med förslag till kungörelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer ävensom med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer m. m.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
I
Nr 198.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer ävensom med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer m. m.; given Stockholms slott den 6 mars 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla tte förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande t. f. departementschefen hemställt, ävensom återkalla de i innevarande års statsverksproposition under elfte huvudtiteln gjorda framställningar om anvisande av extra anslag till tillfälliga understöd åt pensionerade kronojägare å 500 kronor, till tillfälliga understöd åt f. d. befattningshavare vid lotsverket å 4,890 kronor, till tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare och vederlikar vid armén å 6,500 kronor, till tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare å 980 kronor, till tillfälliga understöd åt f. d. stammanskap vid marinen m. fl. å 2,600 kronor samt till tillfälliga understöd åt. f. d. daglönare vid marinen å 9,080 kronor.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 mars 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför t. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, följande:
På sätt framgår av det vid årets statsverksproposition fogade utdrag Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 158 höft (Nr 198.) 1
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
av statsrådsprotokollet över finansärenden den 2 januari 1925 liar chefen för finansdepartementet ställt i utsikt framläggande senare under riksdagen av förslag om pensionstillägg, pensionsförhöjning och dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst in. fl. pensionärer. Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla dessa frågor.
Efter framställning från Kungl. Maj:t beviljade 1922 års riksdag pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare med låga pensioner. Den reglering av äldre pensioner, som härigenom uppnåddes, var emellertid endast att betrakta såsom ett provisorium i avvaktan på en definitiv pensionsreglering. Då en dylik reglering ej heller kunde komma till stånd vid 1923 och 1924 års riksdagar, anvisade riksdagen, efter förslag av Kungl. Maj:t, för beredande av pensionstillägg åt ifrågavarande pensionärer särskilda anslag för budgetåren 1923—1924 och 1924—1925.
Tid efter annan hava emellertid till Kungl. Maj:t inkommit framställningar från f. d. befattningshavare i statens tjänst, avseende beredande av förhöjning i redan utgående pensioner. Särskilt hava pensionerna till f. d. militära befattningshavare, vilka pensionerats före år 1918, ansetts vara i behov av förhöjning.
För genomförandet av en förhöjning av nu utgående pensioner har ock sistlidet års riksdag uttalat sig. I skrivelse den 30 maj 1924, nr 217, har riksdagen sålunda anfört, bland annat, att det icke kunde förnekas, att de under helt andra förhållanden fastställda pensionsbeloppen för redan avgångna tjänstinnehavare numera måste anses vara alltför knappt tillmätta. De yrkanden på pensionsförbättring, som tid efter annan framförts, syntes därför vara befogade. Statsmakterna hade också i viss mån beaktat de synpunkter, som därvid gjorts gällande. Det hade emellertid framhållits, att åtskilliga svårigheter vore förenade med genomförandet under nuvarande förhållanden av en definitiv pensionsreglering. De åtgärder, som hittills vidtagits till förbättrande av redan utgående pensioner, vore enligt riksdagens mening icke tillfredsställande, och det ville synas riksdagen, att ju längre den allmänna pensionsreglering, som sedan rätt lång tid tillbaka ställts i utsikt, fördröjdes, med desto större styrka framträdde behovet av en mera vittgående reglering, om än densamma under nuvarande förhållanden måste bliva endast av provisorisk natur. Utöver de svårigheter av olika slag, som vore förenade med genomförande för närvarande av en allmän och mera definitiv pensionsreglering, tillkomme nämligen den omständigheten, att densamma skulle kräva så betydande kostnader, att den under nuvarande statsfinansiella förhållanden syntes vara svår att genomföra. Däremot syntes riksdagen, som om ytterligare någon pensionsförbättring efter all sannolikhet kunde genomföras utan alltför betungande kostnader, och ville det synas riksdagen, som om en utredning härom skulle kunna anförtros åt 1921 års pensionskommitté. Riksdagen hemställde sålunda, att Kungl. Maj:t ville taga under över-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
vägande, huruvida en ytterligare förbättring av pensioner av äldre typ kunde genomföras, samt därefter snarast möjligt för riksdagen framlägga det förslag, vartill omständigheterna kunde föranleda.
Den av riksdagen sålunda förordade utredningen har jämlikt beslut av Kungl. Maj:t den 13 juni 1924 anförtrotts åt 1921 års pensionskommitté. Utredningen har avsett pensionsförhöjning åt f. d. civila befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer samt f. d. militära befattningshavare.
Med skrivelse den 14 februari 1925 har nu pensionskommittén överlämnat betänkande med förslag till kungörelser angående ny pension för vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst in. fl. pensionärer samt angående allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. Berörda betänkande torde få såsom bilaga fogas till dagens statsrådsprotokoll; och lärer jag i anledning härav icke behöva ingå på någon närmare redogörelse för de i betänkandet framställda förslagens detaljer, så vida icke särskilda skäl föreligga.
Det av 1921 års pensionskommitté nu framlagda förslaget avser en allmän och definitiv reglering av pensionerna av äldre typ. Avgörande för denna reglering bar varit det pensionsläge, som intages av mot äldre pensioner svarande nyreglerade pensioner. Med hänsyn till att någon direkt jämförelse mellan äldre och nyreglerade pensioner icke kan äga rum, så länge dyrtidstilläggen å dessa utgå efter skilda grunder, bar kommittén ansett det vara ofrånkomligt, att, när en allmän och definitiv reglering av pensionerna av äldre typ genomföres, sådan anordning därvid vidtages, att samma grunder för dyrtidstilläggets beräknande bliva gällande i fråga om alla pensioner till f. d. befattningshavare. För uppnående av detta syfte bar kommittén såsom första led i den ifrågasatta pensionsregleringen föreslagit en böjning av äldre pensioner med belopp så avpassade, att, vid tillämpande av de för nyreglerade pensioner gällande dyrtidstilläggsgrunderna, innehavarna av äldre pensioner komma i åtnjutande av sammanlagda pensions- och dyrtidstilläggsförmåner av i huvudsak oförändrad storlek.
Den förhöjning (förböjning I), som sålunda skulle få karaktären av kompensation för minskade dyrtidstillägg, är avsedd att utgå till alla de pensionärer, vilka nu åtnjuta dyrtidstillägg efter gynnsammare grunder, ävensom till nytillkommande innehavare av motsvarande pensioner men icke till övriga pensionärer. I anslutning härtill har kommittén från erhållande av förhöjning I uteslutit dels avskedade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare, vilka nu icke åtnjuta det dyrtidstillägg, som tillkommer innehavare av egentliga pensioner, dels ock innehavare av nyreglerade pensioner, beträffande vilka redan nu de mindre gynnsamma dyrtidstilläggsgrunderna äro tilllämpliga. Med sistnämnda pensionärer har härvid jämställts f. d. landshövding, som pensionerats efter högre pensionsunderlag än 6,000 kronor.
Pensionskommitténs förslag till pensionsreglering.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
Under förutsättning att Kungl. Maj:ts proposition till innevarande års riksdag angående pensionering av vissa icke-ordinarie befattningshavare vid Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingstdepå vinner riksdagens bifall, hava jämväl dessa blivande pensionärer ansetts böra betraktas såsom innehavande nyreglerade pensioner och följaktligen uteslutas från pensionsförhöjning.
Då pensionskommittén slutligen förutsatt, att pensioner, som av riksdagen komma att beviljas efter år 1925, till beloppet avpassas så, att de kunna betraktas såsom nyreglerade, hava från de föreslagna pensionsförhöjningarna undantagits pensioner, som senare än vid 1925 års riksdag beviljas från allmänna indragningsstaten eller särskilt verks medel, där icke annorlunda av riksdagen särskilt stadgas.
I överensstämmelse med de principer, som ligga till grund för pensionskommitténs förslag, har kompensationsförhöjning enligt förslaget jämväl tilldelats de grupper pensionärer, vilka icke varit i statens tjänst anställda, men likväl i avseende å rätt till dyrtidstillägg likställts med f. d. befattningshavare i statstjänst. Med hänsyn till att kommittén ansett det i någon mån betänkligt, att beträffande dessa grupper pensionärer, som icke varit i statens tjänst anställda, ersätta en del av det tillfälliga dyrtidstillägget med eu förhöjning av själva pensionen, vilken pension för flertalet av dessa pensionärer endast indirekt och delvis utgår av statsmedel, har författningsförslaget avfattats så, att förhöjningen endast tillsvidare må tillkomma dessa grupper av pensionärer. Härigenom har kommittén för dessa pensionärers vidkommande velat till denna förhöjning överflytta den karaktär av mera tillfällig förmån, som dyrtidstillägget innefattar.
Vid den undersökning, som verkställts i syfte att fastställa kompensationsförhöjningens storlek, har till utgångspunkt valts den nuvarande oreglerade pensionen, varvid i pensionsbeloppet inräknats pensionstillägg, pensionsförbättring och annan förhöjning, som nu lägges till grund vid beräknande av dyrtidstillägg.
Kommittén har i sina beräkningar rörande nu ifrågavarande förhöjning utgått från det tal för levnadskostnadsökningen, som enligt kungörelsen den 10 oktober 1924 (nr 441) fastställts att gälla för sista kvartalet av år 1924, eller 74, och denna pensionsförhöjning har ansetts böra motsvara det belopp, varmed nuvarande pensionen skall ökas för att, vid beräkning av dyrtidstillägg å den ökade pensionen med tillämpning av den vid kungörelsen den 5 juli 1923 (nr 310) fogade tabellen V, sammanlagda förmånen må motsvara vad som skulle hava utgått, om pensionen förblivit oförändrad och dyrtidstillägg därå beräknats enligt tabell IV vid samma kungörelse.
Summan av pensionen och det sålunda uträknade beloppet (förhöjning I) blir ny pension i sådana fall, där ej ytterligare förhöjning enligt förslaget tillkommer.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
5 Dä uträknandet av den nya pensionens belopp skulle bliva ganska invecklat och besväret härmed alltför betungande för de myndigheter och pensionskassor, som hava att verkställa utbetalning av sädana pensioner, om vilka här är fråga, har kommittén låtit verkställa uträkning av förhöjningsbel öppen och i en tabell (tabell A), avsedd att såsom bilaga fogas vid författningen rörande ifrågavarande pensionsreglering, infört resultaten av uträkningarna, för så vitt angår pensionsbelopp, slutande å hela tiotal kronor. Av praktiska skäl och då skillnaden i förhöjningsbeloppet vid mellanliggande pensionsbelopp icke är av nämnvärd betydelse, har kommittén ansett, att vid förhöjningens beräkning i fall, där pensionens belopp icke slutar å helt tiotal kronor, pensionen skall anses utgöra närmast lägre sålunda avjämnat belopp.
Den pensionsförhöjning, varom nu är fråga, skulle icke resultera i någon förbättring för pensionären i annat avseende än att han bleve i mindre grad beroende av det tillfälliga dyrtidstillägget; i stort sett skulle kostnaden för staten under nuvarande förhållanden icke heller påverkas av förändringen, som väl skulle öka kostnaden för själva pensionerna men samtidigt medföra motsvarande minskning av kostnaden för dyrtidstilläggen.
För större delen av f. d. befattningshavare i statens tjänst med pensioner av äldre typ innebär emellertid den hittills berörda kompensationsförhöjningen (förhöjning I) endast en förberedande åtgärd för att möjliggöra eu verklig pensionsreglering.
Den verkliga pensionsförbättring, som pensionskommittén genom sina förslag till allmän och definitiv reglering av pensionerna av äldre typ avsett att åstadkomma, har av kommittén satts i relation till skillnaden mellan de sålunda förhöjda äldre pensionerna och motsvarande nyreglerade pensionsunderlag respektive av kommittén föreslagna särskilda underlag. I de fall, då dylikt underlag redan föreligger eller kunnat i författningsförslaget angivas, har kommittén funnit sig böra föreslå, att den pensionsförhöjning, varom nu är fråga, bestämmes till två tredjedelar av berörda skillnad.
Då innehavarna av äldre pensioner väl med egna avgifter i allmänhet bidragit till bekostande av sin innehavande pensionsförmån men icke till bestridande av pensionsförhöjningen, under det att innehavare av nyreglerade pensioner beräknas i genomsnitt med avgifter täcka kostnaden för en tredjedel av sin pension, har nämligen kommittén ansett två tredjedelar av skillnaden mellan pensionerna böra tillkomma innehavaren av den äldre pensionen.
I nu ifrågavarande hänseende går alltså kommitténs förslag ut på att, sedan pensionerna av äldre typ genom förut angivna kompensationsförhöjning (förhöjning I) uppbringats till sådant läge, att samma dyrtidstilläggsgrunder, som gälla beträffande nyreglerade pensioner, kunna utan
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
minskning i förmån tillämpas även å de förra, pensionernas ytterligare förhöjning (förhöjning II) skall — med vissa undantag och begränsningar — äga rum genom tillägg av två tredjedelar av skillnaden mellan summan av den äldre pensionen och förhöjning I, å ena sidan, samt, å andra sidan, vad som skulle hava tillkommit pensionären, om hans pension avpassats efter motsvarande nyreglerade pensionsunderlag respektive av kommittén beräknat särskilt underlag. Härigenom uppkomma enligt förslaget i stället för pensioner av äldre typ nya pensioner, som äro avsedda att för pensionärerna bliva i fortsättningen gällande.
De f. d. befattningshavare i statens tjänst, som enligt kommitténs förslag skulle komma i åtnjutande av kompensationsförhöjningen (förhöjning I), äro i regel föreslagna till erhållande jämväl av förhöjning II.
F. d. befattningshavare vid armén och marinen, som kommit i åtnjutande av hel pensionsförbättring enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336), hava emellertid av kommittén uteslutits från erhållande av förhöjning II. Däremot har någon sådan begränsning ej ansetts böra äga rum i fråga om de pensionärer, som icke erhållit hel pensionsförbättring.
Vidare har kommittén, delvis beroende på att fullständig utredning ännu icke förelegat, funnit sig nödsakad föreslå, att även de pensionärer, som pensionerats enligt 1917 års reglementen för pensionskassorna för pensionering av viss icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, skulle uteslutas från åtnjutande av pensionsförhöjning II. Undantagna från åtnjutande av denna pensionsförhöjning äro även dels det pensionerade manskap vid marinen, som utöver pension och tilläggspension bekommit ytterligare tilläggspension enligt medgivande av 1920 års riksdag, dels ock sådana förutvarande beställningshavare vid marinens daglönarkår, vilka fått sina pensioner avpassade efter de genom 1920 års riksdags beslut godkända grunder för pensionsförbättring åt daglönare.
Den av pensionskommittén föreslagna reella pensionsförbättringen (förhöjning II) har kunnat direkt fastställas endast för sådana pensioner, beträffande vilka motsvarande reglerade pensionsunderlag redan föreligga. För stora områden av statsförvaltningen är emellertid ny löne- och pensionsreglering ännu ej genomförd. Kommittén, vilken icke ansett sig kunna för befattningarna inom dessa områden av statsförvaltningen föreslå fastställande av nya verkliga pensionsunderlag, har i stället funnit saken kunna så ordnas, att för genomförande av nu ifrågavarande reglering av äldre pensioner särskilda underlag fastställas för de ännu oreglerade befattningarna, vilka underlag alltså uteslutande skulle tjäna till jämförelse vid uträknande av förhöjning II. Kommitténs förslag till bestämmelser i detta avseende är så avfattat, att den efter det särskilt bestämda underlaget avpassade pensionsförhöjningen II blir gällande endast intill dess att ny reglerat pensionsunderlag blivit fastställt för den tjänst, pensionären innehaft, eller motsvarande befattning, varefter en jämkning
Kungl. Maj:ts proposition Nr lt)b.
av beloppet i förekommande fall är avsedd att äga rum, vare sig denna medför ökning eller minskning av förmånen.
I en vid den föreslagna kungörelsen i ämnet fogad förteckning (tabell B) har kommittén upptagit beloppen av de föreslagna underlagen.
Beträffande vissa grupper av oreglerade befattningar tiar det visat sig förenat med stor svårighet att fastställa underlag för beräkning av förhöjning II. Detta gäller bland andra övningslärarna vid statens läroverk och seminarier, för vilka på grund av de invecklade bestämmelserna om deras pensionsunderlag och om viss medeltalsberäkning vid bestämmandet av dem tillkommande pensioner, underlag ansetts knappast kunna utan synnerligen svårtillämpliga bestämmelser fastställas, vidare kommissionslantmätarna, vilka sakna egentlig motsvarighet bland personalen vid den nuvarande lantmäteristaten. För pensionärer, tillhörande dylika grupper, liksom för f. d. arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, vilka pensionerats enligt därom år 1918 meddelade bestämmelser, för avskedade daglönare vid marinen, vilka pensionerats enligt grunder, som fastställts före år 1920, ävensom för det icke obetydliga antalet pensionärer, som enligt riksdagens i särskilda fall meddelade beslut äga åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten eller från särskilt verks medel, har ett annat sätt för beräknande av förhöjning II måst utfinnas.
Efter ingående undersökningar har pensionskommittén stannat vid att för dessa befattningshavargrupper förorda tillägg avpassade efter pensionernas storlek. Därvid har kommittén funnit sig böra föreslå en differentiering av förhöjning II vad lägre pensioner angår allt efter som de beviljats före år 1917 eller efter grunder, som fastställts före nämnda år, eller ock beviljats efter ingången av år 1917 utan att avpassas efter grunder, som fastställts före nämnda tidpunkt.
De föreslagna bestämmelserna om pensionsförhöjning äro avsedda att komma till tillämpning icke blott å de vid bestämmelsernas ikraftträdande befintliga pensioner av äldre typ utan även å dylika pensioner, som därefter må komma att beviljas.
Såsom av den lämnade redogörelsen för pensionskommitténs förslag till pensionsreglering framgår, har kommittén utgått från att grunderna för beräknande av dyrtidstillägg å nyreglerade pensioner skulle i sak förbliva oförändrade samt att dessa dvrtidstilläggsgrunder efter pensionsregleringens genomförande skulle komma att tillämpas jämväl å de nya pensioner, som efter förhöjning framgått ur pensionerna av äldre typ. Sedan härigenom de i gällande kungörelse den 15 juni 1923 (nr 266) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer upptagna bestämmelser rörande dyrtidstillägg å icke nyreglergde pensioner ej längre skulle i något fall bliva tillämpliga, har en omarbetning av dyrtidstilläggsförfattningen måst vidtagas. Det av kommittén
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
utarbetade förslaget till dyrtidstilläggsförfattning upptager enhetliga grunder för dyrtidstilläggen och ansluter sig i övrigt nära till nu gällande författning.
Departements. Genom de av pensionskommittén föreslagna förhöjningarna av pensioner av äldre typ är avsett att för innehavare av sådan pension, bereda en definitiv pensionsreglering, så att för honom blir gällande en ny pension. I enlighet härmed har i rubriken till författningsförslaget angivits, att författningen innefattar bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. Att bestämmelserna gälla även andra pensionärer än f. d. befattningshavare i statens tjänst beror därpå, att, såsom kommittén framhållit, vissa andra pensionärer äro i avseende å rätt till dyrtidstillägg likställda med pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst och alltså böra komma, i åtnjutande av den förhöjning, som avser att bereda kompensation för minskade dyrtidstillägg.
Pensionskommitténs förslag till en allmän och definitiv reglering av pensionerna av äldre typ finner jag principiellt tillfredsställande och tekniskt väl utformat. Särskilt synes mig kommitténs anordning att genomföra pensionsregleringen i tvenne etapper möjliggöra en rationell avvägning av de ökade förmåner, som enligt förslaget borde tillkomma innehavarna av oreglerade pensioner. Genom kompensationsförhöjningen (förhöjning I) uppbringas pensionerna av äldre typ till ett sådant läge, att samma dyrtidstilläggsgrunder, som gälla beträffande nyreglerade pensioner, kunna utan minskning i förmån tillämpas även å dem. Härefter är det möjligt att vid fastställandet av den ytterligare förhöjning (förhöjning II), som av omständigheterna erfordras, taga nödig hänsyn till de pensionsunderlag, som ligga till grund för motsvarande nyreglerade pensioner.
Av författningsförslagets § I framgår, att i den pension eller därmed jämförligt understöd, som genom förhöjning omregleras, skall inräknas pensionstillägg, pensionsförbättring och annan dylik tilläggsförmån av beskaffenhet att kunna läggas till grund för beräknande av dyrtidstillägg å pensionen eller understödet.
Att pensionsregleringens tillämpningsområde, på sätt pensionskommittén tänkt sig, bör begränsas till de pensionärer, som utan sådan reglering skulle åtnjuta dyrtidstillägg enligt § 4 i kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 266), synes vara självfallet. Innehavare av redan nyreglerade pensioner äro sålunda uteslutna från pensionsregleringen i fråga. I överensstämmelse härmed hava jämväl undantagits sådana pensionärer, för vilka genom beslut vid 1925 års riksdag eller senare reglerade pensionsunderlag fastställts.
I de fall, då pensionen av äldre typ till beloppet ligger sa nära nyreglerad pension för samma befattning, att en sådan förhöjning, varom nu är fråga, skulle uppbringa den förra till högre belopp än den nyreglerade pensionen, har pensionskommittén föreslagit en avkortning av förhöjningen. Under erinran, att enligt 1924 års riksdags beslut ett dylikt överskridande, som fram-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198. 9
trätt vid tillämpning ä den äldre pensionen av de gynnsammare grunderna för dyrtidstilläggets beräknande, funnits kunna medgivas och att riksdagen i överensstämmelse härmed upphävt § 6 i kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 266), har pensionskommittén anfört, att, då det nu gällde att en gång för alla genom förhöjning fastställa ny pension, det syntes icke kunna anses lämpligt, att denna nya pension sattes till högre belopp än den nyreglerade pensionen för samma befattning. För min del anser jag emellertid, att någon avkortning av förhöjning I i nämnda fall icke bör äga rum. Ifrågavarande förhöjning avser att utgöra kompensation för den minskning i dyrtidstilläggsförmåner, som är förbunden med förslaget om övergång till enhetliga grunder för dyrtidstilläggens beräknande. Ätten dylik teknisk anordning skulle leda till minskning i vissa pensionärers sammanlagda förmåner finner jag icke vara av omständigheterna påkallat och ej heller stå i god överensstämmelse med den uppfattning, som ligger till grund för riksdagens nyssnämnda beslut.
Utformningen av pensionskommitténs förslag till kompensationsförhöjning har icke givit anledning till erinran, dock att i den till kommitténs författningsförslag fogade tabell A förhöjningsbeloppen avrundats till närmast liggande krontal.
Beträffande de tillfälliga understöd, som enligt riksdagens särskilda medgivanden utgå till vissa grupper av pensionärer, såsom f. d. underofficerare, f. d. daglönare m. fl., under förutsättning att behovet av understödet styrkes, har pensionskommittén föreslagit, att pensionär, som redan åtnjuter sådan förmån, må utan villkor behålla densamma och att följaktligen jämväl detta understöd skall medräknas vid fastställandet av kompensationsförhöjningen.
Även jag har funnit övervägande skäl tala för att den pensionär, som vid tiden för pensionsregleringens genomförande åtnjuter här ifrågavarande tillfälliga understöd, jämväl i fortsättningen må få tillgodonjuta sådan förmån. Då emellertid dyrtidstillägg för närvarande icke utgår å dessa tillfälliga understöd, torde vid fastställande av kompensationsförhöjningen först böra uträknas den förhöjning, som hänför sig till de pensionsförmåner, varå dyrtidstillägg nu utgår, och därefter det sålunda beräknade beloppet höjas med det åtnjutna tillfälliga understödet.
För genomförandet av en sådan anordning har i författningsförslagets § 3 införts bestämmelse rörande beräkning av förhöjningen för pensionär, som åtnjuter tillfälligt understöd, varom här är fråga.
Även vad angår den reella pensionsförhöjningen (förhöjning II) ansluter jag mig i princip till pensionskommitténs förslag.
I likhet med kommittén anser jag sålunda, att denna förhöjning i huvudsak bör begränsas till de pensionärer, som enligt förslaget skulle komma i åtnjutande av kompensationsförhöjning (förhöjning I) och som varit anställda i statens tjänst. Den av kommittén föreslagna ytterligare
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
begränsningen av tillämpningsområdet för förhöjningen II synes mig likaledes väl motiverad. Härmed har avsetts, att från sistnämnda förhöjning skulle uteslutas sådana pensionärer, vilka redan genom förhöjning I fått pensionsförmånen uppbringad till belopp, som endast obetydligt understiger motsvarande nyreglerade pensionsunderlag eller det i författningsförslaget upptagna särskilda underlaget.
Beträffande storleken av förhöjning II har pensionskommittén, som tidigare anförts, föreslagit, att densamma borde, i de fall en sådan jämförelse är möjlig, fastställas till två tredjedelar av skillnaden mellan summan av den äldre pensionen och förhöjning I, å ena sidan, samt, å andra sidan, vad som tillkommit pensionären, om hans pension avpassats efter motsvarande nyreglerat pensionsunderlag respektive av kommittén föreslaget särskilt underlag. Utan att vilja helt underkänna de skäl av mera principiell natur, som föranlett kommittén att föreslå en så betydande pensionsförbättring, har jag dock funnit, att pensionsregleringens syfte kan anses fyllt, även om den angivna förhöjningen något reduceras. Efter överväganden i olika riktningar hav jag stannat vid att föreslå, att förhöjning II fastställes till hälften av förenämnda skillnad.
För de pensioner, där jämförelse med nyreglerat pensionsunderlag eller särskilt bestämt underlag icke kan äga rum, anser jag de av pensionskommittén föreslagna förhöjningsbeloppen böra bibehållas oförändrade.
Den av mig föreslagna begränsningen av förhöjning II skulle nedbringa statsverkets merkostnad för pensionsregleringen från omkring 3.8 miljoner kronor enligt pensionskommitténs förslag till omkring 2.9 miljoner kronor.
§ 4 av författningsförslaget har omarbetats i enlighet med vad jag nu anfört.
Avvägningen av förenämnda av pensionskommittén beräknade särskilda underlag, som återfinnas i den till författningsförslaget fogade tabell B, hav icke givit anledning till erinran. Med hänsyn till dessa underlags provisoriska karaktär och sättet för deras avvägande må emellertid betonas, att desamma icke få på något vis betraktas såsom uttryck för ett ställningstagande beträffande den framtida löneställningen för ifrågavarande befattningshavargrupper, utan äro underlagen uteslutande avsedda att tjäna som hjälpmedel vid genomförandet av nu föreslagen reglering av pensioner av äldre typ.
I det slutliga förslaget till kungörelse hava ur förteckningen uteslutits befattningshavargrupper, beträffande vilka Kungl. Maj:t vid 1925 års riksdag framlagt förslag om lönereglering, som för befattningshavarna komma att medföra nyreglerade pensionsunderlag. De sålunda uteslutna befattningshavargrupperna äro att hänföra till länsstyrelserna, landsarkiven, universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet, statskonsulentkåren och lantbruksakademien.
Till belysning av den sålunda föreslagna pensionsregleringens verkningar meddelas i efterföljande tvenne tabeller 1 och 2 de uträknade förhöjningar-
Kungl. Maj:ts proposition Nr ID8.
Tab. 1. Pensions- och dyrtidstllläggsförmÄner före och efter peiisionsregleringens genomförande, avseende vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst, kronor':
1 Dyrtidstilläggen äro beräknade vid en levnadskostnadsindex av 175 och för pensionär utan barn. Vid beräkningen har hänsyn icke tagils till i § 4 sista stycket av gällande kungörelse i ämnet föreskrivna avrundningar.
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
Tab. 2. Pensions- och dyrtidstilläggsförmåner före och efter pensionsregleringéttut genomförande avseende s. k. riksdagspensioner beviljade efter ing&ngen av år 1917.
kronor *:
nas storlek för vissa individuella pensioner. För fullständighetens skull angivas i dessa tabeller dels de ursprungliga pensionerna (inkl. pensionstillägg, pensionsförbättring m. m.), dels förhöjningarna I och II samt den nya pensionen, dels ock slutligen dyrtidstilläggen. Av tabellernas siffermaterial framgår, hurusom den sålunda föreslagna pensionsregleringen skulle i vissa fall för den enskilde pensionären medföra högst avsevärt höjda pensionsförmåner. 1 de fall då den äldre pensionen redan förut nått en höjd, som efter tillägg av kompensationsförhöjningen nära ansluter sig till motsvarande reglerade pension, skulle däremot pensionsregleringen medföra ringa eller ingen förbättring.
Över huvud taget torde en pensionsreglering genomförd efter de linjer, jag i det föregående angivit, få anses åstadkomma en skälig utjämning mellan äldre och nyare pensioner samt i övrigt medföra så betydande förbättringar i de förmåner, som tidigare tillkommit innehavare av äldre pension, att de 1
1 Dyrtidstilläggen äro beräknade vid en levnadskostnadsindex av 175 och för pensionär utan barn. Vid beräkningen har hänsyn icke tagits till i § 4 sista stycket av gällande kungörelse föreskritua avrundningar.
13 Kung!. Maj:ts proposition Nr lftS.
medgivna förhöjningarna muste anses tillgodose alla de krav, som med fog kunna ställas på en definitiv reglering av pensioner av äldre typ.
Även med den begränsning av förhöjning II, som nyss angivits, skulle i enstaka fall pensionsförhöjningen medföra större sammanlagd pensionsförmån än den, som tillkommer pensionstagare, vilken vid avgång från samma eller motsvarande befattning erhållit pension utan rätt till förhöjning II. Fö]- undvikande av en dylik oegentlighet hava i lbrfattningsförslaget enligt pensionskommitténs anvisningar upptagits vissa föreskrifter, att ny pension för den förre icke må överstiga ny pension för den senare.
I nära anslutning till bestämmelserna i § 9 av kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 266) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer har slutligen pensionskommittén föreslagit, att pensionsförhöjning — såväl förhöjning I som förhöjning II även måtte tillkomma vissa f. d. befattningshavare vid statens järnvägar, vilka åtnjuta pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig pensionsinrättning. Däremot har kommittén i fråga om f. d. befattningshavare vid numera av staten övertagen järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen redan innan den övertogs av staten, icke funnit avgörande skäl föreligga att tilldela dessa annan förhöjning än kompensationsförhöjningen. På sistnämnda punkt har emellertid inom pensionskommittén enighet ej varit rådande, utan har reservation till förmån för nämnda pensionärer avgivits av en ledamot i kommittén. Med hänsyn till att dessa pensionärer i dyrtidstilläggshänseende hittills jämställts med f. d. befattningshavare i statens tjänst med oreglerade pensioner och då hela antalet dylika pensionärer för närvarande endast uppgår till 16 personer, synes anledning icke föreligga att vid nu ifrågavarande pensionsreglering utesluta dem från åtnjutande av pensionsförhöjning II. Då dessa pensionärer icke varit befattningshavare i statens tjänst, torde förhöjning II böra utgå enligt samma grunder som i fråga om s. k. riksdagspensioner, beviljade före år 1917 eller enligt grunder, som fastställts före nämnda år. I överensstämmelse härmed har ett tillägg gjorts till § 8 i författningsförslaget.
Sedan av verkställda undersökningar framgått, att i enstaka undantagsfall den nya pensionen vid beräkning enligt bestämmelserna i § 3 eller § 4 mom. 1 c) av författningsförslaget skulle uppgå till högre belopp än det högsta reglerade pensionsunderlag, som enligt nu gällande grunder är fastställt för f. d. befattningshavare i statens tjänst, har jag slutligen ansett mig böra föreslå en sådan avkortning av pensionsförhöjningen, att pensionen icke genom denna förhöjning uppbringas till högre belopp än 9,u00 kronor. Föreskrift om sådan avkortning har införts i författningsförslagets § 5.
Vad * slutligen angår grunderna för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, har jag vid utformandet av förslaget till pensionsreglering liksom pensionskommittén utgått från att nu gällande grunder för nyreglerade pensioner i fortsättningen skulle
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
tillämpas för samtliga hithörande pensionärer. Någon erinran mot kommitténs författningsförslag har jag icke att framställa.
Kostnads
frågan.
Beträffande de kostnader, som äro förbundna med den föreslagna regleringen av pensionerna av äldre typ, tillåter jag mig hänvisa till de i efterföljande tablå meddelade beräkningar. De angivna beloppen avse kostnaderna under pensionsregleringens första tillämpningsår. Under följande år reduceras dessa kostnader i den mån antalet pensioner av äldre typ minskas.
Såsom förut framhållits är med kommitténs förslag ej avsett att gorå någon rubbning uti de pensionstillägg m. fl. dylika tilläggsförmåner, som enligt riksdagens särskilda medgivanden nu utgå såsom förbättring av vissa pensioner av äldre typ. Emellertid har ifrågasatts, huruvida icke vissa för sådana ändamål anvisade särskilda anslag lämpligen böra sammanföras med de större anslag, som komma att anvisas för den pensionsförhöjning, varom nu är fråga. Pensionskommittén har ansett en sådan åtgärd vara av praktiska skäl att förorda och har för sin del icke kunnat finna, att hinder härför ur formell synpunkt föreligger.
Vad först angår de pensionstillägg, som enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) utgå till vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, äro dessa att betrakta såsom fasta tillägg till pensionerna och skola enligt förslaget fortfarande utgå. I överensstämmelse med pensionskommitténs uppfattning synas mig några särskilda anslag för ändamålet icke längre vara erforderliga, utan torde dessa tillägg lämpligen böra bestridas från de blivande anslagen till pensionsreglering.
