med förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänste¬ män vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

Kungl. Maj:ta proposition nr 155.

1 Nr 155.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk; given Stockholms slott den 13 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

GUSTAF.'

Viktor Larsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 126 käft. (Nr 155.)

605 *5

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Förslag

till

Lag

om vissa ändringar i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Härigenom förordnas,

dels att 13,17, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 28, 29, 30, 35 och 39 §§ i lagen den 4juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk skola — 13, 17, 20, 23, 26, 28, 35 och 39 §§ i nedan angivna delar — erhålla följande ändrade lydelse;

dels ock att den vid nämnda lag fogade åldersförteckning skall erhålla den ändrade lydelse, härvid fogade åldersförteckning utvisar.

13 §.

1. För nedanstående ordinarie befattningar, vilka tillsättas genom förordnande på viss tid, skola gälla följande tjänstepensionsunderlag:

generaldirektör ................................................................................. 9,000 kronor

överdirektör och souschef, överdirektör samt överingenjör vid

statens järnvägar ................. 8,000 »

överdirektör vid statens vattenfallsverk ....................................... 8,000 »

verkstadsdirektör vid telegrafverket ............................................ 7,000 »

telefondirektör i Stockholm.......................................................... 7,000 »

sådan distriktschef vid statens järnvägar, som vid tillträdandet av nämnda befattning icke innehade annan ordinarie tjänst

vid statens järnvägar ................................................................ 7,000 »

kraftverksdirektör vid statens vattenfallsverk ............................. 7,000 »

2. För tjänsteman -----------—-------

-----—--------i lagen.

17 §.

1. För ordinarie befattningar, vilka tillsättas genom konstitutorial, skola

gälla nedan angivna tjänstepensionsunderlag.

2. Av de

Kanyl. Maj.ts proposition nr löö.

tredjedel avgiftspensionsunderlag.

20 §.

1. Tjänstår enligt — — — — — — — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — — — — — — nämnda företag.

Jämväl i annat fall må tjänsteman efter prövning av Konungen kunna

förklaras berättigad att få såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension tillgodoräkna, helt eller delvis, den tid han utom statens tjänst må hava utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som kan anses hava varit till särskilt gagn för hans arbete i statstjänst.

I fråga — — ;— — — — — — — — — — — såsom tjänstår.

2. Avgiftsår enligt---— —--—--—--- — —--

— — — — — — — — — — -—• — — — — — icke-ordinarie personal.

21 §.

1. Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för tjänsteman:

a) då lian ujipnått den för hans befattning stadgade pensionsåldern, Konungen eller, där Konungen ej tillsatt befattningen, vederbörande styrelse likväl obetaget att låta anstå med avskedet, därest och så länge tjänstemannen prövas kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre än till utgången av den månad, under vilken han fyller sjuttio år;

b) då han träffats av olycksfall i tjänsten och olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga för honom att behörigen sköta sin tjänst samt han av vederbörande myndighet prövas icke lämpligen kunna tjänstgöra i annan befattning vid verket;

c) då han befinnes vara till följd av sjukdom, vanförliet eller lyte i andra fall än under b) sägs eller till följd av nedsatt arbetsförmåga ur stånd för framtiden att behörigen sköta sin tjänst samt han av vederbörande myndighet prövas icke lämpligen kunna tjänstgöra i annan befattning vid verket.

2. Befinnes tjänsteman, som i detta kapitel avses, urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden och är ej sådant fall för handen, varom i 1 mom. b) eller c) sägs, må tjänstemannen, därest han uppnått en levnadsålder, som iped högst sju år understiger den för honom bestämda pensionsåldern, kunna av Konungen, på därom av vederbörande myndighet gjord framställning, förklaras skyldig att avgå från tjänsten.

