angående för¬ höjning för år 1926 av åt vissa f. d. poststations- föreständare och lantbrenbär are utgående understöd

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

6 Nr 41.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förhöjning för år 1926 av åt vissa f. d. poststationsföreständare och lantbrenbär are utgående understöd; given Stockholms slott den 15 januari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Viktor Larsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 januari 1926.

N ärvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlvter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Larsson anför:

Riksdagen har under åren 1919—1925 medgivit, att till sådana f. d. poststationsföreståndare och lantbrevbärare, som frånträtt sina befattningar före 1918 års ingång och vilka åtnjöte understöd för sin återstående livstid av det å postverkets stat för driftkostnader upptagna förslagsanslaget till livräntor och understöd, finge av postmedel utbetalas en förhöjning av vederbörande tillkommande understöd, för år 1919 med 35 procent, för åren 1920—1922 med 50 procent och för åren 1923—1925 med 40 procent av understödsbeloppet. Anledningen till förenämnda beslut har varit, att ifrågavarande befattningshavare med hänsyn till verkställda avlöningsregleringar kommit i en betydligt ogynnsammare ställning med avseende å understödens storlek än de motsvarande befattningshavare, som avgått efter ingången av år 1918.

Bihang titt riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 33 käft. (Nr 40—41.) 92 2<i •>

Departements-

chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Generalpoststyrelsen har i skrivelse den 28 augusti 1925 hemställt, att jämväl under år 1926 måtte till ifrågavarande befattningshavare utgå förhöjning å dem tillkommande understöd efter samma grund som under år 1925 eller 40 procent.

I utlåtande den 14 september 1925 har statskontoret tillstyrkt denna framställning.

De skäl, som föranlett förhöjning av understöden åt ifrågavarande befattningshavare under tidigare år, kvarstå alltjämt. Under erinran att förhöjningen icke är att jämställa med dyrtidstillägg i egentlig mening vill jag därför tillstyrka, att sådan medgives jämväl för år 1926. Då levnadskostnaderna icke undergått nämnvärd förändring sedan föregående år, torde förhöjningen böra utgå med oförändrad storlek eller 40 procent.

Den härav föranledda kostnadsökningen för ifrågavarande understöd beräknas uppgå till allenast omkring 5,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till sådana f. d. poststationsföreståndare och lantbrevbärare, som frånträtt sina befattningar före 1918 års ingång och vilka åtnjuta understöd för sin återstående livstid av det å postverkets stat för driftkostnader upptagna förslagsanslaget till livräntor och understöd, må under år 1926 av postmedel utbetalas förhöjning med 40 procent av vederbörande tillkommande understöd.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Haiverman.

Stockholm, K. L. Bcckman9 Boktr., 1926.