ur statens synpunkt icke kunde anses önskligt, att staten inträdde som ensam arbetsgivare och producent inom en stor industrigren och sålunda kanske mot sin vilja såsom part intvingades i sociala stridigheter, vilka staten i sådan egenskap helst borde hålla sig utanför. Men även om dessa olägenheter icke finge förbises, fann departementschefen sig i huvudsak kunna instämma i nyss återgivna uttalanden angående monopolets företräden. Därutöver framhöll han bland annat, att statsmonopolet, förutom den nödiga elasticiteten, som möjliggjorde en successiv stegring av avkastningen i mån av statsverkets behov av ökade inkomster, ur skatteteknisk synpunkt besutte jämväl den fördelen framför andra beskattningsformer, att det för samma utgift från den konsumerande allmänhetens sida för tobaksförbrukningen lämnade staten den största inkomsten. Vid ett statsmonopol förefunnes ock i vida högre grad än vid varje annat beskattningssystem möjlighet att till den konsumerande allmänhetens förmån reglera priserna å tobaksvaror eller, därest monopolet icke utövades av staten själv, i allt fall tillfälle att genom normerande bestämmelser till allmänhetens tryggande influera å prissättningen, så att priserna å tobaksvaror icke sattes oskäligt höga.

Jämväl det särskilda utskott inom riksdagen, till vars behandling förslaget i fråga hänsköts, fann sig böra — med avslag å i ämnet väckta motioner — tillstyrka införandet av statsmonopol »såväl på grund av den genom de redan verkställda utredningarna ådagalagda svårigheten att på annan väg än statsmonopolets tillfredsställande lösa den föreliggande beskattningsfrågan som ock på grund av monopolets rent positiva företräden framför andra beskattningssystem». Till denna utskottets uppfattning anslöt sig ock riksdagen.

Såsom i det föregående framhållits, infördes statsmonopol å tobakstillverkningen i vårt land först efter omfattande utredningsarbeten ocli grundliga överväganden. Vad därvid såsom huvudskäl anfördes för och emot monopolsystemet synes i det stora hela hava besannats av de gångna årens erfarenhet. Avsikten med tobaksmonopolet var att för staten möjliggöra genomförandet av en tobaksbeskattning av tillräcklig elasticitet för att medgiva

1914 Departements-

chefen.

30 Kungl. Maj:ts. proposition Nr 192.

uttagandet av de ökade inkomster, varav statsverket kunde komma i behov. I sådant hänseende kan monopolet sägas hava val infriat de förhoppningar, som ställts på detsamma. Statens inkomster av tobakshanteringen under de gångna monopolåren hava, på sätt framgår av den å sid. 27 intagna tabellen, varit betydande, och det vill förefalla, som om dessa icke kunnat med ett annat skattesystem uttagas med större belopp, i allt fall icke utan att den konsumerande allmänheten i högre grad än nu varit fallet måst vidkännas ökade utgifter för tobaksförbrukningen. Och olägenheterna med monopolsystemet synas icke hava varit större än man redan vid dess införande haft anledning att räkna med. Samma skäl, som år 1914 åberopades till förmån för monopolets införande, kunna således nu, sedan den av monopolets införande betingade organisationen vunnit erforderlig fasthet, så mycket mer anföras till stöd för monopolets fortsatta bibehållande. 1 detta avseende ifrågasätter jag fördenskull icke någon ändring.

Statsdrift eller enskild drift.

Vidkommande härefter frågan om statsdrift eller enskild drift hade den av 1909 års sakkunniga intagna ståndpunkten, att staten själv skulle utöva tillverkningsmonopolet, övergivits i det för riksdagen år 1914 framlagda förslaget till tobaksbeskattningens ordnande. Till stöd för den däri föreslagna anordningen, att utövandet av statsmonopolet skulle anförtros åt ett enskilt, av staten kontrollerat bolag, anförde föredragande departementschefen, att det därigenom bleve möjligt att undvika den med statsmonopolet i dess av de sakkunniga föreslagna form förenade olägenheten av en statens direkta företagarverksamhet på ett stort industriområde, varjämte med monopolets upplåtande till enskilt bolag vore förenad den fördel, att för dylikt fall statens kapitalanskaffning för monopolets genomförande icke behövde taga så stor omfattning som i händelse av monopolets utövande genom statsdrift.

I valet mellan det rena statsmonopolsystemet och den föreslagna modifierade formen därav fann sig det särskilda utskottet inom riksdagen böra tillstyrka det senare alternativet, detta så mycket hellre som, enligt vad det framhölls, de viktigaste bland de av myndigheter och andra framställda anmärkningarna mot det av 1909 års sakkunniga utarbetade monopolförslaget riktade sig mot statsdriften såsom form för monopolets utövning.

Departements- De skål, som år 1914 anfördes till stöd för överlåtande å enskild av utehefen. övandet av statens monopolrätt, lära alltjämt äga giltighet, och den vunna erfarenheten av denna anordning kan knappast anses hava givit vid handen något behov av ändring härutinnan. Visserligen har svenska tobaksindustriarbetareförbundet vid en kongress i juli månad 1923 framhållit, att enligt dess mening ett statens eget tobaksmonopol, i vars förvaltning och styrelse tobaksarbetarna hade medinflytande, vore den rätta och lämpligaste lösningen av tobaksindustriens monopolisering. Genom en dylik omläggning skulle, menade man, resultatet av driften giva staten en högre vinst samt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

.•{1

arbetarna bliva bättre tillgodosedda såväl i ekonomiskt som i andra hänseenden ocli framförallt bliva säkerställda som utövare av sitt yrke. Jag har svart att kunna dela denna kongressens uppfattning. Det vill synas mig som om kongressen ä ernå sidan överskattade fördelarna av statsdrift, samt å andra sidan dels underskattade betydelsen av det privata initiativ och det personliga affärsintresse, som genom nuvarande anordning kunna utnyttjas till statens bästa, dels förbi sago de olägenheter, som enligt min mening äro och måste vara förknippade med ett statens direkta uppträdande såsom industriell företagare i stor skala. Och vad särskilt beträffar arbetarnas ställning i det nuvarande monopolföretaget lärer allt tyda på, att företagets ledning förstått att i skilda avseenden väl sörja för arbetarnas bästa. Det må i detta sammanhang erinras därom, att uti förenämnda på uppdrag av socialiseringsnämnden verkställda undersökning av monopolbolagets verksamhet gjorts det uttalandet, att bolaget i Itc rörd a hänseende uppträtt med det ansvar, som ålegat en stor, kapitalkraftig industri i monopolställning, ävensom att det genomfört löneförhöjningar, som mera än kompenserat levnadskostnadernas ökning, samt genom en råd välfärdsanordningar förbättrat arbetarkårens allmänna ställning.

Jag finner alltså icke anledning föreligga att ifrågasätta en så väsentlig förändring, som att staten själv övertoge och utövade tobaksmonopolet. I

I detta sammanhang tillåter jag mig beröra frågan om den tid, för vilken statens monopolrätt borde upplåtas, och erinrar jag därvid, att gällande kontrakt med monopolbolaget förutsatts skola, därest ej uppsägning mellankommer, i fråga om giltighetstiden förlängas för tio år i sänder.

I en inom departementets lagbyrå upprättad promemoria har ifrågasatts, huruvida det icke borde tagas under övervägande att, därest ifrågavarande kontrakt komme att förnyas, tiden härför måtte begränsas till att avse fem i stället för tio år. Förslag till bestämmelse om ändring i kontraktet har tillika upprättats.

I yttrande häröver har styrelsen för monopolbolaget anfört:

»Det ligger i sakens natur, att ledningen av ett av oktroj beroende industriföretag av stor omfattning lätt kan komma att lida av osäkerhet och obeslutsamhet mot slutet av en oktrojperiod, då ju helt naturligt styrelsen drager sig för att vidtaga åtgärder, som ingripa i företagets gång på andra sidan oktrojperioden. Det är också självfallet, att alla de olikartade intressen, som stå i relation till tobaksmonopolets verksamhet, vid en oktrojtids utgång finna ett lämpligt tillfälle att försöka se sig själva till godo och göra sitt bästa att få även av statsmakterna prövade framställningar ånyo behandlade. Av allt detta lider kontinuiteten av företagets skötsel, utan att, såvitt styrelsen kan finna, något motsvarande gagn vinnes. Det har ej heller anförts något som helst skäl till att en så grundläggande bestämmelse i det mellan staten och tobaksmonopolet ingångna kontraktet nu skulle ändras. Av dessa skäl anser sig som sagt styrelsen böra avråda från denna punkts upptagande i kontraktsförslaget. »

Tiden för monopolrättens upplåtande.

32 Kanal. Maj:ts proposition Nr 192.

Departements-

chefen.

Tobaksmonopoltts ställning till odlingen^ handeln och importen.

Monopolet och tobaksodlingen.

Jag anser lämpligt, att staten vid upplåtandet av monopolrätten nu icke binder sig för en längre tid framåt än fem år. För ett med monopolbolaget jämförligt företag, nämligen aktiebolaget vin- & spritcentralen, är oktrojtiden bestämd till fem år. Vidare är jag för min del ej övertygad om att icke nya former för monopolrättens bandhavande kunna ifrågakomma. Vid sådant förhållande och då de erinringar, som framställts från monopolbolagets styrelse, icke synas mig kunna tillmätas någon avgörande betydelse — såvitt jag har mig bekant, hava olägenheter av den art, styrelsen antytt, icke nu vid oktrojtidens stundande utgång i nämnvärd grad gjort sig kännbara — förordar jag en begränsning av upplåtelsetiden till fem år.

Jag övergår härefter att något närmare beröra tobaksmonopolets ställning till odlingen av tobak samt handeln och importen av tobaksvaror, därvid särskilt skall uppmärksammas, huruvida härutinnan anledning föreligger till ändring, av beskaffenhet att öva inflytande på frågan om uppsägning av det med monopolbolaget slutna avtalet.

Tobaksmonopolets införande medförde i det stora hela icke någon annan ändring beträffande tobaksodlingen, än att denna ställdes under viss uppsikt av kontrollstyrelsen, varjämte prissättning bestämdes skola ske genom en särskild prisnämnd, i vilken Kungl. Maj:t utser ordförande och vilken i övrigt består av representanter dels för tobaksmonopolets utövare och dels för odlarna.

Monopolets införande har, såvitt försports, icke i anmärkningsvärd mån inverkat störande på den inhemska odlingen, och ändring i de bestående förhållandena härutinnan har icke heller från något håll ifrågasatts.

Monopolbolaget har enligt lämnad upplysning genom försöksodlingar och experiment, i samarbete med vetenskapsmän på området, försökt att höja den inhemska tobakens kvalitet. Nedanstående sammanställning upptager antalet odlare, odlingsareal, skördad takmogen kvantitet tobak och genomsnittspriserna därå ävensom genomsnittsskörd per hektar samt skördens värde under åren 1915—1923.

Kuiifjl. Maj.ts proposition Nr 192.

33 I fråga om monopolets ställning till den allmänna handeln må erinras därom, att det svenska tobaksmonopolet i motsats till vad gäller i de flesta andra länder med statsmonopol å tobak, icke omfattar handeln med tobaksvaror. Här i landet ansågs denna vid monopolets införande vara så ordnad, att den erbjöd eu lämplig organisation i och för förmedlandet av ett eventuellt fabrikationsmonopols varuförsäljning. Och en förvandling av den förhandenvarande försäljarkåren till monopolets koncessionerade försäljare befanns icke erbjuda några fördelar för vare sig staten eller den konsumerande allmänheten. Härtill kom det ytterligare skälet för monopolets begränsning i angiven omfattning, att kostnaden för monopolets införande därigenom kunde i avsevärd grad begränsas, utan att monopolets effektivitet såsom skatteform försvagades och utan att några berättigade enskilda intressen kränktes.

Grundsatsen om den fria handeln förutsattes skola gälla såväl grosshandeln som detaljhandeln.

Bibehållandet av engrossistverksamheten i dess förutvarande omfattning visade sig emellertid snart ställa sig både oekonomiskt och opraktiskt. Efter upprättandet i olika landsdelar av särskilda för varudistributionen erforderliga tobakskontor kunde, såvitt avsåg förmedling av monopolvaror, engrossisterna undvaras såsom mellanhänder, varigenom den särskilda engrossistrabatten skulle kunna såsom obehövlig indragas. Efter vederbörlig sakkunnigutredning avlät också Kungl. Maj:t den 28 april 1916 till riksdagen proposition (nr 227) i ämnet. Propositionen vann med vissa ändringar riksdagens bifall, varefter förordning i ämnet utfärdades den 17 juni 1916 (nr 212). Sedan monopolbolaget i enlighet med grunderna för förordningen upphört att lämna grossistrabatt, har ifrågavarande grosshandel i allt väsentligt upphört.

I motsats till grosshandoln har detaljhandeln i stort sett fortgått i un- Jlihang till riksdagens protokoll 192-1. I samt. 153 höft. (Nr 192.) a

Monopolet och allmänna handeln. .

Departements-

chefen.

Monopolet och importhandeln.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

gefär enahanda ordning som före monopolets införande. Tobakshandel ma sålunda enligt monopolförordningen utövas av envar till handel eljest berättigad och är hunden allenast av vissa ordnings- och kontrollföreskrifter, som för tillverkningsmonopolets behöriga utövande ansetts oundgängligen nödvändiga. I sistnämnda hänseende märkes särskilt stadgandet i 20 § 2 mom. av monopolförordningen, enligt vilket tobaksvaror icke må försäljas till all mänheten till annat pris än det av monopolets utövare å varan utsatta priskurantpriset, ävensom vissa i 1 mom. av samma paragraf meddelade föreskrifter angående tobaksvarornas saluhållande i vederbörligen kontrollstämplade originalförpackningar m. m.

Förhållandet mellan tobaksmonopolet och detaljhandeln har visserligen visat sig på enstaka punkter vara mindre tillfredsställande. I det stora hela har dock den fria handelns bestånd vid sidan av monopolet icke i principiellt avseende givit anledning till särskild erinran. Vid sådant förhållande finner jag icke påkallat att ifrågasätta någon omläggning såvitt avser organisationen av handeln med tobaksvaror. Vissa från handlandekåren framförda speciella önskemål får jag anledning att i det följande närmare beröra.

Vidkommande slutligen frågan om monopolets förhållande till importen har inledningsvis framhållits, att handlandenas rätt att till riket införa färdiga tobaksvaror är författningsenligt fastslagen och således oberoende av särskilt tillstånd. Denna ståndpunkt i fråga om importens ställning i monopolsystemet hade icke intagits av 1909 års sakkunniga. Enligt det av dem år 1911 avgivna betänkandet skulle sålunda i stort sett den egentliga importhandeln, bedriven såsom näringsfång, upphöra. I anledning därav skulle i samband med monopolets införande ersättning för intrång i näringsverksamheten utgå till innehavarna av importaffärer med utländska tobaksvaror under närmare angivna begränsningar ävensom till de hos sålunda ersättningsberättigade importhandlare fast anställda handelsresande.

I avgivna yttranden över detta förslag riktades mot detsamma i denna del allvarliga invändningar särskilt från tobakshandlarehåll. Det framhölls sålunda med skärpa, att handeln icke kunde anses fri, därest handlandena vid sina inköp — den ingalunda oviktigaste delen av detaljhandlarnas verksamhet — bleve uteslutande hänvisade att hålla sig till monopolets utövare såsom den enda engrosförsäljaren av tobaksvaror. Vidare erinrades, hurusom i anledning av tobakshandelns säregna karaktär den föreslagna begränsningen av detaljhandlarnas inköpsmöjligheter för dem skulle medföra alldeles särskilt ogynnsamma verkningar.

Med anledning av de sålunda framställda erinringarna faun sig vederbörande departementschef år 1914 böra frångå de sakkunnigas förslag härutinnan och i stället förorda importens frihet. Till skydd för den inhemska tillverkningen gentemot utländsk konkurrens föreslogos bestämmelser, som av riksdagen antogos. av innehåll, att för alla av enskilda handlande impor-

Kungl. Mnj.ts proposition Nr /.9,2. 35

terade tobaksvaror skulle, innan varorna utlämnades till respektive importörer, erläggas, förutom stadgad tullavgift, en av monopolets utövare uträknad s. k. licensavgift, innefattande dels den å varan belöpande skatten, dels ock ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare pålade vara med samma priskurantpris för täckande av sina omkostnader och vinst. Till dylika omkostnader hänföras enligt 22 § monopolförordningen alla utgifter, som monopolets utövare i och för rörelsen får vidkännas, med undantag beträffande egna fabrikat av råmaterialets värde och arbetslöner samt beträffande importerad vara av inköpspris, frakt och tull.

Licensavgifterna skola betalas till monopolbolaget, vilket har att till statsverket månadsvis inleverera de i licensavgifterna ingående skattebeloppen men äger att för egen del behålla återstoden därav, vadan bolaget kommer att å alla av enskilda handlande importerade tobaksvaror erhålla samma vinst, som om importen skett för monopol bolagets egen räkning. För monopolet är det sålunda ekonomiskt likgiltigt, till huru stor del importen av färdiga tobaksvaror kommer att ske genom enskilda handlande. Detta ansågs vid monopolets tillkomst utgöra ett oeftergivligt villkor för att trots monopolsystemet fri rätt att från utlandet införa tobaksvaror fortfarande skulle kunna medgivas handlandena.

Vid tiden för förarbetena till tobaksmonopolets införande framhöll kommerskollegium i avgivet yttrande, att handlandenas fria importrätt enligt kollegiets åsikt utgjorde ett betydelsefullt regulativ på monopolets arbetssätt, produkter och prissättning. Till detta uttalande kan jag giva min anslutning. Visserligen äro med den fria importen förenade åtskilliga olägenheter, från vilka icke kunna bortses. Den kan leda till inskränkningar i en efter förhållandena väl avpassad arbetarstam och medföra betänkliga rubbningar i en på viss konsumtion inriktad tillverkning med däri bundna kapitalvärden. Den kan oek vålla exempelvis ökade kostnader i form av annonser och annan reklam för den inhemska tillverkningen. Huru kännbara dessa olägenheter än kunna anses vara, måste dock importens obestridliga värde såsom reglerande faktor i förut angivna hänseenden bliva bestämmande för den fria importens bibehållande. Det är alltså av vikt, att importrätten icke så betungas, att den blir skenbar, likaväl som staten har ett omedelbart intresse av att importen icke tagel- sådan omfattning, att den alltför menligt inverkar på den inhemska näringen.

Jag finner följaktligen icke skäl att i förevarande avseende ifrågasätta ändring i den hittills bestående ordningen. Till vissa av importörerna framställda anspråk på beredande åt dem av en ur olika synpunkter förbättrad ställning återkommer jag i det följande.

Med denna min uppfattning i frågan om tobaksmonopolets fortbestånd i dess nuvarande gestaltning möter icke hinder för att åt kontraktet med aktiebolaget svenska tobaksmonopolet gives förlängd giltighet. Ej heller föreligger

Departements*

chefen.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 19H.

eljest skäl att uppsäga nämnda kontrakt, därvid jag dock utgår från att vissa tillägg till eller ändringar i detsamma kunna behöva vidtagas. Bolagets handkavande av monopolrätten har icke givit anledning till berättigade erinringar, ett omdöme som torde allmänt kunna vitsordas, särskilt om hänsyn tages till de onormala förhållanden, varunder bolaget började sin verksamhet och som sedan fortvarit under flertalet av bolagets verksamhetsår. Bolagets ställning är god och dess förvaltning, såvitt jag kunnat utröna, väl organiserad. Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att statens monopolrätt alltfoi't upplåtes åt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet.

Tobaksbe-

8kattningen.

Jag tillåter mig nu anmäla riksdagens skrivelse den 3 maj 1923 (nr 135) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av föroi’dningen den 24 februari 1922 (nr 67) om särskild skatt å tobaksvaror in. in., i vilken skrivelse riksdagen anhållit om närmare utredning i fråga om tobaksbeskattningeus framtida ordnande.

Innan jag ingår på en redogörelse för innehållet i denna skrivelse, vill jag erinra om gällande bestämmelser angående tull och skatt å tobak.

Tull. Enligt rubrikerna 195—197 i gällande tulltaxa utgår tull med följande belopp:

för oarbetad tobak, blad och stjälk ........................ 1.— kr. för 1 kg.

» arbetad tobak:

» mjöl ................................................................ 1.15 » » » »

» cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter 6.— » » » »

» andra slag .................................................... 1.8 o » » » »

Huru behandlingen i och för införseln till tullinlandet av oarbetad och arbetad tobak för närvarande är anordnad, framgår av följande redo görelse, vilken grundats på en av generaltullstyrelsen meddelad sammanställning i ämnet.

Vad först angår oarbetad tobak och tobaksmjöl, vilka varor icke må införas av annan än aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, förfares i fråga om dessa på följande sätt.

Vid införseln angivas varorna på samma sätt som varor i allmänhet, vilka skola underkastas direkt förtullning. Därefter undersökas och behandlas de från tullverkets sida liksom till direkt förtullning angivna varor i allmänhet, med det undantag likväl, att utrönandet av varornas vikt sker allenast med ledning av faktura eller annan företedd handling. Uppvägning av varorna förekommer således icke hos tullverket. Sådan företages först, då varorna intagas i fabrik för tillverkning av tobaksvaror. Därvid utrönes nettovikten antingen sålunda, att, sedan bruttovikten fastställts, emballagets vikt konstateras genom uppvägning och dragés från bruttovikten, eller ock genom att varorna vägas netto. Å denna nettovikt beräknas sedei-mera tullavgift för varorna. För detta ändamål avlämnar föreståndaren för tobaksfabriken senast å tredje helgfria dagen i varje månad till tullförvaltningen i den stad, där fabriken är belägen, eller, där fabriken är belägen i stad, där tullförvaltning icke finnes, eller

Kungl. Maj:ts proposition Nr !U:t.

utom stad, till närmaste i stad förlagda tullförvaltning eu av fabriksf örestånd aren undertecknad och av vederbörande magasinsf öreståndare bestyrkt uppgift å sammanlagda nettovikten av (le tullpliktiga varor av varje särskilt slag, som under den nästföregående månaden uppvägts vid intagning i tobaksfabrikör Sedan uppgiften kommit tullförvaltningen till banda, antecknar denna därå den tullavgift, som belöper å de varor, uppgiften avser. Därefter debiterar tullförvaltningen i sin inkommande journal det sammanlagda tullavgiftsbeloppet. Om den sålunda verkställda debiteringen meddelar tullförvaltningen generaltullstyrelsen underrättelse senast den 8 i samma månad. Inom månadens utgång avlämnar därjämte aktiebolaget svenska tobaksmonopolet till generaltullstyrelsen eu på bolagets bokföring grundad, på särskilt sätt undertecknad och till riktigheten bestyrkt uppgift å sammanlagda nettovikten av de varor av vartdera slaget, som under den nästföregående månaden uppvägts vid varje särskild tobaksfabrik. Samtidigt inlevererar bolaget till generaltullstyrelsen den däremot svarande tullavgiften. Sedan denna leverans skett och generaltullstyrelsen kontrollerat, att de från skilda håll mottagna båda uppgifterna samstämma, tillställer styrelsen förenämnda tullförvaltning levereringskvitto å det tullavgiftsbelopp, som tull förvaltningen uppgivit sig liava debiterat.

Det här ovan angivna förfaringssättet grundar sig på bestämmelser, meddelade dels i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 497) om förtullning av för aktiebolaget svenska tobaksmonopolets räkning inkommande oarbetad tobak och tobaksmjöl, dels i kungörelsen den 12 september 1921 (nr 545) med särskilda föreskrifter angående förtullning av för aktiebolaget svenska tobaksmonopolets räkning inkommande oarbetad tobak och tobaksmjöl, dels ock slutligen i generaltullstyrelseus cirkulär den 29 september 1921 (tullverkets författningssamling nr 328 år 1921) med närmare kontroll- och ordningsföreskrifter beträffande förtullning av för aktiebolaget svenska tobaksmonopolets räkning inkommande oarbetad tobak och tobaksmjöl.

I fråga härefter om färdiga tobaksvoror, inkommande till handlande med sådana varor, är behandlingen i och för införseln till tullinlandet för närvarande denna.

Angivningen hos tullverket av sådana varor sker på för inkomna varor i allmänhet brukligt sätt. Efter angivningen tullbehandlas varorna så snart ägaren, själv eller genom ombud, för ändamålet inställt sig.

Hava varorna angivits till direkt förtullning, sker tullbehandiingen sålunda. Det kolli, vari varorna förpackats, undersökes, därvid innehållet uppackas och sorteras enligt tulltaxans rubriker. Därjämte utrönes nettovikten av de olika varuslagen i regel sålunda, att varan väges brutto utan ompackning eller annan förändring av det skick, vari den införts, varefter avdrag från bruttovikten äger rum enligt vad för varuslaget är särskilt stadgat i den vid tulltaxan fogade Taratariffen. När varuägaren eller tullverket finner anledning därtill, konstateras nettovikten genom störtning av varan. Över vad vid tullbehandlingen sålunda och i övrigt förekommit utfärdar tullbehandlingsförrättaren därpå tullbehandlingsattest, i vilken jämväl upptagas de tullavgiftsbelopp, som med tillämpning av tulltaxan svara mot nettovikterna av de olika varuslagen. Efter det

38 Kittn/l. Maj:ts proposition Nr 192.

beloppens riktighet kontrollerats, utställer tullförvaltningen läkning å dessa. Så snart ske kan därefter debiteras beloppen i tullförvaltningens inkommande journal. Vid beloppens erläggande göres anteckning därom, förutom i tullförvaltningens kassajournal, jämväl å det ställe i inkommande journalen respektive upprättad lista över vid månads slut utestående räkningar, där beloppet finnes upptaget. Med mindre förenämnda belopp likvideras eller säkerhet därför ställes, utfår ägaren icke sina varor. Utbekommandet av varorna förutsätter emellertid även, att varornas förpackning på ägarens bekostnad försetts med föreskriven kontrollstämpel och åsätta priskurantpris samt att ägaren visat, att han för varorna behörigen erlagt den licensavgift och den särskilda skatt, som skola utgå för tobaksvaror, importerade till tullinlandet av handlande med dylika varor. I och för dessa åtgärder har varuägaren att hos utövaren av statens tobaksmonopol göra särskild anmälan. Efter mottagandet av sådan plägar monopolets utövare ombesörja avhämtning av varorna hos tullverket för att låta dessa undergå den för licensavgiftens fastställande erforderliga behandling och därmed sammanhängande förfarande eller undantagsvis vidtaga dessa senare åtgärder i tullverkets lokaler. Först sedan ansvarsförbindelse för eller intyg om fullgörandet av berörda åtgärder och bevis om erläggandet av licensavgiften blivit av monopolets utövare utfärdade, utlämnas varorna från tullverket.

Därest varorna vid införseln angivits till uppläggning å nederlag, verkställes tullbehandlingen på enahanda sätt som vid angivningen till direkt förtullning. Förberörda licensbehandling uppskjutes emellertid till den tidpunkt, då varorna angivas till förtullning från nederlaget för inhemsk förbrukning. Sedan tullbehandlingen förrättats och attest däröver utfärdats, uträknas den å varorna belöpande nederlagsavgiften, utgörande eu procent av det belopp, vartill tullavgiften för varorna uppgår. Den uträknade avgiften kontrolleras, varefter räkning å densamma av tullförvaltningen utställes. Avgiften skall erläggas inom viss tid, och varuägarens nederlagsvaror utgöra pant för densamma. Efter tullbehandlingen skola varorna inom närmare bestämd tid avföras till och uppläggas i nederlagsmagasin. Detta sker genom varuägarens försorg men under särskild tullkontroll, som, där den försiggår under tullverkets allmänna tjänstgöringstid, bekostas av statsverket. Över uppläggningen utfärdar den bevakande tulltjänstemannen attest. Vid uppläggningen bokföras varorna specifikt efter tullbehandlingsattesten i en särskild för debet och kredit inrättad nederlagsjournal, däri sedermera inträffande uttagning^och andra speciella åtgärder med varorna likaledes antecknas. Samtliga dessa senare åtgärder ske likaledes under tullkontroll. Denna bekostas huvudsakligen allenast i de fall av statsverket, då varorna uttagas till förtullning eller återutförsel å den för tullverket fastställda allmänna tjänstgöringstiden. Vid uttagningen från nederlaget efter angivning till förtullning angivas de varukolli, som önskas uttagna, hos tullförvaltningen, vilken i nederlagsjournalen avför dessa samt vidare för kollina i inkommande journalen debiterar den tullavgift, som därå belöper enligt de i nederlagsjournalen förekommande uppgifter om de i kollina befintliga varornas slag och myckenhet. Härefter utställer tullförvaltningen rakning å tullavgiftsbeloppet. Förrän detta belopp erlagts, utbekommer ägaren icke varorna, därest han icke liar antingen å nederlaget kvarliggande varor, som av tulliörvaltningen prövas utgöra full säkerhet för oguldna och ytterligare å de kvarliggande varorna belöpande avgifter ävensom

Kanyl. Maj:ts proposition Nr li)'2. 39

för böter, vartill lian genom dröjsmål med betalningen av dessa avgifter kan göra sig förfallen, eller ock ställer särskild säkerhet för avgifterna. Finnes säkerhet av ena eller andra slaget, må ägaren åtnjuta kredit på tullavgiften under närmare bestämda tidrymder. I varje fall gäller emellertid såsom villkor för varornas utlämnande till ägarens fria disposition, att varorna dessförinnan undergått enahanda behandling från tobaksmonopolets utövares sida, som i det föregående nämnts beträffande tobaksvaror, angivna till direkt förtullning. Ordningen för denna behandling är densamma, som i berörda sammanhang omförmälts.

Hava varorna åter vid införseln angivits till uppläggning å transitupplag, består den därvid företagna tullbehandlingen allenast i utrönande av bruttovikten å det kolli, vari varorna förpackats. I samband med tullbchandlingen debiteras eu efter varornas vikt utgående första transitupplagsavgift i inkommande journalen, där kollit ock redovisas. Därjämte bokföres kollit hos tullförvaltningen i en särskild transitupplagsjournal, förd på liknande sätt som nederlagsjournalen. Kollits transport till transitupplagsmagasin försiggår under tullkontroll liksom i fråga om neder lagsvaror. Vid uttagningen från transitupplaget avföres kollit i transitupplagsjournalen, varjämte kollit, därest det då angivits till förtullning, underkastas samma undersökning för uppdebitering av å kollit belöpande tullavgift som varor, angivna till direkt förtullning. Även behandlingen för licensavgiftens och den särskilda skattens uttagande överensstämmer med den vid sistberörda angivning förekommande.

Förfarandet vid införseln till tullinlandet av färdiga tobaksvaror stöder sig på föreskrifter, meddelade i gällande tullstadga, tulltaxeförordning och tjänstgöringsreglemente för tullverket, förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket samt förordningen den 24 februari 1922 (nr 77) angående ordningen för framställning om uträknande av licensavgift för till införsel avsedda tobaksvaror och särskild skatt å tobaksvaror.

För sådana färdiga tobaksvaror, som av resande för eget bruk införas till riket, gälla särskilda bestämmelser, till vilka jag återkommer i det följande.

Enligt 18 § monopolförordningen, sådan denna paragraf numera lyder, skall i varje tobaksvaras priskurantpris skatt ingå med belopp, som motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller varans värde, nämligen:

för cigarrer och cigarrcigarretter .................... 15 procent,

» cigarretter ................................................... 30 »

» karvad tobak................................................ 20

» spinn-, press- och rulltobak....................... 20 »

» snus................................................................ 25 »

För tobaksvara, som av handlande med tobaksvaror till riket införes, skall enligt 22 § i nämnda förordning, innan varan utlämnas till respektive importörer, förutom stadgad tullavgift erläggas eu licensavgift, innefattande dels den å varan enligt 18 § belöpande skatt, dels ock ett belopp motsvarande vad monopolets utövare pålägger vara med samma priskurantpris för täckande av sina omkostnader och vinst. Licensavgiften erlägges till monopolets utövare.

Ordinarie

tobakiskalt.

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

i I det mellan staten och monopolbolaget upprättade kontraktet angående utövandet av svenska statens tobaksmonopol har bolaget, såsom redan nämnts, förbundit sig att månadsvis för försäljningen av alla av bolaget inom riket tillverkade eller dit importerade tobaksvaror ävensom för alla av enskilda handlande importerade tobaksfabrikat till staten erlägga skatt med belopp, motsvarande de enligt 18 § monopolförordningen stadgade procentsatser.

^Tittat0" Enligt förordning den 4 mai 1923 (nr 95) angående fortsatt tillämpning av förordningen den 24 februari 1922 (nr 67) angående särskild skatt å tobaksvaror skall utöver den skatt, varom förmäles i 18 § inon opol förordningen, utgå särskild skatt med nedanstående belopp:

för i riket tillverkade tobaksvaror:

(xenom tilläggsavtal den 25 februari 1922 bär monopolbolaget förbundit sig att på enahanda sätt, som gäller angående den ordinarie tobaksskatten, erlägga och till staten inleverera den särskilda skatten.

Angående tillkomsten av den särskilda skatten å tobaksvaror tillåter jag mig erinra om följande:

Genom proposition den 13 januari 1922, ur 14, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen införande av en tillfällig dels efter stycketal, dels efter vikt utgående skatt å vissa tobaksvaror med skattesatser så avpassade, att till riket införda tobaksvaror skulle beskattas högre än i riket tillverkade. Syftet med förslaget var i första hand att bereda statsverket ökade inkomster.

Vid anmälan i statsrådet förena runda dag av frågan om proposition anförde min företrädare i ämbetet, bland annat, att importen av tobaksvaror hotade att taga en allt större omfattning och redan hade inverkat menligt på den in-

) I skattehänseende utgöres enligt förordningen angående särskild skatt å tobaksvaror skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett därav, att den senare saknar spets, har skuren inlaga samt i vikt uppgår till högst 3.3 gram.

Kanyl. Maj:tu proposition Nr 19X.

hemska tillverkningen. Orsaken till denna stegrade import läge framförallt däri, att konkurrensen å den inhemska tobaksmarknaden till alldeles övervägande del härrörde från länder med i hög grad deprecierade valutor. 1 det stora hela kunde därför utan tvivel importerade tobaksvaror bära eu tyngre skattebelastning än de inom riket tillverkade. En differentiering med hänsyn till olika valutaförhållanden mellan skattesatserna å tobaksvaror från olika länder syntes av praktiska skäl vara utesluten. Då statens förhållande till tobakslianteringen ordnats från den utgångspunkten, att hanteringen borde utnyttjas såsom en av statsverkets viktigare inkomstkällor, och då de importerade tobaksvarorna syntes skäligen kunna med större anpart än dittills bidraga till tobaksskatten, fann departementschefen sig böra föreslå högre skattesatser för importerade än för inhemska tobaksvaror.

Den ökning i statsinkomsterna, som den särskilda skatten å tobaksvaror skulle medföra, beräknades till 10 miljoner kronor för år 1922 och 6 miljoner kronor för första hälften av år 1923.

De bestämmelser, som erfordrades för vinnande av omförmälda syfte, innehöllos i huvudsak i ett vid propositionen fogat förslag till förordning angående särskild skatt å tobaksvaror.

över förenämnda proposition, som för behandling remitterades till bevillningsutskottet, avgav utskottet den 16 februari 1922 betänkande (nr 5). Utskottet anförde häri, bland annat, att utskottet funnit, att den rubbade jämvikten mellan tobaksmonopolets försäljning och tobakshandlarnas import måste väcka farhågor för att det ekonomiska resultatet av monopolverksamheten skulle avsevärt förryckas och därmed ett betydande statsfinansiellt intresse i viss grad äventyras. För utskottet hade det därför framstått såsom av förhållandena påkallat, att ändringar i tobaksbeskattningen vidtoges i syfte att återställa det vid monopolets införande avsedda jämviktsläget, beträffande vilket utskottet framlagt en siffermässig utredning. Då vidare utskottet, i likhet med föredragande departementschefen, ansett skäligt, att tobaksförbrukningen lämnade något ytterligare bidrag till täckande av statsverkets stora inkomstbehov, i den mån denna förbrukning finge anses kunna bära en ytterligare skattebelastning, och då utskottet icke haft något att erinra mot den ifrågasatta beskattningens tillfälliga natur, hade utskottet kunnat principiellt ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag, i vad detsamma avsåge en till viss tid begränsad tilläggsbeskattning av vissa tobaksvaror, så anordnad att importerade varor drabbades hårdare därav än av monopolet tillverkade.

I fråga om formen för den särskilda skatten hade bevillningsutskottet visserligen haft under övervägande även andra möjligheter att anordna en extra tobaksbeskattning, men hade utskottet — som funnit sig böra med hänsyn till det gällande importförbudet bringa frågan snarast möjligt till avgörande — utan att kunna i allo ansluta sig till departementschefens motivering för den av Kungl. Maj:t föreslagna formen av en fast skatt, dels efter stycketal dels efter vikt, ingående i priskurantpriset, emellertid

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

funnit densamma kunna, med hänsyn till skattens natur av en tillfällig påbyggnad till den gällande tobaksbeskattningen, av utskottet förordas.

De av Kungl. Maj:t föreslagna skattesatserna syntes utskottet i det hela vara avpassade i syfte att lämna det med förslaget avsedda inkomstresultatet. I fråga om beskattningens avvägande å de särskilda slagen av tobaksvaror hade utskottet emellertid funnit anledning till erinringar, som föranlett utskottet att i vissa fall föreslå andra skattesatser.

En sammanställning av de av Kungl. Maj:t (a) respektive utskottet (b) föreslagna skattesatserna för olika tobaksvaror utvisar följande:

för i riket tillverkade tobaksvaror:

för cigarretter ..............................................

» karvad tobak ...........................................

» spinn-, press- och rulltobak..................

» snus ...........................................................

för till riket införda tobaksvaror: för cigarrer

» cigarrcigarretter.......................................

» cigarretter ..............................................

» karvad tobak ...........................................

» spinn-, press- och rulltobak .................

» snus ...........................................................

för 1 st.

» 1 kg.

» 1 »

» 1 »

för 1 st.

» 1 »

» 1 »

» 1 kg.

» 1 »

» 1 »

(a)

0.5 öre

1.20 kr. 0.7 0 » 0.4 0 »

6 Öre

2.5 »

1.5 » 3.2 0 kr. 3.2 0 » 3.2 0 »

(b)

0.4 öre

1.5 0 kr.

0.70 »

0.30 » ;

4 öre

2.5 »

1 »

4 kr.

4 »

4 » .

I sitt förslag hade utskottet tillika ansett lämpligt, att på grund av den högre beskattning av cigarrer än av cigarrcigarretter, som även utskottets förslag innefattade, i eu särskild punkt i förordningen om den särskilda skatten bestämmelser intoges om skillnaden i beskattningshänseende mellan cigarrcigarretter och cigarrer.

De skattesatser, som utskottet föreslagit, vore de högsta, som utskottet ansett sig kunna tillråda utan att äventyra det finansiella resultatet. Givetvis komme detta resultat att i sin mån bliva beroende av det sätt, varpå monopolbolaget begagnade sig av den ändrade ställning i konkurrenshänseende, som ett bifall till utskottets förslag för bolaget medförde. Utskottet förutsatte, att bolaget komme att i sådant hänseende låta sig bestämmas i sista hand av hänsynen till det statsfinansiella intresset.

I skrivelse den 24 februari 1922, nr 38, anmälde riksdagen, under åberopande av bevillningsutskottets förenämnda betänkande, att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick godkänna Kungl. Maj:ts förslag till förordning angående särskild skatt å tobaksvaror, antagit förslag till sådan förordning av det innehåll, varom bevillningsutskottet hemställt. Förordning i ämnet utfärdades den 24 februari 1922 (nr 67).

Sedermera upptogs inkomsttiteln särskild skatt å tobaksvaror med 8 miljoner kronor å tilläggsstaten för år 1922 och med 6 miljoner kronor å riksstaten för statsregleringsperioden 1 januari—30 juni 1923.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 192. 43

Dä min företrädare i ämbetet den 8 januari 1923 till statsrådsprotokollet över finansärenden redogjorde för de beräkningar av statsverkets inkomster, som verkställts i och för finansieringen av riksstaten för budgetåret 1923 —1924, erinrade han, att inkomsttitlarna tobaksskatt och särskild skatt å tobak beräknats av riksräkenskapsverket till 34 respektive 10.i miljoner kronor, medan monopolbolaget beräknat motsvarande belopp till 32 respektive 10 miljoner kronor. Departementschefen framhöll emellertid ock, att han i samband med framläggande av förslag till förnyad särskild skatt å tobak hade för avsikt att förorda viss omläggning av skattesatserna, på grund varav denna inkomsttitel torde kunna upptagas till 12 miljoner kronor. Med hänsyn härtill och då försiktigheten krävde, att inkomsttitlarna ej beräknades för högt, borde den ordinarie tobaksskatten något sänkas under vad riksräkenskapsverket beräknat, och förordades fördenskull, att sistnämnda skatt skulle upptagas till ett belopp av 33 miljoner kronor.

