angående upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor

Kutig!. Maj:ts proposition Nr 41.

1 Nr 41.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor; given Stockholms slott den 7 februari 1924.

f x,4 ,;.f ( ; , !jvV. }r 1 ...

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över lxandelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Nils Wohlin.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Muj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger. ministern för utrikes ärendena friherre Marks von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth. Hasselrot, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Wohlin, följande:

Under en följd av år har riksdagen, i regel för ett år i sänder, medgivit, att Kungl. Maj:t skulle äga åt svenska medborgare, i den ordning Kungl. Maj:t bestämde, under en tid för varje gång av högst tjugu år mot årlig avgift och under villkor i övrigt, som det skulle tillkomma Kungl. Maj:t att fastställa, upplåta begagnandet av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor, med rätt därjämte för den, som erhållit upplåtelse, att vid upplåtelsetidens utgång äga företräde till förnyad upplåtelse, därest sådan ifrågakomma. Dylikt medgivande har av 1923 års riksdag enligt skrivelse nr 7ö lämnats för tiden intill den 1 juli 1924.

Då jag nu går att för Kungl. Maj:t anmäla frågan om förlängning av ovannämnda bemyndigande, ber jag att till en början i korthet få erinra om de åtgärder, som under de senaste åren vidtagits eller ifrågasatts för att — i Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 31 höft. (Nr 41.) 1

2 Gruvlagstiftningssakkunnigas betänkande den 31 mars 1923.

Gruvlagsliftninqssakkunnigas skrivelse den 13 mars 19.22.

yttranden över gruvlagstiftningssakkunnigas förslag.

Chefens för handelsdepartementet anförande till statsrådsprotokollet den 21 april 1922.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 41.

avbidan på ny gruvlagstiftning och därmed sammanhängande definitiva anordningar för förvaltningen av kronans gruvegendom — provisoriskt åvägabringa största möjliga enhetlighet på ifrågavarande förvaltningsområde. 1 dylikt hänseende tillåter jag mig anföra följande.

Den 31 mars 1922 inkommo de sakkunniga för utarbetande av förslag till ny gruvlagstiftning, i anledning av erhållet uppdrag, till handelsdepartementet med betänkande jämte förslag till förordning om förvaltning av kronans jordägarandelar i gruvor, vilken förordning var avsedd att utfärdas i administrativ väg med giltighet endast tills vidare i avbidan på de förändrade bestämmelser om dispositionen av samma jordägarandelar, som kunde komma att föranledas av den pågående revisionen av gällande gruvlagstiftning. I sitt berörda betänkande föreslogo de sakkunniga, bland annat, att förvaltningen av kronans jordägarandelar tills vidare skulle uppdragas åt den under år 1917 tillsatta kommissionen för undersökning och tillgodogörande av vissa mineralfyndigheter å kronojord, vai jämte enligt de sakkunnigas förslag vissa uppgifter med avseende å förvaltningen skulle tillkomma vederbörande länsstyrelser och kommerskollegium.

I samband med avlämnandet av nyssnämnda betänkande ingåvo de sakkunniga till dåvarande chefen för justitiedepartementet en den 13 mars 1922 dagtecknad skrivelse, däri de sakkunniga bland annat anförde, att de vid behandlingen av frågan rörande förvaltningen av kronans jordägarandelar kommit till det resultat, att lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län borde ersättas med eu ny lag, gällande för fyndigheter å odisponerad kronojord inom hela landet och innehållande ändrade bestämmelser även i flera andra avseenden. Ett av de sakkunniga uppgjort lagförslag i ämnet fanns fogat vid den till chefen för justitiedepartementet ingivna skrivelsen.

Över förslagen infordrades utlåtanden från åtskilliga myndigheter och institutioner, däribland kommerskollegium. Kollegium, som i huvudsak anslöt sig till de sakkunnigas mening, föreslog emellertid beträffande förvaltningen av kronans jordägarandelar, att densamma — i stället för att anförtros åt 1917 års mineralfyndighetskommission — skulle uppdragas åt kollegium, varigenom förenkling i arbetet och besparing i kostnader skulle vinnas.

