med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 11 juli 1924 angående postgirorörelse

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

]

Nr 185.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 11 juli 1924 angående postgirorörelse; given Stockholms slott den 20 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 11 juli 1924 angående postgirorörelse.

GUSTAF.

Viktor Larsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 148 höft. (Nr 185.)

018 in

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Förslag

till

förordning om Undra! lydelse av 6 § i förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse.

Härigenom förordnas, att 6 § i förordningen den 11 juli 1924 angående postgirorörelse skall erhålla följande ändrade lydelse:

6 §•

Postverket äger i postgirorörelsen uppbära följande avgifter:

1) för varje inbetalning av högst 50 kronor............................... 10 öre,

för varje inbetalning överstigande 50 kronor........................... 20 öre;

2) för varje utbetalning

en grundavgift av 5 öre samt

en tilläggsavgift av 2 öre för varje påbörjat hundratal kronor av det belopp, som skall utbetalas, dock att utbetalning till kontoinnehavare från dennes eget konto skall vara avgiftsfri.

För girering utgår ingen avgift.

Inbetalningsavgift utgår icke för belopp, som med posten försänts till kontoinnehavaren för att kontant utbetalas till honom av postanstalt, men som, på hans begäran, i stället gottskrives hans postgirokonto.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Kung!. Maj:ts proposition nr 185.

3 Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott dm 20 mars 1925.

Närvarande:

►Statsministern Sandler, minis tern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Larsson, Wigforss, Möller,

Le vinson.

Efter gemensam beredning med t. f. eliefen för finansdepartementet anför departementschefen, statsrådet Larsson:

Genom beslut av statsmakterna år 1924 bär i Sverige från och med innevarande år införts postgirorörelse och har förordning om postgirorörelse utfärdats den 11 juli 1924 (Sv. förf.-sand. nr 378). Enligt 6 § i berörda förordning äger postverket i postgirorörelsen uppbära för varje inbetalning 10 öre och 20 öre, om inbetalningen uppgår till högst respektive överstiger 50 kronor, och för varje utbetalning eu grundavgift av 5 öre samt en tilläggsavgift av 2 öro för varje påbörjat hundratal kronor av det belopp, som skall utbetalas. Medan avgiften för eu inbetalning sålunda är högst 20 öre, är densamma vid eu utbetalning obegränsad.

Beträffande berörda avgifter anförde departementschefen i den proposition, ur 209, varmed förslag till förordning om postgirorörelse framlades för nästlidet års riksdag, bland annat, att det givetvis vore svårt att i förväg bedöma, huruvida sagda avgifter vore lämpligt avvägda. Enligt de beräkningar, som av 1917 års postcheckkommitté och sedermera jämväl av generalpoststyrelsen verkställts, skulle avgifterna emellertid vara tillräckliga att tillsammans med inkomsten av räntor väl täcka utgifterna för rörelsen. Vidkommande särskilt avgifterna för utbetalning kunde mot desamma den invändningen göras, att vid utbetalning av stora belopp avgifterna bleve rätt betungande. Då man emellertid ville i möjligaste mån förebygga kontanta utbetalningar och i stället uppmuntra till gillring, d. v. s. överföring av belopp från ett konto till ett annat, syntes avgifterna ur denna synpunkt icke vara för höga. Departementschefen framhöll slutligen, att, sedan postgirorörelsen varit införd någon tid, erfarenheten torde visa, huruvida någon ändring av avgifterna borde vidtagas. I fråga om vad sålunda anförts rörande avgifterna gjordes intet uttalande av riksdagen.

I skrivelse den 10 februari 1925 har Kooperativa förbundet hemställt bland annat om sådan ändring av gällande bestämmelser om postgirorörelsen, att utbetalningsavgift icke skall utgå i fråga om belopp, soin från postgirokonto utbetalas till kontoinnehavaren själv. Till stöd härför har förbundet anfört:

Den nu gällande bestämmelsen angående avgifterna för utbetalning från postgirokonto hade under den tid, som förflutit, sedan postgirorörelsen igångsattes, visat sig vara mindre lämplig. Då stora belopp inbetalades

Framställning av Kooperativa förbundet.

