med förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angå¬ ende rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

1 Nr 158.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk; given Stockholms slott den 20 februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Viktor Larsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 saml.

183 käft. (Nr 158.)

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

Förslag

till

Lag

om vissa ändringar i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Härigenom förordnas,

dels att 23 § i lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattensfallsverk skall erhålla följande ändrade lydelse1;

dels ock att den vid nämnda lag fogade åldersförteekning skall erhålla den ändrade lydelse1, härvid fogade åldersförteekning utvisar.

23 §.

1. Beloppet av pension i fall, som avses i 22 § 1 mom. a) (ålderspension), bestämmes, med det undantag som i 2 mom. sägs, enligt följande grunder:

a) Innehar tjänstemannen minst 30 tjänstår och har han tillika minst 30 avgiftsår, utgår hel pension. Denna utgör samma belopp som summan av de för tjänstemannen vid tiden för hans avgång från tjänsten gällande statspensionsunderlag och avgiftspensionsunderlag. För tjänsteman, som under kortare tid än tre år innehaft den befattning, från vilken avgång äger rum, skall emellertid beloppet av hel pension utgöra medeltalet av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de senast förflutna tre åren före avgången varit gällande för honom; och skall, därest sådan tjänsteman under någon del av nämnda tid, utan att tillika innehava tjänst, som i denna lag avses, innehaft annan statstjänst, med vilken rätt till pension är förenad, pensionsunderlag beräknas jämväl för den tid sådan tjänst innehafts, varvid, om för sådan tjänst icke gäller något pensionsunderlag, i sådant avseende skall beräknas det belopp, som bestämts såsom pension för tjänsten.

b) Uppgår antalet av tjänstår eller av avgiftsår icke till 30, utgår avkortad pension, vilken beräknas så, att densamma motsvarar beloppet av hel pension minskat med V120 av statspensionsunderlaget för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 30, och med likaledes 1/120 av avgiftspensionsunderlaget för varje full fjärdedel av år, varmed antalet avgiftsår understiger 30.

1 Senaste lydelse, se 1925: 215.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

'3

2. Utan hinder av vad i 1 mom. stadgas i fråga om för hel pension erforderligt antal avgiftsår skall beträffande rikstelefonist i telefonexpedition vid telegrafverket gälla, att hel pension tillkommer sådan tjänsteman, därest denne kan räkna minst 30 tjänstår och minst 25 avgiftsår. Innehar tjänstemannen icke nämnda antal tjänstår eller avgiftsår, beräknas avkortad pension på sätt i 1 mom. sägs, med iakttagande likväl att beloppet av hel pension minskas med Vioo av avgiftspensionsunderlaget för varje full fjärdedel av år, varmed antalet avgiftsår understiger 25.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1926.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

Bilaga.

Å ldersförteckning,

angivande den i 19 § i lagen avsedda pensionsålder för en var sådan befattning vid postverk et, telegrafverket, statens järnvägar och statens vatten fallsverk, som tillsättes genom konstitutorial. 1 2 3

1 För expeditionsvakt, som tjänstgör vid postkontor, är pensionsåldern 65 år.

2 För maskin- och pannskötare, som tjänstgör vid kollossningskran, är pensionsåldern 63 år.

3 För rikstelefonist, som icke tjänstgör i telefonexpedition vid telegrafverket, är pensionsåldern 63 år.

Kung!. Maj:ts proposition nr 158.

1 Fi?r kontorist, som tjänstgör vid distrikts trafikavdelning, är pensionsåldern 65 år.

1 För förste kontorist, som tjänstgör vid distrikts trafikavdelning, är pensionsåldern 65 år.

8 För telegrafexpeditör, som tjänstgör vid distriktsbyrå eller hos telegrafstyrelsen, är pensionsåldern 67 år.

4 För förste telegrafexpeditör, som tjänstgör vid distriktsbyrå eller hos telegrafstyrelsen, är pensionsåldern 67 år.

6 Kungl. Maj':ts proposition nr 158.

1 För telegrafassistent, som tjänstgör vid distriktsbyrå eller bos telegrafstyrelsen, är pensionsåldern 67 år.

2 För överbanmästare, som förestår avdelning, är pensionsåldern 63 år.

3 För förste telegrafassistent, som tjänstgör vid distriktsbyrå eller hos telegrafstyrelsen, är pensionsåldern 67 år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