Genom proposition den 23 februari 1923, nr 113, framlade Kungl. Maj:t för riksdagen det förebådade förslaget om förnyad särskild skatt å tobaksvaror. Vid anmälan samma dag av frågan om propositionen anförde departementschefen huvudsakligen:

När år 1922 med hänsyn till statsfinansernas läge förslaget om en särskild skatt å tobaksvaror framlades, hade denna skatt fått sin särskilda utformning på grund av den alltmer ökade importen av tobaksvaror utav enskilda handlande, vilken hotade att helt kasta om det förhållande, som man vid tobaksmonopolets införande tänkt sig mellan den inhemska tillverkningen och importen. Det berättigade i denna synpunkt framginge med all önskvärd tydlighet därav att, medan tobakshandlarnas import av cigarrer år 1916 uppgått till 28.7 och år 1917 till 27.4 procent av tobaksmonopolets försäljning, motsvarande siffra år 1921 utgjorde 57.2. Även för övriga varor, speciellt cigarrcigarretter, hade visat sig en motsvarande tendens.

Den beslutade särskilda skatten hade i huvudsak återställt den rubbade jämvikten. Beträffande cigarrer hade tobakshandlarnas import år 1922 icke utgjort mer än 20.5 procent av monopolbolagets försäljning, vilket betecknade eu nedgång under 1916 och 1917 års siffror. Även i fråga om övriga varuslag visade sig eu nedgång i förhållande till år 1921, mindre dock för röktobak än för andra varor. För cigarrcigarretter och röktobak vore dock fortfarande 1922 års siffror för importörerna förmånligare än 1916 och 1917 års; beträffande röktobak utgjorde importen år 1916 8.9 procent och år 1917 5.8 procent av försäljningen mot 15.3 procent år 1922. Ett medräknande av siffror för januari 1923 skulle hava utvisat ett för importörerna i det hela något gynnsammare resultat än de för kalenderåret 1922 erhållna.

Det borde emellertid bemärkas, att hela denna nedgång i importen icke uteslutande vore att tillskriva den särskilda skatten utan delvis vore beroende därav, att monopolbolaget för att vinna avsättning för sina tillverkningar beviljat detaljhandlarna betydande rabatter i förhållande till dessas

1D-J.1.

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

inköp under året, varigenom importörernas konkurrensmöjligheter tillfälligt försvagats.

Det statslinansiella läget vore sådant, att en särskild skatt å tobaksvaror oundgängligen erfordrades även under budgetåret 1923—1924. Emellertid fann departementschefen, såsom han även antytt, att det erforderliga finansiella resultatet av den särskilda skatten — en intäkt av 12 miljoner kronor — borde nås på grundvalen av andra skattesatser än de då gällande. De särskilt gynnsamma importmöjligheter, som valutaförhållandena tidigare medfört, torde kunna anses under den sista tiden icke hava förelegat i samma grad som tidigare. Det hade därför synts departementschefen sannolikt, att en jämkning av skattesatserna för den särskilda skatten skulle kunna genomföras. Departementschefen hade fördenskull under hand inhämtat förslag i iimnet från den av Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, vilken i det ifrågavarande ärendet samrått med bolagets verkställande direktör. Detta förslag innebar, att den särskilda skatten skulle sänkas beträffande importerade varor för cigarrer med 1 öre, för cigarrcigarretter med 0.7 öre och för cigarretter med 0.3 öre, men att a andra sidan eu höjning skulle äga ruin för inhemska varor, så att skatt skulle utgå för inhemska cigarrer med 0.8 öre, cigarrcigarretter med O.g öre och cigarretter med 0.5 öre, medan särskild skatt tidigare utgått endast för inhemska cigarretter med 0.4 öre, allt per styck. Därest det skulle visa sig oundgängligen nödigt, kunde även en höjning av den särskilda skatten å inom riket tillverkat snus från 30 till 38 öre per kilogram ifrågasättas. Det hade tillika meddelats, att de sålunda föreslagna skattesatserna för inhemska varor vore de högsta, som monopolbolaget skulle kunna bära utan ändring i den prispolitik, vilken vore nödvändig för ett vidmakthållande av produktionen vid sådan höjd, att ett något så när tillfredsställande inkomstresultat kunde uppnås.

Importen av tuggtobak och snus hade — fortsatte departementschefen — allt sedan monopolets tillkomst saknat egentlig betydelse. Något skäl till ändring i de för dessa varuslag gällande skattesatser i syfte att lätta importen syntes på den grund ej förefinnas. I fråga om röktobak kunde importörerna för år 1922 uppvisa en siffra, som för dem ställde sig betydligt förmånligare än 1916 och 1917 års motsvarande siffror. Ej heller beträffande detta varuslag förelåge därför anledning till ändring i gällande bestämmelser.

Vad anginge de övriga i omhandlade förslag ifrågasatta nya skattesatserna, innebure de en betydande förskjutning till importörernas förmån. I fråga om cigarrer skulle inträda i det närmaste en halvering av det utav den särskilda skatten meddelade skyddet, beträffande cigarrcigarretter skulle skyddet bli mindre än hälften, beträffande cigarretter skulle det gå ned till omkring en tredjedel av det då gällande. Uppenbarligen måste en reglering av skattesatserna i denna riktning för importörerna innebära en högst avsevärd förbättring i deras ställning.

Kandi. Maj:tu proposition Nr 192.

45 Redan vid tobaksmonopolets tillkomst både emellertid statsmakterna genom sin utformning av tullsatser m. in. givit uttryck åt den uppfattningen, att åtgärder borde vidtagas för upprätthållande av den inhemska tillverkningen, så att denna ej skulle komma att allt för mycket inkräktas av importen. För sin del vidhölle departementschefen ock fortfarande sin år 1922 uttalade uppfattning, att tobaksmonopolets tillverkning såsom underlag för en statens speciellt skapade inkomstkälla bolde bedömas efter eu särskild måttstock. Departementschefen ansåge det på dessa grunder fortfarande påkallat att vidmakthålla en sådan skillnad mellan skattesatserna för inhemska och införda varor, att ej tillståndet före den särskilda skattens tillkomst kunde befaras återinträda. Att minska denna skillnad utöver vad som skett i det framlagda förslaget syntes icke tillrådligt.

Ej heller ansåge departementschefen det under dåvarande förhållanden vara möjligt att för såväl inhemska som importerade varor med bibehållande av nyss angivna skillnad sänka skattesatserna. Endast med en optimistisk kalkyl torde man med de föreslagna skattesatserna kunna påräkna de 12 miljoner kronor, vilka upptagits i statsverkspropositionen. Detta förhållande syntes i själva verket vara ägnat att föranleda ett övervägande, huruvida ej läget vore sådant, att även för snus eu skatteökning borde komma till stånd. Då emellertid beräkningen av den ordinarie tobaksskatten, 33 miljoner kronor, skett med iakttagande av eu viss försiktighet, funne departementschefen sig ej nödsakad att föreslå någon sådan skatteökning.

Departementschefen ansåge sig alltså böra förorda de sålunda ifrågasatta omläggningarna av skattesatserna för cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter, medan övriga skattesatser lämnades oförändrade. I

I skrivelse den 3 maj 1923, nr 135, anmälde riksdagen, att riksdagen antagit Kungl. Maj:ts förslag. I överensstämmelse med vad bevillningsutskottet i sitt betänkande den 19 april 1923 (nr 31) anfört, framhöll riksdagen tillika följande:

»Statsverkets inkomster av tobakshanteringen inflyta — bortsett från ej mindre den kronoskatt, aktiebolaget svenska tobaksmonopolet har att erlägga, än även utdelningen å de preferensaktier i nämnda bolag, i vilka en mindre del av pensionsförsäkringsfonden är placerad — enligt de från monopolets början gällande bestämmelserna i tre olika former, nämligen dels såsom utdelning å de staten tillhöriga samtliga stamaktierna i bolaget, dels såsom tobaksskatt, vilken utgår med belopp motsvarande vissa procent av priskurantpriset eller varans värde, och dels såsom tullavgifter. Till nämnda skatteformer kommer såsom en fjärde den år 1922 införda särskilda skatten. Den skattebelastning, som sålunda samfällt påvilar tobaksvarorna, är otvivelaktigt synnerligen stark. Därest det kommer att visa sig nödvändigt att även framdeles av tobaken uttaga mera än som inflyter enligt de ursprungliga bestämmelserna, synes det vara lämpligt att taga under omprövning,

Förslag till loiaksheskat' ningens ordnande.

Lagbyråns

promemoria.

formerna för beskattningen.

46 Kungl. Maj.-ts proposition Nr 192.

huruvida tobaksbeskattningen, sådan densamma för närvarande är ordnad, är ur de olika ekonomiska och statsfinansiella synpunkter, som inverka på frågans bedömande, fullt tillfredsställande.»

Den 4 maj 1923 utfärdade Kungl. Maj:t förordning (nr 95) angående fortsatt tillämpning av förordningen den 24 februari 1922 (nr 67) angående särskild skatt å tobaksvaror, vilken förordning gäller till och med den 30 juni 1924.

I riksstaten för budgetåret 1923—1924 upptogs den särskilda skatten ä tobak med ett belopp av 11 miljoner kronor eller med en miljon kronor mindre än vad som beräknats i statsverkspropositionen och propositionen om den särskilda skatten.

I anledning av riksdagens förenämnda skrivelse har jag låtit inom ' finansdepartementet verkställa utredning i det av riksdagen angivna syftet. Resultaten av denna undersökning hava sammanfattats i en inom departementets lagbyrå upprättad promemoria angående tobaksbeskattningen ävensom i därtill anslutna författningsförslag m. m.

Över berörda promemoria hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen avgivit infordrade utlåtanden samt styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet ävensom svenska tobaksengrossisternas förening inkommit med yttranden. I

I promemorian har till eu början i fråga om formerna för uttagandet av de å tobak vilande avgifterna anförts i huvudsak följande:

»Den nuvarande beskattningen av tobak äger rum dels efter vikt (tull), dels efter värde (tobaksskatt) och dels efter stycketal resp. vikt (särskild skatt). Då dessa skatter grundas på olika primäruppgifter och uppbäras av skilda organ, uppkommer ett ej obetydligt dubbelarbete med därav föranledd kostnadsökning. Uppbördens samlande i en hand och avgifternas uttagande i samma ordning och på grundval av samma primärmaterial måste vid den stundande regleringen av tobaksbeskattningen framstå som ett önskemål.

En ingående undersökning av de olika på frågan inverkande omständigheterna har givit vid handen, att ett överförande till tobaksskatt av den nuvarande tullen 1 å såväl oarbetad som arbetad tobak, att uppbäras och redovisas av monopolets utövare, låter sig med fördel genomföra. De författningsbestämmelser, som i sådant hänseende erfordras, hava sammanförts i särskilda förslag till dels förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, dels kungörelse angående vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor samt därvid fogad tulltaxa, dels förordning angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror, dels lag angående vissa ändringar i lagen den 8 juni 1923 om straff för olov-

1 Härvid bortses från resandetullen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 192. 47

Lagbyrån»

promemoria.

lig va ruin för nel, dels oek kungörelse med vissa ordningsföreskrifter för inoch utförseln av tobaksvaror m. m. Förslag till vissa erforderliga tillägg i kontraktet mellan staten och monopolbolaget har ock uppgjorts.

överföres tullen till tobaksskatt, synes hinder icke böra möta mot skattens likformiga uttagande. Frånsett råtobakstullen uttagas alla avgifter å tobaken på den färdiga varan. Inordnas råtobakstullen i det speciella tobaksskattesystemet, bör jämväl denna utgå å fabrikatet. En dylik omläggning lärer icke bereda några större svårigheter, och råtobakstullens syfte att skydda den inhemska odlingen tillgodoses lämpligen på så sätt, att monopolets utövare vid redovisning till statsverket av den sammanlagda skatten för varje kilogram svensk tobak, som inköpes för tillverkningen, räkna r sig till godo ett belopp, motsvarande den nuvarande tullen.»

För nämnda förslag, vilka torde få såsom bilagor (4—9) fogas till dagens statsrådsprotokoll, får jag, i vad de avse nu föreliggande fråga, lämna följande i promemorian intagna redogörelse, därvid jag först återgiver vad som anförts rörande förslaget till förordning angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror:

»Den tullfrihet, som komme att inträda för oarbetad tobak och tobaksvaror genom förändring av tullen för dessa varuslag till skatt, att upptagas av utövaren av statens tobaksmonopol, medför, att åtskilliga förenklingar i behandlingen från tullverket sida av samma varuslag automatiskt genomföras.

Dessa förenklingar bliva starkast framträdande med avseende å de färdiga tobaksvarorna. Enligt beslut av 1921 års riksdag hava nämligen redan icke oväsentliga lättnader i tullbehandlingen av oarbetad tobak och tobaksmjöl blivit genomförda.

Med tullfriheten följer emellertid också, att vissa inskränkningar i de tullförmåner, som hittills för ifrågakomna varuslag medgivits med hänsyn till deras tullpliktiga beskaffenhet, komma att uppstå, därest ej särskilda åtgärder till förebyggande därav vidtagas. Ett sådant förebyggande har ansetts icke böra underlåtas. De bestämmelser, som för ändamålet synts behövliga, återfinnas i det nu framlagda förslaget till förordning angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror. De avse dels att bereda möjlighet att, innan varan utlämnas från tullverket, få densamma, ehuru tullfri, försänd från en till annan ort inom riket såsom omedelbar transitförsändelse, upplagd å transitupplag, överlåten till kronan eller helt eller delvis återutförd, därest ägaren av en eller annan anledning icke åtnöjes med varan. Motsvarande stadganden i fråga om oarbetad tobak eller tobaksmjöl hava däremot funnits kunna avvaras, då importen av sådana varor är förbehållen allenast monopolets utövare, som skulle äga att utan vidare disponera dessa för försändning eller lagring hos sig och för vilken, med hänsyn till den ställning, monopolets utövare intager gentemot staten, rätten att anlita förfaringssättet att överlåta vara till kronan tydligen icke skulle vara av praktisk betydelse.

Lagbyråns

promemoria.

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

De former, varunder tullbehandlingen av oarbetad tobak, tobaksmjöl och tobaksvaror konnne att försiggå, synas redan vid tillämpning av för tullfri vara i allmänhet gällande föreskrifter kunna bliva av enkel beskaffenhet, särskilt som antalet rubriker i tulltaxan för arbetad tobak i och med införandet av systemet med tullfrihet kan reduceras. Tullbehandlingen skulle nämligen därigenom kunna inskränkas till en föga tidsödande undersökning för konstaterande, att förevarande kolli innehölle tobaksvaror, ävensom bruttovågning av kollit eller utrönande av kollits vikt med stöd av företedda frakthandlingar rörande detta. För det fall, att ett inkommet kolli innehölle, förutom tobaksvaror, även andra varor, tullpliktiga eller tullfria, måste ett frånskiljande av tobaksvarorna före samtliga varors utlämnande från tullverket tydligen få företagas vid tullbehandlingstillfället. Då ett dylikt tillvägagångssätt i andra fall förvägras, lära särskilda bestämmelser i ämnet bliva erforderliga. Sådana hava utformats i det nu föreliggande författningsförslaget.

Den sålunda inträdande förenklingen i tullbehandlingen har synts kunna föras än vidare genom beredande av möjlighet för tullverket att kunna efterlåta själva undersökningen av det inkomna kollit, när anledning icke förefunnes till antagande, att kollit innehölle annat än tobaksvara. En sådan ytterligare förenkling skulle givetvis bliva av värde icke blott ur synpunkten av besparing i arbetskraft för tullverket utan även med hänsyn till varuägarens intresse att minsta möjliga tid uppehållas »av tullbeliandlingsförrättning och att få uppackningen av sina ofta ömtåliga tobaksvaror omhändertagen endast av monopolets utövare. Att för ett efterlåtande sådant det hä r ifrågasatta särskilda säkerhetsföreskrifter måste ur statsverkets synpunkt förefinnas ligger i öppen dag. På sätt av författningsförslaget framgår har man tänkt sig dessa böra bestå i bestämmelser om avgivande av viss försäkran på tro och heder från varuägarens sida, att vederbörande kolli icke innehölle annat än tobaksvara, samt om straff för den, som avgivit felaktig försäkran. Straffet har förslagsvis upptagits till böter, begränsade på sätt om tullfritt gods vid vissa förseelser är i 5 § av lagen om straff för olovlig varuinförsel bestämt; påföljd av varans förlust har däremot ansetts ej skäligen böra förekomma. I fråga om fördelningen av influtna böter har vid författningsförslagets upprättande härutinnan även nyssnämnda lag i viss mån fått tjäna såsom förebild. Då upptäckt av förseelse, varom här är fråga, kan ske såväl medan vhrukollit ännu kvarligger i tullverkets förvar som ock sedan det ställts under monopolets utövares tillsyn och då förseelsen innebär eu åtgärd, varigenom ett tullverkets kontrollförfarande kunnat undgås eller undgåtts, har det synts lämpligt att lägga åtalsskyldigheten i varje fall på tullverkets vederbörande åklagare.

I och med inträdandet av tullfriheten för tobaksvaror bör uppenbarligen tullverkets kontrollplikt med avseende å varan upphöra snarast möjligt efter varans tullbehandling. Tillsynen å densamma därefter, intill dess den kau ställas till ägarens fria förfogande, bör i stället anförtros åt monopolets ut-

liungl. Maj:ts proposition Nr 192. 4!)

öva re. Ett undantag härifrån synes tillsynen över själva utförseln ur riket av varan böra utgöra. Denna senare tillsyn lärer nämligen ur praktisk synpunkt böra fortfarande liksom förhållandet är i andra likartade fall ombänderhavas av tullverket.

Om nuvarande skyldighet att erlägga tullavgift för tobaksvaror borttages, upphör därmed även rätten att upplägga sådana varor å nederlag och provianteringsfrilager, varom i tullstadgan respektive förordningen den 15 november 1912 (nr 298) förmäles. Såväl med hänsyn till tullverkets personalkostnader för kontrollen vid nederlag som ock på grund av de synnerligen stora svårigheterna att på ett för det allmänna betryggande sätt övervaka utfåendet av i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket bestämd avgift för från provianteringsfrilager utlämnade tobaksvaror, har det icke befunnits lämpligt förklara, att den inträdande tullfriheten ej skall utgöra hinder för bibehållande beträffande varorna av den tidigare rätten till uppläggning å dessa båda slag av lager. De i detta sammanhang väsentligaste fördelarna med dessa lager torde likväl böra i möjligaste mån alltfort tillförsäkras varuägarna. Dessa fördelar bestå i att dels få tidpunkten för införselavgifternas erläggande förlagd så nära intill försäljningstillfället som möjligt, dels ock, i fråga om provianteringsfrilager, få för fartygsproviantering i större eller mindre partier fördela och uttaga på lagret liggande varukolli. Den senare förmånen synes, under förutsättning att för monopolets utövare besvärande förflyttningar av varan till tullager på platsen eller mellan olika orter icke tillätes, till och med kunna utsträckas till att omfatta uttagning för vilket ändamål som helst i skilda poster av ett uppdelat kolli. En dylik utsträckning liksom ock ordningen för bestämmandet av avgifter enligt ovannämnda förordning måste dock ur både statsverkets och monopolets utövares synpunkt anses påkalla, att endast för redbarhet kända och eljest lämpliga personer tillätes att begagna sig av de förmåner, som sålunda kunde bliva beredda. Liknande inskränkning förefinnes exempelvis i fråga om rätten att åtnjuta s. k. handelsrestitution enligt förordningen den 13 december 1912 (nr 355) angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara. På samma sätt, som i nämnda förordning sägs, skulle avgörandet av frågan om vilken, som borde meddelas nu ifrågavarande tillstånd, lämpligen kunna anförtros åt generaltullstyrelsen, som bör före avgörandet införskaffa vederbörande handelskammares yttrande i ärendet.

Meddelandet av de nu berörda förmånerna förutsätter inrättandet av en ny lagerinstitution, förslagsvis benämnd tobaksskattelager. Denna institution synes kunna och böra närmast ställas under monopolets utövares överinseende. För vissa av de särskilda kostnader, som härav uppkomma, lärer monopolets utövare böra tillförsäkras gottgörelse, på sätt förhållandet är i fråga om tullverkets kostnader av nederlags- och transitupplagsinstitutionerna. Sådana kostnader äro de, vilka föranledas av den speciella lagerbokföringen ävensom av begärd bevakning vid av varuägaren önskad tillgång till lagret Bihang till riksdagens protokoll 192i. 1 saml. 153 höft. (Nr 192.) 4

l.tlgbj råns promnmoriti.

Lagbyråns

promemoria.

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

vid varas uppläggande, uttagande eller av annan anledning. Bokföringsavgiften torde i likhet med vad förhållandet är beträffande nederlagsavgiften lämpligen kunna bestämmas med hänsyn till den avgift, som å varan belöper, men bör till skillnad från nederlagsavgiften av praktiska skäl icke erläggas för andra tobaksvaror än dem, vilka uttagas från lagret till inhemsk förbrukning och först i samband med uttagningen. Bevakningskostnaderna lära böra utgå efter viss taxa, som på förslag av monopolets utövare fastställes av generaltullstyrelsen.

Det nu föreliggande förslaget till förordning angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror är, i vad det innehåller stadganden om tobaksskattelager, grundat på ovan framhållna synpunkter. Utfärdande av bestämmelser i förslagets riktning skulle bland annat innebära tillmötesgående av ett från tobaksimportörernas sida ofta och med styrka framfört önskemål att med avseende å skyldigheten att erlägga avgifter vid import av färdiga tobaksvaror bliva bragt i mindre ogynnsam ställning i jämförelse med monopolets utövare än för närvarande. Det kan oek förutsättas komma att medföra den för vederbörande statsmyndighet icke oväsentliga lättnaden i arbete, att ärenden om erhållande av restitution av avgifter för tobaksvaror, vilka utlämnats till försäljning men av en eller annan anledning visat sig osäljbara, praktiskt taget icke vidare behövde komma under myndigheternas behandling. Den inträdande möjligheten för importören att å tobaksskattelager utvälja just den vara, han vid tillfället har utsikt att få försälja, samt undersöka beskaffenheten av denna ävensom att begränsa uttagningen från lagret till den varukvantitet, som med visshet kan beräknas åtgå, måste nämligen få till följd, att behov av avgiftsrestitution icke längre kommer att föreligga.»

Vidkommande härefter förslaget till kungörelse med vissa ordningsföreskrifter för in- och utförseln av tobaksvaror m. m. innehåller promemorian följande:

»I föreliggande förslag till kungörelse hava samlats de huvudbestämmelser angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror, vilka enligt förslaget till förordning i ämnet skulle ankomma på Kungl. Maj:t att till bevarande av kronans rätt eller eljest meddela.

Däri hava inarbetats de föreskrifter av dylikt slag, vilka nu finnas intagna i kungörelsen den 26 februari 1915 (nr 75) med bestämmelser, i anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, angående behandlingen i vissa fall av tobak och tobaksvaror m. m. Vid denna inarbetning hava vissa formella jämkningar företagits i den nuvarande författningstexten, dels till förtydligande av stadgandet om huru stor kvantitet, som ma av resande medföras mot den fastställda lägre tullavgiften, dels i anledning av överflyttningen av vissa bestämmelser från tullstadgan till lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig varuinförsel.

T förenämnda kungörelse den 26 februari 1915 förekommande bestäm-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192. 51

ruelser om kontrollen vid utförsel av inhemsk tobak hava för vinnande av största möjliga begränsning i antalet författningar rörande tobak ansetts böra jämväl inrymmas i det nu föreliggande förslaget.

Förslaget i övrigt är till väsentlig del uppbyggt med hänsyn tagen till de stadganden, som för närvarande äro gällande för de närbesläktade lagerinstitutionerna nederlag och provianteringsfrilager.

Då monopolets utövare icke bar ställning såsom statsmyndighet, har det synts påkallat att anvisa sådan myndighet för avgörandet av vissa uppkommande spörsmål eller vidtagandet av en del andra åtgärder, som äro av natur att eljest ankomma på statsmyndighet. Till erhållande av sådan befogenhet har generaltullstyrelsen ansetts höra i allmänhet ifrågakomma. Endast med avseende å omfattningen och sättet för sammanställningen av de statistiska uppgifterna rörande utrikes handeln med tobaksvaror har kommerskollegium funnits vara den för ändamålet lämpligare myndigheten. Mot sistberörda uppdrag svarande befogenhet har förut tilldelats kommerskollegium gentemot frihamnsförvaltning enligt § 67 i frihamnsstadgan den 23 september 1919 (nr 626) och gentemot frilagersförvaltning enligt § 24 i frilagersstadgan den 4 mars 1921 (nr 166).

I vissa fall har det synts önskvärt, att statsverket jämväl äger ett lokalt organ för tillsyn att dess intressen vid införseln av tobaksvaror icke bliva åsidosatta. Sådana fall äro bestämmandet, huruvida lokal må kunna godkännas till användning för tobaksskattelager, samt övervakandet vid därtill förekommen anledning, att tullpliktigt eller till införsel i riket förbjudet innehåll i kolli, som blivit utan undersökning utlämnat från tullverket efter försäkran från varuägaren, att i kollit ej funnes annat än tobaksvaror, icke varder av misstag eller eljest tillställt ägaren. Det organ, som härför ansetts bliva lämpligt, är vederbörande lokala tullmyndighet. Såsom följd härav har det funnits nödigt att i förslaget ifrågasätta befogenhet för tulltjänsteman att, när helst han det i och för tjänsten äskade, vinna tillträde till lokal, där till riket införd tobaksvara befunne sig under monopolets utövares kontroll.

Den särskilda bokföring över rörelsen vid tobaksskattelager, som givetvis måste förekomma, har förmodats kunna uppläggas med bestämmelserna om förande av provianteringsfrilagersjournal såsom huvudsaklig förebild.

En i förslaget omnämnd halvårsredovisning har ansetts icke behöva givas vidlyftigare omfattning än den redovisning, som omnämnes i § 14 av kungörelsen den 15 november 1912 (nr 299) med vissa föreskrifter angående rättighet att hålla provianteringsfrilager, och för vilken särskilt formulär finnes fogat vid nämnda kungörelse.»

Vad angår förslaget till kungörelse angående vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor samt därvid fogad tulltaxa anföres i promemorian:

»En följd av införandet av tullfrihet för tobak är givetvis, att den enligt

Lagbyrån»

promemoria.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Lagbyråns proihemöria. .

§ 13 mom. 1 i tulltaxeförordningen medgivna restitution bör upphöra. Stadgande härom har upptagits i detta förslag.

I samband med överförandet till tobaksskatt av tullavgifterna för tobak, arbetad och oarbetad, och dessa varuslags angivande i tulltaxan som tullfria hava vissa förenklingar i taxan rörande nämnda varor kunnat äga rum. Samtidigt därmed har viss omnumrering av rubrikerna företagits. Till underlättande av taxans användande hava de till rubrikerna hörande anmärkningarna på grund av i annat sammanhang uttalade önskemål fullständigats.

Särskilda övergångsbestämmelser hava icke ansetts erforderliga. Givet är, att i fråga om tobak och tobaksmjöl, varför skyldighet att erlägga tullavgift inträtt för monopolbolaget före upphävandet av kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 497), kungörelsens föreskrifter skola lända till efterrättelse.»

Förslaget till förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket motiveras i promemorian, i vad förslaget avser formerna för tobaksbeskattningen, sålunda:

I förslaget tinnes intagen eu föreskrift, att för varje kilogram av inom riket odlad tobak, som monopolets utövare inköper för tillverkning av tobaksvaror, monopolets utövare skall i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer, tillgodoföras ett belopp av 80 öre. Denna föreskrift avser att i en annan form än genom råtobakstullen skydda den inhemska tobaksodlingen. Råtobakstullen utgår för närvarande med 1 kr. per kg. för fullt färdigsvettad tobak. Mot detta belopp svarar enligt gängse beräkningsgrunder 80 öre per kg. för takmogen tobak, d. v. s. tobak i det tillstånd, vari den levereras till monopolbolaget. Närmare regler om sättet för skattens beräkning och ordningen för avdragets verkställande äro intagna i förslaget till tilläggskontrakt. Därjämte har ifrågasatts ett tilläggsstadgande till nu meddelade föreskrifter om skyldighet att erlägga licensavgift, av innebörd att sådan skyldighet icke skall föreligga, så länge varan är upplagd å tobaksskattelager.

För det närmare innehållet i förslaget till lag angående vissa ändringar i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig varuinförsel har redogörelse redan lämnats i samband med anmälan i statsrådet den 7 mars 1924 av förslag till lag med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin. Proposition i ämnet till innevarande års riksdag torde jag få tillfälle att senare föreslå.

Beträffande slutligen förslaget till tillägg i kontraktet mellan staten och monopolbolaget innefattar detta i här omhandlade delar bestämmelse om skyldighet för bolaget att iakttaga de stadganden, som äro eller må varda meddelade angående behandlingen av till riket inkommande tobak och tobaksvaror, samt att i övrigt handhava befattningen därmed på ett för det allmänna tillfredsställande sätt. Tillika innehåller förslaget, att belopp, som

Kanal. Maj:In proposition Nr 192. 53

skall tillgodoföras bolaget för inköp av inom riket odlad tobak, skall beräknas efter den vikt, som angives å de av kontrollstyrelsens ombud till riktigheten bestyrkta vågsedlar rörande till bolaget levererad myckenhet, ävensom att bolaget skall vid inleverering till statskontoret av upplupen skatt göra avdrag för det belopp, som enligt vad nu sagts avser under närmast föregående månad till bolaget levererad tobak.

De i promemorian sålunda ifrågasatta förslag till omläggning av formerna för tobaksbeskattningen hava givit anledning till följande uttalanden i de inkomna yttrandena.

Kommerskollegium yttrar:

»Den viktigaste frågan i förevarande ärende utgöres av den i förslaget till förordning — — — intagna omläggningen av de statliga avgifter, som belasta tobaksvaror. Denna fråga är otvivelaktigt av särdeles omfattande och svårlöst beskaffenhet, varför den för undvikande av misstag kräver en synnerligen vidlyftig och tidsödande utredning. På den korta tid, som stått kollegium till buds för detta ärendes behandling, har det varit omöjligt för kollegium att kunna bilda sig ett bestämt omdöme om, huru berörda omläggning i de olika hänseendena skulle komma att verka.---—

Det direkta sysslande kollegium kommer att få med tillämpningen av de föreslagna författningarna inskränker sig till bestämmande av de i förslaget till kungörelse med vissa föreskrifter för in- och utförseln av tobaksvaror m. m., §§ 3 och 4, omhandlade statistiska uppgifter. Mot förslaget i denna del har kollegium icke något att erinra.»

Generaltullstyrelsen utlåter sig till en början sålunda:

»Ett genomförande av den omläggning, som ifrågasättes i föreliggande promemoria, synes för tullverkets del kunna komma att medföra vissa besparingar i arbete. Dessa hänföra sig emellertid huvudsakligen till omläggningen i behandlingen av färdiga tobaksvaror. I fråga om oarbetad tobak och tobaksmjöl skulle nämligen arbetsminskningen bestå allenast däri, att tullverket befriades från de en gång i månaden återkommande bestyren med debitering, uppbörd och redovisning av de för dessa varuslag belöpande tullavgifter. Däremot komme beträffande färdiga tobaksvaror en väsentlig förenkling att inträda i tullbehandlingen vid angivning, motsvarande den, som erfordras för direkt förtullning (angivning till fri disposition). Undersökningen från tullverkets sida av kolli, som kunde förutsättas icke innehålla annat än färdiga tobaksvaror, skulle till och med kunna få under visst villkor helt efterlåtas. Ytterligare skulle i fråga om de färdiga tobaksvarorna bokföringen, upptagandet och redovisningen av tull- och nederlagsavgifterna upphöra. Därjämte komme den särskilda redogörelse för upplagda och uttagna nederlagsvaror, vilken tullförvaltningarna genom förande av nederlagsjournal upprätta, icke längre att behöva omfatta färdiga tobaksvaror. Ej heller skulle tullverket bibehålla skyldigheten att övervaka tobaksvaror under uppläggning och förvaring å nederlag. Det lager, som skulle träda i dess ställe, tobaksskattelager, komme att i stort sett hållas utanför tullverkets verksamhetsområde. Varor, som överfördes till detta lager, skulle därvid och sedermera, förutom för det fall, att de utfördes, stå helt under monopolets utövares tillsyn. Slutligen komme uppsamlandet och sammanställandet av de statistiska primäruppgifterna rörande tobaksvarorna att över-

Lagbyråns

promemoria.

Yttranden.

Kommers-

kollegium.

Generaltull-

styrelsen.

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

flyttas från tullverket till monopolets utövare. Endast göromålen med dessa uppgifters inordnande i den allmänna handelsstatistiken komme att för tullverket kvarstå.

Under sådana förhållanden finner generaltullstyrelsen sig böra tillstyrka genomförandet av den föreslagna anordningen vad beträffar färdiga tobaksvaror. Styrelsen vill emellertid betona, att den lindring i arbete, som må kunna föranledas av denna omläggning, icke lärer kunna medföra någon nämnvärd inskränkning i tullverkets personalstyrka. Därtill är tobaksimporten och nederlagsrörelsen med tobaksvaror alltför begränsad i jämförelse med importen och nederlagsrörelsen i övrigt. Härjämte anser styrelsen sig böra nämna, att styrelsen uppmärksammat det förhållandet, att den minskning i arbete, som tillgodokommer tullverket, i icke oväsentlig mån motsvaras av ett tillskott i arbetet för utövaren av statens tobaksmonopol. Såsom helhet betraktad torde den tilltänkta omläggningen dock giva intryck av att kunna medföra viss besparing i det arbete, som härrör av beskattningen å färdiga tobaksvaror. För tobaksvaruimportörerna måste därtill den ifrågasatta nya ordningen för behandlingen av inkommande tobaksvaror anses innefatta ej ringa fördelar.»

Innan styrelsen därefter slutligt yttrar sig beträffande omläggningen av tobaksbeskattningen i vad gäller oarbetad tobak och tobaksmjöl, upptager styrelsen ett spörsmål, som icke berörts i den föreliggande promemorian, nämligen frågan om vilken inverkan den föreslagna tullfriheten för oarbetad och arbetad tobak må komma att utöva på den till vederbörande städer utgående, av tullavgiften för dessa varuslag beroende t olag ser sättning en. Därvid hänvisar styrelsen till följande å styrelsens revisionsbyrås statistiska avdelning upprättade uppgift, utvisande i runda tal den del av tolagsersättningen till vissa städer för åren 1922 och 1923, som beräknats belöpa för införtullade kvantiteter oarbetad tobak och tobaksmjöl samt färdiga tobaksvaror:

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 1U2.

u;>

1 anslutning till denna uppgift anför styrelsen följande:

»Av uppgiften framgår, att den föreslagna tullfrihetens inverkan på tolagsersättningen måste beträffande flertalet av importstäderna bliva högst betydande. Så är i synnerhet fallet i fråga om den del av tolagsersättningen, som svarar mot tullavgifterna för oarbetad tobak och tobaksmjöl. 1 detta avseende skulle den av tullfriheten föranledda nedgången i tolagsersättningen efter allt att döma komma att med väsentliga belopp drabba, icke blot! — såsom förhållandet skulle i stort sett bliva beträffande den mot färdiga tobaksvaror svarande delen av tolagsersättningen — rikets tre största städer utan även de flesta andra städer, över vilka tobaksimporten försiggår. Sålunda synes det med utgångspunkt från nyssberörda uppgift kunna beräknas, att, därest importen ej alltför mycket nedgår, den årliga minskning i tolagsersättningen, som den ifrågasatta tullfriheten för oarbetad tobak och tobaksmjöl skulle medföra, komme att minst utgöra exempelvis för Karlskrona 14,000 kronor, för Karlstad 48,000 kronor och för Härnösand 31,000 kronor.

Vad angår frågan om tolagsersättningens bortfallande genom införandet av tullfrihet för färdiga tobaksvaror bar densamma, med hänsyn till berörda åtgärds relativt ringa inverkan på respektive städers budget, icke, såsom av styrelsens uttalande i det föregående lärer framgå, ansetts böra hindra den föreslagna förenklingen i beskattningen av de färdiga tobaksvarorna.

Annorlunda måste saken ställa sig i fråga om omläggningen i beskattningen av oarbetad tobak och tobaksmjöl. Här är åtgärdens betydelse för åtskilliga städer avsevärd. Då därtill kommer, att tullavgiftens borttagande för ifrågakomna varuslag icke innebär en motsvarande nedgång i beskattningen av dessa utan består allenast i en av tekniska skäl företagen överföring av tullavgiften till tobaksskatt, synes det vara tveksamt, om denna reduktion av tolagsersättningen bör verkställas före slutförandet av den särskilda utredning om städernas rätt till tolagsersättning, som eljest ansetts önskvärd före avgörandet, huruvida en väsentlig inskränkning i densamma må kunna företagas eller icke.»

Till detta uttalande anknyter styrelsen därefter sitt yttrande beträffande omläggningen av beskattningen å oarbetad tobak och tobaksmjöl, varvid styrelsen tillika fäster uppmärksamheten därå, att den arbetsförenkling, som skulle inträda vid den tilltänkta skatteomläggningen, komme att i fråga om oarbetad tobak och tobaksmjöl bliva skäligen ringa. Sin ställning till förevarande spörsmål sammanfattar styrelsen på detta sätt:

»Med hänsyn till vad sålunda anförts och då styrelsen icke av vad i föreliggande promemoria i ämnet framhållits blivit övertygad om lämpligheten av att nu vidtaga den ifrågasatta förändringen i beskattningen av icke färdig tobaksvara, finner styrelsen sig sakna anledning tillstyrka genomförandet av nämnda förändring i detta sammanhang.»

Avfattningen i övrigt av de upprättade författningsförslagen giver styrelsen anledning till dessa uttalanden:

»Med hänsyn därtill, att monopolets utövare icke intager ställning såsom statsmyndighet, har det enligt föreliggande promemoria synts påkallat att i författningsförslagen rörande behandlingen av tobaksvaror anvisa sådan myndighet för avgörandet av vissa uppkommande spörsmål eller vidtagandet av en del andra åtgärder, som äro av natur att eljest ankomma på statsmyn-

Aktiebolaget

svenska

tobaksmono-

polef.

Svenska

tobaksen-

grossisternas

förening.

•>6 Kung!. Maj:ts proposition Nr 192.

dighet. Till erhållande av sådan befogenhet hav generaltullstyrelsen ansetts hora i allmänhet ifrågakomma. Mot meddelandet åt styrelsen av denna befogenhet synes den invändning kunna göras, att styrelsen därigenom skulle la sig ålagda uppdrag i ärenden, som folie utom tullverkets egentliga verksamhetsområden. Därest emellertid svårigheter skulle visa sig möta att hnna för ändamålet lämpligare ämbetsmyndighet, vill styrelsen icke motsatta sig, att ifrågavarande befogenhet lämnas åt styrelsen.

Betiäffande förslaget till förordning angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror, vilken förordning synes vara avsedd att av Kung!. Alaj: t. med riksdagen utfärdas, får styrelsen---fästa upp-

märksamheten därå, att den i 13 § föreskrivna skyldighet för innehavare av tobaksskattelager att gottgöra monopolets utövare kostnaden för tillsyn vid lagret ar vida mera omfattande än motsvarande skyldighet gentemot tullverket i fråga om tillsynen vid såväl nederlag som transitupplag. Medan torsiaget upptager betalningsplikt vid varje uppläggning å samt uttagning tran tobaksskattelager, innehåller nämligen tullstadgan (§§ 87 och 110) det betydelsefulla medgivandet, att betalningsfrihet må åtnjutas vid första uppläggning å eller uttagning från nederlag eller transitupplag på upplagsorten under tullverkets allmänna tjänstgöringstid. En ändring i sådan nktrimg av det föreslagna innehållet i förevarande 13 § synes under alla förhållanden hava fog för sig.

