angående vissa anslag till privatläroverken m. m.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

1 Nr 214.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till privatläroverken m. m.; given Stockholms slott den 20 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 mars 1925.

* Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 2 januari 1925 av de frågor, som tillhöra regleringen för budgetåret 1925—1926 av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel, hemställde jag, under punkterna 143, 144 och 145 i protokollet över ecklesiastikärenden för nämnda dag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående anslagen till privatläroverken in. m., i riksstaten för budgetåret 1925—1926 dels beräkna eu höjning av det ordinarie reservationsanslaget till privatläroverken, nu 675,000 kronor, med 76,000 kronor till 751,000 kronor, dels beräkna en minskning av det ordinarie förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, nu 480,000 kronor, med 6,000 kronor till

474,000 kronor, dels ock för beredande under tiden 1 juli 1925—30 juni Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 174 höft. (Nr 214) 1

Vissa anslag till privatläroverken in. in.

2 Kung!. Majds proposition Nr 214.

1926 av tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid enskilda mellan skolor, högre flickskolor, högre goss- och samskolor samt enskilda lärarinneseminarier beräkna ett extra förslagsanslag av 2,286,000 kronor.

Vidare hemställde jag, under punkt 48, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående anslag till privatläroverken m. m., till understöd åt utbildningskurser för lärarinnor i hushållsgöromål i riksstaten för budgetåret 1925—1926 beräkna ett extra anslag av 16,000 kronor.

Anledningen till att jag icke såg mig i stånd att göra slutlig hemställan beträffande här ifrågavarande anslag var den, att ett av särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning av frågor rörande privatläroverken den 15 december 1924 avgivet betänkande och förslag då ännu ej hunnit undergå den granskning, som erfordrades för att därå kunna grunda framställning till riksdagen. Samtidigt förklarade jag min avsikt vara att, när ärendet hunnit vederbörligen beredas, föreslå Kungl. Maj:t att på grundvalen av sakkunnigförslaget avlåta proposition till årets riksdag rörande vissa anslag till privatläroverken.

Genom särskilda remisser inhämtades yttranden över ovannämnda sakkunnigbetänkande av statskontoret, skolöverstyrelsen, riksräkenskapsverket, centralstyrelsen för flink- och samskoleföreningen samt styrelsen för Sveriges flick- och samskolors lärarinneförbund. Vidare meddelade skolöverstyrelsen genom ett cirkulär de statsunderstödda privatläroverkens föreståndare och föreståndarinnor, vilka samtliga förut genom ecklesiastikdepartementets försorg fått sig tillsända exemplar av de sakkunnigas utredning, att tillfälle vore dem berett att till överstyrelsen inkomma med de yttranden i ärendet, vartill de kunde finna anledning. Sådana yttranden hava inkommit från 53 skolor, av vilka 18 skolor i Stockholm förenat sig om ett gemensamt, yttrande. En skola har vidare inkommit direkt till Kungl. Maj:t med sitt yttrande.

Sedan numera utredningen avslutats, anhåller jag att för Kungl. Maj:t få ånyo anmäla här förevarande spörsmål, och har jag då ansett lämpligt att till en början lämna en kortfattad redogörelse för deras förhistoria, varvid jag i huvudsak anslutit mig till vad de sakkunniga anfört i de båda första kapitlen av sitt betänkande.

De sakkunniga hava till en början avfattat eu kort historisk inledning, huvudsakligen på grundvalen av den utförliga översikt, »Privatskoleväsendets, särskilt flickskolornas, yttre utveckling sedan början av 1800-talet», som utarbetats av undervisningsrådet Axel Åström och som finnes intagen i skolkommissionens betänkande, II, Historiska översikter och särskilda utredningar, sid. 65—117. Denna inledning (betänkandet sid. 8—15), till vilken jag i övrigt torde få hänvisa, ger eu sammanträngd överblick över privatskolornas utveckling och i all synnerhet över deras förhållande till staten från en ringa början, då vid 1874 års riksdag ett mindre anslag anvisades till

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. 3

understöd åt enskilda skolor för kvinnlig ungdom, till de stora anslag, som blcvo en nödvändighet på grund av do genom kristiden förändrade förhållandena.

Härefter hava de sakkunniga (betänkandet sid. 16—38) lämnat en översikt över anslagen till privatskoleväsendet under de senaste åren, och torde denna översikt för ett riktigt bedömande av de nu föreliggande anslagsfrågorna vara av så grundläggande betydelse, att den här synes böra återgivas, åtminstone i stora drag.

I anledning av vissa utav Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1923 års riksdag under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar anmälde riksdagen i skrivelse den 7 april 1923, nr 8 A, under punkt 138, att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag, i riksstaten för budgetåret 1923—1924 uppfört det ordinarie reservationsanslaget till privatläroverken med ett belopp av 751,000 kronor.

I samma skrivelse anförde riksdagen, under punkt 141, att riksdagen i samband med prövningen av Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken till behandling förehaft en inom riksdagen väckt motion (I: 51), däri hemställts, att riksdagen ville företaga den jämkning i föreskrifterna för tillfällig löneförbättring till privatläroverken, som kunde vara erforderlig till nedbringande av kostnaderna.

X motionen hade bland annat berörts den avsevärda stegringen i kostnaderna för privatläroverken under de senaste åren. Vad härutinnan anförts funne riksdagen vara av beskaffenhet att böra ägnas vederbörlig uppmärksamhet. Riksdagen ville även framhålla, att de höjda statsanslagen icke förbundits med några vidgade skyldigheter för dessa läroverk. Härtill komme dessutom, att någon detaljerad redovisningsskyldighet i avseende å privatläroverkens ekonomiska förhållanden icke förefunnes och att dessa läroverk icke, såsom fallet vore med statens läroverk, finge sina räkenskaper underkastade någon officiell granskning eller kontroll.

De omständigheter, som sålunda berörts, syntes riksdagen påkalla en ingående granskning av ifrågavarande skolors ekonomiska förhållanden och nödvändiggöra, att från statens sida en effektiv kontroll komme till stånd över användningen av de medel, som staten ansloge till dessa skolor. Riksdagen förutsatte, att nu senast berörda förhållanden bleve av Kungl. Maj:t behörigen uppmärksammade och att en undersökning snarast igångsattes i syfte att råda bot för de brister, som i angivna och andra hänseenden härutinnan förelåge.

I anledning av vad riksdagen anfört anbefallde Kungl. Maj:t genom skrivelse till skolöverstyrelsen den 17 maj 1923 angående tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken överstyrelsen att föranstalta om utredning i det av riksdagen avsedda syftet samt därefter till Kung!. Maj:t inkomma med de förslag i ämnet, vartill utredningen kunde föranleda.

Riksdagens skrivelse den 7 april 1923.

Kungl. Maj.ts skrivelse till skolöverstyrelsen den 17 maj 1923.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

revisorer^en InnaU denn& utredninS hunnit slutföras, avgåvo riksdagens revisorer den

HO november 39 november 1923 sin berättelse om den år 1923 av dem verkställda gransk- 1923. ning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1922 och riktade därvid (å sid. 67 och följande) vissa anmärkningar mot privatläroverken (betänkandet sid. 17 och 18), varjämte de slutligen uttalade, att de med sin redogörelse beträffande förhållandena vid privatläroverken avsett att understryka vikten av att den utredning, som skolöverstyrelsen fått i uppdrag att verkställa, utan större tidsutdräkt framlades.

styrelsensTtit- DeU 20 december 1923 avlämnade skolöverstyrelsen sin utredning av privatredHing den läroverkens ekonomiska förhållanden med särskild hänsyn till granskning 20 december och kontroll av desamma, och i samma dag avgivet underdånigt utlåtande i anledning av riksdagens revisorers ovannämnda uttalande inskränkte sig överstyrelsen i huvudsak till att hänvisa till denna utredning.

Skolöverstyrelsens utredning, för vilken de sakkunniga utförligt redogjort, utmynnade i en hemställan, att Kungl. Maj:t täcktes vid förnyad utredning av understöd från reservationsanslaget till privatläroverk taga under övervägande, huruvida icke för åtnjutande av dylikt understöd, utöver de villkor och bestämmelser, som i sådant avseende redan vore fastställda, borde ytterligare föreskrivas:

att storleken av de vid vederbörande läroanstalt normalt utgående terminsavgifterna underställdes skolöverstyrelsens prövning och fastställelse;

att vid läroanstalten skulle finnas en styrelse, bland vars ledamöter en skulle utses av statlig myndighet;

att läroanstaltens räkenskaper skulle granskas av minst två revisorer och att eu av dessa skulle förordnas av statlig myndighet; samt

att läroanstaltens räkenskaper för ytterligare granskning skulle insändas till riksräkenskapsverket.

propositionen ^ statsverkspropositionen till 1924 års riksdag anförde dåvarande statsrådet till 1924 års och chefen för ecklesiastikdepartementet beträffande reservationsanslaget till riksdag privatläroverken, bland annat, att han icke ansåge sig kunna för det* dåvalande tillstyrka någon nedsättning av det anslagsbelopp, som borde stå till Kungl. Maj:ts förfogande, därest ej grunderna för understöds utgående underkastades ändring. Någon ändring i dessa grunder kunde statsrådet dock icke tillstyrka, då vederbörande myndigheter ännu icke hunnit att yttra sig över den av skolöverstyrelsen verkställda utredningen i ämnet, Enligt stats” lådets förmenande måste man avvakta utredningsarbetets avslutande för att kunna rätt bedöma de ganska invecklade förhållanden, som vore bestämmande för det av riksdagen behandlade spörsmålet.

Emellertid hade under årens lopp reservationer uppstått å anslaget, enligt riksrakenskapsverkets budgetredovisning vid slutet av år 1922 uppgående till 103,187 kronor. Härav torde kunna tagas i anspråk ett belopp av 76,000

Kungl. Maj: t a proposition Nr 214. 5

kronor, varigenom förevarande anslag, nu 751,000 kronor, skulle nedbringas till 675,000 kronor.

Under hänvisning till det ovan anförda hemställde statsrådet, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att minska det ordinarie reservationsanslaget till privatläroverken, nu

751.000 kronor, med 76,000 kronor till 675,000 kronor samt i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföra de i nämnda anslag ingående anslagsposterna med följande belopp, nämligen:

enskilda mellanskolor..............kronor 18,225: —

högre flickskolor.................. » 422,550: -—•

högre goss- och samskolor........... » 208,575: —

enskilda lärarinneseminarier.......... » 25,650: —

att utgå såsom ett gemensamt reservationsanslag å sammanlagt 675,000 kronor.

Under punkt 121 av samma huvudtitel hemställde statsrådet vidare, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att höja det ordinarie förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter med

30.000 kronor till 480,000 kronor.

Under punkt 122 av huvudtiteln anförde slutligen statsrådet, bland annat, att den tillfälliga löneförbättringen åt privatläroverkens lärarpersonal allt ifrån början varit avsedd att utgöra en provisorisk lönereglering för sagda personal, intill dess frågan om den påyrkade revisionen av det allmänna undervisningsväsendet blivit prövad och avgjord. Då det omfattande spörsmålet om undervisningsväsendets omorganisation ej ännu kunde föreläggas riksdagen till slutlig prövning, kvarstode givetvis samma behov av löneförbättring åt här ifrågavarande lärarpersonal, som hittills föranlett riksdagen att bevilja medel till löneförbättringens bestridande.

Under de senaste åren hade berörda anslag uppgått till 2,000,000 kronor men hade årligen överskridits. Då överskridandet alltså syntes vara föranlett -av ett konstant behov, borde anslagsbeloppet i enlighet med gjorda beräkningar av nämnda behov bestämmas till 2,450,000 kronor.

Under åberopande av det sålunda anförda hemställde nu statsrådet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels för beredande under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 av tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid enskilda mellanskolor, högre flickskolor, högre goss- eller samskolor samt enskilda lärarinneseminarier anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra förslagsanslag av 2,450,000 kronor;

dels bestämma, att den tillfälliga löneförbättringen skall i sin helhet gäldas av statsmedel samt utgå efter vissa närmare angivna grunder.

I anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under punkterna 117, 121 och 122 av åttonde huvudtiteln gjorda framställningar angående kommunala mellanskolor, lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privat-

Statsutskottets utlåtande den 4 april 1924.

b Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

läroverken ävensom eu i anledning av framställningen rörande kommunala mellanskof väckt motion framlade statsutskottet (i utlåtande den 4 april 1924, nr 34) bland annat förslag till vissa ändrade villkor och bestämmelser för utgåendet av statsunderstöd till privatläroverken (betänkandet sid. 28—32).

Genom uppställande av de utav statsutskottet angivna villkoren skulle eu besparing å anslaget till tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken vinnas med i runt tal 200,000 kronor. '

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte

a) besluta, att mom. 3 och 4 i avdelningen A) av de utav riksdagen antagna bestämmelserna angående avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskdda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter m. m. skulle hava följande ändrade lydelse:

3. Den tjänstgöring, som här avses, skall vara förlagd till klasserna över de förberedande eller till läsavdelning av med skolan förbundet högre lärarinneseminarium.

4. Med full tjänstgöring förstås, vad angår stadium, motsvarande realoch flickskola, undervisning under 24 till 28 timmar i veckan och, vad angår stadium, motsvarande gymnasiet, undervisning i den omfattning, som är föreskriven för lektor vid högre allmänt läroverk.

b) föreskriva, att såsom villkor för lärarpersonalens avlöning vid statsunderstödda enskilda läroanstalter enligt de av riksdagen antagna grunderna skulle gälla:

Uppdelning i parallellavdelningar av årsklass sker med iakttagande därav, att. vad angår stadium, motsvarande real- och flickskola, minst 35 och beträffande stadium, motsvarande gymnasiet, minst 30 lärjungar komma på varje afdelning mom årsklassen, innan ny avdelning inom densamma upprättas, dock att, där bristande lokalutrymmen därför lägga oöverkomliga hinder i vägen, antalet lärjungar må i fråga om stadium, motsvarande real- och flickskola, efter skolöverstyrelsens beprövande kunna begränsas till minst 30

c) föreskriva, att för läsåret 1924-1925 skulle gälla följande övergåugsstadgande:

Därest vid någon läroanstalt en tillämpning av de under a) och b) angivna bestämmelser och villkor skulle medföra, att, även sedan eventuellt anstaflda timlärare entledigats och efter uppnådd pensionsålder kvarstående lärare avgått, jämväl sådan lärarinna med full tjänstgöring skulle behöva entledigas, vilken under minst två läsår varit anställd å innehavande tjänst, må efter skolöverstyrelsens beprövande jämkning i sagda bestämmelser och villkor vidtagas därhän, att entledigande av dylik lärarinna med full tjänstgöring icke behöver under ifrågavarande läsår äga rum; ägande Kungl. Maj-t att utfärda de närmare föreskrifter, som för tillämpning av detta övergångsstadgande må befinnas erforderliga.

d) uppföra det ordinarie förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter med oförändrat belopp, 450,000 kronor.

7 Kun tgl. Maj:ts proposition Nr 214.

Beträffande tillfällig löneförbättring åt nu ifrågavarande lärare hemställde statsutskottet, under åberopande av vad utskottet tidigare anfört,

att riksdagen måtte

A) för beredande under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 av tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid enskilda mellanskolor, högre flickskolor, högre goss- eller samskolor samt enskilda lärarinneseminarier anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra förslagsanslag av 2,100,000 kronor;

B) bestämma, att till lärare vid sådan enskild mellanskof, högre flickskola, högre goss- eller samskola eller enskilt lärarinneseminarium, som åtnjöte understöd från det i riksstaten uppförda gemensamma reservationsanslaget till privatläroverk, måtte utgå tillfällig löneförbättring, under föiutsättning att vid anordnande av undervisningen inom vederbörande läroanstalt ävensom i övrigt följande villkor och bestämmelser iakttoges, nämligen,

1) att uppdelning i parallellavdelningar av årsklass sker med iakttagande därav, att vad angår stadium, motsvarande real- och flickskola, minst 35 och beträffande stadium, motsvarande gymnasiet, minst 30 lärjungar komma på varje avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning upprättas inom densamma, dock att, där bristande lokal utrymmen därför lägga oöverkomliga hinder i vägen, antalet lärjungar må i fråga om stadium, motsvarande real- och flickskola, efter skolöverstyrelsens beprövande kunna begränsas till minst 30;

2) att medeltjänstgöringstiden vid läroanstalten för ämneslärare med full tjänstgöring — föreståndare däri ej inberäknad uppgår till ungefär 26 timmar i veckan å stadium, motsvarande real- och flickskolan, samt å stadium, motsvarande gymnasiet, till ungefär 21 timmar i veckan;

skolande dock beträffande läsåret 1924 1925 gälla följande öveigångs-

stadgande:

Därest vid någon läroanstalt en tillämpning av de under 1) och 2) angivna villkor och bestämmelser skulle medföra, att, även sedan eventuellt anställda timlärare entledigats och efter uppnådd pensionsålder kvarstående lärare avgått, jämväl sådan lärarinna med full tjänstgöring skulle behöva entledigas, vilken under minst två läsår varit anställd å innehavande tjänst, må efter skolöverstyrelsens beprövande jämkning i sagda villkor och bestämmelser vidtagas därhän, att entledigande av dylik lärarinna med full tjänstgöring icke behöver under ifrågavarande läsår äga rum; ägande Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som för tillämpning av detta övergångsstadgande må befinnas erforderliga;

3) att storleken av de vid vederbörande läroanstalt normalt utgående terminsavgifterna underställes skolöverstyrelsens prövning och fastställelse;

4) att vederbörande läroanstalts räkenskaper i den ordning, Ivungl. Maj.t bestämmer, insändas till riksräkenskapsverket för granskning.

C) bestämma, att den tillfälliga löneförbättringen skall i sin helhet gäldas av statsmedel samt utgå efter vissa närmare angivna grunder,

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

D) förklara, att det måtte ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som för tillämpning av de under C) omnämnda grunder må befinnas erforderliga.

Reservation Euaot detta statsutskottets beslut reserverade sig vissa ledamöter, som beutskottets traffandc den först här omförmälda frågan ansågo, att utskottets yttrande utlåtande och förslag bort i vissa delar hava en annan lydelse och föreslogo i anslut- 19241**11 detta uttalande, att utskottet ville hemställa,

att riksdagen måtte

a) höja det ordinarie förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, nu 450,000 kronor, med 30,000 kronor till 480,000 kronor;

b) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning i de av utskottet här ovan angivna hänseenden samt för 192o års riksdag framlägga det förslag, vartill denna utredning må kunna giva anledning.

Beträffande frågan om tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken ansågo vidare vissa reservanter inom. statsutskottet, att, då den utredning, som av reservanterna under nästföregående punkt påkallats, berörde även ^ detta förslag, utskottet i avvaktan på en dylik utredning icke borde föreslå någon ändring av vad Kungl. Maj:t ifrågasatt utan hemställa, att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag, för detta ändamål anvisa 2,450,000 kronor.

Skiljaktiga I frågan fattade, kamrarna olika beslut, i det att första kammaren antog riksdagens det forslag’ som innefattades i den avgivna reservationen, varemot andra kamrar. kammaren biföll utskottets hemställan med den ändring, att i det under c) intagna övergångsstadgandet orden »minst två läsår varit anställd å innchavande tjänst» utbyttes mot »minst två läsår i denna egenskap varit anställd vid läroanstalt, varom nu är fråga», ävensom i avseende å motiveringen vidtog häremot svarande ändringar.

Memorial I anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om Kungl. Maj:ts i Cn]flik™'' statsverkspropositionen gjorda framställningar angående kommunala mellanskolor, lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken ävensom en i anledning av framställningen rörande kommunala mellanskolor väckt motion, avgav statsutskottet (i memorial den 8 maj 1924, nr 62,) förnyat

yttrande i ärendet och föreslog därvid på anförda grunder, att riksdagen måtte

a) föreskriva, att såsom villkor för lärarpersonalens avlöning vid statsunderstödda enskilda läroanstalter enligt de av riksdagen antagna grunderna skall gälla:

Uppdelning i parallellavdelningar av årsklass sker med iakttagande därav,

9 Kun yl. Maj: tu proposition Nr 214.

att, minst 30 lärjungar komma på värjo avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning inom densamma upprättas, dock att, där bristande lokalutrymmeu lägga oöverkomliga hinder i vägen, antalet må efter skolöverstyrelsens beprövande kunna begränsas till lägre lärjungantal;

b) föreskriva, att för läsåret 1924—1925 tjänstgöringstiden för lärarinna med full tjänstgöring icke skall understiga 22—26 timmar i veckan;

c) böja det ordinarie förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, nu 450,000 kronor, med 30,000 kronor till 480,000 kronor;

d) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta lämpliga övergångsbestämmelser i syfte att för läsåret 1924—1925 anställda ämneslärare med full tjänstgöring, vilka ej uppnått pensionsåldern, icke må behöva avskedas på grund av de skärpta bestämmelser, som i fråga om tjänstgöringens omfattning och förläggning, enligt vad utskottet anfört, böra tillämpas från och med läsåret 1925—1926, samt för riksdagen framlägga förslag i berörda hänseende.

Beträffande frågan om tillfällig löneförbättring föreslog statsutskottet i samma memorial, bland annat, att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

A) för beredande under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 av tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid enskilda mellanskolor, högre flickskolor, högre goss- eller samskolor samt enskilda lärarinneseminarier anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra förslagsanslag av 2,360,000 kronor;

B) bestämma, att till lärare vid sådan enskild mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller samskola eller enskilt lärarinneseminarium, som åtnjuter understöd från det i riksstaten uppförda gemensamma reservationsanslaget till privatläroverk, må utgå tillfällig löneförbättring, under förutsättning att vid anordnande av undervisningen inom vederbörande läroanstalt ävensom i övrigt följande villkor och bestämmelser iakttagas, nämligen,

1) att uppdelning i parallellavdelningar av årsklass sker med iakttagande därav, att minst 30 lärjungar komma på varje avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning upprättas inom densamma, dock att där bristande lokalutrymmen lägga oöverkomliga hinder i vägen, antalet må efter skolöverstyrelsens beprövande kunna begränsas till lägre lärjungantal;

2) att tjänstgöringstiden för lärarinna med full tjänstgöring icke skall understiga 22—26 timmar i veckan;

3) att storleken av de vid vederbörande läroanstalt normalt utgående terminsavgifterna underställes skolöverstyrelsens prövning och fastställelse;

4) att i granskningen av vederbörande läroanstalts räkenskaper skall deltaga eu utav riksräkenskapsverket utsedd lokal revisor ävensom att räkenskaperna skola vid anfordran ställas till förfogande av riksdagens revisorer;

C) bestämma, att den tillfälliga löneförbättringen skall i sin helhet gäldas av statsmedel samt utgå efter vissa närmare angivna grunder;

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

D) förklara, att det må ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som för tillämpning av de under C) omnämnda grunder må befinnas erforderliga.

Statsutskottets i detta hänseende gjorda hemställan avslogs av första kam-

Åter skiljaktiga beslut av riks- blaren, varemot andra kammaren biföll samma hemställan.

dagens

kamrar.

Memorial I anledning av kamrarnas skiljaktig^ beslut angående framlagt samman- ,ipni!?24maJ' jämkningsförslag i fråga om Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken föreslog statsutskottet slutligen (i memorial den 23 maj 1924, nr 95,) voteringspropositioner jämlikt § 65 riksdagsordningen för nämnda frågors avgörande medelst gemensam votering.

Skrivelsfden . SedaU omförmälda gemensamma omröstningar företagits, anmälde slutit juni 1924. %en riksdagen i skrivelse den 4 juni 1924, nr 261, i anledning av Kungl.

Maj ds i statsverkspropositionen under punkterna 121 och 122 av åttonde huvudtiteln gjorda framställningar angående lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken, under punkt 1, att riksdagen höjt det ordinarie förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, nu 450,000 kronor, med 30,000 kronor till 480,000 kronor.

I samma skrivelse anmälde riksdagen under punkt 2, att riksdagen

A) för beredande under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 av tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid enskilda mellanskolor, högre flickskoloi, högre goss- eller samskolor samt enskilda lärarinneseminarier anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra förslagsanslag av 2,450,000 kronor;

B) bestämt, att den tillfälliga löneförbättringen skall i sin helhet gäldas av statsmedel samt utgå efter följande grunder:

1) delaktighet i den tillfälliga löneförbättringen tillkommer den, som under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 eller någon del av nämnda tid är anställd i egenskap av föreståndare, ämneslärare med full tjänstgöring, timlärare eller övningslärare vid sådan enskild mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller samskola eller enskilt lärarinneseminarium, som åtnjuter understöd från det i riksstaten uppförda gemensamma reservationsanslaget till privatläroverk;

2) den tillfälliga löneförbättringen utgår med följande belopp utöver föreskriven minimiavlöning eller, där föreskrift om minimiavlöning saknas, utöver den avlöning, som för motsvarande tjänstgöring i medeltal utgått under åren 1913—1915:

11 Kung!. Maj:ts proposition Nr 214.

a) till en kvinnlig föreståndare vid högre llickskola och enskilt lärarinneseminarium samt en föreståndare, manlig eller kvinnlig, vid enskild mcllanskola och högre goss- eller samskola med 1,500 kronor för ar;

b) till ämneslärare med full tjänstgöring, manlig eller kvinnlig, vid enskild mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller Barnskola samt enskilt lärarinneseminarium, därest läraren åtnjuter avlöning efter den löncskala, som utgår från en begynnelseavlöning av 1,400 kronor, med 1,500 kronor för år samt, därest läraren åtnjuter avlöning efter den löneskala, som utgår från en begynnelseavlöning av 1,200 kronor, med 1,200 kronor för år;

c) till manlig timlärare vid enskild mellanskola, högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium med 60 kronor för veckotimme och år, dock beträffande lärare vid högre goss- eller samskola endast för det antal veckotimmar, som för vederbörande läroanstalt tagits i beräkning vid bestämmande av det särskilda understödet för anlitande i större omfattning av manliga lärarkrafter;

d) till manlig timlärare vid högre flickskola med 50 kronor för veckotimme och år;

e) till kvinnlig timlärare vid enskild mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium med 50 kronor för veckotimme och år;

f) till övningslärare, manlig eller kvinnlig, vid enskild mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium med 40 kronor för veckotimme och år.

3) den tillfälliga löneförbättringen utgår, vad angår enskild mellanskola och högre flickskola, under förutsättning att eu summa, motsvarande 20 procent av det sammanlagda till lärarpersonalen vid vederbörande skola i tillfällig löneförbättring under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 utgående beloppet, varder för skolans verksamhet för nämnda tid i övrigt anslagen av kommun eller enskilda donatorer eller utgår av medel,, som eljest stå till vederbörande läroanstalts förfogande;

C) förklarat, att det må ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som för tillämpning av dessa grunder må befinnas erforderliga.

Den 20 juni 1924 erhöll statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet bemyndigande att tillkalla vissa sakkunniga för utredning av frågor rörande privatläroverken.

Vad beträffade de riktlinjer, som skulle vara bestämmande för de sakkunnigas arbete, anförde statsrådet i det yttrande till statsrådsprotokollet, som föregick det nyssberörda bemyndigandet, att arten av utredningsarbetet till stor del syntes vara antydd i ett av 1923 års riksdag gjort uttalande om privatläroverken och deras understödjande av staten ävensom i vissa uttalanden av statsutskottet vid 1924 års riksdag. Vad sålunda förekommit vid

Tillkallande av sakkunniga.

12 Kung]. Maj:ls proposition Nr 214.

riksdagens behandling av förevarande fråga syntes statsrådet rätt väl belysa de punkter, där utredning kunde anses i första hand erforderlig. Därutöver borde de sakkunniga givetvis äga att till övervägande upptaga andra frågor, som kunde befinnas stå i sådant samband med här närmare omhandlade spörsmål, att beträffande dem en granskning visade sig önskvärd eller behövlig. Efter verkställd granskning borde de sakkunniga till Kuno-]. Maj it inkomma med det yttrande och förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Utredningsarbetet borde uppenbarligen så bedrivas att utredningen bleve färdig i så god tid, att på de sakkunnigas utlåtande fotat förslag kunde föreläggas 1925 års riksdag.

i fed skrivelse den 15 december 1924 överlämnade, som jag förut nämnt de sakkunniga »Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken. Betänkande och förslag av inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga. , vilket betänkande sedermera blivit befordrat till trycket (Statens offentliga utredningar 1925:1). Beträffande planläggningen av sitt arbete hava (te sakkunniga anfört bland annat följande:

™ ™ +bdr]fn måstc. dc sakkunnigas arbete inriktas på att erhålla ett så

må 1 teiia iT m0/lgt for ett alls!dlgt belysande av hithörande spörs-

nal. Inhämtandet av dessa uppgifter ävensom bearbetandet av dem måste

tån ’J0( Va^dlghet uPPt:iga eu dryg del av den jämförelsevis korta tid, som

Lke nå alla mnnua ^ n ?meIlertld ’har utredningens brådskande natur icke pa alla punkter medgivit den noggranna bearbetning och detaljgransk-

ning av det inkomna materialet, som hade varit önskvärd. Å andra sidan

Idka Ud,kmdU vininSnai'bete!3 -gå,D” understundom nya spörsmål uppkommit,

, lbland nödvändiggjort inhämtandet av nya, kompletterande upnlys-

dröfarde°Csakl0m dar-lamte kommit att på ett i förväg oberäkneligt sätt förhöja de sakkunnigas arbete. Trots ovanberörda svårigheter hava emellertid

åffro^koehmgYa ngt-(-!et Va»rit dT “W sekt kontrollera och verifiera räknine-armTnlff fbnS/^ att de därpå byggda redogörelserna och beförhådfndena & de glYa 011 nktlg totalbild av de förhandenvarande

De i ovanberörda departementschefsuttalande framlagda synpunkterna

aioete, Do sakkunniga hava således ansett som sin främsta uppgift att un-

mödShetCTnniUatft°rhanderaran<le förbållandeua vid privatskolorna ävensom .Jjljmtorna ,att mom den nuvarande organisationens ram och utan skada

omUSrriDT?f i\tadk<?mm‘ Sä T?Ttliga h-paringar förÄÄ som möjligt. De sakkunniga hava således icke ansett sig hava anledning

att närmare ingå pa det stora förslag till omorganisation av rikets skof lom förd närvfb 4 1923 fram]ades av 191» års skolkommission och

ändamål tiCKd”*6 SI$ uncJer behandling av särskilda för detta

ändamål tillkallade sakkunniga. A andra siden hava naturligtvis de av skol-

m Xn‘hors n|n g o ;ltrcfniuna,r 0Ch fÖrsk'g beaktats och vid åtskilliga till tallen agts till grund for de sakkunnigas uttalanden.

miv™IU!n,gamVa emellertid under gången av sitt arbete funnit, att den uv arande organisationen av privatläroverken lider av åtskilliga ofullkom-

Kung1. Muj:ts proposition Nr 214. 13

ligheter, och de hava därför tagit under övervägande möjligheten av en genomgripande omläggning av statens understödsverksamhet gentemot det privata skolväsendet. Såväl med hänsyn till vad nyss anförts ^oin på grund av den begränsade tid, som omöjliggjort de ingående undersökningar, på vilka en dylik omläggning måste grundas, hava de sakkunniga emellertid i vissa fall stannat vid att endast antyda några riktlinjer, som skulle kunna läggas till grund för ett nytt system.

Då jag nu går att för Kungl. Maj:t framlägga de förslag, som äro av den art, att de torde böra underkastas riksdagens prövning, ävensom de anslagsäskanden, som äro av behovet påkallade för budgetåret 1925—1926, har jagansett lämpligast att för överskådlighetens skull följa de sakkunnigas framställning.

Efter en kortfattad redogörelse för de viktigaste av de företagna undersökningarna hava de sakkunniga ägnat kap. IV av sitt betänkande åt frågan om omfattningen av lärarinnornas tjänstgöring.

Nu gällande bestämmelser angående vid statsunderstödda privatskolor anställda lärarinnors tjänstgöring finnas i kungörelsen den 29 oktober 1909 angående avlöning av lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter m. m. Här stadgas bl. a., att ämneslärarinna med full tjänstgöring vid dylik anstalt skall, alltefter graden av behörighet, åtnjuta viss i kungörelsen fastställd minimiavlöning; att med full tjänstgöring skall förstås tjänstgöring till ungefärligen den omfattning, som åligger ämneslärarinna vid allmänt läroverk, och att den tjänstgöring, som här avses, skall vara förlagd till klasserna över de förberedande eller till läsavdelning av med skolan förbundet lärarinneseminarium, dock att ämneslärarinna med full tjänstgöring må fullgöra intill en tredjedel därav i de förberedande klasserna.

Till förtydligande av nu nämnda bestämmelser må tilläggas, att, enligt gällande läroverksstadga, ämneslärarinnor vid allmänt läroverk äro förpliktade att varje vecka vid läroverket lämna undervisning 22 till 26 timmar. Med avseende å sådana lärarinnor gäller också, i likhet med vad som är föreskrivet beträffande övriga ämneslärare vid statsläroverken, att för den, som fått sig ålagt ett på grund av lärj ungan talets storlek eller antalet skri vlag avsevärt drygare hemarbete med rättande av lärjungarnas skrivövningar eller annat därmed jämförligt arbete utom den egentliga undervisningstiden, må, där förhållandena sådant medgiva, de för tjänstgöringen stadgade lägsta timtalen kunna minskas, dock icke utan skolöverstyrelsens medgivande med mera än två timmar i veckan.

För biträdande föreståndarinna har skolöverstyrelsen medgivit, att undervisningsskyldigheten må minskas med högst fem veckotimmar.

Manliga ämneslärares tjänstgöring är ej fastställd genom några allmänna föreskrifter. I samband med bestämmelserna om tillfällig löneförbättring vid privatläroverken är dock stadgat, att beträffande tjänstgöringens omfattning för sådana lärare läroverksstadgans bestämmelser om ämneslärares undervisningsskyldighet i tillämpliga delar skola gälla. Lärare med tjänstgöring, motsvarande adjunkts, är alltså skyldig undervisa 24—28 veckotimmar, lärare ' med lektorstjänstgöring 20—22 veckotimmar.

Omfattningen av lära rinnornas tjänstgöring.

Nu gällande bestämmelser.

14 Statsutskottet vid 1924 års riksdag.

Kitngl. Maj:ts proposition Nr 214.

