angående godkännande av en mellan Sverige och Tyska riket avsluten handels- och sjö¬ fartstraktat

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

1 Nr 223.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av en mellan Sverige och Tyska riket avsluten handels- och sjöfartstraktat; given Stockholms slott den 14 maj 1926.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över liandelsoch utrikesdepartementsärenden för den 11 maj 1926 och över handelsärenden för denna dag samt med överlämnande av en ävenledes denna dag mellan Sverige och Tyska riket undertecknad handels- och sjöfartstraktat med tillhörande slutprotokoll och särskilt protokoll rörande vissa varuprover, vill Kungl. Maj:t härmed äska riksdagens godkännande av berörda traktat och protokoll.

GUSTAF.

C. E. Svensson.

Bihang till riksdagens protokoll 1926.

1 samt.

191 höft. (Nr 223.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

2 ■

Handels- och sjöfartstraktat mellan Sverige och Tyska riket.

Konungariket Sverige och Tyska Riket hava, uppfyllda av önskan att främja handelsförbindelserna mellan de båda länderna, överenskommit att avsluta en handels- och sjöfartstraktat.

För detta ändamål hava de till fullmäktige utsett:

Hans Maj:t Konungen av Sverige:

Sveriges minister i Berlin E. af Wirsén,

Tyska Rikets President:

Ministerialdirektören i tyska utrikesdepartementet, Dr Erich Wallroth, och Geheimeregeringsrådet, Ministerialrådet Max Waldeck,

vilka, efter att hava granskat varandras fullmakter och funnit dem i god och behörig form, överenskommit om följande bestämmelser:

Artikel 1.

Medborgare, tillhörande endera av de traktatslutande parterna, skola, såframt icke genom denna traktat undantag göras, inom den andra partens område i avseende å handel, sjöfart och andra näringar åtnjuta samma privilegier, befrielser och för-

Handels- und Schiffahrtsvertrag

zwischen dem Deutschen Reich

und dem Königreicli Schweden.

Das Deutsche Reich und das Königreich Schweden von dem Wunsche erfiillt die Entwicklung der wirtschaftlichen Beziehungen zwischen den beiden Ländern zu fördern, sind ubereingekommen, einen Handels- und Schiffahrtsvertrag abzuschliessen.

Zu diesem Zwecke haben zu Bevollmächtigten ernannt

der deutsche Reichspräsident:

den Ministerialdirektor im Auswärtigen Amt, Dr. Erich Wallroth, und den Geheimen Regierungsrat, Ministerialrat Max Waldeck,

Seine Majestät der König von Schweden:

den Schwedischen Gesandten in Berlin E. af Wirsén,

die, nachdem sie ihre Vollmachten gepriift und in guter und gehöriger Form befunden haben, uber folgende Bestimmungen ubereingekommen sind:

Artikel 1.

Die Angehörigen eines jeden der vertragschliessenden Teile sollen, soweit nicht der gegenwärtige Vertrag Ausnahmen enthält, im Gebiete des anderen Teils in Bezug auf Handel, Schiffahrt und sonstige Gewerbe dieselben Privilegien, Befrei-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

måner av alla slag, vilka tillerkännas eller framdeles komma att tillerkännas medborgare, tillhörande mest gynnad nation; de skola vidare hava full frihet att under samma personliga och sakliga villkor som medborgare, tillhörande mest gynnad nation, utöva yrkesmässig verksamhet.

Medborgare, tillhörande endera av de traktatslutande parterna, kunna, förutsatt att de iakttaga landets lagar, fritt beträda den andra partens område samt där obehindrat resa, uppehålla och bosätta sig, ävensom när som helst obehindrat lämna detta område. De skola därvid icke vara underkastade andra eller mera betungande allmänna eller lokala inskränkningar eller pålagor av något slag än dem, som påvila medborgare, tillhörande mest gynnad nation.

Det är vidare överenskommet, att genom bestämmelserna i denna traktat ingen inskränkning äger rum i någon av de traktatslutande parternas rätt att antingen på grund av domstols beslut eller av hänsyn till statens inre eller yttre säkerhet eller till den allmänna ordningen, särskilt av hänsyn till fattig-, sundhets- och sedlighetspolisväsendet, i särskilda fall förvägra den andra partens medborgare rätt till uppehåll i landet.

Den ena partens medborgare skola inom den andra partens område vara berättigade, på samma sätt som medborgare, tillhörande vilken som helst tredje stat, att förvärva och besitta lös eller fast egendom samt att däröver genom försäljning, byte,

ungen lind Begunstigungen aller Art geniessen, welche den Angehörigen der meistbegunstigten Nation zustehen oder zustehen werden; sie sollen ferner volle Freiheit haben, unter den nämlichen persönliehen und sachlichen Bedingungen wie die Angehörigen der meistbegunstigten Nation einer beruflichen Tätigkeit nachzugehen.

Die Angehörigen jedes vertragschliessenden Teils können, vorausgesetzt, dass sie die Landesgesetze beobachten, das Gebiet des anderen Teils frei betreten, darin reisen, sich aufhalten und niederlassen, sowie dieses Gebiet jederzeit frei verlassen. Sie werden dabei keinen anderen oder lästigeren allgemeinen oder örtlichen Beschränkungen oder Auflagen irgendwelcher Art unterworfen sein als die Angehörigen der meistbegiinstigten Nation.

Es besteht ferner Einverständnis daruber, dass das Recht eines jeden der vertragschliessenden Teile, Angehörigen des anderen Teils entweder infolge gerichtlicher Verfugung oder aus Grunden der inneren oder äusseren Sicherheit des Staates oder auch aus polizeilichen Grunden, insbesondere aus Grunden der Armen-, Gesundheits- und Sittenpolizei, den Aufenthalt im einzelnen Fälle zu versagen, durch die Bestimmungen des gegenwärtigen Vertrages nicht beeinträchtigt wird.

Die Angehörigen des einen Teils sollen im Gebiete des anderen Teils in gleicher Weise wie die Angehörigen irgendeines dritten Staates befugt sein, bewegliches oder unbewegliches Vermögen zu erwerben, zu bezitzen und daruber durch Ver-

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

gåva, testamente eller på annat sätt förfoga ävensom att på grund av testamente eller arv förvärva kvarlåtenskap.

Artikel 2.

Medborgare, tillhörande endera av de traktatslutande parterna, skola inom den andra partens område såväl för sin person som för sin egendom, sina rättigheter och intressen i fråga om skatter (även tullar), avgifter, såframt de äro av skattenatur, och andra dylika pålagor i varje avseende åtnjuta samma behandling och samma skydd hos finansmyndigheter och finansdomstolar som landets egna medborgare och medborgare tillhörande mest gynnad nation.

Bestämmelserna i denna artikel liksom alla andra skattebestämmelser i denna traktat skola äga motsvarande tillämpning i fråga om juridiska personer och de i artikel 5 omförmälda sammanslutningar.

Artikel 3.

De traktatslutande parterna förplikta sig att ömsesidigt taga i välvilligt övervägande frågan om svenska arbetares behandling i Tyskland och tyska arbetares behandling i Sverige med hänsyn till arbetarförsäkringen i ändamål att genom särskilda överenskommelser tillförsäkra det ena landets arbetare uti det andra landet en behandling, som i möjligaste mån medgiver dem lika stora fördelar.

Dessa överenskommelser skola träffas genom särskilt avtal.

kauf, Tausch, Schenkung, letzten Willen oder auf andere Weise zu verfiigen, sowie Erbschaften vermöge letzten Willens oder kraft Gesetzes zu erwerben.

Artikel 2.

Die Staatsangehörigen des einen vertragschliessenden Teils geniessen im Gebiete des anderen Teils sowohl fur ihre Person wie fur ihre Giiter, Rechte und Interessen in Bezug auf Abgaben (Steuern und Zölle), Gebiihren, sofern sie steuerähnlich sind, und andere ähnliche Lasten in jeder Beziehung die gleiche Behandlung und den gleichen Schutz bei den Finanzbehörden und Finanzgerichten wie die Inländer und die Angehörigen der meistbegiinstigten Nation.

Die Bestimmungen dieses Artikels und alle sonstigen steuerlichen Bestimmungen dieses Vertrages finden entsprechende Anwendung auf juristische Personen und die in Artikel 5 bezeichneten Gesellschaften.

Artikel 3.

Die vertragschliessenden Teile verpflichten sich, in freundschaftlichem Einvernehmen die Behandlung der schwedischen Arbeiter in Deutschland und der deutschen Arbeiter in Schweden hinsichtlich der Arbeiterversicherung zu dem Zwecke zu priifen, durch besondere Vereinbarungen den Arbeitern des einen Ländes im anderen Lande eine Behandlung zu siehern, die ihnen möglichst gleichwertige Vorteile bietet.

Diese Vereinbarungen werden durch ein besonderes Abkommen festgesetzt werden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

5 Artikel 4.

Den ena traktatslutande partens medborgare skola inom den andra partens område i såväl freds- som krigstid vara befriade från varje statlig arbetsplikt, däri inberäknad skyldighet att utföra körslor, ävensom från varje personlig militär tjänstgöringsskyldighet och däremot svarande prestation.

Detsamma gäller i fråga om alla övriga militära tvångsprestationer eller rekvisitioner ävensom alla kontrihutioner och tvångslån. Undantagna äro, under förutsättning av nationell behandling, rekvisitioner under krigstid av automobiler och andra motorfordon, vagnar, hästar och andra medel för godstransport ävensom de förpliktelser, som enligt någon rättsgrund äro förbundna med innehav av fast egendom, vidare tvångsinkvartering och andra särskilda militära tvångsprestationer eller rekvisitioner, till vilka landets samtliga invånare må varda förpliktade i egenskap av ägare eller nyttjare av byggnader eller jord.

I intet fall må den andra partens medborgare behandlas ogynnsammare än medborgare, tillhörande mest gynnad nation.

Bestämmelserna i denna artikel skola även äga tillämpning i fråga om juridiska personer och de i artikel 5 omförmälda sammanslutningar.

Artikel 5.

Aktiebolag och andra kommersiella sammanslutningar — industri-, iinans-, kommunikations-, transport-

Artikel 4.

Die Staatsangehörigen jedes vertragschliessenden Teils sind in Friedens- und Kriegszeit im Gebiet des anderen Teils von jeder staatlichen Arbeitspflicht einschliesslich der Spanndienste, sowie von allen persönlichen militärischen Dienstleistungen und von etwaigen Ersatzleistungen befreit.

Gleiches gilt von allen sonstigen militärischen Zwangsleistungen oder Requisitionen, sowie von allen Kontributionen und Zwangsanleihen. Ausgenommen sind unter der Voraussetzung der Gewährung der Inländerbehandlung Requisitionen vonKraftund Motorwagen, Wagen, Pferden und anderen Lasttransportmitteln im Kriegsfalle, sowie die aus irgend einem Rechtstitel mit dem Besitz eines Grundstiicks verbundenen Lasten, weiterhin die zwangsweise Einquartierung und andere besondere militärische Zwangsleistungen oder Requisitionen, zu denen alle Landeseinwohner als Eigentiimer oder Bewohner von Gebäuden oder Land herangezogen werden sollen.

In keinem Fall diirfen die Staatsangehörigen des andern Teils ungunstiger behandelt werden, als die Angehörigen der meistbegunstigten Nation.

Die Bestimmungen dieses Artikels linden auch auf juristische Personen und die im Artikel 5 bezeiehneten Gesellschaften Anwendung.

Artikel 5.

Aktiengesellschaften und andere Handelsgesellschaften einschliesslich der Industrie-, Finanz-, Verkehrs-,

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

och försäkringssammanslutningar däri inbegripna — vilka lagligen grundats och bestå inom den ena traktatslutande partens område,skola även inom den andra partens område erkännas såsom lagligen bestående. De kunna inom detta område, i överensstämmelse med enligt lag gällande bestämmelser och inskränkningar, utöva handels- eller annan näringsverksamhet ävensom alla övriga rättigheter.

I varje fall åtnjuta dessa sammanslutningar inom den andra traktatslutande partens område samma rättigheter, som tillerkännas eller komma att tillerkännas motsvarande sammanslutningar, tillhörande i detta avseende mest gynnad nation.

Artikel 6.

Utan inskränkning i de ytterligare förmåner, som härleda sig ur vardera partens ställning såsom mest gynnad nation, skola den ena traktatslutande partens köpmän, fabriksoch andra näringsidkare, vilka genom ett av myndigheterna i hemlandet utfärdat näringslegitimationsbevis styrka, att de uti den stat, där de äga hemvist, äro berättigade att idka handels- eller annan näringsverksamhet, ävensom att de därstädes erlägga härför stadgade skatter och avgifter, äga rätt att själva eller genom i deras tjänst anställda resande, under iakttagande av föreskrivna formaliteter, inom den andra partens område göra varuinköp hos köpmän eller i öppna försäljningslokaler eller hos personer, vilka producera varorna. De kunna vidare söka beställningar hos köpmän eller andra personer. De äro berättigade

Transport- und Versicherungsgesellscliaften, die im Gebiet eines vertragschliessenden Teils rechtsgiiltig gegrundet sind und dort zu Recht bestehen, werden auch im Gebiete des anderen Teils als zu Recht bestehend anerkannt. Sie können in diesem Gebiete nach Massgabe der geltenden gesetzlichen Bestimmungen und Beschränkungen ihre Handels- oder gewerbliche Tätigkeit und alle anderen Rechte ausiiben.

Auf jeden Fall geniessen die Gesellschaften im Gebeite des anderen vertragschliessenden Teils die gleichen Rechte, die gleichartigen Gesellschaften des in dieser Beziehung meistbegiinstigten Ländes zustehen oder zustehen werden.

Artikel 6.

Unbesdhadet der weiteren Vorteile, die sich aus der Meistbegunstiung ergeben, sollen Kaufleute, Fabrikanten und andere Gewerbetreibende des einen vertragschliessenden Teils, die durch eine von den Behörden ihres Ländes ausgestellte Ausweiskarte naclnveisen, dass sie in dem Staat, in dem sie ihren Wohnsitz haben, zur Ausiibung ihres Handelsoder ihres Gewerbebetriebs berechtigt sind, und dass sie dort die hierfur festgesetzten Steuern und Abgaben entrichten, befugt sein, selbst oder durch in ihren Diensten stehende Reisende unter Beobachtung der vorgeschriebenen Förmlichkeiten in dem Gebiete des anderen Teils bei Kaufleuten oder in offenen Verkaufsstellen oder bei Personen, welche die Waren erzeugen, Warenankäufe zu machen. Sie können ferner bei Kaufleuten oder bei anderen Personen

Kung!.. Maj:ts proposition Nr 223.

att medföra varuprover och mönster, men icke varor.

Tyska näringsidkare, försedda med näringslegitimationsbevis, (handelsresande) må icke för angivna verksamhet i Sverige underkastas högre avgifter än handelsresande för i utlandet etablerade svenska handelshus eller handelsresande tillhörande mest gynnad nation. Med dylikt legitimationsbevis försedda svenska näringsidkare (handelsresande) kunna i Tyskland påläggas lika höga avgifter som de, vilka i Sverige påföras tyska handelsresande.

Näringslegitimationsbevisen skola vara avfattade i enlighet med det formulär, som intagits i den i Geneve den 3 november 1923 undertecknade internationella konventionen angående förenkling av tullformaliteterna. Visering av konsulär eller annan myndighet skall icke erfordras.

Artikel 7.

Beträffande varuprover och mönster skola de traktatslutande parterna tillämpa bestämmelserna i den i Geneve den 3 november 1923 undertecknade internationella konventionen angående förenkling av tullformaliteterna. Fristen för återutförsel fastställes till 12 månader.

Tyska handelsresande må i Sverige resa med ostämplade prov på arbeten av ädla metaller. De äro förplik-

Bestellungen suchen. Sie sind berechtigt, Warenproben und Muster, jedoch keine Waren mitzufiiliren.

Die mit einer Ausweiskarte (Gewerbe-Legitimationskarte) versehenen deutschen Gewerbetreibenden (Handlungsreisenden) diirfen fur die bezeichnete Tätigkeit in Schweden keiner liöheren Abgabe.unterworfen werden als die Handlungsreisenden im Ausland ansässiger schwedischer Geschäftshäuser oder die Handlungsreisenden des meistbegiinstigten Ländes. Die mit einer solchen Legitimationskarte versehenen schwedischen Gewerbetreibenden (Handlungsreisenden) diirfen in Deutschland mit gleich hohen Abgaben belegt werden, wie sie in Schweden von deutschen Handlungsreisenden zur Hebung gelangen.

Die Ausweiskarten mussen dem Muster entsprechen, das in dem am 3. November 1923 in Genf unterzeichneten internationalen Abkommen fiber die Vereinfachung der Zollförmlichkeiten aufgestellt ist. Fin konsularischer oder anderer Sichtvermerk wird nicht gefordert.

Artikel 7.

In Beziehung auf Warenproben und Muster werden die vertragschliessenden Teile die Bestimmungen anwenden, die in dem am 3. November 1923 in Genf unterzeichneten internationalen Abkommen uber die Vereinfachung der Zollförmlichkeiten enthalten sind. Die Wiederausfuhrfrist wird auf 12 Monate festgesetzt.

Die deutschen Handlungsreisenden durfen in Schweden mit unpunzierten Mustern von Edelmetallwaren

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

tade att åter utföra dessa prov inom 12 månader och äro skyldiga att ställa säkerhet för uppfyllandet av denna förpliktelse. Det belopp, för vilket säkerhet skall ställas, må icke överstiga vid silverarbeten den dubbla och vid guld- och platinaarbeten den femdubbla tullavgiften. Genom säkerhetens förfallande uteslutes icke laga beivran av överträdelser emot gällande bestämmelser angående handel med arbeten av ädla metaller.

Artikel 8.

De traktatslutande parterna förbinda sig att icke hindra det ömsesidiga varuutbytet genom några slags införsel- eller utförselförbud.

Undantag härifrån, så framt de tillämpas på alla länder eller på de länder, för vilka samma förutsättningar äro för handen, kunna i följande fall äga rum:

a) av hänsyn till den allmänna säkerheten;

b) av hänsyn till allmän hälsovård eller till skyddande av djur eller nyttiga växter mot sjukdomar eller skadliga insekter eller parasiter ävensom av nyttiga växter mot urartning och utdöende;

c) beträffande vapen, ammunition och krigsredskap samt under utomordentliga förhållanden även andra krigsf örnödenheter;

d) beträffande varor, som inom endera av de traktatslutande parternas område äro eller komma att bliva föremål för statsmonopol, ävensom i syfte att för främmande varor genomföra alla övriga förbud eller inskränkningar, vilka genom den inre lagstiftningen äro eller må bliva

reisen. Sie sind verpflichtet, diese Muster binnen 12 Monaten wieder auszufiihren, und haben die Erfiillung dieser Verpflichtung sicherzustellen. Der sicherzustellende Betrag soll bei Silberwaren das Doppelte, bei Gold- und Platinawaren das Funffache des Zollbetrages nicht ubersteigen. Durch Verfall der Sicherheit vård die strafrechtliche Verfolgung von Zuwiderhandlungen gegen die geltenden Bestimmungen, betreffend den Handel mit Edelmetallwaren, nicht ausgeschlossen.

Artikel 8.

Die vertragschliessenden Teile verpflichten sich, den gegenseitigen Verkehr durch keinerlei Einfuhr- oden Ausfuhrverbote zu hindern.

Ausnahmen hiervonkönnen.soweit sie auf alle Länder oder auf die Länder användbar sind, bei denen die gleichen Voraussetzungen zutreffen, in folgenden Fallen stattfinden:

a) aus Riicksicht auf die öffentliche Sicherheit;

b) aus Riicksicht auf die öffentliche Gesundheit oder zum Schutze von Tieren oder Nutzpflanzen gegen Krankheiten und Schädlinge, sowie von Nutzpflanzen gegen Entartung und Aussterben;

c) in Beziehung auf Waffen, Munition und Kriegsgerät und unter ausserordentlichen Umständen auf anderen Kriegsbedarf;

d) in Beziehung auf Waren, die im Gebiet eines der vertragschliessenden Teile den Gegenstand eines Staatsmonopols bilden oder bilden werden, ferner zu dem Zweck, för fremde Waren alle anderen Verbote oder Beschränkungen durchzuf iihren, die durch die innere Gesetzgebung

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

stadgade rörande produktion, omsättning, transport eller förbrukning av likartade inhemska varor i det egna landet.

Artikel 9.

Med avseende å transitering skola de båda traktatslutande parterna ömsesidigt mot varandra tillämpa bestämmelserna i den i Barcelona den 20 april 1921 undertecknade internationella konventionen angående transiteringsfrihet. Det är överenskommet, att även i detta avseende grundsatsen om mestgynnadnationsbehandling skall tillämpas.

Artikel 10.

De i bifogade tariff A angivna svenska natur- och industrialster må införas till tyska tullområdet på de i denna tariff bestämda villkor.

De i bifogade tariff B angivna tyska natur- och industrialster må införas till Sverige på de i denna tariff bestämda villkor.

Artikel 11.

Vid införsel av den ena traktatslutande partens produkter till den andra partens område skall företeende av ursprungsbevis i allmänhet icke erfordras.

Skulle dock en av de traktatslutande parterna belägga ett tredje lands produkter med högre avgifter än den andra partens produkter eller med införselförbud eller inskränk-

fiir die Erzeugung, den Vertrieb, die Beförderung oder den Verbrauch gleichartiger einheimischer Waren im Inlande festgesetzt sind oder festgesetzt werden.

Artikel 9.

Auf die Durchfuhr werden die vertragschliessenden Teile gegenseitig die Bestimmungen des in Barcelona am 20. April 1921 abgeschlossenen internationalen Abkommens fiber die Freiheit der Durchfuhr anwenden. Es besteht Einverständnis, dass auch in dieser Beziehung der Grundsatz der Meistbegfinstigung gilt.

Artikel 10.

Die in dem beiliegenden Tarif A bezeichneten schwedischen Bodenund Gewerbeerzeugnisse werden bei ihrer Einfuhr in das deutsche Zollgebiet zu den durch diesen Tarif festgestellten Bedingungen zugelassen.

Die in dem beiliegenden Tarif B bezeichneten deutschen Boden- lind Gewerbeerzeugnisse werden bei ihrer Einfuhr in Schweden zu den durch diesen Tarif festgestellten Bedingungen zugelassen.

Artikel 11.

Bei der Einfuhr von Erzeugnissen des einen vertragschliessenden Teils in das Gebiet des anderen wird im allgemeinen die Vorlage von Ursprungszeugnissen nicht gefordert.

Wenn jedoch einer der vertragschliessenden Teile Erzeugnisse eines dritten Ländes mit höheren Abgaben als die Erzeugnisse des anderen Teils belegt oder wenn er die Er-

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

ningar, som icke avse deri andra partens produkter, kan förstnämnda part, om så erfordras, göra tilllämpningen av de lägre avgifterna för den andra partens produkter eller tillståndet att införa desamma beroende av företeende av ursprungsbevis.

De traktatslutande parterna förbinda sig att tillse, att handeln icke hindras genom överflödiga formaliteter vid utfärdandet av ursprungsbevis.

