angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1927—1928

KUNGL. MAJ:TS

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1927—1928;

Given Stockholms slott den 1 januari 192 7.

Jämlikt grundlagens bud avgiver Kungl. Maj:t härmed proposition angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1927—1928.

Med åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokoll angående statsverkspropositionens justering vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att godkänna de i ovannämnda protokoll berörda förslag och alltså upptaga statsverkets inkomster och utgifter sålunda:

Inkomsterna.

4 Käng!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Specifikation av statens inkomster.

A. Egentliga statsinkomster.

I. Skatter:

1. Mantalspenningar...................

2. Prästerskapets till statsverket indragna tionde . .

3. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

a. Inkomst- och förmögenhetsskatt,

bevillning............. 147,000,000

b. Bevillning av fast egendom samt

av inkomst, bevillning...... 3,750,000

c. Bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter, bevillning ................ 500,000

d. Stämpelmedel, bevillning..... 48,000,000

e. Lastpenningar, bevillning..... 700,000

199,950,000:

4. Automobilskattemedel, bevillning.......... 28,000,000

5. Tullar och acciser:

a. Tullmedel, bevillning....... 124,000,000

b. Sockerskatt, bevillning....... 16,200,000

c. Tobaksskatt, bevillning...... 61,000,000

d. Brännvinstillverk-

ningsskatt, bevillning 16,000.000

e. Rusdrycksförsäljnings-

medel:

aa. Partihandelsbolag ..... 4,000,000

bb. Detaljhandelsbolag..... 17,500,000

f. Omsättnings- och ut-

skänkningsskatt å spritdrycker, bevillning ........... 36,000,000

g. Maltskatt, bevillning . 17,000,000 90,500,000 291,700,000

523,123,000

II. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter................ 25,000

2. Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkrings-

anstalten...................... 640,000

3. Avgifter för registrering av automobiler...... 650,000

4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård

stående egendomar................ 410,000

5. Inkomst av myntning och justering......... 534,000|

Kurs;'!. Maj:is proposition Nr 1 år 1927.

i

6. Bidrag till bankinspektionen .... ............ 110,0001

7. Bidrag till fondinspektionen....... 66,500j

8. Bidrag för tillsyn över sparbankerna........ 55,000j

9. Kontrollstämpelmedel................... 440,000

10. Avgifter för kontroll å handeln med skattefri sprit 30,0001

11. Terminsavgifter från läroverken............ 775,000:

12. Avgifter för granskning av biografbilder..... 85,000

13. Totalisatormedel...... 185,000

14. Inkomster av statens lagerhus och fryshus . . . 90,000

15. Inkomster av statens centrala frökontrollanstalt 173,500

16. Fyr- och båkmedel..................... 2,900,000

17. Lotspenningar......................... 2,700,000

18. Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter 1,050,700

19. Bidrag till försäkringsinspektionen . ......... 131,700

20. Inkomster av statens provningsanstalt....... 250,000

III. Diverse inkomster

Säger för egentliga statsinkomster 537,924,400 kronor.

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

I. Statens affärsverksamhet (överskott):

1. Postverket, bevillning.........

2. Telegrafverket ..............

3. Statens järnvägar...........

4. Statens vattenfallsverk:

a. Statens kraftverk.......... 17,230,000

b. Statens kanalverk.......... 270,000

c. Statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning ...........

5. Statens domäner..............

6. Statens reproduktionsanstalt.....

13.000. 000

19.000. 000

38.000. 000

i

17,500,000j

7,000,000!

30,000i

II. Statens aktier:

1. Utdelning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag:

a. Enligt 1907 års överenskommelse 2,650,000

b. Enligt 1908 års överenskommelse 642,500

c. Enligt 1913 års överenskommelse —

d. Enligt 1918 års överenskommelse 950,000 4,242,500

2. Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet 3,770,000

III. Statens ntlåningsfonder (överskott):

1. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby 120,000

2. Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten

bland stenarbetare..................... 1,300

3. Allmänna jämvägslånefonden............... 1,700,000

4. Bibanelånefonden....................... 1 72,000

5. Vattenkraflslånefonden................... 350,000

6. Allmänna byggnadslånefonden........... 17,000

7. I.uftfartslånefonden...................... t7,000!

Kronor

11,301,400

3,500,000

95,130,000

8,012,500

6 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Kronor

8. Fonden för räntefria studielån ............. 5,000

9. Statens avdikningslånefond................ 500,000

10. Egnahemslånefonden.................... 5,500,000

11. Fiskerilånefonden ...................... 90,000

12. Dräneringsfonden....................... lOOj

13. Norrländska nyodlingsfonden.............. 60,000|

14. Jordförmedlingsfonden................... 50,000

15. Lånefonden för inköp av ädla avelsston...... 100

16. Täckdikningslånefonden................... 120,000

17. Allmänna nyodlingsfonden................ 15,000

18. Norrländska andelsmejerifonden ............ 12,000

19. Kraftledningslånefonden.................. 625,000

20. Gödselvårdslånefonden................... 40,000

21. Lånefonden för mindre linberedningsanstalter. . . 4,400

22. Västerbottens och Norrbottens nybygges- och

bostadsförbättringslånefond .............. 4,000

23. Lånefonden för inköp av renar ............ 100

24. Kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond. . . 1,200

25. liantverkslånefonden .................... 11,000

26. Rederilånefonden....................... 725,000

27. Torvindustrilånefonden................... 150,000 10,320,200

IV. Fonden för låneunderstöd (överskott) .................... 330,850

V. Statsverkets fond av rusdrycksmedel (överskott) ............ 3,100,000

Säger för inkomster av statens produktiva fonder 116,893,550 kronor.

C. Andel i riksbankens vinst.......................... 15,700,000

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

1. Reservationer å anslag för verkliga utgifter........ 1,777,136;

2. Reservationer å anslag för kapitalökning.......... 2,635,000>

3. Statens produktiva fonder:

a. Statsverkets fond av rusdrycksmedel . . . 476,500

b. Övriga fonder................... 23,000 499,5001

4,911,636

E. Lånemedel.

I. Fasta lånemedel:

1. I anspråk tagna reservationer..............

2. Återbetalningar ........................

3. Ny upplåning....................... . .

II. Tillfälliga lånemedel:

1. Återbetalningar........................

2. Ny upplåning.........................

Säger för lånemedel 33,805,714 kronor.

'

10,786,648

2,666,088

13,104,944

-----------1

7,248,034

Summa1

26,557,680

7,248,034

709,235,300

Utgifterna,

8 Kung!. Matris proposition Nr 1 år 1927.

Verkliga utgifter.

I. Första huvudtiteln. Kungl. hov- och slottsstatema.

KnngL Majrts proposition Nr 1 år 1927.

10 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Verkliga utgifter.

II. Andra huvudtiteln. Justitiedepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927. 11

12 Kanal. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

KiUigl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

* Beräknat belopp.

14 Kanel. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Verkliga utgifter.

III. Tredje huvudtiteln. Utrikesdepartementet.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Verkliga utgifter.

IV. Fjärde huvudtiteln. Försvarsdepartementet.

Beräknat belopp

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

17 Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 2

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Kungl. Matris proposition Nr 1 år 1927.

19 Beräknat belopp.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

21 Beräknat belopp

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927. 23

* Beräknat belopp

24 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Beräknat belopp.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

25 Verkliga utgifter.

V. Femte huvudtiteln. Socialdepartementet.

Beräknat belopp.

26 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Beräknat belopp.

Kung-I. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

28 Kung!. Ma,j:ts proposition Nr 1 år 1927.

Beräknat belopp.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

54 Bidrag till uppförande in. in. samt driften av epidemisjukhus, förslagsanslag........

Bidrag till uppförande m. m. samt driften av hem för kroniskt sjuka, förslagsanslag Vanföreanstalter:

Bidrag till driften vid vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg,

förslagsanslag........................

Vanföreanstalt i Härnösand,

reservationsanslag ................

Bidrag till resor för vanföra jämte vårdare, förslagsanslag Eugeniahemmet........................

1,750,000

* 500,000

322,000

105,000

* 75,000

5,000

Hälsovård i allmänhet.

Allmän hälso- och sjukvård, förslagsanslag...............

Lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygd

sjukvårdskostnader, förslagsanslag...........................

Statens skola för utbildning av distriktssköterskor Bidrag för anställning av distriktssköterskor, färsk

anslag ......................................................................

Dyrtidshjälp åt distriktssköterskor, förslagsanslag Stipendier för deltagande i kurs för utbildande instruktionssköterskor och husmödrar vid sjuk Bidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor och reservbarnmorskor, förslagsanslag .........................

Dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor m. fl., förslagsai Barnmorske undervisningen och harnhördshusen, förslagsanslag ....................................................................

Skyddskoppympningen, förslagsanslag .....................

Karantänsanstalten på Känsö ................................

Resestipendier åt vissa läkare, reservationsanslag

Svenska läkarsällskapet............................................

Internationella hälsovårdsbyrån i Paris, förslagsai Sjuktransporter med flygplan, reservationsanslag

Säger för medicinalstaten samt hälso- och sjukvården 20,325,174

D. Överståthållarämbetet och landsstaten.

Överståthållarämbetet, förslagsanslag ..........................

Landshövdingarna .........................................................

Befattningshavare vid länsstyrelserna, förslagsanslag Landsfogdarna, förslagsanslag .....................................

Beräknat belopp

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Beräknat belopp.

Kung!. Majrts proposition Nr 1 år 1927.

31 Verkliga utgifter.

VI. Sjätte huvudtiteln. Kommunikationsdepartementet.

32 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

33 Ritning till riksdagens protokoll 1927. 1 samt

34 Kungi. Maj:is proposition Nr 1 år 1927.

Verkliga utgifter.

VII. Sjunde huvudtiteln. Finansdepartementet.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

* Beräknat belopp.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Kung!. Majzts proposition Nr 1 år 1927.

37 Verkliga utgifter.

VIII. Åttonde huvudtiteln. Ecklesiastikdepartementet.

38 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Beräknat belopp

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

40 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

i

C. Kyrkliga ändamål.

Kleresistaten.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

42 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

* Beräknat belopp

44 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Beräknat belopp.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Beräknat belopp

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927. 47

Beräknat belopp

48 Kung,!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

49 Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 4

50 Kong!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

52 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927. 55

* Beräknat belopp

56 Kung-1. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Verkliga utgifter.

IX. Nionde huvudtiteln. Jordbruksdepartementet.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

* Beräknat belopp

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

60 Kung], Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Beräknat belopp.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

61 Beräknat belopp

62 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

63 Beräknat belopp.

64 Klingl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt.

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Verkliga utgifter.

X. Tionde huvudtiteln. Handelsdepartementet.

Kung]. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

68 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Kung!. Majrts proposition Nr 1 år 1927.

* Beräknat belopp.

70 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Verkliga utgifter.

XI. Elfte huvudtiteln. Pensionsväsendet.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

72 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Beräknat belopp.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

73 Verkliga utgifter.

XII. Oförutsedda utgifter.

Verkliga utgifter.

XIII. Riksdags- och revisionskostnader m. m.

74 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Verkliga utgifter.

XIV. Räntor å statsskulden m. m.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

76 Kungi. Maj ris proposition Nr 1 år 1927.

Utgifter för kapitalökning.

I. Statens affärsverksamhet.

6 7

A. Postverket.

Att täckas av

lånemedel

Kronor

andra statsinkomster Kronor

Summa

Kronor

Inventarier, reservationsanslag............

Ombyggnad av centralposthuset i Stockholm,

reservationsanslag.....................

Säger för postverket

B. Telegrafverket.

825,000

Tillbyggnad av stationsbyggnaden vid Kasärn-

torget i Göteborg, reservationsanslag.....

Stationsbyggnad i Alingsås, reservationsanslag Inköp av riksbankshuset i Umeå, reservationsanslag...............................

Inköp av tomt för och uppförande av stationsbyggnad i Lycksele, reservationsanslag Inköp av tomt för och uppförande av telefonstationsbyggnad å Södermalm i Stockholm, reservationsanslag..............

Inköp och bebyggande av fastigheter, reservationsanslag ..........................

Fortsatt utveckling av statens telefon- och

telegrafväsende, reservationsanslag ......

Säger för telegrafverket

200,000

232.000 85,000

300,000

8,000,000

9,347,000

C. Statens järnvägar.

9,347,000

Nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade järnvägar:

Bangårdar:

Bangårdsombyggnader:

1 Omläggning av västra stambanans in-

gångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar vid Stockholms centralstation m. m., reservationsanslag..............

2 Ordnande av bangårdsförhållandena i

Göteborg, reservationsanslag.....

3 Spåranordningar i anslutning till före-

fintliga spårsystem, reservationsanslag

800,000 * 600,000 112,000

* Beräknat belopp.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

78 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Utgifter för kapitalökning.

II. Statens utlåningsfonder.

* Beräknat belopp.

Utgifter för kapitalökning.

III. Låneunderstöd.

V] 05 U1

Kung!. Majrts proposition Nr 1 år 1927.

79 Utgifter för kapitalökning.

IV. Avbetalning å statsskulden.

C. Övertagna lån.

Kommunlån ................................................

Örebro —Svartå järnvägsaktiebolags obligationslån ....................................................

Järnvägsaktiebolaget Malmö — Kontinentens obligationslån:

Av år 1898 ................................... 51,000

» » 1902 .................................... 25,000

Mora —Vänerns järnvägsaktiebolags obligationslån:

Av Vt 1896.................................... 73,000

» V9 1896.................................... 19,000

» år 1903.................................... 99,000

Summa

4,540

191,000

Summa

Kronor

7,342,060

6,600,000

298,540

14,240,600

80 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Utgifter för kapitalökning.

V. Statsverkets fond av rusdrycksmedei.

Kung]. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

81 Utgifter för kapitalökning.

VI. Fonden för mötande av förluster å aktiebolaget Kreditkassan

av år 1922.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt.

82 Kuligl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Utgifter för kapitalökning.

VII. Återbetalning av tillfälliga lånemedel.

Kong!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

83 Totalsumman av de i riksstaten förekommande utgifter uppgår till

709,235,300 kronor eller samma belopp, vartill statsverkets inkomster för budgetåret 1927—1928 bär förut beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

84 Kungl. Majrts proposition Nr 1 år 1927.

Riksstat för budget

Kronor

Inkomster:

A. Egentliga statsinkomster:

I. Skatter.................

II. Uppbörd i statens verksamhet III. Diverse inkomster ........

Inkomster av statens produktiva fonder:

I. Statens affärsverksamhet (överskott)........

II. Statens aktier........................

III. Statens utlåningsfonder (överskott).........

IV. Fonden för låneunderstöd (överskott).......

V. Statsverkets fond av rusdrycksmedel (överskott)

C. Andel i riksbankens vinst

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar

E. Lånemedel:

I. Fasta lånemedel. . . II. Tillfälliga lånemedel

Summa

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

året 1927—1928.

Utgifter:

Kronor

A. Verkliga utgifter:

Surama 709,235,300

86 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för övrigt med statsregleringen sammanhängande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

GUSTAF.

Ernst Lyberg.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1927.

87 Statsverkspropositionens j ustering.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hem,ström, Rosen, Hambin, Almkvist, Lyberg.

Med åberopande av de förslag till riksdagen, varom hemställanden gjorts av vederbörande departementschefer, enligt vad som framgår av statsrådsprotokollet för denna dag, angående

inkomsterna samt angående

utgifterna, för flera huvudtitlar gemensamma frågor, första till och med elfte huvudtitlarna, oförutsedda utgifter, riksdags- och revisionskostnader m. m., räntor å statsskulden m. m. samt utgifter för kapitalökning, föredrager chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, ett i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts enligt samma protokoll fattade beslut uppsatt förslag till proposition angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1927—1928.

Departementschefen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att godkänna de härovan berörda förslag och alltså upptaga statsverkets inkomster och utgifter på sätt bilaga till detta protokoll utvisar.

Till vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt finner Hans Maj:t Konungen gott lämna bifall och förordnar tillika, att omförmälda proposition skall i enlighet därmed avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Svante Ericsson.

Inkomsterna.

1 Inkomsterna.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari 1927.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför:

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning finansplan för statsregleringen vid den instundande riksdagen jämte förslag till riksstat ävensom beräkning av statens inkomster för budgetåret 1927 — 1928. Härvid har jag att anmäla dels riksräkenskapsverkets skrivelse den 9 december 1926 med inkomstberäkning för nämnda budgetår jämte tilläggsskrivelse den 14 i samma månad angående beräkning av överskottet från statens järnvägar, dels ock fullmäktiges i riksgäldskontoret skrivelse den 4 november 1926 med förslagsberäkningar över sådana riksgäldskontorets inkomster och utgifter under nästa budgetår, som böra upptagas i riksstaten.

Allmänna förutsättningar för statsregleringen.

Under erinran om den betydelse, som de allmänna ekonomiska konjunkturerna hava för riksstatens upprättande, gjorde vid framläggandet av förra årets statsverksproposition dåvarande chefen för finansdepartementet i huvudsak följande uttalanden rörande konjunkturutsikterna för den kommande tiden.

Med utgångspunkt från den närmast förflutna tidens ekonomiska och politiska utveckling i utlandet samt förhållandenas gestaltning i vårt eget land syntes man, trots vanskligheten att fälla något säkert omdöme om utvecklingen av de ekonomiska förhållandena, vara berättigad räkna med i stort sett oförändrade förutsättningar för det ekonomiska livet och på vissa punkter smärre framsteg. Vad den allmänna prisnivån beträffade, syntes den hava undergått en sådan stabilisering, att man kunde räkna med Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 1

2 Inkomsterna.

ett bibehållande av dess ungefärliga läge. Att rörelser i ena eller andra riktningen icke komme att helt utebliva finge väl tagas för visst, men anledning att förvänta en markerad förskjutning i någon viss riktning förelåge icke. 1925 års goda skörd komme visserligen att leda till nedgång i spannmålsimporten och därmed till minskade inkomster för statsverket av spannmålstullarna men kunde å andra sidan beräknas verka i höjande riktning å vissa andra inkomsttitlar. Vad industrien anginge, syntes man hava anledning hoppas, att den skulle äga förutsättningar att hävda sin uppnådda ställning. I stort sett befunne sig näringslivet ånyo i det läge, att man vore berättigad räkna med ett visst om ock ännu blygsamt allmänt framåtskridande från det ena året till det andra. I enlighet med denna sin allmänna uppfattning hade departementschefen, där ej särskilda skäl annat föranledde, kunnat räkna med en mindre ökning i avkastningen av de inkomsttitlar, varom fråga vore.

Det gångna årets konjunkturläge. Nu återgivna uttalanden av dåvarande chefen för finansdepartementet beträffande den ekonomiska utvecklingen och konjunkturläget torde få anses hava i huvudsak bekräftats av det gångna årets erfarenheter, vilka i sin ordning äro avgörande för beräknandet av inkomst- och förmögenhetsskatten i den riksstat, rörande vilken jag här har att yttra mig.

Utvecklingen under år 1926 har sålunda kännetecknats av näringslivets fortsatta återhämtning efter världskriget och dess efterverkningar, en på världsmarknaden med vissa avbrott gradvis tilltagande efterfrågan på flera av våra exportvaror och en på senaste tiden inom landet stegrad köplust. Härtill hava samverkat både det allmänna världsläget och förhållandena inom vårt eget land. I det förra hänseendet har den fortgående politiska avspänningen — särskilt markerad av Tysklands väntade och till sist förverkligade inträde i Nationernas förbund och av den fortsatta förbättringen i förbindelserna mellan nämnda land och Frankrike — samt återvändandet för allt flera staters del till ett stabiliserat penningväsen varit betydelsefulla faktorer, som skapat ökat förtroende och livligare företagsamhet på det ekonomiska området. Ett kännbart avbräck härutinnan har dock vållats av den sju månader långa, numera bilagda engelska kolgruvekonflikten. Vad våra inhemska förhållanden beträffar, har produktionen kunnat fortgå utan att i högre grad störas av strider på arbetsmarknaden. Frånsett den långvariga konflikten inom stenindustrien, vilken i slutet av november bilagts, ävensom en del rent lokala arbetsinställelser har rått en nästan fullständig arbetsfred. Att sysselsättning i produktionens tjänst likväl icke kunnat samtidigt beredas såväl tidigare arbetslösa som det tillskott i arbetskraft, vilket följer av folkmängdens successiva ökning, framgår därav, att antalet anmälda arbetslösa under förliden höst varit något större än under motsvarande tid år 1925.

Det stigande förtroendet inom det svenska näringslivets olika grenar mar-

Inkomsterna.

keras genom en icke oväsentlig höjning av börsvärdena å industri- och bankaktier. Vad exportindustrierna beträffar torde böra framhållas, att sågverksindustriens läge bör anses avgjort förbättrat i jämförelse med ställningen vid föregående årsskifte. Utförseln av sågade trävaror bar visserligen varit avsevärt mindre än under år 1925; men priserna hava under hösten visat en stigande tendens, och en betydande del — omkring 35 procent — av 1927 års tillverkning lär redan vara försåld. Inom trämasseindustrien hava de goda exportmöjligbeterna och de gynnsamma priserna föranlett en ännu pågående utvidgning av fabrikationen. Det oaktat hava, frånsett tillfällig återhållsamhet från köparnas sida, hittills svårighet knappast mött att vinna avsättning för produktionen, och större delen av 1927 års tillverkning torde vara försåld. Pappersindustrien har haft en något sämre konjunktur än år 1925. Efter engelska kolgruvekonfliktens slut har avsättningen förbättrats, och under de senaste månaderna har efterfrågan varit livlig. Exporten av järnmalm har bland annat på grund av de störningar inom den europeiska järnindustrien, som inträdde i samband med nyss omförmälda kolgruvekonflikt, delvis ock på grund av tonnagebrist varit mindre än under år 1925. Under förra årets sista månader har malmexporten åter kunnat uppvisa mycket höga siffror. Järn- och stålindustrien arbetar alltjämt under brydsamma förhållanden. Avsättningen för och priserna å kvalitetsjärn hava visserligen något förbättrats. Vanligt handelsjärn har däremot icke minst på hemmamarknaden fortfarande att dragas med svårigheter, väsentligen beroende på utländsk konkurrens; en svag tendens till det bättre beträffande såväl omsättning som priser har dock under senaste tiden kunnat förmärkas. Över huvud taget torde konjunkturen inom järnhanteringen hava under år 1926 varit i någon mån bättre än nästföregående år. Läget inom verkstadsindustrien har varit ganska fördelaktigt och torde särskilt för den elektriska industrien kunna betecknas såsom mycket gynnsamt. Siffrorna för exporten av elektriska maskiner utvisa sålunda för tiden januari—november 1926 en ökning i värde med över 30 procent av motsvarande siffror under år 1925.

Av tillverkningar, som i huvudsak arbeta för hemmamarknaden, hava textil- och läderindustrierna ävensom den kemisk-tekniska industrien befunnit sig i ett någorlunda förmånligt läge. Till denna kategori hörande industrier liksom i övrigt inrikeshandeln torde på senare tiden hava gynnats av den något stegrade köplusten inom landet. Vad angår livsmedelsindustrierna har den starka inskränkningen av råsockerfabrikationen givetvis i olika avseenden betytt en reduktion av den eljest påräkneliga samlade inkomsten av landets industriella verksamhet.

Jordbrukets skörderesultat kan visserligen för år 1926 icke uppvisa samma rekordsiffror som för år 1925. Men resultatet har i och för sig genomsnittligt varit iiver medelmåttan. Särskilt har kvaliteten regelmässigt blivit god och prisläget under hösten ställt sig ganska fördelaktigt. Utbytet av jordbruket under år 1926 torde därför bliva jämförelsevis gott, ehuru det nästan fullständiga inställandet av sockerbetodlingen verkat i

4 Inkomsterna.

sänkande riktning, vilket naturligen icke kunnat uppvägas av den även i förhållande till 1925 års siffror betydligt ökade totalskörden av foderrotfrukter. Exporten särskilt av animaliska lantbruksprodukter bar varit i stadigt stigande.

Sjöfartsnäringen, som i Sverige liksom utomlands under en följd av år lidit under en svår depression, har genom den engelska kolgruvekonfliktens verkningar kunnat glädja sig åt en ljusning i läget. En ökad efterfrågan å tonnage har gjort sig gällande, vilken resulterat i en anmärkningsvärd böjning på fraktmarknaden. I vad mån förbättringen, vilken som sagt haft sin upprinnelse i rent temporära omständigheter, skall kunna fortbestå, är dock ännu ovisst.

Utrikeshandeln har under år 1926 vuxit något i omfattning i jämförelse med år 1925. Ökningen fördelar sig tämligen jämnt på import och export, varav följer att någon större förändring i handelsbalansen icke ägt rum. Preliminära beräkningar för år 1926 giva vid handen, att importöverskottet sannolikt kommer att hålla sig mellan 80 och 85 miljoner kronor mot 87 miljoner kronor för år 1925. Vissa förändringar i handelns sammansättning kunna konstateras. På importsidan har som följd av 1925 års goda skörd framträtt en markerad minskning i spannmålsimporten. Införseln av socker har under årets senare del på grund av betodlingens inställande antagit betydande proportioner. I övrigt visar införseln av bland annat textilvaror, oljekakor, oarbetat järn och automobiler ökade siffror. På exportsidan representeras bland annat trävaror, malm och sten av lägre siffror än år 1925, varemot smör, spannmål, pappersmassa, papper, fartyg samt, såsom nyss nämnts, elektriska maskiner kunna uppvisa förbättrad avsättning.

Partiprisnivån har företett en svagt fallande tendens, varvid dock bortses från den stegrande inverkan, som de starkt höjda kolpriserna under senare halvåret medfört. Levnadskostnadsindex har nedgått från 174 vid årets början till 171 vid dess slut.

Det samlade intrycket av de faktorer, som varit bestämmande för det ekonomiska livet i Sverige under förlidet år och därmed i huvudsak även för utbytet av den inkomst- och förmögenhetsskatt, med vilken nästa budget har att räkna, synes mig giva vid handen, att utvecklingen, om också oroad och hämmad av vissa händelser utom och inom landet, sakta fortskridit i riktning mot det bättre.

Konjunkturutsikterna. Bortser man från inkomst- och förmögenhetsskatten samt riksbanksvinsten, såsom den redovisas i budgeten, är man vid riksstatens uppgörande beträffande såväl viktigare inkomsttitlar som ock åtskilliga utgifter väsentligen beroende av den ekonomiska situationen under själva budgetperioden. Uppfattningen om denna situations gestaltning är fördenskull av betydelse, i första hand för inkomstberäkningen.

Givetvis är det vanskligt att fälla ett omdöme om framtida ekonomiska förhållanden. Fog synes dock alltjämt finnas för anslutning till den i

Inkomsterna.

finansplanen för nu löpande budgetår beträffande näringslivet uttalade förhoppningen om »ett visst om ock ännu blygsamt allmänt framåtskridande från det ena året till det andra». För sannolikheten av ett dylikt fortsatt framåtskridande synes bland annat tala den uppåtgående rörelse, som särskilt under sista månaderna av år 1926 satt sin prägel å vårt näringsliv, såsom jag i det föregående sökt i korthet belysa. Vissa av de företeelser, som under sistberörda år vållat avbräck och störningar, synes man under det nu påbörjade året icke behöva räkna med. Sockerbetodlingens återupptagande är sålunda ett avgjort plus, ehuruväl å andra sidan en av statsverkets största inkomstkällor, tullarna, såsom en följd därav blir mindre givande än under budgetåret 1926—1927. Såvitt nu kan bedömas är arbetsfreden inom näringslivet för år 1927 i huvudsak tryggad, i det att de mera betydande arbetsavtalen i allmänhet förlängts eller förnyats. Ställningen utanför vårt land — vilken ju i väsentliga delar är bestämmande för konjunkturen även i Sverige — giver anledning till ökad tillförsikt så till vida, som den numera avvecklade engelska kolgruvekonflikten icke längre behöver inregistreras bland de oroande momenten och valutastabiliseringens genomförande i allt flera stater skänker större fasthet och beräknelighet åt det ekonomiska livet. Tillfälliga försämringar i affärsläget torde dock vara att befara i anledning av de deflationskriser, som gärna åtfölja valutaproblemets lösning, såvitt därmed avses att stadga ett i nedåtglidande statt penningvärde. Mera oroande äro de farhågor för följderna av ett försämrat konjukturläge i Amerika, åt vilka på sina håll för närvarande gives uttryck. Emellertid vill det synas, som om på andra håll benägenhet råder att reducera dessa farhågor, i det att man för den närmaste tiden blott räknar med mera kortvariga, mindre avmattningar på den amerikanska marknaden eller håller för troligt, att ställningen därstädes icke skall behöva i högre grad hindra den ekonomiska återhämtning, som eljest för Europas vidkommande är att hoppas på. Till sist bör naturligen icke lämnas obeaktat, att de politiska tvisteämnena mellan folken i vår världsdel ännu äro många och brännande, samt att, även om anledning att på grund härav befara svårare förvecklingar knappast torde förefinnas, spänningen och irritationen kunna på ett ödesdigert rätt rubba det lugn och den trygghetskänsla, som äro oundgängliga betingelser för den ekonomiska utvecklingen.

På nu anförda grunder har jag funnit mig berättigad att vid beräknandet av de inkomsttitlar i riksstaten, vilka mera direkt beröras av näringarnas livaktighet, den inhemska köpkraften samt produktionens och konsumtionens omfattning utgå från sannolikheten av en sakta fortgående förbättring i det ekonomiska konjunkturläget.

lludgetutfallet under de senaste finansperioderna. Innan jag övergår till statsregleringsförslaget för finansåret 1927—1928, skall jag något beröra budgetutfallet under senare år, i vad angår de inkomsttitlar och utgifts-

6 Inkomsterna.

anslag, som påverka kassafonden. Detsamma åskådliggöres av efterföljande sammanställning för tiden från och med år 1920:

Behållningen i kassafonden, som vid 1920 års utgång uppgick till omkring 490 miljoner kronor, belöpte sig den 30 juni 1926 till 62. i miljoner kronor. Därav hava emellertid av 1926 års riksdag 29.7 miljoner kronor tagits i anspråk för finansiering av nu löpande budget. Efter avdrag av sistnämnda belopp skulle kvarstå i kassafonden allenast 32.4 miljoner kronor.

Utfallet av statsregleringen för innevarande budgetår kan naturligen ännu icke ens tillnärmelsevis beräknas. Att döma av hittills tillgängligt material vill det synas, som om ej obetydliga överskott skulle uppstå å vissa inkomsttitlar, såsom i avseende å inkomst- och förmögenhetsskatten, vars avkastning med omkring 4 miljoner kronor torde komma att överstiga den beräknade, vidare beträffande tullmedel, bland annat till följd av starkt ökad sockerimport, samt i fråga om sockerskatten på grund därav, att sockerskattemedlen i regel inflyta först tre månader efter debiteringen och att sålunda under tiden juli—september 1926 influtit sådan skatt, debiterad efter den högre skattesats, som var gällande före den 1 juli 1926. Å andra sidan torde — även om besparingar kunna väntas på vissa utgiftsanslag, bland annat å titeln för räntor å statsskulden m. m. — mer avsevärda överbelastningar vara att motse på andra anslag, särskilt under fjärde, sjätte, nionde och elfte huvudtitlarna. Huruvida och i vad mån dessa och andra differenser mellan beräknade och verkligen inflytande inkomster samt beräknade och verkligen havda utgifter skola komma att utjämna varandra är för närvarande icke möjligt att bedöma. Under antagande att en sådan utjämning kommer att ske, skulle kassafondens behållning vid ingången av budgetåret 1927 — 1928 hålla sig vid nyssnämnda belopp av mellan 32 och 33 miljoner kronor.

Inkomsterna.

7 Finansplanen.

När vid framläggandet av fjolårets statsverksproposition dåvarande chefen för finansdepartementet ansåg sig kunna förorda, att ett belopp av 32.3 miljoner kronor — sedermera av riksdagen nedsatt till 29.7 miljoner — disponerades ur kassafonden för den nu löpande budgetens finansiering, skedde detta i syfte att dels med inalles 24.9 miljoner kronor täcka vissa redan uppkomna eller motsedda kapitalförluster och erforderliga, icke räntebärande kapitalutlägg dels med återstående 7.4 miljoner kronor bidraga till de då föreslagna sänkningarna av vissa skatter.

Förslaget om dessa skattesänkningar motiverade departementschefen främst med statsinkomsternas sannolika stegring och försvarsutgifternas nedgång under närmaste framtiden. Denna nedgång framträdde för det dåvarande endast genom en minskning under fjärde huvudtiteln på ej fullt 8 miljoner kronor, medan hela den inom några år inträdande minskningen vore beräknad till omkring 30 miljoner kronor. Det vore under sådana förhållanden rimligt att söka bilda sig en föreställning om den önskvärda avvägningen mellan inkomster och utgifter även för tid efter det närmaste budgetåret. Departementschefen ansåg sig därvid böra bortse från de eventuella begränsningar i förvaltning och annorledes, som det fortsatta besparingsarhetet kunde medföra. Däremot hade man anledning att taga hänsyn till en kommande ökning av vissa utgifter. På olika områden hade man att räkna med ofrånkomliga, så kallade automatiska ökningar. Det borde kunna förutsättas, att dessa ökningar med sin grund i en tillväxt av befolkningens storlek och kulturgrad också komme att bäras av en motsvarande ökning i folkhushållets och därmed i statens inkomster. Samma antagande syntes man icke våga göra i fråga om anslag för nya ändamål, som från skilda håll krävdes. I viss utsträckning komme dessa krav utan tvivel i konflikt med önskningarna, att de på försvarsväsendet insparade miljonerna oavkortade måtte användas till skattelindring.

Då man nu söker att bilda sig en uppfattning om avvägningen av inkomster och utgifter för det kommande statsregleringsåret och för de närmaste åren därefter, lärer såsom eu första utgångspunkt böra fastslås, att den begränsade behållning i kassafonden, med vilken man numera har att räkna, tillsvidare knappast, såsom närmast föregående år och tidigare varit fallet, medgiver fondens anlitande för budgetens direkta finansiering, liksom ock att det måste anses särskilt angeläget, att rikssfaterna uppgöras med beaktande därav, att fonden icke tål större belastningar i form av uppkommande budgetunderskott.

För en dylik avvägning är vidare av vikt att hava material för ett antal är framåt till belysande av de sannolika automatiska ökningarna av vissa riksstatsanslag, d. v. s. de stegringar, som äro ofrånkomliga, därest statsmakternas redan beslutade ställningstaganden skola fullföljas. Försök hava för den skull på min begäran gjorts inom de olika departementen att med

8 Inkomsterna.

stöd av gjorda erfarenheter beräkna sådana anslag, å vilka mer betydande automatiska stegringar kunna förväntas, för vart och ett av de närmaste fyra budgetåren. Det ligger i sakens natur, att dessa beräkningar på flertalet punkter äro mycket osäkra och icke kunna göra anspråk på fullständighet, helst som gränsen mellan anslag av ifrågavarande natur och andra anslag i många fall är flytande. De sammanställda uppgifterna, vilka närmast torde få anses angiva ett minimum av stegringar, som verkligen komma att inträda, lämna dock eu viss ledning för frågans bedömande.

Sammanställningen giver vid handen, att under den kommande fyraårsperioden anslag å andra, femte, sjätte, åttonde, nionde, tionde och elfte huvudtitlarna beräknas komma att automatiskt ökas med ett sammanlagt belopp av 28.5 miljoner kronor. Häremot är för samma period att sätta en ytterst approximativt uppskattad automatisk minskning å anslag under fjärde och i någon mån sjunde huvudtitlarna med tillhopa 14.0 miljoner kronor. Hänsyn har härvid icke tagits till eventuella ändringar i anslagen till dyrtidstillägg och ej heller till sannolik stegring i anslaget till räntor å statsskulden. Med dessa begränsningar skulle slutresultatet av de beräknade automatiska ändringarna för budgetåret 1930—1931 i förhållande till nu löpande budget betyda en ökning av 14.5 miljoner kronor.

Den sålunda verkställda undersökningen pekar — hur ungefärlig den än måste anses vara — hän på att de förväntade utgiftsminskningarna särskilt under fjärde huvudtiteln icke bliva tillräckliga för att uppväga de betydande stegringarna på andra anslag. Såvida icke de nuvarande ordinarie inkomsttitlarna skulle komma att på ett opåräknat sätt gå i höjden, lärer under sådana omständigheter, då vissa krav på anslag för nya behov icke lära kunna avvisas, den strängaste återhållsamhet med avseende å utgifter vara nödvändig för att under de närmaste åren få budgeten att balansera utan betydande skatteökningar. Den sparsamhet, som för den skull på skilda områden är ofrånkomlig, därest dylika nya anslag skola kunna i tillnärmelsevis nöjaktig omfattning beviljas, torde bland annat böra inrikta sig på att genom förenklade arbetsformer åstadkomma minskning i arbetskrafterna inom verk och inrättningar samt att hålla nere de anspråk på rikligt tillmätta utrymmen och kostsamma inrednings- och utsmyckningsarbeten vid offentliga nybyggnader av olika slag, som hittills icke sällan uppställts och genomdrivits.

Föreliggande budgetförslag för finansåret 1927—1928 har upprättats under hänsynstagande till nu angivna förhållanden. Målet har därvid, då något bidrag från kassafonden icke kan ifrågakomma, varit att få fram ett förslag till budget, i vilken de verkliga inkomsterna — d. v. s. egentliga statsinkomster, inkomster av statens produktiva fonder och riksbanksvinsten — äro tillräckliga för att täcka icke blott verkliga utgifter, d. v. s. utgifterna under de särskilda huvudtitlarna, utan även sådana anslag till kapitalökning, som årligen återkomma och sålunda i längden måste bestridas med löpande inkomster, i första hand alltså anslagen till avbetalning å statsskulden och till avsättning till statsverkets fond av rusdrycksmedel samt i

Inkomsterna.

andra hand de anslag till statens affärsverksamhet och utlåningsfonder, som böra täckas av andra statsinkomster än lånemedel.

Till möjliggörande härav har sträng återhållsamhet varit nödvändig i fråga om anslag till nya ändamål. Denna återhållsamhet har även iakttagits, när det gällt utgifter att bestridas av lånemedel. Men samtidigt har — särskilt med hänsyn till de betänkligheter, som, enligt vad jag nyss framhållit, möta mot en framtida belastning av kassafonden genom budgetunderskott — icke endast beaktats den i det föregående berörda automatiska stegring av vissa utgiftsanslag, som belöper å nästkommande budgetår, utan även företagits en uppräkning av åtskilliga förslagsanslag, som enligt vunnen erfarenhet hittills varit för lågt beräknade. I sistberörda hänseende ber jag få erinra, att enligt budgetredovisningen för finansåret 1925—1926 vart och ett av tretton anslag i budgeten för sagda år överskridits med mera än 0.5 miljoner kronor. Bland dessa anslag kan i förevarande sammanhang bortses från tre anslag under fjärde huvudtiteln, enär såsom en följd av försvarsbeslutet vid 1925 års riksdag belastningen å dem numera nedgått. Den sammanlagda bristen å nio av övriga tio anslag belöpte sig till omkring 10.8 miljoner kronor, medan det återstående anslaget — som avsåg »förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren» — ensamt överbelastats med omkring 6 miljoner kronor. De nämnda nio anslagen hava redan i nu löpande budget höjts med sammanlagt 5.2 miljoner kronor. I förhållande till denna budget hava emellertid samma nio anslag i årets statsregleringsförslag ökats med ytterligare tillhopa omkring 9 miljoner kronor, varvid givetvis hänsyn tagits jämväl till å nästkommande budgetår belöpande automatiska stegringar. De två anslag slutligen, som nu ersätta det nyssberörda anslaget till bekämpande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren, hava i budgetförslaget höjts från nuvarande 50,000 kronor till 800,000 kronor.

Att trots vissa utgiftsminskningar och starka beskärningar av anslagskrav samt beräknad ökad avkastning av åtskilliga inkomsttitlar svårighet mött att finansiera budgeten har — bortsett från kassafondens ställning och nyss omförmälda uppräkningar av anslag — främst berott dels på minskningen i andra inkomsttitlar, varvid jag särskilt erinrar, att enligt förra årets beslut det för allmänna budgetändamål disponibla beloppet av rusdrycksmedel för vart och ett av de närmaste åren reduceras med 2 miljoner kronor, dels ock därpå, att fjärde huvudtitelns anslagskrav för nästkommande budgetår icke kunnat nedbringas i den grad, som vid framläggandet av fjolårets statsverksproposition ansågs möjligt.

Med utgångspunkt från nuvarande skatter och skattesatser skulle man — även om hänsyn tages till den ökning av automobilskattemedlen, som jag för täckande delvis av statens bidrag till vägväsendet ämnar förorda — komma fram till en budget för 1927—1928, där de verkliga inkomsterna med omkring 7 miljoner kronor understiga de utgifter, som ansetts böra bestridas med sådana inkomster. Att täckandet av denna brist skulle åstadkommas

10 Inkomsterna.

genom höjning av någon eller några utav de skatter — inkomst- och förmögenhetsskatten, kaffetullen och sockerskatten — som vid förra riksdagen sänktes, har jag icke funnit mig böra ifrågasätta. I stället har jag för avsikt att föreslå dels en höjning av stämpeln på lottsedlar, avsedd att inbringa 3 miljoner kronor, dels en ökning i skatten å vissa tobaksvaror, varigenom resterande 4 miljoner kronor skulle tillföras statskassan.

Riksstaten.

Härefter övergår jag till det föreliggande riksstatsförslaget. Detta slutar å ett belopp av 709.2 miljoner kronor.

En jämförelse med de senaste statsregleringarnas belopp erhålles ur följande sammanställning av de å vederbörande riksstater och tilläggsstater upptagna belopp. Riksstaten för första halvåret 1923 uteslutes härvid. Vissa i de äldre staterna dubbelförda poster hava i sammanställningen frånräknats.

1920 1921 1922 192H/24 1924/25 1925/26 1926/27 1927/28

Miljoner kronor 929.4 1,118.3 930.6 751.3 659.4 707.4 745.8 709.2

Riksstatens uppställning. De i riksstaten under rubriken »lånemedel» upptagna inkomsterna hava hittills avsett allenast ny upplåning, och i överensstämmelse härmed hava å utgiftssidan utgifter för kapitalökning »att täckas av lånemedel» omfattat endast de kapitalökningsutgifter, som skola bestridas av nya lånemedel. Sådana lånemedel däremot, vilka tidigare anvisats å riksstaten, men nu såsom för sitt ursprungliga ändamål ej vidare behövliga åter kunna tillföras budgeten, hava med beteckningen »i anspråk tagna kapitaltillgångar uppkomna av lånemedel» gått in å inkomstsidan under särskild till huvudrubriken »i anspråk tagna kapitaltillgångar» hörande underrubrik, medan å utgiftssidan kapitalökningsutgifter att täckas av dylika äldre lånemedel varit sammanförda med sådana utgifter för kapitalökning, som äro avsedda att bestridas av »andra statsinkomster» (än lånemedel), d. v. s. av verkliga inkomster eller i anspråk tagna kapitaltillgångar uppkomna av verkliga inkomster.

På grund av denna uppställning är det, på sätt riksräkenskapsverket i sin skrivelse angående inkomstberäkningen framhållit, förenat med störa svårigheter att ur själva riksstaten utläsa, vilka kapitalökningsutgifter som kunna anses bestridda med äldre lånemedel. För att för framtiden undanröja denna oklarhet har riksräkenskapsverket föreslagit en sådan ändrad uppställning av riksstaten, att å inkomstsidan under den nuvarande rubriken »i anspråk tagna kapitaltillgångar» skulle uppföras endast de kapitaltillgångar, som uppkommit av andra statsinkomster än lånemedel, medan i anspråk tagna kapitaltillgångar uppkomna av lånemedel, d. v. s. äldre lånemedel, skulle uppföras under den nuvarande rubriken »lånemedel» men med särskild underrubrik. I konsekvens härmed böra, därest förslaget godkännes, å utgiftssidan

Inkomsterna.

samtliga utgifter, som äro avsedda att täckas vare sig genom ny upplåning eller med äldre lånemedel, utan åtskillnad redovisas såsom utgående av lånemedel.

Genom den sålunda ifrågasatta ändrade uppställningen vinnes den fördelen, att vad såväl inkomst- som utgiftssidan beträffar lånebudgeten kan tydligt urskiljas i riksstaten. Denna uppställning har för den skull använts i det nu föreliggande riksstatsförslaget, där alltså lånebudgetens inkomstsida återfinnes under rubriken »lånemedel» och dess utgiftssida i första kolumnen under »utgifter för kapitalökning».

Enligt riksräkenskapsverkets förslag skulle under nyssnämnda huvudrubrik »i anspråk tagna kapitaltillgångar» såsom särskilda inkomsttitlar upptagas »reservationer å anslag för verkliga utgifter», »reservationer å anslag för kapitalökning» och »återbetalningar från statens produktiva fonder». Häremot har jag ej annan erinran ätt göra än att sistnämnda beteckning lämpligen synes böra utbytas mot »statens produktiva fonder», och att denna underrubrik torde höra uppdelas i inkomsttitlarna »statsverkets fond av rusdrycksmedel», vars bidrag till budgeten lärer böra särskilt redovisas, och »övriga fonder».

Riks räkenskaps verkat har vidare, beträffande huvudrubriken »lånemedel» i dess nya omfattning, föreslagit, att under envar av underrubrikerna »fasta lånemedel» och »tillfälliga lånemedel» såsom särskilda inkomsttitlar skulle upptagas »ny upplåning» och »återbetalningar». Åven på denna punkt ansluter jag mig till riksräkenskapsverkets förslag, dock med den jämkning, att under vardera av de av verket föreslagna underrubrikerna titeln »ny upplåning» uppföres sist, samt att vad rubriken »fasta lånemedel» angår titeln »återbetalningar» uppdelas på »i anspråk tagna reservationer» och »återbetalningar».

Statsverkets andel i aktiebolaget Vin- och spritcentralens vinst, vilken andel för vart och ett av nästföregående tre budgetår uppgått till ett så avsevärt belopp som omkring 5 miljoner kronor, har i senaste riksstater redovisats under riksstatstiteln »diverse inkomster», å vilken titel även ett stort antal andra medelskategorier bokföras. Under erinran bland annat, att andelen i aktiebolaget Vin- och spritcentralens och dess dotterbolags vinst numera skall disponeras enligt samma regler som inkomsterna av brännvinstillverkningsskatt, rusdrycksförsäljningsmedel, omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker samt maltskatt, har riksräkenskapsverket i sin meromnämnda skrivelse föreslagit, att sagda vinstmedel måtte upptagas i riksstaten tillsammans med övriga rusdrycksmedelstitlar, i så fall lämpligen under titeln »rusdrycksförsäljningsmedel». I enlighet med detta förslag, som jag funnit mig böra biträda, har statsverkets andel i aktiebolaget Vinoch spritcentralens ävensom dess dotterbolags vinst i riksstatsförslaget omflyttats. För fullständighetens skull har diirvid titeln »rusdrycksförsäljningsrnedel» uppdelats i två undertitlar »partihandelsbolag» och »detaljhandelsbolag». I samband härmed har beteckningen »bevillning» vid ifrågavarande inkomsttitel fått utgå.

12 Inkomsterna.

I riksstatsförslaget har vidare under rubriken »uppbörd i statens verksamhet» uppförts en ny inkomsttitel »totalisatormedel». Ett häremot svarande utgiftsanslag återfinnes å nionde huvudtiteln under beteckning »hästavelns befrämjande». På liknande sätt har ifrågasatts, att i budgeten under »uppbörd i statens verksamhet» jämväl upptaga en annan ny inkomsttitel, betecknad »skogsvårdsavgifter». Emellertid pågår för närvarande inom jordbruksdepartementet utredning angående vissa skogsvårdsstyrelsernas ekonomiska förhållanden. Denna utredning, vilken även berör frågan om skogsvårdsavgifternas storlek och disposition, torde bliva färdig å sådan tid, att proposition i ämnet kan föreläggas nu instundande riksdag. Vid sådant förhållande och då skogsvårdsavgifternas redovisande i riksstaten saknar betydelse ur synpunkten av budgetens finansiering, har jag ansett riktigast att låta frågan härom anstå för att upptagas i samband med nämnda förväntade proposition.

Slutligen må omnämnas, att å riksstatsförslagets inkomstsida, under »inkomster av statens produktiva fonder», titeln »fonden för låneunderstöd» och å utgiftssidan, under »utgifter för kapitalökning», titeln »låneunderstöd» satts närmast efter »statens utlåningsfonder».