Såsom tidigare i annat sammanhang blivit erinrat, föreslog statsutskottet + -n • '^ års riksdaS> vid behandlingen av frågan om reservationsanslaget till pnvatlarovarken, eu ändring av här ovan anförda bestämmelser rörande amneslararmnornas tjänstgöring. Förslaget innebar, att med full tjänstgöring skulle förstas, vad angmge stadium, som motsvarade real- och flickskola undervisning under 24 till 28 timmar i veckan, och vad anginge stadium’ som motsvarade gymnasium, undervisning i den omfattning, som vore föreskriven för lektor vid allmänt läroverk.

När frågan om tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläro- %ei 'eu behandlades, föreslog statsutskottet vidare, att såsom villkor för den av utskottet föreslagna löneförbättringen för budgetåret 1924—1925 skulle bl. a. iakttagas, att medeltjänstgöringstiden för ämneslärare med full tjänstgöring — föreståndare däri ej inberäknad — skulle uppgå till ungefär 2b timmar i veckan a stadium, motsvarande real- och flickskola, samt å stadium, motsvarande gymnasiet, till ungefär 21 timmar i veckan

De sakkun-

Med hänsyn till de sålunda ifrågasatta förändringarna av bestämmelser

rna

rörande nu ifrågavarande ämneslärares tjänstgöring hava de sakkunniga underkastat tjänstgöringsförhållandena vid de olika privatläroverken en ingående granskning.

„ Giei\om ti]} läroanstalterna utsända frågeformulär hava de sakkunniga infordrat upplysningar från varje skola om antalet lärare med full tjänstgöung, medeltalet tjänstgöringstimmar för dessa lärare med angivande tillika av maximum och minimum av sådana timmar vid läroanstalten, vidare om antalet timlarare i läroämnena och antalet av dessa lärare bestridda undervisningstimmar samt huruvida dessa varit förlagda till gymnasiet eller den oynga skolan. Tillika hava de sakkunniga begärt uppgift om i bur stor utskickning ämneslärare tagits i anspråk för undervisning i övningsämnen samt i vilken omfattning ämneslärare med huvudsaklig tjänstgöring å elementarstudiet undervisat även i förberedande klasser. De sakkunniga hava jämväl soKt vinna klarhet angående den viktiga frågan, huru vid tjänstgöringens fördelning och tjänstgöringstidens bestämmande skrivlag rnorgonboner, vakttimmar in. m. beräknats. Slutligen ha upplysningar inhämtats om. föreståndares, forestandannnas och biträdande föreståndarinnas tjänstgöring. J

Uppgifterna hava avsett läsåren 1921—1924 samt höstterminen 1924. För sistnämnda termin hava de sakkunniga kompletterat uppgifterna genom från skolorna till skolöverstyrelsen eller de enskilda läroanstalternas vikariatskassa i annat sammanhang insända handlingar.

t ^hPSTferna framgår att, såsom redan skolöverstyrelsen i sin skrivelse den .0 december 1923 uttalat, de privata läroanstalterna beträffande omfattningen av lärarnas tjänstgöringstid hållit sig inom den lagstadgade ramen Har tjänstgöringen någon gång gått under den fastställda minimitiden svnes detta hava berott på att hänsyn tagits till drygare arbete med rättande av skrivningar el er annat jämförligt arbete och alltså stå i god överens- S^™me se med gällande bestämmelser.

Tjänstgöringstidens medeltal har under läsåren 1921—1924 i över hälften av de fall, som undersökningen omfattat, varit minst 24 veckotimmar, i ' icke fa fall ri gör medelsiffran 2o veckotimmar eller därutöver. Under höstterminen 1924 ligger medeltalet över 24 timmar i 59 av de 100 undersökta ■

15 Kunyl. May.ts proposition Nr 214.

skolorna — i 9 av dessa skolor iir medeltalet 2fl eller därutöver, i 19 av dem når medeltalet upp till 25 eller därutöver. 12 skolor hava i nu förevarande avseende ett medeltal av jämnt 24 veckotimmar. Återstående skolor — 29 — hava ett medeltal under 24 timmar.

Vad maximi- och minimitjänstgöring under den behandlade perioden boträffar, växla siffrorna högst betydligt, och få de sakkunniga beträffande dessa siffror hänvisa till det statistiska materialet.

I många fall, där tjänstgöringens medeltal närmar sig minimigränsen, synes detta hava berott på att skolan är förbunden med gymnasium och att en betydande del av denna tjänstgöring varit förlagd till gymnasiet. I andra åter är skolan förbunden med ett seminarium, och lärarinnorna hava i stor utsträckning varit upptagna med handledning av seminarieeleverna vid dessas övuingslektioner. Ätt en dylik handledning med tull rätt kan betraktas såsom med rättande av lärjungarnas skrivningar och dylikt jämförligt arbete, vilket enligt läroverksstadgan möjliggör nedsättning av undervisningsskyldigheten, synes de sakkunniga vara höjt över allt tvivel. Då under debatterna vid 1924 års riksdag eu anmärkning riktades mot en med seminarium förbunden skola för att icke hava följt gällande föreskrifter beträffande lärarinnornas tjänstgöring, har detta förhållande tydligen blivit förbisett. Att handledning av semin ar ieelever måste anses krävande och fullt motivera eu viss nedsättning av tjänstgöringstiden framgår även därav, att enligt gällande bestämmelser för statens högre lärarinneseminarium och den därmed förenade normalskolan för flickor de vid sagda läroanstalt tjänstgörande ämneslärarinnorna äro skyldiga att bestrida undervisning 20 till 2-f timmar i veckan, alltså 2 veckotimmar mindre än ämneslärarinnorna vid de allmänna läroverken.

Beträffande skrivlag och genomgående av herbarier in. in. tyckes den praxis vara genomgående, att hänsyn härtill tages vid tjänstgöringens fördelning, så att någon lindring medgives den, som i sagda avseenden särskilt betungas, utan att lindringen uppskattats i timtal och därmed inverkat på den beräknade medeltjänstgöringen. Morgonbön anses på många håll ersätta^ /3 timme; vakttimmar beräknas lika med vanliga lektionstimmar. På några håll har skötsel av skolans bibliotek eller annat expeditionellt aibete inräknats i tjänstgöringen.

Efter denna allmänna redogörelse för de gjorda undersökningarna och deras resultat hava de sakkunniga övergått till en principiell fi anställning av sin ståndpunkt till frågan om tjänstgöringstidens utsträckning.

När riksdagen år 1909 såsom villkor för då beslutad lönereglering för ämneslärarinnorna vid privatläroverken fastställde viss tjänstgöiing, jämställdes dessa lärarinnor i det stora hela med ämneslärarinnorna vid statens samskolor. Man torde ej misstaga sig, om man antager, att detta jämställande berodde därpå, att dessa båda kategorier av lärarinnor såväl beträffande arten av sin tjänstgöring som med hänsyn till ersättningen för sitt arbete ansågos stå varandra nära. Väl voro privatskolorna såtillvida olika statssamskolorna, som de i regeln, de förberedande klasserna oberäknade, omfattade 8 årsklasser, under det samskolorna endast omfattade 6. Att flickskolornas båda högsta klasser betraktades som jämförliga med gymnasiets lägsta ringar, framgår därav, att de tidigare på många håll åtnjutit gemensam undervisning med dessa i ett stort antal ämnen.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Med hänsyn till avlöningsförmåner jämställdes även de ämneslärarinnor vid privatlaroyerken vilka avlagt de prov, som erfordrades för behörighet till ordinarie ämneslärarmnetjänst vid allmänt läroverk, tämligen nära med amneslärarninorna i statens samskolor. De förra tillförsäkrades 1,400 kronor i forsta lönegraden, 1,700 kronor i andra och 2,000 kronor i tredje lönegraden; lärarinnorna i Barnskolorna erhöllo 1,500 kronor i första och 2 000 kronor i andra och sista lönegraden.

nJärfu äri19M?4 har emellei;tid en ny skoltyp, den kommunala mellanskolan, uppstått och tätt eu synnerligen stor spridning, och en ny grupp ämnesläraunnor har alltså tillkommit, med vilka ämneslärarinnorna vid privatläroverken i vissa avseenden kunna jämföras. Då statsutskottet år 1924 föreslog av sistnämnda lärarinnors tjänstgöringstid, hänvisade utskottet också till torhallandena vid de kommunala mellauskolorna, där lärare med lull tjänstgöring voro skyldiga bestrida undervisning 24 till 28 veckotimmar, i er ett bedömande av frågan, huruvida privatskolornas lärarinnor böra åläggas motsvarande tjänstgöring, synes en- jämförelse mellan dessa och de kommunala mellanskolornas lärarinnor även i andra hänseenden böra före-

Ict^ciS.

Dessa sistnämnda lärarinnor tjänstgöra vid läroanstalter, som i likhet med statens samskolor leda fram till realskolexamen och hava till uppgift att meddela allmänt medborgerlig bildning. I sistnämnda avseende förete nämnda skolor aven likhet med de Hosta privatläroverken. Omfattande endast fyra årsklasser och byggda på fullständig folkskolekurs äro de emellertid med hänsyn till sin organisation och sitt arbetssätt olika såväl statens samskolor

1 k-T6 KSnWi’ di° u Pnvatlär°verken. Tjänstgöringen kommer

, f1/.1 e,lbjuda hes tam da olikheter. Särskilt beaktansvärt är, att jämväl l förhållande till de kommunala mellauskolorna de flesta av de statsunderstödda privatsko orna nå upp till ett högre åldersstadium för lärjungarna och_ att av orsaker, som ovan framhållits, rättandet av lärjungarnas skrivövningar bär kommer att medföra ett drygare arbete än inom den kommunala mellanskolan.

I avseende på avlöningsförhållanden framträder olikheten mellan de kommunala inellanskolorna och privatläroverken vida skarpare. Miuimiavlöningen för lärarinna vid kommunal mellanskola (minimiersättningen för bostad cell bränsle däri inräknad) skulle - vid ett procenttal för dyrtidstillägget av oj kunna beraknas till respektive 4,558, 4,952, 5,347 och 5,741 kronor i de olika lonegrauerna. Den faktiska avlöningen torde på flertalet orter vara större; i btockholm kan den beräknas till 5,933 kronor i lägsta och , lh kronor i högsta lönegraden, i Malmö till respektive 5,583 och 6 766 kronor, i Norrköping till respektive 5,488 och 6,671 kronor. Vid ett antagande av samma procenttal för dyrtidstilläggen hava de sakkunniga beräknat Md statsunderstödd privatskola anställd ämneslärarinnas minimiavlöning till respektive 3,o 16, o,946 och 4,316 kronor. Faktiskt svnes emellertid sisri liamnda larannnekar i regeln hava åtnjutit något större löneförmåner i det kommunerna eller skolorna beviljat frivilliga lönetillägg. Dessa äro mycket

till no,i i Sm St1°rlek, Vld etJ stort antal skolor uppgår detta tillägg icke till 400 kronor, vid andra nar det upp till ett större belopp. Endast^ rena undantagsfall överstiger dock detta tillägg 800 kronor.

Löneförmånerna för ordinarie ämneslärarinnor vid statens samskolor äro

■dMu i Mon^\,oiyrtK3t-U;'lV7S!,r0eGUt _ 1 de olika lönegraderna respektive 4,414, 4,819, 5,224 och o,629 kronor.

17 Kunfjl. May.ts proposition Nr 214.

Härefter hava de sakkunniga anfört:

Genom nämnda lönetillägg hava visserligen nu ifrågavarande lärarinnors avlöningsförhållanden, om ock mera provisoriskt, förbättrats, men skillnaden mellan deras och lärarinnornas vid de kommunala mellanskolorna löneförmåner är dock i regeln betydande, allrahelst de senare lärarinnorna å de flesta orter, som med hänsyn till levnadskostnader äro jämförbara med de platser, där statsunderstödda privatskolor äro upprättade, säkerligen erhålla större ersättning för bostad och bränsle än det fastställda minimum.

När det gäller att fatta ståndpunkt till frågan, om tjänstgöringsförhållandena vid de statsunderstödda privatskolorna kunna och böra ordnas efter mönstret av de kommunala mellanskolorna, kan icke bortses från nu relaterade fakta.

Olikheten i de båda här jämförda skoltypernas beskaffenhet och fratnför allt den påvisade avsevärda skillnaden i löneförmåner mellan de kommunala mellanskolornas och de statsunderstödda privatskolornas ämneslärarinnor utgör enligt de sakkunnigas mening ett starkt skäl för att icke ålägga sistnämnda kategori lärarinnor samma tjänstgöring, som fordrats av de förra.

Enligt en mycket sund praxis, som visserligen icke är undantagslös, har inom statsförvaltningen en ökning av vederbörande löntagares tjänstgöringsskyldighet icke plägat företagas utom i samband med lönereglering. Denna regel synes även hava fog för sig i nu förevarande avseende, när det gäller en kår, som till så väsentlig grad erhåller sin avlöning genom statsmedel.

Att staten under nuvarande ekonomiska förhållanden skulle öka statsbidragen till denna lärarkårs avlönande, torde icke kunna ifrågasättas. Principiellt sett kunde det emellertid tänkas, att statsmakterna i samband med införande av nya bestämmelser beträffande lärarinnornas tjänstgöring påyrkade, att sagda lärarinnors löner skulle höjas och därvid ålade respektive privatskolor att av egna medel bestrida denna löneförhöjning. De sakkunniga hava även tagit möjligheten av en sådan lönereglering under övervägande. Av de ekonomiska undersökningar, som därvid gjorts, hava de sakkunniga emellertid kommit till den uppfattningen, att jämförelsevis få av de statsunderstödda privatläroverken skulle vara i stånd att, utan höjning av terminsavgifterna, erbjuda sin lärarinnekår någon avsevärdare löneförhöjning.

Då sålunda en lönereglering icke lärer kunna förutsättas, åtminstone under nuvarande ekonomiska förhållanden, tillåta sig de sakkunniga i förevarande fråga anlägga en synpunkt, som även vid ett tillfälle framhållits under debatterna i riksdagen år 1924. Skulle kraven på de privatanställda lärarinnornas tjänstgöring höjas till likhet med den tjänstgöring, som fordras av lärarinnorna vid de kommunala mellanskolorna, och skillnaden i avlöning mellan dessa båda kategorier lärarinnor dock fortfarande bibehållas i sin fulla utsträckning, föreligger en risk, att goda lärarkrafter dragas från privatskolorna. Detta vore från många synpunkter att beklaga. Särskilt vilja de sakkunniga framhålla, att, så länge i vårt lands större och medelstora samhällen den kvinnliga ungdomens undervisning så gott som uteslutande handhaves av privata läroanstalter, åtgärder, som kunna leda till undervisningens försämrande, innebära eu orättfärdighet mot det kvinnliga släktet, som alltför länge av staten i nu ifrågavarande hänseende behandlats styvmoderligt.

Härtill kommer en annan omständighet. Av den undersökning de sakkunniga verkställt rörande tjänstgöringsförhållandena vid de statsunderstödda

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 174 käft. (Nr 214.) 2

18 Kung!. Maj:ts proposition Nr 214.

enskilda läroverken framgår, att ett tillämpande av statsutskottets förslag skulle leda till stora förändringar inom dessa. I det föregående har visats, att ämneslärares tjänstgöring endast vid ett ringa fåtal skolor uppgått till ett medeltal av 26 timmar, och att de flesta skolor stanna vid ett medeltal av 24—25 veckotimmar eller därunder. Skulle nu det kravet framställas, att lärarinnornas tjänstgöringsskyldighet utsträckes i överensstämmelse med statsutskottets förslag, skulle ett stort antal lärarinnor vid privatläroverken bliva överflödiga. En approximativ beräkning, som de sakkunniga uppgjort, visar, att, om ett medeltal av 26 uudervisningstimmar uppställes såsom norm, 59 lärarinnor skulle bliva överflödiga.1

En ändring av tjänstgöringsbestämmelserna, sådan som 1924 års statsutskott påyrkat, skulle alltså leda till avsevärda svårigheter för skolorna, som med en betydligt decimerad lärarinneuppsättning finge hart när olösliga uppgifter beträffande arbetets fördelning såväl med hänsyn till undervisningens bestridande i de olika ämnena som till klasstoreståndarskapets behöriga skötande. Givetvis skulle övergångsbestämmelser, såsom också statsutskottet medgivit, för de närmaste åren något minska olägenheterna, men såvida man icke ville låta bestämmelserna bliva eu död bokstav, skulle svårigheterna för skolorna endast uppskjutas, icke försvinna.

De sakkunniga förorda, att nuvarande bestämmelser angående tjänstgöringen bibehållas för ämneslärarinnorna vid privatskolor. Ramen för tjänstgöringen bör alltså fortfarande vara 22—26 veckotimmar för stadium, motsvarande realskola eller flickskola, och ämneslärarinna vid privatskola alltså icke kunna åläggas tjänstgöring utöver 26 timmar i veckan.

Då det emellertid, med hänsyn till önskvärdheten av statsutgifternas sänkning, är av vikt, att tjänstgöringen icke i onödan förlägges nära intill minimum, torde inom denna ram medeltjänstgöringen kunna något höjas. Av en undersökning, som de sakkunniga företagit, framgår, att vid statens samskolor genomsnittstjänstgöringen för ämneslärarinnor — första lärarinnor undantagna — numera omfattar nära 25 veckotimmar. Det torde därför kunna ifrågasättas, att skolöverstyrelsen för framtiden tillser, att även vid privatskolorna denna tjänstgöring genomsnittligt uttages.

De sakkunniga hava ävenledes företagit eu undersökning för att utröna, hur fordran på en sådan medeltjänstgöring som den nu av de sakkunniga ifrågasätta skulle inverka på behovet av lärarinnor, och därvid funnit, att ett dylikt krav skulle under nuvarande förhållanden göra 30 lärarinnor överflödiga.

Emellertid böra vissa kategorier lärare endast kunna åläggas kortare tjänstgöring. Detta gäller givetvis lärare, vilkas huvudsakliga tjänstgöring är förlagd till gymnasium. I detta avseende föreslog statsutskottet vid 1924 ars riksdag, att med full tjänstgöring a stadium, som motsvarade gymnasiet, skulle förstås undervisning i den omfattning, som är föreskriven för

1 I sistnämnda antal äro även inräknade de relativt få lärarinnor, som skulle bliva överflödiga på grund av tjänstgöringens förläggning uteslutande till klasserna över de förberedande.

1(J

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

lektor vid allmänt läroverk, d. v. s. under 20 till 22 timmar. I likhet med statsutskottet finna de sakkunniga eu sådan bestämmelse av omständigheterna påkallad.

I anslutning till vad i betänkandet tidigare anförts om undeivisningen vid sådana skolor, som äro förbundna med högre lärarinneseminarier, vilja de sakkunniga även ifrågasätta någon nedsättning i undervisningsskyldigheten för där tjänstgörande lärarinnor. Att staten ger understöd åt privata lärarinneseminarier torde bevisa, att statsmakterna inse deras behövlighet.

Det är då givetvis av vikt, att de lärarinnor, som handleda seminarieeleverna i deras övningsundervisning, erhålla den lättnad i sin övriga tjänstgöring, att arbetet med den praktiska handledningen kan bliva fullt effektivt.

Med hänsyn till vad som i förevarande avseende stadgats beträffande statens högre lärarinneseminarium och normalskolan hava de sakkunniga föreslagit eu undervisningsskyldighet av 20 till 24 timmar i veckan för lärare, som vid skola, förbunden med ett högre lärarinneseminarium, i större utsträckning tagas i anspråk för seminarieelevernas praktiska handledning.

Under diskussionen om tjänstgöringsförhållandena vid privatläroverken har påpekats, att även undervisning i sjunde och åttonde klasserna av dessa läroverk vore så krävande, att tjänstgöring i dessa klasser borde beräknas på ett annat sätt än tjänstgöring i den övriga skolan. Ehuru de sakkunniga, såsom av det föregående med full tydlighet torde framgå, anse tjänstgöring å nu ifrågavarande stadium mera betungande än tjänstgöring i lägre klasser, anse sig dock de sakkunniga under förutsättning, att nuvarande bestämmelser beträffande tjänstgöringstiden i privatskolorna bibehållas, icke böra föreslå särskilda stadganden för tjänstgöring i meranämnda högre klasser. Det torde böra ankomma på skolornas ledning att inom den fastställda ramen giva sådana lärarinnor, som inom dessa klasser hava mera omfattande tjänstgöring, nödig lindring. Skulle däremot Kungl. Maj:t finna, att tjänstgöringstiden vid privatskolorna bör i det hela utsträckas i enlighet med statsutskottets förslag, hava de sakkunniga hemställt, att tjänstgöring i nu berörda klasser beräknas på ett annat sätt till lindrande av arbetsbördan för de lärarinnor, som där hava någon mera omfattande tjänstgöring.

Mot detta de sakkunnigas förslag hava åtskilliga invändningar rests av Yttranden. de skolor, som yttrat sig i frågan. En skola framhåller risken av att arbetets kvalitet komme att sjunka, om tjänstgöringstiden utsträckes. Från åtskilliga håll understrykes, att tjänstgöringen i klasserna 7 och 8 borde jämställas med tjänstgöring å gymnasialstadiet. Från åtskilliga skolor anmärkes, att en förändring av tjänstgöringstiden endast synes böra ifrågakomma i samband med ny lönereglering, en annan skola avstyrker bestämt ökning i timantalet under nuvarande löneförhållanden. I ett av stockholmsskolorna gemensamt avgivet utlåtande framhålles, att lärarinna bör kunna erhålla ersättning genom minskad tjänstgöringstid dels på grund av visst utom den

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

egentliga undervisningstiden liggande arbete, såsom skrivlag, herbarier o. s. v., dels på grund av undervisning i sjunde och åttonde klasserna. För att möjliggöra detta borde genomsnittstjänstgöringen hållas omkring 24 timmar.

Från en av de enskilda mellanskolorna framhålles, att arbetet i mellanskolan är tyngre än i flickskolan, att tjänstgöring i mellanskolans avgångsklass måste anses vara likvärdig med gymnasietjänstgöring samt att nedsättning i tjänstgöringstiden i mellanskolan borde få äga rum i enlighet med läroverksstadgans bestämmelser.

Styrelsen för Sveriges flick- och samskolors lärarinneförhund har i avgivet yttrande anfört bland annat följande:

Ilur önskvärt det än under nuvarande ekonomiska förhållanden må vara, att statens utgifter inom alla förvaltningens grenar inskränkas, anser lärarinneförbundet, att varje besparing, som försämrar de vid privatskolorna anställda lärarinnornas arbetsvillkor, för närvarande saknar berättigande.

Under en avsevärd iöljd av år har behovet av eu lönereglering gjort sig kännbart och även av statsmakterna blivit erkänt. I nu föreliggande betänkande framhålla även de sakkunniga, att lärarinnekåren vid privatläroverken »är illa avlönad i jämförelse med statsanställda och kommuuanställda lärare». De vilja därför icke förorda, att privatskolornas lärarinnor få en tjänstgöring av samma omfattning som den i de kommunala mellanskolorna fastställda, 24—28 veckotimmar.

Ur synpunkten av ett rationellt ordnande av de enskilda lärarinnornas tjänstgöring synes de sakkunnigas lösning, oavsett alla jämförelser med andra lärarkategorier, föga lämplig. Skall minimigränsen praktiskt taget få någon som helst betydelse, är antalet 25 veckotimmar intet lämpligt medeltal mellan 22 och 26. Då en rimlig kompensation skall lämnas eu lärarinna för t. ex. rättning av flera skrivlag svenska uppsatser, kan detta icke ernås annat än genom att. andra lärarinnor få maximitjänstgöring. De sakkunniga föreslå, att »nödig lindring» bör lämnas lärarinnor med mera omfattande tjänstgöring i sjunde och åttonde klasserna. Tydligen kan icke heller denna vinnas på annat sätt än genom motsvarande ökning för andra lärare, om den stadgade medelnivån i tjänstgöring skall kunna uppehållas. Någon möjlighet för skolorna att i enlighet med lärarinneförbundets till de sakkunniga framställda förslag ge lärarinnorna i de högsta flickskoleklasserna en verklig minskning till motsvarighet av tjänstgöringen på gymnasiet är enligt förslaget otänkbar. Ändock skola dessa klasser i storlek kunna överträffa gymnasieringarna, varvid arbetet givetvis blir mera betungande.

Förmånen av att extra avlöning för övertimmar skall utgå för eu tjänstgöring över 26 veckotimmar torde med stor sannolikhet endast bli ett undantagsfall och kompenserar på intet sätt bristen i anpassning till de enskilda fallen, ej heller nackdelen, att lärarinnorna anses ha en mindre tjänstgöring än de verkligen hava.

. En av lärarinneförbundet företagen undersökning av tjänstgöringsförhållandena under läsåret 1923—1924 vid 75 kommunala meilanskolor (3 skolor med gymnasium ha ej medtagits, och för eu skola ha uppgifter ej kunnat erhållas) ha givit vid handen, utt för samtliga dessa skolor, med eu stadgad tjänstgöringsskyldighet för lärarna av 24—28 veckotimmar, medeltalet av de kvinnliga lärarnas tjänstgöringstid per vecka är 25,7 timmar Härav fiamgar, att medeltalet av7 dessa lärarinnors veckotjänstgöring understiger

21 Kung!. Mnj:ts proposition Nr Vid.

medelgränsen med 0.3 enheter, då däremot för privatskolelärarinnorna, enligt de sakkunniga, medeltalet av tjänstgöringen per vecka med 1 enhet skulle överstiga medelgränsen.

Vid beräkningen av medeltalet har 28 veckotimmars tjänstgöring räknats som maximum, emedan i de tall, då den faktiska tjänstgöringen överstiger 28 timmar, den överskjutande tjänstgöringstiden avlönas extra.

En del lärarinnor vid kommunala mellanskolor ha eu relativt dryg tjänstgöringstid per vecka (27 ä 28 timmar) beroende dels på att övningstimmar T stor utsträckning ingå i tjänstgöringen, dels därpå att elevantalet i klasserna vid många skolor är mycket ringa. Att elevantalet i de kommunala mellanskolornas klasser i regel är lågt framgår därav att av de undersökta skolorna 9 både i medeltal 11 —15, 34 skolor 15 20, 29 skolor 20 25 och

3 skolor 25—29 elever i varje klass.

1 och för sig är icke den föreslagna ökningen i tjänstgöring vare sig särskilt betydande eller orimlig — redan nu hava åtskilliga privatskolor eu tjänstgöring av denna omfattning — men den blir eu orättfärdighet, när ingå som helst höjda löneförmåner föreslås eller ens ställas i utsikt. De sakkunniga hava förebragt motivering för att löneförmånerna vid privatskolorna borde vara bättre än vid de övriga (sid. 80): »Den osäkra ställning, som den i enskild tjänst anställde alltid har, förlusten av löneturs- och pensionsrätt in. m. göra eu högre avlöning i många fall berättigad.» Detta uttalande gäller närmast de manliga lärarna men kan med samma beviskraft anföras i fråga om de kvinnliga. I huru ringa utsträckning de sakkunnigas förslag är överensstämmande med de principer, de samtidigt hävdat, åskådliggöres till fullo av ovanstående utredning.

Även ur eu annan synpunkt synes ett genomförande av de sakkunnigas förslag i stort sett mindre väl motiverat. Ehuru de sakkunniga själva torde betrakta sitt förslag som ett provisorium, är det samtidigt av så pass omfattande art, att det icke utan större men för skolor och lärarinnor skulle kunna genomföras förrän till år 1930. Och dock hava icke de sakkunniga enligt lärarinneförbundets mening tagit vederbörlig hänsyn till att vissa äldre lärarinnor kunna ha krav på att icke få sin förut svaga ekonomiska ställning ytterligare försämrad. Skulle skolväsendets bebådade omorganisation gå efter helt andra linjer än de nuvarande, synes det egendomligt att omedelbart dessförinnan slå in på en i hast tillskapad nödfallsutväg, som, utan större vinst för statsfinanserna, endast skulle hinna verka desorganiserande, särskilt på de privatskolor, som just genom sin egenart vore lämpade att efter eu skolreform, eventuellt innebärande upprättandet av statliga högre skolor för kvinnlig ungdom, kvarstå som fullt fria försöksskolor med rikligt understöd av staten.

Centralstyrelsen för fide- och samslcoleföreningen har anfört bland annat följande:

Centralstyrelsen anser i likhet med de sakkunniga, att starka skäl kunna anföras mot eu höjning av nuvarande tjänstgöring för ämneslärarinna till 24—28 timmar. För bibehållande av nu gällande föreskrifter talar närmast den av de sakkunniga utförligt klarlagda skillnaden i löneförmåner mellan dessa lärarinnor och motsvarande kategorier vid statens samskolor och de kommunala mellanskolorna. Det överensstämmer också med gällande god praxis, att någon ökning av tjänstgöringsskyldighet icke genomföres annat än i samband med eu lönereglering.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Emellertid innebär de sakkunnigas förslag en skärpning av nuvarande föreskrifter, och det i dubbelt hänseende. Den möjlighet, som nu i likhet med vad som är stadgat angående ämneslärarinnas vid statssamskola tiänsttm' fore^uues> i undantagsfall sänka eu ämneslärarinna tjänstgöring till 2(J timmar skulle nämligen bortfalla, såvitt denna icke vore förlagd till gymnasium eller utfördes vid skola, med vilken ett högre seminarium är tor bundet. Centralstyrelsen vill emellertid icke uttala sig emot denna skärp-

Däremot vill centralstyrelsen för sin del bestämt taga avstånd från de sakkunnigas i motiveringen uttalade mening, att skolöverstyrelsen bör tillse att en medeltjänstgöring av nära 25 veckotimmar uttages vid privatläroverken. Detta skulle innebära, att en sänkning av tjänstgöringen till 22 immar för en ämneslärarinna med mycket krävande tjänstgöring måste kompenseras med 26 timmars tjänstgöring för tre andra. Den rätt till nedsättning i tjänstgöringen, som de sakkunniga själva anse böra tillkomma amneslarannna, som bär sm huvudsakliga tjänstgöring förlagd till de högsta klasserna eller som är betungad med scripta, herbarier, morgonböner o. d. kan liksom hela bestämmelsen om 22 timmar såsom minimigräns härigenom bliva illusorisk. Centralstyrelsen vill i dess ställe förorda, att skolöverstyrelsen ma tillse, att medeltjänstgöringen uppgår till ungefär 24 timmar samt att i överensstämmelse därmed de av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelserna mom. 2 och 3 må erhålla följande lydelse: »---— än-

dock icke medeltjänstgöringen å stadium, motsvarande real- och flickskola uppgår till ungefär 24 timmar».

Statskontoret hav erinrat om att i gällande föreskrifter rörande utbetalande av statsbidrag till högre flickskolor stadgats, att lästiden per år skulle vara minst 36 veckor, vilken lästid väsentligt understege lästiden för vid statssamskolor anställd lärarpersonal, för vilken den utgjorde 38 veckor. Ehuru den omständigheten, att sålunda eu kortare lästid fastställts för privatläroverken, icke kunde undgå att hava inflytande på bedömandet av frågan om antalet tjänstgöringstimmar per vecka, ville dock statskontoret, som förutsatte, att från skolöverstyrelsens sida noggrann kontroll komme att utövas i avseende å tjänstgöringens omfattning, särskilt i betraktande av de olika principerna för avlöningarnas utmätande, icke motsätta sig de sakkunnigas förslag i denna del.

Skolöverstyrelsen har till eu början givit ett sammandrag av de av de sakkunniga förordade bestämmelserna och därvid bland annat anmärkt, att det uppenbarligen vore de sakkunnigas avsikt, att det underskridande av minimigränsen, 22 veckotimmar, med två veckotimmar på grund av skrivlag och annat arbete utom den egentliga undervisningstiden, vilket nu vore möjligt genom hänvisningen till läroverks,stadgans bestämmelser, ej längre skulle vara medgivet. Redan häri läge eu avsevärd skärpning, vartill så komme kravet på en medeltjänstgöring av omkring 25 veckotimmar.

Härefter fortsätter skolöverstyrelsen:

I likhet med de sakkunniga och på av dem anförda skäl anser jämväl överstyrelsen, att det skulle vara obilligt och ur flera synpunkter olämpligt

Kung!. Maj. ts proposition Nr 214. 2a

att nu pålägga privatskolornas ämneslärarinnor samma undervisningsskyldighet, som är stadgad för ämneslärarinnorna vid de kommunala mellanskolorna, men för att åstadkomma cn önskvärd besparing i statsutgifterna för privatläroverken torde den av de sakkunniga förordade utökningen i undervisningsskyldigheten kunna anses skälig, och får överstyrelsen för sin dol tillstyrka densamma. Erinras må i detta sammanhang, att läsåret vid privatläroverken, bortsett från de enskilda niellanskolorna och några av de högre gess- och samskolorna, omfattar 36 läsveckor och sålunda är två veckor kortare än läsåret vid de allmänna läroverken och de kommunala niellanskolorna. Överstyrelsen tillstyrker likaledes de sakkunnigas förslag, att tjänstgöringsskyldigheten å stadium, motsvarande gymnasiet, må fastställas till 20—22 veckotimmar samt att för lärare, som vid skola, förbunden med ett högre lärarinneseminarium, i större utsträckning tages i anspråk för seminarieelevernas praktiska handledning, full tjänstgöring skall omfatta 20—24 veckotimmar. .

För att bestämmelsen om medeltjänstgöring av omkring 25 veckotimmar skall bliva verkligt bindande, torde densamma böra införas bland de allmanna villkoren för lärarpersonalens avlöning vid statsunderstödda enskilda läroanstalter. I sådant syfte torde bland nämnda villkor böra föreskrivas, att vid bestämmande av tjänstgöringen för ämneslärarinnor med eu undervisningsskyldighet av 22—26 veckotimmar skall iakttagas, att medeltjänstgöringen för dessa lärarinnor skall uppgå till omkring 25 veckotimmar.

Mot detta skolöverstyrelsens utlåtande och fulslag, i vad detsamma avser ämneslärarinnornas tjänstgöringsskyldighet, har en av överstyrelsens ledamöter reserverat sig och därvid anfört, att han icke kunde finna nagra bärande grunder för förändring i den hittills gällande ordningen.