Ursprungsbevisen kunna utfärdas av tullmyndigheten i avsändningsorten inne i landet eller vid gränsen eller av behörig industri- eller handelskammare. De båda regeringarna kunna träffa överenskommelser i syfte att även till annan myndighet än de ovannämnda eller till näringssammanslutning i det ena landet giva befogenhet att utfärda ursprungsbevis, som det andra landets tullmyndigheter skola godtaga. Därest bevisen icke äro utfärdade av därtill behörig statlig myndighet, kan regeringen i destinationslandet fordra, att desamma bestyrkas av dess å varornas avsändningsort behöriga diplomatiska eller konsulära representant. Dylikt bestyrkande sker kostnadsfritt.

Ursprungsbevisen kunna vara avfattade å såväl destinations- som utförsellandets språk; i senare fallet kunna tullmyndigheterna i desti-

zeugnisse eines dritten Ländes Einfuhrverboten oder Beschränkungen unterwirft, denen die Erzeugnisse des anderen Teils nicht unterliegen, so kann er, wenn erforderlich, die Anwendung der ermässigten Abgaben fiir die Erzeugnisse des anderen Teils oder deren Zulassung zur Einfuhr von der Beibringung von Ursprungszeugnissen abhängig machen.

Die vertragschliessenden Teile verpflichten sich, dafiir zu sorgen, dass der Handel nicht durch uberfliissige Förmlichkeiten bei der Ausstellung von Ursprungszeugnissen behindert wird.

Die genannten U r spr ungszeugnisse können von der Zollbehörde des Versandorts im Innern oder an der Grenze oder von der zuständigen Industrie- oder Handelskammer ausgestellt werden. Die beiden Begierungen können Vereinbarungen treffen, um noch auf andere als die oben bezeichneten Stellen oder auch auf wirtschaftliche Vereinigungen eines der beiden Länder die Befugnis zur Ausstellung von Ursprungszeugnissen zu iibertragen, die von den Zollbehörden des anderen Ländes anzunehmen sind. Falls die Zeugnisse nicht von einer dazu ermächtigten Staatsbehörde ausgestellt sind, kann die Regierung des Bestimmungslandes verlangen, dass sie von ihrer fiir den Versandort der Waren zuständigen diplomatischen oder konsularischen Behörde beglaubigt werden. Die Beglaubigung erfolgt kostenlos.

Die Ursprungszeugnisse können sowohl in der Sprache des Bestimmungslandes als auch in der Sprache des Ausfuhrlandes abgefasst sein;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

nationslandet fordra en översättning.

Om ett tredje lands produkter •över den ena traktatslutande partens område införas till den andra partens område, skoladen sistnämnda partens tullmyndigheter godtaga även de inom den förstnämnda partens område enligt bestämmelserna i denna artikel utfärdade ursprung sbevisen.

Artikel 12.

Inhemska avgifter, vilka inom den ena av de traktatslutande parternas område, vare sig för statens eller för läns, kommuners eller korporationers räkning, för närvarande äro pålagda eller framdeles komma att påläggas tillverkning, beredning, transport eller förbrukning av någon vara, må under ingen förevändning drabba den andra partens produkter med högre belopp eller på mera betungande sätt än det egna landets likartade produkter.

Artikel 13.

Beträffande in- och utförseltullar i vad angår dessas belopp samt ställande av säkerhet för och uppbärande av desamma, såväl som beträffande tullnederlag, (lokala) avgifter, tullformaliteter, tullbehandling och tullexpedition och vidare beträffande de inre skatter och accisavgifter av alla slag, vilka för statens eller för läns, kommuns eller korporations räkning kunna komma att uppbäras, förbinder sig envar av de traktatslutande parterna att

im letzteren Fälle können die Zollämter des Bestimmungslandes eine Ubersetzung verlangen.

Wenn Erzeugnisse dritter Länder uber das Gebiet des einen vertragschliessenden Teils in das Gebiet des anderen eingefiihrt werden, sollen die Zollbehörden das letztgenannten Teils auch die in dem Gebiet des erstgenannten Teils nåck den Bestimmungen dieses Artikels ausgestellten U rsprungszeugnisse annehmen.

Artikel 12.

Innere Abgaben, die im Gebiet des einen der vertragschliessenden Teile, sei es för Rechnung des Staates oder för Rechnung von Provinzen, Gemeinden oder Korporationen, auf der Hervorbringung, der Zubereitung, der Beförderung oder dem Yerbrauch eines Erzeugnisses gegenwärtig ruhen oder kiinftig ruhen werden, durfen Erzeugnisse des anderen Teils unter keinen Vorwande höher oder in lästigerer Weise treffen als die gleichartigen Erzeugnisse des eigenen Ländes.

Artikel 13.

Hinsichtlich des Betrages, der Sicherstellung und der Erhebung der Einfuhr- und Ausfuhrzölle sowie in Bezug auf die zollamtlichen Niederlagen, die (örtlichen) Gebuhren, die Zollförmlichkeiten, die Zollbehandlung und Zollabfertigung, ferner in Bezug auf die för Rechnung des Staates, einer Provinz, Gemeinde oder Korporation zur Hebung gelangenden inneren Steuern und Akzisegebiihren jeder Art verpflicktet sich jeder der vertragschliessenden

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

låta den andra komma i åtnjutande av varje förmån, företrädesrättighet och nedsättning i tarifferna, som den förra parten må hava medgivit en tredje makt.

Likaledes skall varje förmån eller befrielse, som framdeles medgives en tredje makt, genast ovillkorligen och utan vidare komma den andra traktatslutande parten till del.

Artikel 14.

I den mån bestämmelserna i denna traktat avse ömsesidig behandling såsom mest gynnad nation, skola de icke vara tillämpliga å

a) de av endera av de traktatslutande parterna åt angränsande stater nu eller framdeles medgivna särskilda förmåner, som avse underlättande av gränshandeln inom ett område, som i regel icke må sträcka sig längre än 15 km på båda sidor om gränsen;

b) de av endera av de traktatslutande parterna nu eller framdeles till följd av en tullförening ingångna förpliktelser;

c) de förmåner, som endera av de traktatslutande parterna avtalsvis tillerkänt någon annan stat för åstadkommande av utjämning av den in-och utländska beskattningen, särskilt till undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter och skatter, som utgå på grund av dödsfall, ävensom för åstadkommande av rättsskydd och rättshjälp i skatteärenden eller i mål rörande ansvar för överträdelse av skatteförordningar;

Teile, den anderen an jeder Begunstigung, jedem Vorrecht und jeder Herabsetzung in den Tarifen teilnehmen zu lassen, die er einer dritten Macht gewährt haben sollte.

Ebenzo soll jede späterhin einer dritten Macht zugestandene Begiinstigung oder Befreiung sofort bedingungslos und ohne weiteres dem anderen vertragschliessenden Teil zustatten kommen.

Artikel 14.

Soweit die Bestimmungen dieses Vertrages die gegenseitige Gewährung der Meistbegunstigung betreffen, sind sie nicht användbar

a) auf die von einem der vertragschliessenden Teile angrenzenden Staaten gegenwärtig oder kunftig gewährten besonderen Begiinstigungen zur Erleichterung des Grenzverkehrs in einer Ausdehnung von in der Regel nicht mehr als 15 km beiderseits der Grenze;

b) auf die von einem der vertragschliessenden Teile gegenwärtig oder kunftig auf Grund einer Zollvereinigung eingegangenen Verpflichtungen;

c) auf Begiinstigungen, die einer der vertragschliessenden Teile in Verträgen zur Ausgleichung der inund ausländischen Besteuerung, insbesondere zur Vermeidung einer Doppelbesteuerung auf dem Gebiete der direkten Steuern und der Abgaben von Todes wegen sowie in Verträgen iiber die Gewährung von Rechtsschutz und Rechtshilfe in Steuersachen oder Steuerstrafsachen einem anderen Staate zugesteht;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

d) de särskilda förmåner, som Sverige tillerkänt eller må komma att tillerkänna Norge eller Danmark eller båda dessa länder, så länge samma förmåner icke tillerkänts ytterligare någon stat.

Artikel 15.

Ä järnvägarna skall vid personoch resgodstrafik beträffande expedition, befordringspris och med befordring sammanhängande allmänna avgifter icke någon åtskillnad göras mellan personer, som äro bosatta inom de traktatslutande parternas områden.

Från Sverige kommande godstransporter, som skola befordras till Tyskland eller genom Tyskland till ett tredje land, skola på de tyska järnvägarna varken beträffande expedition och befordring eller med hänsyn till befordringspris eller med befordring sammanhängande allmänna avgifter behandlas ogynnsammare än likartade inhemska godstransporter eller godstransporter från en tredje stat i samma riktning och på samma trafiksträcka. Det motsvarande skall gälla även för de svenska järnvägarna i fråga om från Tyskland kommande godstransporter, vilka skola befordras till Sverige eller genom Sverige till ett tredje land.

Dessa grundsatser skola även ömsesidigt tillämpas beträffande transport av personer, resgods och varor, vilka först med fartyg eller andra trafikmedel med undantag av järn-

di auf die besonderen Begiinstigungen, die schwedischerseits Norwegen oder Dänemark oder beiden Ländern eingeräumt ^vorden sind oder eingeräumt werden, sofern nicht die genannten Begiinstigungen noch einem anderen Staate gewährt werden.

Artikel 15.

Auf den Eisenbahnen soll im Personen- und Gepäckverkehr hinsichtlich der Abfertigung, der Beförderungspreise und der mit der Beförderung zusammenhängenden offent lichen Abgaben kein Unterschied zwischen den Bewohnern der Gebiete der vertragschliessenden Teile gemacht werden.

In Deutschland aufgelieferte nach Schweden oder durch Schweden nach einem dritten Staate zu befördernde Gutertransporte werden auf den Eisenbahnen Schwedens weder in Bezug auf die Abfertigung und Beförderung, noch hinsichtlich der Beförderungspreise oder der mit der Beförderung zusammenhängenden öffentlichen Abgaben ungiinstiger behandelt werden, als gleichartige einheimische oder Gutertransporte eines dritten Staates in derselben Bichtung und auf derselben Verkehrsstrecke. Das Gleiche wird bei den deutschen Eisenbahnen för in Schweden aufgelieferte Gutertransporte gelten, die nach Deutschland oder durch Deutschland nach einem dritten Staate befördert werden.

Die vorstehenden Grundsätze finden wechselseitig auch Anwendung auf die Transporte von Personen, Gepäck und Giitern, die zunächst mit Schiffen oder mit anderen Ver-

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

väg transporteras till havs- eller flodhamn eller annan del av statsområdet och därifrån vidare befordras med järnväg.

Undantag från bestämmelserna i denna artikel skola vara tillåtna, endast såvitt det gäller transporter till nedsatta priser för bekämpande av ett övergående utomordentligt nödtillstånd eller transporter för välgörande ändamål.

Artikel 16.

Svenska fartyg och deras last skola i Tyskland och tyska fartyg och deras last skola i Sverige åtnjuta samma behandling som landets egna fartyg och dessas last, oavsett varifrån fartygen avgått eller varthän de äro destinerade och oavsett varifrån lasten förskriver sig eller varthän den är bestämd.

Varje företrädesrättighet och befrielse, som i detta hänseende kan komma att av den ena av de traktatslutande parterna medgivas en tredje makt, skall samtidigt och ovillkorligen jämväl tillerkännas den andra parten.

Bestämmelserna i denna artikel äro icke tillämpliga på kustfarten, kustfisket eller de särskilda förmåner, som tillerkänts eller må komma att tillerkännas alster av den inhemska fiskerinäringen i det ena eller andra landet.

I fråga om kustfart har dock vardera av de traktatslutande par-

kehrsmitteln ausser der Eisenbahn in Seehäfen, Flusshäfen oder andere Teile des Staatsgebiets getragen und dort auf Eisenbahnen aufgeliefert werden.

Ausnahmen von den Bestimmungen des vorstehenden Artikels sollen nur zulässig sein, soweit es sich um Transporte zu ermässigten Preisen zur Bekämpfung eines voriibergehenden besonderen Notstandes oder um Transporte för milde Zweeke handelt.

Artikel 16.

Die deutschen Schiffe und ilire Ladungen sollen in Schweden und die schwedischen Schiffe und ihre Ladungen sollen in Deutschland in gleicher Weise wie die inländischen Schiffe und ihre Ladungen behandelt werden, gleichviel, von wo die Schiffe ausgelaufen oder wohin sie bestimmt sind, und gleichviel woher die Ladungen stammen oder wohin sie bestimmt sind.

Jedes Vorrecht und jede Befreiung, welche in dieser Beziehung von einem der vertragschliessenden Teile einer dritten Macht eingeräumt werden sollte, soll gleichzeitig und bedingungslos auch dem anderen Teile zustehen.

Die Bestimmungen dieses Artikels finden keine Anwendung auf die Kiistenschiffahrt, die Kiistenfischerei sowie auf die besonderen Begunstigungen welche den Erzeugnissen des inländischen Fischfanges in dem einen oder anderen Lande jetzt oder in Zukunft gewährt werden sollten.

Hinsichtlich der Kiistenschiffahrt hat jedoch jeder vertragschliessende

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

terna för sina fartyg rätt till alla de förmåner och företrädesrättigheter, som den andra parten i detta avseende tillerkänt eller kan komma att tillerkänna någon tredje makt, under förutsättning att den förra parten inom sitt område tillerkänner den senare partens fartyg samma förmåner och företrädesrättigheter.

Artikel 17.

Fartygs nationalitet skall ömsesidigt erkännas på grund av de handlingar och bevis, som av vederbörande myndigheter i vartdera landet blivit för befälhavare, skeppare eller fartygsägare utfärdade.

Mätbrev, som utfärdats av den ena av de traktatslutande parterna, skola av den andra parten godkännas i enlighet med de särskilda överenskommelser, som mellan de båda traktatslutande parterna träffats eller framdeles må komma att träffas.

Angående ömsesidigt erkännande av den inhemska lagstiftningens regler och föreskrifter i fråga om utrustning, anordningar och säkerhetsvillkor för den ena traktatslutande partens fartyg i den andra partens hamnar vid befordring av resande, resgods och fraktgods skall särskild överenskommelse träffas.

Artikel 18.

Svenska fartyg, som inkomma till tysk hamn, och tyska fartyg, som inkomma till svensk hamn, för att där allenast komplettera sin last eller lossa en del av densamma, må, under förutsättning att de iakttaga

Teil fur seine Schiffe das Recht auf alle Vergiinstigungen und Vorrechte, die der andere in dieser Beziehung einer dritten Macht gewährt hat oder gewähren wird, unter der Bedingung, dass er den Schiffen des anderen Teilesdie gleichen Vergunstigungen und Vorrechte in se mera Gebiete zugesteht.

Artikel 17.

Die Nationalhat der Schiffe soll beiderseits auf Grund der durch die zuständigen Behörden in jedem der beiden Länder den Kapitänen, Schiffern oder Schiffseignern ausgestellten Urkunden und Patente anerkannt werden.

Die von dem einen der vertragschliessenden Teile ausgestellten Schiffsmessbriefe werden nach Massgabe der zwischen den beiden vertragschliessenden Teilen getroffenen oder zu treffenden besonderen Vereinbarungen von dem anderen Teile anerkannt werden.

fiber die gegenseitige Anerkennung der Regeln und Vorschriften der inländischen Gesetzgebung fiber die Ausriistung, Einrichtungen und Sicherheitsbedingungen der Schiffe des einen vertragschliessenden Teils in den Häf en des anderen Teils bei der Beförderung von Reisenden, deren Gepäck und Frachten soll ein besonderes Abkommen geschlossen werden.

Artikel 18.

Die deutschen Schiffe, welche nach einem schwedischen Hafen, und umgekehrt, die schwedischen Schiffe, welche nach einem deutschen Hafen kommen, um daselbst nur ihre Ladung zu vervollständigen oder einen

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

de i de respektive staterna gällande lagar och föreskrifter, behålla ombord den del av lasten, som är bestämd till annan hamn eller till annat land och återutf öra densamma, utan att för denna del av lasten behöva erlägga någon avgift utom bevakningsavgifter; och må dessa avgifter uppbäras allenast efter den för inhemsk eller mest gynnad nations sjöfart fastställda lägsta taxan.

Artikel 19.

Fullständigt befriade från fartygsnmgälder och expeditionsavgifter i de respektive ländernas hamnar äro:

1. fartyg, som från någon ort vilken det vara må, inkomma i barlast och i barlast åter utgå;

2. fartyg, som från hamn inom ett av de bägge länderna ankomma till en eller flera hamnar inom samma land samt kunna styrka, att de i annan hamn uti samma land redan erlagt ifrågavarande avgifter;

3. fartyg, som frivilligt eller av tvingande orsaker inkommit i en hamn med last och därifrån åter utlöpa utan att hava företagit någon som helst handelsoperation.

Denna befrielse skall icke gälla fyr- och båkavgifter, lotspengar, bogserings-, karantäns- och andra på fartyget vilande avgifter, vilka inhemska och mest gynnad nations fartyg hava att i lika mån erlägga så-

Teil derselben zu löschen, sollen vorausgesetzt, dass sie sich nach den Gesetzen und Vorschriften des betreffenden Staates richten, den nach einem anderen Hafen desselben oder eines anderen Ländes bestimmten Teil ihrer Ladung an Bord behållen und ihn wieder ausfuhren können, ohne gehalten zu sein, fur diesen letzteren Teil ihrer Ladung irgendeine Abgabe zu bezahlen, ausser den Aufsichtsabgaben, welche ubrigens nur nach dem fur die inländische oder die meistbegiinstigte Schiffart bestimmten niedrigsten Satze erhoben werden diirfen.

Artikel 19.

Von Tonnengeldern und Abfertigungsgebiihren sollen in den Häfen eines jeden der beiden Länder völlig befreit sein:

1. die Schiffe, welche von irgendeinem Orte mit Ballast ein- und damit wieder auslaufen;

2. die Schiffe, welche aus einem Hafen des einen der beiden Länder nach einem oder mehreren Häfen desselben Ländes kommen und sich iiber die in einem anderen Hafen desselben Ländes bereits erfolgte Zahlung jener Abgaben ausweisen können;

3. die Schiffe, welche freiwillig oder notgedrungen mit Ladung nach einem Hafen kommen und ihn, ohne irgendwie Handel getrieben zu haben, wieder verlassen.

Diese Befreiung wird nicht gewährt fur Leuchtturm, Lotsen-, Schlepp-, Quarantäne- und sonstige auf dem Schiffskörper lastende Abgaben, welche in gleichem Masse von den inländischen und von den

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

som gottgörelse för trafiken tjänande handräckningar och anordningar.

I händelse fartyg av tvingande orsaker inlöper i hamn, skola icke såsom handelsoperationer anses: i och för reparation av fartyget verkställd lossning och återinlastning av varor; överflyttande av last till ett annat fartyg i händelse av det förra fartygets sjöoduglighet; nödiga inköp av proviant för besättningen; samt försäljning av sjöskadade varor efter därtill av tullförvaltningen lämnat tillstånd.

Artikel 20.

Om ett fartyg, tillhörande det ena av de traktatslutande länderna, strandar eller lider skeppsbrott å det andra landets kuster, skola fartyg och last åtnjuta samma förmåner och befrielser, som respektive lands lagstiftning under enahanda omständigheter beviljar egna eller mest gynnad nations fartyg. Hjälp och bistånd skall lämnas befälhavare och besättning såväl för dem personligen som för fartyg och last i samma omfattning som det egna landets undersåtar.

De traktatslutande parterna komma dessutom överens, att bärgade varor icke skola vara underkastade någon tullavgift, såvida de icke övergå till förbrukning inom landet.

Schiffen der meistbegiinstigten Nation fur dem Verkehr dienende Leistungen und Vorkehrungen zu entrichten sind.

Ist das Einlaufen durch Not veranlasst ^vorden, so gelten nicht als Ausiibung des Handelsbetriebes das zum Zwecke der Ausbesserung des Schiffes erfolgteLöschen und Wiedereinladen der Waren, das tlherladen auf ein anderes Schiff im Fälle der Seeuntiichtigkeit des ersten, die zur Verproviantierung der Schiffsmannschaft notwendigen Aufwendungen und der Verkauf der beschädigten Waren mit Genelimigung der Zollverwaltung.

Artikel 20.

Wenn ein Schiff eines der vertragschliessendenTeile an den Kiisten des anderen Teils strandet oder Schiffbrucli leidet, sollen Schiff und Ladung dieselhen Begiinstigungen und Befreiungen geniessen, welche die Gesetzgebung des hetreffenden Ländes den eigenen Schiffen oder denen der meistbegiinstigten Nation in gleicher Lage bewilligt. Es soll dem Fiihrer und der Mannschaft sowohl fiir ihre Person wie fiir Schiff und Ladung Hilfe und Bestånd im demselben Umfange wie den Angehörigen des eigenen Ländes geleistet werden.

Die vertragschliessenden Teile kommen ausserdem uherein, dass die geborgenen Waren keiner Zollabgabe unterliegen sollen, es sei denn, dass sie in den inländischen Verbrauch iibergehen.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 191 höft. f.\r 223.)

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Artikel 21.

Den ena av de traktatslutande parternas fartyg samt deras besättning och last skola på de inre farvattnen och i de för den allmänna samfärdseln öppna flodhamnarna inom den andra partens område åtnjuta samma behandling som det egna landets eller mest gynnad nations fartyg, besättning och last.

Ett fartygs egenskap att tillhöra endera parten skall av båda parterna erkännas i överensstämmelse med de inom vartdera landet härom gällande lagar och föreskrifter.

Artikel 22.

De traktatslutande parterna tillerkänna varandra ömsesidigt rättighet att utnämna konsuler i alla den andra parten tillhörande hamnar och handelsplatser, där anställande av konsuler medgives någon tredje makt.

Konsuler, som äro anställda hos endera av de traktatslutande parterna, skola inom den andra partens område åtnjuta samma företrädesrättigheter, befrielser och behörighet, som tillkomma eller framdeles kunna tillkomma någon tredje makts konsuler. Likväl skola nämnda företrädesrättigheter, befrielser och behörighet icke medgivas dem i större utsträckning, än som tillkommer den senare partens konsulära representanter inom den förres område.

Artikel 21.

Die Schiffe des einen der vertragschliessenden Teile und ihre Mannschaften und Ladungen sollen auf den Binnengewässern des anderen Teils und in seinen dem öffentlichen Verkehr dienenden Flusshäfen die gleiche Behandlung geniessen wie die eigenen Schiffe, ihre Mannschaften und Ladungen oder wie die Schiffe, Mannschaften und Ladungen der meistbegiinstigten Nation.

Die Eigenschaft eines Schiffes als Schiff eines der vertragschliessenden Teile wird von den beiden vertragschliessenden Parteien entsprechend den bei beiden Teilen geltenden Gesetzenl; und Verordnungen gegenseitig anerkannt.

Artikel 22.

Die vertragschliessenden Teile bewilligen sich gegenseitig das Recht, Konsuln in allen denjenigen Häfen und Handelsplätzen des anderen Teils zu ernennen, in denen Konsuln irgendeines dritten Staates zugelassen werden.

Die Konsuln des einen vertragschliessenden Teils sollen in dem Gebiete des anderen Teils dieselben Vorrechte, Befreiungen und Befugnisse geniessen, die den Konsuln irgendeines dritten Staates gegenwärtig oder kiinftig gewährt werden. Indessen sollen ihnen diese Vorrechte, Befreiungen und Befugnisse nicht in einem grösseren Ausmasse zustehen, als sie den konsularischen Vertretern des letzteren Teils im Gebiete des ersteren gewährt werden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

19 Artikel 23.

Denna traktat, som är avfattad i dubbla originalexemplar på svenska och tyska språken, skall, å båda sidor efter de lagstiftande församlingarnas godkännande, ratificeras, och ratifikationshandlingarna skola snarast möjligt utväxlas i Berlin.