När jag nu går att närmare uttala mig rörande innehållet i det föreliggande budgetförslaget, har det synts mig lämpligt att i anslutning till riksstatens ändrade uppställning behandla lånebudgeten och budgeten i övrigt var för sig, varvid jag, med hänsyn till huvudparten av däri ingående inkomster, kommer att beteckna den senare såsom »skattebudgeten». Med lånebudgeten menas sålunda inkomster av lånemedel, såväl ny upplåning som äldre lånemedel, och utgifter att bestridas av lånemedel, under det att med skattebudgeten avses verkliga inkomster och i anspråk tagna kapitaltillgångar uppkomna av verkliga inkomster samt utgifter att täckas av sådana inkomster eller kapitaltillgångar.

Skattebudgeten. De verkliga utgifterna uppgå i budgetförslaget till 642.3 miljoner kronor. Motsvarande belopp i riksstater och tilläggsstater för tiden från och med år 1920 framgå av följande sammanställning, som tillika för tiden till och med budgetperioden 1925—1926 upptager nettoutgifterna med de belopp, vartill de i verkligheten uppgått:

1920 1921 1922 1923/24 1924/25 1925/26 1926/27 1927/28

Miljoner kronor 703.5 785.6 736.5 587.1 581.6 621.8 634.3 642.3

» » 722.5 891.1 778.9 619.6 614.1 625.9

Stegringen i förhållande till nu löpande budgetår utgör alltså 8 miljoner kronor. Vad de särskilda huvudtitlarna angår hava första, andra, tredje, fjärde, sjunde, åttonde och tionde huvudtitlarna samt trettonde huvudtiteln (riksdags- och revisionskostnader m. m.) att framvisa en utgiftsminskning, som uppgår för fjärde huvudtiteln till 2.0 5 miljoner kronor, för tredje och åttonde huvudtitlarna till 0.7 8 miljon kronor respektive 0.8 9 miljon

Inkomsterna.

kronor samt för övriga nämnda huvudtitlar till mindre belopp, ökning förete däremot sjätte huvudtiteln med 8.13 miljoner kronor, femte huvudtiteln med O.39 miljon kronor, nionde huvudtiteln med 1.25 miljon kronor — varvid dock vid eu jämförelse rätteligen bör bortses från det förutnämnda anslaget till »hästavelns befrämjande» å O.19 miljon kronor, enär detsamma motsvaras av den nytillkomna inkomsttiteln »totalisatormedel» å enahanda belopp — elfte huvudtiteln med 0.8 5 miljon kronor och fjortonde huvudtiteln (räntor å statsskulden) med 1.8 0 miljon kronor.

Såsom härav framgår, är det endast sjätte huvudtiteln, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet, som visar en verkligt betydande stegring. Denna motsvaras i det närmaste av dels de ökade anslagen till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga vägar, broar och gator på landsbygden och i stad, vilka direkt utgå av automobilskattemedel och i anledning av dessas beräknade rikligare tillflöde höjts från nuvarande 19 miljoner till 24 miljoner kronor, dels ock en ökning med hela 3 miljoner kronor i förslagsanslaget till statens bidrag till vägunderhållet på landet, vilket anslag med hänsyn till den häftigt stigande belastningen måst höjas från 5.5 miljoner kronor till 8.5 miljoner kronor. Såsom jag redan antytt, skulle emellertid för framtiden, enligt förslag som senare i dag kommer att framställas, också sistnämnda anslag till viss del — för närvarande beräknad till 4 miljoner kronor — direkt och i första hand utgå av automobilskattemedel.

Vid jämförelse mellan det nu upprättade förslagets och den löpande budgetens slutsiffror bör beaktas, förutom den till 5 miljoner kronor uppgående stegringen i de anslag, som redan bestridas av automobilskattemedel, jämväl den verkställda höjningen av ett stort antal förslagsanslag, vilken höjning endast i vad angår de av mig i det föregående särskilt berörda anslagen belöper sig till 9 miljoner kronor.

Utgifter för kapitalökning att täckas av andra statsinkomster än lånemedel äro i budgetförslaget upptagna med 3.i miljoner kronor till statens affärsverksamhet, 3.4 miljoner kronor till statens utlåningsfonder, 14,000 kronor till låneunderstöd, 14.2 miljoner kronor till avbetalning å stats-

skulden, 5 miljoner kronor till statsverkets fond av rusdrycksmedel, 7 miljoner kronor till fonden för mötande av förluster å aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 och 0.3 miljon kronor till återbetalning av tillfälliga lånemedel eller sålunda tillhopa med 33 miljoner kronor. I förhållande till motsvarande poster i årets budget — omräknade enligt riksstatens nya uppställning på denna punkt — innebära anslagen en minskning med 12.5 miljoner kronor. Minskningen hänför sig i första hand med 12.2 miljoner kronor till anslaget för återbetalning av tillfälliga lånemedel, som i årets

budget är upptaget med 12.5 miljoner kronor, vidare med 1.5 miljon

kronor till statens affärsverksamhet och med 1 miljon kronor till fonden

för mötande av förluster å kreditkassan. Däremot har anslaget till avbetalning å statsskulden ökats med 2.2 miljoner kronor.

14 Inkomsterna.

De egentliga statsinkomsterna äro i riksstatsförslaget upptagna med ett sammanlagt belopp av 537.9 miljoner kronor. Motsvarande siffror för de senaste årens riksstater och tilläggsstater framgå av följande sammanställning, som tillika för tiden till och med budgetperioden 1925—1926 upptager de belopp, varmed sagda statsinkomster i verkligheten influtit:

1920 1921 1922 1923/24 1924/25 1925/26 1926/27 1927/28

Milj. kronor 525.8 608.1 581.4 478.5 472.i 508.3 516.6 537.9

» » 802.5 692.9 542.7 505.5 519.4 531.1

Bland de egentliga statsinkomsterna beräknas skatterna enbart inbringa 523.1 miljoner kronor. Häri ingår inkomst- och förmögenhetsskatten — i årets budget uppskattad till 142 miljoner kronor — med 147 miljoner kronor, varvid jag, såsom förut antytts, förutsätter, att skatten uttages med samma procenttal — 160 — av grundbeloppet som under sistförflutna året. Stämpelmedlen hava upptagits med 48 miljoner kronor, varav 3 miljoner beräknats skola erhållas i samband med ifrågasatt ändring beträffande lottsedlar. I automobilskattemedel beräknas inflyta 28 miljoner kronor. Hänsyn har därvid tagits till den för täckande delvis av statens bidrag till vägväsendet avsedda skatteökningen. Tullmedlen hava ansetts icke böra uppföras med mera än 124 miljoner kronor. Sockerskatten har beräknats till 16.2 miljoner kronor. Tobaksskattetiteln har upptagits med 61 miljoner kronor, därav 4 miljoner hänföra sig till den i det föregående omnämnda skatteökningen för vissa tobaksvaror. Rusdrycksmedelstitlarna äro beräknade, brännvinstil lverkningsskatten till 16 miljoner kronor, rusdrycksförsäljningsmedlen till 21.5 miljoner kronor, därav 4 miljoner från partihandelsbolag och 17.5 miljoner från detaljhandelsbolag, omsättnings- och utskänkningsskatten till 36 miljoner kronor och maltskatten till 17 miljoner kronor.

Uppbörd i statens verksamhet har beräknats till inalles 11.s miljoner kronor.

Inkomsttiteln diverse inkomster har för budgetåret 1927 —1928 beräknats till 3.5 miljoner kronor. Under samma titel i årets budget, där den uppförts med 6.4 miljoner kronor, ingår bland annat statsverkets andel i aktiebolaget Vin- och spritcentralens vinst, vilken nu emellertid, på sätt jag nyss omnämnde, överflyttats till rusdrycksförsäljningsmedlen.

Inkomsterna av statens produktiva fonder beräknas uppgå till 116.9 miljoner kronor. Av följande sammanställning framgå motsvarande siffror i de senaste årens riksstater ävensom för tiden till och med budgetperioden 1925—1926 de belopp, varmed sagda inkomster i verkligheten influtit.

Till den beräknade inkomsten bidrager statens affärsverksamhet med 95. i miljoner kronor, statens aktier med 8. o miljoner kronor, statens utlåningsfonder

Inkomsterna.

med 10.3 miljoner kronor, fonden för låneunderstöd med 0.3 miljon kronor och statsverkets fond av rusdrycksmedel med 3.i miljoner kronor.

Härvid må anmärkas, att för statens vattenfallsverk räknats med en viss ändring av tiderna för överskottets inleverering, varigenom på budgetåret 1927-1928 skulle falla en tillfällig merinkomst av 3.5 miljoner kronor.

Riksbanksvinsten har upptagits med 15.: miljoner kronor.

På sätt jag förut anfört i anslutning till riksräkenskapsverkets förslag i dess skrivelse angående inkomstberäkningen för nästkommande budgetår, hava under huvudrubriken i anspråk tagna kapitaltillgångar å riksstatens inkomstsida icke andra kapitaltillgångar upptagits än sådana, som uppkommit av andra statsinkomster än lånemedel. Kapitaltillgångar, som uppkommit av lånemedel, hava i stället förts under rubriken lånemedel.

Under ifrågavarande huvudrubrik »i anspråk tagna kapitaltillgångar» hava i budgetförslaget uppförts »reservationer å anslag för verkliga utgifter» med 1.8 miljon kronor, »reservationer å anslag för kapitalökning» med 2.6 miljoner kronor, »statsverkets fond av rusdrycksmedel» med 0.5 miljon kronor och »övriga fonder» med O.02 miljon kronor. Såsom jag förut framhållit, har icke något bidrag av kassafonden ansetts höra tagas i anspråk för finansiering av budgeten för 1927—1928. Sammanlagda inkomstbeloppet under denna rubrik utgör alltså 4.9 miljoner kronor.

De verkliga inkomsterna — egentliga statsinkomster, inkomster av statens produktiva fonder och riksbanksvinsten — uppgå alltså enligt budgetförslaget till 671.0 miljoner kronor, om i dem inräknas det belopp på 0.5 miljon kronor, med vilket rusdrycksmedelsfonden bidrager till täckande av vissa löpande utgifter. De verkliga utgifterna belöpa sig till 642.3 miljoner kronor. Skillnaden mellan dessa båda slutsummor, 28.7 miljoner kronor, varmed alltså de verkliga inkomsterna överskjuta de verkliga utgifterna, förslår — även om därifrån borträknas den tillfälliga merinkomsten från statens vattenfallsverk å 3.5 miljoner kronor — icke blott till att täcka kapitalökningsanslagen till avbetalning å statsskulden och till föreskriven avsättning till rusdrycksmedelsfonden, vilka anslag upptagits till sammanlagt 19.2 miljoner kronor, utan även, på 0.5 miljon kronor när, till att bestrida kapitalökningsanslagen till statens affärsverksamhet, utlåningsfonderna och låneunderstöd om tillhopa 6.5 miljoner kronor. De reservationer åter om tillhopa 4.4 miljoner kronor, som uppförts å inkomstsidan såsom i anspråk tagen kapitaltillgång, hava vid budgetens finansiering uteslutande använts till att — jämte huvudparten av nämnda merinkomst från vattenfallsverken — täcka, förutom utgifter till återbetalning av tillfälliga lånemedel med 0.3 miljon kronor, den återstående posten å skattebudgetens utgiftssida, avsättningen å 7 miljoner kronor till fonden för mötande av förluster å Kreditkassan, vilken post principiellt sett har karaktär av tillfällig kapitalutgift.

16 Inkomsterna.

Lånebudgeten. Den svenska statsskulden har under det senaste tiotalet av år varit stadd i stark tillväxt. Från att vid slutet av år 1913 hava uppgått till 648 miljoner kronor hade den vid utgången av hudgetåret 1925—1926 stigit till 1,735 miljoner kronor. Ehuru såsom grundregel vid upplåningen städse uppehållits principen, att lånemedel må användas endast för produktiva ändamål, har — även bortsett från att måhända i verkligheten den produktiva användningen understundom varit tvivelaktig — denna häftiga stegring naturligt nog givit anledning till oro. Statsfinansiellt sett är härvid särskilt att taga hänsyn till de ökade utgifter för räntebetalning och amortering, som — om icke genast så dock så småningom — måste bliva följden av ny upplåning, och som direkt drabba skattebetalarna och skattebudgeten. I detta hänseende må erinras, att årsutgiften för räntor å statsskulden stigit från 22.7 miljoner kronor år 1913 till icke mindre än 81.i miljoner kronor budgetåret 1925—1926. Härtill komma de nationalekonomiska betänkligheter ur synpunkten av folkhushållningens framtida belastning, som den växande skuldbördan måste framkalla, och som givetvis bliva större, i mån som de upplånta medlen icke erhålla en nationalekonomiskt riktig användning.

I detta sammanhang bör icke förbises den olikhet, som rent budgetmässigt föreligger i avseende å möjligheterna att finansiera, å ena sidan, skattebudgeten och, å den andra, lånebudgeten. Medan de verkliga inkomster och kapitaltillgångar uppkomna av sådana inkomster, med vilka den förra budgetens utgifter skola bestridas, alltid enligt sin natur äro begränsade, möter under normala förhållanden ingen svårighet för staten att inom rimliga gränser uppbringa nya lånemedel. Lånebudgeten finansierar sig så att säga av sig själv, i det att å inkomstsidan blott behöver uppföras det totalbelopp, som motsvarar utgiftssidans slutsumma. Följden härav blir lätt, att den varsamhet och noggranna omprövning, som anses ofrånkomlig, innan beslut fattas om utgifter, som bestridas av skattemedel, icke i samma mån iakttagas, när det gäller utgifter, som täckas med hjälp av upplåning.

Med hänsyn till nyss berörda verkningar av statsskuldens stegring är det av vikt att skärpa uppmärksamheten, när fråga är om beslut om utgifter av sistnämnda slag. Det kan ock konstateras, att från olika håll en allt större betänksamhet börjat framträda i avseende å ny upplåning.

I anslutning härtill hava, såsom jag redan i det föregående antytt, under det nu avslutade budgetarbetet allvarliga ansträngningar gjorts att i möjligaste mån begränsa de anspråk, vid vilkas tillgodoseende lånemedel pläga anlitas. Sålunda har, vid vägandet av olika behov mot varandra, i första hand undvikits sådan icke oundgängligen erforderlig upplåning, som inneburit tillgodoseende av nya ändamål; men även äskanden om fortsatt anslagsbeviljande för redan igångsatta företag hava hållits tillbaka, så långt detta varit förenligt med arbetenas rationella bedrivande och med önskvärdheten att bereda oförminskad arbetstillgång.

Inkomsterna.

17 Enligt det nn föreliggande budgetförslaget skulle — bortsett från ett belopp å 7.2 miljoner kronor i återbetalning av tillfälliga lånemedel, som förekommer å bägge sidor i riksstaten och vars upptagande alltså är förestavat av budgettekniska skäl — behovet av lånemedel belöpa sig till 26.6 miljoner kronor. För detta behovs täckande stå i första hand till förfogande 13.5 miljoner kronor i äldre lånemedel. Den nya upplåning, som erfordras, begränsar sig alltså till omkring 13. i miljoner kronor, uteslutande fasta lånemedel. Då samtidigt enligt budgetförslaget 14.2 miljoner kronor av andra statsinkomster än lånemedel skulle anvisas till avbetalning å statsskulden, skulle följaktligen den nya upplåningen understiga amorteringen med något över 1 miljon kronor.

En jämförelse med de belopp av fasta lånemedel, som enligt de senaste riksstaterna beslutats, och de amorteringar å statsskulden, som enligt samma riksstater ägt rum, erhålles av följande sammanställning, i vilken riksstaten för första halvåret 1923 uteslutits.

Miljoner kronor

Beräkning av de särskilda inkomsttitlarna.

Vad angår beräkningen av de särskilda inkomsttitlarna i det föreliggande budgetförslaget har jag endast undantagsvis funnit mig böra frångå riksräkenskapsverkets förslag, bortsett från några fall, särskilt i avseende å affärsverken, där jag utgått från i viss mån andra faktiska förutsättningar än riksräkenskapsverket haft anledning räkna med. I fråga om de inkomsttitlar, beträffande vilka jag ansluter mig till riksräkenskapsverkets förslagsberäkning, har jag i allmänhet icke ansett något särskilt yttrande från min sida erforderligt.

Egentliga statsinkomster. Under rubriken »Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse» återfinnes såsom den största posten inkomst- och förmögenhetsskatten. Jämlikt förordningen den 14 maj 1926 (nr 126) om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt skall den hittillsvarande B-skatten å aktiebolag m. fl. upphöra från och med år 1927, i följd varav i riksstaten för 1927—1928 hela uppbörden av inkomst- och förmögenhetsskatten bör upptagas under en titel. Riksräkenskapsverket har, med utgångspunkt från utfallet av 1926 års

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt.

18 Inkomsterna.

taxeringar, vilkas resultat numera är känt, beräknat slutsumman av denna skatt till 147 miljoner kronor.

För beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatten i statsverkspropositionerna till 1923, 1924, 1925 och 1926 års riksdagar har inom finansdepartementet tillämpats en metod, för vilken utförlig redogörelse meddelats i en bilaga till 1923 års statsverksproposition. Innevarande år har motsvarande beräkning under medverkan från statistiska centralbyrån verkställts av riksräkenskapsverket. Efter framställning av sistnämnda verk har statistiska centralbyrån på grundval av de dit inkomna uppgifterna angående 1926 års skattetaxeringar överlämnat den vid riksräkenskapsverkets inkomstberäkning såsom bilaga B fogade sammanställningen »beräkningar angående 1926 års skattetaxeringar». Denna sammanställning är utarbetad efter i huvudsak samma grunder som den vid 1926 års statsverksproposition fogade tabellen »beräkningar angående 1925 års skattetaxeringar» (Inkomsterna, bilaga II, tabell A).

Med utgångspunkt från statistiska centralbyråns sammanställning rörande 1926 års taxeringar har riksräkenskapsverket beräknat det antagliga utfallet av 1927 års taxeringar, för vilka i stort sett, såsom jag i det föregående påpekat, inkomstförhållandena under år 1926 äro grundläggande. Vid beräkningen hava vissa höjningar vidtagits av de i sammanställningen ingående detaljsiffrorna. Resultatet framgår av de uppgifter, som lämnas i tabellen »beräkningar angående 1927 års skattetaxeringar», vilken tabell torde få fogas vid detta statsrådsprotokoll (bilaga I).

En jämförelse mellan taxeringsresultatet för år 1926 och de av riksräkenskapsverket verkställda taxeringsberäkningarna för år 1927 ter sig sålunda:

Inkomsterna.

19 I sin inkomstberäkning har riksräkenskapsverket närmare motiverat de av verket vidtagna, i tablån redovisade höjningarna av olika inkomst- och avdragsbelopp. I stort sett finner jag de av verket angivna synpunkterna hållbara och de utvecklade skälen för höjningarna väl grundade.

Såsom närmare framgår av tablåns siffermaterial, är storleken av inkomsten av arbetsanställning m. m. i väsentlig mån avgörande för utfallet av inkomst- och förmögenhetsskatten. Denna inkomstpost har i riksräkenskapsverkets beräkning höjts med ungefär samma belopp, som motsvarande inkomst enligt 1925 års taxering ökat vid 1926 års taxering. Den beräknade stegringen för 1927 års taxering utgör endast 2.3 procent av ifrågavarande inkomstposts totalbelopp. Även med tagen hänsyn till att arbetslösheten år 1926 något vuxit i jämförelse med närmast föregående år, torde den av riksräkenskapsverket antagna höjningen av inkomsten av arbetsanställning m. m. ej kunna anses oberättigad, då 1926 års förbättrade konjunkturläge, varom jag i inledningen till finansplanen talat, givetvis också måste hava medfört stegrade inkomster av arbetsanställning.

Slutresultatet av riksräkenskapsverkets beräkning innebär, att de totala beskattningsbara beloppen höjts med 3.2 procent. För enskilda skattskyldiga har höjningen beräknats till 2.8 procent och för aktiebolag m. fl. till

4.8 procent.

På grundval av de beskattningsbara beloppen beräknar räkenskapsverket härefter den debiterade inkomst- och förmögenhetsskatten sålunda.

Medelskatteprocenten har år 1926 för enskilda skattskyldiga uppgått till

5.8 8 procent och för aktiebolag m. fl. till 8.9 8 procent av de beskattningsbara beloppen. Under förutsättning att det procenttal av grundbeloppet, med vilket skatten skall uttagas, förblir oförändrat, bör enligt verkets uppfattning även för 1927 års taxering kunna antagas, att skatten kommer att i medeltal utgå efter samma procenttal.

Med nu angivna procentsatser skulle den debiterade skatten för år 1927 uppgå till 110.8 miljoner kronor för enskilda och 42.6 miljoner kronor för aktiebolag m. fl. eller alltså sammanlagt till 153.4 miljoner kronor. Den behållna inkomsten av skatten för budgetåret 1927—1928 anser riksräkenskapsverket med stöd av budgetutfallet å titeln under de senaste åren böra beräknas till 96 procent av sistnämnda belopp, vilket utgör 147.3 miljoner kronor.

För bedömande av det slutresultat, till vilket riksräkenskapsverket i sina kalkyler rörande utfallet av inkomst- och förmögenhetsskatten når fram, torde det slutligen vara av intresse att undersöka ifrågavarande inkomsttitels utveckling under en följd av år. I efterföljande tablå har för detta ändamål beräkning verkställts angående storleken för tiden från och med år 1922 av de belopp, med vilka inkomst- och förmögenhetsskatten (exkl. B-skatten) skulle hava influtit, därest skatten under hela perioden utgått med 160 procent av grundbeloppet.

20 Inkomsterna.

stark tendens till stegring. Det av rikräkenskapsverket beräknade beloppet för den under budgetåret 1927—1928 påräkneliga inkomst- och förmögenhetsskatten innebär enligt tablån en ökning från närmast föregående budgetår med endast 3.4 procent, medan motsvarande stegring för budgetåret

1925—1926 uppgått till 7.3 och för budgetåret 1926—1927 till 4.9 procent.

Med hänsyn, bland annat, till att prisnivån under år 1926 varit något lägre än under år 1925 — ett förhållande, som givetvis måste utöva inflytande på inkomsternas nominella belopp — anser jag emellertid försiktigheten bjuda att icke förutsätta en starkare stegring av inkomst- och förmögenhetsskatten än den som riksräkenskapsverket räknat med.

Såsom jag nyss nämnt, skall B-skatten upphöra från och med år 1927. Restitution av dylik skatt må emellertid ifrågakomma jämväl därefter. Då B-skatten är en del av inkomst- och förmögenhetsskatten, ehuru den uppförts under särskild titel i riksstaten, böra enligt riksräkenskapsverkets uppfattning restitutioner av B-skatten alltjämt avföras på titeln inkomst- och förmögenhetsskatt. Till riksräkenskapsverkets mening härutinnan ansluter jag mig.

Restitutionerna av B-skatt uppgingo enligt budgetredovisningen för budgetåret 1925—1926 till 237,727 kronor och hava under månaderna juli—oktober 1926 utgjort 59,091 kronor. För budgetåret 1927—1928 beräknar riksräkenskapsverket ifrågavarande restitutioner till omkring 250,000 kronor.

I enlighet med de nu angivna beräkningsgrunderna torde efter avdrag för restitutioner av B-skatt och efter vederbörlig avrundning inkomst- och förmögenhetsskatten i riksstaten för nästkommande budgetår höra upptagas till 147 miljoner kronor.

Stämvelmedel äro i riksstaten för innevarande budgetår upptagna till 45 miljoner kronor.

I sin förslagsberäkning har riksräkenskapsverket i överensstämmelse tned generalpoststyrelsens förslag uppfört inkomsttiteln ifråga med samma belopp

Inkomsterna.

som i årets riksstat. Ämbetsverket har därvid bland annat anfört, att den behållna inkomsten stämpelmedel för budgetåret 1925—1926 utgjorde 43.8 miljoner kronor. Under månaderna juli—oktober 1926 hade inkomsttiteln enligt statskontorets och länsstyrelsernas kassarapporter tillgodoförts en nettouppbörd av 13.6 miljoner kronor mot 12.2 miljoner kronor under motsvarande tid föregående år. Åven om det icke kunde antagas, att ökningen i fortsättningen komme att bliva lika hög, saknades dock enligt riksräkenskapsverkets förmenande anledning förutsätta, att den behållna inkomsten för budgetåret 1927—1928 komme att understiga det för innevarande budgetår beräknade beloppet. Det syntes riksräkenskapsverket kunna ifrågasättas, om ej en höjning av beloppet med 1 miljon kronor skulle vara berättigad. Med hänsyn till de delvis oberäkneliga faktorer, som påverka denna inkomsttitel, hade verket likväl icke ansett sig böra förorda titelns upptagande med högre belopp än generalpoststyrelsen angivit.

Vid beräkningen av stämpelmedelsintäkterna har riksräkenskapsverket utgått från en fortsatt tillämpning av såväl förordningen den 17 maj 1923 (nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor m. fl. lyxvaror, vilkens giltighetstid utgår den 30 juni 1927 enligt under fjolåret given förordning (nr 95), som ock förordningen den 30 april 1926 (nr 96) om fortsatt tillfällig höjning av beloppen för den i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper stadgade stämpelavgiften.

Vad förstnämnda stämpelavgift angår kommer jag senare i dag att framlägga förslag om proposition till riksdagen angående fortsatt tillämpning under nästkommande budgetår av förordningen i ämnet.

Vidkommande stämpelavgiften vid köp och byte av fondpapper ber jag att få erinra, att — efter vid upprepade tillfällen skedda provisoriska förhöjningar — de nu gällande, för tiden till och med den 30 juni 1927 fastställda avgifterna äro i huvudsak för aktier fyra gånger och för obligationer två gånger de stämpelavgifter, vilka utgingo enligt fondstämpel förordningen i dess genom en förordning den 15 augusti 1913 givna lydelse i den nu förevarande delen. Såsom skäl för de provisoriska förhöjningarna av stämpelsatserna åberopades de statsfinansiella förhållandena samt stämpelavgiftens möjlighet att motverka en osund fondpappersspekulation. Sedan den senaste, genom förordning den 29 november 1918 genomförda förhöjningen av fondstämpeln tillkom, hava gäng efter annan förslag framkommit om en återgång till lägre stämpelsatser, men särskilt av statsfinansiella skäl har hittills frågan härom ställts på framtiden.

Med hänsyn till de framkomna önskemålen från näringslivets sida om nedsättning av fondstämpelavgiften har jag nu för avsikt att, i anslutning till en av styrelsen för Stockholms fondbörs gjord framställning, framlägga förslag om att, räknat från och med ingången av år 1928, stämpelavgiften vid köp och byte av aktier måtte nedsättas till hälften. Senare i dag kom-

22 Inkomsterna.

mer jag att anmäla fråga om proposition till riksdagen med förslag till förordning i detta ämne.

Enligt beräkningar, verkställda på grundval av fondpappersomsättningen under första halvåret 1926, skulle vid ett bifall till detta förslag en inkomstminskning under titeln stämpelmedel, för halvår räknat, av omkring 550,000 kronor uppkomma. Till motvägande härav lärer man dock kunna räkna med en viss av nedsättningen föranledd ökning av omsättningen. Vidare är det min avsikt att föreslå upphävande av föreskriften i fondstämpel förordningen om allenast halv stämpel vid köp och byte av fondpapper i utlandet, då den ene kontrahenten är bosatt i utlandet, samt ändring i den allmänna stämpelförordningen i syfte att vinna effektivitet i bestämmelserna om stämpelavgift vid införsel till riket av utländska värdepapper. Härigenom torde nyssnämnda nedgång i stämpelintäkten ytterligare motverkas. Vid nu angivna förhållande och med hänsyn till den försiktighet, med vilken generalpoststyrelsens och riksräkenskapsverkets nyssberörda beräkning synes vara uppgjord, finner jag ej anledning att på grund av förslaget om aktiestämpelns nedsättande frångå den av ämbetsverken gjorda uppskattningen av ifrågavarande inkomsttitels avkastning.

Enligt stämpelförordningen skall lottsedel för deltagande i penninglotteri, som med Kungl. Maj:ts tillstånd anordnas, före utlämnandet förses med stämpel av 10 öre för varje hel krona av det belopp, varå lottsedeln lyder. Denna avgift, som tillföres stämpelmedelstiteln i riksstaten, lämnar för närvarande statskassan en årlig intäkt av omkring 1.8 miljon kronor. Vid redogörelsen för finansplanen har jag meddelat min avsikt att föreslå en höjning av lottsedelsstämpeln. Enligt vad en av mig i samråd med chefen för handelsdepartementet verkställd undersökning givit vid handen, skulle, om därjämte vissa ändringar vidtagas i planen för penninglotterierna, en fördubbling av stämpelavgiften medföra en ökad inkomst av 3 miljoner kronor för år räknat. Närmare utformat förslag härom torde jag få vid senare tillfälle framlägga.

Vid bifall till denna förhöjning i stämpelavgiften för lottsedlar bör alltså inkomstposten stämpelmedel i riksstatsförslaget upptagas med 48 miljoner kronor.

Automobilskattemedel inflöto under budgetåret 1924—1925 med 18.9 miljoner kronor. För budgetåret 1925 — 1926 var skattetiteln ifråga uppförd i riksstaten med 15 miljoner kronor, medan den verkliga behållningen uppgick till i det närmaste 22 miljoner kronor. I riksstaten för 1926—1927 äro automobilskattemedel beräknade till 19 miljoner kronor, och i sin inkomstberäkning för nästkommande budgetår föreslår riksräkenskapsverket i anslutning till en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjord kalkyl, att in-

Inkomsterna.

komsttiteln skall upptagas till 23 miljoner kronor. Denna'beräkning synes mig gjord med väl långt driven försiktighet. Med hänsyn till den kraftiga inkomstökning, vilken såsom en följd av automobilismens fortsatta utveckling inträtt under de gångna åren, anser jag efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, att beräkningen kan höjas till 24 miljoner kronor, till vilket belopp då också det sammanlagda beloppet av de två med ifrågavarande inkomsttitel korresponderande utgiftsanslagen under sjätte huvudtiteln bör ökas.

Automobilskattemedlen utdelas för närvarande helt till de väghållningsskyldiga såsom bidrag till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga vägar, gator och broar. Såsom jag i det föregående antytt, torde automobiltrafiken för framtiden också böra i skälig omfattning deltaga i statens utgifter för vägväsendet. Bidraget synes lämpligen böra bestämmas till högst viss kvotdel av de inflytande skattemedlen, varvid förutsättes, att skatteintäkten genom ändrade skattesatser i motsvarande grad ökas. En inom finansdepartementet igångsatt utredning i ämnet är ännu icke slutförd. Jag utgår emellertid tillsvidare ifrån att denna omläggning skall medföra en ökning i automobilskattemedlens avkastning med 4 miljoner kronor.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har jag i budgetförslaget uppfört förevarande inkomsttitel med 28 miljoner kronor.

Tullmedel äro i årets riksstat upptagna till 128 miljoner kronor. För nästkommande budgetår har generaltullstyrelsen räknat med en tulluppbörd av samma storlek, medan riksräkenskapsverket stannat vid allenast 124 miljoner kronor. Orsaken till denna olikhet i uppskattning är väsentligen, att riksräkenskapsverket, som visserligen, med hänsyn till de förbättrade konjunkturutsikterna inom näringslivet, utgått från i allmänhet stegrade tullinkomster av 4 miljoner kronor, dock i anledning av den inhemska sockerbetsodlingens återupptagande beräknat, att sockertullen skall inflyta med endast 6 miljoner kronor i stället för 14 miljoner kronor, såsom av generaltullstyrelsen förutsatts.

I huvudsak på de av riksräkenskapsverket anförda skäl har jag icke ansett tillrådligt att för budgetåret 1927—1928 beräkna avkastningen av ifrågavarande inkomsttitel till högre belopp än vad av nämnda ämbetsverk föreslagits. Tullmedlen hava alltså i riksstatsförslaget upptagits med 124 miljoner kronor.

Tobaksskatt har i riksstaten för budgetåret 1925—1926 upptagits med 50 miljoner kronor samt — med hänsyn till vissa ändrade grunder för skattens utgående — för innevarande budgetår till 55 miljoner kronor. För nästkommande budgetår beräknar riksräkenskapsverket skattetitelns avkastning till samma belopp som det, med vilket den upptagits i årets riksstat.

24 Inkomsterna.

Med stöd av tidigare årsresultat och efter att hava rådfört mig med ledningen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet anser jag mig kunna förutsätta, att, under antagande att nuvarande skattesatser bibehölles, ett belopp av 57 miljoner kronor skulle inflyta i tobaksskatt under budgetåret 1927— 1928.

På sätt jag förut i dag angivit, har emellertid vid finansplanens uppgörande räknats med att genom ökning av beskattningen i fråga om vissa tobaksvaror ett ytterligare tillskott av 4 miljoner kronor skulle erhållas i uppbörd å förevarande inkomsttitel. Frågan om de jämkningar i skattesatserna, som härav böra föranledas, är för närvarande föremål för utredning inom finansdepartementet, och anhåller jag att vid senare tillfälle få återkomma därtill.

I enlighet med vad jag nu anfört, har jag i budgetförslaget beräknat inkomsttiteln tobaksskatt till 61 miljoner kronor.

Brännvinstillverkning sskatt är i riksstaten för 1926—1927 upptagen till 17 miljoner kronor, medan den i riksstaten för närmast föregående budgetår var uppförd med allenast 14.5 miljoner kronor. Orsaken till den höjda beräkningen sammanhänger med att under den nu löpande budgetperioden en förskjutning i erläggandet av denna skatt inträder till följd av den omläggning av skattens upptagande, som vidtagits genom förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin, vilken trätt i kraft den 1 oktober .1926. Den tillfälliga ökning i avkastningen, som föranledes av denna omläggning, uppskattades till omkring 2 miljoner kronor.

För nästkommande budgetår, då någon motsvarande tillfällig ökning icke är att förvänta, har riksräkenskapsverket beräknat, att brännvinstillverkningsskatten skall inbringa 15.5 miljoner kronor.

Det torde emellertid kunna ifrågasättas, om icke detta belopp bör kunna något höjas. Den inflytande brännvinstillverkningsskatten är helt beroende av aktiebolaget Vin- och spritcentralens inköp av brännvin, som tillverkas inom landet. Med utgångspunkt från storleken av de kvantiteter brännvin, beräknade till 28.5 miljoner liter, som enligt tillgängliga uppgifter komma att upphandlas för tillverkningsåret 1926—1927, torde kunna antagas, att tillverkningsskatten för budgetåret 1927—1928 kommer att uppgå till omkring

18.5 miljoner kronor. Härifrån böra avgå utgifter för restitutioner, vilka för budgetåret 1925—1926 uppgingo till 2.2 miljoner kronor. För budgetåret 1927—1928 torde beloppet av utgifter för restitutioner böra angivas till

2.5 miljoner kronor, varigenom den behållna brännvinstillverkningsskatten för nämnda budgetår skulle komma att uppgå till 16 miljoner kronor.

Med stöd av denna beräkning har ifrågavarande inkomsttitel i budgetförslaget upptagits med 16 miljoner kronor.

Inkomsterna.

25 Rusdrycksförsäljningsmedel äro i riksstaten för budgetåret 1925 1926

beräknade till 14 miljoner kronor och för budgetåret 1926—1927 till 16 miljoner kronor. Den behållna avkastningen för förstnämnda budgetperiod, innefattande systembolagens redovisade vinst för kalenderåret 1925, utgör 17.6 miljoner kronor.

Av den genom kontrollstyrelsen förebragta, av riksräkenskapsverket åberopade utredningen i ämnet framgår, att i flertalet hänseenden, där jämförelse kunnat anställas mellan det ekonomiska resultatet av systembolagens verksamhet under första halvåret 1926 och samma resultat under första halvåret 1925, siffrorna år 1926 visat sig nära sammanfalla med eller något överstiga 1925 års siffror. Den totala nettovinsten komme sannolikt att stanna vid ungefär oförändrat belopp. Då emellertid i 1926 års bokslut en något större andel av sagda nettovinst torde behöva reserveras för gäldande av utskylder än i närmast föregående års bokslut, komme överskottet till statsverket att något nedgå. Enär, såvitt kunde bedömas, under år 1927 sådana förhållanden icke kunde väntas komma att inträffa, att systembolagens ekonomiska avkastning i väsentligare grad skulle därav påverkas, har kontrollstyrelsen, med instämmande av riksräkenskapsverket, beräknat avkastningen av ifrågavarande inkomsttitel för budgetåret 1927 1928 till 17

miljoner kronor.

Vid den sålunda verkställda beräkningen har, enligt vad jag inhämtat, hänsyn icke tagits till den omständigheten, att någon B-skatt icke vidare kommer att utgå å systembolagens till aktieägarna ej utdelade vinstmedel, vilket givetvis medför, att i stället motsvarande belopp kommer att såsom rusdrycksförsäljningsmedel ingå till statsverket. Då enligt en av kontrollstyrelsen på min begäran gjord uträkning det av systembolagen år 1926 erlagda totala B-skattebeloppet uppgått till bortåt 400,000 kronor, anser jag

_ med hänsyn jämväl tagen till storleken av det till statsverket under

budgetåret 1925—1926 inlevererade överskottet av systembolagens verksamhet, 17.6 miljoner kronor, vilket överskott legat till grund för kontrollstyrelsens beräkningar för nästkommande budgetår betänklighet ej möta att för sistnämnda år räkna med en inleverering från systembolagen av 17.5 miljoner kronor.

Enligt vad jag förut vid redogörelsen för finansplanen utvecklat, har i årets budgetförslag statens andel i partihandelsbolagens vinst överförts från »diverse inkomster» till nu ifrågavarande inkomstrubrik. I den av riksräkenskapsverket gjorda uppskattningen av den sannolika storleken utav sagda vinstandel för det stundande budgetåret, 4 miljoner kronor, bär jag efter närmare samråd med aktiebolaget Vin- och spritcentralens ledning icke ansett mig hava anledning att göra någon ändring.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har jag i det föreliggande budgetförslaget upptagit rusdrycksförsäljningsmedlen med 21.5 miljoner kronor, därav 4 miljoner kronor från partihandelsbolag och 17.5 miljoner kronor från detaljhandelsbolag.

26 Inkomsterna.

I enlighet med vad jag nu tillstyrkt skulle skatteinkomsterna komma att i riksstaten för budgetåret 1927—1928 upptagas sålunda:

Mantalspenningar ................................................................................ 980,000

Prästerskapets till statsverket indragna tionde................................ 2,493,000

Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning ........ 147,000,000

Bevillning av fast egendom samt av inkomst, bevillning .................................................................... 3,750,000

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och

rättigheter, bevillning ............................................ 500,000

Stämpelmedel, bevillning ........................................ 48,000,000

Lastpenningar, bevillning ........................................ 700,000 199,950.000

Automobilskattemedel, bevillning .......................................7.7.777777. 28,000,000

Tullar och acciser:

Tullmedel, bevillning ................................................ 124,000,000

Sockerskatt, bevillning ............................................ 16,200,000

Tobaksskatt, bevillning ............................................ 61,000,000

Brännvinstillverkningsskatt, bevillning 16,000,000 Rusdrycksförsäljningsmedel:

Partihandelsbolag ................................ 4,000,000

Detalj handelsbolag............................... 17,500,000

Omsättnings- och utskänkningsskatt å

spritdrycker, bevillning .................... 36,000,000

Maltskatt, bevillning ............................ 17,000,000 90,500,000 291,700,000

Summa kronor 523,123,000.

Under rubriken uppbörd i statens verksamhet finnas vissa poster, som fullt korrespondera med utgiftsanslag och i följd därav skola upptagas till samma belopp som motsvarande anslag. I förhållande till riksräkenskapsverkets beräkningar föranledas härav ändringar beträffande följande inkomstposter: inkomst av myntning och justering, avgifter för granskning av biograf bilder, inkomster av statens lagerhus och fryshus, inkomster av statens centrala frökontrollanstalt, patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter ävensom bidrag till försäkringsinspektionen.

Under denna rubrik i riksstatsförslaget har jag, på sätt jag i samband med finansplanen anmält, uppfört en ny titel »totalisatormedel» med 185,000 kronor.

Inkomsttitlarna under upphörd i statens verksamhet skulle i enlighet med

det nu anförda i riksstaten upptagas sålunda:

Vattendomstolsavgifter ............................................................ kronor 25,000

Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten » 640,000

Avgifter för registrering av automobiler ........................... » 650,000

Inkomsterna.

27 Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar ............................................................................... kronor

Inkomst av myntning och justering .................................... »

Bidrag till bankinspektionen ................................................ »

Bidrag till fondinspektionen ................................................... *

Bidrag för tillsyn över sparbankerna................................... »

Kontrollstämpelmedel .............................................................. *

Avgifter för kontroll å handeln med skattefri sprit ........ »

Terminsavgifter från läroverken............................................ *

Avgifter för granskning av biografbilder............................ »

Totalisatormedel ........................................................................ »

Inkomster av statens lagerhus och fryshus ....................... »

Inkomster av statens centrala frökontrollanstalt................ »

Fyr- och båkmedel.................................................................... *

Lotspenningar ........................................••••............................... *

Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter ........ »

Bidrag till försäkringsinspektionen ...................................... »

Inkomster av statens provningsanstalt ............... »

Summa kronor

110.000 66,500

90.000 173,500

2.700.000 1,050,700

131,700

250.000 11,301,400.

Inkomsttiteln diverse inkomster har i budgetförslaget uppförts med det av riksräkenskapsverket föreslagna beloppet av 3.5 miljoner kronor.

Statens produktiva fonder, överskottet av -postverket är i riksstaten för budgetåret 1926—1927 uppfört med 14 miljoner kronor. Häri ingår en till omkring 3 miljoner kronor beräknad tillfällig merinkomst i anledning av omläggning från och med innevarande budgetår av tiderna för inleverering av postverkets överskott. I enlighet med generalpoststyrelsens beräkningar har riksräkenskapsverket i sin förslagsberäkning för 1927—1928 upptagit inkomsttiteln ifråga med 11.5 miljoner kronor.

Det överskott av postverkets rörelse, varmed ämbetsverken sålunda räknat, har framkommit efter en beräkning av inkomsterna till 69.9 miljoner kronor och utgifterna till 58.4 miljoner kronor. Vid kalkylerna över driftkostnaderna för postverket har generalpoststyrelsen utgått från en extra avsättning till förnyelsefonden av 2.1 miljoner kronor, avseende att täcka hälften av den brist i fonden, som enligt nu tillämpade grunder för avsättning till densamma anses föreligga. Sedan Kungl. Maj:t, med utgångspunkt från att sagda brist skall täckas under en tid av fem år i stället för två, numera bestämt, att den extra avsättningen till förnyelsefonden för år 1927 skall utgöra allenast 840,000 kronor, kommer, utöver vad styrelsen tidigare beräknat, ett ytterligare belopp, motsvarande skillnaden mellan nämnda båda belopp eller i runt tal 1.2 5 miljon kronor, att kunna under budgetåret 1927—1928 inlevereras till statsverket.

28 Inkomsterna.

Vid beräkningen av driftkostnaderna har, enligt vad jag inhämtat, en genomsnittlig levnadskostnadsindex av 170 förutsatts för nästa budgetår såsom bestämmande för dyrtidstilläggen till personalen. Då, enligt det förslag, som jag senare i dag kommer att framställa, dyrtidstilläggsberäkningen skulle för hela det linansår, varom fråga är, fixeras enligt en index av 168, bör en minskning i kostnaderna för dyrtidstillägg vid postverket uppkomma, vilken minskning i runt tal kan uppskattas till 0.2 5 miljon kronor.

Enligt vad nu anförts skulle utgiftsstaten för postverket under budgetåret 1927 —1928 bliva 1.5 miljon kronor lägre än generalpoststyrelsen och riksräkenskapsverket utgått ifrån. Det beräknade överskottet av rörelsen bör följaktligen kunna ökas med detta belopp. Då jag icke i övrigt har någon erinran att göra mot de verkställda beräkningarna, har jag i budgetförslaget upptagit postverkets överskott till 13 miljoner kronor.

Telegrafverkets överskott, som i riksstaten för löpande budgetår är uppfört med 18 miljoner kronor, har av telegrafstyrelsen för nästkommande budgetperiod upptagits till 17.7 miljoner kronor, vilket styrelsen beräknat motsvara omkring 6 procent å det kapital, som under år 1927 skall förräntas. Med utgångspunkt från att det i telegrafverket investerade kapitalet utgör 300 miljoner kronor och från en procentuell avkastning därå av i runt tal 6.25 procent, ungefär motsvarande avkastningsprocenten under år 1925, har riksräkenskapsverket föreslagit, att telegrafverkets överskott för budgetåret 1927—1928 beräknas till 18.75 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har därvid utgått från det för sista kvartalet 1926 fastställda indextalet av 171 för dyrtidstilläggens beräkning, medan telegrafstyrelsen i sina kalkyler förutsatt en högre siffra, svarande mot medelindex för samma år.

På sätt jag nyss vid behandlingen av frågan om postverkets driftöverskott anförde, bör indextalet 168 för nästa budgetår läggas till grund för dyrtidstilläggens beräkning. Detta innebär för telegrafverkets utgiftsstat en kostnadsminskning av minst 0.2 5 miljon kronor i förhållande till vad riksräkenskapsverket räknat med.

I anledning härav och då jag i övrigt ansluter mig till riksräkenskapsverkets beräkning av telegrafverkets driftöverskott, har jag i budgetförslaget uppfört ifrågavarande inkomsttitel med 19 miljoner kronor.

Statens järnvägars överskott, som i riksstaten för innevarande budgetår uppförts med 39.4 miljoner kronor, har av järnvägsstyrelsen för nästkommande budgetår beräknats till 37 miljoner kronor. Detta förslag har av riksräkenskapsverket biträtts, enligt vad som framgår av dess förut omförmälda tilläggsskrivelse angående beräkning av överskottet från statens järnvägar.

Vid de kalkyler, som ligga till grund för beräkningen, har järnvägsstyrelsen räknat med en index av 170 för dyrtidstilläggens bestämmande. Med den index av 168, som enligt mitt förslag skulle tagas till utgångspunkt för dyrtidstilläggen under nästkommande budgetår, skulle en till 1

Inkomsterna. 29

miljon kronor uppgående minskning i utgiftsstaten för statens järnvägar bliva följden.

Från järnvägsstyrelsen har sedermera till mig överlämnats en promemoria angående utgiftsminskning vid statens järnvägar i följd av sänkning av priset för stenkol. I denna promemoria liar anförts huvudsakligen:

I det av järnvägsstyrelsen ingivna förslaget till driftkostnadsstat för år 1927 hade bränslekostnaderna beräknats efter ett konsumtionspris för utländska stenkol av för första halvåret 30 kronor och för andra halvåret 25 kronor per ton. Då nu med anledning av utvecklingen av kolmarknaden efter kolstrejkens i England avslutning fråga blivit väckt om en sänkning av detta pris, syntes man i bästa fall kunna antaga en nedsättning av priset för första halvåret till 25 kronor. Denna sänkning inverkade på ett flertal utgiftsposter, så att man syntes vara berättigad kalkylera med en total utgiftsbesparing av i runt tal 1 miljon kronor.

Beträffande det andra halvåret 1927 samt första halvåret 1928 syntes man under inga förhållanden kunna antaga samma sänkning med 5 kronor, som sålunda förutsatts möjlig för första halvåret. Det pris, 20 kronor per ton. vilket gällde före kolstrejken, syntes hava varit onormalt lågt i förhållande till arbetskostnaderna i det exportland, varifrån statens järnvägar erhållit huvudparten av sina stenkol. En sänkning med hälften syntes väl däremot icke vara utesluten. Om man alltså antoge ett konsumtionspris av 22 kronor 50 öre per ton, skulle driftkostnaderna komma att för budgetåret minskas med omkring 1 miljon kronor och överskottet att ökas med samma summa.

Det kunde eftertid ifrågasättas, om det vore lämpligt att inför den ovisshet, se ännu rådde på kolmarknaden, gå till att pressa budgeten med dessa relativt obetydliga belopp.

Med hänsyn till vad i promemorian anförts om förhållandena på kolmarknaden anser jag mig icke böra räkna med den utgiftsminskning, som skulle kunna uppkomma av kolprisets sänkning, utan har jag, med hänsynstagande allenast till den minskade kostnaden för dyrtidstilläggen samt med biträdande i övrigt av ämbetsverkens beräkningar, uppfört överskottet från statens järnvägar under budgetåret 1927—1928 med 38 miljoner kronor.

Statens vattenfallsverks överskott är i riksstaten för budgetåret 1926 1927 upptaget med 12.2 5 miljoner kronor, och har av vattenfallsstyrelsen föreslagits att för nästa budgetår uppföras med 14.16 miljoner kronor, därav 13.73 miljoner såsom inkomst från kraftverken och 0.43 miljon såsom intäkt från kanalverken.