3. Har tjänsteman, för vilken enligt 1 mom. a) av denna paragraf inträtt skyldighet att avgå från tjänsten, underlåtit att söka avsked eller har tjänsteman, å vilken bestämmelserna i 1 mom. b) eller c) äga tillämpning, icke själv sökt avsked, kan han jämväl utan därom gjord ansökan entledigas av Konungen eller, där Konungen ej tillsatt befattningen, av vederbörande styrelse, och skall i sammanhang därmed frågan om tjänstemannens rätt till pension avgöras.

4 Kungl. Alaj:ts proposition nr 155.

22 §.

1. Rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av tjänstepension tillkommer:

a) tjänsteman, för vilken skyldighet att avgå från tjänsten inträtt enligt bestämmelsen i 21 § 1 mom. a) under förutsättning, att han kan räkna minst tio tjänstår;

b) tjänsteman, som enligt bestämmelsen i 21 § 1 mom. b) är skyldig att avgå från tjänsten;

c) tjänsteman, som enligt bestämmelsen i 21 § 1 mom. c) är skyldig att avgå från tjänsten; samt

d) tjänsteman, som med tillämpning av bestämmelsen i 21 § 2 mom. förklarats vara skyldig att avgå från tjänsten.

2. Tjänsteman, vilken vid uppnående av pensionsåldern icke kan räkna tio tjänstår och alltså då icke är berättigad till erhållande av tjänstepension enligt 1 mom. a), må icke heller sedermera komma i åtnjutande av sådan, även om han på grund av stadgandet i 21 § 1 mom. a) tillätes kvarstå i tjänsten efter pensionsålderns inträde.

23 §.

Beloppet av pension i fall, som avses i 22 § 1 mom. a), (ålderspension) bestämmes enligt följande grunder:

a) Innehar tjänstemannen----—----—------

— ------— — —--utgöra medeltalet av de högsta pensions-

underlag, vilka under vart och ett av de senast förflutna tre åren före avgången varit gällande för honom; och skall,--— —-----—--

— — — — — — — — — — — — — — för tjänsten;

b) Uppgår antalet--------------understiger 30.

24 §*

Pension i fall, som avses i 22 § 1 mom. b), (invalidpension) utgår med det belopp, som motsvarar summan av de för tjänstemannen vid tiden för olycksfallet gällande statspensionsunderlag och avgiftspensionsunderlag.

25 §.

1. Beloppet av pension till tjänsteman, som avses i 22 § 1 mom. c) och d), (sjukpension) bestämmes enligt de i 23 § angivna grunder; dock utgår sådan pension med lägst sjuttiofem procent av hel pension..

2. Vid tillämpningen av bestämmelserna i 1 mom. gäller den inskränkningen, att pensionen icke må överstiga den pension, som tjänstemannen skulle hava erhållit, därest han med det för honom gällande pensionsunderlaget kvarstått i befattningen till den levnadsålder, vid vilken skyldighet att avgå från tjänsten inträder.

26 §.

Av tjänstepension — — — — —- — de i 23 § angivna grunder —--

— — — såsom statspension.

28 §•

1. Tjänsteman, som avses i detta kapitel, skall erlägga pensionsavgift till nedan angivna belopp för år räknat:

5 Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

29 §.

Tjänstepension för tjänst, som avses i denna lag, må endast med de inskränkningar, som här nedan stadgas, åtnjutas samtidigt med lön, arvode eller pension för annan sådan tjänst eller annan statstjänst, nämligen:

a) den, som vid avgång från tjänsten innehar eller sedermera erhåller annan ordinarie statstjänst, må för den tid, lön eller arvode för sådan tjänst åtnjutes, uppbära allenast den del av tjänstepensionen, som anses såsom avgiftspension; dock må, där lönen eller arvodet understiger tjänstepensionen, utöver avgiftspensionen utgå så stort belopp av statspensionen, att pension och lön eller arvode tillsammans motsvara summan av tjänstepensionen och eu tredjedel av lönen eller arvodet;