Traktaten träder i kraft 20 dagar efter ratifikationshandlingarnas utväxlande och förbliver från nämnda dag gällande under en tid av tre år. Om ingendera av de båda traktatslutande parterna sex månader före utlöpandet av denna frist tillkännagivit sin avsikt att försätta den ur kraft, förbliver traktaten gällande till dess sex månader förflutit från den dag, då den av endera parten blivit uppsagd.

Om likväl endera av de traktatslutande parterna skulle höja sina vid traktatens undertecknande lagligt fastställda tullsatser, är vardera parten berättigad att med en frist av tre månader uppsäga traktaten att upphöra gälla.

Till bekräftelse härav hava de befullmäktigade undertecknat traktaten och försett den med sina sigill.

Berlin den 14 maj 1926.

E. af Wirsén.

(L. s.)

Artikel 23.

Diesel- Vertrag, der in doppelter Urschrift in deutscher und in schwedischerSprache ausgefertigt ist, soll, beiderseits nach Zustimmung der gesetzgebenden Körperschaften, ratifiziert werden und die Ratifikationsurkunden sollen so båld als möglich in Berlin ausgetauscht werden.

Der Vertrag tritt 20 Tage nach Austausch der Ratifikationsurkunden in Kraft und bleibt von diesem Tage an drei Jahre in Geltung. Falls keiner der beidenvertragschliessenden Teile sechs Monate vor Ablauf dieser Frist seine Absicht bekanntgegeben hat, ihn ausser Kraft zu setzen, bleibt der Vertrag bis zum Ablauf von sechs Monaten von dem Tage an verbindlich, an dem einer der vertragschliessenden Teile ihn gekiindigt haben wird.

Wenn indessen einer der vertragschliessenden Teile seine bei Unterzeichnung des Vertrages bereits gesetzlich bestimmten Zölle erhöhen sollte, ist jeder Teil befugt, die Gultigkeit dieses Vertrages mittel einer drei Monate vorher anzuzeigenden Kiindigung zu beendigen.

Zu Urkund dessen haben die Bevollmächtigten den Vertrag unterzeichnet und hierunter ihre Siegel gezetzt.

In Berlin, am 14. Mai 1926.

Dr. Wallroth.

(L. S.)

Waldeck.

(L. S.)

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Tariff A. Införseltullar i Tyskland.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

21 Tarif A. Zölle bei der Einfuhr nach Deutschlaud.

genannt;

in der Längsrichtung gesägt oder in anderer Weise vorgerichtet, nicht gehobelt, weicli ..............................

Fassholz (Fassdauben und Fassbodenteile), auch zu solchem erkennbar vorgearbeitetes Holz (Stabholz), ungefärbt, nicht gehobelt, von weichem Holz

Anmerkung. Die Mosse Behandlung mit dem Reifmesser oder eine Glättung der Sclimalseiten durch Hobelung bleibt aui die Verzollung des Fassholzes ohne Einfluss.

Anmerkungen zu Nr. 100.

1. Zollermässigungen, die Deutschland fur Pferdeschläge von

reinem Kaltblut gewährt, werden unter entsprechenden Voraussetzungen auch auf die Pferde des schwedischen Ardenner Schlages sowie die Generationspferde des schwedischen Ardenner Schlages (reines Kaltblut) angewendet.

2. Um die ermässigten Zollsätze zu geniessen, miissen die

Einbringer fiir jedes Pferd eine Bescheinigung des schwedischen Ardenner Zuchtvereins beibringen, aus der erhellt, dass das Tier ausschliesslich einem der beiden in der Anmerkung 1 genannten Schläge angehört. Bind in der Bescheinigung auch Angahen iiber den Wert der Tiere am Versendungsort enthalten, so hat das deutsche Zollamt die Bescheinigung in der Regel als eine ausreichende Grundlage fiir die Einreihung der Tiere in die Wertstaffel anzunehmen, sofern der Zollpflichtige den Abfertigungspapieren eine Zusammenstellung der bei der Versendung der Pferde bis zur Grenzzollstelle entstandenen Fracht sowie der etwaigen Versicherungsund Kommissionskosten beifiigt.

Die Reichsregierung und die Königlich Schwedische Regierung werden sich fiber das bei der Ausfertigung der Bescheinigung zu beobachtende Verfahren verständigen. In Zweifelsfällen bleibt den deutschen Behörden das Recht gewahrt, nachzupriifen, ob das eingefiihrte Pferd die Merkmale und Eigenschaften besitzt, von denen die zollbegiinstigte Behandlung abhängt, und ob sein Wert zutreffend angegehen ist.

3. Zollermässigungen, die Deutschlaud fiir Warmblutpferde

einem dritten Lande gewährt, werden unter entsprechenden VorauBsetzungen auch auf Warmblutpferde schwedischen Ursprungs angewendet.

för 1 dz 1.— oder fiir 1 fm 6.—

för 1 dz 0.4 o oder för 1 fm 2.4 0

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

23 Nr. des deutschen Zolltarifs

Benennung des Gegenstandes

Zollsatz fur 1 Doppelzentner

RM

103 Rindvieh, lebend

fiir 1 dz Lebendgewicht 16.—

104 106 aus 108

Schafe, lebend ............................................................

Schweine, lebend ...... ..................................................J

Fleisch, ausschliesslich des Schweinespecks, und geniessbare Eingeweide von Vieh (ausgenommen Federvieh), frisch (nicht gefroren):

Schweinefleisch und geniessbare Eingeweide von Vieh) anderes ...............................................................

16.—

16.—

32.— 37. JO

Anmerkung. Köpfe und Spitzbeine von Schweinen, Zungen, Lebern, Herz, Niere, Zwerchfell, Milz, Lungen, Luftröhren von Vieh (ausgenommen Federvieh), alle diese lediglich zur Erhaltung während der Versendung durch Bestreuen mit Salz oder duroh Begiessen mit Salzwasser eingesalzen, werden vertragsmässig nicht als einfacli zuhereitet, sondern als frisch verzollt.

109 Schweinespeck ............................................................

aus 115 Fische, lebende und nicht lebende, mit Ausnahme von Karpfen, Schleien, Felchen, Forellen und Saiblingen, frisch, auch gefroren............................................................

20.-

frei

126 Anmerkung zu Nr. 115 bis 117. Fische (einschliesslich der Heringe), die lediglich zur Erhaltung während der Ver-j sendung nach einem deutschen Hafen mit Salz bestreut oder mit Salzwasser begossen sind, werden als frische Fischej behandelt; ausgenommen von dieser Behandlung sind Fische, die im Ausland eine Zwischenlagerung oder eine iiber deni Zweck der Erhaltung während der Versendung hinausgehendei Behandlung erfahren haben. Als Zwischenlagerung gilt nicht! das voriibergehende Verbringen der Fische an Land zum Zwecke des Bestreuens mit Salz oder des Begiessens mit Salzwasser oder zum Zwecke der Umladung. Ausgenommene oder zerschnittene frische Fische, die in Sallake eingehen, unterliegen den Zollsätzen för gesalzene Fische.

Schmalz und schmalzartige Fette (Schmalz von Schweinen und Gänsen, Rindsmark, Oleomargarin und andere schmalzartige Fette)..................................................

Anmerkung zu Nr. 135. Falls Deutschland dritten Ländern fiir irgendeine besondere Sorte von Hartkäse vertragsmässige Zollsätze zugestehen sollte, so wird ant schwedischen Edamer- und Gouda-Käse der niedrigste dieser Zollsätze angewendet werden.

10.

Anmerkung zu Nr. 171. Zum Genuss geeigneter pflanzlicher Talg zur Herstellung von Margarine oder Kunstspeisefett auf Erlaubnisschein unter Ueberwachung der Verwendung...

205 Margarine (der Milchbutter oder dem Butterschmalz älinliche Zubereitungen, deren Fettgehalt nicht ausschliesslich

der Milch entstammt)...............................................

Anmerkung zu Nr. 207 A. Gehärtete Trane mit von der Reichsregierung anerkannten Reinheitszeugnissen...............

aus 219 Nahrungs- und Genussmittel aller Art in luftdicht verschlossenen Behältnissen:

Biichsenfleisch ........................................................

Anchovis und Gabelbissen..........................................

20.—

frei

40.—

45.—

24 Kungl. Maj:t& proposition Nr 223.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

26 Kungl. Maj. ts proposition Nr 223.

Nummer i tyska tulltaxan

ur 716

784 Artiklarnas benämning

Anmärkningar.

1. Såsom släta, icke profilerade stenliuggeriarbeten enligt

nr 685 behandlas oslipade, ohyvlade, icke svarvade fönsterbänkar, gesimsdelar och andra byggnads- och verkstenar med och utan kanter och med släta eller buktiga bearbetningsytor, för så vitt bearbetningen, i synnerhet vad angår buktiga ytor, synbarligen är betingad av stenens tekniska användning.

2. Trappstenar av granit förtullas enligt nr 685, även

då de, för att ernå större fotstegsbredd, försetts med ett enkelt, icke profilerat utsprång.

3. De fördragsenliga tullsatserna för kantstenar äga till-

lämpning även på sådana, som icke blott äro enkelt bearbetade på de båda kortsidorna och de båda efter nedläggningen i marken synliga långsidorna, utan vilka även på den för läggning mot trottoaren avsedda tredje långsidan hava undergått en bearbetning i så måtto, att vid den övre kanten av denna sida, till vinnande av rätvinklig form å den övre synliga ytan, genom bortslående av utstående delar framställts en mer eller mindre jämnad rand, för såvitt bredden av denna rand ej överstiger 10 cm, eller för såvitt vid fall av större bredd stenens användning till trottoarkantsten styrkes.

Klinker, alla slag, av lera, oglaserade ..............................

Anmärkning till nr 738. På framställning av importören skall hålglas, med kristallslipning, även imiterad, med undanta; av hålglas för belysningskroppar, förtullas efter en tullsats av 25 procent av värdet, om varan angives till tullbehandling å den mellan regeringarna överenskomna tullplatsen.

Smältstycken (Rohluppen); råskenor (Rohschienen);' göten (Blöcke); platta ämnesstänger (Platinen); ämnen (Knäppel); degelstålsgöten .........................................................

Anmärkningar.

1. Smältstycken (Rohluppen) och råskenor (Rohschienen),

icke över 12 cm långa, för omsmältning...................

2. Med knäppel förstås valsade, icke riktade (adjustierte)

stänger av minst 30 mm tjocklek med olika tvärsnittsformer, men mest av kvadratisk, rombisk eller platt form med mer eller mindre avrundade kanter.

Hit höra även sådana eljest till knäppel hänförliga stänger, vilka vid valsprocessen fått en rak riktning, eller vilka visserligen framkommit böjda från valsarna men omedelbart bibragts en möjligast rak riktning.

Stänger av runt tvärsnitt med en tjocklek av minst 60 mm., införda för tillverkning av rör, behandlas under övervakande av användningen såsom knäppel.

3. Vid betning, filning, mejsling och fräsning i ändamål att prova felfriheten fästes beträffande varor, hänförliga till nr 784, intet avseende vid tullbehandlingen.

Tullsats för 100 kilogram RM

1.—

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

27 Nr. des deutschen Zolltarifs

Benennung des Gegenstandes

Zollsatz fur 1 Doppelzentner EM

784 Anmerkungen.

1. Als Steinmetzarbeiten von schlichter, nicht profilierter

Arbeit im Sinne der Nr. 685 sind ungeschliffene, ungehobelte, nicht abgedrehte Fensterbänke, Gesimsteile und andere Bau- und Werksteine mit nnd ohne Kanten lind mit ebenen oder gekrummten Bearbeitungsflächen insoweit zu behandeln, als die Bearbeitung, insbesondere diejenige in gekrummten Flächen, ersichtlich durch die technische Zweckbestimmung des Steines bedingt ist.

2. Stulen aus Granit sind auch dann nach Nr. 685 zu ver-

zollen, wenn sie zur Vergrösserung der Auftrittbreite mit einem einfachen, nicht gegliederten Wulste versehen sind.

3. Die vertragsmässigen Sätze fiir Eandsteine linden auch

auf solche Anwendung, die nicht nur an den beiden Koplseiten und den beiden nach dem Einsetzen in den Erdboden sichtbar bleibenden Längsseiten schlicht bearbeitet sind, sondern auch an der zum Anlegen an den Biirgersteig bestimmten dritten Längsseite eine Bearbeitung insoweit erfahren haben, als an der oberen Rånte diesel' Seite behufs rechteckiger Gestaltung der oberen Schauseite des Steines durch Abschlagen der hervorstehenden Stellen ein mehr oder weniger ebcner Streifen hergestellt ist, sofern die Breite dieses Streifens 10 cm nicht iibersteigt oder bei grösserer Breite die Verwendung der Steine zu Eandsteinen fiir Biirgersteige nachgewiesen wird.

Klinker aller Art aus Ton, unglasiert..............................

Anmerkung zu Nr. 738. Auf Antrag des Zollpflichtigen ist Hohlglas, mit KristaUschliff, auch nachgeahmtem, mit Aus-| nahme des Hoklglases fiir Beleuchtungskbrper zu einem! Zollsatz von 25 v. H. des Wertes zu verzollen, falls diej Ware bei der zwischen den Regierungen vereinbarten Zollstelle zur Abfertigung gestelit wird.

Rohluppen; Kohschienen; Blöcke; Platinen; Knäppel;

Tiegelstahl in Blocken ................................................

Anmerkungen.

1. Eohluppen und Rohschienen, nicht iiber 12 cm lång, zum Umschmelzen ..............................................

2. Unter Kniippeln werden gewalzte, nicht gerichtete (adju

stierte) Stäbe von mindestens 30 mm Dicke mit vcrschiedenen Querschnittsformen, meist aber von quadratischer, rautenförmiger oder fiacker Form mit mehr oder weniger abgerundeten Kanten verstanden.

Hierher gehören auch die sonat als Kniippel zu bezeichnenden Stäbe, die beim Walzprozess eine gerade Richtung bekommen haben oder die aus den Wulzen zwar mit Biegung kerauskommen, aber sötört in tunliclist gerade Kichtung gebracht werden.

Stäbe von rundem Querschnitt mit einer Dicke von mindestens 60 mm, zur Herstellung von Eöhren eingehend, werden unter Ueberwachung der Verwendung als Knäppel behandelt.

3. Beizen, Anfeilen, Meisseln und Frasen zum Zwecke der|

Priifung auf Fehlerfreiheit bleiben bei Waren der Nr. 784 fur die Tarifierung ausser Betrackt.

1.—

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Nummer i tyska tulltaxan

ur 785 A

Artiklarnas benämning

Smidbart järn i stänger, även format (fasonerat), icke försett med invalsade mönster eller ornament:

varmvalsat.........................................................

kallvalsat eller draget eller eljest bearbetat; ävensom smitt, oarbetat:

kallvalsat eller draget, försåvitt det icke företer en

glatt, glänsande eller speglande yta...............

cylinderformig! (särskilt s. k. silverstål), som genom kallvalsning eller dragning, slipning, polering eller dylik bearbetning erhållit en glatt, glänsande

eller speglande yta .......................................

annat ...........................................................

Anmärkning. Smidbart järn i stänger, icke över 12 cm långa, för omsmältning ....................................................

Anmärkningar till nr 784/785 A.

1. Stål med en kolhalt av 0.8 procent eller däröver, icke legerat .........................................................

2. Stal med vilken som helst kolbalt, legerat, med en tillsats av

Tullsats för 100 kilogram RM

2.5 0

3.—

4. —

5. —

785 B

3.

ur 786

högst 6 procent sammanlagt, eller, försåvitt tillsatsen av wolfram eller av nickel eller av wolfram och nickel tillsammans är förhärskande, till sammanlagt högst 7 procent, varvid dock tillsatsen av molybden icke må överskrida 1.5 procent och tillsatsen av kobolt, titan, vanadin, bor eller uran icke må överskrida 0.5 procent

De förestående tilläggen och de i anmärkningen till nr 784 och 785 A i allmänna tariffen angivna tilläggen tillämpas icke på stål i stänger, icke över 12 cm långa, för omsmältning (anmärkning till nr 785 A).

Bandjärn:

varmvalsat eller smitt:

oarbetat ............................................................

bearbetat; ävensom bandjärn med invalsade mönster kallvalsat eller draget:

icke vidare bearbetat eller blott slipat, polerat, glödgat, härdat, anlöpt, betat, med skarpa, runda eller avrundade kanter ......................................................

på annat sätt vidare bearbetat....................................

Plåt, oarbetad, utan valshud, riktad, glättad (dressiert), fernissad, med en tjocklek av mer än 1 mm, med skarpa, runda eller avrundade kanter ....................................

tullsatserna vid nr 784 och 785 A + 1 RM.

tullsatserna vid nr 784 och 785 A + 1.50 RM.

i 5.—

6.—

9.—

3.—

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

aus 785 A

785 B

aus 786

Schmiedbares Iiisen in Staben, auch geiormt (fassoniert), nicht mit eingewalzten Mustern oder Verzierungen:

warm gewalzt.........................................................

kalt gewalzt oder gezogen oder sonst bearbeitet; auch geschmiedet, roh:

kalt gewalzt oder gezogen, sofern es nicht eine glatte, glänzende oder spiegelnde Oberfläche aufweist.. zylindrisch geformt(insbesondere sogenannter Silber-| stahl), das durch Kaltwalzen oderZiehen, Schleifen,1 Polieren oder dergleichen eine glatte, glänzende

oder spiegelnde Oberfläche erhalten hat............

anderes...........................................................

Anmerkung. Schmiedbares Eisen in Staben, nicht fiber 12 cm lång, zum Umschmelzen .............................................

Anmerhungen zu Nr. 784/785 A.

2.5 0

3. —

4. —

5. —

1.—

1. Stahl mit einem Kohlenstoffgehalt von 0.8 v. H. oder

darfiber, nicht legiert..........................................; Zollsätze der Nr.

784 und 785 A -f- 1 RM

2. Stahl mit beliehigem Kohlenstoffgehalt, jedoch legiert,

mit einem Zusatz von

0.7 bis 6 v. H. Chrom oder 0.3 »7 v. H. Wolfram oder

0.3 »7 v. H. Nickel oder 1.0 » 6 v. H. Mangan oder

1.0 » 6 v. H. Silicium oder

0.8 » 1.5 v. H. Molybdän oder

0.15 » 0.5 v. H. Kobalt, Titan, Vanadium, Bor oder

Uran oder

mit einem Zusatz von mehreren dieser Legierungsstoffe bis höchstens 6 v. H. insgesamt, oder, sofern der Zusatz von Wolfram oder von Nickel oder von Wolfram und Nickel zusammen fiberwiegt, bis höchstens 7 v. H. insgesamt, wobei jedoch der Zusatz von Molybdän 1.5 v. H. und der von Kobalt, Titan, Yanadium, Bor oder Uran 0.5 v. H. nicht fiberschreiten dart...........................

3. Die vorstelienden Zuschläge und die in der Anmerkung zu Nr. 784 und 785 A des allgemeinen Tarifs enthaltenen Zuschläge linden auf Stahl in Stähen, nicht fiber. 12 cm lång, zum Umschmelzen (Anmerkung zu Nr. 7 85 A) keine Ånwendung.

Bandeisen:

warm gewalzt oder geschmiedet:

roh ....................................................................

bearbeitet; auch Bandeisen mit eingewalzten Mustern kalt gewalzt oder gezogen:

nicht weiterbearbeitet oder nur geschliffen, poliertJ gegluht, gehärtet, angelassen, gebeizt, mit scharfen,1

runden oder abgerundeten Kanten .......................

in anderer Weise weiterbearbeitet ..............................

Blech, roh, entzundert, gerichtet, dressiert, gefirnisst, in der Starke von mehr als 1 mm, mit scharfen, runden oder abgerundeten Kanten ................................................

Zollsätze der Nr. 784 und 785 A + 1.50 RM

5.—

6.— 9.—

3.—

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

med en tjocklek

kallvalsad eller dragen:

icke vidare bearbetad eller blott slipad, polerad, glödgad, härdad, anlöpt, betad, även med skarpa, runda eller avrundade kanter:

[av 1.5 mm eller däröver ...............

(av mindre än 1.5 t. o. m. 0.5 mm -- [av mindre än 0.5 t. o. m. 0.2 2 mm

(av mindre än 0.2 2 mm..................

på annat sätt vidare bearbetad:

[av 1.5 mm eller däröver ...............

med en tjocklek {av mindre än 1.5 t. o. m. 0.5 mm...

lav mindre än 0.5 mm ..................

Anmärkning. Såsom icke vidare bearbetad anses även tråd, som blott till följd av användning av kopparsaltlösning vid dragningen företer en tunn anstrykning av koppar.

Anmärkningar till nr 791/2.

1. Med tråd förstås sådant draget eller valsat järn, som,

utan avseende på genomskärningens form, icke i någon riktning överstiger 5 mm tjocklek, och vidare, utan avseende på tjockleken, allt i form av knippor inkommande eller i form av ringar eller dylikt upprullat valsat eller draget järn. Likväl förtullas i form av knippor inkommande eller i ringar eller dylikt upprullat valsat eller draget järn, om dess bredd överstiger 10 mm, såsom bandjärn och om bredden överstiger 25 cm, såsom järnplåt.

2. Tråd med en tjocklek av mindre än 4.5 mm tullbehandlas

enligt nr 792.

Anmärkning till nr 785 A, 785 B, 791 och 792. Den omständigheten, att smidbart järn i stänger, bandjärn eller tråd inkommer i avpassade längder, inverkar icke på tullbehandlingen.

Rör, ej hänförliga till nr 793 i allmänna tariffen, valsade eller dragna, oarbetade:

, , ,, , / av 2 mm eller däröver............

med en godstjocklek { ay mindre än 2 mm...............

Anmärkningar till nr 793/5.

1. Godstjockleken av muffrör mätes icke vid muffen utan

i röret.

2. Anbringandet av gängor vid rörändarna, stukning av

rören för fasthållande av flänsringar ävensom avskärning av ojämna ändar anses icke såsom bearbetning.

4.75 5.60

5.—

5.-

10.-

Städ

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

(791/2)

792 Anmerkung. Unter Nr. 786 fallen auch dressierte Bleche, die durch Walzen eine gleichmässig glatte, glänzende, etwas spiegelnde Oberfläche erhalten, jedoch, abgesehen vom Beschneiden oder Ahrunden der Kanten, keine dem Walzen nachfolgende Bearbeitung erfahren haben.

Draht, einschliesslich des gelorraten (fassonierten): warm gewalzt oder geschmiedet:

roh .....................................................................;

bearbeitet ............................................................

kalt gewalzt oder gezogen:

nicht weiterbearbeitet oder nur geschliffen, poliert, gegliiht, gehärtet, angelassen, gebeizt, auch mit scharlen, mnden oder abgerundeten Kanten:

von 1.6 mm oder daruber..................

von weniger als 1.6 bis 0.

in der Starke

Ivon weniger als 0.5 bis 0-2 (von weniger als 0.2

mm ' mm

aus 806

in anderer Weise weiterbearbeitet:

Ivon 1.5 mm oder daruber in der Starke ! von weniger als 1.5 bis 0.