Det belopp, som vattenfallsstyrelsen sålunda utgått ifrån skola inlevereras under budgetåret 1927—1928, hänför sig till överskottet för räkenskapsåret 1927. Under påpekande härav har riksräkenskapsverket erinrat, att statens järnvägar, telegrafverket och numera även postverket redan under förra hälften av ett visst kalenderår till statskontoret inleverera en väsentlig del av det överskott, som belöper på samma halvår, under det att inbetalningarna från statens vatten fallsverk ligga så långt efter den tid, varunder vinsten intjänats, att under kalenderårets första halvår endast inlevereras vinstmedel för det

30 Inkomsterna.

föregående kalenderåret. Det syntes riksräkenskapsverket knappast föreligga anledning att beträffande vattenfallsverken uppskjuta inbetalningarna längre än som skedde vid övriga berörda affärsverk. En övergång till en snabbare inleverering syntes böra genomföras under nästkommande budgetår och inkomsttitlarna från vattenfallsverken följaktligen höjas med belopp, motsvarande åtminstone överskotten för månaderna januari—april 1928. Riksräkenskapsverket, som i överensstämmelse härmed ifrågasatt, att de av vattenfallsstyrelsen till upptagande i nästa budget beräknade beloppen borde ökas med i runt tal en tredjedel, har för den skull föreslagit, att efter vederbörliga avjämningar inkomsttitlarna ifråga upptagas med för statens kraftverk 18.3 miljoner kronor och för statens kanalverk 0.5 7 miljon kronor.

I anledning av detta riksräkenskapsverkets förslag har från vattenfallsstyrelsen meddelats, att avgifterna för kraftverkens leveranser av elektrisk energi, vilka avgifter utgjorde huvudparten av vattenfallsverkens inkomster, i regel inbetalades av avnämarna kvartalsvis i efterskott, samt att på grund härav i varje fall icke mer än ett belopp ungefärligen motsvarande överskottet för de tre första månaderna av år 1928 kunde — utöver vinstmedlen från det föregående halvåret — inlevereras till statsverket under första halvåret nämnda år. Detta överskott, som borde helt hänföras till kraftverken, kunde beräknas till 3.5 miljoner kronor.

I enlighet härmed har jag, efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, utgått ifrån att en omläggning av bestämmelserna rörande inleverering av vattenfallsverkens överskott kommer att äga rum under nästa budgetår och att man i anledning härav kan räkna med att ytterligare ett belopp av 3.5 miljoner kronor under sagda år inbetalas till statsverket. Då jag icke har annan erinran mot vattenfallsstyrelsens, av riksräkenskapsverket biträdda beräkningar än att till följd av Kungl. Maj:ts beslut den 10 december 1926 angående förnyad taxa i fråga om Trollhätte kanal den beräknade inkomsten från kanal verken synes böra minskas med omkring 0.16 miljon kronor, har jag förty i budgetförslaget upptagit statens vattenfallsverks överskott till 17.5 miljoner kronor, därav 17.23 miljoner kronor under statens kraftverk och 0.2 7 miljon kronor under statens kanalverk.

För statens domäner har riksräkenskapsverket i överensstämmelse med en av domänstyrelsen den 4 december 1926 avgiven förslagsberäkning upptagit överskottet till 7 miljoner kronor. Vid denna beräkning har domänstyrelsen utgått ifrån att av domänverkets driftöverskott årligen ett enligt vissa av styrelsen föreslagna grunder beräknat belopp skulle avsättas till förnyelsefonden för återväxtkostnader, vilket belopp för år 1927 föreslagits till 3 miljoner kronor. Vid frågans behandling inför Kungl. Maj:t den 23 december 1926 har Kungl. Maj:t emellertid, såsom chefen för jordbruksdepartementet torde komma att senare i dag omförmäla, beslutat, vad angår år 1927, sådan jämkning beträffande dessa grunder, att avsättningen skulle belöpa sig till allenast 2.4 miljoner kronor. Vid sådant förhållande torde ett mot skillnaden

Inkomsterna.

i avsättning svarande belopp av 0.6 miljon kronor vara att påräkna för inleverering till statsverket under nästa budgetår utöver vad förut av domänstyrelsen beräknats. Med hänsynstagande härtill föreslår jag, att överskottet av statens domäner i budgetförslaget för 1927—1928 upptages med 7.6 miljoner kronor.

Vid bifall till mina nu gjorda beräkningar rörande överskotten av de affärsdrivande verken skulle ifrågavarande inkomsttitlar i det föreliggande

budgetförslaget upptagas med följande belopp:

Postverket, bevillning ............................................................................ 13,000,000

Telegrafverket ........................................................................................ 19,000,000

Statens järnvägar................................................................................... 38,000,000

Statens vattenfallsverk:

Statens kraftverk ............................................................ 17,230,000

Statens kanalverk........................................................... 270,000

Statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning............ — 17,500,000

Statens domäner........................................................................................ 7,600,000

Statens reproduktionsanstalt .......................................................... 30,000

Summa kronor 95,130,000.

Eiksräkenskapsverkets förslag till beräkning av inkomsten av statens aktier föranleder ingen erinran från min sida.

Inkomsttitlarna under statens aktier komma vid sådant förhållande att upptagas på följande sätt:

Utdelning i Luossavaara — Kiirunavaara aktiebolag:

Enligt 1907 års överenskommelse.................................... 2,650,000

Enligt 1908 års överenskommelse.................................... 642,500

Enligt 1913 års överenskommelse.................................... —

Enligt 1918 års överenskommelse.................................... 950,000 4,242,500

Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet ............................ 3,770,000

Summa kronor 8,012,500.

Inkomsterna av statens utlåningsfonder torde i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag böra upptagas med följande belopp:

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby ............ kronor

Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare .................................................................................... »

Allmänna järnvägslånefonden ................................................ »

Bibanelånefonden ........................................................................ »

Vattenkraftslånefonden................................................................ »

Allmänna byggnadslånefonden ................................................ »

120,000

1,300

1,700,000

350.000 17,000

32 Inkomsterna.

Luftfartslånefonden .................................................................... kronor 47,000

Fonden för räntefria studielån ............................................... » 5,000

Statens avdikningslånefond........................................................ » 500,000

Egnahemslånefonden.................................................................. » 5,500,000

Fiskerilånefonden ........................................................................ » 90,000

Dräneringsfonden ................................................................. » 100

Norrländska nyodlingsfonden.................................................... » 60,000

Jordförmedlingsfonden............................................................... » 50,000

Lånefonden för inköp av ädla avelsston................................ » 100

Täckdikningslånefonden ........................................................... » 120,000

Allmänna nyodlingsfonden........................................................ » 15,000

Norrländska andelsmejerifonden............................................... » 12,000

Kraftledningslånefonden ............................................................ » 625,000

Gödselvårdslånefonden ................................................................ » 40,000

Lånefonden för mindre linberedningsanstalter .................... » 4,400

Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostadsför-

bättringslånefond .................................................................... » 4,000

Lånefonden för inköp av renar................................................ » 100

Kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond....................... » 1,200

Hantverkslånefonden................................................................... » 11,000

Rederilånefonden ........................................................................ » 725,000

Torvindustrilånefonden............................................................... » 150,000

Summa kronor 10,320,200.

Å fonden för låneunderstöd torde i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag beräknas ett överskott av 330,850 kronor.

Ränteavkastningen av statsverkets fond av rusdrycksmedel, vilken allt fortfarande skall avsättas såsom kapitalökning å fonden, torde i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag böra beräknas till 3.1 miljoner kronor.

Andel i riksbankens vinst. Förste deputeraden i riksbanken har meddelat mig, att av 1926 års riksbanksvinst kan för riksstaten 1927—1928 tagas i anspråk ett belopp av 15.7 miljoner kronor, vilket med 0.3 miljon kronor understiger motsvarande siffra i riksstaten för det nu löpande budgetåret.

Riksräkenskapsverket, som i sin förslagsberäkning icke yttrat sig angående storleken av det belopp, som kunde antagas disponibelt för denna inkomsttitel, har däremot — i anslutning till vad budgetårskommittén i sådant avseende föreslagit — förordat en förändring rörande riksbanksvinstens uppförande i riksstaten, i syfte att sagda vinst skulle i riksstaten upptagas tidigare än nu är fallet.

Inkomsterna.

33 Redan i den kommitté, som förberedde 1911 års reform av riksstatens uppställning, hade denna fråga varit på tal. Riksstatskommittén hade visserligen icke föreslagit någon ändring i den förut tillämpade ordningen, men tvenne reservanter inom kommittén hade uttalat sig för, att riksbankens behållna vinst i sin helhet skulle tillföras statsverket och beräknas som en tillgång i riksstaten för det år, under vilket vinsten uppstode. Reservanterna hade såsom skäl för denna ändring bland annat framhållit, att med det sätt, på vilket riksbanksvinsten upptoges i riksstaten, dennas enhetlighet komme att brytas och att en finansplan, om den upptoge siffror som avsåge olika år, i viss mån förfelade sin uppgift.

De mot förändringen framförda konstitutionella betänkligheterna, att i riksbankslagen stadgades, att riksdagen äger förfoga över riksbankens »behållna årliga vinst», vilket stadgande syntes utesluta antecipation av vinsten, hade, enligt vad riksräkenskapsverket framhåller, budgetårskommittén ansett kunna undanröjas därigenom, att i riksstaten för ett visst budgetår skulle kunna uppföras riksbanksvinsten för det kalenderår, varunder riksstaten upprättades, alltså med ett på förhand beräknat belopp, varefter vid den nästpåföljande riksdagen, sedan bokslutet för riksbanken blivit färdigt, definitivt beslutades, huru stor del av vinsten skulle få för statsregleringen disponeras.

Med den av budgetårskommittén sålunda angivna anordningen syntes det riksräkenskapsverket, att nämnda konstitutionella betänkligheter vore helt undanröjda. Genom densamma skulle riksdagen nämligen sättas i tillfälle att, efter det vinsten blivit känd, besluta huru stor del därav skulle få användas för statsregleringen. Riksdagen hade alltså sin rätt oförkränkt att »förfoga över riksbankens behållna årliga vinst» i enlighet med riksbankslagens föreskrifter.

Riksräkenskapsverket har för den skull givit sin anslutning till budgetårskommitténs förslag och för sin del tillstyrkt, att den av kommittén förordade omläggningen i fråga om riksbanksvinstens behandling i budgethänseende genomföres. Då det kunde förutses, att svårigheter kunde möta att under ett enda budgetår tillhandahålla statsregleringen två års vinster, syntes övergången kunna göras så, att under budgetåret 1927 1928 upp-

toges hela vinsten för år 1926 och exempelvis en tredjedel av den beräknade vinsten för år 1927 och att på liknande sätt förfores, till dess att omläggningen blivit genomförd.

Ovedersägligt torde vara, att budgettekniska skäl tala för den av budgetårskommittén förordade och nu av riksräkenskapsverket tillstyrkta omläggningen. Å andra sidan kan ej förnekas, att, när på ifrågavarande punkt riksstatens inkomstsida räknar med redan vid budgetens uppgörande tillgängliga medel, detta utgör ett moment av inre styrka hos statsregleringen. Omläggningens genomförande i den ordning riksräkenskapsverket ifrågasatt skulle betyda, att för finansieringen av riksstaten för 1927—1928, liksom för var och en av Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt !

34 Inkomsterna.

de två därpå följande budgetårens riksstater, skulle stå till förfogande ett tillskott i inkomst, vilket med utgångspunkt från storleken av 1926 års riksbanksvinst kunde beräknas till något över 5 miljoner kronor. Utan att definitivt taga ställning till det sålunda upptagna spörsmålet angående sättet för beräkningen av ifrågavarande inkomsttitel har jag i allt fall icke ansett mig böra för närvarande föreslå ett förändrat beräkningssätt. Anledningen härtill har förnämligast varit, att riksstaten för budgetåret 1927— 1928 synts mig komma att i högre grad än som kan anses lämpligt uppbäras av tillfälliga inkomster, därest till de inkomster av dylik art, som för densamma beräknas tagna i anspråk dels genom tillgängliga anslagsreservationer till väsentligen högre belopp än normalt kan påräknas och dels till följd av inleverering tidigare än hittills av vattenfallsverkens driftöverskott, skulle läggas ytterligare en dylik avsevärd merinkomst.

Jag har därför å riksstatsförslagets inkomstsida uppfört andelen i riksbankens vinst med det belopp, som av riksbankens ledning beräknats vara för ändamålet tillgängligt vid utgången av år 1926, eller med 15.7 miljoner kronor.

I anspråk tagna kapitaltillgångar. Såsom jag förut anfört, har i budgetförslaget under rubriken »i anspråk tagna kapitaltillgångar» endast uppförts kapitaltillgångar uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel. Hithörande kapitaltillgångar hänföra sig dels till reservationer å anslag för verkliga utgifter och för kapitalökning, dels till återbetalningar från statens produktiva fonder.

Vad först angår reservationer å anslag för verkliga utgifter, kunna enligt från vederbörande departement och myndigheter inhämtade uppgifter för finansieringen av riksstaten för budgetåret 1927—1928 följande belopp tagas i anspråk:

, Justitiedepartementet:

T. 1919. H. B. 8. Ändringsarbeten vid Fårösund för upprättande därstädes av

en fångvårdsanstalt ............ 47,310: 9 o.

R. 1923—1924.

IV. 2. E. 4. R.1921. IV.2.E.5. T. 1918. IV. K. 1.

R. 1918. XIII. 7.

Försvarsdepartementet:

Nytt sjukhus för Upplands

artilleriregemente ............... 105,432: so

Nya sjukhus vid armén ........ 27,749:3 6

Kostnader för tryggande av rikets neutralitet under år

1918 ........................................ 3,453: 49

Verkstad jämte flygbåtsskjul m. m. vid Gustavsviks örlogsdepå ................................ 53,970: 17

190,605: 8 2.

Inkomsterna.

35 Socialdepartementet:

R. 1923—1924.

V. B. 25.

R. 1923—1924.

V. C. 22.

R. 1923—1924.

V. C. 23.

R. 1920. VI. F. 18.

R. 1918. VI. F. 31.

Vissa hygieniska anordningar vid statens tvångsarbetsan-

stalt å Svartsjö .................... 425: 4 2

Ombyggnad av värmeledningen för vissa paviljonger

vid Lunds hospital ............ 814: 8 9

Ny ekonomibyggnad och vissa påbyggnadsarbeten vid Göteborgs hospital....................... 56,282: —

Bostadshus för personal vid

Härnösands hospital ............ 446: 31

Vanföreanstalt i Sundsvall ■■ 75,000: —

132,968: 6 2.

Kommunikationsdepartementet:

R. Vi—3% 1923. Undersökningar m. m. av vissa

VI. B. 24. fiskehamnsanläggningar 135,000: —

R. 1921. VI. D. 11. Påbygggnad av fastigheterna Engelbrektsgatan nr 5 och

7 i Stockholm m. m. 129: — 135,129: —.

Finansdepartementet: '

R. 1925—1926. Mynt- och justeringsverkets

VII. B. 5. drift ....................................... 750,000: —

T. 1920. VII. B. 13. Upprätthållande av bank- och fondinspektionens verksamhet.................................. 24,020: 6 7 774,020:67.

Ecklesiastikdepartementet :

R. 1925—1926.

VIII. K. 12. R. 1923—1924.

VIII. E. 57. R. V,—:j% 1923. VIII. B. 28.

R. 1922. VIII. C. 8.

Statens biografbyrå ................

Lokaler för farmaceutiska

institutet ...............................

Naturhistoriska riksmuseet: Herbarieskåp m. m. för paleobotaniska- och arkego-

niatavdelningen ....................

Resestipendier åt prästmän

R. 1922. VIII. I. 24. Resestipendier åt lärare .................

folkskol-

R. 1922. VIII. I. 28. Resestipendier åt föreståndare m. fl. vid rikets abnormskolor in. in.

250,000: —

226:54

938: 70 3,300: —

900: —

400: -

36 Inkomsterna.

R. 1922. VIII. M. 14. Resestipendier åt journalister R. 1921. VIII. B. 17. Anordning och uppställning av vissa samlingar inom nationalmuseibyggnaden .... R. 1921. VIII. E. 71. Lunds universitet: Viss inredning i universitetsbiblioteket R. 1921. VIII. 1.14. Vissa planerings- och planteringsarbeten vid statens småskoleseminarium i Murjek R. 1918. VIII. G. 6. Anskaffande och revision av materiel för nykterhetsundervisningen ....................

3,500: —

311:is 1,102: 33

213:40

3,000: — 263,892:16.

Jordbruksdepartementet :

R. 1925—1926. Statens reproduktionsanstalt:

IX. L. 3. Nyanskaffning vid statens

reproduktionsanstalt ............

R. 1924—1925. Trädgårdskurs i Norrland ...

IX. D. 28.

R. 1921. IX. D. 10. Restaurationsbyggnad vid Al-

narp ........................................

R. 1921. IX. D. 30. Ändringsarbeten vid karantänsanstalten i Haparanda

för husdjur............................

T. 1921. IX. A. 2. Diverse utgifter vid centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet..........

R. 1920. IX. E. 13. Skogsodlingens befrämjande.. T. 1919. IX. A. 11. Mätningsinstrument åt täck-

dikningsförmän m. 11........

R. 1913. VII. 1. Skadestånd för förluster genom skogsbrand å Apertins och Ilbergsbyns hemmans marker

27,759: 43 536:90

18,914: 79

842: 75

2,190: 8 7 600: —

2,081: —

775:03

53,700: 77.

Handelsdepartementet:

R. 1921. X. D. 7. Åtgärder för torvtillgångarnas

tillgodogörande .................... 64,509: o 3

R. 1921. X. D. 16. Bidrag till anläggande av en kätting- och ankarprovnings-

anstalt ...................................■ 115,000: — 179,509: o3.

Summa kronor 1,777,136: 9 7.

Inkomsterna.

37 Vid uppförandet å riksstatens inkomstsida av summan av berörda reservationer bör öretalet bortfalla, i följd varav beloppet torde böra upptagas till 1,777,136 kronor.

Av reservationer å anslag för kapitalökning kunna, likaledes enligt från vederbörande departement och myndigheter inhämtade uppgifter, följande belopp tagas i anspråk:

R. 1922. I. E. 1. Jägmästarbostäder i vissa revir .................... 400,000

T. 1921. VI. 1. Bostadsbyggnad vid centralfryshuset i Hallsberg .................................................................. 75,000

R. 1922. HI. 6. Norrländska nyodlingsfonden ........................... 900,000

R. 1922. HI. 7. Allmänna nyodlingsfonden.................................... 900,000

R. 1921. H. 9. Lånefonden för inköp av ädla avelsston........... 360,000

Summa kronor 2,635,000.

Berörda summa, 2,635,000 kronor, torde böra uppföras i riksstaten.

Av rusdrycksmedelsfondens behållning har för ändamål, som av cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen komma att närmare angivas, tagits i anspråk ett belopp av 476,500 kronor.

Slutligen har under rubriken övriga fonder uppförts det av riksräkenskapsverket upptagna beloppet från allmänna byggnadslånefonden, 23,000 kronor.

I anspråk tagna kapitaltillgångar höra följaktligen å riksstaten för budgetåret 1927—1928 uppföras sålunda:

Reservationer å anslag för verkliga utgifter .................................... 1,777,136

Reservationer å anslag för kapitalökning............................................ 2,635,000

Statens produktiva fonder:

Statsverkets fond av rusdrycksmedel ................................ 476,500

Övriga fonder ........................................................................ 23,000 499,500

Summa kronor 4,911,636.

Lånemedel. Enligt den av mig förut omnämnda ändrade uppställningen av riksstaten, varigenom lånebudgeten skulle helt särskiljas från budgeten i övrigt, har å inkomstsidan i budgetförslaget under huvudrubriken »lånemedel» uppförts utom ny upplåning jämväl i anspråk tagna kapitaltillgångar uppkomna av lånemedel. Rubriken har sedan uppdelats i underrubrikerna »fasta lånemedel» och »tillfälliga lånemedel».

Under fasta lånemedel redovisas tre olika inkomsttitlar, nämligen i anspråk tagna reservationer, återbetalningar och ny upplåning.

38 Inkomsterna.

Vad först angår i anspråk tagna reservationer, kunna enligt från vederbörande departement och myndigheter inhämtade uppgifter för finansieringen av 1927—1928 års lånebudget följande till anslag för kapitalökning tidigare anvisade belopp tagas i anspråk:

Kommunikationsdepartementet:

R. 1923—1924. Husbyggnader.................................... 295,000

I. C. 3.

R. 1922. I. C. 3. Anläggningar vid kol- och vattenstationer ........................................ 400,000

R. 1922. 1. C. 9. Ny lokomotivstation vid Char-

lottenberg.................................... 540,000

R. 1922. I. C. 25. Inventarier ........................................ 4,000,000

R. 1921. I. C. 2. Ombyggnad av bangården vid

Storvik ........................................... 85,010

R. 1921. I. C. 3. Nya stationer och mötesplatser .... 41,283

R. 1921. I. C. 17. Telegraf- och sektionstelefonled-

ningar m. m. ............................ 33,049

R. 1921. I. E. 1. Bostadshus för tjänstemän vid

postverket, telegrafverket samt statens järnvägar och vatten-

fallsverk ................................ 2,641,648

T. 1920. XII. C. 18. Konjunkturtillägg till vissa före år 1918 beviljade anslag till nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade järnvägar .... 150,658 8,186,648

Jordbruksdepartementet:

R. 1922. III. 5. Fiskerilånefonden............................................... 600,000

Handelsdepartementet:

R. 1919. XVII. 4. Torvindustrilånefonden ................................... 2,000,000

Summa kronor 10,786,648.

Beträffande de nio förstnämnda av förestående inkomstbelopp tillåter jag mig hänvisa till vad chefen för kommunikationsdepartementet senare i dag vid anmälan av frågor om utgifter för kapitalökning kommer att anföra.

I avseende å fiskerilånefonden har riksräkenskapsverket ansett, att den förefintliga anslagsreservationen å 0.8 miljon kronor borde kunna disponeras för lånebudgetens finansiering. Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet har jag funnit mig böra tillstyrka, att ett belopp av endast

0.6 miljon kronor av omförmälda fond tages i anspråk.

Vad torvindustrilånefonden angår har riksräkenskapsverket föreslagit, att av den förefintliga reservationen å 3.2 miljoner kronor ett belopp av 2.5 miljoner kronor såsom för sitt tidigare ändamål icke vidare behövligt skulle

Inkomsterna.

tagas i anspråk för budgeten. Enligt vad jag inhämtat pågår inom handelsdepartementet undersökning, huruvida icke ifrågavarande fond och nuyarande manufakturförlagslåne fonden lämpligen borde sammanslås till en ny fond, vars ändamål skulle vara att stödja de grenar av näringslivet, som nu tillgodoses av de båda fonderna. I avvaktan å resultatet av denna utredning har jag i samråd med chefen för nämnda departement ansett, att för närvarande icke mera än 2 miljoner kronor av torvindustrilånefonden bör disponeras för budgeten.

Av återbetalningar kunna enligt från kommunikationsdepartementet och riksgäldskontoret inhämtade uppgifter följande belopp tagas i anspråk: Radiostation för trafik med Amerikas förenta stater 500,000

Markförvärv för nya bangårdsanordningar m. m. i Göteborg ............................................................................................ 392,000

Inköp och bebyggande av fastigheter.................................... 16,908 908,908

Statens järnvägar .................................................................................... 782,180

Allmänna järnvägslånefonden ................................................................ 925,000

Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare 50,000

Summa kronor 2,666,088.

Beträffande de fyra förstnämnda av förestående inkomstbelopp tillåter jag mig hänvisa till vad chefen för kommunikationsdepartementet senare i dag vid anmälan av frågor om utgifter för kapitalökning kommer att anföra.

Vad angår återbetalningarna å allmänna järnvägslånefonden och å lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare har jag i riksstatsförslaget såsom återbetalningar av fasta lånemedel upptagit angivna inkomstbelopp i enlighet med riksgäldskontorets förslag.

Summan av i anspråk tagna reservationer och återbetalningar uppgår

alltså till 13,452,736 kronor. För utgifter för kapitalökning att utgå av fasta lånemedel hava å lånebudgetens utgiftssida upptagits anslag om sammanlagt 26,557,680 kronor. Skillnaden mellan sistnämnda och förstberörda belopp, 13,104,944 kronor, utvisar sålunda den erforderliga nya upplåningen av fasta lånemedel.

Inkomsterna av fasta lånemedel skulle sålunda uppföras med följande belopp:

I anspråk tagna reservationer ............................................................ 10,786,648

Återbetalningar ....................................................................................... 2,666,088

Ny upplåning........................................................................................... 13,104,944

Summa kronor 26,557,680.

Under rubriken tillfälliga lånemedel redovisas två inkomsttitlar, nämligen återbetalningar och ny upplåning.

Beträffande återbetalningar av vissa av tillfälliga lånemedel anvisade

Hemställan.

40 Inkomsterna.

anslag kommer jag vid behandlingen av frågor om utgifter för kapitalökning att göra hemställan om uppförande å budgetens utgiftssida av erforderliga anslag. Jag får nu föreslå upptagande å inkomstsidan av belopp, motsvarande dessa anslag, i den mån desamma böra bestridas av lånemedel,

nämligen:

Återbetalning av under fjärde huvudtiteln å tilläggsstaten för år 1918 anvisat anslag till täckande av förskjutna kostnader för vissa i samband med 1914 års härordning beslutade byggnadsföretag vid armén .................................................................... 46,138

Återbetalning av under titeln »Statens utlåningsfonder» anvisade

och till täckdikningslånefonden överförda anslag .................... 5,000,000

Återbetalning av under titeln »Låneunderstöd» anvisade anslag:

Å tilläggsstaten för år 1919:

Lån till Svenska diakonissällskapet för uppförande å Viebäck av ett fjärde skyddshem för minderåriga kvinnliga

förbrytare ................................................................................... 26,000

Å tilläggsstaten för år 1921:

Lån till allmänna barnhuset i Stockholm................................ 740,000

Å riksstaten för budgetåret 1923—1924:

Tillfällig försträckning till fullbordande av akademiska sjukhusets i Uppsala ny- och ombyggnad.................................... 600,000

Återbetalning av under titeln »Förlag till statsverket» å tilläggsstaten för år 1918 anvisat anslag till täckande av förskjutna

kostnader för anskaffande av vissa slag av förnödenheter........ 343,061

Återbetalning av under titeln »Varukredit» å tilläggsstaten för år 1921 anvisat anslag till varukredit åt vissa nödlidande länder 492,835

Summa kronor 7,248,034.

Någon tillfällig ny upplåning har icke visat sig erforderlig.

Tillfälliga lånemedel skulle alltså upptagas på följande sätt:

Återbetalningar .................................................... 7,248,034

Ny upplåning........................................................ —

Summa kronör 7,248,034.

Riksräkenskapsverkets åberopade skrivelser den 9 och den 14 december 1926 ävensom fullmäktiges i riksgäldskontoret skrivelse den 4 november 1926 torde få såsom bilagor II, III och IV fogas vid dagens statsrådsprotokoll.

Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels besluta, att inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1927 skall utgå med 160 procent av de i 19 § i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt stadgade grundbelopp,

dels ock upptaga inkomsterna å riksstaten för budgetåret 1927—1928 enligt följande

Inkomsterna.

41 Specifikation av statens inkomster.

A. Egentliga statsinkomster.

I. Skatter:

1. Mantalspenningar....................... -980,000

2. Prästerskapets till statsverket indragna tionde . . 2,493,000

3. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

a. Inkomst- och förmögenhetsskatt,

bevillning ............... 147,000,000

b. Bevillning av fast egendom samt

av inkomst, bevillning....... 3,750,000

c. Bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rätligheter, bevillning ................... 500,000

d. Stämpelmedel, bevillning ..... 48,000,000

e. Lastpenningar, bevillning..... 700,000 199,950,000

4. Automobilskattemedel, bevillning............ 28,000,000

5. Tullar och acciser:

a. Tullmedel, bevillning........ 124,000,000

b. Sockerskatt, bevillning........ 16,200,000

c. Tobaksskatt, bevillning....... 61,000,000

d. Brännvinstillverk-

ningsskatt, bevillning 16,000,000

e. Rusdrycksförsälj-

ningsmedel: aa. Partihandelsbolag ..... 4,000,000

bb. Detaljhandelsbolag..... 17,500,000

f. Omsättnings- och ut-

skänkningsskatt å spritdrycker, bevillning .......... 36,000,000

g. Maltskatt, bevillning . 17,000,000 90,500,000 291,700,000 II.

Kronor

II. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter ................... 25,000|

2. Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkrings-

anstalten........................... 640,000

3. Avgifter för registrering av automobiler...... 650,000

4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård

slående egendomar.................... 410,000

5. Inkomst av myntning och justering ......... 534,000

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt.

523,123,000

42 Inkomsterna.

6. Bidrag till bankinspektionen..............

7. Bidrag till fondinspektionen ..............

8. Bidrag för tillsyn över sparbankerna........

9. Kontrollstämpelmedel...................

10. Avgifter för kontroll å handeln med skattefri sprit

11. Terminsavgifter från läroverken...........

12. Avgifter för granskning av biograf bilder.....

13. Totalisatormedel.......................

14. Inkomster av statens lagerhus och fryshus . . .

15. Inkomster av statens centrala frökontrollanstalt

16. Fyr- och båkmedel ....................

17. Lotspenningar........................

18. Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter

19. Bidrag till försäkringsinspektionen..........

20. Inkomster av statens provningsanstalt.......

110,000

66,500

90.000 173,500

2.700.000 1,050,700

131,700

250.000 Kronor

11,301,400

III. Diverse inkomster.............................

Säger för egentliga statsinkomster 537,924,400 kronor.

3,500,000

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

I. Statens affärsverksamhet (överskott):

1. Postverket, bevillning...................

2. Telegrafverket........................

3. Statens järnvägar......................

4. Statens vattenfallsverk:

a. Statens kraftverk.......... 17,230,000

b. Statens kanalverk.......... 270,000

c. Statens vattenfallsverks fastig-

hetsförvaltning ........... —

5. Statens domäner.......................

6. Statens reproduktionsanstalt..............

II. Statens aktier:

1. Utdelning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag:

a. Enligt 1907 års överenskommelse 2,650,000

b. Enligt 1908 års överenskommelse 642,500

c. Enligt 1913 års överenskommelse —

d. Enligt 1918 års överenskommelse 950,000 4,242,500

2. Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet 3,770,000

III. Statens utlånings fonder (överskott):

1. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby 120,000

2. Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten

bland stenarbetare..................... 1,300

3. Allmänna järnvägslånefonden.............. 1,700,000

4. Bibanelånefonden....................... 172,000

5. Vattenkraftslånefonden................... 350,000

6. Allmänna byggnadslånefonden.............. 17,000

7. Luftfartslånefonden..................... 47,000

13.000. 000

19.000. 000

38.000. 000

17,500,000

7,600,000

30,000

95,130,000

8,012,500

Inkomsterna.

43 Kronor

8. Fonden för räntefria studielån............. 5,000

9. Statens avdikningslånefond................ 500,000;

10. Egnahemslånefonden..................... 5,500,000

11. Fiskerilånefonden....................... 90,000

12. Dräneringsfonden....................... 100

13. Norrländska nyodlingsfonden............... 60,000

14. Jordförmedlingsfonden ................... 50,000

15. Lånefonden för inköp av ädla avelsston...... 100

16. Täckdikningslånefonden................... 120,000

17. Allmänna nyodlingsfonden................. 15,000

18. Norrländska andelsmejerifonden............. 12,000

19. Kraflledningslånefonden................... 625,000

20. Gödselvårdslånefonden................... 40,000

21. Lånefonden för mindre linberedningsanstalter. . . 4,400

22. Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bo-

stadsförbättringslånefond................ 4,000

23. Lånefonden för inköp av renar............. 100

24. Kolonisternas krealurs- och redskapslånefond . . 1,200

25. Hantverkslånefonden..................... 11,000

26. Rederilånefonden....................... 725,000

27. Torvindustrilånefonden................... 150,000 10,320,200

IV. Fonden för låneunderstöd (överskott)..................... __ 330,850

V. Statsverkets fond av rusdrycksmedel (överskott)............. 3,100,000

Säger för inkomster av statens produktiva fonder 116,893,550 kronor.

C. Andel i riksbankens vinst..............

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

1. Reservationer å anslag för verkliga utgifter........ 1,777,136

2. Reservationer å anslag för kapitalökning.......... 2,635,000

3. Statens produktiva fonder:

a. Statsverkets fond av rusdrycksmedel . . . 476,500

b. Övriga fonder.................... 23,000 499,500

E. Lånemedel.

I. Fasta lånemedel:

15,700,000

4,911,636

1. I anspråk tagna reservationer

2. Återbetalningar..........

3. Ny upplåning........... II.

10,786,648

2,666,088

13,104,944

26,557,680

II. Tillfälliga lånemedel:

1. Återbetalningar........................

2. Ny upplåning.........................

Säger för lånemedel 33,805,714 kronor.

7,248,034

Summa

7,248,034

44 Inkomsterna.

De av departementschefen sålunda i avseende å beräkningen av statens i det föregående omförmälda inkomster och därmed sammanhängande ämnen gjorda hemställanden och förslag, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet]: Svante Ericsson.

Inkomsterna.

45 Bilaga 1.

Beräkningar angående 1927 års skattetaxeringar.

(Milj. kronor.)

1 Det procenttal av grundbeloppet, efter vilket skatten beräknas skola utgå, har upptagits till 160.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 1

Bilaga. IL

Till KONUNGEN.

Enligt den för riksräkenskapsverket gällande instruktionen åligger det detta ämbetsverk att senast den 9 i denna månad till Kungl. Maj:t avlämna förslag till beräknandet av statsverkets inkomster vid nästföljande Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 1

2 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

statsreglering ävensom upplysningar rörande förhållanden i övrigt av beskaffenhet att höra hringas till Kungl. Maj:ts kännedom i och för uppgörande av proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov.

Härvid torde ämbetsverket till en början höra i korthet erinra om utfallet av den senast genomförda statsregleringen.

Budgetredovisningen för budgetåret 1925/26 utvisar en brist utöver överskott av 7.69 miljoner kronor. Å de kassafonden påverkande inkomsttitlarna hava uppstått överskott med tillsammans 22.36 miljoner kronor samt brister med tillhopa 12.46 miljoner kronor. Å motsvarande utgiftsanslag redovisas besparingar å sammanlagt ll.ie miljoner kronor och brister å tillhopa 28.75 miljoner kronor.

Inkomstöverskotten härleda sig väsentligen från inkomst- och förmögenhetsskatten (10.13 miljoner kronor) och titeln diverse inkomster (5.62 miljoner kronor). Av bristerna å inkomstsidan faller större delen på tullmedlen (8.49 miljoner kronor). Vad angår besparingarna å de utgiftsanslag, vilkas behållningar och brister regleras genom kassafonden, äro dessa utslagna på ett stort antal titlar. Bristerna äro däremot till stor del koncentrerade till ett fåtal anslag. Ej mindre än 20.4 miljoner kronor härröra från 13 anslag, vilka var för sig överskridits med mer än 0.5 miljon kronor. Det torde dock höra nämnas, att nionde huvudtitelns anslag till förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren ensamt överskridits med 6.02 miljoner kronor.

Bland de inkomsttitlar, som direkt korrespondera med utgiftsanslag, utvisa automohilskattemedlen en avsevärd behållning (6.97 miljoner kronor), som tillförts vederbörande anslag under sjätte huvudtiteln. Vidare hava rusdrycksmedelstitlarna tillfört statsverkets fond av rusdrycksmedel ett stort opåräknat tillskott (6.2 miljoner kronor).

Med hänsyn till den ämbetsverket nu föreliggande uppgiften är det även av intresse att göra en jämförelse mellan statsinkomsterna under de båda sistförflutna budgetåren. Inkomst- och förmögenhetsskatten utvisar en ökning från budgetåret 1924/25 till budgetåret 1925/26 av 6.49 miljoner kronor, trots sänkning av grundtalet med 5 enheter. Stämpelmedlen hava däremot sjunkit med 2.04 miljoner kronor. Automohilskattemedlen, som före budgetåret 1925/26 ej upptagits i riksstaten, utvisa en stegring i förhållande till föregående räkenskapsår av 3.05 miljoner kronor. Tullmedlen åter förete en nedgång på 15.49 miljoner kronor, vilken framför allt beror på det minskade behovet av spannmålsimport men även på vissa traktatförhållanden. Konsumtionsskatterna visa utslag i olika riktningar. Sålunda har sockerskatten givit minskad avkastning — vilket sammanhänger med nedsättning i skattesatserna —, medan mindre ökningar äro att anteckna för rusdrycksmedelsinkomsterna med undantag för omsättnings- och utskänkningsskatten, vilken sistnämnda skatt något nedgått. Tobaksskattens avkastning har åter ökats. — Utdelningen från aktiebolaget Svenska

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 3

tobaksmonopolet har däremot på grund av ändrade grunder för uttagandet av statens inkomster å tobaksförbrukningen nedgått på sätt i riksstaten förutsatts.

Avkastningen från affärsverken har sammanlagt stigit med 6.07 miljoner kronor. Det inlevererade överskottet har för statens järnvägar ökats med 4.89 miljoner kronor. I övrigt äro förändringarna av mindre storlek, med ökning för vattenfalls- och domänverken men nedgång för post- och telegrafverken. Beträffande post-, vattenfalls- och domänverken sammanfalla för ifrågavarande budgetår de inlevererade beloppen med verkens bokföringsmässiga överskott för det närmast förflutna kalenderåret. Endast beträffande telegrafverket och statens järnvägar hava alltså inkomstförhållandena under år 1926 övat inverkan på inlevereringen från affärsverken under budgetåret 1925/26.

Beträffande övriga, förut ej nämnda inkomstkategorier hava ej inträffat några förändringar av betydelse att böra i detta sammanhang särskilt beröras.

Innan ämbetsverket övergår till bedömande av konjunkturförhållandena under innevarande år och för den närmaste framtiden, torde böra erinras om årets taxeringsresultat i jämförelse med föregående års. Det till inkomst- och förmögenhetsskatt (utom B-skatt) beskattningsbara beloppet har stigit för såväl enskilda som aktiebolag m. fl. skattskyldiga. Medan den sammanlagda siffran härför vid 1924 års taxering var 2,065.g miljoner kronor, har den mellan de två senaste taxeringarna vuxit från 2,191.9 till 2,285.7 miljoner kronor. Stegringen har dock som synes varit mindre stark vid årets taxering än vid fjolårets.

Vad härefter angår konjunkturläget under år 1926, torde man för detta år i stort sett kunna räkna med en fortsatt utveckling till det bättre. Den samlade industriella produktionen synes av tillgängliga uppgifter att döma hava att uppvisa stegring, om än måhända ej fullt lika stor som från 1924 till 1925. Under senare hälften av år 1926 har den engelska kolstrejken övat inverkan på förhållandena i vårt land, vilken dock ej varit enhetlig utan gått i olika riktningar.

Arbetslösheten, som tidigare under året hållit sig på ungefär samma nivå som under fjolåret, har på sistone ökats. Det till arbetslöshetskommissionen rapporterade antalet hjälpbehövande arbetare var vid början av november 1926 omkring 15,500 mot 13,150 vid samma tidpunkt i fjol. Arbetstillgången inom viktigare industrigrupper torde dock vara att anse såsom något mer än medelgod och endast obetydligt lägre än för motsvarande tid i fjol. Vid bedömandet' av dessa förhållanden är att märka, att under 1926 sysselsättning skolat beredas en ökad befolkningsmängd.

Betydande framsteg äro att anteckna för flera viktiga produktionsgrenar. Detta gäller särskilt pappersmassa- och papperstillverkningarna. Beträffande den egentliga trävarumarknaden har läget varit genomgående sämre än under föregående år till på sista tiden, då en förbättring inträtt.

4 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

Malmbrytningen har nedgått, men även här har förbättring ägt rum under oktober månad. Vad järnhanteringen angår, har produktionen efter ett svagare första halvår under tredje kvartalet visat stegring, även i jämförelse med samma tid i fjol. För den mekaniska verkstadsindustrien synas förhållandena hava ställt sig ganska olika. Vissa på stora artiklar inriktade företag synas hava att inregistrera en förmånlig utveckling. Textilindustriens läge har förbättrats. Den grafiska liksom den kemisk-tekniska industrien har arbetat under gynnsamma förutsättningar. För tändsticksindustrien hava dock vissa inskränkningar i arbetstiden under senare halvåret måst göras. Tändsticksexporten har likväl hittills sammanlagt varit större under 1926 än under motsvarande tid 1925. Byggnadsverksamheten företer för 1926 fortsatt uppsving, dock väsentligen koncentrerat till huvudstaden.

Jordbruket utvisar för 1926 sämre skörderesultat än för fjolåret, men torde skörden i allt fall kunna betraktas såsom mer än medelgod. Till följd av att sockerbetsodlingen i stor utsträckning nedlagts, har soekerbetsskörden stannat vid ungefär tiondedelen av tidigare års siffror.

Värdesiffrorna för utrikeshandeln under tiden januari—oktober innebära en stegring av importen från 1,167.7 miljoner kronor 1925 till 1,202.8 miljoner kronor 1926 samt av exporten från 1,112.4 till 1,126 miljoner kronor.

Sjöfarten har på grund av den engelska kolstrejken blivit något hämmad, vilket dock ur inkomstsynpunkt motvägts av stegrade frakter. Det lastade tonnaget fartyg har väl under de tre första kvartalen 1926 i jämförelse med 1925 visat ej oväsentlig ökning för ankomna fartyg, men samtidigt har en något större minskning ägt rum för avgångna fartyg. Sjöfarten torde emellertid komma att under innevarande år fortgå längre än vanligt.

Vad angår varuomsättningen inom landet, har för månaderna januari— september den sammanlagda godsmängden å statens järnvägar ökats från

11.85 miljoner ton år 1925 till 12.25 miljoner ton år 1926. För de enskilda järnvägarna torde utvecklingen ej vara fullt lika gynnsam. I detta sammanhang bör emellertid tagas i betraktande, att automobiltransporterna av allt att döma varit stadda i en fortgående stegring.

De ekonomiska förhållandena under år 1926 äro direkt grundläggande för den största inkomsttiteln, inkomst- och förmögenhetsskatten, å riksstaten för budgetåret 1927/28. På samma sätt förhåller det sig beträffande andelen i riksbanksvinsten. Indirekt bliva emellertid konjunkturerna även under 1925 av betydelse för sagda skatt, i den mån nämligen utdelningarna under 1926 å bolagens aktier hänföra sig till den av bolagen utövade verksamheten under 1925.

Det i stort sett förbättrade ekonomiska läget under 1926 har enligt vad som framgått av uttalanden, vilka gjorts av på ifrågavarande område sakkunniga personer och vilka kommit till riksräkeniskapsverkets känne-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 5

dom, skapat en viss allmän tillförsikt En ökad köplust lärer sålunda på sista tiden gjort sig gällande, bland annat ifråga om anskaffningar av maskiner m. m. för jordbrukets behov. Nu berörda omständigheter äro givetvis av vikt, då det gäller att bedöma utsikterna för framtiden, i den mån denna är av betydelse för statsinkomsterna under den nu förestående statsregleringsperioden, d. v. s. år 1927 och de första månaderna av år 1928.

Såvitt nu kan skönjas föreligger icke någon särskild anledning antaga, att det ekonomiska framåtskridande, som fortgått efter år 1923, skall avbrytas under nästkommande år. Någon högkonjunktur i äldre mening med därav följande överproduktion torde utom rent undantagsvis icke hava förekommit. I stället har utvecklingen i stort sett under de senaste åren gått tämligen jämnt och med jämförelsevis små steg. Fördenskull synes det ej vara alltför optimistiskt att räkna med en fortsatt utveckling till det bättre. Stor betydelse för vår exportindustri under den kommande tiden torde få tillskrivas den allt allmännare valutastabiliseringen inom Europa. Ett förhållande som emellertid i detta sammanhang bör beaktas är, att i Nordamerikas förenta stater under senaste månaderna en viss konjunkturavmattning inträtt. Om längden av ett dylikt nedgångsskede och dess verkan på de ekonomiska förhållandena i Europa är givetvis ej möjligt att döma, men dess inträde utgör likväl anledning att ej fästa allt för långt gående förhoppningar vid den framtida konjunkturutvecklingen.

Den ovan antydda allmänna uppfattningen rörande det ekonomiska läget under den närmaste framtiden synes väsentligen sammanfalla med de utgångspunkter, från vilka de affärsdrivande verkens styrelser i sina inkomstberäkningar utgått, även om de ej direkt givit uttryck däråt.

Innan riksräkenskapsverket övergår till behandlingen av de olika inkomsttitlarna, vill ämbetsverket framhålla, att ämbetsverket ansett sig böra söka genomföra beräkningarna så nära som möjligt i anslutning till vad som i verkligheten kan antagas komma att inflyta och följaktligen utan någon avsiktlig säkerhetsmarginal. Riksräkenskapsverket bar sålunda väsentligen tillämpat samma princip för inkomsttitlarnas upptagande i riksstaten, som låg till grund för inkomstberäkningen i årets statsverksproposition. Om emellertid inkomsterna beräknas på sådant sätt, är det enligt riksräkenskapsverkets åsikt också ofrånkomligt, att utgiftsanslagen upptagas med fullt tillräckliga belopp, så att ej någon medveten belastning av kassafonden uppkommer. Att i sistnämnda avseende åtskilligt är att rätta framgår av de ovan anförda siffrorna från budgetredovisningen för det senast tilländalupna finansåret. Därest ej nu berörda grundsats med avseende å förslagsanslagens beräknande i den kommande riksstaten genomföres, bör givetvis en motsvarande säkerhetsmarginal iakttagas beträffande inkomsttitlarna.

6 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

Riksräkenskapsverkets förslag till inkomstberäkning för budgetåret 1927/28 äro sammanfattade i bifogade tabell A.

Riksräkenskaps verket övergår härefter till beräkningen av de särskilda inkomsttitlarna. '

A. Egentliga statsinkomster.

I. Skatter.

Mantalspenningar. Denna inkomsttitel bär i riksstaten och budgetredovisningen för de senaste budgetåren beräknats till, respektive redovisats med följande belopp: I

I underdånig skrivelse den 21 sistlidna september bar kammarkollegium föreslagit, att det i riksstaten upptagna förslagsanslaget till ersättning för prästerskapets tionde måtte för budgetåret 1927/28 bestämmas till 4,520,500 kronor och det bland inkomsterna under förevarande inkomsttitel upptagna belopp samtidigt fastställas till i runt tal 2,493,000 kronor.

Sistnämnda belopp bar erhållits genom uträkning enligt föreskrifterna i 5 § av lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 25) om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför, yari stadgas att de till statsverket indragna avgifter skola under loppet av tjugo ecklesiastikår, räknade för varje pastorat från och med det år, då indragningen där vidtager, avskrivas i sådan ordning, att av den summa, kammarkollegium enligt 3 § ,i lagen fastställt, inom vederbörande försam-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 7

lin g till statsverket årligen erläggas under de första tio åren sextio procent, under därpå följande fem år fyrtio procent och under de sista fem åren tjugo procent, varefter från och med det tjuguförsta året återstoden eftergives. Vad av den för en församling fastställda avgiftssumma enligt sålunda stadgade grunder icke den 30 april 1944 förfallit till betalning skall omedelbart avskrivas.

Riksräkenskapsverket har icke funnit skäl att frångå den av kammarkollegium för budgetåret 1927/28 beräknade uppbörden, 2,493,000 kronor.

Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning.

Enligt förordningen den 14 maj 1926 (nr 126) om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt skall den hittillsvarande B-ska t ten å aktiebolag m. fl. upphöra från och med 1927.1 följd härav bör i riksstaten för budgetåret 1927/28 hela uppbörden av inkomst- och förmögenhetsskatten upptagas under en titel. I det följande behandlar riksräkenskapsverket B-skatten endast i fråga om restitutioner.

De beräknade och behållna beloppen å titeln »Skatt å inkomst och förmögenhet» hava utgjort:

Beräknad Behållen Överinkomst inkomst skott

kronor kronor kronor

Budgetåret 1923 24 ................ 124,000,000 135,718,956 11,718,956

» 1924/25 ................ 133,000,000 138,514,666 5,514,666

» 1925/26 ................ 137,000,000 144,265,840 7,265,840

» 1926/27 ................ 139,000,000 —

Efter framställning av riksräkenskapsverket har statistiska centralbyrån på grundval av de till centralbyrån inkomna uppgifterna angående 1926 års skatteiaxeringar överlämnat den härvid såsom bilaga B fogade sammanställningen. Denna är enligt vad centralbyrån meddelat utarbetad efter i huvudsak samma grunder som den vid innevarande års statsverksproposition fogade tabellen »Beräkningar angående 1925 års skattetaxeringar» (Inkomsterna, bilaga II, tabell A). Med stöd av de senaste årens uppbördsresultat har emellertid centralbyrån ansett sig kunna räkna med att den under budgetåret 1927/28 behållna inkomsten av inkomst- och förmögenskatten för enskilda och A-skatten för bolagen kommer att uppgå till 96 procent av motsvarande enligt 1926 års taxeringssammandrag beräknade, skattebelopp.