b) den, som vid- avgång från tjänsten redan åtnjuter eller samtidigt därmed erhåller pension för annan tjänst, som avses i denna lag, må uppbära dels avgiftspension för båda tjänsterna, dels ock den av statspensionerna, som är större, eller, om båda statspensionerna äro lika, halva beloppet av vardera;

c) den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter eller samtidigt eller sedermera erhåller pension för statstjänst, å vilken denna lag icke äger tillämpning, må för den tid, sådan pension åtnjutes, av tjänstepensionen enligt denna lag uppbära avgiftspensionen samt därutöver i förekommande fall så stort belopp av statspensionen, som må erfordras för att tjänstepensionen enligt denna lag jämte vad av den andra pensionen får vid sådan förening åtnjutas skall motsvara sammanlagda beloppet av den större pensionen och en tredjedel av den mindre eller, om båda pensionerna äro lika, den ena av dem, ökad med eu tredjedel.

Därest med tillämpning av de under a), b) och c) givna bestämmelserna sammanlagda beloppet av lönen eller arvodet och pensionen eller av pensionerna understiger femtusen kronor, skall avdrag å pensionsbeloppet äga rum endast i den män, som erfordras för att pensionen tillsammans med

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

vad vederbörande åtnjuter i lön eller arvode eller annan pension icke må överstiga femtusen kronor.

30 §.

Om den, som är berättigad till tjänstepension enligt denna lag, tillika är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt 12 § i denna lag eller däremot svarande stadgande i annan lag eller författning rörande pensionering av befattningshavare i statens tjänst, skall pensionen från pensionsförsäkringsfonden räknas såsom del av den honom enligt denna lag tillkommande tjänstepensionen, vilken alltså för den tid, pensionen från pensionsförsäkringsfonden åtnjutes, skall minskas med sistnämnda pensions belopp.

35 §

Vid tillämpning — —---— tillhörande 30:e lönegraden och med

en pensionsålder av 65 år.

_ 39 §.

Därest vid tillämpning av de i 23 § angivna grunder — — — — — — --------motsvarande befattning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.

Åldersförteckning,

angivande den i 19 § i lagen avsedda pensionsålder för en var sådan befattning vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, som tillsättes genom konstitutorial.

x) För expeditionsvakt, som tjänstgör vid postkontor, är pensionsåldern 65 år.

Katigt. Maj:ts proposition nr 155.

*) För maskin- och pannskötare, som tjänstgör vid kollossningskran, är pensionsåldern 63 år. a) För kontorist, som tjänstgör vid distrikts trafikavdelning, är pensionsåldern 65 år. s) För förste kontorist, som tjänstgör vid distrikts trafikavdelning, är pensionsåldern 65 år.

4) För telegrafexpeditör, som tjänstgör vid distriktshyrå eller hos telegrafstyrelsen, är pensionsåldern 67 år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

■”ildern F67 år^6 telegrafexpcdit8r> s»m tjänstgör rid distriktsbyrå eller hos telegrafstyrelsen, är pensions-

5 telegrafassistent, som tjänstgör rid distriktsbyrå eller hos telegrafstyrelsen, är pensionsåldern 67 år. ) För ÖTerhanmästare, som förestår avdelning, är pensionsåldern 63 år. åldern F67 telegrafas8istent’ bom tjänstgör vid distriktsbyrå eller hos telegrafstyrelsen, är pensions-

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

{)

*) För kontrollör, som tjänstgör vid distriktsbyrå eller I108 telegrafstyrelsen, är pensionsåldern 67 år. 3) För förste kontrollör, som tjänstgör vid distriktsbyrå eller hos telegrafstyrelsen, är pensionsåldern 67 år.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

II

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj;t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med t. f. cliefen för finansdepartementet anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Larsson:

Sedan Kungl. Maj:t på föredragning av t. f. cliefen för finansdepartementet beslutat avlåtande till riksdagen av proposition med förslag till civil tjänstepensionslag, anhåller jag att få till behandling upptaga frågan om ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattensfallsverk. Innan jag övergår till behandlingen av nämnda fråga, tillåter jag mig beröra ett annat spörsmål, som härmed äger sammanhang. Jag syftar härvid på den av 1921 års pensionskommitté väckta frågan om förändrat sätt för uppbörd och redovisning av pensionsavgifter.