(von weniger als 0.5 mm

Anmerkung. Als nicht weiterbearbeitet ist auch Draht anzusehen, der nur infolge der Anwendung von Kupfersalzlösung beim Ziehen einen dtinnen Kupferanflng aufweist.

Anmerkungen zu Nr. 791/2.

1. Unter Draht ist dasjenige gezogene oder gewalzte Eisen

zu verstehen, das ohne Riicksicht auf die Form des Querschnitts bei letztcrem keine die Grenze von 5 mm iiberschreitende Abmessung zeigt, ferner auch, und zwar ohne Riicksicht auf die Starke, alles in Form von Bunden, Ringen oder dergleichen aufgewundene gewalzte oder gezogene Eisen. Jedoch ist das in Form von Bunden, Ringen oder dergleichen aufgewundene gewalzte oder gezogene Eisen, wenn seine Breite mehr als 10 mm beträgt, als Bandeisen, und wenn sie mehr als 25 cm beträgt, als Eisenblech zu verzollen.

2. Draht in der Starke von weniger als 4.6 mm ist nåck

Nr. 792 zu verzollen.

Anmerkung zu Nr. 785 A, 785 B, 791 und 792. Der Umstand, dass schmiedbares Eisen in Staben, Bandeisen oder Draht in abgepassten Längen eingehen, bleibt auf die Zollbehandlung ohne Einfluss.

Röhren, nicht unter Nr. 793 des allgemeinen Tarifs fallend, gewalzt oder gezogen, roh:

/von 2 mm oder daruber (von weniger als 2 mm...............

Anmerkungen zu Nr. 793/5.

1. Die Wand3tärke der Muffenröhren ist nicht an der

lluffe, sondera am Schafte zu messen.

2. Das Anschneiden von Gewinden an Rohrenden, das Um-

börteln der Röhren zum Halten von Flanschenringen sowie das Abschneiden unganzer Enden gilt nicht als Bearbeitung.

Ambosse .....................................................................

mit einer Wandstärke <

3.—

5.—

6.7 5

o.-

10.-

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

33 Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 191 höft. (Kr 223.)

O

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Tariff B. Införseltullar i Sverige.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

35 Tarif B. Zölle bei der Einfuhr nach Schweden.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Slutprotokoll-

Vid undertecknandet av den denna dag mellan Sverige och Tyska Riket avslutade handels- och sjöfartstraktaten hava undertecknade befullmäktigade avgivit följande förbehåll och förklaringar, vilka utgöra en integrerande del av traktaten:

Till artikel 1:

Passrättsliga bestämmelser ävensom av de traktatslutande parterna nu eller framdeles allmänt utfärdade bestämmelser angående utländska arbetares eller anställdas sysselsättning förbliva oberörda.

Till artikel 2:

1) De båda traktatslutande parterna äro ense därom, att genom medgivandet av nationell behandling enligt artikel 2 tillämpligheten icke uteslutes gentemot tyska medborgare av de svenska förordningarna angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter den 23 oktober 1908, angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864 samt angående rätt för utlänning och i utlandet bosatt svensk undersåte att här i riket giva offentlig föreställning m. m. eller att därvid medverka den 31 december 1913, för så vitt i desamma föreskrives erläggande av avgifter och ställande av säkerhet för utskylder. Så länge och i den utsträckning utövare av visst yrke, vilka äga tyskt medborgarskap, på grund av nämnda

Schlussprotokoll.

Bei der Unterzeichnung des beute zwischen dem Deutscben Reiche und Schweden abgescblossenen Handelsund Schiffahrtsvertrags haben die unterzeichneten Bevollmächtigten folgende Vorbehalte und Erklärungen abgegeben, die einen integrierenden Bestandteil des Vertrags bilden:

Zu Artikel 1:

Unberuhrt bleiben die passrechtlichen Vorscbriften, sowie die Vorscbriften, welche von den vertragschliessenden Teilen allgemein iiber die Bescbäftigung ausländischer Arbeiter oder Angestellter erlassen sind und kunftig erlassen werden.

Zu Artikel 2:

1.) Die beiden vertragscbliessenden Teile sind sich daruber einig, dass durch die Inländergleichstellung gemäss Artikel 2 die Anwendung der schwedischen Verordnung iiber Abgaben för besondere Vorteile und Gerechtigkeiten vom 23. Oktober 1908 (ang. bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter) der schwedischen Verordnung iiber Ausdehnung der Gewerbefreiheiten vom 18. Juni 1864 (ang. utvidgad näringsfrihet) und der schwedischen Verordnung iiber die Erteilung der Genehmigung an Ausländer und im Ausland wohnende Schweden, in Schweden Vorstellungen usw. zu veranstalten oder dabei mitzuwirken, vom 31. Dezember 1913 (ang. rätt för utlänning och i utlandet bosatt svensk undersåte att här i riket

41 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

förordningar i Sverige äro underkastade särskild behandling i beskattningsavseende, förbehåller sig tyska regeringen rätt att träffa liknande åtgärder mot svenska medborgare, tillhörande samma yrkesgrupp. Bestämmelserna i artikel 6 och därtill hörande bestämmelser i slutprotokollet beröras ej.

De båda traktatslutande parterna äro vidare ense därom, att medgivandet av nationell behandling har till förutsättning i övrigt i skatteavseende jämförbara förhållanden.

2) De traktatslutande parterna förbinda sig att avsluta överenskommelser angående undvikande av dubbelbeskattning och tillerkännande av rättsskydd och rättshjälp i skatteärenden samt att snarast möjligt och senast inom loppet av sex månader från denna traktats undertecknande utbyta utkast till sådana överenskommelser.

Till artikel 6:

Den avgift, som i Sverige upptages från tyska handelsresande för den i första stycket av artikel 6 angivna verksamheten, skall erläggas antingen för ett helt år eller för en tidrymd av 6 veckor. Års-

giva offentlig föreställning m. in. eller att därvid medverka) soweit darin die Leistung von Abgaben lind die Stellung von Steuersicherheiten vorgeschrieben ist, gegenuber deutschen Reichsangehörigen nicht ausgeschlossen vvird. Solange und soweit die Angehörigen gewisser Berufsarten, die die deutsche Reichsangehörigkeit besitzen, in Schweden auf Grund der vorgenannten Verordnungen einer besonderen steuerlichen Behandlung unterliegen, behält sich die deutsche Regierung das Recht vor, entspreehende steuerliche Massnahmen gegeniiber schwedischenStaatsangehörigen der gleichen Berufsarten zu treffen. Die Bestimmungen des Artikels 6 und die Schlussprotokollbestimmungen dazu bleiben unberiihrt.

Die beiden vertragschliessenden Teile sind ferner dariiber einig, dass die Inländergleichstellung einen im iibrigen gleichen steuerlichen Tatbestand zur Voraussetzung hat.

2.) die vertragschliessenden Teile verpflichten sich, Verträge iiber die Beseitigung von Doppelbesteuerungen und die Gewährung von Rechtsschutz und Rechtshilfe in Steuersachen abzuschliessen und Entwiirfe zu diesen Verträgen baldmöglichst, spätestens bis zum Ablauf von 6 Monaten nachUnterzeichnung dieses Vertrages auszutauschen.

Zu Artikel 6:

Die Abgabe, die in Schweden von deutschen Handlungsreisenden för die im Absatz 1 des Artikels 6 bezeichnete Tätigkeit erhoben wird, soll entweder för ein ganzes Jahr oder för einenZeitraumvon6 Wochen

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

avgiften skall utgöra högst 300 kronor. Avgiften för 6 veckor skall icke överstiga ett belopp av 100 kronor. Om verksamheten utöver de första 6 veckorna utan avbrott fortsattes, skall avgiften icke överstiga ett belopp av 50 kronor för varje i omedelbar anslutning därtill kommande tidrymd av 3 veckor.

Till artikel 8:

1) Det är överenskommet, att, oavsett bestämmelserna i artikel 8, de i Tyskland ännu gällande, den svenska regeringen meddelade inoch utförselförbuden samt det i Sverige gällande införselförbudet för guld tillsvidare skola kunna upprätthållas, samt att Sverige, i anledning av det tyska utförselförbudet för järnskrot, förbehåller sig rätt att likaledes utfärda utförselförbud för järnskrot.

2 a) Vid behandlingen i Sverige av arsenikhaltiga varor skola under traktatens giltighetstid följande nu tillämpade grundsatser allt fortfarande komma till användning:

Förbudet mot omsättning av arsenikhaltiga varor skall inskränkas till sådana varor, vilkas arsenikhalt överstiger en till siffran fastställd maximumkvantitet. För fastställande av denna gräns skall endast hänsyn till skydd för människors hälsa vara bestämmande.

Blotta befintligheten av en arsenikspegel skall icke utgöra grund för förbud.

Undersökningen av arsenikbalt

entrichtet werden. Die Jahresabgabe soll höchstens 300 Krönen betragen. Die Abgabe för 6 Wochen soll den Betrag von 100 Krönen und, wenn die Tätigkeit iiber die ersten 6 Wochen ohne Unterbrecbungfortgesetztwird, den Betrag von 50 Krönen fur jeden sicb unmittelbar anschliessenden Zeitraum von 3 Wochen nicht iibersteigen.

Zu Artikel 8:

1. ) Es bestelit Einverständnis dariiber, dass in Ausnahme der Bestimmungen des Artikels 8 in Deutschland die derzeitig noch bestehenden, der Schwedischen Regierung mitgeteilten Ein- und Ausfuhrverbote, in Schweden das Einfuhrverbot fur Dold, bis auf weiteres aufrecbt erhalten werden können, sowie, dass mit Riicksicht auf das deutsche Ausfuhrverbot för Eisenschrott Schweden sicb vorbehält, ebenfalls ein Ausfuhrverbot för Eisenschrott zu erlassen.

2. ) a. Bei der Behandlung arsenikhaltiger Waren in Schweden werden während der Dauer des Vertrages die folgenden bisher angewendeten Grundsätze auch ferner beobachtet werden:

Das Verbot des Vertriebes arseniklialtiger Waren soll auf solche Waren beschränkt werden, deren Gehalt an Arsenik eine ziffermässig festzusetzende Höchstinenge iibersteigt. Fur die Bestimmung dieser Grenze wird allein der Schutz der menschlichen Gesundheit massgebend sein.

Das blosse Vorhandensein eines Arsenikspiegels soll das Verbot nicht begriinden.

Die Priifung auf den Arsenikge-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

skall äga rum endast genom en särskilt kvalificerad sakkunnig. Åtnöjes varuägaren icke med dennes utlåtande, äger lian rätt att inhämta annan dylik sakkunnigs utlåtande. Avvika de båda utlåtandena från varandra, skall från ett fackvetenskapligt institut inhämtas nytt utlåtande, vilket bliver avgörande.

b) Där varor, som vid vederbörlig undersökning befunnits innehålla arsenik eller annat giftigt ämne i sådan myckenhet, att varan enligt i Sverige gällande giftstadga icke må hållas till salu, återutföras av den, som varan infört, skall, om föreskrivna särskilda förutsättningar äro för handen, rätteligen debiterad och erlagd tullavgift restitueras.

Till artikel 10:

I. Tariff A — Tullsatser vid införsel till Tyskland.

1. Till nr 655 B. Det är överenskommet, att de deponerade proverna på omslagspapper, vilka omnämnas i tariff A, genom avtal mellan de båda regeringarna kunna utökas med nya prover av samma eller liknande beskaffenhet.

2. Till anmärkningen till nr 785 A, 785 B, 791 och 792.

Det är överenskommet, att denna anmärkning icke har avseende på sådana varor, som uttryckligen näm-

halt soll nur durch einen besonders qualifizierten Sachverständigen erfolgen. Ist der Warenbesitzer mit dem Gutachten nicht einverstanden, so soll er das Recht haben, das Gutachten eines anderenderartigen Sachverständigen einzuholen. Weichen die beiden Gutachten von einander ab, so wird das Gutachten eines fachwissenschaftlichen Instituts eingeholt werden, das endgiiltig ist.

b. Wenn Waren, die nach dem Ergebnis gehöriger Untersuchung Arsenik oder einen anderen Giftstoff in solcher Menge enthalten. dass die Ware nach der in Schweden geltenden Giftordnung nicht zum Verkauf gehalten werden darf, von dem Wareneinfiihrer wieder ausgefuhrt werden, sollen beim Vorhandensein der etwa vorgeschriebenen besonderen Voraussetzungen die vorschriftsmässig zur Last gesehriebenen lind bezahlten Zölle zuriickerstattet werden.

Zu Artikel 10:

I. Tarif A — Zölle bei der Einfuhr nach Deutscliland.

1. Zu Nr. 655 B. Es besteht Einverständnis daruber, dass die hinterlegten Muster fiir Packpapier der im Tarif A genannten Art auf Grund einer Vereinbarung zwischen beiden Regierungen durch weitere Muster derselben oder ähnlicher Zusammensetzung ergänzt werden können.

2. Zur Anmerkung zu Nr. 785 A, 785 B, 791 und 792.

Es besteht Einverständnis daruber, dass sicli diese Anmerkung nicht auf solche Waren bezieht, die

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

nas i andra nummer i den allmänna tariffen, t. ex. vävskedständer.

II. Under denna traktats bestånd må icke i Sverige järnmalm beläggas med tull vid utförseln.

Under traktatens bestånd må icke de mellan svenska staten å ena sidan samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare Malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund å andra sidan gällande avtal underkastas någon ändring, varigenom malmexporten skulle försvåras eller inskränkas i vidare mån än i nämnda avtal finnes stadgat.

Till artikel 12:

1. Genom artikel 12 beröras icke nu eller framdeles gällande bestämmelser i den svenska lagstiftningen, enligt vilka högre skatt erlägges för alkohol, som framställes av utländska råämnen, än för alkohol av inländska råämnen.

Likaledes förklaras, att det bliver Sverige obetaget att med särskild skatt belägga stärkelse, som är beredd av utländska råämnen.

På alkohol av utländsk råg och stärkelse av utländskt vete äga bestämmelserna i punkterna 1 och 2 icke tillämpning.

Vidare bliver det Sverige obetaget att belägga tobaksvaror, som införas till Sverige, med högre skatt än

in anderen Nummern des allgemeinen Tarifs namentlich genannt sind, wie z. B. Weberblätterzähne.

II. Während der Dauer des gegenwärtigen Vertrages werden inSchweden Eisenerze bei der Ausfuhrnicht mit Zoll belegt werden.

Auch werden während der Dauer dieses Vertrags die zwischen dem schwedischen Staate einerseits und der Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare malmfält und Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund anderseits geltenden Verträge keine Änderung erfahren, durch welche die Erzausfuhr fiber die in diesen Verträgen vorgesehenen Beschränkungen hinaus erschwert oder eingeschränkt wird.

Zu Artikel 12:

1. Durch Artikel 12 werden die jetzt oder kfinftighin geltenden Bestimmungen der schwedischen Gesetzgebung nicht berfihrt, nach denen von Alkohol, der aus ausländischen Rohstoffen hergestellt ist, eine höhere Steuer erhoben wird als von dem Erzeugnis aus inländischen Rohstoffen.

Ebenso wird erklärt, dass es Schweden unbenommen ist, Stärke, die aus ausländischen Rohstoffen hergestellt ist, mit einer Spezialsteuer zu belegen.

Auf Alkohol aus ausländischem Roggen und Stärke aus ausländischem Weizen finden die Bestimmungen des Absatz 1 und 2 keine Anwendung.

Ferner bleibt es Schweden ebenfalls unbenommen, Tabakwaren, die nach Schweden eingeffihrt werden,

45 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

motsvarande i Sverige producerade varor.

2. Det är överenskommet, att omsättningsskatten hör till de inhemska avgifter, som omförmälas i artikel 12, men icke till de under 1 här ovan omförmälda skatter.

Till artikel 16:

Tyskland skall i fråga om kustfart icke göra anspråk på de förmåner, som i Sverige tillkomma andra länder endast på grund av ännu gällande äldre avtal, slutna före den 1 januari 1914. Så länge Tyskland icke åtnjuter dessa förmåner, skall icke heller Sverige göra anspråk på motsvarande förmåner i Tyskland.

Tyskland skall ej heller göra anspråk på de särskilda förmåner i fråga om skyldighet att anlita lots, som Sverige tillerkänt Finland, och som äro omnämnda i deklarationen den 17 augusti 1872, detta även för den händelse i nämnda deklaration medgivna förmåner framdeles skulle utvidgas att bliva tillämpliga å finska fartyg med en dräktighet av intill 100 nettoregisterton.

Till artikel 17:

Intill avslutandet av det i tredje stycket omnämnda avtal skola bestående regler och föreskrifter å ömse sidor erkännas.

mit höheren Steuern zu belegen, als entsprechende Waren, welche in Schweden hergestellt sind.

2. Es besteht Einverständnis, dass die Umsatzsteuer zu den inneren Abgaben im Sinne von Artikel 12, nicht aber zu den vorstehend unter 1 erwähnten Steuern gehört.

Zu Artikel 16:

Deutschland wird hinsichtlich der Kiistenschiffahrt nicht diejenigen Begiinstigungen beanspruchen, die in Schweden anderen Ländern nur auf Grund noch geltender älterer Verträge zukommen, die vor dem 1. Januar 1914 abgeschlossen sind. Solange aber Deutschland derartige Begunstigungen nicht geniesst, wird auch Schweden in Deutschland die entsprechenden Begunstigungen nicht in Anspruch nehmen.

Deutschland wird ferner ebenfalls nicht die besonderen Begunstigungen beanspruchen, welche Schweden Finnland in Betreff der Verpflichtung einen Lotsen zu nehmen gewährt hat, und welche in der Deklaration vom 17. August 1872 erwähnt sind, dieses auch fur den Fall, dass die in der besagten Deklaration eingeräumten Begunstigungen in der Zukunft so erweitert werden sollten, dass sie fur finnländische Schiffe von einem Raumgehalt bis zu 100 Netto-Registertons Geltung haben.

Zu Artikel 17:

Bis zum Abschluss des im Absatz 3 erwähnten Abkommens sollen die bestehenden Regeln und Vorschriften beiderseits anerkannt werden.

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Till artikel 21:

De undantag från nationell behandling och behandling såsom mest gynnad nation, vilka stadgas i artikel 16 och slutprotokollet härtill, skola äga motsvarande giltighet beträffande de i artikel 21 träffade överenskommelserna.

Till bekräftelse härav hava de befullmäktigade undertecknat detta protokoll i Berlin den 14 maj 1926.

E. af Wirsén.

Zu Artikel 21:

Die Ausnahmen von der gegenseitigen Inländerbehandlung lind Meistbegiinstigung, die im Artikel 16 und im Schlussprotokoll zu Artikel 16 genannt sind, gelten entsprechend fur die im Artikel 21 getroffenen Vereinbarungen.

Zu Urkund dessen håken die Bevollmächtigten dieses Protokoll zu Berlin am 14. Mai 1926 unterzeichnet.

Dr. Wallroth.

Waldeck.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

47 Protokoll.

Vid undertecknandet av den denna dag avslutna handels- och sjöfartstraktaten har den svenska delegationen till den tyska delegationen överlämnat de i bilaga A till traktaten omnämnda, nedan specificerade prover till Nr 655 B i tyska tulltariffen, nämligen:

Omslagspapper (s. k. kraftpapper), vägande från 50 till 350 gram per kvadratmeter, icke försett med påtryckta bruksanvisningar, reklamtext, mönster eller dylikt: 32 prover betecknade med 1—32 i röda siffror.

Av varje prov har ett dubbelexemplar behållits av den svenska delegationen. Undertecknade erkänna de båda provkollektionernas identitet, vilka jämte ett exemplar av detta protokoll tagits till den i dag avslutna traktaten.

Till bekräftelse härav hava de befullmäktigade undertecknat detta protokoll, som skedde i Berlin den 14 maj 1926.

E. af Wirsén.

Protokoll.

Bei der Unterzeicbnung des beute abgescblossenen Handels- und Schiffahrtsvertrages hat die schwedische Delegation der deutschen Delegation die in Anlage A des Vertrags erwähnten, nacbstehend bezeichneten Muster zu Nr. 655 B des deutschen Zolltarifs iibergeben:

Packpapier (sogenanntes Kraftpapier), im Gewicht von mehr als 50 aber weniger als 350 g auf 1 m im Geviert, nicht mit Gebrauchsamveisungen, Warenanpreisungen, Mustern oder dergleicben bedruckt: 32 Muster bezeichnet mit roten Ziffern 1 bis 32.

Von jedem der Muster ist ein zweites Exemplar von der schwedischen Delegation zuriickbebalten worden. Die Unterzeichneten erkennen die Identität der beiden Mustersammlungen an, von denen je eines nebst einer Ausfertigung dieses Protokolls zu dem beute abgeschlossenen Vertrage genommen ist.

Zu Urkund dessen haben die Bevollmächtigten dieses Protokoll zu Berlin am 14. Mai 1926 underzeichnet.

Dr. Wallroth.

Waldeck.

48 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 223.

19 It års svensk-tyska handelstraktat.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mai 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Olsson, Svensson, Hansson, Lindeks, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Svensson, anför efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för justitie-, social-, kommunikations-, finans- och jordbruksdepartementen:

»Handels- och sjöfartstraktaten mellan Sverige och Tyska riket den 2 maj 1911 intog i viss mån en särställning inom Sveriges traktatsystem. Den var visserligen, i likhet med Sveriges övriga liandelstraktater, byggd på principen om ömsesidig behandling som mestgynnad nation, men kännetecknades, i motsats till dessa, framför allt därav, att (Ten dessutom innehöll åtskilliga bestämmelser, varigenom de båda parternas handlingsfrihet i handelspolitiskt avseende underkastades absoluta inskränkningar. Särskilt gällde detta i fråga om tullarna, i det att traktaten var byggd som tarifftraktat och innehöll tariffkoncessioner beträffande omkring 400 tullpositioner i den svenska och omkring 100 positioner i den tyska tulltaxan. Jämte dessa tariffmedgivanden förekommo även i andra avseenden bestämmelser, genom vilka de båda ländernas handelspolitiska frihet bands. På handelns område var detta särskilt fallet beträffande rätten att utfärda import- och exportförbud. Sålunda förbundo sig de båda parterna att icke hämma det ömsesidiga varuutbytet genom några slags införsel-, utförsel- eller transiteringsförbud, med undantag endast för vissa särskilda fall och under vissa förutsättningar. Till samma kategori av stadganden hörde även några bestämmelser på sjöfartens område, enligt vilka de båda parterna bland annat tillerkände varandras fartyg rätt att driva kustfart. Därjämte förekommo absoluta utfästelser från svensk sida angående tyska handelsresandes ställning i Sverige samt beträffande järnmalmsexporten från Sverige till Tyskland. I fråga om behandlingen av de enskilda medborgarna i allmänhet föreskrevs, såsom grundregel, att samma förmåner, som tillkommo det egna landets medborgare, även skulle tillämpas för medborgare tillhörande det andra landet. Nationell behandling stadgades även i fråga om konsumtionsavgifter samt andra inre avgifter. I övrigt gingo traktatens bestämmelser i stort sett ut på ömsesidig behandling såsom mestgynnad nation.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

1911 års traktat var avsedd att förbliva gällande först till den 31 december 1917 och därefter intill utgången av ett år efter skedd uppsägning; dock skulle traktaten även utan föregående uppsägning träda ur kraft den 1 januari 1921.