Beträffande de tillfälliga understöd, som utgå till vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst under villkor, att vederbörande pensionär styrker sig vara i behövande omständigheter, har pensionskommittén föreslagit,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198. 15
att nämnda villkor må bortfalla samt att de pensionärer, som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande innehava sådana understöd, må få för framtiden bibehålla dem utan att vidare prövning av behovet äger rum. Jag ansluter mig även på denna punkt i huvudsak till kommitténs uppfattning och föreslår i anslutning härtill, att de särskilda anslagen för utdelande av dessa understöd slopas och att understöden inräknas i kompensationsförhö.iningen samt förty bestridas från de blivande anslagen till pensionsreglering.
Om de nuvarande tillfälliga understöden, på föreslaget sätt omdanade, ävensom pensionstilläggen till f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer skola bestridas från de nya anslagen, påkallas därav givetvis en motsvarande förhöjning av förut beräknade anslagsbelopp.
Till pensionsförhöjning åt f. d. befattningshavare vid civilförvaltningen i allmänhet, åt pensionärer med å allmänna indragningsstaten beviljade riksdagspensioner samt åt »övriga pensionärer» erfordras, såsom förut
nämnts, anslag å sammanlagt .................................................. kr. I,939,0o0
Härtill torde böra läggas
dels det beräknade anslaget till pensionstillägg åt f. d.
civila befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer dels ock förut berörda anslagsbelopp till beredande av tillfälliga understöd åt:
pensionerade kronojägare................................. kr. 500
f. d. befattningshavare vid lotsverket.............. » 4,890
och skulle alltså anslaget till pensionsreglering för f. d. civila befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
böra upptagas till............................................ ...............
eller efter skedd avrundning till 2,400,000 kronor.
Kostnaden för pensionsförhöjning åt f. d. befattningshavare vid armén och marinen har såsom ett för lantförsvaret och sjöförsvaret gemensamt
anslag beräknats till ................................................................ kr. 2,186,000
Härtill torde höra läggas
dels det beräknade anslaget till pensionstillägg åt f. d.
militära befattningshavare m. fl. pensionärer ................ » 460,000
dels ock förut berörda anslagsbelopp till beredande av till-
fälliga understöd åt:
avskedade underofficerare och vederlikar vid
armén ....................................................... kr. 6,500
f. d. förrådsvaktmästare .................................. » 980
f. d. stammanskap vid marinen m. fl............. » 2,600
f. d. daglönare vid marinen ......................... » 9,o80 » 19,160
och skulle alltså anslaget till pensionsreglering för f. d.
militära befattningshavare böra upptagas till..................... » 2,665,160
eller efter skedd avrundning till 2,670,000 kronor.
» 450,000
» 5,390
» 2,394,390
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
I fråga om dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer beräknades i budgetförslaget under elfte huvudtiteln dels till dyrtidstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer ett belopp av 5,150,000 kronor, dels till dyrtidstillägg åt f. d. militära befattningshavare ett belopp av 2,200,000 kronor. Verkställda beräkningar rörande dyrtidstilläggskostnaderna efter genomförandet av det nu föreliggande pensionsregleringsförslaget giva till resultat, att det förstnämnda anslaget bör upptagas till 4,100,000 kronor och det sistnämnda anslaget till 2,20o,000 kronor. Att anslaget till f. d. civila befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer kunnat i så avsevärd grad nedsättas i förhållande till vad i statsverkspropositionen äskades, har sin huvudsakliga grund däri, att, då pensionsregleringsförslaget nu utsträckts jämväl till andra pensionärer än f. d. befattningshavare i statens tjänst, detta medfört en överflyttning av kostnader från dyrtidstilläggsanslaget till pensionsregleringsanslaget.
Beträffande kostnaderna för pensionstillägg, pensionsförhöjning och dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare vid affärsverken, ber jag få erinra därom, att för dessa verks vidkommande kostnaderna för pensionstillägg och dyrtidstillägg numera bestridas av verkens egna medel. Även nu föreslagen pensionsförhöjning, vilken avser dels att ersätta vissa dyrtidstilläggsförmåner, dels att komplettera förut genom pensionstilläggen åstadkommen provisorisk pensionsreglering, synes böra bestridas av affärsverkens egna medel, i den mån densamma är att hänföra till f. d. befattningshavare vid dessa verk.
Föredragande t. f. departementschefen uppläser härefter
dels förslag till kungörelse med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer (Bilaga I),
dels förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer (Bilaga II)
samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
1) antaga berörda förslag till kungörelser;
2) besluta, att kostnaderna för pensionstillägg, pensionsförhöjning och dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, vilka varit anställda vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk och statens domäner eller vid av nämnda verk övertagna företag eller inrättningar, skola bestridas av de medel, av vilka vederbörande verks omkostnader i övrigt bestridas;
3) för budgetåret 1925—1926 under elfte huvudtiteln såsom extra förslagsanslag anvisa
dels till pensionsreglering för f. d. civila befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer ett belopp av 2,400,000 kronor;
Kungl. Majtts proposition Nr 198.
IT
dels till dyrtidstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens tjänst in. fl. pensionärer ett belopp av 4,100,000 kronor;
dels till pensionsreglering för f. d. militära befattningshavare ett belopp av 2,670,000 kronor;
dels ock till dyrtidstillägg åt f. d. militära befattningshavare ett belopp av 2,200,000 kronor.
Vidare hemställer föredraganden, att Kungl. Maj:t måtte återkalla de i innevarande års statsverksproposition under elfte huvudtiteln gjorda fram ställningar om anvisande av extra anslag till tillfälliga understöd åt pen sionerade kronojägare å 500 kronor, till tillfälliga understöd åt f. d. befattningshavare vid lotsverket å 4,890 kronor, till tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare och vederlikar vid armén å 6,500 kronor, till till fälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare å 980 kronor, till tillfälliga understöd åt f. d. stammanskap vid marinen m. fl. å 2,600 kronor samt till tillfälliga understöd åt f. d. daglönare vid marinen å 9,080 kronor.
Vad föredragande t. f. departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
E. Regnér.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 15S höft. (Nr 19S.)
18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
Bilaga I.
Förslag
till
kungörelse med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. il. pensionärer.
Härigenom förordnas som följer:
§ 1.
För pensionerad f. d. befattningshavare i statens tjänst skall med nedan angivna undantag och begränsningar fastställas ny pension genom att till pensionen (understödet), däri inberäknat vad pensionären tillkommer såsom pensionstillägg, pensionsförbättring eller annan dylik förmån av beskaffenhet att dyrtidstillägg därå kan utgå, lägges viss förhöjning på sätt nedan närmare stadgas.
§ 2.
1. Denna kungörelse äger icke tillämpning å:
a) avskedade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare;
b) f. d. befattningshavare, vilkens pension avpassats efter nyreglerat pensionsunderlag och som alltså pensionerats enligt föreskrifterna i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk eller i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension eller enligt andra dylika pensioneringsgrunder, som efter sistnämnda dag fastställts -eller komma att fastställas för reglerande av pensionsförhållandena för befattningshavare i statens tjänst;
c) f. d. landshövding, vilkens pension avpassats efter högre pensionsunderlag än 6,000 kronor; samt
d) sådan f. d. befattningshavare vid Flyinge hingstdepå och stuteri eller vid Strömsholms hingstdepå, vilkens pension avpassats efter grunder, som fastställts vid 1925 års riksdag.
2. Den, som senare än vid 1925 års riksdag blivit genom särskilt beslut av riksdagen förklarad berättigad till pension från allmänna indragningsstaten eller särskilt verks medel, må icke komma i åtnjutande av pensionsförhöjning, varom i denna kungörelse är fråga, under annan förutsättning än att medgivande (lärtill av riksdagen särskilt lämnas.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198. 1 9
3. Från åtnjutande av den pensionsförhöjning, som i § 4 avses, undantagas:
a) sådan f. d. beställningsbavare, vilken kommit i åtnjutande av pensionsförbättring till sådant belopp, att sammanlagda förmånen uppgår till det pensionsbelopp, som finnes i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) angivet för den beställning, han vid avgången innehade, vare sig vederbörandes pensionsförbättring utgår direkt med tillämpning av de för pensionsförbättringen fastställda grunderna eller blivit genom särskilt beslut av riksdagen vederbörande beviljad till ett enligt samma grunder avpassat belopp;
b) sådana pensionärer, vilka pensionerats enligt bestämmelserna i något av de den 29 juni 1917 fastställda reglementen (nr 441—443) för pensionskassorna för pensionering av viss i eke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk;
c) sådant pensionerat manskap vid marinen, som utöver pension och tilläggspension bekommit ytterligare tilläggspension enligt riksdagens skrivelse den 18 maj 1920 (nr 243) och Kungl. Maj:ts brev den 4 juni samma år; samt
d) sådana pensionärer, vilkas pensioner avpassats efter de genom kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) fastställda grunder för pensionsförbättring åt vid marinen anställda daglönare.
§ 3.
1. • Såsom kompensation för minskning i förmän till följd av förändrade grunder för beräknande av dyrtidstillägg förhöjes pensionen med belopp, som framgår av den i bifogade tabell A meddelade uträkning (förhöjning I); skolande i fall, där pensionens belopp icke slutar å helt tiotal kronor, förhöjningen beräknas å ett pensionsbelopp, avjämnat till närmast lägre hela tiotal kronor.
För f. d. befattningshavare i statens tjänst, som vid denna kungörelses ikraftträdande åtnjuter tillfälligt understöd, för vilket såsom villkor gäller, att understödet icke tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behövande omständigheter, ökas förhöjning I med understödets belopp.
2. Pensionen och förhöjning I bilda tillsammans den nya pensionen, där icke ytterligare förhöjning (förhöjning II) enligt bestämmelserna i § 4 förekommer.
§ 4.
1. Pär icke pensionen redan med den förhöjning, som i § 3 avses (förhöjning I), ökats intill eller utöver det belopp, som tillkommit pensionären, om hans pension avpassats efter det nyreglerade pensionsunderlag, som blivit gällande för hans tjänst eller motsvarande befattning, eller, så länge sådant nyreglerat pensionsunderlag icke föreligger, efter det underlag, som i den vid denna kungörelse fogade tabell B finnes angivet för den
20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
tjänst, han innehaft, eller motsvarande befattning, utgår ytterligare förhöjning (förhöjning II) efter följande beräkning:
a) Föreligger för den tjänst, pensionären innehaft, eller motsvarande befattning nyreglerat pensionsunderlag, skall förhöjning II motsvara hälften av skillnaden mellan summan av pensionen och förhöjningen I, å ena sidan, samt, å andra sidan, det belopp, som skulle hava tillkommit pensionären, om hans pension avpassats efter nämnda pensionsunderlag.
b) Intill dess att nyreglerat pensionsunderlag, som i a) sägs, kan varda fastställt, skall i fall, där särskilt underlag för den tjänst, pensionären innehaft, eller motsvarande befattning finnes angivet i den vid denna kungörelse fogade tabell B, förhöjning II motsvara hälften av skillnaden mellan summan av pensionen och förhöjning I, å ena sidan, samt, å andra sidan, det belopp, som skulle hava tillkommit pensionären, om hans pension avpassats efter nämnda särskilda underlag. Sedan nyreglerat pensionsunderlag blivit fastställt, beräknas förhöjning II även i detta fall på sätt i a) sägs.
c) Där varken nyreglerat pensionsunderlag föreligger eller särskilt underlag finnes i förenämnda tabell B angivet för den tjänst, pensionären innehaft, eller motsvarande befattning, så ook då den befattning, i vilken vederbörande pensionerats, icke var ordinarie tjänst och ej heller tillhörde marinens månadslönarstat, skall förhöjning II allt efter här nedan i första kolumnen angiven summa av pension och förhöjning I utgå med i andra kolumnen angivet belopp eller efter där angivet procenttal av summan, med iakttagande av den för vissa fall i tredje kolumnen angivna begränsning av den nya pensionen:
A. Pension beviljat! före år 1017 eller enligt grunder, som fastställts före nämnda är.
H. Pension beviljad efter ingången av år 1017 utan att därvid tillämpats grnnder, som
fastställts före nämnda tidpunkt.
Kungl. Maj:In proposition Nr 19&. 21
2. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. a) och b) här ovan skall iakttagas,
att, därest den tjänstegrupp, pensionären vid avgången tillhörde, sedermera till följd av omorganisation uppdelats på flera befattningsgrupper med olika pensionsunderlag, förhöjning II skall för sådan pensionär avpassas efter det nyreglerade pensionsunderlag eller det i tabell B angivna underlag, som gäller för den lägsta av sistnämnda befattningsgrupper, samt
att pensionär, som kommit i åtnjutande av pensionsförbättring enligt de i sådant hänseende för viss personal vid armén respektive marinen genom kungörelser den 20 augusti 1910 (nr 538), den 29 augusti samma år (nr 569) och den 9 juni 1922 (nr 335) fastställda grunder, icke må genom förhöjning II erhålla ny pension till högre belopp än som tillkommer den, vilken åtnjuter pensionsförbättring till sådant belopp, att hans sammanlagda förmån uppgår till det i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) angivna pensionsbeloppet för den beställning, som pensionären vid avgången innehade.
3. Pensionen samt förhöjningarna I och II bilda i fall, som i denna paragraf avses, tillsammans den nya pensionen.
§ 5.
Pension må icke; genom pensionsförhöjning uppbringas till högre belopp än 9,000 kronor.
Där den nya pensionens belopp vid beräkning enligt bestämmelserna i § 3 eller § 4 befinnes icke vara i helt krontal jämnt delbart med tolv, skall beloppet avjämnas till närmast lägre sålunda delbara tal.
§ 6.
1. Där pensionär från mer än ett håll för samma tjänst åtnjuter pension av beskaffenhet, att förhöjning enligt bestämmelserna här ovan i denna kungörelse kan förekomma, skall vid beräkning av sådan förhöj ning förmånernas sammanlagda belopp anses såsom en enda pension.
2. Där pensionär åtnjuter pension för mer än en tjänst samt någon av pensionerna är av beskaffenhet, att förhöjning I enligt bestämmelserna här ovan i denna kungörelse kan förekomma, skall förhöjning beräknas särskilt för varje dylik pension; och må förhöjning IT åtnjutas endast under förutsättning att icke någon av pensionerna är sådan, som i § 2 avses, samt utgå allenast å en av pensionerna, nämligen den, som medför största förhöjning; skolande i detta fall för beräkningen av såväl förhöjning I som förhöjning II eventuellt förefintligt pensionstillägg, som åtnjutes jämlikt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360), fördelas på pensionerna i förhållande till deras belopp.
22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
§ 7.
Pensionsförhöjning enligt de i § 3 stadgade grunder (förhöjning I) utgår tillsvidare jämväl till:
1) den, som utan tjänstgöringsskyldighet åtnjuter avlöning på indragningsstat, dock att förhöjning icke må äga rum, då avlöningen avpassats efter något av de avlöningsreglementen, som omförmälas i § 4 av kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 2G5) med allmänna grunder för dyrtidstilllägg åt befattningshavare i statens tjänst, eller efter likartade avlöningsgrunder;
2) f. d. lärare och lärarinnor vid folkskolor, högre folkskolor eller kommunala mellanskolor, vid småskolor eller vid mindre folkskolor, f. d. biträdande eller extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor, f. d. lärare och lärarinnor vid med folkskoleseminarier förenade övningsskolor, vid av landsting eller städer upprättade småskoleseminarier, vid privata småskoleseminarier, vid lappmarks ecklesiastikverks skolor, vid enskilda skolor och barnhem samt vid av landsting eller städer inrättade skyddshem ävensom f. d. veterinärer, sjuksköterskor och barnmorskor, samt därmed jämställda befattningshavare, vilka äro berättigade till pension från statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.;
3) f. d. befattningshavare hos statens järnvägar, vilken enligt lagen den 12 mars 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada till följd av järnvägs drift uppbär ersättning för skada, som han adragit sig under förrättande av arbete i statens järnvägars tjänst;
4) f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som numera övertagits av staten, därest han genom statens försorg uppbär pension eller understöd i sådan egenskap;
5) f. d. lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, vilka antingen av statsmedel åi njuta tilläggspension, beräknad enligt de grunder, som angivas i kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) angående till läggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läro1 anstalterna med däri sedermera vidtagna ändringar eller i kungörelsen den 18 november 1921 (nr 703) angående tilläggspensioner åt vissa vid statsunderstödda enskilda läroanstalter anställda lärarinnor, vilka avgå med pension med utgången av juni 1921, eller ock jämlikt samma grunder skulle varit berättigade till sådan tilläggspension, därest ej den reglementsenliga pensionen uppgått till eller överstigit det i kungörelsen stadgade maximibeloppet för totalpensionen;
6) f. d. befattningshavare vid undervisningsanstalter för dövstumma, skolhemmet i Vänersborg för blinda med komplicerat lyte, folkhögskolor och lantmannaskolor samt sinnesslöanstalter och vanföreanstalter, vilka aro berättigade till pension från dövstumlärarnas pensionsanstalt; samt
7) f. d. lasarettsläkare och f. d. extra provinsialläkare, till vilkas pensionering bidrag lämnas av statsmedel;
23 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
och beräkna* därvid förhöjningen i fall, som avses i 1), efter den utgående avlöningen, i de uti 2), 4) och G) omförmälda fallen efter pensionen eller understödet, i fall, som angives i 3), efter ersättningens belopp, i de uti 5) avsedda fallen efter summan av de belopp, som utgå från vederbörande pensionsanstalter och såsom tilläggspension av statsmedel, där sådan tilläggspension förekommer, samt i fråga om de under 7) omför mälda f. d. befattningshavarna efter pensionsbeloppet med inberäknande av det belopp, som i förekommande fall utgår av landsting' eller stad, dock att i sistnämnda fall förhöjningen utgår allenast med vad av den beräknade förhöjningen belöper å den av statsmedel utgående delen av pensionen.
§ 8.
Pensionsför flöjning tillkommer även sådan f. d. befattningshavare vid statens järnvägar, vilken åtnjuter pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig pensionsinrättning; dock att pensionsförhöjning icke tillkommer den, som jämte sådan pension åtnjuter pension från statens järnvägar, avpassad enligt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 4 juni 1920 angående rätt till pension för viss personal, som vid statens övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst.
P. d. befattningshavare vid numera av staten övertagen järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen redan innan den övertagits av staten, likställes i fråga om pensionsförhöjning med pensionerad f. d. befattningshavare i statens tjänst; och skall därvid förhöjning It beräknas på sätt i § 4 mom. 1 c) sägs beträffande pension beviljad före år 1917 eller enligt grunder, som fastställts före nämnda år.
§9.
Vad rörande pensions åtnjutande och förverkande m. m. är stadgat skall i tillämpliga delar gälla beträffande den nya pension, som uppkommer enligt bestämmelserna i denna kungörelse.
§ 10.
De närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för tillämpning av dessa bestämmelser, meddelas av Kungl. Maj:t.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1925.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
Tabell A, innefattande uppgift å förhöjning’ I vid nedan angivna, till hela tiotal kronnr avjämnade pensionsbelopp, kronor:
Kungl. Maj.ts proposition Nr 19&-
25 Tabell B, ankrande det underlag, som vid avpassande av förhöjning II enligt bestämmelserna i SS 8 och 4 av kungörelsen angående ny pension för vissa pensionerade f.d. befattningshavare 1 statens tjänst in. 11. pensionärer skall gälla för pensionär, som pensionerats såsom innehavare av någon av nedan angivna befattningar.
Verk och befattning
Under- | j lag, kr. |j
Verk och befattning
! Underlag, kr.
Kanslisekreterare ...........................i i
Häradshövding..............................i 6,996 j
Auditör vid flottans station i Karlskrona ....................................... 4,476
Armén.
Aktiv stat.
Officerare.
Arméfördelningschef och likställd generalsperson ...........................
Inspektör för kavalleriet ..............
Kommendant i Boden ..................
Militärbefälhavare på Gotland .........
Överste .......................................
Överstelöjtnant.............................
Chef för krigshögskolan..................
Chef för krigsskolan .....................
Fälttygmästare ..............................
Chef 'för skjutskolan för infanteriet
och kavalleriet...........................
Major ..........................................|
Chef för artilleristaben ..................
Chef för artilleri- och ingenjörhögskolan .......................... \
Styresman vid artilleriets fabriker ■
Tygmästare av 1. kl...................i
Chef för ridskolan .......................
Chef för remonteringsstyrelsen.........
Kapten .....................................j
Ryttmästare ................................
Tygmästare av 2. kl. ....................
Löjtnant ...................................
Underlöjtnant ..............................I
Fänrik.......................................
Underofficerare.
Förvaltare vid intendenturkåren.......
Redogörare vid ridskolan ...............
Musikdirektör, som avlagt musikdirektörsexamen vid musikaliska akademien ..................................... |
Fanjunkare...................................
Styckjunkare.................................1
Musikfanjunkare ...........................j
Musikstyckjunkare ........................
Tygunderofficer.....;........................
Sergeant.......................................!
Musiksergeant .............................:
Fältläkarkåren.
Generalfältläkare ........................
Överfältläkare ...........................
Fältläkare .............................■••• i
Regementsläkare ...........................j
Överläkare, tillika chefsläkare, vid' garnisonssjukhuset i Stockholm ...
|
8,496 j; 7,896 i 7,896 7,896 7,29b | 6,0361 6,0361 6,036 6,036 j
6.036 i
5,640
5,640
5,610
5.640 5,040
4.641 4,644 4,644
3.036 1,800 1,800
3 000 3,000
3,000 2,604 j
2.604 2,004
2.604 2,196 2,196
8,496
6,996
6,360
5.724 Bataljonsläkare ..............................
Överläkare med bataljonsläkares lön vid garnisonssjukhuset i Stockholm
lui Under iniir kulen.
Överfältveterinär ...........................
Fältveterinär ..............................
Regementsveterinär...................—
Bataljonsveterinär...........................
Förråds- och hantverksstaten.
Tygingenjör .................................
Fabriksingenjör.............................
Öververkmästare ..........................
Tygförvaltare av 1. kl...................
Fabriksförvaltare av 1. kl................
Fortifikationskassör .......................
Departementsskrivare ..................
Besiktningsrustmästare .................
Tygverkmästare..............................
Verkmästare av 1. kl......................
Tygförvaltare av 2. kl. ..................
Verkmästare av 2. kl.......................
Tygskrivare .................................
Fabriksskrivare.............................
Tyghantverkare.............................
Gevärshantverkare .......................
Hantverkare ................................
Fortmaskinist .............................
Förrådsvaktmästare.......................
Polispersonalen.
Poliskommissarie..........................
Polisöverkonstapel .......................
Poliskonstapel .............................
Reservstaten.
Generalmajor...............................
Överste i högre lönekl. .................
Överste i lägre lönekl. .................
| Major ......................................
jj Kompaniofficer i högsta lönekl. .....
» i mellersta lönekl.
» i lägsta lönekl......
Underofficer i högre lönekl..........
» i lägre lönekl. ...........
Fältläkare .................................
Regementsläkare ......................
Bataljonsläkare.............................
Marinen.
Aktiv stat.
Officerare.
Flaggman ...................................
Chef för kustartilleriet .................
Kommendör ................................
4,476 4,476 I
6,996 5,724 t 4.476 | 3,924
6,036 !
6.036 1 3,924 3,684 3,684 3,684 3,444 3,444 3,444 3,444
3.036 2,844 2,436 2,436 2,436 2,436 i 2,436 | 2,436 1 1,824 j
3 444 ! 2,436 i 2,160 i
7.008 \ 6,120 i 5,712! 4,512 i
2,688 i
2,124 i 1,4H8 1,416 1,128 5,712 4,512 2,688
8,496 i 8,496 i 7,296
26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
Verk och befattning
Överste ...........................
Kommendörkapten av 1. gr.
Överstelöjtnant —..............
Kommendörkapten av 2. gr.
Major .............................
Kapten ...........................
Löjtnant...........................
Underlöjtnant ..................
Fänrik..............................
Under lag, kr.
Verk och befattning
Underlag, kr.
7,296
6,036
6.036 5,640 5,640 4,644
3.036 1,800 1,800
Marin förvaltningen.
Kemist ................................
Andre kemist .......................
Sjökrigsskolan.
Lektor...................................
Statsmedicinska anstalten
6,036
4,476
4,476 i
Underofficerare.
Musikdirektör, som avlagt musik-; direktörsexamen vid musikaliskal
akademien ...............................
Flaggunderofficer...........................
Underofficer av 1. gr......................
» » 2. » .....................
» » 3. » .....................
3,000
2,604
2,604
2,196
1,836
Statens bakteriologiska laboratorium.
Föreståndare .................................
Laborator ...............................
Vaktmästare och preparator............
Stallförman .................................
Statens rättskemiska laboratorium. Föreståndare.................................
6,996
5,076
1,920
1,644
6,996
Mariningenjörkåren.
Marin överdirektör ........................
Marindirektör av 1. gr. ..................
» » 2. » ..................
Mariningenjör » 1. gr. 1. lönekl. ... » » l. » 2. ^
» » 2. » ..................i
| Specialingenjör av 1. gr...................
» > 2. » ..................
» » 3. » ..................
Marinintcndentur kåren.
j Marinöverintendent........................
| Förste marintendent av 1. lönekl. ... » » » 2. » ...|
Marinintendent av 1. gr................'
» » 2. » ...............I
j Marinunderintendent .....................
Provinsialläkarstaten.
7,896
6,996
6,360
6,036
5,076
4,476
6,360
6,036
5,076
7,296
6.036 5,640 4,644
3.036 1,800
Förste provinsialläkare ..................
Provinsialläkare ...........................
Läroanstalterna för barnmorskor.
Överlärare ...................................
Lärare..........................................
Överståthållarämbetet.
Överståthållare.....................
Underståthållare ..................
Sekreterare å kansliet..........
Notarie » » ............
Kanslist » » ..............
Landsstaten.
Lanträntmästare ...................
Marinläkarkåren.
| Marinöverläkaren...........................
I Förste marinläkare ........................
; Marinläkare av 1. gr......................
Månadslönarstaten.
i Verkmästare .................................
| Mästare .......................................
Flottans poliskår.
! Överkonstapel, tillika poliskommissarie..........................................
i Överkonstapel, annan ..................
j Konstapel ....................................
K eserv staten.
Kommendörkapten av 1. gr............
* * 2. » (major)
Kompaniofficer i högsta lönekl. ......
* i mellersta lönekl. ...
* i lägsta lönekl..........
Underofficer i högre lönekl.............
* i lägre lönekl.............!
7,296
6,360
5,076
2,604
2,196
2,844
2,436
5,004
4,512
2,688
2,124
1,488
1,416
1,128
Fögderiförvaltningen.
Landsfogde....................................
Häradsskrivare ..............................
Landsfiskal ...................................
Kronofogde ................................
Länsman.......................................
Väg- och vattenbyggnadsdistrikten.
Distriktschef ..............................
Distriktsingenjör ...........................
Naturhistoriska riksmuseet.
Intendent ...................................
Förste konservator ........................
Konservator ..............................
Preparator...................................
Maskinist ....................................
Bomkapitlens expeditioner.
Notarie vid domkapitlet i Uppsala,j Växjö, Lund, Göteborg, Härnösand; och Luleå ................................!
6,996
6,000
6,360 3,240;
8,496
7,896
6,996
4,200
3,240
4,200
5,400
4,200
3,444
4,476
3,444
6,000
3,000
6,996
3,444
3,036
1,920
2,160
5,4001
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
1 Notarie vid domkapitlet i Linköping, j Skara, Strängnäs, Västerås och
Karlstad.................................
| Notarie vid domkapitlet i Visby......
Konsthögskolan.
| Professor i arkitektur....................
» , annan ...........................
j El dåre..........................................
j Andre vaktmästare ........................
! Portvakt.......................................
M usikkonserTatorium.
i
Direktör......................................
i Sekreterare...................................
i Kamrerare ............•.•••••_..................
Lärare i pianospelning, i orgelspel ning. i harmonilära samt i elemen
tar-, kyrko- och körsång ........
Lärare i solosång, i violinspelning | samt i kontrapunkt, komposition
och instrumentation ..............
Lärare i musikens historia och estetik Lärare i spelning å blåsinstrument av
mässing ...............................
Lärare i violinspelning och i klarinett-
spelning................................
Lärare i pianostämning.................
i » i kontrabasspelning och iflöjt-
. spelning ...................................
Eldare.........................................
Portvakt......■,...............................
; Tandläkarinstitutet.
| Lärare i protéslära och tandreglering'
i Lärare i tandkirurgi ..............
1 Lärare i tandfyllningskonst ........
1 Vaktmästare .............................
Farmaceutiska institutet.
Professor ................................
Laborator ................................
1 Tekniska högskolan.
| Professor..................................
1 Laboratorievaktmästare .............
] Maskinist ...............................
| Verkmästare .............................
i Reparatör ...............................
5,076
4,476
6,360
4,200
4,200
4,200
3,444
3,924
3,036
2,844
2,160
1,824
1,380
1,824
1,500
5,076
4,476
4,476
1,824
6,360
4,476
6,996
1,824
1.824 2,160
1.824 Högre lärarinneseminariet.
Manlig rektor ........................
Kvinnlig » ........................
Manlig lektor...........................
Kvinnlig » ...........................
Ämneslärarinna.......................••••
Biträdande d:o...........................
Allmänna läroverken.
Rektor vid högre allmänna läroverk
s » realskola .....................
Kvinnlig rektor vid statssamskola
Lektor, manlig ..............................
» kvinnlig ...........................
Adjunkt, manlig ...........................
» kvinnlig..........................
Ordinarie ämneslärarinna ..............
Folkskoleseminarierna.
Manlig rektor ...........................
Kvinnlig » ...........................
Manlig lektor..............................
Kvinnlig » .............................
Manlig adjunkt å övergångsstat......
Kvinnlig » » »
Folkskolinspektionen.
Folkskolinspektör..........................
Institutet och förskolan för blinda it Tomteboda.
Rektor...........................'• • • —•••
Ämneslärare ................................
Första lärarinna ..........................
Ämneslärarinna.............................
Lärarinna ..................................
Arbetslärare ................................
Handarbetslärarinna ....................
Lärarinna i hushåll.......................
Musiklärare ................................
Gymnastiklärare ..........................
Förskolan för blinda i Växjö.
Rektor, manlig • ..........................
» kvinnlig .........................
Lärarinna ................................
Hantverksskolan i Kristinehamn för blinda.
6,996
5,076
5,076
4,476
3,240
3,036
6,996
5,076
4,476
5,076
4,476
4,476
3,444
3,036
6,996
5,076
5,076
4,476
4,476
3,444
5,076
6,996
3,684
3,240
3,036
3,036
3,240
2,610
2,610
2,844
1,920
4,476
3,684
3,036
Chalmers tekniska institut.
Professor ....................................
Andre lärare...............................-•
Verkstadsingenjör...........................
Lärare i frihandsteckning ...............
Vaktmästare vid fysiska m. fl. institutioner ....................................
Maskinist ....................................
Gårdskarl ....................................
6,360
4,200
4,200
3,036
1,824
1,920
1,644
Rektor.......................——*.........
Lärarinna .............................
Arbetslärare ................................
Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.
Rektor, manlig.............................
» kvinnlig ..........................
4,476
3,036
3,240
5,076
4,476
28 Kungl. Maj: tu proposition Nr 198.
Verk och befattning
Första lärarinna ...........................
Ämneslärarinna............................
Slöjdlärarinna .............................
Husmoder...................................
Översköterska ..............................
Tekniska läroverken.
Rektor..........................................
Lektor........................................
Maskinist och eldare ....................
Laboratorievaktmästare ..................
Gymnastiska centralinstitutet.
Överlärare ....................................
Lärare..........................................
Lärarinna ....................................
Portvakt.......................................
Lantbruksingenjörstaten.
Lantbruksingenjör ..'......................
Centralanstalten för försöksväsendet pa jordbruksområdet.
j Avdelningsföreståndare ..................
Överassistent.................................i
j Laborator ....................................
I Vaktmästare ................................'
Lantbruksinstituten.
| Professor ....................................I
j Laborator .................................
1 Veterinärhögskolan.
Professor....................................•
Lärare i hovbeslag m. m...............
Vaktmästare och preparator............|
Verkmästare .................................
Vaktmästare ................................
Fodermarsk .................................
Sjukvårdare ................. i
Ladugårdsförman..........................\
Maskinist ..................................}
Portvakt och telefonvaktmästare......
Automobllförare ...........................
I
Veterinärinrättningen i Skara.
Föreståndare, lektor ................... j
Instruktionssmed ........................
Statens veterinärbakteriologiska anstalt.
Föreståndare.............................
Laborator ...................................
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
29 Bilaga il.
Förslag
till
kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, m. fl. pensionärer.
Härigenom förordnas som följer:
§ 1.
F. d. befattningshavare i statens tjänst — avskedade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder icke inbegripna — vilka iiro berättigade till pension eller därmed jämförligt årligt understöd, som av Konung och riksdag till siffran bestämts eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder, äga med här nedan angivna begränsningar uppbära dyrtidstillägg till pensionen eller understödet.
§ 2.