Såsom framgår av t. f. chefens för finansdepartementet yttrande till stats-Uppbörd o

rådsprotokollet vid anmälan av frågan om civil tjänstepensionslag har departementschefen vid utarbetande av förslag i ärendet upptagit ett av bemälda pensionskommitté i dess betänkande med förslag till civil tjänstepensionslag framlagt förslag om förändrat sätt för pensionsavgifternas uppbörd och redovisning. Sistnämnda förslag innebär i huvudsak, att avgifterna för tjänstepensioneringen — i stället för att, såsom för närvarande sker, redovisas månadsvis — omföras årsvis från vederbörande avlöningsanslag till fonden för civila tjänsteinnehavares pensionering. Själva omföringsåtgärden skulle verkställas av statskontoret före juli månads utgång varje år, därvid beräkningen av det belopp, som skulle omföras, skullegrundas på uppgifterna i vederbörande verks stat över antalet befattningshavare i de särskilda graderna. Fråga uppstår då, huruvida vid kommunikationsverken en häremot svarande anordning bör genomföras beträffande de pensionsavgifter, som befattningshavarna vid dessa verk hava att gälda för den egna pensioneringen.

I sina utlåtanden över 1921 års pensionskommittés betänkande hava kommunikationsverkens styrelser upptagit berörda spörsmål till behandling.

Generalpoststyrelsen har härvid anfört, att med den stora personal, postverket hade, ett avsevärt belopp av postverkets driftsmedel skulle bindas genom det av pensionskommittén föreslagna förfaringssättet. Bestämmelsen om att avgifterna skulle erläggas för tjänst även om densamma icke uppe-

ch

redovisning v pensionsavgifter.

Avgivna yttranden.

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

hölles skulle dessutom förorsaka postverket eu avsevärd utgift. Vid postverket funnes nämligen ständigt av olika anledningar ett ganska stort antal vakanta tjänster. Postverket skulle vid tillämpning av kommitténs förslag härutinnan erlägga pensionsavgifter jämväl för dessa obesatta tjänster. Någon arbetsbesparing, som motiverade denna utgiftsökning för verket, innebure ej förslaget. Vederbörande redogörare skulle visserligen slippa att införa pensionsavgifterna till staten i avlöningslistan, men då avdrag för familjepensionering, beklädnad m. in. ändå måste göras och då pensionsavgifterna i stort sett vore konstanta och utan större besvär kunde införas vid listans uppläggande, bleve lättnaden ej avsevärd. Så länge nuvarande bestämmelser om dyrtidstillägg gällde, hade dessutom redogöraren behov av att veta bruttoavlöningen, d. v. s. avlöningen, innan pensionsavgifterna fråndragits, enär dyrtidstillägget beräknades å denna. I realiteten syntes därför kommitténs förslag — så länge nuvarande dyrtidstilläggsbestämmelser gällde — snarare komma att innebära ett merarbete icke blott för redogörarna utan även för vederbörande revisionsavdelning hos generalpoststyrelsen. Förhållandena härvidlag komplicerades jämväl därigenom, att avgiftsskyldigheten för kommunikationsverkens personal upphörde efter 30 avgiftsår. Generalpoststyrelsen ville därför såsom sill åsikt framhålla, att det föreslagna förfaringssättet för pensionsavgifternas uppbörd och redovisning vore för postverket olämpligt.