4 Generalpost’

styrelsen.

1925 liar generalpoststyrelsen anfört

Kung! M list: proposition nr 185.

a ett girokonto, måste innehavaren tid efter annan girera betydande snmmor till sin banks postgirokonto. Banken kunde i allmänhet icke ta tillgodohavandet pa sitt konto kvarstå hos • postverket, utan nödgades uttaga detsamma i kontanter. Vid uttagandet av exempelvis 100 000 kronor uppgmge uttagningsavgiften till 20 kronor 5 öre. Det vore självklart att banken icke ville erlägga denna avgift utan ansäge, att den borde belasta insattarens konto. Pa detta sätt komme insättning i bank genom förmedhng av p o s t gi ro rörelsen att bliva belagd med ett slags beskattning, som insatt-aren icke behövde erlägga, om samma transaktion förmedlades av eu

S i;i°r rT be 0pp2 s1a“kts pä.ett postgirokonto genom insättningar , Pa kontot, både for ovngt redan erlagts inbetalningsavgifter

enligt forordningen om postgirorörelse. h

Den förnämsta olägenheten av gällande bestämmelser skulle kunna avlagsnas, om riksbanken, bankerna och Övriga penninginrättningar bereddes möjlighet att utan erläggande av utbetalningsavgift från sina postgirokonton •it ^ -i “led<;', Emellertid syntes den största konsekvensen ernås, om avgiftsfrihet ^ stadgades för varje belopp, som från postgirokonto utbetalades kontoinnehavaren sjuk. V ad beträffade kontant utbetalning till andra personer, torde däremot ingen anledning finnas till avgiftsbefrielse.

X utlåtande Häröver den 16 mars följande:

Då viss, om också begränsad, erfarenhet rörande postgirorörelsen redan vunnits, synes det ej strida mot frågans föregående behandling att redan nu tillse, huruvida icke den av Kooperativa förbundet gjorda hemställan i fråoa om avgifterna har fog för sig. Eu sådan undersökning torde även vara påkallad av den anledningen att ett flertal andra kontoinnehavare med stor omsättning redan beklagat sig över att dessa avgifter äro allt för betungande Divet ar ock, att postgirorörelsen ej skulle kunna vinna någon vidare fram- „darest densamma icke kunde påräkna anslutning jämväl från större atfarsforetag, organisationer och sammanslutningar

Avgifterna i postgirorörelsen hava av 1917 års' postkommitté föreslagits att utgå med sadana belopp, att de i första hand skulle täcka skillnaden mellan för postgirororelsen beräknade utgifter och det räntebelopp, som kunde antagas tillgodokomma rörelsen genom räntebärande placering av de i rörelsen innestaende medlen. Därjämte skulle avgifterna giva postffrororelsen den ekonomiska säkerhetsmarginal, som ansetts önskvärd. t- , VC \lV \*uclersökningar, som lågo till grund för kommitténs

loi slag till av giftsberakning, synes man huvudsakligen hava tagit hänsvn till postgirororelsens ekonomiska resultat under endast de första eller de närmaste aren _ efter rörelsens införande. Vid beräkning av kostnaderna för rörelsen utgick kommittén helt naturligt från den sedermera övergivna organisationsformen med till eu början fyra postcheckkontor. Enligt kommitténs ^räkningssätt och föres agna — d. v. s. nu gällande - avgiftsskala skulle ledan under postgirororelsens forsta tid erhållas en vinst ä rörelsen av om- Kring yo,UU0 kronor.