Dyrtidstillägg beräknas, i enlighet med vad i § 4 närmare stadgas, med ledning av det utav Kungl. Maj:t fastställda tal, som skall anses motsvara den efter ingången av augusti månad 1914 inträdda ökningen i levnadskostnader. Nytt sådant tal äger tillämpning från och med den månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, till den månad, under vilken Kungl. Maj:t må komma att fastställa annat tal.
§ 3.
Dyrtidstillägget utgår i förhållande till ett för månad beräknat tilläggsunder.lag, bestämt på följande sätt.
Uppgår den å månad belöpande pensionen till 150 kronor eller därutöver, utgöres tilläggsunderlaget av pensionens belopp, dock högst 400 kronor.
Understiger pensionen 150 kronor för månad, motsvarar tilläggsunderlaget summan av pensionen och ett belopp av 30 kronor, dock att tilläggsnnderlaget i sådant fall ej ma överstiga 150 kronor och ej heller 160 procent av pensionsbeloppet.
§ 4.
Där annorlunda icke är i särskild ordning stadgat, utgar dyrtidstilllägget i förhållande till tilläggsunderlaget efter ett procenttal, som med 16 enheter understiger hälften av talet för levnadskostnadsökningen och som i förekommande fall av jämnas till närmast lägre hela tal; dock att
30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
beträffande f. d. befattningshavare, vilken vid början av det kalenderkvartal, som omfattar den månad, dyrtidstillägget avser, på grund av försörjningsplikt underhållit barn under 16 års ålder, dyrtidstillägget ökas med ett belopp, räknat efter 4 kronor för månad och varje sålunda underhållet barn, med iakttagande likväl, att dyrtidstillägget i förhållande till pensionen icke må överstiga dubbla talet av ovan omförmälda procenttal.
Förhöjning av dyrtidstillägg inträdei’ icke på grund av försörjningsplikt för barn, som i egenskap av pensionär äger åtnjuta dyrtidstilläggav statsmedel. Barn, vars föräldrar båda åtnjuta dyrtidstillägg enligt denna kungörelse, räknas endast till den av föräldrarna, som åtnjuter den högsta pensionsförmånen, eller, om nämnda förmåner äro lika, till fadern. Gift kvinnlig f. d. befattningshavare, vilkens man icke såsom befattningshavare i statens tjänst eller innehavare av lärarbefattning vid annan läroanstalt än statens eller såsom pensionär är berättigad till dyrtidstillägg av statsmedel, äger för barn tillgodonjuta förhöjning av dyrtidstillägget. endast om mannen är på grund av bristande arbetsförmåga väsentligt urståndsatt att bidraga till familjens underhåll.
Dyrtidstillägg utgår ej å i tilläggsunderlaget ingående öretal, som överstiger fullt krontal. Vad av det beräknade dyrtidstillägget överskjuter helt krontal bortfaller.
§ 5.
Där f. d. befattningshavare frän mer än ett håll åtnjuter pension, som i § 1 omförmäles, skola pensionernas sammanlagda belopp läggas till' grund för beräkningen av dyrtidstillägget.
Åtnjuter pensionstagare dyrtidstillägg såsom befattningshavare i statens tjänst eller äger han såsom innehavare av lärarbefattning vid annan läroanstalt än statens uppbära dyrtidstillägg av statsmedel, må dyrtidstillägg till pension utgå endast å så stor del av pensionen, att denna sammanlagd med den avlöning, varå dyrtidstillägg utgår, ej överstiger 650 kronor per månad för det fall, att dyrtidstillägg å avlöningen skall beräknas efter § 3 i kungörelsen med allmänna grunder för dyrtidstilläggåt befattningshavare i statens tjänst, och 800 kronor för månad, därest dyrtidstillägg å avlöningen skall beräknas enligt bestämmelserna i § 4 av nämnda kungörelse; och skall för bestämmande av tilläggsunderiag jämlikt § 3 här ovan ökning av pensionsbeloppet äga rum endast i den mån pensionen jämte avlöning, varå dyrtidstillägg utgår, icke överstiger 150 kronor för månad.
§ 6.
Dyrtidstillägg enligt här ovan för f. d. befattningshavare i statens tjänst stadgade grunder utgår jämväl till:
1:°) den, som åtnjuter avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet; dock att till den, som på indragningsstat åtnjuter avlöning
Kungl. Maj:tu proposition Nr 7.98. 31
enligt något av de i § 4 av kungörelsen med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst omförmälda avlöningsreglementen, dyrtidstillägget beräknas efter det procenttal, som stadgas i nämnda paragraf, och i övrigt enligt bestämmelserna här ovan;
2:o) f. d. lärare och lärarinnor vid folkskolor, högre folkskolor eller kommunala mellan skol or. vid småskolor eller vid mindre folkskolor, f. d. biträdande eller extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor, f. d. lärare och lärarinnor vid med folkskoleseminarier förenade övningsskolor, vid av landsting eller städer upprättade småskoleseminarier, vid privata småskoleseminarier, vid lappmarks ecklesiastikverks skolor, vid enskilda skolor och barnhem samt vid av landsting eller städer inrättade skyddshem ävensom f. d. veterinärer, sjuksköterskor och barnmorskor samt därmed jämställda befattningshavare, vilka äro berättigade till pension från statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.;
3:o) f. d. befattningshavare hos statens järnvägar, vilken enligt lagen den 12 mars 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift uppbär ersättning för skada, som han ådragit sig under förrättandet av arbete i statens järnvägars tjänst;
4:o) f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som numera övertagits av staten, därest han genom statens försorg uppbär pension eller understöd i sådan egenskap;
5:o) f. d. lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, vilka antingen av statsmedel åtnjuta tilläggspension, beräknad enligt de grunder, som angivas i kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) angående tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna med däri sedermera vidtagna ändringar eller i kungörelsen den 18 november 1921 (nr 703) angående tilläggspensioner åt vissa vid statsunderstödda enskilda läroanstalter anställda lärarinnor, vilka avgå med pension med utgången av juni 1921, eller ock jämlikt samma grunder skulle varit berättigade till sådan tilläggspension, därest ej den reglementsenliga pensionen uppgått till eller överstigit det i kungörelsen stadgade maximibeloppet för totalpensionen;
6:o) f. d. befattningshavare vid undervisningsanstalter för dövstumma, skolhemmet i Vänersborg för blinda med komplicerat lyte, folkhögskolor och lantmannaskolor samt sinnesslöanstalter och vanföreanstalter, vilka äro berättigade till pension från dövstumlärarnas pensionsanstalt; samt
7:o) f. d. lasarettsläkare och f. d. extra provinsialläkare, till vilkas pensionering bidrag lämnas av statsmedel;
och beräknas därvid tilläggsunderlaget i fall, som avses i l:o), efter den utgående avlöningen, i de i 2:o), 4:o) och 6:o) omförmälda fallen efter pensionen eller understödet, i fall, som angives i 3:o), efter ersättningens belopp, i de i 5:o) avsedda fall efter summan av de belopp, som utgå från vederbörande pensionsanstalter och såsom tilläggspension av statsmedel, där sådan tilläggspension förekommer samt i fråga om de under 7:o) om-
32 Kuugl. Maj:ts proposition Nr 198.
förmälda befattningshavare efter pensionsbeloppet, med inberäknande av det belopp, som i förekommande fall utgår av landsting eller stad, dock att i sistnämnda fall dyrtidstillägget utgår allenast med vad av det beräknade tillägget belöper å den av statsmedel utgående del av pensionen.
§ 7.
Till f. d. befattningshavare vid statens järnvägar utgående pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig pensionsinrättning likställes i här ifrågavarande avseende med pension av i § 1 angivet slag. Detsamma gäller beträffande dylik pension, som utgår till sådan f. d. befattningshavare vid numera av staten övertagen järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen redan innan den övertagits av staten.
§ 8.
Om till dyrtidstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit, innan detsamma till fullo utbetalts, övergår hans rätt härutinnan till stärbhuset: och utgår dyrtidstillägget i sådant fall för samma tid, för vilken pension får uppbäras.
§ 9.
Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t nödiga tabeller.
§ 10.
Dyrtidstillägget utbetalas i sammanhang med pension enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1925, från och med vilken dag kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 266) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer upphör att gälla.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.
Bilaga
BETÄNKANDE MED FÖRSLAG
TILL
FÖRFATTNINGAR ANGÅENDE NY PENSION FÖR VISSA F. D. BEFATTNINGSHAVARE I STATENS TJÄNST M. FL. PENSIONÄRER ÄVENSOM ALLMÄNNA GRUNDER FÖR DYRTIDSTILLÄGG ÅT F. D. BEFATTNINGS- HAVARE I STATENS TJÄNST M. FL. PENSIONÄRER
AVGIVET AV 1921 ÅRS PENSIONSKOMMITTÉ
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt 158 höft. (Nr 198J Bilaga.
IN N K H Å L L.
SID.
Skrivelse till Konungen............................................................................. »
Betänkande:
Inledning .......................................................................................... .
1920 års förberedande utredning om pensionsförhöjning .............................. 5
1921 års riksdags beslut om dyrtidstillägg till pensioner .............................. g
Uppdrag åt 1921 års pensionskommitté ...................................................... 7
Kommitténs förslag av ls/ie 1921 ............................................................... 7
1922 ars riksdags beslut angående pensionstillägg åt vissa pensionärer ............ 12
Kungörelse 16/e 1922 angående d:o ............................................................ 12
Kungörelsen samma dag angående dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare ...... 14
1923 års riksdags beslut om ändrade allmänna grunder för dyrtidstillägget...... 14
1924 års riksdags beslut i fråga om dyrtidstilläggsgrunderna ........................ 15.
1924 års riksdags skrivelse om utsträckt pensionsförbättring ........................ 45
Förnyat uppdrag åt pensionskommittén ...................................................... 47
Inkomna framställningar ........................................................................... 44
Kommitténs yttrande............................................................................................ Ig
Utkast till en allmän och definitiv reglering av f. d. befattningshavare i statens
tjänst tillkommande pensioner av äldre typ ................................................ 21
Pensionsförhöjning I ................................................................................. 21
Pensionsförhöjning II...................................................... 20
Författningsförslag:
Förslag till kungörelse med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade
f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer .............................. 35,
Speciell motivering.......................................................................................... 44
Förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst in. fl. pensionärer ................................................... 53
Speciell motivering.......................................................................................... 53
Kostnadsberäkning ................................................................................................ 54
Skiljaktig mening ................................................................................................ G4
Till Konungen.
Genom beslut den 29 juni 1921 uppdrog Kungl. Maj:t åt eu kommitté, bestående av undertecknad, Södermark, såsom ordförande samt såsom ledamöter undertecknade, Anderson, Leijonhufvud, Sidenbladh och Starbäck att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande vissa till pensionsväsendet hörande frågor; varvid tillika undertecknade Thörnell och von Otter förordnades att såsom ledamöter i kommittén deltaga i behandlingen av frågor beträffande arméns respektive marinens pensionsförhållanden. Kommittén, som antagit benämningen 1921 års pensionskommitté, har med vissa kortare avbrott varit i verksamhet från mitten av september 1921 till utgången av februari 1923, då kommitténs arbeten jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1922 skulle upphöra och ej utan särskilt nådigt medgivande åter upptagas. Emellertid blev av Kungl. Maj:t den 13 juni 1924 förordnat, att kommittén skulle med ingången av nästföljande juli månad återupptaga sina arbeten. I vederbörande departementschefs yttrande till statsrådsprotokollet över finansärenden för sistnämnda dag erinrades dels om riksdagens skrivelse av den 30 maj 1924 (nr 217) angående beredande av utsträckt förbättring av f. d. befattningshavare i statens tjänst tillkommande pensioner av äldre typ dels ock att tid efter annan till Kungl. Maj:t inkommit framställningar om beredande åt f. d. befattningshavare i statstjänst av förhöjning i redan utgående pensioner; och anförde departementschefen vidare — med framhållande, att kommitténs arbeten i första hand borde inriktas på slutförandet av de tidigare påbörjade utredningarna om ny civil pensionslag och om ändrade pensioneringsgrunder för militära beställningshavare — att, sedan berörda utredningar avslutats, frågan om beredande av utsträckt förbättring av pensioner av äldre typ, som innehades av f. d. befattningshavare i statens tjänst, borde av kommittén upptagas till behandling i syfte att förslag i ämnet måtte kunna föreläggas 1925 års riksdag.
Kommittén, som den 18 oktober 1924 till Kungl. Maj:t överlämnade betänkande med förslag till civil tjänstepensionslag, har därefter jämsides med fortsatt utredning rörande pensioneringsgrunder för militära beställningshavare behandlat spörsmålet om förbättrad ställning för f. d. befattningshavare i statens tjänst med pensioner av äldre typ och får härmed till Kungl. Maj:t överlämna sitt betänkande i sistberörda ämne innefattande förslag till författningar om ny pension för vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer samt allmänna grunder för dyrtidstillägg till sådana pensionärer.
4 Vid detta ärendes slutliga behandling inom kommittén har i visst avseende en skiljaktig mening framträtt såsom av bilagda utdrag av kommitténs protokoll för innevarande dag närmare framgår.
De i betänkandet under rubriken »inkomna framställningar» omförmälda handlingar överlämnas härjämte.
Stockholm den 14 februari 1925.
Inledning.
I anledning av åtskilliga till Kungl. Maj:t inkomna framställningar från pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst om beredande av förhöjning av utgående pensioner och med föranledande tillika av 1920 års riksdags skrivelse nr 432 om beredande av lämplig pensionsförhöjning åt statstjänares änkor, som uppbure låga pensioner och styrkte sig vara i behövande omständigheter, anordnades under hösten 1920 inom finansdepartementet eu förberedande utredning i ämnet. Redogörelse för denna utredning lämnades i de utdrag av statsrådsprotokoll över finansärenden, som bilagts propositionerna nr 327 och 328 vid 1921 års riksdag med förslag till allmänna grunder för dyrtidstillägg åt pensionärer.
I den promemoria, vari resultatet av den förberedande utredningen framlades för chefen för nämnda departement, meddelades, att enligt uppgifter, som införskaffats till utrönande av antal och belopp av till f. d. befattningshavare i. statens tjänst utgående pensioner och som bearbetats och sammanställts i eu vid promemorian fogad _ tabell, vilken sedermera inflöt i förenämnda proposition nr 327, befunnits, att vid utgången av juni 1920 pensioner till sammanlagt belopp av 12,611,794 kronor utgingo till 8,699 f. d. befattningshavare. Efter erinran om de gjorda framställningarna rörande pensionsförhöjning åt redan pensionerade f. d. befattningshavare i statstjänst, anfördes vidare i omförmälda promemoria bland
annat. • ... „ , ,
Pensioneringen av befattningshavare i statens tjänst vore sa anordnad, att pensionen i regel avpassades i visst förhållande till den avlöning, som uppbures vid avgången; och den sålunda beviljade pensionen atnjötes med oförändrat belopp under återstående livstiden, oberoende av att avlöningen för den befattning, varifrån avgång ägt rum, genom lönereglering under tiden blivit mer eller mindre förändrad. Såsom städse framhållits vid de tillfällen, då fråga väckts om förhöjning av redan utgående pensioner, måste den statstjänare, som vid avgången från sin tjänst kommit i åtnjutande av pension till belopp, vartill då gällande författningar och avlöningsstater gåve anledning, anses icke hava något som helst befogat anspråk på ytterligare underhåll av staten. Vid denna princip både det ansetts vara av stor vikt att fasthålla; och bortsett från några få fall, där på grund av personliga omständigheter eller andra särskilda förhållanden pensionsförhöjning beviljats, hade avvikelse från nämnda princip icke förekommit i fråga om statstjänare under annan form än såsom tillfälligt understöd att efter prövning av behovet i varje särskilt fall utgå till pensionärer med särskilt små pensionsbelopp, som avpassats efter äldre stater eller äldre pensioneringsgrunder, som sedermera ändrats så-
1920 åra förberedande utredning om pennonsförhöjning.
19X1 urs riksdags beslut om dyrtidstillägg till pensioner.
soiu ledande till för laga pensioner. Sa da 11a tillfälliga understöd, avsedda, att uppbringa pensionsbeloppet till 500 kronor, hade sedan flera år utgått till vissa pensionerade underofficerare; och även vissa f. d. kronojägare, i. d. förrådsvaktmästare m. fl., vilka åtnjöte pensioner enligt äldre bestämmelser, hade erhållit dylika tillfälliga understöd att efter fastställa grunder utgå under förutsättning att behovet styrktes. Att icke ens i sådan form en reglering av redan beviljade pensioner ansetts sakna små betänkliga sidor såväl ur principiell synpunkt som med hänsyn till konsekvenserna framginge av dåvarande finansministerns uttalande till det vid propositionen nr 174/1907 angående tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare vid armen fogade utdrag av statsrådsprotokollet over i an t försvå rsä ronden för den 19 april 1907.
Sedermera hade ju, da dyrtiden började bliva alltmer tryckande, den principiella ståndpunkten icke ansetts få utgöra hinder för att med statsmedel bispringa statens pensionerade f. d. befattningshavare; och hade ejltidstillägg i alltjämt ökad omfattning beviljats dessa pensionärer, h/iter det förenämnda framställningar om pensioiisförhöjning ingivits, hade genom 1920 ars riksdags beslut eu ytterligare förbättring av det pensionärerna tillkommande dyrtidstillägg vidtagits på sätt av upprättad nämförelseta hell framginge.
Emellertid hade i fråga om vissa pensionärer, vilka, ehuru de icke varit 1 statens, tjänst anställda, likväl pensionerats med väsentligt bidrag av staten, vid 1919 års riksdag vidtagits eu anordning, som av statens pensionär ei icke utan fog aberopats såsom stöd för deras begäran om pensionsförbättring. Sedan vid 1918 års lagtima riksdag godkänts en lönereglering för personalen vid folk- och småskolor, framlades nämligen i propositionen nr 330 vid 1919 års riksdag — i sammanhang med framställning om vissa pensionskassors ombildning till en statens anstalt för pensionering, av folkskollärare in. fl. — ett förslag till reglemente för anstalten, innefattande bland annat nya grunder för pensioneringen av nämnda_ lärarpersonal, och enligt detta förslag, som i huvudsak godkändes av riksdagen och den 31 december 1919 fastställdes till efterrättelse i det då utfai dåde reglementet för den nya anstalten, hade genom övergångsstadganden beretts en icke obetydlig pensionsförbättring för dem, som vid reglementets ikraftträdande redan vore i åtnjutande av pension, avpassad efter äldre pensionsbestämmelser, i det att de gamla pensionerna höjdes med ett belopp, motsvarande summan av 300 kronor och hälften av innehavande pension.
Såsom framgår av förenämnda, vid propositionen nr 327/1921 fogade statsrådsprotokollet anförde departementschefen, att han icke kunde finna annat, än afl frågan om åtgärder till förbättring av särskilt sådana f. d. statstjänares läge, vilka åtnjöte pensioner till allenast mycket låga belopp, vore förtjänt av ett allvarligt övervägande. Av den förberedande utredningen framginge, bland annat, att av pensionerade f. d. befattningshavare ej mindre än omkring 56 procent uppbure pensioner å högst 1,000 kronor för ar.. Även om de närmast föregående årens bestämmelser rö- 1 ande dyrtidstillägg medfört eu betydande höjning av pensionsbeloppen, syntes det dock ej kunna bestridas, att det ekonomiska läget för många av dessa, pensionärer vore så bekymmersamt, att ett kraftigare stöd från statens sida kunde anses befogat. Såsom den verkställda preliminära utredningen gåva vid handen, mötte emellertid stora betänkligheter av både prim
cipiell och statsfiuansiell art mot eu mera definitiv pensionaförbättring. Eu dylik reglering syntes möjlig först efter en gr undlig och allsidig utredning av alla de synpunkter, som där tarvade beaktande. Innan en sådan utredning, vilken syntes med det snaraste böra igångsättas, förelåge, ansåge sig departementschefen — med erinran att eu beskärning av dyrtidstilläggen till statens befattningshavare ifrågasatts — höra inskränka sig till att förorda, att de dit tillsvarande grunderna för dyrtidstil läggens beräknande alltjämt måtte för pensionärernas del bibehållas.
Kungl. Majits härutinnan till riksdagen framlagda förslag biföllos, och de gynnsammare grunderna för dyr tidst illäggens beräknande skulle alltså i fortsättningen tillämpas för alla pensionärer. Riksdagen anförde emellertid uti sin skrivelse i ämnet, att, då riksdagen, ehuru med tvekan, funnit sig böra bifalla förslaget i liyssberörda avseende, detta skett på grund av de skäl, departementschefen angivit, nämligen att det skulle leda till högst betydande praktiska svårigheter att utan en grundlig och allsidig utredning något sä när rättvist genomföra en åtskillnad mellan olika slag av pensionärer. En dylik utredning syntes böra verkställas genom Kungl.
Maj:ts försorg. I detta sammanhang ville riksdagen särskilt uttala önskvärdheten av, att med hänsyn till rådande statsfinansiella förhållanden förutsättningarna för eu jämkning i dyrtidstillägget å de högro pensioner, som fastställts genom beslut av de senaste årens riksdagar, närmare undersöktes. Då riksdagen utgått från att ett förslag i sadant syfte redan år 1922 skulle framläggas för riksdagen, voro det godkända förslaget att anse som ett provisorium.
I anledning av vad sålunda förekommit, uppdrog Kungl. Maj:t den 29 Uppdrag åt juni 1921 åt den då tillsatta kommittén för utredande av vissa till pensionsväsendet hörande frågor (1921 års pensionskommitté) bland annat att verkställa utredning såväl av frågan om förbättring i vissa fall av redan utgående pensioner, särskilt sådana, som i och för sig voro mycket låga, som ock av spörsmålet om jämkning i dyrtidstillägget för pensionärer, vilka åtnjöte pensioner enligt på senare tid i samband med verkställda löneregleringar meddelade förmånligare bestämmelser; och betecknades därvid båda dessa frågor såsom varande av sa brådskande natur, att förslag om möjligt syntes böra föreläggas 1922 års riksdag.
Med skrivelse den 16 december 1921 överlämnade kommittén betänkande vj;>i års penoch förslag angående allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. besatt- °™sl
ningshavare i statens tjänst samt åt änkor och barn efter befattnings- av Wju i93I_ havare i statens tjänst m. fl. ävensom angående pensionstillägg åt vissa sådana pensionärer.
I nämnda betänkande erinrade kommittén till en början, hurusom i de framställningar om beredande av förhöjning av utgående pensioner till f. d. befattningshavare i statens tjänst, som föranlett den förut omnämnda preliminära undersökningen, i huvudsak framhållits, att de tid efter annan vidtagna löneregleringarna föranlett till högre pensioner än dem, som utginge till befattningshavare, vilka pensionerats, medan de äldre staterna ännu voro gällande; att detta förhållande syntes böra leda till vidtagande, periodvis av reglering av f. d. statstjänares pensionsbelopp, samt att pensionerna därvid borde höjas till enahanda belopp, som komme att utgå till nu i tjänst varande befattningshavare i samma eller motsvarande löne-
grad, då dessa efter uppnådd pensionsålder från tjänsten avginge; och hade till stöd för yrkandet om pensionsreglering åberopats ytterligare den omständigheten, att, då pensionsförhållandena genom beslut av 1919 års lagtima riksdag ordnades för dem, som blevo delägare i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., genom vissa övergångsstadganden i anstaltens reglemente bestämts, att de vid reglementets ikraftträdande med ingången av år 1920 till f. d. folkskollärare utgående pensionerna skulle efter vissa grunder regleras.
Även av 1920 års statstjänstemannakongress hade med anledning av hos kongressen vackt förslag om automatisk pensionsreglering i förhållande till lönernas höjning hemställts, att frågan måtte på det sätt ordnas, att en pensionerad tjänstemans pension ökades samtidigt med höjningen av avlöningen för den tjänst, i vilken han pensionerats; och i enahanda syfte hade till kommittén inkommit åtskilliga framställningar, såsom från svenska tullmanna förbundets styrelse samt från äldre pensionerade underofficerare och lokomotivmän in. fl.
De båda frågor, som då voro föremål för kommitténs utredning, vore enligt kommitténs mening nära sammanhängande, i det att frågan om höjning av de laga pensionerna under förhandenvarande förhållanden måste anses i hög grad beroende av vad som kunde finnas böra i dyrtidstillägg beviljas pensionerade f. d. befattningshavare. Det senaste spörsmålet berörde alla ifrågavarande pensionärer och borde därför utredas, innan man kunde avgöra, om och i vilken utsträckning förbättring av själva pensionerna kunde anses påkallad.
Vid 1921 års riksdag hade vissa ändringar i grunderna för dyrtidstilllägget åt i tjänst varande befattningshavare vidtagits. Med hänsyn till det statsfinansiella läget hade nämligen eu kraftig beskärning av förmånen ansetts böra äga rum. Dyrtidstillägget för befattningshavare med nyreglerad avlöning hade därjämte ytterligare begränsats. I fråga om pensionärerna däremot hade de allmänna grunderna för nämnda förmån bibehållits oförändrade, dock under angivande att det vore att betrakta såsom ett provisorium i avvaktan på en allsidig utredning av å ena sidan frågan om höjning av låga pensioner och å andra sidan genomförande av en rättvis åtskillnad mellan olika slag av pensionärer i avseende å beräkningen av dyrtidstillägg. Detta tillägg hade nämligen för befattningshavare med ny reg lerad avlöning bestämts att utgå efter reducerad beräkningsgrund, i syfte att summan av lön enligt de nya avlöningsbestämmelserna och dyrtidstillägget icke skulle komma att i stort sett överstiga summan av avlöning enligt dessförinnan gällande bestämmelser och dyrtidstillägg därå enligt de för övriga befattningshavare gällande grunder. Samma synpunkter borde enligt kommitténs mening göras gällande i fråga om pensionärer. Den sålunda ifrågasatta reduktionen av dyrtidstillägget syntes höra komma till tillämpning å f. d. befattningshavare vid kommunikationsverken m. fl. Den provisoriska lönereglering, som fastställts för officerare och underofficerare in. fl., hade däremot icke medfört någon förhöjning av själva pensionerna, men den, som avginge efter det nyssnämnda lönereglering trätt i kraft, ägde komma i åtnjutande av viss särskild pensionsförbättring.
Kommittén erinrade vidare, att det givetvis skulle innebära stora praktiska fördelar, om enhetliga grunder för dyrtidstillägget åt alla pensionerade f. d. befattningshavare kunde fortfarande hava blivit gällande. Men liksom de grunder för dyrtidstillägget, som fastställts för nyreglerad
avlöning, icke1 ansetts kunna tillämpas pa ännu icke reglerad uvinning, kunde dessa grunder un mindre göras gällande i Daga om de icke nyreglerade pensionernas jämförelsevis små belopp. För vinnande av ett sådant mai maste givetvis själva pensionsbeloppen höjas, sfi att alla pensioner kunde betraktas såsom nyreglerade.
Att olika grunder för dyrtidstilliigget a nyreglerad och a icke nyreglerad avlöning vore gällande, betydde icke sa mycket, da det i allt fall endast rörde sig om eu jämförelsevis kort övergångstid, intill dess lönereglering humle övergå samtliga statsförvaltningen tillhörande verk och. institutioner; men beträffande pensionärerna skulle olikheten, om särskilda åtgärder för pensionsregleringen icke vidtogos, komma att kvarstå ända till dess alla pensionärer med oreglerade pensioner försvunnit.
Vid sådant förhållande både kommittén funnit angeläget att undersöka, huruvida icke genom eu reglering av nu utgående pensioner eller annan dylik åtgärd själva pensionsbeloppen skulle kunna höjas, skratt ä de sålunda förändrade pensionerna samma grunder för dyrtidstillägg som å nyreglerade pensioner skulle kunna tillämpas med tillfredsställande resultat,
Från åtskilliga hall hade yrkanden framställts därom, att i sammanhang med varje lönn- och pensionsreglering för i tjänst varande löntagare även deras redan pensionerade företrädare i tjänsten skulle erhålla pensionsförhöjning. Då pension till befattningshavare i statens tjänst emellertid avpassats i visst förhållande till den avlöning, som uppbures vid avgången, hade sålunda beviljad pension ansetts böra under vederbörandes hela återstående livstid utgå med oförändrat belopp, oberoende därav att avlöningen för den befattning, pensionären innehaft, blivit mer eller mindre förändrad efter hans avgång. Den statstjänare, som vid avgången från sin tjänst kommit i åtnjutande av den pension, vartill då gällande pensioneringsgrunder och avlöningsstat föranledde, hade ansetts icke hava något som helst befogat anspråk på ytterligare underhåll eller ökad pension av staten. Vid denna princip hade det dittills ansetts vara av vikt att fasthålla. Någon egentlig avvikelse från densamma hade, vad statstjänare anginge, ej heller ägt rum utom beträffande vissa pensionerade befattningshavare vid statens järnvägar, vilka enligt beslut av 1919 års riksdag erhållit vissa tilläggspensioner. Demia principiella ståndpunkt både emellertid icke utgjort hinder för att med statsmedel i form av krigstidseller dyrtidstillägg bringa hjälp åt statens f. d. befattningshavare, då prisförhållandena blivit alltför betungande. Redan detta visade, att under rådande exceptionella förhållanden berörda princip icke kunde uppehållas. Därtill komme, att eu stor grupp av pensionärer, vilka, ehuru de icke innehaft statstjänst, dock pensionerats med väsentliga bidrag av .statsmedel, erhållit förhöjning av redan utgående pensioner, nämligen pensionerade f. d. folkskollärare, enligt beslut av 1919 års riksdag. Därav måste man draga den slutsatsen, att eu ändrad uppfattning framträtt, säkerligen påverkad av de säregna förhållanden, som vore rådande med avseende å levnadskostnaderna, och enligt vad 1920 ars bankoutskott anfört måste en allmän reglering av äldre pensioner anses vara av omständigheterna betingad och borde ej alltför länge fördröjas.
Tanken på en pensionsreglering under förhandenvarande omständigheter kunde alltså enligt kommitténs mening icke anses höra utan vidare avvisas. Syftet med en sådan reglering skulle emellertid för det dåvarande icke vara att bereda större förmåner över hela linjen, utan pensionsregle-
lingen bolde kombineras med eu kraftig beskärning av dyrtidstillägget med resultat att ökad förmån skulle framträda endast för de pensionärer, som hade låga pensioner; för de övriga skulle förbättringen huvudsakligen best,! deruti, att de bleve i minskad mån beroende av det tillfälliga dyrtidstillägget. Därigenom skulle också möjliggöras att tidigare, än eljest kunde äga rum, låta dyrtidstillägget till pensionärer helt bortfalla.
Vid en reglering av nu utgående pensioner syntes det emellertid icke kunna ifrågakomma att i varje fall öka förmånen till samma belopp, vartill den nyreglerade pensionen i samma befattning blivit bestämd. Den nyi eglerade pensionen vore satt i förhållande till en nyreglerad avlöning, vars belopp i sin ordning kunde hava påverkats även av andra omständigheter än levnadskostnadsökningen, exempelvis organisatoriska förändringar med avseende ä. tjänstens beskaffenhet, ökning av arbetstiden, strävan att lyfta befattningens innehavare till högre levnadsstandard
m. in. Redan av sålunda antydda skäl måste det anses uteslutet att likställa de äldre pensionärerna med t. d. befattningshavare, som innehade nyreglerade pensioner; även av hänsyn till kostnaden i framtiden borde detta icke ifrågakomma. Emellertid syntes en pensionsreglering lämpligen böra ställas i visst förhållande till den nyreglerade pensionen, så att till den oreglerade pensionen lades viss del av skillnaden dem emellan. Da en tjänstemans pension i regel till eu tredjedel motsvarades av erlagda avgifter, under det att återstoden utgjorde statens bidrag, skulle inan kunna tänka sig eu pensionsreglering lämpligen genomförd på sådant sätt, att, medan den tredjedel av pensionen, som motsvarade vederbörandes egna a\ gifter, lämnades orubbad, återstoden eller den egentliga statspensionen höjdes till motsvarighet; med enahanda del av den nyreglerade pensionen. Pensionsförhöjningen skulle med andra ord motsvara tva tredjedelar av skillnaden mellan vederbörandes nu utgående pension å ena och den pension å andra sidan, som skulle hava tillkommit honom, om pensionen med tillämpning av de vid hans pensionering gällande grunder avpassats efter det förhöjda pensionsunderlag, som sedermera blivit fastställt för samma eller motsvarande befattning.
. Även om eu sådan lösning av frågan vore att förorda, saknades emellertid enligt vad kommittén vidare framhöll — en av förutsättningarna för planens förverkligande. Då pensionsregleringen borde grundas på skillnaden mellan eu pension av äldre typ och en nyreglerad pension, måsto över hela linjen föreligga nyreglerade pensioner. I annat, fall kunde någon allmän pensionsreglering med enhetliga bestämmelser om dyrtidstillägg icke genomföras. Visserligen hade under de sista åren för eu stor mängd befattningshavare i samband med lönereglering hven fastställts högre pensionsunderlag, som alltså medförde nyreglerade pensioner. Men för åtskilliga grupper av befattningshavare för eloge ännu icke någon ny löne- och pensionsreglering. Man kunde visserligen tänka sig, att för varje befattning vid de ännu oreglerade verken fastställdes ett nytt pensionsunderlag, såsom exempelvis skett för landshövdingar. Kommittén både också övervägt, huruvida några åtgärder av provisorisk natur borde vidtagas för att bereda en motsvarande förmån även för andra befattningshavare vid icke nyreglerade verk.