1 För kontrollör, som tjänstgör vid distriktsbyrå eller hos telegrafstyrelsen, är pensionsåldern 67 år.

2 För förste kontrollör, som tjänstgör vid distriktsbyrå eller hos telegrafstyrelsen, är pensionsåldern 67 år.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

För kvinnlig innehavare av sådan befattning, för vilken i denna förteckning angivits högre pensionsålder än 64 år, skall pensionsåldern tills vidare och intill dess annorledes varder förordnat inträda vid 64 levnadsår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

9 Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 20 februari 1926.

N ärvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Schlyter, Larsson, Wigforss,

Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför departementschefen, statsrådet Larsson:

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga frågan om vissa ändringar i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfalls verk.

Enligt 23 § i berörda lag utgår hel ålderspension under förutsättning bland Minskat antal annat, att tjänstemannen innehar minst 30 tjänstår och tillika minst 30 avgiftsår. Uppgår antalet av tjänstår eller av avgiftsår icke till 30, utgår avkortad nist. pension, vilken beräknas så, att densamma motsvarar beloppet av hel pension minskat med V120 av statspension sunderlaget för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 30, och med likaledes 7120 av avgiftspensionsunderlaget för varje full fjärdedel av år, varmed antalet avgiftsår understiger 30.

I den vid omförmälda lag fogade åldersförteckningen är under telegrafverket upptagen, bland andra, befattningen rikstelefonist med en pensionsålder av 55 år.

I proposition, nr 155, framlade Kungl. Maj:t för 1925 års riksdag förslag Frågans betiH lag om vissa ändringar i 1920 års pensionslag, vilka ändringar voro betingade av bland annat vid nämnda riksdag framlagt förslag i fråga om ord- riksdag, nandet av kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden. I en med anledning av berörda proposition väckt motion (II: 449) hemställdes bland annat, att riksdagen måtte uttala, att i de övergångsbestämmelser, som av Kungl.

Maj :t sedermera komme att utarbetas, bestämmelse måtte införas därom, att rikstelefonist, som vid antagandet i ordinarie befattning nått en levnadsålder överstigande tjugufem år, finge genom erläggande av viss högre pensionsavgift komma i åtnjutande av hel pension. Till stöd för detta yrkande anfördes i motionen följande:

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

»Enär det enligt pensionslagen fordras 30 avgiftsår för att hel pension må erhållas, kan en rikstelefonist, som numera aldrig tillträder ordinarie tjänst vid så tidig ålder som 25 år, icke uppnå hel pension. Det är därför högeligen önskvärt, att det hos Kungl. Maj:t sedan ett par år tillbaka vilande förslaget om pensionering av icke-ordinarie personal kommer till avgörande. Om så skedde, skulle de icke-ordinarie telefonisterna få börja erlägga pensionsavgifter och således med stöd av 20 § 2 mom. i pensionslagen få räkna avgiftsår även innan de bleve ordinarie befattningshavare, varigenom de skulle hinna att före pensionsålderns uppnående även uppnå 30 avgiftsår. Ett uttalande i ämnet från riksdagens sida skulle följaktligen vara önskvärt, så att extra-ordinariepensioneringen icke förbliver oavgjord. Särskilda övergångsbestämmelser krävas emellertid för att do, som redan nu överskridit 25-årsåldern utan att hava vunnit befordran till ordinarie rikstelefonist, icke skola gå miste om hel pension. Eu dylik övergångsbestämmelse kunde gå ut på att de ifrågavarande befattningshavarna kunde få erlägga viss högre pensionsavgift till gengäld för att de icke komma att erlägga sådan under fulla 30 år.

Då i propositionen förutsattes, att Kungl. Maj:t skulle utfärda övergångsbestämmelser i anslutning till riksdagens beslut, torde någon text för en dylik övergångsbestämmelse ej nu behöva utarbetas utan endast ett uttalande från riksdagens sida vara erforderligt.»