Den fråga, vars avgörande det här gäller, är givetvis av stor vikt för privatläroverken, och jag har därför funnit nödigt att låta redogörelsen för det förhandenvarande läget och för de i ärendet avgivna utlatandena bliva tämligen utförliga. Frågan om tjänstgöringstidens längd äger ett intimt sammanhang såväl med frågan om läsårets längd som med frågan om klassernas storlek och det stadium, där undervisningen meddelas. I det första av dessa hänseenden, läsårets längd, äga, såsom skolöverstyrelsen och statskontoret påpekat, lärarinnorna vid privatläroverken en bestämd fördel i det två veckor kortare läsåret. Vad klassernas storlek beträffar, kommer jag att i ett annat sammanhang föreslå föreskrifter, anslutande sig tdl den av reservanterna inom statsutskottet vid 1924 års riksdag föreslagna anordningen. Vid bifall till detta förslag skulle risken för att privatläroverkens lärarinnor skulle bliva betungade med allt för störa klassavdelningar komma att i hög grad förminskas.

Vad avlöningsfrågan angår, giver den av de sakkunniga meddelade utredningen onekligen vid handen, att en avsevärd skillnad förefinnes mellan de nu existerande lönerna för lärarinnorna vid privatskolorna och vid de kommunala niellanskolorna. Såsom jag nyss anfört, har i åtskilliga av de av-

Departe

mentschefen.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

givna yttrandena framhållits den synpunkten, att en eventuell ökning av lärarinnornas tjänstgöring endast kunde ifrågasättas i samband med eu lönereglering. Det är visserligen sant, att eu ökning av tjänstgöringsskyldigheten i allmänhet varit förbunden med eu lönereglering, men undantag från denna regel finnas dock. Vidare innebära de stora understöd från statens sida, som under de senaste åren kommit privatläroverken till del, en provisorisk lönebättring tör dessas lärarpersonal.

De nu av mig anförda synpunkterna hava föranlett mig att stanna vid den uppfattningen, att det är skäligt att av lärarna vid privatläroverken förutsätta eu tjänstgöring av ungefär 26 timmar i veckan å stadium, motsvarande real- och flickskolan, av ungefär 21 timmar i veckan å stadium, motsvarande gymnasiet, samt av ungefär 22 timmar i veckan av lärare, som vid skola, förbunden med ett högre lärarinneseminarium, i större utsträckning tagas i anspråk för seminarieeleveinas praktiska handledning.

till de närmare bestämmelser och övergångsbestämmelser, som bliva en följd av de nu av mig angivna grundlinjerna för lärarpersonalens tjänstgöringsskyldighet, ävensom till de besparingar för statsverket, som därigenom bliva möjliga och som det är nödvändigt att söka åvägabringa, anhåller jag att senare få återkomma.

Pdeförbere- . Erdigt nu gällande bestämmelser för statsunderstödda privatläroverk må dande Idas- intdl en tredjedel av ämneslärarinnas tjänstgöring förläggas till de förberegema och vid dande klasserna. med skolan „

förbundet Beträffande denna rätt hava de sakkunniga erinrat om att under debatsemnanuni. terna vid 1924 års riksdag angående hithörande förhållanden gjordes gäl- ^fndegförng knde’. dels att nämnda stadgande skulle överträtts, dels att stadgandet i och beredande ^ör sig vore olämpligt såsom befrämjande användning av överkvalificerad ktassema. arbetskraft, vilket i stor utsträckning skulle hava ägt rum.

De sakkunniga.

Vad det förstnämnda uttalandet beträffar, torde påståendet om överträdelse vara grundat på ett missförstånd. Bestämmelsen om att intill en tredjedel av ämneslärarinnas tjänstgöring må förläggas till de förberedande klasserna har nämligen tolkats sålunda, att ämneslärarinna skall tjänstgöra i klasserna över de förberedande under minst två tredjedelar av sin författningsenliga tjänstgöringstid. Som denna utgöres av 22 till 26 timmar (undantagsvis t. o. in. något lägre), skall dylik lärarinna alltså tjänstgöra minst 15 (i undantagsfall 14) ä 17 veckotimmar i den högre skolan. Den Övriga delen av sin tjänstgöring må lärarinnan fullgöra i den förberedande skolan, och äger hon givetvis rätt att där tjänstgöra mer än minimitiden 8 tnnmar._ Har lärarinna tjänstgjort 14 å 15 timmar i den högre skolan kån således ingalunda förmenas henne att, t. ex. för undvikande av splittring i undervisningen på det förberedande stadiet, där påtaga sig en väsentligt större tjänstgöring än 8 timmar.

För att utröna, i vilken utsträckning ämneslärarinnor tjänstgjort inom de

25 Kungl. May.ts proposition Nr 214.

förberedande klasserna, hava de sakkunniga företagit eu ingående undersökning, och liar denna utredning beträffande höstterminen 1924 givit vid handen, att 21 av de 100 undersökta statsunderstödda enskilda skolorna icke äga förberedande klasser. Beträffande 29 skolor med förberedande klasser har konstaterats, att ingen lärarinna har sin tjänstgöring samtidigt förlagd till såväl elementarstadiet som det förberedande stadiet. I 14 skolor förekommer väl sådan delad tjänstgöring, men berör i mycket ringa omfattning småskolan, i det endast sammanlagt högst fem veckotimmar förlagts till de förberedande klasserna. I ytterligare 10 skolor rör det sig om eu tjänstgöring av mer än fem men mindre än tio timmar på det förberedande stadiet. De skolor, som i större utsträckning än tio timmar använt sig av rätten att till de förberedande klasserna förlägga viss del av ämneslärarinnas tjänstgöring, utgöras av de återstående 26; vid 16 av dessa omfattar dock nu ifrågavarande undervisning mindre än 20 timmar. Somliga av nämnda 26 skolor höra till landets största skolor, vilka sysselsätta ett stort antal ämneslärarinnor, varför även ett relativt högt antal timmar på det förberedande stadiet ingalunda utgör en tredjedel av dessa lärarinnors sammanlagda totala tjänstgöring. Sålunda har i den skola, där ojämförligt högsta antalet veckotimmar å detta stadium givas av ämneslärarinnor, innevarande läsår 75 timmar, dock endast till föga mer äu en tredjedel utnyttjats den rätt, som enligt förevarande bestämmelse tillkommer skolan (antalet läslektioner i nämnda skolas klasser över de förberedande är nämligen nu 439). För landets samtliga statsunderstödda privatskolor är summan av de veckotimmar, som av ämneslärarinnor med full tjänstgöring givas i de förberedande klasserna, 611 5/e.

De sakkunniga hava även sökt utröna, av vad orsak delad tjänstgöring förekommit, om uppdelningen skett huvudsakligen av schematekniska skäl eller för att möjliggöra pedagogiska rön och försök och, i senare fallet, vilken avsikten med dessa försök varit. Av de 50 skolor, som begagnat sig av rätten att förlägga tjänstgöringen till olika stadier, hava 21 uppgivit, att så skett huvudsakligen av schematekniska skäl. 21 skolor hava uppgivit, att både schematekniska och pedagogiska hänsyn orsakat delningen, samt 8, att de pedagogiska synpunkterna varit de dominerande.

Efter en redogörelse för de pedagogiska motiv för delningen, som av olika skolor framhållits, hava de sakkunniga övergått till ett övervägande av frågan om bibehållandet av här ifrågavarande medgivande, och därvid i huvudsak anfört:

Mot ett bibehållande av nuvarande bestämmelser kan andragas följande. Den av de sakkunniga verkställda utredningen visar, att tjänstgöring på ovan angivet sätt, delad mellan elementarstadiet och det förberedande stadiet, i större utsträckning endast förekommer vid ett fåtal skolor. Härav skulle den slutsats kunna dragas, att nu gällande bestämmelser i ifrågavarande hänseende icke av skolorna i allmänhet ansetts vara av något större värde. Orsaken härtill kan emellertid vara den, att nuvarande bestämmelser leda till ett brytande av en viktig pedagogisk princip, nämligen att på det förberedande stadiet, liksom på skolans lägre stadium i det hela, barnens under-

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr214.

visning bör anförtros huvudsakligen åt en lärarinna, och att den splittring av barnens intresse, som medföljer användandet av ett flertal samtidigt undervisande lärare, på detta stadium i regeln bör undvikas. Men av de nuvara-.de bestämmelsernas tillämpande i stor skala skulle ett motsatt förfaringssätt följa. Pa dessa förhållanden har, vill det synas, berott, att skolorna så litet använt sig av en rätt, som kunnat bereda dem eu ekonomisk fördel, På sa är fallet, kan det tyckas, att bestämmelsen i fråga saklöst kunde strykas. Härtill kommer nu att det ur nationalekonomisk synpunkt är mindre välbetänkt att använda överkvalificerad kraft.

/^r ,.e^ bibehållande av rätten att använda lärarinnor med huvudsaklig tjänstgöring å det högre stadiet även å det förberedande stadiet tala andra omstanchgheter. Utvecklingen synes gå i riktning mot ett avskärande på allt liera orter av de med skolans elementaravdelning förenade förberedande klasserna, något som automatiskt minskar denna rätts räckvidd, och det vill då synas, som om ett avskaffande av rätten ej borde brådstörtas, ifall detta medför avsevärda olägenheter. Så är otvivelaktigt förhållandet. Om tjänstgöring i de förberedande klasserna ej längre skulle tillåtas ämneslärarinna okas nämligen i många fall de schematekniska svårigheterna vid vissa skolor' Särskilt kannbara bliva dessa, då det gäller att åstadkomma lättnad i en för övrigt pressande tjänstgöring eller att skaffa full tjänstgöring åt eu ämnesiarannna vid skola på sådan ort, där tillgång på kvalificerade timlärare saknas. tussa svårigheter torde dock ej böra tillmätas avgörande betydelse då det gäller ett principiellt ståndpunktstagaudc till frågan.

Viktigare äro andra synpunkter. Det har alltid ansetts värdefullt från organisatoriska och pedagogiska synpunkter att fastare förbinda olika skolstadier med varandra. Ett bättre förbindelsemedel i nu förevarande avseende än de personliga lärarkrafter, som hava erfarenheter från och intresse tor ^ de olika stadierna, kan icke tänkas.

Ett bibehållande av nu gällande bestämmelser kan också medföra andra pedagogiska vinster. Otvivelaktigt ha, som ovan framhållits, genom dessa bestämmelser beaktansvärda pedagogiska och metodiska resultat på sina s.aHen moj lggjorts, och fara föreligger givetvis, att ett borttagande av ifrågavarande rättighet dels äventyrar reformernas fortbestånd, dels stäcker ™ojl'gheten till nya uppslag på området. Det synes därför vara av vikt att möjligheten för dylik delning av tjänstgöringen ej för framtiden helt avklippes, något som också i riksdagsdebatten från vissa håll förordades.

ot ett geneiellt bibehållande av medgivandet talar dock önskvärdheten av att pa varje punkt största sparsamhet med statens medel iakttages. Endast da verkligt bärande pedagogiska skäl kunna förebringas, bör dylikt medgivande ia förekomma, alltså i mycket begränsad utsträckning och efter provning av sakkunnig myndighet. Ifrågasättas kan, huruvida till förekommande av missbruk varje ansökan borde avgöras av Kungl. Maj:t efter skolöverstyrelsens hörande. Lämpligare torde dock vara att skolöverstyrelsen som star i nära kontakt med skolorna, tillerkännes bestämmanderätt i dessa iragor.

Om varje tjänstgöring av ämneslärarinna i de förberedande klasserna skall vara underkastad skolöverstyrelsens prövning, kan ifrågasättas huruvida det icke med hänsyn till vad ovan blivit sagt vore lämpligt, att samtidigt i nu gal ande bestämmelser eu förändring vidtoges, som utan att förorsaka statsverket okad kostnad mnebure eu avsevärd pedagogisk fördel Enligt nuva-

27 Kungl. Maj. ts proposition Nr 214.

rande system finnes visserligen möjlighet för eu lärarinna att inom den tilllätna tidsramen grundlägga undervisningen i ett eller annat ämne i en klass, som hon sedermera följer till ett högre stadium, något som för detta ämnes metodik kan vara av stort värde, men på grund av det nuvarande stadgandet kan ämneslärarinna aldrig tillåtas helt ögna sig åt det lägre stadiet. Den insats hon kan göra på detta område kan således aldrig bliva hel: klassens undervisning splittras på liera händer, vilket, som ovan framhållits, särskilt då det är fråga ont små barn, mycket är att beklaga. Ur budgetsynpunkt är det givetvis likgiltigt, huruvida liera lärarinnor äga rätt att förlägga mindre del av sin tjänstgöring till visst stadium, eller om färre lärarinnor kunna erhålla denna rätt för eu större del av sin tjänstgöring, och ur nationalekonomisk synpunkt är endast summan av de lektioner, som hållas av överkvaliticerad arbetskraft, av betydelse. Men ur pedagogisk synpunkt vore en förändring, som medgåve hel tjänstgöring å visst stadium för därtill särskilt lämpad lärarinna, av oskattbart värde.

. Till förtydligande av vad här ovan anförts tillåta sig de sakkunniga framhålla ytterligare en synpunkt. Om eu skola av pedagogiska skäl vill för undervisningen i de förberedande klasserna använda lärarinnor med kompetens för det högre stadiet, d. v. s. sådana som i regel bestrida undervisning som »ämneslärarinnor med full tjänstgöring», kan det tyckas, som om detta bör vara skolans ensak; staten vill ej bidraga till denna undervisning, men det är skolan obetaget att hålla lärarinnan skadeslös för vad hon härigenom förlorar. Oberoende av att detta rent ekonomiskt sett betyder en utgift så stor, att de flesta skolor ej utan eu synnerligen stor höjning av terminsavgifterna för detta stadium kunna ha råd till något dylikt, finnes det vissa omständigheter, som omöjliggöra, att skolorna kunna hålla dessa lärarinnor skadeslösa.

Av den lön eu lärarinna med högre kompetens i högsta lönegraden för närvarande uppbär (om dyrtidstillägget beräknas etter 35 proc.) betalar staten 2,916 kronor. Till dylik lärarinnas pensionsavgifter bidrager staten med 60 kronor om året. Statens bidrag till vikariatskassan uppgår till 14 kronor. Dessa belopp utgöra tillsammans cirka 3,000 kronor. Skulle detta belopp utdebiteras på var och eu av eleverna i eu klass på 20 eller 30 lärjungar, innebure detta en ökning av elevavgiften med 75 respektive 50 kronor i termin. Även om en skola genom en dylik höjning eller på annat sätt skulle se sig i stånd att ersätta lärarinnan nyss om förmälda 3,000 kronor, bleve hon dock lidande genom tjänstgöringens förläggande till de förberedande klasserna. En småskollärarinna äger nämligen ej rätt att tillhöra lärarinnornas pensionsanstalt, och den olägenhet detta innebär kan ej gottgöras genom hennes medlemskap i någon icke-statlig pensionsinrättning (maximipension från den statliga anstalten är 2,400 kronor + dyrtidstillägg efter för närvarande cirka 35 proc. å hela beloppet, maximibeloppet från exempelvis svenska lärarinnornas pensionstorening 900 kronor). Likaså minskas högst avsevärt de belopp hon vid sjukdom erhåller från vikariatskassan. Slutligen får hon ej för sin tjänstgöring i de förberedande klasserna räkna tjänstår, något som skolan vid hennes eventuella förflyttning till annat läroverk aldrig kan gottgöra henne. Det kan således icke helt och hållet bliva eu skolas ensak, om den vill förlägga eu ämneslärarinnas hela tjänstgöring till det förberedande stadiet. För att lärarinnan ej härigenom skall bliva lidande, måste visst medgivande inrymmas i gällande bestämmelser, som garanterar henne ämneslärarinnors vanliga rättigheter.

28 Yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Av ekonomiska skäl böra emellertid möjligheter till sådan förläggning starkt begränsas. För närvarande kan ju eu skola förlägga en tredjedel av samtliga ämneslärarinnors tjänstgöring till den förberedande skolan. Skulle nu skolan kunna erhålla rätt att efter överstyrelsens medgivande förlägga någon eller några lärarinnors hela tjänstgöring till nederstadiet, torde viss maximigräns böra uppställas, exempelvis så, att hela den till förberedande skolan lörlagda delen av ämneslärarinnornas tjänstgöring ej må överstiga en niondel av dessa lärarinnors hela tjänstgöring. Genom eu dylik begränsning till tredjedelen av det för närvarande tillåtna och genom att varje medgivande skall underkastas överstyrelsens prövning, torde garanti mot missbruk skapas, besparing vinnas för statsverket och dock eu pedagogisk fördel uppnås.

De sakkunniga sluta med att hemställa, att skolöverstyrelsen må äga medgiva skola att helt eller delvis förlägga viss lärarinnas tjänstgöring till de förberedande klasserna, när detta ur al 1 mänpedgogisk synpunkt måste anses önskligt, med iakttagande dock av att hela den till förberedande skolan förlagda tjänstgöringen ej må utgöra mer än en niondel av samtliga ämneslärarinnors hela tjänstgöring.

Skulle detta förslag ej vinna statsmakternas bifall, torde i allt fall nuvarande bestämmelse böra bibehållas i den formen, att skolöverstyrelsen i undantagsfall må äga rätt medgiva viss lärarinna att fullgöra högst en tredjedel av sin tjänstgöring inom de förberedande klasserna.

I de utav skolorna avgivna yttrandena har i allmänhet intet invänts mot de sakkunnigas förslag. Fn skola önskar till och med en skärpning av bestämmelserna så till vida, att överstyrelsen må äga rätt att medgiva, att viss lärarinnas tjänstgöring helt eller delvis må förläggas till den tredje’förberedande klassen, men att endast i undantagsfall liknande medgivande må lämnas beträffande första och andra förberedande klasserna. Från en annan skola fram hålles däremot, att sambandet mellan den grundläggande skolan och elementarskolan icke får försvåras eller omöjliggöras till skada för såväl barnens uppfostran och undervisning som för lärarinnorna, vilka genom undervisningen i den förberedande skolan erhålla djupare insikter i barnps\ kologi, grunden för all metodik. Eu annan skola åter finner inga skäl till ändring av nu gällande bestämmelser. Missbruk hade icke förekommit, och medgivandet hade varit till gagn. Den föreslagna begränsningen syntes godtyckligt vald, avgörandet borde helt läggas i skolöverstyrelsens hand.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen har understrukit de sakkunnigas uttalande, att ifrågavarande rätt i flera fall möjliggjort pedagogiska och metodiska försök, och att fara kunde föreligga, att genom rättens borttagande ett fortsatt reformarbete äventyrades, liksom att möjligheten till nya uppslag och försök stäcktes. Dessa synpunkter talade enligt centralstyrelsens mening närmast lör bibehållande av nu gällande bestämmelser oförändrade, enär dessa inrymde möjlighet för varje skola att förlägga del av ämneslära-

29 Kungl. May.ts proposition Nr 214.

finnas tjänstgöring till de förberedande klasserna. Då emellertid de sakkunnigas förslag trots den starka beskärning, det innebure, innehölle ett ur pedagogisk synpunkt värdefullt medgivande, ville centralstyrelsen töi sin del ansluta sig till detsamma och således förorda, att ämneslärarinnus t jänstgöring på särskild ansökan och efter skolöverstyrelsens beprövande må 1 erläggas, helt eller delvis, till de förberedande klasserna. De sakkunniga ansåge vidare, att denna tjänstgöring icke borde omfatta mer än en niondel av samtliga vid skolan anställda ämneslärarinnors hela tjänstgöring. Denna begränsning syntes centralstyrelsen överflödig. Lades avgörandet av denna fråga i skolöverstyrelsens hand, torde missbruk av medgivandet vara uteslutet, och den av de sakkunniga föreslagna gränsen syntes dessutom tämligen godtyckligt vald.

Överstyrelsen har anfört följande:

Rätten att förlägga ämneslärarinuas tjänstgöring till de förberedande klasserna har i det hela utnyttjats i ringa omfattning och i större utsträckning förekommit blott vid ett fåtal skolor. Så till vida har detta spörsmål ingen större räckvidd. Dock anser överstyrelsen i överensstämmelse med de sakkunniga och på de grunder, som dessa närmare utvecklat, att det av pedagogiska och andra skäl är av betydande värde, att ifrågavarande rätt ej helt avklippes utan i viss utsträckning bibehålies, om den ock av ekonomiska skäl utan olägenhet kan och bör ytterligare begränsas. De sakkunnigas för detta ändamål framställda huvudförslag, att skolöverstyrelsen må äga medgiva skola att helt eller delvis förlägga viss lärarinnas tjänstgöring till de förberedande klasserna, när detta ur allmän-pedagogisk synpunkt måste anses önskligt, med iakttagande dock av att hela den till förberedande skolan förlagda tjänstgöringen ej må utgöra mer än en niondel av samtliga ämueslärarinnors hela tjänstgöring, förefaller onödigt krångligt och svårkontrollerbart i tillämpningen. Därjämte ha de sakkunniga i sitt förslag till författningsbestämmelser, utan att något skäl därtill anförts, utelämnat nu gällande bestämmelse, att ämneslärarinnas tjänstgöring kan intill en tredjedel fullgöras i övningsämnen. Denna bestämmelse, som infördes år 1914, har onekligen ett bestämt praktiskt värde, i det att det mången gång kan vara synnerligen lämpligt att utfylla en ämneslärarinnas tjänstgöring med några timmar i ett eller annat övningsämne, något, som mycket ofta förekommer även vid de kommunala mellanskolorna. Möjligheten härtill bör därför, enligt överstyrelsens mening, bibehållas vid privatläroverken, om ock med någon begränsning. För detta ändamål förordar överstyrelsen, i anslutning till de sakkunnigas alternativt framställda förslag, att den nuvarande i bni orda avseenden gällande bestämmelsen bibehålies i den formen, att skolöverstyrelsen i undantagsfall må äga rätt medgiva viss ämneslärarinna att fullgöra en mindre del av sin tjänstgöring inom de förberedande klasserna eller i övningsämnen. Då prövningsrätten sålunda i varje fall kommer att ligga hos överstyrelsen, synes begränsningen högst eu tredjedel utan olägenhet kunna utbytas mot uttrycket en mindre del.

Den av de sakkunniga verkställda utredningen har givit vid handen, att privatskolorna i allmänhet endast i mycket ringa utsträckning begagnat sig av här ifrågavarande möjlighet. Dess stora betydelse ur pedagogisk syn-

Departe-

mentschefen.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

punkt har emellertid kraftigt understrukits av samtliga dem, som yttrat sig i ärendet. De sakkunnigas skäl för bibehållande av en dylik möjlighet hava synts mig övertygande. Även beträffande begränsningen av dylik tjänstgöring är enligt min uppfattning de sakkunnigas förslag ur pedagogisk synpunkt att föredraga. De av överstyrelsen framhävda svårigheterna vid ett genomförande av detta förslag torde icke vara oöverkomliga, och jag tillstyrker alltså i detta hänseende vad de sakkunniga föreslagit. Naturligtvis förutsätter jag, att skolöverstyrelsen vid ett meddelande av tillstånd av&här ifrågavarande art kommer att förfara med största möjliga försiktighet och urskilning, så att icke dylikt medgivande lämnas annat än när det ur pedagogiska synpunkter måste anses vara synnerligen önskvärt.

I fiåga om rätten för lärarinna att till en viss del meddela undervisning i övningsämnen anser jag mig böra ställa mig på den av skolöverstyrelsen förordade ståndpunkten. Först och främst har under de senaste åren insikten om övningsämnenas betydelse blivit väsentligt större, och det är därför önskvärt, att möjlighet finnes att anlita väl kvalificerade lärarkrafter i dessa ämnen. Härtill kommer .ett skäl av organisatorisk natur. Det kan ofta, särskilt, i de mindre samhällena, stöta på svårigheter att erhålla en lämplig lärarinna endast i övningsämnen. Om skolorna nu skulle frånhändas. möjligheten att i viss mån för undervisning i dessa ämnen anlita sina ordinarie ämneslärarinnor, skulle de understundom ställas inför svårigheter att på behörigt sätt uppehålla undervisningen. Jag anser mig alltså på denna punkt böra ansluta mig till skolöverstyrelsens förslag.

^med^ko gällande bestämmelser må ämneslärarinnas tjänstgöring ävenledes

lan förbundet vara förlagd till läsavdelning av med skolan förbundet seminarium. Statsseminarium. utskottet yttrade vid behandlingen av denna fråga: »Tjänstgöringen bör

enligt utskottets förmenande vara förlagd — ---till läsavdelning av med

skolan förbundet högre lärarinneseminarium. Tjänstgöringen vid annat lärarinneseminarium anser utskottet i detta sammanhang icke böra medräknas.» Något skäl för denna sin ståndpunkt anförde utskottet icke.

Betiäffande tjänstgöring av denna art hava de sakkunniga anfört huvudsakligen följande:

De enskilda lärarinneseminarier, som i detta sammanhang kunna ifrågakomma, äro av fyra slag: högre lärarinneseminarier, folkskoleseminarier, småskolesemmarier och skolkökslärarinneseminarier. Vad den första gruppen beträffar, har någon ändring i de gällande bestämmelserna ej ifrågasatts frågor de Sakkunniga ansett sig sakna anledning att här ingå på denna

De enskilda folkskoleseminarierna äro för närvarande två, det ena förlagt bil Ateneum för fiickor i Stockholm, det andra till Sigrid Rudebecks skola i Doteborg. Bägge åtnjuta för budgetåret 1924—1925 grundanslag å tillhopa 16,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. 31

Därjämte erhålla, som ovan nämnts, do vid dessa seminarier arbetande lärarinnorna Inne- oeli ålderstillägg jämto tillfällig löneförbättring enligt samma grunder som övriga vid statsunderstödda privatskolor anställda lärarinnor ur det gemensamma anslaget härför. Denna rätt grundas på bestämmelsen, att lärarinnas tjänstgöring må förläggas till läsavdelning av med skolan förbundet seminarium. Visserligen kan det ur formell synpunkt förefalla egendomligt, att ett seminarium, vars elever för sina övniugslektioner ej få begagna sig av den egentliga flickskolan, dock anses med skolan förbundet — ett betraktelsesätt, som emellertid genom regeringsrättens utslag av den 3 december 1914 vunnit sanktion — men ur reell synpunkt torde inga invändningar med fog kunna göras mot nu gällande bestämmelse. Måhända vore det ur bokföringssynpunkt mera tilltalande att — i likhet med vad fallet är beträffande grundanslaget — å eu särskild post under åttonde huvudtiteln uppfördes löne- och ålderstillägg samt löneförbättringåt dessa lärarinnor, men denna formella detaljfråga torde vara av så ringa vikt, att ändring näppeligen behöver företagas. Enklast torde alltså vara att låta dessa lärarinnor fortfarande åtnjuta löne- och ålderstillägg samt tillfällig löneförbättring från det för de enskilda läroanstalterna gemensamma anslaget härför.

Ett borttagande av möjligheten för ifrågavarande lärarinnor av dessa förmåner skulle nämligen otvivelaktigt innebära en betänklig orättvisa. Deras arbete är ju i stort sett detsamma som övriga lärarinnors vid de privata skolorna, och att deras verksamhet, som ju direkt går ut på att för folkets barn utbilda goda lärarkrafter, skulle i någon mån vara mindre samhällsgagnelig än övriga lärarinnors torde icke med fog kunna göras gällande. Så länge dessa seminarier existera, bör alltså deras lärarkår av staten åtnjuta samma förmåner som övriga.

Eu annan sak är frågan, huruvida det ur samhällssynpunkt kan anses lyckligt, att dessa seminarier fortsätta sin verksamhet. Denna fråga bör givetvis skärskådas dels ur synpunkten av arbetets pedagogiska kvalitet, dels med tanke på behovet av de av dem utbildade lärarkrafterna, dels slutligen ur ekonomisk synpunkt. De sakkunniga hava tagit del av de officiella erkännanden, som lämnats om dessa seminariers pedagogiska resultat, men anse dock, att denna fråga faller utanför deras uppgift. Detsamma gäller beträffande det för närvarande förefintliga behovet av lärarkrafter på folkskolans område. För dessa båda frågors bedömande torde skolöverstyrelsen vara rätt forum.

Vad slutligen den ekonomiska sidan av saken beträffar, vilja de sakkunniga som sin mening uttala, att dessa seminariers verksamhet ur statlig synpunkt sett innebär en stor fördel. Sålunda erhålles här en utbildning av folkskollärarinnor, likvärdig statens egen, till en kostnad, som för statsverket betydligt understiger kostnaden vid motsvarande statsseminarier. Det synes därför ur statsekonomisk synpunkt vara mindre välbetänkt att äventyra dessa privata seminariers fortbestånd. Och så länge de existera, synes rättvisan fordra, att där arbetande lärarinnor ej bli sämre ställda än övriga vid privatskolor anställda lärarinnor.

I fråga om övriga statsunderstödda privata seminarier, skolköks- och småskoleseminarier, kunna samma synpunkter göras gällande. Frågan om deras fortbestånd torde böra i annat sammanhang efter prövning av skolöverstyrelsen företagas till avgörande, men så länge de existera, torde deras lärarpersonal böra åtnjuta samma förmåner som övriga vid privatskolor anställda.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

I detta sammanhang torde även böra framhållas, att en ändring i den av statsutskottet loreslagna riktningen av nu ifrågavarande bestanunelse för dessa seminariers lärarkar skulle medföra även andra ödesdigra fonder De s-u e nämligen uteslutas från delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt och de enskilda läroanstalternas vikariatskassa. För dessa förluster kunna de enskilda laroanstalterna icke hålla dem skadeslösa

De sakkunniga hemställa alltså, att ingen förändring vidtages i nu gällande

föStt^s^minaHum ““ tjäUStgÖra 1 av med skolan

fr-nnhinitfattSTk-e'in /'l b?5järta de synPunkter, som av de sakkunniga amhalhts, toide i allt fall sadana övergångsbestämmelser böra avfattas, att

de iararmnor, som for närvarande äro anställda vid ifrågavarande seminarier, ej berövas små nuvarande rättigheter med avseende på lärarinnornas pensionsanstalt och de enskilda läroanstalternas vikariatskassa. De sakkun-

eifskriuir 1 detja syfte0från den sistnämnda kassans ombudsmöte mottagit eu skrivelse med framhållande av vissa synpunkter i frågan

!lnSUdt<;n,a Sjflva ,skulle ett borttagande av nuvarande rättig- SS. f d‘,°ra Sa St0ra ^bigenheter, att såsom oavvisligt krav måste uppnå tal rlfrr/å eu gradvis skeende avveckling. Statsutskottets yttrande pa tal om följderna för de enskilda folkskoleseminarierna av eventuell be-

ochUSde ararprnwtl0l!en torde äga tillämpning även på denna fråga,

8/1994 sakkumnga tillåta s!g därför att anföra statsutskottets utlåtande nr 8 iy-4 sid, 81: »Dock böra härvid från Kungl. Maj:ts sida vederbörliga

införSén«!ter Vld^a?as ! sa. £od tld> att ifrågavarande seminarier icke ställas mtor onodiga svårigheter i avseende å ordnande av sin undervisning.»

Skolörerstyr elsen har även upptagit denna fråga till behandling och därvid antört följande.

\ ad angår den ifrågasatta ändringen i stadgandet rörande förläggning av amneslara rinnas tjänstgöring till läsa vdelning av med skolan förbundet’ lä-

km:nrSh-^T,Um’ 1 S'dte,att härvid endast högre lärarinneseminarium skulle unna ifrågakomma, ar det enligt överstyrelsens mening otvivelaktigt att eu sådan ändring skulle återföra bestämmelsen till vad med densamma ur-

dastDp nH nuV™?' -MaU har’ Där bestämmelsen gavs, säkerligen endast ^ tankt pa högre ararmnesemmanum, som åtnjöt anslag från reservaonsanslaget till privatlaroverk, d. v. s. från samma anslag som den skola dnll-Y11 rmil],arift, Vfr ^'bundet och som för detta skulle tjäna till övgrundS av' etf erhd -at’ SaS°m, de sakkunniga framhålla, 'särskilt på ko mit att nlk f n'hgn| nS Ut:Slag den 3 december 1914 bestämmelsen narie? såsom folkel r Sa’ gällt även andra lärår!nnesemi-

Ser Även om 'It TTn"’ +smaskoleseminarier och skolköksseminasén fi sb, 1 h t '11/01 ? tämhgen oegentligt, vill dock överstyrel-

®®?,. S'U del obetingat instämma i de sakkunnigas uttalande att rent

sakhgt sett niga befogade invändningar kunna göras mot den praxis som alunda utbildat sig. Då härtill kommer, att den ifrågasatta änE £ o n de sakkunniga pavisa, skulle bereda de av ändringen berördaSäroanstalterna och deras lärarinnor stora svårigheter och olä|enheter hnner sig

ring & vidhages ‘In ' t .Sakkurmi«as hemställan, att ingen föränd"

K g §al ande medgivande för ämneslärarinna att tjänstgöra i

lasdv delning av med skolan förbundet lärarinneseminarium.

Kungl. Maj:ts proposition' Nr 311. 33

1 detta sammanhang anser jag mig böra erinra, att jag under punkt 1 (10 av bilagan åttonde huvudtiteln till 1925 års statsverksproposition biträtt ett av skolöverstyrelsen förordat förslag rörande successiv indragning av de privata folkskoleseminarierna. I anslutning härtill hemställde jag under samma punkt om förslag till riksdagen att till understöd åt Ateneums folkskoleseminarium och Göteborgs kvinnliga folkskoleseminarium anvisa för budgetåret 1925—-1926 ett extra anslag av 14,000 kronor —- motsvarande anslag för innevarande budgetår är 16,000 kronor. I den framställning av styrelsen för Ateneum för flickor, som låg till grund för mitt ovanberörda förslag, hade styrelsen upptagit här ifrågavarande spörsmål till behandling och därvid uttalat sin vissa förhoppning att — därest Kungl. Maj:t skulle anse sig böra för 1925 års riksdag framlägga förslag till ändrade bestämmelser angående villkoren för statsbidragens utgående till lönetillägg ocli tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken och Kungl. Maj:t därvid skulle i likhet med statsutskottet vid 1924 års riksdag anse, att dessa bidrag icke borde utgå för tjänstgöring vid annat med skola förbundet lärarinneseminarium än högre sådant seminarium — Kungl. Maj:t samtidigt skulle föreslå en sådan höjning av det under särskild rubrik till Ateneums folkskoleseminarium utgående anslaget, att den tillfullo uppvägde den minskning i anslag från stat och kommun, som de av Kungl. Maj:t ifrågasatta förändrade villkoren komme att medföra. Enligt styrelsens beräkningar — vilka framginge av ett framställningen bifogat förslag till stat för seminariet för budgetåret 1925—1926 — skulle detta förutsätta en höjning av anslaget med 23,650 kronor. Under förutsättning att anslag beviljades till de i staten upptagna beloppen beräknades förlusten å seminariets verksamhet under året uppgå till 15,380 kronor. Styrelsen slutade med att hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, att Ateneums folkskoleseminarium måtte för budgetåret 1925—1926, under förutsättning av oförändrade bidrag av statsmedel till lärarlönerna, erhålla ett statsbidrag av 8,000 kronor eller, under förutsättning att inga statsbidrag till lärarlöner komme att utgå, ett statsbidrag av 31,000 kronor.