Även om man beträffande en del befattningar vid oreglerade verk med ledning av de nya pensionsunderlagen för jämförliga befattningar vid nyreglerade verk skulle kunna fastställa nya pensionsunderlag, syntes likväl den möjligheten icke vara utesluten, att man härigenom komme att
föregripa resultaten av pågående utredningar om löne- oeli pensionsregleringar för åtskilliga befattningar. De i tjänst varande befattningshavare, som härav skulle beröras, skulle i sådant fall i allmänhet nödgas erlägga förhöjda avgifter för egen pensionering in. in. utan att samtidigt erhålla ökade avlöningsförmåner. Kommittén kunde alltså ieke förorda någon provisorisk åtgärd i nyssberörda syfte oeh hade därför övergivit tanken på att omedelbart skulle kunna genomföras eu verklig pensions reglering oeh därvid tillika vinnas enhetliga bestämmelser om dyrtidstillägg för pensionärer.
De allmänna grunder för dyrtidstillägg, som av kommittén förordats i fråga om nyreglerade pensioner, kunde såsom nämnts ieke annat än under vissa förutsättningar tillämpas beträffande övriga pensioner. Då dessa förutsättningar ieke torelåge och icke lämpligen kunde tillskapas, måste tills vidare andra och gynnsammare grunder för dyrtidstillägg ä de äldre pensionerna bliva gällande. Vid eu dylik provisorisk lösning av frågan hade det synts riktigt, att för dyrtidstillägg a oreglerade pensioner tilllämpades samma allmänna grunder, som gällde beträffande dyrtidstillägg å oreglerad avlöning. Med tillämpning av då gällande grundtal komme dyrtidstillägget givetvis att minskas, dock med jämförelsevis måttliga belopp. Men då de mindre pensionsbeloppen icke tålde vid en sådan beskärning, måste de på något sätt förbättras.
Vid förenämnda preliminära undersökningar angående en pensionsreglering hade ifrågasatts en förbättring över hela linjen av de oreglerade pensionerna genom ett tillägg, förslagsvis 25 procent, dock minst 100 kronor oeh högst 1,000 kronor, ungefär motsvarande den tillfälliga löneförbättring, som tillkommit befattningshavare i tjänst i avvaktan på definitiv lönereglering. Kostnaderna härför hade emellertid uppskattats till omkring 3 miljoner kronor, oberäknat av sådana pensionstillägg föranledd ökning av dyrtidstilläggskostnaden, varför med hänsyn till det statsfinansiella läget eu sådan pensionsreglering icke kunde förordas. Ifrågavarande anordning vore för övrigt förenad med vissa andra olägenheter och därför även av denna anledning olämplig. Enligt kommitténs mening hade det visserligen varit mycket önskvärt, om förhållandena medgivit, att förbättring i något mera utsträckt omfattning kunnat beredas pensionärerna. Av kostnadshänsyn hade emellertid kommittén funnit sig nödsakad att inskränka sitt förslag till att åtminstone under förhandenvarande förhållanden huvudsakligen avse beredande av skälig förbättring av de särskilt låga pensionerna, på samma gång åtgärd synts böra vidtagas i syfte att minskningen av dyrtidstillägget framträdde först vid en pension av 2,000 kronor.
Dessa mal hade kommittén efter noggranna undersökningar ansett kunna uppnås genom ett pensionstillägg till beloppet så avpassat att det största tillägget skulle tillkomma pensionärer med mindre pension än 1,500 kronor för att vid högre pensionsbelopp avtaga och vid viss gräns alldeles upphöra att utgå.
Kommittén erinrade vidare därom, att vid behandlingen av ett vid 1921 års riksdag motionsvis framställt förslag om pensionsförbättring åt vissa underofficerare, bankoutskottet under hänvisning till pågående utredning om en allmän pensionsreglering avstyrkt bifall till motionen, men i motiveringen ifrågasatt, huruvida icke av statsfinansiella skäl den pensionsförbättring, som vid en sådan reglering kunde komma att beviljas, borde, liksom tidigare för vissa grupper av pensionärer bestämts, fastställas att
1922 dra riksdags beslut an• gåer de pensionstillägg åt vissa pensionärer.
Kungörelsen T7« 1922 angående pensionstillägg till vissa pensionärer.
utgå allenast till sadana pensionärer, som styrkte sig vara i behövande omständigheter. Kommittén hade ock tagit under övervägande, huruvida pensionstillägget borde utgå endast till nyssnämnda kategori av pensionärer. Ett sådant villkor hade nämligen dittills fastställts i de fall, då redan utgående pensioner förbättrats genom anvisande av medel för tillfälliga tillägg. Men å andra sidan både förbättring medgivits även utan dylikt villkor och då åtskilliga olägenheter syntes vara förenade med sådant villkor, hade kommittén kommit till den uppfattningen, att pensionstillägget icke borde förbindas med berörda villkor.
Vid 11)22 ars riksdag framlade Kung). Maj:t i proposition nr 125 förslag angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, vilket förslag i allt väsentligt överensstämde med vad kommittén hemställt. Såsom framgår av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 24 februari 1922 framhöll föredragande departementschefen, att lian funne kommitténs förslag i fråga om pensionstillägg under förhandenvarande förhållanden innefatta en så vitt möjligt tillfredsställande lösning av spörsmålet om reglering av de lägre pensionerna; att han därvid ingalunda förbisåge, att det system för de låga pensionernas förbättring, som kommitténs förslag innefattade, måste vara behäftat med åtskilliga brister; men att det å andra sidan syntes uppenbart, att eu alltigenom tillfredsställande pensionsregiering icke kunde åstadkommas utan ingående undersökning beträffande de särskilda grupperna av pensionärer och dessutom ej utan svårighet läte sig göra, så länge definitiva löneregleringar saknades för så störa delar av förvaltningen, som ännu vore fallet; att det syntes omöjligt att då avgöra, när tiden för en mera definitiv pensionsregiering kunde vara inne, men att i varje fall resultatet av den av kommittén föreslagna provisoriska pensionsregleringen borde avvaktas, innan något vidare utgjordes i syfte att erhålla en definitiv reglering av statspensionerna.
Riksdagen biföll propositionen under framhållande, att den föreslagna lösningen av frågan om pensionsförbättring vore närmast att betrakta såsom ett provisorium i avvaktan på en defintiv pensionsregiering.
De sålunda godkända grunderna för åtnjutande av det åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer beviljade pensionstillägget fastställdes i kungörelse den 15 juni 1922 (nr 360), som innehåller följande bestämmelser:
Till pensionerad f. d. befattningshavare i statens tjänst skall, med nedan angivna begränsningar och undantag, utgå pensionstillägg med följande belopp för år räknat, nämligen:
ISO kronor a pensioner till belopp av intill 1,500 kronor, dock att pensionstillägget ej må uppgå till mer än pensionens belopp och ej heller tillsammans mod pensionen överstiga 1,620 kronor,
120 kronor a pensioner till belopp av 1,500 kronor och därutöver intill 2,000 kronor, dock att pension och tillägg ej må tillsammans överstiga 2,060 kronor, samt
60 kronor å pensioner till belopp av 2,000 kronor och därutöver, dock att pension och tillägg ej må tillsammans överstiga 2,560 kronor.
Från åtnjutande av pensionstillägg undantagas:
avskedade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare,
f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt föreskrifterna i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension eller enligt andra dylika pensioneringsgrunder, som kunna komma att fastställas för reglerande av pensionsförhållandena för befattningshavare i statens tjänst, f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, ävensom f. d. befattningshavare, som för tjänst vid något av nämnda verk eller skogsstaten eller såsom skogvaktare vid Uppsala universitet pensiorats enligt pensionsunderlag, högre än det, som under år 1918 gällde för den tjänst, i vilken vederbörande pensionerats, eller motsvarande befattning,
f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt stadgandena i särskilda kungörelser av den 22 juli 1918 (nr 660, 661 och 662) angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken, högre lära-, rinneseminariet och statens folkskoleseminarier eller i kungörelsen den 19 juni 1919 (nr 508) angående pensionsbestämmelser för vissa lärare i övningsämnen vid nämnda läroanstalter,
f. d. befattningshavare, som åtnjuter pensionsförbättring enligt de i sådant avseende för viss personal vid armén respektive marinen gällande grunder, vare sig vederbörandes pensionsförbättring utgår direkt med tillämpning av omförmälda grunder eller blivit genom särskilt beslut av riksdagen vederbörande beviljad till ett enligt samma grunder avpassat belopp,
f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt de från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare gällande pensionsunderlag,
f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt de för kvinnliga biträden från och med år 1920 gällande pensionsunderlag, samt f. d. befattningshavare, som pensionerats efter de pensionsunderlag, som fastställts i § 14 av avlöningsreglementet den 28 juni 1918 (nr 493) för sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka eller efter de förhöjda pensionsunderlag, som efter 1918 års utgång blivit gällande för viss annan personal vid samma anstalter.
Pensionstillägg enligt ovan angivna grunder utgår jämväl till:
1) den, som åtnjuter avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet;
2) f. d. befattningshavare hos statens järnvägar, vilken enligt lagen den 12 mars 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift uppbär ersättning för skada, som han ådragit sig under förrättande av arbete i statens järnvägars tjänst;
3) f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som numera övertagits av staten, därest han genom statens försorg uppbär pension eller understöd i sådan egenskap;
4) sådan f. d. befattningshavare vid numera av staten övertagen järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen redan innan den övertagits av staten;
*' x‘ J^taitmngs^vare vid undervisningsanstalter för dövstumma skolhemmet i Vänersborg for blinda med komplicerat lyte, folkhögskolor och
ww™?!’ ,01' sa“t s»n„nesslöanstalter och vanföreanstalter, vilka äro bentttigade till pension från dövstumlärarnas pensionsanstalt; samt n i nX !a Provinsialläkare, som pensionerats av statsmedel;
dar • f fn’ huruvida ock till vilket belopp pensionstillägg a r f,°m ?'Ses 1 1}’ efter den utgående avlöningenfi rlet/lLr °™.a!d;1, fallen ofter ersättningens, pensionens eller understödets belopp samt i fall, som angives i (i), efter hela pensionens belopp med
«•*»' M»«»*Mn *-
Beträffande pensionstagare, som jämte pension åtnjuter avlöning såsom läraarbefaSaVar-1' statena..tjänst ellei> »om i egenskap av innehavare av
m«l < S Tld annan la™anstalt till statens åtnjuter avlöning av statsmedel eller som innehar pension för mer iin eu statstjänst, skall förmånernas sammanlagda belopp vara avgörande för frågan, huruvida, och till Miket belopp pensionstillägg må till honom utgå.
befält^1’1lxafunLsti]lägg berättigad avlidit, innan detsamma till fullo ut-
sådant ?al?rei‘ Starbhu?e1t i.dei1 avlidnes rätt; och utgår pensiontillägget i sadant fall foi samma tid, för vilket pensionen får uppbäras.
1 sammanhang med pension utbetalas motsvarande del av pensionstill-
"hmtana kSaso,m Jorat murats _ innebur pensionskommitténs förberörda förslag
äyrtidstilUigg ?.,* ,.^|^affand<: dyrtidstillägget åt f. d. befattningshavare och med dem till f. d. be llk&tallda. Pensionärer i huvudsak enahanda grunder skulle bliva gällande fattnings- »om ti lampades 1 fråga om statens i tjänst varande befattningshavare ,mrare* “ ,nmg » amapt /örelades 1922 års riksdag i propositionen nr SJ
so 2° riksdafeus nr 2G7. Genom bestämmelserna
som å tel finnas i kungörelsen den 15 juni 1922 nr 357, stadgades i huvud- ■ ak följande. Det s. k. grundtalet skulle vara detsamma som för befatt-
krono r °regIerde ?fnsiTer skulle dyrtidstillägget å belopp intill i2° loonor för ar utgå efter ett procenttal, motsvarande grundtalet,
Wlrmhdf1Rutande belopp efter ('tl procenttal, motsvarande femtiofem hundradelai av giundtalet. Den del av pensionen, för vilken dyrtidstillav prn t e b^akllas .°fter fullt grundtal, skulle ökas med ett årsbelopp ™Wi?°n0r|Or Vt-(' PU ffr,undav försörjningsplikt underhållet barn undd 16 ais ålder, kor nyreglerade pensioner skulle gälla strängare bestainmelser, i det att grundtalet skulle minskas med 20 enheter och dyr-
\ beloolffiiti fl 09ndia'St a 8+°-pi:oceat av pensionsbeloppet samt beräknas a Mopp intill 1,020 kronor för ar efter ett procenttal, motsvarande grundtal®* minskat med 20, och a överskjutande belopp efter ett procenttal motsvarande femtiofem hundradelar av det sålunda reducerade grundtalet Den, beträffande i tjänst varande befattningshavare, för icke-familjeför-
HI]'aiiT-in 0lda T? \lda l'eduktl011e,i av dyrtidstillägget kom däremot icke till tillämpning beträffande f. d. befattningshavare och med dem likställda
PGllSlOIltll(il.
SS&Ä ”11,231111 stMk w»
ändrade all- f.?,;.1 aIJa 0miaden, genomfördes aven en avsevärd beskärning av dyrtidsmänna gran- niaggen; och denna drabbade jämväl dyrtidstillägget till f. d. befattningsder för dyr- havare 1 statens tjänst och övriga med dom likställda pensionärer För-
tidstillägget.
slag om nya grunder för sistnämnda dyrtidstillägg framlades i propositionen nr 210, och donna blev av riksdagen L huvudsak bifallen såsom framgår av dess skrivelse nr 207. Dessa nya grunder, vilka fastställdes genom kungörelsen den 15 juni 10215 (nr 200) och i huvudsakliga delar fortfarande gälla, innehålla följande huvudregler. Dyrtidstillägget utgår i förhållande till ett för månad beräknat tilläggsunderlag; uppgår den ä månad belöpande pensionen till 150 kronor eller därutöver, ntgöres t illäggsunderlaget av pensionens belopp, dock högst 400 kronor; understiger pensionen 150 kronor för månad, motsvarar t illäggsunderlaget summan av pensionen och ett belopp av .'50 kronor, dock att tilläggsunderlaget i -sistnämnda fall icke må överstiga 150 kronor och ej heller 160 procent av pensionsbeloppet. För oreglerade pensioner utgår dyrtidstillägget i förhållande till tilläggsunderlaget efter ett procenttal, motsvarande hälften av talet för levnadskostnadsökningen och i förekommande fall a v jämnat till närmast lägre hela tal, vartill för den, som pa grund av försörjningsplikt underhåller barn under 16 års ålder, kommer ökning av dyrtidstillägget med ett belopp av 5 kronor för månad och värjo sålunda underhållet barn, dock med iakttagande att dyrtidstillägget i förhållande till pensionen icke må överstiga dubbla talet för omförmälda procenttal. Detsamma gäller beträffande nyreglerade pensioner med undantag därav, att procenttalet skall i varje fall minskas med 16 enheter samt att det belopp, varmed dyrtidstillägget ökas för varje underhållet barn, utgör 4 kronor för månad.
De vid 1923 års riksdag godkända grunderna för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare och med dem likställda pensionärer hava sedermera icke undergått annan ändring än för såvitt ånger dels dyrtidstillägg å nyreglerad avlöning å indragningsstat, dels ock förhållandet mellan oreglerad pension jämte dyrtidstillägg och nyreglerad pension med sådant tilllägg. Alltsedan skilda bestämmelser om beräkning av dyrtidstillägg tillkommit i fråga om oreglerade och nyreglerade pensioner, hade föreskrift meddelats därom, att dyrtidstillägg å oreglerad pension icke må tillsam-mans med pensionen överstiga vad f. d. befattningshavare, som med nyreglerad pension avgått från samma eller motsvarande befattning vid vederbörande verk, erhåller i pension jämte dyrtidstillägg, varjämte cn likartad begränsning stadgats i fråga om pensionerat kvinnligt biträde även i fall, där nyreglering ännu icke övergått det verk, hon tillhört. I anledning av eu inom första kammaren vid 1924 års riksdag väckt motion (nr 252) om upphävande av berörda föreskrifter och sedan statskontoret inkommit till bankoutskottet med utredning i ämnet, beslöt riksdagen enligt skrivelse nr 255, att ifrågavarande föreskrifter om begränsning av dyrtidstillägget å oreglerade pensioner skulle upphöra att gälla från och med den 1 juli 1924; och upphävandet av nämnda föreskrifter liksom den ändring i grunderna, som åsyftade att å nyreglerad avlöning å indragningsstat dyrtidstillägg skall utgå efter det procenttal, som eljest gäller för dyrtidstillägg å nyreglerad avlöning, fastställdes genom kungörelsen den 13 juni 1924 (nr 220).
Någon ändring i de år 1922 beslutade grunderna för pensionstillägg åt f. d. befattningshavare och med dem likställda har icke företagits. Emellertid väcktes vid 1924 års riksdag två motioner (nr 154 och 161 i andra kammaren) om förhöjda pensioner åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, vilka pensionerats enligt äldre bestämmelser. I förstnämnda mo-
1924 års riksdags beslut i fråga om dyrtidstillägg sgrunderna.
1924 års riksdags skrivelse om utsträckt pensionsförbättring.
tion hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida icke f. d. befattningshavare, som inbetalt lika mycket i pensionsavgifter och äro av samma grad, skulle kunna erhålla samma pensionsförmåner oavsett tidpunkten, när de avgått. I den senare motionen yrkades, att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville taga i övervägande, huruvida f. d. befattningshavare i statens tjänst, pensionerade enligt äldre bestämmelser, må kunna få sina pensioner höjda till samma belopp, som utgå till sådana befattningshavare, pensionerade enligt senaste bestämmelser, samt till riksdagen inkomma med den framställning, som av nämnda undersökning kan föranledas. I enlighet med bankoutskottets i utlåtande nr 50 gjorda hemställan avlät riksdagen en skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet (nr 217). Efter erinran att, såsom av en i bankoutskottets utlåtande lämnad redogörelse framginge, yrkanden om förhöjning av redan avgångna tjänstinnehavares pensioner framkommit vid upprepade tillfällen, anförde riksdagen i nämnda skrivelse vidare:
->Det lärer icke heller kunna förnekas, att ifrågavarande, under helt andra förhållanden fastställda pensionsbelopp numera i allmänhet måste anses vara alltför knappt tillmätta. De yrkanden på pensionsförbättring; som tid efter annan framförts, synas därför vara befogade. Statsmakterna hava också, enligt vad ax redogörelsen framgår, i viss mån beaktat de synpunkter, som därvid gjorts gällande. Sålunda hava i fråga om de dyrtidstillägg, som under de senare åren beviljats, andra och gynnsammare grunder kommit till tillämpning för f. d. befattningshavare än för befattningshavare i tjänst, varjämte särskilda pensionstillägg beviljats i syfte att något förbättra de förras ställning. Den pensionskommitté, som år 1921 tillsattes, har också erkänt behovet av eu mera genomgående förbättring av det bekymmersamma läge, vari dessa f. d. befattningshavare befinna sig. Det bär emellertid framhållits, att åtskilliga svårigheter äro förenade med genomförandet under nuvarande förhållanden av eu definitiv pensionsreglering. I sådant avseende må särskilt erinras, hurusom på flera hall ny löne- eller pensionsreglering ännu icke kunnat genomföras och att bland annat en av förutsättningarna för en mera allmän pensionsreglering vore den, att nyreglerade pensioner borde föreligga över hela linjen. Sedan ny definitiv lönereglering genomförts för befattningshavare vid statsdepartement in. 11. verk och i anslutning därtill vissa provisoriska pensionsbestämmelser för nämnda personal godkänts, uppdrogs åt 1921 års pensionskommitté att verkställa utredning rörande nya definitiva pensionsbestämmelser. Men kommittén erhöll därjämte i uppdrag att utreda vissa andra till pensionsväsendet hörande frågor, bland annat förbättring av redan utgående pensioner, särskilt sådana, som i och för sig vore mycket låga, och i samband därmed jämkning av vissa dyrtidstillägg. Dessa, båda frågor ansågos vara av särskilt brådskande natur och förslag i dessa ämnen framlades, såsom i ärendet omförmälts, vid 1922 års riksdag. Emellertid förordnade Eders Kungl. Maj:t sedermera på hösten 1922, att kommitténs arbeten skulle från och med den 1 mars 1923 vila och därefter icke utan Eders Kungl. Maj:ts särskilda medgivande upptagas.
De åtgärder, som hittills vidtagits till förbättrande av redan utgående pensioner, äro enligt riksdagens mening icke tillfredsställande, och det vill synas, att ju längre den allmänna pensionsreglering, som nu sedan rätt lång tid tillbaka ställts i utsikt, fördröjes, med desto större styrka framträder behovet av eu mera vittgående reglering, om än densamma under nuvarande förhållanden måste bliva endast av provisorisk natur. Utöver
de svårigheter av olika slag, som enligt vad förut framhållits äro förenado med genomförandet för närvarande av en allmän och mera definitiv pensionsreglering, tillkommer nämligen den omständigheten, att densamma skulle kräva sä betydande kostnader, att den under nuvarande statsfinansiella förhållanden synes vara svår att genomföra. Riksdagen kan således icke biträda förslaget om en utredning i den omfattning, som avses i den senare av ovan omförmälda motioner. Däremot lärer ytterligare någon pensionsförbättring efter all sannolikhet kunna genomföras utan allt för betungande kostnader, och vill det synas riksdagen, som om en utredning härom skulle kunna anförtros åt förenämnda pensionskommitté.»
Under åberopande av vad sålunda anförts anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t ville taga under övervägande, huruvida eu ytterligare förbättring av pensioner av äldre typ må kunna genomföras samt därefter snarast möjligt för riksdagen framlägga det förslag, vartill omständigheterna må föranleda.
När 1921 års pensionskommitté, vars arheten såsom i riksdagens sistnämnda skrivelse erinrats enligt Kungl. Maj:ts den 24 november 1922 meddelade beslut skulle från och med 1 mars 1923 vila, den 13 juni 1924 erhöll Kungl. Maj:ts befallning att återupptaga sina arbeten, erinrade chefen för finansdepartementet om riksdagens omförmälda skrivelse av den 30 maj 1924 (nr 217) ävensom att tid efter annan till Kungl. Maj:t från f. d. befattningshavare i statens tjänst inkommit framställningar om beredande av förhöjning i redan utgående pensioner, varvid särskilt pensionerna till f. d. militära befattningshavare, vilka pensionerats före år 1918, ansetts vara i behov av förhöjning. Departementschefen anförde vidare, att den av riksdagen begärda utredningen borde av kommittén upptagas, så snart arbetena med ny civil pensionslag samt militär pensionslag avslutats, samt tilläde, att, på sätt riksdagen yttrat, utredningen icke borde avse någon allmän och definitiv pensionsreglering utan finge med hänsyn till nödvändigheten att hålla kostnaderna inom rimliga gränser, gå ut på någon ytterligare förbättring i sådana fall, där missförhållandet mellan äldre och nyare pensionsbelopp vore särskilt påfallande.
Genom nådig remiss den 1 december 1924 har Kungl. Maj:t anbefallt kommittén att avgiva utlåtande över en av lotsstyrelsen med underdånig skrivelse den 14 november 1924 till Kungl. Maj:t överlämnad, av f. d. fyrmästaren vid Eggegrunds fyrplats F. M. Bolin gjord ansökning om erhållande av höjd pension. Vidare har kommittén för övervägande vid fullgörande av sitt uppdrag i nu förevarande hänseende fått från vederbörande statsdepartement emottaga dels av professor emeritus G. Sellergren m. fl. pensionerade professorer gjorda ansökningar om förbättrade pensionsförhållanden, dels i enahanda syfte gjorda ansökningar av f. d. avdelningsföreståndarna vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet professorerna E. J. Henning och S. Rhodin jämte statskontorets i dessa ärenden avgivna utlåtanden, dels en av styrelsen för läroverkslärarnas riksförbund gjord framställning om pensionsförbättring för läroverkslärare, som före år 1919 avgått med pension, jämte däröver avgivna yttranden av skolöverstyrelsen och statskontoret, dels ock en av f. d. siationsmästaren Nils Erikson m. fl. pensionerade f. d. befattningshavare vid statens järnvägar gjord framställning om beredande åt äldre pensionärer av full likställighet med senare pensionerade befattningsha-
Bihang till riksdagens protokoll 1925. i sand. 1ÖS höft. é.Yr luft.) Bilaga. -
Förnyat uppdrag åt pensionskommittén-
Inkomna
framställ-
ningar.
vare. Slutligen hava till kommittén från vederbörande statsdepartement överlämnats eller direkt inkommit framställningar, avseende beredande av förhöjning av utgående pensionsförmåner, nämligen:
av före år 1918 pensionerade underofficerare och vederlikar vid marinen, jämte avgivna yttranden av direktionen över flottans pensionskassa samt arméns och marinens avlöningssakkunniga; av J. A. Johansson m. fl. f. d. daglönare vid flottans varv i Karlskrona; av åtskilliga före år 1918 pensionerade f. d. underofficerare vid Jönköpings regemente;
av vissa f. d. styckjunkare vid Smålands artilleriregemente, jämte avgivet yttrande av direktionen över arméns pensionskassa;
av f. d. fanjunkaren vid Västmanlands regemente J. Folke, jämte av* sistnämnda kassadirektion avgivet yttrande; av åtskilliga f. d. underofficerare vid Vendes artilleriregemente; av f. d. befattningshavare i underofficers grad vid Dalregementet med instämmande från cirka 200 pensionerade f. d. underofficerare vid andra regementen;
av arméns år 1923 församlade fullmäktige; av R. Sundquist in. fl. fanjunkare i Dalregementets reserv; av pensionerade f. d. flaggförrådskonstapeln F. A. Nilsson, jämte yttrande av direktionen över flottans pensionskassa;
_ av styrelsen för »Föreningen pensionerade underofficerare med vederlikar före år 1918»;
av åtskilliga f. d. sergeanter av 1 klass, vilka avgått ur tjänsten före år 1902, jämte yttrande av direktionen över arméns pensionskassa;
av flottans fullmäktige med överlämnande av framställningar från »föreningen pensionerade officerare» och »föreningen pensionerade underofficerare med vederlikar före år 1918», jämte yttrande av direktionen över flottans pensionskassa;
av styrelsen för svenska underofficersförbundet; av Sveriges statstjänstemannanämnd;
av f. d. stationsmästaren N. Eriksson in. fl. pensionerade f. d. befattningshavare vid statens järnvägar;
av översten friherre C. Rosenblad i egenskap av ordförande i föreningen pensionerade officerare»; samt
av f. d. byrådirektören Hj. Renborg in. fl. såsom representanter för eu sammanslutning av f. d. befattningshavare vid den civila statsförvaltningen.
Kommitténs yttrande.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för vad som åtgjorts för att förbättra pensionsförhållandena för f. d. befattningshavare i statens tjänst, vilka innehava pensioner av äldre typ, d. v. s. sådana pensioner, som icke grundats på de i sammanhang med senaste årens löneregleringar fastställda förhöjda pensionsunderlagen, betecknades den lösning av detta spörsmål, som i enlighet med kommitténs förslag godtogs genom Kungl. Maj:ts och riksdagens år 1922 i ämnet fattade beslut, såsom en provisorisk anordning i avvaktan på att förhållandena skulle kunna medgiva en verklig reglering av dessa efter äldre grunder bestämda pensioner. Vad som då ansågs stå hindrande i vägen för en sådan reglering var dels den om-
I!)
ständigheten, att lönereglering ännu icke genomförts för en stor del av statens verk och institutioner, så att nyreglerade pensionsunderlag icke funnos över hela linjen, till följd varav beträffande f. d. befattningshavare vid dessa oreglerade verk och institutioner icke förefanns tillfälle till den för pensionsregleringen såsom nödig befunna jämförelsen med nyreglerade pensionsunderlag för motsvarande ännu i tjänst kvarstående befattningshavare, dels ock det förhållandet, att eu sådan verklig pensionsreglering beräknades draga så stora kostnader, att anslag under då rådande statsfinansiella läge icke rimligen kunde för sådant ändamål beredas. Den lösning av frågan, som år 1922 nåddes, medförde därför en obetydlig förbättring endast av de äldre pensioner, som icke överstego visst belopp, varjämte innehavare av äldre pensioner fingo åtnjuta förmånen av gynnsammare grunder för beräknande av dyrtidstillägg. Man tänkte sig då, att löne- och pensionsreglering för personal vid återstående verk och institutioner skulle under den närmaste tiden genomföras, på samma gång som förhoppning hystes, att det ej heller skulle dröja så länge, innan statens finansiella ställning bleve så förbättrad, att erforderliga medel skulle kunna anslås till genomförande av en verklig reglering av pensioner av äldre typ.
Vad beträffar det först angivna hindret för eu sådan pensionsreglering är att märka, hurusom någon väsentlig förändring härutinnan ännu icke inträtt; omständigheterna hava nämligen hittills ansetts hindra genomförandet av löne- och pensionsreglering för personal vid åtskilliga verk och institutioner och ännu saknas alltså nyreglerade pensionsunderlag fölen stor mängd befattningar i statens tjänst.
Icke desto mindre måste enligt kommitténs mening förevarande spörsmål anses befinna sig i ett väsentligen annat läge än då kommittén i slutet av år 1921 avgav det förslag, som resulterade i fastställandet av skilda grunder för beräknandet av dyrtidstillägget åt pensionärer med nyreglerade pensioner och åt pensionärer med pensioner av äldre typ samt i vissa pensionstillägg åt f. d. befattningshavare med särskilt låga pensioner av äldre typ. Ehuru väl i viss mån ändrade grunder för dyrtidstilllägget till pensionerade f. d. befattningshavare sedermera blivit gällande enligt 1923 års riksdags beslut, måste dock dessa grunder i vad de avse förhållandet mellan de båda grupperna av sådana pensionärer anses numera hava erhållit sådan stadga att man kan utröna den förhöjning av den äldre pensionen, som måste ske för att vinna det av kommittén i dess föregående betänkande i ämnet framhållna önskemålet att erhålla enhetliga grunder för dyrtidstilläggsberäkningen beträffande alla pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, vare sig pensionen är nyreglerad eller av äldre typ. Vidare har prisläget otvivelaktigt vunnit sådan stabilitet, att de fluktuationer i detta hänseende, som äro oundvikliga, dock kunna väntas icke längre medföra någon mera genomgripande omkastning av prisförhållandena. Då härtill lägges, att det statsfinansiella läget, som vid tidpunkten lör framläggandet av kommitténs tidigare förslag ansågs utesluta vidtagande av åtgärder, som kunde väntas medföra större kostnader, numera lärer kunna anses vara förbättrat, har det synts kommittén, som om, oaktat den begränsning av utredningen i ämnet, som riksdagen närmast åsyftat, och det begränsade uppdrag, som i överensstämmelse därmed senast lämnats kommittén, tiden skulle vara inne att verkställa undersökning rörande en allmän och mera definitiv reglering av de äldre
pensionerna. Även om en sådan utredning med hänsyn till den begränsade tid, som för densammas utförande stått kommittén till förfogande, därest såsom avsett, förslag i ämnet skall hinna föreläggas 1925 års riksdag, måhända i vissa avseenden kan visa sig framdeles tarva någon komplettering, så torde dock en sådan utredning kunna läggas till grund fölen omgestaltning av pensionsförhållandena för f. d. befattningshavare med pensioner av äldre typ och vara till gagn ej mindre till belysande av de svårigheter, som måste övervinnas för målets uppnående, än även för bedömande av spörsmålet, huru långt man nu kan sträcka sig i fråga om pensionsförbättringen, på samma gång som därigenom beredes möjlighet att överskåda konsekvenserna av det steg, som tages.
För att tjäna till ledning vid kostnadsberäkningar m. m. beträffande nu förevarande spörsmål har kommittén från vederbörande myndigheter och pensionskassor införskaffat erforderliga uppgifter rörande pensionsbelopp och antal pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst med pensioner av äldre typ; och hava dessa uppgifter sammanställts i nedanstående tabell.
Tabell utvisande antal och belopp av pensioner av äldre typ (inklusive pensionstillägg in. m.), som den 1 oktober 1924 utgingo till f. d. befattningshavare i statens tjänst.
101—200 . 201—300 . 301—400 . 401—500 . 501—600 .
601—700 . 701—800 . 801—900 . • 901-1,000 1,001—1,100
1,101—1,200
1.201— 1,300
1.301— 1,400
1.401— 1,500 1,501 — 1,600
1.601— 1,700
1.701— 1,800
1.801— 1,900
1.901— 2,000
2,001—2,100
2,101—2,200
2.201- 2,300
2.301— 2,400
2.401- 2,500 2,501—2,600
2.601- 2,700
2.701- 2,800
2.801— 2,900
2.901— 3,000 3,001—3,100
•il
1 sitt föregående betänkande i iimnet framhöll kommittén, hurusom frågan om förbättring av pensionerna av äldre typ under rådande förhållanden svårligen kunde behandlas utan att hänsyn samtidigt toges till grunderna för beräkning av dyrtidstillägg åt pensionärer, i det att, om förhållandena nödgade till bestämmande av gynnsammare grunder för dyrtids tillägget till pensioner av äldre typ än till nyreglerade pensioner, själva pensionsförbättringen kunde för att nå det uppställda målet hållas inom jämförelsevis blygsamma belopp. Kommittén föreslog fastställande av skilda grunder för dyrtilläggets beräknande i fråga om de bada olika grupperna av pensioner, men betonade tillika med styrka det eftersträvansvärda i att erhålla ensartade grunder för dyrtidstillägget till alla pensio ner åt f. d. befattningshavare. Därvid framhölls särskilt, att den omständigheten, att olika grunder för dyrtidstillägget å nyreglerad och a icke nyreglerad avlöning blivit gällande, icke hade så stor betydelse, då det i allt fall endast rörde sig om en jämförelsevis kort övergångstid intill dess att ny lönereglering kunde hinna övergå samtliga statsförvaltningen tillhörande verk och institutioner, men att däremot beträffande pensionärer olikheten skulle, om särskilda åtgärder icke vidtoges, komma att kvarsta ända till dess att alla pensionärer med oreglerade pensioner gått bort.