, Si"tli-Ken rörer årslaget till kungörelse med visso ordningsföreskrifter for in- och utförseln av tobaksvaror m. m. saknas däri stadganden om ratt att förpanta å tobaksskattelager liggande vara. Dylika stadganden loreknnas däremot för lagerinstitutionerna nederlag och transitupplag. Att ratt till förpantning av varor, upplagda på tobaksskattelager, bör medgivas ansev styrelsen vara uppenbart. Men det synes styrelsen därjämte angelaget, att denna ratt uttryckligen begränsas i den mån, att förpantningen icke ma ske till annan än den, som erhållit tillstånd till uppläggning å tobaksskattelager. I annat fall komme nämligen den ifrågasatta grundbestammelsen, att uppläggning å tobaksskattelager oj finge företagas av annan än den, som styrelsen, efter hörande av vederbörande handelskammare funnit lämplig att därtill erhålla tillstånd, uppenbarligen att kunna med lätthet kringgås. Darförutom synes det styrelsen ömkligt, att en del ordningsföreskrifter för utnyttjandet av förpantningsrätten varda meddelade.»

Styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet förklarar i sitt yttrande under uttalande, att styrelsen funnit sig sakna anledning att inlåta sig på de grunder, som föranlett det ifrågavarande förslaget till viss omläggning av tobaksbeskattningen — att styrelsen icke har någon erinran att göra mot avfattningen av de framlagda författningsförslagen, i vad avser annat än skattesatserna. De ökade förpliktelser, som på grund av den föreslagna omföringen från tull till skatt skulle komma att åvila monopolbolaget, anser styrelsen, att bolaget bör kunna påtaga sig.

Svenska tobaksengrossisternas förening anför beträffande den ifrågasatta omläggningen av formerna för tobaksbeskattningen, att genomförandet av de framlagda författningsförslagen skulle medföra eu förnuftig förenkling av det bestående systemet för uppbörden av avgifterna för tobaksvaror

Kungl. Maj.ts proposition Nr 192.

57 Föreningen föreslår emellertid en sänkning av den med begagnandet av tobaksskattelagren förbundna bokföringsavgift till att motsvara den i tull författningarna för nederlag bestämda särskilda avgiften.

Innan jag härefter angiver min ställning till nyssberörda spörsmål om formerna för tobaksbeskattningen, övergår jag nu till att ur den inom departementets lagbyrå upprättade promemorian återgiva de delar, som avse grunderna för beskattningens anordnande och avvägandet av de olika skattesatserna:

»Den i redovisningsavseende för såväl tillverkningen som försäljningen grundläggande primäruppgiften avser i fråga om cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter stycketalet. Tobaksskatten med därav föranledd kontroll hänför sig likaledes till antalet. Endast tullen utgår efter vikt. Att beträffande dessa varuslag vid sidan av den procentuella värdebeskattningen fortfarande bibehålla en viktbeskattning synes icke vara nödvändigt. Vikttullen sammanfaller i sina verkningar i stort sett med en styckeskatt. Såtillvida är emellertid viktbeskattningen rättvisare, som den lättare varan, innehållande jämförelsevis litet råvara, drabbas mindre hårt än den tyngre. Då emellertid den lättare tobaksvaran som regel är billigare än den tyngre och den huvudsakliga delen av skatten redan nu utgår efter värdet, sker härigenom en utjämning, som med hänsyn till den jämförelsevis obetydliga skillnaden i vikten de olika prislägena emellan är nästan fullständig. Därtill kommer, att vikten beräknas i viss mån allenast approximativt, på så sätt nämligen att nettovikten, efter vilken tullen utgår, erhålles genom avdrag från bruttovikten av vissa procent (taraavdrag), olika för olika varuslag. Ett uttagande av de till skatt sammanförda avgifterna med utgångspunkt från stycketal beträffande cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter samt från vikt beträffande övriga tobaksvaror ifrågasättes alltså. Vid överförandet av vikttullen till annan skatt efter stycke respektive vikt måste givetvis i fråga om skattesatsernas avvägande vissa jämkningar företagas.

Lagbyråns

promemoria.

örunderna för beskattningen samt skattesatserna.

Kvant itetsskatt.

Den ordinarie tobaksskatten utgår efter värdet å tobaksvaran, medan Värdeskatt. den särskilda skatten utgår å själva myckenheten. Det lärer knappast råda delade meningar därom, att en tobaksvara huvudsakligen bör beskattas efter värde. Medan en procentuell värdebeskattning drabbar den dyrare varan hårdare än den billigare, verkar däremot en styckebelastning degressivt. Vid tobaksbeskattningens införande i vårt land anordnades också beskattningen — med bortseende således från den efter vikt utgående tullen — uteslutande som en procentuell belastning efter värdet. Först med den särskilda skattens införande år 1922 frångicks såtillvida denna ståndpunkt, som nämnda skatt utmättes efter stycketal.

Särskilda skäl kunde anses tala härför. Dels var skatten extraordinär och tjänade i främsta rummet statsfinansiella syften, vilka, då priserna

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Lagbyråns

iromemoria. , ,

voro i sjunkande, kunde sakrare tillgodoses genom en av varuvärdet oberoende styckebeskattning. Dels hade den särskilda skatten såtillvida en bestämd uppgift att fylla, som den avsåg att förhindra den på grund av de rådande valutaförhållandena alltför starka importen av utländska varor och dennas ogynnsamma inverkan på avsättningen av den inhemska tillverkningen. Då importen framförallt omfattade varor i prislägen, som för importen voro anmärkningsvärt låga, verkade givetvis i detta hänseende en styckebeskattning effektivare. Mot en ökad värdebeskattning har, bland annat, anförts det skäl, att en procentuell beräkningsgrund vid högre procentsatser har benägenhet att på ett oproportionerligt sätt höja priset å tobaksvaror, som saluhållas i smärre, bättre utförda förpackningar. Detta skäl torde näppeligen kunna tillmätas avgörande betydelse. Redan nu förekommer, att samma varuslag tillhandahållas i olika förpackningar, en enklare och en bättre, och framhållna ojämnheter i beskattningen i angivna hänseende torde därigenom undanröjas. För övrigt må anmärkas att de i den särskilda skatten numera ingående skattesatserna i procent av priskurantpriset äro jämförelsevis låga. Den förskjutning från värde- till styckebeskattning, som uppkom genom den särskilda skattens införande år 1922, synes nu knappast behöva vidare upprätthållas. En återgång till förhållandena före den särskilda skattens införande såtillvida, att den ordinarie och särskilda skatten sammanslås till en efter värdet utgående procentuell skatt, förordas. Genom en dylik återgång beredes jämväl möjlighet att lättare möta den prissänkning, som torde komma att bliva nödvändig. Att låta jämväl den från tull överflyttade skatten utgå efter värde har däremot ansetts icke böra ifrågakomma. Likaväl som en alltför hård styckehelastning kan verka rent prohibitivt i fråga om de billigare tobaksvarorna, kan en uteslutande efter värde lagd procentuell beskattning lätt nog, då alltför höga procentsatser komma till tillämpning, medföra samma verkan i fråga om varor i högre prislägen. Härtill kommer det statsfinansiella skälet, att statsinkomsterna vid hastiga förändringar i prisförhållandena med lätthet kunna ofördelaktigt påverkas av en proportionell skatt. Den mot tull svarande och huvudsakligen som skydd för den inhemska tillverkningen tjänande stycke-, respektive viktbelastningen verkar i båda dessa hänseenden utjämnande.

Överförande av vinst til] skatt.

Monopolbolaget har under flertalet verksamhetsår kunnat uppvisa betydande vinst å rörelsen. Såsom den ojämförligt största delägaren i bolaget har visserligen staten erhållit större delen av dessa vinster. Den inkomst utöver skälig ränta å aktiekapitalet, som staten vill erhålla ur tobakshanteringen, torde emellertid för framtiden lämpligen böra uttagas i form av skatt. Vinstmarginalens storlek bör med andra ord minskas och från vinst till skatt överföras så mycket, att vinsten beräknas icke komma att överstiga skälig inkomst å rörelsen. Godtages denna uppfattning för beskattningens framtida ordnande, torde uttryck däråt höra givas i det mellan staten och monopol-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Lagbyråns

l>romemorlM

5!)

bolaget trallade kontraktet. Förslag till kontraktsbestämraelse i ämnet bifogas. En omläggning i nu angiven riktning kan emellertid — trots bolagets konsolidering och väl genomförda driftskoncentration — svårligen verkställas annat än successivt. Redan nu böra dock kunna överföras från vinst till skatt förslagsvis 3 procent å totalomsättningen, och tobaksskatten må samtidigt höjas i motsvarande mån. I samband därmed bör monopolbolagets andel i licensavgifter sänkas från nuvarande 18 procent till 15 procent av priskurantpriset. Tillika synes sistnämnda procentsats böra fastslås som maximum. Förslag till härav betingad ändring i monopolförordningen bifogas.

Under de senaste åren har tobakskonsumtionen nedgått avsevärt. Denna nedgång har drabbat de olika varuslagen högst olika. Den utan jämförelse största minskningen förete cigarrerna. Orsaken därtill är helt visst att delvis söka i den minskade köpkraften hos konsumenterna. Otvivelaktigt har ett flertal rökare övergått från cigarrer till de billigare varuslagen cigarrcigarretter och röktobak, något som bekräftas därav, att försäljningen av sistnämnda båda varuslag företer ökning såväl beträffande kvantitet som värde. Försäljningen av cigarretter, tuggtobak och snus har nedgått något. Vid avvägandet av skattesatserna de olika varuslagen emellan kan denna förskjutning icke lämnas å sido. Hänsyn torde böra tagas till de olika varornas förmåga att bära skatten. Sådana tobaksvaror, som visat stark tendens till nedgång eller redan äro hårt beskattade, höra således belastas mindre, då däremot varuslag, som visat stegring i omsättningen, böra beskattas hårdare. Fördenskull föreslås — bortsett från överföringen av vinst till skatt — vid genomsnittliga prislägen ungefär enahanda eller möjligen något mindre skatt än den nu utgående för cigarrer och cigarretter, varemot cigarrcigarretter och röktobak ansetts kunna bära en högre beskattning. Detta senare gäller framförallt röktobaken. Avvägandet hör givetvis ske så, att den totala avkastningen av tobaksskatten å alla varuslag gemensamt lämnar ett belopp, som med ungefär 3 procent, i enlighet med vad ovan sagts, överstiger det belopp, som skulle erhållas med nu gällande tull- och skattesatser, detta under förutsättning, att skatteavkastningen i de båda fallen beräknas å samma omsättning och oförändrade priser.

Förhållandet mellan den inhemska tillverkningen och importen har under år 1923 i stort sett varit detsamma som under monopolbolagets första verksamhetsår- Märkbart större har dock införseln av cigarrcigarretter varit, uppenbarligen beroende på den i fråga om de importerade tobaksvarorna än mera påfallande övergången från cigarrer till cigarrcigaretter- I jämförelse med importen under år 1922 visar 1923 års omsättning icke några större förskjutningar. Visserligen har importen av cigarrer och cigarrcigarretter relativt sett stigit något, men denna stegring torde i huvudsak såtillvida vara skenbar, som 1922 års import särskilt såvitt av-

Skattebelastningens fördelning.

Olika skatt å inhemska och importerade varor.

Lagbyråns

promemoria.

Skatte-

satsernas

storlek.

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

ser cigarrer är anmärkningsvärt låg, beroende på den omsättningspremie, som monopolbolaget under år 1922 lämnade återförsäljarna. Röktobaken visar en påtaglig nedgång. Det tidigare jämviktsläge, som under krisåren rubbats men år 1922 återställts genom den särskilda skatten, kan således sägas fortbestå, och den år 1923 vidtagna sänkningen i denna skatt synes icke hava övat någon ogynnsam inverkan i förevarande avseende. Den merhelastning, som utöver tullen åvilar de importerade varorna, torde dock fortfarande i viss mån böra bestå, så att ej tillståndet före den särskilda skattens införande kan befaras återinträda. Vad till en början angår cigarrer och cigarrcigarretter synes således denna extra belastning böra bibehållas. Till skillnad från vad nu gäller torde den emellertid, såsom redan framhållits, böra utgå procentuellt efter värdet. I genomsnittliga prislägen blir skillnaden mellan en stycke- och värdebelastning icke stor. I de billigare prislägena medför värdebeskattningen den förmån för importörerna, att någon större möjlighet till import av jämförelsevis billiga varor beredes. Vad slutligen beträffar de högre prislägena innebär beskattningen efter värde en sakta skeende höjning av belastningen. Då det för närvarande huvudsakligen är cigarrer i de högre prislägena, som lida av konkurrensen från importen, och dessa cigarrer i regel äro handgjorda, innebär den förslagna belastningen, såvitt avser cigarrer, ett stöd för den inhemska cigarrarbetarstammen, som huvudsakligen sysselsättes med tillverkning av dyrare cigarrer. Slutligen må anmärkas, att värdebeskattningen i den mån den drabbar varor, som äro dyrare än de av monopolbolaget överhuvud tillverkade, kommer att enbart verka som en finanstull. Vidkommande åter cigarretter och röktobak torde den nuvarande extra merbelastningen kunna helt eftergivas. Genomsnittspriserna för de av handlandena importerade cigarretterna och röktobaken ligga nämligen så väsentligt högre än genomsnittspriset för monopolets varor, att skyddet för dessa senare torde utan denna merbelastning vara fullt tillräckligt. I fråga om röktobaken synes till och med tullskyddet böra borttagas såsom numera obehövligt. Under senare tid har nämligen monopol bolaget visat sig fullt konkurrenskraftigt med avseende å denna tobaksvara.

Vid bedömandet av skillnaden i belastningen mellan inom landet tillverkade och importerade tobaksvaror torde ytterligare böra beaktas, att den del av licensavgiften, som tillfaller monopoibolaget och som för närvarande utgår med 18 procent å priskurantpriset, nedsättes till 15 procent.

Med utgångspunkt från nu angivna synpunkter föreslås följande skattesatser :

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

(iJ

Dessa skattesatser grunda sig å ingående beräkningar, sammanställda å tabell I (bilaga 10 till statsrådsprotokollet). Beräkningarna hava verkställts på grundval av 1923 års omsättning beträffande såväl kvantitet som värde samt det inbördes förhållande mellan de olika varuslagen, varmed dessa ingå i totalomsättningen. Härigenom har erhållits en bestämd utgångspunkt, så mycket mer nödvändig, som det icke lärer finnas möjlighet att för närvarande bedöma, i vilken omfattning det kan bliva nödvändigt att sänka priserna å tobaksvarorn u eller i vad mån konsumtionen kan komma att nedgå eller övergå från ett varuslag till ett annat.

Till närmare motivering av de särskilda skattesatserna hava från tabell

I upptagits å tabell II (bilaga 11 till statsrådsprotokollet) de nuvarande och föreslagna avgifterna å tobaksvaror, uträknade i procent å priskurantpriset samt en jämförelse dem emellan.

Vad först beträffar tobaksmonopolets egen tillverkning angivas å tabellen

II i kolumn 1 för cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter de belopp i öre per styck och för övriga tobaksvaror i kronor per kilogram, som motsvara råtobakstullen; i kolumn 2 de nu gällande särskilda skattebeloppen per styck resp. per kilogram; i kolumn 3 summan av dessa belopp och i kolumn 4 den föreslagna kvantitetsskatten i öre per styck för cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter samt i kronor per kilogram för övriga tobaksvaror. De i kolumn 4 upptagna skattesatserna hava beräknats så, att de motsvara råtobakstullen, med itndantag vad beträffar snus, där det i kolumn 1 angivna talet 0.4 2 motsvarar den i snus ingående kvantiteten råtobak av utländskt ursprung, varå tull utgår, då däremot den nu föreslagna skattesatsen 0.5 o motsvarar den i snus ingående totala råtobakskvantiteten, således även svensk tobak inräknad, vilket skillnadsbelopp emellertid i enlighet med vad ovan anförts skall restitueras.

I kolumn 5 angives skillnaden mellan å ena sidan summan av råtobakstullen och särskilda skatten och å andra sidan den nu föreslagna kvantitetsskatten samt i kolumn 6 denna skillnad uttryckt i procent av varje varas

Lagbyrån*

promemoria.

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Lagbyråns

promemoria. .

genomsnittliga priskurantpris. I kolumn 7 angivas nu gällande, i procent av priskurantpriset belöpande skattesatser och i kolumn 8 summan av i kolumnerna 6 och 7 angivna tal.

Under förutsättning, att skatten å alla tobaksvaruslagen höjes med de tidigare angivna 3 procent, som skulle överföras från monopolholagets vinst till skatt, erhållas de i kolumn 9 angivna skattesatserna.

I kolumn 10 äro de nu föreslagna skattesatserna upptagna. De föreslås utgå med hela tal och hava i enlighet med ovan utvecklade synpunkter valts så, att cigarrer, cigarretter och tuggtobak, vilka varuslag visa nedgång, bliva något, om ock obetydligt, mindre belastade, varemot cigarrcigarretter och röktobak, i synnerhet den senare, som för närvarande är lågt belastad och som visat den ojämförligt kraftigaste omsättningen, bliva hårdare belastade. Skattebelastningen å snus har avrundats uppåt från 32.4 1 till 33 procent.

Beträffande tobakshandlarnas import hava skattesatserna bestämts efter enahanda grunder. I kolumn 3 angives således summan av den till styckeresp. viktskatt överförda tullen och den särskilda skatten samt i kolumn 4 de föreslagna kvantitativa skattesatserna. Dessa senare äro så valda, att de i avrundade öretal per styck och kronor per kilogram något så när överensstämma med nu utgående tull. Härvid har dock ansetts nödvändigt att något minska kvantitetsskatten å cigarretter för att vinna överensstämmelse med vad som förfarits med cigarretter av inhemsk tillverkning, där summan av nu utgående kvantitetsbelastning nedbragts från 0.5 6 öre per styck till 0.1. Kvantitetsskatten för importerade cigarretter har därför föreslagits skola utgå med 0.3 öre per styck, ehuru den tullen motsvarande siffran skulle hava varit 0.6 öre. Vidare har tullsatsen för rökoch tuggtobak samt snus vid tullens överförande till kvantitetsskatt sänkts från l.so kronor per kilogram till 1 krona per kilogram, en sänkning, som enligt vad ovan anförts synes berättigad.

Sedan de i kolumn 5 angivna skillnadsbeloppen överförts i procent av genomsnittsprisen samt tillagts nu gällande skattesatser, erhållas de i kolumn 9 angivna procenttalen, som representera den nuvarande skattebelastningen, ökad med 3 procent, uttryckt i procent av priskurantpriset. I kolumn 10 angivas de föreslagna skattesatserna och i kolumn 11 skillnaden mellan dessa och de i kolumn 9 upptagna.

Undersöker man nu innebörden av de i kolumn 11 angivna talen, finner man, att, om de föreslagna skattesatserna tillämpats på hela den egna tillverkningen i enlighet med 1923 års omsättning, en beräknad skatteintäkt erhålles, som blott med 0.2 procent överstiger den, som skulle framkomma, om de nu gällande tull- och skattesatserna, ökade med 3 procent, tillämpades. För tobakshandlarnas import blir avvikelsen 1.12 procent, således en något högre genomsnittlig proportionell ökning i belastningen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

63 Lagbyrån tt

Jämför man belastningen å inom landet tillverkade och importerade tobaksvaror av samma varuslag, finner man, att de inhemska cigarrerna genom den föreslagna skattesatsen av 18 procent blir 3.a 7 procent lägre belastade än de teoretiskt borde hava blivit, och att de importerade bliva 1.7 4 procent lägre belastade. Olikheten visar sig emellertid vara ganska obetydlig, om man jämför, hur skillnaden i belastning verkar vid olika prislägen. En dylik jämförelse återfinnes i en härvid närlagd särskild bilaga (bilaga 12 till detta statsrådsprotokoll). Denna utvisar, att belastningen vid prislägen understigande 40 öre per cigarr är till de importerades fördel men i prislägen över 40 öre till fördel för de inom landet tillverkade. I de nuvarande medelprislägena är emellertid förskjutningen helt obetydlig, och endast för de allra dyraste cigarrerna visar sig skattehöjningen påfallande. Hurusom den föreslagna belastningen verkar förmånligt för de svenska cigarrarbetarna har i det föregående påvisats.

Beträffande cigarrcigarretter innebära de föreslagna skattesatserna för inom landet tillverkade en höjning i belastningen av 2.9 4 procent av priskurantpriset och för de importerade av blott 1.2 9 procent, således till de importerades fördel. I fråga om skattesatsernas inverkan på de olika prislägena hänvisas till den nyssnämnda särskilda bilagan.

För cigarretter minskas skattebelastningen för de inom landet tillverkade med 3.4 3 procent och för de importerade med 2.11 procent. För röktobak höjes belastningen för inom landet tillverkad med 9.17 procent och för importerad med 6.73 procent. Av den särskilda bilagan framgår de olika skattesatsernas inverkan på de olika prislägena.

Importen av tuggtobak och snus är så ringa, att det ej torde finnas någon anledning att för importerade varor av detta slag bestämma särskilda skattesatser, varför de belastats med samma skattesatser som för röktobak.

Det torde böra påpekas, att de tal, som i tabellerna I och II angiva belastningen i procent av priskurantpriserna, icke äro allmängiltiga. I belastningen ingår nämligen icke endast en procentuell skatt utan även en viss efter myckenhet utgående avgift. Härav följer, att de procenttal, som hänföra sig till ett visst varuslag, endast gälla för 1923 års genomsnittspris, samt att de procenttal, som hänföra sig till den totala omsättningen även äro bundna vid 1923 års omsättningsbelopp inom de olika varuslagen. Detsamma torde bemärkas vid jämförelsen mellan belastningsprocenterna å inom riket tillverkade varor och importerade varor, vilka ingå i tabellerna med olika genomsnittspris. I förberörda särskilda bilaga är jämförelsen däremot gjord mellan varor i samma prislägen.

Av tabell I (bilaga 10 till statsrådsprotokollet) framgår bland annat Inkomstberäkstorleken av de skatteintäkter, som de föreslagna skattesatserna skulle in- ningbringat, därest dessa tillämpats å 1923 års omsättning och priser.

64 Kanal. Maj:ts proposition Nr 192.

Lagbyråns

promemoria.

Yttrande n. Kommerskollegium.

De sålunda erhållna slutbeloppen, sammanställda med motsvarande belopp beräknade enligt nu gällande tull- och skattesatser, utgöra i runda tal:

Tull lör oarbetad tobak................................

» » arbetad » .............................

! Tobaksskatt, utgående i % av priskurantpriset » » per styck eller kg.........

Ökningen i tobaksskatten utgöres huvudsakligen av de från vinst till skatt överförda 3 procent å totalomsättningen (137,000,000 kronor) eller

4,100,000 kronor. Med denna överföring har, såsom i det föregående framhållits, åsyftats att bereda väg för ett framtida uttagande av statens inkomster ur tobakshanteringen i allt väsentligt i form av skatt. Den nu gjorda överföringen är sannolikt ej tillräcklig för att i nu angivna syfte nedbringa vinsten till skäligt belopp å aktiekapitalet. En viss försiktighet härutinnan är emellertid tillrådlig, och erfarenhet rörande den föreslagna vinstöverföringens inverkan å bolagets prispolitik och andra förhållanden torde på sätt i det föregående utvecklats böra avvaktas, innan ytterligare överföring av vinst till'skatt genom åtgärder från statsmakternas sida i angivna hänseende vidtages.

De å 1923 års omsättning enligt förestående tabell beräknade skatteinkomsterna böra omräknas för att bliva jämförbara med de i statsverkspropositionen för budgetåret 1924—1925 uppskattade. En dylik omräkning är givetvis vansklig, då varje grund för bedömandet av priser och omsättning under ifrågavarande budgetperiod saknas. I runda tal torde intäkterna av den föreslagna tobaksskatten dock kunna beräknas uppgå till 51,000,000 kronor och de sammanlagda inkomsterna av tobakshanteringen till 61,000,000 kronor.» I

I sitt yttrande anför kommerskollegium beträffande nu återgivna delar av promemorian följande:

»Såvitt kollegium nu kan bedöma, synes det, som om tobaksimportörernas redan nu med statliga avgifter rätt så hårt betungade rörelse genom förslagets förverkligande skulle komma i ett ännu sämre läge. Kollegium vill härvid erinra därom, att den möjlighet till billiga inköp i Tyskland, som förelåg före den särskilda tobaksskattens införande och då gjorde tobakshandlarnas import farlig ur konkurrens synpunkt för monopolet, numera, med de ändrade förhållandena i Tyskland, väsentligen upphört.

Kung!. proposition Nr lt)2. (>,>

I underdånigt utlutande den 10 juli 1914 angående förslag om införande av statsmonopol a tobakstillverkningen i riket framhöll kollegium, att tobakshandlarnas fria importrätt enligt kollega åsikt utgjorde ett betydelsefullt legulativ pa monopolets arbetssätt, produkter oeh prissättning, samt att det därför vore av vikt att importrätten icke kringgärdades med så starka begränsningar, att densamma bleve illusorisk. I den proposition, nr 254, vilken i frågan avlämnades till 1914 års senare riksdag, finnes även ett uttalande av dåvarande chefen för finansdepartementet, däri denne meddelar sig till fullo dela kollegii åsikt om vikten av att icke genom alltför starka begränsningar importrätten göres illusorisk. Den utfästelse, som får anses hava legat uti nyssberörda uttalande, kan tänkas hava i sin mån bidragit till att flera av importörerna icke använt sig av den möjlighet till statsinlösen av deras affärer, vilken bereddes genom kung!, förordningen den 17 juni 1910 om ersättning till tobaksgrossister in. in.

Kollegium hemställer, att dessa av kollegium anförda förhållanden vinna vederbörligt beaktande vid avlåtande av en blivande proposition i ärendet till riksdagen.»

Styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet uttalar sig i dessa ämnen sålunda:

»Vad först angår den i 18 § av förslaget till författning om vissa ändringar i tobaksmonopolförordningen föreslagna omläggningen av beskattningen av såväl tobaksmonopolets tillverkning som importerade varor, är ju denna föranledd av ett trefaldigt syfte, nämligen att omföra den särskilda styckeskatten till procentskatt, att överföra en del av tobaks monopolets vinst till skatt samt att överföra tullen å tobak och tobaksland- till en i samband med den övriga skatten av tobaksmonopolet uttagen skatt. Vad tobaksmonopolet i avseende å dessa förändringars genomförande i första band anser sig böra beakta är, huruvida den fördelning av skatten ä de olika kategorierna av tobaksvaror, som innebålles i förslaget, är lämplig dels med hänsyn till dessa olika kategoriers förmåga att bära den föreslagna skatten, utan att konsumtionsnedgång behöver befaras, dels ock med hänsyn till det skydd, som tobaksmonopolets tillverkning behöver för att icke bliva alltför ogynnsamt ställd i förhållande till importen.

I lörra hänseendet anser styrelsen förslaget vara väl avvägt och bär sålunda ingen anledning till erinran.

Beträffande skyddet för tobaksmonopolets tillverkning i förhållande till importen ställer sig saken däremot något annorlunda. Vad beträffar de skattesatser, som föreslagits för till riket införda tobaksvaror, har enligt förslaget det för den inhemska tillverkningen existerande skyddet blivit försämrat ifråga om varor i lägre prislägen än genomsnittspriserna för importvarorna under år 1923. Härigenom öppnas avsevärda möjligheter för stegrad import i med tobaksmonopolets huvudtillverkning konkurrerande prislägen. Redan vid tobaksmonopolets tillkomst gåvo statsmakterna genom utformning av tullsatser m. in. uttryck åt den meningen, att den inhemska tillverkningen skulle skyddas mot att för mycket inkräktas av importen. Då sedermera importen hotade att taga alltför stor omfattning, sökte statsmakterna genom att låta de importerade tobaks varorna drabbas av hårdare beskattning än de inhemska varorna åter ställa det vid tobaksmonopolets införande avsedda jämviktsläget mellan den inhemska tillverkningen och importen. Då den förskjutning av järn- Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 153 haft. f\r 192). ;>

Aktiebolag

svenska

tobakamono

polet.

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

viktsläget, som sålunda inträffat, förnämligast gav sig tillkänna beträffande varor i lägre prislägen, lät man den högre belastningen å importvarorna utgå i form av en särskild, av varans värde oberoende kvantitetsskatt, som sålunda kom att relativt hårdare drabba de billigare varuslagen.

Det synes styrelsen därför följdriktigt att vid den nu ifrågasatta omläggningen av tobaksbeskattningen fästa särskild vikt vid att skyddet blir effektivt för tobaksmonopolets varor i nyss angivna prislägen, eller med andra ord de varor, som utgöra den ojämförligt huvudsakliga delen av tobaksmonopolets tillverkning. En på grund av stegrad import minskad konsumtion av tobaksmonopolets standardmärken skulle kunna medföra vittgående konsekvenser av icke önskvärd natur; bland annat skulle följden kunna bliva, att tobaksmonopolet nödgades avskeda arbetare och tjänstemannapersonal, samt att i maskiner och fastigheter nedlagt kapital bleve oanvänt. Då den inom tobaksindustrien fortgående mekaniseringen av tillverkningen redan medfört och även i framtiden torde komma att medföra personalinskränkningar hos tobaksmonopolet, synes det styrelsen önskvärt att förebygga, att av andra anledningar avskedande av personal bleve nödvändigt.

Anledningen till att skyddet för de inhemska varorna försämrats i förslaget ligger däri, att förslaget velat överföra hela den efter stycke eller vikt nu utgående skatten till en värdeskatt. För vinnande av det syfte, styrelsen liär framhållit, synes det styrelsen vara att föredraga, att ifråga om de importerade tobaksvarorna — dock med undantag för eigarrcigarretter, beträffande vilket varuslag försämringen av skyddet är så ringa, att förslaget i denna del torde kunna godtagas — kvantitetsbeskattning i större utsträckning än i förslaget bibehålies och att i stället den procentuella skatten nedsättes i proportion härtill. De föreslagna skattesatserna för inom riket tillverkade tobaksvaror synas styrelsen väl

På grund av vad sålunda framhållits föreslår styrelsen, att tabellen i 18 § 1 mom. i förslaget till förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket får följande lydelse:

För att närmare belysa innebörden av ovanstående förslag bifogas eu serie grafiska tabeller, å vilka angivas dels nu gällande belastning, dels

liungl. Maj:ts proposition Nr I02. 1)7

belastningen enligt det remitterade förslaget, dels oek belastningen enligt det av styrelsen lämnade förslaget.

Genom att bestämma skattesatserna på det sätt, styrelsen föreslagit, vin nes önskemålet att bereda skydd för de inhemska varorna i de lägre pris lägena, titan att den genomsnittliga belastningen å importen vid samma prislägen, som för närvarande råda, därigenom blir större än enligt det remitterade förslaget. Mot styrelsens förslag kan givetvis den invändningen tänkas bliva framställd, att den procentuella skattesatsen för vissa importerade tobaksvaror sättes till lägre belopp än den, som föreslagits skola gälla för de inom riket tillverkade varorna. En dylik invändning torde emellertid icke behöva tillmätas större betydelse, då det speciella förhållande, styrelsen här ovan framdragit, gör olikheten i procentsatser ur praktiska synpunkter önskvärd.

Vidkommande härefter det upprättade förslag till tilläggskontrakt till det mellan svenska staten och tobaks monopolet gällande kontraktet om utövande av statens tobaksmonopol vill styrelsen ifrågasätta, huruvida den föreslagna punkt 4 bör intagas i kontraktet. Då styrelsen har svårt att värja sig för den tanken, att i förslaget sådant det på denna kontraktspunkt avfattats ligger en kritik av den prispolitik, styrelsen hittills följt, vill styrelsen framhålla, att styrelsen i denna sin politik å ena sidan varit ledd av den tanken, att under de sedan länge rådande abnorma förhållandena samt innan tobaksmonopolet blivit vederbörligen konsoliderat, försiktigheten måste bjuda att tillämpa en vinstmarginal, soin varit relativt hög och i varje fall högre än styrelsen under normala och stabila förhållanden skulle ansett sig böra räkna med. Å andra sidan har styrelsen haft i beaktande, att den uppkomna vinsten till allra största delen skulle komma staten eller ett statens verk till godo. Styrelsen vill erinra därom, att av den för 1922 års rörelse utdelade vinsten 13,300,000 kronor endast 500,000 kronor kommit enskilda aktieägare till godo, under det att 11,600,000 kronor gått direkt till staten och 1,200,000 kronor till den av pensionsstyrelsen förvaltade pensionsförsäkringsfonden. Styrelsen liar ej heller i minsta mån försport, att å regeringens sida förefunnits någon önskan om att bolaget borde ändra sin prispolitik.

Styrelsen vill även framhålla, att statsmakterna hava i sin hand att genom sin skattepolitik helt och hållet reglera tobaksmonopolets vinstmöjligheter och att alltså en kontraktsbestämmelse ej erfordras för att uppnå de syften, statsmakterna vilja genomföra härutinnan, även om tobaksmonopolets styrelse mot all rimlig förväntan skulle åsidosätta en av regeringen härutinnan uttalad önskan. Då bestämmelsen härjämte är av den art, att meningsskiljaktigheter synnerligen lätt lära kunna uppstå rörande dess rätta tilllämpning, har det synts styrelsen lämpligast, att densamma, i varje fall i den form, den enligt förslaget erhållit, ur tilläggskontraktet utgår.»

I fråga om skattesatserna i 18 § i det remitterade förslaget till författ- Mening om vissa ändringar i monopolförordningen hava tvenne styrelseledamöter avgivit härefter intagna särskilda yttranden.

Det ena yttrandet har följande avfattning:

»Genom den ändrade lydelsen av 18:e § i förordningen av den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, som innefattas i det remitterade förslaget, skulle den hittillsvarande procentuella tobaksskatten och den sedan år 1922 utgående, år 1923 något förändrade särskilda skatten sammanföras i eu ny procentuell skatt, var-

e t v allom* r.

t,x Kungl. Maj:ts proposition Nr lt)2.

järnte hittills utgående tullavgifter skulle ersättas av eu ny särskild skatt, utgående efter stycke eller vikt. Redan sammanslagningen av den hittillsvarande procentuella skatten och den nu utgående särskilda skatten skulle naturligtvis medföra, att den nya procentuella skatten lades högre än den nu gällande. Vid utmätandet av den nya procentuella skatten tiar emellertid icke höjningen stannat vid den punkt, som föranledes av den omformälda sammanslagningen, utan förslaget innebär även att genom den procentuella skatten skulle absorberas en icke obetydlig del av den vinst, som enligt nu följda grunder för kalkylering av priskurantprisen uppstode av rörelsen och som i huvudsak komme staten till godo genom utdelning a stamaktiekapitalet. Även efter minskning av tobaksmonopolets årsvinst med det belopp, som sålunda genom höjningen av den procentuella skatten skulle motsvara en överföring från vinst till skatt, åtel stål* emellertid, på sätt framgår av den vid förslaget fogade promemorian, eu icke obetydlig inkomst av rörelsen, beräknad till cirka 10 miljoner kronor brutto, d. v. s. innan avdrag gjorts för den skatt, som på samma inkomst belöper.

Det förefaller, som om den grundläggande principen vid den skatteomläggning, som förslaget innebär, uppbures av eu önskan att den av staten påräknade vinsten av tobaksmonopolet skulle i huvudsak inflyta till statskassan i form av en procentuell skatt, och att skyddet gentemot import skulle ligga i den särskilda skatt, som tillkommit i stället för det nuvarande tullskyddet. En fullt så rationell uppdelning av de olika skattearternas natur har emellertid icke helt genomförts. Vid sammanslagningen av den nu gällande procentuella skatten och den nuvarande särskilda skatten, den senare en skatt, som i sig innebär, utöver nuvarande tullskydd, även ett extra skydd mot import, har nämligen den föreslagna procentuella skatten, till bibehållande av den nuvarande särskilda skattens verkningar,, ifråga om eu de! tobaksvaror lagts sfi, att skatten tynger mindre å inom riket tillverkade varor än å till riket införda varor. Själva principen, nämligen att den nya procentuella skatten skulle motsvara den avkastning, staten i huvudsak påräknar å tobaksmonopolet, har—för övrigt av skäl, som i P. M. angivits — även såtillvida icke fullföljts, som den inkomst av rörelsen, som fortfarande beräknats skola av bolaget intjänas, otvivelaktigt kunnat göras till föremål för eu ytterligare nedprutning.

. Med vad jag nu har sagt, har jag velat till eu början ånyo fästa uppmärksamheten på, atl, på sätt jag vid behandlingen av förslaget till särskild skatt den 19 januari 1922 anförde, det vore sä gott som självfallet, att den enda garanti, som i längden kan bjudas allmänheten för upprätthållande av kvaliteten å tobaksvarorna under ett monopoliserat system, är tobaksmonopolets egen begränsning ifråga om import. I mån som genom tull- och skattelagstiftning importen försvåras, i samma mån anser jag, att här liksom utomlands fara uppstår för att fabrikationens kvalitet sänkes. Det är i anslutning till denna min mening — vilken jag fortfarande hävdar — som jag icke anser mig kunna biträda styrelsens för tobaksmopolet förslag om ändringar av skattesatserna i det remitterade förslaget, ity att dessa ändringar g jorts i syfte att öka det skydd, som enligt förslaget skulle lämnas den svenska produktionen. Härmed vill jag icke hava sagt, att styrelsen i sitt förslag gatt utöver det skydd, som den svenska produktionen genom den nuvarande särskilda skatten och gällande tullskydd i verkligheten redan åtnjuter. Men jag bär velat fram-

Kungl. Muj.ts proposition AV /.Vi'.

(i!)

i roduktimiP i • 1 .l,,1>ch.aIIf !do a7 nuvarande skyddet för den svenske mål vin ar enl,rrt llfinvisad till högre skatter å importen. Samma

a‘a llfT •" nedsättning * den inom landet producerade

,a;V,- lJtdl dtt \n"il l,a spörsmålet, huruvida överhuvudtaget vid det

dndrad’nrisSftn"'T T ' ^ fmitterade fördaget bjuda, det under ofördi ad prissättning av de svenska varorna skulle kunna befaras eu ökning

-onomZ sned'”!! iU k‘i föreffllIer det mi«- »om om i allt fall

de S Tit fS ,;V ; 1I^n«e tillverkade varorna eventuellt erforhn nScytt ,g f- sky< d sk,dl° kn,n,a erhållas utan att avkastningen av bolagets lorelse därigenom alltför mycket beskures. Det belopp, som en-

lieen euH^t?n-faraiK-e parakaas såsoni avkastning a rörelsen, kan näm def n J m,n.mfning mmskas utan att man därför ens kommer under r!f " rörelsen, som i förslaget till tilläggskontrakt mellan svenska

å rörelsen’! mOUOPO et angmts sasom iämpligt, eller 'skalig inkomst Det andra yttrandet lyder sålunda:

lv,Wrt!t to r,e 1 i S an d e i s k a 11 e f ö r s1 a g e t innebär en avsevärd inskränkning av )0laoets vmstmo.ihgheter. Det ställes även i motiveringen till förslaget i f fwfC1i10m ytterligare skatteökning så småningom minska vinsten än mei. Detta kommer att beröra pensionsförsäkringsfonden, däruti ingå 12 miljoner i preferensaktier i tobaksmonopolet.

fnvebi torde i detta sammanhang till belysning av ändamålet med pensionsforsakrmgsfonden hora erinras, att fonden har till huvudsakligt syfte att lämna do pensioner till vilka enligt gällande bestämmelser inbetalda av- Slf®* b®rattlga; ‘t61 ar darfor i första hand av vikt för fonden att erhålla sådan lunta, att den minst motsvarar den ränta, som lagts till grund vid beräkningen av avgiftspensionernas storlek. I pensionsförsäkringslagen stadgas emellertid vidare, att, därest överskott förefinnes i fonden, må så stor del av överskottet, som Konungen bestämmer, användas till bestridande av kostnader för åtgärder, ägnade att i pensionsförsäkringens intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga eller befordra folkhälsan. Givet ar att, i den man dylika åtgärder förmå förebygga bestående invaliditet och därigenom framskjuta tiden för inträdandet av rätten till pension, pensionskostnader sparas. Detta har för närvarande och för avsevärd tid framåt sin huvudsakliga betydelse för staten genom minskning i dess kostnader tor pensionstillägg. Hittills har kostnaden för förebyggande åtgärder bestritts av anslag, som beviljats av riksdagen för ändamålet ävensom av överskottsmedel i fonden. Statens anslag har dock under senaste tiden väsentligen minskats, och överskottsmedel hava därför i högre grad mast anlitas. Det är klart, att fondförvaltningen måste, söka att, med vederbörligt tillgodoseende av säkerhetssynpunkten, erhålla så stor avkastning å fondmedlen som möjligt. I den mån avkastningen minskas och sålunda även möjligheten till överskott i fonden inskränkes maste om erforderliga förebyggande åtgärder skola kunna vidtagas, medel erhallas på annat sätt, och den enda utvägen härvid är, så vitt kan bedömas, beviljande av statsanslag. Jag har ansett mig böra låta dessa synpunkter komma till uttryck vid behandlingen av skaf teförslaget.»