Såsom jag tidigare erinrat, har vidare i statsverkspropositionen reserverats ett anslag å 16,000 kronor till understöd åt utbildningskurser för lärarinnor i hushållsgöromål.

Detta anslag har utgått till två enskilda läroanstalter, nämligen Ateneums skolköksseminarium i Stockholm och Göteborgs skolköksseminarium. Såsom jag anförde i punkt 148 av statsverkspropositionen, hade styrelsen för Göteborgs skolköksseminarium, Göteborgs allmänna foikskolestyrelse, ifrågasatt eu höjning av understödet till det tidigare utgående beloppet eller 9,000 kronor, under det att styrelsen för Ateneum för flickor begärde samma anslag, som beviljats för budgetåren 1923—1924 och 1924—1925, eller 8,000 kronor, dock under förutsättning att läroanstalten fortfarande komme i åtnjutande av de bidrag av statsmedel till löne- och ålderstillägg samt till pensionsavgifter, vilka

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 174 höft. (Nr 214.) 3

34 Departe-

mentschefen.

Kungl. May.ts proposition Nr 214.

hittills utgått även för de vid skolköksseminariet anställda lärarinnorna. Skulle däremot 1925 års riksdag komma att fatta beslut om sådan ändring av gällande bestämmelser, att dessa understöd ej längre kunde erhållas, såge sig läroanstalten nödsakad att begära ett tilläggsanslag å 6,000 kronor, motsvarande hittills till nämnda ändamål utgående bidrag från stat och kommun.

Skolöverstyrelsen förklarade sig i utlåtande den 30 augusti 1924 anse. att för närvarande ej borde ifrågasättas högre anslag än 8,000 kronor till vardera läroanstalten. För den händelse beslut skulle komma att fattas vid- 1925 års riksdag, vilka skulle medföra indragning av de till lärarinnorna vid Ateneums skolköksseminarium hittills utgående understöden till löneoch ålderstillägg in. in., borde enligt överstyrelsens mening frågan om anslagtill sistnämnda läroanstalt upptagas till förnyad prövning.

Den i föreliggande fråga förebragta utredningen synes mig giva vid handen, att man med här ifrågavarande bestämmelse ursprungligen endast avsett de högre lärarinneseminarierna. Den nu föreliggande nödvändigheten att varhelst detta är möjligt begränsa statsutgifterna har — jämte det förhållandet, att inga egentliga sakskäl blivit anförda för ett bibehållande av den praxis, som så småningom blivit rådande — kommit mig att i denna Iråga instämma med det förslag, som gjordes av statsutskottet vid 1924 års riksdag. Jag bortser icke från att härigenom svårigheter komma att vållas för de seminarier, som härav beröras.

kran riksdagens sida har, såsom jag erinrade under ovanberörda punkt 100 angående de privata folkskoleseminarierna, antytts, att det torde vara nödvändigt att vid minskningen av anslaget till dessa seminarier framgå med stor varsamhet för att icke bringa seminarierna och deras lärarpersonal i oskäligt trångmål vid den förestående avvecklingen. Detta har ju i viss mån behjärtats genom de anslag till själva verksamheten vid seminarierna, som i det föregående berörts. Men när det gäller den här ifrågavarande rätten till tjänstgöringens förläggning och de på grund härav utgående lönetilläggen till lärarpersonalen kan jag ej annat än känna mig tveksam. Det är visserligen sant, att skolorna genom den av statsutskottet vid 1924 års riksdag föreslagna ändringen av hithörande bestämmelser skulle få se sina inkomster minskade på ett kännbart sätt, men a andra sidan kunna enligt mitt förmenande ganska starka skäl anföras för att här följa statsutskottets linje. Dessa skolor hava under åratal tack vare en praxis, som visserligen haft stöd i regeringsriittens ovanberörda utslag men som dock, enligt vad såväl de sakkunniga som skolöverstyrelsen framhålla, ursprungligen aldrig torde hava avsetts, erhållit högst väsentliga tillskott av statsmedel. Nu, när strän- ■ gare bestämmelser överhuvudtaget synas böra genomföras på detta område, torde det ej längre vara skäl att fasthålla vid denna praxis.

I ett hänseende har jag dock funnit nödigt att föreslå eu modifikation

35 Kungl. Maj:tu proposition Nr 214.

däri. De sakkunniga hava, som redan nämnts, framhållit, att, om statsmakterna oj skulle behjärta de av dem framhållna synpunkterna, i allt fall sådana övergångsbestämmelser torde höra avfattas, att de lärarinnor, som för närvarande äro anställda vid dessa seminarier, ej berövas sina nuvarande rättigheter med avseende på delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt och de enskilda lärarinnornas vikariatskassa.

Åtgärder i den av do sakkunniga antydda riktningen torde vara nödvändiga, för att icke dessa lärarinnor skola oförskyllt råka i eu svår ställning. Kostnaderna för statsverket vid ett bifall härtill torde därjämte bliva helt obetydliga, och torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles, efter verkställd ytterligare utredning i ämnet, utfärda de bestämmelser i detta hänseende, som kunna befinnas erforderliga för tillvaratagande av lärarinnornas berättigade intressen.

Beträffande slutligen anslaget till understöd åt utbildningskurser för lärarinnor i hushållsgöromål synes mig detta, med hänsyn till vad förut anförts och i likhet med vad som varit fallet föregående år, böra bestämmas till 16,000 kronor, att under de villkor, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt föreskriva, utgå till styrelsen för aktiebolaget Ateneum för flickor i Stockholm och till Göteborgs allmänna folkskolestyrelse med högst 8,000 kronor till vardera.

Vid behandlingen av frågan om anslag till privatläroverken föreslog statsutskottet vid 1924 års riksdag, att riksdagen måtte föreskriva, att såsom villkor för lärarpersonalens avlöning vid statsunderstödda enskilda läroanstalter enligt de av riksdagen antagna grunderna skulle gälla följande bestämmelse:

Uppdelning i parallellavdelning av årsklass sker med iakttagande därav, att, vad angår stadium, motsvarande real- och flickskola, minst 35 och beträffande stadium, motsvarande gymnasiet, minst 30 lärjungar komma på varje avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning inom densamma upprättas, dock att, där bristande lokalutrymmen därför lägga oöverkomliga hinder i vägen, antalet lärjungar må i fråga om stadium, motsvarande real- och flickskola, efter skolöverstyrelsens beprövande kunna begränsas till minst 30.

Såsom motiv för nämnda förslag anförde statsutskottet bland annat, att enligt gällande bestämmelser för de allmänna läroverken såsom regel i varje för viss klass eller ring bestämd avdelning undervisades i realskolan högst 35 och å gymnasiet högst 30 lärjungar; att utskottet tidigare tillstyrkt av Kungl. Maj:t framlagt förslag om eu höjning till 35 av det för bildande av parallellklass normala medeltalet lärjungar i läsavdelning av kommunal mellanskof, dock med den jämkningen, att, där bristande lokalutrymmen därför lade oöverkomliga hinder i vägen, antalet lärjungar kunde efter skolöverstyrelsens beprövande begränsas till minst 30, och att utskottet, som vid en granskning av förhållandena vid privatläroverken funnit, att en vidsträckt

Delning i parallellavdelningar

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

uppdelning av parallellavdelningar dar ägde rum, icke tunne skäligt, att privatläroverken i förevarande hänseende intoge en i förhållande till statens läroverk så synnerligt gynnad ställning.

Mot detta utskottets förslag anmäldes reservation i syfte att eu utredning i ilrendet skulle företagas, innan ändringar enligt utskottsmajoritetens hemställan skedde i nu gällande bestämmelser. Som skäl för detta yrkande framhölls, att det mot den ifrågasatta förändringen hade erinrats, att, då liertalet flickskolor endast i ringa utsträckning förfogade över klassrum, som rymde ens 30 lärjungar, den föreslagna skärpningen komme att för många skolor medföra nödvändigheten antingen att avvisa åtskilliga av sina lärjungar samt i sammanhang därmed omedelbart avskeda överflödiga lärarinnor, eller ock att på egen bekostnad upprätta och underhålla parallella avdelningar, något som dock utan tvivel komme att överstiga flertalet skolors ekonomiska bärkraft.

En av de sakkunniga med anledning härav företagen undersökning av hithörande förhållanden vid privatläroverken har givit till resultat, att av de 100 privatskolor, beträffande vilka uppgifter inhämtats, under höstterminen 1924 34 alldeles saknat parallellklasser och 22 andra haft sina klasser delade i avdelningar på ett sådant sätt, att även med tillämpning av statsutskottsmajoritetens principer ingen sammanslagning av avdelningar skulle hava varit nödvändig. Endast 44 skolor skulle alltså beröras av nämnda princi pers genomförande. Av dessa 44 skolor skulle emellertid ej mindre än 26 endast behöva indraga 1 klass var, 11 2 klasser, 4 3 klasser, 2 4 klasser och 1 5 klasser. Sammanlagda antalet klasser, som enligt ovan anförda grunder skulle indragas, belöpte sig till 73.

Härefter hava de sakkunniga till en början anfört åtskilliga förklaringsgrunder till att parallellavdelningarna inom vissa privatskolor öro mindre än sådana avdelningar vid de allmänna läroverken (betänkandet sid. 65). Efter ett påpekande av det förhållandet, att upprättandet eller bibehållandet av små parallellavdelningar medföra ökade kostnader icke blott för statsverket utan även i hög grad för skolorna själva, hava de sakkunniga beträffande själva frågan om en begränsning av klassavdelningarnas storlek anfört bland annat följande.

Några av de mest befogade och oftast hörda anmärkningarna mot våra dagars undervisning äro, att vid denna individerna för litet komma till sin rätt och att den leder till mekanisering och jämnstrukenhet. Den kanske viktigaste orsaken till detta förhållande har man funnit i det stora lärjungantalet i varje klassavdelning som, utom det att det gör undervisningen mindre fruktbärande för lärjungarna och på samma gång mer krävande för läraren, även så gott som tvingar denne att undvika den individualisering, som för lärjungarnas utveckling är så viktig. Statsmakterna hava tidigare behjärtat detta. I samband med den sista läroverksreformen föreskrevs det, att i varje gymnasieavdelning, som förut kunde bestå av iinda till 35 lärjungar, högst 30 lärjungar Ange undervisas. När senare den kommunala mellanskolan inrättades, bestämdes, att dess avdelningar skulle bestå av högst 30 lärjungar. De sakkunniga vilja i detta sammanhang även erinra därom, att 1918 års skolkommission i sitt betänkande föreslagit, att klassavdelning

37 Kanyl. Maj.is proposition Nr 214.

inom realskolan och flickskolan för framtiden skulle bestå av högst 150 lärjungar, vilket förslag ju innebär, att ny parallellavdelning skulle upprättas, om klassens lärjungantal uppgick till över 30. Beträffande gymnasiet hemställde skolkommissionen, att ny parallellavdelning här skulle bildas, om ringens lärjungantal översteg 25.

Vid sådant förhållande vore det, enligt de sakkunnigas mening, en åtgärd i reaktionär riktning, eu åtgärd, som stode i skarpaste motsats till moderna pedagogiska strävanden, om man för de enskilda läroanstalterna krävde införande av samma bestämmelser beträffande lärjungantalet i de olika klassavdelningarna, som trots däremot riktad kritik ännu gälla för de allmänna läroverken, och detta av eu föregiven hänsyn till rättfärdighet och likställighet, som icke tillämpas i övrigt, när det gäller den kvinnliga ungdomens högre utbildning.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga tillika framhålla, att avseende i nu förevarande fråga även torde böra fästas vid föräldrars och målsmäns önskningar. Det är på grund av dessas bidrag till skolornas underhåll, genom de jämförelsevis höga terminsavgifterna, vilka av ålder varit och fortfarande torde vara skolornas förnämsta inkomstkälla, som dessa över huvud taget kunna uppehållas. Det synes då vara en ganska skälig fordran, att även deras röst i denna fråga får göra sig hörd. Och föräldrarnas ståndpunkt härvidlag har ofta kommit till uttryck.

De sakkunniga hava dock, med hänsyn till vikten av besparingar för statsverket, funnit skäl föreligga, att vissa rimliga restriktioner företagas beträffande de enskilda skolornas rätt att uppdela årsklasser i parallellavdelningar. Då de kommunala mellanskolornas klassavdelningar sedan gammalt beräknats omfatta högst 30 lärjungar, ett lärjungantal, som riksdagen så sent som år 1924 för sin del godkände, och då skolkommissionen föreslagit samma lärjungantal för klasser i framtidens realskola, synes ett visst fog finnas för att i regeln stanna vid denna siffra.

De sakkunniga hava i detta hänseende gjort eu undersökning av huru förhållandena vid de enskilda läroverken skulle gestalta sig, om ett lärjungantal av över 30 krävdes för rätt att upprätta en parallellavdelning. Denna undersökning har givit det resultat, att utöver de 56 skolor, som icke skulle beröras ens genom ett genomförande av de principer för delning av klass, som statsutskottet föreslagit, ytterligare 27 skolor skulle förbliva oberörda av eu bestämmelse, sådan som den av de sakkunniga nu ifrågasatta. Vid 17 skolor skulle däremot förändringar behöva genomföras. För de flesta av •lossa skulle det blott gälla slopandet av 1 parallellklass, vid fyra 2, vid eu skola 4 klasser. Sammanlagda antalet parallellklasser, som sålunda skulle indragas, utgör 24.

Denna undersökning synes giva ytterligare stöd åt den mening de sakkunniga här vilja göra gällande. Eu övergång från nuvarande förhållanden till en ny ordning skulle nämligen för ett stort antal skolor underlättas, om man fastsloge, att delning i parallcllklasser finge ske, när klassens lärjungantal överskrede 30.

Beträffande gymnasialstadiet borde, i överensstämmelse med skolkommis

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

sionens ovan nämnda förslag- och i viss analogi med vad här ovan föreslagits, gälla, att uppdelning i parallellavdelningar därstädes skulle ske med iakttagande därav, att 25 lärjungar komme på varje avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning därinom upprättades.

Vad angår klass, som en gång delats i parallellavdelningar, kan fråga uppstå, om dessa under alla förhållanden skola förenas, då klassens sammanlagda lärjungantal sjunker till 30, respektive 25. Här synes man böra gå fram med en viss varsamhet, enär det ombyte av lärare, som måste följa med en sådan sammanslagning, i regeln är av ondo, ej minst på ett högre stadium. Vid de allmänna läroverken synes här också olika praxis råda. De sakkunniga vilja i nu förevarande avseende föreslå, att, om klass i minst tre år varit delad, sammanslagning av avdelningar ej behöver ske på det skolans stadium, som representeras av klasserna VI—Vill och gymnasiet, så vida ej lärjungantalet sjunker till 25, på gymnasiet 20.

De sakkunnigas undersökningar hava ådagalagt, att, även med den modifikation i statsutskottets förslag, som här ifrågasatts, icke alla skolor med sina nuvarande lokaler skulle kunna efterkomma nämnda restriktiva bestämmelser. Då man icke rimligtvis lärer kunna begära, att skolorna skulle låta ombygga sina skolhus, torde, såsom redan reservanterna i statsutskottet uttalat, följden av den ifrågasatta skärpningen för dessa skolor närmast bliva den, att de måste avvisa åtskilliga av sina nuvarande lärjungar samt att i sammanhang därmed ett antal lärarinnor bleve överflödiga. Med hänsyn till dessa svårigheter synes det nödigt, att till de nya bestämmelserna foga det tillägg, att, där bristande utrymmen i nuvarande lokaler därför lägga oöverkomliga hinder i vägen, antalet lärjungar må i fråga om stadium, motsvarande real- och flickskola, efter skolöverstyrelsens beprövande kunna begränsas.

Vid tillämpningen av nu föreslagna restriktioner torde för (ivrigt böra tillses att ej rent orimliga konsekvenser uppstå. Bestämmelserna få ej så mekaniskt tillämpas, att, om t. ex. en eller annan lärjunge vid höstterminens början oväntat uteblir, två klassavdelningar omedelbart sammanslås och respektive skola ser sig nödsakad att avskeda en redan förordnad lärarinna. Anställandet av lärarkrafter måste ske i tid, såsom 1924 års riksdag i eu likartad fråga beträffande kommunala mcllanskolor (riksdagens skrivelse den 23 maj 1924, nr 181) ävenledes erinrat. Avgörandet om delning eller icke delning av klass under ett läsår måste därför i regeln träffas redan vid närmast föregående vårtermins slut. Vid nu förevarande skolor lärer det böra ankomma på skolöverstyrelsen att med stöd av uppgifter om det förväntade antalet lärjungar per klass och, såsom ovan nämnts, även klassrummens storlek, på vederbörande skollednings förslag i god tid bestämma, om klass må delas eller ej.

De sakkunniga hava vidare uppställt ett alternativt förslag rörande delning av klass och därvid anfört följande:

Kung!. Maj:ts proposition Kr 214. 39

Genom av de sakkunniga senast föreslagna bestämmelser torde vissa av do svårigheter, som komma att uppstå på grund av tjänstgöringens omläggning, i någon män kunna hävas. Det är emellertid att förutse, att för många skolor kravet på större klassavdelningar kommer att kännas hårdare, enär det strider mot en princip, som för ett stort antal skolor betraktats och betraktas som en livsprincip. Det vore därför, enligt de sakkunnigas mening, högligen önskvärt, om skolorna i sist berörda avseende finge möjlighet att åtnjuta den frihet, som av ålder tillkommit enskilda läroanstalter. Givetvis får emellertid denna frihet icke leda därhän, att statens utgifter för det privata skolväsendet ökas.

De sakkunniga vilja med hänsyn till nu nämnda förhållanden förorda, att statsunderstödd skola må, på ansökan, fortfarande erhålla rättighet att dela . klasser i mindre klassavdelningar än tidigare föreslagits, under villkor dock att lönetillägg och tillfällig löneförbättring samt dyrtidstillägg icke rekvireras av skolan för större antal lärarkrafter, än som vid en på här förut angivet sätt gjord uppdelning av klasser i klassavdelningar hade erfordrats. Sådan skola bör, ändock att statsbidrag av ovan nämnda slag icke utgår till hela lärarpersonalen, avlöna samtliga lärare efter i gällande bestämmelser för avlöningen av lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter stadgade grunder. De lärarinnor, som sålunda helt och hållet skulle avlönas av skolorna själva, borde på vanligt sätt äga lönetursrätt och vid behov åtnjuta bidrag från vikariatskassan.

Det är tydligt, att endast få skolor äga en sådan ekonomisk ställning, att de kunna åtaga sig de ökade utgifter, som skulle bliva följden av nu nämnda förslag. Men det vore för skolväsendets fria utveckling av värde, om några skolor i förevarande avseende finge behålla sin frihet. För staten skulle förslaget icke innebära någon merkostnad.

Skolorna hava i sina avgivna yttranden i allmänhet icke haft något att Yttranden, erinra mot de sakkunnigas förslag. Fn skola håller visserligen före, att den föreslagna minimisiffran för delning — 30 — måste anses vara för stor av pedagogiska skäl, och en annan skola anfört som sin åsikt, att ett elevantal av 30 i en klass är svårt att förena med effektiv undervisning och personlig omvårdnad om eleverna. Fn tredje skola befarar, att, om förslaget antages, de små avdelningarna efter hand komma att helt försvinna och med dem också möjligheten att pröva metoder, som blott kunna försökas i klasser med begränsat antal lärjungar. Åtskilliga skolor uttrycka sin tillfredsställelse med de sakkunnigas alternativt framställda förslag •— rätt för skola att på egen bekostnad upprätta mindre parallellavdelningar — men uttala samtidigt farhågor för att kostnaderna härför skola lägga oöverstigliga hinder i vägen för ett dylikt förfaringssätt.

Skolöverstyrelsen har i allt väsentligt instämt i de synpunkter på denna fråga, som anlagts av de sakkunniga och av dem närmare utvecklats. Skolöverstyrelsen har därvid anfört:

Överstyrelsen vill för sin del i anslutning till de sakkunniga betona, att det i regeln ej torde vara något affärsintresse för en skola att upprätta många relativt små lärjungavdelningar, då varje sådan avdelning oavsett statsunderstödet givetvis medför avsevärda kostnader för skolan. Motivet

40 Kung!. Maj:ta proposition Nr 214.

t.jx-de snarast cell väsentligen vara ett ideellt pedagogiskt intresse att göra skolans verksamhet mera effektiv. Det vore förvisso till skada för privatlaroverkens undervisande och uppfostrande verksamhet att i berörda avseende vid dem införa samma bestämmelser, som gälla för de allmänna läroverken bestämmelser, som föranlett ofta upprepade och befogade klagomål over alltför störa lär | ungavdelningar med därav följande olägenheter. Då e ^ genomförande vid privatläroverken av dessa bestämmelser, låt vara med någon modifikation tillika skulle medföra betydande svårigheter och i många tall omöjliggöras till följd av bristen på klassrum av erforderlig storlek och därtill gorå ett alltför stort antal lärarinnor överflödiga, finner sig övorsty-

iQo^n« -i jVStyJka ;sä lån8't gående restriktioner, som statsutskottet vid . 1924 ars riksdag föreslagit.

De svårigheter, som de enskilda skolornas nuvarande lokaler i allmänhet erbjuda för lärjungarnas sammanförande till klassavdelningar om 30 ä 35 Jarjungar belysas i någon män av den översikt över klassrummens antal och storlek vid de statsunderstödda pnvatläroverken, som överstyrelsen låtit sammanställa. Emellertid måste det på samma gång medgivas vara särdeles rimligt, att privatläroverkens hittills obegränsade frihet på förevarande område beskäres och att med hänsyn till vikten av besparingar vissa restrikhva bestämmelser givas beträffande dessa skolors rätt att upprätta parallellavdelnmgar. I sådant syfte hava de sakkunniga, under hänvisning bland annat till bestämmelserna rörande kommunala mellanskof!- samt skolkommissionens uttalande och förslag i förevarande fråga, föreslagit, att uppdelning i parallellavdelningar av årsklass må ske med iakttagande därav att vad ånger stadium, motsvarande real- och flickskola, minst 30 och beträffande stadium, motsvarande gymnasiet, minst 25 lärjungar komma på varje avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning inom densamma upprättas, dock att, där bristande lokalutrymmen därför lägga oöverkomliga hinder ! vagen, antalet lärjungar må i fråga om stadium, motsvarande real och flickskola, efter skolöverstyrelsens beprövande kunna begränsas De okgen betel-, som ett genomförande av detta förslag skulle medföra, synas särskilt pa grund av den i förslaget inlagda möjligheten till modifikationer’ icke vara större, an att de böra kunna övervinnas, och då på denna vä»’ sammaSkU P °rnäS avsevarda besparingar, får överstyrelsen tillstyrka det-

Hur forfaras bör i vissa av de sakkunniga tänkta fall, såsom när i eu klass som eu gång delats i parallellavdelningar, lärjungantalet sedan sjuiiker till eller under 30, respektive 25, därom torde särskilda tillämpningsföreskrifter hora av Kung], Majrt utfärdas, och synas härutinnan de av de sakkunniga för berörda fall och i andra hänseenden föreslagna bestämmelserna vara lämpliga. ö

Såsom i redogörelsen för de sakkunnigas förslag omförmälts hava de sakkunniga såsom eu utväg att i någon mån ytterligare begränsa de olägenheter, som kunna uppkomma genom tjänstgöringens omläggning, och på samma gång bereda skolor möjlighet att på egen bekostnad dela klasser i mindre avdelningar, än som eljest enligt de nya bestämmelserna skulle vara tillåtet, föreslagit ett tilläggsstadgande i löneförfattningen av innehåll, att statsunderstödd skola på ansökan fortfarande må erhålla rättighet att på vissa villkor dela klasser i mindre klassavdelningar än som förut föreslagits.

41 Kunijl. Maj:ts proposition Nr 214.

Beträffande detta förslag liur skolöverstyrelsen anfört, att dot vore uppenbart att ett sådant stadgande endast undantagsvis kunde få någon praktisk tillämpning. Då emellertid det därmed avsedda syftet voro bebjärtansvärt och dess genomförande ej skulle medföra några direkta kostnader för staten, ansåge sig överstyrelsen ej böra avstyrka berörda förslag.

Statskontoret har uttalat sin anslutning till de sakkunnigas förslag rörande indelning i parallellavdelningar, då detsamma måste anses vara ägnat att tillgodose statsverkets intressen med behörigt beaktande av de särskilda förhållandena vid olika privatläroverk, men statskontoret har tillika förmält sig utgå därifrån, att endast i undantagsfall dispens körnare att meddelas.

Emot de av de sakkunniga framförda synpunkterna har jag icke funnit Depurtenågot väsentligt att erinra. Jag vill alltså uttala min anslutning till de av mentschefe de sakkunniga uppdragna riktlinjerna.

Vad så beträffar frågan, huru man skall förfara, när bristande lokalutrymmen lägga oöverstigliga hinder i vägen för eu uppdelning av klasserna i enlighet med dessa riktlinjer, har jag även funnit mig böra ansluta mig till de sakkunniga. Av den av skolöverstyrelsen verkställda, i dess utlåtande omförmälda utredningen synes framgå, att svårigheterna för ett genomförande av de strängare bestämmelserna på sina håll bliva betydande. Till grund för de av skolöverstyrelsen företagna beräkningarna av det antal lärjungar, som varje klassrum kan inrymma, har lagts en golvyta av 1,5 kvadratmeter för lärjunge, varjämte tillsetts, att eu luftkub av minst fem kubikmeter för lärjunge ej underskridits. Höstterminen 1924 utgjorde antalet undervisningsavdelningar, de förberedande klasserna ej inräknade, 1,232. Hela antalet klassrum, alltså även klassrummen för de förberedande avdelningarna inräknade, utgjorde samtidigt 1,484. Av dessa hade enligt nyssnämnda beräkningsgrunder — 148 plats för högst 15 lärjungar, 323 plats för 15 19 lärjungar, 439 plats för 20—24 lärjungar, 327 plats för 25—29 lärjungar,

178 plats för 30—34 lärjungar och 69 plats för 35 lärjungar och därutöver.

Att med utgångspunkt från dessa siffror beräkna antalet fall, där eu sammanslagning av klassavdelningar i enlighet med de av mig nu förordade grunderna skulle bliva erforderlig, har jag icke ansett nödigt att verkställa, då denna beräkning ju endast kunde bliva ytterst approximativ, grundad som den bleve på ett flertal svårberäkneliga eller t. o. in. oberäkneliga faktorer. Men, som jag nyss sade, för närvarande torde det i icke så få fall visa sig omöjligt att genomföra de skärpta bestämmelserna. För övrigt anhåller jag att få återkomma till denna fråga längre fram i samband med frågan om erforderliga övergångsbestämmelser.

Vad beträffar frågan, liur man skall förfara, när exempelvis lärjungantalet i en klass, som en gång delats i parallellavdelningar, sjunkit till eller under 30, respektive 25, torde det lämpligen böra få ankomma på Kung!. Maj:t att

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 21å.

efter provning i vane särskilt fall medgiva bibehållande av sådan uppdelning.

Det stora värde, som — enligt vad som framgår såväl av de sakkunnigas utlåtande som av vad i flera yttranden blivit anfört — från åtskilliga skolledningars sida av pedagogiska skäl sättes på möjligheten att uppdela klasserna i jämförelsevis små avdelningar, har kommit mig att såsom eu alternativ lösning av denna fråga ansluta mig till de sakkunnigas förslag om lätt för eu skola att helt och hållet på egen bekostnad uppdela en klass i mindre parallellavdelningar än vad de allmänna bestämmelserna medgiva. Jag är fullt ense med skolöverstyrelsen i att detta alternativa system endast torde kunna komma till användning i undantagsfall — skolornas ekonomiska förhållanden torde i de flesta fall komma att lägga oöverstigliga hinder i vägen härför — men genom ett bifall till förslaget hålles dock denna möjlighet öppen. De närmare föreskrifter, som kunna komma att bliva nödvändiga med anledning härav, torde framdeles böra utfärdas av Kungl. Maj:t efter skolöverstyrelsens hörande.

Ytterligare delning alldags.

De sakkunniga.

Då de sakkunniga haft kännedom om att vid åtskilliga skolor klasser eller klassavdelningar ytterligare uppdelas vid undervisningen i vissa ämnen, hava de föreslagit eu undersökning i detta hänseende och därvid kommit till det resultatet, att undervisning i delad klassavdelning i många skolor förekommit i avsevärd utsträckning. Åtskilliga skolor hava tydligen använt denna metod för att undvika den dyrare åtgärden att fullständigt dela en klass i tva skilda avdelningar. Vad de olika ämnena vidkommer, ha dels vid undervisning i huslig ekonomi och slöjd, stundom även teckning, klassavdelningar ytterligare uppdelats i smärre grupper, dels har även i vissa läroämnen, såsom svenska, främmande språk och matematik, sådant flerstädes sicett. I vissa skolor är språkföljden för de främmande språken valfri. Det hander därvid ofta, att språkavdelningar bliva olika störa, och man har da delat den större avdelningen i två mindre. På sina ställen har även i andra ämnen såsom naturkunnighet och geografi, uppdelning förekommit,

Beträffande denna fråga hava do sakkunniga anfört:

Beträffande ovannämnda övningsämnen har uppdelningen varit av förnallandena pakallad. I gällande bestämmelser om statsunderstöd till undervisningen i huslig ekonomi förutsättes, att undervisningsavdelningarna här aro jämförelsevis små. Arbetet i skolköket fordrar, om det skall bliva effektivt, att ej alltför raanga lärjungar samtidigt deltaga däri. Detsamma gäller om undervisningen i slöjd. I detta ämne äro även de allmänna läroverkens iarjungar delade i grupper, som äro mindre än de vanliga klasserna

\ ad delning av klass vid undervisning i läroämnen angår, finnes en motsyanghet vid de allmänna läroverken för närvarande endast så till vida att vid laboratioiier i de naturvetenskapliga ämnena sådan delning plägar äga

!™“j_ Att <len ,aven i aijdra Nanen är av nytta, speciellt i sådana, där mycken ovmng ar nödvändig, såsom i språk och räkning, i synnerhet i de

Kungi. Majli* proposition Nr 214.

tall, då deu vanliga klassavdelningen är stor, säger sig självt och torde icke vidare behöva förklaras.

Det är emellertid tydligt, att om restriktioner företagas beträffande skolornas rätt att uppdela årsklasser i parallellavdelningar, man också måste begränsa skolornas frihet att dela klassavdelningarna vid undervisning i vissa ämnen. Eljest kunde ovan nämnda restriktioner bliva fullständigt illusoriska.

Såsom i det föregående påvisats, är det för effektiviteten av undervisningen i huslig ekonomi och slöjd nödvändigt, att en klass, som uppnått viss storlek, delas i två avdelningar, som på olika tider undervisas i ämnet. Det blir vid denna delning nödvändigt att även sysselsätta den andra undervisningsavdelningen, och på detta sätt kan, pa grund av schematekniska svårigheter, undervisning med delad klass även i ett eller annat läroämne bliva påkallad. Även av andra skid torde frihet böra givas åt skolorna att vid Undervisningen i vissa ämnen ytterligare dela klass, som hav ett stort läijungantal. Men givetvis böra missbruk förebyggas.

De sakkunniga vilja i detta sammanhang erinra om att 1918 års skolkommission förordade delning av klass vid undervisningen i vissa ämnen. Skolkommissionen uttalade, att förutom de naturvetenskapliga ämnena biologi, fysik och kemi, där vid laborationsövningar lärjungarnas uppdelning å skilda undervisningsavdelningar redan i betydande utsträckning vunnit tillämpning, även ämnena främmande språk, svenska och matematik kunde draga avsevärd fördel av sagda anordning. Då lärjungantalet i cn klass överstege ett visst antal, förslagsvis IG, borde delning i två undervisningsavdelningar kunna äga rum. Kommissionen ansåg, att föreskrift borde givas därom, att med angivna inskränkning undervisningen under ett visst högsta antal veckotimmar måtte kunna meddelas i delad klass. Detta antal borde för realskola utan parallellavdelningar fastställas till It) samt vid annan realskola i proportion därtill. Med avseende på ämnena slöjd och liushållsgöromål fann kommissionen uppenbart, att motsvarande behov av reducerade lärjungavdclningar vore för handen. Med hänsyn till de olika förhållandena vid skilda läroverk ville kommissionen icke härvidlag genom generella föreskrifter reglera uppdelningsmöjligheterna utan föreslog, att skolöverstyrelsen efter framställning i varje särskilt fall skulle beträffande nu nämnda ämnen äga rätt att medgiva erforderlig uppdelning vid undervisningen. Beträffande undervisningen i flickskolor förordade kommissionen likartade bestämmelser, som här ovan anförts angående realskolan.

De riktlinjer skolkommissionen sålunda angivit torde, enligt de sakkunnigas mening, i nu förevarande avseende kunna följas. Erforderlig delning av klass i mindre undervisningsavdelningar i vissa ämnen borde kunna på särskild framställning beviljas av skolöverstyrelsen. En garanti för att sådan delning icke antager alltför stora proportioner ligger, utom i överstyrelsens prövningsrätt, även däri, att genom nu ifrågavarande uppdelning respektive skolor åsamkas icke oväsentliga utgifter.

Emot de sakkunnigas förslag i detta hänseende hava i allmänhet inga anmärkningar gjorts. Eu skola har framhävt vikten av att vid delning av klass i ämnena huslig ekonomi och slöjd skolorna böra erhålla understöd åtminstone för de ökade timmarna i dessa ämnen. Skolöverstyrelsen hai ansett, att uttryckligt stadgande borde givas i själva löneförfattningen för privatläroverken rörande skolornas rätt i detta hänseende.

Yttranden.

44 Departe-

mentschefen

Timlärare.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

sur

Skolöverstyrelsen har därefter anfört följande:

Såsom de sakkunniga framhålla och enligt vad överstyrelsen i övrim har r bekant> förekommer vid privatläroverken dylik uppdelning i avsevärd

rl n i vi T'. I ■. ^ J . 11 • .. .