Järnvägsstyrelsen bär yttrat, att då ingen ändring vore avsedd att äga rum i avseende å familjepensionsavgifternas uppförande å avlöningslistorna, varigenom i allt fall en avdragsproeedur måste liga rum och en särskild kolumn för »utfårsumma» å listorna bibehållas, de praktiska fördelarna av reformen för statens järnvägars vidkommande bleve av ganska ringa betydelse. Vad man skulle vinna inskränkte sig huvudsakligen därtill, att arbetet med ifyllande av kolumnen i avlöningslistorna för pensionsavgifter samt hopsummering av kolumnen skulle bortfalla. Detta arbete, som vid statens järnvägar fördelades å en mångfald tjänsteställen, vore dock föga tidskrävande och dessutom av mera mekanisk art, eftersom avlöningslistan för eu månad jämförd med den för den närmast föregående, vilken tjänade till ledning vid den nya listans upprättande, företedde jämförelsevis få förändringar. Någon personalminskning genom den åsyftade förenklingen syntes sålunda icke kunna åstadkommas för statens järnvägars vidkommande, men däremot kunde med rätt stor sannolikhet förväntas, att anordningen skulle medföra behov av ökade arbetskrafter a styrelsens revisionskontor på grund av att granskningen _ av avlöningslistorna betydligt försvårades genom pensionsavgifternas försvinnande från listorna.

Vad åter beträffade den månatliga redovisningen till pensionsfonden av pen- # sionsavgifterna vore denna vid statens järnvägar av enklaste slag. I likhet med 'andra avgifter, som redovisades dels till statens järnvägars änke- och pupillkassa dels till enskilda järnvägarnas pensionskassa, uppfördes pensionsavgifternas summor av styrelsens och varje distrikts kassa å ett sammandrag, som översändes till styrelsens kammarkontor, där omföring av dessa summor till pensionsfonden ägde rum. Om alltså den arbetsbesparing, som skulle vinnas genom den ifrågasatta anordningen, tillämpad å statens järnvägar, komme att bliva av underordnad betydelse, skulle anordningen å andra sidan hänsyn till det vid statens järnvägar tillämpade bokföringssättet medföra åtskilliga olägenheter. Till en början vore att märka, att vid statens järnvägar förekomme månadsbokslut och att det sålunda bleve missvisande, om den utgift för avlöningar, som motsvarades av de avdragna pensionsavgifterna, skulle bokföras endast för den månad, då redovisning av avgifterna till pensionsfonden skulle ske. Visserligen kunde man tänka sig, att denna

Kitngl. Maj:ts proposition nr löf). 13

utgift statistiskt fördelades på de olika månaderna, men då denna fördelning måste genomföras först å statens järnvägars olika avdelningar och sedan inom dessa på de olika sektionerna m. in., skulle redan detta medföra ett arbete, som torde uppväga den ovan angivna förenklingen. Härtill komme, att de verkliga utgifterna för avlöning och sålunda även den del, som motsvarades av pensionsavgifterna, uppdelades på ett antal littera. Då enligt förslaget nyssnämnda del icke skulle påföras avlöningslistorna, å vilka enligt nuvarande system ifrågavarande fördelning på ett enkelt sätt verkställdes, måste en särskild approximativ fördelning äga rum, vilken syntes medföra icke ringa besvär och dessutom lätt medförde oegentligheter. Förhållandena härvidlag komplicerades även därigenom, att avgiftsskyldigheten för kornmunikationsverkens ordinarie personal upphörde efter trettio avgiftsår.

På grund av det anförda ansåge sig styrelsen alltså böra uttala, att det föreslagna systemet för pensionsavgifternas uppbörd och redovisning icke lämpade sig för statens järnvägar.