Beträffande den föreslagna punkten 4 i tilläggskontraktet hava två styrelseledamöter ansett sig böra tillstyrka, att en bestämmelse av föreslagen innebörd intages i tilläggskontraktet som ledning för tobak-monopolets framtida prispolitik.

Svenska obaksengrosifcternas förening.

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Svenska tobaksengrossisternas förening yttrar:

Föreningen har vid sitt bedömande av föreliggande promemoria angående tobaksbeskattningen icke kunnat frångå sina vid föregående tillfällen tillkännagivna principiella betraktelsesätt, enkannerligen:

att importen för sitt fortsatta bestånd som en nödig och nyttig regulator a den inhemska tillverkningen måste kunna räkna med skälig förtjänst å däri nedlagt kapital och arbete,

att den särskilda skatten utlovats en endast begränsad varaktighet och att den i varje fall konime att avvecklas, så snart den ursprungliga jämvikten emellan monopol- och importhandeln återinträtt,

att eu varaktig och bindande reglering av beskattningen borde astadkommas efter grundliga förberedande studier.

Med hänsyn till svårigheten för importörerna att genom ytterligare kapitaltillskott uppehålla sin rörelse under nuvarande betingelser ha de, under förutsättning att ovanstående villkor icke bifölles, alternativt påyrkat, att importen skulle mot skälig ersättning inlösas av staten.

Det föreliggande förslaget bjuder visserligen eu förnuftig och välbehövlig fixering av licensen. Vid bestämmandet av denna senare till högst 15 procent hade dock bort utsiigas, att stämplings- och den föreslagna bokförmgsavgiften däri ansåges inberäknade. — — —

I övrigt tillmötesgår förslaget ej något av föreningens önskemål.

I själva verket framstår förslaget som avsett att försämra i stället för att förbättra importörernas läge, vilket också omedelbart framgår därav, att importen erhållit en ytterligare belastning av 23o,000 kronor i stadiet för att minskas. Nämnda ökning kan icke av importörerna bäras, enär inköpspriserna förete en oavbruten stegring, en höjning av priskurantpriserna är utesluten och firmornas rörelse icke uppvisar någon som helst mot denna summa svarande behållning. I förslaget utsäges, att det avser att förekomma faran av att tillståndet före den särskilda skattens införande skulle återinträda. Medan den särskilda skatten förut ägde en reglerande syftning, ges den sålunda nu en preventiv karaktär av prohibitiv styrka. Då något alternativt förslag om inlösen av importhandeln icke heller föreligger, måste föreningen uttala sin allvarliga protest mot reformen såsom stridande mot statsmakternas förut givna utfästelser och ägnat att prisgiva handelskårens garanterade intressen.

Förslagets grundtanke synes vara att helt omöjliggöra _ importen av cigarrcigarretter och röktobak eller de artiklar, som hittills bjudit importen någon vinstchance. Skattebelastningen a dessa varor ökas med 1.29 lesp. 6.73 procent, varigenom prislägen uppstå, som tvinga konsumenten över till andra varor. Den motsvarande belastningen av monopolets varor lär icke kunna hindra denna fatala utveckling. Denna förfelade plan är så mycket mer förvånansvärd, som förslaget medgiver, att importen under 1923 i stort sett var densamma som undei' monopolets första verksamhetsår och att den importerade röktobaken visar en påtaglig nedgång (i själva verket från 6.7 —4.7 miljoner krono!1). Som en självklar följdsats till detta konstaterande

hade tvärtom en minskning av importens belastning bort. framstå.---

Visserligen har monopolets omsättning av cigarrer sjunkit, medan den däremot beträffande cigarrcigarretter och röktobak visar en stegring; denna senare är dock relativt obetydlig och måhända rent tillfällig. —

Den kompensation, som förslaget vill bjuda importörerna, genom en sänkt belastning av cigarrer och cigarretter är endast skenbar. Det visai sig nämligen, att förslaget i prislägen över 40 öre är till förmån för den inhemska

Kungl. Majrts proposition Nr 192. 71

fabrikationen, medan det just är i dessa prislägen som importkonkurrensen finnes till; märken med fiirsvinnande låga inköpspris kunna nämligen icke erhållas å den internationella marknaden. Det är för övrigt egendomligt, att denna reform motiveras endast med hänsyn till de svenska tobaksarbetarna, medan ingen tanke ägnas importfirmornas personal och monopolets alltjämt utökade maskinella drift. Genom att erbjuda monopolet ett övertag jämväl inom denna kategori riktar förslaget ett dråpslag mot den fria handeln, där den förut med särskild fördel ansetts böra bestå.

Vad cigarretterna angår, har importens belastning minskats med 2.ii mot 3.4 3 procent till monopolets fördel. Med dessa satser synes förslaget vilja uppamma en vild konkurrens inom de allra lägsta prislägena och sålunda ockra på ungdomens cigarrettförbrukning, vilken idé synes föreningen förfelad och osympatisk. Ur folkhygienisk synpunkt finnes ingen anledning att belasta cigarrcigarretten och pipan till förmån för cigarretten.

Då sålunda det föreliggande förslaget---tillbakavisar föreningens ele-

mentära önskemål, har föreningen måst söka att å den knappa tid, som ställts till dess förfogande, utarbeta ett modifierat förslag. Tack vare sin anpassning till faktiska och påräkneliga förhållanden ger detta förslag samma statsfinansiella resultat som det föreliggande utan att äventyra dess realiserande på sätt, som skulle bliva följden om fabrikation och import av särskilt billiga cigarretter varit dess kärnpunkt. — — —

Det i föreningens yttrande omnämnda förslaget upptager följande skattesatser : 1

För inom riket till- För till riket verkad vara införd vara

1 Cigarrer ........

Cigarrcigarrettei

Cigarretter .....

Röktobak........

Tuggtobak Snus..............

Jag kan i det stora hela ansluta mig till de synpunkter, som i den inom finansdepartementets lagbyrå upprättade promemorian anlagts å frågan om tobaksbeskattningens framtida ordnande.

Vad till en början angår frågan om tullfrihet för tobak och tobaksvaror samt de nuvarande tullavgifternas överförande till tobaksskatt synes det mig uppenbart, på sätt jämväl från generaltullstyrelsens sida framhållits, att den härutinnan föreslagna omläggningen innebär förenkling och arbetsbesparing, utan att statens intressen med avseende å skatteavgifternas behöriga erläggande eftersättas. Väl är det riktigt, såsom generaltullstyrelsen understryker, att besparingarna i arbete huvudsakligen hänföra sig

Lepartemcn chefen.

72 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

till den ändrade behandlingen av färdiga tobaksvaror. Detta gäller i alldeles särskild grad, såvitt avser minskningen i arbete för tullverket. För monopolets utövare åter måste bortfallandet av den särskilda, på viktuppgifter från de olika tobaksfabrikerna grundade redovisningen av råtobakstullen innebära något större fördelar. Därtill och framförallt kommer, att man genom borttagandet av jämväl råtobakstullen kan nå fram till ett fullt enhetligt beskattningssystem, som anknyter sig till den färdiga varan.

I anledning av den inverkan, råtobakstullens borttagande skulle komma att utöva på den till vederbörande städer utgående tolagsersättningen, har generaltullstyrelsen funnit sig sakna anledning tillstyrka den ifrågasatta omläggningen, såvitt avser nämnda tullavgift. Däremot har tolagsersättningens bortfallande genom införande av tullfrihet för färdiga tobaksvaror, med hänsyn till berörda åtgärds relativt ringa inverkan på respektive städers budget, icke ansetts böra hindra den föreslagna förenklingen i denna del. Jag kan icke ansluta mig till donna generaltullstyrelsens uppfattning i fråga om råtobakstullen. Städernas rätt till tolagsersätt ning är beroende av de för olika varuslag utgående tullavgifterna. Lika väl som eu höjning av dessa tullavgifter i regel medför ökad tolagsersättning, likaväl medför en sänkning i tullavgifterna motsvarande minskning. Den omständigheten, att i föreliggande fall råtobakstullens bortfallande icke innebär en minskning i beskattningen utan allenast en överföring av tull till tobaksskatt, lärer däri icke medföra någon ändring. Det må i detta sammanhang jämväl erinras därom, att förläggandet av tobaksfabriker till just de städer, varom här är fråga,1 för städerna torde hava medfört åtskilliga ekonomiska fördelar.

På av mig nu anförda skäl förordar jag bifall till den i promemorian föreslagna överföringen av tull till tobaksskatt beträffande såväl oarbetad tobak som färdiga tobaksvaror.

Det i samband därmed till skydd för den inhemska odlingen framlagda förslaget om restitution till monopolets utövare av 80 öre för varje kilogram av inom riket odlad tobak, som monopolets utövare inköper för tillverkning av tobaksvaror, tillstyrker jag likaledes. Förslaget förutsätter, att, därest den för tillverkning inköpta tobaken av någon anledning icke kommer till sådan användning utan exporteras, monopolets utövare återbetalar restituera! belopp. Till grund för storleken av det föreslagna restitutionsbeloppet, 80 öre för kilogram, ligger följande utredning.

För att beräkna, huru mycket takmogen svensk tobak svarar mot 1 kilogram utländsk råtobak, torde böra fastställas myckenheten av den torrsubstans, som ingår i 1 kilogram takmogen svensk tobak respektive i utländsk fabriksfärdig tobak. Enligt uppgift i 1904 års kommittébetänkande skulle den takmogna svenska tobaken, alltefter årgången och de lokala förhållandena, vid dess torkning genom svettning förlora från 20 ända till 32 procent av sin vikt och till och med därutöver. Vissa fuktighetsanalyser av odlad tobak i Stockholmstrakten för år 1921 uppvisa en fuktighetshalt av 39..'>

1 Detta gällei- dock ej Karlstad, där någon tobaksfabrik icke är belägen.

73 Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.72.

procent. Tobaksmonopolet har utfört ett jämförelsevis stort antal utförliga 1‘uktiglietsanalyser vid 1922 cell 1923 års mottagningar av svensk tobak. Medeltalet av fuktighetsprocenterna från de största mottagningsorterna liar för 1922 utgjort 38 procent; å andra orter liava erhållits medeltal, varierande ned till 34 procent. Motsvarande tal från 1923 voro 35 procent och 32 procent. 1923 års siffror lära anses osedvanligt låga, och böra, enligt sakkunnigas mening, 37 procent sättas som den riktiga genomsnittssiffran för takmogen svensk tobaks fuktighetslialt. Utländsk råtobak innehåller, då den ingår i fabrikationen — enligt tobaksmonopolets fabriksstatistik — i genom snitt 17.8 procent fuktighet. Härav beräknas, att 1.3os kilogram takmogen svensk tobak erfordras för att motsvara 1 kilogram utländsk fabriksfärdig tobak. Då tullen utgår med 1 krona per kilogram utländsk tobak, skulle alltså 77 öre per 1 kilogram svensk tobak i takmoget tillstånd motsvara detta belopp, vilket belopp ansetts lämpligen böra avrundas till 80 öro för kilogram eller samma belopp som det i 1911 års betänkande angivna.

Vidare finner jag de vid lagbyråns promemoria fogade författningsförslagen, i vad de avse nu omhandlade ämnen, vara ändamålsenliga och inrymma åtskilliga fördelar för importörerna. De synas mig därför kunna läggas till grund för lagstiftning; och de förslag härutinnan, jag nu framlägger, äro också i allt väsentligt överensstämmande med lagbyråns tidigare förslag. Den av generaltullstyrelsen ifrågasatta ändringen i 13 § av förslaget till förordning angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror har sålunda synts mig knappast böra genomföras. Vad beträffar den i förslagets 14 § omnämnda bokföringsavgiften förutsätter jag, att densamma icke bestämmes till högre belopp än som svarar mot de verkliga kostnaderna för bokföringen. Vid nu angivna förhållande torde den av importörerna framställda erinran mot storleken av nämnda avgift förfalla. Till vissa ändringar i tulltaxeförslaget återkommer jag. Vidkommande slutligen generaltullstyrelsens förslag om intagande i förslaget till kungörelse med vissa ordningsföreskrifter för in- och utförseln av tobaks7 varor in. in. av stadganden om rätt att förpanta å tobaksskattelager liggande vara synas mig sådana bestämmelser kunna undvaras. Frågan om rätt till pantsättning torde nämligen böra lösas enligt allmänna rättsgrundsatser utan hänsyn till bestämmelserna om rätt till uppläggning å tobaksskattelager. På sätt förutsatts i promemorian torde fastställandet av kungörelseförslaget, vilket torde få närläggas dagens statsrådsprotokoll (bilaga A), böra ankomma på Kungl. Majrt.

Vad härefter angår frågan om överförande av vinst till skatt kan jag i allo dela den i promemorian framkomna uppfattningen, att den inkomst, som staten vill erhålla ur tobakshanteringen, för framtiden bör i större utsträckning än nu uttagas i form av skatt, medan utdelningen å såväl stamaktie- som preferensaktiekapitalet bör kunna icke oväsentligt nedsättas. Jag anser likaledes i anslutning till vad i promemorian uttalats, att denna princip är av den grundläggande betydelse, att densamma, på sätt jämväl två ledamöter av monopolbolagets styrelse förordat, bör i den konsumerande allmänhetens intresse komma till uttryck i avtalet mellan staten och bolaget

74 Kungl. Maj ds proposition Nr 192.

såsom ledning för bolagets framtida prispolitik. I den enligt promemorian ifrågasatta avfattningen till kontraktsbestämmelse föreslår jag dock en mindre jämkning. Vidare biträder jag förslaget, att tills vidare 3 procent av bolagets totalomsättning överföras från vinst till skatt och att i samband därmed tobaksskatten liöjes med motsvarande procent. Däremot synes mig redan nu monopolbolagets andel i licensavgifter kunna sänkas till 14 i stället för såsom föreslagits 15 procent av priskurantpriset. Jag utgår nämligen från att monopolbolaget, därest bolaget följer den prispolitik, som jag här berört, icke behöver för täckande av omkostnader och vinst pålägga varorna mera än 14 procent. I överensstämmelse härmed torde monopolförordningen böra ändras.

Beträffande slutligen själva beskattningen och till en början den i promemorian föreslagna fördelningen av skatt å de olika varuslagen synes denna, på sätt vitsordats av styrelsen för monopolbolaget, i stort sett vara väl avvägd. Dock anser jag, att cigarretter torde kunna beskattas något hårdare samt att skatten för cigarrcigarretter och röktobak minskas i motsvarande mån. Såvitt gäller den inhemska tillverkningen föreslår jag alltså, i fråga om cigarretter att styckeskatten höjes från 0.1 öre till 0.2 öre per styck, i fråga om cigarrcigarr etter att styckeskatten sänkes från 0.5 till 0.4 öre samt i fråga om röktobak att den efter värdet utgående skatten sänkes från 40 till 35 procent av priskurantpriset. Nu nämnda jämkningar har jag låtit inlägga å den vid promemorian fogade tabellen I (bilaga 10). Ungefär motsvarande ändringar torde böra vidtagas i fråga om till riket införd tobaksvara. Härtill återkommer jag emellertid i det följande. I

I fråga om merbelastningen å importerad vara har styrelsen för monopolbolaget föreslagit, att beskattningen efter myckenhet bibehålies i större utsträckning än i promemorian ifrågasatts samt att i stället den procentuella skatten nedsättes i proportion härtill. Till stöd härför har huvudsakligen anförts, att det synts vara av särskild vikt, att skyddet hleve effektivt för monopolets varor i lägre prislägen än genomsnittspriserna för importvarorna under år 1923, d. v. s. i de med monopolets huvudtillverkning konkurrerande prislägena. Mot denna styrelsens uppfattning har en ledamot anmält avvikande mening samt gjort gällande, att genom prisnedsättning å de i riket tillverkade varorna eventuellt erforderligt ytterligare skydd skulle kunna erhållas, utan att avkastningen av bolagets rörelse därigenom alltför mycket beskures, ity att det belopp, som enligt promemorian fortfarande påräknades såsom avkastning å rörelsen, kunde minskas utan att man därför komme under det resultat av rörelsen, som i förslaget till tilläggskontrakt mellan svenska staten och monopolbolaget angivits såsom lämpligt eller »skälig inkomst å rörelsen». Slutligen har tobaksengrossisternas förening hävdat, att ett genomförande av do i promemorian föreslagna skattesatserna skulle försämra i stället för förbättra importörernas redan nu brydsamma läge, en uppfattning vartill kommerskollegium synes hava givit sin anslutning.

Kanal. May.ts proposition Nr W2. 75

De av majoriteten i styrelsen för monopolbolaget anförcla skälen för ett utöver vad i promemorian föreslagits ökat skydd för de inom riket tillverkade varorna i angivna prislägen hava icke fullt övertygat mig. Fastmera kan jag, principiellt sett, ansluta mig till de synpunkter, som utvecklats av reservanten inom styrelsen. Dä jag nämligen, såsom jag nyss framhållit, biträder den i promemorian uttalade uppfattningen, att monopolbolaget i sin framtida prispolitik må utgå därifrån, att bolaget allenast bör lämna skälig vinst å rörelsen, förefaller det mig som om, därest skattesatserna i övrigt fastställdes i enlighet med vad i promemorian angivits, det av styrelsemajoriteten önskade skyddet i just angivna prislägen skulle kunna ernås genom en så småningom genomförd prissänkning. Men kan så ske, lärer det icke vara erforderligt eller önskligt, att import mer eller mindre förhindras i varje prisläge, som ligger under de nuvarande importpriserna. Givet är, att beskattningen bör så avvägas, att monopolvarorna i gällande genomsnittsprislägen och närmast därintill liggande icke utsättas för eu alltför kännbar konkurrens från importens sida. Att däremot draga skydds gränsen än högre och därvid så anordna skattesatserna, att varje import i prislägen under denna gräns omöjliggöres, med andra ord inrätta ett monopol dels för monopolets utövare och dels for importen inom skilda, bestämt avgränsade prisområden synes 111ig stå i strid med importverksamhetens uppgift att vara en regulator å monopoltillverkningen.

Om jag sålunda principiellt icke kan giva min anslutning till styrelse majoritetens uppfattning, föreligga dock vissa skäl för beaktande av det utav majoriteten framlagda förslaget till ändrade skattesatser för till riket införda varor. Dels torde med hänsyn till det statsfmansiella läget möjligheterna till prissänkning under det kommande budgetåret i viss mån vara begränsade. Dels bjuder försiktigheten, att man även på förevarande område framgår med all möjlig varsamhet. Dels synas mig de i promemorian föreslagna efter värde utgående skattesatserna för im porten kunna och böra i någon mån sänkas. Av den vid promemorian fogade tabellen I (bilaga 10) framgår, att överföringen från vinst till skatt i förslaget så genomförts, att, med utgångspunkt från 1923 års omsättning och genomsnittsprislägen, skatten för den inhemska tillverkningen höjts med 3.2 2 procent, medan motsvarande siffra för importen utgör 4.12 procent. Då skattehöjningen rätteligen bort utgöra allenast 3 procent, har i själva verket importen belastats l.ia procent högre än vad för närvarande gäller för densamma. Denna ytterligare skatteökning, som lämnats omotiverad i promemorian, synes mig icke böra ifrågakomma. Med beaktande av mitt tidigare framställda förslag om eu viss hårdare belastning av cigarretter till förmån för cigarrcigarretter och röktobak föreslår jag, att skattesatserna för importen bestämmas pa sätt följer, därvid jag till jämförelse återgiver jämväl övriga förslag till skattesatser för

importen:

76 Kanyl. Maj:ts proposition Nr 192.

De av mig nu föreslagna skattesatserna liar jag låtit inlägga å de till promemorian körande och vid statsrådsprotokollet fogade tabellerna I och II (bilaga 10 och 11) samt sammanställningen över skattebelastningen å tobaksvaror i skilda prislägen (bilaga 12).

Av tabell I framgår, att med dessa skattesatser den sammanlagda böjningen av skatten för importerade varor inskränker sig till 2.9 4 procent eller så nära 3 procent som varit möjligt.

Eu jämförelse med det av majoriteten inom styrelsen för monopolbolaget framlagda förslaget visar, att mitt förslag upptager en sänkning av den pioceutuella skatten med 1 resp. 2 procent för cigarrer och cigarrcigarretter. I fråga om styckebelastningens avvägande, såvitt gäller cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter, ansluter mitt förslag sig i allo till de av styrelsemajoriteten föreslagna skattesatserna. Beträffande den efter vikt utgående belastningen å importerad röktobak har jag stannat vid att föreslå en ökning av 50 öre för kilogram eller till 1 krona 50 öre mot av styrelsen föreslagna 3 kronor för kilogram, men i stället har jag, enligt vad jag tidigare framhållit, föreslagit en sänkning från 40 till 35 procent av priskurantpriset jämväl för inom riket tillverkad röktobak. Såsom skäl för att icke ytterligare höja styckebelastningen å röktobak åberopar jag vad därom anföres i den inom finansdepartementets lagbyrå upprättade promemorian (sid. 60). För importerad tuggtobak och snus föreslås samma skattesatser som för röktobak.

Till belysande av de utav mig nu föreslagna skattesatserna tjäna nedanstående diagram för cigarrer, cigarrcigarretter, cigarretter och röktobak. Diagrammen angiva de belastningar i procent av priskurantpriset, som vid olika prislägen åvila tobaksvaror dels enligt nu gällande tull- och skattesatser, dels enligt de av mig föreslagna skattesatserna. Av diagrammen framgår för varje prisläge ändringen såväl i belastning av inhemska och importerade tobaksvaror som ändringen i skydd för den inhemska tillverkningen.

Å varje diagram hava inlagts två lodräta linjer, som var för sig beteckna! genomsnittspriset ar 1923 för de inom riket tillverkade varorna (den till vänster) och för de av tobakshandlarna importerade (den till höger).

77 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Cigarrer.

jju gällande avg. för mon. tillverkning (10% A 0.8 öre A 0.8 öre)

•--*----- * * « it » import (15 % A S öre & 3.Sfi öre)

o—• * Förslag för mon. tillverkning (18 % A 0.8 öre)

’ ° ' ■■ „ import (22 «/o * 4 öro»

5S

År 1023 var genomsnittspriset för inom landet tillverkade cigarrer 24.5fi öre pr st.

” ” « n r av tobakshandlarna imp. „ 38.46 „ „ „

Skatte belastning i %av pris Kurantpriset

pr. styck

Genomsnittspriset för inom riket tillverkade cigarrer var 24.o öre. I prislägen mellan 18—30 öre försåldes 76.6 procent, i prislägen under 18 öre 16.6 procent och över 3u öre 6.8 procent. Genomsnittsprisläget för tobakshandlarnas import av cigarrer var 38.5 öre; i prislägen 50—55 öre utgjorde försäljningen omkring 36 procent och i prislägen 30—35 öre omkring 30 procent av hela importen.

Skattebelastning i % av priskurantpriser.

Beteckning

C

\

Cigarrcigarretter.

,-»■ Nu gällande avg. för mon. tillverkning (15% & O.fi öre & 0.4 öre) „ „ „ „ import (J 5 % & 1.8 öre & 1.8 öre)

... • Förslag för mon. tillverkning (25 % & 0.4 öre)

■ • „ - import (28% & 2 öre)

År 1923 var genomsnittspriset för inom landet tillverkade cigarrcigarretter 12.36 öre pr st. n „ „ „ „ av tobakshandlarna imp. „ „ „ 14.9 i „ „ „

Pris i öre 10

För cigarrcigarretter ligga genomsnittsprislägena ganska nära varandra. För de inhemska cigarreigarretterna var genomsnittspriset 12.4 öre och för de importerade 14.9 öre. Den största kvantiteten av de förra, eller 63 procent, såldes i prislägen 12—13 öre, medan motsvarande siffror för importen voro 47 procent respektive 15 öre.

78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Cigarretter.

• Nu gäll. avg. för mon. tillv. (30 % & 0.5 öre & 0.06 öre)

• • „ „ „ „ import (30 % & 0.7 öre & 0.6 öre)

‘ Förslag för mon. tillverkning (40 % A 0.2 öre)

’ * „ „ import (35 % & 1 öre)

Skattebelast-

Beteckning

År 1923 var genomsnittspriset för inom landet tillverkade cigarretter 4.4 öre pr st. „ „ „ „ „ av tobakshandlarna imp. „ 10.97 „ „ „

pr. Styck.

Inom riket tillverkade cigarretter hade ett genomsnittspris av 4.4 öre; i prislägen 3—5 öre såldes ett antal utgörande 73.3 procent, i prislägen under 3 öre 11.2 procent och över 5 öre 15.5 procent av hela det försålda antalet. De importerade cigarretternas genomsnittspris var 11 öre. Största antalet eller omkring 33 procent förekom i prislägen 11—12.5 öre; i prislägen 6—6.5 öre såldes omkring 26 procent och i 25öres prisläge omkring 10 procent.

Röktobak.

Nu gäll. avg. för mon. tillv. (20 % & kr. 1.50 & kr. 1)

,-- * „ „ „ „ import (20 % & kr. 4 & kr. 1.80)

i—• * Förslag för mon. tillverkning (35 °/o & kr. l)

• „ „ import (35% & kr. 1.50)

Beteckning

År 1923 var genomsnittspriset för inom landet tillverkad röktobak kr. I9.n pr 1 kg „ „ „ „ „ av tobakshandlarna imp. „ r 46.75 „ 1 „

Pris i Kro- 7so

nor pr. kg,

Kanal. Maj:ts proposition Nr 1U2.

711 Beträffande röktobak var genomsnittsprisläget 19. n kronor per 1 kilogram för vara av inhemsk tillverkning och 46.75 kronor per 1 kilogram för importerad vara. Av den inhemska tillverkningen såldes 76.7 procent i prislägen 16—22 kronor, 12. i procent därunder och 11.2 procent däröver. Av importerad röktobak såldes något över 51 procent i prislägen 41—50 kronor, omkring 13 procent därunder samt omkring 36 procent däröver.

Den sammanlagda belastningen å cigarrer, cigarrcigarretter, cigarretter och röktobak dels enligt hittills gällande tull- och skattesatser, dels enligt de av mig föreslagna skattesatserna framgår av nedanstående diagram.

Skattebelastning 1 Ot(-lll)ClilS[TI illa

kurantpriset enligt hittills gällande tull- och skattesatser (1916—1923) samt enligt

nu föreslagna skattesatser (1924).

»Tv»-

OT- +

X >

♦ -to*.

+ -o*- +

IS

Beteckning:

10 XI-

Cigarrer -

Cigarrcigarretter----

Cigarretter---------

Röktobak h—t—+ Tuggtobak + + + + + + + Snus ...........................

1924 års siffror hava beräknats under förutsättning, att föreslagna skattesatser tillämpas under hela året och att omsättningen blir densamma som under år 1923.

o

11U,

W17

m

m 1920 1921 mi 1925 mr

Vid en inom finansdepartementets lagbyrå verkställd överarbetning av det vid byråns promemoria fogade förslaget till ändringar i monopolförordningen har jag i förslagets 18 § låtit intaga de skattesatser, som jag nu föreslagit. Därvid har jämväl från gällande förordning angående

Inkomst-

heräknimien.

80 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

särskild skatt å tobaksvaror (1923: 95) föreskriften om skillnaden i skattehänseende mellan cigarr och cigarrcigarrett överflyttats. I 22 § 2 mom. monopolförordningen har vidare i överensstämmelse med redan gällande praxis intagits bestämmelse, att licensavgiften för importerade varor skall beräknas efter de grunder, som gälla den dag, då framställning om avgiftens fastställande göres. Slutligen hava vissa formella jämkningar vidtagits i 18 och 25

Statsverkets inkomster av tobakshanteringen hava under år 1923 utgjort i runda tal:

Tull för oarbetad tobak kronor 4,900,000

» » arbetad » ................... » 1,200,000

Tobaksskatt ................................... » 32,593,000

Särskild skatt å tobaksvaror............ » 10,022,000

Inkomst- och förmögenhetsskatt...... » 3,05u,000

Utdelning............................................ » 11,600,000

Summa kronor 63,365,000.

Då jag den 2 januari 1924 till statsrådsprotokollet över finansärenden redogjorde för de beräkningar av de särskilda inkomsttitlarna, som verkställts för finansieringen av riksstaten för budgetåret 1924—1925, erinrade jag, att tobaksskatten i riksstaten för innevarande budgetår beräknats till 32 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket hade emellertid antagit, att under år 1923 skulle inflyta omkring 32.7 miljoner kronor. För nästkommande budgetår både aktiebolaget svenska tobaksmonopolet ansett sig kunna uppskatta den ordinarie tobaksskatten till 30 miljoner kronor, under förutsättning att rörelsen kunde fortsättas såsom hittills med oförändrade skattesatser. Sannolikt vore dock, att gällande pris å tobaksvaror skulle kunna sänkas något före utgången av nämnda budgetår, i vilket fall tobaksskatten, som utginge med vissa procent å varornas priskurantpris, komme att nedgå. Riksräkenskapsverket hade framhållit det opåkallade i en prisreduktion och de betänkligheter, som en dylik skulle medföra ur statsfmansiell synpunkt, samt hade ej funnit anledning att för nästkommande budgetår beräkna mindre uppbörd än för innevarande kalenderår eller i runt tal 33 miljoner kronor.

Jag förklarade mig dela riksräkenskapsverkets uppfattning, att någon frivillig sänkning av prisen å monopolbolagets tillverkningar ej borde ifrågakomma. En sådan prisreduktion kunde dock komma att visa sig nödvändig för att förekomma en alltför stark minskning i avsättningen med därav följande skattesänkning samt en alltför stark stegring utav importen av utländska tobaksvaror. Dessa förhållanden reglerades uppenbarligen av omständigheter, vilka läge utanför monopolbolagets bestäm-

Kungl. Maj:In proposition Nr IV*.

mande. Jag fann mig pa grund härav ej kunna tillstyrka, att tobaksskatten upptoges med högre belopp än det av bolaget beräknade, eller 30 miljoner kronor.

I fråga om den särskilda skutten å tobaksvaror både såväl aktiebolaget svenska tobaksmonopolet som riksräkenskapsverket uppskattat beloppet för nästkommande budgetår till 11 miljoner kronor. Då jag emellertid både för avsikt att föreslå en mindre betydande sänkning av vissa skattesatser, varav torde följa en minskning i inkomsten, inskränkte jag mig till att föreslå, att nämnda inkomsttitel upptoges till 10 miljoner kronor.

Jag erinrar vidare, att utdelningen i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet i förslaget till riksstat för instundande budgetår beräknats till

11,600,000 kronor.

De under särskilda titlar uppförda inkomsterna av tobaksbanteringen hava sålunda i förslaget till riksstat för budgetåret 1924—1925 uppskattats till belopp, som härefter angivas, därvid till jämförelse meddelas motsvarande siffror i riksstaterna för år 1922 och budgetåret 1923—1924:

Av den till promemorian börande och vid statsrådsprotokollet fogade tabellen I (bilaga 10), däri inlagts de av mig föreslagna skattesatserna, framgår, att — med utgångspunkt från 1923 års omsättning och priser — följande skattebelopp kunna antagas komma inflyta till statsverket, nämligen omkring 45,340,000 kronor tobaksskatt, utgående i procent av priskurantpriset, och omkring 8,310,000 kronor tobaksskatt, utgående per styck eller kilogram, d. v. s. tillhopa omkring 53,650,000 kronor. Till jämförelse må anföras följande under sagda förutsättning beräknade intäkter med nu gällande tull- och skattesatser (i runda tal):

Bihang till riksdagens protokoll 192b. 1 samt. 153 haft. (Nr 192.) (i

82 Kungl. Maj.ts proposition Nr 192.

Ökningen i tobaksskatten utgöres huvudsakligen av de från vinst till skatt överförda tre procent å totalomsättningen (136,725,000 kronor) eller omkring 4,100,000 kronor.

Den på grundval av 1923 års omsättning och priser verkställda beräkningen torde med hänsyn till den prissänkning, som enligt vad jag tidigare anfört lärer kunna förutses, behöva göras till föremål för vissa jämkningar. År 1923 utgjorde hela omsättningen, såsom nämnt, omkring 136,725,000 kronor, och den procentuella tobaksskatten uppgick till 32,250,000 kronor, vilket motsvarar en genomsnittsprocent av 23.6. Den för instundande budgetår beräknade tobaksskatten av 30,000,000 kronor motsvarar efter samma procent ett omsättningsbelopp av cirka 127,000,000 kronor. Av förutnämnda tabell I framgår, att hela den av mig föreslagna skattebelastningen utgör cirka 39.24 procent av priskurantpriset. Efter denna procentsats skulle en beräknad omsättning av 127,000,000 kronor lämna i runt tal 50,000,000 kronor.

Vid en beräkning av övriga inkomster av tobakshanteringen, utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet samt inkomst- och förmögenhetsskatt, bör uppmärksammas, att dessa inkomstposter för budgetåret 1924—1925 hänföra sig till monopolets verksamhet under kalenderåret 1924. Under nämnda verksamhetsår kommer emellertid monopolbolaget att under hälften av året arbeta med nu gällande skattesatser, och eventuell prissänkning torde icke komma att vidtagas, förrän de nya skattesatserna trätt i kraft. Vid sådant förhållande synes mig för instundande budgetår utdelningen kunna upptagas till 9,000,000 kronor, varjämte inkomst- och förmögenhetsskatten torde böra beräknas till 2,200,000 kronor.

Statsverkets inkomster under budgetåret 1924—1925 torde alltså kunna i runda tal uppskattas till följande belopp, därvid till jämförelse angivas motsvarande inkomster, därest gällande tull- och skattesatser skolat tilllämpas:

En omräkning av vissa i det uti innevarande års statsverkspropsition framlagda förslaget till riksstat för budgetåret 1924—1925 uppförda inkomsttitlar torde alltså böra företagas. Sålunda torde titlarna tullmedel och utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet böra sänkas till respektive 114 och 9 miljoner kronor, under det att de till en titel tobaksskatt

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 192. Nii

sammanförda inkomsttitlarna tobaksskatt och särskild skatt a tobaksvaror torde böra upptagas med sammanlagt 50 miljoner kronor. Däremot torde ett bifall till det nu framlagda förslaget icke behöva medföra någon ändring av det belopp ä 135 miljoner kronor, varmed titeln inkomst- och förmögenhetsskatt upptagits i förenämnda riksstatsförslag, med hänsyn till de försiktiga beräkningar, vilka ligga till grund för berörda belopps uppförande i sagda förslag.

Jag övergår nu till frågan om tullavgifterna för färdiga tobaksvaror, vilka från utrikes ort medföras av resande, och vill därvid till en början redogöra för de bestämmelser, som i sådant avseende för närvarande gälla.

Enligt kungörelse deri 26 februari 1915 (nr 75) med däri genom kungörelsen den 4 maj 1923 (nr 97) gjorda ändringar må resande, som ankommer från utrikes ort, för eget bruk tullfritt medföra färdiga tobaksvaror till myckenhet, ej överstigande 50 gram.

Medför den resande för eget bruk sådana varor till myckenhet därutöver, skall enligt berörda kungörelse och anm. 2 till rubrikerna 196 och 197 i gällande tulltaxa, jämförd med 21 § i monopolförordningen, för berörda överskott erläggas tullavgift, som utgör:

a) vad angår kvantitet, icke överstigande 500 gram,

för cigarrer .................................................... 20 öre per st.

» cigarrcigarretter........................................ 10 » » »

» cigarretter ................................................ 6 » » »

» arbetad tobak, andra slag .................... 12 kr. » kg.

b) vad angår kvantitet, överskjutande den under a) åsyftade,

för cigarrer ................................................. 40 öre per st.

» cigarrcigarretter....................................... 20 » » »

» cigarretter ............................................... 12 » » »

» arbetad tobak, andra slag .................... 24 kr. » kg.

Därest den resande för eget bruk samtidigt medför tobaksvaror, som draga olika tull, skola sådana varor, för vilka högsta tullsatsen är föreskriven, i första hand inräknas i de myckenheter, som må medföras tullfritt eller mot erläggande av lägre tullavgift.

Vid tillämpning av dessa bestämmelser anses varje cigarr väga 5 gram, varje cigarrcigarrett 3.3 gram och varje cigarrett 2 gram.

Vid ankomst från utrikes ort är resande på förfrågan av tulltjänsteman skyldig uppgiva, huruvida tobaksvaror medföras, och myckenheten av medförda sådana varor. Befinnes vid tullvisitation resande medföra tobaksvara i tullpliktig kvantitet, utan att den resande på tillfrågan lämnat uppgift därom, är den resande, ändå att eljest olovlig varuinförsel ej förelegat, underkastad enahanda ansvar och påföljd som stadgas för sådan varuinförsel.

Härefter får jag erinra, att vid införandet av tobaksmonopolet utgångspunkten vid utmätande av avgiftsbelastningen å importen av färdiga tobaksvaror genom resande var den, att tullavgiften dels skulle innebära tillräckligt skydd för monopolets varor i genomsnittliga prislägen, dels ock skulle, under beredande av möjlighet för resande att utan omgång ehuru visserligen med större kostnader kunna få från utlandet medföra tobaksvaror efter sin personliga smak, samtidigt förebygga, att

Kesande-

tullen.

84 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Generaltull-

styrelsen.

enskilda personer, såsom eljest i gränstrakterna kunde komma att bliva fallet, skulle finna med sin fördel förenligt att i någon större omfattning på dylikt sätt från utlandet medföra sitt behov av tobaksvaror. Den år 1923 beslutade höjningen i tullavgifterna för av resande medförda tobaksvaror har emellertid tillkommit till skydd för handlandeimporten. Vid frågans behandling inom bevillningsutskottet framkom reservationsvis en önskan, att resandetullen måtte göras mindre kännbar än vad som då bestämdes.

Den inom finansdepartementets lagbyrå upprättade promemorian innehåller i detta ämne följande:

»Enligt verkställda beräkningar torde den nu ifrågasatta omläggningen av tobaksbeskattningen icke böra föranleda någon ändring av resandetulleu. I anledning av den på senare tid alltmer tilltagande ’ficksmugglingen’ torde möjligen kunna ifrågasättas, huruvida icke den kvantitet, som får införas tullfritt eller mot den lägre tullsatsen, borde något höjas. Förslag härom har dock icke upptagits.»

Detta uttalande har föranlett generaltullstyrelsen att i yttrandet över nämnda promemoria framlägga dessa synpunkter:

»Styrelsen är för sin del av den uppfattning, att de nuvarande stadgandena för resandes import av tobaksvaror böra mildras. De hava haft till följd, att försök till olovlig införsel av sådana genom resande i högst avsevärd utsträckning förekommit. Kesande hava också allmänt anfört klagomål över att den tullfria kvantiteten varit för knappt tillmätt och att tullsatserna för kvantiteter därutöver varit oskäligt höga. Sistnämnda omständighet har icke sällan föranlett, att överskottet i stället för att införtullas abandonnerats till kronan, varefter det fått inlösas av utövaren av statens tobaksmonopol.

Lättnaderna i bestämmelserna för ifrågavarande införsel synas styrelsen böra bestå i dels höjning från 50 till förslagsvis 100 gram av den kvantitet, som må tullfritt medföras, dels ock viss minskning av de lägre tullsatser, som för närvarande gälla i fråga om införsel av intill 500 gram utöver den tullfria kvantiteten. Då, enligt vad styrelsen hunnit inhämta, resande endast mera sällan medföra tobaksvarukvantitet, överstigande 550 gram, lärer behov av nedsättning i de hittillsvarande högsta tullsatserna för resandes tobaksvaror icke kunna anses påkallat, särskilt som en förskjutning uppåt av de gränser, inom vilka de lägre tullsatserna skulle råda, komme att försiggå genom utökningen av den tullfria kvantiteten. De högre tullsatserna skulle därigenom komma att tillämpas endast för kvantitet, överskjutande 600 gram. Beträffande omfattningen av den minskning i gällande lägre tullsatser, som må kunna utan förfång för därav beroende andra intressen vidtagas, har styrelsen icke haft tillräcklig tid till sitt förfogande för att kunna avgiva ett bestämt förslag därutinnan. Det har emellertid förefallit styrelsen som om de nuvarande lägre tullsatserna, utgörande för cigarrer 20 öre, för cigarrcigarretter 10 öre och för cigarretter 6 öre, allt per stycke, samt för arbetad tobak, andra slag, 12 kronor per kilogram, kunde utan egentlig olägenhet sänkas till respektive 15 öre, 8 öre, 5 öre och 10 kronor. Vid beräknandet av denna sänkning har styrelsen tagit del av de bland remisshandlingarna förefintliga tabeller, som utvisa bland annat, att den allmänna importen av tobaksvaror i nedanstående vanligare prislägen skulle bliva belastad med inalles följande skattesatser, nämligen:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192. 85

cigarrer med utförsäljningspris per stycke av 20—40 öre........ 8 —18 öre;

cigarrcigarretter med utförsäljningspris per stycke av 10—20 öre 5—8 öre;

cigarretter med utförsäljningspris per stycke av 4—10 öre........ 1.9— 4.3 öre;

samt röktobak med utförsäljningspris per kilogram av 20kronor 0 kronor.»