Traktaten blev genom noteväxling den 23/28 december 1918 från svensk sida uppsagd att utlöpa med utgången av år 1919. Anledningen härtill var, att traktaten å ena sidan icke längre medförde några verkliga fördelar för Sverige och å andra sidan utgjorde ett band på vårt lands handelspolitiska frihet i vissa vid denna tidpunkt betydelsefulla avseenden. Den i Tyskland genomförda statliga kontrollen över handeln med utlandet i förening med den allmänt rådande knappa tillgången på de flesta varor hade nämligen berövat traktatens tariffkoncessioner så gott som allt värde och även gjort de övriga traktatbestämmelserna illusoriska, i den mån de voro avsedda att vara till fördel för Sverige. Däremot förhindrade traktaten Sverige från att införa export- och importförbud, vilket vid ifrågavarande tid väntades bliva till allvarlig olägenhet, varjämte det framstod som ett allmänt önskemål, att Sverige icke av äldre traktater förhindrades att ansluta sig till de nya traktatpolitiska principer, som med de ändrade tidsförhållandena kunde komma att göra sig gällande.

Emellertid förelåg intet omedelbart behov att vidtaga åtgärder, som stredo mot traktaten, och densamma blev därför provisoriskt förlängd, först till den 31 mars 1920 och därefter tillsvidare med en ömsesidig uppsägningsfrist av 3 månader. Genom noteväxling den 15 och 16 december sistnämnda år uppsades traktaten därefter ånyo från svensk sida att utlöpa den 16 mars 1921. Samtidigt uttalades från både svensk och tysk sida villighet att söka tillse, att vederbörande underordnade myndigheter icke skulle vid tillämpningen av de föreskrifter, som trädde i stället för traktatens bestämmelser, framgå med en skärpa, som kunde föranleda för det goda förhållandet mellan de båda länderna skadliga reklamationer och meningsutbyten. Tyska regeringen meddelade, att den i likhet med den svenska önskade i möjligaste mån undvika följderna av det traktatlösa tillståndet och att i överensstämmelse därmed de tyska tullmyndigheterna anmodats att tillsvidare vid tullbeliandling medgiva svenska varor de förmåner, som tillkomme mestgynnad nation. Båda länderna hava också alltjämt sedan dess såväl beträffande tullar som i de flesta övriga avseenden behandlat varandra såsom mestgynnad nation.

De förhållanden, som föranlett traktatens uppsägning, fortforo under de närmast följande åren att vara rådande, och följaktligen saknades förutsättningar för upptagande av förhandlingar om ett nytt avtal. Det under kriget tillskapade systemet med statlig och privat reglering av utrikeshandeln bibehölls sålunda alltjämt i Tyskland. Detta i förening med de oberäkneliga valutaförhållandena medförde, att man å svensk sida icke kunde räkna med att genom ett handelsavtal förskaffa sig några varaktiga fördelar eller garantier utöver den mestgynnadrätt, som redan var medgiven. För Tysk- Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 191 haft. (Nr 223.) 4

Traktatens

uppsägning.

1925 års tyska tullrevision.

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

lands del låg en anledning till dröjsmål däri, att Tysklands handelspolitiska frihet var starkt kringskuren genom vissa till den 10 januari 1925 gällande bestämmelser i Versaillesfreden.

Först under loppet av sistnämnda år inträffade en avgörande förändring i detta läge. Tyskland genomförde då, sedan landet återfått sin frihet i handelspolitiskt avseende, en fullständig avveckling av krigs- och kristidens organisation av handeln med utlandet och fastställde riktlinjer för den närmaste framtidens saväl tull- som traktatpolitik. Då denna tyska nyorientering varit bestämmande för Sveriges ställningstagande under senaste tiden till frågan om ett nytt handelsavtal med Tyskland, torde dess innebörd i korthet böra angivas.

Den tyska tulltaxan av år 1902 har utan större förändringar varit gällande intill den senaste tiden. Den var byggd som dubbeltariff efter systemet general- och konventionaltariff, d. v. s. den utgjordes ursprungligen av en autonom tariff, vari nedsättningar småningom uppkommo till följd av tullkoncessioner i handelstraktater. Dessa nedsättningar bildade tillsammans en lägre tariff, konventionaltariffen, vilken tillämpades mot alla länder, som åtnjöto behandling som mestgynnad nation. Före kriget intogo de allra flesta länder denna ställning, och man räknade därför i regel icke med generaltariffens utan uteslutande med konventionaltariffens tullsatser. Under och omedelbart efter kriget upphörde emellertid samtliga Tysklands tarifftraktater att gälla, och följden härav blev att konventionaltariffen försvann, så att, när kristidsförordningarna, varibland även funnits bestämmelser rörande provisoriska tullar, under år 1925 upphävdes, kvarstod 1902 års generaltariff såsom Tysklands enda, mot alla länder gällande tulltaxa. Undantag härifrån utgjorde endast några få lägre tullsatser, som beviljats Österrike, Spanien och Portugal.

Med utgångspunkt från denna tariff, vilken som nämnts låg betydligt högre än den före kriget allmänt tillämpade konventionaltariffen, genomfördes av 1925 års tyska riksdag en tullrevision. Densamma innehar, att nya, i de allra flesta fall högre tullsatser åsattes ett par hundratal rubriker, varjämte vissa delar av taxan underkastades en omarbetning i avseende på den systematiska uppställningen. De nya tullarna trädde i kraft den 1 oktober 1925 med giltighet till den 1 augusti 1927. Syftet med denna tullrevision var dels att i avvaktan på en helt ny tulltaxa införa ett ökat och efter det nuvarande läget bättre avpassat tullskydd åt vissa näringsgrenar, som ansågos vara i behov härav, men dels också att ytterligare stärka generaltariffen i dess egenskap av traktatpolitiskt kampmedel.

Bland de nya tullarna må särskilt framhållas de som avse järn och stål samt jordbrukstullarna. Enligt den äldre konventionaltariffen och i viss mån även generaltariffen tullbehandlades järn och stål efter ett fåtal rubriker och i allmänhet utan att kvaliteten inverkade på tullsatsernas storlek. Nu har däremot en stark differentiering genomförts. Tilläggstullar hava införts för s. k. Edelstahl, varmed avses såväl stål med högre kolhalt som legerat

51 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

stål, det senare uppdelat i två skilda grupper för lägre ock högre legeringar. Vidare har marginalen mellan tullarna på varmvalsat och kall-

valsat stål vidgats, och slutligen har en större differentiering med hänsyn till graden av bearbetning genomförts. Dessa förändringar hava i

sin helhet medfört, att järn- och ståltullarna blivit väsentligt höjda. Men höjningen gör sig framförallt gällande i fråga om de högsta kvaliteterna, såväl absolut taget som även särskilt därigenom, att förhållandet mellan tullarna på lägre och högre kvaliteter blivit starkt förändrat till de senares nackdel. Denna omläggning av den tyska tulltaxan har hårt träffat den

svenska järnexporten, som till stor del består av kvalitetsstål av olika slag.

Även jordbrukstullarna blevo vid revisionen underkastade kraftiga höjningar. Emellertid fastställdes samtidigt en provisorisk lägre tariff, gällande till den 1 augusti 1926 och upptagande flera av de viktigaste lantbruksprodukterna, såsom spannmål, nötkreatur och svin, kött och fläsk, smör m. m. Denna lägre tariff är sålunda för närvarande i kraft, och det torde få anses såsom ovisst, huruvida och i vilken utsträckning de högre tullarna komma att bliva tillämpade. Dels kunna de nämligen nedsättas genom handelsavtal, vilket också redan i några fall inträffat, och dels föreligger givetvis möjligheten, att tyska riksdagen under instundande sommar upptager frågan om dessa provisoriska tullars bibehållande till förnyad prövning. Inom detta vidsträckta och betydelsefulla område har tullrevisionen alltså icke ens för den närmaste framtiden fastställt storleken av den tyska tullmur, varmed man har att räkna.

Samtidigt med tulltaxerevisionens genomförande upphävdes den statliga kontrollen över utrikeshandeln. Det stora flertalet import- och exportförbud borttogs, och sedan den 1 oktober 1925 förekommer endast ett ringa antal sådana förbud. Av betydelse för Sverige äro bland dessa huvudsakligen importförbudet på kalkkväve och exportförbuden på hudar och skinn, ben samt järnskrot.

Som förut nämnts var ett huvudsyfte med den tyska tullrevisionen att erhålla en fördelaktig grundval för förhandlingar om nya handelsavtal med andra länder. Sådana förhandlingar hade med vissa länder inletts redan något tidigare, och före år 1925 hade Tyskland träffat avtal med bland andra Storbritannien, Förenta staterna, Tjeckoslovakien, Österrike, Spanien och Portugal. Av dessa avtal voro de tre förstnämnda rena mestgynnadnationsavtal utan tariffer under det att de övriga innefattade ett antal tullkoncessioner. Sedan tullrevisionen genomförts har antalet tarifftraktater ökats, och förhandlingar om ytterligare sådana avtal pågå eller äro att förvänta med flera länder. Omfattningen för närvarande av det nya tyska traktatsystem, som sålunda är under bildande, framgår av följande uppställning över Tysklands nu gällande handelsavtal.

Avtalet med Österrike, undertecknat den 12 juli 1924, utgör ett tillägg till handels- och sjöfartstraktaten den 1 september 1920.

Traktaten av 1920 grundar sig i allt, som rör handelsförbindelserna mellan

Tysklands nu gällande handelsavtal.

52 Kung!. Maj:ts proposition Nr 228.

de båda länderna, sålunda bl. a. i tullavseende, på mestgynnadnationsprincipen och stadgar därjämte, att vissa i 1905 års tysk-österrikiska avtal förekommande tariffer skola erhålla fortsatt giltighet. Genom traktaten regleras vidare undersåtars, bolags och handelsresandes ställning m. in., allt på grundval av mestgynnadnationsbehandling. Vidare stadgas ömsesidig nationell behandling i fråga om sjöfart, kustfart däri inbegripen. Slutligen förekomma i avtalet bestämmelser rörande gränshandeln och järnvägstrafiken länderna emellan samt angående konsuler.

Tilläggsavtalet av 1924 föreskriver väsentligen endast, att de i 1920 års traktat stipulerade tarifferna skola utbytas mot nya, vid avtalet fogade sådana. Därjämte förklarar sig tyska regeringen beredd att, efter det de tyska autonoma tullsatserna för lantbruksprodukter blivit slutligt fastställda, träda i underhandlingar med österrikiska regeringen rörande från österrikisk sida framförda önskemål i avseende å nämnda tullar.

Handelsavtalet med Belgien-Luxemburg, undertecknat den 4 april 1925, är ett provisoriskt avtal, som väsentligen grundar sig på mestgynnadnationsprincipen. I tullavseende föreskrives sålunda mestgynnadnationsbehandling, dock med undantag å ömse sidor för vissa i särskilda listor uppräknade varor, för vilka fastställda högre tullsatser skola tillämpas under en tid av 6 till 12 månader, räknat från avtalets ikraftträdande (därefter tillämpas mestgynnadnationsbehandling även för dessa varor). För vissa andra, likaledes i särskilda listor uppräknade varor, medgivas ömsesigt vissa nedsatta tullsatser.

I fråga om sjöfart stadgas ömsesidig nationell behandling, dock med det undantag att beträffande kustfart och kustfiske endast medgives behandling såsom mestgynnad nation.

Slutligen innehåller avtalet bestämmelser rörande enskilda medborgares rättigheter, bolags ställning, handelsresandes rättigheter, in- och utförselförbud, allt väsentligen på grundval av mestgynnadnationsprincipen.

Avtalet gäller för en tid av 18 månader och därefter på obestämd tid med 6 månaders uppsägning.

Handels- och sjöfartsfördraget med Italien, undertecknat den 31 oktober 1925, grundar sig i allt, som rör varuutbytet mellan länderna, på mestgynnadnationsprincipen. I fråga om införsel, utförsel och transitering och särskilt i avseende å tullar föreskrives sålunda mestgynnadnationsbehandling. I tullavseende medgivas därjämte ömsesidigt tullnedsättningar för i särskilda tariffer uppräknade varor.

Därjämte innehåller fördraget bestämmelser rörande enskilda medborgares behandling i olika avseenden, deras skattskyldighet m. m. väsentligen på grundval av nationell men i vissa fall mestgynnad behandling. Vidare regleras bolags ställning och handelsresandes behandling, i vilka avseenden i allmänhet mestgynnadnationsbehandling föreskrives.

I avseende å sjöfart stadgas ömsesidig nationell behandling, dock med undantag bl. a. i fråga om kustfart. Vad kustfarten angår, tillförsäkra parterna varandra likväl mestgynnadnationsbehandling under förutsättning av reciprocitet.

Avtalet gäller för 5 år med 6 månaders uppsägning och därefter på obestämd tid med 6 månaders uppsägning.

Tullavtalet med Schweiz, undertecknat den 6 november 1925, innehåller allenast bestämmelser, enligt vilka tullsatserna i vartdera landet fastställas till vissa belopp i fråga om ett antal i särskilda listor upptagna varor.

Avtalet är provisoriskt och skall gälla tills ett slutligt tariffavtal träffats.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223. 53

Det kan efter den 1 februari 1926 när som helst uppsägas med en månads frist.

Avtalet med Spanien, träffat genom noteväxling den 18 november 1925, tillkom som ett provisoriskt arrangement i avvaktan på ett slutligt handelsavtal. Det äldre avtalet av den 25 juli 1924 hade på sin tid uppsagts från tysk sida och utlöpte den 16 oktober 1925, varav följde, att tyska varor drabbades av den högre kolumnen i spanska tariffen jämte 80 procent tillägg härå. Genom det träffade provisoriska avtalet tillförsäkrades Tyskland behandling enligt den lägre kolumnen i spanska tulltaxan mot tillerkännande av vissa tullnedsättningar för de viktigare spanska exportvarorna till Tyskland.

Avtalet gäller för högst 6 månader.

Med Nederländerna ha två avtal träffats, båda undertecknade den 26 november 1925, nämligen dels ett tilläggsavtal till handels- och sjöfartsfördraget den 31 december 1851 och dels ett tull- och kreditavtal. Det huvudsakliga intresset anknyter sig till det senare.

Tull- och kreditavtalet innehåller a) bestämmelser om att vissa, i en särskild lista uppräknade holländska varor skola åtnjuta i listan angivna tullnedsättningar i Tyskland, b) vissa utfästelser i avseende å den ömsesidiga kolinförseln, c) utfästelser å tysk sida att icke försvåra utförseln av ben till Holland, och d) bestämmelser om ändring i vissa avseenden av det tysk-nederländska fördraget den 11 maj 1920 angående kredit och stenkol. Sistberörda ändring innebär, att åt Tyskland medgiven kredit av 140 miljoner gulden för inköp av råvaror förlänges på 7 år och sålunda utsträckes att gälla sammanlagt 17 år. Därjämte stadgas vissa föreskrifter rörande räntefot och återbetalning beträffande lånet i fråga.

Avtalets huvudsakliga innehåll i avseende å handeln är sålunda ovannämnda å tysk sida ensidigt gjorda tariffmedgivande.

De ovan under a, b och c angivna bestämmelserna skola gälla till den 31 december 1932. Tariffmedgivandet kan dock å tysk sida uppsägas redan efter utgången av 2 x/3 år efter avtalets ikraftträdande, varvid fastställts en uppsägningstermin av 6 månader. I händelse av uppsägning å tysk sida av en eller flera av de i avtalet medgivna tullkoncessionerna förpliktar sig tyska regeringen att träda i underhandlingar med den nederländska om utbyte av de beträffande koncessionerna mot andra sådana. Därest härvid enighet ej uppnås och giltigheten av ifrågavarande koncessioner utlöper, äger nederländska regeringen inskränka prolongationstiden för ovanberörda kredit till den tidrymd, under vilken koncessionerna i fråga åtnjutits.

Tilläggsavtalet till handels- och sjöfartsfördraget den 31 december 1851 innehåller endast bestämmelser rörande mestgynnadnationsbehandling i Tyskland för holländska varor, varvid undantag från mestgynnadnationsbestämmelsen stadgas i fråga om gränshandeln m. m.

Avtalet med Portugal, träffat genom noteväxling den 31 december 1924, är ett modusvivendiavtal, som väsentligen bygger på mestgynnadnationsprincipen. I tullavseende medgiver Tyskland sålunda mestgynnadnationsbehandling och därutöver vissa fördragstullsatser för port- och madeiraviner (så länge tysk-spanska avtalet gäller) samt för ananas. Från portugisisk sida medgives mestgynnadnationsbehandling i fråga om samma varor, som uppräknas i tarifferna till de portugisisk-norska och portugisisk-nederländska avtalen. Avtalet gäller för 12 månader, sålunda till den 31 december 1925. Det har därefter förlängts till den 31 mars 1926 och torde nyligen hava ersatts med ett nytt avtal av väsentligen likartat innehåll.

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Avtalet med Grekland, träffat genom noteväxling den 3 juli 1924 med tilläggsnoter den 15 maj 1925, är ett modusvivendiavtal, enligt vilket generell ömsesidig mestgynnadnationsbehandling stadgas i tullhänseende (ursprungligen avsåg mestgynnadnationsmedgivandet från grekisk sida endast ett begränsat antal tyska varor). Tyskland medgiver därjämte vissa importkontingenter för grekiska viner samt gör vissa utfästelser i fråga om importen av grekisk råtobak, varjämte tyska tullen å korinter nedsättes från 24 till 16 mark.

I fråga om sjöfarten medgives å grekisk sida nationell behandling med undantag för kustfart och å tysk sida mestgynnadnationsbehandling. Med hänsyn till att Grekland enligt vissa uppsagda avtal med Storbritannien och Italien medgivit dessa länder kustfartsrätt i Grekland, skall Tyskland, därest Grekland mot särskilt vederlag även i fortsättningen kommer att medgiva kustfartsrätt åt nämnda länder, hava möjlighet att mot lämnande av motsvarande vederlag utverka samma rätt för tyska fartyg. Avtalet löper på obestämd tid med 3 månaders uppsägning.

Avtalet med Norge, träffat genom noteväxling den 11 april 1925, avser endast tullbehandlingen i Tyskland av vissa norska konserver. Från tysk sida medgives, att »havsfisk, alla slag (längd ej över 15 cm. i levande tillstånd) i olja på lufttäta kärl» av norskt ursprung skola beläggas med samma tullsats som portugisiska sardiner i olja på lufttäta kärl eller 30 mark per 100 kilogram. Medgivandet innebär dock icke garanterad likställdhet för framtiden med portugisiska eller överhuvudtaget äkta sardiner. Före detta avtal tillämpades för ifrågavarande norska konserver tullsatsen 75 mark per 100 kilogram.

Avtalet löper på obestämd tid med 3 månaders uppsägning.

Avtalet med Storbritannien, undertecknat den 2 december 1924, är i tullavseende och överhuvudtaget i allt som rör varuutbytet mellan de båda länderna ett rent mestgynnadsnationsavtal, sålunda utan tariffer. Genom avtalet regleras även undersåtars rätt till inresa och uppehåll på motpartens område, deras behandling därstädes i olika avseenden, handelsresandes och bolags ställning samt sjöfarten länderna emellan under allmän tillämpning av mestgynnadnationsprincipen och i åtskilliga fall, bland annat för sjöfart, nationell behandling. Beträffande kustfart medgiva parterna varandra behandling såsom mestgynnad nation.

I ett slutprotokoll förplikta sig parterna att icke bibehålla eller införa tullar eller avgifter, vilka vore särskilt kännbara för den andra parten. Likaledes förplikta sig parterna att vid ändring av sina tulltariffer taga nödig hänsyn till varandras intressen.

Vänskaps-, handels- och konsularfördraget med Förenta staterna, undertecknat den 8 december 1923, jämte noteväxling den 19 mars/21 maj 1925, är i allt vad som rör handeln, sålunda bland annat i tullavseende, ett rent mestgynnadnationsavtal. Inga tariffer förekomma i fördraget.

Genom fördraget regleras vidare medborgarnas rätt till inresa och bosättning samt deras rättigheter i olika avseenden på grundval av nationell eller mestgynnadnationsbehandling (dock med förbehåll beträffande invandringsrätten). I fråga om sjöfart stadgas nationell behandling med undantag för kustfart. Angående kustfart föreskrives ömsesidig mestgynnadnationsbehandling. Därjämte innehåller fördraget bestämmelser rörande konsuler.

Fördraget gäller för 10 år och därefter på obestämd tid med ett års uppsägning. Amerikanska regeringen har emellertid genom noteväxling i mars/maj 1925 förbehållit sig rätt att uppsäga de bestämmelser i fördraget, varigenom

55 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

ömsesidig nationell behandling stadgats i fråga om sjöfart, att träda ur kraft redan ett år efter ratifikationernas utväxling. Härvid stadgas 3 månaders föregående uppsägning. Efter nämnda ettårsperiod kunna berörda bestämmelser, under viss förutsättning, när som helst efter 2 månaders utgång träda ur kraft.

Avtalet med Socialistiska Sovjetrepublikernas Union, undertecknat den 12 oktober 1925, vilar i vad det avser handel och sjöfart, i det väsentliga på mestgynnadnationsprincipen och innehåller inga tullkoncessioner.

Avtalet med Tjeckoslovakien, träffat genom noteväxling den 15 februari 1924, är ett provisorium, enligt vilket ömsesidig mestgynnadnationsbeliandling stadgas i fråga om varuutbytet mellan länderna. Inga bestämmelser i övrigt förekomma i avtalet.

Avtalet med Ungern, undertecknat den 1 juni 1920, är likaledes en provisorisk överenskommelse, som väsentligen grundar sig på mestgynnadnationsbehandling.

Avtalet med Danmark, träffat genom noteväxling i mars 1926, är en provisorisk överenskommelse, varigenom parterna tillerkänna varandra lättnader i vissa speciella avseenden på handelns område. Sålunda tillförsäkras Danmark vissa förmåner beträffande införseln till Tyskland av hästar, ost samt slakteriavfall. I avtalet föreskrives, att tullnedsättningar, som Tyskland medgiver tredje land för hästar av rent kallblod, under motsvarande förutsättningar skola vara tillämpliga även å från Danmark importerade hästar av jutländsk och s. k. belgisk ras (rent kallblod) samt korsningar mellan dessa raser. För dessa hästraser fastställas vissa maximitullsatser i Tyskland. I avtalet upptages vidare i fråga om varmblodshästar .särskild mestgynnadnationsbestämmelse till förmån för Danmark. Lättnaderna i fråga om slakteriavfall och ost avse likaledes tullbehandlingen. Såsom vederlag härför medgives från dansk sida nedsättning i avgifterna för de tillståndsbevis, vilka tyska handelsresande hava att lösa för erhållande av rätt att göra affärer i landet. För tillståndsbevis med 1 års giltighet fastställes avgiften till 300 kronor, för bevis gällande 45 dagar till 100 kronor.

Avtalet är slutet för 1 år med fortsatt giltighet därefter för 6 månader åt gången. Uppsägningsfristen för varje 6-månadersperiod är fastställd till 3 månader.

