angående anslag för bekämpande av arbetslösheten

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Nr 218.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för bekämpande av arbetslösheten; given Stockholms slott den 19 mars 1926.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 19 mars 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Lindeks, Schlytek, Laksson, Wigfokss, Möllek, Levinson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller anför:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 18, har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, för bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1926—1927 beräkna ett extra reservationsanslag av 8,000,000 kronor.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga denna fråga.

I anledning av den till 1922 års riksdag på socialdepartementets föredragning avlåtna propositionen nr 11 beviljade riksdagen för bekämpande av arbetslösheten dels på tilläggsstat för år 1922 reservationsanslag till sammanlagt belopp av 85,000,000 kronor, dels ock på extra stat för tiden 1 januari—

647 26

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

30 juni 1923 ett reservationsanslag å 5,000,000 kronor. Härjämte anvisade samma riksdag, med bifall till den på kommunikationsdepartementets föredragning avlåtna propositionen nr 12, för liknande ändamål på tilläggsstat för år 1922 under titeln »Utgifter för kapitalökning, statens affärsverksamhet» ett reservationsanslag å 5,000,000 kronor att utgå av lånemedel.

För de åtgärder, som vid senare riksdagar vidtagits beträffande arbetslöshetens bekämpande, har jag lämnat en redogörelse i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag, punkt 18. Till denna redogörelse tillåter jag mig att nu hänvisa.

Gällande bestämmelser angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp äro sammanfattade i en kungörelse av den 7 juli 1922 (nr 419), som länder till efterrättelse tillsvidare så länge anslag för ifrågavarande ändamål utgår. Därjämte beslöt 1923 års riksdag, i anledning av den till nämnda riksdag avlåtna propositionen nr 52, att vid utövandet av den statliga arbetslöshetshjälpverksamheten skulle, utöver då gällande direktiv, tillämpas vissa av riksdagen närmare angivna regler för yrkesbestämningen. (Kiksdagens skrivelse den 13 april 1923, nr 79).

I skrivelse den 6 november 1925 gjorde statens arbetslöshetskommission framställning om nytt anslag till hjälpverksamheten för de arbetslösa under budgetåret 1926—1927. I denna skrivelse anförde kommissionen, att den ansåge sig vara berättigad utgå ifrån att till buds stående penningmedel skulle visa sig tillräckliga för bestridande av hjälpverksamhetens kostnader under innevarande budgetår. Kommissionen förbehöll sig emellertid att därest ändrade förhållanden skulle inträda få inkomma till Kungl. Maj:t med den framställning i förevarande ämne, som kunde bliva av omständigheterna påkallad. Beträffande frågan om erforderliga medel för budgetåret 1926— 1927 ansåg sig kommissionen med hänsyn till de gångna årens erfarenheter och de osäkra förhållandena på arbetsmarknaden böra förutsätta, att arbetslöshet av eu omfattning som nödvändiggjorde statlig hjälp även komme att förefinnas under nämnda budgetår. Vid sådant förhållande hade kommissionen ansett sig böra framställa förslag i anslagsfrågan. Enligt kommissionens mening syntes försiktigheten bjuda att för nästa budgetår beräknades ett anslag för bekämpande av arbetslösheten å 8 miljoner kronor. I anslutning härtill hemställde kommissionen att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1926 års riksdag att anvisa ett reservationsanslag å 8,000,000 kronor för fort. satt bedrivande av hjälpverksamhet för arbetslösa under budgetåret 1926—1927.

Kommissionens ifrågavarande hemställan var enhällig.

Vid behandlingen i årets statsverksproposition av arbetslöslietskommissionens nämnda framställning anförde jag (femte huvudtiteln, punkt 18) att jag delade den av kommissionen uttalade uppfattningen att ett nytt anslag till arbetslöshetens bekämpande erfordrades för nästkommande budgetperiod. Jag anförde vidare, att jag för det dåvarande icke vore beredd att taga de finitiv ställning till spörsmålet om det erforderliga anslagets storlek, men att jag något längre fram under riksdagen, då utsikterna på arbetsmarknaden syntes kunna bättre överskådas, komme att förelägga Kungl. Maj:t förslag till

9 Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

proposition i ämnet. I avbidan härpå hemställde jag, såsom i det föregående antytts, att i riksstaten skulle beräknas ett anslag för arbetslöshetens bekämpande å det av arbetslöshetskommissionen föreslagna beloppet 8,000,000 kronor.