I skrivelse, nr 351, i anledning av förberörda proposition yttrade riksdagen beträffande nyssnämnda motionsvis gjorda yrkande till en början, att riksdagens vederbörande utskott från kommunikationsdepartementet fått mottaga en av telegrafstyrelsen till chefen för nämnda departement ingiven skrivelse, vari rörande motionärens förslag anförts bland annat följande:

Telegrafstyrelsen vore i hög grad intresserad av att båda de av motionären berörda spörsmålen vunne sin lösning, nämligen dels frågan om pensioneringsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare och dels frågan om åtgärder till beredande av möjlighet för sådana telefonister, som efter fyllda 25 års ålder redan vunnit befordran till ordinarie rikstelefonist eller komme att vinna sådan befordran före det bestämmelser om pensionering av icke-ordinarie personal meddelats, att genom erläggande av viss högre pensionsavgift tillförsäkra sig full avgiftspension vid pensionsålderns uppnående. Den förstnämnda frågan syntes icke kunna vinna sin lösning vid 1925 års riksdag, men telegrafstyrelsen ville i allt biträda vad motionären i detta ämne anfört.

Vad anginge den senare frågan, syntes hinder icke böra möta att på den av motionären anvisade vägen omedelbart ernå en lösning; och åberopade telegrafstyrelsen en tidigare verkställd försäkringsteknisk utredning i ämnet, vilken gåve vid handen, att de av frågan berörda G6 rikstelefonisterna genom att från och med juli månad 1925 under sin återstående tjänstetid erlägga en i de flesta fall ganska liten månatlig tilläggsavgift borde kunna tillförsäkra sig rätt till full avgiftspension vid pensionsålderns uppnående. Det övervägande flertalet eller 57 av de 66 ifrågavarande telefonisterna hade förklarat sig villiga erlägga de för dem uträknade tilläggsavgifterna.

Då med varje år som ginge allt större svårighet uppkomme att möjliggöra för de rikstelefonister, varom fråga vore, att genom höjd avgiftsbetalning tillförsäkra sig full avgiftspension, enär tilläggsavgifterna bleve högre, allt efter som de närmade sig pensionsåldern, ansåge telegrafstyrelsen det högeligen önskvärt, att riksdagen omedelbart måtte lämna Kungl. Maj:t bemyndigande att, i samband med utfärdande av övergångsbestämmelser till pensionslagen för kommunikationsverken, meddela föreskrift, att tills vidare gälla, om rätt för den, som konstituerats eller konstitueras till rikstelefonist efter uppnådda 25

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

års ålder, att för erhållande av full avgiftspension vid pensionsålderns uppnående erlägga de månatliga tilläggsavgifter till telegrafverkets pensionsfond, som efter försäkringsteknisk utredning vore för sådant ändamål erforderliga.

Slutligen finge telegrafstyrelsen, under vidhållande av sin flera gånger uttalade bestämda mening, att pensionsåldern för kvinnlig rikstelefonist, som sysselsattes i växelbordstjänst, icke borde överstiga 55 år, meddela, att en del rikstelefonister sysselsattes med rent kontorsarbete och att för dem hinder ej mötte att stadga en något högre pensionsålder.

För egen del anförde riksdagen:

»Vad beräffar det i sistberörda motion framställda förslaget om rätt för rikstelefonist, som vid antagandet i ordinarie befattning uppnått en levnadsålder överstigande 25 år, att för erhållande av hel avgiftspension erlägga viss tilläggsavgift, har riksdagen ansett sig icke utan närmare utredning rörande de konsekvenser, som kunna föranledas av ett dylikt medgivande, kunna nu lämna det i motionen ifrågasatta bemyndigandet. Med hänsyn till innehållet i telegrafstyrelsens ovanintagna skrivelse har riksdagen emellertid funnit sig böra hos Kungl. Maj:t anhålla om närmare utredning i ärendet.»

Under åberopande av det anförda anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte dels låta verkställa utredning i fråga om rätt för den, som konstituerats eller konstitueras till rikstelefonist efter uppnådda 25 års ålder, att för erhållande av hel avgiftspension vid uppnådd pensionsålder till telegrafverkets pensionsfond erlägga för sådant ändamål erforderliga tilläggsavgifter, dels ock för riksdagen framlägga det förslag, vartill sådan utredning kunde föranleda.