För egen del anförde min företrädare i ämbetet — vid anmälan för Kungl. Maj:t den 21 april 1922 av frågan om proposition till riksdagen angående förnyande av det för tiden intill den 1 juli 1922 Kungl. Maj:t lämnade bemyndigandet att utarrendera kronans jordägarandelar — att han funne den av kommerskollegium framförda tanken värd synnerligt beaktande, varför han ansåge densamma böra, innan slutligt ståndpunktstagande ägde rum till det av de sakkunniga framlagda förslaget till förordning om förvaltning av kronans jordägarandel i gruva, tagas under närmare övervägande. Det

Kung!. Maj:ts proposition Nr 41.

syntes honom därför till en början lämpligt, att kommerskollegium erhölle i uppdrag att utarbeta förslag till de jämkningar i det av gruvlagstiftningssakkunniga framlagda förslaget, som föranleddes av den ifrågasatta ändringen beträffande förvaltningsorganet eller som eljest enligt kollega mening borde genomföras. Vid fullgörande av detta uppdrag syntes, för vinnande av enhetlighet i förvaltningen av kronans gruvegendom, jämväl böra tagas under övervägande, huruvida icke dels den verksamhet, som utövades av 1917 års mineralfyndighetskommission, kunde övertagas av kommerskollegium, dels ock de förvaltningsuppgifter, som anginge annan kronans gruvegendom än jordägarandelarna, närmast då de för kronans räkning å såväl krono- som enskild jord verkställda inmutningarna, kunde sammanföras hos kollegium.

Sedan Kungl. Maj:t därefter genom beslut den 9 juni 1922 uppdragit åt kommerskollegium att, med beaktande av vad bemälde departementschef sålunda anfört, verkställa den av honom ifrågasatta överarbetningen av de sakkunnigas förslag, avgav kollegium den 14 oktober 1922 utlåtande i ämnet, i sammanhang varmed kollegium, i enlighet med de kollegium givna direktiven och på grundval av vissa av kollegium förordade principer, framlade, bland annat, förslag till förordning om förvaltningen av kronans gruvegendom. Vid utlåtandet voro fogade till kollegium inkomna yttranden från ett flertal myndigheter och institutioner.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 9 februari 1923 av frågan om proposition till riksdagen om förnyande av det utav föregående års riksdagar Kungl. Maj:t lämnade bemyndigandet att utarrendera kronans jordägarandelar i gruvor erinrade min företrädare i ämbetet, hurusom den av kommerskollegium verkställda överarbetningen i vissa hänseenden av det utav gruvlagstiftningssakkunniga på sin tid avgivna förslaget till förordning angående förvaltning av kronans jordägarandel i gruva bland annat syftade till åstadkommande av en ur många synpunkter önskvärd centralisering av den för det dåvarande på ett flertal olika myndigheter uppdelade förvaltningen av kronans gruvägarintressen. Departementschefens avsikt hade varit att, för avhjälpande av den rådande bristen på enhetlighet i förvaltningssystemet, ingå i prövning av de ingivna författningsförslagen och de däröver avgivna yttrandena. Då emellertid Kungl. Maj:t genom beslut den 24 november 1922 föreskrivit, att gruvlagstiftningssakkunnigas arbete skulle vara slutfört senast den 31 maj 1923, vid vilket förhållande det icke syntes komma att dröja alltför länge, innan frågan om ny gruvlagstiftning komme under prövning, ansåge departementschefen olämpligt att vid nämnda tillfälle taga ställning till berörda förslag till förordning, som ju vore avsedd att gälla allenast för tiden intill dess ny gruvlagstiftning kunde träda i kraft. Härtill komme, att en nyorganisation av förvaltningen av kronans jordägarandelar i enlighet med författningsförslaget förutsatte vissa ändringar i 1918 års lag och följaktligen icke kunde genomföras annorledes än i samband med att dylika

Kommerskollega utlåtande den 14 oktober 1922.

Chefens för handelsdepartementet anjörayide till statsrådsprotokollet den 9 februari 1923 och riksdagens beslut satnmo år.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 41.