Statens arbetslöshetskommission har sedermera i en promemoria av den 13 mars 1926 inkommit med uppgifter till komplettering av vissa i förenämnda skrivelse den 6 november 1925 meddelade siffror och beräkningar. Till dessa uppgifter har kommissionen anknutit några uttalanden, föranledda av den utveckling av arbetslöshetsförhållandena som ägt rum sedan skrivelsen den 6 november 1925 avläts. Jag anser mig här böra lämna eu redogörelse för de av kommissionen sålunda lämnade uppgifterna i den mån de beröra arbetsmarknadens läge, kommissionens verksamhet under det sist förflutna året och kommissionens ekonomiska ställning. Härvid kommer jag att för större överskådlighets skull i ett sammanhang behandla vad kommissionen anfört i skrivelsen den 6 november 1925 och de kompletterande meddelanden kommissionen lämnat i promemorian den 13 mars 1926.

Till belysande av arbetslöshetslägets utveckling under perioden januari 1922—januari 1926 har kommissionen meddelat följande tabell, som utvisar dels arbetslöshetens omfattning vid slutet av angivna månader under ifrågavarande år, dels antalet hjälpta personer samt huru dessa fördela sig på de olika hjälpformerna.

Statens

arbetslöshets-

kommission.

l) Fr. o. m. januari 1924 understödda med enbart kommunala medel,

10 Kungl, Maj:ts proposition nr 213.

Till denna tabell har kommissionen fogat följande anmärkningar.

Antalet arbetslösa omfattar från och med januari 1924 endast antalet ilpsökande arbetslösa personer.

Efter utgången av augusti månad 1923 redovisas inga arbetslösa såsom med statsbidrag hjälpta understödstagare. Däremot har för tiden därefter medtagits uppgifter rörande antalet med rent kommunala arbetslöshetsunderstöd hjälpta arbetslösa.

I kolumnen för antalet i kommunalt nödlijälpsarbete placerade arbetslösa har från och med januari 1923 även inräknats ett visst antal personer, som vunnit anställning vid s. k. statskommunala arbetsföretag.

Vidare har kommissionen meddelat eu tabell rörande de arbetslösas fördelning på yrkesgrupper. Härvid har kommissionen upplyst, att några yrkesuppgifter icke finnas tillgängliga förrän från och med år 1923, samt att siffrorna från februari 1926 ännu icke äro tillgängliga, men att de icke syntes komma att nämnvärt avvika från siffrorna för januari 1926, vilka därför i stället upptagits i tabellen.

Tabellen ifråga är av följande utseende:

11 Kung!,. Maj:ts proposition nr 213.

I anslutning till de sålunda lämnade sifferuppgifterna har kommissionen angående det nuvarande arbetslöshetsläget anfört följande.

Det nuvarande arbetslöshetsläget, sådant detsamma tecknade sig på basis av antalet utav hos kommissionen registrerade arbetslösa och vid ett hänsynstagande jämväl till eljest kända förhållanden, syntes behöva göras till föremål för ett mera ingående omnämnande endast vad beträffade de fack. inom vilka arbetslöshet av mera utpräglad natur för närvarande gjorde sig gällande.

Depressionen inom järnbruksindustrien medförde alltjämt en betydande arbetslöshet för de i denna industri anställda arbetarna. Då ordertillgången vore ojämn och framtidsutsikterna ovissa för ifrågavarande industrigren syntes man hava att räkna med en viss arbetslöshet bland järnbruksarbetarna även under den närmaste framtiden.