1 fortsättningen fäster styrelsen uppmärksamheten därå, att ett godkännande av de sålunda framlagda förslagen skulle nödvändiggöra vissa angivna ändringar i § 28 av förslaget till kungörelse med vissa ordningsföreskrifter för in- och utförseln av tobaksvaror m. m. och anm. 4 punkt a) under tu 11 taxera briken 197 i förslaget till kungörelse angående vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor samt därvid fogad tulltaxa.

Vad generaltullstyrelsen i detta ämne anfört har övertygat mig om lämpligheten att i viss mån bereda lättnader i de nuvarande bestämmelserna om införsel av tobaksvaror genom resande. I sådant hänseende finner jag till en början i likhet med styrelsen, att tullsatserna beträffande den kvantitet tobaksvaror, som må införas mot de lägre tullavgifterna, böra sänkas. Vid bestämmande av storleken av denna sänkning synes huvudsakligen böra tillses, att de nya tullsatserna icke understiga de skattesatser, vilka komma att tillämpas å den allmänna importen av tobaksvaror i vanligare prislägen. Att med hjälp av tullsatserna åvägabringa större skydd för importhandeln lärer nämligen icke numera vara av oundgängligt behov påkallat, åtminstone icke beträffande flertalet gränsorter. Då det av generaltullstyrelsen framlagda förslaget om storleken av dessa nya tullsatser synes vara byggt på nämnda förutsättningar och de skattesatser för den allmänna importen, vilka jag ifrågasatt, i flertalet fall till och med understiga dem, som utgjort underlag för styrelsens beräkningar av de lägre tullsatserna, kan jag biträda styrelsens förslag härutinnan. Därutöver anser jag, att tullsatserna beträffande kvantitet, överstigande den, som må införas mot de lägre tullavgifterna, böra sänkas till dubbla beloppen av de för sistnämnda kvantitet sålunda föreslagna. Bärande skäl synas mig nämligen icke hava anförts för rubbning av det i 21 § av monopolförordningen bestämda förhållandet mellan tullsatserna inom de båda tullavgiftsgrupperna. I överensstämmelse med vad jag nu föreslagit har jag inom finansdepartementets lagbyrå låtit upprätta förslag till erforderliga ändringar i anm. 4 under tulltaxerubriken 197 i det tidigare berörda förslaget till kungörelse angående vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor samt därvid fogad tulltaxa.

Den av styrelsen ifrågasatta ytterligare lättnaden i tullbehandlingen av de resandes tobaksvaror, eller att den tullfria kvantiteten av sådana varor måtte ökas till den dubbla, kan jag endast delvis tillstyrka. En sådan åtgärd skulle nämligen enligt mitt förmenande i fråga om andra tobaksvaror än cigarretter innebära en förmån, som i det övervägande

Departements-

chefen.

Särskilda

frågor.

Kostnaden för understöd åt äldre tobaksarbetare.

Statens arbetsloshetskommission.

86 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

■antalet fall ingalunda skulle stå i överensstämmelse med de resandes normala behov av tobaksvaror under närmaste resetiden. I fråga om cigarretter åter är jag såtillvida ense med generaltullstyrelsen, att jag finner det högsta antal sådana, för vilket tullfrihet må enligt de nuvarande stadgandena åtnjutas, nämligen 25 stycken, icke vara väl avvägt i förhållande till de tullfria myckenheterna av övriga tobaksvaror. Denna ojämnhet föranledes därav, att den i författningarna beräknade medelvikten å en cigarrett, eller 2 gram, till synes är alltför hög. Eu vikt av allenast 1 gram lärer bättre ansluta sig till det verkliga förhållandet. Jag har därför trott mig böra i § 30 av det upprättade förslaget till kungörelse med vissa ordningsföreskrifter för in- och utförseln av tobaksvaror m. m. (bilaga A) vidtaga en jämkning av dylik innebörd, varigenom resande, som av tobaksvaror medförde allenast cigarretter, skulle kunna fn tullfritt införa högst 50 stycken sådana.

I det följande skall jag beröra vissa särskilda spörsmål, som uppkommit i samband med frågan om förlängd oktrojtid för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet; och får jag till eu början efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anmäla en till mig överlämnad, den 9 oktober 1923 dagtecknad promemoria från statens arbetslöshetskommission.

Promemorian är av följande lydelse*:

»Vid 1914 års riksdag beslöts införandet av statsmonopol ä tobakstillverkningen i riket (Kungl. Maj:ts nådiga förordning den 15 december 1914, Svensk författningssamling 436/1914). I enlighet med Kungl. Maj:ts nådiga förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket (Svensk författningssamling 437/1914) skulle jämlikt 3 § av sistnämnda förordning tillsättas dels eu centralkommission, gemensam för hela riket, dels ock lokala kommissioner för prövning av uppkommande ersättningsfrågor. Personlig ersättning skulle efter särskilda grunder jämlikt 9 § tillkomma verkställande direktör eller disponent, fabriksledare, verkmästare, förman eller arbetare, vilken vid tiden för monopolets ikraftträdande var, i sin egenskap av inom tobakshanteringen yrkesutbildad, inom samma näring stadigvarande sysselsatt, härunder även inbegripna på enahanda sätt sysselsatta tobaksarbetare, som för fabrikants räkning arbetade i hemmet (hemarbetare), tobaksfabrikanter, platsförsäljare i tobaksvaror samt person, vilken utan att vara inom tobakshanteringen yrkesutbildad, vid tiden för monopolets ikraftträdande var stadigvarande anställd vid fabrik, kontor, lager eller fabriksbod, som användes av tobaksfabrikant för hans tobakstillverkning.'

Personlig ersättning tilldelades 4,358 personer med ett sammanlagt ersättningsbelopp av 17,953,400 kronor.

För att förebygga att ersättningsfbrordningens bestämmelser i vissa gränsfall skulle verka orättvisa, hade till centralkommissionens förfogande ställts ett belopp av 600,000 kronor, att användas som understöd eller tilllägg i de fall, där detta prövades skäligt. I form av direkt understöd, utvidgad ersättning eller livränteunderstöd utbetalades ett belopp av 631,100 kronor eller tillsammans med förut angivet ersättningsbelopp sammanlagt 18,584,500 kronor, vilket belopp fördelat på 4,358 personer utgör i medeltal 4,264 kronor per person.

Kanal. Maj:ts proposition Nr 192.

87 Pa »'rund av de förskjutningar i ekonomiskt avseende, som vållades av det pågående världskriget, blevo de tillerkända ersättningsbeloppen otillräckliga för fyllandet av den uppgift, vartill de avsetts. Under åren HUS och 191!) inkommo därför framställningar frän ett stort antal personer, åsyftande ytterligare ersättning eller understöd. Frågan om lämpliga åtgärders vidtagande för bispringande av arbetslösa f. d. tobaksar hetare har jämväl på grund av motion (nr 228) i andra kammaren 1918 varit föremål för riksdagens prövning. Med avslag på motionen, vari begärdes särskilda krigstidstillägg å de ersättnings- och understödsbelopp, som tidigare tillerkänts på grund av tobaksmonopolets införande, uttalade riksdagen pa statsutskottets hemställan, att Kungl. Maj: t icke torde underlåta att taga i omprövning de åtgärder, som av förhållandena kunde påkallas.

På framställning från statsrådet och chefen för finansdepartementet i skrivelse av den 2 maj 1919 beviljade aktiebolaget svenska tobaksmonopolet på sin ordinarie bolagsstämma den 19 maj 1919 ett belopp av 125,000 kronor att efter Kungl. Maj:ts förordnande fördelas till understöd åt genom tobaksmonopolets införande arbetslösa, äldre eller sjukliga, nödlidande personer.

De grunder, som härvid kommo i tillämpning, äro angivna i Kungl. Maj:ts kungörelser den 2 augusti 1919 (Svensk författningssamling 535 och 536).

Dessa av aktiebolaget svenska tobaksmonopolet till förfogande ställda medel förbrukades för angivet ändamål intill utgången av februari månad 1920. Den 2 december 1919 anbefallde Kungl. Maj:t arbetslöshetskommissionen, som tillsammans med de lokala arbetslöshets- och hjälpkommittéerna handhaft understödsverksamheten, att avgiva dels yttrande angående behovet av medelanskaffning till understödjande för tiden efter februari månads utgång 1920 av genom tobaksmonopolets införande nödlidande, icke arbetsföra personer, dels ock, därest sådant behov ansåges föreligga, förslag till erforderligt anslagsbelopp samt de grunder, som vid understödens utbetalning borde tillämpas.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 december 1919 anförde kommissionen, att behov av fortsatt hjälp till nödlidande f. d. tobaksarbetare alltjämt kvarstode. Enligt kommissionens uppfattning vore bästa sättet att bispringa dessa personer att bevilja ett årligt understödsbelopp till envar, som efter prövning kunde anses därtill vara berättigad.

I proposition nr 66 vid 1920 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att för understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande nödlidande personer i enlighet med av chefen för finansdepartementet angivna grunder å tilläggsstat för år 1920 anvisa ett förslagsanslag av

150,000 kronor, samt på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag av 150.000 kronor.

Propositionen bifölls av riksdagen i så måtto, att ett belopp av 140,000 kronor för vartdera av åren 1920 och 1921 beviljades att användas efter vissa av riksdagen angivna grunder som understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande nödlidande personer. För samma ändamål hava av 1921, 1922 och 1923 års riksdagar anvisats:

För år 1922 ................................................................................... 140,000 kronor

:> tiden Vi 1923—80/r 1923......................................... 70,000

\f. 1923—s% 1924.............................................. 160.000 » .

»

»'

88 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Understödet utgår efter särskilda i Kungl. Maj:ts kungörelser den 9 april 1920 och 7 juli 1921 angivna grunder (Svensk författningssamling 157/1920 och 409/1921) och med följande belopp:

400 kronor för ensamstående kvinna.

500 kronor för ensamstående man samt för ensamstående kvinna, som försörjer barn under 16 år.

600 kronor för man, som försörjer hustru eller barn under 16 år, samt för hustru, som försörjer arbetsoförmögen man.

700 kronor för man och hustru, vilka båda äro understödsberättigade enligt § 1 i sist angivna kungörelse.

Kostnaderna för denna understödsverksamhet, som handhaves av arbetslöshetskommissionen, hava årligen uppgått till följande belopp:

eoner på 37 olika orter med tillsammans 45,900 kronor. Ännu icke avgjorda understödsanspråk för samma kvartal torde medföra, att de understödda för närvarande uppgå till mellan 410—420 personer.

De 405, som för tredje kvartalet 1923 redan erhållit understöd, fördela sig på respektive understödsgrupper på följande sätt:

Under stödsbelopp per år och kvartal:

och hustru tillsammans)

405 personer

Största antalet understödstagare utgöres av ensamstående kvinnor eller 245. Flertalet av understödstagarna hava uppnått hög ålder. Sålunda äro födda:

Flertalet av dessa understödstagare hava vid monopolets införande tillerkänts och sedermera uppburit kontanta ersättningsbelopp, då de icke

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 192.

Sfi

längre kunde erhålla sysselsättning inom tobakshanteringen. De understöd, som från och med mars 1920 uppbäras i form av fasta belopp per kvartal i efterskott, utgå av statsmedel på grund av behovs- och skålighetsprövning. Emellertid lära enligt uppgift liera äldre tobaksarbetare, som på sin tid vunno anställning bos monopolets utövare, numera hava pensionerats av monopolet.

Förhållandet mellan staten och monopolets utövare (a.-b. svenska tobaksmonopolet) regleras genom kontrakt av den 12 februari 1915. Detta kontrakt gäller intill utgången av år 1924 och förlänges på ytterligare 10 ar, därest ej uppsägning från statens sida äger rum sex månader före utlöpningstiden. Därest uppsägning från statens sida kommer att äga rum, och förhandlingar om nytt kontrakt komma till stånd, synes böra tagas under övervägande huruvida dessa understöd fortfarande skola utgå av statsmedel eller om monopolets utövare bär få vidkännas de understöd till äldre och på grund av sjukdom icke arbetsföra f. d. tobaksarbetare, som i fortsättningen finnas böra utgå.

Häi'jämte vill kommissionen lämna uppgift på en mindre grupp av f. d. tobaksarbetare, vilka på grund av bestämmelserna i Kungl. Maj:ts kungörelse den 7 juli 1921 (Svensk författningssamling 409/1921) icke kunnat tillerkännas understöd, trots att de synas befinna sig i samma läge som de grupper, vilka äro berättigade härtill. Förhållandet är följande:

Aktiebolaget förenade svenska tobaksfabrikör, som enligt uppgift bildades 1912 genom en sammanslagning av ett antal mindre firmor, entledigade vid den driftskoneentration, som härigenom kom till stånd, personal i viss omfattning. Som regel synes denna entledigade personal hava erhållit årliga understöd från bolaget. I Kungl. Maj:ts nådiga förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket den 15 december 1914 (Svensk författningssamling 437/1914) stadgas beträffande sådana fall i 11 § under A, att om i anledning av bolagets bildande bolaget före den 1 augusti 1914 utbetalat eller med bindande verkan utfäst sig att utbetala ersättning för förlorad anställning till person, förut anställd hos något av de särskilda i bolaget ingående företagen och tillhörande någon av de i 9 § 1 mom. av ovanangivna författning omförmälda kategorier av ersättningsberättigade, •skulle bolaget av staten äga utbekomma gottgörelse härför till belopp, motsvarande vad bolaget betalt eller utfäst sig att betala, dock högst med det belopp, som skulle hava utgått till samma person enligt de i förut omnämnda 9 § angivna ersättningsgrunder jämkade på visst sätt.

Såvitt av inkomna handlingar framgår, synas de personer, som här åsyftas, i likhet med dem som direkt förlorade sin anställning inom tobakshanteringen vid monopolets införande, hava erhållit ett engångskapital i stället för tidigare utgående årliga pensionsbelopp. Ansökan om understöd enligt nu gällande grunder har gjorts av ett 20-tal olika personer tillhörande denna kategori.

Då emellertid 1 § i Kungl. Maj:ts kungörelse den 7 juli 1921 (Svensk författningssamling 409/1921) föreskriver, att 'understöd må utgå allenast till inom landet bosatt arbetslös person, som vid tiden för tobaksmonopolets införande var inom tobakshanteringen stadigvarande sysselsatt och genom införandet av tobaksmonopolet förlorat sin anställning’ etc., kunna för närvarande understöd till f. d. tobaksarbetare av denna kategori icke beviljas.»

Aktiebolaget

svenska

tobaksmono-

polet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Över berörda promemoria bär styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet avgivit yttrande. Styrelsen anför huvudsakligen:

»Innan styrelsen, som endast torde hava att yttra sig rörande understödsverksamheten efter år 1924, ingår på frågan, huruvida under en eventuellt iörnyad oktrojtid understöd fortfarande bör utgå av statsmedel eller, om tobaksmonopolet genom särskilt åtagande i mellan staten och tobaksmonopolet rörande oktrojen upprättat kontrakt bör få vidkännas de understöd till äldre och på grund av sjukdom icke arbetsföra f. d. tobaksarbetare. som i fortsättningen finnas böra utgå, synes det styrelsen lämpligast att taga ställning till spörsmålet, åt vilken institution beslutanderätten i avseende å tilldelningen av eventuellt understöd bör anförtros.

Enligt nu i ärendet gällande kungl. kungörelsen den 7 juli 1921 (nr 409) angående understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande nödlidande personer tillkommer denna beslutanderätt statens arbetslöshetskommission. Ansökan om understöd skall, ställd till kommissionen, ingivas till vederbörande arbetslöshetskommitté eller motsvarande kommunala myndighet. Sedan kommittén införskaffat nödiga upplysningar, överlämnar kommittén jämte eget utlåtande ansökan till arbetslöshetskommissionen, som meddelar beslut över ansökningen. Skulle ansökningen bifallas, utbetalas understöd kvartalsvis genom kommittén. Inträder ändring i de förhållanden, som skola tagas i betraktande vid prövning av frågan om understöd, kan kommissionen besluta indraga understödet eller vidtaga jämkning i detsamma. Över arbetslöslietskommissionens beslut i bär nämnda avseende kan besvär anföras hos Kungl. Maj:t i samma ord ning, som gäller beträffande kommissionens beslut i allmänhet.

Av denna redogörelse framgår sålunda, att arbetslöshetskommissionen vid handläggning av dessa ärenden är att jämställa med ett ämbetsverk.

Det torde icke kunna förnekas, att det skulle stöta på såväl principiella betänkligheter som stora praktiska svårigheter att låta tobaksmonopolet omhänderhava eu dylik tilldelning av understöd. Tobaksmonopolet är icke organiserat såsom ett ämbetsverk och saknar för dylika ärendens handläggning lämpliga organ, motsvarande dem, som stå arbetslöshetskommissionen till buds. Då det väl dessutom svårligen låter sig göra att stadga besvärsrätt över tobaksmonopolets beslut i sådana frågor, synes det, som om understödstagaren skulle kunna anse sig genom en sådan anordning försatt i ett sämre läge, vilket ju lätt kunde giva anledning till friktioner, som icke kunna vara önskvärda, vare sig för staten eller tobaksmonopolet.

Så länge arbetslöslietskommissionens verksamhet fortgår, torde det därför vara att bestämt föredraga, att den omhänderhar dessa ärendens prövning. Skulle kommissionens verksamhet upphöra, torde det vara lämp ligast att, såsom dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, i kungl. propositionen nr 66 den 30 januari 1920 antydde, åt socialstyrelsen anförtros uppgiften att i kommissionens ställe administrera understödsverksamheten.

Om det sålunda icke synes böra ifrågakomma, att tobaksmonopolet skulle hava något med administrering att skaffa utan denna omhändertagas av ett statligt organ, återstår frågan, huruvida likväl anslaget till understödsverksamheten bör utgå från tobaksmonopolet eller bestridas av statsmedel.

Då denna understödsverksamliet påtagligen är av rent allmän social natur, torde det vara principiellt riktigast, att medlen till verksamheten så-

Kungl. Maj ds proposition Nr 192. 91

soui hittills bestridas av särskilt av riksdagen beviljat anslag. Att i stället taga anslaget av tobaksmonopolets vinst, vilket ju skulle leda till att anslaget icke komme till synes i statsbudgetens utgiftssida utan i stället doldes i en minskad vinst från tobaksmonopolet å inkomstsidan, måste an ses strida mot vedertagna budgetmässiga principer.

Skulle emellertid trots de betänkligheter, styrelsen här ovan anfört, från statsmakternas sida önskemål framställas därom, att tobaksmonopolet skulle vidkännas anslag till dylik understödsverksamhet, är styrelsen givetvis beredd att taga ett dylikt önskemål under noggrant övervägande. Det blir självfallet nödvändigt att härvid bestämt fixera omfattningen av den förpliktelse, som skulle komma att åvila tobaksmonopolet, och redan nu vill styrelsen härutinnan framhålla, att denna förpliktelse icke synes böra sträcka sig längre än till att omfatta understöd enligt i ovannämnda kungörelse den 7 juli 1921 meddelade bestämmelser.»

Lika med styrelsen finner jag liandhavandet av denna understödsverksamhet alltjämt böra anförtros åt ett statsorgan. Kostnaden för fortsalt utövande av samma verksamhet synes mig däremot med hänsyn till understödets karaktär och förutsättningarna för detsamma^ utgående skäligen böra åvila monopolbolaget; och har jag i sådant syfte låtit upprätta förslag till kontraktsbestämmelse i ämnet, avsedd att intagas i det föreslagna tilläggskontraktet mellan staten och monopolbolaget. Med hänsyn bland annat därtill, att anslag till ifrågavarande understöd, 160.000 kronor, redan äskats för kommande budgetår, lärer bolaget icke lämpligen böra åläggas att bära omhandlade kostnad förrän från och med ingången av budgetåret 1925—1926. Vidkommande slutligen den i arbetslöshetskommissionens promemoria ifrågasatta utsträckningen av området för denna understödsverksamhet synas mig tillräckliga skäl därför icke hava förebragts.

I skrivelse till chefen för finansdepartementet den 1 november 1923 hava representanter för tobakshandlarkåren framhållit önskvärdheten av åtgärders vidtagande i syfte, att återförsäljarnas antal begränsas genom utlösning av mindre bärkraftiga affärer, att i avvaktan på denna reglering, som endast kan genomföras så småningom, monopolbolagets försäljningsrabatt bestämmes till minst 16 % av varans priskurantpris, så att åtminstone de tobaksaffärer, som hava naturliga betingelser att bestå, kunna existera, att premierabatt a cigarrer beviljas i likhet med vad skedde under år 1922, att olaga försäljning av tobaksvaror om möjligt förhindras samt att återförsäljarna erhålla medinflytande i monopolbolagets styrelse.

Från enstaka handlande bär hemställts, att monopolbolagets försäljningsrabatt måtte bestämmas till lägst 18 % av priskurantpriset.

Vid monopolets införande förutsattes rabatt- och kreditförhållandena ävensom övriga frågor rörande varornas distribuering till konsumenterna skola ordnas genom frivilliga överenskommelser mellan tillverkare och återförsäljare. Redan då framhölls emellertid från olika håll, att monopolbolaget

Depat tementschefen.

Önskemal■ inom detaljhandeln. tteprcaentaii för för handeln 1923.

Vissa tidigare utredningar.

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

k om me att gentemot de enskilda handelsidkarna intaga en sådan maktställning, att grundsatsen om handelns frihet i själva verket bleve mer eller mindre illusorisk. Då det väl läte tänka sig, att denna maktställning av bolaget utnyttjades därhän, att handlandenas nuvarande vinstmöjligheter i alltför hög grad kringskures, borde, menade man, i författningen meddelas särskilda bestämmelser av olika slag för att bereda handlandena större trygghet i ekonomiskt hänseende samt eventuellt hålla dem skadeslösa för de förluster eller den minskning i näringsverksamheten, som de till följd av monopolets införande till äventyrs kunde få vidkännas.

Med anledning av dessa farhågor anförde departementschefen vid anmälan i statsrådet av frågan om proposition till 1914 års senare riksdag med förslag till förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, att korrektiv mot sådana missförhållanden torde ligga i det sätt, varpå monopolbolagets styrelse enligt förslaget skulle vara sammansatt.

Vederbörande särskilda utskott inom riksdagen ansåg farhågorna visserligen överdrivna men förutsåg dock, att tobakshandlarna kunde få sin stil Ilning i viss mån påverkad av tobaksindustriens monopolisering. Utskottet beslöt därför föreslå riksdagen att hos Kung], Maj:t anhålla om åläggande för de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i bolagets styrelse att, i vad på dem ankomme, tillse bland annat, att sådana försäljningsförmåner lämnades återförsäljare, att dessa i vad på monopolbolaget berodde och med hänsyn till rådande förhållanden inom tobakshandeln ägde möjlighet att förvärva skälig inkomst av sin rörelse. Bolaget skulle dock icke därigenom enligt utskottets uttalande vara förhindrat att vidtaga sådana förändringar i försäljningsförhållandena, som en rationell skötsel av bolaget kunde anses påkalla; uttalandet utgjorde endast en erinran, att varje dylik förändring borde ske med nödigvarsamhet och under behörigt iakttagande av handlandekårens berättigade intressen. Utskottets förslag uti ifrågavarande avseende blev av riksdagen godkänt, och ett åläggande av nämnda innehåll inflöt, såsom tidigare omnämnts, i den av Kungl. Maj:t utfärdade instruktionen för de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i monopolbolagets styrelse.

Omedelbart vid monopolets ikraftträdande gjordes rabattfrågan till föremål för ingående utredningar inom bolaget. Därvid uppdelades detaljisterna i två grupper, tobaksspecialister och övriga handlande. Till den hirra gruppen hänfördes sådana, vilkas omsättning av tobaksvaror utgjorde minst 75 procent å affärens totala omsättning. Övriga handlande hänfördes till den andra gruppen. Den allmänna rabatten bestämdes till 16 procent. Då tobaksspecialisternas verksamhet uteslutande eller till huvudsaklig del utgjordes av försäljning av tobaksvaror och deras kostnader sålunda i motsvarande utsträckning måste bestridas av inkomsterna från tobaksförsäljningen, övervägdes till en början, huruvida tobaksspecialisterna, utöver nyssnämnda rabatt, lämpligen kunde beviljas visst hyresbidrag eller annan därmed jämförlig ersättning. Då denna väg emellertid icke visade sig framkomlig, igångsattes en utred-

Kanyl. Maj:In proposition AV lita. 93

ning rörande tobaksspeeialisternas medelinkomster, varvid utröntes, att tobaks7 specialisterna, genomsnittligt räknat, skäligen borde beredas en tilläggsrabatt av 8 procent, vilken tilläggsrabatt jämväl beviljades. Den var av rent personlig natur samt bunden till den lokal, vari vederbö rändes affär var inrymd.

Systemet med tilläggsrabatt visade sig snart medföra åtskilliga olägenheter, först och främst yppade sig svårigheter att fastställa, vilka borde räknas till tobaksspecialister. Växlingar i omsättningen nödvändiggjorde överflyttningar från den ena till den andra kategorien. Då monopolet till följd av förutsättningarnas bortfallande måste draga in tilläggsrabatten, uppstodo missnöje och slitningar. Slutligen visade det sig svårt att öva erforderlig kontroll över att tobakssjjecialisterna uppfyllde för tilläggsrabattens erhållande uppställt villkor att icke till andra handlande försälja tobaksvaror en gros.

Genom överenskommelse mellan de till Sveriges tobakshandlares riksförbund hörande tobakshandlare samt monopolbolaget löstes i början av år 1918 rabattfrågan på det sätt, att bolaget till en var av tobaksspecialisterna utbetalade en summa en gång för alla, avsedd att utgöra en avlösning av tilläggsrabatten, och en var sådan handlande undertecknade i detta sammanhang en förklaring, att han erhållit slutlig ersättning för de förmåner, han som tobaksspecialist åtnjutit. Ersättningen utgick enligt följande grunder. Tobaksspecialist, vilkens omsättning av monopolvaror under år 1917 ej översteg 15,000 kronor, erhöll 24 procent av omsättningsbeloppet, dock lägst 1,500 kronor. Till tobaksspecialist, vilkens motsvarande omsättning uppgick till mellan 15,000 och 60,000 kronor, utbetalades ersättning med viss procent av omsättningsbeloppet, successivt avtagande från 24 procent vid ett omsättningsbelopp av 15,000 kronor ned till 12 procent vid en omsättning av

60,000 kronor enligt särskilt upprättad tabell. Tobaksspecialist, vilkens omsättning översteg 60,000 kronor, erhöll 12 procent av omsättningsbeloppet. Den summa, som monopolbolaget utbetalade i avlösningar, uppgick till sammanlagt 5,363,174 kronor.

Förslaget om tilläggsrabattens avlösning mot eu engångsersättning utgick från riksförbundet, som dock möjligen torde hava påverkats av en inom monopolbolaget pågående utredning rörande möjligheten att företaga eu nedsättning av de utgående rabatterna, en sänkning som ansågs nödvändig med anledning av den betydande höjningen av priskurantpriset, som då ägt rum.

I samband med avlösningen av tilläggsrabatten till tobaksspecialisterna företogs eu sänkning i den allmänna rabatten med 1 procent, så att sedan den 1 februari 1918 utgått en för alla lika bestämd rabatt av 15 procent. Denna rabatt har i april 1922 sänkts till 13 procent utom beträffande cigarrer, å vilka fortfarande utgår en rabatt av 15 procent.

Slutligen må anmärkas, att monopolbolaget i november 1921, med hänsyn till den rådande arbetslösheten bland landets cigarrarbetare, beslöt att söka stimulera försäljningen av monopolets cigarrer i konkurrens med importerade genom att bevilja samtliga återförsäljare en s. k. omsättningspremie. Denna utgick på inköpen av monopolcigarrer under tiden 1 december 1921—31

94 Kungl. Maj:ts proposition Nr W:<f.

Sveriges tobakshandlares riksförbnnd 1020.

Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet 1921.

december 1922, därest under sagda tid inköpts cigarrer från monopolbolaget för högre belopp än under tiden januari—oktober 1921. Omsättningspremien beräknades till 0.15 procent å hela omsättningen för en ökning av 1 procent och ökades successivt, så att den vid fördubblad omsättning uppgick till högst 15 procent. Av monopolbolagets dåvarande cirka 19,000 återförsäljare hade icke mindre än 4,219 vid 1922 års utgång premierabatt att utfå. Sammanlagda premiebeloppet uppgick till kronor 1,279,367: 84 och utgjorde i medeltal 8.3 4 procent av monopolbolagets totala försäljning av cigarrer under år 1922.

Frågan om tobakshandlarnas rabattförmåner har tidigare varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning. 1 skrivelse den 14 december 1920 hemställde Sveriges tobakshandlares riksförbund, att Kungl. Maj:t genom en kommitté eller på annat lämpligt sätt måtte låta utreda, huruvida tobakshandlarna under dåvarande förhållanden kunde anses hava möjlighet att förvärva skälig inkomst av sin rörelse, samt att, om så ej vore förhållandet, Kungl. Maj:t måtte vidtaga de åtgärder, som kunde anses påkallade för att tillförsäkra tobakshandlarna denna deras rätt.

Över nämnda framställning hördes monopolbolaget, som den 21 januari 1921 inkom med yttrande i ämnet, därvid huvudsakligen anfördes följande:

Frågan om rabattens skälighet kunde enligt bolagets förmenande icke, pa sätt riksförbundet gjorde gällande, hava att göra med, om en särskild handlande av sin handel vunne full försörjning. Skäligheten måste bedömas med hänsyn till det arbete, det behov av kapital och den risk, som var förenad med detaljhandeln med tobaksvaror. Att frågan om möjligheten att vinna sin inkomst på tobakshandeln icke kunde lösgöras från frågan om omsättningens storlek vore uppenbart, och riksdagen hade i sitt uttalande ej heller bortsett från denna omständighet. Före monopolets införande var kreditförsäljningen eu allmän företeelse, och handlandena plägade av konkurrenshänsyn bevilja avsevärda rabatter till konsumenterna. Efter monopolets införande hade försäljningen i övervägande grad övergått till att bliva en kontantförsäljning och alltså tämligen riskfri. De fixa utförsäljningspriserna. medförde, att vinstmarginalen blivit fast. Behovet av rörelsekapital hade minskats, enär handlanden var i tillfälle att när som helst fylla sitt varubehov från närmaste tobakskontor och icke behövde hålla stora lager. Dessa omständigheter måste betinga en nedsättning av de under den fria fabrikationen praktiserade rabattsatserna. Monopolbolaget kunde icke bära något ansvar för, att antalet handlande bleve för stort och så stort, att de icke kunde uppnå tillräckligt hög omsättning för att kunna leva på eu rabatt, som i och för sig var skälig betalning för arbete och risk. Den som icke kunde vinna så stor omsättning, att han kunde leva av sin handel, finge antingen välja mellan att jämte tobak sälja andra varor eller ock övergå till annan verksamhet. Genom fastställandet av den allmänna försäljningsrabatten till 16 procent ansåg sig styrelsen hava tillfullo efterföljt de av riksdagen lämnade anvisningarna om ett förfarande i överensstämmelse med billighetens fordringar. Tilläggsrabatten av 8 procent motiverades av hänsyn till den bestående kåren av tobaksspecialister och riksdagens i saken gjorda särskilda uttalande och kunde endast behållas såsom ett övergångssystem.

Kungl. Maj:ta proposition Nr tt)2. 95

Efter att hava redogjort för 1918 ars uppgörelse med tobaksspecialisterna slutade styrelsen sitt yttrande; i denna de] därmed, att jämväl den till 15 procent sänkta försäljningsrabatten måste anses såsom en fullt skälig ersättning, vilket bäst framginge därav, att sedan februari månad 19111 cirka 0,100 ansökningar inkommit med begäran att fä mot gällande rabatt inköpa och till allmänheten försälja monopolets varor.

Riksförbundet framställde sedermera i ny skrivelse till Kung]. Maj;t sina erinringar, varefter frugal) för utredning remitterades till kommerskollegium, som den 15 april 1921 avgav utlåtande i ämnet.

I detta utlåtande redogjorde kommerskollegium till eu början för frågans riksdagsbehandling vid monopolets tillkomst och anförde därefter i huvudsak följande:

Endast såsom intressent i monopolbolaget kunde staten utöva något direkt inflytande i fråga om rabatter och andra i den förevarande framställningen berörda ämnen. Även om man vid bedömandet av föreliggande frågor finge lämna ur räkningen de av tobaksspecialisterna i samband med utbekommandet av förutnämnda engångsersättning avgivna erkännanden, att de erhållit slutlig ersättning för de förmåner, de som tobaksspecialister åtnjutit, kunde dock ej frånkommas, att beträffande bolaget, i vilket jämväl andra aktieägare än staten voro intressenter, statsmakterna en gång fastslagit ett visst systern till förebyggande av möjliga maktmissbruk gentemot tobakshandlarna, nämligen medelst av Kungl. Maj:t utsedda, med tillräckliga maktmedel utrustade styrelseledamöter, som enligt utfärdad instruktion hade att, i vad på dem ankomine, beakta tobakshandlarnas intressen i avseenden, varom nu vore fråga. Och då kollegium saknade anledning till det antagandet, att dessa av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöter, som givetvis för fullgörande även i förevarande hänseende av sitt förtroendeuppdrag förskaffat sig ingående kännedom om alla därå inverkande omständigheter, skulle hava i någon mån eftersatt vad dem ålåge vid beaktande av tobakshandlarnas skäliga intressen, funne kollegium sig icke kunna förorda andra statliga åtgärder, i syfte att dessa intressen måtte av bolaget eller eljest beaktas, vadan kollegium hemställde, att ifrågavarande framställning icke måtte föranleda till någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida. I

I en den 9 februari 1921 framställd interpellation riktade en ledamot av riksdagens andra kammare med kammarens medgivande chefens för finansdepartementet uppmärksamhet å de spörsmål, som i riksförbundets skrivelse berördes. Som svar å denna interpellation tillät jag mig anföra — efter att hava berört kommerskollegii yttrande — att jag vid de undersökningar, som jag företagit i denna sak, icke kunnat konstatera, att styrelsens av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter tillämpat sin instruktion rörande förhållandet till tobakshandlarna på annat sätt än vad riksdagen en gång därmed torde avsett. Jag utgick nämligen, i likhet med tobaksmonopolets styrelse, därifrån, att rabattens skälighet icke kunde hava att göra med om en särskild tobakshandlare av sin handel vunne full försörjning, utan att skäligheten måste bedömas med hänsyn till det arbete, det behov av kapital och den risk, som voro förbundna med detalj-

Kommers-

kollegium.

Interpellation vid 1921 års riksdag.

%

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

handeln med tobaksvaror. Att vid detta förhållande rabatten icke kunde beräknas så hög, att handlandena, även de med den minsta avsättningen, under alla omständigheter skulle erhålla full försörjning enbart av sin försäljning av monopolets varor, syntes mig tydligt.

Allt sedan 1918, då de s. k. specialisterna uppburo eu engångsersättning (uppgående till sammanlagt 5.3 miljoner kronor) för att avstå från den intill denna tid beviljade högre rabatten, utginge rabatten såväl till de f. d. specialisterna inom tobaksbranschen, numera cirka 1,400 stycken, vilka interpellanten åsyftade, som till tobaksmonopolets övriga återförsäljare med 15 procent.

En allmän höjning härav med exempelvis 5 procent skulle för tobaksmonopolet medföra eu ökning i rabattutgifterna av cirka 10 miljoner kronor, varmed då antingen statens inkomster skulle minskas eller tobaksvarorna fördyras. Det syntes finnas så mycket mindre skäl till en dylik allmän höjning, som monopolet kunde finna snart sagt obegränsat antal personer, som vore villiga handla med tobaksvaror mot denna rabatt av 15 procent.

En höjning av rabattsatsen enbart till de f. d. specialisterna skulle, såvida den icke kompenserades av motsvarande sänkning av rabatterna till andra återförsäljare, medföra rätt betydande ekonomiska konsekvenser, då de f. d. specialtobakshandlarnas andel i monopolets försäljning utgjorde [30 å 40 procent]. Därutöver skulle vissa olägenheter uppstå genom tillkomsten av dubbla rabattsatser, olägenheter, som tobaksmonopolet just genom uppgörelsen av 1918 lyckades borteliminera. ,

Med det sagda skulle icke förnekas, att ett betydande antal av de t', d. specialisterna befunne sig i en svår ställning. Särskilt gällde detta många av dem, som hade den minsta omsättningen. Att en affärsinnehavare, som hade en årsomsättning på monopolets varor exempelvis under 20,000 kronor, vilket vore fallet med 443 handlande under 1920, måste befinna sig i eu bekymmersam ekonomisk situation, därest han skulle vara hänvisad enbart till denna utkomstkälla, vore tydligt, och gällde detta icke blott om han åtnjöte 15 procent rabatt utan även om rabatten vore 20 procent.

Lösningen av detta problem syntes i första hand vara att söka i eu förbättrad organisation av handeln, närmast gående ut på en gradvis skeende avveckling av sådana sina tobaksaffärer, som på grund av eu alltför ringa omsättning förde en tynande tillvaro. Då därför tobaksmonopolet funnit sig böra i vissa fall, efter prövning av föreliggande omständigheter, bevilja visst engångsbelopp såsom avvecklingshjälp, förefölle det mig, att man vore inne på en riktig väg. Till monopolet hade tills dato inkommit 40 ansökningar om dylikt understöd å tillhopa 103,001) kronor. Av dessa hade 33 bifallits med ett sammanlagt understödsbelopp av 64,000 kronor. Genom eu dylik avveckling komme uppenbarligen för de kvarvarande mera livskraftiga affärerna möjlighet att beredas till ökad

Kungl. Maj:ts proposition Nr W2.

omsättning och sålunda till cn förbättrad ställning. Det syntes mig fördenskull vara att livligt anbefalla, att genom lämpliga åtgärder från monopolets sida avvecklingen av mindre bärkraftiga affärer i möjligaste mån påskyndades. Såsom ett medel härför torde i första hand böra tillses, att de ersättningar, som lämnades, bestämdes till skäliga belopp, liksom man över huvud syntes böra framgå ej blott med nödig varsamhet utan ock med största möjliga välvilja mot de handlande, vilkas affärer ställdes på avskrivning.

Jag slutade med att uttala, att jag vågade hysa den förhoppningen, att de differenser, som förelåge mellan monopolet och tobakshandlarnas riksförbund, skulle så småningom genom ett fortsatt samarbete försvinna. Även vore jag övertygad om att statens representanter i monopolbolagets styrelse skulle låta sig angeläget vara att i enlighet med instruktionens bestämmelser söka sörja för att all rimlig hänsyn komme att visas tobakshandlarna.

Jag ansåg mig alltså icke böra föreslå Kungl. Maj:t vidtagande av några särskilda åtgärder i det syfte interpellanten föreslagit.

I skrivelse den 15 februari 1924 har Sveriges tobakshandlares riksförbund — under förmälan att monopolbolaget den 1 februari 1924 sänkt rabatten på ett av de ledande cigarrettmärkena, ursprungligen avsett lör försäljning å restaurang, från 20 till 13 procent — förnyat sin hemställan om vidtagande av åtgärder till skapandet av garantier, som vore ägnade att trygga tobakshandlarnas ekonomiska existens.

Styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet har den 13 mars 1924 avgivit yttrande i ärendet. Däri anför styrelsen till en början beträffande rabattsänkningen huvudsakligen följande:

»Tobaksmonopolet måste äga samma befogenhet som en annan fabrikant att genom särskilt gynnsamma försäljningsvillkor, exempelvis genom högre rabatt eller särskild omsättningspremie under viss tid för reklam- eller realisationsändamål underlätta omsättningen av sina varor, och styrelsen måste bestämt tillbakavisa den tanke, som synes ligga bakom riksförbundets framställning, att tobaksmonopolet skulle handla illojalt genom att, sedan syftemålet uppnåtts, sänka rabat! satsen till den vanliga. Om tobaksmonopolet ej skulle få tillämpa en sådan taktik, skulle tobaksmonopolet uppenbarligen ligga under i konkurrensen med tobaksimportörerna, som fritt utnyttja den fria handelns konkurrensmöjligheter. »

I frågan om återförsäljarnas ställning under en eventuellt förnyad oktrojtid erinrar styrelsen först, hurusom styrelsen hade tillfälle att utförligt belysa monopolets rabattpolitik i det av styrelsen den 21 januari 1921 avgivna yttrande, för vilket jag nyss redogjort, samt fortsätter i anslutning därtill sålunda:

»Den principiella uppfattning, som låg till grund för styrelsens --— uttalanden, var ett uttryck för styrelsens enhälliga mening och omfattas alltjämt av styrelsens majoritet. Till belysande av huru förhållan- Bihang till riksdagens protokoll 192A. 1 samt. 153 höft. [Nr 192.)

Sverges tobakshandlares riksförbund 1024

Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet 1924.

98 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

dena på detta område utvecklat sig efter avgivandet av ovannämnda utlåtande vill styrelsen ytterligare anföra.

Vid sammanträde den 6 april 1922 beslöt styrelsen sänka återförsäljarerabatten från 15 till 13 procent å alla andra tobaksvaror än cigarrer, å vilket varuslag rabatten bibehölls vid 15 procent. Vid denna tidpunkt hade skatten på tobaksvaror nyss blivit höjd genom införande av den s. k. särskilda skatten. Införandet av denna skatt föranledde icke någon prisförhöjning å tobaksmonopolets varor, och hade skatten icke tillkommit, skulle tobaksmonopolet på grund av den allmänna prisnivåns nedgång och därav föranledda minskade omkostnader varit i tillfälle att sänka sina priser. Vid sådant förhållande ansåg styrelsen det berättigat att sänka den förut utgående rabatten till de siffror, som ovan nämnts, då styrelsen ansåg, att oaktat en dylik sänkning tobakshandlarnas inkomst skulle med hänsyn till den allmänna nedgången i levnadsomkostnaderna i stort sett bibehållas i samma realläge.

Att rabattsänkningen icke heller medförde någon försämring i tobakshandlarnas läge framgår av nedanstående tablå:

Styrelsen vill särskilt framhålla, att nedgången i de f. d. tobaksspecialisternas antal bidragit till att genomsnittssiffran på rabattillkomsten kunnat trots rabattens sänkning bibehållas vid ungefär samma nivå under hela perioden. Till detta resultat har tobaksmonopolet medverkat genom att i vissa fall lämna visst engångsunderstöd vid avveckling av sådana mindre tobaksaffärer, som på grund av en alltför ringa omsättning fört en tynande tillvaro. Beloppet, som tobaksmonopolet utbetalat i dylikt understöd, utgör 362.000 kronor.

Styrelsen måste sålunda bestämt hävda, att tobaksmonopolet icke brustit i vederbörlig hänsyn till återförsäljarne.

Att den av tobaksmonopolet nu till sina återförsäljare lämnade rabatten måste anses vara fullt skälig framgår även av det förhållande, att sedan april månad 1922 ej mindre än cirka 3,000 ansökningar inkommit med begäran att få mot nämnda rabatt inköpa och till allmänheten försälja tobaksmonopolets varor.»

Styrelsen framhåller slutligen, att styrelsen, därest ny oktroj beviljas bolaget, noggrant kommer att följa utvecklingen på här ifrågavarande områden och tid efter annan taga under övervägande, huruvida jämkning i återförsäljarerabattens storlek är betingad av eventuellt inträdd förändring i de faktorer, som varit utslagsgivande för rabattens fastställande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

99 En ledamot av styrelsen har anmält en från styrelsens yttrande avvikande mening.

Till fullständigande av de lämnade uppgifterna rörande de s. k. tobaksspecialisterna må följande anföras.

Tobaksspecialisternas antal utgjorde under monopolets första tid 1,676. Detta antal bar sedermera för varje år nedgått, så att det vid 1923 års slut uppgick till 1,131. Ungefärliga antalet övriga återförsäljare under motsvarande tider var respektive 16,5o0 och 17,100.

Av monopolets totala försäljning förmedlades genom tobaksspecialisterna till en början cirka 65 procent. Denna procentsats har därefter minskats högst avsevärt, och år 1923 utgjorde specialisternas andel i försäljningen allenast 28.5 8 procent, medan återstoden, eller 71.4 2 procent, förmedlades av övriga återförsäljare.

En vid 1923 års utgång verkställd gruppering av tobaksspecialisterna efter storleken av deras omsättning av monopolvaror giver följande till resultat:

Till specialister och övriga återförsäljare har monopolbolaget utbetalt följande försäljningsrabatter: I

I understöd till tobaksspecialister, som huvudsakligen på grund av minskning i omsättning måst övergå till annan verksamhet eller upphöra med sin försäljning, har monopolbolaget utbetalt ersättningsbelopp i enlighet med följande uppställning:

lloaervation.

Uppgifter angående s. k. tobakaspecia- 1 ister.

100 Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Vid de förnyade överväganden, jag nu ägnat denna fråga, har jag icke funnit anledning att i det stora hela frångå den uppfattning, jag i mitt nyss återgivna interpellationssvar uttalade år 1921. Det synes mig förklarligt, att den speciella tobakshandlarkåren strävar efter att åt sina medlemmar förskaffa bästa möjliga försäljningsvillkor och på så sätt söker verka för en allmän höjning av kårens ekonomiska ställning. Naturligt är också, att uppmärksamheten därvid i första hand riktas pa de rabattförmaner, som vid försäljning tillgodokomma dessa. Tobakshandlarnas existens beror emellertid i hög grad jämväl av omsättningen. Vid sådant förhållande och då enligt förut av mig lämnade uppgifter över en tredjedel av tobaksspecialisterna fortfarande har en årlig omsättning, som ej uppgår till 20,000 kronor, synes mig grunden till de mindre gynnsamma förhållandena inom kåren icke vara så mycket att söka i rabatternas nuvarande läge som fastmera i åtskilliga av vederbörandes ringa handelsomsättning. Jag håller således alltjämt före, att frågan om tobakshandlarnas förbättrade ställning icke kan finna sin lösning genom en reglering av rabattsatserna. Utöver vad jag framhöll 1921 vill jag beträffande dessa senare endast uttala, att jag har anledning förvänta, att monopolbolaget icke vill underlåta tillse, att försäljningsrabatten såväl till tobaksspecialisterna som till andra återförsäljare så avväges, att den i genomsnitt täcker försäljningskostnaderna, där dessa i förhållande till omsättningen och jämväl i övrigt äro rimliga, samt därutöver lämnar skälig försäljningsvinst. I anslutning till vad styrelsen framhållit torde styrelsen sålunda vid förskjutningar i de förhållanden, som äro normerande för försäljningsrabattens bestämmande, ägna rabattfrågan vederbörligt beaktande samt därvid, så långt som är förenligt med en rationell skötsel av bolagets rörelse och nöjaktig hänsyn till allmänheten, tillgodose återförsäljarnas berättigade intressen. En fråga att av styrelsen tagas under övervägande synes mig ock vara, huruvida icke vissa kategorier av återförsäljare, vilka hava jämförelsevis små omkostnader och vilkas verksamhet i övrigt icke är hänförlig till handel i vanlig bemärkelse, såsom kiosker, kaféer, automater m. fl. borde kunna till förmån för övriga återförsäljare åtnöjas med något lägre rabatt. Det förefaller mig slutligen kunna göras till föremål för undersökning från styrelsens sida, huruvida icke vid utsläppandet i handeln av nya märken reklamrabatt kunde lämnas i större utsträckning än hittills, varigenom, samtidigt som försäljningen stimulerades, vederbörande återförsäljare under tiden för märkenas inarbetande erhölle en något ökad förtjänst.

101 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

En verklig förbättring i specialtobakshandlarnas ställning torde emellertid, såsom jag tidigare framhållit, vara att vinna allenast genom en förändrad organisation av handeln, närmast gående ut på avveckling av mindre bärkraftiga affärer. Denna avveckling har monopolbolagets styrelse, efter vad det vill synas, påskyndat i önskvärd riktning, och de utlösningsbelopp, som under de gångna åren utbetalts, äro ej oväsentliga. Ett fortsatt framskridande på denna väg bör tydligen alltjämt ske. De senare årens erfarenhet giver ock vid handen, att uppsättandet av nya tobaksaffärer synes ske med en viss varsamhet.

I vad den nu föreliggande framställningen innefattar yrkanden om åtgärder till förekommande av olaga tobakshandel tillåter jag mig erinra om följande.

I lagen den 30 maj 1919 (nr 270) om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse givas åtskilliga föreskrifter med avseende å tiden för öppethållande av handelsbod i allmänhet. Lagen har avseende jämväl å tobaksaffär. Från tillämpning av lagens stadganden äro emellertid undantagna bl. a. för resande avsedd försäljning vid järnvägs- eller ångbåtsstation samt försäljning, som bedrives under utövning av eller i samband med kafé- eller restaurangrörelse och sker allenast till förtäring eller förbrukning å stället. Tobakshandlarna framhålla nu, att olaglig försäljning av tobaksvaror från kiosker och kaféer försigginge i stor utsträckning.

Reglerandet av denna fråga är givetvis av synnerligen grannlaga natur. Emellertid synes mig monopolbolaget skäligen kunna öva den tillsyn å försäljningen, att återförsäljare, som enligt monopolbolaget tillhandakommen underrättelse blivit dömd för olaga tobakshandel, från bolagets sida uppmärksamgöres å nödvändigheten att följa givna föreskrifter med avseende å handelns utövande vid äventyr att eljest varda berövad möjligheten att hos monopolbolaget mot rabatt inköpa tobaksvaror. Likaledes vill det framstå som ett önskemål, att bolaget i största möjliga utsträckning förser kiosker och kaféer med varor i sådana förpackningar, att styckeförsäljning därur lämpligen kan äga rum.

Vidkommande slutligen det framställda yrkandet om beredande åt handlandekåren av medinflytande i monopolbolagets styrelse torde det syfte, som därmed avsetts, kunna i ej ringa mån tillgodoses genom ömsesidig strävan till förtroendefullt samarbete.

I en till mig ingiven framställning den 9 november 1923 har svenska tobaksengrossisternas förening uttalat vissa önskemål med avseende å importhandelns ställning till tobaksmonopolet.

Föreningen har till en början ifrågasatt, att importörkåren måtte tillerkännas en rättsligt skyddad och avgränsad ställning samt att en avveckling eller utlösning måtte ske i syfte att förbehålla importen åt de importörer, som hittills haft import till sitt huvudsakliga näringsfång. Tillika har föreningen anhållit, att restitution av erlagd licensavgift måtte beviljas i fall, då den vara, varå avgiften beräknats, erhölle sitt priskurantpris sänkt eller då varan på grund av dess mögliga eller eljest skadade skick för förstöring

Önskemål inom imf. orthandeln.

102 Ilungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Departements-

chefen.

Bestituiioner.

Tidigare

uttalanden.

Sammanslutningar av tobakshandlare.

överlämnades till tobaksmonopolet. Vidare har föreningen hemställt, att tobaksvara, som till riket inkommit och licensbehandlats, måtte få reexporteras med rätt för importören att vid kommande dylik behandling bliva gottskriven för varan erlagd licensavgift. Slutligen bär föreningen begärt, att ersättning för de förluster, som drabbat importörer av tobaksvaror genom det av Kungl. Maj:t den 7 januari 1922 utfärdade importförbudet för sådana varor, måtte beredas vederbörande i form av dels restitution av erlagd skatt för tobaksvaror, som kvarhållits hos tullverket i anledning av förbudet, dels rätt till förtullning från tullager av där kvarliggande tobaksvarupartier utan erläggande av den särskilda skatten.

Utöver de sålunda uttalade önskemålen har föreningen i sin framställning upptagit vissa spörsmål, som redan i det föregående anmälts och därvid gjorts till föremål för hemställanden från min sida i en för tobaksengrossisterna fördelaktig riktning.

I anslutning till de framställda önskemålen om en rättsligt skyddad och avgränsad ställning för importörkåren samt om importhandelns förbehållande åt de nuvarande importörerna har föreningen anfört i huvudsak följande:

Möjligheter hade saknats att bedöma en rationell handel på längre sikt på grund av legislativa ingripanden till importens nackdel, så snart denna visat ett någorlunda tillfredsställande utbyte. Därvid hade i synnerhet den särskilda skatten med dess retroaktiva verkningar haft en högst ogynnsam inverkan å importörernas ekonomiska ställning. Importen genom enskilda handlande borde begränsas till att avse förslagsvis 25 procent av tobaksomsättningen, beräknad efter varje föregående års statistik. Inom denna marginal skulle importörerna få fritt röra sig med garanti mot oförutsett intrång och extra pålagor, och varje importörs andel i den medgivna importmängden borde bliva beroende på importörens förmåga och penningvärdet. Eventuellt borde importmängden för envar av importörerna under ett år bestämmas i förhållande till storleken av importörens genomsnittliga import under föregående år.

Jag kan icke lämna min medverkan till genomförande av vare sig önskemålet om en särskild ställning för importörkåren eller begäran om en reglering av importen på sätt här blivit ifrågasatt. Ett tillmötesgående av dessa krav skulle uppenbarligen äventyra det egentliga värdet med den fria importens bestånd jämsides med monopolverksamheten.

Vad angår de av svenska tohaksengrossisternas förening framställda önskemålen i frågan om restitution av erlagd licensavgift får jag härefter först lämna en redogörelse för vad i denna fråga tidigare förekommit.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift hemställde landsföreningen för Sveriges tobakshandlare och Sveriges tobakshandlares riksförbund på sin tid, att monopol bolaget måtte förständigas att i sammanhang med medgivande av nedsättning i priskurantpris, som åsatts importerade tobaksvaror, restitutionsvis återbetala skillnaden mellan de licensavgiftsbelopp, som erlagts för varorna, och de licensavgiftsbelopp, som med tillämpning av de nedsatta priskurantpriserna för varorna skulle hava utgått. Framställningen var närmast

Kungl. May.ts proposition Nr W2.

föranledd av en allmän prissänkning å importerade tobaksvaror genom en av fredsutsikterna betingad sänkning av kostnaden för deras utförsel från Holland.

över ifrågavarande framställning yttrade sig styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet den 11 februari 1919, kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt den 1 mars 1919, statskontoret den 11 mars 1919 samt justitiekanslersiimbetet den 14 mars 1919.

Styrelsen för monopolbolaget ävensom statskontoret och justitiekanslersäinbetet förklarade sig därvid hysa den uppfattningen, att monopolets utövare saknade befogenhet att vid nedsättning av priskurantpris, som åsatts importerad tobaksvara, medgiva restitution av erlagd licensavgift. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen åter intogo med hänsyn till 18 § jämförd med 22 § 2 mom. i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket en mera tveksam ståndpunkt i frågan.

Genom proposition den 18 mars 1919, nr 323, bragte Kungl. Maj:t ärendet under riksdagens prövning samt föreslog riksdagen för sin del medgiva, att, där sänkning av priskurantpris, som vid införseln till riket åsatts importerad tobaksvara, ägt rum, restitution måtte, i fall då sådant av billighetsskäl kunde anses särskilt påkallat, efter Kungl. Maj:ts närmare beprövande åtnjutas i avseende å skillnaden mellan å ena sidan det belopp, som jämlikt 22 § i monopolförordningen i licensavgift för varan erlagts, och å andra sidan det belopp, som, därest det sänkta priskurantpriset lagts till grund för licensavgiftens bestämmande, i dylikt hänseende skulle hava utgått.

Vid anmälan i statsrådet av förevarande ärende yttrade departementschefen bland annat följande.

Departementschefen vore i själva rättsfrågan böjd för att ansluta sig till den åsikt, som av styrelsen för monopolbolaget samt statskontoret och justitiekanslersämbetet uttalats. Utredningen gåve emellertid vid handen, att fall kunde förekomma, då billigheten måste kräva, att i samband med sänkning av åsatt priskurantpris återbetalning av en del av den erlagda licensavgiften ägde rum. Att medgiva generell rätt till erhållande av dylik restitution i alla de fall, då importör kunde Unna med sin fördel förenligt att få det en gång åsätta priskurantpriset sänkt, borde emellertid med hänsyn till de olägenheter, som därav skulle bliva en följd knappast ifrågakomma. Tvärtom syntes det böra fasthållas vid, att endast, där alldeles särskilda skäl förelåge, återbetalning av rätteligen erlagd licensavgift borde få äga rum.

I skrivelse den 29 april 1919, nr 134, anmälde riksdagen, att riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts proposition, därvid riksdagen emellertid förklarade sig förutsätta, att det avsedda restitutionsförfarandet komme att i tillämpningen bliva begränsat till sådana fall, där verkställd utredning tydligt ådagalagt, att billighetens krav icke kunde tillgodoses med mindre sådan restitution medgåves.

Kungörelse i ämnet utfärdades sedermera den 27 juni 1919 (nr 412). Enligt av Kungl. Maj:t därefter tillämpad praxis hava billighetsskäl enligt

Yttranden 191U.

1919 års riksdag.

Kungörelse

1919.

Svenska tobaksengrossisternas förening 1921.

Kommerskollegium 1922.

104 Kungl. May.ts proposition Nr 192.

nämnda kungörelse ansetts föreligga, allenast då vederbörandes ekonomiska ställning varit mindre god.

Den av Kungl. Maj:t företagna begränsningen i tillämpningen av restitutionsförfarandet framkallade redan tidigt erinringar från importörernas sida, och i en till Kungl. Maj:t i början av år 1921 ingiven skrift hemställde svenska tobaksengrossisternas förening om utsträckning av rätten till restitution.

Över ifrågavarande framställning avgåvos infordrade utlåtanden av styrelsen för monopolbolaget den 30 juni 1921 samt av statskontoret den 14 mars 1922, varjämte nämnda förening inkom med ytterligare två skrifter i ärendet.

Sedan genom remiss den 10 april 1922 kommerskollegium anbefallts att genom förhandling med monopolbolagets styrelse och tobaksengrossisternas förening verkställa ytterligare utredning, huruvida restitution av erlagd licensavgift borde medgivas i större utsträckning än som med gällande bestämmelser kunde ifrågakomma, inkom kommerskollegium den 9 december 1922 med utredning i ämnet. Av utredningen framgår väsentligen följande.

Vid de förda förhandlingarna begränsade föreningen sin tidigare till Kungl. Maj:t ingivna framställning till att avse rätt till restitution, förutom i fall, varom förmäldes i kungörelsen den 27 juni 1919, i följande fall, nämligen

a) då varan utan importörens förvållande skadats, vare sig helt eller delvis, före eller under licensbehandlingen;

b) då fel ägt rum vid licensbehandlingen, såsom att varan visat sig hava lägre kvantitet än den anmälda eller av misstag oriktigt pris uppgivits i anmälan;

c) då monopolbolaget eller annan försäljare vidtagit sänkning av marknadspriset å vara av samma märke som vara, tillhörig den, som sökte restitution;

d) då varan även i annat fall, än som under a) avsåges, överlämnats till monopolbolaget för förstöring; samt

e) då varan reexporterats till utlandet.

Representanterna för monopolbolagets styrelse förklarade vid förhandlingarna, att från bolagets sida ej vore något att erinra mot att restitution Ange anses av billighetsskäl särskilt påkallad i de under a), b) och d) avsedda fallen. I fråga om det under c) upptagna fallet ansågo representanterna restitution av billighetsskäl särskilt påkallad, endast då bolaget självt saluförde samma importerade märke som enskild importör och sänkte priset å märket. Beträffande det under e) antecknade fallet förmenade bolagsstyrelsens representanter, att licensavgift borde i restitutionshänseende likställas med tullavgift.

Kommerskollegium förordade i sitt utlåtande, att restitution måtte, förutom under de förhållanden, som enligt förutnämnda kungörelse den 27 juni 1919 ansetts berättiga därtill, åtnjutas även i de under a), b) och d) åsyftade fallen ävensom i den av monopolbolaget anvisade utsträckning i det under c) omförmälda fallet. I fråga om restitution vid reexport förklarade kommerskollegium sig av angivet skäl kunna först senare avgiva yttrande.

105 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Den 9 februari 1923 fann Kungl. Maj:t den av engrossistföreningen gjorda framställningen icke föranleda annan åtgärd, än att Kungl. Maj:t förklarade, att i fall, då importerad tobaksvara utan importörens förvållande skadats, vare sig helt eller delvis, före eller under licensbehandlingen, samt den skadade varan överlämnats till monopolbolaget för förstöring, ävensom då fel ägt rum vid licensbehandlingen, såsom att varan visat sig hava lägre kvalitet än den anmälda, eller för varan oriktigt pris av misstag uppgivits i anmälan, det skulle ankomma på monopolbolagets styrelse att pröva, huruvida restitu tion i dylikt fall finge äga rum.

I detta sammanhang anser jag mig böra erinra därom, att svenska tobaksengrossisternas förening i särskild till Kungl. Maj-.t ingiven skrift hemställt om restitution av jämväl tullavgift vid sådan reexport, varom nyss nämnts.

över sistnämnda framställning avgåvo kommerskollegium och generaltullstyrelsen den 21 februari 1923 gemensamt utlåtande, därvid ämbetsverken anförde huvudsakligen följande:

»Föreliggande framställning synes närmast avse en sådan utvidgning av den vid Kungl. Maj:ts kungörelse den 17 oktober 1919 (nr 694) fogade förteckning å varuslag, för vilka rätt till s. k. handelsrestitution må åtnjutas, att sådan restitution även må kunna beviljas för tobaksvaror, som ur riket återutföras. Enligt vad som synes framgå såväl av den anförda motiveringen som ock av under hand gjorda uttalanden, skulle den sålunda ifrågasatta restitutionsrätten huvudsakligen komma att anlitas beträffande sådana tobaksvaror, som av en eller annan anledning blivit skadade utan att detta upptäckts vid tullbehandlingen och vilka tobaksvaror man därför önskade återsända till försäljaren. Restitutionsförfarandet skulle här komma att tjäna ett syfte, som uppenbarligen är främmande för den så kallade handelsrestitutionslagstiftningen. Därjämte kan betvivlas, huruvida egentliga förutsättningar för tobaksengrossisterna här i landet att driva handel med tobaksvaror på oss närgränsande länder verkligen förefinnas. Med hänsyn härtill anse sig ämbetsverken icke böra tillstyrka bifall till ansökningen, i vad densamma kan avse att rätten till handelsrestitution skulle utsträckas till berörda varor.

Emellertid synes det icke uteslutet, att de av sökanden framförda önskemålen beträffande restitution av erlagd tull vid återutförsel av inom riket osäljbara tobaksvaror skulle kunna på annat sätt tillgodoses. Genom remiss den 15 december 1922 har kommerskollegium anbefallts att gemensamt med generaltullstyrelsen avgiva utlåtande över av Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare gjord framställning om sådan ändring av § 11 i tulltaxeförordningen, att tullrestitution må kunna medgivas för vara, som återutföres ur riket på grund av att den befunnits behäftad med fel.

Då den nu begärda rätten till tullrestitution vid återutförsel av tobaksvaror, enligt vad som förut framhållits, väsentligen torde avse just sådana tobaksvaror, som efter undergången tullbehandling befunnits felaktiga, lära genom ett eventuellt bifall till förenämnda framställning från ovannämnda handelskammare jämväl de av sökanden framförda önskemålen i huvudsak bliva tillgodosedda.»

Kungl. Maj it 1923.

Restitution av tullavgift.

Kommerskoilegium och generaltullstyrelsen 1923.

106 Kungl. Maj.ts proposition Nr 192.

Kommerskollegium 1923.

Omfattningen av beviljade restitutioner.

Svenska tobakscnyrossisternas förening 1923.

På grund av vad sålunda anförts hemställde ämbetsverken, att ifrågavarande ansökning icke måtte för det dåvarande föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Samtidigt med nyssberörda av ämbetsverken gemensamt avgivna utlåtande avgav kommerskollegium särskilt det förebådade yttrandet över engrossistföreningens framställning om restitution av licensavgifter vid reexport av tobaksvaror. Kommerskollegium hemställde däri, att sådan reexport åtminstone för det dåvarande icke borde föranleda restitution av licensavgift.

Frågan om restitution av tull- och licensavgift vid reexport av tobaksvara har därefter icke varit föremål för Kungl. Maj:ts beslut.

Jämlikt kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 412) bar Kungl. Maj:t medgivit restitution av licensavgifter till följande belopp, nämligen:

År 1920 ................................... kronor 430,811: 14

» 1921 ........................ » 19,053: 46

» 1922 .................................................... » --

» 1923 ...................................................... » 6,702: 36

Summa kronor 462,126: 96.

Av nämnda belopp utgöra 263,833 kronor 9 öre tobaksskatt, som återbetalts av statsverket, och 198,293 kronor 86 öre monopolbolagets andel i licensavgifter, vilken återbetalts av bolaget.

De under åren 1920 och 1921 medgivna restitutionerna äro samtliga föranledda av det störa prisfallet vid världskrigets slut. Under år 1922 har restitution icke medgivits i något enda fall, och under år 1923 bar sådan förekommit i allenast två fall.

Den nu föreliggande framställningen den 9 november 1923 från svenska tobaksengrossisternas förening innefattar begäran om rätt till restitution av licensavgift i först och främst samtliga de förenämnda fall, som tidigare upptagits under förhandlingarna med kommerskollegium. Framställningen innefattar således önskemål, att erlagd licensavgift måtte återbetalas dels i mån som licenserad varas priskurantpris reducerats, dels i fall, då varan såsom skadad överlämnats till monopolets utövare för förstöring, dels ock slutligen där varan såsom bättre lämpad för den utländska marknaden reexporterats.

Till stöd för framställningen härutinnan åberopar föreningen — under framhållande av den vacklande praxis, som syntes hava gjort sig gällande under den hittillsvarande behandlingen av frågor om dylik restitution, och efter att hava betonat, att de praktiska olägenheterna av ett restitutionsmedgivande sådant som det ifrågasatta icke komme att överstiga dem, som hestode i motsvarande fall, då restitution beviljades av till statsverket erlagda stämpel- eller accisavgifter — bland annat följande:

Kanal. Maj:ts proposition Nr 192.

»Mot restitution av erlagd tullavgift bär anförts svårigheterna att härvidlag identifiera varan. Beträffande tobakslicensen bortfaller detta motargument. Även om man icke skulle anlägga ett rent rättsligt betraktelsesätt å denna, måste billighetsskäl tala för bifall till vår ansökan. Om konsekvensen ansåges fordra, att jämväl monopolbolaget erhölle motsvarande restitutionsrätt, ha vi intet att däremot erinra. Ur statsfinansiell synpunkt vore reformen utan men och utgjorde endast en anpassning efter gällande affärskutym.

Det har i praktiken stundom visat sig, att en inkommen och licenserad vara ej passat den svenska smaken av en eller annan orsak, men att samma vara kunnat finna avsättning på utlandet. Föreningen anser, att det även ur nationalekonomisk synpunkt vore oförsvarligt, om dessa varor bleve kvarliggande i landet till ingen nytta, och yrkar, att varorna i stället må få reexporteras under betryggande kontroll, varvid stämplarna makuleras och motsvarande stämplar gottskrivas vederbörande importör att användas vid kommande licenseringar. I utlandet består den praxis, att i hemlandet betalda skatter och banderoller gottgöras vederbörande importör, om varan återutföres.»

Av min föregående redogörelse framgår, att beträffande återbetalning Departcmentcav licensavgift för närvarande gäller efter beslut av riksdagen, att sådan chefen. må förekomma, då verkställd utredning tydligt ådagalagt, att billighetens krav icke kan tillgodoses, med mindre sådan restitution medgives.

Vidare gäller, såsom ock nämnts, enligt förklarande av Kungl. Maj:t, att restitution kan få av monopolbolagets styrelse medgivas, där importerad tobaksvara utan importörens vållande skadats före eller under licensbehandlingen samt till följd därav underkastats förstöring eller då vissa på licensavgiftens storlek inverkande misstag förekommit vid licensbehandlingen.

Sedan de särskilda kristidsförhållanden, som föranledde tillkomsten av riksdagens nyssnämnda beslut, upphört, har Kungl. Maj:t med stöd av detta beslut endast i något enstaka fall funnit sig kunna bevilja restitution. Särskilt med hänsyn till det förhållandet, att berörda beslut om restitutionsmöjlighet, när billigheten så oundgängligen fordrade, väsentligen tillkom för att mildra följderna av ett då inträtt bestämt förhållande, det stora prisfallet å holländska cigarrer och röktobak, har det nämligen ansetts synnerligen angeläget att åt begreppet »billighetens krav» giva möjligast snäva begränsning. Detta särskilt känsliga avgörande från fall till fall, huruvida billighetsskäl må anses föreligga eller icke, har emellertid synts mig vara en numera föga tillfredsställande anordning. På grund härav och av skäl, som jag strax skall nämna, lärer denna anordning böra upphöra och den i ämnet den 27 juni 1919 uti är dåde kungörelsen upphävas. Dock synes lämpligt, att importör däi’vid beredes möjlighet att ännu någon tid därefter, förslagsvis till detta års utgång, få restitutionsansökning beträffande vara, som till riket inkommit, innan kungörelsen trätt ur kraft, prövad enligt bestämmelserna i nämnda kungörelse. I monopolförordningen torde böra intagas uttrycklig föreskrift därom, att nedsättning i priskurantpriset för vara

Införselförbudet 19*2.

108 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

icke berättigar till återbekommande av erlagd licensavgift. Härom framlägger jag alltså förslag.

Den reglering av licensavgifter, som, enligt Kungl. Maj:ts nyssnämnda förklarande, må av monopolets utövare vidtagas vid skada å varan eller misstag beträffande denna i sammanhang med licensbehandlingen, synes böra, såsom innebärande allenast en rättelse av förelupna fel vid licensbehandlingen, även i fortsättningen bestå.

Vad angår frågan om restitution av licensavgifter vid utförsel ur riket av tobaksvaror hava tillräckliga skäl ej visats föreligga för medgivande av en så omfattande och ur det allmännas synpunkt vansklig åtgärd. Frågan om restitution av tullavgift förfaller givetvis i och med upphörandet av tullpliktigheten för tobaksvaror.

I övrigt lärer enligt mitt förmenande restitutionsfrågan vinna sin lösning genom införande av den utav mig tillstyrkta nya lagerinstitutionen, tobaksskattelager, vilken kommer att bereda importörerna ungefär samma ställning som monopolets utövare i avseende å rätten att få beskattningen av tobaksvaror förlagd så nära försäljningstillfället som möjligt samt hur ringa del som helst av dessa skattebelagd.

Svenska tobaksengrossisternas förening har också numera förklarat sig kunna, under förutsättning att tobaksskattelager upprättades och rätt till varas uppläggande å dylikt lager medgåves på rimliga villkor, inskränka sitt yrkande om rätt till restitution att avse sådana fall, där restitutionsanspråken hänförde sig till tiden före de nya bestämmelsernas ikraftträdande. I detta avseende har föreningen hemställt, att rätt till restitution måtte medgivas i fråga om varor, för vilka nedlicensering på grund av ändrat konjunkturläge, förstöring, mögling m. m. redan skett eller skäligen borde ifrågakomma.

Min i det föregående angivna ställning till förevarande restitutionsfrågor giver vid handen, att föreningens jämväl sålunda begränsade hemställan icke kan av mig förordas till bifall.

Till sist övergår jag till att beröra de av importörerna framställda krav, vilka hänföra sig till det av Kungl. Maj:t genom förordning den 7 januari 1922 (nr 1) utfärdade förbudet mot viss införsel av tobaksvaror. Därvid tillåter jag mig först erinra om följande.

Omhandlade förbud, vilket föranleddes av den på sin tid ifrågasatta förhöjningen i tobaksbeskattningen och trädde i kraft den 9 januari 1922, drabbade förutom sådana färdiga tobaksvaror, som då ännu ej inkommit till riket, jämväl dit redan inkomna tobaksvaror, som icke efter förtullning uttagits från tullverket, i den mån licensavgift ej hunnit erläggas för desamma.

Vid anmälan sedermera i statsrådet den 13 januari 1922 av förslag till förordning angående särskild skatt å tobaksvaror uttalade departementschefen, att skatten syntes honom böra träffa icke blott de tobaksvaror, som först efter den ifrågasatta förordningens ikraftträdande kunde komma

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

10!)

att till tullinlandet införas, utan även sådana i tullinlandet befintliga men från tullverket e.j uttagna tobaksvaror, för vilka vid importförbudets ikraftträdande licensavgift icke erlagts.

Kungl. Maj:ts nämnda dag beslutade proposition till riksdagen i ämnet (nr 14) föranledde bevillningsutskottet att i sitt däröver den 16. februari 1922 avgivna betänkande, nr 5, framlägga särskilt förslag till förordning om skatt, varom nu är fråga, i vilket förslag nyssnämnda avgränsning beträffande skattebestämmelsernas giltighet upptogs. Till detta betänkande var emellertid reservationsvis fogat ett yttrande, däri reservanten uppgav, att han inom utskottet gjort det yrkande, att utskottet måtte, under förutsättning av bifall till utskottets hemställan, föreslå stadgande om bemyndigande för Kungl. Maj:t att i synnerligen ömmande fall efter verkställd utredning lämna en viss ersättning åt köpmän, vilka vid importföx-budets införande hade tobaksvaror å nederlag och vilkas ekonomiska ställning till följd av importförbudet allvarligen rubbats.

Kiksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan, varefter den 24 februari 1922 utfärdades förordning angående särskild skatt å tobaksvaror (nr 67). Förordningen trädde i kraft den 1 mars 1922, vilken dag förenämnda importförbud upphörde.

Svenska tobaksengrossisternas förening hemställde därefter i en till Kungl. Maj:t ställd skrift den 3 juni 1922, att Kungl. Maj:t ville till vissa angivna medlemmar av föreningen låta utanordna ett sammanlagt belopp av 748,454 kronor 58 öre, som enligt angiven beräkningsgrund kunde anses motsvara den förlust, som drabbat föreningens medlemmar genom importförbudet, eller, därest Kungl. Maj:t ej skulle finna skäl bifalla denna framställning, att det måtte tillåtas medlemmarna att från tullnederlag uttaga vissa till art och myckenhet närmare angivna tobaksvaror mot erläggande av skatt och licens i vanlig ordning men med ett avdrag, motsvarande den särskilda skatten.

Sedan styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet den 22 juni 1922 avgivit yttrande över denna framställning, förklarade Kungl. Maj:t i resolution den 20 oktober 1922 sig icke finna skäl bifalla densamma.

Under behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition, nr 113, till 1923 års riksdag med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 24 februari 1922 angående särskild skatt å tobaksvaror, bragtes nu berörda ärende åter inför bevillningsutskottet genom en till utskottet ställd, den 6 april 1923 dagtecknad skrift från svenska tobaksengrossisternas förening. Denna skrift, vilken återfinnes såsom bilaga till en i anledning av propositionen avgiven reservation till utskottets betänkande i ämnet, nr 31, föranledde emellertid icke något utskottets yttrande. Ej heller vidtog riksdagen någon åtgärd i anledning av densamma.

Det må här vidare lämnas den upplysning, att i en mot Kungl. Maj:t och kronan, aktiebolaget svenska tobaksmonopolet samt generaltullstyrelsen

no

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

departement s-

fkeftn.

vid Stockholms rådhusrätt nyligen anhängiggjord rättegång en tobaksimportör framställt yrkande om återfående av de särskilda skattebelopp, som av honom erlagts för ifrågakomna varor, ävensom om utbekommande av varorna utan erläggande av den särskilda skatten men att rådhusrätten i utslag den 12 mars 1924 ogillat de sålunda framställda yrkandena såsom grundade på förmenandet, att vissa i vederbörlig ordning utfärdade författningar strede mot grundlag.

Ytterligare får jag i detta spörsmål meddela, att jag till belysande av frågan, om vilka kvantiteter färdiga tobaksvaror, som i anledning av importförbudet hittills icke kunnat från tullverket uttagas, under hand från generaltullstyrelsens revisionsbyrås statistiska avdelning införskaffat uppgifter om de före den 9 januari 1922 hos tullverket till uppläggning å nederlag angivna myckenheter färdiga tobaksvaror, vilka den 29 februari 1924 ännu kvarlågo å sådant tullupplag. Enligt dessa uppgifter ut-

gjorde berörda myckenheter:

cigarrer, cigarrcigaretter och cigarretter .............. 84,007 kilogram

andra färdiga tobaksvaror ............................ 23,278 »

Av förut anförda skäl finner jag mig icke kunna tillstyrka importörernas krav på restitution av redan erlagd särskild skatt å tobaksvaror. Beträffande frågan om utförtullning utan erläggande av den särskilda skatten av de ännu å tullnederlag kvarliggande tobaksvaror, som drabbats av importförbudet, synes storleken av dessa varupartier tyda därpå, att de icke kunnat bära den i samband med importförbudet inträdande större skattebelastningen. Vid sådant förhållande vill det synas, som om skäl talade för att staten genom beviljande av någon nedsättning i införselavgifterna nu underlättade avyttringen av partierna. Denna nedsättning torde lämpligen kunna ske i form av medgivande för importörerna att vid beräknande av licensavgiften för varorna få den i avgiften ingående skatten bestämd till enahanda belopp som för inom riket tillverkad vara. Beträffande cigarrer och cigarrcigarretter anser jag dock, att den för importerade varor fastställda styckeskatten bör å dessa äga tillämpning. Jag tillstyrker alltså, att en dylik nedsättning medgives. Ur ordningssynpunkt lärer det vara tillrådligt, att nedsättningen icke får avse varukvantiteter, vilka anmälas till licensbehandling senare än förslagsvis sex månader efter förmånens inträdande. De för ändamålet erforderliga stadgandena synas böra få sin plats såsom övergångsbestämmelser till den ifrågasatta förordningen om vissa ändringar i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket. Förslag till lydelse av dessa stadganden innefattas i det av mig framlagda förslaget till nyssnämnda ändringsf Glättning.

Den föreslagna nedsättningens innebörd framgår av en tabellarisk sammanställning, som jag ber få närlägga vid detta statsrådsprotokoll (bilaga 13).

Kungl. 3faj:ts proposition Nr 192.

111 Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer departementschefen, att Kungl. Maj:t mätte föreslå riksdagen

Departe-

mentschefens

hemställan.

A) att antaga upprättade förslag till dels förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, dels kungörelse angående vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor samt därvid fogad tulltaxa, dels förordning angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror;

B) att bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med aktiebolaget svenska tobaksmonopolet träffa tilläggsöverenskommelse till det mellan staten och bolaget den 12 februari 1915 upprättade kontrakt angående utövande av svenska statens tobaksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse med följande förslag:

»Emellan svenska staten samt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet är, såsom tillägg till och med ändring av kontraktet den 12 februari 1915, följande överenskommelse träffad:

1. Bolaget förbinder sig att i den ordning, § 2, sista punkten, av huvudkontraktet stadgar, för tiden från och med den 1 juli 1925 lämna staten gottgörelse för de understödsbelopp, som kunna komma att utgå på grund av bestämmelserna i kungörelsen den 7 juli 1921 (nr 409) angående understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande nödlidande personer eller enligt däremot svarande stadganden.

2. Bolaget förbinder sig att, utöver vad i § 5 av huvudkontraktet finnes stadgat, noggrant uppfylla de förpliktelser, som åligga monopolets utövare enligt bestämmelser, som äro eller må varda meddelade angående behandlingen av till riket inkommande tobak och tobaksvaror, samt i övrigt handhava befattningen därmed på ett för det allmänna tillfredsställande sätt.

3. För tobaksvaror, varom förmäles i § 6 av huvudkontraktet, skall bolaget, på sätt i nämnda paragraf finnes stadgat, till staten erlägga skatt till belopp, motsvarande de vid varje tid å tobaksvaror gällande skattesatser, samt i den ordning, samma paragraf omförmäler, till statskontoret inleverera sålunda upplupna skattebelopp.

4. Belopp, som enligt vad därom är särskilt stadgat skall tillgodoföras bolaget för inköp av inom riket odlad tobak, skall beräknas efter den vikt, som angives å de av kontrollstyrelsens ombud till riktigheten bestyrkta vågsedlar rörande till bolaget levererad myckenhet av varan.