Med hänsyn till vad sålunda framhållits och då någon direkt jämförelse mellan äldre och nyreglerade pensioner icke kan äga rum, så länge dyrtidstilläggen å dessa utgå efter skilda grunder, lärer det få anses vara ofrånkomligt, att, när en allmän och definitiv reglering av pensionerna av äldre typ genomföres, sådan anordning därvid vidtages, att samma grunder för dyrtidstilläggets beräknande bliva gällande i fråga om alla pensioner till f. d. befattningshavare. Då det, även om någon ändring i grunderna för beräknande av dyrtidstillägg till nyreglerade pensioner skulle kunna ifrågasättas, i alla händelser icke ingår i kommitténs uppdrag att härutinnan framlägga något förslag, har kommittén utgått från att sistnämnda grunder fortfarande komma att tillämpas å nyreglerade pensioner; och det har då för kommittén gällt att tillse, huru dessa samma dyrtidstilläggsgrunder må kunna tillämpas å icke nyreglerade pensioner eller — med andra ord — med vilket belopp sådan pension i varje fall bör ökas för att tillämpningen av dessa mindre gynnsamma grunder må kunna äga rum utan att medföra minskad sammanlagd förmån. Vid den undersökning, som i sådant syfte verkställts, har till utgångspunkt tagits den nuvarande oreglerade pensionen, varvid, såsom också iakttagits vid upprättandet av ovan intagna tabell, i pensionsbeloppet inräknats pensionstilllägg, pensionsförbättring och annan förhöjning, som nu lägges till grund vid beräknande av dyrtidstillägg. I och för sig skulle en sådan pensionsökning, som nyss nämnts, givetvis icke resultera i någon förbättring för pensionären i annat avseende än att han bleve i mindre grad beroende av det tillfälliga dyrtidstillägget; och i stort sett skulle kostnaden för staten under nuvarande förhållanden icke heller påverkas av förändringen, som väl skulle öka kostnaden för själva pensionerna, men samtidigt medföra motsvarande minskning av kostnaden för dyrtidstillägg åt pensionärer.
Eu beräkning av den för ovannämnda ändamål erforderliga ökningen av pensionsbeloppen har verkställts och resultatet i fråga om pensioner å jämna hundratal kronor framgår av i följande tabell gjorda sammanställning:
Utkant till en allmän och definitiv reglering av f. d. befattningshavare i statens tjänst tillkommande pensioner av äldre typ.
Pensionsförh öfning I.
22 Oreglerade pensioner samt nya pensioner, sä beräknade att oreglerad pension + dyrtids. tillägg för oreglerad pension blir lika med motsvarande nya pension + dvrtidstillägg för reglerad pension enligt nuvarande grunder. (Beräknad levnadskostnadsindex 174.)
28 Av de i förestående tabell sammanställda beräkningarna framgår, att en övergång till de strängare dyrtidstilläggsgrundernas tillämpning å oreglerade pensioner icke kan genomföras medelst en pensionsökning med enhetligt procenttal och ej heller — annat än i fråga om pensioner, uppgående till belopp av 4,800 kronor eller däröver — med ett enhetligt tillägg av visst belopp för år. Detta beror på de för beräkningen av dyrtidstilllägget gällande, ganska invecklade bestämmelserna, varigenom de lägre pensionerna erhålla jämförelsevis högre tillägg, procentiskt beräknat, än de högre pensionerna och som jämväl i övrigt medföra en del ojämnheter.
Då det i alla händelser är avsett att med en allmän och definitiv reglering av pensionerna av äldre typ åstadkomma en pensionsförbättring, skulle det ju kunna tänkas, att redan den förhöjning, varom nu är fråga, gjordes så stor, att densamma utöver den kompensation, som i första hand
med densamma åsyftas, innefattade den ytterligare pensionsökning, som kunna medgivas; exempelvis skulle man kunna fastställa denna förhöjning att utgöra viss del av skillnaden mellan pensionen av äldre typ och dess motsvarighet bland nyreglerade pensioner; eller man kunde för dessa pensioner bestämma en ökning efter visst procenttal.
Genom att bestämma nu ifrågavarande förhöjning till viss del av skillnaden mellan oreglerad och nyreglerad pension skulle emellertid uti icke obetydligt antal fall icke beredas den kompensation, som med förhöjningen främst avses. Åtskilliga pensioner av äldre typ ligga nämligen till beloppet så nära motsvarande nyreglerade pensioner, att de förra redan nu genom förmånligare dyrtidstilläggsgrunder komma upp till enahanda eller högre sammanlagt belopp i jämförelse med de senare. Vidare är att märka, hurusom de gynnsammare dyrtidstilläggsgrunderna gälla, utom för f. d. befattningshavare i statens tjänst med pensioner av äldre typ, även för vissa andra pensionärer, såsom exempelvis den stora mängden av pensionerade folk- och småskollärare samt övriga pensionstagare i anstalten för pensionering a, v folkskollärare m. fl.; och någon förhöjning av dessa pensionärers förmåner torde icke i detta sammanhang med hänsyn till det uppdrag, kommittén erhållit, kunna ifrågakomma i vidare mån än som erfordras för beredande av kompensation för den minskning av dyrtidstilllägget, som tillämpningen av de mindre gynnsamma grunderna för nämnda tilläggs beräkning skulle medföra.
Pa g lund a \ nu angivna förhållanden måste, för ernåendet av det uppställda målet att vinna enhetliga grunder för beräknande av dyrtidstilllägget till pensionärer, tillses, att nu ifrågavarande förhöjning (förhöjning I) av de äldre pensionerna väl i regel lämnar full kompensation i berörda hänseende men icke sträckes därutöver.
I de fall, där såsom beträffande pensionstagarna i nyssnämnda pensionsanstalt — denna förhöjning jämte pensionen är avsedd att utgöra definitiv ny pension, har det av praktiska hänsyn ansetts lämpligt att, dän erfordras, avrunda förhöjningen nedåt så att summan av pension och förhöjning d. v. s. den nya pensionen blir i helt krontal jämnt delbar med tolv.
Kommittén har i sina beräkningar rörande nu ifrågavarande förhöjning utgått flan det tal för levnadskostnadsökningen, som enligt kungörelsen ^ oktober 1924 (nr 441) fastställts att gälla för sista kvartalet av år 1924, eller 74; och denna pensionsförhöjning har därför ansetts böra åstadkommas pa de c sätt,, att det belopp uträknas, varmed nuvarande pension skall ökas för att vid beräkning av dyrtidstillägg därå med tillämpning av den vid nämnda kungörelse fogade tabellen V sammanlagda förmånen må motsvara vad som skulle hava utgått, om å pensionen dyrtidstillägg* beräknats enligt tabell IV vid samma kungörelse, samt alt summan av pensionen och det sålunda uträknade beloppet (förhöjning I) blir ny pension i sådana fall, där ej ytterligare förhöjning enligt förslaget tillkommer.
Da uträknandet av den nya pensionens belopp skulle bliva ganska invecklat och besväret härmed alltför betungande för de myndigheter och pensionskassor, som hava alt verkställa utbetalning av sådana pensioner, om vilka här är fråga, har kommittén låtit verkställa uträkning av förhö jmngsbeloppen och i en tabell, avsedd att såsom bilaga fogas vid författningen rörande ifrågavarande pensionsreglering, infört resultaten av uträkningarna, för så vitt angår pensionsbelopp, slutande å hela tiotal kronor. Av praktiska skäl och då skillnaden i förhöjningsbeloppet vid
mellanliggande pensionsbelopp icke är av nämnvärd betydelse, bär kommittén nämligen ansett, att vid förhöjningens beräkning i fall, där pensionens belopp icke slutar å helt tiotal kronor, pensionen skall anses utgöra närmast lägre sålunda avjämnat belopp.
Emellertid ligger i vissa fall såsom förut nämnts pensionen av äldre typ till beloppet så nära nyreglerad pension för samma befattning, att en sådan förhöjning, varom nu är fråga, skulle uppbringa den förra till högre belopp än den nyreglerade pensionen. Visserligen har enligt 1924 års riksdags beslut ett dylikt överskridande, som framträtt vid tillämpning a deri äldre pensionen av do gynnsammare grunderna för dyrtidstilläggets beräknande, funnit-s kunna av praktiska skäl medgivas. Men då det nu gäller, att eu gång för alla genom förhöjning fastställa ny pension, synes det icke kunna anses lämpligt, att denna nya pension sättes till högre belopp än den nyreglerade pensionen för samma befattning. Det torde därför böra stadgas, att genom sådan förhöjning den nya pensionen icke må överstiga vad som tillkommit pensionären, om hans pension avpassats efter det nyreglerade pensionsunderlag, som blivit gällande för den tjänst, han innehaft, eller motsvarande befattning, eller, så binge sådant nyreglerat pensionsunderlag icke föreligger, efter det särskilda underlag, som, på sätt kommittén i det följande föreslår, må bliva fastställt för den tjänst, han innehaft, eller motsvarande befattning.
Såsom förut framhållits kommer den av kommittén här ovan föreslagna pensionsförhöjningen (förhöjning I) för f. d. befattningshavare med pensioner av äldre typ icke under nuvarande förhållanden att medföra någon förbättrad förmån; resultatet skulle i stort sett bliva, att vad som hittills tillkommit sådan pensionär såsom dyrtidstillägg delvis förändras till förhöjning av själva pensionen. Anordningen skulle i själva verket beträffande f. d. befattningshavare i statens tjänst med oreglerade pensioner innebära endast en förberedande åtgärd för att möjliggöra en verklig pensionsreglering.
Då kommittén nu övergår till frågan om beredande av förbättring i, pensionsförhållandena för dessa f. d. befattningshavare i statens tjänst, vilka innehava pensioner av äldre typ, må först erinras därom, att i flertalet framställningar om pensionsreglering påyrkats, att dessa äldre persioner måtte lyftas upp till samma belopp som motsvarande nyreglerade pensioner. Tillika har från vissa håll yrkats på vidtagande av sådan anordning, att vid varje löne- och pensionsreglering för befattningshavare i statens tjänst dessa befattningshavares redan pensionerade företrädare i tjänsten automatiskt komme i åtnjutande av de nyreglerade pensionerna. Såsom kommittén i sitt tidigare betänkande i ämnet den 16 december 1921 framhöll, kan kommittén för sin del icke förorda en sådan lösning av frågan. Utöver vad kommittén då anförde såsom skäl för avstyrkande av nämnda yrkanden (jfr sid. 11 här ovan), må nu ytterligare framhållas, att endast under sådana exceptionella förhållanden, som nu föreligga till följd av världskriget och vad därmed sammanhänger, en allmän reglering av redan utgående pensioner kan anses vara påkallad. Under vanliga förhållanden, då visserligen i regel en ökning av levnadskostnaderna småningom inträder, når dock prisförhöjningen först efter längre tidrymd sådant omfång, att någon mera betydande skillnad framträder mellan utgående pensioner av äldre typ och nyreglerade pensioner; och vid sådant förhållande synes det kommittén, som om den påyrkande anordningen med
Pensions] äril öfning II
automatisk reglering för äldre pensioner icke i regel skulle vara av omständigheterna påkallad. I alla händelser måste enligt kommitténs mening en åtgärd till reglering' av äldre pensioner böra vara beroende på vid varje tillfälle föreliggande omständigheter.
I en av de motioner, som föranledde 1924 års riksdags skrivelse med begäran om utredning rörande förbättring av pensioner av äldre typ, framhölls såsom oegentligt, att en äldre pensionär innehade lägre pension än en sedermera pensionerad befattningshavare i samma grad även då denne senare, såsom i vissa fall förekomma, belalt endast lika mycket eller t. o. m. mindre i avgifter för sin pensionering än den förre. Därmed torde främst hava avsetts dels den pensionsförbättring som utan förhöjda avgifter tillkommit, militär beställningshavare, som pensionerats efter ingången av år 1918, dels ock pensionsförliållandena för personal vid kommunikationsverken enligt lagen den 4 juni 1920 (nr 254), varigenom bestämts bland annat, att skyldigheten att erlägga pensionsavgift, från att dittills hava förelegat under hela tjänstetiden i ordinarie befattning, i regel skulle upphöra efter fullgjord avgiftsbetalning under 30 år. Vad beträffar den pensionsförbättring, som år 1919 beviljades dels militär beställningshavare, som pensionerats efter ingången av sistnämnda år, dels ock, med halvt belopp, sådan militär beställningshavare, som med pension avgått från tjänsten under år 1918, är att märka, hurusom den med hel pensionsförbättring förhöjda förmånen väl sattes i visst förhållande till avlöningsbeloppen i ett utkast till defintiv lönereglering för militära beställningshavare, men dock icke bestämdes till fullt det belopp, som pensionen jämte förbättringen bort utgöra, om förmånen efter eljest tillämpade grunder avpassats efter den tilltänkta definitiva avlöningen. Med hänsyn bland annai därtill, att ökade avgifter icke ansågos kunna vid denna provisoriska reglering påläggas vederbörande, reducerades sammanlagda pensionsförmånen med tio procent. En följd härav blev, att pensionsförbättringen till synes kom att erhållas utan ökad avgift, medan i själva verket förhöjd avgift likväl uttogs ehuru i annan form än vanligt. Man kan t. o. m. säga, att denna form för bidrag till egen pensionering var i detta fall mera effektiv än den vanliga, enär direkta avgiftsförhöjningar knappast kunnat uttagas av dem, som redan pensionerats, samt avgiftsförhöjning beträffande dem, som kort efter förändringen avgingo, icke skulle hava varit av större betydelse. I förslag till definitiv pensionsreglering för militära bes t ä 11 ni n g sb avari;, som kommittén inom kort framlägger i sitt förslag till militär tjänstepensionslag, hava pensionsbeloppen avpassats efter sedvanlig proportion till numera fastställd mera definiliv avlöning mot skyldighet att erlägga härav betingad ökad avgift för egen pensionering.
Vad åter ånger pensionsförliållandena vid kommunikationsverken synes (len påpekade omständigheten, att den, som nu avgår med pension, kan få ett högre pensionsbelopp än företrädaren, ehuru denne erlagt sammanlagt större belopp i pensionsavgifter, bero på övergångsförhållandena vid tillämpning av ett delvis nytt system, enligt vilket, såsom nämnts, tiden för erläggande av avgifter i regel begränsades till 30 år. Att härvid i undantagsfall under första tiden av det nya systemets tillämpning inträffar, att.en pensionär, oaktat han erhåller högre pension än en i samma tjänst tidigare pensionerad, själv bidragit med mindre sammanlagt belopp i avgifter än denne senare, är att räkna till de oundvikliga följderna vid en omläggning av pensioneringsgrunder; och förhållandet lärer icke i och för
sig innefatta giltig anledning till att höja den sistnämndes pension till samma belopp, som tillkommer den förre.
Den förbättring av pensionsförhållandena för f. d. befattningshavare med låga pensioner av äldre typ, som år 1922 genom beviljande av vissa pensionstillägg genomfördes, betecknades redan vid denna anordnings vidtagande såsom knappast fullt tillfredsställande och såsom en tillfällig åtgärd i avvaktan på att ytterligare förbättring av de låga pensionerna skulle kunna beredas. Emellertid bar även för innehavare av sådana låga pensioner ställningen sedermera blivit försämrad till följd av vidtagna förändringar i grunderna för beräknande av dyrtidstillägget åt pensionerade f. d. befattningshavare. Att förmånen minskats vid fallande indextal för levnadskostnadsökningen, är helt naturligt; men verkställd undersökning har givit vid handen, att, även om man till grund för dyrtidstilläggets beräknande lägger icke de olika talen för levnadskostnadsökningen, som varit gällande efter pensionstilläggens beviljande, utan ett konstant tal för ökningen, likväl med tillämpning av de år 1923 fastställda dyrtidstilläggsgrunder, som fortfarande äro gällande, i vissa fall någon försämring av förmånen framträder i jämförelse med förmånen år 1921 utan pensionstillägg men med tillämpning av då gällande grunder för beräknande av dyrtidstillägg. För åskådliggörande av detta förhållande liar kommittén i "nedanstående tabell sammanställt beräkningar över förmånens belopp vid vissa pensionslägen, varvid beloppen, som avrundats till närmast lägre hela tal, beräknats efter det under senare delen av år 1924 för levnadskostnadsökningen gällande talet 74.
1921 1922 1924
Pension + Pension -f pensionstillägg -
Pensionsbelopp dyrtidstillägg dyrtidstillägg
500 ........................... 840 1,122 1,064
700......................... 1,176 1,404 1,338
1 000 .......................... 1,587 1,809 1,749
1 500.......................... 2,272 2,403 2,286
2’000........................... 2,957 2,997 2,822
2,500.......................... 3,642 3,672 3,507
Såsom härav framgår har sammanlagda förmånen vid dessa låga pensioner icke blott försämrats i förhållande till vad som utgått, då pensionstillägg tillkommit och de dyrtidstilläggsgrunder tillämpats, som gällde innan ändringen år 1923 vidtogs, utan även i vissa fall blivit lägre än de förmåner, som dock år 1922 ansågos höra upphjälpas genom pensionstilllägg. Beviljandet av pensionstillägg måste med hänsyn härtill anses hava blivit i viss mån utan åsyftad verkan; och så mycket starkare framträder på grund härav behovet av en verklig pensionsreglering.
Såsom kommittén i sitt tidigare betänkande i ämnet framhållit, synes regleringen av äldre pensioner höra, där så kan äga rum, astadkommas genom att till sådan pension lägges icke hela skillnaden mellan densamma och motsvarande nyreglerade pension utan endast någon del av denna skillnad; och denna del anser kommittén, som icke funnit skäl att frångå sin i förenämnda betänkande uttalade uppfattning höra — om härför erforderliga anslag finnas kunna beredas — bestämmas till tva tredjedelai av berörda skillnad. Anledningen till, att just en sålunda bestämd del av skillnaden synes vid eu slutlig reglering, varom nu är fråga, böra utgå
såsom pensioiisiörhöjning, är den, alt, då innehavare av äldre pensioner väl med egna avgifter i allmänhet bidragit till bekostande av sin innehavande pensionsförmån men icke till bestridande av pensionsförhöjningen, under det att innehavare av nyreglerade pensioner beräknas i genomsnitt med avgifter täcka kostnaden för en tredjedel av sin pension, två tredjedelar av skillnaden mellan pensionerna torde böra tillkomma den äldre pensionären, om man överhuvud taget vill efter principiell grund avpassa förhållandet mellan de båda grupperna av pensionärer. Den omständigheten, att den, som kort efter en lönereglering med därav föranledd nyreglering av pensionsbeloppen, avgår med pension, kommer i eu särskilt gynnsam ställning, i det att han personligen icke fått vidkännas avgifter, täckande avsedd del av den nyreglerade pensionen, torde icke kunna anses förrycka det principiellt riktiga i det betraktelsesätt, som sålunda, ligger till grund för kommitténs förslag.
I nu ifrågavarande hänseende går alltså kommitténs förslag ut på att,. sedan pensionerna av äldre typ genom förut angivna kompensationsförhöjning (förhöjning I) uppbringats till sådant läge, att samma dyrtidstilläggsgrunder, som gälla beträffande nyreglerade pensioner, kunna utan minskning i förmån tillämpas även a dem, ytterligare förhöjning (förhöjning It) skall — med vissa undantag och begränsningar — äga rum genom.tillägg av tva tredjedelar av skillnaden mellan summan av den äldre pelis'onon och förhöjning I, å ena sidan, samt, å andra sidan, vad som tillkommit pensionären, om hans pension avpassats efter motsvarande nyreglerade pensionsunderlag. Härigenom uppkomma, enligt förslaget, i stället för pensioner av äldre typ nya pensioner, som äro avsedda att för pensionärerna bliva i fortsättningen gällande.
I sitt tidigare betänkande i ämnet framhöll kommittén, att vissa svårigheter då hindrade genomförandet av ett dylikt förslag; och alltjämt kvarstår det förhållandet, att för stora områden av statsförvaltningen ny löneoch pensionsreglering icke föreligger. Kommittén, vilken av skål,'som i nämnda betänkande anförts, icke anser sig kunna för befattningarna inom dessa områden av statsförvaltningen föreslå fastställande av nya verkliga pensionsunderlag, enär därigenom innehavarna av dessa befattningar utan att komma i åtnjutande av lönereglering skulle, i den mån sådant må anses kunna dem åläggas, bliva skyldiga att erlägga förhöjda avgifter för egen pensionering och eventuellt även ökade insatser i vederböilig änke- och pupillkassa, har emellertid nu funnit saken kunna i stället sa ordnas, att endast för genomförande av nu ifrågavarande reglering av älaie. pensioner, särskilda underlag fastställas för de ännu oreglerade befattningarna, vilka underlag alltså uteslutande skola tjäna till jämförelse för att man må kunna, efter skillnaden mellan detta underlag och pensionen uträkna beloppet av förhöjningen H. Det kan väl icke förnekas, att eu viss risk föreligger, att därvid i något fall skulle kunna komma att fastställas ect underlag till högre belopp än det verkliga pensionsunderlag, som vid blivande löne- och pensionsreglering kan varda bestämt; men då endast eu del av skillnaden mellan pensionen och underlaget skall enligt såsom förhöjning, synes det kommittén, som om ett sådant förhållande icke skulle vara av den betydelse, att med hänsyn till denna risk den avsedda pensionsförhöjningen bör antingen uppskjutas till dess att nya verkliga pensionsunderlag även för dessa befattningar blivit faststallda,. eller ordnas på annat mera summariskt sätt. I flertalet fall finnas for övrigt jämförliga befattningar inom de områden av statsförvaltningen,
för vilka ny lönn- och pensionsreglering 1)1 i vil; gällande, och i vissa andra fall föreligga förslag till sådan reglering; och dessa förhållanden hava vid upprättande av förslaget till underlag givetvis uppmärksammats av kommittén, som även eljest vid avpassande av underlagen iakttagit försiktighet. Vidare är kommitténs förslag till bestämmelser i detta avseende så avfattat, att den efter det särskilt bestämda underlaget avpassade pensionsförhöjningen II blir gällande endast intill dess att nyreglerat pensionsunderlag blir fastställt för den tjänst, pensionären innehaft eller motsvarande befattning, varefter en jämkning av beloppet i förekommande fall skall äga rum vare sig denna medför ökning eller minskning av förmånen. Sådan jämkning lärer i allt fall kunna antagas icke bliva av någon större betydelse.
I en förteckning, avsedd att såsom tabell B fogas vid en blivande kungörelse med bestämmelser om de nya pensionerna, har kommittén upptagit beloppen av de föreslagna underlagen.
I nämnda tabell liava' upptagits underlag även för militära beställningar; och vill kommittén i sammanhang härmed framhålla, att alla utgående militära pensioner och alltså även de, som innefatta icke blott kassa- och fyllnadspension utan även pensionsförbättring, visserligen äro' att betrakta såsom pensioner av äldre typ i det avseendet, att de gynnsamma dyrtidstilläggsgrunderna äro å dem alla tillämpliga; och av sådan anledning har givetvis förhöjning I, såsom innefattande endast en kompensation för förlusten av en del av nu utgående dyrtidstillägg, ansetts böra tillgodokomma innehavare av sådan pension även om han åtnjuter pensionsförbättring. Men kommittén, som i förenämnda tabell såsom särskilda underlag för beräkning av förhöjning II för pensionerade militära beställningshavare upptagit de belopp, vilka i det förslag till militär tjänstepensionslag, som kommittén inom kort framlägger, angivits såsom pensionsunderlag för de särskilda beställningarna, har funnit, att den pensionär, som kommit i åtnjutande av hel pensionsförbättring, fatt pensionsförmånen därigenom förhöjd till belopp, som i allmänhet ligger så nära det av kommittén i nämnda lagförslag upptagna pensionsunderlaget för motsvarande beställning, att i de flesta fall redan genom förhöjning I åstadkommes likställighet. Kommittén har därför funnit sig böra föreslå, att militär pensionstagare, som innehar hel pensionsförbättring, uteslutas från erhållande av nu ifrågavarande förhöjning IT. Däremot skulle den militära pensionstagare, som icke bekommit hel pensionsförbättring, komma i åtnjutande av förhöjning II; men i vissa undantagsfall har det visat sig att härigenom pensionär, som bekommit pensionsförbättring men icke hel sådan, skulle i ny pension bekomma mer än den, som i motsvarande befattning pensionerats med åtnjutande av hel pensionsförbättring. Till förekommande härav föreslår kommittén en särskild bestämmelse.
Även beträffande vissa andra grupper av pensionärer, vilka fått sina pensioner avpassade efter förhöjda pensionsunderlag utan att likväl vara att hänföra till pensionärer med nyreglerade pensioner, skulle kunna ifrågasättas, huruvida annan pensionsreglering borde förekomma än den, som innefattas i kompensationsförhöjningen. Detta gäller exempelvis för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare, som pensionerats efter ingången av år 1919, för sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka med pension enligt grunder, som gällde under åren 1919—1922, för kvinnliga biträden, som pensionerats efter den från och med år 1920 genomförda Inne- och pensionsregleringen, för be-
fattningshavare vid gymnastiska centralinstitutet och vid bergsstaten, samt för länsveterinärer ävensom för befattningshavare vid lantmäterikontoren i länen och för lantmäteripersonalen i övrigt, såvitt pensionering skett efter de i sammanhang med löneregleringar år 1919 eller 1920 förhöjda pensionsunderlagen. I dessa fall inträffar ofta nog, att pensionen ligger till heloppet så nära det nyreglerade pensionsunderlaget för samma’ tjänst, att enligt de föreslagna bestämmelserna annan ändring än genom kompensationsförhöjningen icke kan förekomma. Skillnaden är dock i vissa fall så pass stor, att kommittén icke ansett anledning föreligga att vid eu definitiv pensionsreglering av äldre pensioner utesluta dessa pensionärer från åtnjutande jämväl av förhöjning II. För övrigt skulle en uteslutning här medföra vissa ojämnheter, som böra undvikas. Exempelvis åtnjuter en vaktmästare, som avgått från tjänsten under år 1918, en pension a 1,000 kronor jämte pensionstillägg å 180 kronor eller tillhopa 1,180 kronor; förhöjning I skulle utgöra 203 kronor »4 öre och, då det nvreglerade pensionsunderlaget för vaktmästare är 1,644 kronor, blir efter förhöjning II och föreskriven avrundning den nya pensionen 1,548 kronor. En vaktmästare, som avgick under år 1919, erhöll i pension 1,200 kronor och har ej rätt till pensionstillägg; förhöjning I blir för honom 206 kronor 28 öre och, om han icke skulle erhålla någon ytterligare förhöjning, skulle han alltså få det sämre ställt än motsvarande befattningshavare, som pensionerats året förut. Han synes därför böra erhålla även förhöjning II och kommer därigenom till en ny pension å 1,560 kronor, vilken alltså med endast 12 kronor överstiger vad den förre erhåller.
Beträffande vissa andra innehavare av pensioner av äldre typ måste man med hänsyn till föreliggande omständigheter ställa sig mera tveksam gent emot spörsmålet om förhöjning II bör dem tillkomma. Detta gäller främst de pensionärer, som fått sina pensioner avpassade efter bestämmelserna i de reglementen, som den 29 juni 1917 (nr 441—443) fastställts för de särskilda pensionskassorna för pensionering av viss icke ordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Enligt de invecklade bestämmelserna i nämnda reglementen avpassas pensionsbeloppen efter medeltalen av pensionsunderlagen under de fem sista åren före avgången; och da pensionsunderlagen äro i viss mån beroende av timpennings eller annan dylik, varierande avlönings belopp, hava pensionerna särskilt pa senare tiden avsevärt stigit. Vid sådant förhållande och då dessa pensionärer äga åtnjuta pensionstillägg, äro pensionerna i många fall redan nu så pass stora, att det med hänsyn till risken att överskrida de belopp, som kunna vid en blivande nyreglering av pensionsförhållandena för ifrågavarande personalgrupper bliva bestämda, måste anses betänkligt att åtminstone beträffande största delen av dessa grupper av pensionärer medgiva någon annan pensionsökning än den, som innefattas i kompensationsförhöjningen. Ehuru även bland dessa pensionärer förekomma ganska låga pensionsbelopp, vilka måhända rätteligen borde åtminstone i fall, char icke det låga pensionsbeloppet må vara föranlett av avkortning på grund av kort tid i statstjänst, erhålla något mer än kompensationsförhöjningen, har dock kommittén, vilken på grund av den knappa tid, som stått till förfogande, icke hunnit utreda, om och i vilken omfattning någon ytterligare förhöjning kan anses böra tillkomma någon del av dessa pensionärer, nu nödgats att i förevarande avseende likställa dem alla och alltså föreslagit, att endast förhöjning I må tillkomma dessa grupper av pensionärer. Därest emellertid fortsatt utredning skulle där-
till giva anledning, lärer förslag om förhöjning av eu del av dessa j>ensioner kunna föreläggas 1926 års riksdag.
Genom åtgärder, som vidtagits under de senare åren, hava vissa andra pensionärer fått sina pensioner höjda i sådan grad, att desamma jämte pensionstillägget och med åtnjutande av förhöjning I skulle i det närmaste uppgå till vad som vid eu blivande pensionsreglering kan antagas komma att såsom nyreglerad pension tillerkännas dessa pensionärers efterträdare. Detta synes gälla särskilt dels sådana pensionärer bland det förutvarande manskapet vid marinen, vilka genom riksdagens skrivelse den 18 maj 1920 (nr 243) och Kungl. Maj:ts brev den 4 juni samma år berättigats att utöver dem, enligt då gällande bestämmelser tillkommande pension med tilläggspension åtnjuta ytterligare tilläggspension, dels ock sådana pensionerade förmän bland daglönare samt sjukvaktare och daglönare vid marinen, vilka kommit i åtnjutande av den pensionsreglering, som innefattas i de genom kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) fastställda grunder för pensioneringen av vid marinen anställda daglönare. Dessa grupper av pensionärer hava därför av kommittén befunnits böra uteslutas från annan pensionsförhöjning än den s. k. kompensationsförhöjningen.
Även beträffande de pensionärer, som erhållit pension enligt kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) angående pensionering av arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, har av kommittén tagits i övervägande, om icke dessa pensionärer, vilka äro i åtnjutande av pensionstillägg, skulle kunna anses tillräckligt tillgodosedda genom erhållande av kompensationsförhöjningen och alltså böra uteslutas från åtnjutande av förhöjning II; men ehuru någon tveksamhet härutinnan kan råda, har kommittén dock funnit övervägande skäl föreligga för att icke utesluta dem från tillgodonjutande av även sistnämnda förhöjning, vilken dock, såsom kommittén blir i tillfälle att här nedan närmare utveckla, bör till beloppet understiga, vad som skulle i förhöjning II tillkomma motsvarande arbetare, som pensionerats före år 1917.
Beträffande vissa grupper av oreglerade befattningar har det visat sig förenat med stor svårighet att fastställa underlag för beräkning av förhöjning II. Detta gäller bland annat övningslärarna vid statens läroverk och seminarier, för vilka på grund av de invecklade bestämmelserna om deras pensionsunderlag och om viss medeltalsberäkning vid bestämmandet av dem tillkommande pensioner, underlag knappast torde kunna utan synnerligen svårtillämpliga bestämmelser fastställas, vidare kommissionslantmätarna, vilka sakna egentlig motsvarighet bland personalen vid nuvarande lantmäteristaten. För pensionärer, tillhörande dylika grupper, liksom för f. d. arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, vilka pensionerats enligt därom år 1918 meddelade bestämmelser, för avskedade daglönare vid marinen, vilka pensionerats enligt grunder, som fastställts före år 1920, ävensom för det icke obetydliga antalet pensionärer, som enligt riksdagens i särskilda fall meddelade beslut äga åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten eller från särskilt verks medel, har ett annat sätt för beräknande av förhöjningen II måst utfinnas.