I mellersta delen av Sverige utgjorde gruvindustriens arbetare eu ganska betydande kontingent av de arbetslösa. Många bland dessa hade gått utan arbete ända sedan tiden närmast efter krigets slut. Utsikterna för dem att ånyo vinna anställning i sitt förutvarande yrke vore alltjämt mörka,

Den mekaniska verkstadsindustrien hade under större delen av år 1925 varit belastad med ett visst överskott av arbetskraft, som dock vad det gällde arbetarna i de större städerna numera till sin huvudsakligaste del syntes utgöras av mindre yrkeskunniga arbetare. Såväl av arbetslöshetskommittéernas rapporter till kommissionen över förhållandena inom denna industri som också av andra tillgängliga uppgifter hade framgått, att arbetstillfällena för yrkeskunniga verkstadsarbetare ökats under år 1925.

Där svårigheter fortfarande existerade syntes dessa numera huvudsakligen härröra från en å vissa orter uppträdande driftsstagnation för enskilda företag.

Den under år 1921 begynnande arbetslösheten inom sågverksindustrien hävdes redan våren och sommaren 1922. De mindre gynnsamma konjunkturer för sågverksindustrien, som varit rådande under år 1925, hade emellertid givit anledning till en ånyo framträdande arbetslöshet, huvudsakligen i övre Norrland, där den dock mestadels syntes vara lokalt begränsad. Möjligt vore, att driftsinskränkningarna inom sågverksindustrien också komme att i någon mån återverka på tillgången å arbetstillfällen i skogarna. Att arbetsmarknaden i Norrland, huvudsakligen i de nordligaste länen, komme att röna visst inflytande utav dessa förhållanden förefölle sannolikt, även om arbetslösheten knappast syntes komma att erhålla den stora utsträckning, som tidigare allmänt förmodats komma att bliva fallet.

I fråga om de arbetsområden där arbetslöshet mera tillfälligt och till synes övergående gjort sig gällande, såsom inom textilindustrien, hade arbetslösheten hittills icke tagit sådana proportioner, att anledning förelåge att i detta sammanhang ägna förhållandena särskild uppmärksamhet. Däremot torde böra tilläggas, att affärslivet uppenbarligen ännu arbetade under mindre gynnsamma förhållanden, alldenstund tillgången på affärsanställda alltjämt vore betydligt större än behovet av sådan arbetskraft. Utan tvivel befunne sig många arbetslösa av denna yrkeskategori i ett mycket beträngt läge.

På senaste tid hade en avsevärd försämring i stenindustriens ställning medfört ökning av arbetslösheten bland gatstensarbetarna.

Yad slutligen anginge de egentliga säsongyrkena hade några anmärkningsvärda avvikelser från normalläget icke kunnat förmärkas, vadan den arbetslöshet, som inom dessa yrken sporadiskt uppträtt, icke syntes i detta sammanhang behöva närmare uppmärksammas.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Den i det föregående meddelade översikten över arbetsmarknadens läge inom några viktigare fack syntes giva vid handen att förhållandena på arbetsmarknaden kunde —- med undantag för vissa industrier och vissa orter — anses i stort sett tillfredsställande. Den arbetslöshet som dröjt sig kvar vore också av väsentligen annan natur än den, som under de närmast föregående åren nödvändiggjorde samhällets ingripande. Sedan produktionen återgått till mera normala förhållanden hacle nämligen den yrkeskunniga arbetskraften kunnat uppsugas av industrien. Däremot hade arbetstillfällena icke i samma utsträckning stått till buds för grovarbetarna. Till dessas grupp syntes numera, förutom de egentliga grovarbetarna, böra föras vissa arbetare, som på grund av sin tidigare sysselsättning inom industrien redovisats såsom industriarbetare, men som tills vidare saknade utsikter att därstädes ånyo vinna anställning. Till samma grupp syntes ock böra hänföras ett betydande antal yngre personer, vilka saknade praktiskt inhämtad yrkesutbildning och som hade tämligen starkt begränsade möjligheter att åtminstone inom den närmaste framtiden erhålla anställning inom industrien. Med hänsyn härtill kunde den innevarande och närmaste tidens arbetslöshetsproblem sägas i väsentlig mån vara ett grovarbetarproblem.

Att det allmannas hjälpåtgärder måste anpassas efter det sålunda angivna läget vore enligt kommissionens förmenande en given sak. Kommissionen hade också väsentligen inriktat sin hjälpverksamhet på att bereda arbete åt de hjälpbehövande. De statliga nödhjälpsarbetena hade i stor utsträckning vant. förlagda till statens skogar, där omkring 2,500 man beretts sysselsättning. Vidare hade kommissionen innevarande vinter skaffat ökad placering för arbetslösa vid flottledsarbetena i Norrland. Medan antalet i dylika arbeten anställda under år 1925 maximalt nådde upp till ungefär l,00p man, hade siffran i början av år 1926 överskridit 1,300 man.