Vid inleverering till statskontoret av upplupen skatt skall bolaget göra avdrag för det belopp, som enligt vad nu sagts avser under närmast föregående månad av bolaget inköpt tobak.

5. Det åligger bolaget att vid fastställandet av tobaksvaras priskurantpris, varom förmäles i § 7 av huvudkontraktet, så avväga den del av belastningen å varan, som avser att lämna vinst å rörelsen, att vinsten därvid icke beräknas

112 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

högre än som är erforderligt för beredande åt bolaget av skälig inkomst å rörelsen.

6. Med ändring av vad i § 14 av buvudkontraktet bestämmes skall under där angivna förutsättningar förlängning av kontraktets giltighet för tiden från och med den 1 januari 1925 ske för fem i stället för såsom nu för tio år i sänder.

Detta kontrakt skall, där ej annat i kontraktet sägs, äga tillämpning från och med den 1 juli 1924.

Genom detta kontrakt upphäves avtalet den 25 februari 1922 mellan svenska staten och bolaget.»;

C) att, med ändring av Kungl. Maj:ts i 1924 års statsverksproposition framlagda förslag angående upptagande i riksstaten för budgetåret 1924— 1925 av inkomsttitlarna tullmedel, tobaksskatt, särskild skatt å tobak samt utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, i nämnda riksstat uppföra ifrågavarande inkomsttitlar sålunda:

Tullmedel, bevillning .......................................................... kronor 114,000,000

Tobaksskatt, bevillning................................................. » 50,000,000

Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet........... » 9,000,000.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla och förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Gunnar Grip.

Kanal. Maj.ts proposition Nr 192.

m

Bilaga A.

Förslag

till

kungörelse med vissa ordningsföreskrifter för in- och utförseln av

tobaksvaror m. m.

Härigenom förordnas som följer:

KAP. I.

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

Vid befordran från eller till utrikes ort av till riket inkommen tobaks vara, för vilken enligt förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket belöpande licensavgift ännu icke uttagits, skola de i tullförfattningarna meddelade ordningsföreskrifter för transport, lossning och lastning av utländskt oförtullat gods av tullpliktigt slag i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

§ 2.

Förkommer tobaksvara, för vilken belöpande licensavgift ännu icke blivit uttagen, under transport med fartyg mellan inrikes orter eller medan varan eljest befinner sig i fartygsbefälhavarens vård, skall, såvida icke lagligen kan styrkas, att varan gått förlorad genom skeppsbrott, uppbringning eller annan olycka, licensavgift för varan erläggas, därvid till utgångspunkt för licensavgiftens bestämmande skall tagas det värde, som varan enligt föreliggande handlingar eller eljest skäligen kan antagas hava ägt. För licensavgiftens erläggande ansvare i första rummet fartygsbefälhavaren med sin egendom och i andra rummet fartygets rederi med fartyg och frakt.

Går sådan vara förlorad under transport å järnväg eller medan varan eljest befinner sig i järnvägsförvaltnings vård, skall, såvitt icke kan styrkas, att varan blivit förstörd genom olycka, licensavgift för varan erläggas efter nyssnämnda grunder; och åligger det järnvägens styrelse att ansvara för avgiftens inbetalning.

* 3-

Beträffande till riket inkomna tobaksvaror, vilka utövaren av statens tobaksmonopol för egen eller annans räkning från tullverket mottagit eller för inhemsk förbrukning eller utförsel utlämnat, skall monopolets utövare senast den 8 i varje månad till generaltullstyrelsen meddela statistiska uppgifter, avseende närmast föregående månad, i den omfattning och sammanställning, som kommerskollegium efter samråd med generaltullstyrelsen äger att bestämma.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 153 höft (Nr 192.)

s

114 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

§ 4.

Det åligger varuägare att, utan hinder av vad eljest är stadgat, till monopolets utövare avlämna sådana statistiska primäruppgifter, som kommerskollegium må finna för monopolets utövare erforderliga till fullgörande av vad i § 3 föreskrives.

§ 5.

Tulltjänsteman vare berättigad att, när helst han det i och för tjänsten äskar, vinna tillträde till lokal, där till riket införd tobaks vara befinner sig under monopolets utövares kontroll.

§ 6.

Till riket inkommen vara, som enligt förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket icke får införas, må, därest den ej är att enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel anse såsom olovligen införd, av varuägaren under tullverkets kontroll återutföras inom två månader efter det angivning av varan enligt tullförfattningarna senast skolat äga rum.

Sker ej återutförsel inom denna tid, hemfaller varan till kronan.

KAP. II.

Om kontrollen vid utförsel av inom riket odlad tobak.

§ 7.

Vill tobaksodlare ur riket utföra av honom odlad tobak, som icke försäljes till monopolets utövare, skall utförseln ske genom den lokala tullmyndigheten å ort, där tullkammare eller på avdelningar fördelad tullförvaltning finnes, samt under den kontroll och de villkor, som i tullförfattningarna bestämmas för återutförsel av nederlagsgods i allmänhet.

§ 8.

Vid utförsel, som i § 7 sägs, har, innan varan försändes till tullmyndigheten, kontrollstyrelsens ombud i avsändningsorten att, på odlarens begäran, utställa förpassning å varan i två exemplar, av vilka det ena skall åtfölja varan vid försändningen till tullmyndigheten och det andra ofördröjligen av ombudet dit översändas.

Sedan varan i behörigt skick ankommit till tullmyndigheten, åligger det denna att därom meddela attest å det översända exemplaret av förpassningen och därefter återsända detsamma till utställaren av förpassningen.

Framkommer icke varan inom beräknad tid till tullmyndigheten eller befinnes den vid framkomsten icke hålla i förpassningen angivna myckenhet* skall tullmyndigheten därom underrätta utställaren av förpassningen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 192.

115 KAP. III.

Om anordnandet av och rörelsen vid tobaksskattelager.

§ !)•

Då för viss ort rätt till anordnande av tobaksskattelager inträder eller upphör, skall, på anmälan från monopolets utövare, generaltullstyrelsen därom utfärda allmän kungörelse.

Förteckning å de orter, varest tobaksskattelager må förekomma, skall därjämte vid varje års början av generaltullstyrelsen på enahanda sätt kungöras.

§ 10.

För tobaksskattelager avsedd lokal skall vara så belägen, att vederbörlig tillsyn från monopolets utövares sida ej möter svårighet.

Lokalen skall vara fast och säkert uppförd samt må icke anordnas i byggnad, där eldfarlig fabrik eller annan dylik inrättning finnes eller vilken till följd av sitt läge kan varda utsatt för vattuflod eller översvämning. Den får icke på annat sätt vara tillgänglig än genom ingång, till vilken varuägaren och monopolets utövare äga var sitt lås.

§ 11.

Lokal må icke för tobaksskattelager användas, med mindre den blivit av vederbörande tullmyndighet efter samråd med föreståndaren för monopolets utövares kontor på platsen för ändamålet godkänd.

§ 12.

I lokal, där varor, upplagda å tobaksskattelager, äro intagna, må andra varor ej samtidigt finnas förvarade.

§ 13.

Sker med avseende å belägenhet eller beskaffenhet av lokal för tobaksskattelager sådan förändring, att densamma efter vederbörande tullmyndighets prövning icke längre kan för ändamålet godkännas, skola däri upplagda varor, därest de icke genast förflyttas till behörigen anordnat magasin, i vederbörlig ordning uttagas från tobaksskattelager.

§ 14.

Hava varorna icke uttag its inom åtta dagar efter den dag, då monopolets utövare meddelat varuägaren förständigande därom, skola de genom monopolets utövares försorg på behörigen utlyst auktion försäljas för inhemsk förbrukning eller för utförsel till svensk frihamn eller utrikes ort.

$ 15.

På tobaksskattelager må ej uppläggas mindre än helt varukolli, sådant det från tullverket utlämnats.

116 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

% 16.

Önskar den, som erhållit tillstånd till uppläggning å tobaksskattelager, få vara upplagd å sådant lager, har lian att därom hos monopolets utövare göra särskild anmälan å blankett enligt av monopolets utövare fastställt formulär.

I anledning av sådan anmälan åligger det monopolets utövare att snarast möjligt ställa personal till förfogande för kontroll å varan vid dess utlämnande från tullverket samt transport till och inläggning i vederbörande lagerlokal.

§ 17-

Skall vara uttagas från tobaksskattelager, har ägaren att därom hos monopolets utövare göra skriftlig anmälan å särskild blankett.

Därest varan är avsedd att uttagas för inhemsk förbrukning, skall anmälan innefatta begäran om fastställande av licensavgift.

Är varan ämnad att uttagas för utförsel i allmänhet till svensk frihamn eller utrikes ort eller för utförsel från riket såsom skeppsproviant, skall anmälan avfattas med hänsyn till de stadganden om angivningsinlagas beskaffenhet, som äro eller må varda meddelade i fråga om motsvarande uttagningar från i tullförfattningarna omnämnda nederlag.

§ 18.

Skall vara förflyttas från eu till annan varuägares tobaksskattelager å samma ort, har den förre ägaren att därom till monopolets utövare avgiva särskild, genom den nye ägarens påskrift bestyrkt anmälan å blankett enligt av monopolets utövare fastställt formulär.

§ Db

Anmäles å tobaksskattelager upplagd vara till utförsel i allmänhet eller såsom skeppsproviant direkte från den ort, varest tobaksskattelagret är inrättat, till svensk frihamn eller utrikes ort, skall varan genom ägarens försorg transporteras till tullförvaltningen å npplagsorten samt till denna mot kvitto överlämnas.

Med varan skall därefter förfaras på i tillämpliga delar enahanda sätt, som i tullförfattningarna är stadgat i fråga om motsvarande utförsel av nederlagsgods i allmänhet ; skolande dock, därest utförseln av varan icke äger rum senast å åttonde dagen efter den, då varan överlämnats till tullförvaltningen, med varan förfaras efter vad i tullförfattningarna stadgas i fråga om nederlagsgods, för vilket tiden för åtnjutande av nederlagsrätt tilländalupit.

§ 20.

Dä vara, upplagd a tobaksskattelager, anmäles till utförsel i allmänhet eller såsom skeppsproviant över annan ort med tullförvaltning än upplagsorten, skall monopolets utövare, innan varan avsändes, med dess emballage eller eljest företaga tillförlitlig åtgärd till förhindrande av obehörig tillgång till varan under den tillämnade transporten.

Vid varans avsändande skall monopolets utövare utfärda till tullförvaltningen i den slutliga utförselorten ställd förpassning över varan. I fråga om beskaffenheten i övrigt av sådan förpassning skall i tillämpliga delar gälla vad i § 8 stadgas.

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 192.

117 Sedan varan i behörigt skick framkommit till den ort, varifrån den skall slutligt utföras, har dåvarande tullförvaltning att tillställa det monopolets utövares kontor, som förpassat varan, intyg om framkomsten.

Varan skall därefter behandlas såsom i tullförfattningarna omnämnt nederlagsgods i allmänhet; skolande dock, därest utförseln av varan icke äger rum senast å åttonde dagen efter den, då varan efter framkomsten lossats eller förpassningen å varan överlämnats till tullförvaltningen, med varan förfaras efter vad i tullförfattningarna stadgas i fråga om nederlagsgods, för vilket tiden för åtnjutande av nederlagsrätt tilländalupit.

§ 21.

Om villkoren för utförsel av vara, upplagd å tobaksskattelager, över ort, där tullförvaltning icke finnes, äger generaltullstyrelsen bestämma på ansökning i varje särskilt fall.

§ 22.

Den, som erhåller tillstånd till uppläggning å tobaksskattelager, skall senast å tredje helgfria dagen i varje halvår till monopolets utövare avlämna redovisning över omfattningen av rörelsen vid lagret under närmast föregående halvår.

Redovisningen, vilken skall upprättas å blankett enligt av monopolets utövare fastställt formulär, skall till riktigheten vara på tro och heder bestyrkt av den, som har att avgiva densamma.

§ 23.

Har redovisning, som i § 22 sägs, icke inom där föreskriven tid avlämnats, skall den redovisningsskyldige av monopolets utövare skriftligen erinras om sin skyldighet härutinnan.

Avlämnas redovisningen ändock icke senast tre dagar efter det sådan erinran blivit delgiven, skall anmälan därom göras hos generaltullstyrelsen, på vilkens prövning skall bero, huruvida det för den redovisningsskyldige gällande tillstånd till uppläggning å tobaksskattelager bör återkallas eller icke.

§ 24.

Den, för vilken meddelat tillstånd till uppläggning å tobaksskattelager blivit återkallat, vare pliktig att ofördröjligen anmäla samtliga för hans räkning å tobaksskattelager liggande varor till uttagning från sådant lager.

Sker detta ej, skola varorna genom monopolets utövares försorg på behörigen utlyst auktion försäljas för inhemsk förbrukning eller för utförsel till svensk frihamn eller utrikes ort.

§ 25.

Det åligger monopolets utövare att så ofta anledning därtill förekommer och alltid i början av varje halvår genom inventering förvissa sig om att varubehållningen å tobaksskattelagren överensstämmer med den hos monopolets utövare hållna särskilda bokföring över rörelsen vid dessa.

Erforderligt arbetsbiträde vid sådan inventering skall bekostas av varuägaren.

118 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

§ 26.

Monopolets utövare må ej förvägras tillträde till lokal för tobaksskattelager i och för inventering eller annan tillsyn därstädes.

§ 27.

Till inventering av å tobaksskattelager befintliga varor skall ägaren kallas.

Utebliver ägaren från utsatt inventering, ehuru underrättad om denna och tiden därför, må inventeringen ändock försiggå.

KAP. IV.

Om resandes införsel av tobaksvaror in. in.

§ 28.

Kesande, som ankommer från utrikes ort, ma för eget bruk tullfritt medföra färdiga tobaksvaror till myckenhet, ej överstigande 50 gram.

§ 29.

Medför resande, som ankommer från utrikes ort, färdiga tobaksvaror för eget bruk i större kvantitet än i § 28 är sagt, skall den lägre av de tullavgifter, som för dylikt fall stadgats, utgå för högst 500 gram av vad som överskjuter den i nämnda paragraf angivna myckenheten.

§ 30.

Vid tillämpning av §§ 28 och 29 skall varje cigarr anses väga 5 gram, varje cigarrcigarrett 3.3 gram och varje cigarrett 1 gram.

§ 31.

Där resande, som ankommer från utrikes ort, för eget bruk samtidigt medför tobaksvaror, som draga olika tull, skola sådana varor, för vilka högsta tullsatsen är föreskriven, i första hand inräknas i de myckenheter, som enligt vad i §§ 28 och 29 stadgas, må tullfritt eller mot erläggande av lägre tullavgift medföras.

§ 32.

Vid ankomst från utrikes ort vare resande på förfrågan av tulltjänsteman skyldig uppgiva, huruvida tobaksvaror medföras och myckenheten av medförda sådana varor.

Befinnes vid tullvisitation resande medföra tobaksvara i tullpliktig kvantitet, utan att den resande på tillfrågan därom lämnat uppgift, vare den resande, ändå att eljest olovlig varuinförsel ej förelegat, underkastad enahanda ansvar och påföljd, som för sådan varuinförsel stadgas.

§ 33.

Cigarrettpapper må av från utrikes ort ankommande resande tullfritt för eget bruk medföras till en kvantitet, som ej överstiger, inberäknat emballage, 10 gram.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 192.

11!»

KAP. V.

Om aryttring av tobaksvaror m. in. i ymsa fall.

§ 34.

Tobak, tobaksvaror, specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning av tobaksvaror ävensom cigarrettpapper och cigarretthylsor, vilka förklarats förbrutna jämlikt förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket eller lagen om straff för olovlig varuinförsel eller skolat enligt tullstadgan å offentlig auktion försäljas, liksom ock tobaksvaror, som enligt § K till kronan hemfallit, skola överlämnas till monopolets utövare, som har att erlägga, förutom kostnaderna för varans översändande, den betalning för varan, som med hänsyn till föreliggande omständigheter kan anses skälig.

Med den av monopolets utövare sålunda erlagda köpesumman skall, där varorna icke förklarats förbrutna jämlikt förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, i tillämpliga delar förfaras på sätt i förenämnda lag eller tullstadgan finnes för motsvarande fall föreskrivet om auktionssumma; skolande, därest enligt tullstadgan viss tid skall räknas från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den dag, då betalning från monopolets utövare kommit tullverket till hända.

§ 35.

Vid av monopolets utövare enligt § 14 eller 24 anordnad auktion å tobaksvara skall vad av den vid auktionen influtna köpesumman kan återstå efter gottgörande av kostnaderna för försäljningen samt av havda utlägg för varan tillhandahållas ägaren och i avvaktan på dennes inställelse göras räntebärande genom insättning å bankinrättning.

Inställer ägaren sig ej inom natt och år efter auktionsdagen att lyfta överskottsbeloppet, hemfaller detta jämte upplupen ränta till kronan. Sålunda till kronan hemfallet belopp skall av monopolets utövare utan uppskov inlevereras till statskontoret.

§ 36.

Vara, som enligt § 35 blivit å auktion inropad, må anmälas till uttagning från tobaksskattelager för inhemsk förbrukning allenast av den, som är berättigad att till riket införa tobaksvaror. Sådan uttagning skall i samband med vederbörlig behandling enligt förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket vara verkställd inom åtta dagar efter auktionens hållande. Inropad vara, vilken icke inom nu nämnda tid sålunda anmälts, skall i den ordning, som i §§ 19—21 avses, utföras inom två månader efter auktionsdagen.

Har utförsel icke skett inom tid, som nu sagts, hemfalle varan till kronan och varde för dess räkning av monopolets utövare på lämpligt sätt försåld. Därvid uppkommande behållning skall utan uppskov inlevereras till statskontoret.

§ 37.]

Förmenar någon, vilkens rätt är av varas värde beroende, att av monopolets utövare på grund av stadgande i denna kungörelse bestämd köpeskilling

120 Kungl. May.ts proposition Nr 192.

blivit satt för låg, äger han att hos Kungl. Maj:t begära fastställande av köpeskilling.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1924, från och med vilken dag kungörelsen den 26 februari 1915 (nr 75) med bestämmelser, i anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, angående behandlingen i vissa fall av tobak och tobaksvaror m. m. skall upphöra att gälla.

BILAGOK

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

I2Ö

Bilaga 1.

K 0 n t r ak t

mellan svenska staten och aktiebolaget Svenska Tobaksuionopolet.

Emellan svenska staten samt aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse träffad:

§ 1.

Mom. A. Staten upplåter till bolaget för den tid, detta kontrakt gäller, den jämlikt förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket staten tillkommande rätten: att inom riket tillverka tobaksvaror, att till riket införa tobak och tobaksvaror,

att till riket införa specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning av tobaksvaror likasom cigarrettpapper och cigarretthylsor, att inom riket tillverka dylika specialmaskiner och specialverktyg samt cigarrettpapper och cigarretthylsor,

att innehava tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara samt att innehava omförmälda specialmaskiner och specialverktyg, allt med iakttagande av de undantag och de begränsningar, som i nyssnämnda förordning stadgas.

Mom. B. Staten överlåter till bolaget den egendom, som staten förvärvar i enlighet med förordningen om vad iakttagas skall vid införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

§ 2.

För vad staten enligt § 1 upplåter och överlåter erlägger bolaget likvid med belopp, motsvarande vad staten på grund av bestämmelserna uti den i § 1 mom. B angivna förordning får utbetala i inlösen, ersättning och understöd så ock i kostnader för de i förordningen omförmälda kommissionernas arbete ävensom vad staten får vidkännas i kostnader för bolagets bildande samt för inkassering av de varufordringar, varom i 4 § 6 mom. nämnda förordning sägs.

I likviden skola ingå stamaktier till parikurs till belopp av 18,000,000 kronor; dock att, där hela likvidsumman överstiger 40,000,000 kronor, staten skall vara skyldig att ytterligare mottaga stamaktier till parikurs för det belopp, varmed likvidsumman överstiger 40,000,000 kronor. Det övriga av likvidsumman skall erläggas kontant, i den män, som utbetalning från statsverket ägt rum.

§ 3.

För fullgörande av den i § 2 omförmälda kontanta likvid upptager bolaget ett obligationslån å 20,000,000 kronor, löpande med 5 procents årlig ränta. Lånet skall kunna konverteras efter 10 år och skall amorteras under 20 år,

124 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

räknat från den tid, konverteringsrätten börjar. Skulle staten begagna sin i § 14 stadgade rätt att uppsäga detta kontrakt, skall staten övertaga betalningsansvaret för obligationslånet från och med dagen för kontraktets utlöpande.

§ 4.

Kostnaden för anskaffande av det i § 3 omförmälda obligationslån skall gäldas av staten och hänföras till sådan kostnad för bolagets bildande, varom i § 2 sägs. Vad nu är sagt skall ock gälla beträffande kostnaden för stämpel å obligationerna samt å de i § 2 omförmälda stamaktier, därest sådan stämpelkostnad varder uttagen.

§ 5.

Bolaget förbinder sig att noggrant uppfylla de förpliktelser, som enligt förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket åligga monopolets utövare.

För att för tullmyndigheterna möjliggöra utövandet av kontroll över efterlevnaden av vad i 23 § 1 mom. av nämnda förordning stadgas åligger det bolaget att tillhandahålla generaltullstyrelsen, för att utdelas till rikets tullkamrar, erforderligt antal exemplar av med avbildningar försedda uppgifter om de varumärken, som inregistrerats för bolagets räkning.

§ 6.

För alla de tobaksvaror, vare sig inom riket tillverkade eller importerade, vilka av bolaget försäljas eller eljest utlämnas, ävensom för alla tobaksvaror, som enligt 22 § i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket importeras för försäljning eller för vilka enligt 43 § i samma förordning licensavgift skall till bolaget erläggas, skall bolaget till staten erlägga skatt till belopp, motsvarande de enligt nämnda förordning å varje tid gällande procentsatser.

Före utgången av varje månad skall bolaget till statskontoret inleverera de skattebelopp, som belöpa å de tobaksvaror, vilka bolaget under nästföregående månad levererat, eller för vilka bolaget uppburit den i 22 eller 43 § i nyssnämnda förordning stadgade licensavgift.

Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker, och skall varje inleverering till statskontoret vara åtföljd av på nämnda böcker grundad uträkning av skattebeloppen, vilken skall vara å bolagets vägnar av verkställande direktören avgiven samt till riktigheten styrkt av den utav Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören och en av de utav Kungl. Maj:t utsedda revisorerna i bolaget.

§ 7.

Bet åligger bolaget för vinnande av största möjliga besparing i omkostnader att å alla områden av dess verksamhet anordna driften på det mest rationella och effektiva sätt ävensom att vid fastställande av tobaksvaras priskurantpris iakttaga, att den belastning, som avser att lämna vinst å rörelsen, kommer att vila i möjligaste män jämnt å alla varuslag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

§ 8.

Utdelning till aktieägarna må ej ske, innan nedan stadgade avskrivningar och avsättning ägt rum.

Å byggnader skall årligen avskrivas 2 procent och å inventarier 10 procent.

Till reservfonden skall årligen avsättas 10 procent av årsvinsten. Sedan reservfonden uppgår till 10 procent av aktiekapitalet, skall vidare avsättning till reservfond ej äga ruin.

Till pensionsfond må genom bolagsstämmans beslut avsättning äga rum av vinstmedel, som återstå, sedan till aktieägarna utdelats 6 procent.

1 övrigt skall avsättning till fonder ej äga rum.

A det värde, till vilket de i § 1 mom. A omförmälda rättigheter i bolagets ingående balanskonto upptagits, skall avskrivning ej äga rum.

Skulle den enligt nu angivna regler till utdelning tillgängliga årsvinst ej förslå till 4‘A procent utdelning å bolagets preferensaktiekapital, skall staten vara förpliktad att av de enligt § 6 influtna skattemedel före ordinarie bolagsstämman tillhandahålla bolaget så stort belopp, som erfordras, för att utdelning ä preferensaktierna av 4 K> procent må kunna ske.

§ 9.

Bolaget förbinder sig att i så stor utsträckning som möjligt bereda anställning för personer, som eljest skulle vara ersättningsberättigade enligt förordningen om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

Erfordras för mottagande av sådan anställning hos bolaget flyttning till annan ort än personens dittillsvarande verksamhetsort, skall bolaget bestrida nödig flyttningskostnad.

§ 10.

Det åligger bolaget att enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj :t utfärdas, inlösa tobak, tobaksvaror, specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning av tobaksvaror ävensom cigarrettpapper och cigarretthylsor, som förklarats förbrutna eller till kronan överlåtits enligt § 27 mom. 1 tullstadgan eller eljest skolat enligt tullstadgan genom tullverkets försorg å auktion försäljas.

§ 11.

Det åligger bolaget att anordna fullt tillfredsställande sifferrevision.

§ 12.

Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen av detta kontrakt, skall dylik tvist avgöras enligt gällande lag om skiljemän. Skiljemännen skola vara tre till antalet och tillsättas på det sätt, att vardera parten utser en och överståthållarämbetet i Stockholm den tredje.

126 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

§ 13.

De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma bolaget, må icke utan statens samtycke å annan överlåtas.

§ 14.

Detta kontrakt gäller till utgången av år 1924 samt förlänges sedermera för tio år i sänder, där ej från statens sida uppsägning sker. Uppsägning skall ske minst 6 månader före kontraktets utlöpande.

Från bolagets sida är kontraktet ouppsägbart.

§ 15.

Begagnar staten sin rätt att uppsäga kontraktet, skall staten vara skyldig att vid kontraktstidens utgång inlösa samtliga preferensaktier i bolaget till nominella värdet med tillägg av den å aktierna belöpande vinst för sista räkenskapsåret.

Stockholm den 12 februari 1915.

Förestående kontrakt godkännes.

A Kungl. Maj:ts och kronans vägnar: För Aktiebolaget Svenska Tobaks-

monopolet

AXEL VENNERSTEN. Dess styrelse:

JOH. HELLNER,

GUSTAF BOMAN. CONRAD CARLESON. (JUST. NILSSON. O. E. MELLGREN. PER NORDENFELT. O. WALLENRERG.

G. G. WETTERGREN.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 192.

127 Bilaga 2.

K Hind. Maj:ts instruktion den 2H februari 1915 för de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i styrelsen för aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet.

1 *.

De av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i styrelsen för aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet skola vid fullgörandet av sitt uppdrag, med särskilt aktgivande på att statens och det allmännas intressen varda av bolaget behörigen tillvaratagna, i möjligaste mån verka för en ur olika synpunkter rationell skötsel av bolagets angelägenheter och för dylikt ändamål göra sig noggrant underrättade om bolagets alla förhållanden samt med uppmärksamhet följa bolagets förvaltning och drift.

Särskilt åligger det dessa ledamöter att vaka över, att bolaget i allo ställer sig till efterrättelse ej mindre de vid varje tid gällande bestämmelserna angående statens tobaksmonopol än även föreskrifterna i den för bolaget gällande ordningen och det mellan svenska staten och bolaget avslutade kontraktet.

2 %.

De av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i bolagets styrelse skola närvara ej mindre vid styrelsens sammanträden än även vid bolagsstämmor, såväl ordinarie som extra.

Är ledamot förhindrad att bevista styrelsesammanträde eller bolagsstämma, Skall han skyndsamligen därom göra anmälan och i hans ställe en av de av Kungl. Maj:t utsedda suppleanterna i styrelsen inkallas.

Ordningen för suppleanternas inträdande bestämmes, i samband med utseendet av suppleanter, av Kung], Maj:t.

3 §.

Ledamot, som finner sig icke kunna biträda beslut, som vid styrelsesammanträde fattas, bör låta till protokollet anteckna sin avvikande mening.

4 %.

Av Kungl. Maj:t utsedd ledamot eller suppleant i bolagets styrelse må icke innehava aktier i bolaget; dock att på Kungl. Maj:ts prövning skall bero, huruvida dylik ledamot eller suppleant, som genom arv, testamente eller giftorätt blivit ägare av sådana aktier, det oaktat må kunna kvarstå i styrelsen.

Av Kungl. Maj:t utsedd ledamot eller suppleant må icke heller vare sig bekläda befattning eller tjänst hos bolaget, med undantag dock av befattningen såsom jourhavande direktör, eller för bolagets räkning åtaga sig eller utföra annat med ersättning i någon form förenat uppdrag än sådant, som åligger honom i egenskap av styrelseledamot, eller utöva annan verksamhet, vars bedrivande för honom medför ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot bolagets.

128 Kung!. Maj:ts proposition Nr 192.

5 $.

I avseende å bolagets förvaltning och skötsel åligger det de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna att, i vad på dem ankommer, särskilt tillse,

att för vinnande av största möjliga besparing i omkostnader driften a alla områden av bolagets verksamhet anordnas på det mest rationella och effektiva sätt;

att bolagets recepter och tillverkningsmetoder i möjligaste mån hemlighållas;

att fullständig och kontinuerlig si ff er revision av bolaget anordnas;

att vid fastställandet av tobaksvarornas priskuråntpris sådana grunder tillämpas, att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna och att den belastning, som avser att lämna vinst å rörelsen, fördelas i möjligaste mån jämnt å alla varuslag;

att bolagets tillverkning sålunda bedrives, att den konsumerande allmänhetens smak och vanor behörigen må kunna tillgodoses;

att gentemot inhemska leverantörer till den nuvarande tobaksindustrien, vilka för sin utkomst bliva i högre grad av bolaget beroende, från bolagets sida förfares på ett sätt, som står i överensstämmelse med vad billigheten kräver;

att endast med nödig varsamhet samt med tagen hänsyn till återförsäljares berättigade intressen sådana ändringar i försäljningsförhållandena vidtagas, som äro erforderliga för en rationell skötsel av bolagets rörelse;

att under lämplig övergångstid vid försäljning av lobaksvaror kredit av bolaget beviljas återförsäljare i den omfattning, som av omständigheterna kan anses påkallad;

att sådana rabattförmåner lämnas återförsäljare, att, i vad på bolaget beror samt med behörig hänsyn till rådande förhållanden inom tobakshandeln, återförsäljare må äga möjlighet att förvärva skälig inkomst av sin rörelse; samt

att i förekommande fall gentemot de hos bolaget anställda, arbetarna och övrig personal förfares med den särskilda hänsyn, som hetingas av bolagets ställning såsom ensam arbetsgivare inom tobaksindustrien.

6 §.

Varje bolaget tillhörig fabrik bör årligen besökas av någon av de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i bolagets styrelse, som därvid personligen har att skaffa sig noggrann kännedom om förhållandena vid fabriken.

7 §.

Den av Kungl. Maj:t förordnade jourhavande direktören har att göra sig noga underrättad om bolagets förhållanden samt att med uppmärksamhet följa bolagets verksamhet, i synnerhet i vad den kan hava inflytande på statens trygghet för att skattebelopp vederbörligen debiteras och inbetalas, samt att bolagets förbindelser mot staten i övrigt bliva vederbörligen uppfyllda, eller på allmänhetens intresse därav, att tobaksvaror ej obehörigen fördyras.

129 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Särskilt åligger det honom därvid

att granska uppgörandet av kalkylerna rörande bolagets fabrikat samt fastställandet av priskurantpris och licensavgifter;

att gemensamt med en av de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna i bolaget med ledning av bolagets böcker till riktigheten bestyrka de uträkningar, som enligt § 6 i det mellan bolaget och staten avslutade kontraktet skola ligga till grund för bolagets inlevereringar av skatt till staten;

att i god tid före varje bolagsstämma, såväl ordinarie som extra, hos chefen för finansdepartementet göra anmälan om stämman; samt

att årligen, så snart ske kan, till chefen för finansdepartementet ingiva styrelsens förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning, samt balansräkning.

Jourhavande direktören äger att för fullgörande av sitt uppdrag, när han sådant åstunda!-, taga del av bolagets samtliga handlingar och räkenskaper samt inspektera dess förråd och tillhörigheter. Han bör i regel vara tillstädes å bolagets huvudkontor under den dagliga kontorstiden.

Finner jourhavande direktören under utövningen av sin befattning någon vidtagen eller tillämnad åtgärd sådant föranleda, äger han hos styrelsens ordförande göra framställning om utlysande av styrelsesammanträde; dock att sådant ej skall anses utgöra hinder mot verkställigheten av tillämnad åtgärd.

8 §.

Vid semesterledighet eller tillfälligt förfall för jourhavande direktören må efter åtagande annan av Kungl. Maj:t förordnad styrelseledamot eller någon av de av Kungl. Maj:t utsedda suppleanterna av styrelsens ordförande förordnas att uppehålla tjänsten. Om dylikt förordnande skall anmälan vid näst påföljande styrelsesammanträde göras av ordföranden samt anteckning ske i styrelsens protokoll.

9 §.

Finner av Kungl. Maj:t utsedd ledamot i bolagets styrelse något av bolaget eller styrelsen fattat beslut stridande emot gällande bestämmelser angående statens tobaksmonopol eller mot föreskrifterna i den för bolaget gällande ordningen eller det mellan svenska staten och bolaget avslutade kontraktet eller anser han eljest i bolagets förvaltning något hava förekommit, som kan anses påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, har han att ofördröjligen därom göra anmälan hos chefen för finansdepartementet.

Vad sålunda stadgats gäller ock för av Kungl. Maj:t utsedd suppleant i styrelsen i avseende å beslut, som av styrelsen eller bolaget fattats vid sammanträde, däri han i ledamots ställe deltagit.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 153 höft. (Nr 1.92.)

130 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Bilaga. 3.

Knngl. Maj:ts instruktion den 26 februari 1915 för de av Kungl. Maj:t ntsedda revisorerna för granskning av aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets styrelses förvaltning ocli bolagets räkenskaper.

1 §•

De av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna för granskning av aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets styrelses förvaltning och bolagets räkenskaper hava att göra sig noggrant underrättade om bolagets förhållanden samt att med uppmärksamhet följa bolagets verksamhet; åliggande det revisorerna att för deltagande i den årliga granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper, som föreskrives i den för bolaget gällande ordningen, infinna sig å tid och ställe, som bolagets styrelse bestämmer och varom underrättelse bör genom styrelsens försorg revisorerna i god tid förut meddelas.

2 i

De av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna hava att i tur och ordning, efter den fördelning, varom de sinsemellan överenskomma, fullgöra den i § 6 av det mellan bolaget och staten avslutade kontraktet stadgade skyldigheten att, gemensamt med den av Kungl. Maj:t förordnade jourhavande direktören i bolaget, med ledning av bolagets böcker till riktigheten bestyrka de uträkningar, som skola ligga till grund för bolagets inlevereringar av skatt till staten.

3 §.

Är av Kungl. Maj:t utsedd revisor förhindrad att deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper eller att fullgöra vad honom enligt 2 § åligger, skall han skyndsamligen därom göra anmälan och i hans ställe en av de av Kungl. Maj:t utsedda suppleanterna inkallas. *

Ordningen för suppleanternas inträdande bestämmes, i samband med utseendet av suppleanter, av Kungl. Maj:t.

4 $.

över den verkställda granskningen av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna gemensamt. med de revisorer, som å bolagsstämma väljas, så snart ske kan inom den i bolagsordningen stadgade tid avgiva skriftligt, av dem undertecknat utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen bestämt tillstyrkes eller avstyrkes; börande av Kungl. Maj:t utsedd revisor, som i något hänseende finner sig icke kunna instämma i vad i utlåtandet yttrats eller hemställts, sin särskilda mening medelst berättelsen vidfogad skrift tillkännagiva.

13]

K linål. Maj:ts proposition Nr Wti.

5 %.

Inom en månad efter granskningens avslutande skola de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna till chefen för finansdepartementet ingiva berättelse om granskningen, med särskild anmälan, huruvida enligt deras åsikt bolagets förbindelser mot staten blivit vederbörligen uppfyllda ävensom huruvida genom någon förvaltningsåtgärd eller något beslut statens eller det allmännas intressen trätts för nära.

Finner dylik revisor under löpande förvaltningsår eljest anledning till anmärkning förekomma eller åtgärd från statens sida vara erforderlig, skall han likaledes därom ofördröjligen göra anmälan hos chefen för finansdepartementet.

Vad sålunda stadgats gäller ock för av Kungl. Maj:t utsedd suppleant, som vid förhinder för ordinarie revisor i dennes ställe inträtt.

6 §.

Av Kungl. Maj:t utsedd revisor och revisorssuppleant må icke utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande bekläda befattning eller tjänst hos bolaget eller för bolagets räkning åtaga sig eller utföra annat med ersättning i någon form förenat uppdrag än sådant, som åligger honom i egenskap av revisor.

132 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Bilaga 4.

(Tillhör lagbyråns P. M.)

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

Härigenom förordnas, att 18, 22, 23 och 25 §§ i förordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

18 $.

1 mom. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med ett belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller i fall, som avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels ock med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

1 skattehänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett därav, att den senare saknar spets, har skuren inlaga samt i vikt uppgår till högst 3.3 gram.

2 mom. För varje kilogram av inom riket odlad tobak, som monopolets utövare inköper för tillverkning av tobaksvaror, skall monopolets utövare i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer, tillgodoföra^ ett belopp av 80 öre.

22 $.

1 mom. Den -----tobaksmjöl.

2 mom. För tobaksvara, importerad till tullinlandet enligt denna paragraf, skall erläggas en licensavgift, som utgöres av den å varan enligt

Kanyl. Maj.ts proposition Nr 192.

18 § belöpande skatt ävensom av ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara med samma priskurantpris eller i fall, som avses i fjärde stycket av detta moment, med samma värde. Nämnda belopp må ej överstiga 15 procent av varans priskurantpris eller värde.

Till —*--tull.

Priskurantpriset---priskurantpriset. Nedsättning av priskurant-

priset berättigar icke till återbetalning av erlagd licensavgift.

Där---detaljhandel.

Importör---inköpsfaktura.

Licensavgiftens —---bestämmes. Licensavgiften beräknas efter de

grunder, som gälla den dag, då framställningen göres. Anser---

avgift.

3 mom. Tobaksvara----vara; dock skall vad sålunda föreskrives

icke utgöra hinder för importör, som har tobaksvara upplagd å tobaksskattelager, varom är särskilt stadgat, att å sådant lager förfoga över varan.

23 §.

25 §.

Till riket inkommen vara, som enligt denna förordning icke må införas, må, därest den icke är att enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel anse såsom olovligen införd, av varuägaren återutföras. Sker — — — förordnar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924.

134 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Bilaga 5.

(Tillhör lagbyråns P. M.)

Förslag

till

kungörelse angående vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor samt därvid fogad tulltaxa.

Härigenom förordnas,

dels att § 13 mom. 1 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:

% 13.

1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad av följande, utav utländskt råämne inrikes tillverkade varor beviljas efter vederbörande tullförvaltnings prövning restitutionsvis av tullmedlen:

för 1 kilogram makaroner eller vermiceller av malet eller krossat vete ..................................... 6.5 öre

» 1 » arbeten av papper, under villkor att varan icke

huvudsakligen består av papper, belagt med lägre tullavgift än 10 öre per kilogram........10 »

dels ock, i fråga om den vid nämnda förordning fogade tulltaxa, att däri upptagna rubriker 195—197 jämte dithörande anmärkningar skola erhålla följande ändrade lydelse:

Kandi. Maj:ts proposition Nr 192.

i Kvantitet

I för tull-

be räk-

.

ningen.

Tull Hats

andra slag

Anm. 1. Vid tillämpning av lagen om straff för olovligt varuinförsel likställes, enligt vad i 22 § av sagda lag stadgas, till n:r 197 hänförlig vara med ^illpliktig vara.

Anm. 2. Till n:r 197 hänförlig vara må, enligt vad ij förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket stadgas, införas allenast av:

a) utövaren av statens tobaksmonopol;

b) handlande, som avses i 22 § 1 mom. av sagda förordning;!

c) resande, då varorna medföras för eget bruk;

d) vederbörligen legitimerad handelsresande, då varorna! medföras såsom prov; samt

e) den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tull-i frihet för från utlandet inkommande varor, då varorna; införas för eget behov.

Anm. 3. Av handlande införd, till n:r 197 hänförlig vara må icke, enligt 4 § i förordningen angående behandlingen av till riket inkommen tobaksvara, från tullverket; utlämnas till ägaren annorledes än genom utövaren avi statens tobaksmonopol. För varan skall erläggas licensavgift enligt 22 § 2 mom. av förordningen angående stats-1 monopol å tobakstillverkningen i riket.