Eu av generalpoststyrelsen under år 1920 verkställd undersökning rörande det sannolika ekonomiska resultatet för postverket av postcheckrörelsens införande i .Sverige, vilken utredning byggt pa de av postcheckkommittén föreslagna avgifterna och beraknade direkta kostnader, har bekräftat kommitténs antagande, att rörelsen borde komma att icke blott bära si er utan även famna visst överskott. Med bortseende från eventuella indirekta kostnader pa grund av antagen minskning av viss annan posttrafik eller för visst å

Kmuji Maj:t.c proposition nr IS-). 5

postanstalterna utfört arbete i postcheckrörolseu —• eu faktor, till vilken postcheckkommittén icke tog hänsyn i sina ekonomiska beräkningar — skullo enligt omhandlacle undersökning postgirorörelson under de första tio åren efter sitt genomförande lämna ett årligt överskott, varierande från omkring

350.000 kronor det första året till i runt tal 5 l/., miljon kronor det tionde året.

Generalpoststyrelsen framhåller, att medan nyssberörda beräkningar av postgirorörelsens sannolika ekonomiska resultat utgått från att nämnda rörelse skulle organiseras med till eu början fyra, sedermera sannolikt flera postgirokontor, i eldighet med statsmakternas beslut för närvarande funnes endast ett dylikt kontor, förlagt till styrelsens postsparbanksbyrå under omedelbar ledning av chefen för samma byrå. Styrelsen erinrar vidare, att departementschefen i förberörda proposition, nr 209, till nästlidet års riksdag anförde, att med nyssnämnda förenklingar i postgirorörelsens organisation den tidigare beräknade utgiftssiffran syntes kunna väsentligen reduceras. Att verkställa eu ny sannolikhetsberäkning angående rörelsens bärighet syntes departementschefen icke heller nödvändigt, då rörelsen med den föreslagna enklare organisationsformen komme att ingå i postverket på samma sätt som andra postala rörelsegrenar, såsom exempelvis paket- och postanvisningsrörelserna. Departementschefen hade därför ansett sig med utgångspunkt från de av postcheckkommittén verkställda beräkningarna kunna räkna med eu avsevärt större vinstmarginal än den av kommittén förslagsvis angivna,

93.000 kronor, samt uttalade, att postgirorörelsen i allt fall kunde antagas bliva eu god affär för postverket.

Härom anför nu generalpoststyrelsen ytterligare:

-Det har sålunda redan vid postgirorörelsens införande förutsatts, att kostnadsbeloppet för rörelsen skulle bliva väsentligt mindre än det ursprungligen beräknade. Att så måste bliva fallet framgår för övrigt ännu tydligare vid beaktande av att postcheckkommitterade (vilkas utlåtande avgavs under år 1919) i sina kalkyler rört sig med ett annat och lägre penningvärde än det för närvarande rådande.

Man synes därför vara berättigad antaga, att utbetalningsavgifterua kunna, utan risk att rörelsens bärighet äventyras, avsevärt modifieras. Detta bestyrkes jämväl av en inom postgirokontoret verkställd utredning angående postgirorörelsens omfattning under 1925 års två första månader.

Inkomsterna i postgirorörelsen äro av två slag, dels ränteinkomst av i rörelsen innestående medel, dels inkomster av avgifter. Hittillsvarande successiva ökning av antalet konton och beloppet av därå innestående behållning ger vid handen, att ränteinkomsten torde bliva väl så stor, med all sannolikhet större, än föregående undersökningar visat. Inkomsten av avgifter beror på antalet transaktioner och dessas belopp. Förenämnda utredning har i stort sett givit samma resultat som föregående undersökningar. Men med beaktande av att antalet postgirokonton med största sannolikhet kommer att redan under år 1925 bliva minst ett eller annat tusental större än vad på sin tid av såväl postcheckkommittén som generalpoststyrelsen beräknades (5,000), kunna emellertid avgifterna — om hänsyn tages till det ändrade penningvärdet — väntas bliva större, än vad förut beräknats. 1917 års postelieckkommitté beräknade 408,000 kronor, 1920 års undersökning inom generalpoststyrelsen gav till resultat 542,000 kronor.

^ Kung!. Maj-.ts proposition nr ISö.