Avtalet med Frankrike, avslutat den 12 februari 1926, är ett kommersiellt arrangement, varigenom tullbehandlingen provisoriskt fastställes i fråga om vissa viktigare varor. Å tysk sida medgives i fråga om ett 10-tal franska varor mestgynnadnationsbehandling i tullavseende jämte nedsatta tullsatser för vissa av dessa varor. Å fransk sida medgives i fråga om ett motsvarande antal tyska varor antingen mestgynnadnationsbehandling i tullavseende eller tullnedsättningar, beräknade i procent av skillnaden mellan maximioch minimitariffens belopp. I fråga om enstaka varor avse de sålunda gjorda medgivandena endast vissa, i avtalet angivna maximikvantiteter.

Avtalet är slutet för en tid av 4 månader.

Avtalet med Turkiet, träffat under 1925, stadgar ömsesidig mestgynnadnationsbehandling i avseende å bland annat tullbehandling av varor.

Avtalet med Slam, undertecknat den 28 februari 1924, är en provisorisk ekonomisk överenskommelse, som väsentligen bygger på mestgynnadnationsprincipen.

Avtalet med Guatemala, undertecknat den 4 oktober 1924, är ett summariskt avtal, enligt vilket mestgynnadnationsbehandling stadgas i allt som rör handel, konsularväsende och sjöfart med undantag för kustfart. I av-

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

talet föreskrives, att mestgynnadnationsklausulen skall hava ovillkorlig tilllämpning.

Avtalen med Bulgarien och Jugoslavien träffades under år 1921 och äro båda av provisorisk art. Avtalen bygga på mestgynnadnationsprincipen.

Med Bolivia, Ecuador och Nicaragua har Tyskland slutligen träffat överenskommelser om fortsatt giltighet av vissa äldre handelsavtal.

Sdentes°ka F°r Sveriges handel med Tyskland medförde det nya tyska tullsystemet tullrevisionen, vittgående konsekvenser. Ända till den 1 oktober 1925 voro tullarna i Tyskland överhuvud av mera underordnad betydelse, emedan utrikeshandeln låg under omedelbar statlig kontroll och importen av de flesta varor var beroende av de befrielser från de allmänt gällande införselförbuden, som kunde utverkas. Från och med sistnämnda dag, då importregleringen avskaffades och de nya tullsatserna trädde i kraft, återfingo tullarna emellertid sin tidigare betydelse. Det visade sig då, att för en del av Sveriges mera betydande exportvaror inneburo de tyska importtullarna mycket allvarliga svårigheter. Redan det förhållandet, att den äldre konventionaltariffen numera bortfallit och ersatts av den autonoma tariffen, hade till följd, att i många fall de för svensk export betydelsefulla tullarna högst väsentligt ökats, i några fall så kraftigt, att de praktiskt taget förhindrade all utförsel till Tyskland. Härtill kommo så de ytterligare skärpningar av den autonoma tariffen, vilka förut omnämnts och som för Sveriges del verkade särskilt hinderliga för exporten av järn och stål.

Det stod likaledes klart, att Sverige icke enbart på grund av ställning såsom mestgynnad nation kunde påräkna sådana nedsättningar i den nya tulltariffen, som framstodo såsom nödvändiga för exportens återupptagande i tillfredsställande omfattning. Genom de tariffavtal, som Tyskland slutit eller kunde beräknas komma att sluta med andra länder, skulle visserligen en ny konventionaltariff uppkomma, och såsom mestgynnad nation skulle även Sverige komma i åtnjutande av densamma. Emellertid äro flera av de för Sverige viktigaste exportvarorna av sådan art, att övriga länder icke kunde väntas hava intresse av att söka förskaffa sig tullnedsättningar för desamma. Hit höra exempelvis lingon, gatsten och vissa varuslag inom gruppen järn och stål; och för dessa varor innebar den nya tyska tulltaxan väsentligt höjda tullsatser. Även i fråga om åtskilliga sådana exportartiklar, som i större utsträckning importeras till Tyskland även från andra länder än Sverige, vore det icke att påräkna, att dessa andra länder skulle erhålla sådana tariffkoncessioner, som vore för Sveriges del tillfredsställande.

Den nya tyska handelspolitiken, och särskilt den nya tulltaxans ikraftträdande den 1 oktober 1925, aktualiserade sålunda för Sverige frågan om upprättandet av ett nytt handelsavtal, vilket, för att medföra de därmed avsedda fördelarna, i likhet med 1911 års traktat måste vara byggt såsom tarifftraktat. Sverige å sin sida hade, med undantag för vissa lyxtullar,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

icke avsevärt förändrat de under den äldre traktatens giltighetstid gällande tullarna, och det framstod därför såsom naturligt, att man vid förhandlingarna borde söka inrikta sig på att återuppliva bestämmelserna i 1911 års traktat, givetvis med de icke obetydliga modifikationer och tillägg, som de i många avseenden numera mycket förändrade förhållandena kunde föranleda.

Med utgångspunkt från dessa allmänna synpunkter tillkallade jag, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 september 1925, ett antal sakkunniga personer för att inom handelsdepartementet verkställa det erforderliga utredningsarbetet i och för förhandlingars upptagande. Dessa sakkunniga bestodo av generaldirektören K. A. Fryxell, ordförande, direktören A. Blume. f. kommerserådet G. Dillner, direktören O. Falkman, kassören i landsorganisationen J. O. Johansson, direktören G. Leufvén, direktören E. Nyländer, riksdagsmannen E. Röing, överingenjören A. Wahlberg, direktören C. Wahren och direktören A. Vennersten. De sakkunniga, vilka för utförande av sitt uppdrag inhämtat upplysningar från näringssammanslutningar och i saken intresserade enskilda företag, slutförde utredningsarbetet i mars 1926. Den 5 i samma månad beslöt Kungl. Maj:t, att förhandlingar skulle upptagas med Tyskland angående avslutande av ett nytt handels- och sjöfartsavtal.

Till underhandlare utsågos bland nyssnämnda sakkunniga Vennersten, ordförande, Johansson, Leufvén, Nyländer och Wahlberg, varjämte avdelningschefen i utrikesdepartementet Chr. Gunther förordnades att vara sekreterare hos förhandlarna och handelsrådet vid beskickningen i Berlin, G. Löwenhard, att biträda vid förhandlingarna.

Förhandlingarna hava fortgått i Berlin sedan den 19 mars 1926 och hava nu slutförts. Enighet har uppnåtts om ett förslag till handels- och sjöfartstraktat, vilket av förhandlarna överlämnats till regeringarna för godkännande.

Kommerskollegium, till vilket ämbetsverk förslaget remitterats för yttrande, har förordat dess antagande.

Innehållet i berörda traktatförslag är i korthet följande.

Artikel 1 innehåller allmänna bestämmelser angående de enskilda med- Traktdtförborgarnas ställning och rättigheter. I första stycket stadgas mestgynnad- s,aget. nationsbeliandling i avseende å handel och andra näringar samt rätt att utöva yrkesmässig verksamhet, och i fjärde stycket stadgas samma rätt be- serna. träffande förvärv och besittning av egendom samt rätt att förfoga över egendom. Artikelns andra och tredje stycken utgöra tillsammans ett bosättningsavtal. Huvudprincipen i detsamma är att medborgare, tillhörande endera av de traktatslutande parterna, skola äga full frihet att inresa till och bosätta sig på den andra partens område. En förutsättning för detta stadgande är, att de nuvarande bestämmelserna rörande passvisering skola upphävas i samband med handelstraktatens ikraftträdande. Härom tinnes intet i traktaten föreskrivet, men avsikten vore, att ett separatavtal skall träffas rörande viseringstvångets upphävande. Detta innebär givetvis icke att någotdera landet av-

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

står från sin rätt att utöva sedvanlig kontroll över utlänningar, exempelvis i form av att fordra särskilt uppehållstillstånd, som skall förnyas periodvis, liksom icke heller från rätten att utvisa sådana utlänningar, som av en eller annan orsak anses icke böra få uppehålla sig i landet. Närmare bestämmelser angående de omständigheter, under vilka dylik utvisning i särskilda fall får äga rum, återfinnas i första artikelns tredje stycke. Emellertid hava i Tyskland införts bestämmelser angående rätt för utlänning att taga arbetsanställning, varigenom sådan rätt göres beroende av tillstånd för varje särskilt fall. I och med att passviseringstvånget upphäves, torde även för Sveriges del behov kunna uppstå av sådana föreskrifter till skyddande av den inhemska arbetsmarknaden. Ehuru handelstraktatens bestämmelser icke torde direkt lägga något hinder häremot, har därför i slutprotokollet inryckts ett stadgande, enligt vilket de båda parterna förklarat sig vara överens därom, att de föreskrifter, som nu eller framdeles må komma att utfärdas angående utländska arbetares eller anställdas sysselsättning, förbliva oberörda av traktatens bestämmelser.

Artikel 2 innehåller bestämmelser rörande beskattning och stadgar i detta avseende ömsesidig nationell behandling såväl i fråga om enskilda medborgares som beträffande juridiska personers beskattning. I slutprotokollet hava härifrån undantagits de skattebestämmelser, som förekomma i de svenska förordningarna angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter den 23 oktober 1908, angående rätt för utlänning att i Sverige giva offentlig föreställning m. m. den 31 december 1913 samt näringsfrihetsförordningen den 18 juni 1864. Då emellertid även på den direkta beskattningens område för närvarande en viss skillnad göres mellan utlänningar och svenska medborgare, främst bestående däri, att de förra icke komma i åtnjutande av vissa avdrag, så innebära bestämmelserna i artikel 2 en ändring i nu bestående förhållanden, vilken emellertid ur statsfinansiell synpunkt torde vara av underordnad betydelse. Av icke ringa vikt torde de olägenheter vara, som för båda parternas medborgare kunna uppkomma därigenom, att med de nu gällande skattebestämmelserna en betungande dubbelbeskattning i vissa fall äger rum. Å båda sidor har man också ansett det önskvärt att i möjligaste mån söka undvika dessa olägenheter genom en avtalsmässig reglering av hithörande frågor. Då härför fordras en utredning, som i varje fall å svensk sida icke ännu är slutförd, har man i handelstraktaten inskränkt sig till att införa en bestämmelse i slutprotokollet till artikel 2, genom vilken båda parterna förbinda sig att avsluta överenskommelser till undvikande av dubbelbeskattning m. m. och att inom loppet av sex månader från handelstraktatens undertecknande utväxla förslag till sådana överenskommelser.

Artikel 3 har upptagits från 1911 års traktat och innebär en överenskommelse att träffa avtal rörande arbetareförsäkringen.

Artikel 4 stadgar befrielse för vederbörande andra parts medborgare från kontributioner och tvångslån, personlig militärtjänst samt, med de undantag,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223. 59

som överensstämma med båda ländernas lagstiftning, även övriga militära prestationer och rekvisitioner.

Artikel 5 reglerar aktiebolags och andra ekonomiska sammanslutningars rättsliga ställning på grundval av mestgynnadnationsprincipen och i överensstämmelse med de bestämmelser härom, som funnos i 1911 års traktat.

Artikel 6 innehåller bestämmelser angående handelsresandes rättigheter. Till sina allmänna grunder ansluta sig dessa bestämmelser såväl till motsvarande bestämmelser i 1911 års traktat som även till vad som i hithörande ämne stadgas i den internationella konventionen angående förenkling av tullformaliteterna. I slutprotokollet till denna artikel har fastställts storleken av de avgifter, som i Sverige kunna påläggas tyska handelsresande. Enligt nuvarande bestämmelser, vilka grunda sig på vad som överenskommits i 1911 års traktat, hava utländska handelsresande i Sverige att erlägga en avgift, uppgående till 100 kronor för de första 30 dagarnas verksamhet och 50 kronor för varje omedelbart följande period av 15 dagar. I det nu föreliggande traktatförslaget hava vissa lättnader medgivits i fråga om dessa avgifter. Sålunda skall en tysk handelsresande kunna antingen förskaffa sig ett årspass för en avgift av 300 kronor eller, om han föredrager det, erlägga en avgift motsvarande den nu utgående, eller 100 kronor, vilken avgift berättigar honom att driva sin verksamhet under en tid av 6 veckor. För varje därefter följande period av 3 veckor har han då att erlägga en ytterligare avgift av 50 kronor.

Artikel 7 innehåller bestämmelser angående införsel av varuprover. Även här skola bestämmelserna i konventionen angående förenkling av tullformaliteterna vara tillämpliga. Temporär tullfrihet medgives sålunda för varuprover, som införas av handelsresande, varjämte fristen för återutförseln fastställts till 12 månader. Enligt nuvarande svenska bestämmelser och av tullmyndigheterna tillämpad praxis torde återutförselfristen i Sverige i allmänhet icke uppgå till så lång tid som ett år, men något hinder häremot föreligger å andra sidan icke. Vidare hava i artikel 7 återinförts de bestämmelser angående rätt för handelsresande att i Sverige införa prover av guld- och silvervaror utan skyldighet att underkasta dem kontrollstämpling, vilka förekommo i 1911 års traktat. Då sådan rätt för närvarande tillerkännes utländska handelsresande endast i begränsad omfattning, nämligen i fråga om ur och urdelar m. m., så innebära dessa bestämmelser givetvis ett från svensk sida gjort medgivande. Allvarligare olägenheter för någon svensk näringsgren torde emellertid icke härav vara att befara.

Artikel 8 innehåller en ömsesidig förbindelse att icke hindra varuutbytet mellan länderna genom några införsel- eller utförselförbud. Undantag härifrån skola kunna äga rum i vissa uppräknade fall, överensstämmande med de undantagsfall, som vanligen bruka angivas vid traktatbestämmelser av hithörande slag. Emellertid förekomma, såsom förut nämnts, i Tyskland alltjämt vissa in- och utförselförbud. Av dessa är i främsta rummet utförselförbudet på järnskrot ägnat att kunna medföra olägenheter för

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Sveriges del. I slutprotokollet har inryckts en bestämmelse, varigenom båda parterna förbehålla sig rätt att fortfarande upprätthålla nu gällande in- och utförselförbud, vilka för Sveriges del endast utgöras av införselförbudet på guld, varjämte Sverige i anledning av det tyska exportförbudet på järnskrot förbehållit sig rätt att införa ett motsvarande förbud. I slutprotokollet till artikel 8 har slutligen på tysk begäran inryckts de i 1911 års traktat ingående bestämmelserna angående behandling i Sverige av arsenikhaltiga varor. Dessa bestämmelser överensstämma numera med svensk lagstiftning i ämnet.

Artikel 9 innehåller en förbindelse av de båda parterna att i fråga om transitering tillämpa dels grundsatsen om mestgynnad nation, dels också bestämmelserna i 1921 års internationella konvention angående transiteringsfrihet.

Artikel 10 innehåller en hänvisning till de vid traktatförslaget fogade tarifferna. I slutprotokollet till denna artikel hava återinförts samma bestämmelser, som förekommo i 1911 års traktat angående malmutförseln från Sverige. Enligt dessa bestämmelser förbinder sig Sverige att icke belägga järnmalm med utförseltull och att icke införa någon ändring i avtalen mellan svenska staten och malmbolagen, varigenom malmexporten skulle försvåras eller inskränkas utöver vad som härom stadgas i sistnämnda avtal.

Artikel 11 innehåller föreskrifter angående utfärdande av ursprungsbevis.

Artikel 12 behandlar konsumtionsavgifter och andra inre avgifter av alla slag. Som grundregel stadgas här nationell behandling. Emellertid förekomma i Sverige vissa undantag från denna regel, nämligen i fråga om alkohol och stärkelse av vissa utländska råämnen samt i fråga om tobaksvaror, vilka i Sverige åsättas andra avgifter, om de äro av utländsk tillverkning, än om de producerats inom landet. Förbehåll för bibehållande av dessa olikheter beträffande de inre avgifterna har därför införts i slutprotokollet till denna artikel.

Artikel 13 utgöres av en allmän mestgynnadnationsklausul beträffande tullbehandling, tull formaliteter m. m.

Artikel 14 består av ett antal förbehållsklausuler, utgörande allmänna undantag från traktatens bestämmelser angående behandling såsom mestgynnad nation. Bland dessa undantag förekommer den skandinaviska förbehållsklausulen i sedvanlig avfattning.

Artikel 15 innehåller bestämmelser angående befordran av personer och varor på järnvägarna. Grundregeln är, att nationell behandling ömsesidigt skall medgivas i den mån fråga är om likartade varor, samma järnvägssträckor och transport i samma riktning. Bestämmelserna överensstämma i allt väsentligt med dem, som förekommo i 1911 års traktat.

Artiklarna 16—21 innehålla bestämmelser angående sjöfart. De motsvara samma bestämmelser i 1911 års traktat med ett par betydelsefulla undantag.

I artikel 16 stadgas, att de båda parterna tillerkänna varandra mest-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

gynnadnationsbehandling i avseende på kustfart. Slutprotokollet till samma artikel innehåller emellertid en förklaring, vilken i sak innebär, att båda parterna avstå från rätten att driva kustfart. Endast för den händelse Sverige i något framtida avtal skulle tillerkänna denna rätt åt något tredje land, skall Tyskland kunna göra anspråk på samma rätt. I detta avseende ansluter sig sålunda traktatförslaget till den grundsats, som hävdats i alla Sveriges handelsavtal efter kriget och som innebär, att kustfarten skall förbehållas åt den inhemska sjöfartsnäringen.

I artikel 21 stadgas nationell behandling beträffande farten på inre vattenvägar. Denna artikel överensstämmer i allt väsentligt med nu gällande svenska bestämmelser men innebär en förändring av 1911 års traktat, vilken härutinnan endast medgav mestgynnadnationsrätt.

Artikel 22 innehåller bestämmelser angående utnämnande av konsuler och är likalydande med motsvarande artikel i 1911 års traktat.

Artikel 23 slutligen fastställer en giltighetstid för traktaten av tre år och en uppsägningsfrist av 6 månader. Härtill har fogats en bestämmelse, enligt vilken vardera parten likväl är berättigad att när som helst med en frist av 3 månader uppsäga traktaten, om endera av de båda parterna skulle höja sina vid traktatens undertecknande lagligen fastställda tullsatser. Avsikten härmed är givetvis icke, att en obetydlig tullhöjning skall kunna föranleda traktatens uppsägning. Vad man haft för ögonen är möjligheten av att endera landet skulle kunna så väsentligt höja sina nuvarande tullar, att det andra landets export härav lede allvarlig skada, varigenom förutsättningarna för traktatens avslutande i nu föreliggande form skulle komma att bortfalla.

I avseende å de vid traktaten fogade tarifferna må följande framhållas.

Tariff A.

Nr 1—4. Råg, vete och spelt, korn och havre. Enligt förberörda pro- Tyska tariffvisoriska lägre tariff, som tillämpas till den 1 augusti innevarande år, gälla koncessioner. för dessa slag av spannmål nedsatta tullsatser, nämligen för vete och spelt 3.5 0 mark och för de övriga 3 mark. Frågan huruvida 1902 års tariffs autonoma tullsatser, utgörande för vete och spelt 7.5 0 mark och för övriga varuslag 7 mark, vid sistnämnda tidpunkt skola träda i tillämpning står ännu öppen. Enligt traktatförslaget hava tullsatserna för nämnda varuslag bundits vid belopp, som visserligen ligga över de nu utgående men under de förutvarande autonoma tullsatserna, eller för vete och spelt vid 6.5 0 mark, för råg och havre vid 6 mark och för korn vid 5 mark.

Ur nr 47. Lingon, friska, äro för närvarande belagda med en tull av 5 mark för 100 kilogram. Enligt traktatförslaget har varan, i likhet med vad som gällde enligt 1906 och 1911 års fördrag, tillförsäkrats tullfrihet.

62 Kung!,. Maj:ts proposition Nr 223.

Såsom framhållits utgör tullfriheten en viktig förutsättning för exporten av varan, vilken äger sin särskilda betydelse genom de tillfällen till extra arbetsförtjänst, som genom dess insamlande beredes den fattigare befolkningen, ofta just i landsdelar, där dylika tillfällen äro sällsynta.

Tyskland har hitintills utgjort den huvudsakliga exportmarknaden för svenska lingon. Vår lingonexport till nämnda land uppgick enligt tysk statistik år 1924 till ett värde av omkring 1 miljon mark.

Ur nr 76. Byggnads- och gagnvirke — — — sågat i längdriktningen eller på annat sätt förarbetat, icke hyvlat, av mjuka träslag. Enligt den autonoma tariffen drager dylikt virke en tull av antingen 1 mark för 100 kilogram eller 6 mark för 1 kubikmeter. Traktatförslaget upptager bindning av dessa tullsatser, varemot 1911 års traktat upptog en tullsats av 0.72 mark för 100 kilogram eller 4.32 mark för 1 kubikmeter.

Enligt uppgift i svenska handelsstatistiken uppgick värdet av Sveriges export till Tyskland år 1925 av sågat virke av furu eller gran till 10,760,000 kronor.

Ur nr 83. Tunnbinderivirke —--ofärgat, icke hyvlat, av mjuka

träslag, drager för närvarande en tull av antingen 0.5 o mark för 100 kilogram eller 3 mark för 1 kubikmeter. Traktatförslaget upptager nedsättning av dessa tullsatser till 0.4 o respektive 2.4 0 mark, d. v. s. till samma belopp, med vilka de autonoma tullsatserna utgingo intill den 1 oktober 1925. Värdet av Sveriges export till Tyskland år 1925 av stav utav andra träslag än ek och bok uppgives i den svenska handelsstatistiken till 330,000 kronor.

I en anmärkning till nr 83 stadgas, att behandling allenast med bandkniv eller glättning av kanterna medelst hyvling icke skall hava något inflytande på tunnbinderivirkets tullbehandling. Nämnda bearbetning skulle eljest föranleda varans hänförande till hyvlat virke, med tull av 4 mark för 100 kilogram. Berörda anmärkning har upptagits till bindning i traktatförslaget.

Anmärkningar till nr 100. Hästar. Den autonoma tyska tullsatsen för hästar utgör 500 mark för stycket. I handelsavtal .med Belgien och Luxemburg har Tyskland medgivit nämnda länder nedsättning av tullen för vissa slag av hästar utav rent kallblod till, om hästarna äro värda högst 2,500 mark stycket, 140 mark och, om hästarna betinga ett högre värde än 2,500 mark stycket, 360 mark. Genom bestämmelsen i anmärkning 1 till ifrågavarande nummer i den tyska tulltaxan skola nyss anförda lägre tullsatser under motsvarande förutsättningar tillämpas å hästar av svensk ardennerras och å generationshästar av svensk ardennerras (rent kallblod).

För åtnjutande av de nedsatta tullsatserna föreskrives i anmärkning 2, att importören för varje häst skall förete ett intyg från avelsföreningen för svenska ardennerhästen, varav framgår, att djuret uteslutande tillhör ett av

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

de båda i anmärkning 1 nämnda slagen. Det förutsättes i traktatförslaget, att de svenska och tyska regeringarna träffa närmare överenskommelse om det förfarande, som skall iakttagas vid utfärdandet av berörda intyg.

I anmärkning 3 har Tyskland slutligen förklarat, att de tullnedsättningar, som beviljas ett tredje land för varmblodshästar, skola under motsvarande förutsättningar tillämpas även på varmblodshästar av svenskt ursprung.

Den svenska exportstatistiken upptager för år 1925 en export till Tyskland av 1,214 hästar, med ett värde av 1,007,000 kronor.