Vid de ingående undersökningar, som i sådant syfte företagits, har det vad beträffar sistnämnda grupp av pensionärer visat sig, att de pensioner,
som av riksdagen år 1917 ock därefter beviljats, i allmänhet bestämts till något högre belopp än som tidigare tillerkänts motsvarande befattningshavare. Exempelvis hade pensionen till en arbetare i statstjänst tidigare i regel bestämts till 300 kronor; men år 1917 blev pensionen för arbetare i allmänhet bestämd till lägst 400 kronor och en förman fick pension till högre belopp. Därefter hava dessa högre belopp tillämpats, när fråga varit om beviljande av pension åt arbetare, varvid också vid avpassande av pensionsbeloppen hänsyn tillika tagits till de särskilda kvalifikationer, som befunnits föreligga beträffande vissa grupper av arbetarpersonal i statstjänst, såsom exempelvis i fråga om arbetare vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabrikerna. Med hänsyn till dessa förhållanden och då det gäller att tillse, att icke genom förhöjning II sker ett överskridande av vad för sådan personal skulle kunna betecknas såsom nyreglerad pension, i vilket avseende uppmärksamheten riktats särskilt å de såsom nyreglerade betecknade pensioner, som föreslagits för betjäningspersonalen vid hingstdepåerna, har kommittén funnit sig böra föreslå dels en differentiering av förhöjning II vad lägre pensioner angår allt efter som de beviljats före år 1917 eller etter grunder, som fastställts före nämnda år, eller ock beviljats efter ingånge av år 1917, utan att avpassas efter grunder, som fastställts före nämnda tidpunkt, dels ock en viss gradering av förhöjningsbeloppen så att desamma kunna ur nyssnämnda synpunkt anses lämpligt avvägda. Efter grundliga undersökningar har kommittén funnit, att förböjning II bör lämpligen kunna uti ifrågavarande fall ordnas på sådant sätt, att förböjning II allt efter summan av pension, beviljad efter 1917, och förhöjning I skall utgå: dä summan av pension och förhöjning I utgör högst 600 kronor, med 150 kronor, dock att ny pension icke må överstiga 696 kronor; då summan utgör 601 825 kronor, med 100 kronor, dock att ny pension ej ma överstiga 900 kronor; då summan utgör 826—1,500 kronor, med 75 kronor; samt, då summan överstiger 1,500 kronor, med belopp motsvarande 5 procent å summan. Om däremot pensionen beviljats före år 1917 eller efter grunder, som fastställts före nämnda år, skall förhöjning It vad beträffar fall, där summan av pension och förhöjning I icke överstiger 1,000 kronor, ökas med 75 kronor utöver nyss angivna belopp, varvid vissa jämkningar få vidtagas i de belopp, som den nya pensionen i varje fall ej må överstiga. Givetvis inräknas i pensionen av äldre typ i detta sammanhang, liksom eljest i kommitténs förslag pensionstillägg och annan dylik tilläggsförmAn, som kan läggas till grund för beräknande av dvrtidstillägg åt pensionär.
De föreslagna bestämmelserna om pensionsförhöjning äro avsedda att komma till tillämpning icke blott å de vid bestämmelsernas ikraftträdande, befintliga pensioner av äldre typ utan även å dylika pensioner, som därefter må komma att beviljas. Intill dess att ny löne- och pensionsreglering hinner övergå samtliga statsförvaltningen tillhörande verk och institutioner, kan nämligen förekomma, att pension tilldelas avgående befattningshavare vid ännu icke nyreglerat verk; och sådan pension, vilken är att hänföra till pension av äldre typ, bör därför på föreslaget sätt förhöjas. Vidare lärer sådan pension, som av riksdagen kan komma att i särskilt fall beviljas, böra, såvitt ej annorlunda föreskrives, betraktas såsom varande av äldre typ med påföljd att bestämmelserna om pensionsförhöjning bliva å densamma tillämpliga. Det måste emellertid anses lämpligt att en sådan anordning beträffande pensioner av sistnämnt slag vidtages, att
pensioner, som efter bestämmelsernas ikraftträdande beviljas av riksdagen, direkt avpassas till sådana belopp, alt de icke erfordra förhöjning utan kunna betraktas såsom likställda med de nyreglerade pensioner, vilka författningsenligt utgå till befattningshavare, som avgå från tjänster vid nyreglerade verk; och kommittén har därför föreslagit en bestämmelse, varigenom dylika pensioner uteslutas från förhöjning.
Såsom kommittén förut framhållit har den nya pension, som bildas redan genom tillägg av förhöjning I, av praktiska skäl ansetts böra i förekommande fall avjämnas till närmast lägre med tolv delbara tal. Även där den nya pensionen bildas först efter tillägg av såväl förhöjning I som förhöjning II, har av samma anledning den nya pensionen funnits lämpligen böra, då så erfordras, undergå dylik avjämning.
Till belysande av innebörden och verkningarna av vad kommittén föreslagit beträffande förhöjning I, förhöjning II och avpassandet av ny pensions belopp framlägger kommittén här nedan åtskilliga exempel, av vilka framgår pensionsregleringens resultat vid olika pensionslägen för en och samma tjänst. Därvid har räknats med hel pension, d. v. s. de exempelvis angivna pensionerna hava icke avkortats till följd av bristande antal tjänsteår. Efter angivande av den tjänst pensionärerna innehaft, har inom parentes antecknats det nyreglerade pensionsunderlaget eller de>t särskilda i tabellen B angivna underlaget för samma tjänst.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 158 höft. (Nr 198.) Bilaga.
•t
34 Tjänst
Pension
Pensionstillägg m. iu.
Förhöjning
I
Förhöjning
Vaktmästare, expeditionsvakt (1,644)...............'
Notarie, revisor (4,200) ...|
Sekreterare, kamrerare f
(5,076) 1.....................t
Länsman, landsfiskal (3,444) ..................
läroverksadjunkt (4,476)|
Professor av högre lönetyp (6,996) .........
Stationskarl (1,644)
{I
Stationsmästare, på 5:e kl. st., lokornotivmästare, överbanmästare (3,240),
Fanjunkare (2,604).
Kapten (4,644)
Överste (7,296)
I
1,000
1,200
2,800
3,700
4,000
1,200
1.600 2,800
3,400
1,056
1,140
1,386
1,764
1,904
2,142
2,520
2,660
1.000 1,000 1,000
1.600 2,240 2,720 2,720 2,720
4,500
4,500
4,500
4,500
_
1,250
1,270
370 489
,%f)Q
(694) 476
265 251 370
449 (528: 93) 476
768 768
162 197 210 243
(265:80) 258 —
_
_
1,500
1,750
26h
co
it)
oi |
51;
45 B4i
2«|
1,781
1,359
1,042
1,426 852 — 1(352) 240
2,868
2,916
2,988
3,120
3,156
2,148
2,196
2,364
2,544
3,744
3,960
4,116
4,356
4,512
6,576
6,864
7,008
7,008
Ovan angivna exempel hänföra sig till sådana fall, där jämförelse kan aga rum med nyreglerat pensionsnnderlag eller särskilt bestämt underlag ...tjaast Pensionären innehaft, eller motsvarande befattning. Där
„ aa ^amförelse lcke kan ä£a r™, skola, såsom kommittén föreslagit särskilda bestämmelser bliva gällande. Huru dessa utfalla vid olika pensionslagen, dkr pensionen beviljats efter år 1917 framgår av följande exempel:
Om pensionen beviljats före år 1917 eller efter grunder, som fastställts före nämnda år, samt summan av pension, däri inberäknat pensionstilllägg, och förhöjning 1 icke överstiger 1,000 kronor, ökas enligt förslaget förhöjning II med 75 kronor. En pensionär, som exempelvis har en sådan pension å 300 kronor jämte pensionstillägg å 180 kronor och förhöjning I å 91 kronor 98 öre, skulle i förhöjning II erhålla 225 kronor; men då ny pension i sådant pensionsläge ej må överstiga 768 kronor, begränsas sistnämnda förhöjning till 186 kronor 2 öre.
Under åberopande av den sålunda lämnade redogörelsen för innebörden av kommitténs förslag till pensionsreglering för f. d. befattningshavare i statens tjänst med pensioner av äldre typ framlägger kommittén här nedan förslag till bestämmelser om ny pension för vissa pensionärer och om i viss mån ändrade grunder för dyrtidstillägg åt pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer; och där så ansetts erforderligt kommer kommittén att i specialmotivering till de särskilda författningsförslagen närmare angiva bestämmelsernas innebörd.
Förslag till kungörelse med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.
§ 1.
För pensionerad f. d. befattningshavare i statens tjänst skall med nedan angivna undantag och begränsningar fastställas ny pension genom att till pensionen (understödet), däri inberäknat vad pensionären tillkommer såsom pensionstillägg, pensionsförbättring eller annan dylik förmån av beskaffenhet att dyrtidstillägg därå kan utgå, lägges viss förhöjning på sätt nedan närmare stadgas.
1. Denna kungörelse äger icke tillämpning å • itÄ °Ch marinSOlda*er sa"' Vadst8“ krigsmanshus-
d; befattningshavare, vilkens pension avpassats efter nyreglerat pen-
4 inn^Sf °9-V°m aUtSf pensioUerats enligt förskrifterna i lagen den
4 juni 19.0 (nr 2o4) angående ratt till tjänstepension för ordinarie tjänste-
falkvévt |)?]s ver [°1’ telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenbi] lsvei k eller i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension eller enligt andra
kornig P®“s“n““«sS™nder. s°m efter sistnämnda dag fastställts eller Komma att faststallas for reglerande av pensionsförhållandena för befattningshavare i statens tjänst;
c) f. d. landshövding, vilkens pension avpassats efter högre pensionsunderlag än 6,000 kronor; samt pensions
■ ‘P ®fdan f d‘ befattningshavare vid Flyinge hingstdepå och stuteri eller vid utrörasholiris hingstdepå, vilkens pension avpassats enligt föreskrifterna i kungörelsen den.............. 1925 (nr
2. Ben söm senare än vid 1925 års riksdag blivit genom särskilt be-
5 i T 1'lksdn”°n .f0l;k'arad berättigad till pension från allmänna indragmngf^taten eller särskilt verks medel, må icke komma i åtnjutande av pensionsforhojnmg, varom i denna kungörelse är fråga, under annan förutsattnmg an att medgivande därtill av riksdagen särskilt lämnas.
tagas- ran atnjutande av den pensionsförhöjning, som i § 4 avses, undan-
f.aj .®ad.an b d- beställningshavare, vilken kommit i åtnjutande avpensionsforbattring till sadant belopp, att sammanlagda förmånen uppgår till det pensionsbelopp som finnes i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 376) angivet för den bestallning, han vid avgången innehade, vare sig vederbörandes pensionsfor bättring utgår direkt med tillämpning av de för peJisionsför battiingen fastställa grunderna eller blivit genom särskilt beslut av rikslop^11 vederborande beviljad till ett enligt samma grunder avpassat be-
b) sådana pensionärer vilka pensionerats enligt bestämmelserna i något av de den 29 juni 191i fastställda reglementen (nr 441—443) för pensions-
assorna för pensionering av viss icke ordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk;
c) sadant pensionerat manskap vid marinen, som utöver pension och tilläggspension bekonimit ytterligare tilläggspension enligt riksdagens skridt deU 18 ma3 1920 (ni’ 243) °Ch KunfirL brev den 4 i”'1 samma år;
d) sådana pensionärer, vilkas pensioner avpassats efter de genom kungö-
VI aUSU 19(l(?rf! fastställda grunder för pensionsförbättnng åt vid marinen anstallda daglönare.
§ 3.
1. Såsom kompensation för minskning i förmån till följd av förändrade giunder för beräknande av dyrtidstillägg förhöjes pensionen med belopp som framgår av den i bifogade tabell A1 meddelade uträkning (förhöj-
1 Tabellen, här utesluten, återfinnes med förhöiningsbeloppen avrundade i bilaga 1 till det utdrag av statsrådsprotokollet, som är fogat till propositionen. S
ning 1); skolande i fall, där pensionens belopp icke slutar å helt tiotal kronor, förhöjningen beräknas ä ett pensionsbelopp, avjämnat till närmast lägre hela tiotal kronor.
Vid bestämmande av denna förhöjning skall dock iakttagas, att pension med sådan förhöjning icke må överstiga vad som tillkommit pensionären, om hans pension avpassats efter det nyreglerade pensionsunderlag, som blivit gällande för hans tjänst eller motsvarande befattning, eller, så länge sådant nyreglerat pensionsunderlag icke föreligger, efter det underlag, som i den vid denna kungörelse fogade tabell B1 finnes angivet för den tjänst, han innehaft, eller motsvarande befattning.
2. Pensionen och förhöjning I bilda tillsammans den nya pensionen, där icke ytterligare förhöjning (förhöjning II) enligt bestämmelserna i § 4 förekommer.
§ 4.
1. Bär icke pensionen redan med den förhöjning, som i § 3 avses, (förhöjning I) ökats intill den gräns, som i samma paragraf angives, ulgår utom i fall, som i § 2 mom. 3 avses, ytterligare förhöjning (förhöjning II) efter följande beräkning:
a) Föreligger för den tjänst, pensionären innehaft, eller motsvarande befattning nyreglerat pensionsunderlag, skall. förhöjning II motsvara två tredjedelar av skillnaden mellan summan av pensionen och förhöjningen I, å ena sidan, samt å andra sidan det belopp, som skulle hava tillkommit pensionären, om hans pension avpassats efter nämnda pensionsunderlag.
b) Intill dess att nyreglerat pensionsunderlag, som i a) sägs, kan varda fastställt, skall i fall, där särskilt underlag för den tjänst, pensionären innehaft, eller motsvarande befattning finnes angivet i den vid denna kungörelse fogade tabell B, förhöjning II motsvara två tredjedelar av skillnaden mellan summan av pensionen och förhöjning I, å ena sidan, samt å andra sidan det belopp, som skulle hava tillkommit pensionären, om hans pension avpassats efter nämnda särskilda underlag. Sedan nyreglerat pensionsunderlag blivit fastställt, beräknas förhöjning II även i detta fall på sätt i a) sägs.
e) Där varken nyreglerat pensionsunderlag föreligger eller särskilt underlag finnes i förenämnda tabell B angivet för den tjänst, pensionären innehaft, eller motsvarande befattning, så ock då den befattning, i vilken vederbörande pensionerats, icke var ordinarie tjänst och ej heller tillhörde marinens månadslönarstat, skall förhöjning II allt efter här nedan i första kolumnen angiven summa av pension och förhöjning I utgå med i andra kolumnen angivet belopp eller efter där angivet procenttal av summan, med iakttagande av den för vissa fall i tredje kolumnen angivna begränsning av den nya pensionen:
A. Pension beviljad före år 1917 eller enligt grunder, som fastställts före nämnda iir.
1 Tabellen, här utesluten, återfinnes i bilaga I till det utdrag av statsrådsprotokollet, som är fogat till propositionen.
38 B. Pension beviljad efter ingången av år 1917 utan att därvid tillämpats grunder, som
fastställts före nämnda tidpunkt.
^ Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. a) och. b) här ovan skall iakttagas,
att, därest den tjänstegrupp, pensionären vid avgången tillhörde, sedermera till följd av omorganisation uppdelats på flera befattningsgrupper med olika pensionsunderlag, förhöjning II skall för sådan pensionär avpassas efter det nyreglerade pensionsunderlag eller det i tabell B angivna underlag, som gäller för den lägsta av sistnämnda befattningsgrupper, samt
att pensionär, som kommit i åtnjutande av pensionsförbättring enligt de i sådant hänseende för viss personal vid armén respektive marinen genom kungörelser den 20 augusti 1919 (nr 538), den 29 augusti samma år (nr 569) och den 9 juni 1922 (nr 335) fastställda grunder, icke må genom förhöjning II erhålla ny pension till högre belopp än som tillkommer den, vilken åtnjuter pensionsförbättring till sådant belopp, att hans sammanlagda förmån uppgår till det i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) angivna pensionbeloppet för den beställning, som pensionären vid avgången innehade.
3. Pensionen samt förhöjningarna I och II bilda i fall, som i denna paragraf avses, tillsammans den nya pensionen.
§ 5.
Där den nya pensionens belopp vid beräkning enligt bestämmelserna i § 3 eller § 4 bcfinnes icke vara i helt krontal jämnt delbart med tolv, skall beloppet avjämnas till närmast lägre sålunda delbara tal.
§ 6.
1. Där pensionär från mer än ett håll för samma tjänst åtnjuter pension av beskaffenhet, att förhöjning enligt bestämmelserna här ovan i denna kungörelse kan förekomma, skall vid beräkning av sådan förhöjning förmånernas sammanlagda belopp anses såsom en enda pension.
2. Där pensionär åtnjuter pension för mer än en tjänst samt någon av pensionerna är av beskaffenhet, att förhöjning I enligt bestämmelserna här ovan i denna kungörelse kan förekomma, skall förhöjning beräknas särskilt för varje dylik pension; och må förhöjning II åtnjutas endast under förutsättning att icke någon av pensionerna är sådan, som i § 2 avses, samt utgå allenast å en av pensionerna, nämligen den, som medför största förhöjning; skolande i detta fall för beräkningen av såväl förhöjning I som förhöjning II eventuellt förefintligt pensionstillägg, som åtnjutes jämlikt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360), fördelas på pensionerna i förhållande till deras belopp.
Pensionsförhöjuing enligt de i § 3 stadgade grunder (förhöjning I) utgai
lillsvidare jämväl till: _ . „ . .
1) den, som utan tjänstgöringsskyldighet åtnjuter avlöning pa mdragningsstat, dock att förhöjning icke må liga rum, då avlöningen avpassats efter något av de avlöningsreglementen, som omförmäles i § 4 av kungörelsen den 15 juni 192.3 (nr 2G5) med allmänna grunder för dyrtidstilllägg åt befattningshavare i statens tjänst, eller efter likartade avlönings-
grunder; „ , ,, i
2) f. d. lärare och lärarinnor vid folkskolor, högre folkskolor eller kom-
munala mellanskolor, vid småskolor eller vid mindre folkskolor, f. d biträdande eller extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor, 1. d. lärare och lärarinnor vill med folkskoleseminarier förenade övningsskolor, vid av landsting eller städer upprättade småskoleseminarier, vid privata småskoleseminarier, vid lappmarks ecklesiastik verks skolor, vid enskilda skolor och barnhem samt vid av landsting eller städer inrättade skyddshem ävensom f. d veterinärer, sjuksköterskor och barnmorskor, samt därmed jämställda befattningshavare, vilka äro berättigade till pension tran statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. hö .
3) f. d. befattningshavare hos statens järnvägar, vilken enligt lagen den 12 mars 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada till följd av järnvägs drift uppbär ersättning för skada, som han adragit sig under förrättande av arbete i statens järnvägars tjänst;
4) f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som numera övertagits av staten, därest han genom statens försorg uppbär pension eller understöd i sådan egenskap, ävensom f. d. befattningshavare vid numera av staten övertagen järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen
redan innan den övertagits av staten;
5) f. d. lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, vilka antingen av statsmedel åtnjuta tilläggspension, beräknad enligt de grunder, som angivas i kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) angående tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda laroanstalterna med däri sedermera vidtagna ändringar eller i kungörelsen den 18 november 1921 (nr 703) angående tilläggspensioner åt vissa vid statsunderstödda enskilda läroanstalter anställda lärarinnor, vilka avga med pension med utgången av juni 1921, eller ock jämlikt samma grunder skulle varit berättigade till sådan tilläggspension, därest ej den reglementsenliga pensionen uppgått till eller överstigit det i kungörelsen stadgade maximi-
beloppet för totalpensionen; . ^ , i
G) f. d. befattningshavare vid undervisningsanstalter för dovstumma, hemmet' i Vänersborg för blinda med komplicerat lyte, folkhögskolor och lantmannaskolor samt sinnesslöanstalter och vanföreanstalter, vilka aro berättigade till pension från dövstumlärarnas pensionsanstalt; samt
7) f. d. 1’asarettsläkare och f. d. extra provinsialläkare, till vilkas pensionering bidrag lämnas av statsmedel;
och beräknas därvid förhöjningen i fall, som avses i 1), efter den utgående avlöningen, i de uti 2), 4) och 6) omförmälda fallen efter pensionen eller understödet, i fall, som angives i 3), efter ersättningens belopp, i de uti 5) avsedda fallen efter summan av de belopp, som utgå från vederbörande pensionsanstalter och såsom tilläggspension av statsmedel, dar sådan tilläggspension förekommer, samt i fråga om de under 7) omformalda
f. d. befattningshavarna efter pensionsbeloppet med inberäknande av det belopp, som i förekommande fall utgår av landsting eller stad, dock att i sistnämnda fall förhöjningen utgår allenast med vad av den beräknade förhöjningen belöper a den av statsmedel utgående delen av pensionen.
§ 8.
Pensionsförhöjnmg tillkommer även sådan f. d. befattningshavare vid sta-
kiLeriIlJagai’HV1ikenat“;,Ut,errnsioilfråneilskilda;iärllvä“arnaspensions-
e.ller. med ^denna jämförlig pensionsinrättning; dock att pensions-
från°«f T8 1Cke tl kommer den’ som 3ämte sådan Pension åtnjuter pension från statens jarnvagar, avpassad enligt bestämmelserna i Kungl Mai ds brev den 4 juni 1920 angående rätt till pension för viss personal som vid statens övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått ? statens jarnvagars tjänst.
§ 9.
• iXfd ld,1!and® Peusi°ns åtnjutande och förverkande in. m. är stadgat skall i tillämpliga delar gälla beträffande den nya pension, som uppkommer enligt bestämmelserna i denna kungörelse
§ 10.
De närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för tillämnnmg av dessa bestämmelser, meddelas av Kungl. Maj:t.
41 Genom de av kommittén föreslagna förhöjningarna av pensioner av i il dre typ är avsett att för f. d. befattningshavare i statens tjänst, som innehar sådan pension, bereda en definitiv pensionsreglering, sa att lör honom blir gällande en ny pension; och i enlighet härmed bär i rubriken till detta författningslörslag angivits, att författningen innefattar bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. Att bestämmelserna gälla även andra pensionärer än f. d. befattningshavare i statens tjänst, beror därpå, att såsom kommittén förut framhållit vissa andra pensionärer äro i avseende å rätt till dyrtidstillägg likställda med pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst och alltså böra komma i åtnjutande av den förhöjning, som avser att bereda kompensation för minskad förmån av dyrtidstillägget.
1 gällande bestämmelser om pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer finnes icke någon direkt uppgift å de pensioner, som äro att hänföra till oreglerade pensioner eller pensioner av äldre typ, utan bestämmelsernas tillämpningsområde begränsas på indirekt sätt genom att vissa angivna grupper av pensioner uteslutas från sådant tillägg. Samma sätt har kommit till användning i förevarande författningslörslag. Att använda något av uttrycken oreglerad pension eller pension av äldre typ, har ansetts uteslutet, då deras innebörd och omfattning icke äro fullt tydliga utan måhända skulle kunna bliva föremål för olika meningar. Det enklaste bär ansetts vara att här liksom i pensionstilläggsbestämmelserna angiva de pensioner, vilka icke få förhöjning, nämligen de nyreglerade pensionerna, vilka lätteligen kunna genom enkla bestämmelser identifieras.
I § 1 av förslaget heter det därför helt allmänt, att »för pensionerad f. d. befattningshavare i statens tjänst skall med nedan angivna undantag och begränsningar fastställas ny pension»; och i nästföljande paragraf meddelas bestämmelser om undantagen.
Av föreskriften i § 1 framgår vidare, att i den pension eller därmed jämförligt understöd, som genom förhöjning omregleras, inräknas pensionstillägg, pensionsförbättring och annan dylik tilläggsförmån av beskaffenhet att kunna läggas till grund för beräknande av dyrtidstillägg till pension. Bland dessa förmåner torde jämväl böra inräknas de tillfälliga understöd, som enligt riksdagens särskilda medgivanden utgå till vissa grupper av pensionärer, såsom f. d. underofficerare, f. d. daglönare in. il., under förutsättning att behovet av understöd styrkes. Beträffande sådana understöd framlägger kommittén särskilt förslag i sammanhang med kostnadsberäkningen. Det är således icke avsett att upphäva gällande bestämmelser om dessa tilläggsförmåner. Den pensionär, som åtnjuter sådan förmån, skulle fortfarande äga behålla densamma och den ingår såsom en del av den pension, som genom i författningsförslaget angivna förhöjningar skall regleras till eu ny pension. I dessa fall, liksom då dylik tilläggsförmån hädanefter författningsenligt tillträdes, blir pensionen jämte sådan förmån tillsammans det belopp, varå förhöjning I enligt förslaget skall räknas. I
I mom. 1 av § 2 angivas de pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, som uteslutits från all delaktighet i de förhöjda pensionsförmåner, om vilka författningsförslaget handlar.
Bland de sålunda uteslutna upptagas främst avskedade båtsmän och
Specialmotiv o ring till författnings förslaget om fastställande av ny pension för vis-ta pensio nerade f. d. befattningshavare i statens tjänst in. fl. pen sionärer.
§ i.
§ 2 mom. 1.
marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare. Liksom dessa undantagits från åtnjutande av det dyrtidstillägg, som tillkommer innehavare av egentliga pensioner, och ej heller blivit delaktiga i de pensionstillägg, som genom kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) beviljats att utgå till innehavare av låga pensioner av äldre typ, så måste de också med hänsyn jämväl till de speciella grunderna för dem tillkommande understöd uteslutas från delaktighet i nu ifrågavarande pensionsförhöjningar. Dessa understödstagares förmåner hava förhöjts enlig! bestämmelsei, som godkänts av 1919 och 1924 års riksdag, och å sålunda förhöjda understöd utgår dyrtidstillägg enligt särskilda föreskrifter.
Den andra gruppen bland de undantagna utgöres av innehavare av nyreglerade pensioner. Att dessa undantagits är helt naturligt och erfordrar egentligen ingen motivering. De mindre gynnsamma dyrtidstilllaggsgiunderna äro redan å dem tillämpliga och någon förhöjning, innefattande kompensation för förminskad dyrtidstilläggsförmån, kan alltså icke ifrågakomma. Och då syftet med förevarande förslag är att bereda förbättring av pensioner av äldre typ för att närma dem till motsvarande nyreglerade pensioner, är det uppenbart, att dessa senare icke böra i detta sammanhang förbättras.
Vidare har undantagits f. d. landshövding, som pensionerats efter högre pensionsunderlag än 6,000 kronor. Någon egentlig ny löne- och pensionsreglering har visserligen icke ännu ägt rum för landshövdingarna; men enligt 1921 års riksdags beslut har för landshövding blivit gällande ett pensionsunderlag av 8,496 kronor, vilket såsom motsvarande nyreglerat pensionsunderlag för generaldirektör måste betraktas såsom nyreglerat. Eu f. d. landshövding, som innehar pension, avpassad efter sådant pensionsunderlag, är i avseende å dyrtidstillägg underkastad de mindre gynnsamma grunderna, till följd varav icke ens någon förhöjning såsom kompensation för minskad förmån kan ifrågakomma; och även om, såsom torde vara avsett, frågan om löne- och pensionsreglering för landshövdingarna kommer att föreläggas 1925 års riksdag och därvid det än högre pensionsunderlag, som för sådan befattningshavare föreslagits, må bliva fastställt, lärer i allt fall utan hinder härav redan den efter nu gällande pensionsunderlag avpassade pensionen fortfarande få anses såsom nyreglerad och alltså vara utesluten från de förhöjningar, om vilka nu är fråga.
Vad beträffar den grupp bland de undantagna, som omfattar vissa f. d. befattningshavare vid Flyinge hingstdepå och stuteri samt vid Strömsholms hingstdepå, är att märka, hurusom den icke ordinarie personalen vid dessa institutioner, bestående av fodermarskar, stallbetjänte in. fl., enligt av Ivungl. Maj:t fastställda stater åtnjuter avlöning, som avpassats efter nyreglerad avlöning för personal å ordinarie stat, och alltså får betraktas såsom nyreglerad avlöning, ett förhållande som vinner bekräftelse därav. att dyrtidstillägget å avlöningen enligt Kungl. Maj:ts föreskrift skall utgå efter de mindre gynnsamma grunder, som för sådant tilläggs beräknande gäller i fråga om nyreglerad avlöning. Enligt förslag, varöver kommittén nyligen avgivit infordrat utlåtande, är avsett, att med anlitande av den s. k. Strömsholmsfondens medel anordna en fast pensionering av nämnda icke ordinarie personal, varvid pensionernas belopp, med beaktande av att inga avgifter skulle erläggas, avpassats efter vissa regler i förnallande till den sålunda nyreglerade avlöningen. De pensioner, som komma att beviljas med tillämpning av de föreslagna bestämmelserna, hava ansetts böra betraktas såsom nyreglerade och således
4.‘1
uteslutas t"rån sädiin förhöjning, varom i föreliggande förslag' är fråga. Kommittén, som antagit, att berörda pensioneringsfråga kommer att föreläggas 1925 års riksdag, bär ansett sig icke böra underlåta att bär bland de uteslutna upptaga dessa blivande pensionärer, men den föreslagna bestämmelsen får givetvis kompletteras, sedan pensioneringsgmndema prövats och fastställts.
Då, såsom kommittén ifrågasatt, eu sådan anordning synes lämpligen § 2 mom- 2 böra vidtagas, att pensioner, som av riksdagen komma att beviljas efter utgången av 1925 års riksdag, till beloppet avpassas så att de kunna betraktas såsom nyreglerade pensioner, bär såsom ytterligare undantag från rätten att åtnjuta de pensionsförhöjningar, om vilka författningsförslaget liandlar, i mom. 2 upptagits den, som av riksdagen senare än vid 1925 års riksdag förklarats berättigad att åtnjuta pension eller understöd från allmänna indragningsstaten eller särskilt verks medel, där icke annorlunda av riksdagen särskilt stadgas.
Såsom förut framhållits har kommittén i avvaktan på prövning av det § 2 “om- 3 förslag till militär tjänstepensionslag, vilket kommittén inom kort framlägger men som icke kan väntas bliva föremål för behandling vid 1925 års riksdag, föreslagit fastställande av särskilda underlag för beräknande av pensionsförliöjning beträffande pensionerade f. d. beställningshavare vid armén och marinen, vilka underlag motsvara de pensionsunderlag, som upptagits i den vid lagförslaget fogade pensionstjänsteförteckningen.
Vid sådant förhållande har det spörsmålet framträtt, huruvida alla innehavare av militära pensioner och således även sådana, som kommit i åtnjutande av den år 1919 beslutade pensionsförbättringen, böra utan inskränkning komma i åtnjutande av de pensionsförhöjningar, varom nu är fråga. Då samtliga dessa pensionärer erhålla dyrtidstillägg enligt de gynnsammare grunderna för sådant tilläggs beräknande, böra de givetvis komma i åtnjutande av den förhöjning, som är avsedd att utgöra kompensation för den del av dyrtidstillägget, som de gå förlustiga vid tillämpning av de mindre- gynnsamma grunderna för tilläggets beräknande, eller alltså förhöjning I. Vad däremot beträffar förhöjning II, som innebär verklig ökning av förmånerna, ställer sig saken i någon mån annorlunda. Otvivelaktigt måste de militära pensionstagare, som pensionerats före ingången av år 1918 och således icke fått del av den år 1919 beslutade pensionsförbättringen, anses vara den grupp av äldre pensionärer, för vilken behovet av ökad förmån framträder allra starkast. På grund av den tidiga pensionsåldern för militärer, i lägre grader, leva ännu ganska många, som pensionerats innan den förbättring blev gällande, som följde med löneregleringen i sammanhang med 1901 års härordning; och skillnaden mellan deras pensioner och vad motsvarande beställningshavare, som avgått under något av de senare åren, erhåller i sammanlagd pensionsförmån, är högst avsevärd. Klagan över detta förhållande har länge försports och kan icke annat än anses befogad. De yngre pensionärerna, särskilt de, som avgått efter ingången av år 1919 och alltså åtnjuta hel pensionsförbättring, torde i själva verket kunna anses redan så gynnade att någon ytterligare förhöjning icke bör ifrågakomma. De pensionärer, som erhåliit hel pensionsförbättring, hava nämligen, såsom förut framhållits, i regel kommit så nära den nyreglerade pensionen, sådan den framträder i kom-
mitténs förslag- till militär tjänstepensionslag, att, sedan därtill lagts kompensation stor höj n in gen, skillnaden i allmänhet är obetydlig.
PUJid härav har kommittén funnit sig böra föreslå, att den f. d. bestallningshavare vid armén eller marinen, som kommit i åtnjutande av Ae. , Pensionsforbattnng, endast må åtnjuta kompensationsförhöjningen (förhöjning I), men uteslutas från att erhålla förhöjning II; och har bestämmelsen härom upptagits i § 2 inom. 3. Däremot har någon sådan be-
fa™8 i1Cke a-nSetp" 1HH'a aga rum 1 fråga om de pensionärer, som icke erhållit liel pensionsförbättring. Verkställd undersökning bär emellertid givit vid handen, att sistnämnda pensionärer med åtnjutande av båda ifrågavarande forhöjningar i vissa undantagsfall erhålla mer än som tillkommer motsvarande pensionärer, som lått hel pensionsförbättring men nu ^ mer. än förhöjning I; och till förekommande härav har i 'S 4 inforts eu begränsningsföreskrift, vartill kommittén återkommer vid behandlingen av sistnämnda paragraf.
,..Vid?re Jf1; kommittén, såsom förut framhållits, funnit sig nödsakad att ioiesia, att aven de pensionärer, som pensionerats enligt 1917 års reglementen för pensionskassorna för pensionering av viss icke ordinarie personai vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,
^iftt+ie8lU-ta?--tr^n a*njuta.nde av annan pensionsförbättring än den, som mnelattas i förslaget om kompensationsförhöjningen. Detsamma gäller aven dels det pensionerade manskap vid marinen, som utöver pension och hJkiggspensio.i bekommit ytterligare tilläggspension enligt medgivande av 1420 ais riksdag, dels ock sådana förutvarande beställningsliavare vid Kj9iinle!1S da å k ai a r ka r, v il k a fatt sina pensioner avpassade efter de genom daglönareksdags beslut godkända grunder för pensionsförbättring åt
Samtliga dessa undantag hava i författningsförslaget upptagits under v £ mom. u.