Vattenfall sstyr cl sen har framhållit, att de av pensionskommittén föreslagna anordningarna i fråga om pensionsavgifternas uppbörd och redovisning icke borde införas vid statens vattenfa,llsverk. Vid varje lokalförvaltning bokfördes nämligen även den ordinarie personalens avlöningar på flera olika konton allt efter göromålens art, och det vore därför icke möjligt att på förhand avgöra, huru pensionsavgifterna skidle fördelas på respektive avlöningskonton, varjämte det även vore olämpligt att avlasta nämnda konton med pensionsavgifter för vakanta befattningar. Ett eventuellt utsträckande av nämnda system till att gälla även pensionsavgifterna för den till antalet mer variabla extra personalen skulle givetvis vara ännu mera omöjligt. Med uteslutande ur avlöningslistorna av den ordinarie personalens avgifter för egen pensionering vore ur förenklingssynpunkt föga vunnet, så länge på avlöningslistorna i allt fall måste upptagas samma personals avgifter för änke- och pupill pensionering ävensom den extra personalens avgifter för egen pensionering, samt så länge dyrtidstilläggen beräknades på bruttolönerna.

Yid bedömande av förevarande spörsmål torde till eu början böra upp- Departementsmärksammas, att enligt bestämmelserna i tjänstepensionslagen för kommu- ehefen. nikationsverken avgift för egen pensionering av tjänstemannen erlägges under en tidsperiod av 30 år samt att efter förloppet av denna tid tjänstemannen i regel är befriad från ytterligare inbetalning av avgifter till tjänstepensionsfonden. Då det av pensionskommittén förordade förfaringssättet med förskottsinbetalning till pensionsfonden av de med en var befattning förenade pensionsavgifter skulle medföra, att fonderna vid kommunikationsverken komme att tillföras avgifter jämväl för sådana befattningar, vilkas innehavare redan upphört att vara avgiftspliktiga, skulle, med det stora antal befattningar, varom här fråga är, ämbetsverken nödgas till fonderna inbetala avsevärt större belopp än som sammanlagt inflöte från befattningshavarna. Kommitténs system lärer sålunda icke utan avsevärda modifikationer kunna tillämpas vid kommunikationsverken.

Emellertid framgår av ämbetsverkens yttranden, att jämväl andra erinringar kunna göras mot ett tillämpande av kommitténs förslag på kommunikationsverken. Sålunda låter det föreslagna uppbörds- och redovisningssättet icke väl anpassa sig efter det vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk brukliga bokföringssystemet. Vidare skulle den väntade besparingen

14 Viss a ändringa r kommu n ikationsvcrken s tjänstepension s 1 a g.

Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

ur synpunkten av det kamerala arbetets förenkling bliva helt obetydlig. Det skulle till och med kunna befaras, att det kamerala arbetet med pensionsavgifternas uppbörd och redovisning i stället komme att ökas.

^ id sådant förhållande har jag ansett mig icke böra ifrågasätta införande vid kommunikations verken av det utav pensionskommittén för allmänna civilförvaltningens del föreslagna uppbörds- och redovisningssystemet.

Jag anhåller nu få upptaga till behandling de ändringar, som vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag angående civil tjänstepensionslag synas böra komma till genomförande i 1920 års pensionslag för kommunikationsverken.

Till en början må härvid framhållas, hurusom 1921 års pensionskommitté föreslagit viss ändring av 30 ^ i berörda lag, i syfte att bringa denna paragraf i överensstämmelse med motsvarande stadgande i förslaget till civil tjänstepensionslag. Ifrågavarande ändring har tillstyrkts av telegrafstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och kommunikationsverkens lönenämnd.

Härtill må nämnas, att vattenfallsstyrelsen förklarat sig icke hava någon erinran att göra mot att dels den i kommunikationsverkens pensionslag, 23 1 mom., intagna bestämmelsen om medeltalsberäkning förtydligades på sätt kommittén föreslagit beträffande 21 § i förslaget till civil tjänstepensionslag, dels 25 § 2 mom. i kommunikationsverkens pensionslag kompletterades i enlighet med kommittéförslagets 23 ^ 2 inom., dels ock bestämmelserna i 29 § av nyssnämnda lag angående förening av tjänstepension med lön eller pension från annan statstjänst ändrades i överensstämmelse med 25 § av kommitténs förslag.