Nr 103, 104 och 106. Levande nötkreatur, får och svin. För dessa djur utgå nu de i den provisoriska lägre tariffen angivna tullsatserna, utgörande för nötkreatur och får 13 mark samt för svin 14.5 0 mark, allt för 100 kilogram levande vikt. Från och med den 1 augusti innevarande år komma emellertid, som förut framhållits, de förutvarande autonoma tullsatserna, vilka i alla tre fallen äro 18 mark, eventuellt att träda i tillämpning. Enligt traktatförslaget hava tullsatserna för ifrågavarande tariffnummer bundits vid 16 mark.

Ur exportsynpunkt är det huvudsakliga intresset å svensk sida beträffande ovan nämnda djur knutet vid nötkreaturen. Värdet av nötkreatursexporten till Tyskland under år 1925 upptages i den svenska handelsstatistiken till

1,129,000 kronor.

Ur nr 108. Kött, med undantag av svinspäck, och ätbara inälvor av kreatur (med undantag av fjäderfä), färska (icke frusna). Även för dessa varor gälla för närvarande i Tyskland genom den provisoriska tariffen temporärt nedsatta tullsatser, nämligen för fläsk och ätbara inälvor av kreatur 21 mark och för annat kött 24 mark för 100 kilogram. Enligt traktatförslaget bindas tullsatserna vid 32 respektive 37.5 0 mark. Sistnämnda belopp äro visserligen väsentligt högre än de nu gällande tullsatserna, men med hänsyn till den autonoma tariffens satser, 45 mark för båda de angivna varugrupperna, vilka satser möjligen komma att bliva gällande den 1 instundande augusti, torde bindningarna äga ett visst värde.

Den officiella statistiken upptager följande värden å Sveriges export till Tyskland år 1925

Uti en anmärkning till nr 108 stadgas, att visst slakteriavfall, om det beströtts med salt eller begjutits med saltvatten uteslutande till bevarande under transporten, skall tullbehandlas icke såsom »enkelt tillrett» — med en tull av 60 mark för 100 kilogram — utan såsom färskt. Denna bestämmelse, som är av betydelse för exporten av ifrågavarande produkter under den varma årstiden, finnes förut införd i Tysklands avtal med Danmark. Stadgandet utgör en motsvarighet till bestämmelsen uti anmärkningen till nr 115—117 i fråga om fisk.

av fläsk ..................

» kött och inälvor

.. 193,000 kronor ... 343,000 »

64 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Nr 109. Svinspäck (d. v. s. utskuret köttfritt fläsk) drager för närvarande en tull] av 14 mark för 100 kilogram. Från och med den 1 augusti 1926 kommer eventuellt den förutvarande autonoma tullsatsen, 36 mark, att inträda. Traktatförslaget upptager vid denna rubrik en tullsats av 20 mark.

Ur nr 115. Fisk, levande och icke levande, med undantag av karp---

färsk, även frusen. Den nu rådande tullfriheten för dylik fisk har, med hänsyn till betydelsen av vår avsättning till Tyskland av färsk fisk, i främsta rummet sill, bundits i avtalsförslaget.

Under år 1925 har från Sverige till Tyskland utförts färsk fisk av ifrågavarande slag till ett värde av 5,200,000 kronor. I detta belopp ingår sill med ett värde av 3,653,000 kronor.

Anmärkning till nr 115—117. Enligt denna anmärkning skall fisk, som uteslutande till bevarande under transporten beströtts med salt eller begjutits med saltvatten, tullbehandlas såsom färsk. Den praktiska betydelsen av ifrågavarande bestämmelse, som återfinnes i såväl 1906 som 1911 års avtal, ligger huvudsakligen däri, att s. k. strösaltad sill, som utföres från Sverige till Tyskland i betydande kvantiteter, icke tullbehandlas såsom saltad, i vilket fall den skulle draga tull, utan såsom färsk.

Nr 126. Flott och flottliknande fett drager för närvarande en tull i Tyskland av 6 mark för 100 kilogram. Från och med den 1 nästkommande augusti kan den förut gällande autonoma tullsatsen 12.5 0 mark komma att träda i tillämpning. Enligt traktatförslaget bindes tullen vid 10 mark, d. v. s. samma belopp som tidigare varit gällande såsom tysk fördragstullsats. Flott utgör en icke oväsentlig exportartikel för de svenska slakterierna. Enligt uppgift i den svenska statistiken skulle Sveriges export till Tyskland av nämnda vara under år 1925 hava uppgått till 105,000 kronor.

Anmärkning till nr 135. För ost av sådan typ, som är föremål för export från Sverige, utgör den autonoma tullen i Tyskland 30 mark. Enligt traktatförslaget har] från tysk sida gjorts den utfästelsen, att, om fördragstullsatser medgivas tredje land för någon särskild sort hård ost, den lägsta av dessa tullsatser skall tillämpas på svensk Edamer- och Goudaost. Då Tyskland i handelsavtal med Holland nedsatt tullen för nämnda ostsorter från 30 till 20 mark, kommer Sverige följaktligen, om föreliggande traktatförslag antages, omedelbart i åtnjutande av sistnämnda tullsats.

Värdet av Sveriges export till Tyskland av ost utgjorde år 1925 enligt den svenska handelsstatistikens uppgifter 268,000 kronor.

Anmärkning till nr 171. Enligt en anmärkning till nr 171 i tyska tulltaxan skall till födoämne tjänlig vegetabilisk talg draga den tull, som är fastställd för margarin, d. v. s. för närvarande 20 mark. Enligt traktat-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

förslaget har tullen nedsatts till 2.5 0 mark för talg av här ifrågavarande beskaffenhet, av vilken framställes margarin eller konstfett enligt tillståndsbevis och under kontroll av användningen.

I beteckningen till födoämne tjänlig vegetabilisk talg innefattas bl. a. renad palmkärnolja och kokosolja, av vilka varuslag Sveriges export till Tyskland år 1925 uppgick till ett värde av 49,000 kronor. För år 1924 upptager statistiken ett betydligt högre värde eller 374,000 kronor.

Nr 205. Margarin utgör icke någon svensk exportartikel. Den tyska tullen å nämnda vara torde därför icke vara av större intresse ur svensk exportsynpunkt. Den i traktatförslaget upptagna bindningen av nu gällande temporärt nedsatta tullsats, 20 mark för 100 kilogram, har ej heller påyrkats från svensk sida, utan har densamma endast framgått såsom en följd av det medgivande, som lämnats vid nästkommande rubrik nr 207 A.

Anmärkning till nr 207 A. Härdat tran med av riksregeringen godkänt renhetsintyg åtnjuter för närvarande och intill den 1 augusti 1926 tullfrihet i Tyskland, detta dock under förutsättning att särskild överenskommelse om tillämpning av tullfriheten träffats mellan den tyska regeringen och regeringen i vederbörande stat. Ett separat avtal i dylikt syfte har tidigare träffats mellan de svenska och tyska regeringarna. Den tullfrihet, som sålunda numera är rådande för varan i fråga, har i traktatförslaget bundits för traktatens giltighetstid.

Några siffror belysande betydelsen av detta medgivande för vår export kunna icke anföras, då tillverkningen av härdat tran, avsett för födoämnesindustrier, är jämförelsevis ny för landet.

Ur nr 219. Närings- och njutningsmedel, alla slag, i lufttätt tillslutna kärl: köttkonserver samt ansjovis och gaffelbitar. Den autonoma tariffens tullsatser äro för dessa varuslag fastställda till 75 mark. För köttkonserver gäller emellertid till den 1 augusti 1926 en provisorisk tullsats av 40 mark, vilken tullsats i traktatförslaget bundits. För ansjovis och gaffelbitar, vilka äro av större betydelse ur exportsynpunkt, har tullsatsen nedsatts från 75 till 45 mark.

Exporten till Tyskland av fisk- och skaldjurskonserver uppgick år 1925 till ett värde av 53,000 kronor.

Ur nr 234. Sten (med undantag av skiffer, gatsten och makadam), ävensom lava, porös och tät, rå eller endast råhuggen etc. Enligt traktatförslaget skulle den nuvarande tullen, 0.2 5 kronor för 100 kilogram, bortfalla, vilket torde innebära en ömsesidig fördel, då den oarbetade sten, som utföres från Sverige till Tyskland, huvudsakligen användes såsom råmaterial inom den tyska stenindustrien.

Tidigare har enligt uppgift över hälften av den svenska produktionen av Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 191 höft. (Sr 223.) 5

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

ämnesblock exporterats till Tyskland. År 1925 utfördes till nämnda land ämnesblock av granit till ett värde av 1,448,000 kronor.

Under rubrik 234 har i traktatförslaget upptagits en anmärkning av innehåll, att vid tullbehandling av stenar utav angivet slag avseende icke skall fästas vid viss, uteslutande för transporten verkställd bearbetning utöver råhuggningen. Eu liknande bestämmelse fanns intagen i Sveriges traktat med Tyskland år 1911 samt återfinnes även i Tysklands avtal med Belgien och Luxemburg.

Ur nr 329. Krita, slammad etc. Den autonoma tyska tullsatsen för denna vara utgör 0.4 o mark, vilken tullsats i traktatförslaget bundits.

I den svenska statistiken angives värdet av exporten till Tyskland år 1925 till 115,000 kronor.

Ur nr 628. Fönsterramar och dörrar, råa. Den autonoma tullsatsen för dessa trävaror utgör 15 mark för 100 kilogram. Genom Tysklands avtal med Österrike har införts en fördragstullsats på 10.40 mark. Enligt traktatförslaget har tullen ytterligare nedbragts till 6 mark. Denna tullsats, som med 2 mark överstiger den uti 1906 och 1911 års avtal fastställda, kan givetvis icke betecknas såsom tillfredsställande ur svensk synpunkt, men man torde dock kunna hysa en viss förhoppning därom, att densamma skall medföra någon lättnad för den svenska snickeriexportindustrien i dess betryckta läge.

Exporten till Tyskland av ifrågavarande snickeriprodukter, som före kriget uppgick till omkring 2 millioner kronor per år, utgjorde år 1925 blott

189,000 kronor.

Ur nr 650. Trämassa drager en tull av 3 mark för 100 kilogram enligt den autonoma tyska tariffen. Österrike har genom sin handelstraktat med Tyskland vunnit nedsättning av tullen för kemiskt beredd massa till 2.5 0 mark. Enligt traktatförslaget har tullsatsen ytterligare nedbragts, nämligen till 1.7 5 mark för såväl mekanisk som kemisk torr massa samt till 1.15 mark för massa, innehållande 50 procent vatten eller därutöver.

Handelsstatistiken upptager för år 1925 följande värden för exporten av trämassa till Tyskland, nämligen

våt trämassa ........................................... 320,000 kronor

torr » ............................................ 6,550,000 »

Ur nr 651 B. Vulkanfiber: plattor med en tjocklek av 3 millimeter eller därunder. Traktatförslaget upptager till bindning den gällande autonoma tullsatsen för ifrågavarande plattor, utgörande 20 mark för 100 kilogram.

Ur nr 655 B. Omslagspapper (s. k. kraftpapper), med en vikt per kvadratmeter av mer än 50 men mindre än 350 gram, icke försett med påtryckta bruksanvisningar, reklamtext, mönster eller dylikt, därest det överens-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

stämmer med deponerade prov. Rörande dessa prov hänvisas till det till traktatförslaget fogade särskilda protokoll (sid. 47). Artikeln omslagspapper är i tyska tulltaxan särskilt nämnd i rubrik 654. Till sistnämnda rubrik, vid vilken fastställts en tullsats av 4 mark för 100 kilogram, skall emellertid, enligt gällande tillämpningsföreskrifter, hänföras endast visst grövre omslagspapper, som endast i ringa omfattning utföres från Sverige till Tyskland. Annat omslagspapper faller under rubrik 655 B, med en tull av 12.5 o mark för 100 kilogram.

Under förhandlingarna framställdes från svensk sida yrkande om att allt omslagspapper måtte beläggas med en enhetlig tull, vilket krav emellertid ej vann beaktande. Från tysk sida kunde man endast i så måtto tillmötesgå de svenska önskemålen, att tullen nedsattes till 5.5 0 mark för s. k. kraftpapper (d. v. s. av sulfateellulosa tillverkat papper) under i rubriken angivna förutsättningar.

Enligt en i traktatförslaget upptagen anmärkning till rubrik 655 B skall tullbebandlingen begränsas till vissa tullplatser, som skola fastställas genom överenskommelse mellan de båda regeringarna.

Såsom av det anförda framgår, är det tyska medgivandet beträffande omslagspapper begränsat i flera avseenden. Härvid bör emellertid framhållas, att det svenska exportintresset huvudsakligen är knutet till det s. k. kraftpapperet. De betänkligheter, som kunna göra sig gällande mot tullnedsättningens begränsning till kraftpapper enligt vissa prov, reduceras även genom den i slutprotokollet till artikel 10 intagna bestämmelsen, att de deponerade proverna genom avtal mellan de båda regeringarna kunna utökas med nya prover av samma eller liknande beskaffenhet.

Sveriges export till Tyskland av s. k. kraftpapper uppgick år 1925 till ett värde av 579,000 kronor,

Anmärkning till avdelning 11 i allmänna tariffen. Den i 1911 års svensk-tyska traktat upptagna anmärkningen till nyssnämnda avdelning av innehåll, att papper i rullar under vissa förutsättningar skall förtullas såsom papper och icke såsom pappersvara, har i oförändrad lydelse intagits i föreliggande traktatförslag. En motsvarande bestämmelse finnes redan införd i den svenska tulltaxan.

Nr 681 Gatsten. Den nuvarande tullen å gatsten, som utgör 0.4o mark för 100 kilogram, är till stort hinder för vår export till Tyskland av denna vara. Enligt traktatförslaget återställes den tidigare rådande tullfriheten, varigenom ett av de mest väsentliga svenska önskemålen i tullavseende tillgodoses.

Statistiken utvisar, att under år 1925 till Tyskland utförts gatsten till ett värde av något över 4,000,000 kronor. Detta motsvarar emellertid endast en tredjedel av den export, som förekommit tidigare under då rådande tullfrihet för varan i Tyskland.

68 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Ur nr 685. Stenhuggeriarbeten, oslipade--- — släta, icke profilerade,

icke svarvade, icke utsirade, av granit. Den autonoma tullsatsen vid denna rubrik utgör 2 mark för 100 kilogram. I traktaten med Italien har Tyskland medgivit tullnedsättning till 1.2 5 mark.

De artiklar, som äro av största intresset ur svensk synpunkt inom denna rubrik, äro kantstenar för trottoarer. Traktatförslaget upptager för dylika stenar följande tullsatser: 0.2o mark, om de äro bearbetade endast med pikhacka (s. k. råkantstenar), och 0.5 o mark för övriga. En nedsättning av tullen till sistnämnda belopp synes öppna möjlighet för ett återupptagande i större omfattning av exporten till Tyskland av kantstenar.

Anmärkningar till rubrik 685. Ifrågavarande tre anmärkningar, vilka innehålla bestämmelser angående tillämpningen av rubrik 685, hava i oförändrad form intagits i traktatförslaget från 1911 års svensk-tyska avtal.

Ur nr 716. Klinker, alla slag, av lera, oglaserade draga för närvarande en tull av 0.5 o mark för 100 kilogram. Denna tull skulle enligt traktatförslaget nedsättas till 0.3o mark.

Exporten till Tyskland år 1925 uppgick till ett värde av 236,000 kronor.

Anmärkning till nr 738. Ifrågavarande anmärkning innebär, att hålglas, med kristallslipning, även imiterad, med undantag av hålglas för belysningskroppar, på framställning av importören skall förtullas efter en tullsats av 25 procent av värdet, om varan angives till tullbehandling å den mellan regeringarna överenskomna tullplatsen. Motsvarande bestämmelse finnes intagen i Tysklands avtal med Belgien. På grund av Sveriges ställning såsom mestgynnad nation har Sverige sålunda redan för närvarande rätt att komma i åtnjutande av berörda förmån. Emellertid har det ansetts lämpligt, att bestämmelsen i fråga upptages i traktatförslaget, i syfte att den må bindas under avtalstiden.

Nr 784. Smältstycken (Rohluppen), råskenor (Rohschienen), göten (Blöcke), platta ämnesstänger (Platinen), ämnen (Knäppel), degelstålsgöten. Tullsatsen 1.5 o mark för 100 kilogram har i traktatförslaget upptagits till bindning. Denna tullsats var bunden även i 1911 års avtal.

Uti anmärkning 1 till nr 784 stadgas, att smältstycken och råskenor, icke över 12 centimeter långa, för omsmältning, skola draga en tull av 1 mark för 100 kilogram, d. v. s. samma tullsats, som enligt den autonoma tariffen vid nr 785 gäller för stångjärn av samma längd för omsmältning.

Anmärkning 2 till nr 784 innehåller följande tillämpningsbestämmelser:

»Med knäppel förstås valsade, icke riktade (adjustierte) stänger av minst 30 millimeter tjocklek med olika tvärsnittsformer, men mest av kvadratisk, rombisk eller platt form med mer eller mindre avrundade kanter.

Hit höra även sådana eljest till knäppel hänförliga stänger, vilka vid

69 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 223.

valsprocessen fått en rak riktning eller vilka visserligen framkommit böjda från valsarna men omedelbart bibragts en möjligast rak riktning.

Stänger av runt tvärsnitt med en tjocklek av minst 60 millimeter, införda för tillverkning av rör, behandlas under övervakande av användningen såsom knäppel.»

Dessa bestämmelser funnos, med i huvudsak samma lydelse, införda i 1911 års svensk-tyska traktat. De innebära, att mer eller mindre fyrkantiga ämnen få införas till en tullsats av 1.5 o mark ned till en dimension av 30 millimeter, att raka knäppel ej alltid anses såsom riktade samt att runda stänger med en dimension av minst 60 millimeter under vissa betingelser skola hänföras till denna rubrik.

Slutligen har i anmärkning 3 medgivits, att beträffande varor, hänförliga till nr 784, intet avseende vid tullbehandlingen skall fästas vid betning, filning, mejsling och fräsning i ändamål att prova felfriheten.

Ur nr 785 A. Smidbart järn i stänger, även format (fasonerat) etc. Till denna rubrik hänföres såväl varmvalsat som kallvalsat eller draget järn. För varmvalsat järn har bindning medgivits av tullsatsen 2.5 0 mark per 100 kilogram för sådant järn, som icke är försett med invalsade mönster eller ornament, samt av tullsatsen 1 mark per 100 kilogram för järn i stänger, icke över 12 centimeter långa, för omsmältning. För kallvalsat eller draget järn, utan invalsade mönster eller ornament och försåvitt det icke företer en glatt, glänsande eller speglande yta, upptager avtalsförslaget en tullsats av 3 mark per 100 kilogram, vilket innebär en tullnedsättning av 2 mark. Nedsättning har även uppnåtts för eylinderformigt järn (särskilt s. k. silverstål), som erhållit en glatt, glänsande eller speglande yta, nämligen från 5 till 4 mark per 100 kilogram. För annat kallvalsat eller draget järn, icke försett med invalsade mönster eller ornament, har tullen bundits vid 5 mark.

Till förekommande därav, att smidbart järn skulle komma att hänföras till järnvaror och följaktligen bliva belagt med högre tull, därest sådant järn inkommer i avpassade längder, har uti anmärkning 3 till nr 785 A förklarats, att denna omständighet icke skall inverka på tullbehandlingen. Motsvarande förklaring har avgivits för bandjärn och tråd, hänförliga till nr 785 B respektive 791 och 792.

Enligt anmärkning till nr 784 och 785 A i den tyska tulltariffen skola tilläggstullar utgå för vissa stålsorter, nämligen för stål med 0.8 procent kolhalt eller däröver och för vissa i tulltaxan närmare specificerade slag av låglegerade stålsorter med 1.50 mark för 100 kilogram ävensom för vissa höglegerade stålsorter med 16.50 mark för 100 kilogram. Borttagandet av dessa tilläggstullar, särskilt å stål med 0.8 procent kolhalt eller däröver och låglegerat stål, har av den svenska järnhanteringen ansetts såsom ett önskemål av största vikt. Stora ansträngningar hava också under förhandlingarna gjorts att genomdriva detta krav utan att dock leda till åsyftat resultat i

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

vidare mån än att i traktatförslaget genom anmärkning till nr 784 och 785 A nedsättning till 1 mark ernåtts för kolstål med 0.8 procent kol eller däröver. I den autonoma tyska tariffen finnas angivna de högsta procentsatser av legeringsmetaller, som äro medgivna för att ett stål skall räknas till de låglegerade stålsorterna. Enligt anmärkning 2 till nyssnämnda rubriker hava dessa procenttal i traktatförslaget höjts ifrån 6 till 7 för wolfram och nickel.

Här ovan berörda tilläggstullsatser skola enligt anmärkning 3 till nr 784/785 A i traktatförslaget icke tillämpas på stål i stänger, icke över 12 centimeter långa, för omsmältning.

Onekligen framstår förslaget i nu ifrågavarande punkt såsom föga tillfredsställande. Det må emellertid framhållas, att förenämnda tilläggstullsatser till följd av avtal mellan Tyskland och Österrike för närvarande icke tillämpas å varor, fallande under rubrik 785 A och kommande från land, som åtnjuter mestgynnadnationsbehandling.

Med hänsyn till bristande överensstämmelse mellan den svenska och tyska statistikens indelning av ifrågavarande järnvaror kunna några siffror över värdet av vår export till Tyskland här icke anföras.

Nr 785 B. Bandjärn■ De för varmvalsat bandjärn gällande tvenne tullsatserna, 2.5 0 mark för oarbetat och 5 mark för bearbetat ävensom för bandjärn med invalsade mönster, hava i traktatförslaget bundits, såsom även skedde år 1911. För kallvalsat eller draget bandjärn har en viss tullnedsättning vunnits, nämligen från 8 mark per 100 kilogram för icke vidare bearbetat och 12 mark per 100 kilogram för vidare bearbetat bandjärn till 6 respektive 9 mark. Rubriken bär härjämte i fråga om icke vidare bearbetat bandjärn utvidgats att omfatta jämväl slipat, polerat, glödgat, härdat, anlöpt och betat bandjärn, samt bandjärn med skarpa, runda eller avrundade kanter.

Enligt uppgift i den svenska exportstatistiken utgjorde värdet av Sveriges utförsel till Tyskland av kallvalsat bandjärn år 1925 2,697,000 kronor.

Ur nr 786. Plåt, oarbetad — — — med en tjocklek av mer än 1 mm. etc. Gällande autonoma tullsats, 3 mark per 100 kilogram, upptages i förslaget till bindning. I rubriken hava vidare införts orden »med skarpa, runda eller avrundade kanter» för att undvika, att exempelvis plåt med avrundade kanter skulle hänföras till någon av rubrikerna för järnvaror.

En anmärkning till nr 786 rörande glättad plåt har upptagits i traktatförslaget med huvudsakligen samma innehåll som i 1911 års traktat.

Nr 791/2. Tråd, formad (fasonerad) — — —. För varmvalsad tråd, nr 791, hava tullsatserna i den autonoma tariffen, 2.5 0 mark per 100 kilogram för oarbetad och 3 mark per 100 kilogram för arbetad, upptagits till bindning.

