angående pension å allmänna indragning sstaten åt regementspastorn A. T. Dehlgren

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

9 Nr 30.

Kungl. Maj-ts proposition till riksdagen angående pension å allmänna indragning sstaten åt regementspastorn A. T. Dehlgren; given Stockholms slott den 1 februari 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Carl Malmroth.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot, Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Malmroth anför:

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 8 september 1923 dagtecknad skrift har regementspastorn, bataljonspredikanten vid flottans station i Stockholm Alfred Teodor Dehlgren, som anhållit om avsked från sin befattning såsom bataljonspredikant från och med den 1 mars 1924, gjort ansökning att därvid få komma i åtnjutande av pension.

Dehlgren, som är född den 14 november 1842, tillträdde befattningen såsom bataljonspredikant vid flottans station i Stockholm från och med den 1 mars 1878.

211 24

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

I yttrande den 24 september 1923 har stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm — med förmälan att Dehlgren i egenskap av bataljonspredikant uppbure avlöning enligt stat med 1,410 kronor för år, ävensom att Dehlgren, som vore delägare i flottans pensionskassa endast vad anginge gratial till änka och barn, icke vore berättigad till pension från kassan — hemställt, att framställning måtte göras hos riksdagen om beredande av pension från allmänna indragningsstaten åt Dehlgren, att utgå med enahanda belopp som honom tillkommande avlöning eller 1,410 kronor för år.

Marinförv ältning en har den 15 oktober 1923 avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört, att ämbetsverket, som inhämtat, att Dehlgren för sin befattning icke uppbure avlöning från Skeppsholms församling, instämde i den av stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm gjorda hemställan.

Direktionen över flottans pensionskassa har uti den 14 december 1923 avgivet yttrande erinrat, att, därest gällande grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar varit å Dehlgren tillämpliga, skulle han i sammanlagd pension och fyllnadspension kommit i åtnjutande av 80 procent av 1,410 kronor eller 1,128 kronor. Då en pension av så ringa belopp syntes vara alltför knappt tillmätt för innehavaren av eu prästerlig beställning, funne direktionen det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att pensionen för Dehlgren, som innehade nära 40 års tjänstetid, icke sattes lägre än hans blygsamt tillmätta avlöning av 1,410 kronor.

I utlåtande den 4 januari 1924 har statskontoret anfört, att, därest Dehlgrens anhållan om avsked från befattningen såsom bataljonspredikant vid flottans station i Stockholm bifölles, syntes i betraktande av hans långa tjänstetid och uppnådda höga ålder någon pension av statsmedel böra beredas honom. Med hänsyn till vad i ärendet anförts och då emeritilön för extraordinarie präst skulle enligt lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 35) om emeritilöner för präster utgöra 1,500 kronor, ansåge statskontoret anledning föreligga att i detta fall bestämma pensionen på sätt som föreslagits eller till avlöningens hela belopp. På grund härav hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Dehlgren finge från och med månaden näst efter den, då han entledigades från sin befattning såsom bataljonspredikant vid flottans station i Stockholm, under sin återstående livstid uppbära pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 1,410 kronor årligen, dock utan rätt att därå åtnjuta sådant pensionstillägg, varom stadgades i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.

11 Kung!. Maj:ts proposition nr 30.

Med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter anser även jag det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att Dehlgren efter erhållet avsked beredes pension av statsmedel. Pensionen, vilken, på sätt statskontoret hemställt, torde böra åtnjutas från och med månaden näst efter den, då avsked beviljas Dehlgren, synes mig i enlighet med myndigheternas förslag böra bestämmas till enahanda belopp, varmed Dehlgrens avlöning enligt stat utgår, eller till 1,410 kronor för år samt bestridas från allmänna indragningsstaten. Såsom statskontoret ifrågasatt, torde emellertid föreskrift böra meddelas, att å pensionsbeloppet icke må utgå pensionstillägg enligt omförmälda kungörelse den 15 juni 1922.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att regementspastorn, bataljonspredikanten vid flottans station i Stockholm Alfred Teodor Dehlgren må från och med månaden näst efter den, varunder han erhåller avsked från sin befattning såsom bataljonspredikant, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 1,410 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Beparteraents

chefen.

Fritz Dahlbom.