Med skrivelse den 14 januari 1926 har 1921 års pensionskommitté inkommit 1921 års pennled i anledning härav infordrad utredning och förslag i ämnet. Kommittén sion^®m" har därvid anfört:

»Till en början må framhållas, att beträffande dem, som före den 1 juli 1920, då pensionslagen för kommunikationsverken trädde i kraft, utnämnts till ordinarie rikstelefonist, någon särskild föreskrift till ordnande av deras pensionsförhållanden icke erfordras, enär genom övergångsbestämmelse i lagen medgivits, att de må tillgodoräkna såsom avgiftsår den tjänstetid, de innehaft extra ordinarie anställning vid verket.

Däremot ställer sig saken annorlunda beträffande dem, som först efter lagens ikraftträdande befordrats till ordinarie rikstelefonist. Enligt de uppgifter, kommittén erhållit från telegrafstyrelsen, hava av de inalles 171 rikstelefonister, vilka under tiden 1 juli 1920—31 december 1925 erhållit ordinarie anställning vid telegrafverket, 116 befattningshavare vid ordinarieblivandet innehaft en levnadsålder överstigande 25 år. Av sistnämnda antal hava tillhopa 90 tjänstinnehavare erhållit befordran till ordinarie tjänst under tiden mellan deras 25 och 30 levnadsår. Enligt en likaledes från telegrafstyrelsen erhållen uppgift hava samtliga de befattningshavare, till antalet 25, vilka från och med den 1 januari 1926 befordrats till ordinarie rikstelefonisttjänst, överskridit 25-årsåldern. Då den vid telegrafverket för närvarande förekommande egentliga pensioneringen av icke-ordinarie personal icke omfattar telefonister och alltså ifrågavarande rikstelefonister under extratiden icke haft tillfälle att genom erläggande av avgifter bidraga till sin pensionering och då, såsom i det följande närmare skall framhållas, någon sänkning i befordringsåldern beträffande rikstelefonist för framtiden icke lärer vara att förvänta, är det tydligt, att det över

12 Kungl. Mai:ts proposition nr 158.

vägande flertalet av dem, som numera vinna ordinarie anställning som rikstelefonister, icke kunna beräknas enligt nu gällande pensionsbestämmelser komma i åtnjutande av hel ålderspension.

Detta måste enligt kommitténs mening anses vara en oegentlighet, som på något sätt bör avlägsnas. Att såsom ifrågasatts de rikstelefonister, om vilka nu är fråga, skulle bliva skyldiga eller åtminstone berättigade att genom särskilda tilläggsavgifter under tjänstetiden bereda sig hel pension vid pensionsåh deras inträde har kommittén icke kunnat finna överensstämmande med numera vedertagna principer; och ej heller kan det anses billigt att för en enstaka grupp befattningshavare föreskriva högre pensionsavgifter än vad som gäller för övriga med dem i pensionshänseende jämförliga tjänstinnehavare. Den för rikstelefonist stadgade lägre pensionsåldern har föranletts av nödvändigheten att för den krävande telefontjänsten behålla allenast personal, som är fullt skickad att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänsteåligganden. Det är sålunda uteslutande ett statens eget intresse, som blivit tillgodosett genom föreskriften om lägre pensionsålder för rikstelefonist än för övriga i lagen avsedda befattningshavare, och det .synes kommittén, att detta förhållande icke bör för befattningshavaren medföra ekonomiska förpliktelser för pensioneringen utöver dem, som påvila andra i pensionshänseende likställda tjänstemän.

Till denna uppfattning har kommittén kommit jämväl i betraktande av de förhållanden i förevarande avseende, som äro rådande inom allmänna civilförvaltningen. För ett stort antal befattningshavare inom de till allmänna civilförvaltningen hörande förvaltningsområdena är för erhållande av hel pension redan nu med hänsyn till tjänstens krav stadgat ett lägre antal tjänstår än det eljest normala och samma skulle ock förhållandet bliva för framtiden, därest det av kommittén till Kungl. Maj :t avgivna nya förslag till civil tjänstepensionslag vinner statsmakternas gillande. Med hänsyn till den för dem gällande låga pensionsåldern har kravet på antal tjänstår för hel pension fått jämkas; och då för allmänna civilförvaltningens befattningshavare icke skiljes på tjänstår och avgiftsår, erhålla de hel pension, om de innehava härför stadgad tjänststetid, oavsett om de under större eller mindre del av denna tid erlagt pensionsavgift.