3 mom' '■ , ,.T: t 3 * meddelas bestämmelser om kompensationsförhöjningen eller för-
beräknf.IT/1'rT+ni" att,/lä (l<- mindre gynnsamma grunderna för eiaknande av dyrtidstillägg åt pensionerade f. d. befattningshavare bliva
gällande för innehavare av pensioner av äldre typ, bereda ersättning för d?n, mmsknmg i dyrtidstillaggsformånen, som därigenom inträder Denna förhöjning, som medför minskning av den tillfälliga dyrtidstilläggskostnaden men ungefär motsvarande oknmg av pensionsutgifterna, har anonm Ia“pll8'en °.om grundas på det tal för levnadskostnadsökningen, som „allt under eu stor del av ar 1924; och kommittén har alltså icke lagd hänsyn till oen obetydliga tillsynes mera tillfälliga förhöjningen av na in lida tal, som därefter inträtt. Med tillämpning av föreskrifterna i kmigoreisen den 5 juni 1923 (in- 260) med allmänna grunder för dyrtidstillagg åt t d. befattningshavare i statens tjänst in. 11. pensionärer och med användande av den uträkning av dyrtidstillägg a pensioners månads-
m ‘i1UlS°T jnim medd?lad 1 frkellen V vid kungörelsen den 5 juli 1923 (in 310), skall alltså. enligt forslaget uträknas det belopp, som erfordras såsom pensionslorhojning för att pensionärs förmån skall motsvara vad som tillkommit honom, om dyrtidstillägg beräknas enligt samma allmänna grunoer men med användande av den i tabellen IV vid sistnämnda kun- »oieise meddeiade uträkning. Det har emellertid icke ansetts nödigt att i sjaivafoifattningen angiva, hur ifrågavarande förhöjning uträknas; utan kommittén, som i § 3 mom. 1 föreslår att, där pensionens belopp icke slutar
4f>
å helt tiotid kronor, förhöjningen skall beräknas a ett pensionsbelopp, avjämnat till närmast lägre hela tiotal kronor, har låtit upprätta och i eu tabell sammanställa uträkning a förhöjningens belopp vid alla pensionslägen å hela tiotal kronor mellan 100 kronor och 8,000 kronor. Denna tabell är fogad vid författningsförslaget såsom bilaga A.
I andra stycket av förevarande moment har upptagits bestämmelse om den begränsning av förhöjning I, som kommittén enligt vad förut nämnts ansett böra stadgas, nämligen att pensionen jämte denna förhöjning icke må överstiga vad som tillkommit pensionären, om hans pension avpassats efter det nyreglerade pensionsunderlaget, som blivit gällande för den tjänst, han innehaft, eller motsvarande befattning, eller, så länge sådant nyreglerat pensionsunderlag icke föreligger, efter det underlag, som i tabell B vid författningen kan vara angivet för hans tjänst eller motsvarande befattning. Där pensionen vid dess beviljande blivit efter vissa regler till beloppet avkortad, skall alltså vid tillämpning av denna begränsningsföreskrift iakttagas en motsvarande avkortning av det nyreglerade pensionsunderlaget eller det särskilt bestämda underlaget. I de fall, där någon jämförelse med nyreglerat pensionsunderlag eller särskilt fastställt underlag icke kan äga rum, har begränsning icke ansetts erforderlig beträffande nu ifrågavarande kompensationsförhöjning.
I det senare momentet av nu förevarande paragraf stadgas, att pensio- § :i mom. 2. nen och förhöjningen tillsammans bilda ny pension, där icke ytterligare förhöjning (förhöjning II) förekommer enligt stadgandena i nästföljande paragraf. Redan genom förhöjningen I uppstår ny pension icke blott i de jämförelsevis fåtaliga fall, då förenämnda begränsningsbestämmelse blir tillämplig, utan även för de pensionärer, som avses i § 2 mom. 2 och 3, samt den stora mängd pensionärer, som enligt bestämmelsen i § 7 skall erhålla kompensationsförhöjningen men icke förhöjning II. I
I § 4 avhandlas den verkliga pensionsförhöjningen. I fall, där icke § 4 mom. i. redan enligt bestämmelserna i § 3 uppstått ny pension, skall utöver förhöjning I utgå ytterligare pensionsförhöjning, kallad förhöjning II; och enligt författningsförslaget, som åsyftar en definitiv pensionsreglering, har ifrågavarande förhöjning efter principiell grund upptagits till två tredjedelar av skillnaden mellan summan av pensionen och förhöjning I å ena sidan samt å andra sidan det belopp, som skulle hava tillkommit pensionären, om hans pension avpassats efter nyreglerat pensionsunderlag eller särskilt bestämt underlag för hans tjänst eller motsvarande befattning; men om varken nyreglerat pensionsunderlag eller särskilt bestämt underlag finnes beträffande den tjänst, pensionären innehaft, eller motsvarande befattning, skall nu ifrågavarande förhöjning utgå efter de särskilda grunder, för vilka kommittén förut närmare redogjort och som finnas angivna i inom. 1 c) av författningsförslaget.
I mom. 1 a) har intagits bestämmelser om beräkningen av förhöjning II i fall, då jämförelse kan äga rum med nyreglerat pensionsunderlag för den tjänst, pensionären innehaft, eller motsvarande befattning. Med det senare uttrycket åsyftas de förekommande fall att den tjänst, i vilken pensionen erhållits, icke längre finnes under samma benämning, utan vid vederbörande verks omreglering upptagits under ändrat namn. Exempelvis har så ägt rum i stor utsträckning med de lägre befattningarna vid hospital och asyler; och även vid kommunikationsverken förekomma dy-
lika förändringar. I regel torde det icke vara svårt att angiva befattningens nuvarande motsvarighet.
Intill dess att nyreglerat pensionsunderlag kan varda fastställt för befattningar vid ännu oreglerade verk och institutioner, skall enligt bestämmelse, som intagits i mom. 1 b) av förevarande paragraf, beräkningen av förhöjning II ske genom jämförelse med det särskilda underlag, som i tabell B linnes angivet för den tjänst, pensionären innehaft, eller motsvarande befattning. Såsom kommittén förut framhållit äro dessa underlag icke att betrakta såsom nya pensionsunderlag för beräkning av pensionsavgifter och bestämmande av pensionsbelopp för befattningarnas innehavare vid avgång ur tjänst, utan de äro avsedda uteslutande för bestämmande av förhöjning II för pensionerad innehavare av sådan befattning. Den sålunda uträknade förhöjningen skall enligt förslaget undergå jämkning i förekommande fall, när för tjänsten blir gällande ett nyreglerat pensionsunderlag och detta enligt bestämmelsen i a) föranleder ändring, vare sig höjning eller sänkning, av den enligt b) uträknade förhöjningen.
De föreslagna särskilda underlagen i tabell B hava i allmänhet kunnat avpassas efter de nyreglerade pensionsunderlag, som blivit gällande för motsvarande befattningar i nyreglerat verk. I andra fall liar vid underlagens avpassande ledning förefunnits i framlagda förslag rörande löneoch pensionsregleringar för ännu oreglerade verk, såsom exempelvis i fråga om befattningar vid universiteten, allmänna läroverken in. 11. institutioner. I vissa fall saknas emellertid all sådan ledning; och i fråga om dessa har kommittén upptagit de belopp, som med hänsyn till föreliggande omständigheter befunnits skäliga.
Vad beträffar de särskilda grunderna för avpassande av förhöjning II, vilka angivits i § 4 inom. 1 c), har kommittén ansett, att dessa grunder höra, förutom i sådana fall, där varken nyreglerat pensionsunderlag föreligger eller särskilt underlag finnes i tabell B angivet för den tjänst, pensionären innehaft, eller motsvarande befattning, komma till tillämpning även då den befattning, i vilken vederbörande pensionerats, icke var ordinarie och ej heller tillhörde marinens månadslönarstat. Genom verkställd undersökning har nämligen utrönts, att i sådana fall en förhöjning motsvarande två tredjedelar av skillnadsbeloppet skulle föra för långt. Exempelvis kan nämnas, att, innan den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka uppfördes ä ordinarie stat, eu pensionering, ehuru med låga belopp, var anordnad för denna icke ordinarie personal, men att numera, sedan personalen erhållit ordinarie ställning, pensionsunderlagen efter löne- och pensionsregleringar uppgå till så jämförelsevis höga belopp, att ett avpassande av förhöjning II efter de nya underlagen skulle för de såsom icke ordinarie pensionerade föra till alltför^ stor förhöjning, på samma gång som det även torde möta någon svårighet att avgöra vilken ordinarie befattning som motsvarar den anställning, sådan pensionär innehaft. Liknande förhållanden lära även på andra områden av statsförvaltningen förefinnas; och har kommittén ansett ett allmänt stadgande av ovan angivna innebörd vara erforderligt. Beträffande befattningarna såsom verkmästare och mästare å marinens månadslönarstat är att märka, att dessa befattningar, ehuru icke ordinarie, i vanlig bemärkelse äro förenade med pensionsriitt i flottans pensionskassa samt att kommittén därför i tabell B för dem upptagit särskilda underlag för beräknande av förhöjning II; och lör att icke de, som pensionerats i sådan beställning vid marinens månadslönarstat, skulle falla under
förenämnda bestämmelse utan tå förhöjning II avpassad genom jämförelse med nämnda underlag, hava dessa ansetts böra uti ifrågavarande bestämmelse uttryckligen undantagas.
I mom. 2 av § 4 hava upptagits vissa särskilda bestämmelser, som be- § funnits nödiga vid tillämpningen av stadgandena i mom. 1 a) och b) d. v. s. för de fall, att förhöjning II skall avpassas efter nyreglerat pensionsunderlag eller särskilt bestämt underlag för den tjänst, pensionären innehaft, eller motsvarande befattning. Vid genomförande av ny löne- och pensionsreglering för vissa verk har tillika vidtagits uppdelning av tjänstegrupp på liera befattningsgrupper med olika pensionsunderlag. Exempelvis har lotsverket i sådant sammanhang omorganiserats så att lotsbefattningarna, vilka alla tidigare hade ett och samma pensionsunderlag, uppdelats i tre grupper, var och en med sitt särskilda pensionsunderlag, av vilka emellertid det lägsta avsevärt överstiger det tidigare för alla lika pensionsunderlaget. l)å det kan möta vissa svårigheter, att beträffande en lots, som avgått från tjänsten före omorganisationen, avgöra till vilken grupp han rätteligen bör hänföras samt det i allt fall enligt kommitténs mening icke bör ifrågakomma att i sådant fall tillmäta förhöjning II efter annat pensionsunderlag än det lägsta nyreglerade, som nu är gällande för någon av de nya grupperna, har kommittén i förevarande moment upptagit ett stadgande i ämnet.
Vidare har, såsom kommittén förut framhållit, visat sig att förhöjning II skulle i vissa undantagsfall för militär pensionär, som icke erhållit hel pensionsförbättring, medföra en större sammanlagd pensionsförmån än den, som tillkommer den militära pensionstagare, vilken i samma befattning avgått med åtnjutande av hel pensionsförbättring men som enligt förslaget icke skulle äga åtnjuta förhöjning II. Till förekommande av, denna oegentlighet har i förevarande moment tillika upptagits en föreskrift att ny pension för den förre icke må överstiga ny pension för den senare.
I mom. 3 av förevarande § 4 har upptagits bestämmelse därom, att i § fall, som i denna paragraf avses, pensionen samt förhöjningarna I och II tillsammans bilda den nya pensionen.
Av praktiska skäl — för att vid pensionens regelmässiga månadsutbetalning kunna använda endast belopp i hela krontal — har ansetts lämpligt, att, där den nya pensionens belopp vid beräkning enligt bestämmelserna i § 3 eller § 4 befinnes icke vara i helt krontal jämnt delbart med tolv, en avjämning äger rum till närmast lägre sålunda delbara tal. An-< ordningen, som är ägnad att väsentligen förenkla bestyret med pensionerJ nas utbetalning, kan icke anses vara av nämnvärd betydelse för den enskilde pensionären.
I gällande kungörelse angående allmänna grunder för dyrtidstillägg åt § pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer finnas särskilda bestämmelser meddelade för det fall, att pensionären åtnjuter pension från mer än ett håll. Enligt § 7, första stycket, gäller nämligen att, där f. d. befattningshavare från mer än ett håll åtnjuter pension, pensionernas sammanlagda belopp eller, om någon av dem är nyreglerad, 80 procent av dess belopp skola läggas till grund för beräkningen
»*
4 mom. 2.
4 mom. 3.
§ 5-
6 mom. 1.
av dyrtidstillägget samt att, om någon av pensionerna är av äldre typ, de gynnsammare grunderna för beräkning av sådant tillägg skola komma till tillämpning.
Då enligt kommitténs förslag förhöjning I är avsedd att utgöra kompensation för den minskning av förmånen, som skulle inträda vid de strängare dyrtidstilläggsgrundernas tillämpning ä pensioner av äldre typ, måste givetvis vid utformning av bestämmelserna om förhöjning I hänsyn tagas till berörda föreskrifter om dyrtidstilläggets beräknande i fall, där pensionär åtnjuter pension från mer än ett håll.
Där vederbörande för en och samma tjänst åtnjuter pension från mer än ett håll, såsom förekommer exempelvis för f. d. befattningshavare vid lots- och fyrstaten med pension från flottans pensionskassa och fyllnadspension av lotsmedel!, för f. d. befattningshavare, vilken erhållit pension enligt 1«J07 års pensionslag men tillika för samma tjänst undfått en av riksdagen särskild beviljad tilläggspension att utgå från allmänna indragningsstaten, torde det vara utan vidare uppenbart, att förmånerna äro att anse såsom en enda pension. Måhända skulle därför en föreskrift därom kunna anses överflödig; men det har dock, när det gäller bildandet av ny pension, befunnits lämpligt, att en uttrycklig föreskrift meddelas därom, att i dylikt fall förmånernas sammanlagda belopp skall betraktas såsom en enda pension, vars belopp skall läggas till grund för beräkning av förhöjning, varom i författningsförslaget är fråga; och har en sådan föreskrift influtit i § 6 mom. 1 av förslaget.
c. inom. e. 1 det fall åter, att pensionären åtnjuter pension för mer än eu tjänst, bliva förhållandena något mera invecklade. Till en början torde böra såsom självklart framhållas, att, om de pensioner, pensionären åtnjuter, äro nyreglerade, hans förmåner givetvis icke i någon mån påverkas av bestämmelserna i författningsförslaget; det är alltså allenast, när åtminstone en av pensionerna är av äldre typ, som fråga uppstår om ändring av pensionärens sammanlagda förmån, och det ligger i sakens natur, att förändringen skall, där förening av en nyreglerad och en icke nyreglerad pension föreligger, inskränkas att avse endast den senare pensionen.
Liksom dyrtidstillägg i fall, varom nu är fråga, beräknas efter sammanläggning av pensionsbeloppen, så skulle också för beräknande av förhöjning I kunna ifrågasattas att till en början förfara så, att pensionernas belopp eller, i fråga om nyreglerad pension, SO procent av dess belopp sammanläggas och sammanlagda beloppet lägges till grund för beräkning av förkö jningsbeloppet enligt den i tabell A meddelade uträkningen. Sedan man funnit detta förhöjningsbelopp, skulle för bestämmande av nya pensionsbelopp ej mindre pensionernas belopp åter vid de fortsatta beräkningarna skiljas från varandra utan även tillika uträknas vad av förhö jningsbeloppet faller på sådan pension, som är av äldre typ.
I vissa fall, nämligen da pensionären innehar pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360), vilket tillägg, som icke förekommer annat än vid pensioner av äldre typ, utan uppdelning liörer till pensionärens förmån i dess helhet, skulle även pensionstilläggets belopp, för möjliggörande av bestämmandet av ny pension, uppdelas på pensionerna i förhållande till de tal, varmed pensionerna oberäknat pensionstillägget ingått i förenämnda sammanläggning.
På samma sätt skulle utrönas vad av det uträknade förköjningsbelop- Pet faller på varje pension av äldre typ. Sedan man sålunda funnit be-
loppet av förhöjning I beträffande varje sådan pension, skulle på eljest föreskrivet sätt bestämmas beloppet av den eller de nya pensioner, som uppkomma, därest icke ytterligare förhöjning ifrågakommer.
1 avseende å sådan ytterligare förhöjning, förhöjning 11, har ansetts, att anledning icke föreligger att medgiva sådan förhöjning å mer än en av pensionerna. Såsom skäl för en sådan inskränkning kan anföras, att vid förening av pensioner i regel så ordnats, att vederbörande åtnjuter hela den större pensionen och eu tredjedel av den mindre; att denna tredjedel motsvarar vad som i allmänhet täckes genom de av pensionären under tjänstetiden erlagda avgifter för den pensionen; att till grund för kommitténs förslag rörande förhöjning II ligger den uppfattning, att den tredjedel av pensionen, som grundats med egna avgifter, skall lämnas orubbad och endast återstoden eller den egentliga statspensionen förhöjas; samt att, da pensionären beträffande den mindre pensionen icke äger åtnjuta statspensionsdelen, någon förhöjning av denna pension icke hör äga rum, utan förbättringen inskränkas till den andra pensionen. Av kommitténs sålunda angivna ståndpunkt följer såsom konsekvens, att, där den ena av pensionerna är nyreglcrad och således redan innefattar den förbättring, som med förslaget är avsett att delvis beredas pension av äldre typ, förhöjning II icke bör förekomma beträffande den med nyregierad pension förenade pensionen av äldre typ.
Såsom av ovanstående framgår skulle de bestämmelser, som sålunda ifrågasatts, bliva synnerligen invecklade. Till undvikande av denna olägenhet och med hänsyn till de jämförelsevis få fall, där förening av pensioner för mer än en tjänst förekommer, har ett i vissa hänseenden enklare, ehuru något summariskt förfarande synts vara att föredraga, även om detsamma i undantagsfall medför, att förhöjning I lämnar något mer än som strängt taget borde utgå såsom kompensation för minskning i förmån till följd av tillämpningen av de mindre gynnsamma dyrtidstillläggsgrunderna. Förslaget, såsom det utformats i § 6 mom. 2, innebär, att i fall, där pensionären åtnjuter pension för mer än en tjänst samt någon av pensionerna är av beskaffenhet, att förhöjning I enligt de föreslagna bestämmelserna kan förekomma, sådan förhöjning skall beräknas, icke på pensionernas sammanlagda belopp, utan särskilt för varje dylik pension; att förhöjning II må åtnjutas endast under förutsättning att icke någon av pensionerna är sådan, som i § 2 avses, samt utgå allenast å en av pensionerna, nämligen den som medför största förhöjning; samt att i detta fall, vid beräkningen av såväl förhöjning I som förhöjning II, eventuellt förefintligt pensionstillägg skall fördelas på pensionerna i förhållande till deras belopp. Ett sådant enklare förfarande, som i dessa bestämmelser föreslagits, giver visserligen i förhöjning I något mer än kompensation, dock icke i sådan omfattning att det för statsverket är av nämnvärd bebetydelse; men i fall, där fråga är om endast pensioner av äldre typ, motväges denna överkompensation därav, att förhöjning II må åtnjutas allenast å den ena.
I andra stycket av förenämnda § 7 i gällande kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt pensionärer finnas vissa föreskrifter meddelade för det fall, att pensionär jämte pensionen åtnjuter avlöning av statsmedel eller av sådana medel erhåller dyrtidstillägg i egenskap av lärare vid någon statsunderstödd läroanstalt. Med hänsyn härtill och då förhöjning I ju är avsedd att utgöra kompensation för minskad pensionsförmån vid tillämpning å äldre pensioner av de mindre gynnsamma dyr- Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 158 höft. (Nr 198-) Bilaga. d
tidstiHäggserunderna, har kommittén tagit i övervägande, huruvida nagra motsvarande bestämmelser skulle kunna anses erforderliga i avseende a beräkningen av förhöjning I åt sådan pensionär. Men då berörda iormaner vid sidan av pension i regel äro av mera tillfällig natur samt aUtsa —, ehuruväl viss betydelse rätteligen tillmätts dem i fråga om det
?nvtrlderllga- durtildStnlag/et ~ knaPPast äro av beskaffenhet att böra öva inverkan, nar det galler fastställande av ny pension, bar kommittén stannat vid att icke föreslå någre särskilda bestämmelser för sådana fall, som nu aro i flaga, och därvid bar tillika inverkat den omständigheten att åtnjutandet av namnda förmåner kommer att för pensionären även i fortsättningen enligt det av kommittén upprättade förslaget till grunder för beräknande av dyrtidstillägg åt pensionärer medföra samma modifikationer i dyrtidstillaggsberäkningen som hittills.
§ 7.
Enligt § 8 i gällande kungörelse av den 15 juni 1923 (nr 266) med ail-
HännfamgTder -fÖr- dyi'tidstiJlägg åt f- d- befattningshavare i statens t m.t . Pensionärer hava åtskilliga grupper av pensionärer, vilka 1.statens ^anst anställda, likväl i avseende å rätt till dyrtids-
stad^ft11^^1 d' ,e(fatt,iingshavarc 1 statstjänst; och är därvid
stad„at, att dyrtidstillagget för dessa grupper skall beräknas enligt § 4
i samma kungörelse d. v. s. efter de gynnsammaste grunder, som för dvrtidstillaggets beräknande gälla för f. d. befattningshavare i statens tjänst med pensioner av äldre typ. Om dessa gynnsammare dyrtidstilläggsnm!]tl< er’i Saf°+m+ kommil.tén föreslår, alldeles bortfalla, måste även dessa med i. d. statstjanare likställda pensionärer erhålla förhöjd pension för att de ogynnsammare dyrtidstilläggsgrunderna må kunna å dem tilläm- Pm Utain atj medföra mmskad sammanlagd förmån. Kompensation bör alltså beredas dem _ genom att göra dem delaktiga av förhöjningen I. Emellertid synes det i någon man betänkligt att beträffande dessa grupper pensionärer, som icke varit i statens tjänst anställda, ersätta en del av äet tillfälliga dyrtidstillagget med ett fast tillägg, en förhöjning av sjalva pensionen, vilken pension för flertalet av dessa pensionärer endast “direkt och delvis utgår av statsmedel. Med hänsyn härtill har bestämmeisen i § 7 av förevarande författningsförslag avfattats så att förhöjning 1 endast tillsvidare må tillkomma dessa grupper av pensionärer. Härigenom bär kommittén för dessa pensionärers vidkommande velat till denna förhöjning överflytta den karaktär av mera tillfällig förmån, som dvrtidstillagget innefattar. Kommittén vill dock icke förneka, att utsikterna att kunna avveckla denna pensionsförhöjning icke te sig synnerligen stora.
1 den mån pensionsreglering äger rum för de befattningar, som dessa pensionärer innehaft, bör givetvis tillses, att den, som blir pensionerad efter sådan nyreglering, icke må komma i åtnjutande av nu ifrågavarande förman.
Såsom förut framhållits har kommittén, som fått sitt uppdrag begränsat att avse förbättring av pensionsförhållandena för f. d. statsanställda med pensioner av äldre typ, icke upptagit ifrågavarande grupper av pensionärer såsom berättigade till den egentliga pensionsförbättringen, förhöjning H. Skulle även denna förmån anses böra beredas dessa pensionärer, synes detta icke kunna ske i annan form än såsom ett tillägg av sådan beskaffenhet, som i § 4 mom. 1 c) avses.
Bland dem, som enligt förenämnda paragraf i dyrtidstilläggskungörelsen upptagits såsom berättigade till dyrtidstillägg såsom f. d. befattnings-
ha vare i statens tjänst, aro emellertid att märka sådana befattningshavare, som utan tjänstgöringsskyldighet åtnjuta avlöning på indragningsstat, och enligt den ursprungliga lydelsen av nämnda paragraf fick sådan befattningshavare dyrtidstillägg beräknat efter de gynnsammare grunderna för dyrtidstillägg åt f. cl. befattningshavare med pension av äldre typ. Men då vid den år 1924 beslutade omorganisationen av kontrollstyrelsen vissa övertaliga befattningshavare med nyreglerad avlöning överflyttades å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet, erhöll paragrafen ett tillägg av innehåll, att till den, som på indragningsstat åtnjuter avlöning enligt något av de i § 4 av kungörelsen med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst omlörmälda avlöningsreglementen, dyrtidstillägget beräknas efter det procenttal, som stadgas i sistnämnda paragraf, och i övrigt enligt bestämmelserna om dyrtidstillägg. åt pensionärer med nyreglerad pension. Befattningshavare, som utan tjänstgöringsskyldighet åtnjuter oreglerad avlöning på indragningsstat, bör såsom kompensation för förlusten av eu del av dyrtidstillägget berättigas att åtnjuta förhöjning I; men någon anledning åt! därutöver i detta sammanhang höja hans avlöning kan icke anses föreligga. Vad beträffar den, som på indragningsstat åtnjuter nyreglerad avlöning böra givetvis honom tillkommande förmåner bibehållas oförändrade och sådan befattningshavare uteslutas från åtnjutande av de förhöjningar, om vilka i författningsförslaget är fråga. Då det emellertid måste anses olämpligt att göra denna uteslutning genom att upptaga sådan befattningshavare bland de i § 2 angivna undantagen, vilka alla avse endast f. d. befattningshavare, har bestämmelsen beträffande befattningshavare på indragningsstat med nyreglerad avlöning upptagits i författningsförslaget, liksom i dyrtidstilläggskungörelsen, såsom undantag från stadgandet om. tillerkännande av respektive förmån åt befattningshavare, som utan tjänst-* göringsskyldighet åtnjuta avlöning på indragningsstat. Den föreslagna bestämmelsens innebörd blir alltså, att pensionsförhöjning I utgår tillsvidare jämväl till den, som utan tjänstgöringsskyldighet åtnjuter avlöning på indragningsstat, dock att sådan förhöjning icke må äga rum, då avlöningen avpassats efter något av de avlöningsreglementen, som omförmäles i § 4 av kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, eller efter likartade avlöningsgrunder.
I § 9 av förenämnda kungörelse (nr 266/1923) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer stadgas, att pension, som utgår till sådan f. d. befattningshavare vid numera av staten övertagen järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen redan innan den övertagits av staten, likställes i avseende å dyrtidstillägg med pension till f. d. befattningshavare i statstjänst, att därvid de gynnsammare dyrtidstilläggsgrunderna skola tillämpas, samt att detsamma skall gälla pension, som från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig pensionsinrättning utgår till f. d. befattningshavare vid statens järnvägar, dock att beträffande den, som jämte sådan pension åtnjuter pension från statens järnvägar, avpassad enligt bestämmelserna i Kung]. Maj:ts brev den 4 juni 1920 angående rätt till pension för viss personal, som vid statens övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst, dyrtidstilllägg å honom sålunda tillkommande sammanlagd förmån skall beräknas efter de mindre gynnsamma grunderna, som giilla för beräknande av sådant tillägg till nyreglerade pensioner.
52 Vad beträffar den första gruppen av nu ifrågavarande pensionärer eller f. d. befattningshavare vid numera av staten övertagen järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen redan innan den övertogs av staten, är uppenbart, att sådan pensionär bör såsom kompensation för minskning i dyrtidstilläggsförmånen erhålla förhöjning I. I någon mån tveksam kan man däremot ställa sig inför spörsmålet, huruvida förhöjning II bör honom tillkomma; men då han icke kan hänföras till f. d. befattningshavare i statens tjänst, har förhöjning II icke ansetts böra tillkomma sådan pensionär, utan han har ansetts böra likställas med de grupper pensionärer, som enligt § 7 av författningsförslaget skola tillsvidare åtnjuta förhöjning I.
§ 8- Beträffande den andra gruppen av pensionärer, som omförmäles i för-
berörda § 9 i kungörelsen om dyrtidstillägg till pensionärer och som omfattar sådana f. d. befattningshavare vid statens järnvägar, vilka åtnjuta pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig pensionsinrättning, är att märka, att, då de vid enskild järnvägs eller handels övertagande av staten kommit i statstjänst och pensionerats genom statens försorg i regel på det sätt, att de jämte pension från enskild kassa bekommit viss fyllnadspension av statsmedel, de måste anses vara att hänföra till pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst samt att de därför, om pensionsförmånen kan betraktas såsom icke-nyreglerad, böra komma i åtnjutande av de pensionsförhöjningar, om vilka i författningsförslaget är fråga. Med hänsyn härtill torde det vara riktigt, att dessa pensionärer, såsom förslaget i § 8 innebär, erhålla berörda förhöjningar, dock att därvid undantagas de pensionärer, vilka enligt kungörelsen om dyrtidstillägg erhålla sådant tillägg, beräknat efter de mindre gynnsamma grunderna, och således ansetts innehava pensioner, jämställda med nyreglerade pensioner. Det bör framhållas, att, om en pensionär tillhörande nu ifrågavarande grupp vid avgången fått sin pension avpassad efter nyreglerat pensionsunderlag för befattning vid statens järnvägar, han givetvis är genom bestämmelsen i § 2 mom. 1 b) utesluten från förhöjning.
§ «. Genom de föreslagna förhöjningarnas sammanslagning med pensionen avses, att nya pensioner uppstå; och vid sådant förhållande har det ansetts lämpligt att i författningsförslaget, § 9, intaga en uttrycklig bestämmelse därom, att vad som finnes stadgat rörande pensions åtnjutande, förverkande m. m. skall i tillämpliga delar gälla den nya pension, som uppkommer enligt bestämmelserna i författningsförslaget.
§ io. Slutligen har i § 10 intagits en bestämmelse därom, att Kungl. Majrt meddelar de närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för tillämpning av den blivande författningen i ämnet. Ehuru det i själva bestämmelserna om ny pension måste anses ligga, att den myndighet, som ombesörjt utbetalning av den nuvarande förmånen, skall sköta samma bestyr beträffande den nya pensionen, kan det dock befinnas erforderligt att beträffande tillämpningen av de nya bestämmelserna i likhet med vad som skett i fråga om bestämmelserna om dyrtidstillägg, pensionstillägg^ m. m. giva särskilda föreskrifter såväl i nyssberörda hänseende som i fråga om de medel, av vilka kostnaderna för denna pensionsreglering skola bestridas.
Förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstidstlllägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. 1
Förestående förslag till allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer förutsätter, att, såsom kommittén föreslagit, särskild anordning vidtages, varigenom pensionerna av äldre typ förhöjas till sådan nivå, att å dem kunna tillämpas utan förlust de mindre gynnsamma dyrtidstilläggsgrunder, som nu gälla allenast beträffande nyreglerade pensioner. Detta författningsförslag upptager därför enahanda dyrtidstilläggsgrunder för samtliga f. d. befattningshavare i statens tjänst och övriga med dem i detta avseende likställda pensionärer.
§§ 1—3 i förslaget överensstämma med motsvarande paragrafer i nu gällande kungörelse i ämnet av den 15 juni 1923 (nr 266) med den skillnad endast, att, då beträffande dyrtidstillägget icke vidare skola gälla skilda grunder för olika grupper av pensionärer, den i § 2 nu förefintliga hänvisningen till de i §§ 4 och 5 stadgade grunderna ersatts i § 2 av förslaget med hänvisning endast till de i § 4 meddelade stadgandena.
Sistnämnda paragraf i förslaget upptager bestämmelser om de dyrtidstilläggsgrunder, som hädanefter skulle bliva gällande för alla f. d. befattningshavare, och motsvarar i sak nuvarande § 5 med upptagande tillika från nuvarande § 4 vad där stadgas om särskilt tillägg vid underhåll, på grund av försörjningsplikt, av barn under 16 års ålder, dock att detta särskilda tillägg, såsom nu i § 5 är stadgat, hestämts till 4 kronor för månad och varje underhållet barn.
Nuvarande kungörelsen med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer innehöll ursprungligen i § 6 ett stadgande till förhindrande av att pension av äldre typ jämte dyrtidstillägg därå enligt de gynnsammare gunderna skulle överstiga motsvarande nyreglerade pension jämte dyrtidstillägg därå enligt de för sådan pension gällande strängare grunderna. Av praktiska skäl borttogs emellertid denna restriktion enligt 1924 års riksdags beslut och har paragrafen enligt kungörelse den 13 juni 1924 (nr 220) upphört att gälla. Med erinran, att kommittén i sitt förslag till bestämmelser om ny pension förvissa f. d. befattningshavare m. fl. pensionärer upptagit ett stadgande av enahanda innebörd som i berörda § 6, vill kommittén nu endast påpeka, att ett dylikt stadgande såsom icke längre behövligt icke influtit i nu förevarande författningsförslag.
§ 5 i förslaget motsvarar nuvarande § 7 men har beträffande bestämmelserna i första stycket kunnat i avsevärd mån förenklas, då de ensartade grunderna för dyrtidstillägget åt alla pensionerade f. d. befattnings-
1 Författningsförslaget, här uteslutet, återfinnes som bilaga II till det utdrag av statsrådsprotokollet, som är fogat till propositionen.
Specialmotivering till förblaget om dyrtidstilläggsgrunder.
§§ 1-3.