Med utgångspunkt från de i statistiska centralbyråns sammanställning förekommande posterna rörande 1926 års taxering, bär riksräkenskapsverket beräknat det antagliga resultatet av 1927 års taxeringar. Till grund för dessa komma såsom regel att ligga 1926 års inkomstförhållanden.

Beträffande inkomsten av jordbruksfastighet har riksräkenskapsverket utgått från att denna ökats även under 1926. Visserligen har skörden un-

8 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

der detta år icke varit fullt så god som under 1925. Sistnämnda års exceptionellt goda skörd måste emellertid antagas hava påverkat jordbrukarnas inkomstförhållanden under 1926, så att eu om än mindre stegring av siffran för enskildas inkomst av jordbruk får anses motiverad. Medan vid senaste taxeringen denna inkomstpost ökats från 381.3 till 403.2 miljoner kronor, föreslår riksräkenskapsverket nu endast höjning till 415 miljoner kronor. Beträffande aktiebolagens jämförelsevis mindre betydande inkomst av jordbruksfastighet synes knappast föreligga skål till ändring i den senaste siffran.

Med hänsyn bland annat till de sista årens livliga byggnadsverksamhet lärer även inkomsten av annan fastighet än jordbruksfastighet hava ökats under 1926. Riksräkenskapsverket förordar en höjning för enskilda från 144 till 150 miljoner kronor och för bolag från 63.6 till 68 miljoner kronor.

Inkomsten av kapital har tvivels utan ökats sedan fjolåret, främst på den grund att utdelningen å aktier under året i regel varit högre än föregående år. Ökningen i kapitalinkomsten har riksräkenskapsverket beräknat från 393.2 till 410 miljoner kronor för enskilda samt från 40 till 42 miljoner kronor för bolag.

Inkomsten av arbetsanställning har riksräkenskapsverket antagit bliva höjd med ungefär samma belopp som från fjolårets till innevarande års taxering.

Beträffande inkomsten av rörelse eller yrke anser riksräkenskapsverket, i anslutning till de inledningsvis framhållna allmänna synpunkterna, att denna inkomstpost bör avsevärt höjas, dock ej fullt i samma utsträckning som årets taxeringsresultat i förhållande till fjolårets, ökningen synes emellertid väsentligen koncentreras på bolagen, för vilka siffran föreslås höjd från 372.4 till 390 miljoner kronor, medan för enskilda endast en jamning beräknas till 490 miljoner kronor.

Förberörda inkomstkällor, som i statistiska centralbyråns sammanställning av 1926 års taxeringar upptagits med ett sammanlagt belopp av 5,398.» miljoner kronor, därav 4,890.» miljoner för enskilda och 508 miljoner för aktiebolag m. fl., skulle i enlighet med vad här ovan beräknats för 1927 höjas till respektive 5,537, 5,005 och 532 miljoner kronor.

I fråga om avdragsposterna har beloppet för sådana avdrag, som omförmälas ii 11 § 2 mom. 4:o) bevillningsförordningen — d. v. s. för ränta å gäld, förlust å viss inkomstkälla, periodiskt understöd, försäkringspremier m. m. — av riksräkenskapsverket höjte från 238.2 miljoner till 245 miljoner kronor. Avdragen för kommunalutskylder hava i enlighet med en av statistiska centralbyrån verkställd beräkning uppskattats till 320 miljoner kronor. Övriga vid bevillningstaxeringen ej åtnjutna avdrag, <L v. s, för värdeminskning å byggnader, vissa förluster m. m., hava beräknats till samma belopp som för 1926 eller 40 miljoner kronor.

De enskildas förmögenhet lärer få antagas hava under året något ökats.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 9

Riksräkenskapsverket har beräknat sextjondedelen av den taxerade förmögenheten till 250 miljoner kronor mot 247 miljoner kronor innevarande år.

Det till inkomst- och förmögenheliaskatt taxerade beloppet har i enlighet med förestående beräkningar av riksräkenskapsverket uppskattats för enskilda till 4,708 miljoner kronor samt för aktiebolag m. fl. till 474 miljoner kronor eller tillsammans 5,182 miljoner kronor. Från det niu angivna beloppet för enskilda skattskyldiga skola avgå orts- och fam.iljeavdrag, vilka avdrag av statistiska centralbyrån beräknats till omkring 60 procent å det för enskilda taxerade beloppet. I anslutning härtill hava de beskattningsbara beloppen vid 1927 års taxering beräknats till 1,884 miljoner kronor för enskilda skattskyldiga och till 474 miljoner kronor för aktiebolag m. fl. eller tillsammans till 2,358 miljoner kronor.

En jämförelse mellan taxeringsresultatet för 1926 och de av riksräkenskapsverket verkställda taxeringsberäkningama för 1927 ter sig sålunda:

1926 1927

kronor kronor

Inkomst av fast egendom ................................................... 642.8 665

» » kapital ................................................................ 433.2 452

» » arbetsanställning m. m. ............................... 3,461.4 3,540

» » rörelse eller yrke eller eljest .................... 861.5 880

Summa uppskattad inkomst 5,398.9 5,537

Avdrag .................................................................................. 578.2 605

Återstod 4,820.7 4,932

V60 av den taxerade förmögenheten.................................... 247.0 250

Till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp........ 5,067.7 5,182

Utnyttjade orts- och familjeavdrag .................................... 2,782.0 2,824

Beskattningsbart belopp ........................................................ 2,285.7 2,358

Därav:

a) Enskilda skattskyldiga .................................................... 1,833.4 1,884

b) Aktiebolag m. fl................................................................ 452.3 474

M odolska t tep ro cell ten har år 1926 för enskilda skattskyldiga uppgått till 5.88 procent och för aktiebolag m. fl. till 8.98 procent. Under förutsättning att det procenttal av grundbeloppet, med vilket skatten skall uttagas, förblir oförändrat, torde även för 1927 års taxering kunna antagas, att skatten kommer att i medeltal utgå efter samma procenttal.

Med nu angivna procentsatser skulle den debiterade skatten för år 1927 uppgå till 110.8 miljoner för enskilda och 42.6 miljoner för aktiebolag m. fl. eller alltså sammanlagt till 153.4 miljoner kronor. Den behållna inkomsten av skatten för budgetåret 1927/28 anser riksräkenskapsverket med stöd av budgetutfallet å titeln under de senaste åren böra beräknas till 96 procent

10 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

arv sistnämnda belopp, vilket utgör 147.26 miljoner kronor. Emellertid tbrde vid beräknandet av den behållna inkomsten hänsyn även böra tagas till restitutioner å B-skatten å aktiebolag m. fl.

Såsom ovan berörts iskall enligt förordningen den 14 maj 1926 (nr 126) om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstooh förmögenhetsskatt B-skatten upphöra från och med 1927. Restitution av dylik skatt må emellertid ifrågakomma jämväl efter nämnda dag enligt de närmare bestämmelser, som angivas i förordningen.

Restitutioner å piksstatstitlar, som äno upptagna i löpande års riksstat, avföras å dessa titlar. Beträffande åter titlar, som ieke vidare förekomma i riksstaten, avföras restitutionsbeloppen å titeln diverse inkomster. Därest denna titel icke skulle förslå till utgifternas bestridande, bör enligt ett uttalande av chefen för finansdepartementet i 1923 års statsverksproposition överskjutande restitutionsbelopp avföras å förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

Med hänsyn till att B-skatten är en del av inkomst- och förmögenhetsskatten, ehuru den uppförts under särskild titel i riksstaten, anser riksräkenskapsverket emellertid, att restitutioner av B-skatten höra avföras på titeln inkomst- och förmögenhetsskatt. Restitutionerna av Beskatt uppgingo enligt budgetredovisningen för budgetåret 1925/26 till 237,727 kronor och hava under månaderna juli—oktober 1926 utgjort 59,091 kronor. För budgetåret 1927/28 torde ifrågavarande restitutioner böra beräknas till omkring 250,000 kronor.

Efter avdrag av sistnämnda belopp och erforderlig avrundning beräknar riksräkenskapsverket den behållna inkomsten för budgetåret 1927/ 28 å inkomst- och förmögenhetsskatten till 147,000,000 kronor.

Bevillning av fast egendom samt av inkomst, bevillning.

Denna titel motsvaras å riksstatens utgiftssida av det under sjunde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget »Bidrag till landsting oeh städer, som icke deltaga i landsting» (1926/27 VII D. 3).

Enligt till statistiska centralbyrån inkomna uppgifter har ifrågavarande skatt i taxeringslängderna för 1926 debiterats med 3,948,546 kronor mot 3,844,833 kronor år 1925.

Efter en jämförelse mellan den för år 1925 debiterade och under budgetåret 1925/26 influtna bevillningen, anser riksräkenskapsverket att man bör

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 11

kunna utgå från, att av den år 1926 debiterade bevillningen kommer att inflyta cirka 3.7 miljoner kronor. För budgetåret 1927/28 torde den behållna inkomsten å titeln böra antagas komma att ökas med ytterligare cirka 50,000 kronor. Med stöd av vad sålunda anförts beräknar riksräkenskapsverket förevarande titel för budgetåret 1927/28 till 3,750,000 kronor.

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, bevillning. Under denna titel sammanfattas de särskilda avgifter, som enligt förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) erläggas av vissa handlande och han- ■delsexpediter samt för vissa offentliga föreställningar, varförutom hit även föras avgifter för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar. De beräknade och behållna inkomsterna av dessa avgifter hava utgjort:

Under månaderna juli—.oktober 1926 hava influtit 173,052 kronor mot 181,312 kronor under motsvarande tid föregående år. Denna minskning av uppbörden torde sannolikt vara att tillskriva en nedgång av de i titeln ingående avgifter, som skola utgöras av vissa handlande och handelsexpediter. De huvudsakliga bestämmelserna om utgörande av sistberörda avgifter återfinnas i 3 § av ovannämnda förordning. Stadgandet avser utlänning eller sådan ;i utlandet bosatt svensk undersåte, som icke för det år, varför uppbörd av inkomstbevillning till svenska staten senast ägt rum, ©rlagt dylik bevillning. Då sådan person reser omkring i landet och för egen eller, såsom utskickad för annans räkning bjuder ut eller slutar handel om utländska varor att framdeles från utlandet levereras, skall han vid ankomsten till rliket förskottsvis erlägga eu avgift av etthundra kronor för den första tidrymden av trettio på varandra följande dagar, räknat från och med den dag avgiften erlägges, vare sig han vill under hela denna tidrymd eller blott en del därav begagna sig av rättigheten, och, om verksamheten utan avbrott fortsattes utöver de första trettio dagarna, av femtio kronor för varje i omedelbar anslutning därtill kommande tidrymd av femton dagar.

Genom kungörelse den 31 juli 1926 (nr 381) har emellertid Kung! Maj:t förordnat, att av undersåtar i vissa i kungörelsen uppräknade stater så ook av svenska undersåtar, som avses i § 3 ovannämnda förordning, sådan avgift av handlande och handelsexpediter, »om omförmäla» i samma författningsrum, skall erläggas antingen med trehundra kronor för helt år eller ook med etthundra kronor för den första tidrymden av sex på var-

12 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

andra följande veckor, samt om verksamheten utan avbrott fortsattes utöver de första sex veckorna, med femtio kronor för varje i omedelbar anslutning därtill kommande tidrymd av tre veckor.

Den inverkan, bestämmelserna i sagda kungörelse, som trädde i kraft den 1 augusti 1926, haft å uppbörden å förevarande inkomsttitel, torde kunna utläsas av följande sammanställning av nettouppbörden å titeln:

Juli Augusti September Oktober

kronor kronor kronor kronor

34,241 40,908 55,217 50,946

34,710 45,421 47,609 45,312

Uppbörden å ifrågavarande titel bär visat en tämligen jämn stegring under budgetåren 1923/24—1925/26. Med hänsyn till nedgången av uppbörden under de senaste månaderna anser emellertid r iks rä kensk ap sve rike t, att inkomsttiteln för budgetåret 1927/28 icke bör höjas utan upptagas med samma belopp som för innevarande budgetår eller alltså med 500,000 kronor.

Stämpelmedel, bevillning. De beräknade och redovisade inkomsterna å denna titel hava uppgått till:

Beräknad Behållen Överskott +

inkomst inkomst Underskott —

kronor kronor kronor

Budgetåret 1923/24.................... 48,000,000 41,658,844 — 6,341,156

» 1924/25 40,000,000 45,813,768 + 5,813,768

» 1925/26.................... 44,000,000 43,768,031 — 231,969

» 1926/27.................... 45,000,000 — —

Enligt i statistiska centralbyrån utarbetade uppgifter å beloppet av de stämplar, som använts till nedannämnda handlingar, bär detta belopp under åren 1922—1925 utgjort:

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 13

Av de i förestående statistik ingående beloppen äro avgifterna för bouppteckningar och testamenten samt deklarationerna om gåva ävensom de i beloppen för rubriken »'handlingar till lagfartsprotokollet» ingående stämpelavgifterna för gåvobrev och fideikommissbrev rörande fast egendom att hänföra till arvsskatt och skatt för gåva.

Sammanlagt hava sistnämnda båda skatter belöpt sig till:

kronor

år 1922 ................................................................ 14,992,789

» 1923 .............................................................. 14,552,983

» 1924 ............................................................... 15,700,613

» 1925 ............................................................... 16,431,233

I riksräikenskapsverket tillhandakommen skrivelse av den 9 november 1926 har generalpoststyrelsen meddelat, att de från styrelsen månad för månad till statskassan inlevererade stämpelmedlen under år 1925 samt intill utgången av oktober månad 1926 i avrundade tal uppgått till i nedanstående tabell angivna belopp. I tabellen bär även intagits det belopp, som generalpoststyrelsen antagit bliva levererat under november månad 1926. I

I fråga om beräkningen av stämpeluppbörden för budgetåret 1927/28 anför generalpoststyrelsen, att enär, såsom av tablån framgår, stämpeluppbörden under de två sista månaderna visat nedåtgående tendens, och den hittills influtna uppbörden i sin helhet innevarande år understiger upphör ■ den för motsvarande tid år 1925, styrelsen ställer sig tveksam, huruvida uppbörden under budgetåret 1926/27 kommer att uppgå till det i riksstaten

14 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

upptagna beloppet 45 miljoner kronor. Vid sådant förhållande anser styrelsen, vad beträffar budgetåret 1927/28, försiktigheten bjuda att icke för närvarande kalkylera med större ökning av de stämpelmedelsbelopp, som levereras från postverket, än att sammanlagda beloppet skall komma att uppgå till 45 miljoner kronor.

Den huvudsakliga uppbörden å förevarande inkomsttitel utgöres av stämpelmedel, som av postverket inbetalas till statskontoret. Denna uppbörd utgjorde, efter avdrag av belopp, som restituerats genom statskontoret, 45,020,319 kronor för budgetåret 1924/25 samt 42,906,967 kronor för budgetåret 1925/26. Härförutom redovisa länsstyrelserna den uppbörd av stämpelmedel jämte ränta, som inflyter i de fall, då anstånd med stämpelskattens erläggande medgivits jämlikt bestämmelserna i § 47 av förordningen om arvsskatt och skatt för gåva den 19 november 1914 (nr 381), sådan sagda paragraf lyder enligt förordningen den 24 april 1923 (nr 81). Nu berörda uppbörd bos länsstyrelserna har under budgetåret 1924/25 och 1925/26 — efter avdrag av restitutioner — utgjort respektive 793,448 och 861,064 kronor.

För budgetåret 1925/26 utgjorde den behållna inkomsten stämpelmedel 43,768,031 kronor. Under månaderna juli—oktober 1926 har inkomsttiteln enligt statskontorets och länsstyrelsernas kassarapporter tillgodoförts en nettouppbörd av 13,639,794 kronor mot 12,192,730 kronor under motsvarande tid föregående år. Även om det icke kan antagas, att ökningen i fortsättningen kommer att bliva lika hög, saknas dock enligt riksräkenskapsverkets förmenande anledning förutsätta, att den behållna inkomsten för budgetåret 1927/28 kommer att understiga det för innevarande budgetår beräknade beloppet 45 miljoner kronor. Det synes riksräkenskapsverket kunna ifrågasättas, om ej eu höjning av beloppet med 1 miljon kronor skulle vara berättigad. Med hänsyn till de delvis oberäkneliga faktorer, som påverka denna inkomsttitel, har riksräkenskapsverket likväl icke ansett sig böra förorda titelns upptagande med högre belopp än generalpoststyrelsen angivit.

Genom förordning den 11 juni 1926 (nr 205) hava vissa smärre ändringar vidtagits i gällande förordning angående stämpelavgiften. Dessa ändringar synas dock icke vara av den betydelse, att hänsyn till desamma behöver taga® vid inkomsttitelns beräkning. Framhållas må även att riksräkenskapsverket utgått från en fortsatt tillämpning av såväl förordningen den 17 maj 1923 (nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor m. fl. lyxvaror, vilkens giltighetstid utgår den 30 juni 1927 enligt i år given förordning (nr 95), som ock förordningen den 30 april 1926 (nr 96) om fortsatt tillfällig höjning av beloppen för den i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper stadgade stämpelavgiften.

Under angivna förutsättning beräknar riksräkenskapsverket sålunda nettouppbörden av stämpelmedel för budgetåret 1927/28 till 45,000,000 kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 15 Lastpenningar, bevillning.

Beräknad Behållen Överskott +

inkomst inkomst Underskott —

kronor kronor kronor

Budgetåret 1923/24 ................................ 600,000 585,907 — 14,093

» 1924/25 ................................ 600,000 735,004 -f 135,004

» 1925 26 ................................ 600,000 649,694 + 49,694

» 1926/27............................... 700,000 — —

Uppbörden å 'ifrågavarande titel kar under månaderna juli—oktober 1926 utgjort 173,176 kronor mot 208,512 kronor under samma tid föregående år. Beträffande denna nedgång bar generaltullstyrelsen i skrivelse den 30 nästlidna november anfört, att styrelsen visserligen saknade material för att med tillförlitlighet kunna angiva orsaken härtill, men att det dock icke syntes styrelsen uteslutet, att den under ifrågavarande tid pågående kolgruvestrejken i England kunde hava avsevärt inverkat i berörda hänseende. Beträffande uppbörden av lastpenningar under budgetåret 1927/28 uttalar styrelsen, med stöd av sannolikhetsberäkningar grundade på föregående års uppbördsresultat, att densamma möjligen kan förväntas uppgå till omkring 650,000 kronor.

I riksstaten för innevarande budgetår är titeln upptagen med 700,000 kronor. Då de tillfälliga förhållanden, som sannolikt förorsakat nedgången i uppbörden under månaderna juli—oktober 1926, icke lära komma att påverka inkomsttiteln under budgetåret 1927/28, anser riksräkenskapsverket, att lastpenningarna för detta budgetår böra beräknas till samma belopp som i innevarande års riksstat eller till 700,000 kronor.

Automobilskattemedel, bevillning.

Beräknad Behållen Överinkomst inkomst skott

kronor kronor kronor

Budgetåret 1925,26 ........................ 15,000,000 21,970,309 6,970,309

» 1926/27 ........................ 19,000,000 — —

Ifrågavarande inkomsttitel, som uppfördes första gången i riksstaten för budgetåret 1925/26, motsvaras av två särskilda under sjätte huvudtiteln uppförda reservationsanslag (1926/27 VI B 11 och B 12). Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 9 nästlidna november beräknat, att uppbörden å titeln kommer att uppgå till 23 miljoner kronor under budgetåret 1927/28.

Riksräkenskapsverket, som icke funnit något att erinra mot denna beräkning, har i tabell A. uppfört automobilskattemedlen med nämnda belopp, 23,000,000 kronor.

16 Riksräkenskaps verkets inkomstberäkning- för budgetåret 1927—1928.

Tullmedel, bevillning.

Beräknad

inkomst

kronor

Budgetåret 1923 24 ........... 117,000,000

» 1924 25 ............ 123,500,000

» 1925/26 ............ 133,000,000

» 1926 27 ............ 128,000,000

Behållen

inkomst

kronor

149,320,831

140,122,573

124,629,750

Överskott -f- Underskott — kronor

+ 32,320,831 + 16,622,573 — 8,370,250

I skrivelse till r i k sr ä k en sk aps ver ket bär generaltullstyrelsen under åberopande av en skrivelsen bilagd promemoria upprättad å styrelsens statistiska avdelning, uttalat, att beloppet av de tullmedel, som må bliva debiterade under budgetåret 1927/28, kunna uppskattas till högst 132 miljoner kronor. Det belopp, som under samma budgetår kan antagas komma att av tullmedel högst restitueras, har styrelsen ansett kunna uppgå till 4 miljoner kronor, varav 1 miljon kronor i anledning av förordningen den 26 juli 1926 (nr 382) angående utförselbevis för råg och vete.

I den överlämnade promemorian anföres, att växlingarna i uppbördens storlek i första rummet äro beroende på storleken av tulluppbörden för kaffe, spannmål och socker, varemot summan av uppbörden för varor under övriga taxerubriker är jämförelsevis konstant.

Importen av kaffe har enligt promemorian nedgått från 43.3 miljoner kilogram år 1924 till 36.5 miljoner kilogram år 1925. För budgetåret 1927/28 har importen av detta varuslag ansetts icke böra beräknas till mer än cirka 35 miljoner kilogram, vilket efter en tullsats av 40 öre per kilogram gör cirka 14 miljoner kronor.

Införseln av omalen spannmål uppgick år 1913 till 295.5 miljoner kilogram och år 1925 till 306.3 miljoner kilogram. Därest importen för budgetåret 1927/28 antages komma att uppgå till det ungefärliga medeltalet av dessa två års import, d. v. s. cirka 300 miljoner kilogram, skulle tullinkomsten för denna rubrik uppgå till ll.i miljoner kronor.

Soekerimportens storlek under budgetåret 1927/28 angives i promemorian komma att bestämmas av den inhemska sockerbetsodlingens omfattning under år 1927. Därest importen av raffinerat socker komme att uppgå till ungefär samma kvantitet som år 1925, d. v. s. cirka 35 miljoner kilogram, skulle med en beräknad årlig konsumtion av 185 miljoner kilogram cirka 150 miljoner kilogram raffinerat socker återstå att tillverka av de inhemska raffinaderierna. För denna kvantitet raffinerat socker anses erfordras 166 miljoner kilogram råsocker. Skulle även under år 1927 liksom under år 1926 omkring eu tiondel av råsoekerbehovet fyllas genom inhemsk odling, komme importbehovet att uppgå till cirka 150 miljoner kilogram råsocker. Tulluppbörden för socker skulle härvid uppgå till sammanlagt 14 miljoner kronor, varav 3.5 miljoner kronor för raffinerat socker och återstoden för råsocker.

Tulluppbörden för övriga varor uppgick år 1924 till 100.3 miljoner kronor och år 1925 till 96.6 miljoner kronor. Skillnaden 3.7 miljoner kronor förklaras i promemorian till större delen eller cirka 2.5 miljoner kronor, hava förorsakats av de i samband med den spanska handelstraktaten verkställda sänkningarna av vissa tnllsatser. För år 1927/28 antagas dessa taxeändringar komma att förorsaka en ytterligare minskning av uppbörden i

Riks räkenskaps verkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 17

jämförelse med år 1925 med 2 å 2.5 miljoner kronor. De av deri tyska traktaten förorsakade ändringarna i tulltaxan beräknas komma att medföra en inkomstminskning av cirka 1 miljon kronor. Uppbörden för de icke särskilt nämnda varorna antages fördenskull icke kunna komma att uppgå till mer än högst cirka 93 miljoner kronor.

Hela tulluppbörden för budgetåret 1927/28 beräknas enligt promemorian under ovan angivna förutsättningar till högst cirka 132 miljoner kronor, oavsett restitutioner.

Enligt från generaltullstyrelsen meddelade uppgifter bär den debiterade tulluppbörden under nedanstående månader uppgått till följande belopp.

Såsom av förestående sammanställning framgår hava de debiterade tullmedlen för juli—november månader 1926 ökats med 5,918,735 kronor i jämförelse med uppbörden under samma tid näst föregående år. Av nämnda belopp hänföra sig ej mindre än 1.53 miljoner kronor till ökad import av kaffe under juli månad, beroende på att importörerna till sagda månad uppskjutit införseln av stora kaffepartier för att därigenom kunna utnyttja den sänkta tullen. Det är givetvis icke möjligt a.tt förutsäga, huruvida även återstående månader av innevarande budgetår skola visa ökning av tulluppbörden, men det synes dock riksräkenskapsverket sannolikt att så blir förhållandet.

Detta sammanhänger bland annat med att — enligt upplysningar som riksräkenskapsverket under hand erhållit från Svenska sockerfabriksaktiebolaget — sockerimporten under innevarande budgetår torde komma att stiga betydligt utöver vad som antagits vid bestämmandet av tullmedelstiteln för budgetåret. Detta förhållande utövar visserligen en fördelaktig inverkan på den löpande statsregleringen, men har ett ännu starkare inflytande i motsatt riktning på den budget, som det nu gäller att upprätta.

På grund av såväl den stora rås ocker importen innevarande budgetår Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. ‘2

18 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning- för budgetåret 1927—1928.

som de numera träffade ö ve rens k ommels erna angående sockerbetsodling nästkommande år lärer under budgetåret 1927/28 endast obetydlig införsel av råsocker komma att äga rum. Även om för en del av råsockerimporten före den 1 juli 1927 tullen kommer att erläggas först efter sagda dag, torde det i förberörda promemoria beräknade tullbeloppet för råsocker 10.5 miljoner kronor böra, jämlikt inhämtade upplysningar, sänkas med omkring 6 miljoner kronor. Även beträffande raffinerat socker lärer det vara nödvändigt räkna med väsentligt minskad importkvantitet och en nedgång i tulluppbörden för sistnämnda slag av socker med omkring 2 miljoner kronor gentemot vad i promemorian beräknats.

Niu berörda sänkningar av tullmedels beräkning en torde i viss mån uppvägas av den ökning av tulluppbörden på andra taxerubriker, vilken bör bliva en följd av den allmänna konjunkturförbättring, från vilken rdksräkenskapsverket vid inkomstberäkningen utgått. Medan generaltullstyrelsen för den i meromnämnda promemoria berörda, men ej på särskilda rubriker uppdelade importen räknat med samma införsel som under 1925, bör med riksräkenskapsverkets utgångspunkt det ej vara oberättigat att i fråga om den på sagda import belöpande tulluppbörden räkna med en stegring av åtminstone 4 miljoner kronor. Det vill även synas, som skulle den importkvantitet spannmål, varmed räknats i promemorian, vara väl låg — närmast anslutande sig till siffrorna för år 1913. Riksräkenskapsverket karl dock givetvis icke anföra några belägg för sannolikheten av en högre import, då under de senaste åren såväl den inhemska skörden som spån nrnålsin förseln företett störa växlingar. Under sådana förhållanden har riksräkenskapsverket ej ansett sig kunna beräkna större behållning av spannmålstullarna än som i promemorian angivits.

Med iakttagande av nu förordade ändringar i generaltullstyrelsens beräkningar skulle den sammanlagda debiterade tullinkomsten för budgetåret 1927/28 bliva 128 miljoner kronor. Härifrån avgå emellertid restitutioner, vilka torde böra uppskattas till det av styrelsen angivna beloppet 4 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket föreslår sålunda, att tullmedlen beräknas till 124,000,000 kronor.

Sockerskatt, bevillning.

Beräknad Behållen Över-

inkomst inkomst skott

kronor kronor kronor

Budgetåret 1923/24 ........................ 26,000,000 28,266,992 2,266,992

» 1924/25 ........................ 25,000,000 29,768,558 4,768,558

» 1925/26 ........................ 25,400,000 25,660,763 260,763

» 1926/27 ........................ 15,500,000 — —

Minskningen i avseende å den för budgetåret 1925/26 redovisade ävensom den för budgetåret 1926/27 beräknade inkomsten sammanhänger med de av

Riksräkenskaps verkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 19

nästi ide t och innevarande års riksdagar beslntade sänkningarna av sockerskatten med respektive 2 ock 6 öre för kilogram.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 12 november 1926 bär generaltullstyrelsen beräknat, att den genom tullverket debiterade -sockerskatten skulle komma att uppgå till 15 miljoner kronor för budgetåret 1927/28. Styrelsen kar emellertid framhållit, att i importmängden av oraffinerat socker kan till följd av årets minskade betodling komma att till väsentlig del ingå sådant socker, som skattefritt överföres till sockerfabriker eller allmänna sockernederlag -kär i landet, och att det sålunda finge räknas med, att den uppgivna skattesumman kunde komma att visa sig vara för hög.

I en till riksräkenskapsverket från kontrollstyrelsen överlämnad promemoria anföres, att konsumtionen av socker under senare år varit föremål för en fortgående stegring. Uttryckt i råsoekervärde, utgjorde sagda konsumtion år 1912 150 miljoner kilogram och uppgick år 1922 till 185 miljoner kilogram för att åren 1923,1924 ock 1925 ytterligare stiga till respektive 199, 203 ock 224 miljoner kilogram. Den successiva stegringen i sookerkonsumtionen både plägat uppskattas till omkring 4 procent för år. I nu förevarande sammanhang syntes man emellertid icke böra sträcka sig längre än att för budgetåret 1927/28 räkna med en sockerkonsumtion av omkring 235,000 ton eller, efter avdrag för skattefri sirap, omkring 225,000 ton beskattningsbart socker, uttryckt i råsoekervärde. Denna kvantitet motsvarade 202,500 ton raffinerat socker. Med en oförändrad skattesats av 8 öre för kilogram skulle kärå belöpa ett belopp av 16.2 miljoner kronor i sockerskatt. För budgetåret 1927/28 syntes i enlighet härmed sockerskatten böra upptagas till 16 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket bär ingen annan ändring att föreslå i den sålunda gjorda beräkningen än att titeln synes böra — utan särskild jämkning nedåt — upptagas till 16,200,000 kronor.

Tobaksskatt, bevillning. De beräknade och behållna inkomsterna å -denna titel hava utgjort:

Beräknad Behållen Överinkomst inkomst skott

kronor kronor kronor

Budgetåret 1923/24........................ 32,000,000 32,151,790 151,790

» 1924/25 50,000,000 51,068,383 1,068,383

» 1925/26 50,000,000 52,073,739 2,073,739

» 1926/27 55,000,000

Den starka stegringen av tobaksskatten mellan budgetåren 1923/24 och 1924/25 samt den beräknade ytterligare höjningen av titelns avkastning från nästlidet till nu löpande budgetår hava föranletts av ändrade grunder för skatten.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 12 nästli-dna november har aktiebolaget Svenska tobak smonopol et beräknat uppbörden å förevarande

20 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

inkomsttitel för budgetåret 1927/28 till samma belopp som det upptagits med i riksstaten för innevarande år.

Riksräkenskapsverket har i bil. A. uppfört tobaksskatten med det sålunda föreslagna beloppet 55,000,000 kronor.

Brännvinstillverkningsskatt, bevillning.

I en från kontrollstyrelsen erhållen promemoria framMlles beträffande denna skattetitel, att anledningen till att skatten i riksstaten för innevarande budgetår är upptagen till 17 miljoner kronor sammanhänger med, att en förskjutning i erläggandet av denna skatt inträder under budgetåret till följd av den omläggning av skattens upptagande, som vidtagits genom förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin, vilken trätt i kraft den 1 oktober 1926. Någon motsvarande tillfällig ökning, vilken uppskattats till omkring 2 miljoner kronor, anses ieke vara att räkna med för budgetåret 1927/28. Då vidare några sådana förhållanden, som kunna föranleda väsentligare ändring i storleken av aktiebolaget Vin- och spritcentralens inköp av inom landet tillverkat brännvin, icke väntas inträda, uttalas att brännvinstillverkningsskatten för budgetåret 1927/28 bör beräknas till 15.5 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket har i enlighet härmed upptagit skatten med

15,500,000 kronor.

Rusdrycksförsäljningsmedel, bevillning. Å denna titel, som hittills varit avsedd att upptaga endast detaljhandelsbolagens vinst vid försälj-

KontrotHstyrelsen bär i skrivelse till finansdepartementet den 28 september 1926 beräknat, att den behållna inkomsten å titeln för budgetåret 1927/28 kommer att uppgå till 17 miljoner kronor. I en till grund för denna beräkning liggande promemoria anföres bland annat, att rusdrycks-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 21

bolagens vinstmedel för innevarande budgetår av tillgängliga statistiska uppgifter att döma torde komma att med någon miljon kronor överstiga det i riksstaten för budgetåret upptagna beloppet. I flertalet hänseenden, där jämförelse kunnat anställas mellan det ekonomiska resultatet av systembolagens verksamhet under första halvåret 1926 och samma resultat under första halvåret 1925, hade siffrorna år 1926 visat sig nära sammanfalla med eller något överstiga 1925 års siffror. Den totala nettovinsten komme sannolikt att stanna vid ungefär oförändrat belopp. Då emellertid i 1926 års bokslut eu något större andel av sagda nettovinst torde behöva reserveras för gäldande av utskylder än i närmast föregående års bokslut, komme överskottet till statsverket att något nedgå (till omkring 17 miljoner kronor mot 17.57 miljoner kronor föregående år). Enär, såvitt kunde bedömas, under nästkommande försäljningsår, eller år 1927, sådana förhållanden icke kunde väntas komma att inträffa, att systembolagens ekonomiska avkastning i väsentligare grad skulle därav påverkas, uttalas i promemorian att rusdrycksförsäljningsmedlen torde kunna beräknas komma inflyta med omkring 17 miljoner kronor under budgetåret 1927/28.

It iksr äk e risk apsve r k et har för sin del icke funnit något att erinra mot denna beräkning.

Förestående beräkning avser såsom av det anförda framgår detaljhandelsbolagens vinst av rusdrycksförsäljningen. Vad partihandeln med rusdrycker beträffar omhänderhaves densamma av aktiebolaget Vin- och spritoentralen med dotterbolag. Statsverkets andel i nämnda bolags vinst, vilken andel under budgetåren 1923/24—1925/26 uppgått till respektive 5,089,867, 5,508,184 och 4,700,026 kronor, har hittills redovisats under riksstatstiteln diverse inkomster.

Enligt vad som framgår av den redogörelse, vilken här nedan lämnas för sistnämnda titel, bokföres för närvarande å densamma ett stort antal olika medel sk a tego rier. Redan ur denna synpunkt är det ömkligt, att statsverkets andel i aktiebolaget Vin- och spritcentralens vinst utbrytes ur titeln. Härtill kommer emellertid att enligt förordningen den 28 maj 1926 (nr 135) statsverket tillkommande andel i bolagets vinst skall — i enlighet med samma regler, som gälla för inkomsterna av brännvinstillverkningsskatt, r usdr v eks fö r säl j nin g sm e de 1, omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker samt maltskatt — avsättas till statsverkets fond av rusdrycksmedel. Vid sådant förhållande måste det anses ändamålsenligt, att andelen i aktiebolaget Vin- och spritcentralens vinst upptages i riksstaten tillsammans med övriga rusdryckstitlar. Då titeln rusdrycksförsäljningsmedel nu upptar detaljhandelsbolagens till statsverket inlevererade vinst vid försäljning av spritdrycker och partihandeln med dylika drycker regleras genom samma förordning som detaljhandeln, lärer det få anses lämpligast, att partihandelsvinsten å spritdryckerna även redovisas under samma titel. Riksräkenskapsverket får därför förorda, att statsverkets andel av

22 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning- för budgetåret 1927—1928.

aktiebolaget Vin- och spritcentralens inklusive dess dotterbolags vinster från och med budgetåret 1927/28 må redovisas under titeln rusdrycksförsäljningsmedel. Det skulle i detta sammanhang kunna sättas i fråga, huruvida rusd rycks försal .jn i ngsmedlen verkligen äro att hänföra till skatt liksom om beteckningen bevillning numera är riktig, då några till beloppet bestämda avgifter ej påläggas genom r usd r y ck s f örsä 1 jn ing s förordn ingen. Riksräkenskapsverket har emellertid icke ansett det ankomma på ämbetsverket att i detta avseende framlägga något direkt förslag.

Vad angår det belopp, varmed statsverkets andel i vinsten av partihandeln med rusdrycker bör beräknas för budgetåret 1927/28, har styrelsen för aktiebolaget Vin- och spritcentralen i skrivelse till kontrollstyrelsen den 17 nästlidna november anfört följande:

»Enligt nu gällande föreskrifter i 1917 års rusdrycksf örsäljningsf orörd ning skall vad som återstår av den vinst, som årligen uppstår på partihandelsbolagens rörelse, sedan utdelning till bolagets aktieägare samt vederbörliga avskrivningar och avsättningar till fonder skett, efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång insättas på statsverkets giroräkning i riksbanken. Denna bestämmelse trädde i kraft från och med den 1 januari 1924, från vilken tidpunkt bolagets nuvarande partihandelsrätt jämväl daterar sig. Den första enligt de nya grunderna verkställda inleveransen, vilken uppgick till ett belopp av 5,089,866.94 kronor, skedde i juni månad 1924 och utgjorde statsverkets andel av den under år 1923 intjänade vinsten. Den andra inleveransen, som uppgick till ett belopp av 5,508,184.02 kronor, verkställdes i juni 1925 och utgick av 1924 års vinst. Den tredje och hittills sista inleveransen, uppgående till en summa av 3,730,863.22 kronor, skedde i juni 1926 och representerade statsverkets andel av bolagets vinst för år 1925, Från bolagets dotterbolag, aktiebolaget J. D. Grönstedt & C ro, som år 1926 för första gången disponerade sin vinst enligt samma föreskrifter »om bolaget, verkställdes samtidigt en inleverans till statsverket av 969,162.73 kronor, vadan den totala inleveransen från partihandelsbolagen under år 1926 utgjorde 4,700,025.93 kronor. I sammanställning te sig dessa siffror på följande sätt, varvid samtidigt angivas de budgetår, vilkas statsinkomster bär ifrågavarande inbetalningar tillfördes.

Inleveransens

belopp

kronor

Partihandelsbolagens inleveranser till statsverket.

År, under vilket vinsten intjänats

År, under vilket inleveransen till statsverket skatt

Budgetår, vars statsinkomster inleveransen tillförts

5,089,866: 94 1923

5,508,184:02 1924

4,700,025:9 5 1925

1926 V7 1923—3% 1924 V, 1924—3% 1925 Vt 1925—3% 1926 I

I statförslaget för 1923—1924 var ingen inkomst av denna källa beräknad eller omnämnd, varemot finansministern i 1924 års statsverksproposition under titeln 'Diverse inkomster’ anförde, att till det av honom beräknade beloppet borde läggas även någon inkomst från aktiebolaget Vin- och spritoentrålen. 'Inkomsten å partihandeln med rusdrycker’, yttrades i statsrådsprotokollet, 'skall visserligen i huvudsak utgå i form av omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker. Det ligger emellertid i sakens natur, att ett företag av aktiebolaget Vin- och spritcentralens omfattning

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 23

även med en prispolitik, som avser att hålla balans mellan inkomster och utgifter samt därutöver intjäna visst belopp till utdelning å aktierna i företaget, vid sitt bokslut bör befinnas lämna ytterligare något överskott. Till vilket belopp ett ,sådant överskott bör beräknas kan nu icke förutses. Inkomsttiteln borde sålunda, på sätt riksräkenskapsverket föreslagit, upptagas utan något belopp. I statsverkspropositionen till 1925 års riksdag, afseende budgeten 1925—1926, upptogs bär ifrågavarande inkomst till

2 miljoner kronor. __ .

I det av riksräkenskapsverket för budgetåret 1926—1927 uppgjorda statförslaget hade andelen i bolagets vinst beräknats till 3 miljoner kronor, vilken summa emellertid arv finansministern i dennes sedermera av riksdagen fastställda statförslag höjdes till 4 miljoner kronor. Såvitt nu kan beräknas, torde det verkliga beloppet av denna inleverans, vilken skall verkställas i juni 1927, komma att uppgå till minst 5 miljoner kronor. Anledningen till att 1926 års vinst av partihandelsbolagens rörelse sålunda kan beräknas bliva större än föregående år är närmast att söka dels i vissa omständigheter, sammanhängande med de av riksdagen beslutade förändrade grunderna för omsättningsskattens beräkning från och med den 1 juli 1926, som föranlett bolaget att på särskild hemställan av kungl. styrelsen låta ikraftträdandet av en av sjunkande råvarukostnader beroende pr isänkning anstå i åtskilliga månader, dels ock däri att vinstmarginalen för vissa i utländskt mynt inköpta, för storleken av bolagens omslutning betydelsefulla varor måst kalkyleras något högre än eljest med hänsyn till växelkursens starka svängningar.

I fråga om den vinst, som kan beräknas på bolagets rörelse under ar 1927 och ur vilken .inleveransen till statsverket för budgetåret 1927—1928 skall ske, kan av lätt insedda skal för närvarande ingen som helst exakt beräkning verkställas. Å ena sidan anser sig styrelsen på grund av de för bolagets prispolitik gällande direktiven varken kunna eller vilja medverka till en sådan prissättning på bolagets varor, varigenom vinsten skulle överstiga vad som inom en stor affärsrörelse kan anses skäligt för täckande av aktiekapitalets reguliära förräntning, erforderlig fondering — i bolagets fall inom statsavtalets gränser — samt eu marginal för täckande av oförutsedda risker. Å andra sidan framgår av de ovan a 1 ei givna siffrorna angående storleken av bolagets hittillsvarande inleveranser, att det sätt, på vilket sistnämnda marginal av bolaget plägat beräknas, medgivit utbetalandet av till relativt betydande belopp uppgående överskott såsom statsverkets andel av vinsten. Upprätthållandet av en dylik marginal i bolagets priskalkyler kommer, såvitt nu kan bedömas, .säkerligen att medgiva, att även under år 1927 ett visst sluten tillfallande överskott av vinsten skall uppstå. Då det emellertid synes styrelsen önskvärt, att detta överskott beräknas med klok försiktighet, finner styrelsen sig — under reservation för oförutsedda omständigheter — höra förorda, att beloppet i detta fall icke bestämmes högre än till 2 miljoner kronor, d. v. s. den summa som i motsvarande hänseende av finansministern upptogs i budgetberäkningen för år 1925—1926. Häri bar da även inräknats inleveransen från aktiebolaget ,T. D. Grönstedt & (ko.

Under åberopande av det ovan anförda tillåter sig styrelsen sålunda vört! sann t föreslå, att kungl. styrelsen ville vid meddelande av begärd uppgift angående det belopp av statsverket tillkommande andel i partihandelsbolagen.s vinst, som kan beräknas komma att tillflyta statsregleringen under budgetåret 1927—1928, upptaga denna summa till 2 miljoner kronor.»

24 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

K on tr.o.lls tyr c Isen bar för egen del vid överlämnandet av denna skrivelse icke gjort något uttalande om beräkningen av ifrågavarande inkomstpost.

Det synes riksräkenskapsverket, att bolagets beräkning av den vinst, sam skall inlevereras till statsverket under budgetåret 1927/28, är präglad av alltför stor försiktighet, särskilt om man tager hänsyn till storleken av de vinstbelopp, som bolaget inlevererat till statsverket under budgetåren 1923/24—1925/26 samt i förestående skrivelse beräknat komma att inleverera under innevarande budgetår. Riksräkenskapsverket föreslog i sin nästföregående år avgivna inkomstberäkning, att andelen i bolagets vinst skulle upptagas till 3 miljoner kronor. Detta belopp ansågs emellertid i finansplanen böra höjas till 4 miljoner kronor. Vid sådant förhållande synes det riksräkenskapsverket saknas anledning att nu sänka ifrågavarande inkomstpost under sistnämnda belopp.

Med stöd av vad ovan anförts hemställer riksräkenskapsverket, att titeln rusdrycksförsäljningsmedel i riksstaden för budgetåret 1927/28 måtte, med inräknande av såväl detaljhandelsbolagens som partihandelsbolagens vinster, upptagas till 21,000,000 kronor.

Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker, bevillning.

Beräknad Behållen Överskott -f-

inkomst inkomst Underskott —

kronor kronor kronor

Budgetåret 1923/24 ................ 43,700,000 39,533,490 — 4,166,510

» 1924/25 38,000,000 38,000,477 + 477

» 1925/26 38,000,000 37,187,812 - 812,188

» 1926/27 ................ 38,000,000 — _

Kontrollstyrelsen har i skrivelse till finansdepartementet den 28 september 1926 beräknat denna skatt för budgetåret 1927/28 till 36 miljoner kronor. I en till grund för denna beräkning liggande promemoria anföres, att under juli—september månader innevarande budgetår inlevererats av ifrågavarande skatt endast 9.38 miljoner kronor mot 9.bi miljoner kronor under samma månader budgetåret 1925/26. Under sistnämnda budgetår hade statsverkets behållna inkomst av skatten med 0.8i miljoner kronor understigit det i riksstaten för innevarande budgetår upptagna beloppet av 38 miljoner kronor. Vid nu angivna förhållande uttalas i promemorian, att det under förutsättning av oförändrade skattesatser kan med stor sannolikhet antagas, att omsättnings- och utskänkningsskatten under budgetåret 1926/27 kommer att nedgå till omkring 36 miljoner kronor.

Under månaderna juli—oktober 1926 har enligt riksräkenskapsverket tillhandakomna kassarapporter influtit å titeln 12,413,460 kronor mot 12,665,305 under samma tid föregående år. Ehuruväl vad i nämnda promemoria anförts synes riksräkenskapsverket utgöra väl knappt underlag för en nedsättning av ifrågavarande titel med ej mindre än 2 miljoner kronor, har ämbetsverket likväl icke tilltrott sig att i förslagstabellen upptaga titeln

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning lör budgetåret 1927—1928. 25

med högre belopp än det av kontrollstyrelsen beräknade eller 36,000,000 kronor.

Maltskatt, bevillning.

Beräknad Behållen Överskott -f-

inkomst inkomst Underskott —

kronor kronor kronor

Budgetåret 1923/24 ................ 11,000,000 8,969,412 — 2,030,588

» 1924/25 ................ 15,000,000 15,917,677 + 917,677

» 1925/26 ................ 15,000,000 16,360,922 + 1,360,922

» 1926/27 ................ 16,000,000 — —

I en av kontrollstyrelsen överlämnad promemoria anföres att med ledning av de uppgifter, som finnas tillgängliga rörande de skattepliktiga bryggeriernas maltavverkning på senare tid, maltskatten för innevarande budgetår numera torde approximativt kunna beräknas komma att uppgå till omkring 16.8 miljoner kronor. I varje fall torde därför inkomsten av maltskatten för budgetåret 1927/28 böra beräknas till 16.5 miljoner kronor, varjämte det uttalas, att det bör kunna tagas i övervägande, huruvida icke detta belopp må kunna höjas till 17 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen har emellertid i skrivelse till finansdepartementet den 28 september 1926 beräknat skatten till 16.5 miljoner kronor.

Av riksräkenskapsverket tillhandakomna uppgifter angående inkomsttillflödet framgår, att under juli—oktober 1926 tillgodoförts titeln ett nettobelopp av 5,070,889 kronor mot 4,878,681 kronor under motsvarande månader föregående år. Med hänsyn till denna stegring av skatten samt på grund av vad i förenämnda promemoria uttalats, håller riksräkenskapsverket före, att inkomsttiteln för budgetåret 1927/28 bör beräknas till 17,000,000 kronor.

II. Uppbörd i statens verksamhet.

V attendomstol sa vgifter.

Under månaderna juli—oktober 1926 har å titeln influtit en nettouppbörd av 3,723 kronor mot 9,239 kronor under samma tid föregående år. Då emellertid behållningen å titeln visat sig fluktuera högst betydligt, kan härav icke dragas någon bestämd slutsats rörande inkomsten för kommande budgetår. Det synes fördenskull riksräkenskapsverket lämpligast, att för bud-

26 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

getåret 1927/28 upptaga titeln med ett belopp ungefär motsvarande medeltalet av uppbörden under budgetåren 1923/24—1925/26. Med avrundning av det sålunda erhållna beloppet, 26,273 kronor, föreslår fördenskull riksräkenskapsverket, att vattendom stolsavgifterna för budgetåret 1927/28 beräknas till 25,000 kronor.

Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten.