Enligt kommitténs förmenande skulle för övrigt en anordning med särskilda tilläggsavgifter i viss mån innebära en återgång till det system i fråga om pensionsavgifternas beräkning, som tidigare tillämpats vid telegrafverket och sålunda, såsom förut nämnts, icke överensstämmer med de numera tillämpade pensioneringsprinciperna.

Om ock kommittén sålunda av rent principiella skäl anser sig icke kunna förorda det i motionen föreslagna sättet för avhjälpande av de ojämnheter i pensionshänseende, som nu gällande pensionsbestämmelser skulle komma att medföra för vissa rikstelefonister, synes det likväl kommittén billigt, att annan åtgärd vidtages för vinnande av det antydda syftet. I sådant hänseende har kommittén funnit det principiellt riktigast och jämväl ur praktisk synpunkt enklast, att ett lägre antal för hel pension erforderliga avgiftsår stadgas för nu ifrågavarande befattningshavare än som i kommunikationsverkens pensionslag eljest finnes föreskrivet, och har kommittén ansett sig böra förorda, att för hel pension skall erfordras minst 25 avgiftsår. Genom ett stadgande av denna innebörd .skulle rikstelefonist,. som vunnit ordinarie anställning senast vid uppnående av 30 års ålder, kunna under förutsättning tillika av uppnådda 30 tjänstår komma i åtnjutande av oavkortad pension, varigenom olägenheterna i de nu för rikstelefonisterna rådande pensionsförhållandena i de flesta fall skulle bliva avlägsnade.

Kommittén har ansett sig så mycket hellre kunna föreslå nämnda nedsättning i det för hel pension erforderliga antalet avgiftsår, som de ordinarie rikstele-

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

fonisterna i likhet med övriga ordinarie kvinnliga befattningshavare, enligt de från och med den 1 juli 1925 gällande föreskrifter, för sin tjä.nste- och familjepensionering sammanlagt erlägga eu avgift, som torde väl räcka till för täckande jämväl av den genom avgiftsårens minskning uppkommande ökningen i pensioneringskostnaderna.»

Beträffande frågan, huruvida den av kommittén sålunda föreslagna bestämmelsen skall givas permanent karaktär eller icke, yttrar kommittén:

»Enligt vad som uttalats såväl i motionen som jämväl i telegrafstyrelsens ovan återgivna -skrivelse, .skulle en föreskrift, som avsåge att undanröja den anmärkta ojämnheten i rikstelefonisternas pensionsförhållanden, allenast behöva få karaktären av ett övergångsstadgande i avvaktan på meddelande av nya bestämmelser för pensionering av icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken, då nämligen, sedan de icke-ordinarie telefonisterna inordnats under pensioneringen, dessa skulle börja erlägga pensionsavgift och sålunda kunna räkna avgiftsår redan under icke-ordinarie tiden, varigenom de medhunne att före pensionsålderns inträde uppnå det i pensionslagen stadgade antalet 30 avgiftsår.

I detta avseende torde pensionskommittén böra erinra, hurusom kommunikationsverkens lönekommitté i ett den 6 november 1922 avgivet betänkande framlagt förslag i fråga om pensionering av den vid kommunikationsverken anställda icke-ordinarie personalen. Enligt berörda förslag skulle bl. a. även viss icke-ordinarie telefonistpersonal bliva delaktig av den utav lönekommittén föreslagna tjänstepensioneringen. Härom yttrar lönekommittén föliande (sid. 21):

'En till antalet betydande personalgrupp inom telegrafverket utgöra telefonisterna. Beträffande telefonisternas anställningsförhållanden torde följande redogörelse höra lämnas. Nyrekrytering av teiefonistpersonal sker endast vid lokalavdelningarna. Efter genomgången prövnings- och utbildningstid antages elev till extra lokaltelefonist och erhåller antagningsbevis. I denna tjänstegrad har hon att vid behov förrätta tjänstgöring såsom vikarie under semester eller sjukledighet. Då hon sedermera erhållit fast förordnande, kallas hon lokaltelefonist. Från lokaltelefonist sker sedermera befordran till landstelefonist, extra rikstelefonist och ordinarie rikstelefonist.