Mot pensionskommitténs förslag till ändring av 30 § i tjänstepensionslagen har jag icke någon erinran att framställa.

Emellertid torde jämväl vissa andra ändringar i kommunikationsverkens tjänstepensionslag vara i detta sammanhang av behovet påkallade.

Sålunda torde, i anslutning till Kungl. Maj:ts förslag till riksdagen angående omändring av telefondirektörsbefattningen i Stockholm, berörda befattning böra upptagas bland de i 13 § omnämnda befattningar, för vilka särskilda pensionsunderlag gälla. Enligt mitt förslag skulle för telefondirektör i Stockholm gälla ett pensionsunderlag av 7,000 kronor och eu pensionsavgift av 420 kronor.

Grenom beslut av innevarande års riksdag har sådan ändring vidtagits i det för allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsreglementet, att de i 9 § av reglementet innefattade manliga och kvinnliga löneplanerna för tjänstemän, tillsatta genom fullmakt eller konstitutorial, utbytts mot eu gemensam, 30-gradig löneplan. Riksdagens beslut innebär i övrigt, att kvinnlig innehavare icke är berättigad uppbära lön enligt sista löneklassen inom vederbörande lönegrad. Beslut om motsvarande ändring i kommunikationsverkens avlöningsreglemente är att förvänta. Förslag torde alltså nu böra föreläggas riksdagen angående den komplettering av 17 och 28 §§ aj tjänstepensionslagen, som betingas av riksdagens redan fattade beslut i lönefrågan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

15 Uti 20 § hav jag infört det i förslag till civil tjänstepensionslag upptagna nya stadgandet om tillgodoräknande såsom tjänstår i pensionshänseende av tid, varunder tjänsteman må hava utfört arbete utom statens tjänst, varvid emellertid stadgandet i fråga givits eu formulering, som betingas av det vid kommunikationsverken gällande systemet med pensions beräkning efter tjänstår och avgiftsår. De i 21 och 22 §§ av lagen intagna bestämmelserna om skyldighet att från tjänsten avgå och om rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av tjänstepension har jag ansett böra bringas i överensstämmelse med de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t i 19 och 20 §§ av förslaget till civil tjänstepensionslag förordats för den allmänna civilförvaltningens vidkommande. Den sålunda verkställda omarbetningen av ifrågavarande paragrafer har föranlett vissa formella ändringar i lagens 23, 24, 25, 26, 35 och 39 §§. Samtidigt hava föreskrifterna i 23 och 25 §§ förtydligats i den riktning, som antytts i vattenfallsstyrelsens förberörda uttalande. Slutligen har jag ansett det angeläget att, på sätt skett i 25 § av förslaget till civil tjänstepensionslag, undanröja vissa bristfälligheter, vilka vidlåda nu gällande bestämmelser i 29 § av kommunikationsverkens tjänstepensionslag angående förening av pension med lön eller annan pension. Beträffande sistnämnda paragraf har därjämte den ändring vidtagits, att det i paragrafens sista stycke omförmälda sammanlagda avdragsfria pensionsbeloppet, i likhet med vad som skett i förslaget till civil tjänstepensionslag, höjts från 3,000 kronor till 5,000 kronor.

I fråga om motiveringen för de av mig nu föreslagna nya bestämmelserna torde jag få hänvisa till vad t. f. chefen för finansdepartementet anfört vid anmälan denna dag av frågan om ny civil tjänstepensionslag.

Såsom t. f. chefen för finansdepartementet framhållit, torde pensionsåldern i samband med ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas pen sionsförliållanden böra sättas lika för män och kvinnor. I det förslag till civil tjänstepensionslag, om vars föreläggande för årets riksdag föredragande departementschefen i dag hemställt, har ock denna princip kommit till genomförande.