ändringar vidtoges. Chefen för justitiedepartementet hade emellertid förut samma dag tillkännagivit, att han, med hänsyn till det läge, vari spörsmålet om revision av gruvlagstiftningen befunne sig, icke ansett lämpligt att för det dåvarande upptaga frågan om ändringar i 1918 års lag. I enlighet härmed hade han allenast tillstyrkt avlåtande av proposition till riksdagen om fortsatt tillämpning till den 1 oktober 1924 av sagda lag, vilken hemställan av Kungl. Maj:t bifallits.

Av ovannämnda skäl ville min företrädare inskränka sig till att tillstyrka, att äskande gjordes hos riksdagen om ytterligare ett års förlängning av bemyndigandet för Kungl. Maj:t att utarrendera kronans jordägarandelar i gruvor. Enligt hans mening hindrade detta emellertid icke, att man, i avbidan på den nya gruvlagstiftningen och därmed sammanhängande definitiva anordningar för förvaltningen av kronans gruvegendom, borde kunna vidtaga vissa — låt vara mera begränsade — åtgärder för avhjälpande av den rådande bristen på enhetlighet i förvaltningssystemet.

Efter att hava erinrat om de dåvarande anordningarna på ifrågavarande område anförde departementschefen vidare följande:

»Vad som i centraliseringshänseende närmast synes mig nu kunna åtgöras är, att, i anslutning till vad jag under fjolåret ifrågasatt och kommerskollegium därutinnan föreslagit, en generell föreskrift meddelas om, att förvaltningen av kronans gruvegendom skall för den tid, varom nu är fråga, ankomma på kommerskollegium, dock att av praktiska skäl från kollegii förvaltning alltjämt torde böra undantagas dels den gruvegendom, som för närvarande förvaltas av Mertainens gruvaktiebolag och domänstyrelsen, dels intill utmålsläggningen de inmutningar, som av Sveriges geologiska undersökning för kronans räkning verkställts eller komma att verkställas, dels ock slutligen jordägarandelarna i nyinmutade fyndigheter å kronojord inom de sydligare länen, beträffande vilka jordägarandelar 1899 års kungörelse fortfarande torde böra gälla.

Åt kommerskollegii förvaltning skulle sålunda i första hand anförtros dels de jordägarandelar, som utarrenderats enligt 1899 års kungörelse men för vilka arrendetiden utgått eller utgår, dels de nu under 1917 års mineralfyndighetskommissions förvaltning stående jordägarandelarna i de enligt 1918 års lag nyinmutade fyndigheterna, till följd varav nyssberörda kommission skulle upphöra, dels ock efter vederbörlig utmålsläggning de inmutningar, som av Sveriges geologiska undersökning verkställts eller verkställas för kronans räkning. I övrigt skulle under kommerskollegii inseende falla ali kronans gruvegendom, som icke enligt vad ovan sagts särskilt undantagits.

Några allmänna regler — utöver dem, som innehållas i 1899 års kungörelse — rörande dispositionen av jordägarandelarna och övriga förvaltningsobjekt torde icke under provisorietiden kunna meddelas, utan lära erforderliga beslut få fattas från fall till fall. Härvid bör givetvis gälla, att, där fråga är, huruvida under kommerskollegii förvaltning stående gruvegendom skall nyttiggöras genom utarrendering eller på annat sätt, kollegium skall hava att med eget förslag underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning.»

I anslutning till ovan återgivna anförande och sedan departementschefen tillkännagivit sin avsikt att vid ett senare tillfälle, i överensstämmelse med de av honom angivna riktlinjer, påkalla Kungl. Majds beslut i förvaltnings-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 41.

frågan, äskades hos riksdagen allenast förlängning av merberörda bemyndigande. Såsom jag redan nämnt, blev detta äskande — liksom ock den på föredragning av chefen för justitiedepartementet beslutade framställningen om förlängning av 1918 års lag — av riksdagen bifallet.

Sedermera bär Kungl. Maj:t genom beslut den 17 maj 1923, i enlighet med Kungl. Xaj.ts de riktlinjer, som äro angivna i ovannämnda statsrådsprotokoll över handels- “• 19go ärenden för den 9 februari 1923, utfärdat föreskrifter rörande förvaltningen av kronans gruvegendom att gälla tillsvidare från och med den 1 juli 1923, i sammanhang varmed Kungl. Maj:t förordnat, att 1917 års mineralfyndighetskommissions verksamhet skulle upphöra med utgången av juni månad 1923.