Enligt vad kommittén erfarit, uppsägas de telefonister, som icke befinnas lämpliga för fortsatt anställning, i allmänhet vid utgången av deras femte tjänstår.. De telefonister, som icke då bliva entledigade, äro sålunda att från verkets sida anse såsom mera fast anställda. Å dessa synes kommitténs förslag till pensionsbestämmelser för extra ordinarie tjänstemän m. fl. tillämpligt, ^oavsett vilken tjänstegrad i icke-ordinarie anställning de innehava.’

Då första anställning såsom telefonist vid telegrafverket i regel vinnes vid 18 ä 19 års ålder, skulle sålunda enligt lönekommitténs förslag avgiftsinbetalningen för tjänstepensioneringen i allmänhet börja, innan befattningshavaren nått 25 års ålder. Emellertid har, sedan lönekommitténs ifrågavarande pensionsförslag avgavs, en väsentlig förändring inträtt i telefonistpersonalens utsikter att vinna fastare anställning. Till följd av vissa förhållanden, såsom ändrad arbetsfördelning, den tekniska utvecklingen av expeditionsanordningarnao> automatiseringen av telefonnätet in. m., kan en telefonist numera, enligt vad från telegrafstyrelsen inhämtats, ofta icke förrän efter uppnådd 25 års ålder vinna sådan fast anställning vid telegrafverket, att tjänstepensionering under icke-ordinarietiden lämpligen bör ifrågakomma. Detta förhållande belyses ock genom en pensionskommittén av!. telegrafstyrelsen tillhandahållen, här nedan intagen statistik, utvisande vid vilka åldrar befordring till extra rikstelefonist ägt rum under de senaste fem åren.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

Telegrafsty-

relsen.

Det synes därför som om beträffande den telefonistpersonal, som skulle bliva delaktig i tjänstepensioneringen, de numera inträdda förhållandena skulle i och för sig påkalla viss jämkning i lönekommitténs^ pensioneringsförslag i syfte att begränsa tjänstepensionsrätten allenast till sådan tclefonistpersonal, som kan förväntas för framtiden kvarstanna vid verket.

På grund härav måste enligt pensionskommitténs mening den förordade nedsättningen i antalet avgiftsår för rikstelefonist icke allenast gälla för de rikstelefonister, som efter fyllda 25 år hittills vunnit eller inom den närmaste framtiden vinna ordinarie anställning, utan tillämpas jämväl sedan ordnad pensionering för icke-ordinarie telefonister genomförts. Kommittén anser alltså, att den föreslagna bestämmelsen om lägre antal avgiftsår för rikstelefonist bör erhålla permanent karaktär.»

Kommittén anför, att därest denna kommitténs uppfattning vunne godkännande, vissa ändringar och tillägg syntes höra.göras i 23 § av den vid kommunikationsverken gällande pensionslagen av den 4 juni 1920.

Slutligen yttrar kommittén:

Skulle emellertid, såsom telegrafstyrelsen i förut återgivna skrivelse föreslagit, en högre pensionsålder komma att fastställas för sådana Tikstelefonister, som sysselsattes i kontorstjänst, än som för närvarande vore för rikstelefonistbefattning stadgad, syntes något behov icke föreligga att beträffande dessa genomföra den av kommittén här ovan föreslagna nedsättnmgen i antalet för hel pension erforderliga avgiftsår. Under nämnda förutsättning torde därför ifrågavarande sänkning av antalet avgiftsår böra begränsas till att avse allenast rikstelefonist i telefonexpedition. ...

Slutligen ville kommittén framhålla, att den av kommittén föreslagna ändringen i 23 § icke ansåges böra föranleda ändring i den uti 28 § givna ^bestämmelsen angående skyldighet för tjänsteman att erlägga avgift i 30 ar, utan skulle, därest rikstelefonist kvarstode i tjänst efter det avgift erlagts 25 ar, sådan befattningshavare hava att fortfarande inbetala pensionsavgift sa länge tjänstetiden varade, dock högst i 30 år.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer kommittén, att ändring i 1920 års pensionslag måtte vidtagas på sätt kommittén föreslagit.