Anm. 4. llesande, som ankommer från utrikes ort och för eget bruk medför färdiga tobaksvaror utöver viss, mindre, av Kungl. Maj:t med stöd av 21 § 2 mom. av förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket fastställd kvantitet, skall för berörda överskott erlägga tullavgift, som utgör:

a) vad angår kvantitet, icke överstigande den av Kungl. \laj:t med stöd av 3 mom. av nämnda paragraf fastställda,

för cigarrer.......................................... 20 öre per st.

» cigarrcigarretter............................. 10 » » »

» cigarretter ................................ 6 » » » j

» arbetad tobak, andra slag ............... 12 kr. » kg.

b) vad angår kvantitet, överskjutande den under a) åsyftade

för cigarrer...................................... 40 öre per st.1

» cigarrcigarretter............................. 20 » » »

» cigarretter .................................... 12 » » »

» arbetad tobak, andra slag ............... 24 kr. » kg.!

Anm. 5. För av vederbörligen legitimerad handelsresande från utrikes ort medförda prov å färdiga tobaksvaror skall tullavgift beräknas efter de här ovan i anm. 4 under b) bestämda tullsatser.

Anm. 6. I tullhänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett därav, att den senare i vikt uppgår till; högst 3.3 gram.

Kronor ore

fria.

I

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1924, då kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 497) om förtullning av för aktiebolaget svenska tobaksmonopolets räkning inkommande oarbetad tobak och tobaksmjöl skall upphöra att gälla.

136 Kung/. Maj:ts proposition Nr 192.

Förslag

Bilaga 6.

(Ti)lliör lagbyiåns V. M.)

till

förordning angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror.

Härigenom förordnas som följer:

I KAP.

Om tullbehandlingen.

1 *.

Tobaksvara, som befinner sig i tullverkets förvar, skall med avseende å kontrollen vid försändning inom riket eller till utrikes ort samt rätten till uppläggning a transitupplag och överlåtelse till kronan likställas med till riket inkommen illpliktig vara i allmänhet.

Sådan likställighet skall ock i tillämpliga delar äga rum beträffande ratten att ur riket aterutföra tobaksvara, vilken hos tullverket till fritt förfogande angivits av den, som må till riket införa dylik vara.

2 Tullbehandling av till riket inkommen tobaksvara skall ske i den omfattning, som för införd tullfri vara i allmänhet är bestämd.

Avgiver ägare av inkommet varukolli till tullverket skriftlig försäkran pa tro och heder, att kollit icke innehåller annat än tobaksvara, och motsages icke denna försäkran av annan omständighet, må för tullbehandling eljest föreskriven undersökning av kollit kunna efterlåtas.

3 §.

Finnes vid tullbehandling tobaksvara hava lovligen förpackats tillsammans med vara, av annat slag, må sådan ompackning av varan i samband med tullbehandlingen företagas, varigenom varan avskiljes från annan vara.

4 §.

Till riket införd tobaksvara må icke från tullverket utlämnas till ägaren annorledes an genom utövaren av statens tobaksmonopol.

Efter framställning av ägaren om fastställande för varan av licensavgift varom förmärs i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, har monopolets utövare att med varan taga den befattning som i nämnda förordning sägs.

5 §.

• tm,ri£eJ iniörd tobaksvara utlämnats från tullverket enligt vad

i 4 $ sags, skall kontrollen å varan åligga monopolets utövare, intill dess

v,aran ^f,11*8 tlU ,aga™ns fria förfogande eller i förekommande fall återställts till tullverket för utförsel till utrikes ort.

Kungl. Maj:ts proposition Nr lvu.

137 II KAP.

Om tobaksskattelager.

6 Tobaksvara, som införes av handlande med tobaksvaror, må i avvaktan på varans förbrukning inom riket eller utförsel till svensk frihamn eller utrikes ort, utan erläggande av å varan belöpande licensavgift uppläggas under varuägarens och monopolets utövares läs å särskilt lager, benämnt toba ksskattelager.

7 $.

Tobaksskattelager må inrättas allenast å ort, där tullkammare eller på avdelningar fördelad tullförvaltning finnes och utövaren av statens tobaksmonopol tillika har kontor inrättat.

För tobaksskattelager må avses lokaler, tillhandahållna av monopolets utövare eller enskild varuägare.

8 $.

Uppläggning å tobaksskattelager må ej företagas av annan än den, som därtill erhållit generaltullstyrelsens tillstånd.

Sådant tillstånd må icke lämnas annan handlande med tobaksvaror än den, som är känd såsom redbar och i övrigt prövas lämplig. Tillståndet, vilket gäller tills vidare, kan av generaltullstyrelsen återkallas, när de förutsättningar, som legat till grund för tillståndets meddelande, icke längre förefinnas, eller när eljest skälig anledning till tillståndets återkallande föreligger.

Före lämnande av tillstånd hör generaltullstyrelsen i ärendet inhämta yttrande av vederbörande handelskammare.

9 §.

Vara, som anmäles till uppläggning å tobaksskattelager, skall, så snart ske kan efter varans utlämnande från tullverket enligt vad i 4 § sägs, genom monopolets utövares försorg undersökas för utrönande av varans art och myckenhet.

10 §.

På tobaksskattelager liggande varor må fördelas och uttagas i större eller mindre partier, i mån som därvid icke uppstår förändring av innehållet i varje särskild försäljningsförpackning, sådan den till riket inkommit.

För varje parti, som uttages för inhemsk förbrukning, erlägges licensavgift i vanlig ordning. 11

11 §•

Från tobaksskattelager må vara icke överföras till nederlag, transitupplag eller provianteringsfrilager.

Ej heller må vara förflyttas mellan tobaksskattelager å skilda orter. Sådan förflyttning inom samma ort må däremot företagas under kontroll av monopolets utövare.

138 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

12 $.

Därest å tobaksskattelaser upplagd vara genom olyckshändelse går förlorad, må befrielse åtnjutas från den å varan belöpande licensavgiften.

Går varan annorledes förlorad, skall ägaren ändock vidkännas licensavgift för varan, därvid till utgångspunkt för licensavgiftens bestämmande skall tagas det värde, som varan enligt föreliggande handlingar eller eljest skäligen kan antagas hava ägt.

För vara, vilken såsom obrukbar uttages från tobaksskattelager för förstöring, må befrielse från licensavgift tillgodonjutas, under villkor, att förstöringen sker vid uttagningstillfället och i en för statsverket betryggande ordning.

13 %.

Den tillsyn vid tobaksskattelager, som må finnas erforderlig för tillvaratagande av det allmännas rätt, ankommer på monopolets utövare.

Föranledes sådan tillsyn av varuägares begäran om tillträde till lagret för varas uppläggning, uttagning eller av annan anledning, skall kostnaden för tillsynen gottgöras monopolets utövare av varuägaren enligt särskild taxa, som på förslag av monopolets utövare fastställes av generaltullstyrelsen.

För utbekommande av sådan gottgörelse skall monopolets utövare äga kvarhålla vara, som av ägaren anmälts till uttagning från tobaksskattelager.

14 $.

Såväl monopolets utövare som varuägaren skall hålla särskild bokföring över rörelsen vid tobaksskattelager.

Monopolets utövare äge upptaga en särskild bokföringsavgift, beräknad till högst en halv procent av för uttagen vara påförd licensavgift.

III KAP.

Ansvarsbestämmelser in. in.

15 %.

Befinnes vid undersökning av varukolli, beträffande vilket försäkran, som i 2 § sägs, blivit avgiven, att i kollit förpackats annan vara än tobaksvara, böte ägaren från och med tjugu till och med femtusen kronor, där ej högre ansvar enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel bör inträda.

16 §.

Av böter, som ådömas enligt 15 §, tillfalla två tredjedelar, dock högst femhundra kronor, den, som upptäckt förseelsen, och återstoden kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

17 *.

Tullverkets vederbörande åklagare har att tala ä förseelse, varom i 15 § förmäles.

ia*t

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

18 $.

Hav, efter vad i 15 § sägs, annan vara än tobaksvara påträffats, skall varan, där den icke redan finnes hos tullverket, utan uppskov överlämnas dit för vederbörlig tullbehandling.

19 §.

Angående behandlingen av tobaksvara, som för eget bruk medföres av till riket ankommande resande, gäller vad därom är särskilt stadgat.

20 $.

De närmare bestämmelser angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror, som utöver vad i denna förordning föreskrives må finnas erforderliga till bevarande av kronans rätt eller eljest, meddelas av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924.

Tobaksvara, som vid ikraftträdandet av denna förordning finnes å nederlag upplagd, må därå kvarbliva intill utgången av den för åtnjutande av nederlagsrätt i allmänhet stadgade högsta tid; skolande med varan undertiden förfaras på sätt om å nederlag förvarad tobaksvara dessförinnan varit bestämt. Vid uttagning från nederlag av varan annorledes än för försändning under tullverkets kontroll skall, utan att tullavgift för varan utkräves, denna utlämnas enligt vad i 4 § sägs eller ock uppläggas å tobaksskattelager.

140 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Bilaga 7.

(Tillhör lagbyråns P. M.)

Förslag

till

lag angående vissa ändringar i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff

för olovlig varuiuförsel.

Härigenom iorordnas, att 1 § 7 mom. i lagen den 8 juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel skall upphöra att gälla, samt att till lagen skall fogas ett stadgande av följande lydelse:

22 §.

Vad i denna lag är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om oarbetad eller arbetad tobak, ändå att varan icke är tullpliktig; dock skall därvid iakttagas,

att vad i 1 § 6 mom. stadgas icke skall äga tillämpning,

att vid olovlig införsel av oarbetad tobak bötesstraffet skall utgöra lägst två, högst tio kronor för kilogram av den olovligen införda myckenheten, samt

att vid olovlig införsel av arbetad tobak till grund för beräkning av böter skall läggas den tullavgift, som skolat utgå, därest resande infört varan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1924.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

141 Bilaga 8.

(Tillhör lapoyråns 1*. M.»

Förslag

till

kungörelse med vissa ordningsföreskrifter för in- och utförseln av

tobaksvaror in.in.

Härigenom förordnas som följer:

KAP. 1.

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

Vid befordran från eller till utrikes ort av till riket inkommen tobaksrum, för vilken enligt förordningen angående statsmonopol ä tobakstillverkningen i riket belöpande licensavgift ännu icke uttagits, skola de i tullförfattningarna meddelade ordningsföreskrifter för transport, lossning och lastning av utländskt oförtullat gods av ^illpliktigt slag i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

§ 2.

Förkommer tobaksqvarn, för vilken belöpande licensavgift ännu icke blivit uttagen, under transport med fartyg mellan inrikes orter eller medan varan eljest befinner sig i fartygsbefälhavarens vård, skall, såvida icke lagligen kan styrkas, att varan gått förlorad genom skeppsbrott, uppbringning eller annan olycka, licensavgift för varan erläggas, därvid till utgångspunkt för licensavgiftens bestämmande skall tagas det värde, som varan enligt föreliggande handlingar eller eljest skäligen kan antagas hava ägt. För licensavgiftens erläggande ansvare i första rummet fartygsbefälhavaren med sin egendom och i andra rummet fartygets rederi med fartyg och frakt.

Går sådan vara förlorad under transport å järnväg eller medan varan eljest befinner sig i järnvägsförvaltnings vård, skall, såvitt icke kan styrkas, att varan blivit förstörd genom olycka, licensavgift för varan erläggas efter nyssnämnda grunder; och åligger det järnvägens styrelse att ansvara för avgiftens inbetalning.

§ 3.

Beträffande till riket inkomna tobaksvaror, vilka utövaren av statens tobaksmonopol för egen eller annans räkning från tullverket mottagit eller för inhemsk förbrukning eller utförsel utlämnat, skall monopolets utövare senast den 8 i varje månad till generaltullstyrelsen meddela statistiska uppgifter, avseende närmast föregående månad, i den omfattning och sammanställning, som kommerskollegium efter samråd med generaltullstyrelsen äger att bestämma.

142 Kung!. Maj:ts proposition Nr 192.

% 4.

Det åligger varuägare, att, utan hinder av vad eljest är stadgat, till monopolets utövare avlämna sådana statistiska primäruppgifter, som kommerskollegium må finna för monopolets utövare erforderliga till fullgörande av vad i § 3 föreskrives.

§ 5.

Tulltjänsteman vare berättigad att, när helst han det i och för tjänsten äskar, vinna tillträde till lokal, där till riket införd tobaksvara befinner sig under monopolets utövares kontroll.

§ 6.

Till riket inkommen vara, som enligt förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket icke får införas, må, därest den ej är att enligt lagen om straff för olovlig varu införsel anse såsom olovligen införd, av varuägaren under tullverkets kontroll återutföras inom två månader efter det angivning av varan enligt tullförfattningarna senast skolat äga rum.

Sker ej återutförsel inom denna tid. hemfalle varan till kronan.

KAP. II.

Om kontrollen vid utförsel av inom riket odlad tobak.

§ 7.

Vill tobaksodlare ur riket utföra av honom odlad tobak, som icke försäljes till monopolets utövare, skall utförseln ske genom den lokala tullmyndigheten å ort, där tullkammare eller på avdelningar fördelad tullförvaltning finnes, samt under den kontroll och de villkor, som i tullförfattningarna bestämmas för återutförsel av nederlagsgods i allmänhet.

§ 8.

Vid utförsel, som i § 7 sägs, har, innan varan försändes till tullmyndigheten, kontrollstyrelsens ombud i avsändningsorten att, på odlarens begäran, utställa förpassning å varan i två exemplar, av vilka det ena skall åtfölja varan vid försändningen till tullmyndigheten och det andra ofördröjligen av ombudet dit översändas.

Sedan varan i behörigt skick ankommit till tullmyndigheten, åligger det denna att därom meddela attest å det översända exemplaret av förpassningen och därefter återsända detsamma till utställaren av förpassningen.

Framkommer icke varan inom beräknad tid till tullmyndigheten eller befinnes den vid framkomsten icke hålla i förpassningen angivna myckenhet, skall tullmyndigheten därom underrätta utställaren av förpassningen.

j(tungt. Maj.fs proposition Nr 19%.

14;t

kap. in.

Om anordnande av neh rörelsen vid tobaksskattelager.

§ 9.

Da för viss ort rätt till anordnande av tobaksskattelager inträder eller upphör, skall, på anmälan från monopolets utövare, generaltullstyrelsen därom utlärda allmän kungörelse.

Förteckning å de orter, varest tobaksskattelager må förekomma, skall därjämte vid varje års början av generaltullstyrelsen på enahanda sätt kungöras.

§ 10.

lör tobaksskattelager avsedd lokal skall var så belägen, att vederbörlig tillsyn från monopolets utövares sida ej möter svårighet.

Lokalen skall vara fast och säkert uppförd samt må icke anordnas i byggnad, där eldfarlig fabrik eller annan dylik inrättning finnes eller vilken till följd av sitt läge kan varda utsatt för vattunöd eller översvämning. Den får icke på annat sätt vara tillgänglig än genom ingång, till vilken varuägaren och monopolets utövare äga var sitt lås.

§ 11.

Lokal må icke för tobaksskattelager användas, med mindre den blivit av vederbörande tullmyndighet efter samråd med föreståndaren för monopolets utövares kontor på platsen för ändamålet godkänd.

§ 12.

1 lokal, där varor, upplagda å tobaksskattelager, äro intagna, må andra varor ej samtidigt finnas förvarade.

§ 13.

Sker med avseende å belägenhet eller beskaffenhet av lokal för tobaksskattelager sådan förändring, att densamma efter vederbörande tullmyndighets prövning icke längre kan för ändamålet godkännas, skola däri upplagda varor, därest de icke genast förflyttas till behörigen anordnat magasin, i vederbörlig ordning uttagas från tobaksskattelager.

§ 14.

Hava varorna icke uttagits inom åtta dagar efter den dag, då monopolets utövare meddelat varuägaren förständigande därom, skola de genom monopolets utövares försorg på behörigen utlyst auktion försäljas för inhemsk förbrukning eller för utförsel till svensk frihamn eller utrikes ort.

§ 15.

På tobaksskattelager må ej uppläggas mindre än helt varukolii, sådant det från tullverket utlämnats.

144 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

§ 16.

Önskar den, som erhållit tillstånd till uppläggning å tobaksskatteiager, få vara upplagd å sådant lager, har han att därom hos monopolets utövare göra särskild anmälan å blankett enligt av monopolets utövare fastställt formulär.

I anledning av sådan anmälan åligger det monopolets utövare att snarast möjligt ställa personal till förfogande för kontroll å varan vid dess utlämnande från tullverket samt transport till och inläggning i vederbörande lagerlokal.

§ 17.

Skall vara uttagas från tobaksskatteiager, har ägaren att därom hos monopolets utövare göra skriftlig anmälan å särskild blankett.

Därest varan är avsedd att uttagas för inhemsk förbrukning, skall anmälan innefatta begäran om fastställande av licensavgift.

Är varan ämnad att uttagas för utförsel i allmänhet till svensk frihamn eller utrikes ort eller för utförsel från riket såsom skeppsproviant, skall anmälan avfattas med hänsyn till de stadganden om angivningsinlagas beskaffenhet, som äro eller må varda meddelade i fråga om motsvarande uttagningar från i tullförfattningarna omnämnda nederlag.

§ 18.

Skall vara förflyttas från en till annan varuägares tobaksskatteiager å samma ort, har den förre ägaren att därom till monopolets utövare avgiva särskild, genom den nye ägarens påskrift bestyrkt anmälan å blankett enligt av monopolets utövare fastställt formulär.

§ 19.

Anmäles å tobaksskatteiager upplagd vara till utförsel i allmänhet eller såsom skeppsproviant direkte från den ort, varest tobaksskattelagret är inrättat, till svensk frihamn eller utrikes ort, skall varan genom ägarens försorg transporteras till tullförvaltningen å upplagsorten samt till denna mot kvitto överlämnas.

Med varan skall därefter förfaras på i tillämpliga delar enahanda sätt, som i tullförfattningarna är stadgat i fråga om motsvarande utförsel av nederlagsgods i allmänhet; skolande dock, därest utförseln av varan icke äger rum senast å åttonde dagen efter den, då varan överlämnats till tullförvaltningen, med varan förfaras efter vad i tullförfattningarna stadgas i fråga om nederlagsgods, för vilket tiden för åtnjutande av nederlagsrätt tilländalupit.

§ 20.

Då vara, upplagd å tobaksskatteiager, anmäles till utförsel i allmänhet eller såsom skeppsproviant över annan ort med tullförvaltning än upplagsorten, skall monopolets utövare, innan varan avsändes, meC dess emballage eller eljest företaga tillförlitlig åtgärd till förhindrande av obehörig tillgång till varan under den tillämnade transporten.

Vid varans avsändande skall monopolets utövare utfärda till tullförvaltningen i den slutliga utförselorten ställd förpassning över varan. I fråga om beskaffenheten i övrigt av sådan förpassning skall i tillämpliga delar gälla vad i § 8 stadgas.

145 Kungl. Maj:ts proposition Nr lita.

Sedan varan i behörigt skick framkommit till den ort, varifrån den skall slutligt utföras, har dåvarande tullförvaltning att tillsmälla det monopo leta utövares kontor, som förpassat varan, intyg om framkomsten.

Varan skall därefter behandlas såsom i tullförfattningarna omnämnt nederlagsgods i allmänhet; skolande dock, därest utförseln av varan icke äger rum senast å åttonde dagen efter den, då varan efter framkomsten lossats eller förpassningen å varan överlämnats till tullförvaltnmgen, med varan förfaras efter vad i tullförfattningarna stadgas i fråga om nederlagsgods, för vilket tiden för åtnjutande av nederlagsrätt tilländalupit.

§ 21.

Om villkoren för utförsel av vara, upplagd å tobaksskattelager, över ort, -där tullförvaltning icke finnes, äger generaltullstyrelsen bestämma på ansökning i varje särskilt fall.

§ 22.

Den, som erhåller tillstånd till uppläggning å tobaksskattelager, skall senast å tredje helgfria dagen i varje lialvår till monopolets utövare avlämna redovisning över omfattningen av rörelsen vid lagret under närmast föregående halvår.

Redovisningen, vilken skall upprättas å blankett enligt av monopolets utövare fastställt formulär, skall till riktigheten vara på tro och heder bestyrkt av den. som har att avgiva densamma.

§23.

Har redovisning, som i § 22 sägs, icke inom där föreskriven tid avlämnats, skall den redovisningsskyldige av monopolets utövare skriftligen erinras om sin skyldighet härutinnan.

Avlämnas redovisningen ändock icke senast tre dagar efter det sådan erinran blivit delgiven skall anmälan därom göras hos generaltullstyrelsen, på vilkens prövning skall bero, huruvida det för den redovisnings skyldige gällande tillstånd till uppläggning å tobaksskattelager bör återkallas eller icke.

§ 24.

Den, för vilken meddelat tillstånd till uppläggning å tobaksskattelager blivit återkallat, vare pliktig att ofördröjligen anmäla samtliga för hans räkning å tobaksskattelager liggande varor till uttagning från sådant lager.

Sker detta ej, skola varorna genom monopolets utövares försorg på behörigen utlyst auktion försäljas för inhemsk förbrukning eller för utförsel svensk frihamn eller utrikes ort.

§ 25.

Det åligger monopolets utövare att så ofta anledning därtill förekommer och alltid i början av varje halvår genom inventering förvissa sig om att varu behållningen å tobaksskattelagren överensstämmer med den hos monopolets utövare hållna särskilda bokföring över rörelsen vid dessa.

Erforderligt arbetsbiträde vid sådan inventering skall bekostas av varuägaren.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 153 hä/l. (Nr 192.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

§26.

Monopolets utövare må ej förvägras tillträde till lokal för tobaksskattelager i och för inventering eller annan tillsyn därstädes.

§ 27.

Till inventering av å tobaksskattelager befintliga varor skall ägaren kallas.

Utebliver ägaren från utsatt inventering, ehuru underrättad om denna och tiden därför, må inventeringen ändock försiggå.

KAP. IV.

Om resandes införsel av tobaksvaror in. in.

§28.

Resande, som ankommer från utrikes ort, må för eget bruk tullfritt medföra färdiga tobaksvaror till myckenhet, ej överstigande 50 gram.

§ 29.

Medför resande, som ankommer från utrikes ort, färdiga tobaksvaror för eget bruk i större kvantitet än i § 28 är sagt, skall den lägre av de tullavgifter, som för dylikt fall stadgats, utgå för högst 500 gram av vad som överskjuter den i nämnda para graf angivna myckenheten.

§ 30.

Vid tillämpning av §§ 28 och 29 skall varje cigarr anses väga 5 gram, varje cigarrcigarrett 3.s gram och varje cigarrett 2 gram.

§ 31.

Där resande, som ankommer från utrikes ort, för eget bruk samtidigt medför tobaksvaror, som draga olika tull, skola sådana varor, för vilka högsta tullsatsen är föreskriven, i första hand inräknas i de myckenheter, som enligt vad i §§ 28 och 29 stadgas, må tullfritt eller mot erläggande av lägre tullavgift medföras.

§ 32.

Vid ankomst från utrikes ort vare resande på förfrågan av tulltjänsteman skyldig uppgiva, huruvida tobaksvaror medföras och myckenheten av medförda sådana varor.

Befinnes vid tullvisitation resande medföra tobaksvara i tullpliktig kvantitet, utan att den resande på tillfrågan därom lämnat uppgift, vare den resande, ändå att eljest olovlig varuinförsel ej förelegat, underkastad enahanda ansvar och påföljd, som för sådan varuinförsel stadgas.

§ 33.

Cigarrettpapper må av från utrikes ort ankommande resande tullfritt för eget bruk medföras till en kvantitet, som ej överstiger, inberäknat emballage, 10 gram.

Kungl. Maj:in proposition Nr lita.

147 KAP. V.

Om avyttring; av tobaksvaror in. in. i vissa fall.

$34.

Tobak, tobaksvaror, specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning av tobaksvaror ävensom cigarrettpapper och cigarretthylsor, vilka förklarats förbrutna jämlikt förordningen angående statsmonopol å tobakstil] verkningen i riket eller lagen om straff för olovlig varuinförsel eller skolat enligt tullstadgan å offentlig auktion försäljas, liksom ock tobaksvaror, som enligt § 6 till kronan hemfallit, skola överlämnas till monopolets utövare, som har att erlägga, förutom kostnaderna för varans översändande, den betalning för varan, som med hänsyn till föreliggande omständigheter kan anses skälig.

Med den av monopolets utövare sålunda erlagda köpesumman skall, där varorna icke förklarats förbrutna jämlikt förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, i tillämpliga delar förfaras på sätt i förenämnda lag eller tullstadgan finnes för motsvarande fall föreskrivet om auktionssnmma; skolande, därest enligt tullstadgan viss tid skall räknas från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den dag, då betalning från monopolets utövare kommit tullverket till banda.

§ 35.

Vid av monopolets utövare enligt § 14 eller 24 anordnad auktion å tobaksvara skall vad av den vid auktionen influtna köpesumman kan återstå efter gottgörande av kostnaderna för försäljningen samt av havda utlägg för varan tillhandahållas ägaren och i avvaktan på dennes inställelse göras räntebärande genom insättning å bankinrättning.

Inställer ägaren sig ej inom natt och år efter auktionsdagen att lyfta överskottsbeloppet, hemfaller detta jämte upplupen ränta till kronan. Sålunda till kronan hemfallet belopp skall av monopolets utövare utan uppskov inlevereras till statskontoret.

§ 36.

Vara, som enligt § 35 blivit å auktion inropad, må anmälas till uttagning från tobaksskattelager för inhemsk förbrukning allenast av den, som är berättigad att till riket införa tobaksvaror. Sådan uttagning skall i samband med vederbörlig behandling enligt förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket vara verkställd inom åtta dagar efter auktionens hållande. Inropad vara, vilken icke inom nu nämnda tid sålunda anmälts, skall i den ordning, som i §§ 19—21 avses, utföras inom två månader efter auktionsdagen.

Har utförsel icke skett inom tid, som nu sagts, liemfalle varan till kronan och varde för dess räkning av monopolets utövare på lämpligt sätt försåld. Härvid uppkommande behållning skall utan uppskov inlevereras till statskontoret.

§ 37.

Förmenar någon, vilkens rätt är av varas värde beroende, att av monopolets utövare på grund av stadgande i denna kungörelse bestämd köpeskil-

148 Kungi. Maj:ts proposition Nr 192.

ling blivit satt för låg, äger lian att lios Kungl. Maj:t begära fastställande av köpeskilling.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1924, då kungörelsen den 26 februari 1915 (nr 75) med bestämmelser, i anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, angående behandlingen i vissa fall av tobak och tobaksvaror m. m. skall upphöra att gälla.

Kupol. Maj. ta proposition Nr 192.

14!»

Bilaga 9.

(Tillhör laghy rån k I*. M.)

F r n I u g

till

Tilläggskontrakt

till det mellan svenska staten och aktiebolaget svenska tobaksmonopolet den 12 februari 1915 träffade kontraktet om utövande av statens tobaks-

monopol.

.Emellan svenska staten samt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet är, såsom tillägg till och med ändring av kontraktet den 12 februari 1915, följande överenskommelse träffad:

1. Bolaget förbinder sig att, utöver vad i ^ 5 av huvudkontraktet finnes stadgat, noggrant uppfylla de förpliktelser, som åligga monopolets utövare enligt bestämmelser, som äro eller må varda meddelade angående behandlingen av till riket inkommande tobak och tobaksvaror, samt i övrigt handhava l>efattningen därmed på ett för det allmänna tillfreds ställande sätt.

2. För tobaksvaror, varom förmäles i § (i av huvudkontraktet, skall bolaget, på sätt i nämnda paragraf finnes stadgat, till staten erlägga skatt till belopp, motsvarande de vid varje tid å tobaksvaror gällande skattesatser, samt i den ordning, samma paragraf omförmäler, till statskontoret inleverera sålunda upplupna skattebelopp.

3. Belopp, som enligt vad därom är särskilt stadgat skall tillgodoföra» Inlaget för inköp av inom riket odlad tobak, skall beräknas efter den vikt, som angives å de av kontrollstyrelsens ombud till riktigheten bestyrkta vågsedlar rörande till bolaget levererad myckenhet.

Vid inleverering till statskontoret av upplupen skatt skall Inlaget göra avdrag för det belopp, som enligt vad nu sagts avser under närmast föregående månad till bolaget levererad tobak.

4. Det åligger bolaget att vid fastställandet av tobaksvaras priskurantpris, varom förmäles i § 7 av huvudkontraktet, så avväga den del av belastningen å varan, som avser att lämna vinst å rörelsen, att vinsten därvid icke beräknas högre än som är oundgängligen erforderligt för beredande åt bolaget av skälig inkomst å rörelsen.

5. Med ändring av vad i $ 14 av huvudkontraktet stadgas må kontraktet efter utgången av år 1924, där ej uppsägning från statens sida dessförinnan sker, förlängas för fem år i sänder.

Detta kontrakt skall äga tillämpning från och med den 1 juli 1924. Genom detta kontrakt upphäves avtalet den 25 februari 1922 mellan svenska staten och bolaget.

Stockholm den 1924.

För svenska staten: För aktiebolaget svenska

tobaksmonopolet:

150 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Tabell (I), Innefattande nuvarande och föreslagna avgifter dels i absoluta tal

_ Inhemsk

Tobaksland

Anm. De med medieval satta siffrorna angiva förslag, som grunda sig å den inom tinansdeparte-

Kungl. Muj:ts proposition Nr 192.

151 Bilaga JO.

dels i procent av priskurantpriset enligt 1923 ärs omsättning och priser,

tillverkning.

lamas import.

mentets lagbyrS. upprättade promemorian angående tobaksbeskattningen.

152 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Tobaksmonopolets

Anm. De med medival satta siffrorna angiva förslag, som grunda sig å den inom finansdepartementets lagbyrå upprättade promemorian angående tobaksbeskattningen.

153 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Import.

Bilaga JO (forts.)

154 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Bilaga It.

Tabell (11) angivaude tobaksvarornas nuvarande tull- och skattebelastning jämte nu föreslagna skattesatser, beräknade å 1923 års omsättningssiffror.

Amu, De med medieval satta siffrorna angiva förslag, som grunda sig å den inom finansdepartementets lagbyrå upprättade promemoria angående tobaksbeskattningen.

Katigt. Mai:fn proposition Nr 192.

I5f>

Bilaga 12.

Skattebelastningen a tobaksvanor i skilda prislägen. Cigarrer.

Utförsäljuingspris 20 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 5.5 kg'. Beräknad vikt per 1.000 stycken 4 kg.

Utförsäljniugspris 80 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 8 kg. Beräknad vikt per 1,000 stycken ö.fi kg.

Utförsäljningspris 85 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 8.2 5 kg. Beräknad vikt per 1.000 stycken 5.7 5 kg.

156 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Cigarrer. Bilaga 12 (forts.)

Utförsäljnlngspris 40 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 8.5 kg. Beräknad vikt per 1,000 stycken 6 kg.

Utförsäljnlngspris 60 öre per styck.

157 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Cigarrer. Bilaga 12 (forts.)

Utförsöljningspris 1 krona per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 9.6 kg. Beräknad vikt per 1,000 stycken 7 kg.

Utförsäljniugsprls kronor 1.60 per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 10 kg. Beräknad vikt per 1,000 stycken 7.6 kg.

Cigarr cigarretter.

Utförsäljnlngsprls 10 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 2.6 kg. Beräknad vikt per 1,000 stycken 2 kg.

158 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Cigarrcigarretter. Bilaga 12 (forts.)

Utförsäljningspris 15 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 4 kg. Beräknad vikt per 1,000 stycken 3 kg.

Cigarretter.

UtförsHljningspris 4 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 650 gram. Beräknad vikt per 1,000 stycken 600 gram.

Utförsäljningsprls 5 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 900 grain. Beräknad vikt per 1,000 stycken 800 gram.

Skillnad i öre 0.59

0.2 : 0.55

15»

Kungl. Maj:ta proposition Nr W2.

Cigarretter. Bilaga 12 (forts.)

Utförsöljntiiggpris (1 öre per »tyck.

Beräknad råtobaksåtgång 900 gram. Beräknad vikt per 1,000 stycken 800 gram.

160 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192-

Röktobak. Bilaga 12 (forts.)

Kungl. Maj:tu proposition Nr LMt.

Kil

Bilaga 13.

Tabell, utvisande i fråga om tobaksraror i genomsnittliga prislägen innebörden av föreslagen skattebelastning å tobaksvaror, som vid övergången till förändrad beskattning kvarligga ä tullnederlag till följd av 1922 års införselförbud.

(Beloppen angivas beträffande röktobak i kronor för kilogram samt beträffande övriga tobaksvaror i öre för stycke.)

1 Då ifrägakomna varor i allmänhet torde vala av lägre kvalitet, komma de troligen att utförsäljas i prislägen, som ansluta sig till monopolbolagets.

1 Nu gällande ^särskild skatt å importerade varor utgör: för cigarrer 3 öre, för cigarrcigarretter 1.8 öre och för cigarretter 0.7 öre, allt per stycke, samt för röktobak 4 kronor per kilogram.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 153 höft. (Nr 192.)

162 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

INNEHÅLL.

SID.

I. Författningsförslag...................................................................................... 2

A. Förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 191b (nr b36)

angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket . .................... 2 1

B. Kungörelse angående vissa ändringar ?* förordningen den 9 juni 1911 (nr 80)

med tulltaxa för inkommande varor samt därvid fogad tulltaxa ............ 5

C. Förordning angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror...... 7

Ii. Historik ................................................................................................... It

A. Tidigare utredningar............................................................................ 11

B. 191b års proposition............................................................................ 12

C. Det svenska tobaksmonopolet .................................................................. 12

a) Monopollörordningen..................................................................... 12

b) Monopolbolaget ....................................................................... 13

Aktiekapitalet, s. 13. — Styrelsen, s. 14. — Kontraktet mellan staten och monopolbolaget, s. 14. — Instruktionen för de av Kung], Maj:t utsedda styrelseledamöterna, s. 15. — Instruktionen för de av Kungl. JVIaj:t utsedda revisorerna, s 15.

I). Kostnaderna för monopolets införande...................................................... 15

E. Monopolbolagets verksamhet................................................................... 18

a) Organisation och förvaltning ......................................................... 18

b) Arbetare och tjänstemän .............................................................. 17

F. Statistik ............................................................................................. 18

a) Den totala tobakskonsumtionen under åren 1916—1923 ..................... 18

b) Genomsnittspriser å dels de av tobaksmonopolet försålda, dels de av

tobakshandlarna importerade tobaksvarorna ................................. 24

c) Tobaksmonopolets distributionskostnader ..................................... 25

d) Av tobaksmonopolet lämnad försäljningsrabatt ................................. 25

e) Tobaksmonopolets till statsverket redovisade tobaksskattebelopp......... 26

f) Tobaksmonopolets vinst ............................................................... 26

g) Statens inkomster av tobakshanteringen ......................................... 27

III. Frågan om kontraktsnppsägning .................................................................. 28

A. Statsmonopol eller fri näring.................................................................. 28

1904 års kommittébetänkande, s. 28. — Departementschefen år 1909 samt 1909 års sakkunniga, s. 28. — Kungl. Maj:t och riksdagen år 1914, s.

29. — Departementschefen, s. 29.

B. Statsdrift eller enskild drift .................................................................. 30

Departementschefen.......................................................................... 30

Tiden för monopolrättens upplåtande ...................................................... 31

Departementschefen ........................ . ............................................... 32

I). Tobaksmonopolets ställning till odlingen, handeln och importen .................. 32

a) Monopolet och tobaksodlingen ............................ 32

b) Monopolet och allmänna handeln .................................................. 33

Departementschefen ...... 34

c) Monopolet och importhandeln ...................................................... 34

Departementschefen ..................................................................... 35

Kanal. Maj:tft proposition Nr 192.

168 SID.

IV. Tobaksbeskattningon ................................................................................. Sfi

A. Tull ............................................................... Sfi

B. Ordinarie tobaksskatt..................... 39

C. Särskild skatt å tobak ................................................................... 40

D Förslag till tobaksbeskattningens ordnande ................................................ 4fi

a) Formerna för beskattningen...................... 4fi

Kommerskollegium, s. 53. — Generaltullstyrelsen, s. 53. — Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, s. 56. — Svenska tobaksongrossisternas förening, s. 56.

b) Grunderna för beskattningen samt skattesatserna .............................. 57

Kvantitetsskatt, s. 57. — Värdeskatt, s. 57. — Överförande av vinst till skatt, s. 56. — Skattebelastningens fördelning, s. 59. — Olika skatt 4 inhemska och importerade varor, s. 59. — Skattesatsernas storlek, s. 60.

— Inkomstberäkning, s. 63.

c) Yttranden ang. grunderna för beskattningen samt skattesatserna ......... 04

Kommerskollegium, s. 64. — Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, s. 65; reservationer, s. 67. — Svenska tobaksengrossisternas förening, s. 70.

K. Departementschefen ............................................................................. 71

F. Resandetullen ...................................................................................... 83

Generaltullstyrelsen, s. 84. — Departementschefen, s. 85.

V. Särskilda frågor .......................................................................................... hh

A. Kostnaden för understödet åt äldre tobaksarbetare .............................. ..... 86

Statens arbetslöshetskommission, s. 86. — Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, s. 90. — Departementschefen, s. 91.

B. Önskemål inom detaljhandeln................................................................ 91

Representanter för handeln dr 1923, s. 91. — Vissa tidigare utredningar, s. 91. — Sveriges tobakshandlares riksförbund år 1920. s. 94. •— Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet år 1921, s. 94. — Kommerskollegium, s. 95. — Interpellation vid 1921 års riksdag, s. 95. — Sveriges tobakshandlares riksförbund år 1924, s. 97. — Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet år 1924, s. 97; reservation, 8. 99. — Uppgifter angående s. k. tobaksspecialister, s. 99. — Departementschefen, s. 100.

('.. Önskemål inom importhandeln Departementschefen........

I). Restitutioner.................................................. 102

a) Tidigare uttalanden........................................................................ 102

Sammanslutningar av tobakshandlare, s. 102. — Yttranden år 1919, s. 103.

— 1919 års riksdag, s. 103. — Kungörelse år 1919, s. 103. — Svenska tobaksengrossisternas förening år 1921, s. 104. — Kommerskollegium år 1922, s. 104. — Kungl. Maj:t år 1923, s. 105. — Restitution av tullavgift, s. 105.-— Kommerskollegium och generaltullstyrelsen år 1923, s. 105.— Kommerskollegium år 1923, s. 106.

b) Omfattningen av beviljade restitutioner .......................................... 106

c) Svenska tobaksengrossisternas förening år 1923 ................................. 106

d) Departementschefen....................................................... 107

K. Införselförbudet år 1922 ...................................................................... 108

Departementschefen.......................................................................... Ilo

VI. Departementschefens hemställan ................................................................ 111

102 Förslag till kungörelse med vissa ordningsföreskrifter för in- och utförseln av tobaksvaror in. m.................................................................................. 113

164 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

SID.

tillägor.......................................................................................................121

1. Huoudkontraktet mellan svenska staten och aktiebolaget svenska tobaksmonopolet 123

2. Instruktionen för de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna i monopolbolaget 127

3. Instruktionen för de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna i monopolbolaget ...... 130

Till finansdepartementets lagbyrås promemoria hörande förslag till:

i. förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 191b (nr b36)

angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket ............................. 132

5. kungörelse angående vissa ändringar i förordningen den 9 juni 191b (nr SO)

med tulltaxa för inkommande varor samt därvid fogad tulltaxa............... 134

ti. förordning angående behandlingen av till riket inkommande lobaksvaror ...... 130

7. lag angående vissa ändringar i lagen den 8 juni 1923 (nr 1b7) om straff för

olovlig varuinförsel............................................................................ 140

8. kungörelse med vissa ordningsföreskrifter för in- och utförseln av tobaks-

varor m. in. .......................................................................... 141

9. tilläggskontrakt till det mellan svenska staten och aktiebolaget svenska lobaks-

monopolet träffade kontraktet om utövande av statens tobaksmonopol ...... 149

10. Sammanställningar av nuvarande och föreslagna avgifter i absoluta tal och i

procent av priskurantpriset enligt 1923 års omsättning och priser ............... 150

11. Tabell angivande tobaksvarornas nuvarande tull- och skattebelastning jämte nu

föreslagna skattesatser, beräknade å 1923 års omsättningssiffror ................ 154

12. Tabell över skattebelastningen å lobaksvaror i skilda prislägen....................... 155

13. Tabell, utvisande i fråya om lobaksvaror i genomsnittliga prislägen innebörden

av föreslagen skattebelastning å tobaksvaror, som vid övergången till förändrad beskattning kvarligga å tnllnederlag till följd av 1922 års införselförbud ...... 101

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.