, , .. , . . , i. w , v_.Aivuir kx v luv uuuuwmuii i avsevara

utsträckning av skäl och för ändamål, som de sakkunniga närmare utveckla, let ar enligt överstyrelsens erfarenhet i vissa fall nödvändigt, i andra fall synnerligen önskvärt för undervisningens ändamålsenliga anordning och bednvande, att möjlighet för skolan att göra en sådan uppdelning av klass bibehalles, men tydligt är tillika, att skolornas frihet i detta avseende ej kan amnas ouegransad, om det skall bliva någon mening med restriktionerna beträdande ratten att uppdela årsklasser i parallellavdelningar. Önskvärt vore,, att härvid nagra bestämda normer kunde uppställas. Överstyrelsen ser sig emellertid icke i stånd att nu föreslå några sådana utan måste åtnöja sig med att i likhet med de sakkunniga hänvisa till de riktlinjer för eu dylik uppdelning av klasser, vilka skolkommissionen i sitt betänkande angivit. i övrigt inskränker sig överstyrelsen till att i denna punkt tillstyrka de sakkunnigas förslag, att delning av klass i mindre undervisningsavdel- ’ vlssf a.m.nen må på särskild framställning beviljas av överstyrelsen. Ltt stadgande härom bör infogas i löneförfattningen i anslutning'till bestämmelserna om. skolas rätt att uppdela årsklass i parallellavdelningar De närmare tillampmngsbestämmelser, som i berörda avseende tilläventvrs kunna erfordras, torde böra meddelas av Kungl. Maj:t.

De av de sakkunniga i denna fråga framförda synpunkterna synas mig värda allt beaktande. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles, sedan skolöverstyrelsens yttrande inhämtats, meddela de tillämpningsbeslämmelser, som för reglerande av klassernas uppdelning på mindre undervisningsavdelningar kunna bliva erforderliga

Med hänsyn till de svårigheter, som eu vidgad tjänstgöringsskyldighet och sammanslagning av parallellavdelningar komma att medföra för privat- 1 a ro verkens lärarpersonal bland annat därigenom, att efter hand ett stort antal amneslärannnebefattningar kommc att indragas, hava de sakkunniga för att minska svårigheterna föreslagit, jämte särskilda övergångsbestämmelser, varom mera framdeles, vissa åtgärder av mera permanent karaktär, detta delvis i syfte att undanröja redan nu existerande olägenheter.

I detta hänseende anföra de sakkunniga huvudsakligen följande:

För närvarande bestrides undervisning i viss, stundom ganska stor utsträckning av timlarare. Dessa utgöras till eu del, särskilt vid de enskilda s -o ornas gymnasier av lärare, som hava sin huvudsakliga sysselsättning vid MatsWoverken Andra åter aro uteslutande anställda vid privatskolorna.

feaval av statsutskottet vid 1924 års riksdag som ock inom riksdagens , aj[irai. Arågasattes, att i samband med eu omreglering av tjänstgörino-sförhallandena vid privatläroverken timlärarna i första rummet skulle avskeda*

hllShp n bire<Ja manga ämneslärare med full tjänstgöring som möjligt tillfälle att stanna pa sina platser. "Vid små undersökningar om konsekvenserna av nu ifrågasätta förändringar hava de sakkunniga utgått från detta beslag. De sakkunniga äro likväl av den mening, att det i praktiken mångenstädes kommer att visa sig omöjligt att avskeda samtliga timlärare tossa representera i vissa fall sådana ämnen, där undervisning icke kan

4f>

Knngl. Maj:ks proposition AV 2t-1

bestridas av skolans Övriga lärare, i andra fall eu högre kompetens, som är erforderlig på ett högre stadium.

Genom de av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelserna skulle visserligen ingen nu anställd ämncslärare med full tjänstgöring pa grund av de förändrade bestämmelserna behöva entledigas, men när nuvarande ämneslärare avgå ur tjänsten, kunna ämneslärarbefattningar indragas. I sådana fall kan sannolikt i allmänhet icke den med sådan befattning förenade undervisningsskyldigheten fullständigt fördelas på vid skolan kvarstående ämneslärare, utan en rest uppstår, som nödvändiggör anlitande av timlärare till undervisningens bestridande.

Såväl denna omständighet som den ovan påpekade, att av pedagogiska skål eu del timlärare måste bibehållas, giva de sakkunniga anledning att antaga, att timlärarsystemet kommer att fortfara, kanske i ganska stor utsträckning. Detta antagande får ytterligare ett stöd därutav, att redan nu på liera ställen det förhållandet äger rum, att lärarinnor vare sig av hälsoskäl eller av hänsyn till dem åliggande plikter att vårda ett hem icke vaga åtaga sig full tjänstgöring efter nu gällande bestämmelser. Skulle medeltjänstgöringen, på sätt förslagits, ökas, torde ännu flera lärarinnor av anförda skäl förmås att hellre antaga timlärartjänst.

Den utveckling, som de sakkunniga sålunda förutse, skulle på nianga håll, särskilt på mindre orter, där det kan möta avsevärda hinder att erhålla kompetenta timlärare, kunna leda till betänkliga svårigheter både för skolorna och lärarkåren, om ej åtgärder vidtagas för att förbättra timlärarnas ställning.

De olägenheter, varöver timlärarna hava mest anledning att klaga, äro att de, även om deras tjänstgöring till omfattningen närmat sig full tjänstgöring, icke få i någon mån tillgodoräkna sig denna för uppflyttning i högre lönegrad, och att de vid sjukdomsfall icke äga rätt till vikariatsbidrag från de enskilda läroanstalternas vikariatskassa.

Det vore, enligt de sakkunnigas mening, högligen önskvärt, att i sammanhang med nu föreslagna förändringar beträffande ämneslärares tjänstgöring, timlärarnas ställning stärktes. I detta avseende skulle en sådan bestämmelse vara av stort värdemått en timlärarinna, som i två år tjänstgjort vid statsunderstödd enskild läroanstalt med en undervisningsskyldighet av minst 13 veckotimmar för år räknat, finge för sådan tjänstgöring tillgodoräkna sig ett tjänstår i och för kommande uppflyttning i högre lönegrad.

Likaledes vore det önskvärt, att timlärarinna med sådan tjänstgöring, som ovan omtalats, finge rätt till vikariatsbidrag från nämnda vikariatskassa. 1 och för sig synes kravet på en dylik rätt skäligt, då såväl lärarinnor i de förberedande klasserna med minst 15 veckotimmars undervisning som ock lärarinnorna i visst övningsämne (gymnastik) med minst 4 veckotimmars tjänstgöring erhålla sådant bidrag.

I större samhällen med flera enskilda skolor äger redan nu det förhållandet någon gång rum, att eu timlärare samtidigt undervisar i två skolor. I sådana ämnen som fysik och kemi samt det på skolschemat sist inträdande främmande språket, i vissa skolor engelska, i andra franska, är det ofta svårt för en skola att vid sig binda fasta lärarkrafter, enär de timmar, som stå till förfogande i sagda ämnen, äro så få, att de icke medgiva full tjänstgöring åt en lärare. I dylika fall kan det ofta vara fördelaktigt, att två skolor sig emellan dela eu sådan lärarkraft.

Det är att förutse, att med en omläggning av tjänstgöringsskyldigheten

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

vid privatskolorna detta förhållande framdeles blir vanligare än förut i den män skolorna sträva efter att förskaffa sig fullt kompetenta lärare. Då en sådan delad undervisning som den ovan omtalade förvisso icke kräver mindre arbete av den undervisande än den odelade och då densamma för undervisningsväsendet i det hela kan vara av samma värde, synas åtgärder böra vidtagas, som innebära ett högre uppskattande av en i två skolor samtidigt tjänstgörande timlärares arbete. De sakkunniga vilja i detta avseende föreslå ^ läFarinaas Pa två skolor delade tjänstgöring finge räknas, som vore (ten tungjord i en skola, under förutsättning, att den timsumma dennadelade tjänstgöring representerar, motsvarar vad som fordras för full tjänstgöring. En sådan lärarinna borde alltså betraktas som ämneslärarinna och i vanlig ordning kunna uppflyttas i högre lönegrad samt ävenledes såsom amneslarannna kunna erhålla bidrag från de enskilda läroanstalternas vikanatskassa.

De sakkunniga tillåta sig bär beröra ytterligare en fråga, som med de nu senast behandlade äger ett visst sammanhang. Förut är omförmält hurusom många lärarinnor av olika orsaker icke kunna antaga full tjänstgöring utan endast undervisa ett mindre antal timmar. Detta beror'till en de! ayen därpå, att någon möjlighet att exempelvis vid sjukdom eller svag hälsa . begära partiell tjänstledighet med reducerad undervisningsskyldighet och givetvis reducerad avlöning icke finnes för vid enskilda skolor anställda i olikhet med vad som gäller för statsläroverkens lärare. Här finnes eu lucka i stadgade bestämmelser. Det skulle onekligen både lända till undervisningens fromma och åstadkomma vissa lättnader vid de svårigheter som ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle bereda de enskilda skolorna och deras lärmnekår, om i nu gällande bestämmelser om avlöningen av lärarinnor vid enskilda läroanstalter infördes ett stadgande, som i händelse av vederbörligen styrkt sjukdom eller svag hälsa gåve ämneslärarinnor rätt till partiell ledighet efter medgivande av skolöverstyrelsen, mot skyldighet dock för sådan lärarinna att bestrida samtliga med tjänstens behöriga uppehållande förenade kostnader.

Yttranden.

I de tiv skolorna samt av dessas sammanslutningar avgivna utlåtandena har intet väsentligt blivit erinrat mot de sakkunnigas här ovan berörda förslag. Tvärtom uttalas från åtskilliga håll tillfredsställelse med förslagen, varigenom åtskilliga missförhållanden och svårigheter skulle bliva avhjälpta Statskontoret har anfört, att statskontoret särskilt uppmärksammat föreskriften, att timlärare, som i två år vid statsunderstödda enskilda läroanstalter undervisat under minst 13 veckotimmar per år, skulle för uppflyttning i högre lönegrad äga tillgodoräkna sig sin tjänstgöring på det sätt, att två ar räknades som ett. Det torde icke kunna förbises, att ett införande av denna bestämmelse komme att föranleda krav i fråga om förmånens utsträckande till annan lärarpersonal och annan statsanställd personal. Da starka billighet sskäl kunde anföras till förmån för bestämmelsen och särskilt med hänsyn till att densamma i någon mån underlättade övergång från de nuvarande bestämmelserna till de av de sakkunniga föreslagna, ansåge si" dock statskontoret ej böra motsätta sig bestämmelsens införande.

Skolöverstyrelsen har till en början framhållit, att en inskränkning av tim-

47 Kanyl. Maj. ts proposition Nr 214.

lärarsystemot, som vid privatläroverken hade långt större utbredning an vid statens allmänna läroverk, ur pedagogiska och andra synpunkter voro önskvärd. Av liera skäl måsto dock timlärarsystemet under alla förhållanden komma att förpesta i viss, lät vara avsevärt begränsad omfattning. Detta måste särskilt bliva fallet på skolornas gymnasialstadium, där man tills vidare med nödvändighet i många fall väsentligen måsto bestrida undervisningen med anlitande av timlärare. De sakkunnigas förslag torde också huvudsakligen avse den egentliga flickskolan eller realskolestadiet.

Härefter fortsätter skolöverstyrelsen:

Då timlärarna i vissa hänseenden intaga eu ogynnsam ställning, framställa de sakkunniga, för att för skolorna underlätta tillgången på kompetenta timlärare, vissa förslag till förbättrande av deras förhållanden. Sålunda föreslå de, att eu timlärarinna i läroämnen, vilken samtidigt tjänstgör vid två skolor med en sammanlagd timsumma, som motsvarar vad som fordras för full tjänstgöring, må betraktas som ämneslärarinna och med avseende på uppflyttning i högre lönegrad och rätt till bidrag från de enskilda läroanstalternas vikariatskassa likställas med ämneslärarinna. Överstyrelsen, som anser vägande skäl tala för detta förslag, tillstyrker därför bifall till de sakkunnigas i angivna syfte föreslagna författningsbestämmelse. Mera tveksam känner sig överstyrelsen med hänsyn till den av de sakkunniga ifrågasatta bestämmelsen, att en timlärarinna, som i två år tjänstgjort vid statsunderstödd enskild läroanstalt med eu undervisningsskyldighet av minst 13 veckotimmar för år räknat, skulle för sådan tjänstgöring l'å tillgodoräkna sig ett tjänstår i och för uppflyttning i högre lönegrad. Sammanräkning av partiell tjänstgöring för uppflyttning i högre lönegrad torde endast undantagsvis hava tillämpats i statstjänst och synes såsom en så att säga ordinarie väg för ernående av dylik uppflyttning vara en nyhet, vars konsekvenser äro ganska ovissa. Överstyrelsen kan därför ej utan vidare förorda nämnda anordning, som emellertid torde vara förtjänt av eu närmare utredning. . ......

Mot eu bestämmelse, att timlärarinna med eu viss mimmitjänstgöring, förslagsvis 13 veckotimmar (halv tjänstgöring), finge rätt till vikariatsbidrag från vikariatskassan, har överstyrelsen i och för sig intet att erinra och i anslutning till de sakkunniga skulle jämväl överstyrelsen anse särdeles önskvärt, att i nu gällande bestämmelser om avlöningen av lärarinnor vid enskilda läroanstalter infördes ett stadgande, som gåve ämneslärarinna i händelse av vederbörligen styrkt sjukdom eller svag hälsa rätt till partiell ledighet mot skyldighet för sådan lärarinna att bestrida samtliga med tjänstens behöriga uppehållande förenade kostnader men med åtnjutande av vederbörliga bidrag från vikariatskassan. Jämväl båda de nu senast berörda förslagen torde dock behöva till sin innebörd och sin utformning närmare utredas, innan de företagas till avgörande.

De av de sakkunniga föreslagna åtgärderna till förbättrande av timlärarnas ställning synas mig med hänsyn till syftet med desamma värda beaktande. De av skolöverstyrelsen framförda betänkligheterna göra emellertid, att jag icke nu anser mig böra framkomma med några närmare

Departe-

mentschefen.

48 KungJ. Maj:ts proposition Nr 214.

utformade förslag. Skolöverstyrelsen torde därför böra anbefallas att verk ställa ytterligare utredning i ärendet.

Lärårjtersnnalens avlönande.

De sakkunniga.

Beträffande grunderna för den kvinnliga lärarpersonalens avlöning hava niga förändringar ifrågasatts vare sig vid 1924 års riksdag eller av de sakkunniga, och icke heller jag har funnit mig böra i detta sammanhang föreslå några förändringar.

De sakkunniga hava däremot underkastat den manliga lärarpersonalens och de manliga föreståndarnas avlöningsförhållanden eu noggrann undersökning (betänkandet sid. 76 79) och därvid kommit till det resultatet, att såväl föreståndare som manliga lärare vid privatläroverken hava löneförmåner, som i icke så få fall äro högre än motsvarande befattningshavares löner \id de allmänna läroverken, vilket är desto mera anmärkningsvärt, som privatläroverkens lärare icke sällan hava lägre kompetens än motsvarande lärare vid statsläroverken. I andra skolor äro föreståndare och lärare i lönehänseende fullt jämställda med statsläroverkens rektorer och lärare. Enär nämnda löneförmåner vid vissa privatskolor äro anmärkningsvärt höga, har det av skolöverstyrelsen i dess skrivelse den 20 december 1923 ifrågasatts att en viss maximilön härvidlag skulle fastställas och att privatläroverkens frihet att öka lönerna, försåvitt det gällde tillskott av skolans egna medel, skulle begränsas. Riksräkenskapsverket, som anbefallts avgiva yttrande över skolöverstyrelsens utlåtande i ärendet, har för sin del i skrivelse den 18 mars 1924 föreslagit, att från och med läsåret 1924—1925 de extra lönebn!fägen, nämligen tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, endast skulle utgå, om och i den mån avlöningen icke överstege den till motsvarande befattningshavare vid statsläroverken utgående avlöningen, förhöjd med 25 procent. Härigenom skulle, enligt riksräkenskapsverket, möjlighet beredas privatläroverken att »till eu skälig gräns- bereda sin personal högre avlöninoän den, som utginge vid statsläroverken.

Beträffande den sålunda väckta frågan om viss maximilön till vid privatskolorna anställda manliga föreståndare och lärare hava de sakkunniga anfört följande:

lön t &ne! +lcke Tra \81S sJälv lämpligt, ej heller av förhållandena påkalJat, att staten reglerande mgnper på det sätt, som skolöverstyrelsen ifråga-' satt. Vilja de enskilda läroverken vid sig fästa dugande lärare, torde det mången gång visa sig nödvändigt för dem att erbjuda sådana löneförmåner att vederbörande finna med sitt intresse förenligt att hellre taga anställning Md pnvatskoJa än vid statens läroverk. Den osäkra ställning, som den 1 enskild tjänst anställde alltid har, förlusten av löneturs- och pensionsrätt in. in gorå en högre avlöning i många fall berättigad. Skulle man förmena privatskolorna en sådan frihet, skulle det kunna på ett betänklig sätt sänka sagda skolors nivå, ja, kanske till och med leda till vissa skolors nedläggande. Av en mindre lojal skolstyrelse eller skolägare skulle en bestämmelse av ifrågasatt art även lätt nog kunna kringgås

49 Kunyl. Maj:ts 'proposition Nr 214.

Om staten alltså, enligt de sakkunnigas mening, icke bör tvinga privatskolorna att sänka lärarnas avlöning, lärer dock skäl föreligga att i vissa fall sänka de statliga bidragen till denna avlöning. Det torde icke vara mycket fog för att staten, samtidigt som den beviljat ordinarie lärare vid statsläroverk 600 kronor i tillfällig löneförbättring, lämnar 1,500 kronor i sådan löneförbättring till lärare i enskild tjänst, som vid sina respektive skolor mången gång uppbära större avlöningar än statsläroverkens personal. Det lärer också få anses skäligt, att staten icke genom av enskild myndighet eller enskild person bestämd avlöning för befattningshavare i enskild tjänst åsamkas ökade utgifter för dyrtidstilläggen. För kvinnliga lärare kan sådant icke ske; där utbetalas nämligen dyrtidstillägg endast på den av staten bestämda minimilönen jämte löneförbättringen.

Visserligen har eu viss inskränkning i de från staten utgående dyrtidstilläggen införts, i det att genom kungörelsen den 22 juni 1923 med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt lärare vid privatläroverk (svensk förf. sand. 305/1923) föreskrivits, att, om det s. k. tilläggsunderlaget uppgår till mera än 650 kronor i månaden, dyrtidstillägg icke utgår å den del, som överstiger nämnda belopp. Härigenom omöjliggöres att sådana bidrag från staten som det av riksdagens revisorer påtalade beloppet å mer än 13,000 kronor för framtiden komma att utgå till eu enskild lärare. Detta lärer emellertid icke vara tillfyllest, utan torde dyrtidstilläggen för manliga lärare framdeles icke ensidigt böra bestämmas efter det avlöuingsbelopp, som privatskolornas lärare vid en viss tidpunkt uppburit, utan även med hänsyn tagen till vad motsvarande befattningshavare i statens tjänst i sådant avseende erhålla.

På grund av vad som sålunda framhållits anse sig de sakkunniga böra förorda, att tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg icke beviljas föreståndare och manliga lärare med full tjänstgöring vid statsunderstödda enskilda skolor till högre belopp än som tillerkännas motsvarande befattningshavare i statens tjänst.

De sakkunniga förbise icke, att en bestämmelse sådan som den nu föreslagna kan hårt drabba en och annan skola, där lärares och föreståndares löner äro jämförelsevis blygsamma. De sakkunniga hava därför tagit under allvarligt övervägande, huruvida det icke skulle vara lämpligare att följa de av riksräkenskapsverket givna riktlinjerna och förorda eu minskning av de statliga lönebidragen endast i det fall, att de till nu ifrågavarande lärare utgående lönebeloppen uppginge till en viss höjd. Emot en sådan anordning torde dock vägande skäl kunna anföras, bland annat, att bestämmelserna lätt skulle kunna kringgås. Enligt de sakkunnigas mening torde för övrigt de flesta hithörande skolor vara i stånd att vid behov kompensera sina lärare för en eventuell nedsättning av de statliga lönebidragen. Icke så få av dessa skolor uppehållas av kommunerna; här torde en nedskärning av statsbidragen endast innebära en minskning av statens och en motsvarande ökning av kommunens utgifter för skolan. I andra fall äro, enligt vad de sakkunniga kunnat förvissa sig om vid de ekonomiska undersökningarna, skolornas ekonomiska ställning så stark, att de av egna medel kunna ersätta sina lärare, vad dessa till äventyrs kunna förlora i statsbidrag. Vid några skolor äro de manliga lärarna med full tjänstgöring så få, att en löneökning genom skolan själv icke skulle kunna tynga på dennas budget. Endast i undantagsfall torde i nu berörda avseende svårigheter kuuua uppstå,

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 174 höft. (Nr 214.) 4

'yttranden.

50 Kungl. Maj.ts •proposition Nr 214.

vilka emellertid i väsentlig mån synas kunna hävas genom ökade understöd — inom de nuvarande anslagens ram — till de skolor, som därav särskilt äro i behov och i övrigt visat sig förtjänta av ett rikligare understöd.

Ingen särskild undervisningsskyldighet är stadgad för föreståndare vid ovan omnämnda privatläroverk. Dessa uppbära därför också på många ställen särskilt arvode såsom timlärare vid respektive skolor. Det lärer icke finnas tillräcklig anledning att ändra dessa förhållanden. De särskilda läroanstalterna äro så olika varandra, att full frihet bör finnas för dem att ordna hithörande förhållanden på sätt, som kan anses lämpligt. Däremot förefaller det de sakkunniga mindre lämpligt, att, såsom åtminstone på vissa håll synes hava skett, nu nämnda föreståndare, vid sidan av sin tillfälliga löneförbättring som föreståndare, även uppbära tillfällig löneförbättring såsom timlärare, och att även dyrtidstillägg utgå till dem i denna dubbla egenskap. Om vederbörande föreståndare däremot ej erhåller löneförbättring som föreståndare, torde löneförbättringen å timlärartjänst kunna och böra utgå.

Emot detta de sakkunnigas förslag hava från de skolor, som närmast skulle drabbas av den föreslagna nedsättningen, d. v. s. de enskilda mellanskolorna och de högre goss- och samskolorna, riktats mycket skarpa anmärkningar. En skola framhåller, att skolor, som i sin löne- och terminsavgiftspolitik uppträtt mest honett, skulle drabbas värst av den föreslagna nedskärningen av de statliga bidragen till'de manliga lärarna. Kommunerna kunna icke bära ökade kostnader för skolväsendet, utan följden måste bli höjda terminsavgifter och ett slopande av alla nedsättningar och befrielser. En annan skola påpekar, att de enskilda skolornas lärare, så länge de sakna lönetursoch pensionsrätt m. in., icke i löneavseende kunna jämställas med statsläroverkens lärare. De sakkunniga hade åtminstone bort ansluta sig till riksräkenskapsverkets riktlinjer i frågan. Vidare anföres, att den ifrågasatta minskningen av de statliga bidragen till manliga lärare med full tjänstgöring icke vore välbetänkt. Privatläroverkens strävan att skaffa dugliga lärare skulle i hög grad försvåras. En av de utav kommun ägda skolorna påtalar den tilltänkta sänkningen, vilken skulle medföra en motsvarande ökning av kommunens utgifter. En annan skola håller före, att de sakkunniga icke visat, att de manliga lärarnas avlöning är omotiverat hög. Från en annan skola framhålles, att den föreslagna beskärningen av de manliga lärarnas tillfälliga löneförbättring skulle medföra ökade svårigheter i fråga om lärarrekryteringen. Det vore obilligt, om kommunerna skulle nödgas bära nästan alla kostnader för de manliga lärarna. En skola uttalar eu bestämd protest mot den tilltänkta avprutningen av den till de manliga lärarna utgående löneförbättringen, vilken skulle verka mycket ojämnt. Följden skulle antingen bliva överbefolkning på gymnasierna och höga terminsavgifter eller ock att skolorna skulle tvingas anställa endast timlärare till skada för sin verksamhet. En annan skola avstyrker bestämt här ifrågavarande förslag. Skolan hade ej råd att hålla lärarna skadeslösa, så att, om förslaget antoges, för gymnasieundervisningen nästan uteslutande måste

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. 51

användas timlärare. En realskola tillstyrker slutligen i stället riksräkenskapsvcrkets förslag.

Centralstyrelsen för fide- och samslcqleföreningen har anfört bland annat följande:

Den av de sakkunniga gjorda jämförelsen mellan storleken av den tillfälliga löneförbättringen för lärarna vid de allmänna läroverken och lärarna vid privatläroverken är icke hållbar. Då den ifrågavarande tillfälliga löneförbättringen av 1,500 kronor av 1919 års riksdag beviljades såväl manliga som kvinnliga lärare med full tjänstgöring, framhölls uttryckligen, att denna löneförbättring för de kvinnliga lärarnas vidkommande skulle utgöra en ersättning för de olägenheter, som bleve en följd av uppskov med den för privatläroverken förberedda löneregleringen. Den är alltså närmast att jämföra med den löneförhöjning, som genom 1918 års lönereglering kom läroverkens lärare till del, i varje fall icke enbart med den tillfälliga löneförbättring av 600 kronor, som efter sagda lönereglering utgår till de allmänna läroverkens lärare.

De sakkunniga medgiva också, att den föreslagna åtgärden kan komma att hårt drabba en och annan skola med svagare ekonomi, och anse, att ifrågavarande svårighet torde kunna hävas genom ökade understöd inom de nuvarande anslagens ram. På vad sätt denna ökning skall kunna åstadkommas, hava de sakkunniga emellertid icke närmare angivit. I andra fall skulle enligt de sakkunnigas förmenande ifrågavarande minskning i den tillfälliga löneförbättringen »endast» innebära en motsvarande ökning av vederbörande kommuns utgifter för skolan. Då emellertid kommunerna, respektive skolorna för de manliga lärarnas avlöning få vidkännas högst betydligt större utgifter än för de kvinnliga lärarna, och de manliga lärarnas arbete ur statsnyttans synpunkt icke lärer kunna anses mindre värdefullt än de kvinnligas, synes det icke vara billigt och rättvist, att ifrågavarande anslag för de manliga lärarna beskäres. Då, såsom de sakkunniga framhålla, privatläroverken, om de vilja draga till sig och vid sig fasthålla goda manliga lärarkrafter, måste bjuda jämförelsevis goda villkor, innebär den föreslagna åtgärden för ifrågavarande skolor ökade svårigheter i fråga om lärarrekryteringen. Därest i enstaka fall någon skola genom ifrågavarande löneförbättring blivit i stånd att giva sina manliga lärare allt för hög avlöning, synes rättelse av ett dylikt förhållande böra ske på annat sätt, exempelvis genom minskning av de till denna skola utgående anslagen, genom begränsning av lärjungeavgifternas storlek och dylikt, varigenom undvikes att skolor, vid vilka en korrigering av löneförhållandena icke är påkallad, på ett kännbart sätt drabbas av åtgärden i fråga.

11 iksräkenslcapsverket har till en början konstaterat, att de sakkunnigas åsikt ifråga om lärarpersonalens avlönande så till vida överensstämde med riksräkenskapsverkets i dess utlåtande den 18 mars 1924 uttalade mening, att de ansåge, att frågan om beränsning av de statliga lönebidragen icke, på sätt skolöverstyrelsen föreslagit, borde uppskjutas till en kommande lönereglering för privatläroverken.

Beträffande de utav de sakkunniga föreslagna bestämmelserna har riksräkenskapsverket framhållit, att genom dessa egentligen icke vunnes det

52 Kung!. Maj ds proposition Nr 214.

syfte man i själva verket velat ernå, nämligen att bidrag av statsmedel icke skulle utgå för de avlöningar, som fastställts till avsevärt högre belopp än lönerna till lärarna vid statsläroverken.

De av riksräkenskapsverket föreslagna bestämmelserna åter innebure, att tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg skulle utgå endast ‘om och i den mån avlöningarna icke överstege den till motsvarande befattningshavare vid statsläroverk utgående avlöningen, förhöjd med 25 procent. Dessa bestämmelser skulle medföra, att statsbidrag icke utginge i de fall, då läroanstalternas ekonomi vore så god, att avlöning till lärarna kunde utbetalas med betydligt högre belopp än avlöningen till de statsanställda lärarna. Däremot föranledde riksräkenskapsverkets förslag icke någon reducering av lönebidragen för de läroanstalter, vilkas ekonomi icke vore så lysande och som därför kunde avlöna sina lärare endast med normalt höga löner. Av nu angivna skäl ansåge riksräkenskaps verket ändamålsenligare, att de av riksräkenskapsverket föreslagna bestämmelserna genomfördes än de av de sakkunniga förordade. Mot riksräkenskapsverkets förslag hade de sakkunniga visserligen anfört, att detsamma lätt kunde kringgås. Med anledning härav påpekade emellertid riksräkenskapsverket, att de sakkunniga tillstyrkte de i riksräkenskapsverkets utlåtande den 18 mars 1924 framställda förslagen, att dels skolöverstyrelsen skulle äga utse en representant i läroanstalternas styrelser, dels ock riksräkenskapsverket skulle utse eu revisor för granskning av skolornas räkenskaper. Dessa anordningar torde komma att skapa starka garantier för att skolorna icke kringginge ifrågavarande bestämmelser.

Statskontoret har påpekat, att vissa svårigheter givetvis kunde förväntas uppstå, därest de förutvarande bestämmelserna beträffande statsbidragen, på sätt de sakkunniga föreslagit, genomfördes redan från och med budgetåret 1925—1926. Särskilt gällde detta kommunala läroverk, vilkas stater, upptagande jämväl statsbidrag i enlighet med gällande bestämmelser, redan hösten 1924 fastställts för kalenderåret 1925. Då det emellertid i varje fall nu rörde sig om en jämförelsevis riuga sänkning av statsbidragen, torde denna omständighet icke böra tillmätas den betydelse, att endast av denna orsak ett frångående av de sakkunnigas förslag borde ifrågasättas, j* Skolöverstyrelsen har slutligen anfört huvudsakligen följande:

Beträffande de manliga lärarnas avlöningsförhållanden ställa sig de sakkunniga avvisande till den av överstyrelsen i dess ovan anförda yttrande framhållna meningen, att även dessa, i likhet med vad som är fallet med den kvinnliga lärarpersonalens löner, borde underkastas en närmare reglering, i första rummet för att fastsiälla lämpliga minimilöner. Överstyrelsen har dock icke funnit de sakkunnigas framställning i denna punkt fullt övertygande. Den omständigheten, att det för närvarande bjudes jämförelsevis goda anställningsvillkor för manliga lärare vid de enskilda skolorna, kan nämligen tänkas vara beroende av tillfälliga, övergående förhållanden och synes därför ej böra tagas till intäkt för obehövligheten av vissa reglerande åtgärder. Överstyrelsen hyser alltså fortfarande den uppfattningen, att eu kommande reglering av löneförhållandena vid privatläroverken bör omfatta ej blott, såsom hittills, den kvinnliga, utan även den manliga lärarpersonalen.

I avsikt att närmare utröna de av den manliga lärarpersonalen vid de enskilda skolorna åtnjutna löneförmånerna hava de sakkunniga verkställt en

Kuntjl. Maj;tn proposition Nr 211. 53

särskild undersökning angående hithörande förhållanden, varvid uppmärksamheten i främsta rummet ägnats de högre goss- och samskoloma. Undersökningen har givit vid handen, att såväl föreståndare som manliga lärare med full tjänstgöring vid ifrågavarande skolor åtnjuta löneförmåner, som i icke så få fall äro högre än motsvarande befattningshavares vid de allmänna läroverken.

Beträffande förklaringen till detta förhållande, på vilket även överstyrelsen i ovannämnda yttrande fäst uppmärksamheten, hava de sakkunniga i huvudsak anslutit sig till det av överstyrelsen sammastädes gjorda uttalandet, att det framförallt är frånvaron av vissa förmåner, vilka statstjänsten skänker, som framtvingat ersättning genom höjning i en eller annan form av löneförmånerna vid anställning i enskild tjänst. I likhet med överstyrelsen ha de sakkunniga vidare funnit, att skolorna i eu del fall varit alltför frikostiga med skolans medel, då det gällt att tillgodose föreståndares och lärares löneförmåner. Med hänsyn till dylika fall torde det ej råda mer än en mening därom, att statens understödjande verksamhet icke får tagas i anspråk för att bereda enskilda personer omotiverat höga löneförmåner. Beträffande det tillvägagångssätt, som bör användas för att .undanröja antydda missförhållande, hava olika meningar framkommit. Överstyrelsen har ifrågasatt, att vid en kommande lönereglering för privatläroverken en viss maximilön jämte begränsning av skolornas frihet att genom tillskott av skolornas egna medel öka lönerna skulle föreskrivas. Riksräkenskapsverket har i sitt yttrande över skolöverstyrelsens . utlåtande föreslagit, att den tillfälliga löneförbättringen och dyrtidstillägget endast skulle utgå, om och i den mån avlöningen icke överstege den till motsvarande befattningshavare vid statsläroverken utgående avlöningen, förhöjd med 25 procent, samt att detta skulle gälla redan från och med läsåret 1924—1925. De sakkunniga anse sig ej kunna godtaga någotdera av dessa förslag. Liksom beträffande tillskott till lärarinnornas avlöningar kräva de full rörelsefrihet för skolorna även i fråga om de manliga lärarnas löner. De anföra härvid, att det är ett livsvillkor för privatskolorna att kunna genom goda löneförmåner vid sig mera varaktigt fästa dugande lärare. »Skulle man förmena privatskolorna en sådan frihet», heter det vidare, »skulle det kunna på ett betänkligt sätt sänka sagda skolors nivå, ja, kanske till och med leda till vissa skolors nedläggande». De sakkunniga ha emellertid funnit sig i viss mån böra ansluta sig till överstyrelsens här ovan anförda mening, i det de medgiva, att de extra lönebidragen av staten framstå såsom mindre befogade, där de enskilda skolorna visa sig kunna giva lärarpersonalen löneförmåner, vida överstigande motsvarande statstjänstemäns. För att bevara skolornas rörelsefrihet i fråga om avlöningsförmånerna men samtidigt bereda statsverket vissa möjligheter till besparingar föreslå nu de sakkunniga, »att tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg icke beviljas föreståndare och manliga lärare med full tjänstgöring vid statsunderstödda enskilda skolor till högre belopp, än som tillerkännas motsvarande befattningshavare i statens tjänst».