I utlåtande den 27 januari 1926 har telegrafstyrelsen anfört:

»Anledningen till att telegrafstyrelsen, såsom i pensionskommitténs utlåtande erinras, tidigare uttalat sig för att de telefonister, vilka, under tiden från och med den 1 juli 1920 och intill dess regler för pensionering av icke-ordinarie personal bleve fastställda, konstituerats eller komrne att konstitueras till ordinarie rikstelefonist efter uppnådda 25 års ålder, skulle beredas möjlighet att genom erläggande av vissa tilläggsavgifter tillförsäkra sig rätt till full avgiftspen-

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

sion, var den, att telegrafstyrelsen dels ansåg denna utväg till frågans lösning lättast framkomlig och dels hyste principiell betänklighet mot den andra möjliga utvägen, nämligen att fastställa ett lägre antal avgiftsår för rikstelefonister, emedan detta komme att innebära ett avsteg från den för alla andra tjänstemän vid kommunikations v e rken gällande regeln om skyldighet att för erhållande av full avgiftspension erlägga pensionsavgifter under 30 år. Det är emellertid naturligt, att pensionskommittén med sin syn på pensioneringsspörsmålet velat förorda en lösning, som innebär fastställandet av ett lägre antal avgiftsår för rikstelefonisterna. Telegrafstyrelsen anser även, att det låter försvara sig att i fråga om en grupp av tjänstemän, som vid mycket tidig ålder—• 17—20 år — inträda i statstjänst, men som av statshänsyn pensioneras långt tidigare än alla andra grupper av befattningshavare vid kommunikationsverken, göra ett undantag från den allmänna regeln om 30 avgiftsår. Det var också därför, som styrelsen lät dess representant inför pensionskommittén meddela, att styrelsen funne ett förslag i den av kommittén nu förordade riktningen antagbart, ehuru givetvis den betänksamhet, som styrelsen hyste redan mot det provisoriska undantag, vilket vid en tidigare tidpunkt ansetts tillfyllest, måste stegras, då det nu, på de av kommittén utvecklade skälen, blivit fråga om ett permanent undantag.

Så som förevarande fråga nu ligger till, anser sig telegrafstyrelsen böra förorda pensionskommitténs förslag med det tillägg, att genom en not till den vid pensionslagen fogade åldersförteckningen utmärkes, att 'pensionsåldern för rikstelefonist, som icke tjänstgör i telefonexpedition vid telegrafverket, är 63 ar’. Skulle emellertid säker utsikt finnas att frågan om pensionenngsbestämmelser för icke-ordinarie personal snart vinner sin lösning och om därvid dels föreskrives, att icke-ordinarie telefonist, som kan beräknas komma att stanna i verket, skall börja erlägga pensionsavgift senast vid 25 års ålder ■— eu föreskrift, som' väl icke är alldeles önskvärd men dock möjlig — dels ock övergångsvis stadgas, att telefonist — ordinarie eller icke-ordinarie — må såsom avgiftsår tillgodoräkna tiden från och med 25 års ålder, oavsett om pensionsavgifter erlagts eller ej, så skulle telegrafstyrelsen icke anse ett sådant kortvarigt uppskov allt för olägligt.»

Av alla ordinarie befattningar vid kommunikationsverken är rikstelefonist Departeden enda, som har så låg pensionsålder som 55 år. Berörda pensionsålder har nientschefen. bestämts med hänsyn till statens intresse att för det påfrestande arbetet vid växelborden hava personal med snabb uppfattningsförmåga och skarp hörsel, egenskaper som pläga avtaga vid mera framskriden ålder.