I fråga om beräkningen av förevarande inkomsttitel för budgetåret 1927/28 anför riksförsäkringsanstalten i skrivelse till riksräkenskapsverket den 12 november 1926.

»Tillägg sav gifter. I försäkringsavgifter enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete beräknas under budgetåret 1927/28 komma att inflyta till riksförsäkringsanstalten omkring 7.5 miljoner kronor. Lindring i försäkringsavgifter enligt 15 § i samma lag beräknas till omkring 0.5 miljoner kronor. Tilläggsavgifterna, vilka utgöra 5 procent å summan av dessa båda belopp, 8.o miljoner kronor, kunna sålunda beräknas till omkring

400,000 kronor. Under budgetåret 1925/26 inlevererades i tilläggsavgifter till statsverket 341,254 kronor 92 öre. För budgetåret 1926/27 beräknades inflyta omkring 375,000 kronor, varvid hänsyn bland annat togs till att riksförsäkringsanstalten vidtagit vissa höjningar i premiesatserna för försäkring i anstalten. Under innevarande år hava ytterligare höjningar fastställts att träda i kraft från och med år 1927.

Bidrag. Summan av de försäkringsavgifter, inklusive förekommande lindringsbelopp enligt 15 § i olyeksfallsförsäkringslagen, som under år 1926 komma att inflyta till de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagen, kan antagas komma att uppgå till omkring 8.0 miljoner kronor. Bidragen, som utgöra 3 procent av försäkringsavgifterna, kunna sålunda beräknas till omkring 240,000 kronor. Under budgetåret 1925/26 inlevererades i bidrag 218,758 kronor 82 öre. Under budgetåret 1926/27 skall enligt försäkringsinspektionens skrivelse till statskontoret den 9 november 1926 inlevereras 231,993 kronor 58 öre. Tilläggsavgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämte bidrag från de ömsesidiga bolagen enligt 16 § i olyeksfallsförsäkringslagen torde sålunda under budgetåret 1927/28 kunna antagas komma att inflyta med ett sammanlagt belopp av omkring 640,000 kronor.»

Ifrågavarande beräkning har icke givit anledning till erinran från riksräkenskapsverkets sida, varför ämbetsverket hemställer, att titeln må i riksstaten uppföras med sistberörda belopp, 640,000 kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning- för budgetåret 1927—1928. 27

Avgifter för registrering av automobiler.

Motorfordonsregistret uppskattar antalet nyregistrerade automobiler och motorcyklar under budgetåret 1927/28 till cirka 35,000, därav 28,000 automobiler och 7,000 motorcyklar. De härå belöpande registreringsavgifterna utgöra sammanlagt 455,000 kronor. Härtill komma avgifter för de automobiler och motorcyklar, som övergått till ny ägare, avförts ur automobilregistret eller efterbesiktigats. Sistberörda avgifter har riksräkenskapsverket på grundval av uppgifter från motorfordonsregistret beräknat till

140.000 kronor för budgetåret 1927/28. Sammanlagt skulle alltså enligt dessa beräkningar komma att inflyta 595,000 kronor. Det finnes emellertid skäl antaga, att detta belopp kan komma att visa sig för lågt. Under det att nettouppbörden av ifrågavarande avgifter för tiden juli—oktober 1925 uppgick till 203,629 kronor, har nämligen nettouppbörden för juli—oktober 1926 stigit till 215,530 kronor. I förhållande till det under budgetåret 1925/26 influtna beloppet skulle häremot för hela budgetåret 1926/27 svara en inkomst av omkring 634,500 kronor.

Riksräkenskapsverket har funnit sig böra beräkna inkomsttiteln för budgetåret 1927/28 till 650,000 kronor.

Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar

redovisas såsom en särskild inkomsttitel från och med budgetåret 1925/26. Å titeln, som i riksstaten för sagda budgetår upptogs med 410,000 kronor, uppkom en behållen inkomst av 411,643 kronor. I innevarande års riksstat har titeln upptagits till ett belopp av 400,000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 10 nästlidna november uppskattat ifrågavarande hyresmedel för budgetåret 1927/28 till 400,000 kronor.

Med hänsyn till budgetutfallet å titeln sistlidet budgetår anser riksräkenskapsverket, att inkomsterna för bildgetåret 1927/28 böra beräknas till samma belopp, som upptogs i riksstaten för budgetåret 1925/26, eller

410.000 kronor.

Inkomst av myntning och justering. Denna inkomsttitel och de häremot fullt svarande, under sjunde huvudtiteln uppförda reservationsanslagen till mynt- och justeringsverkets drift och till dyrtidstillägg vid mynt- och justeringsverket (1926/27 VII B 5 och B 6) avvägas mot varandra och upptagas i riksstaten med samma belopp. Därest över-

28 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

skott uppstår, reserveras detta å driftanslaget för de med anslaget förenade ändamål.

De beräknade och influtna beloppen å förevarande inkomsttitel hava utgjort:

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 8 nästlidna november har myntoch justeringsverket föreslagit, att vid beräkningen av statsverkets inkomster för budgetåret 1927/28 inkomst av myntning och justering upptages med sistnämnda belopp.

Riksräkenskapsverket har i bifogade tabell Å. upptagit titeln med det sålunda föreslagna beloppet 538,000 kronor.

Bidrag till bankinspektionen. Av denna och bär närmast efterföljande inkomsttitel utgå anslagen till bank- och fondinspektionens verksamhet och dyrtidstillägg vid bank- och fondinspektionen (1926/27 VII B 13 och B 14). De båda inkomsttitlarna upptagas tillsammans till samma belopp som de motsvarande utgiftstitlarna sammanlagt.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 8 nästlidna november bar bankocb fondinspektionen beräknat anslagsbehovet enligt gällande stat för inspektionen för budgetåret 1927/28 till ett belopp av 160,500 kronor, att med

99,000 kronor bestridas av bidrag till bankinspektionen och med 61,500 kronor av bidrag till fondinspektionen. Därest dyrtidstillägg komma att utgå efter samma grunder som för närvarande, anser bank- och fondinspektionen härför erfordras av bidrag till bankinspektionen 11,000 kronor och av bidrag till fondinspektionen 5,000 kronor.

Riksräkenskapsverket bar i enlighet härmed beräknat bidrag till bankinspektionen till 110,000 kronor.

Bidrag till fondinspektionen. Dessa bidrag tillsammans med det under nästföregående inkomsttitel' uppförda inkomstbeloppet motsvaras av de å sjunde huvudtiteln anvisade reservationsanslagen till bank- och fondinspektionen.

Med hänvisning till vad ovan anförts beträffande bidrag till bankinspektionen beräknar riksräkenskapsverket bidrag till fondinspektionen till 66,500 kronor.

Bidrag för tillsyn över sparbankerna. Denna inkomsttitel finnes upptagen för första gången i riksstaten för budgetåret 1924/25.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 29

Kostnaderna för tillsyn över sparbankerna hava för ett vart av budgetåren 1924/25—1926/27 beräknats till 110,000 kronor, därav jämlikt sparbankslagens föreskrifter hälften antagits komma att gäldas av sparbankerna. Detta belopp, d. v. s. 55,000 kronor, har också uppförts såsom beräknad inkomst i riksstaterna för nämnda budgetår. Under budgetåret 1924/25 inflöt emellertid ingen uppbörd å titeln och under budgetåret 1925/26 endast 6,981 kronor. Detta torde få tillskrivas det förhållandet, att den nya sparbankslagen då ännu icke vunnit allmän tillämpning å sparbankerna, varom hänvisas till den utförliga redogörelse, som lämnades i riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926/27.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 23 nästlidna november har statistiska centralbyrån meddelat, att enligt från vederbörande länsstyrelser inkomna uppgifter det sammanlagda beloppet av de av länsstyrelserna utanordnade ersättningarna till de för år 1925 förordnade allmänna ombuden vid tillsynen över sparbankernas förvaltning utgjorde 114,309 kronor 14 öre. Ifråga om beräkningen av inkomsttiteln under budgetåret 1927/28 har statistiska centralbyrån anfört, att ingen anledning funnes antaga, att kostnaderna för tillsynen över sparbankerna och dessas bidrag för samma ändamål skulle komma att för ifrågavarande år undergå några mera betydande förändringar.

Riksräkenskapsverket har för budgetåret 1927/28 upptagit inkomsttiteln med oförändrat belopp, 55,000 kronor.

Kontrollstämpelmedel.

Mynt- och justeringsverket har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 8 nästlidna november uppskattat kontrollstämpelmedelsuppbörden för budgetåret 1927/28 till minst 400,000 kronor samt hemställt, att inkomsttiteln ifråga vid beräkningen av statsinkomsterna för samma budgetår måtte upptagas till nämnda belopp.

I skrivelsen har åberopats, att en jämförelse mellan influtna kontrollstämpelmedel i Stockholm under tredje kvartalet 1924 och samma kvartal år 1925 samt innevarande år giver till resultat en så gott som likartad uppbördssiffra för nämnda tidsperioder.

Sistberörda förhållande synes riksräkenskapsverket giva anledning att icke i fråga om kontrollstämpelmedlen vidtaga någon ändring i det för innevarande budgetår beräknade beloppet, vilket nästan exakt utgör medeltalet av den behållna inkomsten för budgetåren 1923/24—1925/26.

30 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

Riksräkenskapsverket har alltså i tabell A. uppfört kontrollstämpelmedel med oförändrat belopp eller 440,000 kronor.

Avgifter för kontroll å handeln med skattefri sprit. I riksstat er na för budgetåren 1924/25—1926/27 är ifrågavarande inkomsttitel uppförd, med

30,000 kronor. För budgetåren 1924/25 ock 1925/26 bär titeln tillgodoförts de sålunda beräknade beloppen. Anledning förefinnes icke antaga att så ej skall bliva fallet även för innevarande budgetår. Kontrollstyrelsen bar i skrivelse till riksräkenskapsverket den 19 nästlidna november föreslagit, att titeln skall upptagas med 30,000 kronor jämväl för budgetåret 1927/28.

Riksräkenskapsverket bar i överensstämmelse härmed uppfört titeln med sistnämnda belopp, 30,000 kronor.

Under tiden juli—oktober 1926 bar å titeln influtit 18,980 kronor mot 29,490 kronor under motsvarande tid 1925. Då emellertid uppbörden å titeln brukat inflyta ojämnt, anser riksräkenskapsverket, att av sist berörda siffror icke kan dragas någon bestämd slutsats om uppbörden för hela innevarande budgetår.

Beträffande budgetåret 1927/28 förefinnes enligt riksräkenskapsverkets mening icke anledning antaga, att den behållna inkomsten å titeln kommer att understiga det belopp, som uppdebiterades under sistförfluten budgetåret. Vid sådant förhållande har riksräkenskapsverket beräknat titeln för budgetåret 1927/28 till i avrundat belopp 775,000 kronor.

Avgifter för granskning av biografbilder.

Förevarande inkomsttitel motsvaras å riksstatens utgiftssida av två under åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslag (1926/27 VIII K 12 och K 13), vilkas summa uppgår till samma belopp som inkomsttiteln. Å förstberörda anslag förefanns enligt budgetredovisningen för budgetåret 1925/26 en reservation av 275,162 kronor 20 öre den 30 juni 1926. Med

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 31

hänsyn till reservationens storlek och arten av ifrågavarande avgifter, anser såg riksräkenskapsverket i detta sammanhang böra ifrågasätta, huruvida icke någon del av reservationen bör tagas i anspråk för statsreglering sändamål.

Föreståndaren för statens biografbyrå har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 13 nästlidna november anfört följande beträffande beräknandet av byråns inkomster för budgetåret 1927/28:

»Den av statens biografbyrå under senast tilländalupna budgetår granskade kvantiteten film utgjorde cirka 4,000,000 meter, vilket motsvarade en inkomst av cirka 153,000 kronor. Föregående budgetårs siffror voro respektive cirka 3,650,000 meter och 135,000 kronor. Det synes med hänsyn till filmfrekvensens ganska konstanta, något stigande beskaffenhet under senare år sannolikt, att inkomstsiffran även för budgetåret 1927/28 kan komma att hålla sig vid omkring 150,000 kronor. Men det torde dock vara klokt att härifrån avdraga en säkerhetsmarginal på åtminstone 20,000 kronor och följaktligen icke beräkna inkomsten högre än till 130,000 kronor. Denna kalkyl bygger på nuvarande granskningstaxas fortbestånd. Skulle taxan i enlighet med vissa inför Kungl. Maj:t framlagda önskemål inom biograffaoket reduceras — vilket Kungl. Maj:t tidigare avslagit — bleve reduktionen sannolikt sådan, att den beräknade inkomsten finge minskas med cirka 35,000 kronor. Vidare är att märka, att jag vid avgivandet av petita för budgetåret 1926/27 hemställde om ett anslagsäskande för statens biografbyrå, lika med innevarande budgetårs eller å 61,500 kronor, eventuellt något ökat i händelse av bifall till en från den lägre byråpersonalen gjord framställning om tillämpning på densamma av det för befattningshavare Vid statsdepartement och centrala ämbetsverk gällande avlöningssystemet, men att jag samtidigt alternativt underställde Kungl. Majrts prövning, huruvida byrån icke nu borde uppföras på ordinarie stat, något varom redan 1923 en hemställan gjordes. Huru härmed kan gå, är mig icke bekant. I varje fall lära statens biografbyrås inkomster under budgetåret 1927/28 åtminstone fullt förslå till täckande av utgifterna. Stämpeluppbörden torde kunna beräknas till 5,000 kronor.»

Förevarande inkomsttitel bör i riksstaten upptagas med sammanlagda beloppet av de mot titeln svarande utgiftsanslagen. Nettoutgiftema å dessa anslag under budgetåret 1925/26 uppgingo enligt budgetredovisningen till 93,204 kronor. Med utgångspunkt från detta belopp beräknar riksräkenskapsverket inkomstiteln för budgetåret 1927/28 till 95,000 kronor.

Inkomster av statens lagerhus och fryshus.

Beräknad Behållen Överskott -f-

inkomst inkomst Underskott —

kronor kronor kronor

Budgetåret 1923/24 ................................ 93,000 25,959 — 67,041

» 1924/25 93,000 36,743 — 56,257

» 1925/26 90,000 106,409 + 16,409

1926/27 ................................ 90,000 — —

Förevarande inkomsttitel motsvaras på riksstatens utgiftssida av ett under nionde huvudtiteln uppfört förslagsanslag till enahanda belopp som inkomsttiteln (1926/27 IX H 12).

32 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning: för budgetåret 1927—1928.

I skrivelse den 11 näst Lidna november bär statens lagerhus- och fryshusstyrelse meddelat, att styrelsen vid uppgörandet av inkomst- och utgiftsstat för budgetåret 1927/28 räknat med följande inkomster:

Hyror av bostäder vid centralfryshuset i Hallsberg ............ kronor 2,800

» » spannmålslagerhuset i Eskilstuna ............................ » 500

Inkomst av sju spannmålslagerhus ............................................ » 104,000

Summa kronor 107,300.

Vid uppgörandet av denna kalkyl säger sig styrelsen hava räknat med att lagring av havre, i likhet med innevarande år, skulle äga rum i spån n målslagerhusen i Hallsberg, Linköping, Vara och Tomelilla. Enligt Kungl. Maj:ts efter upprättandet av styrelsens statförslag fattade beslut komme emellertid havre för arméns räkning att lagras endast i Linköping, och driften vid lagerhusen i Tomelilla och Hallsberg skulle för den skull helt nedläggas. Driften vid lagerhuset i Vara komme visserligen att fortgå, men inkomsten bleve givetvis minskad. Då inkomsten av arméns havrelagring i lagerhusen i Hallsberg, Vara och Tomelilla under det förflutna året uppgått till sammanlagt omkring 46,000 kronor, har styrelsen räknat med denna inkomstminskning för det kommande budgetåret och förty beräknat inkomsterna av statens lagerhus och fryshus för budgetåret 1927/28 till 61,000 kronor.

I anslutning till vad styrelsen sålunda anfört anser riksräkenskapsverket, att ifrågavarande inkomsttitel bör — oavsett storleken av anslaget för upprätthållande av verksamheten vid lagerhusen och fryshusen — i riksstaten uppföras med ett till 60,000 kronor avjämnat belopp.

Inkomster av statens centrala frökontrollanstalt.

Budgetåret 1924/25 . » 1925/26 .

» 1926/27 . I

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 9 nästlidna november meddelar statens centrala frökontrollanstalt, att anstalten för budgetåret 1927/28 beräknar inkomsterna till 125,300 kronor.

I riksstaterna för budgetåren 1925/26 och 1926/27 hava de under nionde huvudtiteln uppförda anslagen till statens centrala frökontrollansfalts verksamhet upptagits såsom förslagsanslag, att utgå i första hand av inkomster av anstalten, samt beräknats till samma belopp som inkomsttiteln. Riksräkenskapsverket kan emellertid icke tillstyrka, att inkomsttiteln uppföres med högre belopp än som verkligen kan förutses komma att inflyta, då härigenom kassafonden skulle avsiktligt belastas. Annorlunda förhåller sig, då ett utgiftsanslag av reservationsanslags natur fullt korresponde-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning- för budgetåret 1927—1928. 33

rar med viss inkomsttitel och följaktligen en möjligen uppkommande brist å inkomsttiteln kan täckas av reservation å anslaget. Riksräkenskapsverket anser fördenskull, att inkomsterna av statens centrala frökontrollanstalt böra beräknas till det av anstalten antagna beloppet, efter avrundning till jämnt tusental kronor.

Ri hs räkenskapsverket har sålunda i bifogade tabell A upptagit inkomsterna å förevarande titel med ett belopp av 125,000 kronor.

Fyr- och båkmedel.

Beräknad Behållen Överskott -f-

inkomst inkomst Underskott —

kronor kronor kronor

Budgetåret 1923/24 ........................ 2,300,000 2,231,467 — 68,533

» 1924/25 2,300,000 2,953,201 -f 653,201

» 1925/26 2,640,000 2,775,950 -f 135,950

» 1926/27 ........................ 2,740,000 - —

Genom kungörelse den 15 januari 1926 (nr 6) angående tillfällig böjning av fyr- och båkavgiften har föreskrivits, att avgiften från och med den 1 februari 1926 skall — utom beträffande vissa angivna slag av fartyg — förhöjas med 5 procent. Den härigenom ökade uppbörden, som avsetts till täckande av drift- och underhållskostnader för statens isbrytarfartyg, bär i 1926 års statsverksproposition uppskattats till 140,000 kronor för innevarande budgetår.

1 skrivelse till riksräkenskapsverket den 12 näistlidna november liar generaltullstyrelsen uppskattat uppbörden av fyr- och båkmedel för budgetåret 1927/28 till 2.9 miljoner kronor samt beräknat restitutionerna å titeln till 7,000 kronor.

En jämförelse mellan uppbörden av fyr- och båkavgifter under juli— oktober månader innevarande år med motsvarande tid år 1925 ger vid banden, att mot en behållen inkomst å 863,891 kronor i år svarar ett belopp av 1,027,141 kronor år 1925. Den sålunda inträdda minskningen i uppbörden under innevarande budgetår liksom delvis nedgången under budgetåret 1925/26 torde få anses vara förorsakad av den engelska kolstrejken och alltså vara av tillfällig art. Vid sådant förhållande samt med hänsyn till den höjning av fyr- och båkavgifter, som vidtagits genom förenämnde kungörelse den 15 januari 1926, beräknar riksräkenskapsverket, under förutsättning att nu gällande bestämmelser om avgifternas utgående bibehållas oförändrade, den behållna uppbörden ä titeln till det av generaltullstyrelsen föreslagna beloppet 2,900,000 kronor.

Lotspenningarna, som från och med år 1915 indragits till statsverket, hava under nedan angivna budgetår beräknats och redovisats med följande belopp:

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt

34 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 12 nästlidna november har lotsstyrelsen bland annat anfört, att man torde våga antaga, att sjöfarten under budgetåret 1926/27 kommer att erhålla ungefärligen samma omfattning som under det nyligen förflutna budgetåret. Vid sådant förhållande anser styrelsen, under förutsättning att den från och med den 1 juli 1921 gällande provisoriska förhöjningen av taxorna får bestå även under det kommande budgetåret, att titeln kan i riksstaten för budgetåret 1927/28 upptagas med ett med 100,000 kronor förhöjt belopp eller alltså till 2.5 miljoner kronor.

Den behållna inkomsten å titeln har för tiden juli—oktober 3926 visserligen uppgått endast till 838,420 kronor mot 978,202 under samma tid föregående budgetår. Denna minskning av uppbörden lärer emellertid till väsentlig del få tillskrivas den nedgång i sjöfarten, som förorsakats av engelska kolstrejken, och får därför anses vara av tillfällig art.

Med hänsyn till den allmänna uppfattningen om konjunkturutvecklingen, som riksräkenskapsverket ovan angivit, anser ämbetsverket, att någon höjning av inkomsttiteln utöver det under nästlidet budgetår influtna beloppet är fullt berättigad. Ämbetsverket föreslår därför, att titeln för budgetåret 1927/28 upptages med ett till 2,700,000 kronor avrundat belopp. I

Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter.

I skrivelse den 12 nästlidna november har patent- och registreringsverket rörande förevarande inkomsttitel anfört, att tendensen innevarande budgetår, såvitt den kan bedömas, möjligen häntyder på någon ökning av inkomsterna. Då emellertid osedvanligt höga avgiftsbelopp i ett ringa fåtal bolagsregistreringsärenden bidragit till de förhållandevis höga siffrorna för budgetåren 1924/25 och 1925/26, har patent- och registreringsverket ansett försiktigheten bjuda att för budgetåret 1927/28 icke beräkna patent- och varumärkes- samt registreringsävgifterna till högre belopp än 1.2 miljoner kronor, därvid verket utgått från att nuvarande avgifter bibehållas oförändrade.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 35

Förevarande riksstatstitel motsvaras å riksstatens utgiftssida av reservationsanslagen till patent- och registreringsverkets verksamhet och till dyrtidstillägg vid verket (1926/27 X B 15 och B 16). Å det förra av dessa anslag förefanns vid utgången av nästförflutna budgetår en reservation av 346,996 kronor 63 öre. Denna reservation skulle med ovan angivna inkomster och utgifter komma att ytterligare ökas under såväl det nu löpande som det kommande statsregleringsåret. Emellertid åligger det patent- och registreringsverket att återbetala tre tillfälliga försträckningar, för vilka särskilda anslag uppförts under verkliga utgifter (T 1921 X A 8, T 1922 X A 4 och 19231 X B 18). De avbetalningar, som hittills gjorts, hava tillförts vederbörande försträckningsanslag, varigenom kassafonden fått ett motsvarande tillskott. Det skulle givetvis varit riktigast, att de belopp, som sålunda kunnat göras disponibla, å riksstatens inkomstsida upptagits såsom i anspråk tagen reservation å utgiftsanslag. Riksräkenskapsverket har haft under övervägande att föreslå eu sådan anordning för nästkommande budgetår. Då emellertid utsikt förefinnes, att patent- och registreringsverket skall kunna under sagda budgetår återbetala sista delen av försträckningarna, har riksräkenskapsverket icke ansett tillräckliga skäl föreligga att nu, då avvecklingen omedelbart förestår, kasta om det hittills tillämpade förfarandet, utan synes detta höra få användas även under budgetåret 1927/28.

Inkomsterna och utgifterna för patent- och registreringsverket böra i riksstaten upptagas med sammanfallande belopp. I innevarande års riksstat beräknas utgifterna komma att uppgå till sammanlagt 1,053,700 kronor. Under förutsättning att utgiftsstaten för budgetåret 1927/28 upptages till oförändrat belopp, beräknar riksräkenskapsverket därför förevarande inkomsttitel till 1,053,700 kronor.

Bidrag till försäkringsinspektionen. Denna inkomsttitel motsvaras till siffran av reservationsanslagen till försäkringsinspektionens verksamhet och till dyrtidstillägg vid inspektionen (1926/27 X B 18 och B 19). De beräknade och influtna beloppen å inkomsttiteln hava utgjort:

Försäkringsinspektionen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 8 nästlidna november meddelat, att Kungl. Maj:t genom brev den 21 maj 1926 fastställt staten för inspektionen till ett belopp av 122,200 kronor från och med den 1 juli samma år. För sin del har försäkringsinspektionen i avseende å budgetåret 1927/28 icke föreslagit någon ändring härutinnan.

36 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

I ovanstående belopp ingå icke dyrtidstillägg. Under förutsättning’ att sådana tillägg komma att utgå enligt nuvarande grunder under budgetåret 1927/28 torde desamma få beräknas till 14,000 kronor. Med stöd av vad sålunda anförts beräknar riksräkenskapsverket inkomsttiteln för budgetåret 1927/28 till summan av berörda båda belopp eller alltså 136,200 kronor.

Inkomster av statens provningsanstalt.

Ifrågavarande inkomsttitel motsvaras på riksstatens utgiftssida av det under tionde huvudtiteln för provningsanstaltens verksamhet uppförda förslagsanslag (1926/27 X B 20). Inkomsttiteln och utgiftsanslaget äro emellertid icke upptagna till lika höga belopp. I riksstaten för innevarande budgetår är sålunda inkomsttiteln upptagen till 250,000 kronor, under det att utgiftsanslaget beräknats till 297,000 kronor.

I underdånig skrivelse den 3 september 1926 har styrelsen för statens provningsanstalt föreslagit, att följande utgifter måtte beräknas för statens provningsanstalt för budgetåret 1927/28:

på avlöningsstat ........................................ kronor 233,500

på omkostnadsstat....................................... » 82,500

och att alltså det ordinarie förslagsanslaget till upprätthållande av statens provningsanstalts verksamhet måtte för nämnda budgetår upptagas till

316,000 kronor, att i första hand utgå av anstaltens inkomster. Dyrtidstillägg äro häri icke inräknade.

Beträffande det belopp av provningsanstaltens inkomster, som bör beräknas i riksstaten för budgetåret 1927/28, anför styrelsen, att detta belopp är beroende av och samhörigt med de utgifter, som i staten upptagas för ordinarie och extra personal samt tillfälliga biträden. Det av styrelsen för extra personal och tillfälliga biträden föreslagna avlöningsbeloppet beräknas av styrelsen motsvara en inkomst av 250,000 kronor. Ifall anslagen till utgifter för arbetskrafter i anstaltens stat fixeras lägre, framhåller styrelsen, bör även den samhöriga inkomstsiffran i riksstaten beräknas lägre.

Riksräkenskapsverket har beräknat inkomsterna å titeln till det av anstalten sålunda angivna beloppet, 250,000 kronor.

Riksräkenskaps verkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 37

III. Diverse inkomster.

De behållna och redovisade inkomsterna å förevarande titel hava utgjort:

Beräknad inkomst kronor

Budgetåret 1923/24 .................... 10,403,292

» 1924/25 .................... —

» 1925/26................... 2,836,088

» 1926/27 .................... 6,355,000

Behållen

inkomst

kronor

7,458,738

5,249,318

8,468,565

Överskott + Underskott — kronor

- 2,944,554 f 5,249,318 f 5,632,477

Huru den behållna inkomsten varit fördelad framgår av efterföljande sammandragstabell, i vilken upptagits sådana särskilda poster, som var för sig under något av budgetåren 1923/24—1925/26 uppvisat antingen nettoinkomst eller nettoutgift å minst 100,000 kronor.

38 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927_1928.

Beträffande de olika posterna i denna tabell och deras beräkning för budgetåret 1927/28 må framhållas följande.

Hyres- och arrendemedel utgöras för tiden till och med budgetåret 1924/25 till största delen av hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar, vilka medel från och med budgetåret 1925/26 upptagits såsom särskild titel i riksstaten under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet». Någon nämnvärd inkomst av berörda slag torde därför ej vara att räkna med under nu ifrågavarande inkomsttitel.

Fullföljdsavgifter visa nedgående tendens, och torde därför icke böra beräknas till högre belopp än 80,000 kronor.

Städers bidrag till statens samskolor har riksräkenskapsverket med hänsyn till det under senaste budgetåret influtna beloppet beräknat till

120,000 kronor.

Expeditionsavgifter beräknar riksräkenskapsverket till i runt tal 550,000 kronor.

Intressemedel och kursvinster m. m. beräknas till 750,000 kronor på grundval av en från riksgäldskontoret erhållen uppgift.

Bötesmedel synas kunna upptagas till 1,500,000 kronor.

Beträffande de i föregående tablå upptagna andelarna i aktiebolagen Vinoch spritcentralens och J. D. Grönstedt & C:os vinster må framhållas, att riksräkenskapsverket här ovan föreslagit, att dessa andelar för budgetåret 1927/28 upptagas och redovisas under titel »Kusdrycksförsäljningsmedel».

Den uppbörd av indragna sportler, som för budgetåret 1927/28 är att motse, beräknar riksräkenskapsverket till samma belopp, vartill ämbetsverket uppskattade dessa inkomster i sin inkomstberäkning för innevarande år, eller således 860,000 kronor.

Sista inkomstposten i tabellen är »Diverse». Denna underrubrik utgör sammanfattning av flera smärre poster av olika slag. Då under budgetåret 1927/28 här kunna tillkomma alldeles nya poster ävensom rester av andra i det föregående nämnda underrubriker, från vilka riksräkenskapsverket icke under särskilda rubriker påräknar nämnvärda inkomster, anser sig riksräkenskapsverket kunna under »Diverse» beräkna en inkomst av 250,000 kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 39

Vad härefter angår titlar, för vilka tabellen utvisar utgifter överstigande inkomsterna, torde man kunna utgå från, att under budgetåret 1927/28 restitution å extra inkomst- och förmögenhetsskatt icke kommer att utgå med något större belopp.

Beträffande krigskonjunkturskatt antager riksräkenskapsverket, att restitutioner under budgetåret 1927/28 endast i jämförelsevis få fall skola förekomma. Ett belopp av 600,000 kronor synes dock riksräkenskapsverket böra beräknas för dessa restitutioner.

De inkomstberäkningar för underrubrikerna av titeln »Diverse inkomster», för vilka bär ovan redogjorts, sammanfattar riksräkenskapsverket sålunda:

Fullföljdsavgifter........................................................................ kronor

Städers bidrag till statens samskolor....................................

Expeditionsavgifter.................................................................... *

Intressemedel och kursvinster m. m..................................... »

Bötesmedel.................................................................................... Ä

Indragna sportler....................................................................... *

Diverse....................................................................................... *

Summa kronor 4,110,000

Avgår restituerad krigskonjunkturskatt................................ »__600,000

Återstår kronor 3,510,000

Riksräkenskapsverket beräknar med stöd av vad ovan anförts den behållna inkomsten för budgetåret 1927/28 å titeln »Diverse inkomster» till

3,500,000 kronor.

80,000

120,000

750.000 1,500,000

860.000 250,000

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

F. Statens affärsverksamhet.

I

Postverket, bevillning, överskott från postverket har i riksstaten beräknats och enligt budgetredovisningen influtit med:

Överskott -f- Underskott — kronor

+ 6,171,459

— 1,142,756

— 33,394 1

1 underdånig skrivelse den 9 nästlidna november med förslag till beräkning av det inkomstöverskott av postverkets rörelse, som bör upptagas i riksstaten för budgetåret 1927/28, har generalpoststyrelsen anfört följande:

40 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

»Intill den 1 juli 1926 har i fråga om inlevereringen till statskontoret av postverkets överskottsmedel varit föreskrivet, att generalpoststyrelsen skulle, sedan räkenskaperna för varje år avslutats, till statskontoret inleverera vad av postverkets medel befanns överstiga det belopp, som postverket, enligt av Kungl. Maj:t meddelat beslut, ägde att såsom kassaförlag innehålla. På grund av denna bestämmelse har det uppkomna överskottet å poströrelsen inlevererats till statskassan allenast en gång årligen, nämligen sedan postverkets räkenskaper, som föras för kalenderår, blivit avslutade. Det till statskassan under ett kalenderår överlämnade överskottsbeloppet har sålunda kommit att hänföra sig till postverkets verksamhet under nästföregående kalenderår.

Genom kungl. kungörelse den 4 juni 1926 har emellertid, för tillämpning från och med den 1 juli 1926, förordnats, att generalpoststyrelsen skall, i den män hinder därför icke möter, till statskontoret inleverera dels månadsvis vad av tillgängliga kontanta postmedel icke erfordras såsom förlag för postverket under den närmast följande tiden, dels ock, sedan räkenskaperna för varje år avslutats, överskottet av postverkets rörelse under året, i den man detsamma överstiger vad som förut för året blivit till statskontoret inlevererat. Denna nya bestämmelse medför, att under budgetåret 1926—1927 skall till statskontoret överlämnas ej blott det överskott å poströrelsen, som uppstår under år 1926, utan jämväl den överskottssumma, som kan före den 1 juli 1927 inlevereras av det under de första månaderna av år 1927 uppkomna överskottet.

Beräkningen av inkomstöverskottet av poströrelsen har givetvis, så länge överskottsmedel levererats årsvis, verkställts på så sätt, att de beräknade inkomsterna av poströrelsen under påföljande kalenderår ställts emot de kalkylerade driftkostnaderna under samma kalenderår. Även i fortsättningen synes till grund för beräkningen av överskottet under det kommande budgetåret kunna läggas det på enahanda sätt, som förut skett, beräknade överskottet för påföljande kalenderår. Om det budgetår undantages, under vilket övergången till annan ordning för överskottets levererande göres, bör nämligen ändringen i stort sett allenast komma att innebära, att en förskjutning inträder i fråga om den tid, varunder de under budgetåret levererade överskottsmedlen uppstått. Såväl med de tidigare bestämmelserna för överskottslevereringen som med nu föreskriven ordning i detta hänseende inlevereras överskott för tolv på varandra följande månader. Endast under förutsättning att olika taxor tillämpas eller i övrigt skilda förhållanden motses komma att råda under, å ena sidan, påföljande kalenderårs första månader och, å andra sidan, de första månaderna av året näst efter det påföljande, torde anledning finnas beräkna, att överskottet under de första månaderna av det senare året skola bliva i nämnvärd mån större eller mindre än under motsvarande del av det förstnämnda året.

Generalpoststyrelsen har, innan styrelsen närmare ingår på beräkningen av det postverkets överskott, som bör upptagas i riksstaten för budgetåret 1927—1928, ansett sig böra framlägga en förnyad kalkyl rörande det överskottsbelopp, som antages komma att tillföras statskassan under budgetåret

1926—1927.

Då generalpoststyrelsen den 12 november 1925 avgav sitt förslag till beräkning av inkomstöverskottet av poströrelsen, att upptagas i riksstaten för budgetåret 1926—1927, utgick generalpoststyrelsen från, att den sedermera genomförda omläggningen av bestämmelserna rörande inleverering

Riksräkenskapsvcrkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 41

av postverkets överskott skulle äga ruin från och med den 1 januari 1926 och att alltså det statskassan vid denna omläggning tillgodokommande överskottet för längre tid än ett kalenderår skulle av generalpoststyrelsen inlevereras under budgetåret 1925—1926. Under sådana förhållanden föreslog generalpoststyrelsen, att överskottet skulle i riksstaten för budgetåret 1926—1927 upptagas till 9.8 miljoner kronor, därvid styrelsen räknade med, att frankoteckensuppbörden med portoförhöjningarnas verkningar borteliminerade skulle visa en stegring i jämförelse med 1925 års uppbörd utan portoförhöjningar av cirka 3 procent. Vid föredragningen inför Kungl. Maj:t av frågan om inkomstöverskottet av poströrelsen ansåg föredragande departementschefen, att man vid beräkningen av driftresultatet skulle våga se något ljusare på situationen än generalpoststyrelsen gjort och räkna med ett något större överskott än det av styrelsen upptagna. Vidare utgick departementschefen från att eu omläggning av bestämmelserna rörande överskottslevereringen skulle äga rum från och med den 1 juli 1926 och att man i anledning härav kunde räkna med att ytterligare ett belopp av 3 miljoner kronor komme att under budgetåret 1926—1927 inlevereras till statsverket. På angivna grunder upptogs överskottet av poströrelsen i Kungl. Maj:ts förslag till riksstat till 14 miljoner kronor, varav således 11 miljoner kronor beräknades såsom överskott av 1926 års rörelse.

I skrivelse till Konungen den 26 januari 1926 i fråga om vissa inrikes postavgifter meddelade generalpoststyrelsen, att styrelsen, med den erfarenhet styrelsen hade rörande poströrelsens omfattning för tiden efter avgivandet av förenämnda förslag den 12 november 1925, ställde sig tveksam i fråga om den beräknade uppgången i posttrafiken. Emellertid hade förhållanden inträtt, vilka medförde, att generalpoststyrelsen räknade med större inkomster än de tidigare antagna av utrikes rörelsen och att på den grund samt med hänsyn till omläggningen i överskottslevereringen ett överskottsbelopp av 14 miljoner kronor syntes kunna i det närmaste uppnås.

Beträffande inkomstöverskottet av poströrelsen, som i den fastställda riksstaten för budgetåret 1926—1927 är uppfört med 14 miljoner kronor, får generalpoststyrelsen meddela, att enligt vad nu vill synas, det ekonomiska resultatet av poströrelsen under år 1926 kommer att ställa sig ungefär på följande sätt:

inkomster .......................................... 67. i miljoner kronor

driftkostnader.................................... 54.6 » »

överskott ........................................... 12.5 miljoner kronor.

Generalpoststyrelsen är icke nu i tillfälle att kunna uppgiva, huru stort belopp må kunna före den 1 juli 1927 inlevereras av det under tiden januari —maj 1927 uppkomna överskottet, men under alla förhållanden kan man räkna med, att ett ej oväsentligt högre belopp än det i riksstaten upptagna skall från postverket inflyta till statskassan under budgetåret 1926—1927. Huvudsakliga anledningen till ökningen i överskottet är, att frankoteckensuppbörden visat en större stegring än som förutsetts. Under de nio första månaderna av år 1926 har nämligen den reducerade frankoteckensuppbörden med mellan 5 och 6 procent överstigit reducerade uppbörden under motsvarande månader av år 1925. Efter kristidens abnorma trafikstegring är det endast ett år, nämligen 1923, som har att uppvisa en större ökning.

Såsom ovan antytts, har postverket under är 1926 tillförts inkomstbelopp

42 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

på grund av den utrikes poströrelsen, vilket generalpoststyrelsen icke haft anledning att räkna med och upptaga i sin hösten 1925 gjorda beräkning av inkomstöverskottet. Ifrågavarande belopp, cirka 725,000 kronor, utgör nämligen ersättning från Amerikas Förenta Stater för brevtransit under åren 1914—1918, vilken ersättning under flera år varit föremål för tvist. Sedan sagda belopp erhållits, har postverket icke några utelöpande fordringar av nämnvärd betydenhet för transitering av utländsk post över Sverige under krigsåren.

Slutligen är överskottets storlek beroende på att å vissa utgiftstitlar, bland annat anslagen för postbefordran sjöledes, transitersättning åt främmande postvei’k och dyrtidstillägg, uppstått besparingar, som hösten 1925 icke kunnat förutses.

Beträffande det inkomstöverskott av poströrelsen, som bör upptagas i riksstaten för budgetåret 1927—1928, får generalpoststyrelsen anföra följande.

Den största och viktigaste av postverkets inkomstgrupper är frankoteckensuppbörden. Densamma utgör även den del av inkomsterna, som är mest avhängig av konjunkturväxlingarna.

Av den ovan nämnda omständigheten, att — om portoförhöjningarnas verkningar bortelimineras — frankoteckensuppbörden hittills under år 1926 med mellan 5 och 6 procent överstiger samma uppbörd för motsvarande del av år 1925, bör man enligt generalpoststyrelsens förmenande icke utan vidare draga den slutsatsen, att anledning förefinnes räkna med lika stor stegring även under det kommande året. Såsom redan antytts har icke under någotdera av de båda sista åren uppbörden ökats i tillnärmelsevis så hög grad som under år 1926. Under åren 1911—1915, då i stort sett normala ekonomiska förhållanden rådde i vårt land, utgjorde den genomsnittliga årliga ökningen omkring 5 procent. Efter krigsårens abnorma stegring har frankoteckensuppbörden vid återgången (år 1922) i sitt så att säga normala spår stannat vid ungefärligen det belopp, som erhålles vid beräknande av 4 procent årlig ökning. Vid 1925 års slut befann den reducerade uppbörden sig ej obetydligt under kurvan för 4 procents ökning, och vid 1926 års utgång torde, trots den betydande uppgången under sistnämnda år, uppbörden ändock icke fullt nå upp till sagda kurva. Även om åren närmast omsvängningen från nedgång till uppgång i frankoteckensuppbörden kanske icke äro fullt lämpade att lägga till grund för beräkning av uppbörden under kommande år, synas dock ovan nämnda förhållanden giva generalpoststyrelsen ett visst stöd för den av styrelsen tidigare uttalade uppfattningen, att samma ökningsprocent knappast kan anses såsom normal, huru högt än det belopp stiger, varå ökningen beräknas, eller med andra ord, att om före världskriget en ökning av 5 procent ansågs normal, samma ökningsprocent icke rimligtvis kan väntas, för att ökningen skall betraktas såsom normal. Det ligger i sakens natur, att ökningsprocenten med stigande absoluta uppbördssiffror måste komma att avtaga.

För att tjäna såsom ledning vid generalpoststyrelsens beräknande av frankoteckensuppbörden under år 1927 har styrelsen från landets postmästare införskaffat yttranden i fråga om bland annat den uppbörd, som de -— var och en för sitt postkontor med underlydande område — beräknat komma att inflyta under år 1927. Av dessa yttranden framgår, att postmästarna kalkylerat med en ökning för hela landet av ungefär 3 procent. Ehuru generalpoststyrelsen anser åtskilliga skäl tala för att icke räkna med större ökning under år 1927, än som av postmästarna antagits, har sty-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 43

relsen dock funnit sig böra kalkylera med en ökning i uppbörden av ungefär 4 procent.

I fråga om övriga inkomster av inrikes rörelsen, vilka inkomster utgöras av postavgifter för tidningsabonnemang, för befordran av utgivarkorsband och tidningsbilagor, för registrering av ankomna värdeförsändelser, bokföring av postavgifter, fackavläggning m. m., anser generalpoststyrelsen förhållandena icke föranleda att beräkna någon nämnvärd vare sig ökning eller minskning i jämförelse med år 1926. Visserligen antagas inkomsterna av tidningsabonnemangen komma att något ökas, bland annat beroende på ökning av vissa tidningars årsvikt, men å andra sidan synes böra räknas med minskning i inkomsterna för bokföring av postavgifter, genom att korrespondenter använda sig av frankostämplingsmaskiner i stället för att hålla postbok.

I postverkets inkomster av utrikes rörelsen, vilka hittills utgjorts av transitersättning, portoandelar och extra ordinarie uppbörd beräknar generalpoststyrelsen däremot en betydande minskning vid jämförelse med år 1926. Såsom förut angivits, har nämligen postverket under sistnämnda år tillförts inkomster av transitersättning, till vilka motsvarighet saknas i fortsättningen. Vad transitersättningen beträffar är för övrigt svenska postverket, enligt vad på grundval av allmän transitstatistik gjorda uträkningar givit vid handen, hädanefter skyldigt att till främmande postverk betala högre gottgörelse, än svenska postverket självt får emottaga. Inkomsterna av utrikes rörelsen komma således i fortsättningen att utgöras av allenast portoandelar och extra ordinarie uppbörd. Beträffande portoandelar har generalpoststyrelsen dock räknat med, att under år 1927 skall till postkassan inflyta ett icke obetydligt engångsbelopp, hänförande sig till ett ännu oreglerat mellanhavande med eu utländsk postförvaltning.

För de av postverket omhänderhavda bestyr, som ligga utom ramen för verkets egentliga verksamhet, nämligen stämpelväsendets handhavande, postverkets bestyr med kronoskatteuppbörden A landsbygden och verkets bestyr med utbetalning av folkpensioner, beräknas komma att inflyta ungefär enahanda ersättningsbelopp, som för bestyren tillförts postverket under är 1926. Ersättningarna i fråga ingå till postkassan året efter det, de avse.

Till förenämnda bestyr har från och med den 1 oktober 1926 kommit ytterligare ett, nämligen försäljningen genom postverket av radiolicenser. För detta bestyr skall postverket äga åtnjuta gottgörelse, som för hela år 1927 näppeligen synes böra beräknas till högre belopp än 25,000 kronor.

Ersättningen för postsparbanksgöromålens handhavande utgöras av dels gottgörelse för direkta merutgifter, som åsamkats postverket genom postsparbankens inordnande, dels ock ersättning för handläggning av postsparbanksgöromålen å postanstalterna. Denna sammanlagda ersättning har för år 1926 beräknats till cirka 850,000 kronor, av vilket belopp ungefär

550.000 kronor utgöra gottgörelse för direkta merutgifter och 300,000 kronor ersättning för postsparbanksgöromålen å postanstalterna. Sistnämnda summa, som fastställts genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 december 1922, har utgått alltsedan postsparbanken införlivades med postverket. För år 1927 beräknar generalpoststyrelsen nu en sammanlagd ersättning av cirka

1.350.000 kronor. Härav belöpa sig ungefär 600,000 kronor på gottgörelse för de direkta merutgifterna, inräknade i anslagsbeloppen å vederbörande utgiftstitlar i det samtidigt härmed avgivna förslaget till driftkostnadsstat för år 1927. Vidkommande ersättningen för postanstalternas hand-

44 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

läggning av postsparbanksgöromålen meddelade generalpoststyrelsen i sin förberörda skrivelse den 12 november 1925, att styrelsen hade för avsikt att verkställa ny beräkning i fråga om den utgående ersättningens skälighet i förhållande till de prestationer, postanstalterna lämnade, samt att under år 1926 framlägga för Kungl. Maj it resultatet av utredningen. I särskild skrivelse denna dag till Konungen upptages det ifrågavarande ersättningsbeloppet till 750,000 kronor för år 1927.

För postgirorörelsen är i skrivelsen den 12 november 1925 beträffande år 1926 beräknat, att samtliga kostnader skulle belöpa sig till cirka 700,000 kronor och de av rörelsegrenen härflytande inkomsterna till ungefär

800,000 kronor. Enligt vad nu kan bedömas, torde sagda kostnader, särskilt på grund av den genom kungl. kungörelsen den 29 januari 1926 (nr 40) stadgade skyldigheten för utmätningsman med flera att anlita postgirorörelsen, stiga till ungefär 750,000 kronor. Under år 1927 antages rörelsen komma att ytterligare utvecklas, och beräknas med anledning härav kostnaderna för rörelsegrenen till ungefär 900,000 kronor. I den mån dessa kostnader utgöra, uppenbara merkostnadsbelopp för postverket, äro de inräknade å de olika utgiftstitlarna i förslaget till driftkostnadsstat. De överslagskalkyler, som verkställts å vederbörande byrå, hava givit till resultat, att postgirorörelsen antages komma att för år 1927 lämna ett överskott av cirka 100,000 kronor. Bland inkomsterna uppföres fördenskull ett belopp av 1,000,000 kronor såsom härflytande från postgirorörelsen.

Med stöd av det anförda har generalpoststyrelsen kommit till det resultatet, att postverkets inkomster av poströrelsen under år 1927 nu kunna beräknas till 69.9 miljoner kronor. Härvid har generalpoststyrelsen utgått från nuvarande posttaxors bibehållande. Mot detta inkomsthelopp svara driftkostnader, som enligt det förenämnda förslaget till driftkostnadsstat beräknats till 58.4 miljoner kronor. Driftkostnadernas fördelning på de olika huvudutgiftstitlarna framgår av nedanstående tablå, vari för jämförelse även införts motsvarande siffror ur den fastställda driftkostnadsstaten för år 1926 ävensom öknings- respektive minskningsbelopp.

Den betydande ökningen av driftkostnaderna är till övervägande del föranledd av de genom kungl. brev den 19 mars 1926 meddelade bestämmelserna rörande postverkets förnyelsefond.

Trots denna utgiftsstegring skulle det ekonomiska resultatet av poströrelsen under år 1927 ställa sig gynnsammare än det enligt den godkända riksstaten för budgetåret 1926—1927 beräknade driftresultatet under år 1926.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 45

Under år 1927 skulle nämligen inkomsterna uppgå

till .......................................................................... 69.9 miljoner kronor och

driftkostnaderna till ................................................... 58.4 » »

vadan ett överskott skulle erhållas av .................... 11.5 miljoner kronor.

Såsom inledningsvis framhållits anser generalpoststyrelsen, att, oaktat överskottsberäkningen numera berör delar av två år, det ekonomiska resultatet av poströrelsen under det påföljande kalenderåret kan läggas till grund, för beräkningen av det överskott, som skall inlevereras till statskassan under det kommande budgetåret. Enär generalpoststyrelsen icke för närvarande har sig bekant några omständigheter, som motivera beräknande av ett annat överskott för de första månaderna av år 1928 än för motsvarande månader år 1927, föreslår generalpoststyrelsen, att inkomstöverskottet av poströrelsen upptages i riksstaten för budgetåret 1927—1928 till 11.5 miljoner kronor.»