I anledning av nu anförda förslag anser sig överstyrelsen beträffande den tillfälliga löneförbättringen vid privatläroverken böra framhålla, att sådau löneförbättring enligt kungörelsen den 17 maj 1923 (nr 242) icke utgår till manlig föreståndare vid flickskola, vidare att densamma vid enskild mellanskola eller högre goss- eller samskola med mer än en föreståndare utgår endast till en sådan, samt slutligen att timlärare ävenledes komma i åtnju-

54 Kungl. Maj:ts jyrojposition Nr 214.

tando av nämnda löneförbättring. Överstyrelsen anser sig vidare, vad dyrtidstilläggen åt privatläroverkens lärare angår, böra erinra därom, att dessa jämlikt kungörelsen den 22 juni 1923 (nr 305) dels äro reglerade efter vissa fastställda eller beräknade lönebelopp och dels begränsade uppåt genom bestämmande av maximibelopp, å vilka dyrtidstillägg må utgå. Härigenom torde man enligt överstyrelsens uppfattning i görligaste mån hava förekommit den av de sakkunniga befarade möjligheten, att staten genom av enskild myndighet eller enskild person bestämd avlöning för befattningshavare i enskild tjänst skulle kunna åsamkas ökade utgifter för dyrtidstilläggen.

Vad sedan de sakkunnigas anförda förslag angår, vilket beräknats medföra en årlig besparing för staten å 117,000 kronor, oavsett härav följande nedgång i dyrtidstilläggen, vill överstyrelsen framhålla följande. Såsom av de sakkunniga själva erkännes, torde en åtgärd som den föreslagna komma att drabba vissa skolor ganska hårt, medan andra på grund av gynnsam ekonomisk ställning ej torde finna svårighet att hålla sina lärare skadeslösa för den mistade löneförbättringen. Till dessa senare torde man emellertid ej utan vidare kunna räkna dem, som ägas av vederbörande kommun, ty i åtskilliga fall synas ifrågavarande kommuner vara belastade med så tunga ekonomiska bördor för upprätthållandet av förevarande skolor, att eu mera avsevärd ökning av dessa utgifter skulle vålla allvarliga svårigheter. Därest vederbörlig hänsyn tages härtill, torde det ingalunda, såsom de sakkunniga synas vilja göra gällande, kunna förmodas, att det endast i undantagsfall kommer att uppstå svårigheter i nu berörda hänseende. Vidare torde böra framhållas, att den ifrågasatta begränsningen av den tillfälliga löneförbättringen, såsom avseende endast manliga lärare med full tjänstgöring men ej timlärare, komme att hårdast drabba sådana skolor, vilka till undervisningens fromma funnit sig böra eftersträva att i största möjliga utsträckning bestrida undervisningen medelst lärare med full tjänstgöring. Då förslagets genomförande på grund härav kunde tänkas locka till begränsning i antalet lärare med full tjänstgöring och till en utvidgning av timlärarsystemet, skulle den avsedda besparingen för statsverket leda till en bestämd försämring i pedagogiskt avseende av arbetet vid de av förevarande förslag berörda skolorna. Betänkligheter av samma art framkallas därav, att förevarande förslag riktar sig uteslutande mot de manliga lärarna. Det torde nämligen kunna befaras, att en åtgärd sådan som den föreslagna skulle komma att minska de högre goss- och samskolornas intresse att i så stor omfattning som möjligt anställa dugliga manliga lärarkrafter, vilket intresse Kungl. Maj:t ansett böra särskilt uppmuntras, i det att alltsedan år 1912 särskilda understöd beviljas åt högre goss- och samskolor, som i större omfattning anlita manliga lärarkrafter. Överstyrelsen anser sig slutligen böra erinra därom, att Kungl. Maj:t i. senaste statsverkspropositionen synes ifrågasätta vidtagandet av åtgärder i. och för en ökad tillfällig löneförbättring för läroverkens lärare. Då emellertid löneförhållandena vid privatläroverken stå i ett ganska nära samband med statsläroverkens, synes det mindre lämpligt att företaga en större förändring i lönehänseende vid de förra skolorna, innan den aktuella lönefrågan vid de senare erhållit en åtminstone temporär lösning.

På grund av det anförda anser sig överstyrelsen därför icke kunna tillstyrka de sakkunnigas förslag angående viss begränsning av den tillfälliga löneförbättringen åt föreståndare och manliga lärare med full tjänstgöring vid de enskilda läroanstalterna.

55 Kungl. May.ts proposition Nr 214.

Överstyrelsen vill dock i samband härmed trånghålla, att i sådana fall, där den manliga lärarpersonalen genom tillskott av skolans egna medel tillförsäkrats löneförmåner, som kunna förefalla sakligt mindre motiverade, hai Kungl. Maj:t redan för närvarande, åtminstone i viss utsträckning, möjlighet att ingripa reglerande, nämligen vid beviljandet av understöd från det ordinarie reservationsanslaget till privatläroverken. Ännu en utväg att inverka modererande på de enskilda skolornas disponerande av genom skoldriften uppkommande behållning torde uppkomma, därest de sakkunnigas förslag, att de statsunderstödda enskilda skolornas terminsavgifter skola fastställas av skolöverstyrelsen, vinner bifall.

Av de ovan återgivna yttrandena torde framgå, att de sakkunnigas förslag hos de skolor, som närmast skulle bliva därav berörda, väckt stora betänkligheter, vilka även delas av riksräkenskapsverket och skolöverstyrelsen. Dessa myndigheter äro emellertid i det hänseendet ense med de sakkunniga, att de anse en reglering av de statliga bidragen till avlönandet av de manliga lärarna vid privatläroverken böra äga rum snarast möjligt utan att invänta en allmän lönereglering. Det är endast i fråga om sättet härför, som meningarna brutit sig. Och jag erkänner, att skäl kunna anföras till förmån för såväl de sakkunnigas som riksräkenskapsverkets förslag. När jag nu beslutit mig för att förorda de sakkunnigas förslag, sker detta dels på de av dem anförda skälen, vilka jag funnit i huvudsak bärande, och dels på grund av de stora besparingar för statsverket, som härigenom bliva möjliga redan under instundande budgetår. De svårigheter, som kunna uppkomma för ett fåtal skolor, få härvid icke ställa sig hindrande i vägen. Det kan nämligen knappast vara rimligt, att staten till privata skolor betalar större bidrag av tillfällig natur än vad den betalar till lärarna vid statens läroverk.

För att emellertid de nu föreslagna bestämmelserna ej skola kunna för någon skola lända till verkligt förfång, synes det mig likväl lämpligt, att bemyndigande lämnas Kungl. Maj:t att i enstaka fall, efter prövning av vederbörande skolas ekonomiska möjligheter, medgiva, att tillfällig löneförbättring till skolans lärare må utgå med högre belopp än till motsvarande lärare vid allmänt läroverk, dock med högst 1,500 kronor till varje lärare.

Skolöverstyrelsen har uttalat vissa farhågor för att skolorna skulle frestas att utbyta undervisning av fast anställda lärare mot undervisning av timlärare. Häremot må framhållas, att överstyrelsen torde hava möjlighet att inverka på skolorna, så att dessa icke för att undkomma den nu föreslagna skärpta bestämmelsen utbyta anställda lärare mot timlärare och låta dessa timlärare undervisa samma antal lektioner som förut de fast anställda lärarna.

Skolöverstyrelsen har vidare befarat, att den hittills av Kungl. Maj:t genom särskilda anslag understödda tendensen att anställa manliga lärare genom den föreslagna bestämmelsen skulle förhindras att taga sig vidare uttryck. Häremot vill jag invända, att det sannolikt aldrig varit de sakkunnigas mening

Departe

mentächefen.

Lärjunge-

avgifter.

De sakkunniga.

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

att begränsa nedsättningen av statens bidrag endast till de manliga lärarna med avlöning och utbildning, motsvarande lektorer och adjunkter vid de allmänna läroverken, utan att de måste antagas hava avsett även de — åtminstone hittills — ytterst fåtaliga kvinnliga lärare med motsvarande tjänsteställning, som finnas vid privatläroverken. Jag har låtit omarbeta de sakkunnigas förslag i denna punkt i överensstämmelse härmed.

De sakkunniga hava erinrat att en av de svåraste anmärkningar, som riktats mot privatskolorna, vore den, att dessa under kristiden avsevärt höjt sina terminsavgifter men icke sedan, när så småningom mera normala förhållanden inträdde, vidtagit en mot penningvärdets förbättring svarande sänkning av dessa höjda terminsavgifter. Härigenom skulle skolornas vinster stigit till oskäliga belopp, samtidigt som föräldrar onödigtvis skulle betungats med dryga terminsavgifter. Tillika hade föreslagits, att skolöverstyrelsen skulle erhålla ökat inflytande i fråga om bestämmandet av terminsavgifternas storlek.

En sak, som ävenledes varit under omprövning, har varit frågan om de befrielser och nedsättningar, som skolorna medgivit. För närvarande föreskrives i detta hänseende, beträffande högre flickskolor och enskilda mellanskolor, att dylik läroanstalt är skyldig att åt lärjungar i klasserna över de förberedande bevilja befrielse från eller nedsättning i de vid läroanstalten utgående terminsavgifter till så stor utsträckning, att den minskning i avgifter, som härigenom uppkommer, utgör minst 15 procent av det belopp, vartill terminsavgifterna vid anstalten skolat uppgå, därest samtliga lärjungar erlagt full terminsavgift, dock att läroanstalten icke är skyldig medgiva befrielse från eller nedsättning i terminsavgifter till sammanlagt högre 'belopp, än som motsvarar två tredjedelar av det anstalten tilldelade statsanslaget, anslag till huslig ekonomi icke medräknat.

Beträffande högre goss- och samskolor har någon liknande bestämmelse icke varit meddelad, detta sannolikt av den orsak, att någon skyldighet för kommunerna att lämna dessa skolor understöd icke föreskrivits, men jämväl på den grund, att dessa skolor i allmänhet endast förekomma å orter, där andra läroanstalter finnas, varigenom det i allt fall varit möjligt för obemedlade eller mindre bemedlade lärjungar att för en överkomlig avgift erhålla en högre undervisning.

Då spörsmålen om terminsavgifternas storlek samt om befrielser från och nedsättningar i desamma ju äro av största betydelse icke blott för skolorna själva, vilkas ekonomi, trots de väsentligt förhöjda statsbidragen, fortfarande i mycket hög grad bygger på elevavgifterna, utan även för föräldrar och målsmän, icke minst i tider av ekonomisk depression, hava de sakkunniga ansett sig böra underkasta hela denna fråga en noggrann undersökning, för vilken de redogöra å sid. 84 o. f. i betänkandet.

Av dessa de sakkunnigas undersökningar framgår, bland annat, hurusom

57 Kungl. Maj.ts proposition Nr 214.

avgifterna över lag undergått en mycket kraftig stegring men nu så småningom tendera att återvända till mera normala förhållanden. Skolöverstyrelsen har i sitt tidigare omförmälda, den 20 december 1923 avgivna ut. låtande föreslagit, att skolöverstyrelsen skulle erhålla en viss bestämmanderätt beträffande terminsavgifternas storlek. De sakkunniga hava icke funnit något att erinra häremot utan tvärtom på det kraftigaste understrukit vikten av att garanti vinnes för att terminsavgifterna vid privatläroverken sän kas i den utsträckning, som över huvud taget är förenlig med de berättigade kraven på en sund ekonomisk skötsel och utveckling av företagen. Det vore, särskilt så länge undervisningen för den kvinnliga ungdomen förbleve ordnad på samma sätt som nu, ett livsvillkor för de mindre bemedlade samhällsklasserna att kunna utan allt för stora ekonomiska uppoffringar hålla sina barn i dessa skolor.

Härefter fortsätta de sakkunniga:

De av de sakkunniga företagna undersökningarna beträffande privatskolornas ekonomiska ställning giva emellertid vid handen, att endast relativt få av privatskolorna skulle kunna, utan att deras ekonomiska fortbestånd helt riskerades, sänka sina avgifter med mera än ett förhållandevis ringa belopp, 5 ä 10 kronor i medeltal per termin och lärjunge. De skolor, som verkligen kunna bära en mera avsevärd sänkning av terminsavgifterna över lag, böra emellertid genom skolöverstyrelsens försorg få sin uppmärksamhet fäst härå, och bör även överstyrelsen hava möjlighet att — naturligtvis efter en noggrann undersökning av skolans ekonomiska ställning åstadkomma eu dylik sänkning av terminsavgifterna.

Vad beträffar storleken av inskrivningsavgifter ävensom av andra särskilda avgifter, hava dessa belopp över lag utgått med föi'hållandevis små belopp, och hava de sakkunniga med anledning härav ansett sig i detta hänseende icke behöva ingå på en närmare bearbetning av det inkomna materialet, utan vilja de sakkunniga endast inskränka sig till att hänvisa till detta material. Emellertid är det klart, att, om det i enlighet med de tidigare framkomna förslag, som av de sakkunniga upptagits, en kontroll från det allmännas sida skulle införas beträffande själva terminsavgifternas storlek, denna kontroll även måste komma att omfatta dessa särskilda avgifter, då annars kontrollföreskrifterna lätt skulle kunna kringgås och göras illusoriska.

De sakkunniga hava vidare företagit ganska ingående undersökningar beträffande storleken av de befrielser från och nedsättningar i terminsavgifter, som det jämlikt den tidigare återgivna bestämmelsen ålegat skolorna att meddela, ävensom beträffande den faktiska storleken av befrielser och nedsättningar. I detta hänseende har av de sakkunniga uppgjorts en tabell (tab. 5), till vilken här hänvisas. Av tabellen framgår, att de skolor, som haft skyldigheter i detta hänseende, så gott som över lag meddelat befrielser och nedsättningar i större utsträckning, än vad som varit dem ålagt, ofta både tre och fyra gånger så mycket, samt att jämväl de högre gossoch samskolorna meddelat befrielser och nedsättningar, ofta till ganska avsevärda belopp. Detta förhållande visar pa ett glädjande sätt, att privat-

Yttranden.

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

skolorna även utan att vara därtill tvingade — behjärtat behovet hos mindre välbärgade befolkningslager att för ingen eller blott en ringa avgift erhålla högre utbildning för sina barn.

Härefter hava de sakkunniga anfört:

I detta sammanhang är det ett spörsmål, som de sakkunniga här anse sig höra upptaga till närmare prövning. Såsom i det föregående antytts, hava visserligen en del av privatskolorna en svag ekonomisk ställning, men å andra sidan hava åtskilliga — i synnerhet under de senaste åren — kunnat räkna med vinster, som måste anses vara väl rundligt tilltagna. De sakkunniga hava förut antytt, att skolöverstyrelsen borde beredas möjlighet att — naturligtvis efter en mycket noggrann undersökning — föreskriva sänkningar i terminsavgifterna för skolor med för höga vinster. Samtidigt påpekade emellertid de sakkunniga, att dessa skolors vinster dock i de flesta fall voro så pass små, åtminstone i förhållande till elevantalet, att en sänkning av terminsavgifterna över lag i hela elementarskolan (och eventuellt gymnasiet) av endast fem eller tio kronor skulle konsumera hela den nuvarande vinsten. Man frågar sig, om det icke vore lämpligare, att en skola i enlighet med gällande praxis i stället för att företaga en dylik mindre sänkning vidtoge åtgärder för att ett större antal elever komme i åtnjutande av befrielse från eller nedsättning i sina terminsavgifter. Många skäl tala härför: det skulle på detta sätt bliva betydligt lättare för föräldrar från de mindre bemedlade eller obemedlade klasserna att giva sina barn den högre utbildning, som privatskolorna förmå att giva, om de med eu större grad av säkerhet kunde räkna med en dylik lättnad i sina utgifter. Särskilt i de fall, då en skolas ekonomiska ställning visas vara så pass svag, att en sänkning av terminsavgifterna över lag endast skulle kunna medföra en ytterst obetydlig minskning, torde det vara att föredraga, att de belopp, som på detta sätt skulle komma lärjungarna tillgodo, utgå i form av kraftigare nedsättningar eller rent av befrielser för ett större antal elever, än vad eljest skulle kunnat ske. A andra sidan hava de sakkunniga icke förbisett, att en om än ringa sänkning av terminsavgifterna över lag kan medföra en ganska stor ekonomisk lättnad för de särskilt i depressionstider stora befolkningslager, som visserligen icke direkt hava möjlighet att för sina barn erhålla befrielse från eller nedsättningar i terminsavgifter, men för vilka dock barnens skolgång är förenad med avsevärda och ofta mycket kännbara ekonomiska unnoffringar.

Det har synts de sakkunniga vara mindre lämpligt att i detta hänseende föreslå några allmänna bestämmelser, utan torde det höra ankomma på skolöverstyrelsen att i varje särskilt fall -— efter undersökning av de sociala och ekonomiska förhållandena vid skolan och med hänsyn tagen till det belopp, varom det kan vara fråga — meddela bestämmelser.

Då sådana bestämmelser väl knappast torde kunna lämnas för mer än ett år i sänder — de av de sakkunniga verkställda ekonomiska undersökningarna hava givit vid handen, att det ekonomiska resultatet vid varje skola kan variera ganska avsevärt från det ena året till det andra — är det vidare självklart, att en viss säkerhetsmarginal måste lämnas, så att icke fluktuationerna i terminsavgifterna under för övrigt i det stora hela oförändrade ekonomiska förhållanden bliva allt för märkbara.

Mot de sakkunnigas förslag i detta hänseende hava skolorna i allmänhet icke haft något att erinra. Hndast från en skola framhålles, att ytterligare

59 K-ungl. May.ts proposition Nr 214.

.sänkning av dess terminsavgifter nu vore otänkbar, då skolan om möjligt måste ha ett reservkapital, en annan skola framhåller vikten av att vid beräkning av avgifternas storlek en tillräckligt bred marginal lämnades. En annan skola (Lunds privata elementarskola) har påpekat, att avsevärda belopp kunna komma lärjungarna till godo på annat sätt än genom nedsättning av terminsavgifter. Så t. ex. ansloge skolan årligen stora summor till ett elevhem. Det vore högst olämpligt, att vederbörande ämbetsverk utan kännedom om respektive skolors karaktär in. in. endast på grundval av torra siffror finge befogenhet att bestämma om terminsavgifter in. in. Slutligen framhåller en skola, att nedsättning i terminsavgifter borde beslutas först då terminens facit både beträffande det ekonomiska resultatet och lärjungarnas arbetsresultat förelåge.

Riksräkenskapsverket och statskontoret hava icke haft något i princip att erinra mot förslaget.

Skolöverstyrelsen har för sin del anfört bland annat följande:

I samband med frågan om terminsavgifternas reglering ha de sakkun niga ifrågasatt, huruvida det icke vore lämpligt, att eu skola i stället för att vidtaga en allmän, i vissa fall måhända relativt obetydlig, sänkning av terminsavgifterna, beviljade behövande elever befrielse från eller nedsättningar i terminsavgifterna till motsvarande belopp, och på grund därav förordat, att det skulle ankomma på skolöverstyrelsen att, efter undersökning av de sociala och ekonomiska förhållandena vid skolan och med hänsyn tagen till det belopp, varom det kan vara fråga, meddela bestämmelser. Överstyrelsen finner denna synpunkt synnerligen fruktansvärd och har intet att erinra mot de sakkunnigas framställning rörande denna sak.

Beträffande föreskriften om skyldighet för högre flickskolor och enskilda mellanskolor att åt lärjungar i klasserna över de förberedande bevilja befrielse från eller nedsättning i terminsavgifterna till så stor utsträckning, att den minskning i avgifter, som härigenom uppkommer, utgör minst 15 procent av det belopp, vartill terminsavgifterna vid anstalten skolat uppgå, därest samtliga lärjungar erlagt full terminsavgift, dock att läroanstalten icke är skyldig medgiva befrielse från eller nedsättning i terminsavgifter till sammanlagt högre belopp än som motsvarar två tredjedelar av det anstalten tilldelade statsanslaget, anslag till huslig ekonomi icke medräknat, vilken föreskrift de sakkunniga synas vilja behålla oförändrad, får överstyrelsen framhålla, att eu ändring härutinnan har blivit erforderlig, sedan förhållandet mellan angivna gränser undergått en avsevärd förskjutning, därigenom att sedan tiden, då ifrågavarande föreskrifter utfärdades, terminsavgiftssummorna varit underkastade en kraftig stegring, medan anslagsbeloppen hållit sig inom de en gång fastställda gränserna. Ett uttryck härför finner man i det förhållandet, att ifrågavarande skolor så gott som undantagslöst beviljat nedsättningar i större utsträckning, än vartill de enligt gällande bestämmelser varit skyldiga, något som överstyrelsen i likhet med de sakkunniga anser värt erkännande. Under sådana omständigheter finner överstyrelsen tillräckligt, om det beträffande förevarande nedsättningsskyldighet föreskrives, att densamma skall uppgå till minst 15 procent av det belopp, vartill terminsavgifterna vid anstalten skolat uppgå, därest samtliga lärjungar erlagt full terminsavgift; och överstyrelsen anser därför, att nu gällande bo-

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

gränsning av nämnda nedsättningsskyldigbet till viss del av det ordinarie statsanslaget bör uppbävas.

Departe- Mot de sakkunnigas förslag med det ovan av skolöverstyrelsen föreslagna mentschefen. tillägget har jag icke funnit något att invända. Såsom de sakkunniga framhållit, hava redan nu befrielser från och nedsättningar i terminsavgifter meddelats i så stor omfattning, att den föreslagna förändrade bestämmelsen icke torde komma att medföra några väsentliga svårigheter för skolorna.

I detta sammanhang anser jag mig emellertid höra förorda ytterligare en förändring av nu gällande bestämmelser. Som jag förut nämnt, har hittills skyldigheten att meddela befrielser från eller nedsättningar i terminsavgifter varit inskränkt till flickskolor och enskilda mellanskolor, under det att de högre goss- och samskolorna varit undantagna härifrån. De förändrade tidsförhållandena ävensom den omständigheten att dessa skolor redan, såsom de sakkunnigas undersökningar visat, varit i stånd att meddela högst betydande nedsättningar i eller befrielser från terminsavgifter, föranleda mig att förorda, att nämnda undantagsställning för de högre goss- och samskolorna upphäves.

Privatläro- De sakkunniga hava (i kap. X och XI av sitt betänkande) verkställt inekonomi gående undersökningar angående varje statsunderstödd privatskolas ekonomiska ställning, särskilt beträffande det ekonomiska resultatet av varje skolas verksamhet under en viss tidsperiod. Dessa undersökningar hava varit förenade med åtskilliga svårigheter, enär de olika skolorna föra sina räkenskaper på synnerligen växlande sätt och i vissa fall rätt oöverskådligt eller ofullständigt. Emellertid hava de sakkunniga med ledning av de inkomna uPPgifterna upprättat dels för varje särskild skola en vinst- och förlusttablå för vart och ett av de fem senaste räkenskapsåren, varvid till tablån i form av anmärkningar jämväl fogats åtskilliga andra meddelanden angående skolans ekonomiska förhållanden, dels för samtliga skolor en balanstablå över deras ekonomiska ställning den 31 december 1923 (eventuellt den 30 juni 1924). Den senare tablån finnes tryckt såsom bilaga till de sakkunnigas betänkande, de förra tablåerna hava däremot av kostnadsskäl icke blivit tryckta.

Såsom ett väsentligt resultat av den företagna utredningen anse sig de sakkunniga kunna fastslå, att det övervägande antalet privatläroverk i ekonomiskt avseende haft att uppvisa endast måttliga och i och för sig skäliga ekonomiska vinster av sin verksamhet. Enligt de sakkunnigas mening hava dessa skolor i stort sett letts av ideella bevekelsegrunder, och många av dem hava under största delen av sin tillvaro haft att kämpa med stora ekonomiska svårigheter, som ännu visst icke alltid äro övervunna. Endast i enstaka fall anse sig de sakkunniga hava funnit, att eu skola till väsentlig del ledes av motivet att bereda skolans ägare eu stor vinst.

De sakkunniga hava slutligen framhållit som sin mening, att det ur alla synpunkter, icke minst med hänsyn till undervisningsväsendets sunda

61 Kungl. Muj:ts proposition Nr 214.

utveckling, vore bäst, om en så ideell verksamhet som skolrörelse ej voro sammankopplad med något privatekonomiskt intresse, samt att, sedan numera staten genom sina bidrag av olika slag fatt ett allt starkare intresse av privatläroverkens skötsel, på skolrörelsen eventuellt uppkommande vinster icke helt böra komma den enskilda företagsamheten till godo. I detta syfte föreslå de sakkunniga vissa åtgärder dels i fråga om äganderätten till skolorna, dels i fråga om kontroll över deras ekonomi.

De sakkunniga hava i fråga om varje särskild skola undersökt äganderättsförhållandena och kommit till det resultatet, att dessa i åtskilliga fall äro ganska oklara. De sakkunniga indela i nu ifrågavarande avseende skolorna i sådana som tillhöra aktiebolag, sådana som ägas av enskilda personer, sådana som tillhöra stiftelser, föreningar etc. och sådana som tillhöra kommuner. I fråga om de två förstnämnda och den sistnämnda av dessa grupper är äganderätten fullt klar. Däremot företer den tredje gruppen en ganska brokig blandning; dit hava de sakkunniga fört jämväl sådana skolor —- enligt de sakkunnigas uppgift till antalet 17 — som uppges ägas av »principaler» eller av vederbörande styrelse eller vara sina egna ägare. Att alla dessa skolor sammanförts till en grupp med stiftelseskolorna, beror därpå, att de i likhet med dessa i intet fall tjäna något privat vinstintresse, ett förhållande som bland annat framträder däruti, att vid dessa skolor icke förekommer utdelning av uppkommen vinst utan densamma alltjämt kvarstår i rörelsen antingen i form av ökning av det egna kapitalet eller såsom fondering för visst ideellt ändamål. Ehuru icke heller i andra avseenden någon väsentlig anmärkning synes vara att gorå mot ifrågavarande skolors ekonomi, måste det ju i alla händelser ligga ett visst moment av osäkerhet i de oklara äganderättsförhållandena, och de sakkunniga föreslå därför, att sådan skola skall efter utredning av överstyrelsen antingen övertagas av kommunen eller ombildas till aktiebolag eller stiftelse.

Det är emellertid icke blott i klarhetens intresse, som de sakkunniga i vissa fall yrka på förändringar i fråga om äganderätten till en skola, utan även för att i möjligaste mån eliminera det enskilda vinstintresset. I detta syfte föreslås, att skola, som för närvarande äges av enskild person, vid nuvarande ägarens avgång skall ombildas till aktiebolag eller stiftelse. Vad sålunda sagts torde väl avse även sådana fall, då skolan äges av flera enskilda personer, som icke äro sammanslutna i form av aktiebolag, t. ex. Lunds privata elementarskola, vilken är ett kooperativt företag med de ordinarie lärarna såsom ägare, och sådana fall, då skolan äges av vederbörande stad och föreståndarinnan gemensamt, t. ex. högre flickskolan i Gävle.

På äganderättens område röra sig jämväl de förslag, som de sakkunniga framlagt rörande skola, som äges av aktiebolag, att i bolagsordningen skola finnas bestämmelser om begränsad utdelning samt om tillgångarnas fortsatta användande för uppfostringsändamål vid bolagets eventuella upplösning, och rörande skola, som äges av stiftelse, att för stiftelsens stadgar skall i till-

Yttranden.

62 Kungl. May.ts proposition Nr 214.

lämpliga delar gälla, vad nyss sagts angående bolagsordning. Med det senare uttrycket torde väl de sakkunniga avse allenast tillgångarnas användning vid stiftelsens upplösning; utdelning torde knappast komma i fråga vid en stiftelseskola.

De sakkunniga hava sammanfattat sina här nu refererade förslag i eu hemställan, att för privatskolas erhållande av statsbidrag må, i de fall, då skola icke äges av kommun, uppställas följande villkor:

1. beträffande skola, som äges av aktiebolag:

i bolagsordningen skola finnas bestämmelser om begränsad utdelning samt om tillgångarnas fortsatta användande för uppfostringsändamål vid bolagets eventuella upplösning;

2. beträffande skola, som äges av stiftelse:

för stiftelsens stadgar skall i tillämpliga delar gälla, vad här ovan under

1. förordats angående bolagsordning;

3. beträffande skola, som för närvarande äges av enskild person:

vid nuvarande ägarens avgång skall ombildning av sådan skola ske till aktiebolag eller stiftelse; samt

4. beträffande skola, till vilken äganderätten för närvarande är oklar:

efter av skolöverstyrelsen verkställd utredning skall sådan skola antingen

övertagas av kommunen eller ombildas till aktiebolag eller stiftelse.

Tillika hava de sakkunniga hemställt, att föreskrift måtte meddelas, att vid statsunderstödd privatskola, som icke äges av enskild person, skall finnas eu styrelse, vars närmare befogenheter torde böra bestämmas av Kungl. Maj:t, ävensom att skolöverstyrelsen skall äga utse minst en representant i denna styrelse.

Från skolornas sida hava åtskilliga betänkligheter — dock i allmänhet av mindre omfattning — rests mot de sakkunnigas förslag. En skola befarar, att privatskolornas fria ställning skulle äventyras, om Kungl. Maj:t skall utfärda instruktion för styrelserna. En annan skola anser, att de nya bestämmelserna icke böra äga retroaktiv verkan på de gamla bolagen samt att vinsten ej bör sättas lägre än till 8V2 procent. Stockholmsskolorna hava i sitt gemensamma yttrande anfört, att de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna borde förtydligas så, att tydligt framginge, vad som menades med tillgångar vid bolags eller stiftelses upplösning. Från ett håll har framhållits, att en skolägare borde hava samma ställning som andra svenska företagare. Det skulle vara stor skada, om de rent personliga skolorna skulle försvinna. Bolags- och stiftelseskolor förlorade lätt sin individuella karaktär och därmed sin motståndskraft mot från staten utgående nivelleringssträvanden. En realskola framhåller, att en skola visserligen ej får bliva en affär men att den dock måste drivas så långt som möjligt affärsmässigt.

Centralstyrelsen för fide- och samsTcoleföreningen har på det livligaste uttalat sin anslutning till de sakkunnigas förslag, i den mån dessa avsåge att bort-

Kungl. Maj.ts proposition Nr 214. 03

eliminera de privatekonomiska intressena från skolföretagen. Centralstyrelsen tiar vidare påpekat, att den hade sig bekant, att det funnes skolor, som på grund av stiftelseurkunder eller tidigare överenskommelser av bindande natur hade bestämmelser angående styrelsens sammansättning, vilkas förändring skulle kunna för dem medföra betydande ekonomiska risker. Gentemot de sakkunnigas uttalande, att Kungl. Maj:t borde fastställa de särskilda skolstyrelsernas befogenheter, ville centralstyrelsen framhålla, att en både lättare och lämpligare föreskrift vore, att instruktioner borde utarbetas, som fastställde varje särskild skolstyrelses befogenheter, och att dessa borde prövas och godkännas av skolöverstyrelsen.

Riksräkenskapsverket har i detta hänseende anfört bland annat:

Riksräkenskapsverket anser, att ett genomförande av vad de sakkunniga sålunda hemställt skulle i hög grad bidraga till att förhindra, att den statsunderstödda privata skolverksamheten utnyttjas för enskild vinning. Det må emellertid framhållas, att de föreslagna bestämmelserna ingripa starkt på den enskilda äganderätten och det är därför av vikt, att bestämmelserna utformas så, att icke uppenbara orättvisor åsamkas dem, som nedlagt kapital i den privata skolverksamheten. Sålunda anser riksräkenskapsverket det böra medgivas, dels att, därest utdelningen undet1 ett år icke skulle räcka till full vinstutdelning, vederbörande ett påföljande år må kunna utbekomma skillnadsbeloppet, om vinsten då skulle möjliggöra detta, dels att vid upplösning av ett skolaktiebolag aktieägarna må vara berättigade att ur bolagets tillgångar erhålla aktiernas nominella värde jämte nyss angivna utdelning i den mån densamma ej guldits. Sistnämnda medgivande synes nödvändigt bland annat för förebyggande av orättvisa mot sådana skolbolag, som själva äga skolbyggnaden, i jämförelse med sådana, som hyra skollokal. A andra sidan bör uppmärksamhet riktas å det i utredningen å sid. 109 påpekade förhållandet, att på åtskilliga håll i närmaste anslutning till ett för den egentliga skolverksamheten grundat aktiebolag bildats ett annat bolag för den byggnad, i vilken skolverksamheten bedrives. Det kan nämligen tänkas, att i sådana fall skolbolaget skulle kunna komma att få erlägga till byggnadsbolaget så hög hyra, att vinsten uppginge till obetydligt belopp, under det att aktieägarna i byggnadsbolaget skulle erhålla en avsevärt hög utdelning å sina aktier. Visserligen komme nog ett sådant förfaringssätt i viss mån att förebyggas genom den förbättrade kontroll, som i utredningen föreslås, men riksräkenskapsverket anser likväl, att denna fråga är av den vikt, att även i de bestämmelser, som kunna komma att utfärdas, bör särskilt tagas sikte på att förebygga den nu angivna möjligheten att kringgå föreskriften om begränsad utdelning.

Under förutsättning att kompletterande föreskrifter i nu angivna riktningar tillika utfärdas, tillstyrker riksräkenskapsverket de sakkunnigas å sid. 112 gjorda hemställan, att för privatskolas erhållande av statsbidrag må, i de fall då skola icke äges av kommun, uppställas följande villkor:

1. beträffande skola, som äges av aktiebolag:

i bolagsordningen skola finnas bestämmelser om begränsad utdelning samt om tillgångarnas fortsatta användande för uppfostringsändamål vid bolagets eventuella upplösning;

2. beträffande skola, som äges av stiftelse:

64 Kungl.. Maj:ts proposition Nr 214.

för stiftelsens stadgar skall i tillämpliga delar gälla, vad här ovan under 1. förordats angående bolagsordning;

3. beträffande skola, som för närvarande äges av enskild person;

vid nuvarande ägarens avgång skall ombildning av sådan skola ske till aktiebolag eller stiftelse; samt

4. beträffande skola, till vilken äganderätten för närvarande är oklar:

efter av skolöverstyrelsen verkställd utredning skall sådan skola antingen

övertagas av kommunen eller ombildas till aktiebolag eller stiftelse.