Postgirokontorets nu gjorda utredning ger ett belopp av omkring 500,000 kronor, allt för första verksamhetsåret räknat. I detta senare belopp in»å utbetalningsavgifterna med i runt tal eu femtedel eller cirka 100,000 kronor.

Hui. osakia än de slutsatser må vara, som kunna dragas av nu gjorda undersökning på ett område, där man har mycket liten erfarenhet att stödja sig pa, torde nu gjorda utredning kunna tillmätas minst samma vitsord, som tidigare utredningar, vilka icke grundat sig på någon som helst erlarenhet. Man kan för övrigt bortse från skiljaktigheten i belopp och endast anse, att den sista undersökningen blott bekräftat resultaten av föregående utredningar samt dessutom visat, att det finnes anledning att med en viss optimism motse postgirorörelsens framtida utveckling. Vid bedömande av postgirorörelsens bärighet får man givetvis icke heller räkna endast med det första årets resultat utan betrakta rörelsen såsom ett i stor stil och på lång sikt lagt företag.

Generalpoststyrelsen hur icke nu haft tillfälle att närmare granska de beiäkningar ä\en för senare år, som gjorts vid styrelsens tidigare undersökning i denna sak. Redan i det föregående liar emellertid framhållits, att denna undersökning räknat med eu synnerligen rask ökning av postgirorörelsens driftöverskott. Vad inkomsterna beträffar, skulle dessa efter 10 år överstiga 6 miljoner kronor, och redan efter tre år skulle enbart ränteinkomsten av i postgirorörelsen innestående medel vara tillräcklig för täckning av de direkta omkostnaderna. Härav följer, att eu modifiering av utbetalningsavgifterna i postgirorörelsen kan vidtagas, utan att rörelsens bärighet därigenom äventyras.

Ln av 1917 års posteheckkummitté gjord jämförelse mellan de utbetalning,savgifter i postgirorörelsen, som upptagas i Sverige, och dem, som utgå i postgiro-, eller, liknande verksamhet i främmande länder, visar, att dessa avgifter i Sverige för större belopp äro ej oväsentligt högre än i flertalet övriga länder. Detta är rätt så anmärkningsvärt. Förhållandet borde givetvis hava varit det motsatta, då svenska postgirorörelsen helt naturligt alltid måste räkna med att vi här i Sverige — i motsats till vad förhållandet är i utlandet — i postremissväxeln hava ett billigt och relativt bekvämt betalningsmedel.

Av. eu jämförelse med utländska taxeförhållanden framgår dessutom, att man i vissa länder använder två avgiftsskalor, av vilka den billigare tillämpas i fråga om utbetalningar till kontoinnehavare själv (Frankrike. Italien), eller sådana utbetalningar, som ske direkt vid girokontor (Schweiz, Danmark). Det senare .systemet torde i praktiken giva delvis samma resultat som det förra —. billigare avgifter för koiitoinnobavare — enär flertalet utbetalningar direkt från postgirokontor lärer ske till kontoinnehavare. Sistnämnda system skulle emellertid i Sverige verka ojämnt, enär utom Stockholm bosatt kontoinnehavare i regel icke kunde utkvittera medlen å postgirokontoret. Det franska systemet synes däremot principiellt svara mot”det önskemål, som framförts av Kooperativa förbundet. .För bedömande av kostnaden för ett liknande system (billigare eller inga avgifter vid utbetal »ingår till kontoinnehavare från dessas egna konton) i Sverige är av vikt att veta, med vilken andel avgifterna för sådana utbetalningar bidraga till totala inkomsten av utbetalningsavgifterna. Eu undersökning på grundval av förhållandena härutinnan under tiden januari—februari i år ger vid handen, att medan antalet ifrågavarande utbetalningar kan uppskattas till att utgöra endast några få procent av hela antalet utbetalningar, utgöra avgifterna för de förra mellan 40 och 50 procent av den sammanlagda avgiftsinkomsten. Detta förhållande far sin förklaring därav, att utbetalning till kontoinnehavare sker först, när behållningen å kontot uppnått eu viss storlek. Antalet sådana

A'unt/1. AfajUs proposition nr 18ö. 7

utbetalningar blir därför obetydligt, medan de för värjo gång utbetalta beloppen bliva avsevärt stora (ofta mellan 100,000 och 200,000 kronor) och därmed också avgifterna särdeles höga (för 100,000 kronor med fördelning på 20 utbetalningskort icke mindre än 21 kronor).