*•

Vidkommande de konjunktur förhållanden, från vilka generalpoststyrelsen ansett sig böra utgå vid förevarande beräkningar, har styrelsen i skrivelse till riksräkenskapsverket den 9 nästlidna november sammanfattat sin uppfattning härutinnan så, att styrelsen räknat med i någon mån uppåtgående konjunkturer, ehuru styrelsen icke ansett sig hava anledning förutsätta en åtminstone på posttrafiken i lika grad inverkande förbättring, som kunnat skönjas hittills år 1926 vid jämförelse med år 1925.1 fråga om prisnivån uppgiver sig styrelsen hava kalkylerat med, att densamma skulle bliva i stort sett lika som för närvarande.

Riksräkenskapsverket har i enlighet med generalpoststyrelsens förslag beräknat inkomstöverskottet för postverket till 11,500,000 kronor.

Telegrafverket. Överskottet från telegrafverket har i riksstaten beräknats och enligt budgetredovisningen influtit med:

Budgetåret 1923/24 » 1924/25

1925/26 » 1926/27

Beräknad

inkomst

kronor

18,000,000

17.000. 000

16,200,000

18.000. 000 I

Behållen

inkomst

kronor

21,111,597

18,551,622

17,861,185

Överskott

kronor

3,111,597

1,551,622

1,661,185

I underdånig skrivelse den 12 nästlidna november med förslag till beräkning av telegrafverkets inkomstöverskott anför telegrafstyrelsen följande:

»Storleken av telegrafverkets inkomster och deras årliga stegring under senaste tioårsperioden framgår av följande tablå:

46 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

För år 1926 beräknar telegrafstyrelsen nu inkomsterna till omkring

82,800,000 kronor, innebärande en ökning från år 1925 med 3,217,625 kronor eller något över 4 procent.

Inkomsterna för ar 1927 kunna, under förutsättning att de nuvarande taxorna skola i det stora hela bliva gällande hela året samt att den nuvarande trafikstegringen skall fortfara, beräknas till 85,000,000 kronor, utgörande en ökning från år 1926 av 2,200,000 kronor, eller ungefär 2.65 procent.

Driftkostnaderna för år 1926, vilka i driftkostnadsstaten äro upptagna till 62,900,000 kronor, komma enligt nu verkställda beräkningar att uppgå till omkring 65,700,000 kronor. I det förslag till stat för telegrafverkets driftkostnader år 1927, som samtidigt härmed avgives, hava samma kostnader upptagits till 67,300,000 kronor.

Överskottet av telegrafverkets rörelse har under senaste tioårsperioden utgjort:

Enligt ovan gjorda beräkningar över inkomster och driftkostnader skulle överskottet för år 1926 bliva omkring 17,100,000 kronor och för år 1927 omkring 17,700,000 kronor. Enär det kapital, som under år 1927 skall förräntas, torde kunna uppskattas till omkring 295,000,000 kronor, skulle avkastningen för år 1927 således motsvara omkring 6 procent.»

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 47

På grund av vad sålunda anförts, har telegrafstyrelsen föreslagit, att telegrafverkets överskott i rikastaten för budgetåret 1927/28 upptages med

17,700,000 kronor.

1 skrivelse till riksräkenskapsverket den 12 november 1926 bär telegrafstyrelsen anfört, att styrelsen beträffande konjunkturförhållandena antagit, att den jämna ökning i abonnentantal och samtalsfrekvens, som nu förefinnes, skall fortfara även under år 1927 samt att löner och dyrtidstillägg icke skola undergå någon större förändring under samma tid.

Riksräkenskapsverket anser, att män bör utgå från att det telegrafverkets kapital, varå avkastningen skall inlevereras under budgetåret 1927/28, uppgår till i runt tal 300 miljoner kronor. Någon anledning bär icke av telegrafstyrelsen påvisats, varför avkastningen för år 1927 och förra delen av år 1928 skulle nedgå till 6 procent mot för år 1925 6.23 procent. Riksräkenskapsverket har därför i sin beräkning utgått från att för år 1927 icke bör förutsättas lägre procentuell avkastning å kapitalet än vad utfallet för 1925 visar. Beräknas för 1927 och den del av 1928, vars behållning skall inlevereras under nästa budgetår, avkastningen till i runt tal 6.25 procent å ett kapital av 300 miljoner kronor, kommer detta att motsvara ett inkomstöverskott av 18.75 miljoner kronor.

Enligt vad riksräkenskapsverket under hand inhämtat har telegrafstyrelsen vid beräknandet av inkomstöverskottet för år 1927 antagit, att dyrtidstillägget under sagda år kommer att utgå efter ett indextal motsvarande medelindex för år 1926. Då emellertid indextalet för innevarande kvartal sänkts till 171 procent samt det knappast föreligger anledning antaga, att levnadskostnaderna komma att stiga under år 1927, synes det riksräkenskapsverket, att man — i anslutning till vad som tillämpats av såväl generalpoststyrelsen som järnvägsstyrelsen — bör kunna räkna med det för innevarande kvartal fastställda indextalet jämväl för år 1927. Sistberörda förhållande utgör ett ytterligare skäl för den av riksräkenskapsverket förordade höjningen av inkomsttiteln.

Med stöd av vad sålunda anförts har riksräkenskapsverket i härvid fogade tabell A. upptagit inkomstöverskottet för telegrafverket för år 1927 till 18,750,000 kronor.

Statens järnvägar. Överskottet från statens järnvägar har i riksstaten beräknats och enligt budgetredovisningen influtit med:

Beräknad Behållen Överskott -f

inkomst inkomst Underskott —

kronor kronor kronor

Budgetåret 1923/24 ................ 28,000,000 42,161,257 + 14,161,257

» 1924 25 ................ 36,000,000 30,661,301 — 5,338,699

» 1925 26 ................ 36,000,000 35,551,092 — 448,908

» 1926/27 ................ 39,400,000 — —

48 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

I skrivelse till finansdepartementet den 2 oktober 1926 har järnvägsstyrelsen meddelat, att det överskott å statens järnvägars verksamhet, som kunde förväntas bliva inlevererat till statsverket under tiden 1 juli 1927 —30 juni 1928, beräknades till 35 miljoner kronor, fördelat på följande sätt:

avseende tiden juni—december 1927.................... 22 miljoner kronor

» » januari—maj 1928.................... 13 » »

Vid genomförandet av de kalkyler, som ligga till grund för ovanstående uppgifter, har järnvägsstyrelsen förutsatt, dels att nu gällande taxa i person-, post- och godstrafik bibehålies oförändrad,

dels att såväl person- som godstrafik kommer att hålla sig vid nuvarande särskilt vad godstrafiken angår tämligen låga nivå, dels att konsumtionspriset för lokomotivbränsle kommer att utgöra 25 kronor per ton.

Om ovanberörda uppskattning av inkomstöverskottet har järnvägsstyrelsen i skrivelse till riksräkenskapsverket den 13 nästlidna november meddelat, att densamma utförts på grundval av en levnadskostnadsindex av 172 samt att en övergång till det efter avlåtandet av berörda skrivelse till finansdepartementet bekantgjorda indextalet för senaste kvartalsskiftet 171 eller (vilket gåve samma resultat) 170 skulle nedbringa utgifterna för statens järnvägar under ifrågavarande tidsperiod med i runt tal 1 miljon kronor och alltså höja det beräkningsbara överskottet med samma belopp, d. v. s. till 36 miljoner kronor.

Enligt vad riksräkenskapsverket under hand inhämtat har järnvägsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t denna dag föreslagit, att inkomstöverskottet för statens järnvägar måtte för budgetåret 1927/28 upptagas till 37 miljoner kronor. Ehuru riksräkenskapsverket icke varit i tillfälle att taga del av de ekonomiska utredningar, vilka ligga till grund för denna beräkning, har ämbetsverket likväl ansett sig böra upptaga inkomstöverskottet för statens järnvägar med det av järnvägsstyrelsen förordade beloppet, 37,000,000 kronor.

Statens vattenfallsverk. Överskottet för statens vattenfallsverk har i riksstaten beräknats och enligt budgetredovisningen, influtit med:

Beräknad Behållen Överskott -|-

inkomst inkomst Underskott —

kronor kronor kronor

Budgetåret 1923/24 ................ 8,300,000 7,073,958 — 1,226,042

» 1924/25 ................ 10,000,000 10,670,419 + 670,419

» 1925 26 ................ 10,900,000 12,028,263 + 1,128,263

» 1926/27 ................ 12,250,000

I underdånig skrivelse den 15 nästlidna november angående förslag till beräkning av inkomstöverskottet å statens vattenfallsverks rörelse, anför vattenfallsstyrelsen följande:

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 49

»På grund av beslutet om budgetårets omläggning får vattenfallsstyrelsen i överensstämmelse med förfaringssättet vid beräkningarna av de inkomstöverskott, som borde upptagas i riksstaterna för de fyra närmast föregående budgetåren, härmed i underdånighet avgiva följande förslag till beräkning av det inkomstöverskott å statens vattenfallsverks rörelse, som bör upptagas i riksstaten för budgetåret 1 juli 1927—30 juni 1928:

Statens vattenfallsverk:

Kraftverk................................................ kronor 13,730,000

Kanal verk................................................ » 430,000

Säger för statens vattenfallsverk kronor 14,160,000.

Härvid har vattenfallsstyrelsen beräknat, att under ifrågavarande budgetår till statsverket inlevereras det driftöverskott, som belöper på kalenderåret 1927, enligt nedanstående specificerade beräkning:

Vid beräkningen av driftöverskotten för de olika kraftverken har ej iakttagits den fördelning av inkomsterna mellan Trollhätte kraftverk, Älvkarleby kraftverk, Motala kraftverk och Västerås kraftverk med västra stamlinjen, som skall äga rum i samband med vederbörande bokslut, men inverkar denna omständighet emellertid icke på den totala summan av inkomsterna.

Beträffande beräkningen av kraftverkens överskott må anföras, att de för det nyligen driftfärdiga Norrfors kraftverk angivna beloppen avse helt driftår. Vidare har för den elektriska driften å statsbanelinjen Stockholm—Göteborg beräknats en inkomst av 1,500,000 kronor i form av kraftavgifter från statens järnvägar, vilken inkomst i ovanstående beräkning tillförts Västerås kraftverk med västra stamlinjen. Bland inkomsterna Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 4

50 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

för Porjus kraftverk ingår ett belopp av 1,200,000 kronor, som beräknas utgöra ersättning från statens järnvägar för kraft till riksgränsbanan.

Det på kanalverken belöpande driftöverskottet är beräknat under den förutsättningen, att de förslag till nya kanaltaxor, som av vattenfallsstyrelsen ingivits till Eders Kungl. Maj:t, komma att bifallas. Skulle så ej bliva fallet, minskas inkomsterna och därmed även överskotten för kanalverken med tillsammans 165,000 kronor.

I övrigt må nämnas, att inkomsterna för kraftverken äro beräknade under förutsättning av en normal utveckling av rörelsen, samt att inkomstberäkningen för kanalverken är grundad på samma trafikmängd, som beräknas framgå under innevarande år.

Vid beräkning av driftkostnaderna har antagits, att dyrtidstilläggen till tjänstemännen komma att utgå efter ungefär samma procenttal som under innevarande år.»

Såsom framgår av vattenfallsstyrelsens ifrågavarande underdåniga skrivelse hänför sig det belopp, som' vattenfallsstyrelsen föreslagit skola inlevereras under budgetåret 1927/28, till överskottet för räkenskapsåret 1927. Beträffande inlevereringar av överskottsmedlen från vattensfallsverken gäller enligt instruktionen för vattenfallsstyrelsen (1920 : 594, § 8 mom. 2) följande:

»Styrelsen skall månadsvis eller, därest hinder därför möter, kvartalsvis till statskontoret inleverera vad av tillgängliga kontanta inkomstmedel ieke erfordras såsom förlag för rörelsen under den närmast följande tiden och icke skall avsättas till särskilda fonder samt, sedan räkenskaperna för varje år avslutats, inkomstöverskottet för året i den mån detsamma överstiger vad som förut blivit inlevererat till statskontoret; börande, därest hinder för dylik slutleverering möter, anmälan därom göras till chefen för finansdepartementet och statskontoret.»

Motsvarande bestämmelser äro i instruktionerna av år 1920 för telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen meddelade i fråga om inlevereringarna av överskottsmedel från telegrafverket och statens järnvägar och hava genom ändring i generalpoststyrelsens instruktion innevarande år utsträckts att gälla även beträffande postverkets överskott.

På grund av berörda föreskrifter hava sedan länge statens järnvägars överskottsmedel inlevererats successivt månadsvis. Det belopp, som inflyter i budgetredovisningen för ett visst budgetår, hänför sig i regel till de inkomster, som intjänats under juni månad närmast före budgetårets ingång samt juli—maj månader av budgetåret.

För telegrafverket inlevereras överskotten visserligen ej månad för månad, men de inlevereringar, som äga rum under förra hälften av kalenderåret, omfatta ej blott slutinbetalning av överskott för föregående kalenderår utan jämväl en avsevärd del av de på första halvåret belöpande överskottsmedlen — exempelvis under år 1925 6 miljoner kronor och under 1926 7 miljoner kronor.

För postverket avses att framdeles under kalenderårets första hälft inleverera jämväl det överskott, som kan anses belöpa på de 4 å 5 första månaderna av samma år.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 51

Beträffande statens vattenfallsverk hava hittills visserligen för kraftverkens del kvartalsinbetalningar ägt rum, men dessa hava legat så långt efter den tid, varunder vinsten intjänats, att under första halvåret endast inlevererats överskottsmedel för det föregående kalenderåret.

Det synes riksräkenskapsverket knappast föreligga anledning att beträffande vattenfallsverken uppskjuta inbetalningarna av vinstmedlen längre än som sker vid övriga ovan berörda affärsverk. En övergång till snabbare inleverering synes böra genomföras under nästkommande budgetår och inkomsttitlarna från vattenfallsverken följaktligen höjas med belopp motsvarande åtminstone överskotten för månaderna januari— april 1928.

Intill dess vattenfallsstyrelsen beretts tillfälle att yttra sig angående det ytterligare belopp, som med anledning av den nu förordade omläggningen bör uppföras i riksstaten för budgetåret 1927/28 utöver vad styrelsen själv föreslagit, torde kunna beräknas, att de av vattensfallsstyrelsen föreslagna beloppen böra ökas med i runt tal en tredjedel.

Riksräkenskapsverket, som i och för sig ej har något att erinra mot vattenfallsstyrelsens inkomstberäkningar, får fördenskull föreslå, att efter vederbörliga avjämningar inkomsttitlarna i fråga upptagas med för statens kraftverk 18,300,000 kronor, och för statens kanalverk 570,000 kronor.

Statens domäner. Överskottet för domänverket har i riksstaten beräknats och enligt budgetredovisningen influtit med:

Beräknad Behållen Överskott +

inkomst inkomst Underskott —

kronor kronor kronor

Budgetåret 1923/24 30,000,000 32,118,627 + 2,118,627

» 1924/25 13,000,000 5,697,702 — 7,302,298

» 1925/26 9,000,000 7,102,792 — 1,897,208

» 1926/27 ............. 6,000,000 — —

I det av domänstyrelsen den 4 innevarande månad avgivna generalförslaget för år 1927 ant öres bland annat följande:

»Vad inkomsterna för domänfonden beträffar beräknades desamma i generalförslaget för år 1926 till 27 miljoner kronor. På grund av de något förbättrade utsikterna för sågat virke hava höstens virkesauktioner givit ett icke obetydligt bättre pris än föregående år, och det är att hoppas, att rotvärdepriserna under nästa år inklusive vid nästa hösts auktioner skola kunna hållas i samma prisläge som det nuvarande. På grund därav anser sig Styrelsen kunna upptaga nästa års bruttoinkomst från statens skogar och domäner till 30 miljoner kronor. Som vinst från domänfonden för verksamheten år 1927 beräknar Styrelsen således nu att före den 1 juli 1928 till statsverket inleverera ett belopp av 7 miljoner kronor. Styrelsen får emellertid i detta sammanhang fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på den stora svårighet, som ligger i en beräkning av den kommande vinsten. En förändring av den försålda kvantiteten i en viss riktning med 10 procent och en samtidig ändring av försäljningsvärdet å virket i samma riktning med likaledes 10 procent ändrar den

52 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

beräknade vinsten med cirka 5 miljoner kronor upp eller ned från den bär ovan angivna; och dylika förändringar kunna långt ifrån anses uteslutna.»

Med hänsyn till vad domänstyrelsen sålunda anfört har riksräkenskapsverket ansett sig böra beräkna inkomstöverskottet för budgetåret 1927/28 för statens domäner till 7,000,000 kronor.

Statens reproduktionsanstalt. Från och med innevarande budgetår redovisas i riksstaten överskottet av denna anstalts verksamhet under rubriken »Statens affärsverksamhet». Sagda överskott är för innevarande budgetår beräknat till 30,000 kronor. Beträffande det överskott, som kan beräknas uppstå under budgetåret 1927/28, anför lantmäteristyrelsen i skrivelse till riksräkenskapsverket den 10 nästlidna november:

»Å statens reproduktionsanstalts rörelse för budgetåret 1925/26 har uppstått ett bruttoöverskott av i runt tal 44,400 kronor samt, sedan avskrivning skett med dels omkring 17,300 kronor, utgörande 10 procent av inventariesumman, dels omkring 13,500 kronor, utgörande nedskrivning å inneliggande papper och blanketter, ett nettoöverskott av i runt tal 13,600 kronor. Om man frånser sagda nedskrivning å papper och blanketter, vilken varit att anse som en mera extraordinär åtgärd, skulle inkomsten för budgetåret utgjort omkring 27,000 kronor. Då reproduktionsanstalten emellertid framdeles måste vidkännas bland annat en ökad hyra av 5,200 kronor årligen, har lantmäteristyrelsen ansett inkomstöverskottet av reproduktionsanstaltens rörelse böra beräknas till 20,000 kronor för närmaste budgetår. Vid denna summa har lantmäteristyrelsen även stannat då reproduktionsanstaltens insättningar i statskontoret under det till grund för dessa beräkningar liggande budgetåret 1925/26 överstigit uttagningarna med omkring 20,400 kronor och då i övrigt några avsevärdare konjunkturförändringar icke lära vara att påräkna inom närmaste framtiden.»

Då ännu icke kan bedömas, huru utfallet blir av anstaltens rörelse under innevarande budgetår, det första varunder anstalten i riksstaten upptagits såsom affärsdrivande verk, anser riksräkenskapsverket tillräcklig anledning icke förefinnas att nu vidtaga någon sänkning i förhållande till det för budgetåret 1926/27 beräknade inkomstöverskottet. Riksräkenskapsverket har därför i förslagstabellen upptagit inkomsttiteln med oförändrat belopp 30,000 kronor.

II. Statens aktier.

Utdelning i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag har för nedanstående budgetår sammanlagt beräknats till och influtit med följande belopp:

Beräknad Behållen Överskott +

inkomst inkomst Underskott —

kronor kronor kronor

Budgetåret 1923/24 ........................ 3,390,000 2,960,918 — 429,082

» 1924/25 3,290,000 3,007,516 — 282,484

» 1925/26 3,642,500 3,838,939 + 196,439

» 1926/27 ........................ 4,405,000 — -

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 53

Enligt meddelande från trafikaktiebolaget Grängesberg — Oxelösund torde under budgetåret 1927 28 på grund av statsavtalen angående malmbrytning i Lappland följande inbetalningar till statsverket kunna beräknas:

utdelning enligt 1907 års överenskommelse å preferensaktier i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag för bokföringsåret 1926 — 1927: för beräknad utfraktning av 4,700,000 ton Kiruna-

malm å 1 krona per ton för hälften ............ kr. 2,350,000

för 1,200,000 ton Gellivaremalm å kronor 0.5 o per

ton för hälften .................................................... » 300,000 kr. 2,650,000

royalty enligt 1908 års överenskommelse för kalenderåret 1927 beräknad å:

430.000 ton Kirunamalm å 2 kronor per ton för

hälften .................................................................... kr. 430,000

170.000 ton Gellivaremalm å 2 kronor 50 öre per

ton för hälften........................................................ » 212,500 kr. 642,500

avgift enligt 1918 års överenskommelse från trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund för beräknad utfraktning av malm från Luossavaara under kalenderåret 1927, 300,000 ton:

minimiavgift............................................................... kr. 350,000

tillägg för 300,000 ton å 2 kronor per ton » 600,000 kr. 950,000

tillsammans kr. 4,242,500

Riksräkenskapsverket har i enlighet med förestående beräkning upptagit ifrågavarande inkomsttitlar till sammanlagt 4,242,500 kronor.

Utdelning i aktiebolaget Svenska tobaksmonopoiet.

Beräknad Behållen Överskott +

inkomst inkomst Underskott —

kronor kronor kronor

Budgetåret 1923/24 .................... 8,990,000 11,600,000 + 2,610,000

» 1924/25 .................... 9,000,000 8,990,000 — 10,000

» 1925/26 .................... 6,380,000 6,380,000 —

» 1926/27 .................... 3,770,000 - —

Den successiva nedgången av aktieinkomsten från och med budgetåret 1924/25 har föranletts av vidtagna överflyttningar av statens inkomster av tobaksförbrukningen från aktieutdelning i monopolbolaget till tobaksskatt.

Enligt meddelande från bolaget uppskattar detta utdelningen å stamaktiekapitalet för år 1927 till samma belopp som för innevarande år.

Riksräkenskapsverket har i sin förslagsberäkning upptagit titeln med oförändrat belopp 3,770,000 kronor.

54 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

Någon utdelning i aktiebolaget Jordbrukarbanken är enligt vad å förfrågan meddelats från banken icke att påräkna under budgetåret 1927/28. Icke heller från svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen är någon inkomst att motse för statsverket under budgetåret 1927/28.

III. Statens utlåningsfonder.

överskotten från statens utlåningsfonder hava sammanlagt för nedanstående år beräknats till, respektive redovisats med följande belopp:

Med stöd av i statskontoret verkställda beräkningar (bil. C) har riksräkenskapsverket i förslagstabellen upptagit nedanstående belopp såsom över-

skott från statens utlåningsfonder:

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby ....... kronor 120,000

Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare ................................................................... » 1,300

Vattenkraftslånefonden ............................................................... » 350,000

Luftfartslånefonden .................................................................... » 47,000

Fonden för räntefria studielån ............................................. » 5,000

Statens avdikningslånefond ..................................................... » 500,000

Egnahemslånefonden.................................................................... » 5,500,000

Fiskerilånefonden ..................................................................... » 90,000

Dräneringsfonden ........................................................................ » ioo

Norrländska nyodlingsfonden .................................................... » 60,000

Jordförmedlingsfonden ............................................................. » 50,000

Lånefonden för inköp av ädla avelsston ............................... » 100

Täckdikningslånefonden .......................................................... » 120,000

Allmänna nyodlingsfonden ........................................................ » 15,000

Norrländska andelsmejerifonden............................................... » 12,000

Kraftledningslånefonden ............................................................ » 625,000

Gödselvårdslånefonden ................................................................ » 40,000

Lånefonden för mindre linberedningsanstalter .................... » 4,400

Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostadsför-

bättringslånefond .................................................................. » 4,000

Lånefonden för inköp av renar................................................ » 100

Kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond........................ » 1,200

Hantverkslånefonden.....!.............. » 11,000

Rederilånefonden ........................................................................ » 725,000

Torvindustrilånefonden............................................................... » 150,000.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 55

I enlighet med från riksgäldskontoret erhållna beräkningar har riksräkenskapsverket upptagit ränteavkastningen för budgetåret 1927/28 av: allmänna järnvägslånefonden till 1,700,000 kronor, bibanelånefonden till 172,000 kronor, allmänna byggnadslånefonden till 17,000 kronor.

Sammanlagt skulle överskotten från statens utlåningsfonder sålunda komma att uppgå till 10,320,200 kronor.

IT. Fonden för låneunderstöd.

Överskott från ifrågavarande fond har i riksstaten beräknats först för budgetåret 1925/26. För sagda år beräknades en inkomst av 76,600 kronor. Enligt budgetredovisningen inflöto emellertid endast 2,850 kronor. För innevarande budgetår är titeln i riksstaten upptagen med 8,300 kronor.

Riksgäldskontoret har uppgivit, att följande räntemedel kunna för budgetåret 1927/28 beräknas komina att tillgodoföras denna titel, nämligen

från:

Aktiebolaget Svenska Amerikalinjen .......................................

Drottning Sophias Skyddshem ....................................................

Föreningen till minne av Konung Oscar I och Drottning

Josephina ..........................................................................-........

Föreningen Bergsbyns kalkbruk u. p. a, ...............................

Svenska Mosskulturföreningen .................................................

kronor 300,000

» 500

» 27,500

» 1,250

» 1,600

Kronor 330,850.

Sedan fonden för låneunderstöd numera får antagas bliva ständigt räntebärande och alltså årligen bör i riksstaten uppföras bland de produktiva fonderna, synes det riksräkenskapsverket riktigast, att fonden, som till sin natur närmast sammanhör med statens utlåningsfonder, uppföres närmast efter dessa och alltså före rusdrycksmedelsfonden.

Riksräkenskapsverket har i enlighet med riksgäldskontorets beräkning i förslagstabellen upptagit ifrågavarande inkomsttitel med 330,850 kronor.

T. Statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Överskotten från denna fond hava utgjort:

Avkastningen av denna fond har i enlighet med av statskontorets fondbyrå gjord beräkning (bil. C) av riksräkenskapsverket upptagits till 3,100,000 kronor.

56 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

C. Riksbankens vinst.

Beträffande riksbanksvinsten tillkommer det visserligen ej riksräkenskapsverket att avgiva något yttrande i fråga om beräkningen av det för statsregleringen disponibla beloppet. Riksräkenskapsverket har emellertid ansett sig böra i detta sammanhang för omprövning framföra en fråga, som med hänsyn till enhetlighet och system i riksstaten synes ämbetsverket vara av vikt.

Riksräkenskapsverket tillåter sig till en början erinra, att i det av budgetårskommittén den 30 november 1920 avgivna betänkandet om budgetårets omläggning förordades en förändring rörande riksbanksvinstens uppförande i riksstaten, i syfte att sagda vinst skulle i riksstaten upptagas tidigare än nu är fallet. Budgetårskommittén yttrade härom följande:

»Redan i den kommitté, som förberedde 1911 års reform av riksstatens uppställning, var denna fråga på tal. Riksstatskommittén föreslog visserligen ingen ändring i den förut tillämpade ordningen, men tvenne reservanter inom kommittén uttalade sig för, att riksbankens behållna vinst i sin helhet skulle tillföras statsverket och beräknas som en tillgång i riksstaten för det år, under vilket vinsten uppstode. Reservanterna framhöllo såsom skäl för denna ändring, bland annat, att med det sätt på vilket riksbanksvinsten upptoges i riksstaten, dennas enhetlighet komme att brytas och att en finansplan, om den upptoge siffror som avsåge olika år, i viss mån förfelade sin uppgift.

_ Reservanternas uppfattning vann anslutning av statskontoret, medan riksbanksfullmäktige ställde sig på kommitténs ståndpunkt, bland annat av det skälet, att i 25 § av lagen om riksbanken stadgats, att riksdagen äger förfoga över riksbankens »bibehållna årliga vinst», vilket stadgande fullmäktige ansågo utesluta antecipation av vinsten. Gentemot riksbanksfullmäktige fann sig chefen för finansdepartementet icke böra tillstyrka reservanternas förslag.

_ Det synes budgetårskommittén vara möjligt att finna en lösning, som tillgodoser såväl intresset av att riksbankens vinst i budgeten upptages i närmare anslutning till tiden för intjänandet som önskvärdheten av att riksdagen får bestämma över bankovinstens användning, först sedan densamma blivit räkenskapsmässigt fastslagen.

I riksstaten för ett visst budgetår skulle nämligen kunna uppföras riksbanksvinsten för det kalenderår, varunder riksstaten upprättades, alltså med ett på förhand beräknat belopp. Vid den nästpåföljande riksdagen skulle därefter, sedan bokslutet för riksbanken blivit färdigt, definitivt beslutas, huru stor del av vinsten skulle få för statsregleringen disponeras. Bleve detta belopp mindre än det föregående år beräknade, finge kassafonden täcka bristen; bleve beloppet större, komme överskottet att tillföras fonden. Med denna ordning skulle alltså 1923 års riksdag i riksstaten för 1 juli 1923—30 juni 1924 uppföra den beräknade vinsten för år 1923 samt 1924 års riksdag slutligen bestämma om vinstens disponerande. I anslutning till vad ovan anförts om inbetalningen till statsverket av bankovinsten, borde därefter beloppet ifråga senast den 30 juni 1924 tillföras statsverket.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 57

Det nu angivna förfarandet skulle nära ansluta sig till vad som nu tilllämpas beträffande exempelvis utdelningen å statens aktier i tobaksmonopolbolaget, ehuru det här är bolagsstämman, som definitivt fastställer det belopp, vilket skall tillf örasi statsverket.

Då med den ifrågasatta anordningen riksdagens ovanberörda befogenhet enligt riksbankslagen lämnas oförkränkt och då anordningen står i full överensstämmelse med syftet med förevarande reform samt i övrigt synes väl motiverad, får kommittén för sin del förorda, att densamma för framtiden varder tillämpad.»

Den av budgetårskommittén sålunda förordade omläggningen blev emellertid icke föremål för någon prövning i samband med behandlingen av kommittéförslaget. Frågan stod ej heller i sådant samband med budgetårsreformen, att den måste lösas samtidigt med denna. Och då övergången till det nya budgetårssystemet genomfördes, förelåg icke något behov att anlita dubbla riksbanksvinster för att få övergångsbudgeten att balansera.

De skäl, som av budgetårskommittén anfördes till stöd för den av dem förordade förändringen beträffande riksbanksvinstens budgettekniska behandling, torde alltjämt äga fog. Såsom reservanterna i riksstatskommittén på sin tid framhöllo, innebär det sätt, varpå riksbanksvinsten nu uppföres i riksstaten, ett brytande av riksstatens enhetlighet, i det att riksbanksvinsten nu i riksstaten upptages för en tid, som är tilländagången ett halvt år innan riksstaten börjar löpa, medan riksstaten i övrigt utgör en sammanställning av beräknade inkomster och utgifter under själva finansåret.

De konstitutionella betänkligheter, som mötte reservanternas i riksstatskommittén förslag, äro med den av budgetårskommittén angivna anordningen helt undanröjda. Genom densamma skulle riksdagen nämligen sättas i tillfälle att, efter det vinsten blivit känd, besluta huru stor del av densamma skulle få användas för statsregleringen. Riksdagen hade alltså sin rätt oförkränkt att »förfoga över riksbankens behållna årliga vinst» i enlighet med riksbankslagens föreskrifter.

Riksräkenskapsverket får under åberopande av det nu anförda tillstyrka, att den av budgetårskommittén förordade omläggningen i fråga om riksbanksvinstens behandling i budgethänseende varder genomförd.

Då det kan förutses, att svårigheter kunna möta att under ett enda budgetår tillhandahålla statsregleringen två års vinster, synes övergången kunna göras så, att under budgetåret 1927/28 upptages hela vinsten för år 1926 och exempelvis en tredjedel av den beräknade vinsten för år 1927 och att på liknande sätt förfares, till dess att omläggningen blivit genomförd.

I anslutning härtill har riksräkenskapsverket i förslagstabellen under huvudrubrik »Riksbankens vinst» uppfört två undertitlar, »Andel i riksbankens vinst för år 1926» och »Andel i riksbankens vinst för år 1927». Några belopp hava dock, i enlighet med vad hittills beträffande riksbanksvinsten tillämpats, icke utförts.

58 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

I fråga om sättet för redovisningen i riksstaten av i anspråk tagna kapitaltillgångar får riksräkenskapsverket framhålla följande.

De i riksstaten under rubriken »Lånemedel» nu upptagna inkomsterna svara till beloppet mot de utgifter för kapitalökning, vilka å riksstatens utgiftssida angivas vara avsedda »att täckas av lånemedel». Häri ingå emellertid icke för budgeten i anspråk tagna kapitaltillgångar uppkomna av lånemedel, eftersom dessa slag av lånemedel icke äro upptagna under inkomstrubriken »Lånemedel» utan under rubriken »I anspråk tagna kapitaltillgångar» och följaktligen å utgiftssidan ingå i kapitalutgifternas kolumn för »andra statsinkomster» (än lånemedel).

Det torde knappast behöva framhållas, att kapitaltillgångar uppkomna av lånemedel icke böra få tagas i anspråk för andra utgifter än sådana, som äro av natur att enligt vedertaget bruk kunna bestridas genom ny upplåning.

Riksräkenskapsverket vill erinra, att 1924 års riksdag i anledning av att vissa utgifter för kapitalökning av Kungl. Maj:t föreslagits skola utgå av »andra statsinkomster» (än lånemedel), som i verkligheten svarade mot vissa återbetalningar av i statens affärsverksamhet investerade lånemedel, uttalat (skrivelse nr 344), att ifrågavarande anslagsmedel vid bedömandet exempelvis av de förräntningsanspråk, som borde uppställas å vederbörande verk, icke finge givas en särställning i förhållande till det i verket i övrigt nedlagda kapitalet av lånemedel. Det är emellertid förenat med stora svårigheter att ur själva riksstaten få fram vilka kapitalökningsutgifter, som kunna anses bestridda med äldre lånemedel. En klarare uppställning av inkomstsidan torde med hänsyn härtill vara önskvärd. Visserligen skulle man kunna tänka sig, att utgiftssidans kolumn för »lånemedel» under kapitalökningsanslagen erhölle beteckningen »lånemedel eller kapitaltillgångar uppkomna av lånemedel». Men oavsett beteckningens otymplighet skulle i allt fall den olägenheten kvarstå, att lånemedel på inkomstsidan vore att finna ej blott under rubriken »Lånemedel», som alltså ej är uttömmande, utan även under en annan rubrik. Till undanröjande av att riksstaten för framtiden blir missvisande i nu antydda hänseende synes det riksräkenskapsverket, att den ändringen av riksstatens uppställning lämpligen bör genomföras, att under den nuvarande rubriken »I anspråk tagna kapitaltillgångar» uppföras endast de kapitaltillgångar, som hava uppkommit av andra statsinkomster än lånemedel. I anspråk tagna kapitaltillgångar uppkomna av lånemedel böra däremot uppföras under den nuvarande rubriken »Lånemedel» men med särskild underrubrik. Genom nu angivna ändring av riksstatens uppställning vinnes den fördelen, att en bestämd åtskillnad kommer att förefinnas i riksstaten mellan lånemedel och andra statsinkomster.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 59

Vad nu angår kapitaltillgångar, som härleda från andra statsinkomster än lånemedel, hänvisar riksräkenskapsverket till en början till ämbetsverkets underdåniga skrivelse den 11 november 1926 angående reservationer å vissa riksstatsanslag, vilka enligt riksräkenskapsverkets åsikt borde tagas i anspråk för budgetens finansiering. I nu förevarande skrivelse torde riksräkenskapsverket endast behöva i sin förslagstabell utan angivna belopp upptaga de underrubriker, under vilka enligt ämbetsverkets åsikt ifrågavarande inkomstkategorier böra i riksstaten uppföras. I detta hänseende torde böra anmärkas, att i fråga om återbetalningar av medel anvisade för kapitalökning åtskillnad bör göras mellan sådana medel, som kunna direkt hämtas från en kvarstående reservation å vederbörande anslag, och medel som en gång ingått i vederbörande fond och som sedermera ej formellt återförts till anslaget.

I enlighet härmed torde för framtiden följande undertitlar böra upptagas under rubriken »I anspråk tagna kapitaltillgångar»:

Reservationer å anslag för verkliga utgifter

Reservationer å anslag för kapitalökning

Återbetalningar från statens produktiva fonder.

Till sistnämnda grupp bar riksräkenskapsverket i förslagstabellen hänfört det belopp av 23,000 kronor, vilket riksgäldskontoret förklarat kunna tagas i anspråk av allmänna byggnadslånefondens medel.

E. Lånemedel.

Därest såsom ovan förordats lånemedel, vilka tidigare anvisats å riksstaten men som åter kunna tillföras budgeten — vare sig för att användas för nya ändamål eller för direkt återbetalning — framdeles uppföras under rubriken »Lånemedel», måste denna rubriks nuvarande uppställning förändras, så att åtskillnad göres mellan ny upplåning och återbetalning av äldre lånemedel. Det synes riksräkenskapsverket vara tillräckligt, därest specificeringen sker i enlighet med följande uppställning:

I. Fasta lånemedel.

1. Ny upplåning.

2. Återbetalningar.

II. Tillfälliga lånemedel.

1. Ny upplåning.

2. Återbetalningar. I

I underrubrikerna I och II hava härvid använts uttrycket »lånemedel» i stället för »upplåning», som nu förekommer i riksstaten. Denna ändrade beteckning synes i och för, sig sakligt riktigare och har även å riksstatens utgiftssida — liksom för övrigt även på inkomstsidan under i anspråk tagna kapitaltillgångar — redan tillämpats.

60 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

Att närmare uppdela återbetalningarna av lånemedel i riksstaten har riksräkenskapsverket icke ansett nödvändigt, då en detaljspecifikation i allt fall måste lämnas i finansplanen och riksstatens inkomstsida icke bör belastas med alltför långt gående detaljposter. Vad särskilt angår återbetalningarna å tillfälliga lånemedel är att märka, att å riksstatens utgiftssida specifikation lämnas av de å tillfälliga lånemedel anvisade anslag, som genom återbetalningarna ersättas. Den av riksräkenskapsverket nu föreslagna omflyttningen av ifrågavarande återbetalningar till lånemedelstiteln medför i förbigående sagt den fördelen, att man omedelbart av utgiftstabellens kolumnindelning kommer att kunna inhämta, i vad mån anslagen ifråga helt bestridas med de återbetalta medlen samt till vilken del andra inkomstmedel måst tillgripas för att få upplåningen ersatt.

I detta sammanhang torde riksräkenskapsverket få begagna tillfället att framhålla, att det knappast kan anses lämpligt att för all framtid under särskild huvudtitel uppföra anslagen för ersättande av tillfälliga lånemedel. Det synes nämligen riksräkenskapsverket riktigast, att ifrågavarande anslagsgrupp uppföres under särskild rubrik å huvudtiteln »Avbetalning å statsskulden». Vidare torde det tillåtas riksräkenskapsverket att ifrågasätta, huruvida de särskilda anslag, som anvisas för ersättande av tillfälliga lånemedel, böra betecknas såsom »återbetalningar», då detta uttryck närmast synes böra — såsom också hittills skett — användas ifråga om de å inkomstsidan upptagna återlevereringarna av lånemedel.

I samband med den förut omnämnda utredningen angående äldre reservationer har riksräkenskapsverket även införskaffat yttrande från vederbörande myndigheter, i vad mån reservationer å äldre lånemedelsanslag fortfarande kunde anses erforderliga för med anslagen avsedda ändamål.

Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 8 nästlidna november meddelat, att av kvarstående anslagsbehållningar följande belopp icke vidare äro erforderliga:

1922 Ufk. I C 3 Anläggningar vid kol- och vattenstationer kronor 220,000

» » I C 25 Inventarier.................................................. » 4,000,000.

Vidare har statskontoret med skrivelse den 10 nästlidna november överlämnat och åberopat en inom ämbetsverket verkställd utredning, enligt vilken disposition av reservationer för statsregleringen anses kunna ifrågakomma beträffande lånemedelsanslagen för fiskerilånefonden, torvindustrilånefonden och täckdikningslånefonden. Till stöd härför framhålles i utredningen följande:

»Å 1922 års riksstat förekom den senaste kapitalanvisningen för fiskerilånefonden, upptagande en anslagssumma av 900,000 kronor. Detta belopp lyftades hos riksgäldskontoret samma år och disponerades till större delen för utlåning. Från och med budgetåret 1923—1924 hava emellertid såsom framgår av den bifogade tablån årligen summan av å fonden influtna amorteringar väsentligt överskjutit summan utlämnade lån. Vid

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 61

utgången av budgetåret 1924—1925 förelåg på grund härav kapitalinedel innestående å statsverkets giroräkning till så stort belopp att därav 800,000 kronor ansågos kunna återlevereras till riksgäldskontor! såsom obehövliga för mötande av förestående utlåning. Därest den årliga utlåningen såsom under de tre senare åren varit fallet kommer att understiga 1,000,000 kronor, torde de å fonden för närvarande redovisade kapitalmedlen förslå att möta den årliga utlåningen och de sålunda såsom reservation å vederbörande anslag för närvarande redovisade 800,000 kronor kunna tagas i anspråk för statsregleringen.

Å anslaget för torvindustrilånefonden förefanns enligt ovan hos riksgäldskontoret den 30 juni 1926 innestående behållning å 3,200,000 kronor. Samtidigt redovisades cirka 130,000 kronor å statsverkets giroräkning i riksbanken såsom innestående kapitalmedel. Någon annan förändring av här angivna förhållanden har ej inträffat än att behållningen av kapitalmedel å statsverkets giroräkning genom verkställda amorteringar ökats med cirka 82,000 kronor och uppgår sålunda för närvarande till cirka

212,000 kronor. Summan av här angivna kapitalmedel å 3,412,000 kronor (3,200,000 + 212,000) äro disponerade för anvisningar om sammanlagt 419,287 kronor 50 öre, vilka anvisningar av vederbörande lånesökande ännu icke utnyttjats. Skäl finnas emellertid antaga att sålunda anvisade medel till huvudsaklig del icke komma att tagas i anspråk. Någon ytterligare utlåning av större omfattning torde därjämte knappast vidare ifrågakomma. I varje fall torde av nu förefintliga reservation 2,500,000 kronor icke behövas för tillgodoseendet av vidare förekommande lånebehov.

Vad slutligen beträffar behållningen å anslaget »XV 8/1918 Täckdikningslånefonden» å 6,940,000 kronor har densamma huvudsakligen uppkommit genom de kapitalmedel, som jämlikt kungl. brev den 22 juni 1920 överförts från dräneringsfonden. Totalbeloppet av sålunda överförda medel uppgår den 30 juni 1926 till 7,728,236 kronor 44 öre, varav 4,800,000 kronor överlämnats till riksgäldskontoret och ingå i ovannämnda reservation å 6,940,000 kronor. Återstoden 2,928,236 kronor 44 öre förefinnas redovisade å täekdikningslånefonden antingen såsom utlämnade lån eller till en mindre del (365,379 kronor 47 öre) såsom kontant behållning å samma fond. I förutnämnda kungl. brev av den 22 juni 1920 har medgivits att lån å täekdikningslånefonden från och med år 1921 må beviljas intill 2,000,000 kronor årligen. Eu så omfattande utlåning har såsom framgår av den bifogade tablån hittills icke förekommit. Budgetåret 1923—1924 utvisar den högsta utlåningssumman, utgörande 1,193,430 kronor medan för övriga år lån utlämnats till ett sammanlagt belopp ej uppgående till 1,000,000 kronor. Det är väl knappast troligt att en mera omfattande utlåning från täekdikningslånefonden än den här nämnda under de närmaste åren ifrågakommer. Under sådana förhållanden torde, då å dräneringsfonden ännu redovisas kapitaltillgångar å 3,267,329 kronor 33 öre, vilka, i den mån de ej disponeras för täckande av möjligen förekommande låneförluster, successivt komma i mån av amorteringar och till huvudsaklig del under fiolen till och med 1928 att tillgodolöras täekdikningslånefonden, en reservation å anslaget till täekdikningslånefonden om högst 1,000,000 kronor vill förslå till att möta utlåningen å nämnda fond under de närmaste fem åren. Med hänsyn härtill skulle av den å vederbörande anslag redovisade reservationen å 6,940,000 kronor ungefär 6,000,000 kronor kunna disponeras för

62 Riksräken.skåps verkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

statsregleringen. Anmärkas bör att kapitalökningsanslagen till dräneringsfonden anvisats av tilllälliga lånemedel.»

Styrelsen för svenska diakonissällskapet har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 5 november 1926 meddelat, att den reservation av 26,000 kronor, som kvarstår på det å 1919 års tilläggsstat anvisade anslaget »Lån till svenska diakonissällskapet för uppförande å Viebäck av ett fjärde skyddshem för minderåriga kvinnliga förbrytare», icke kommer att tagas i anspråk för det med anslaget avsedda ändamålet.

Riksgäldskontoret har enligt skrivelse till riksräkenskapsverket beräknat, att under budgetåret 1927/28 kapitalinbetalningarna å från allmänna järnvägslånefonden utlämnade lån komma att uppgå till 925,000 kronor. Vidare har meddelats att till riksgäldskontoret återlevererats 50,000 kronor hänförliga till lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare.

Å anslag, som anvisats att utgå av tillfälliga lånemedel, har till riksgäldskontoret återlevererats följande belopp:

1923/24. Ufk. VII. 3.

T. 1921. Ufk. VII. 2. T. 1921. Ufk. VIII.

T. 1918. IV. G. 2.

T. 1918. XVII. 6.

Tillfällig försträckning till fullbordande av akademiska sjukhusets i Uppsala ny- och ombyggnad kronor

Lån till allmänna barnhuset i

Stockholm ................................... »

Varukredit åt vissa nödlidande länder ............................................ »

Täckande av förskjutna kostnader för vissa i samband med 1914 års härordning beslutade

byggnadsföretag vid armén....... »

Täckande av förskjutna kostnader för anskaffande av vissa slag av förnödenheter............................... »

600,000: -

740,000: —

492,835: —

46,137: 97

343,061: 4 2

Summa kronor 2,222,034: 3 9.

Av ovanstående disponibla behållningar äro följande hänförliga till anslag anvisade av fasta lånemedel:

1919. XVII. 4. Torvindustrilånefonden ....................... kronor

1922. Ufk. I. C 3. Anläggningar vid kol- och vattenstationer ...................................................... »

1922. Ufk. I. C 25. Inventarier ............................................ »

1922. Ufk. III. 5. Fiskerilånefonden ................................ »

Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare ................................................................................... »

Allmänna järnvägslånefonden.................................................... »

2,500,000

220,000

4,000,000

800,000

50,000

925,000

Summa kronor 8,495,000.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 63

Följande behållningar hänföra sig till anslag anvisade av tillfälliga lånemedel:

T. 1918. IV. G. 2.

T. 1918. XVII. 6.

1918. XV. 8.

T. 1919. XVI.

T. 1921. Ufk. VII. 2. T. 1921. Ufk. Vin. 1923/24. Ufk. VII. 3.

Täckande av förskjutna kostnader för vissa i samband med 1914 års härordning beslutade byggnadsföretag vid armén................

Täckande av förskjutna kostnanader för anskaffande av vissa

slag av förnödenheter ................

Täckdikningslånefonden ............

Lån till svenska diakonissällskapet för uppförande å Viebäck av ett fjärde skyddshem för minderåriga kvinnliga förbrytare ........

Lån till allmänna barnhuset i

Stockholm ...................................

Varukredit åt vissa nödlidande

länder ............................................

Tillfällig försträckning till fullbordande av akademiska sjukhusets i Uppsala ny- och ombyggnad ........................................

kronor 46,137: 9 7

» 343,061:42

» 6,000,000: —

’ » 26,000: —

» 740,000: —

» 492,835: —

» 600,000: —

Summa kronor 8,248,034: 3 9.

I enlighet med det ovanstående har riksräkenskapsverket i förslagstabellen såsom återbetalningar av lånemedel uppfört:

under rubriken »Fasta lånemedel» ................................ kronor 8.495,000

samt » » »Tillfälliga lånemedel» ........................ » 8,248,034. I

I detta ärendes handläggning har tillförordnade byråchefen Andersson deltagit jämte undertecknade. Stockholm den 9 december 1926.

Underdånigst ERIK STRIDSBERG.

KARL WAHLESTEDT.

Uno Brunskog.

64 Riksräbenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

Bil. A.

Statsverkets inkomster.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning; för budgetåret 1927—1928. 65

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18. 19.

Bidrag till fondinspektionen...........

Bidrag för tillsyn över sparbankerna......

Kontrollstämpelmedel...............

Avgifter för kontroll å handeln med skattefri sprit

Terminsavgifter från läroverken.........

Avgifter för granskning av biografbilder.....

Inkomster av statens lagerhus och fryshus . . . Inkomster av statens centrala frökontrollanstalt

Fyr- och båkmedel................

Lotspenningar...................

Patent- och varumärkes- samt registreringsav-

gifter.......................

Bidrag till försäkringsinspektionen........

Inkomster av statens provningsanstalt......