Denna låga pensionsålder medför emellertid svårigheter för rikstelefonisterna att vid avgången komma i åtnjutande av hel pension. Av den verkställda utredningen i ärendet framgår nämligen, att till följd av vissa ändrade förhållanden inom telegrafverket telefonisterna numera sällan kunna befordras till ordinarie förrän de uppnått 25 års ålder och sålunda icke vid avgången kunna räkna det antal avgiftsår, som erfordras för hel pension. Även om pensionering av icke-ordinarie telefonistpersonal skulle införas och sålunda rikstelefonister sedermera såsom ordinarie jämlikt 20 § 2 mom. i pensionslagen skulle kunna såsom avgiftsår tillgodoräkna sig den tid, de såsom icke-ordinarie befattningshavare erlagt avgift för sin pensionering, skulle ifrågavarande olägenhet icke därmed bliva helt avhjälpt. På grund av ovan omförmälda förhållanden torde nämligen sådan anställning, som under angiven förutsättning

16 Kung!,. Maj:ts proposition nr 158.

skulle medföra erläggande av pensionsavgifter, ofta icke komma att vinnas av telefonisterna förrän efter uppnådda 25 levnadsår.

Det synes dock icke riktig! och i varje fall icke med billighet överensstämmande, att detta missförhållande får äga bestånd och antaga karaktären av en så gott som regelbunden företeelse. Jag anser det alltså påkallat att vidtaga åtgärder för de anmärkta olägenheternas avlägsnande. Att i sådant hänseende höja pensionsåldern synes mig icke böra ifrågasättas beträffande de rikstelefonister, som förrätta den krävande trafiktjänsten. I fråga om dessa befattningshavare har jag funnit den ur synpunkten av såväl statens som befattningshavarnas intresse lämpligaste anordningen vara att, på sätt pensionskommittén föreslagit, sänka antalet avgiftsår till 25. Vad åter angår sådana rikstelefonister, som icke utöva växelbordstjänst utan sysselsättas med det mindre ansträngande kontorsarbetet, synes pensionsåldern lämpligen kunna höjas, och vill jag därför tillstyrka telegrafstyrelsens förslag, att pensionsåldern för sådan befattningshavare bestämmes till 63 år, varom anmärkning torde införas i den vid pensionslagen fogade åldersförteckningen. Vid bifall härtill torde någon nedsättning av antalet avgiftsår för en dylik telefonist icke vara erforderlig.

Visso Kungl. Maj :t har förut denna dag på min hemställan beslutat för riksdagen ändringar Jk framlägga förslag angående omklassificering av postkontoren samt telegrafa 6ning ert. verkets och statens järnvägars stationer ävensom angående förändrad löne-

ställning för vissa befattningshavare vid kommunikationsverken.

Därest berörda förslag vinner riksdagens bifall, erfordras emellertid vissa av detsamma betingade ändringar i den vid tjänstepensionslagen för ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken fogade åldersförteckningen. Sålunda torde i förteckningen böra insättas följande nya befattningar, nämligen beträffande postverket i 26 :e lönegraden kamrer, i 25 :e lönegraden postmästare av klass 1 A och i 16 :e lönegraden stationsmästare av klass 5, samtliga med en pensionsålder av 67 år, i fråga om telegrafverket i 10 :e lönegraden kassör och i 8:e lönegraden kassör, båda med en pensionsålder av 67 år, ävensom i 7:e lönegraden inkasserare med en pensionsålder av 65 år samt beträffande statens järnvägar i 25 :e lönegraden stationsinspektor av klass 1 A med en pensionsålder av 65 år. Vidare skulle följande i åldersförteckningen upptagna befattningar erhålla ändrade benämningar, nämligen vid postverket postmästare av klass 1 benämningen postmästare av klass 1 B och stationsmästare av klass 1, 2 och 3 benämningarna stationsmästare av klass 6, 7 respektive 8 samt vid statens järnvägar stationsinspektor av klass 1 benämningen stationsinspektor av klass 1 B. Slutligen torde ur åldersförteckningen böra utgå, vid postverket ur 24:e lönegraden befattningen kamrer och vid telegrafverket ur 7:e lönegraden befattningen kassör.

De av mig nu förordade ändringarna i 1920 års pensionslag synas lämpligen böra träda i tillämpning den 1 juli 1926.

För den händelse särskilda övergångsbestämmelser skulle erfordras med

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

anledning av de ifrågasatta lagändringarna, torde utfärdandet av sådana bestämmelser få ankomma på Kungl. Maj:t.

Departementschefen uppläser härefter ett inom kommunikationsdepartementet utarbetat förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen berörda lagförslag till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 183 höft. (Nr 158.)