På föredragning av chefen för justitiedepartementet har Kungl. Maj:t nu Kungl. Maj.ts förut i dag beslutat till riksdagen avlåta proposition avseende bland annat ^Hnne" fortsatt tillämpning för tiden intill den 1 januari 1926 av 1918 års lag, varande års allenast med en mindre ändring, vilken i detta sammanhang saknar betydelse,

Till statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 25 nästlidna langning av januari, därav utdrag fogats vid nyssberörda proposition, har chefen för justitie- 13,6 lng' departementet anmält, att de här förut omförmälda sakkunniga numera avgivit betänkande med förslag till ny gruvlagstiftning, vilket betänkande jämte därvid fogade reservationer för närvarande vore under tryckning, samt vidare, såsom skäl för den ifrågasatta förlängningen, anfört bland annat följande.

Med hänsyn till det läge, i vilket frågan om ny gruvlagstiftning befunne sig, syntes honom tvekan icke råda därom, att den provisoriskt gällande ordningen på det område, som reglerades av 1918 års lag, borde tillsvidare upprätthållas. Någon anledning att upptaga den vid ärendets behandling under de båda senaste åren berörda frågan om att — i avbidan å en definitiv lagstiftning — ersätta 1918 års lag med en ny, likaledes provisorisk lag, gällande för fyndigheter å kronojord inom hela landet och innehållande ändrade bestämmelser även i flera andra hänseenden, syntes honom för närvarande icke föreligga. Med dylika mera vittgående förändringar borde lämpligen anstå, till dess ståndpunkt kunde tagas till det av gruvlagstiftningssakkunniga avgivna förslaget. Huruvida den slutliga prövningen av detta förslag kunde ske inom sådan tid, att frågan kunde föreläggas nästa års riksdag vore med hänsyn till ämnets vikt och omfattning tvivelaktigt. Då emellertid möjligheten härav icke vore utesluten, syntes en utsträckning av den provisoriska lagens giltighet böra avse den tid, som under förutsättning av frågans avgörande vid 1925 års riksdag kunde antagas förflyta, innan en ny lag kunde träda i kraft, d. v. s. tiden intill den 1 januari 1926.

Då sålunda, enligt vad chefen för justitiedepartementet meddelat, förslag till Departementsny gruvlagstiftning icke kommer att föreläggas den nu sammanträdande riks- c''ef'endagen och frågan om 1918 års lags utsträckande till att gälla fyndigheter å kronojord över hela landet icke ansetts böra till prövning upptagas annorledes än i samband med nyssberörda spörsmål, lärer icke heller i avseende å för-

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. .11 höft. (Nr i I.) 2

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 41.

valtningen av kronans jordägarandelar definitiva anordningar nu kunna träffas. Genom de under fjolåret i ifrågavarande hänseende vidtagna åtgärderna, varigenom förvaltningsuppgifterna i huvudsak sammanförts hos kommerskollegium, har emellertid, efter vad de hittills vunna erfarenheterna synas giva vid handen, åstadkommits en förhållandevis tillfredsställande provisorisk ordning, vilken — i avbidan på ett slutligt ordnande av här avsedda lagstiftnings- och därmed sammanhängande förvaltningsfrågor — lämpligen torde böra allt fortfarande upprätthållas. För dylikt ändamål torde framställning nu böra göras hos riksdagen om förlängning av det Kungl. Maj:t givna bemyndigandet att utarrendera kronans jordägarandelar i gruvor. Förlängningen synes mig skäligen höra avse tiden till den 1 januari 1926 eller samma dag, intill vilken, enligt vad Kungl. Maj:t föreslagit, 1918 års lag skulle givas fortsatt tillämpning.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

att för tiden intill den 1 januari 1926 medgiva, att Kungl. Maj:t må äga åt svenska medborgare, i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer, mot årlig avgift och under de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t fastställer, under en tid för varje gång av högst tjugu år upplåta begagnandet av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor, med rätt därjämte för den, som erhållit upplåtelse, att vid upplåtelsetidens utgång äga företräde till förnyad upplåtelse, därest sådan ifrågakomma!’.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar hans Maj:t Konungen lämna bifall och förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans von Arnold.

Stockholm. Isaac Mavcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.