60,500

1,053,700

136,200

250.000 Kronor

11,059,400

III. Diverse inkomster

3,500,000

Säger för egeni liga statsinkomster 522,682,400 kronor.

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

I. Statens affärsverksamhet (överskott):

1.

2.

3.

4.

o.

6.

Postverket, bevillning.......... 11,500,000

Telegrafverket..................... 18,750,000

Statens järnvägar................... 37,000,000

Statens vattenfallsverk:

a. Statens kraftverk.......... 18,300,000

b. Statens kanalverk , . 570,000

c. Statens vattenfallsverks fastighets-

förvaltning........- • • • • ___________ - 18,870,000

Statens domäner.................. . 7,000,000

Statens reproduktionsanstalt............. 30,000

II. Statens aktier:

1. Utdelning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag:

a. Enligt 1907 års överenskommelse. . 2,650,000

b. Enligt 1908 års överenskommelse. . 642,500

c. Enligt 1913 års överenskommelse. . —

d. Enligt 1918 års överenskommelse. . 950,000 4,242,500

2. Utdelning i aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet 3,770,000

III. Statens utldningsfonder (överskott):

1. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby ‘120,000

2. Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten

bland stenarbetare................. 1,300

3. Allmänna järnvägslånefonden............ 1,700,000

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt.

93,150,000!

8,012,500

66 Riksräkenskaps verkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

Kronor

4. Bibanelånefonden................... 172,000

5. Vattenkraftslånefonden................ 350,000

6. Allmänna byggnadslånefonden ........... 17,000

7. Luftfartslånefonden.................. 47,000

8. Fonden för räntefria studielån........... 5,000

9. Statens avdikningslånefond............. 500,000

10. Egnahemslånefonden................. 5,500,000

11. Fiskerilånefonden .................. 90,000

12. Dräneringsfonden................... 100

13. Norrländska nyodlingsfonden............ 60,000

14. Jordförmedlingsfonden................ 50,000

15. Lånefonden för inköp av ädla avelsston...... 100

16. Täckdikningslånefonden............... 120,000

17. Allmänna nyodlingsfonden.............. 15,000

18. Norrländska andelsmejerifonden.......... 12,000

19. Kraftledningslånefonden............... 625,000

20. Gödselvårdslånefonden................ 40,000

21. Lånefonden för mindre linberedningsanstalter . . . 4,400

22. Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bo-

stadsförbättringslånefond . . . ............ 4,000

23. Lånefonden för inköp av renar........... 100

24. Kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond . . . 1,200

25. Hantverkslånefonden................. 11,000

26. Rederilånefonden................... 725,000

27. Torvindustrilånefonden ............... 150,000 10,320,200

IV. Fonden för låneunderstöd (överskott)............... 330,850

V. Statsverkets fond av rusdrycksmedel (överskott)......... 3,100,000

Säger för inkomster av statens produktiva fonder 114,913,550 kronor.

C. Riksbankens vinst.

1. Andel i riksbankens vinst för år 1926 ....... —

2. Andel i riksbankens vinst för år 1927 .......

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

1. Reservationer å anslag för verkliga utgifter .... —

2. Reservationer å anslag för kapitalökning...... —

3. Återbetalningar från statens produktiva fonder . . . 23,000

E. Lånemedel.

I. Fasta lånemedel:

1. Ny upplåning.....................

2. Återbetalningar.................... 8,495,000

II. Tillfälliga lånemedel:

1. Ny upplåning.....................

2. Återbetalningar.................... 8,248,034

Summa

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 67

Bil. B.

Beräkningar angående 1926 års skattetaxeringar.

(Milj. kronor.)

1 Det procenttal av grundbeloppet, efter vilket skatten utgått, har varit 100.

68 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning' för budgetåret 1927—1928.

Bil. C.

P. M.

För budgetåret 1927—1928 torde överskottet å nedannämnda under statskontorets förvaltning stående fonder kunna beräknas till följande belopp:

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 69

Bilaga III.

Till KONUNGEN. I

I sin den 9 dennes avgivna inkomstberäkning för budgetåret 1927/28 anförde riksräkenskapsverket beträffande överskottet av statens järnvägar bland annat, att enligt vad ämbetsverket under hand inhämtat järnvägsstyrelsen

70 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

i skrivelse samma dag föreslagit, att inkomstöverskottet för budgetåret 1927/28 måtte upptagas till 37 miljoner kronor. Ehuru riksräkenskapsverket icke då varit i tillfälle att taga del av de ekonomiska utredningar, vilka lågo till grund för denna beräkning, ansåg sig ämbetsverket likväl böra upptaga överskottet med det av järnvägsstyrelsen sålunda förordade beloppet.

Med skrivelse den 10 dennes har järnvägsstyrelsen till riksräkenskapsverket överlämnat avskrift av styrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 dennes med förslag till beräkning av den behållna inkomsten för statens järnvägar för budgetåret 1927/28. I sistnämnda skrivelse anföres följande.

»Med föranledande av bestämmelserna i § 5 i instruktionen för järnvägsstyrelsen med underlydande linjeförvaltningar får styrelsen härmed avgiva förslag till beräkning av den behållna inkomst, som bör upptagas i riksstaten för budgetåret 1927—1928.

Styrelsen vill då först redogöra för storleken av den behållning, som synes vara att påräkna för instundande räkenskapsår, kalenderåret 1927, samt för densammas fördelning å första och andra halvåret. I skrivelse den 7 december 1925 angående beräkning av den behållna inkomsten för budgetåret 1926—1927 har styrelsen för sagda tidsperiod, vilken innefattar första halvåret 1927, angivit följande inkomster, utgifter och överskott.

Statens järnvägar, exklusive malmbanan:

Andra Första

halvåret halvåret Summa

1926 1927

miljoner kronor

Inkomster............................................................ 87.8 84.i 171.9

Utgifter ........................................................... 70.7 70.3 141.0

överskott 17.i 13.8 30.9

Malmbanan:

Inkomster ............................................................ 12.o 10.7 22.7

Utgifter ................................................................ 7.2 6.8 14.o

överskott 4.8 3.9 8.7

För andra halvåret 1927 har styrelsen däremot icke tidigare meddelat några siffror. — Enligt vad senast kända månadsresultat av driften giva vid handen och enligt vad som i övrigt kan av konjunkturerna bedömas, kunna statens järnvägars inkomster för år 1927 numera beräknas uppgå till

192.8 miljoner kronor. Härav komma 22. o miljoner kronor å bandelen Luleå — Riksgränsen, nedan i korthet benämnd malmbanan, vilken från och med år 1922 i bokföringshänseende bildar en självständig ekonomisk enhet, samt 170.8 miljoner kronor å statens järnvägar i övrigt. Anförda totalsummor hava beräknats fördelade på följande sätt:

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 71

Inkomster år 19 27.

Inkomsterna under hela budgetåret 1926—1927 skulle alltså bliva

för statens järnvägar exklusive malmbanan................ 171.x miljoner kronor

för malmbanan .................................................................... 21.0___»___»

Tillsammans 192.i miljoner kronor

mot ursprungligen beräknade 171.», 22.7 samt 194.6 resp. Den relativt betydande nedgången i malmbanans inkomster lär vaxa helt beroende av

72 Riksräkenskapsverkcts inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

de stora arbetskonflikter i utlandet under innevarande år, som inverkat därhän, att malmskeppningarna icke kunnat hållas uppe i beräknad omfattning. För det övriga nätet är som synes ändringen obetydlig, förhandsberäkningarna ha där hittills i det närmaste hållit streck.

Förestående inkomster för 1927 hava beräknats under förutsättning av att ingen ändring sker i nu gällande taxor för person- och godsbefordran. Vad posttransporterna angår, har däremot förutsatts, att den nya taxa, som inom närmaste tiden torde komma att av Kungl. Maj:t fastställas, kommer att i någon mån öka statens järnvägars inkomster.

Liksom för det närmast föregående året har förslaget till kostnadsstat för år 1927 uppdelats i tvenne delar, en för malmbanan och en för statens järnvägar i övrigt. Delförslagen ifråga sluta, såsom i den samtidiga skrivelsen angående kostnadsstaten anmälts, på följande totalsummor:

Statens järnvägar exklusive malmbanan........................ 143.9 miljoner kronor

Ma lull innan ........................................................................ 13.7 » »

I förestående belopp ingår dyrtidstillägg, beräknat enligt nuvarande grunder samt efter en antagen levnadskostnadsindex av 170 icke blott under första halvåret, för vilket nämnda grunder äro fastställda, utan även sedermera.

Beträffande dyrtidstilläggens beroende av nämnda index må nämnas, att varje enhets sänkning av den senare medför en genomsnittlig minskning av statens järnvägars utgifter med

för statens järnvägar exklusive malmbanan omkring 38,000 kronor per månad för malmbanan omkring ............................................ 2,900 » » »

Förslaget till kostnadsstat innehåller fr. o. in. nästkommande år inga halvårssummor. För motställning gent emot förestående inkomster kan med ledning av föregående års erfarenheter göras följande uppdelning, vilken är erforderlig med hänsyn till budgetårets läge.

Första Andra Hela år

halvåret 1 9 2 7 1927

miljoner kronor

Statens järnvägar exklusive malmbanan ........ 71.7 72.2 143.9

Malmbanan ............................................................ 6.7 7.o 13.7

Till jämförelse må till slut nämnas, att utgifterna för första halvåret 1926 varit respektive kunna för senare halvåret beräknas bliva

Första Andra Hela år

halvåret 1 9 2 6 1926

miljoner kronor

Statens järnvägar exklusive malmbanan ........ 71.2 73.7 144.9

Malmbanan ......................................................... 6.5 7.1 13.6

Utgifterna under hela budgetåret 1926—1927 skulle alltså bliva

för statens järnvägar exklusive malmbanan 73.7-|-71.7 = 145.4 miljoner kronor

malmbanan ................................................... 7. i -j- 6.7= 13.8 » »

Tillsammans 159.2 miljoner kronor

mot ursprungligen beräknade (lika med i 1926 års kostnadsstat upptagna)

141.0, 14.0 samt 155.o miljoner kronor resp.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 73

Den betydliga ökningen av utgifterna för statens järnvägar exklusive malmbanan beror väsentligen på de svårigheter å bränslemarknaden, som under innevarande år inträtt och vilka medfört att för största delen av budgetåret 1926—1927 konsumtionspriset för lokomotivbränsle måst sättas till 30 kronor mot ursprungligen beräknade 20 kronor per ton. Denna prisförhöjning förklarar också i huvudsak, varför förslaget till kostnadsstat för år 1927 ligger så mycket över den för år 1926 fastställda staten. Beträffande detaljerna hänvisas till förenämnda skrivelse angående kostnadsstaten.

Då inkomsterna för budgetåret 1926—1927 måst sättas 2.5 miljoner kronor lägre, utgifterna däremot 4.2 miljoner kronor högre än ursprungligen beräknats, blir överskottet tydligen 6.7 miljoner kronor mindre än vad på sin tid uppgavs eller i runt tal 33 miljoner mot i riksstaten upptagna 39.4 miljoner kronor. Såsom redan framhållits, beror emellertid skiljaktigheten till alldeles övervägande del på förhållanden utanför landets gränser, vilka vid den tidpunkt, då budgetarbetet pågick, icke voro möjliga att förutse.

Enligt träffat avtal mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag med flera skall nämnda bolag för varje kalenderår såsom frakttillägg inbetala det belopp, varmed sammanlagda inkomsten å malmbanan understigit kostnaden för banans drift och underhåll jämte ränta å byggnadskostnaden, beräknad efter 5 procent, om den av bolagen fraktade kvantiteten icke överstiger 5 miljoner ton och i annat fall till 5 procent jämte '/so Procent däröver för varje påbörjat hundratusental ton.

För 1927 har byggnadskostnaden beräknats till omkring 120 miljoner kronor och nyssberörda transportkvantitet till 6.2 miljoner ton, varför räntefoten blir 5.6 procent och totala räntan 6.7 miljoner kronor. Lägges detta belopp till förestående kostnader för drift och underhåll, 13.7 miljoner kronor, får man en totalsumma av 20.4 miljoner kronor.

Då enligt förestående inkomsterna för banan beräknats uppgå till 22.0 miljoner, är följaktligen för år 1927 intet frakttillägg att förvänta.

I detta sammanhang vill järnvägsstyrelsen meddela, att på grund av inkomsternas höjd sådant tillägg icke erhölls för år 1925 och med säkerhet icke kommer att utgå för år 1926.

Man erhåller alltså följande sammanställning av inkomster, utgifter och överskott för år 1927.

För hela statens järnvägar kan alltså räknas med följande överskott

första halvåret 1927 ....................... 15.3 miljoner kronor

andra » » 19.9 » »

Tillsammans 35.2 » »

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. ti

74 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning' för budgetåret 1927—1928.

I det föregående har ingen hänsyn tagits till av statens järnvägar trafikerade småbanor m. m. Förslaget till kostnadsstat innehåller även utgifter för Dala —Hälsinglands järnväg under den del av arrendetiden — januari— april 1927 — som ännu återstår, för Ostkustbanan tillhöriga bandelen Hudiksvall—Iggesund, trafikerad av statens järnvägar, för av staten övertagna Svartälvs järnväg ävensom för statens järnvägars automobillinjer i Bohuslän. Sammanlagda utgifterna för dessa äro upptagna till 771,500 kronor.

Då inkomsterna av dessa trafikföretag samtidigt beräknats till 735,000 kronor, kan alltså ett underskott av cirka 35,000 kronor väntas komma att belasta statens järnvägar. Detta belopp är tydligen så litet, att hänsyn därtill icke behöver tagas i en beräkning sådan som den föreliggande.

I förestående utgifter har, som nämnts, inräknats dyrtidstillägg enligt nuvarande grunder jämväl för tiden efter den 1 juli 1927. Då det emellertid måste anses ovisst, vilket dyrtidstillägg nästkommande års riksdag kan komma att besluta, får styrelsen — för underlättande av eventuella beräkningar angående verkningarna av ändrade beräkningsgrunder — upplysningsvis meddela, att för den händelse allt dyrtidstillägg skulle från och med nyssnämnda datum helt borttagas, ovan anförda summor för andra halvåret skulle undergå följande förändringar.

Statens järnvägar exklusive malmbanan.

Utgifterna minskas och överskottet ökas med 6.6 miljoner kronor.

Malmbanan.

Utgifterna minskas och överskottet ökas med 0.5 miljoner kronor.

Styrelsen övergår härefter till sitt yttrande angående det ekonomiska resultatet under tiden juli 1927—juni 1928, varvid styrelsen först vill framhålla, att vid den ännu rådande osäkerheten i de ekonomiska förhållandena den förutberäkning av inkomster och utgifter, som göres, givetvis måste vara förenad med stor osäkerhet.

Av särskild betydelse är därvid antagandet om den taxa, med vilken man kan hava att räkna. I denna punkt får järnvägsstyrelsen först erinra om, att det förslag till ny taxa för transporter å statens järnvägar, som vid senaste årsskiftet ingavs till Kungl. Maj:t sedermera remitterats för yttrande v statsmyndigheter och andra berörda. Till följd bland annat av frågans ytterst svåra komplikation genom sambandet med de enskilda järnvägarnas taxebehov och samtrafiksordningen lär det icke kunna förväntas annat än att de infordrade yttrandena icke kunna föreligga ännu på avsevärd tid. Då taxeförslaget också innebär statsfinansiella konsekvenser — dess genomförande har beräknats medföra att av räntekostnaderna för statsbanekapitalet omkring 6 miljoner kronor skulle årligen under ett sannolikt avsevärt antal år framåt överflyttas från statsbanornas trafikanter till landets skattebetalare — har styrelsen vidare antagit som sannolikt, att Kungl. Maj:t kan önska först inhämta riksdagens ställning till denna dess ekonomiska innebörd, innan Kungl. Maj:t vill skrida till att träffa slutgiltigt avgörande i taxefrågan. Av vad nyss nämnts torde tydligt framgå, att ärendet icke kan bli färdigberett under de tidigare månaderna 1927, och torde detsamma därför kunna underställas först 1928 års riksdag. Följaktligen skulle, om antagandet är riktigt, att frågan skall i viss mån bliva föremål för riksdagsbehandling, den nya taxan kunna genomföras tidigast från och med början av budgetåret 1928—1929.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928. 75

Järnvägsstyrelsen har alltså ansett sig böra för såväl kalenderåret 1927 som budgetåret 1927—1928 beräkna statens järnvägars inkomster enligt nuvarande taxa, varvid dock givetvis ej uteslutes möjligheten för modifikationer, vilka kunna vara järnvägsekonomiskt av fördelaktig innebörd och vilka alltså icke i någon högre grad påverka inkomsterna.

Vad trafikrörelsen angår har densamma antagits oförändrad, blott med det undantaget, att transporterna av lapplandsmalm för år 1928 beräknats försiggå uti planenlig omfattning. Detta senare antagande medför en inkomstökning av 1 miljon kronor.

Vad utgifterna angår har styrelsen för budgetåret 1927—1928 icke ansett sig hava vägande skäl för någon annan ändring gentemot kalenderåret 1927 än en sänkning av kostnaderna för lokomotivbränsle med 1 miljon kronor, samt en höjning av malmbanans kostnadsstat med hänsyn till den väntade trafikökningen av 200,000 kronor.

Man kommer under nu angivna antagande till i följande sammanställning angivna inkomster, utgifter och överskott.

För hela statens järnvägar kan alltså under förestående antagande räknas med följande överskott:

Andra halvåret 1927........................................................ 19.9 miljoner kronor

Första » 1928..................................................... 17.i_»_»

Tillsammans 37. o miljoner kronor.

För av statens järnvägar trafikerade småbanor m. m. blir det bokförda underskottet tydligen detsamma som för kalenderåret 1927 eller 35,000 kronor, som nämnt, fallande på andra halvåret 1927. Överskottet för budgetåret 1927—1928 synes alltså kunna beräknas till i runt tal 37 miljoner kronor.

I förestående utgiftssummor ingår dyrtidstillägg enligt nuvarande grunder för båda halvåren. Av ovan angivna skäl får styrelsen upplysningsvis meddela, att för den händelse allt dyrtidstillägg skulle borttagas från och med den 1 juli 1927, ovanstående summor för hela budgetåret kunna beräknas undergå följande förändringar.

Statens järnvägar exklusive malmbanan.

Utgifterna minskas och överskottet ökas med 14.4 miljoner kronor.

Malmbanan.

Utgifterna minskas och överskottet ökas med l.i miljoner kronor.»

* .✓!

76 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1927—1928.

Till komplettering av vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört har styrelsen i skrivelsen till riksräkenskapsverket den 10 dennes anfört följande angående överskottets inleverering.

Till en början erinrar styrelsen, att personalens avlöningar bokföras månaden efter den desamma avse, samt att överskottet för statens järnvägar under viss månad inlevereras under den därpå följande. Undantag utgjorde blott eventuellt frakttillägg för malmbanan, varav inlevereringen kunde beräknas ske tre å fyra månader efter årsskiftet samt överskott för av statens järnvägar förvaltade småbanor m. m., vilket inlevererades så snart bokslutet för året bleve känt, d. v. s. i februari månad. Uppstode å de sistnämnda banorna underskott, komme detta att minska levereringen för nämnda månad. Inlevereringen under budgetåret 1927/28 avsåge alltså för statens järnvägar, exklusive malmbanans frakttillägg, tiden juni 1927—maj 1928 samt för malmbanans frakttillägg och småbanorna kalenderåret 1927. Av förenämnda underdåniga skrivelse framginge, att något frakttillägg för malmbanan icke beräknats utgå för år 1927 samt att för småbanorna kalkylerats med ett underskott av omkring 35,000 kronor för samma år, till vilket belopp icke ansetts behöva tagas hänsyn vid beräkningen av statens järnvägars överskott. Vad statens järnvägars rörelse i övrigt beträffade, erinrar styrelsen, att de i den underdåniga skrivelsen lämnade uppgifterna angående budgetåret 1927/28 i första hand avsåge under tidsperioden bokförda inkomster och utgifter. Då överskottet för första halvåret 1928 i sin helhet räknats till 1.8 miljoner kronor högre än för samma del av år 1927, uttalade styrelsen, att det möjligen varit riktigast att även för juni månad göra ett motsvarande antagande och följaktligen sätta det under budgetåret inlevererade överskottet något lägre än det bokförda. Med hänsyn till den betydande osäkerhet, som vidlådde alla beräkningar av förevarande slag, syntes det emellertid styrelsen lämpligen kunna bortses från nämnda skillnad och i följd härav antagas, att jämväl det inlevererade överskottet komme att uppgå till 37 miljoner kronor. Av sistnämna belopp anser styrelsen, att 22.5 miljoner kunna anses avse år 1926 och 14.5 miljoner år 1927.

Vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört till stöd för att överskottet från statens järnvägar för budgetåret 1927/28 beräknas till 37 miljoner kronor har icke givit anledning till någon erinran från riksräkenskapsverkets sida.

I detta ärendes handläggning har tillförordnade byråchefen Andersson deltagit jämte undertecknade. Stockholm den 14 december 1926.

Underdånigst ERIK STRIDSBERG.

KARL WAHLESTEDT.

Vno Brunskog.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.

Riksgäldsfullmäktiges yttrande ang. riksgäldskontorets ställning. 1

Bilaga IV.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

Fullmäktige i riksgäldskontor hava äran härmed överlämna förslagsvis uppgjorda beräkningar över sådana riksgäldskontorets inkomster och utgifter under tiden 1 juli 1927—30 juni 1928, som böra upptagas i riksstaten för samma budgetperiod.

Stockholm den 4 november 1926.

KARL HILDEBRAND.

G. LAGERBJELKE.

G. KOBB.

Eric öhlin.

Bihang till riksdagens protokoll 1927.

1 saml.

J

2 ltiksgäldsfallmäktiges yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning över riksgäldskontorets inkomster och utgifter, som böra upptagas i riksstaten för budgetåret 1927—1928.

Inkomster.

A. Egentliga statsinkomster.

III. Diverse inkomster................ kr. 650,000: —

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

III. Statens utlåningsfonder (överskott).

Allmänna järn vägslånefonden ................................................ kr. 1,700,000: —

Bibanelånefonden..................................................................... » 172,000: —

Allmänna byggnadslånefonden................................................ » 17,000: —

V. Fonden för låneunderstöd (överskott).... » 330,850: —

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

I. Uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel. Allmänna byggnadslånefonden................................................ kr. 23,000: —

II. Uppkomna av lånemedel.

Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare .............................................................................. kr. 50,000: —

Allmänna järnvägslånefonden................................................ » 925,000: —

Återbetalning av vissa av tillfälliga lånemedel anvisade anslag........................................................................................ » 2,222,035: —

Utgifter.

Yerkliga utgifter.

XIII. Riksdags- och revisionskostnader m. m.

1. Riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för

riksdagens hus, förslagsanslag ................................... kr. 3,300,000: —

2. Avlöningar och pensioner m. m. vid riksgälds- och riks-

dagsförvaltningen, förslagsanslag ................................. » 475,000 —

Riksgäldsfullmäktiges yttrande ang. riksgäldskontorets ställning. 3

Riksdagsbiblioteket:

3. Avlöningar, arvoden m. m., vikariatsersättningar

och expenser, förslagsanslag kr. 57,000: —

4. Riksdagsbibliotekets komplettering och

utvidgning, reservationsanslag » 18,000: —

5. Kostnader för tryckning av katalog,

reservationsanslag » 10,000: — kr. 85,000: —

6. Kontorsexpenser, inlösningsprovisioner och andra om-

kostnader för statsskulden, förslagsanslag............... » 300,000: —

7. Avlöningar, resekostnader och expenser för justitieom-

budsmannen och hans expedition, förslagsanslag » 70,000: —

8. Avlöningar, resekostnader och expenser för militieom-

budsmannen och hans expedition, förslagsanslag » 70,000: —

Summa kr. 4,300,000: —

XIV. Räntor å statsskulden m. m.

A. De fonderade statslånen.

1. Å 1880 års 3 Va % lån, förslagsanslag kr. 544,960: —

2. » 1886 » 3x/2 % » , förslagsanslag............................ » 1,673,950: —

3. » 1887 » 3.6" ,%■ » .................................................. » 3,012,820: —

4. » 1888 »3 % » .................................................... » 725,500: -

5. » 1890 » 3 V2 %■ » » 546,630: —

6. » 1894 » 3 “ % » » 506,360: —

7. » 1899 » 3 Va % » » 911,210: —

8. » 1900 » 3 V2 X » » 1,271,200: —

9. » 1904, 1906 och 1907 årens 3lä % lån .................... » 4,404,960: —

10. » 1908 års 3 Va % lån...................................................... » 1,906,800: —

11. » 1911 » 3 Va % » » 2,520,000: —

12. » 1913 » 4 Vo % » » 3,240,000: —

13. » 1914 » 5 ' % » » 8,155,000: -

14. » 1916 och 1917 årens 5 % lån ................................. » 9,351,500: —

15. » 1918 års 5 % lån...................................................... » 4,750,510: —

16. » 1919 » 6 % » ...................... ........................... » 5,595,000: —

17. » 1921 »6 % » ................................................... » 5,647,940: —

18. » 1921 » premieobligationslån .................................... » 6,000,000: —

19. » 1923 » 4 Va % lån, förslagsanslag » 1,280,700: —

20. » 1923 » premieobligationslån ................................... » 6,000,000: —

21. » 1923 »5 % lån, förslagsanslag ........................ » 3,315,000: —

22. » 1924 » 5 Va % » .................................................... » 6,154,500: -

Summa kr. 77,514,540: —

B. Övrig statsskuld.

1. Ränta å medgiven och beräknad, ännu icke verkställd

upplåning, förslagsanslag kr. 5,000,000: —

Ränta å följande av staten övertagna lån:

2. Kommunlån............................................ kr. 220: —

4 Riksgäldsfnllmäktiges yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

3. Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags

obligationslån kr. 13,980: —

Järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens obligationslån:

4. Av år 1898 kr. 37,320: —

5. » » 1902 » 21,260: — » 58,580: —

Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags

obligationslån:

6. Av V, 1896 ............ kr. 33,820: —

7. » V9 1896 ............ » 8,500: —

8. » år 1903 ............ » 100,890:— » 143,210: — kr.

9. Ränta å lån hos statens pensionsanstalt, förslagsanslag »

10. Ränta å lån hos postverkets pensionsfond, förslags-

anslag ............................................................................... »

11. Årsanslaget till Hans Maj:t Konungen, reservations-

anslag ................................................................................ »

215,990: — 3,120,000: —

260,000: —

300,000: —

12. Ränta å köpeskillingen för fastigheten nr 1 i kvarte-

ret Lejonet i Stockholm, reservationsanslag » 90,000: —

13. Ränta å konung Carl XIII:s hemgiftskapital, reserva-

tionsanslag ..................................................................... » 7,500: —

14. Ränta å Göta kanals reparationsfond »___7,050: —

Summa kr. 9,000,540: —

Summa räntor å statsskulden kr. 86,515,080: —

Utgifter för kapitalökning.

III. Avbetalning å statsskulden.

A. De fonderade statslånen.

Amortering.

1. 1880 års 3 Va % lån, förslagsanslag kr. 5,009,400: —

2. 1886 » 3 Vs % » , förslagsanslag » 761,340: —

3. 1890 » i1/, % » ............................ » 969,340: —

4. 1899 » 3 Va % » ............................ » 601,920: — kr. 7,342,000: —

B. Fonden för statsskuldens amortering.

1. Avsättning till fonden för statsskuldens

amortering............................................ kr. 1,000,000: —

2. Ytterligare avsättning till fonden för

statsskuldens amortering enligt 1 §> i förordningen angående statsverkets fond av rusdrycksmedel, förslagsanslag ...................................................... » * » 1,000,000: —

Ej beräknad av fullmäktige.

Riksgäldsfullmäktiges yttrande ang. riksgäldskontorets ställning. 5

C. Övertagna lån.

1. Kommunlån................................................ kr. 4,540: —

2. Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags ob-

ligationslån ........................................... » 27,000: —

Järn vägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens obligationslån:

3. Av år 1898 ................ kr. 51,000: -

4. » » 1902 » 25,000: — »> 76,000: —

Mora—Vänerns jämvägsaktiebolags

obligationslån:

5. Av Vt 1896 ................ kr. 73,000: —

6. » V9 1896 » 19,000: —

7. » år 1903 » 99,000: — » 191,000:— kr. 298,540: —

Summa kr. 8,640,540: —

Rörande ovan beräknade inkomster och utgifter för budgetåret 1927—1928 torde följande böra framhållas.

Beträffande beräkningen av inkomsterna:

Under titeln »Diverse inkomster» har beräknats räntor å utländska statspapper och uppköpta svenska statsobligationer, kursvinster utöver kursförluster, likvid för försålt riksdagstryck, preskriberade kuponger m. m.

I det under titeln »Fonden för låneunderstöd, överskott» beräknade beloppet, kronor 330,850: —, ingår ett års ränta k b % k 6,000,000 kronor av låneanslaget till aktiebolaget Svenska Amerikalinjen samt övrig under budgetåret förfallande ränta å andra från nämnda fond utlämnade lån.

Under rubriken »/ anspråk tagna kapitaltillgångar, uppkomna av lånemedel» hava upptagits följande till riksgäldskontoret återlevererade belopp å anslag av tillfälliga lånemedel:

1918 års tilläggsstat IV: G. 2. Täckande av förskjutna kostnader för vissa i samband med 1914 års härordning beslutade byggnadsföretag vid armén kr. 46,137:

1918 års tilläggsstat Ufk. XVII: 6. Täckande av förskjutna kostnader för anskaffande av vissa slag av förnödenheter ............................................................ » 343,061:

1921 års tilläggsstat Ufk. VII: 2. Lån till Allmänna barnhuset i Stockholm ................................................... » 740,000:

1921 års tilläggsstat Ufk. VIII. Varukredit åt vissa nödlidande länder ........................................................... » 492,835:

1923 — 1924 års riksstat Ufk. VII: 3. Tillfällig försträckning till fullbordande av akademiska sjukhusets i

Uppsala ny- och ombyggnad ............................................ » 600,000:

eller tillsammans kronor 2,222,034:3 9 utjämnat till kronor 2,222,035:—.

42 Beträffande beräkningen av utgifterna:

I fråga om huvudtiteln för riksdags- och revisionskostnader m. m. har höjning vidtagits av anslaget till avlöningar och pensioner m. m. vid riksgälds- och riksdagsförvaltningen med 5,000 kronor. För riksdagsbiblioteket har anslaget till avlöningar, arvoden m. m., vikariatsersättningar och ex-

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 2

6 Riksgäldsfullmäktiges yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

penser höjts med 2,000 kronor samt har såsom reservationsanslag uppförts

10,000 kronor till kostnader för tryckning av katalog.

Beträffande utgifterna å anslaget »Ränta å medgiven och beräknad, ännu icke verkställd upplåning» har beräknats att för tillgodoseende av riksgäldskontorets medelsbehov under budgetåret ny upplåning vore erforderlig å minst 60,000,000 kronor, medförande en ökning av räntekostnaden under budgetåret av omkring 3,000,000 kronor. Då nämnda anslag vidare kommer att belastas med diskont å riksgäldskontorets växlar, beräknad till 250,000 kronor, ränta å i riksgäldskontoret placerade medel, tillhörande vattenfallsverkens förnyelsefonder, beräknad till 750,000 kronor samt ränta å fonden för statsskuldens amortering m. fl. fonder, beräknad till 1,000,000 kronor, bar anslaget upptagits till 5,000,000 kronor.

Stockholm den 20 oktober 1926.

Anders Roswall.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.

Utgifterna.

1 Utgifterna.

För flera huvudtitlar gemensamma frågor.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, föredrager följande för flera huvudtitlar gemensamma frågor och anför:

1. Det fortsatta besparingsarbetet inom statsförvaltningen.

På sätt framgår av den redogörelse för i besparingssyfte vidtagna åtgärder, som vid framläggande av 1924 års statsverksproposition lämnades av dåvarande chefen för finansdepartementet under »För flera huvudtitlar gemensamma frågor», sid. 1 ff., hade Kungl. Maj:t den 1 september 1923 uppdragit åt en kommitté att verkställa utredning och avgiva förslag angående åtgärder för vinnande av besparingar i statsförvaltningen. Rörande denna kommittés verksamhet tillåter jag mig hänvisa till den under »För flera huvudtitlar gemensamma frågor», sid. 1, i 1926 års statsverksproposition lämnade redogörelse.

Sedan kommitténs ledamöter den 18 juni 1925 på därom gjord framställning erhållit entledigande från dem givna uppdrag, tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet, jämlikt samma dag av Kungl. Maj:t lämnat bemyndigande, numera generaldirektören E. R. Stridsberg för att inom departementet biträda med fortsatt utredning angående åtgärder för vinnande av förenklingar och besparingar i statsförvaltningen.

Vid frågans föredragning inför Kungl. Maj:t anförde departementschefen, bland annat, att de svårigheter, med vilka besparingsarbetet hade att kämpa, Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 1

2 Utgifterna.

vore uppenbara, men att dess fortsättande icke iinge underlåtas, även om de omedelbara besparingarna skulle hålla sig inom ganska blygsamma gränser och arbetet i övrigt finge läggas på längre sikt. Det syntes nödvändigt att söka förenkla ärendenas handläggning och avskilja mindre nödiga förvaltningsuppgifter, därest man icke ville se kostnaderna för administrationen inom en nära framtid åter gå i höjden. Möjligt vore, att man inom vissa förvaltningsområden finge nöja sig med att förebygga en utvidgning av den nuvarande kostnadsramen, när nya uppgifter så småningom trängde sig fram. På andra områden åter syntes en verklig begränsning av förvaltningsapparaten kunna genomföras. Även om förändringarna icke kunde eller borde omedelbart åvägabringas, vore det av betydelse, att förberedelser därtill bleve gjorda eller beslut därom fattade.

I enlighet med direktiv, som vid sistnämnda tillfälle gåvos, tog det då igångsatta besparingsarbetet i första hand sikte på Kungl. Maj:ts kansli. Frågan om personalindragningar och besparingar i avseende å kansliet vann ock i huvudsak sin lösning genom de beslut, som på grundval av Kungl. Maj:ts förslag fattades av 1926 års riksdag.

I samband med dessa personalminskningar förelåg vid 1926 års riksdag jämväl till behandling frågan om vissa ändringar i avseende å den nuvarande departementsindelningen. Under »För flera huvudtitlar gemensamma frågor», sid. 4 och ff., uttalade sig sålunda dåvarande chefen för finansdepartementet för ett överflyttande av kyrkoärendena från ecklesiastik- till justitiedepartementet, varemot en även ifrågasatt minskning av antalet departement genom att sammanföra handelsdepartementets huvudsakliga verksamhetsområde med det, som nu tillhör kommunikationsdepartementet, vid nämnda tillfälle avvisades. I enlighet härmed föreslog Kungl. Maj:t i proposition nr 12, bland annat, sådan ändring i lagen om statsdepartementen, att kyrkoärendena skulle från och med den 1 juli 1926 överflyttas till justitiedepartementet.

Detta förslag blev emellertid icke av riksdagen godkänt. Första kammaren biföll nämligen en av konstitutionsutskottet i dess utlåtande nr 12 gjord hemställan, att riksdagen, med avslag å nyssnämnda proposition, ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en fullständigare och mera ingående utredning rörande ändrad departementsindelning, med beaktande av frågan, huruvida antalet departement kunde genom sammanslagning minskas, medan andra kammaren, i anslutning till en vid utlåtandet fogad reservation, i huvudsak biföll Kungl. Maj:ts förslag. Till följd av dessa kamrarnas skiljaktiga beslut förföll frågan om ändringar i departementsindelningen vid 1926 års riksdag.

Nu omnämnda och andra hithörande spörsmål torde dock icke böra härmed anses vara mera varaktigt undanskjutna utan äro alltjämt förtjänta av fortsatt övervägande såväl i besparingssyfte som med hänsyn till önskvärdheten av en lämplig fördelning av ärendena mellan departementen. Förevarande frågor sammanhänga emellertid i någon mån med andra,

Utgifterna. 3

ännu icke slutbehandlade organisatoriska spörsmål rörande statsförvaltningen^ och för övrigt lärer i vissa avseenden ytterligare någon tids erfarenhet få anses önskvärd, för att mera bestämda slutsatser skola kunna dragas angående den nuvarande departementsorganisationens verkningar. För närvarande är jag alltså icke beredd att framlägga något förslag till ändringar.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 26 juli 1926 av frågan om det vidare fullföljandet av besparingsarbetet inom statsförvaltningen anförde föredragande departementschefen, att de fortsatta åtgärderna borde inriktas å de centrala ämbetsverken för att sedermera fullföljas ned genom förvaltningen. Ett allvarligt försök borde göras att, såsom skett beträffande statsdepartementen, över hela linjen nedbringa kostnaderna för administrationen till vad som kunde anses oundgängligen erforderligt. I den mån så utan äventyrande av arbetets effektivitet läte sig göra, borde tjänster indragas samt dyrare arbetskraft utbytas mot billigare sådan, som för respektive arbetsuppgifters behöriga skötsel kunde vara tillfyllest. Samtidigt borde praktiska uppslag till arbetets förenkling tillvaratagas i all den utsträckning så kunde visa sig lämpligt och möjligt. Önskvärt vore, att utredningsarbetet bedreves så skyndsamt som möjligt, bland annat i syfte att det nu tillämpade systemet, enligt vilket vissa ordinarie tjänster i avvaktan på ifrågavarande prövning uppehölles allenast på förordnande, ej behövde fortfara längre än nödigt vore.

Liksom vid den senaste besparingsverksamlieten varit fallet, syntes den fortsatta utredningen böra anförtros åt särskilda sakkunniga, arbetande direkt under ledning av regeringen, närmast chefen för finansdepartementet. Därigenom kunde arbetet på bästa sätt inordnas som ett led i det löpande budgetarbetet och dess resultat, allteftersom de framkomme, omedelbart tillgodogöras i statsverkspropositionen. På chefen för finansdepartementet i samråd med övriga departementschefer syntes få ankomma att bestämma den ordning, i vilken de olika ämbetsverken borde företagas till granskning. För vinnande av ett gott resultat vore av vikt, att arbetet, så långt detta vore möjligt, bedreves i samförstånd med vederbörande verk, närmast deras chefer.

I enlighet med departementschefens hemställan uppdrog Kungl. Maj:t samma dag åt generaltulldirektören A. E. M. Ericsson, byråchefen i generalpoststyrelsen J. Döss och ledamoten av riksdagens första kammare N. A. Nilsson i Kabbarp att såsom sakkunniga inom finansdepartementet biträda vid utredningen ifråga, och utsågs generaltulldirektören Ericsson att i egenskap av ordförande leda utredningsarbetet.

Såsom ett första resultat av ifrågavarande arbete hava de sakkunniga den 20 november 1926 avlämnat förslag angående förenklingar och besparingar inom generaltullstyrelsen. Till detta förslag torde jag längre fram få återkomma vid anmälan av frågan om anslag till tullverket för budgetåret 1927—1928. För närvarande hava de sakkunniga under gransk-

1926 ärs besparingssakkunniga.

Registratorstjänsterna i statsdeparte-

menten.

4 Utgifterna.

ning statskontorets ock riksräkenskapsverkets organisation och arbetsförhållanden. Förslag i dessa ämnen torde vara att förvänta inom sådan tid, att desamma kunna underställas innevarande års riksdags prövning.

Jag anhåller emellertid att nu få till behandling upptaga frågan om en administrativ besparingsåtgärd, som synes vara av beskaffenhet att kunna genomföras utan avbidan på resultatet av de sakkunnigas arbete, nämligen spörsmålet om ändrad löneställning för registratorerna i statsdepartementen.

För närvarande finnas å samtliga statsdepartements stater — med undantag av utrikesdepartementet — registratorstjänster uppförda i lönegraden B 22. Såsom kompetensvillkor för erhållande av dylik tjänst fordras avlagd juridisk examen. Tjänsterna ifråga hava icke berörts av de förändringar beträffande departementens organisation och personal, som i besparingssyfte beslötos vid 1926 års riksdag.

Inom ett flertal centrala ämbetsverk finnas emellertid numera för registratorsgöromålens bestridande inrättade befattningar i väsentligen lägre tjänsteställning, vilka för närvarande innehavas av kvinnlig personal utan akademisk utbildning.

Vid den av 1914 års senare riksdag beslutade omorganisationen av medicinalstyrelsen överflyttades sålunda de göromål, som dittills ålegat den i dåvarande första normalgraden uppförde registratorn och aktuarien, å en nyinrättad biträdesbefattning i tredje lönegraden. I fråga om socialstyrelsen beslöts vid 1919 års riksdag en liknande organisationsförändring, i det att registrators- och kassörsgöromålen, vilka dittills handhafts dels av en aktuarie, dels av styrelsens bibliotekarie, anförtroddes åt ett kvinnligt biträde i tredje lönegraden. Enligt den år 1921 beslutade omorganisationen av fångvårdsstyrelsen överlämnades de åligganden, som ankommit på den hos styrelsen anställde registratorn och aktuarien, likaledes till ett kvinnligt biträde i tredje lönegraden. Samtliga ifrågavarande biträdesbefattniugar äro numera placerade såsom kansliskrivare i lönegraden B 11.

Även i försäkringsrådet, byggnadsstyrelsen, bank- och fondinspektionen, riksräkenskapsverket, kontrollstyrelsen och lantbruksstyrelsen äro såsom registratorer anställda kansliskrivare.

Genom beslut av 1926 års riksdag har vidare registratorstjänsten i patentoch registreringsverket överförts å övergångsstat för att vid inträffande ledighet å tjänsten indragas. Avsikten är, att de med tjänsten förenade åliggandena skola övertagas av biträdespersonal.

I vissa verk finnas dessutom särskilt för kassörsgöromål inrättade kansliskrivarbefattningar. Så är fallet i fångvårdsstyrelsen och riksräkenskapsverket.

Såsom ett led i strävandena att åstadkomma besparingar inom statsförvaltningen har i en inom finansdepartementet uppgjord, den 8 november 1926 dagtecknad promemoria ifrågasatts, huruvida icke jämväl för statsdepartementens del de med registratorstjänsterna förenade göromålen borde kunna

Utgifterna.

anförtros åt mindre kvalificerad personal än vad nu vore fallet. ' Till stöd härför har i promemorian anförts i huvudsak följande':

Enligt instruktionen för befattningshavare i statsdepartement (Sv. förf. saml. 744: 1921) ålåge det registrator i statsdepartement huvudsakligen:

att mottaga och i diarier, till vilka formulär fastställas av departementschefen, anteckna till departementet inkommande ärenden ävensom utgående expeditioner;

att förse handlingarna i inkommande ärenden med ingångsstämpel samt å diarieförda handlingar göra anteckningar angående myndighet eller enskild, som insänt eller ingivit handlingarna, ärendets beskaffenhet och bilagornas antal m. m.;

att vid varje ärendes diarieföring tillse, huruvida detsamma har gemenskap med förut inkommet ärende, samt i sådana fall göra anteckning därom i vederbörande diarium och å handlingarna;

att för varje dag, sedan de inkommande handlingarna antecknats, till expeditionschefen avgiva förslag till deras fördelning mellan de inom departementet inrättade byråerna;

att tillhandagå myndigheter och enskilda med de upplysningar i tjänsten, som han är i tillfälle lämna;

att till parter och sökande utlämna expeditioner från departementet samt utfärda diariebevis;

att förvara, förteckna och tillhandahålla till arkivet hörande handlingar och böcker m. m.;

att på begäran meddela och bestyrka avskrifter av tillgängliga handlingar under iakttagande av vad tryckfrihetsförordningen i sådant hänseende stadgar;

att mottaga och ordna protokoll och registratur samt handlingar i avgjorda ärenden och å tid, som anbefalles, avlämna desamma till riksarkivet;

att på behöriga tider upprätta förslag till rekvisition å de avlöningsmedel, som skola genom departementet rekvireras, samt uppbära, till vederbörande utbetala och i laga ordning redovisa dessa medel;

att handhava och redogöra för medel till bestridande av expenser och tryckningskostnader, inköpa skrivmaterialier och bränsle m. m. för departementets behov ävensom besörja departementets övriga ekonomiska angelägenheter;

att till taxeringsmyndigheterna meddela föreskrivna uppgifter rörande departementets personal:

att, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, ombesörja förekommande bibliotekariegöromål.

Registratorernas huvuduppgift bestode sålunda i diarieföring av inkommande ärenden och utgående expeditioner samt därmed sammanhängande göromål ävensom ordnandet och vården av departementets handlingar. Denna uppgift, för vars behöriga fullgörande det i första hand erfordrades ordentlighet och noggrannhet, syntes utan nämnvärda olägenheter kunna övertagas av befattningshavare utan universitetsutbildning.

En betydelsefull del av registratorernas åligganden vore skyldigheten att tillhandagå myndigheter och enskilda med upplysningar i tjänsten. Registratorn tjänade i stor utsträckning såsom mellanhand mellan allmänheten och departementet. Ett utbyte av de nuvarande registratorerna mot befattningshavare med lägre kvalifikationer komme måhända att medföra, att hänvändelse direkt till vederbörande byrå inom departementet måste äga rum i större omfattning än vad nu vore fallet. Något hinder för den ifråga-

6 Utgifterna.

satta omläggningen av registratorstjänsterna syntes denna omständighet dock icke innefatta.

I fråga om skötseln av departementets ekonomiska angelägenheter intoge registratorerna för närvarande en ganska självständig ställning. Anförtroddes hithörande göromål åt befattningshavare med lägre kompetens, syntes det bliva erforderligt, att en närmare tillsyn över handhavandet av de ekonomiska frågorna utövades av någon högre tjänsteman i departementet. Beträffande vissa utbetalningar syntes det sålunda lämpligt att införa ett för- , farande med anordningsbeslut av vederbörande expeditionschef eller av ett kansliråd eller annan därtill särskilt förordnad tjänsteman.

I justitiedepartementet hade registratorn den särskilda uppgiften att lämna erforderligt biträde i de ärenden rörande tillsynen å tryckfrihetsförordningens efterlevnad, som anmäldes hos departementschefen. Detta åliggande borde efter en omläggning av registratorstjänsten i antydd riktning överflyttas å annan befattningshavare inom departementet.

Vad anginge frågan till vilken lönegrad registratorerna i statsdepartementen efter omläggningen borde hänföras, syntes, även om kravet på juridisk utbildning frånfölles, övervägande skäl tala för att åt sagda befattningshavare bereddes en något högre löneställning än som tillkomme de som registratorer i vissa centrala ämbetsverk anställda kansliskrivarna. Med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter, som alltjämt skulle åvila dem, syntes förslagsvis en placering i lönegraden B 14 vara lämplig.

Genom remiss den 8 november 1926 anbefallde Kungl. Maj:t allmänna civilförvaltningens lönenämnd att inkomma med utlåtande över sagda promemoria.

I utlåtande den 22 november 1926 har lönenämnden, med framhållande av att frågan om registratorernas i statsdepartementen tjänsteställning och lönegradsplacering enligt nämndens mening nära sammanhängde med motsvarande spörsmål beträffande registratorer och kassörer vid de till allmänna civilförvaltningen hörande centrala ämbetsverken, erinrat, att nämnden i utlåtande den 13 oktober 1926 i anledning av en av lantmäteristyrelsen gjord framställning rörande anslagen till sagda styrelse för budgetåret 1927—1928 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en allmän utredning rörande lönegradsplaceringen av bemälda befattningshavare inom de centrala verken. Nämnden har vidare såsom sin mening framhållit, att det ur olika synpunkter syntes vara lämpligast, att den av nämnden sålunda ifrågasatta utredningen komme att omfatta jämväl registratorerna i statsdepartementen. Därest emellertid frågan om förändrad löneställning för sistnämnda registratorer vore av den brådskande natur, att den borde behandlas oberoende av, huru avlöningsförhållandena för redogörare och registratorer inom de centrala ämbetsverken komme att definitivt ordnas, ansåge sig nämnden beträffande det i departementspromemorian framställda förslaget böra framhålla, att nämnden funne en placering av registratorstjänsterna inom statsdepartementen i lönegraden B14 vara väl låg, även om en avsevärt lägre löneställning än i lönegraden B 22 finge anses fylla anspråken på en skälig lönegradsplacering. Det syntes nämnden mest ändamålsenligt, att registratorerna i statsdepartementen även vid en allmän nedflyttning

Utgifterna.

i lönegrad dock tilldelades en sådan löneställning, att för befattningarna kunde förvärvas tjänstemän med tillräcklig utbildning och erfarenhet, för att åt dem fortfarande skulle kunna uppdragas även de till överflyttning på andra befattningshavare tilltänkta göromål. Enligt nämndens mening funnes så mycket större skäl härför, som genom de senaste indragningarna i departementen byråpersonalen starkt reducerats. Under erinran att för befattningen extra bokhållare hos skolöverstyrelsen fastställts en avlöning närmast motsvarande nuvarande lönegraden B 17 samt att i samma lönegrad placerats befattningarna förste postassistent vid postverket och bokhållare vid de övriga kommunikationsverken, med vilka senare befattningar vore förenade arbetsuppgifter, som i avseende å vikt och betydelse syntes kunna anses jämförliga med de registratorerna inom statsdepartementen åliggande, har lönenämnden ansett, att dessa registratorer icke borde i lönehänseende ställas lägre än nu berörda tjänster i lönegraden B 17.