Arbetslöshetskommissionen har härefter behandlat frågan om behovet av medel för fortsatt hjälpverksamhet. Därvid har kommissionen till en början meddelat en tablå, som utvisar dels storleken av de belopp, vilka från och med år 1922 stått till förfogande för arbetslöshetslindrande åtgärder, dels också förbrukningen av beviljade medel under tiden från och med den 1 januari 1922 till och med den 30 juni 1925.

Ifrågavarande tablå ter sig på följande sätt:

Reservation å 1921

års anslag ...... 1,958,477: 16

Anvisat på 1922

års riksstat..... 3,000,000: —

Anvisat på 1922 års tilläggsstat 85,000,000: —

Anvisat på 1923

års kalvårsstat 5,000,000: — 94,958 477- 16 Till anslagen återlevererade belopp under tiden Vi 1922— so/e 1925............................. 551,931:28

Utgifter för resp. anslag under

1922 ............... 62,091,470:12

Utgifter Vi—S0/6

1923 ............... 16,297,483: 52

Utgifter V7 1923-

3% 1924 ......... 8,983,111:13

Utgifter V7 1924-

30/6 1925 ...... 1,840,698:34 89,212,763:11

Överfört till kassafonden vid 1922 års slut .................. 110,968:05

89,323,731:16

Till disposition stående medel bos statskontoret den 1 juli 1925 .......................... ...... 6,186,677:28

Kronor 95,510,408: 44

Kronor 95,510,408: 44

13 Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Till denna tablå bär kommissionen fogat följande anmärkningar:

Med avseende på tablåns debetsida torde bemärkas, att av de 85 miljoner kronor, som anvisades på tilläggsstat år 1922, 15 miljoner kronor voro avsedda till statsbeställningar åt den svenska industrien. Aterlevererade belopp till respektive anslag å kronor 551,931: 28 utgöres av lios olika verk och myndigheter uppkomna överskott på dem tidigare tillerkända anslag. Yad angår tablåns kreditsida är först att observera, att den väsentligaste delen av kostnaderna för statsbeställningar ingår i de för år 1922 redovisade utgifterna. Upplysningsvis må vidare framhållas, att den i förhållande till de närmast föregående årens utgifter jämförelsevis ringa medelsförbrukningen av beviljade anslag för hjälpverksamheten under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 bland annat beror på den omständigheten att kommissionen under åren 1922—1924 i stor utsträckning förskotterade kommunernas, vägstyrelsernas m. fl. andel i kostnaderna för utförda arbeten och att efterinbetalningarna å dessa kommissionens fordringar varit av den storlek, att av det belopp, kronor 3,218,184: 59, som utgjort de totala kostnaderna för kommissionens verksamhet under ovan angivna budgetår, endast kronor 136,344: 93 uttagits från hos statskontoret kvarstående anslag. Övriga från statskontoret utanordnade medel, kronor 1,704,353: 41 under budgetåret 1924—1925, hava utgjorts av dels färdigställningsanslag till vägstyrelser och andra i enlighet med av 1924 års riksdag medgivna grunder, dels anslag till diverse statliga myndigheter samt till revisionskostnader.

Beträffande kostnaderna för kommissionens verksamhet under nu löpande budgetår har kommissionen anfört i huvudsak följande:

Vid budgetårets ingång den 1 juli 1925 stod för kommissionens verksamhet till förfogande ett belopp av 6,288,139 kronor, därav hos statskontoret innestodo 6,186,677 kronor. Under tiden juli 1925—februari 1926 ha åtgått 3,821,691 kronor 95 öre. Då under samma tid influtit bidrag från arbetsgivare, avgifter från kommuner, som medgivits rätt att få hänvisa arbetslösa till statens arbetsplatser m. m. till ett belopp, som med kronor 475,833: — överstiger de den 1 juli beräknade, utestående fordringarna, vore följaktligen den 1 mars 1926 kronor 4,013,408: 83 disponibla för verksamheten. Av detta belopp innestår hos statskontoret kronor 2,833,903: 35, och utgöres återstoden, kronor 1,179,505: 48, av under kommissionens förvaltning stående tillgångar, varav i bank och kassabehållningar kronor 267,313: 80 och i utestående fordringar kronor 912,191: 68. Då sistnämnda summa till en del utgöres av ännu icke till betalning förfallna belopp samt till en del av sådana fordringar, som för fastställande av de exakta beloppen först skola underställas skiljedoms eller domstols prövning, kan endast en mindre del av de utestående fordringarna beräknas inflyta under de närmaste månaderna. Till den sålunda beräknade, kvarstående behållningen på av riksdagen anslagna medel för arbetslöshetens bekämpande, kan dock antagas komma ett belopp å ytterligare cirka 500,000 kronor, som återstår å tidigare till vissa myndigheter anvisade medel. Kommissionen förutsätter likväl, att detta belopp icke kommer att bliva disponibelt förrän under nästkommande budgetår.

Över kommissionens faktiska utbetalningar under tiden juli—december 1925 samt de beräknade utbetalningarna under tiden januari—juni 1926 har kommissionen upprättat följande sammanställning:

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

I anslutning till de sålunda beräknade utgiftssiffrorna bär kommissionen framhållit, att då det den 1 mars innevarande år för kommissionens verksamhet fanns disponibelt ett belopp av i runt tal 4,013,000 kronor samt verksamheten under tiden mars—juni 1026 beräknats draga en kostnad av omkring 2,780,000 kronor, de för närvarande disponibla medlen syntes förslå för hjälpverksamhetens fortsatta bedrivande till den 1 juli 1926 samt därutöver antagligen komma att lämna ett överskott å omkring 1,233,000 kronor utöver de till storleken för närvarande ej siikert kända belopp, om vilka kommissionen i det föregående erinrat. Något ytterligare anslag till bestridande av kostnaderna för arbetslöshetens bekämpande under innevarande budgetår behövde således icke äskas av riksdagen.

Yad slutligen angår spörsmålet om erforderliga medel för hudgetåret 1926— 1927 har kommissionen i sin berörda promemoria den 13 mars 1926 härom anfört följande:

Behållningen å tidigare anvisade anslag antages den 1 juli 1926 bliva omkring 1,233,000 kronor, bortsett från eventuellt inflytande belopp å osäkra fordringar, överskott å tillgodohavanden hos diverse verk och myndigheter in. fl. Förutsatt att hjälpverksamhetens kostnader under budgetåret V7 1926 — 3% 1927 komme att uppgå till ungefär samma belopp, som beräknats för det nu löpande budgetåret, eller 6,260,000 kronor, skulle följaktligen ytterligare i runt tal 5 miljoner kronor behövas till möjliggörande av de statliga arbetslöshetsåtgärdernas upprätthållande under nästinstundande budgetår i ungefär samma omfattning som under nu löpande budgetår. Emellertid anser kommissionen att detta belopp icke är tillräckligt för att trygga möjligheten av hjälpverksamhetens vidmakthållande i den omfattning, som kan tänkas bliva av omständigheterna påkallad. Även om en avsevärd förbättring inträtt på flera av näringslivets skilda områden, är läget alltjämt för

Kung!. Maj:ts proposition nr 2 VI. 15

vissa näringar oförändrat dåligt, för andra något försämrat och för åtskilliga ovisst. Visserligen torde förhållandena på arbetsmarknaden komma att bliva gynnsammare under den snart stundande, varmare årstiden och därmed en viss begränsning av hjälpverksamheten temporärt bliva möjlig men är tyvärr att förmoda, att svårigheter ånyo skola yppa sig längre fram på året, och att det även under nästa höst och vinter måste igångsättas nödhjälpsarbeten av betydande omfattning. Uteslutet är icke heller, att kommissionen då blir nödsakad att ingripa kraftigare än under de båda senaste åren, under vilken tid en viss återhållsamhet från kommissionens sida ansetts motiverad för att frammana livligare verksamhet på detta område från kommunerna själva.