Vad sålunda föreslagits för de kvinnliga befattningshavarna vid de verkå vilka civila tjänstepensionslagen skulle äga tillämpning, torde ock böra gälla för de kvinnliga tjänstemännen vid kommunikationsverken. Vid den omarbetning av den vid tjänstepensionslagen för kommunikationsverken fogade åldersförteckning, som betingas av de nuvarande kvinnliga befattningarnas inordnande å den nya gemensamma löneplanen, har jag ock tilllämpat grundsatsen om lika pensionsålder för män och kvinnor. I fråga om pensionsålder för de särskilda tjänsterna lära allenast följande förklarande anmärkningar från min sida vara erforderliga.

I likhet med vad som föreslagits för allmänna civilförvaltningens vidkommande, har pensionsåldern för den i 2:a nya lönegraden inordnade skrivbiträdesbefattningen och den i 4:e nya lönegraden inplacerade kontorsbiträdesbefattningen satts till 63 levnadsår.

För befattningen rikstelefonist, som hänförts till 6:e nya lönegraden, är

Ålders forte c k ningen

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

pensionsåldern för närvarande bestämd till 55 år. Det skulle visserligen kunna ifrågasättas, att för dessa tjänsteliavare vidtoges någon höjning i den för dem nu gällande pensionsåldern. Emellertid kräver det telefonisterna åliggande arbetet synnerligen snabb uppfattningsförmåga och skarp hörsel, vilka egenskaper knappast kunna påräknas hos personer i mera framskriden ålder. Det må ock betonas, att 1921 års lönekommitté ansett pensionsåldern för rikstelefonist böra bibehållas vid det nuvarande ålderstalet. I enlighet härmed har jag i åldersförteckningen upptagit pensionsåldern för rikstelefonist till 55 levnadsår.

För manlig ritare vid kommunikationsverken är pensionsåldern för närvarande bestämd till 65 år och skulle i enlighet med grundsatsen om lika pensionsålder för man och kvinna pensionsåldern för den i ll:e nya lönegraden placerade kopistbefattningen böra fastställas till samma antal levnadsår. Emellertid är att märka, att pensionsåldern för de nuvarande kvinnliga ritar- och ritbiträdesbefattningarna vid sjökarteverket och rikets allmänna kartverk skulle enligt Kungl. Maj.ts förslag bliva 63 år. Denna lägre pensionsålder synes mig ock böra stadgas för kopisterna vid kommunikationsverken. För telegrafexpeditör och förste telegrafexpeditör liksom ock för vaktföreståndare och förste vaktföreståndare torde böra gälla en pensionsålder av 65 år. För sådan telegrafexpeditör eller förste telegrafexpeditör, vilkens tjänstgöring är förlagd till distriktsbyrå eller telegrafstyrelsen, torde den höjning i pensionsåldern böra inträda, som nu under nyssnämnda förutsättning är föreskriven för telegrafassistent in. fl. Slutligen synes för telegrafkommissarier av klass 5 och klass 6 böra gälla den för telegrafkommissarier av klass 3 och klass 4 föreskrivna pensionsålder av 65 år.

I övrigt har jag beträffande pensionsålder för nuvarande kvinnliga befattningar liksom ock för de vid telegrafverket föreslagna nya kontorist-, kontorsskrivar-, byråassistent- och förste byråassistentbefattningarna icke funnit skäl till avvikelse från det allmänna villkoret om uppnådda 67 levnadsår för rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av pension.

För den händelse särskilda övergångsbestämmelser skulle erfordras med anledning av de ifrågasatta lagändringarna, torde utfärdandet av sådana bestämmelser få ankomma på Kungl. Maj:t.

Departementschefen uppläser härefter ett inom kommunikationsdepartementet utarbetat förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk och hemställer, att Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen berörda lagförslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Stockliolm, K. L. Beckmans Boktr., 1925.