§ 4-
havare i statens tjänst medgiva likartade föreskrifter för beräknande av sådant tillägg även för bär ifrågavarande fall, att pensionär åtnjuter pension från mer än ett båll.
§ 6- _ I § 6 av förslaget hava upptagits bestämmelser, motsvarande vad nu
finnes stadgat i § 8, sådan denna paragraf lyder med den ändring, som beträffande dyrtidstillägg till den, vilken utan tjänstgöringsskyldighet åtnjuter nyreglerad avlöning å indragningsstat, vidtogs enligt kungörelsen, den 13 juni 1924 (nr 220).
§7. . § l i förslaget, vilken motsvarar § 9 i nu gällande kungörelse, bär erhål-
lit förenklad lydelse såsom följd av att ensartade grunder bliva gällande för alla pensionerade f. d. befattningshavare.
§§ 8—10. Vad slutligen beträffar §§ 8—10 i förslaget hava bestämmelserna i dessa paragrafer avfattats i full överensstämmelse med motsvarande paragrafer, 10—12, i nu gällande kungörelse i ämnet.
Kostnadsberäkning.
I sammanhang med kommitténs i detta betänkande framlagda utredning rörande . förbättrad förmån för sådana f. d. befattningshavare i statens tjänst, vilka innehava pensioner av äldre typ, har kommittén låtit verkställa åtskilliga kostnadsberäkningar. Med avseende å dessa beräkningar må framhållas, att de grunda sig på uppgifter å det antal pensionärer och å de pensionsbelopp, som förefunnos i början av oktober 1924, samt att beräkningarna såväl med hänsyn till därefter inträffade förändringar som på grund av andra inverkande omständigheter måste betraktas såsom approximativa. Beräkningarna kunna därför givetvis icke uppvisa den exakta kostnad, som genomförandet av en pensionsreglering av större eller mindre omfattning skulle medföra, utan avse att tjäna till ledning vid bedömande av den ekonomiska innebörden för statsverket och vid avpassande av anslag för ändamålet.
_ Till en början har undersökts, huru stor skillnaden är mellan å ena sidan sammanlagda beloppen av alla pensioner av äldre typ, som innehavas av f. d. befattningshavare i statens tjänst, samt å andra sidan summan av de pensionsbelopp, som i stället för pensionerna av äldre typ skulle hava utgått, om pensionerna avpassats efter nyreglerade pensionsunderlag eller, där sådana ännu icke finnas, efter de av kommittén föreslagna särskilda underlagen för motsvarande befattningar eller i fall, där pensionsreglering ej kunnat på sådant sätt åstadkommas, ökats med ungefär motsvarande förhöjning. Denna skillnad skulle utvisa den ökade utgiften, vad själva pensionerna beträffa, som skulle uppstå vid bifall till yrkandet, att pensionerna av äldre typ skulle uppbringas till samma belopp som motsvarande nyreglerade pensioner. Undersökningen har givit vid handen, att den ökade kostnaden för pensionerna skulle för de skilda grupperna av pensionärer uppgå till följande ungefärliga belopp, nämligen:
armén ...............................................
marinen .............................................
postverket ...........................................
telegrafverket .......................................
statens järnvägar ...................................
statens vattenfallsverk...............................
domänverket ........................................
civilförvaltningen i allmänhet samt av riksdagen från allmänna indragningsstaten beviljade pensioner .............................................
kronor 3,540,000:
» 570,000: —
» 160,000: —
» 190,000: —
» 1,205,000: —
» 13,000: —
» 00,000: —
» 1,728,000: —
Summa kronor 7,586,000: —.
A de nya pensionerna skulle emellertid dyrtidstillägg givetvis utgå efter de mindre gynnsamma grunder, som för beräknande av sådant tillägg gälla beträffande nyreglerade pensioner; och till följd bärav beräknas uppkomma en minskad kostnad för dyrtidstillägg med omkring 1,100,000 kronor. På det hela taget skulle kostnadsökningen alltså kunna beräknas till i runt tal 6,500,000 kronor. Denna kostnadsökning torde dock av anledning, som i det följande kommer att påvisas, kunna antagas i verkligheten bliva icke obetydligt lägre; men ökningen torde i allt fall komma att överstiga 5,500,000 kronor. Om de mindre gynnsamma dyrtidstilläggsgrunderna skulle tillämpas även å pensionstagare i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., tillkommer ett belopp av omkring 950,000 kronor såsom kompensationsförhöjning åt dessa pensionärer, vilket belopp emellertid skulle helt uppvägas av motsvarande minskning i kostnaden för dyrtidstillägg.
Vad därefter beträffar kostnaden för genomförandet av det mindre vittgående förslag, som av kommittén framlagts, bör först framhållas, att genom förhöjning I, kompensationsförhöjningen, kostnaden för själva pensionerna skulle ökas, men att samtidigt ungefär motsvarande minskning skulle inträda i kostnaden för dyrtidstillägg; att förhöjning II skulle, utom direkt ökning av kostnaden för själva pensionerna, tillika medföra ökad kostnad för dyrtidstillägg, samt att, då på det hela taget förändringen av kostnaden för dyrtidstillägg framträder såsom minskning, totalresultatet av kostnadsberäkningarna föreligger, då från de ökade kostnaderna för själva pensionerna dragés den uppkommande minskningen av kostnaden för dyrtidstillägg.
Huru beräkningarna utfallit beträffande de olika grupperna av pensionärer framgår av de uppgifter, som sammanställts i den å nästa sida intagna tabell. För jämförelse har kommittén i samma tabell infört resultaten av kosnadsberäkningar under förutsättning att förhöjning II, i stället för att såsom kommittén föreslagit bestämmas i regel, till */8 eller 66.6 procent av skillnaden mellan nyreglerad pension och pension av äldre typ jämte förhöjning I, bestämmes till 50 respektive 40 procent av omförmälda skillnad. Vad sistnämnda beräkningar beträffar, redogör kommittén närmare för desamma här nedan.
Såsom av tabellen framgår giva beräkningarna beträffande kostnaderna för genomförande av kommitténs förslag följande resultat. Då till kostnaden för förhöjning I ................................ kronor 3,297,000: —
lägges kostnaden för förhöjning II ......................*____3,609,000:
Militära pensioner:
Armén ........................... f
...........I
Marinen ....................................j
Summa
ite affärsdrivande verken: Postverket ...............
Telegrafverket
Statens järnvägar ......
Statens vattenfallsverk Domänverket ............
1 Summa'!
[
| Civilförvaltningen i övrigt ...... ..........j
Riksdagspensioner från allmänna indrag-
ningsstalen ......................................
Pensioner från statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. m.............
Summa summarum
o<
o:
uppkommer eu sammanlagd ökning av kostnaden för
själva pensionerna med .......................... kronor 6,906,000:
Enär emellertid i sammanhang med förhöjning I uppkommer eu motsvarande minskning i kostnaden för dyrtidstillägg med .. kronor 3,297,000: — men å andra sidan förhöjning II medför ökad dyrtidstilläggs-
kostnad med .................. >> 754,000: —
blir på det hela taget minskningen i kostnaden för dyrtidstillägg endast skillnaden mellan sistnämnda
bägge belopp eller................................. » 2,543,000:
Då denna minskning i dyrtidstilläggskostnaden dragés från förenämnda sammanlagda ökning av kostnaden för själva pensionerna, framträder den kostnadsökning .......................................; * 4,363,000:
som genomförandet av kommitténs förslag skulle enligt dessa preliminära beräkningar förorsaka under första året av dess tillämpning.
Emellertid föreligga åtskilliga omständigheter, som måste,anses öva sådan inverkan på kostnaderna, att desamma kunna antagas i verkligheten komma att icke obetydligt understiga de sålunda beräknade. Därvid torde först få framhållas, att vid beräkningen av kostnaden för förhöjning I hänsyn icke tagits till den föreslagna bestämmelsen, att denna förhöjningskall räknas endast å pensionens belopp i helt tiotal kronor; och ej heller har ovan framlagda kostnadsberäkning påverkats därav, att den nya pensionen enligt förslaget skall i förekommande fall avjämnas till närmast lägre, i helt krontal med tolv delbara belopp. Även om dessa reduktioner icke hava någon egentlig betydelse för den enskilde pensionären, blir dock på grund av den stora mängden av pensioner, å vilka reduktionerna skulle komma till tillämpning, den av desamma föranledda kostnadsminskningen ganska avsevärd, i det att verkställd undersökning givit vid handen, att denna minskning skulle snarare överskjuta än understiga 100,000 kronor för första tillämpningsåret.
Vidare är att märka, hurusom innehavarna av pensioner av äldre typ i allmänhet tillhöra de åldersgrupper, där avgång till följd av dödsfall är synnerligen stor, medan däremot tillkomsten av nya pensioner med. sådan pension icke förekommer inom stora grupper av pensionärer, såsom i fråga om f. d. ordinarie befattningshavare vid kommunikationsverken samt f. d. beställningsliavare vid armén eller marinen, och inom andra områden av statsförvaltningen är jämförelsevis obetydlig. Härav följer främst, att, da de uppgifter, som ligga till grund för kostnadsberäkningarna, hänföra sig till förhållandena i början av oktober 1924, men bestämmelserna om ny pension äro avsedda att träda i kraft först med ingången av juli 1925, en reduktion av den beräknade kostnaden bör med hänsyn till nu berörda omständighet äga rum vid avpassande av för pensionsregleringen erforderliga anslag för budgetåret 1925—1926, varvid jämväl torde böra uppmärksammas den under samma budgetår påräkneliga större avgången bland pensionärer utöver tillkomsten av nya. Vidare lärer med hänsyn till omförmälda förhållanden kunna antagas, att kostnaden för denna pensionsreglering i fortsättningen tämligen hastigt minskas och beträffande andra pensionärer än militära pensionstagare med dessas i allmänhet låga avgångsålder praktiskt taget kommer att försvinna inom en jämförelsevis kort tid, dock givet-
vis beroende på genomförandet av ny löne- och pensionsreglering för ännu oreglerade verk.
Huru stor minskning i den beräknade årskostnaden, som av berörda anledning kan uppkomma, är givetvis ganska vanskligt att avgöra. Till ledning för bedömandet kan emellertid meddelas, att en i oktober 1924 företagen undersökning av kostnaderna för de äldre till f. d. officerare med vederlikar vid armén utgående pensionernas uppbringande till samma belopp, som motsvarande nypensionerade erhålla med inräknande av pensionsförbättringen, visade i jämförelse med en liknande, ett år tidigare verkställd undersökning', att så många av de äldre pensionärerna under tiden avgått, att kostnaderna för en sådan reglering minskats under ett enda ar från 983,675 kronor 50 öre till 879,639 kronor 50 öre eller med 104,036 kronor, motsvarande i det närmaste 10.6 procent. Med tagen hänsyn å ena sidan därtill, att den grupp pensionärer, vilken berörda undersökningar avsågo, innefattar en stor mängd pensionstagare vid relativt låg levnadsålder, bland vilka alltså avgången kan beräknas vara jämförelsevis liten, men å andra sidan därtill, att denna grupp pensionärer under det år, som förflutit mellan undersökningarna, icke tillförts några nypensionerade, vilket förhållande såsoni nämnts saknar full motsvarighet i fråga om vissa andra grupper av pensionärer med pensioner av äldre typ, torde man, utan risk att brista i försiktighet, kunna räkna med en kostnadsminskning under ett år av minst 10 procent. Då kommitténs kostnadsberäkningar grunda sig på förhållandena i början av oktober 1924, torde kostnaden, om den skulle hänföras till förhållandena 3/* år senare eller alltså i början av juli 192a, kunna reduceras med motsvarande del av 10 procent eller alltså med 7.5 procent. Därutöver lärer man med hänsyn till avgången under loppet av budgetåret 1925—1926 vara berättigad att räkna med en medeltalssiffra, som ar 5 procent lägre än den, som framgår av förhållandena vid budgetarets början. Efter sådan beräkning skulle ovan angivna kostnader för genomförandet av kommitténs förslag under dess första tillämpningsår kunna reduceras med 12 procent i avjämnat tal och alltså, med iakttagande tillika av förut omnämnda reduktioner å tillhopa 100,000 kronor, beräknas uppgå till i runt tal 3,770,000 kronor.
Detta belopp är emellertid nettokostnaden efter avdrag av den beräknade minskningen i dyrtidstilläggskostnad. När det gäller att avpassa anslag till pensionsregleringen, maste man räkna med bruttobeloppen, vilka för de olika grupperna av pensionärer finnas angivna i ovan intagna tabell; varvid de förut omförmälda reduktionerna få dem emellan fördelas samt vad därefter återstår sänkas med 12 procent.
Med iakttagande härav hava anslagen för budgetåret 1925—1926 beräknats till följande belopp:
armén ........................... kronor 2,165,000: —
marinen ......................... » 425,000:- kronor
postverket .......................................... »
telegrafverket ...................................... »
statens järnvägar ................................... »
statens vattenfallsverk .............................. »
domänverket ....................................... y>
civilförvaltningen i allmänhet ...................... »
å allmänna indragningsstaten beviljade riksdagspen-
sioner ............................................. »
övriga pensionärer .................................. »
Summa kronor 5,981,000:—.
2,590,000: — 123,000: — 128,000: — 987,000: — 17,500: — 54,500: — 929,000: —
199,000: — 953,000: —
59 Uppmärksammas bör dock, alt — såsom ovanstående framställning torde giva vid handen — denna summa endast delvis representerar ny belastning; exempelvis är hela sista posten 953,000 kronor en ökad kostnad för själva pensionerna, som helt täckes av motsvarande minskning i kostnad för dyrtidstillägg.
Såsom förut framhållits är med kommitténs förslag ej avsett att göra någon rubbning uti de pensionstillägg m. fl. dylika tilläggsförmåner, som enligt riksdagens särskilda medgivanden nu utgå såsom förbättring av vissa pensioner av äldre typ; men å andra sidan synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke vissa för sådana ändamål anvisade särskilda anslag lämpligen böra sammanföras med de större anslag, som äro avsedda att anvisas för den pensionsförhöjning, varom nu är fråga. Kommittén anser en sådan åtgärd vara av praktiska skäl att förorda och kan för sin del icke finna att hinder härför ur formell synpunkt kan föreligga.
Bland dessa särskilda anslag märkes ett extra förslagsanslag, för budgetåret 1925—1926 beräknat till endast 500 kronor, för utdelande av tillfälliga understöd åt pensionerade krono.) ägare under villkor, att understöd ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behövande omständigheter och antingen erhållit avsked med pension från allmänna indragningsstaten till belopp understigande 500 kronor eller ock under år 1908 erhållit avsked med pension från anslaget till pensionering av civila tjänstinnehavare, samt att i avseende å understödets storlek iakttages, att detsamma jämte den utgående pensionen icke må tillsammans överstiga 500 kronor för år.
Liknande understöd utgå åt nedannämnda pensionärer från särskilda anslag till följande för budgetåret 1925—1926 beräknade belopp, nämligen:
åt f. d. befattningshavare vid lotsverket ................ kronor 4,890: —
» avskedade underofficerare och vederlikar vid armén »• 6,500: —
» f. d. förrådsvaktmästare vid armén.................. » 980: —
» f. d. stammanskap vid marinen...................... » 2,600: —
» f. d. daglönare vid marinen .......................... » 9,080: —.
Understöden åt f. d. befattningshavare vid lotsverket tillkomma sådana, som pensionerats enligt äldre bestämmelser än dem, som med 1915 års ingång blevo tillämpliga å personalen vid lotsverket, varvid såsom villkor gäller, att understöd ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behövande omständigheter, samt att understödet bestämmes till 100 kronor dock att understödet för den, som i pension jämte pensionsförhöjning uppbär mindre än 250 kronor årligen, skall utgå med det belopp, som erfordras för att understödet och pensionen jämte pensionsförliöjningen tillsammans skola uppgå till 350 kronor, samt att understödet tillsammans med pensionen jämte pensionsförliöjningen icke i något fall må överstiga 550 kronor.
Vad beträffar de tillfälliga understöden åt avskedade underofficerare och vederlikar vid armén gäller vad 1907 års riksdag därom stadgat, nämligen: att understöd ej finge tilldelas annan än den, som styrkt sig vara i behövande omständigheter och före år 1902 erhållit avsked med pension från arméns pensionskassa eller, på grund av punkt 8 i kungl. cirkuläret den 22 juni 1877, från allmänna indragningsstaten, samt att i avseende å understödets belopp skulle iakttagas, att för den, vilkens pension och fyllnadspension icke uppginge till 200 kronor, understödet icke finge tillsammans med pensionen och fyllnadspensionen överstiga 300 kronor, och att till annan pensionär understöd icke finge utgå med högre belopp än 100 kronor eller tillsammans med pension och fyllnadspension överstiga 600 kronor.
i A k*fet t.111.1 tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare hav beviljats under villkor, att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker siar vara i behovande omständigheter, samt att understödet för eu var bestämmes till sådan t belopp, att det jämte honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till 400 kronor
felande av tillfälliga understöd åt f. d.'stammanskap vid marinen (utom båtsman) och skeppsgossar, vilka pensionerats enligt reglementet
gäller^åsom^mko/10118118 °Ch lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879,
vanl"öms[änddi*hir,tillde',S som «*** si« * KM-
att understöd till manskap, som erhållit pension till följd av uppnådd levnads- och tjanstalder, utgår med 200 kronor för år räknat, samt
understod tlU manskap och skeppsgossar, som erhållit pension på ^lund av skada eller sjukdom, ådragen under tjänstutövning, må på därom gjord ansökning och efter i varje fall verkställd prövning av behovet och
fakttacamlc21^118’ 0611 ä?rafi:r}a skadan eller sjukdomen beviljas, med iaktta ande L pensionen och understödet icke må tillsammans överstiga
l °n,niS1W) Utff ?åsom pränta. vid tillämpning av förordningen
mmirSsS&ing. ”* 1 an,Klmns »r k'Wkada, mule,'
Vad slutligen beträffar de tillfälliga understöden åt !'. d. daglönare vid
dmriömn-p11' ®.iadsak’ alt sådant understöd kan tilldelas f. d. förmän bland om? ’. sjukvaktare och Övriga daglönare, vilka pensionerats enligt dle bestämmelser an dem, som meddelats genom kungörelsen den 25 november 1910, under villkor, att understöd ej ma tilldelas annan än den" som ,s yi er sig vara i behövande omständigheter, samt att understödet bestämmes för den, som, utan att erhålla invalidunderhåll, i pension från llottans pensionskassa uppbär mindre än 200 kronor årligen, till det be-
nS.wonm°1idl,aS 1 °r..att understödet och pensionen tillsammans skola P1W till 300 kionor för ar rakna!; for den, som i sådan pension eller i dylik pension jamte invalidunderhåll åtnjuter tillhopa från och med ->00 kronor till och med 307 kronor årligen, till 100 kronor för år räknat- samt
,-n - f! 1 Sadan. pension bekommer 400 kronor eller 500 kronor ärilgen, till o0 kronor för år räknat.
För åtnjutande av samtliga dessa understöd gäller alltså nu det villkor att vederbörande skall styrka sig vara i behövande omständigheter. Ä andia sidan aro de Pensionär, som av dessa pensionärer åtnjutas, även med inräknande av understoden att hänföra till pensioner av äldre typ samt aro till beloppen så obetydliga, att de otvivelaktigt böra förbättras utöver de pensionstillägg, som numera av dessa pensionärer uppbäras. Med hänsyn till dessa förhållanden och då med kommitténs förslag är avsett att åstadkomma en definitiv pension sreglering för innehavare av pensioner av aldre typ, är det givetvis olämpligt att bibehålla för en del av den blivande nya pensionen ett sådant villkor som det nyss nämnda medan den ytterligare förhöjningen skulle få åtnjutas utan dylikt villkor! Kommittén anser sig därför höra föreslå, att nämnda villkor må bortfalla samt att de pensionärer, som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande innehava sådan a understöd, må få för framtiden bibehålla dem utan att vidare provning av behovet må erfordras. Ordnas saken på sålunda föreslaget satt, synes det knappast vara lämplig! att bibehålla särskilda anslag tor utdelande av dessa understöd, utan torde understöden, såsom
hädanefter ingående i vederbörandes pensionsförmån i övrigt, lämpligen kunna bestridas från de blivande anslagen till pensionsförhöjning.
De pensionstillägg, som enligt 1922 års riksdags beslut och kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360 och 361) utgå till vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, äro att betrakta såsom fasta tillägg till pensionerna och skola enligt kommitténs förslag fortfarande utgå; det synes dock, som om särskilda anslag för ändamålet icke längre skulle vara erforderliga utan jämväl dessa tillägg lämpligen kunna bestridas från de blivande anslagen till pensionsförhöjning.
Om de nuvarande tillfälliga understöden, på föreslaget sätt omdanade, ävensom pensionstilläggen till f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer skola bestridas från de nya anslagen, påkallas därav givetvis en motsvarande förhöjning av ovan beräknade anslagsbelopp.
Kostnaderna för pensionsförhöjning åt f. d. befattningshavare vid armén och marinen, vilka såsom ett för lantförsvaret och sjöförsvaret gemensamt anslag beräknades till ----,............... kronor 2,590,000:
torde därför böra ökas dels med utgörande det för budgetåret 1925—1926 beräknade anslaget till beredande av pensionstillägg åt f. d. militära befattningshavare, dels ock med förenämnda anslagsbelopp för beredande av tillfälliga understöd åt:
avskedade underofficerare och vederlikar vid armén
f. d. förrådsvaktmästare vid armén ..................
f. d. stammanskap vid marinen ......................
f. d. daglönare vid marinen ..........................
och skulle alltså förhöjningsanslaget för armén och marinen böra upptagas till .......................
460,000: —
6,500
2,600
9,080
3,069,160:—.
Med inräknande av de för pensionstillägg åt f. d. befattningshavare vid de särskilda affärsverken beräknade utgifterna synas för vart och ett av nämnda verk de för pensionsförhöjning avsedda medel böra beräknas till
följande belopp, nämligen:
för postverket (123,000 + 27,000) ..................... kronor 150,000: —
»i telegrafverket (128,000 -j- 27,000) ................ » 155,000: —
» statens järnvägar (987,000 + 388,000) ............ » 1,375,000: —
» statens vattenfallsverk (17,500 + 6,000) .......... » 23,500: —
» domänverket (54,500 + 6,000) .................. » 60,500: —.
Till pensionsförhöjning åt f. d. befattningshavare vid civilförvaltningen i allmänhet, åt pensionärer med å allmänna indragningsstaten beviljade riksdagspensioner samt åt »övriga pensionärer» beräknades här ovan anslag å sammanlagt (929,000 -j- 199,000 -j- 953,000) ----kronor 2,081,000: —
Härtill torde böra läggas
dels det beräknade anslaget till pensionstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer ........................................... » 450,000: —
dels ock förut berörda anslagsbelopp till beredande av tillfälliga understöd åt:
f. d. kronojägare .................................... » 500:
f. d. befattningshavare vid lotsverket................ » 4,890: —
så att nu ifrågavarande förhöjningsanslag skulle utgöra .............................................. » 2,536,390: —.
<v^ad katraffai' sistnämnda anslag ävensom det för lantförsvaret och sjöförsvaret gemensamma förhöjningsanslaget skulle enligt kommitténs för-
att tr^n dessa
H l n a U Q, hl“dJer’,av filande villkor utbetalas de hit-
L1 tt m.i Ufalllga Understod efter Provning av behovet utgående tillskott till vissa pensionärer.
stimning STnT;aifwing- RV det ?t'1e,eå1ende mä tjäna följande samman, s anning. lullig t beraknmgarna skulle kommitténs förslag föranleda för hojnmgsanslag till följande belopp, nämligen: loianieda forarmén och marinen ................ on(iQ-,rn
affärsverken (150,000 + 155,000 + 1,375,000 + 23,500'+ 3-069,160: -
~l 60,500) ..................... rjna Ann
civilförvaltningen i allmänhet m. m.”.* 2,536,390: —
tillhopa kronor 7,359,550: —.
Däremot skulle ej mindre följande anslag bortfalla, nämligen för pensionstillägg (460,000 -f + 27,000 + 27,000 + 388,000 +
+ 6,000 -b 6,000 + 450,000)---- kronor 1,364,000:_
för tillfälliga understöd (6,500 +
+ 980 + 2,600 + 9,080 -b 500 -b
.. +. 4’890> ...................... » 24,550: —
an . aven kostnaden för dyrtids-
tillägg minskas med ett belopp, som med iakttagande av samma procentuella reduktion som beträffande kostnaden för pensionerna, kan beräknas till...... » 2,200,000:_.
Avräknas summan av dessa poster ... .........7 .. kronor 3 588 550’ —
från förhöjningsanslagens sammanlagda belopp, fram- ’ ’
träder, kostnadsökningens nettobelopp för första året vid genomförande av kommitténs förslag ____ » 3,771,000: —
Såsom foi ut framhämta ar det förslag, som av kommittén framlagts, avsett att innefatta en verklig reglering av de pensioner av äldre typ som tillkomma f d. befattningshavare i statens tjänst. Enligt kommitténs mening bor alltså forslaget betraktas såsom innebärande en definitiv lösning f.7 spörsmålet om de äldre pensionernas avpassande efter nuvarande tidsförhållanden; och någon ytterligare förbättring skulle icke kunna ifrågakomma annat an i särskilda undantagsfall såsom beträffande vissa pensioverl^ ^ foiutvarande lcke ordinarie personal vid vissa kommunikations-
kT ™ähfnda.det statsfinansiélla läget befinnas ännu vara sådant, att den kostnadsökning, som genomförandet av kommitténs förslag
^°/(d?H ad r f föraaleder ar större än att anslag anses nu kunna för detta animal beredas. Med hänsyn härtill kan det befinnas nödvän-
n,fQmVam!U 611 ^ng, såsom skedde år 1922, stanna vid ett provisorium och alltså åter uppskjuta det definitiva ordnandet av förhållandena för de aldre pensionärerna; och för denna eventualitet anser sig kommittén böra
angiva do riktlinjer, etter vilka eu sådan provisorisk reglering enligt kommitténs mening borde läggas. i detta avseende synes det kommittén, som om ett sådant överflyttande av en del av dyrtidstillägget till själva pensionerna, som kommitténs förslag beträffande förhöjning I innebär, lämpligen bör för vinnande av enhetliga grunder för beräknandet av dyrtidstillägg äga rum även vid ett sådant provisoriskt ordnande av denna fråga. Det synes jämväl vara av vikt för pensionärerna att få en del av det mera tillfälliga dyrtidstillägget förvandlad i förhöjning av själva pensionerna; och för statsverkets vidkommande skulle ålgärden åtminstone för närvarande icke hava någon betydelse i ekonomiskt hänseende. Kostnadsökningen föranledes av den av kommittén föreslagna egentliga pensionsförbättringen, förhöjning II; och med avseende å denna kunna givetvis icke modifikationer vidtagas till nedbringande av kostnaderna. En åtgärd i sådant syfte skulle vara att i det stora antal fall, där förhöjning II enligt kommitténs förslag skulle motsvara två tredjedelar av skillnaden mellan pensionen och förhöjning I, å ena sidan, samt nyreglerat pensionsunderlag eller särskilt bestämt underlag å andra sidan, bestämma ett högsta be-, lopp, exempelvis 600 kronor, utöver vilket förhöjning It icke finge stiga. En begränsning till nämnda maximibelopp skulle i förhållande till kostnaden för genomförande av kommitténs förslag medföra en besparing av något över en halv miljon kronor jämte därav föranledd minskning i kostnaden för dyrtidstillägg. Emellertid skulle en sådan begränsning huvudsakligen minska förbättringen av de äldsta pensionerna, där berörda skillnad är störst, och skulle alltså särskilt drabba den kategori av pensionärer, för vilken pensionsförbättring ansetts bäst behövas, bland annat de äldsta militära pensionstagarna; och på grund härav anser sig kommittén icke kunna förorda eu dylik begränsning.
Ett annat sätt att utan större ändring av kommitténs förslag åstadkomma en minskning av kostnadsökningen skulle givetvis ligga i en nedsättning av den del av förberörda skillnad, som skulle komma de äldre pensionerna till godo såsom förhöjning II. I stället för två tredjedelar (66.0 procent), såsom kommittén föreslagit, skulle kunna bestämmas 50 procent, 40 procent eller annan lägre procent av omförmälda skillnad. Men även om någon dylik begränsning skulle anses erforderlig, lärer den knappast böra utsträckas till de fall, där jämförelse med nyreglerat pensionsunderlag eller särskilt bestämt underlag icke kan äga rum. Av skäl som kommittén anfört vid framläggande av sitt förslag om beräkning av förhöjning II i nu ifrågavarande fall, har förhöjning II i dessa fall funnits böra redan i kommitténs förslag begränsas i sådan grad, att någon ytterligare nedsättning icke gärna kan äga rum; och har kommittén därför vid beräkningen av kostnaderna för en pensionsreglering enligt dessa alternativa utvägar kalkylerat med samma kostnader beträffande pensioner från statens vattenfallsverk ävensom å allmänna indragningsstaten beviljade riksdagspensioner, som upptagits i kostnadsberäkningen för genomförandet av kommitténs förslag.
I tabellen å sid. 65 här ovan har kommittén intagit uppgifter å beräknade kostnaderna även i händelse, att förhöjning II skulle avpassas efter 50 respektive 40 procent av skillnaden mellan summan av pension och förhöjning I å ena sidan samt å andra sidan vad som skulle tillkommit pensionären, om hans pension avpassats efter det nyreglerade pensionsunderlaget eller det i tabell B angivna underlaget för den tjänst, han innehaft, eller motsvarande befattning.
64 Av nämnda uppgifter framgår, att, om förhöjning II bestämmes att motsvara 50 procent av nämnda skillnad, kostnadsberäkningarna giva föl-
jande resultat. Då till kostnaden för förhöjning I .. kronor 3,297,000: —
lägges kostnaden för förhöjning II .................. » 2,761,000: —
uppkommer en sammanlagd ökning av kostnaden för själva pensionerna med .......................... kronor 6,058,000: —.
Enär emellertid i sammanhang med förhöjning I uppkommer en mot denna förhöjning svarande minskning i kostnad för
dyrtidstillägg ................ kronor 3,297,000: —
men å andra sidan förhöjning II medför ökning i dyrtidstillläggskostnad med ........... » 576,000: —
blir på det hela taget minskningen i kostnad för dyrtidstillägg endast skillnaden mellan sistnämnda
båda belopp eller .................................. kronor 2,721,000: —.
Då denna minskning dragés från förenämnda sammanlagda ökning av kostnaden för själva pensionerna, framträder den kostnadsökning av ........kronor 3,337,000: —,
som en sålunda ordnad pensionsreglering skulle enligt preliminär beräkning medföra under det första tillämpningsåret. Emellertid bör av skäl, som kommittén anfört vid beräkningen av kostnaden för genomförandet av kommitténs förslag, även nu ifrågavarande kostnadsökning efter samma grunder undergå reduktion; och med iakttagande härav visar sig kostnadsökningen kunna beräknas utgöra i runt tal 2,880,000 kronor.
Efter samma beräkningsgrunder skulle dén ökade kostnaden, som genomförandet av en pensionsreglering med förhöjning II motsvarande 40 procent av förenämnda skillnad skulle medföra, utgöra omkring 2,300,000 kronor.
Utdrag ur -protokollet vid 1921 års pensionskommittés sammanträde den 14 februari 1925.
Närvarande: Kommitténs ordförande samt herrar Anderson, friherre Leijonhufvud, friherre von Otter, Sidenbladh, Starbäck och Thörnell.
Avslutades justeringen av kommitténs betänkande med förslag till författningar angående ny pension för vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer ävensom allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.
Beträffande § 7 mom. 4 i förstnämnda förslag, i vad den avsåg att endast förhöjning I skulle utgå till f. d. befattningshavare vid numera av staten övertagen järnväg, var herr Anderson av skiljaktig mening och yttrade:
»Vid inlösen av enskilda järnvägar torde man med ledning av innehållet i respektive överlåtelsekontrakt kunna utgå från, att staten i och
med förvärvet av järnvägen i fråga samtidigt iklätt sig den förutvarande arbetsgivarens skyldigheter gent emot den vid övertagandet anställda personalen. Denna skyldighet kan enligt min mening jämväl anses innefatta de vid övertagandet av respektive järnvägar redan befintliga pensionärerna.
I denna min uppfattning styrkes jag av den omständigheten, att ifrågavarande pensionärer dels erhållit dyrtidstillägg enligt de för statens f. d. befattningshavare gällande grunder, dels ock erhållit s. k. pensionstilllägg enligt beslut av 1922 års riksdag. Därutöver må framhållas, att i åtminstone ett fall — vid inlösen av Mora—Vänerns järnväg — staten helt övertagit den pensionsfond som för personalens pensionering anordnats av järnvägsföretaget i fråga.
På grund av dessa skäl anser jag, att f. d. befattningshavare vid. numera av staten övertagen järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen redan innan den övertagits av staten bör likställas i fråga om de av kommittén föreslagna pensionsförköjningarna, med pensionerad f. d. befattningshavare i statens tjänst. Med hänsyn till det fåtal f. d. befattningshavare det här kan gälla, torde med stor säkerhet kunna antagas, att anslagsbelastningen för tillgodoseende av detta önskemål blir myeket ringa.»
Enligt protokollet: Fredrik von Offer.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 15S höft. (Nr 198.) Bilaga.
O