Värdet av till Tyskland år 1925 utförd varmvalsad tråd uppgick till

1,062,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition AJr 223. 71

I tullsatserna för kallvalsad eller dragen tråd, nr 792, hava uppnåtts följande nedsättningar, nämligen:

för icke vidare bearbetad tråd med en tjocklek av:

1.5 millimeter eller däröver från 3 till 2.7 5 mark per 100 kilogram, mindre än 1.5 t. o. m. 0.5 millimeter från 4 till 3.50 mark per 100 kilogram,

mindre än 0.5 t. o. m. 0.22 millimeter från 6 till 4.7 5 mark per 100 kilogram,

mindre än 0.22 millimeter från 6 till 5.5 0 mark per 100 kilogram,

för vidare bearbetad tråd med en tjocklek av:

1.5 millimeter eller däröver från 4 till 3.5 0 mark per 100 kilogram, mindre än 1.5 t. o. m. 0.5 millimeter från 5.50 till 5 mark per 100 kilogram,

mindre än 0.5 millimeter från 7.50 till 6.7 5 mark per 100 kilogram.

Vidare innebär traktatförslaget ändring av rubrik 792 av innehåll, att tullsatsen för icke vidare bearbetad tråd skall omfatta även sådan tråd, som är slipad, polerad, glödgad, härdad, anlöpt, betad, och tråd med skarpa, runda eller avrundade kanter.

Slutligen har från 1911 års traktat upptagits följande anmärkning till nr 792:

»Såsom icke vidare bearbetad anses även tråd, som blott till följd av användning av kopparsaltlösning vid dragningen företer en tunn anstrykning av koppar.»

Det sammanlagda värdet av Sveriges export av kallvalsad eller dragen tråd till Tyskland under år 1925 utgjorde enligt de uppgifter, som föreligga i svenska exportstatistiken, 809,000 kronor.

Anmärkningar till nr 791/2. Såsom anmärkning 1 har i avtalsförslaget införts samma definition på tråd som i 1911 års avtal.

Till samma rubriknummer bar vidare fogats eu anmärkning 2, enligt vilken tråd av mindre tjocklek än 4.5 millimeter skall tullbeliandlas enligt nr 792.

Nr 794. Rör, ej hänförliga till nr 793 i den allmänna tariffen, valsade eller dragna, oarbetade, äro enligt den autonoma tyska tariffen belagda med en tull av, om godstjockleken uppgår till 2 millimeter eller däröver, 6 mark för 100 kilogram och, om godstjockleken understiger 2 millimeter, 10 mark för 100 kilogram. Samma medgivanden, som gjordes i 1911 års avtal, hava lämnats vid de nu förda förhandlingarna, nämligen nedsättning av den förra tullsatsen till 5 mark och bindning av den senare tullsatsen.

Anmärkningar till nr 793/5. Såsom anmärkning 1 har i traktatförslaget till undvikande av tvister vid tullbehandlingen inryckts den bestämmelsen, att godstjockleken av muffrör skall mätas icke vid muffen utan i röret.

Till förhindrande av att rör, som underkastats viss enkel behandling, skulle hänföras till bearbetade rör, har i traktatförslaget såsom anmärkning 2 till förestående nummer upptagits följande bestämmelse:

72 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

»Anbringandet av gängor vid rörändarna, stukning av rören för fasthållande av flänsringar ävensom avskärning av ojämna ändar anses icke såsom bearbetning.»

Det sammanlagda värdet av Sveriges export av järnrör till Tyskland under år 1925 utgjorde enligt handelsstatistikens uppgifter 1,646,000 kronor.

Ur nr 806. Städ draga enligt den autonoma tyska tariffen en tull av 7 mark för 100 kilogram. För detta varuslag har medgivits en tullnedsättning till 4.50 mark.

Sveriges export av städ till Tyskland uppgick år 1925 till ett värde av

211,000 kronor.

Nr 811. Handsågar och sågblad. Nuvarande autonoma tullsatser utgöra för cirkel-, band- och lövsågblad 26 mark och för andra sågblad och liandsågar 19 mark för 100 kilogram. Tullnedsättning har nu utverkats till 20 respektive 15 mark, d. v. s. till samma belopp, med vilka de autonoma tullsatserna tidigare utgått.

Statistiken upptager följande siffror å värdet av Sveriges export till Tyskland år 1925:

för cirkelsågklingor........................................................ 57,000 kronor

» blad till bandsågar .............................................. 10,000 »

» ramsågblad och ämnen därtill ............................ 10,000 »

Ur nr 812. Filar äro belagda med följande tullsatser enligt den autonoma tariffen: av högst 16 centimeter längd, 52 mark för 100 kilogram, av mer än 16 centimeter men icke över 35 centimeter längd, 32 mark för 100 kilogram. I föreliggande traktatförslag hava fördragstullsatserna upptagits till 40 respektive 25 mark för 100 kilogram.

Det svenska intresset är huvudsakligen knutet till filar av mindre längd. Värdet av Sveriges export till Tyskland år 1925 av filar utav mindre längd än 35 centimeter uppgick till 149,000 kronor.

Anmärkningar till avdelning 17 A i allmänna tariffen. Dessa anmärkningar hava upptagits i traktatförslaget från 1911 års traktat. I anmärkning 1 har endast gjorts ett mindre tillägg därom, att bestrykning med fett icke skall anses såsom bearbetning.

Nr 906 C. Mjölkskumningsmaskiner draga nu en tullsats av 25 mark för 100 kilogram, om de hava en nettovikt av högst 50 kilogram, och en tullsats av 20 mark för 100 kilogram, om de hava större nettovikt än 50 kilogram. Enligt traktatförslaget skulle dessa tullsatser komma att nedsättas till 20 respektive 14 mark.

73 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Värdet av Sveriges utförsel till Tyskland av ifrågavarande slags maskiner under år 1925 uppgick till:

mjölkskumningsmaskiner för maskinkraft ............................ 79,000 kronor

» » hand- eller fotkraft ............... 1,155,000 »

Tariff B.

De nedsättningar av gällande svenska tullsatser, som innefattas i traktat- Svenska tariffförslaget, beröra till övervägande del finanstullar och endast i mindre mån koncessioner. tullsatser av skyddskaraktär. Om man endast fäster avseende vid sådana nedsättningar, som skulle föranleda en minskning i tullinkomsterna av minst 5,000 kronor, beräknad på 1925 års import, gälla desamma följande

artiklar:

konfityrer med en minskning av ............................................ 114,400 kronor

pälsverk och persedlar därav » ........................................... 95,800 »

pergamentpapper » 64,900 »

guld- och silverarbeten » 75,300 »

karbidkväve » 7,300 »

beredda persianskinn ............................ 45,000

kortare konstsilkefibrer och garn därav ................................ 26,000 »

vävnader och band, uteslutande av konstsinne .................... 35,000 »

vävnader och band av siden för tekniskt bruk ................ 8,400 »

strumpstolsarbeten av silke ................................................ 303,000 »

lättnad i emballagebestämmelserna för vissa sidenvävnader

m. m........................................................................................ 90,000 »

ackordion .................................................................................... 68,200

vissa ur ............................................................ 128,300 »

julgransprydnader ........................................................................ 21,700 »

bijouterivaror................................................................................ 168,500 »

Summa 1,251,800 kronor.

Med avseende å dessa tullnedsättningar må följande anföras.

Tullsatsen å konfityrer höjdes år 1917 från 50 öre till 1 krona per kilogram. Tullförhöjningen ingick såsom ett led i en allmän böjning av tullarna på åtskilliga lyxvaror. Emellertid har denna tullförhöjning kommit att erhålla skyddstullskaraktär, vilket icke står i god överensstämmelse med dess syftemål. Under den tid, då höjda finanstullar voro gällande å mandel och andra inom konfityrindustrien använda råvaror, kunde visserligen någon höjning även ur skyddssynpunkt anses berättigad, men sedan numera dessa tullsatser genom det spanska handelsavtalet nedsatts, torde även ur industriens synpunkt några befogade erinringar ej kunna göras mot den medgivna tullnedsättningen. Vad beträffar tullnedsättningen å pälsverk och persedlar därav, må erinras om den lyxbeskattning å dylika artiklar, som genomför-

74 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

des vid 1921 års riksdag samt däri sedermera genomförda mindre jämkningar. Vid genomförandet av dessa tullförhöjningar avvägdes desamma så, att industrien i tullskyddsliänseende skulle, såvitt möjligt, komma i samma ställning som förut. De tullnedsättningar, som skulle inträda enligt traktatförslaget, innebära en nedflyttning av pälsverk av persian, kanin och hare samt därav tillverkade persedlar till liigre tullbeskattade rubriker, varvid den svenska industrien skulle komma att åtnjuta samma skydd, som gällde före nyssnämnda tullförhöjningar. 1 fråga om pergamentpapper, vilket hittills dragit en tull av 20 öre per kilogram, vilken nu skulle nedsättas till 10 öre, kommer den inhemska industrien obestridligen i ett sämre läge gentemot den utländska konkurrensen. Med hänsyn till de lättnader, som skulle beredas pappersindustriens speciella exportartiklar, torde emellertid tullnedsättningen få anses vara av mindre betydelse. De nuvarande tullsatserna för guld- och silverarbeten tillkommo vid 1921 års riksdag. Även med de sänkningar, som traktatförslaget innefattar, utgår tullen med högre belopp än före nämnda tid, nämligen med 15 kronor högre belopp för guldarbeten och 5 kronor högre belopp för silverarbeten. Tullnedsättningen å karbidkväve till hälften av nu gällande belopp innebär visserligen ett långt gående medgivande, men med hänsyn till den nu gällande tullsatsens höjd i förhållande till varans värde och framställningskostnader synes nedsättningen dock kunna försvaras.

Någon beredning av persianskinn lärer icke förekomma inom landet, Med avseende å tullnedsättningen å denna artikel får jag i tillämpliga delar hänvisa till vad förut anförts angående skyddstullarna å pälsverk. Beträffande den medgivna tullnedsättningen å kortare konstsilkefibrer och garn därav torde jag få hänvisa till vad som anförts i Kungl. Maj:ts proposition nr 202 till innevarande års riksdag. Tullnedsättningen för vävnader och band, företrädesvis av konstsilke, innebär en minskning av den vid 1921 års riksdag genomförda lyxbeskattningen, vilken minskning emellertid ej torde få allt för stor betydelse, då, särskilt i fråga om vävnader, konstsilke vanligen förekommer (såsom varp eller inslag) tillsammans med annan spånadsvara. Beträffande vävnader och band för tekniskt bruk torde den i och för sig ganska väsentliga tullnedsättningen kunna anses motiverad av det skäl, att en lyxbeskattning av för ovannämnda ändamål avsedda artiklar torde få anses mindre lämplig. Strum,pstolsarbeten av silke hava särskilt på senare tiden blivit föremål för tillverkning inom landet i icke oväsentlig omfattning. Häri ligger emellertid snarast eu anledning att icke hysa större betänkligheter mot en måttlig nedsättning av tullen. Den nuvarande höga tullsatsen infördes nämligen i avsikt att tjänstgöra såsom finanstull, ett förhållande som riksdagen vid tullförhöjningens tillkomst uttryckligen betonade, och eu nedsättning står därför i god överensstämmelse med de direktiv riksdagen lämnat i syfte att förekomma, att de införda lyxtullarna komrne att utnyttjas såsom skyddstullar. Beträffande ackordion samt vissa ur och lösa urverk medföra tullnedsättningarna visserligen icke oväsentlig minsk-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223. 75

ning av tullinkomsterna. Även med det ifrågasatta medgivandet komma emellertid tullsatserna att överstiga den höjd, som de intogo före år 1921. Enahanda är förhållandet beträffande bijouterivaror, för vilka tullen 1921 höjdes till 5 gånger förutvarande belopp. I fråga om julgransprydnader innebär en särställning för denna artikel i förhållande till leksaker ingen nyhet å tullagstiftningens område, enär motsvarande förhållande ägde rum beträffande flertalet dylika artiklar vid tillämpningen av 1906 års tulltaxa.

Med avseende å medgivandet av nettoförtullning för vissa sidenvävnader, vilka äro underkastade höga tullsatser, må erinras därom, att krav i dylik riktning vid upprepade tillfällen framställts. Visserligen söker man givetvis vid import i största möjliga utsträckning undvika sådant emballage, som enligt gällande bestämmelser skall medräknas i den tullpliktiga vikten, men man riskerar då, att varan under transporten skadas. Detta gäller exempelvis i fråga om vissa lättare sidenvävnader, som kräva — förutom omslag av papper — ett bräde eller en pappskiva såsom inlägg. Eu lindring av nu gällande emballagebestämmelser beträffande dessa artiklar torde sålunda tillfredsställa krav, som kunna anses äga ett visst berättigande.

Vad slutligen beträffar de medgivna bindningarna av tullsatser, inskränka sig desamma till ett mindre antal föga betydelsefulla rubriker. De torde samtliga vara av den art, att någon höjning av de nuvarande tullsatserna icke gärna kan sättas i fråga.

Det traktatförslag, för vilket jag nu redogjort, innebär otvivelaktigt betydande förmåner för Sveriges näringsliv. Den medgivna tullfriheten för sådana varor som gatsten och lingon liksom också nedsättningarna av de tyska tullarna på cellulosa, snickerivaror, omslagspapper, ansjovis och åtskilliga varuslag inom järn- och stålgruppen m. m. ställa i utsikt avsevärt gynnsammare förutsättningar för vår export till Tyskland. Även om hänsyn måste tagas till att järnhanteringens och jordbrukets intressen beklagligtvis icke kunnat bliva tillgodosedda i den utsträckning, som varit önskvärd, synes det mig dock, att de av Tyskland gjorda tariffkoncessionerna äro av stort värde.

Å andra sidan äro de svenska medgivanden, som förslaget innefattar, icke oväsentliga. Särskilt traktatens allmänna del innehåller flera bestämmelser, som innebära koncessioner huvudsakligen åt tyska intressen även om det givetvis också för Sverige måste anses vara till fördel, att de allmänna grunderna för handelsförbindelserna mellan de två länderna bliva traktatsenligt reglerade. Jag erinrar härvid om traktatens bestämmelser i avseende å beskattning, handelsresandes avgifter och villkoren för tullfri införsel av varuprover. Icke heller de tullkoncessioner från svensk sida, som innefattas i förslaget, äro för vårt land betydelselösa. De torde visserligen icke innebära någon allvarligare olägenhet för svenskt näringsliv men komma givetvis att medföra statsfinansiella konsekvenser. Till följd av den officiella statistikens uppställning är det icke möjligt att noggrant

Departements-

chefen.

76 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

angiva det belopp, varmed tullinkomsterna enligt förslaget skulle minskas, men de beräkningar, som verkställts, utvisa att minskningen torde komma att uppgå till omkring 1,300,000 kronor, om importen under år 1925 lägges till grund. I avseende å dessa beräkningar ävensom å omfattningen av varuutbytet mellan Sverige och Tyskland får jag hänvisa till de tablåer, vilka såsom bilagor (A—E) torde få fogas till detta protokoll.

I stort sett torde emellertid de svenska eftergifterna väl uppvägas av de vunna fördelarna för vår export och den föreslagna traktaten i sin helhet vara ägnad att främja en gynnsam utveckling av handeln mellan de två länderna.»

Föredragande departementschefen uppläser härefter det förslag till handels- och sjöfartstraktat mellan Sverige och Tyska riket med tillhörande slutprotokoll och särskilt protokoll rörande vissa varuprover, för vilket han ovan redogjort, och hemställer, under erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena att göra framställning rörande undertecknandet, att Kungl. Maj:t måtte för sin del godkänna berörda traktat och protokoll.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

J. H. Göransson.

BILAGOR

78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Tablå utvisande de tyska tullmedgivandena samt Sveriges

Förutom de i tablan upptagna tullnedsättningarna och bindningarna innefatta de tyska sid. 20 ff.) rörande tullbehandling in. in., vilka här icke redovisats.

2 Exportvärdet avser hela rubriken.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

79 Bilaga A.

utförsel till Tyskland 1924 enligt tysk statistik.1

medgivandena åtskilliga lättnader i form av anmärkningar till olika rubriker (se A-tariffen

80 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

1 Exportvärdet avser hela rubriken

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

81 Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 191 höft. (Nr 223.) 6

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

1 Exportvärdet avser hela rubriken.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

84 Kungl. May.ts proposition Nr 223.

Tablå utvisande minskning i tullintäkterna till följd

(Beräkningar uppgjorda på grundval

1 Varuslag, för vilka tullnedsättningar medgivits enligt avtalsförslaget men som ej varit föremål 1 Kvantiteterna resp. värdena äro endast beräknade.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

85 Bilaga B.

av av talsförslagets svenska tullnedsättningar.1

av 1913 och 1925 års import.)

86 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Bilaga C.

Sveriges införsel från Tyskland jämförd med totalinförseln, åren 1913, 1923—1925,

i 1,000 kronor.

Preliminära siffror.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

87 Bilaga D.

veriges utförsel till Tyskland jämförd med totalutförseln, åren 1913, 1923—1925,

i 1,000 kronor.

88 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Bilaga E.

Sveriges utförsel till Tyskland under år 1925.

Preliminära uppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

89 Varu-

Kv antitet

u s 1

grupp

Värde i kronor

9a 9 e 9 e

10 a 10 a 10b

10b 10 b

10 c 10 c 10 c 10 c

11b

11b

12 a

12 a 12 a 12 a 12 b 12 b 12 b 12 b 12b 12 b 12b 12 c 12 c 12 c 12 c 12 c

14 Ej specificerade vävnader av siden...

Spånadsvaror, tillklippta m. m........

Säckar .......................................

Andra varor i grupp 9 ...................

kg-

Summa

Hår................................................

Tagel .............................................

Hudar och skinn, ej pälsverk: oberedda: av nötkreatur:

färska eller saltade.....................

alla andra slag.............................

Limläder samt läderavlall..................

Pälsverk:

oberedda: ej spec. slag ..................

alla andra slag..............................

Ben och horn, oarbetat m. m.......•••

Kreatursfoder av animaliskt ursprung

Tarmar .........................................

Övriga djurdelar..............................

Andra varor i grupp 10 ..................

Summa

Klädespersedlar, ej spec. slag

Skodon .............................

Andra varor i grupp 11 ......

Summa

Djurfett:

benfett ...................:.....................................

annat............................................................

Smörjmedel, ej särskilt nämnda...........................

Talg ...............................................................

Växtfett ..........................................................

Animaliska oljor................................................

Finkelolja för tekniskt ändamål...........................

Glycerin...........................................................

Olein m. ........................................................

Terpentinolja ...................................................

Träsprit.........................................................

Vegetabiliska, feta oljor.......................................

Avfall av kautschuk samt förslitna kautschuksvaror

Bensololjor m. m. .............................................

Harts...............................................................

Stenkolstjära in. m. ..........................................

Trätjära och tjärpärma .......................................

Andra varor i grupp 12 ....................................

Summa

Kautschuksarbeten:

kautschuksskodon ..........................................

alla andra slag................................................

Andra varor i grupp 13 ....................................

Summa

Trävaror, bilade: av furu eller gran: sparrar:

12—20 cm. tjocka ....................................

under 12 cm. tjocka .................................

alla andra slag................................................

Virke, oarbetat ................................................

Summa

90 Iiungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

91 Varu-

grupp

20 a

20 a

20 b 20 b 20 b 20 b 20 b 20 b 20 b 20 b 20 b 20 b 20 b

21a 21 a

22 a

22 a 22 a

22 a

22 a 22 a 22 a 22 a

22 a 22 a 22 a

22 b 22 b

22 b

Varuslag

Slagg m. m.:

kisbränder......................................................

alla andra slag................................................

Sten, oarbetad: granit m. m.:

ämnesblock ................................................

alla andra slag..............................................

Ammoniumsullat................................................

Blodlutsalt, gult eller rött .................................

Blyoxid och blysuperoxid .................................

Fosfor ............................................................

Karborundum ...................................................

Kasern ............................................................

Kemisk-tekniska preparat, ej särskilt nämnda ......

Kopparoxid m. ...............................................

Tennsalt m. ..................................................

Ättikssyrad kalk...............................................

Andra varor i grupp 20 ...................................

Summa

Lervaror .....................................................

Sten: arbeten därav:

gatsten av granit, handslagen ...... ....................

alla andra slag...................................................

Andra varor i grupp 21 ....................................

Summa

Balk-, hörn- och annat varmvalsat järn:

av mindre vikt än 20 kg. per löpande meter:

av götmetall................................................

valstråd: av götmetall ....................................

alla andra slag................................................

Göten..............................................................

Kallvalsat eller kalldraget järn i stänger m. m.: platt:

av minst 0.8 mm. tjocklek ...........................

av 0.9—0.4 mm. tjocklek ..............................

av mindre tjocklek......................................

alla andra slag................................................

Kisel- och kiselmanganjärn:

med högst 15 % kisel ....................................

med mer än 15 % kisel .................................

Plåtar m. m...................................................

Råstänger och råskenor......................................

Stångjärnsavhugg................................................

Tackjärn m. m.:

tackjärn .........................................................

kromjärn ......................................................

alla andra slag................................................

Tackjärnsskrot in. m...........................................

Verktygsstål m. m..............................................

Ämnen av götmetall över 70 mm. i fyrkant med

runda hörn ...................................................

Andra varor i grupp 22a...................................

Bly.................................................................

Koppar och kopparlegeringar m. m.: oarbetad eller rå:

koppar ....................................................

skrot ..........................................................

alla andra slag................................................

Platina: oarbetad ...........................................

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

94 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Utdrag av protokoll över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 maj 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Olsson, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Ministern för utrikes ärendena anför efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet:

»Under erinran att Kungl. Maj:t förut denna dag på föredragning av chefen för handelsdepartementet beslutat för Sveriges del godkänna det förslag till handels- och sjöfartstraktat mellan Sverige och Tyskland, jämte därtill hörande protokoll, varom enighet vunnits vid de i Berlin förda förhandlingarna i ämnet,

hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga sändebudet i Berlin, envoyén C. E. Th. af Wirsén, att för Sveriges del underteckna en traktat med tillhörande protokoll av i huvudsak motsvarande lydelse ävensom förordna, att erforderlig fullmakt för undertecknandet skall i vanlig ordning utfärdas.»

Till vad ministern för utrikes ärendena sålunda hemställt, däruti övriga närvarande statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet: Carl Cederlöf.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

95 Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 mai 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Svensson, anför efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena:

»Sedan Kungl. Maj:t den 11 maj 1926 bemyndigat sändebudet i Berlin, envoyén C. E. Th. af Wirsén att för Sveriges del underteckna en handelsoch sjöfartstraktat med Tyska riket jämte tillhörande slutprotokoll och särskilt protokoll rörande vissa varuprover av den lydelse, ett av Kungl. Maj:t tidigare samma dag för egen del godkänt förslag angåve, hava sagda traktat och protokoll denna dag blivit utav af Wirsén samt Ministerialdirektören i tyska utrikesdepartementet, Dr. Erich Wallroth, och Geheimeregeringsrådet, Ministerialrådet Max Waldeck vederbörligen undertecknade.

I anledning härav och då, jämlikt riksdagsordningens § 54, proposition i detta ärende lärer kunna avlämnas till innevarande riksdag utan hinder av att den i samma paragraf föreskrivna tidsfrist för avlämnande i allmänhet av propositioner numera utlöpt, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte i proposition äska riksdagens godkännande av berörda traktat och protokoll.»

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Elin Rydeberg.