Då utbetalningsavgifterna ti.ro den mindre delen av postgirorörelsens inkomster av avgifter (de hava förut beräknats komma att för första året uppgå till omkring 100,000 kronor), skulle införandet av avgiftsfrihet för utbetalningar till kontoinnehavare undandraga postgirorörelsen ett relativt obetydligt belopp, första året 40- ä 50,000 kronor.

I likhet med vad postclieckkommittén på sin tid anfört, finner generalpoststyrelsen det vara önskvärt, att avgifterna i postgirorörelsen hållas så låga som det med hänsyn till rörelsens bärighet är möjligt. Och då styrelsen håller före att eu befrielse från erläggande av avgifter vid utbetalning till kontoinnehavare av belopp från dennes eget konto kan medgivas med hänsyn till postgirorörelsens ekonomiska resultat och måste genomföras, därest postgirorörelsen skall på avsett sätt utvecklas, anser sig generalpoststyrelsen böra tillstyrka, att sådan avgiftsfrihet genomföres.»

På grund av det anförda hemställer generalpoststyrelsen om sådan ändring av 6 § i förordningen angående postgirorörelse, att utbetalning till kontoinnehavare från dennes eget konto skall vara avgiftsfri.

Byråchefen Boss har ansett, att den föreslagna författningsändringen borde givas retroaktiv verkan från innevarande års början. Byråchefen Lager har på anförda skäl ansett, att styrelsen icke nu bort uttala sig för utbetalningsavgifternas borttagande vid utbetalning till kontoinnehavare från dennes eget konto, utan att i stället frågan framdeles, exempelvis efter utgången av innevarande år, borde underkastas eu grundligare utredning än som nu varit möjligt att åvägabringa.

Ehuru det naturligen måste mota svårigheter att vid införandet av eu helt ny rörelsegren inom postverket från början på ett ur alla synpunkter tillfredsställande sätt avväga de avgifter, som skola utgå inom sagda rörelsegren, synes man dock icke utan någon tids erfarenhet böra vidtaga ändringar i de sålunda fastställda avgifterna utan att särskilda skäl därtill föreligga. Såsom av det föregående framgår, hava emellertid redan några månader från postgirorörelsens början påvisats vissa olägenheter, som bliva en följd av de nu stadgade avgifterna, såvitt de avse utbetalning till kontoinnehavare från dennes eget postgirokonto. Då en dylik omständighet synes ägnad att försvåra den allt större anslutning till postgirorörelsen, som är önskvärd, för att densamma skall fylla sitt ändamål att underlätta betalningsrörelsen, torde en jämkning av bestämmelserna i denna del få anses motiverad under förutsättning dock, att postgirorörelsens ekonomi tillåter en sådan åtgärd. Av den utredning, generalpoststyrelsen i sådant hänseende förebragt, vill det synas, som om bärigheten av postgirorörelsen icke skulle äventyras genom att, på sätt föreslagits, avgiften nu borttoges vid utbetalning till kontoinnehavare från dennes eget postgirokonto. Med hänsyn härtill anser jag mig icke böra motsätta mig, att den av general poststyrelsen förordade ändringen beträffande utbetalningsavgiften nu genomföres, och torde berörda ändring lämpligen böra träda i tillämpning snarast möjligt efter det frågan varit föremål för riksdagens prövning.

Reservationer

Departements

chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Departementschefen uppläser härefter ett inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 11 juli 1924 angående postgirorörelse och hemställer, att förslaget måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas til] riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Stockholm, K. L, Beckmans Boktr., 1885.