Emellertid torde man böra räkna med, att åtskilliga av de kommuner, som under en följd av år varit betungade av utgifter för arbetslöshetens bekämpande, i fortsättningen icke äga förmåga att i samma grad som tillförene bära utgifterna för de oundgängliga åtgärderna för lindrande av arbetslöshetens följder. I sista hand blir det under sådana förhållanden staten, som genom arbetslöshetskommissionen tvingas att mera effektivt träda hjälpande emellan.

Av det anförda framgår sålunda, att åtskilliga synpunkter måste tagas i betraktande vid beräknandet av kostnaderna för det kommande årets hjälpverksamhet för de arbetslösa, och att jämväl icke allt för knappt tilltagna men till beloppet för närvarande ej fixerbara medel måste stå som reserv till förfogande dels i form av rörelsekapital och dels för mötande av oförutsedda kommande händelser och därmed förbundna utgifter. Kommissionen, som i sin skrivelse den 6 november 1925 beräknade, att ett belopp på 8 miljoner kronor vore en lämpligt avvägd summa med hänsyn till den medelåtgång, som kunde tänkas inställa sig under kommande budgetår, finner sig vid förnyad prövning av frågan sakna anledning frångå, vad kommissionen då föreslog i förevarande avseende.

Under åberopande av vad sålunda anförts har arbetslöshetskommissionen i sin promemoria den 13 mars 1926 hemställt om utverkande av innevarande års riksdag av ett belopp å 8,000,000 kronor till bestridande av kostnaderna för statens andel i åtgärderna för arbetslöshetens bekämpande under budget året 1926—1927.

Jämväl kommissionens nu ifrågavarande hemställan är enhällig.

Den av statens arbetslöslietskommission lämnade utredningen torde till Departementsfullo ådagalägga behovet av ett nytt anslag till arbetslöshetens bekämpande ehetenför nästkommande budgetperiod. Den behållning av omkring 1,233.000 kronor å hittills beviljade anslag, som kommissionen beräknar skola stå till förfogande den 1 juli 1926, är självfallet icke tillräcklig för hjälpverksamhetens uppehållande under det instundande budgetåret. Utöver nämnda behållning har kommissionen ansett ett belopp av omkring 5,000,000 kronor erforderligt för att verksamheten under nästa budgetår skall kunna bedrivas i ungefärligen samma omfattning som under det innevarande. Med hänsyn till det ovissa läget på arbetsmarknaden har emellertid kommissionen funnit sig böra förorda att det nya anslaget bestämmes till 8,000,000 kronor för att härigenom en reserv skall stå till förfogande för mötande av oförutsedda händelser och därav föranledda utgifter. Till vad kommissionen sålunda utan meningsskiljaktighet föreslagit giver jag min tillslutning. Det synes

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

mig oeftergivligen nödvändigt att det nja anslaget tillmätes så, att man vid en eventuell ogynnsam utveckling på arbetsmarknaden har möjlighet att utvidga statens hjälpverksamhet utöver dess nuvarande omfattning. Såsom kommissionen antytt torde man av flera skäl böra räkna med att kommissionen under nästkommande budgetår blir nödsakad att till arbetslöshetens motverkande ingripa med större kraft än under de båda senaste åren. Med hänsyn härtill finner jag mig böra förorda att det nya anslagets belopp bestämmes till 8,000,000 kronor. Anslaget lärer böra äskas såsom extra reservationsanslag.

Vid behandlingen förut i dag av frågan om anslag till den offentliga arbetsförmedlingen i riket har jag meddelat, att jag icke kommer att förorda att förslag om statsunderstödd arbetslöshetsförsäkring förelägges innevarande års riksdag. Då således någon omorganisation av det statliga ingripandet mot arbetslösheten icke kommer att nu föreslås, torde det nya anslaget till bekämpande av arbetslösheten böra utgå efter enahanda grunder, som för närvarande äro gällande för motsvarande anslag.

•Jag får således hemställa att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig överensstämmelse med av mig angivna grunder, under riksstatens femte huvudtitel för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra reservationsanslag av 8,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Kegenten lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Herman Hulikrantz.

Stockholm, K. L Beckmans Boktr., 1926.