Tillika tillstyrker riksräkenskapsverket de sakkunnigas i anslutning härtill gjorda hemställan, att föreskrift måtte meddelas, att vid statsunderstödd privatskola, som icke äges av enskild person, skall finnas en styrelse, vars närmare befogenheter böra bestämmas av Kungl. Maj:t, ävensom att skolöverstyrelsen skall äga utse minst en representant i denna styrelse.

Statskontoret har icke haft något särskilt att erinra mot de sakkunnigas förslag i detta hänseende.

Skolöverstyrelsen har till en början utförligt behandlat den av de sakkunniga väckta frågan om utredning av äganderättsförhållandena vid skolorna och därvid anfört bland annat:

Överstyrelsen instämmer till fullo däri, att eu förändring av ifrågavarande skolors ställning vore önskvärd, och är givetvis beredd att i varje särskilt fall träda i underhandling med vederbörande skolstyrelse och kommun om en sådan åtgärd. Överstyrelsen förutser emellertid, att resultatet i åtskilliga fall kan komma att visa sig ganska osäkert, och anser det därför föga lyckligt, ifall ifrågavarande direktiv får en så kategorisk form som den av de sakkunniga föreslagna. De sakkunniga ha tydligen såsom från en självklar förutsättning utgått därifrån, att ombildningen måste lyckas, och detta innan statsbidrag nästa gång beviljas; och följaktligen hava de icke givit någon anvisning för det fall, att så icke skulle ske. Måhända hava de för ett sådant i deras ögon osannolikt fall tänkt sig, att statsunderstödet skulle indragas och skolan läggas ner. En sådan åtgärd, vilken ju skulle kunna vara ödesdiger för en hel trakts skolväsen, vill överstyrelsen dock icke tänka sig; hellre torde man då böra räkna med att skolan fortsätter sin verksamhet i samma, låt vara föga lyckliga form som hittills. En annan möjlighet, som de sakkunniga icke heller räkna med, är, att äganderätten vinner klarhet på det sättet, att en enskild person övertager skolan. Överstyrelsen återkommer längre fram till denna i särskild mening enskilda form av skolverksamhet och kommer då att utveckla, hurusom överstyrelsen icke kan finna densamma fullt så olämplig, som de sakkunniga anse. Under sådana omständigheter anser överstyrelsen, att icke heller denna form för vinnande av klarhet rörande äganderätten må vara helt utesluten.

På grund av vad sålunda anförts har överstyrelsen hemställt om bemyndigande att i fråga om sådana skolor, rörande vilka äganderätten ej är fullt klar, träda i underhandling med vederbörande skolstyrelse och kommun för vinnande av dylik klarhet, helst på det sätt, att skolan övertages av kommunen eller ombildas till aktiebolag eller stiftelse.

Härefter har skolöverstyrelsen till behandling upptagit de sakkunnigas förslag om eventuell förändring av äganderättsförhållandena vid åtskilliga av de privata skolorna och därvid anfört:

Kttngl. Maj:ts proposition Nr 214. 65

Mot detta förslag vill överstyrelsen först anmärka, att förändringen i dylika fall, lika väl som när det gäller fall av oklarhet i äganderätten, lämpligen kan bestå jämväl däri, att vederbörande kommun övertager skolan. Särskilt synes detta vara en naturlig utväg i fråga om sådana skolor, i vilka staden redan är delägare. Vidare är den av de sakkunniga föreslagna tidpunkten för förändring —- den nuvarande ägarens avgång — icke klart tillämplig på sådana fall, då flera enskilda personer tillsammans äro ägare, allra minst då kretsen av dessa är så bestämd, att den icke blott successivt minskas genom att den ene ägaren avgår efter den andre, utan också successivt förnyas genom att nya ägare automatiskt komma till.

Men framför allt: överstyrelsen kan icke anse risken för att det enskilda initiativet på skolverksamhetens ideella område skall präglas av ett otillbörligt vinstbegär så stor och farlig, att man under alla omständigheter måste sträva efter att till det yttersta begränsa eller helt avstänga vinstmöjligheterna. Överstyrelsen behöver icke närmare utveckla det uppenbara och av de sakkunniga kraftigt betygade faktum, att det svenska skolväsendet står i outplånlig tacksamhetsskuld till det enskilda initiativet, och detta icke minst till sådant initiativ, som tagits icke av en förening eller annan sammanslutning av enskilda utan av eu enskild person. I många, kanske de flesta, fall har visserligen eu på detta sätt uppkommen och ledd skola varit en begynnelse- och övergångsform, som så småningom ombildats till någon av de andra förut omnämnda mera stabila — och man kan väl tillägga: mera opersonliga — formerna. Överstyrelsen anser en sådan utveckling i regel önskvärd, men är icke övertygad, att den bör påskyndas genom några kraftåtgärder; allra minst bör den framtvingas. Händelsernas hithörande gång visar, att förhållandenas egen makt i de flesta fall medför en utveckling av sagda art, utan att särskilda kraftåtgärder behövas. Vidare finns ingen garanti för att kraftåtgärderna lyckas; staten kan visserligen ställa en enskild skolägare i valet mellan att ombilda och att nedlägga skolan men kan icke hindra honom från att välja det senare alternativet — något som enligt överstyrelsens mening i regel vore högst olyckligt, enär man knappast kan anse någon av ifrågavarande skolor överflödig men väl måste finna åtskilliga av dem så gott som omistliga. Vidare kunna sådana fall tänkas, då en skolas säregna värde just ligger i den starkt personliga prägel, dess ledning tryckt på densamma, och då den risk för denna prägels försvagande, som lätt nog följer av en sådan förändring som den ifrågasatta, följaktligen skulle innebära eu förlust i vårt skolväsens värdefulla tillgångar. Slutligen måste man räkna med den möjligheten, att det även i framtiden kan uppstå privatskolor, som visa sig väl värda statsunderstöd; det vore då en betänklig begränsning i möjligheterna att bereda sådant understöd, om detta icke kunde komma sådana skolor till del, som ägdes av enskilda personer.

På grund av det sålunda anförda kan överstyrelsen icke giva sin anslutning till tanken på tvångsåtgärder i syfte att ombilda skolor, som ägas av enskilda personer. Däremot är överstyrelsen beredd att söka med rådgivande verksamhet främja en sådan ombildning.

Beträffande de sakkunnigas förslag om begränsad utdelning har skolöverstyrelsen anfört vissa betänkligheter och — under erinran om att de sakkunnigas utredning tydligt ådagalagt, att de fall, då skolverksamhet av här ifrågavarande art berett enskilda personer oskälig vinst, vore synnerligen fåtaliga — anfört, att det enligt överstyrelsens mening ej kunde vara väl-

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 174 käft. (Nr 214.) 5

Departe-

mentschefen.

Kontroll-

åtgärder.

66 Kungl. Maj. ts proposition Nr 214.

betänkt att för dessa få falls skull införa nu ifrågasatta bestämmelser med risk att därigenom hämma det enskilda intresset för skolväsendet. Detta uteslöte ej, att det möjligen vore önskvärt, att bestämmelsen i fråga på frivillighetens väg infördes i allt fler av bär avsedda bolagsordningar; men detta vore något helt annat än att framtvinga densamma.

Skolöverstyrelsen har slutligen till behandling upptagit frågan om bestämmelser rörande tillgångarnas fortsatta användning.för uppfostringsändamål i händelse av bolags eller stiftelses upplösning och därvid erinrat, att det i vissa inkomna yttranden påpekats, att det kunde vara tvivelaktigt, vad de sakkunniga avsåge med uttrycket tillgångarna. För egen del har överstyrelsen anfört, att överstyrelsen icke kunde annat än finna dessa anmärkningar befogade. Utan tvivel vore det eu riktig tanke, som läge bakom de sakkunnigas förslag, men detta syntes icke vara tillräckligt genomtänkt för att utan vidare kunna läggas till grund för lagstiftning i ärendet.

De sakkunnigas förslag i här förevarande avseende äro av vittutseende natur, och ehuru jag i princip ansluter mig till de sakkunnigas allmänna uppfattning, anser jag dock, att man här måste gå till väga med stor försiktighet.

Man torde kunna hysa den förhoppningen, att det skall bliva möjligt att på frivillighetens väg vinna åtminstone delvis — vad de sakkunniga åsyftat. Först i andra hand torde man böra ifrågasätta att genom fixerade bestämmelser framdriva de förändringar, som kunna visa sig vara av behovet påkallade för att så mycket som möjligt frigöra skolverksamheten från privatekonomiska vinstintressen.

I ett hänseende anser jag emellertid, att åtgärder redan nu böra vidtagas. Jag har nämligen för avsikt att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt skolöverstyrelsen att införskaffa utredning beträffande äganderätten till de skolor, rörande vilka denna fråga icke redan är klarlagd.

Till frågan om styrelser för de olika privatläroverken återkommer jag i det följande.

I kap. XII och XIII av sitt betänkande hava de sakkunniga framlagt förslag till dels kontroll och revision av privatläroverkens räkenskaper, dels privatläroverkens bokföring. De sakkunnigas framställning utmynnar i en hemställan

att privatläroverken åläggas att föra sina räkenskaper i enlighet med det formulär, som Kungl. Maj:t kan komma att för sådant ändamål fastställa,

att privatläroverken skola vara skyldiga att till skolöverstyrelsen årligen insända balansräkningar samt vinst- och förlusträkningar i enlighet med fastställda formulär,

att riksräkenskapsverket må erhålla bemyndigande att för varje privat-

07 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

läroverk utse eu revisor för granskning av läroverkets räkenskaper samt att för denne utfärda instruktion jämte de övriga föreskrifter, som kunna befinnas erforderliga,

att föreskrifter må utfärdas angående skyldighet för privatläroverken att tillhandagå vederbörande myndigheter med alla de uppgifter, som kunna vara erforderliga vid kontroll och granskning av medelsrekvisitioner och räkenskaper,

att vid statsunderstöds tilldelande till enskilda läroanstalter riksräkenskapsverket må äga att avgiva yttrande om de olika läroanstalternas ekonomiska förhållanden, samt

att riksräkenskapsverket skall beredas tillfälle att yttra sig om på skolöverstyrelsens föranstaltande ifrågasatt sänkning av vid dylik skola utgående terminsavgifter.

Då därjämte förslaget om styrelser för privatläroverken i viss mån torde böra betraktas som en kontrollåtgärd, har jag ansett lämpligt att i detta sammanhang även upptaga denna fråga.

Beträffande de sakkunnigas motivering för förslagen anhåller jag att få hänvisa till betänkandet (sid. 113—125).

Åtskilliga skolor giva oförbehållsamt till känna sin anslutning till de sakkunnigas förslag, eu skola anför till och med, att kontroll över skolornas räkenskaper, förda efter ett visst, för alla skolor likartat system icke kunde annat än stärka skolornas ställning. Från flera skolor anföres emellertid, att det av de sakkunniga föreslagna systemet för såväl bokföring som revision är alltför vidlyftigt, besvärligt och dyrbart, i all synnerhet för de mindre läroverken. Från flera av kommuner bekostade skolor framhålles, att deras räkenskaper redan torde vara underkastade tillräcklig granskning genom de kommunala myndigheterna.

Riksräkenskapsverket har till en början beträffande de sakkunnigas förslag, att revisorerna skulle utses av riksräkenskapsverket — vilket förslag ju ursprungligen emanerat från riksräkenskapsverket — erinrat, att detta syntes stå i överensstämmelse med de uttalanden, som i detta hänseende blivit gjorda i statsutskottets senare utlåtande i detta ämne vid 1924 års riksdag, och vilka i debatten i kamrarna lämnades utan erinran.

Riksräkenskapsverket har härefter till behandling upptagit frågan, om ersättningen åt de revisorer, som enligt förslaget skulle utses av ämbetsverket, borde bestridas av skolornas medel eller av statsmedel, och vid det förhållandet, att granskningen främst avsåge att erhålla kontroll, huruvida de till skolorna utbetalda statsmedlen behörigen användas, hållit före, att denna ersättning borde bestridas med statsmedel. Kostnaderna beräknades till högst 200 kronor för varje skola, men med hänsyn till att vissa skolors räkenskaper hade en jämförelsevis ringa omfattning, hade kostnaden i medeltal

Yttranden.

68 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

beräknats till 150 kronor för varje skola eller för 100 statsunderstödda privatläroverk i runt tal 15,000 kronor. Detta belopp borde enligt riksräkenskapsverkets åsikt upptagas i riksstaten under åttonde huvudtiteln såsom ett särskilt anslag tillsammans med övriga för privatläroverken anvisade anslag och givas natur av reservationsanslag. Anslaget borde lämpligen benämnas: »Ersättning till revisorer för deltagande i granskning av privatläroverkens räkenskaper».

Beträffande räkenskapsformulär m. in. har riksräkenskapsverket ansett sig böra instämma med de sakkunniga i nedanstående delar, nämligen:

att privatläroverken skola vara skyldiga att till skolöverstyrelsen årligen insända balansräkningar samt vinst- och förlusträkningar i enlighet med fastställda formulär,

att riksräkenskapsverket må erhålla bemyndigande att för varje privatläroverk utse eu revisor för granskning av läroverkets räkenskaper samt att för denne utfärda instruktion jämte de övriga föreskrifter, som kunna befinnas erforderliga, samt

att föreskrifter må utfärdas angående skyldighet för privatläroverken att tillhandagå vederbörande myndigheter med alla de uppgifter, som kunna \ ara erforderliga vid kontroll och granskning av medelsrekvisitioner och räkenskaper.

Statskontoret har i denna fråga anfört följande:

Beträffande frågan om anordnandet av kontrollen över privatläroverken vill statskontoret till eu början erinra om att, enligt vad som vid upprepade tillfällen framhållits, huvudsyftet med den inom statsförvaltningen bedrivna revisionen måste anses vara att förebygga felaktigheter. Med hänsyn härtill synes det statskontoret ändamålsenligt, att revisionen av privatläroverkens räkenskaper anordnas i samråd med vederbörande myndigheter, som skola utbetala statsbidragen. Enligt statskontorets mening bör den revisor, som har att iakttaga framför allt statsverkets intressen, utses redan vid räkenskapsårets början samt granska insända rekvisitioner av statsbidrag, varjämte han skall vara skyldig att lämna skolöverstyrelsen, riksräkenskapsverket och den myndighet, som har att utbetala statsbidrag, de upplysningar, som under det löpande året kunna erfordras ur kontrollsynpunkt. Härigenom kan givetvis ett förebyggande av felaktigheter ske och eu effektivare kontroll över medlens användning äga rum än om revisionen helt överlämnas till riksräkenskapsverket, vilket i allmänhet först lång tid efter eu utbetalning framställer anmärkning med anledning av därvid tilläventyrs förekommande felaktigheter. De av riksräkenskapsverket gjorda erinringarna mot skolöverstyrelsens förslag torde, enligt statskontorets mening, icke vara av avgörande betydelse, då riksräkenskapsverkets granskningsrätt rörande utbetalningarna av ^statsbidrag allt fortfarande kommer att kvarstå.

Statskontoret tillåter sig jämväl erinra om, att skolöverstyrelsen är den myndighet, \ilken närmast har intresse av att taga del av privatläroverkens räkenskaper och bokslut, bland annat, för bedömande av huruvida en nedsättning i lärjungeavgifterna kan och bör ifrågakomma. Att riksräkenskapsverkets utlåtande även i fråga om dessa avgifters bestämmande ovillkorligen

Kung!. Maj:ts proposition Nr 214. 69

skulle inhämtas synes statskontoret vara ägnat att medföra onödig omgång, och synes det givetvis mera praktiskt att de myndigheter, som skola utbetala statsbidragen, därest så erfordras, 1'å tillfälle att yttra sig. Kravet på enhetlighet å förevarande område kommer givetvis att tillgodoses genom att avgörandet i fråga om lärjungeavgifterna i samtliga fall lägges i händerna på skolöverstyrelsen. Även den omständigheten, att privatläroverken skola till överstyrelsen avgiva vissa redogörelser för sina ekonomiska förhållanden, utgör, enligt statskontorets mening, ett skäl för att överinseendet över privatläroverken bör i sin helhet ligga hos skolöverstyrelsen. Därest över huvud taget särskild revision från statsverkets sida för varje läroverk anses behövlig — ett krav, som, därest en förenkling av räkenskapsväsendet, på sätt de sakkunniga föreslagit, genomföres, mister en del av den betydelse, det för närvarande kan anses äga — måste statskontoret finna, att den revisor, som har att iakttaga speciellt statsverkets intressen, bör utses av skolöverstyrelsen efter samråd med vederbörande myndighet, som för varje läroverks vidkommande har att utbetala statsbidrag. Härigenom synes man kunna såväl ordna kontrollen på ett ändamålsenligt sätt som tillgodose önskvärdheten av att denna kontroll vinnes utan större olägenhet och omgång för privatläroverken. En kontroll, anordnad på det av statskontoret sålunda föreslagna sättet, utesluter givetvis icke, att instruktion och närmare föreskrifter rörande kontrollen meddelas av skolöverstyrelsen i samråd med riksräkenskapsverket.

iSkolöverstyrelsen har — med vissa smärre erinringar —- tillstyrkt de sakkunnigas förslag beträffande såväl inrättandet av styrelser vid privatläroverken som bokföringens ordnande vid nämnda läroverk. Beträffande granskningen av skolornas räkenskaper instämmer överstyrelsen i riksräkenskapsverkets ovan återgivna hemställan.

Överstyrelsen anför till slut, att av de åtgärder, överstyrelsen förordade i fråga om privatläroverkens ekonomi, överstyrelsen ansåge det viktigaste vara, att statens intressen bleve representerade inom skolornas styrelser och revision.

Blotta tillvaron av ifrågavarande styrelseledamöter och revisorer torde vara ägnad att lägga eu betydelsefull hämsko på möjligen förefintlig benägenhet att låta privatekonomiska intressen spela för stor roll. Skulle i något enstaka fall denna hämsko icke verka tillräckligt kraftigt, torde ifrågavarande representanter icke försumma att anmäla förhållandet såväl för överstyrelsen som för riksräkenskapsverket. Vilka åtgärder, som i så fall stode dessa myndigheter till buds för åstadkommande av rättelse, den frågan torde icke här behöva ingående dryftas; överstyrelsen ville allenast erinra därom, att lärjungeavgifter kunde sänkas, statsunderstöd minskas eller i ytterlighetsfall indragas.

Emellertid läge för överstyrelsen tyngdpunkten icke på sakens negativa sida, att missförhållanden kunna avvärjas och rättas; överstyrelsen hade nämligen av de sakkunnigas utredning blivit stärkt i den uppfattning, som överstyrelsen redan tidigare vunnit genom egen erfarenhet, att dylika missförhållanden i stort sett vore både få och små. Utan tyngdpunkten läge på sakens positiva sida, att genom ifrågavarande representanter ett nytt band bleve knutet mellan privatläroverken och statens myndigheter för yt-

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

terligare utveckling av båda skolväsens fromma.

parternas redan förut goda samarbete till vårt

mentsrfiefen. återSivna förslagen till kontrollåtgärder synas mig, sedan vissa

modifikationer blivit gjorda, väl ägnade att läggas till grund för de föreskrifter, som Kungl. Maj:t framdeles torde böra utfärda i ämnet.

Endast i ett par hänseenden har jag redan nu ansett mig böra tillkännagiva min ståndpunkt. Det ena rör den myndighet, som skall hava att utse revisorerna. Här har jag funnit de av statskontoret anförda skälen övertygande och håller alltså före, att dessa revisorer böra utses av skolöverstyrelsen efter samråd med den myndighet, som för varje läroverks vidkommande har att utbetala statsbidrag. Det andra berör gäldandet av kostnaderna för revisionen. I detta hänseende har, som jag nyss nämnde, öreslagits, att dessa kostnader, som beräknades uppgå till i runt tal 15,000 kronor eller i medeltal 150 kronor för varje skola, skulle bestridas av statsverket Med hänsyn till de stora belopp, som från statens sida komma privatläroverken till del, ävensom till den jämförelsevis ringa summa, det här ror sig om för varje skola, har jag icke funnit skäl biträda denna uppfattning utan håller jag före, att de kostnader, som förorsakas av statsombudets deltagande i revisionen, böra bestridas av skolorna själva.

Besparingar för statsverket.

I kap. XIV hava de sakkunniga framlagt sina beräkningar beträffande de besparingar för statsverket, som skulle bliva eu följd av de sakkunnigas iöi slag. Enligt dessa beräkningar skulle anslaget till lönetillägg till lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter kunna minskas med i runt tal 23,000 kronor samt anslaget till tillfällig löneförbättring åt lärarpersona-

mnnnn ,Pnvatläroverken med i runt tal 237,000 kronor eller sammanlagt 260,000 kronor. ö

Vid ett bifall till de av mig nu förordade förslagen skulle givetvis ytterit komma att uppstå. Enligt de sakkunnigas undersökningar

(tab. 6) skulle, under förutsättning att ämneslärarnas medeltjänstgöring beräknades till 26 veckotimmar, förlagda till klasserna över de förberedande, och uppdelning av klass skedde först vid ett elevantal av 30, antalet överflödiga amneslärarbefattningar bliva på grund av tjänstgöringen 59 och på grund av elevantalet 24 eller sammanlagt 83, vartill skulle komma en nettommskmng av ungefär 912 timlärartimmar. Användas samma beräkningsgrunder som av de sakkunniga angivits, finner man, att besparingarna för statsverket skulle bliva beträffande anslaget till lönetillägg i runt tal 34 500 kronor. Anslaget till tillfällig löneförbättring skulle kunna sänkas med dels de av de sakkunmga beräknade 117,000 kronor på grund av sänkningen av tillfällig löneförbättring åt de manliga lärarna, dels på grund av minskningen av amneslararmnor, timlärartimmar och timmar i övningsämnen med ungefär 17o,000 kronor eller tillhopa 292,000 kronor.

Den sammanlagda besparingen för statsverket vid ett fullständigt genom-

71 K/ungl. Maj\ts proposition Nr 214.

förande av de utav mig nu förordade bestämmelserna skulle alltså, oberäknat dyrtidstillägg, uppgå till i runt tal 326,500 kronor.

Vad beträffar besparingarna å anslaget till tillfällig löneförbättring toide jag dock få erinra, att tidigare för Kungl. Maj:t anmälts frågan angående tillfällig löneförbättring under budgetåret 192o 1926 för viss personal inom

den civila statsförvaltningen, enligt vilket förslag, bland annat, den till de manliga lärarna vid statsläroverken utgående tillfälliga löneförbättringen skulle höjas, för vissa kategorier ganska avsevärt. Om detta förslag vinner riksdagens bifall, kommer givetvis även den tillfälliga löneförbättringen till de manliga lärarna vid privatläroverken att ökas i motsvarande grad. Besparingarna för statsverket bliva ju härigenom ej oväsentligt förminskade, men å andra sidan torde man kunna hoppas, att samtidigt de påtalade svårigheterna för här närmast ifrågakommande skolor åtminstone i någon mån skola förminskas. Några närmare beräkningar rörande de ökade utgifter för statsverket, som skulle bliva eu följd av nu omförmälda förslag, hava icke nu varit möjliga att verkställa, bland annat av den anledningen, att, enligt förslaget, den tillfälliga löneförbättringens storlek i viss mån skulle bliva beroende av, huruvida vederbörande lärare vid privatläroverken kunna anses likställda med lektor eller med adjunkt vid allmänt läroverk. Den närmare omprövningen i detta hänseende torde böra ankomma på skolöverstyrelsen. 1 * * * * * * 8

1 kap. XVI av sitt betänkande framhålla de sakkunniga, att det ligger i

öppen dag, att ett genomförande av de skärpta bestämmelser beträffande

privatläroverken, som blivit ifrågasatta, måste komma att vid enstaka läro-

anstalter medföra svårigheter för vederbörande befattningshavare. De sak-

kunniga erinra vidare (s. 133 i betänkandet), att statsutskottet vid 1924 års

riksdag föreslog dels i utlåtande den 4 april 1924, att riksdagen måtte föi

läsåret 1924—1925 föreskriva visst övergångsstadgande, dels i memorial aen

8 maj 1924 att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta vissa övergångsbestämmelser.

De sakkunniga hava i huvudsak anslutit sig till ovanberörda av statsutskottet förordade övergångsbestämmelser och därvid tillika för dessa bestämmelser föreslagit en giltighetstid tills vidare, trots de svårigheter, som detta enligt de sakkunnigas förmenande onekligen måste medföra. För ett påskyndande av övergången hava de sakkunniga föreslagit, dels att övergångsbestämmelserna icke utsträckas att gälla för ämneslärare med full tjänstgöring, som blivit anställda senare än läsåret 1924 1925, dels att skolöver-

styrelsen tills vidare icke begagnar sig av den densamma tillkommande rätten att meddela lärarinna, som uppnått 60 års ålder, tillstånd att kvarstå i tjänst, dels ock att en kraftig minskning vidtages av antalet lektioner, som bestridas av timlärare. Från de båda första av dessa bestämmelser torde enligt de sakkunnigas uttalade mening knappast något undantag böra ske,

övergångs bestämmelser. De sakkunniga.

72 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

beträffande det sistnämnda förelåge däremot vissa förhållanden, som kunde ankas gorå ett undantag från regeln antingen nödvändigt eller åtminstone .ytterst val motiverat. I detta hänseende hava de sakkunniga anfört:

i 1 d<i ifrån ■privfltläroverkou insända svaren har flera gånger påpekats och de sakkunniga hava sig därjämte genom personlig erfarenhet bekant att det understundom skulle stöta på hart när oöverstigliga svårigheter aU låta en skolas amneslararinnor övertaga samtliga de lektioner, som för närvarande

oen Sd VÄT- V"rje 'f™8, "lbiWni“® ar 1

centrerad till ett fatal ämnen, att, särskilt vid de mindre skolorna det hifrtills ofta agt rum, att undervisningen i ett eller annat ämne åtminstone i

Det Ke^eXtndeåsaiTentarStadiet’ måst anförtros åt särskdda timlärare. eu del hl ? de sakkunnigas menmg, vara nödvändigt att åtminstone i n del fall låta detta förhållande fortfara tills vidare till dess att slrnlm-ia edning vid vakans bland ämneslärarinnorna hunnit verkställa en sådan re

variTmfilil r^Snen • bl'V o behf riScn ^presenterade. Det har icke son det n fT8* 1 d®talj undersöka’ var ett förhållande

få skolor m ! d föreligger men sa synes dock vara fallet vid icke så

sko över tvrSsen ndUnUJa därfÖr> att mö-l'lighet bör lämnas öppen för

oioverstyielsen att, etter noggrann prövning i varje särskilt fall för ett

ar i sänder medgiva skola, där ett bedrivande av undervisningen utan an-

q1ttai‘d(j.,av..tlI,n]arare,skull(j stöta På avsevärda pedagogiska svårigheter rätt att anlita timlarare, ändock att icke samtliga ämneslärare erhållit en tjänst gormg av ungefär 25 timmar i veckan. 011 t-)dl,st'

...De. Sa^kunniga hava vida.re påpekat, att ett undantagslöst tillämpande av oreskriften om överflyttandet av timlärartimmarna på ämneslärarinnorna i vissa tall skulle leda till så beklagliga ekonomiska konsekvenser för enskilda personer, att hänsyn härtill utan tvivel torde böra tagas.

e sakkunniga hava i detta sammanhang erinrat om att, när vid o-enomforandet av 1904 års läroverksreform ett antal flickskolor i olika delar av landet indrogos, pensioner bereddes för eu del av de då överflödiga lärarinnorna. De sakkunniga hava dock icke ansett sig nu böra förorda eu dylik ösning av denna fråga, utan hava ansett det vara lämpligare och därjämte r statsveiket billigare, om skolöverstyrelsen medgives rätt att, efter prövning , varje särskilt fall, för ett år i sänder medgiva skola, där ett indragande av samtliga eller de flesta timlärartimmar skulle för timlärare, som under en längre följd av år, minst 10, tjänstgjort vid samma skola,'medföra avsevärda ekonomiska svårigheter, rätt att anlita ifrågavarande lärare som timlarare, ändock att icke samtliga ämneslärare erhållit en tjänstgöring av ungefär 25 timmar i veckan.

En bestämmelse, som de sakkunniga i likhet med statsutskottet vid 1924 års riksdag ansett sig böra intaga bland själva stadgande^, men som dock I viss man torde få anses vara av övergående natur, är föreskriften, att elevantalet r en klass vid dennas eventuella delning icke skall behöva uppgå ill 30 i de skolor, där bristande lokalutrymme därför lägga oöverkomliga hinder i vagen. Såsom sådana hinder torde, enligt de sakkunnigas mening, endast vara att räkna hinder av hygienisk natur: alltså de ganska talrika

7:5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

fall, då eu skola blivit byggd för små klasser eller är inhyst i eu lokal, där icke enligt moderna hygieniska principer mer än ett mycket begränsat lär- .jungantal kan undervisas. Det ligger i sakens natur, att en skola, så länge den bedriver sin verksamhet i dylika lokaler, måste arbeta med mindre parallellavdelningar än de i allmänhet föreskrivna. Men om en nybyggnad utföres för en skola, eller om en skola inflyttar i nya lokaler, torde det vara skolans oavvisliga plikt att tillse, att dessa lokaler bliva sådana, att undervisningen kan bedrivas enligt av statsmakterna uppdragna riktlinjer även i fråga om parallellavdelningarnas storlek.

De sakkunniga hava icke ansett nödigt att intaga i föregående stycke berörda föreskrift såsom ett led bland övergångsbestämmelserna, utan hava de ansett vara tillräckligt, om skolöverstyrelsen vid inspektioner samt vid avgivande av yttranden över sökta statsbidrag har sin uppmärksamhet riktad på dessa förhållanden.

I anslutning till det nu anförda hava de sakkunniga föreslagit följande övergångsbestämmelser:

1. Lärare med full tjänstgöring, som icke uppnått pensionsåldern och som erhållit anställning vid privatläroverk senast från och med läsåret 1924 —1925, må icke behöva avskedas på grund av de skärpta bestämmelser, som i fråga om tjänstgöringens omfattning och förläggning ävensom i fråga om parallellavdelningarnas storlek komma att tillämpas från och med läsåret 1925—1926.

2. På därom gjord ansökning må skolöverstyrelsen, efter noggrann prövning i varje särskilt fall, för ett år i sänder medgiva skola, där ett bedrivande av undervisningen utan anlitande av timlärare skulle stöta på avsevärda pedagogiska svårigheter, rätt att anlita timlärare, ändock att icke samtliga ämneslärare erhållit en tjänstgöring av ungefär 25 timmar i veckan.

3. På därom gjord ansökning må skolöverstyrelsen, efter noggrann prövning i varje särskilt fall, för ett år i sänder medgiva skola, där ett indragande av samtliga eller de flesta timlärartimmar skulle för timlärare, som under en längre följd av år, minst 10, tjänstgjort vid samma skola, medföra avsevärda ekonomiska svårigheter, rätt att anlita denne eller dessa timlärare, ändock att icke samtliga ämneslärare vid skolan erhållit eu tjänstgöring av ungefär 25 timmar i veckan.

Härefter hava de sakkunniga anfört, att det vid en tillämpning av de utav dem förordade övergångsbestämmelserna naturligtvis icke kunde undvikas, att de besparingar för statsverket, som skulle bliva en följd av ett omedelbart genomförande av de skärpta bestämmelserna, koinme att under de närmaste åren i icke ringa grad minskas. De sakkunniga hava i detta avseende gjort en, som de själva framhålla, ytterst approximativ beräkning av de besparingar, som för budgetåret 1925—1926 kunde tänkas uppstå vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag jämte tillhörande övergångsbestämmelser, och därvid kommit till det resultatet, att nämnda bo-

randen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

sparingar, dyrtidstillägg oberäknade, skulle uppgå till i runt tal 170,000 kronoi, därav å anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter 6,000 kronor och å anslaget till tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken 164,000 kronor.

Av övergångsbestämmelserna är det egentligen endast förslaget om tillfällig indragning av de tre respitåren för pensionsmässiga lärarinnor, som väckt opposition, men denna har i stället varit så mycket kraftigare, i det att så gott som alla skolor, som behandlat denna fråga, yttrat sig avstyrkande. Från eu skola föreslås den modifikationen, att respitåren böra få bibehållas åtminstone vid de skolor, som icke på grund av de skärpta bestämmelserna bliva nödsakade att indraga någon lärarinnebefattning. En skola har yrkat, att i övergångsbestämmelserna även skulle intagas föreskrift om att medeltjänstgöringen skulle utgöra 24 veckotimmar.

Styrelse» för Sveriges flich och samskolors lärarinneförbund har anfört huvudsakligen följande:

De sakkunniga diskutera icke i betänkandet de pensionsmässiga lärarinnornas ställning, utan synas på denna punkt helt godtaga statsutskottets förslag vid 1924 års riksdag. Om löne- och pensionsförhållandena vid de privata skolorna vore viil ordnade, skulle deras ståndpunkt vara mera naturlig. Men sådana förhållandena nu en gång äro, har möjligheten att få tjänstgöra under de tre respitåren för de äldre lärarinnorna varit en om än unga kompensation för de ytterst dåliga löneförhållanden, under vilka dessa lärarinnor, i ännu högre grad och under ännu längre tid än de yngre läi ammorna, haft att utföra sitt arbete för den kvinnliga ungdomens högre skolutbildning. Dä för närvarande pensionsålderns höjning för de kvinnliga befattningshavarna är eu i hög grad aktuell fråga, synes det vara obilligt att innan den vunnit sin lösning kategoriskt neka de av dessa äldre lärarinnor, som ännu ha sin fulla arbetskraft i behåll, möjlighet att kvarstå enligt de nu gällande bestämmelserna. Också ur statsfinansiell synpunkt törne det dessutom utan tvivel i stort sett vara fördelaktigare, att dessa lärarinnor _ arbeta och uppbära lön än att de endast uppbära pension. Till denna bidrager sluten nämligen med belopp, som i många fall så föga understiga statsutgifterna för eu ämneslärarinnas lön, att denna skillnad utjämnas eller mer än utjämnas därigenom, att den pensionerade lärarinnans tjänstgöring, vilken endast i undantagsfall torde kunna helt fördelas på övriga ämneslärarinuor med full tjänstgöring, kommer att delvis bestridas av andra lärarkrafter, till vilkas avlöning staten bidrager.

. Pa dc sakkunniga anse, att de strängare bestämmelserna skulle råda »tills vidare», kommer förslaget att hårdast drabba de lärarinnor, som under de närmaste åren bliva pensionsmässiga, varigenom övergången skulle bli svårast just i början, vilket de sakkunniga i övrigt sökt förebygga.

. Läiarinneförbundet uttalar sig av dessa skäl emot den föreslagna suspension^ av skolöverstyrelsens rätt att medgiva pensionsberättigad lärarinnas kvarstående i tjänst samt vill dels uttala eu förhoppning, att denna rätt måtte begagnas till förmån för de pensionsmässiga lärarinnor, som tjänstgöra vid skolor, där inga indragningar av platser skulle behöva företagas, dels göra följande förslag för ernående av en mjukare övergång. I analogi

Kungi. Maj:ts proposition Nr 214. 75

med de sakkunnigas alternativ i fråga om parallellklasserna kunde man tänka sig en bestämmelse, varigenom skolöverstyrelsen kunde medgiva skolorna att om de så önska behålla och på egen bekostnad avlöna en pensionsmässig lärarinna och använda hennes arbetskraft för att ge lättnad i arbetet åt de övriga lärarinnorna. Detta förfaringssätt skulle innebära eu ren besparing för staten, som under tiden icke hade några utgifter för lärarinnans pension.

Centralstyrelsen för jlick- och samskoleföreningen bar framhållit, att de sakkunnigas förslag i här förevarande hänseende flerstädes inom skolornas lärarinnekår väckt stor förstämning och bär, utan att göra något eget yrkande, framfört vad ett flertal kretsföreningar därom anfört.

Skolöverstyrelsen har i likhet med de sakkunniga ansett billighet och rättvisa mot lärarpersonalen kräva en ej alltför kort övergångstid och därför anslutit sig till de sakkunnigas förslag om en giltighetstid tillsvidare för de erforderliga övergångsbestämmelserna, även om de med indragningen avsedda besparingarna på sådant sätt först efter hand ernåddes.

Härefter anför skolöverstyrelsen:

Vad beträffar själva de föreslagna övergångsbestämmelserna, är överstyrelsen benägen att i princip biträda desamma. I omedelbar anslutning till övergångsbestämmelserna framhålla de sakkunniga, att indragningarna av lärarinnebefattningar böra påskyndas dels därigenom, att skolöverstyrelsen tills vidare ej meddelar lärarinna, som uppnått 60 års ålder, tillstånd att kvarstå i tjänst, dels genom en kraftig minskning av antalet lektioner, som bestridas av timlärare.

Beträffande den förstnämnda av de sålunda ifrågasatta åtgärderna får överstyrelsen erinra därom, att överstyrelsen enligt gällande bestämmelser äger rätt att på därom gjord framställning efter prövning av varje särskilt fall medgiva lärarinna att kvarstå omkring tre år efter uppnådd pensionsålder, 00 år. Av denna rätt har överstyrelsen begagnat sig i ganska stor omfattning. Mot förslaget, att denna överstyrelsens rätt tills vidare ej skulle få utövas, hava anmärkningar riktats i åtskilliga av de från skolorna inkomna yttrandena, och överstyrelsen hyser för egen del stora betänkligheter mot ifrågavarande förslag. För skolorna själva skulle otvivelaktigt i åtskilliga fall ett upphävande tills vidare av rätten att låta pensionsmässiga lärarinnor kvarstå i tjänst framstå som en olägenhet, i all synnerhet vid skola, där ingen lärarinnetjänst enligt de nya bestämmelserna skulle behöva indragas och där måhända en lärarinna med stor erfarenhet och framstående duglighet skulle nödgas vika för en ny, vida sämre kvalificerad arbetskraft. Vidare må erinras att ej så få lärarinnor av olika skäl torde avgå från sin tjänst vid uppnådd pensionsålder utan att ifrågasätta kvarstående i tjänst, varigenom antalet av dem, som önska kvarstå, torde bliva mindre, än de sakkunniga beräknat. Den besparing, som skulle ernås genom att framtvinga samtliga lärarinnors avskedstagande vid nådd pensionsålder, motväges ock till eu viss grad genom de tillskott till deras pensioner, som staten har att erlägga. Överstyrelsen får på sålunda anförda grunder hemställa, att den ifrågasatta suspensionen av överstyrelsens rätt att medgiva pensionsberättigade lärarinnors kvarstående i tjänst ej måtte påbjudas. Till stöd härför må jämväl åberopas den allt starkare framträdande tendensen att

76 Kungl. Maj ds proposition Nr 214.

höja kvinnornas pensionsålder. Erinras må, att denna tendens bland annat vid 1925 års riksdag tagit sig uttryck i det i samband med frågan om lönereglering för kvinnliga befattningshavare i statens tjänst framställda förslaget att höja dessa befattningshavares pensionsålder till 64 år.

Såsom eu andra utväg att påskynda de strängare bestämmelsernas genomförande och den därmed åsyftade indragningen av ämneslärarinnebefattn in gar framhålles eu kraftig minskning av antalet lektioner, som bestridas av timlärare. Överstyrelsen anser det redan av pedagogiska skäl önskvärt, att timlärarsystemet så långt möjligt är inskränkes. Överstyrelsen har sålunda i princip intet väsentligt att invända mot här ifrågasatta åtgärd. Emellertid vill överstyrelsen starkt betona nödvändigheten av att på nu berörda område framgå med varsamhet, detta i första rummet med hänsyn till skolornas bästa, då dessa av olika skäl otvivelaktigt allt fortfarande behöva anlita timlärare i ej ringa utsträckning, samt även med hänsyn till de många enskilda, lärare och lärarinnor, som hotas i sin verksamhet o-enom långt drivna restriktioner i timlärarsystemet. Överstyrelsen vill uttala sin tillfredsställelse med att de sakkunniga i de av dem formulerade övergångsbestämmelserna sökt beakta ny^ssberörda synpunkter.

Ehuru det ej i de sakkunnigas framställning oförtydbart utsäges svnes dock av densamma framgå, bland annat av de veckotimtal, med vilka”den ror sig, att inskränkningarna i timlärarsystemet och den mera utsträckta användningen av lärarkrafter med full tjänstgöring väsentligen avse den egentliga flickskolan eller realskolestadiet men icke gymnasiet. Eu utsträckning av de ifrågasätta åtgärderna till gymnasiet skulle också, då undervisningen särskilt vid de gymnasier, som äro förbundna med högre flickskolor, väseiitigen nästan uteslutande bedrives med timlärare, i dessa gymnasiers

lärarförhållanden medföra eu genomgripande omgestaltning, för vilken tills vidare erforderliga förutsättningar torde saknas. Åtgärdernas begränsning (ill leal- och flickskolestadiet synes böra uttryckligen angivas i övergångsbestämmelserna. Beträffande dessas avfattning må för övrigt anmärkas, att sista satsen i vartdera av momenten 2 och 3 erhållit en affattning som ej giver uttryck åt, vad därmed avses. Den där angivna förutsättningen bör uppenbarligen ^icke vara,_ att ej samtliga ämneslärare erhållit eu tjänstgöring av ungefär 25 timmar i veckan, utan att medeltjänstgöringen för ifrågavm rande ämneslärare ej uppgår till ungefär 25 veckotimmar. För förtydligande av bestämmelserna i detta avseende med tillägg av de skolstadier, bestämmelserna i vartdera fallet avse, får överstyrelsen förorda, att sista satsen i slutet av mom, 2 liksom i slutet av inom. 3 erhåller följande förändrade ydeise. ändock att icke medeltjänstgöringen för ämneslärarna å realskolans och flickskolans stadium uppgår till omkring 25 veckotimmar. I övrigt har överstyrelsen intet att erinra mot de föreslagna övergångsbestämmelserna eller deras formulering.

mo-a<^iaÄ beloppet av de besparingar, som de sakkunniga för budgetåret iy , ... beräknat skola uppstå vid ett genomförande av de sakkunnigas

förslag Jämte tillhörande övergångsbestämmelser, inskränker sig överstyrelsen till att^ erinra, att beloppet av dessa besparingar givetvis något skulle sjunka, om såsom överstyrelsen föreslagit, överstyrelsen bibehölles vid rätten att medgiva pensionsmässiga lärarinnors kvarstående i tjänst, men att överstyrelsen saknar möjlighet att ens tillnärmelsevis beräkna den minskning i besparingarna, som därigenom skulle kunna uppstå,

Kungl. Maj: ta proposition Nr 214. 77

Beträffande nödvändigheten av vissa bestämmelser för att underlätta övergången till det nya systemet råder praktiskt taget enhällighet. I det stora hela anser jag mig i detta hänseende kunna instämma med de sakkunniga, vilka ju i sin ordning i huvudsak grundat sitt förslag på statsutskottets vid 1924 års riksdag uttalande.

Såsom av den nyss lämnade redogörelsen framgår, hava starka betänkligheter rests mot de sakkunnigas förslag, att de tre respitåren för pensionsmässiga lärarinnor tills vidare skulle avskaffas. De däremot anförda skälen synas onekligen ganska tungt vägande, och jag har låtit mig angeläget vara att söka finna någon utväg, som på eu gång tillfredsställer statsverkets behov av besparingar och lärarinnornas i många fall väl motiverade åstundan att få kvarstå i sina befattningar. I detta hänseende synes mig det av styrelsen för Sveriges flick- och samskolors lärarinneförbund framställda förslaget kunna läggas till grund. Visserligen kommer sannolikt på detta sätt det fullständiga genomförandet av de skärpta bestämmelserna att något fördröjas men å andra sidan skulle statsverket göra vissa besparingar på ifrågavarande lärarinnors pension under övergångstiden. Jag är därför benägen föreslå, att skolöverstyrelsen må äga att efter samma grunder som hittills meddela lärarinna, som uppnått GO års ålder, rätt att under viss tid kvarstå i tjänst, under förutsättning att statsverket icke genom detta medgivande förorsakas några som helst kostnader för ifrågavarande lärarinnors avlöning.

Härefter anhåller jag att få övergå till eu beräkning av de besparingar, som under iakttagande av de utav mig nu förordade bestämmelserna och övergångsbestämmelserna skulle bliva möjliga under budgetåret 192o 1926.

Med ledning av utav de sakkunniga inhämtade uppgifter har jag då till eu början låtit uppgöra nedanstående tabell, uppgjord enligt samma principer som de sakkunnigas å sid. 134 i deras betänkande återgivna tabell. Av denna framgår, i vilken mån de 83 lärarinnor, som, enligt vad jag förut omnämnt, skulle bliva överflödiga vid ett bifall till de av mig förordade förslagen, motsvaras av lärarinnor, som under ett vart av åren 1925—1930 inträda i pensionsåldern.

Enligt denna beräkning skulle alltså år 1930 vid ett antal läroanstalter finnas 37 överflödiga lärarinnor. På de av de sakkunniga å sid. 134 anförda

Depurte

mentwhetVn.

78 Kungl. Maj.is proposition Nr 214.

skäl anser jag mig emellertid kunna antaga, att år 1930 den föreslagna indragningen av lärarinnebefattningar i stort sett skall kunna vara genomförd.

Enligt ovanstående tabell skulle alltså under budgetåret 1925—1926 kunna indragas 25 lärarinnebefattningar, vilket skulle innebära en besparing för statsverket av, förutom dyrtidstillägg, i runt tal 47,500 kronor, därav ungefär

10,000 kronor å anslaget till lönetillägg och 37,500 kronor å anslaget till tillfällig löneförbättring.

Vad vidare beträffar timlärartimmarna skulle enligt de sakkunnigas tab. 6 av dem inbesparas ungefär 912. Med ett beräknande på samma sätt som de sakkunniga av den på grund av övergångsbestämmelserna följande minskningen eller i runt tal till tjugu procent eller 182 timmar skulle här kunna ske eu besparing i runt tal av 730 timmar, vilket för statsverket skulle motsvara en besparing av, förutom dyrtidstillägg, 36,500 kronor. Å den tillfälliga löneförbättringen för de manliga lärarna skulle enligt nu gällande grunder besparingen uppgå till i runt tal 117,000 kronor utom dyrtidstillägg.

Härtill skulle så komma de besparingar, som sammanhänga med de av mig förordade skärpta bestämmelserna rörande tjänstgöringens förläggning' till med skola förbundet seminarium av annan art än högre, ävensom bespaiingar pa grund av minskat antal övningslärartimmar. Då dessa besparingar emellertid undandraga sig ett noggrant beräknande, har jag icke ansett mig böra taga hänsyn till dem vid beräknande av anslagsbehovet för budgetåret. 1925—1926.

Enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning för budgetåret 1923—1924 hava utgifterna å de båda förslagsanslagen till lönetillägg in. m. och till till tillfällig löneförbättring varit respektive 507,410 kronor 88 öre och

2.585.131 kronor 25 öre, d. v. s. respektive 27,410 kronor 88 öre och

135.131 -kronor 25 öre större än de för innevarande budgetår anvisade anslagen. Med hänsyn till det av de sakkunniga påpekade faktum, att åtskilliga skolor redan under läsåret 1924—1925 visat en tydlig tendens att genom åtgärder av olika slag minska sitt behov av statsunderstöd, har jag emellertid icke ansett nämnda överskridanden nu böra föranleda något förslag till ändring av anslagsbeloppen.

I anslutning till det ovan anförda skulle alltså minskningen å anslaget till lönetillägg uppgå till 10,000 kronor samt å anslaget till tillfällig löneförbättring till 191,000 kronor, vadan besparingarna för statsverket för budgetåret 1925 1926 skulle uppgå till, förutom dyrtidstillägg i runt tal

200,000 kronor.

Såsom jag förut erinrat, skulle ett bifall från riksdagens sida till det tidigare för Kungl. Maj:t anmälda förslaget rörande förändrade grunder för den tillfälliga löneförbättringen komma att medföra vissa förändringar i ovanstående beräkningar. Av skäl, som tidigare anförts, hava emellertid dessa förändringar icke kunnat närmare fixeras, och jag har därför icke nu kunnat

Kung!. Maj:ts proposition Nr 214. 79

taga någon hänsyn härtill. Anslagens natur av förslagsanslag torde därjämte åstadkommas, att inga större olägenheter härav behöva befaras.

Innan jag övergår till att för Kungl. Maj:t framlägga dom av de förut Kommunala återgivna förslagen, som synas mig vara av natur att böra underställas riks- yymnamer. dagens prövning, ävensom de av desamma föranledda anslagsäskandena, är det ännu eu fråga, som jag anser höra bringas under Kungl. Maj:ts prövning, nämligen frågan om statsbidrag till de kommunala gymnasierna.

I sin skrivelse den 30 augusti 1924 angående anslag till de allmänna läroverken m. m. för budgetåret 1 juli 1925—30 juni 1926 hemställde skolöverstyrelsen, att Kungl. Maj:t täcktes

dels vidtaga åtgärder för sådan ändring av bestämmelserna rörande det i reservationsanslaget till privatläroverk ingående särskilda anslaget till högre goss- och samskolor, att till punkt 1 under avdelning E av kungörelsen den 29 oktober 1909 angående avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter m. m. göres följande tillägg: Understöd från detta anslag må kunna tilldelas av kommun upprättat gymnasium, även då sådant är grundat på en statens realskola,

dels föreslå riksdagen att, med beräkning i övrigt av reservationsanslaget till privatläroverk sådant det utgick före nedsättningen vid 1924 års riksdag, förhöja den i nämnda anslag ingående anslagsposten till högre goss- och samskolor med 35,000 kronor från 232,500 kronor till 267,500 kronor, så att anslaget för budgetåret 1925—1926 skulle i riksstaten uppföras med följande belopp, nämligen:

enskilda mellanskolor..............kronor 20,000: —

högre flickskolor.................. » 470,000: —

högre goss- och samskolor........... » 267,500: —

enskilda lärarinneseminarier.......... » 28,500: —_

sammanlagt kronor 786,000: —

Under punkt 29 av samma skrivelse hemställde vidare skolöverstyrelsen i samband härmed om en ökning av anslaget till tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverk med 50,000 kronor.

Den 22 december 1924 avgåvo privatskolesakkunniga infordrat yttrande över detta skolöverstyrelsens förslag ävensom över skolöverstyrelsens den 31 december 1923 och den 26 maj 1924 avgivna utlåtanden angående framställningar rörande statsunderstöd åt de kommunala gymnasierna i Eksjö, Eskilstuna, Skövde, Söderhamn, Uddevalla och Södertälje.

De sakkunniga erinrade därvid till en början, att de i sin den 15 december 1924 avgivna utredning av vissa frågor rörande privatläroverken framhållit, bland annat, att det hittills för statsverket varit och även fortfarande torde vara en avsevärd ekonomisk fördel att tack vare enskilt initiativ och genom

,S Kungl. Maj. ts proposition Nr 214.

uppoffring av arbete och penningar från såväl kommuner som enskilda på skilda håll i vårt land upprätthölles en högre undervisning, som staten i manga fall annars knappast skulle kunnat undandraga sig att ombesörja.

De sakkunniga uttalade därefter att de i princip icke både någonting att invanda mot de gjorda framställningarna. När det däremot bleve fråga om villa kommunala gymnasier, som borde erhålla statsunderstöd, hade de sakmnniga icke ansett sig kunna eller böra ingå på eu närmare prövning härav, e sakkunniga hade i sitt ovanberörda utlåtande den 15 december 1924 framhållit, att de ansett sig böra koncentrera sitt utredningsarbete till att undersöka, i vad mån inom den nuvarande organisationens ram besparingar -unde goras for statsverket, utan att därigenom några pedagogiska värden äventyrades. De sakkunniga hade därför saknat anledning att närmare undersöka, i vilken utsträckning de nuvarande statliga eller statsunderstödda läroanstalterna av olika slag kunde anses tillfredsställa berättigade krav på en i görligaste mån rättvis fördelning av tillfällena till högre bildning i

vart land. Denna fråga torde lämpligen böra behandlas i ett större sammanhang.

Departe-

mentschefen.

till en början torde jag få erinra, att i motioner vid innevarande års riksdag (1:105 och 11:135) hemställts, att riksdagen måtte besluta, att, för beredande enligt de för högre goss- och samskolor i sådant hänseende gällande grunder av understöd från och med den 1 juli 1925 jämväl åt do kommunala gymnasierna i Eskilstuna, Södertälje, Eksjö, Uddevalla, Skövde och Söderhamn, höja dels det i ordinarie reservationsanslaget till privatläroverken för budgetåret 1925-1926 ingående anslaget till högre goss- och samskolor med 35,000 kronor, dels ock det av Kungl. Maj:t för budgetåret 192o—1926 äskade extra förslagsanslag till tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken med 65,000 kronor.

Jag är fullt ense såväl med skolöverstyrelsen som med de sakkunniga och motionärerna, att staten i en eller annan form bör träda hjälpande emellan beträffande de kommunala gymnasierna. Jag har därvid funnit, att detta lämpligen skulle kunna ernås på det sätt, att ett anslag av exempelvis den av skolöverstyrelsen föreslagna storleken, 35,000 kronor, beviljades såsom ett fristående anslag under åttonde huvudtiteln. Därigenom skulle den ekonomiska räckvidden dels, såsom jag nyss sagt, väsentligen begränsas, dels kunna helt överblickas, då understöd från ett sådant fristående anslag ej skulle medföra de förmåner i form av löne- och ålderstillägg, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, som åtfölja understöd från reservationsanslaget till privatläroverk. Jag vill emellertid uttryckligen betona, att beviljande av understöd åt sådant kommunalt gymnasium, varom här är fråga, icke under några omständigheter kan eller får anses innebära, att vid en eventuell omorganisation av skolväsendet dylikt gymnasium skall förstatligas eller eljest garanteras fortbestånd.

81 Kungl. Maj:Is proposition Nr 214.

Några detaljerade grunder för beviljande av understöd synas med hänsyn till understödens begränsade omfattning icke vara erforderliga, utan torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att, efter företagen prövning i varje särskilt fall, bestämma, vilka kommunala gymnasier må anses böra komma i åtnjutande av understöd, och därvid tillika föreskriva de närmare villkor och bestämmelser för understödets åtnjutande, som kunna befinnas erforderliga. I tilllämpliga delar synas de för utgående av understöd från anslaget till privatläroverk stadgade grunder kunna tjäna till ledning.

Jag vill erinra om att medel för detta ändamål ej beräknats i statsverkspropositionen till 1925 års riksdag. Emellertid skulle, vid bifall till vad jag i det föregående förordat, å anslagen till privatläroverken uppstå en besparing, jämfört med vad i statsverkspropositionen beräknats, av sammanlagt

30,000 kronor, vilket belopp motsvarar största delen av det ifrågasatta anslaget till understödjande av kommunala gymnasier. För det återstående beloppet, 5,000 kronor, kan, enligt vad jag inhämtat av t. f. chefen för finansdepartementet, täckning utan svårighet beredas å budgeten.

I anslutning till det nu anförda har jag ansett mig böra föreslå, att reservationsanslaget till privatläroverken bör utgå med samma belopp som före den vid 1924 års riksdag företagna nedsättningen, eller med 751,000 kronor.

Till de frågor rörande privatläroverken, som jag tidigare omförmält men beträffande vilka jag icke ansett mig nu böra göra någon hemställan, anhåller jag att framdeles få återkomma i samband med anmälan inför Eders Kungl. Maj:t av riksdagens beslut om anslag till privatläroverken.

Slutligen får jag, under hänvisning till vad av mig i det föregående an- Hemställan. förts, hemställa, det Eders Kungl. Maj.t måtte föreslå riksdagen att

A) besluta, att mom. 3 och 4 i avd. A av kungörelsen den 21 februari 1914 om ändrad lydelse av vissa bestämmelser i kungörelsen den 29 oktober 1909 angående avlöningav lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter m. in. skola hava följande ändrade lydelse:

3. Den tjänstgöring, som här avses, skall vara förlagd till klasserna över de förberedande eller till läsavdelning av med skolan förbundet högre lärarinneseminarium.

Tjänstgöringen må ävenledes, på särskild ansökan och efter skolöverstyrelsens beprövande, kunna fullgöras i de förberedande klasserna eller i övningsämnen, under förutsättning att starka skäl av pedagogisk art kunna förebringas för denna anordning. För samtliga ämneslärarinnor må dock nämnda tjänstgöring icke till omfattningen motsvara mer än en niondel av deras sammanlagda tjänstgöring vid skolan.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 174 käft. (Nr 214.) 6

82 Kung!. May.ts proposition Nr 214.

4. Med full tjänstgöring förstås, vad angår stadium, motsvarande real- och flickskola, undervisning under 24—28 timmar i veckan och vad angår stadium, motsvarande gymnasiet, undervisning i den omfattning, som är föreskriven för lektor vid högre allmänt läroverk.

Vid skola, som är förbunden med ett högre lärarinneseminarium, må för de lärare, som i större utsträckning tagas i anspråk för seminarieelevernas praktiska utbildning, full tjänstgöring beräknas till 20—24 timmar i veckan.

B) föreskriva, att såsom villkor för utgående av statsbidrag till lärarpersonalens avlöning vid enskilda läroanstalter skall gälla:

Uppdelning i parallellavdelningar av årsklass sker med iakttagande därav, att, vad angår stadium, motsvarande realoch flickskola, minst 30 och beträffande stadium, motsvalande gymnasiet, minst 25 lärjungar komma på varje avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning inom densamma upprättas.

När särskilda skäl därtill äro, må Kungl. Maj:t kunna medgiva, att vidtagen uppdelning i parallellavdelningar må bibehållas, även om antalet lärjungar i varje avdelning av årsklassen understiger 30, respektive 25.

Skulle bristande lokalutrymmen lägga oöverkomliga hinder i vägen för uppdelning av årsklass i parallellavdelningar i enlighet med ovan angivna bestämmelser, må efter skolöverstyrelsens beprövande i fråga om stadium, motsvarande real och flickskola, begränsning ske av det antal lärjungar, som berättigar till upprättande av parallellavavdelning.

Uppdelning av årsklass eller klassavdelning i mindre avdelningar vid undervisning i vissa ämnen må på särskild framställning beviljas av skolöverstyrelsen.

Skulle någon skola i större omfattning, än som med tillämpning av ovan givna föreskrifter må ske, vilja verkställa uppdelning av årsklass i parallellavdelningar, må skolöverstyrelsen kunna på därom gjord ansökning medgiva, att statsbidrag må utgå för det antal lärarkrafter, som motsvarar en uppdelning av klasserna i enlighet med berörda föreskrifter. Sådan skola skall, oavsett att statsbidrag icke utgår för alla där anställda lärarinnor, avlöna jämväl sådan lärarinna, för vilken statsbidrag på grund av ovan meddelade bestämmelser icke erhålles, efter samma grunder, som gälla för skolans övriga lärarinnor.

83 Kungl. May.ts proposition Nr 214.

C) bestämma, att till lärare och lärarinnor vid sådan enskild mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller samskola eller enskilt lärarinneseminarium, som åtnjuter understöd från det i riksstaten uppförda gemensamma reservationsanslaget till privatläroverk, må utgå tillfällig löneförbättring, under förutsättning att såväl vid anordnande av undervisningen inom vederbörande läroanstalt som i övrigt följande villkor och bestämmelser iakttagas, nämligen:

1) Uppdelning i parallellavdelningar av årsklass skall ske med iakttagande därav, att vad angår stadium, motsvarande real- och flickskola, minst 30 och beträffande gymnasium minst 25 lärjungar komma på varje avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning upprättas inom densamma.

När särskilda skäl därtill äro, må Kungl. Maj:t kunna medgiva, att vidtagen uppdelning i parallellavdelningar må bibehållas, även om antalet lärjungar i varje avdelning av årsklassen understiger 30, respektive 25.

Skulle bristande lokalutrymmen lägga oöverkomliga hinder i vägen för uppdelning av årsklass i parallellavdelningar i enlighet med ovan angivna bestämmelser, må efter skolöverstyrelsens beprövande i fråga om stadium, motsvarande real- och flickskola, begränsning ske av det antal lärjungar, som berättigar till upprättande av parallellavdelning.

Uppdelning av årsklass eller klassavdelning i mindre avdelningar vid undervisning i vissa ämnen må på särskild framställning beviljas av skolöverstyrelsen.

Skulle någon skola i större omfattning, än som med tillämpning av ovan givna föreskrifter må ske, vilja verkställa uppdelning av årsklass i parallellavdelningar, må skolöverstyrelsen kunna på därom gjord ansökning medgiva, att statsbidrag må utgå för det antal lärarkrafter, som motsvarar en uppdelning av klasserna i enlighet med berörda föreskrifter. Sådan skola skall, oavsett att statsbidrag icke utgår för alla där anställda lärarinnor, avlöna jämväl sådan lärarinna, för vilken statsbidrag på grund av ovan meddelade bestämmelser icke erhålles, efter samma grunder, som gälla för skolans öriga lärarinnor.

2) Tjänstgöringen vid läroanstalten skall för ämneslärare med full tjänstgöring — föreståndare däri ej inberäknad — omfatta

å stadium, motsvarande real- och flickskola, 24—28 veckotimmar, dock att för lärare, som vid skola, förbunden med högre lärarinneseminarium, i större utsträckning tages i an-

84 Kungl. Majds proposition Nr 214.

språk för seminarieelevernas handledning, tjänstgöringen må omfatta 20—24 veckotimmar, samt

å stadium, motsvarande gymnasiet, 20—22 veckotimmar;

_ D) föreskriva, att ovan omförmälda tillfälliga löneförbättring skall i sin helhet gäldas av statsmedel samt utgå efter följande grunder:

1) Delaktighet i den tillfälliga löneförbättringen tillkommer den, som under tiden 1 juli 1925—30 juni 1926 eller någon del av nämnda tid är anställd i egenskap av föreståndare, ämneslärare med full tjänstgöring, timlärare eller övningslärare vid sådan enskild mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller samskola eller enskilt lärarinneseminarium, som åtnjuter understöd från det i riksstaten uppförda gemensamma reservationsanslaget till privatläroverk.

2) Den tillfälliga löneförbättringen utgår med följande belopp utöver föreskriven minimiavlöning eller, där föreskrift om minimiavlöning saknas, utöver den avlöning, som för motsvarande tjänstgöring i medeltal utgått under åren 1913 —1915:

a) till en kvinnlig föreståndare vid högre flickskola, enskilt lärarinneseminarium, enskild mellanskola och högre goss- eller samskola med 1,500 kronor för år;

b) till kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring vid enskild mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller Barnskola samt enskilt lärarinneseminarium, därest läraren åtnjuter avlöning efter den löneskala, som utgår från en begynnelseavlöning av 1,400 kronor, med 1,500 kronor för åi samt, därest läraren åtnjuter avlöning efter den löneskala, som utgår från eu begynnelseavlöning av 1,200 kronor, med 1,200 kronor för år;

c) till en manlig föreståndare vid enskild mellanskola och högre goss- eller samskola, där icke jämväl kvinnlig föreståndare är anställd, till manlig ämneslärare med full tjänstgöring vid enskild mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium ävensom till kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring, som åtnjuter avlöning enligt i huvudsak samma grunder som manlig ämneslärare med full tjänstgöring vid samma skola, med det belopp, som motsvarar tillfällig löneförbättring för rektorer och lärare med motsvarande tjänsteställning vid statens läroverk, dock att Kungl. Maj:t i undantagsfall må, efter prövning av vederbörande skolas ekonomiska förhål-

85 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

landen, medgiva, att sådan tillfällig löneförbättring må utgå med högre belopp än till motsvarande rektor eller lärare vid allmänt läroverk, dock med högst 1,500 kronor till varje befattningshavare;

d) till manlig timlärare vid enskild mellanskola, högre goss- eller Barnskola samt enskilt lärarinneseminarium med 60 kronor för veckotimme och år, dock beträffande lärare vid högre goss- eller Barnskola endast för det antal veckotimmar, som för vederbörande läroanstalt tagits i beräkning vid bestämmande av det särskilda understödet för anlitande i större omfattning av manliga lärarkrafter;

e) till manlig timlärare vid högre flickskola med 50 kronor för veckotimme och år;

f) till kvinnlig timlärare vid enskild mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium med 50 kronor för veckotimme och år;

g) till övningslärare, manlig eller kvinnlig, vid enskild mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium med 40 kronor för veckotimme och år.

3) Den tillfälliga löneförbättringen utgår, vad angår enskild mellanskola och högre flickskola, under förutsättning att en summa, motsvarande 20 procent av det sammanlagda till lärarpersonalen vid vederbörande skola i tillfällig löneförbättring under tiden 1 juli 1925—30 juni 1926 utgående beloppet, varder för skolans verksamhet för nämnda tid i övrigt anslagen av kommun eller enskilda donatorer eller utgår av medel, som eljest stå till vederbörande läroanstalts förfogande;

E) förklara, att det må ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare villkor och föreskrifter, som för tillämpning av dessa grunder må befinnas erforderliga;

F) fastställa följande övergångsbestämmelser:

1. Lärare med full tjänstgöring, som icke uppnått pensionsåldern och som erhållit anställning vid privatläroverk senast från och med läsåret 1924—1925, må kunna bibehållas i tjänst vid skolan utan hinder av ovan givna bestämmelser i fråga om tjänstgöringens omfattning och förläggning ävensom i fråga om förutsättningarna för uppdelning av årsklass i parallellavdelningar.

2. På därom gjord ansökning må skolöverstyrelsen, efter prövning i varje särskilt fall, för ett år i sänder medgiva

86 Kung!.. Maj:ts proposition 'Nr 214.

skola, där ett bedrivande av undervisningen utan anlitande av timlärare skulle stöta på avsevärda pedagogiska svårigheter, rätt att anlita dylika lärare, ändock att icke medeltjänstgöringen för ämneslärarna å realskolans och flickskolans stadium uppgår till omkring 26 veckotimmar.

3. På därom gjord ansökning må skolöverstyrelsen, efter prövning i varje särskilt fall, för ett år i sänder medgiva skola, där ett indragande av samtliga eller de flesta timlärartimmar skulle för timlärare, som under minst 10 år tjänstgjort vid samma skola, medföra avsevärda ekonomiska svårigheter, rätt att anlita denne eller dessa timlärare, ändock att icke medeltjänstgöringen för ämneslärarna å realskolans och flickskolans stadium uppgår till omkring 26 veckotimmar.

4. Skolöverstyrelsen må tills vidare icke lämna ämneslärarinna sådant medgivande, som omförmäles i § 1 mom. 5 andra stycket av kungörelsen den 23 december 1910 angående pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter, såvida icke vederbörande skola förklarar sig villig att bestrida samtliga kostnader för avlönandet av lärarinnan; samt

G) vid bifall till vad av mig i det föregående föreslagits,

dels öka det ordinarie reservationsanslaget till privatläroverken, nu 675,000 kronor, med 76,000 kronor till 751,000 kronor samt i riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppföra de i nämnda anslag ingående anslagsposterna med följande

belopp, nämligen:

enskilda mellanskolor............. kronor 20,000

högre flickskolor............ » 470,000

högre goss- och samskolor............ » 232,500

enskilda lärarinneseminarier ........... » 28,500,

att utgå såsom ett gemensamt reservationsanslag å sammanlagt 751,000 kronor;

dels minska det ordinarie förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, nu 480,000 kronor, med 10,000 kronor till 470,000 kronor och i riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppföra ifrågavarande anslag med sistnämnda belopp;

dels för beredande under tiden 1 juli 1925—30 juni 1926 av tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid enskilda mellanskolor, högre flickskolor, högre goss- eller samskolor

87 Kungl. May.ts proposition Nr 214.

samt enskilda lärarinneseminarier anvisa för budgetåret 1925 —1926 ett extra förslagsanslag av 2,260,000 kronor;

dels till beredande av understöd enligt Kungl. Maj:ts beprövande av kommunalt gymnasium, som är förenat med en statens realskola, för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 35,000 kronor, att utgå på de villkor och under de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t må finna gott meddela;

dels och till understöd åt utbildningskurser för lärarinnor i hushållsgöromål anvisa för budgetåret 1925—1926 ett extra anslag av 16,000 kronor, att under de villkor, Kungl. Maj:t må finna lämpligt föreskriva, utgå till styrelsen för aktiebolaget Ateneum för flickor i Stockholm med högst 8,000 kronor och till Göteborgs allmänna folkskolestyrelse med likaledes högst 8,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

. Ur protokollet:

Gustaf Odntann.