Vid det övervägande, jag ägnat förevarande fråga, har jag efter samråd med övriga departementschefer kommit till den uppfattningen, att de registratorerna i statsdepartementen åvilande göromålen över huvud taget äro av sådan beskaffenhet, att de utan olägenhet kunna anförtros åt lägre kvalificerad arbetskraft än nu är fallet. Även om härvid kan befinnas nödigt att undantagsvis å annan befattningshavare överflytta göromål, som nu åligga registratorerna, synas mig sålunda göromålen i det stora hela icke vara av den art, att för deras behöriga fullgörande de kvalifikationer behöva uppställas å innehavarna av tjänsterna ifråga, som för närvarande gälla.

Såsom framgår av lönenämndens utlåtande i ärendet, har nämnden ifrågasatt, huruvida icke prövningen av frågan om registratorernas i departementen löneställning lämpligen kunde anstå för att upptagas i samband med den av lönenämnden föreslagna allmänna utredningen rörande registratorernas och redogörarnas inom de centrala verken lönegradsplaeering. Tillräckliga skäl för ett dylikt uppskov med den föreslagna besparingsåtgärden synas mig dock icke föreligga. Jag anser sålunda, att ståndpunkt redan nu bör tagas till registratorernas i departementen löneställning.

I sitt utlåtande har lönenämnden anfört, att en placering av registratorerna i lönegraden B 14 syntes nämnden väl låg, och på anförda skäl föreslagit tjänsternas hänförande till lönegraden B 17. I likhet med nämnden anser jag, att registratorerna vid en allmän nedflyttning i lönegrad dock bör tilldelas eu sådan löneställning, att för befattningarna kunna förvärvas tjänstemän med tillräcklig utbildning och erfarenhet för att åt dem jämväl i fortsättningen skola kunna anförtros i huvudsak samma göromål, som för närvarande påvila befattningshavarna. Efter samråd med övriga departementschefer har jag kommit till den övertygelsen, att eu placering i lönegraden B15 är tillräcklig för tillgodoseende av detta syfte, varför jag funnit mig böra stanna för cn placering i sistnämnda lönegrad.

Registratorstjänsterna i försvars- och finansdepartementen äro för när-

8 Utgifterna.

varande vakanta. I sistnämnda departement uppehälles befattningen på förordnande av en kvinnlig tjänsteman i lönegraden B 11. Med avseende å dessa tjänster kan följaktligen den ifrågasatta förändringen genomföras redan från och med den 1 juli 1927. I övriga departement, där registratorstjänsterna äro besatta med ordinarie innehavare, synes övergången lämpligen böra ordnas så, att de nuvarande tjänstinnehavarna överföras å övergångsstat samt att å vederbörande departements ordinarie avlöningsstat upptages en befattning såsom registrator i lönegraden B 15, varjämte Kungl. Maj:t torde böra föreskriva, att befattningen icke må tillsättas, innan den på övergångsstat för departementet uppförda registratorn avgått från sin tjänst.

Förslag i nu angivna hänseenden komma att av vederbörande departementschefer framläggas i samband med behandlingen av de särskilda departementens stater.

Den ifrågasatta organisationsändringen kan beräknas fullt genomförd medföra en årlig kostnadsminskning av 18,900 kronor. Därest emellertid registratorstjänsterna komma att besättas med kvinnliga befattningshavare, kan kostnadsminskningen, med hänsyn till att dylik befattningshavare icke äger rätt åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad, beräknas uppgå till något högre belopp.

2. Fullmäktigsystemet inom statsförvaltningen m. m.

Med anledning av en vid 1926 års riksdag av herr Anderson i Linköping m. fl. inom andra kammaren väckt motion, nr 53, anhöll riksdagen i skrivelse den 20 april 1926 (nr 154), att Kungl. Maj:t måtte verkställa en förutsättningslös utredning, huruvida och i vad mån fullmäktigsystemet inom statsförvaltningen och de affärsdrivande verken borde avvecklas, begränsas eller bibehållas ävensom i övrigt förenklingar och besparingar på detta och närbesläktade områden måtte kunna vidtagas.

Jämlikt Kungl. Maj:ts den 13 juli 1926 givna bemyndigande tillkallade chefen för finansdepartementet den 15 i samma månad såsom sakkunniga för verkställande av ifrågavarande utredning ledamoten av riksdagens första kammare, godsägaren B. H. von Stockenström, ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören A. I. Anderson samt ledamoten av riksdagens andra kammare, lägenhetsägaren L. J. Carlsson-Frosterud, varjämte uppdrogs åt godsägaren von Stockenström att såsom ordförande leda utredningsarbetet.

De sakkunniga hava med skrivelse den 12 november 1926 till chefen för finansdepartementet överlämnat sitt betänkande i anledning av det åt dem anförtrodda uppdraget.

Till föremål för sin utredning hava de sakkunniga upptagit följande institutioner: sakkunniga i pensionsstyrelsen, socialfullmäktige, fångvårdsfullmäktige, järnvägsfullmäktige, telegraffullmäktige, domänfullmäktige, ledamöterna

Utgifterna.

av vattenfallsstyrelsen, fullmäktige i stuteriöverstyrelsen, lantbruksrådet, sociala rådet, kontrollrådet, järnvägsrådet, postsparbanksfullmäktige, riksförsäkringsanstaltens särskilda ledamöter och rådgivare vid behandling av frågor rörande riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond samt fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden. De sakkunniga hava ock ansett sig böra i detta sammanhang ägna de tre lönenämnderna — kommunikationsverkens lönenämnd, allmänna civilförvaltningens lönenämnd och försvarsväsendets lönenämnd — sin uppmärksamhet. Till vinnande av underlag för utredningen hava de sakkunniga från vederbörande ämbetsverk på begäran erhållit uppgifter och yttranden beträffande nämnda institutioner, varjämte uppgifter införskaffats i fråga om lönenämnderna. Därutöver hava de sakkunniga tagit kännedom om vissa i Danmark, Finland och Norge förekommande institutioner av motsvarande eller likartad beskaffenhet som de, vilka avsågos i riksdagens omförmälda skrivelse.

I en allmän del av betänkandet hava de sakkunniga erinrat, att departementalkommitterade i sitt den 31 december 1912 avgivna betänkande beaktat frågan om lekmannaelementets ökade inflytande på förvaltningen. Kommitterades uttalanden i denna fråga ägde enligt de sakkunnigas mening icke oväsentlig betydelse för det allsidiga bedömandet av förevarande institutioner och behovet av deras fortbestånd, och de förtjänade desto större uppmärksamhet, som förslag om inrättande av vissa av de nu förefintliga fullmäktig- och rådsinstitutionerna framlagts i kommitterades betänkande. De sakkunniga hava därför i korthet erinrat om dessa uttalanden sålunda:

Departementalkommitterade framhöllo till en början, att handläggningen av och avgöranderätten i de till statsförvaltningen hörande ärendena i princip måste helt och odelat tillkomma vederbörande myndigheter (främst tillämpningen av författningsbestämmelser o. d.). På åtskilliga områden, särskilt där förvaltningen i främsta rummet hade att träffa sina avgöranden efter vad 1 varje fall från statens eller (Samhällets synpunkt vore lämpligt eller nyttigt, kunde en medverkan av särskilda, utom förvaltningen stående organ eller personer befinnas av (Stort värde och ofta nog, därest förvaltningen skulle kunna rätt fylla sina uppgifter, med nödvändighet påkallas. Behovet av en dylik medverkan från lekmannahåll vid förvaltningens handhavande trädde fram med vetenskapens och teknikens utomordentligt raska framsteg, med uppkomsten av starka intressemotsättningar mellan olika befolkningslager och med det ekonomiska samhällslivets allt snabbare fortgående utveckling och omvandling, då förvaltningens åligganden och uppgifter på hart när alla områden icke blott väsentligt utvidgats, utan även blivit mera komplicerade och svårlösta. Det måste därför enligt kommitterades mening vid en reform av den svenska centralförvaltningen bliva eu omsorg av framträdande betydelse att på ett rationellt och efter föreliggande behov på förvaltningens olika fält i möjligaste mån avpassat sätt ordna lekmannaelementets inflytande vid förvaltningsarbetets handhavande. Enligt departementalkommitterades mening framträdde betydelsen av lekmannaelementets ökade inflytande på förvaltningen huvudsakligen i två (Särskilda avseenden. Å ena sidan vore det från administrationens egen synpunkt av vikt att äga

10 Utgifterna.

tillgång till den fackkunskap inom skilda områden, vilken ej funnes i erforderlig mån företrädd inom förvaltningen, ävensom att äga nära förbindelse med de samhällslager, som av administrationens åtgärder berördes. Å andra sidan både man att taga hänsyn till de utanför förvaltningen stående fackintressenas behov att öva tillbörligt inflytande på vissa förvaltningsärendens handläggning och avgörande. Vissa allmänna fordringar vid lekmannaelementets deltagande i förvaltningen borde, enligt kommitterades uppfattning, uppställas. Deltagandet i förvaltningen borde ske under känsla av ansvar hos dem, åt vilka ett sådant deltagande anförtroddes. Detta innebur© i regel ej, att juridiskt ansvar för fel eller försummelse i detta arbete skulle kunna utkrävas, utan fastmera att den moraliska ansvarskänslan i arbetet icke finge slappas. Ifrågavarande medverkan borde ordnas så, att förvaltningen både snabb och omedelbar tillgång till densamma. Åt denna medverkan från lekmannahåll borde givas karaktären av en viss permanens. Kommitterade både visserligen tänkt sig, att inom administrationen i vissa fall även mera. tillfälliga sakkunniga skulle kunna anlitas. Men såsom regel borde givetvis fordras, att anordningarna i förevarande avseende bleve av eu mera stadigvarande natur.

Vid bedömandet av bärkraften under nuvarande förhållanden av de utav departementalkommitterade sålunda gjorda allmänna uttalandena om behovet av lekmannainflytande å statsförvaltningen m. m. hava de sakkunniga erinrat, att departementalkommitterade avgåvo sitt betänkande vid en tidpunkt, då arbetet på mera ändamålsenliga organisationsformer inom statsförvaltningen ännu låg i sin begynnelse. Endast beträffande några förvaltningsgrenar hade fullmäktig- eller rådsinstitution inrättats eller, såsom beträffande vattenfallsstyrelsen och stuteriöverstyrelsen, åt verket självt givits en organisationsform, ägnad att tillgodose motsvarande syften. Redan tidigare både man ock börjat sträva efter att vid anordnandet av förvaltningsmyndigheterna — särskilt i samband med de nya löneregleringarna — giva dessa myndigheter en sådan organisation och utrusta dem med tjänstemän av sådana kvalifikationer, att myndigheterna skulle bliva väl skickade att fylla sina olikartade ämbetsuppgifter. I nämnda hänseenden hade under senare tid en fortsatt utveckling ägt rum. Å ena sidan hade sålunda av olika skäl lekmannainstitution anordnats inom ett flertal områden av statsförvaltningen. Å andra sidan både man sökt att vid ny- eller omorganisation av ämbetsverk tillföra organisationen arbetskrafter, som jämte den juridiskt-administrativa utbildningen eller ock uteslutande kunnat uppvisa fackkännedom i de till vederbörande verks handläggning börande frågorna. Med betonande särskilt av den förändring i läget, som de nu angivna förhållandena förmått skapa, ville de sakkunniga uttala, att de i stort sett kunde ansluta sig till de allmänna synpunkter på behovet av lekmannainflytande på förvaltningen och sättet för detta inflytandes utövning, som departementalkommitterade på sin tid framlagt, och de sakkunniga hade förty med nämnda modifikation kunnat lägga dessa synpunkter till grund för sin utredning. Att resultatet av denna utredning ändock i väsentlig mån bleve ett annat än de av departementalkommitterade framlagda förslagen, förklarades i viss mån av vad i det föregående anförts. Med föran-

Utgifterna.

ledande av motiven för den vid 1926 års riksdag väckta, förut omförmälda motionen hade de sakkunniga därjämte beaktat det förhållandet, att det parlamentariska inslaget i lekmannainstitutionerna fått en omfattning, som på sina håll givit anledning till kritik. Vid granskningen av de särskilda institutionerna hade jämte förändringen i de allmänna faktiska förutsättningarna kunnat åberopas särskilda skäl och omständigheter, vilka föranlett förslag eller uttalanden från de sakkunnigas sida. De sakkunnigas förslag avsåge betydande begränsningar av lekmannainstitutionerna, och vid bifall till förslagen skulle en icke obetydlig årlig kostnadsbesparing kunna vinnas.

De sakkunniga hava vidare redogjort för de olika former, under vilka lekmannainflytandet nu förekommer, ävensom för vissa allmänna överväganden, som legat till grund för de sakkunnigas prövning av frågan om formerna för ersättning inom lekmannainstitutionerna och av skäligheten hos de för närvarande utgående ersättningsbeloppen.

I fråga om formerna för lekmannainflytandet hava de sakkunniga erinrat om rådsinstitutioner och om fullmäktige av olika slag. Därtill hava de sakkunniga framhållit, att institutionerna för lekmannainflytandet i huvudsak vore till finnandes vid ämbetsverk, vilkas arbetsuppgifter ägde en mera social betoning, samt vid affärsverken. Lekmannainflytandet hade ock fått en fastare organisationsform uti de institutioner, vilka med bisittare jämväl från vederbörande verk förvaltade riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond, pensionsförsäkringsfonden samt de i postsparbanken och postgirorörelsen innestående medlen.

Vid den allmänna granskning, som de sakkunniga ägnat formerna för ersättning inom lekmannainstitutionerna, hava de sakkunniga funnit dessa former i viss mån lida av bristande enhetlighet och hava därför vidkommande de lekmannainstitutioner, som vid ett bifall till de sakkunnigas förslag skulle kvarstå, i ett fall föreslagit förändrad form. De sakkunniga hava i allmänhet ansett, att ledamöter av råden borde hava ersättning, beräknad för sammanträdesdag, och att ersättningen borde vara begränsad därtill, även om arbete mellan sammanträdena fullgjorts, men detta arbete endast varit sådant som kunde betraktas såsom förberedelsearbete till sammanträdena. Vore det däremot från lekmännens sida fråga om mera självständigt arbete i rådgivande form mellan sammanträdena, borde ersättningsgrunden mera närma sig den, vilken enligt de sakkunnigas mening borde gälla för lekmän, som deltoge i verkets löpande förvaltning eller eljest vore mera fast knutna vid sin arbetsuppgift såsom lekmannainstitution; för de sistnämnda vore uppenbarligen den fasta arvodesformen den riktiga. De sakkunniga hava jämväl beaktat den synpunkten, att det för vederbörande verks chef och ledamöter kunde vara av vikt att även mellan sammanträdena, vari lekmännen deltoge, kunna rådföra sig med dem, utan att ersättningens form härför skulle lägga hinder. På grund härav hava de sakkunniga övervägt, huruvida en sådan mellanform av ersättning skulle i något fall kunna anlitas, att jämte ett fast årligt arvode utginge ersättning för samman-

12 Utgifterna.

trädesdag. Sistnämnda form borde dock enligt de sakkunnigas mening endast sparsamt komma till användning, såsom då omfattningen av vederbörandes deltagande i sammanträden vore bestämd av instruktion eller arbetsordning.

Vid en närmare granskning av storleken av nu utgående ersättningar hava de sakkunniga med beaktande av de förhållanden, som därför borde vara bestämmande — arbetets art, omfattning och ansvar — icke kunnat undgå att finna en viss ojämnhet råda, och ersättningarna syntes i allmänhet vara väl högt tilltagna. Bedömandet av den ersättning, som skäligen borde utgå för ifrågavarande uppdrag, krävde hänsynstagande till åtskilliga förhållanden, bland vilka de sakkunniga i detta sammanhang anfört följande. I första hand syntes hänsyn böra tagas därtill, att ersättningarna bestämts i tider av olika och i regel från det nuvarande väsentligt skilt penningvärde. Därjämte borde vid prövningen till jämförelse dragas de olika arbetsprestationerna, som enligt de sakkunniga tillhandakomna uppgifter och eljest inhämtade upplysningar fullgjordes av lekmännen. Denna jämförelse borde särskilt verkställas inom vartdera av de olika slag av fullmäktig- och rådsinstitutioner, som vid ett bifall till de sakkunnigas förslag skulle finnas inom statsförvaltningen och hos de affärsdrivande verken. Med tillämpning av dessa allmänna synpunkter jämte de särskilda skäl och omständigheter, som vid de olika institutionerna kunde uppvisas, hava de sakkunniga på åtskilliga punkter föreslagit ändringar i ersättningarnas belopp, vare sig i eller utan samband med förändring av ersättningarnas form.

De sakkunniga hava härefter övergått till behandling i utredningens speciella del av de olika förut uppräknade lekmannainstitutionerna. Till sammanfattning av utredningens huvudsakliga resultat torde här få nämnas, att de sakkunniga föreslagit,

att arbetsuppgifterna för de sakkunniga i pensionsstyrelsen skola begränsas, att antalet skall nedsättas från fyra till tre samt att arvodet till envar av de sakkunniga skall minskas från tvåtusen till ettusen kronor för år jämte tjugu kronor för varje sammanträdesdag;

att arvodet till envar av de två socialfullmäktige skall nedsättas från tvåtusen till ettusen kronor för år;

att fångvårdsfullmäktige skola indragas;

att arvodet till envar av de två järnvägsfullmäktige skall nedsättas från sextusen till tretusen kronor för år;

att telegraffullmäktige, domänfullmäktige och lantbruksrådet skola indragas ;

att sociala rådet skall indragas, dock att sjukkassenämnden och understödsföreningsnämnden, vilka för närvarande utgöra särskilda sektioner av rådet, föreslagits skola kvarstå;

att antalet ledamöter i kontrollrådet skall fastställas till fyra, envar med sin personliga suppleant;

Utgifterna. 13

att arvodet till postsparbanksfullmäktig, som tillika är fullmäktig i riksbanken eller i riksgäldskontoret, skall höjas från ettusentvåhundra till ettusenåttahundra kronor för år;

att de två rådgivarna vid förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond, vilka för närvarande åtnjuta envar ett årligt arvode av ettusen kronor, skola indragas, varemot fondförvaltningen skall förstärkas med en på det sociala området förfaren person, som i allo borde intaga samma ställning som de nuvarande ledamöterna i fondförvaltningen och sålunda förordnas av Konungen, hava rösträtt i fondförvaltningsbesluten samt åtnjuta ett arvode lika med övriga ledamöter, eller ettusenfemhundra kronor för år, ävensom att särskild suppleant för denne ledamot skall utses; samt

att frågan om lönenämndernas framtida organisation och arbetssätt ånyo bör göras till föremål för övervägande.

De sakkunniga äro enhälliga i sina förslag och uttalanden utom såvitt angår fångvårdsfullmäktige och telegraf fullmäktige, i vilka delar herr Carlsson- Frosterud anfört reservationer. Keservanten har ansett, att det bör tagas under övervägande, om icke vad med fångvårdsfullmäktige verkligen åsyftats skulle kunna för framtiden tillgodoses med allenast en fullmäktig, som skulle åtnjuta ett från tvåtusen till ettusen kronor nedsatt årligt arvode, samt beträffande telegraffullmäktige stannat vid att föreslå nedsättning av de två fullmäktiges arvoden från fyratusen till ettusenfemhundra kronor för år.

Över de sakkunnigas betänkande har statskontoret den 28 november 1926 avgivit infordrat yttrande, därvid ämbetsverket, med framförande av vissa detaljanmärkningar, i huvudsak tillstyrkt de sakkunnigas förslag.

Det har synts mig önskvärt att, på sätt nu skett, lämna en kortfattad Dcpartementssamlad redogörelse för de förslag i avseende å fullmäktig- och rådsinstitu- chefen. tionerna inom statsförvaltningen, som av de sakkunniga framlagts. De ifrågasatta begränsningarna, som skulle medföra en icke oväsentlig kostnadsbesparing, synas mig i allmänhet väl avvägda. Anledning föreligger emellertid ej för mig att i detta sammanhang göra någon hemställan i ämnet, utan torde det få ankomma å vederbörande departementschefer att anmäla de åtgärder, vartill de sakkunnigas förslag redan föranlett eller anses höra föranleda.

3. Tillfällig; löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen.

Vissa grupper av såväl ordinarie som extra personal, vilka ännu icke erhållit definitiv lönereglering, torde såsom hittills böra komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring under budgetåret 1927—1928. Denna fråga föreligger emellertid ännu oj i det skick, att den kan underställas

14 Utgifterna.

Kungl. Maj:ts slutliga prövning, vadan särskild proposition i ämnet först senare kommer att kunna föreläggas årets riksdag. I följd härav torde de för ändamålet erforderliga medlen nu i avvaktan på denna proposition böra under de särskilda huvudtitlarna allenast beräknas å riksstaten.

Verkställda överslagsberäkningar hava givit vid handen, att de särskilda anslagen under de olika huvudtitlarna för tillfällig löneförbättring under budgetåret 1927—1928 åt ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare kunna beräknas till följande avrundade belopp, nämligen:

Ifrågavarande beräkningar hava gjorts under förutsättning, att definitiv lönereglering vid 1927 års riksdag beslutas för vissa smärre grupper av befattningshavare.

Hemställan om beräkning av de på varje huvudtitel belöpande anslagsbelopp torde vid behandlingen av de olika huvudtitlarna få göras av vederbörande departementschefer.

4. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga

befattningshavare.

Genom kungörelse den 22 juni 1923 (nr 276) angående tillfälliga lönetilllägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare stadgades i huvudsak, att under budgetåret 1923—1924 skulle till vissa ordinarie vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare vid de i kungörelsen angivna verk och inrättningar — vilka samtliga då icke erhållit ny definitiv lönereglering — utgå tillfälligt lönetillägg, dock att lönetillägg icke skulle utgå till de tre preparatorer vid naturhistoriska riksmuseet, vilka för budgetåret 1923—1924 av riksdagen beviljats personliga avlöningstillägg. Där vid något i samma kungörelse omförmält verk eller inrättning vore anställda icke-ordinarie befattningshavare, vilka i fråga om tjänsteställning och avlöning vore att likställa med sådana ordinarie befattningshavare, som i kungörelsen avsåges, ägde Kungl. Maj:t, efter framställning av vederbörande verk eller inrättning, bestämma, om och

Utgifterna.

med vilket belopp tilliälligt lönetillägg finge utgå. Utgiften för det tillfälliga lönetillägget skulle avföras av statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. (numera benämnd statens pensionsanstalt) och flottans pensionskassa å de medel, av vilka dessa anstalters omkostnader i övrigt bestridas, samt av övriga verk och inrättningar å de för budgetåret 1923—1924 under vederbörande huvudtitlar anvisade extra förslagsanslag till tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.

Jämlikt kungörelse den 13 juni 1924 (nr 286) skulle de bestämmelser, som i kungörelsen den 22 juni 1923 (nr 276) meddelats, äga motsvarande tillämpning i fråga om tillfälliga lönetillägg åt nämnda befattningshavare under budgetåret 1924—1925, därvid ock skulle iakttagas, att lönetillägg icke skulle utgå till de tre preparatorerna vid naturhistoriska riksmuseet.

Vad i kungörelsen den 13 juni 1924 sålunda stadgats angående tillfälliga lönetillägg under budgetåret 1924—1925 åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare skulle enligt kungörelse den 12 juni 1925 (nr 169) äga motsvarande tillämpning beträffande tillfälliga lönetillägg under budgetåret 1925—1926 åt dylika befattningshavare, med iakttagande likväl att lönetillägg icke skulle utgå till befattningshavare, som vid 1925 års riksdag erhållit ny definitiv lönereglering.

Vid 1926 års riksdag genomfördes ny definitiv lönereglering för ett flertal verk och inrättningar och återstå nu endast följande, vid vilka jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 4, 11 och 18 juni 1926 tillfälliga lönetillägg utgå, nämligen, vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, tekniska läroverken i Örebro, Malmö och Härnösand, tekniska elementarskolorna i Norrköping och Borås, elektrotekniska fackskolan i Västerås, lantbruksinstitutet vid Ultima, lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, statens pensionsanstalt samt flottans pensionskassa.

För täckande av kostnaderna för de tillfälliga lönetilläggen under budgetåret 1926—1927 har riksdagen å riksstaten för nämnda budgetår såsom extra förslagsanslag anvisat under åttonde huvudtiteln 4,600 kronor samt under nionde huvudtiteln 1,500 kronor. De tillfälliga lönetilläggen till vaktmästarna vid statens pensionsanstalt och flottans pensionskassa utgå fortfarande av respektive pensionsanstalters medel.

Då förslag om ny definitiv lönereglering för förberörda befattningshavare icke kommer att föreläggas 1927 års riksdag med undantag för befattningshavare vid statens pensionsanstalt, synes billigheten bjuda, att, med undantag för dem, befattningshavarna i fråga erhålla tillfälliga lönetillägg jämväl under budgetåret 1927—1928 efter enahanda grunder som under budgetåret 1926—1927.

Närmare förslag om de på ifrågavarande huvudtitlar belöpande anslag till tillfälliga lönetillägg torde vid behandlingen av de särskilda huvudtitlarna få framställas av vederbörande departementschefer.

Jag hemställer nu alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

16 Utgifterna.

Grunderna pir dyrtids-

tilläggrn.

dels besluta, att till ordinarie vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, tekniska läroverken i Örebro, Malmö och Härnösand, tekniska elementarskolorna i Norrköping och Borås, elektrotekniska fackskolan i Västerås, lantbruksinstitutet vid Ultuna, lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp samt flottans pensionskassa skola under budgetåret 1927—1928 utgå tillfälliga lönetillägg enligt enahanda bestämmelser som för budgetåret 1926—1927, dels förklara, att ifråga om tillerkännande av tillfälliga lönetillägg åt icke-ordinarie befattningshavare skall för budgetåret 1927—1928 gälla vad i sådant hänseende blivit för budgetåret 1926—1927 beslutat;

dels ock besluta, att nu ifrågavarande tillfälliga lönetillägg skola bestridas, vad angår flottans pensionskassa, av pensionskassans medel och i övrigt av under vederbörande huvudtitlar för ändamålet uppförda extra förslagsanslag.

5. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. fl.

Den prisstegring, som inträffade någon tid efter världskrigets utbrott, föranledde riksdagen att år 1916 bevilja krigstidshjälp till vissa statens befattningshavare. Från och med år 1917 infördes vid sidan av krigstidshjälpen även ett krigstidstillägg, utgående för nämnda år med ett till viss procent å de kontanta avlöningsförmånerna beräknat, nedåt och uppåt begränsat belopp. För år 1918 utgick krigstidstillägget med dels viss s. k. grundplåt, dels procentuellt tillägg. Från och med år 1919 har emellertid tillämpats ett system, enligt vilket statens befattningshavare och med dem likställda efter glidande skala åtnjutit lönetillskott under benämningen dyrtidstillägg; tillläggen hava reglerats periodvis i förhållande till ett levnadskostnaderna följande s. k. grundtal. En redogörelse för de modifikationer i systemet, som vidtagits under tiden därefter, intill dess vid 1923 års riksdag de grunder för dyrtidstilläggen antogos, som fortfarande i huvudsak gälla, återfinnes i propositionen nr 5 till 1924 års riksdag.

Dessa grunder äro, i vad de angå befattningshavare i statens tjänst, intagna i kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265). Enligt kungörelsen utgå dyrtidstilläggen för olika stora avlöningsbelopp efter ett och samma procenttal. Beträffande befattningshavare med oreglerad avlöning är detta procenttal hälften av talet för levnadskostnadsökningen sedan ingången av augusti månad 1914; för befattningshavare med nyreglerad avlöning utgår dyrtidstillägget efter ett 18 enheter lägre procenttal. Dyrtidstillägg utgår ej å

Utgifterna.

högre belopp än 650 kronor i månaden för oreglerad och 800 kronor i månaden för nyreglerad avlöning. Förhöjning av dyrtidstillägget på grund av försörjningsplikt gent emot barn under 16 års ålder tillkommer befattningshavare vid oreglerade verk med 5 kronor och vid reglerade verk med 4 kronor för månad och barn. För befattningshavare under 25 år och utan försörjningsplikt, som nu nämnts, nedsättes dyrtidstillägget med en tiondel.

De vid samma riksdag antagna allmänna grunderna för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer hava, bortsett från en detaljändring vid 1924 års riksdag, endast så till vida ändrats, att dyrtidstillägget enligt den nya kungörelsen i ämnet av den 18 juni 1925 (nr 275) för samtliga pensioner utmätes efter samma grunder, som tidigare varit gällande enbart för nyreglerade pensioner. Sistnämnda ändring tillkom i samband med den vid 1925 års riksdag genomförda pensionsregleringen avseende äldre pensioner, varvid pensionärer med oreglerade pensioner bland annat erhöllo särskild förhöjning så avpassad, att vid tillämpande av de för nyreglerade pensioner gällande dyrtidstilläggsgrunderna de sammanlagda pensions- och dyrtidstilläggsförmånerna blevo av i huvudsak oförändad storlek. I övrigt bibehölls det år 1923 utformade systemet för dyrtidstilläggen oförändrat. Dyrtidstillägget utgår sålunda i förhållande till ett på visst sätt beräknat tilläggsunderlag. För pensioner å 150 kronor för månad eller därutöver utgöres tilläggsunderlaget av pensionens belopp, dock högst 400 kronor i månaden. Där pensionsbeloppet understiger 150 kronor för månad, lägges därtill ett belopp av 30 kronor i månaden; dock må tilläggsunderlaget i sådant fall icke överstiga 150 kronor och ej heller 160 procent av pensionen. Dyrtidstillägget utgår i förhållande till tilläggsunderlaget efter ett procenttal, som med 16 enheter understiger hälften av talet för levnadskostnadsökningen. Därjämte åtnjuta de pensionärer, som hava minderåriga barn att försörja, fasta barntillägg om 4 kronor för månad och barn under 16 års ålder.

Gällande kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. är utfärdad den 15 juni 1923 (nr 267). Liksom beträffande f. d. befattningshavare lägges för här ifrågavarande pensionärer till grund för dyrtidstillläggens beräkning ett för månad utmätt tilläggsunderlag. För pensioner å lägst 125 kronor i månaden utgöres tilläggsunderlaget av pensionens belopp. Understiger pensionen 125 kronor i månaden, motsvarar tilläggsunderlaget summan av pensionen och ett belopp av 30 kronor; dock att underlaget ej må överstiga 125 kronor och ej heller 160 procent av pensionsförmånen. Beträffande innehavare av oreglerad pension beräknas dyrtidstillägget efter ett procenttal motsvarande hälften av talet för levnadskostnadsökningen. För innehavare av nyreglerad pension utgår dyrtidstillägget efter ett 13 enheter lägre procenttal- För änka med ett eller flera barn ökas dyrtidstillägget med en tiondel för varje barn. Ett barn eller två syskola utan pensionsberättigad moder likstiillas med änka utan barn. Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. -

18 Utgifterna.

För tre eller flera minderåriga syskon utan pensionsberättigad moder ökas dyrtidstillägget med en tiondel för varje syskon utöver två.

De procenttal, efter vilka dyrtidstilläggen utgå, fastställas med ledning av det vid varje kvartalsskifte uträknade talet för levnadskostnadsökningen.

I det sålunda tillämpade systemet hava i förut omförmälda proposition nr 5 till 1924 års riksdag och i 1926 års statsverksproposition ändringar föreslagits i syfte att dyrtidstilläggen skulle utgå efter procenttal, fixerade för hela budgetåret. Men under det att 1924 års förslag innebar, att procenttalen skulle bindas vid siffror, som lågo icke oväsentligt under det gångna årets, ifrågasattes enligt 1926 års förslag, att de skulle, med eljest oförändrade regler, ställas i relation till medeltalet för levnadskostnadsindex under närmast föregående budgetår.

Såsom skäl för 1924 års förslag anförde föredragande departementschefen följande:

»Sedan numera levnadskostnaderna i avsevärd mån stabiliserats, hava växlingarna i indextalen för levnadskostnaderna endast medfört obetydliga variationer i dyrtidstilläggen. Indextalen hava under 1923 års särskilda kvartal utgjort 183, 177, 174 och 177. Indexens ställning den 1 januari 1924 väntas hålla sig omkring sistnämnda siffra. Under angivna omständigheter synes tiden vara inne att låta dyrtidstilläggen utgå efter fasta, för hela budgetåret gällande procenttal, vilka procenttal böra fastställas med ledning av den för budgetåret väntade genomsnittliga indexställningen. En dylik anordning torde medföra fördelar för såväl staten som den enskilde befattningshavaren. Kostnaderna för dyrtidstilläggen fastlåsas, och uträknandet av de till de enskilda befattningshavarna utgående dyrtidstilläggen förenklas högst avsevärt. De fasta procenttalen medföra för den enskilde befattningshavaren möjlighet att för hela budgetåret överskåda sina inkomstförhållanden.

Vidkommande härefter dyrtidstilläggens storlek vill jag till en början erinra, att desamma icke under någon period hittills i förhållande till avlöningarna motsvarat full kompensation för den inträdda prisstegringen. Kompensationsgradens utveckling under skilda tider och för olika grupper av befattningshavare har framför allt varit beroende av de medelsbelopp, som ansetts kunna ställas till förfogande för ändamålet. Vid den omläggning av grunderna för dyrtidstilläggen, vilken — såsom förut angivits — genomfördes vid 1923 års riksdag, nödgades man på grund av statsfinansiella skäl i avsevärd grad begränsa kostnaderna för dyrtidstilläggen.

Jämväl då det nu gäller att bestämma grunderna för dyrtidstilläggen, måste hänsyn tagas till den begränsade medelstillgången. I det förslag till riksstat, som senare i dag kommer att föreläggas Kung! Maj:t, hava med hänsyn till de inkomster, som för statsregleringen stå till förfogande, långt gående begränsningar av utgifterna vidtagits. Även i fråga om dyrtidstilläggen har en nedsättning befunnits erforderlig. Nedsättningen har synts mig böra begränsas till de procentuella tilläggen. Någon ändring av de fasta barntilläggen har jag sålunda ej ansett mig böra föreslå.

Den erforderliga nedsättningen av dyrtidstilläggen synes böra så genomföras, att den sammanlagda inkomsten av lön och dyrtidstillägg enligt gällande grunder, med bortseende dock från barntilläggen, avkortas i ungefär samma proportion för befattningshavare vid oreglerade och reglerade verk. Med iakttagande härav och för vinnande av den nödvändiga kostnadsminsk-

Utgifterna.

ningen böra de fasta procenttalen för dyrtidstilläggen, enligt vad en närmare kalkyl ger vid handen, fastställas till 33 för befattningshavare vid oreglerade verk och till 16 för befattningshavare vid reglerade verk.

Vid dyrtidstilläggens beräknande för budgetåret 1923—1924 utgick man från en medelindex om 175, ett antagande, som, såvitt nu kan bedömas, i stort sett synes vara riktigt. Beträffande budgetåret 1924—1925 har man, på sätt jag senare i dag får tillfälle närmare utveckla, varit hänvisad att kalkylera med i stort sett samma prisnivå som den nu gällande.

I jämförelse med de procenttal, som vid levnadskostnadsindex 175 skulle erhållas enligt gällande grunder, nämligen 37 för befattningshavare vid oreglerade verk och 19 för övriga befattningshavare, innebära de föreslagna procenttalen för dyrtidstilläggen en nedsättning av 4 resp. 3 enheter. För befattningshavare utan försörjningsplikt minskas härigenom själva dyrtidstilläggen med omkring 11 procent vid oreglerade verk och omkring 16 procent vid nyreglerade verk. I förhållande till den sammanlagda inkomsten av lön och dyrtidstillägg uppgår nedsättningen för båda grupperna till mindre än 3 procent.»

Även vid framläggandet av 1926 års förslag hänvisade dåvarande departementschefen till de jämförelsevis obetydliga växlingarna i indextalen, vilkas medeltal vartdera av budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 utgjort 175, och uttalade, att jämväl för budgetåret 1925—1926 medeltalet för levnadskostnaderna med all sannolikhet torde nära sammanfalla med nämnda tal. Efter erinran om innebörden av 1924 års förslag i ämnet framhöll departementschefen vidare, att den av honom ifrågasatta anordningen med fasta procenttal innebure i princip varken höjning eller sänkning av de dyrtidstillägg, som utginge enligt gällande grunder. Ej heller avsågs att bryta sambandet mellan dyrtidstilläggens storlek och levnadskostnadernas höjd. Förslaget ginge endast ut på att utbyta gällande reglering av dyrtidstillläggen efter indexställningen vid varje kvartals början mot ett fastställande av dyrtidstilläggen för hela budgetåret med ledning av medeltalet för levnadskostnadsindex under närmast föregående budgetår.

Genom en dylik anordning skulle de kvartalsvis återkommande mindre förändringarna i dyrtidstilläggens storlek undvikas. Endast varaktiga, mera betydande förskjutningar i levnadskostnadernas höjd medförde för följande budgetår motsvarande förändringar i dyrtidstilläggens storlek. Detta syntes innebära fördelar för såväl staten som deri enskilde befattningshavaren. Uträknandet av de till de enskilda befattningshavarna utgående dyrtidstilläggen skulle förenklas högst avsevärt, och staten kunde säkrare beräkna kostnaderna för dyrtidstilläggen. De fasta procenttalen medförde möjlighet för befattningshavaren att för hela budgetåret överskåda sina inkomstförhållanden.

Intetdera av dessa förslag vann riksdagens bifall. Såsom skäl för sin avvisande hållning anförde 1924 års riksdag, bland annat, att de ändringar i grunderna för dyrtidstilläggen, som under senaste åren vid ett flertal tillfällen vidtagits, medfört, att statens befattningshavare fått vidkännas upprepade nedsättningar i dessa tillägg utöver de betydande sänkningar, som

20 Utgifterna.

Departements-

chefen.

av sig själva periodiskt inträtt genom levnadskostnadernas fall. Med hänsyn härtill hade det synts riksdagen böra undvikas, att jämväl vid 1924 års riksdag ytterligare förändringar i sänkande riktning ägde rum. Gent emot det år 1926 framlagda förslaget anförde riksdagen, att riksdagen, som icke ville förneka, att det föreslagna nya beräkningssättet kunde medföra vissa praktiska fördelar, ansåge tvivelaktigt, huruvida prisläget ännu nått en tillräcklig stabilitet för genomförande av den ändrade normen för indextalets fastställande.

Rörande dej bestämmelser, som ansetts börafj gälla för dyrtidstillägg åt statens] befattningshavare efter den 30 juni 1927, hava framställningar inkommit från åtskilliga personalsammanslutningar.

Den stabilisering av levnadskostnaderna, vartill hänvisats såväl år 1924 som år 1926 vid framläggande av förslag rörande sättet för dyrtidstilläggens utgående, tager sig uttryck jämväl i det sistförfiutna årets indextal, vilka dock angiva någon tendens till levnadskostnadernas ytterligare minskning. Indextalens förskjutningar under senare år belysas av efterföljande tablå:

Av denna tablå framgår, att förskjutningen under de ifrågavarande budgetåren rört sig mellan indextalen 178 och 171. Variationerna i vårt lands levnadskostnadssiffror äro sålunda sedan några år tillbaka knappast större, än att de kunna anses' falla inom gränserna för normala växlingar. Då numera även inom andra länder penningväsendet och det ekonomiska läget i allmänhet i allt större omfattning stabiliserats, synes icke heller, såvida ej oförutsedda omständigheter skulle tillstöta, anledning längre föreligga att befara! starkare rubbningar till följd av abnorma ekonomiska förhållanden utom vårt land.

Tiden kunde därför synas vara inne för en slutlig avveckling av dyrtidstilläggen och återgång till ett enhetligt system med fasta löner och fasta pensioner för samtliga statstjänstemän och pensionärer samt med dem i förevarande hänseende likställda. En inarbetning av dyrtidstilläggen kan emellertid näppeligen göras fullständig utan att dessförinnan eller samtidigt genomföras löneregleringar för betydande personalgrupper, som icke ännu fått sina löner reglerade. Den härför erforderliga utredningen har icke kunnat

Utgifterna.

åvägabringas så tidigt, att löneregleringsfrågornas upptagande i årets statsverksproposition blivit möjligt. Härtill kommer, att även om vid dyrtidstilläggens avveckling kunde anses skäligt, att lönebeloppen i allmänhet — särskilt med hänsyn till konsekvenserna i pensionsavseehde av dyrtidstillläggens inarbetande i lönerna — sattes lägre än de nuvarande sammanlagda löneförmånerna, det] dock av statsfinansiella skäl icke låtit sig göra att nu få till stånd dessa återstående löneregleringar. Det har under sådana förhållanden befunnits nödvändigt att låta tillsvidare anstå med dyrtidstilläggens definitiva avveckling. Frågan härom ävensom angående återstående löneregleringar torde emellertid, om riksdagen icke framställer någon erinran häremot, omedelbart böra bliva föremål för utredning för att, därest oväntade hinder icke inträda, föreläggas 1928 års riksdag.

Om alltså tanken på de förevarande problemens slutliga lösning vid årets riksdag måst uppgivas, torde sannolikheten av deras lösning under de närmaste åren vara ytterligare ett skäl, utöver dem som åren 1924 och 1926 anfördes, för dyrtidstilläggens bindande vid fasta, hela budgetåret gällande procenttal. En sådan åtgärd lär nämligen kunna betecknas som ett naturligt steg på vägen från kvartalsvis bestämda dyrtidstillägg till ett system med helt fasta löner. Främst synas mig emellertid för omläggningen tala samma skäl, som åren 1924 och 1926 av vederbörande departementschefer åberopades för då framlagda förslag i enahanda riktning: den enskilde befattningshavaren kan i förväg överskåda sina inkomstmöjligheter, riksstatens belastning till följd av dyrtidstilläggen kan mera exakt bedömas och deras uträkning vid avlöningstillfällena blir avsevärt förenklad.

När det gällt att bestämma den siffra, vid vilken det fasta dyrtidstillägget bör bindas under nästa budgetår, har jag å ena sidan icke ansett mig böra godtaga den år 1924 ifrågasatta lösningen, varmed åsyftades en betydlig reducering av löneförmånerna i förhållande till de beräknade levnadskostnaderna, men å andra sidan, med hänsyn bland annat till den, om också svaga tendensen till sänkning av levnadskostnaderna, icke heller kunnat ansluta mig till det i 1926 års statsverksproposition förordade förfaringssättet, enligt vilket dyrtidstilläggen skulle uträknas på grundvalen av indextalens medeltal under närmast föregående budgetår. Vid frågans övervägande har jag stannat vid ett indextal, liggande något under det nu gällande. Jag föreslår sålunda, att indextalet 168 under budgetåret 1927—1928 blir bestämmande för dyrtidstilläggens storlek.

De ändringar i dyrtidstilläggskungörelserna, som för genomförandet av nu föreslagna jämkning bör vidtagas, begränsas till att — i stället för föreskrifterna rörande uträknandet och fastställandet av det tal, som skall anses motsvara levnadskostnadsökningen — fasta procenttal, varigenom dyrtidstilläggets storlek i förhållande till avlöningen bestämmes, direkt utsättas.

Vad angår befattningshavare i statens tjänst skulle enligt mitt förslag berörda procenttal fastställas till 34 för befattningshavare med oreglerade löner och till 16 för befattningshavare med nyreglerade löner. För f. d.

Kostnads-

frågan.

22 Utgifterna.

befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, beträffande vilka dyrtidstilläggen numera för samtliga pensioner utmätas efter samma grunder, som tidigare varit gällande enbart för nyreglerade pensioner, skulle procenttalet bestämmas till 18. För pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. skulle procenttalen utgöra 34 för innehavare av oreglerade pensioner och 21 för innehavare av nyreglerade pensioner.

I övrigt anser jag mig icke höra föreslå någon ändring i grunderna för dyrtidstilläggen, vilka alltså skulle utgå med oförändrade regler om barntillägg, om begränsning av dyrtidstillägget uppåt samt om dyrtidstilläggets nedsättning för befattningshavare under 25 år och utan försörjningsplikt m. m.

Till vissa ändringar av väsentligen formell beskaffenhet i fråga om dyrtidstilläggen till f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer samt till pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. — vilka ändringar äro beroende dels därav att statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. från och med den 1 juli 1926 benämnes statens pensionsanstalt, dels ock av inordnande i anstalten av vissa grupper befattningshavare — torde jag få återkomma i samband med anslagsäskandena under elfte huvudtiteln.

Vad angår kostnaderna för dyrtidstilläggen torde senare i dag närmare förslag komma att föreläggas Kungl. Maj:t och erforderliga anslag föreslås till upptagande i riksstaten för budgetåret 1927—1928.

Dyrtidstillägg åt befattningshavare och pensionärer vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk, statens domäner och statens reproduktionsanstalt eller vid av nämnda verk övertagna företag eller inrättningar samt dyrtidstillägg åt befattningshavare vid flottans pensionskassa och statens pensionsanstalt utgå för närvarande av de medel, av vilka verkets eller institutionens omkostnader i övrigt bestridas. Vidare gäller nu, att, där arbetslönerna vid arméns eller marinens verkstäder och fabriker m. fl. anläggningar äro uppdelade i grundlöner och dyrtidstillägg, kostnaderna för dyrtidstilläggen skola bestridas från vederbörande underhålls- eller anskaffningsanslag. Vad sålunda gäller torde även böra äga tillämpning för budgetåret 1927—1928.

De beräknade kostnaderna för dyrtidstilläggen fördela sig på följande sätt:

Utgifterna.

23 Milj. kr.

27.5 Dyrtidstillägg vid affärsverken Dyrtidstillägg i övrigt:

1. Allmänna anslagen till dyrtidstillägg åt befattningshavare i sta-

tens tjänst å huvudtitlarna II—X ............................................ 24.0

2. Statsunderstödda undervisningsanstalter........................................ 21.4

3. Mynt- och justeringsverket m. fl. ................................................ 0.2

4. Övriga dyrtidstillägg å huvudtitlarna II—X................................ 0.8

5. F. d. befattningshavare samt änkor och barn m. fl...................... 7.5

6. Pensionerade båtsmän m. fl............................................................. 1.2

Summa 55.1 Tillsammans 82.6.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de av mig föreslagna ändringarna i kungörelserna angående dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer samt åt pensionsherättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl., att lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1927,

dels ock besluta,

att dyrtidstillägg åt befattningshavare och pensionärer vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk, statens domäner och statens reproduktionsanstalt eller vid av nämnda verk övertagna företag eller inrättningar samt dyrtidstillägg åt befattningshavare vid flottans pensionskassa och statens pensionsanstalt m. fl. skola utgå av de medel, av vilka verkets eller institutionens omkostnader i övrigt bestridas,

samt att, där arbetslönerna vid arméns och marinens verkstäder och fabriker m. fl. anläggningar äro uppdelade i grundlöner och dyrtidstilllägg, kostnaderna för dyrtidstilläggen skola bestridas från vederbörande underhålls- eller anskaffningsanslag.

Vad föredragande departementschefen sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet: Svante Ericsson.

Första huvudtiteln. [1.]

1 Första huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anmäler härefter de frågor, som tillhöra regleringen för budgetåret 1927—1928 av utgifterna under riksstatens första huvudtitel, innefattande anslagen till hov- och slottsstaterna, och anför därvid följande:

A. Kungl. hovstaten.

1. Kung!. Maj:ts hovhållning, oförändrat ordinarie anslag ................................................................................................... kronor 800,000.

[1.] 2. Förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning. Till

förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning anvisades i enlighet med förslag i 1921 års statsverksproposition dels å tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst, å 200,000 kronor, dels å extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst, å samma belopp. För första halvåret 1923 beviljades för enahanda ändamål av 1922 års riksdag å extra stat ett förslagsanslag, högst, å 100,000 kronor.

Av 1923 års riksdag vidtogs på Kungl. Maj:ts förslag en nedsättning av ifrågavarande förstärkningsanslag; för budgetåret 1923—1924 anvisades sålunda ett belopp av 150,000 kronor. Med sistnämnda belopp har förstärkningsanslaget ifråga uppförts jämväl i riksstaterna för de följande budgetåren.

Även för budgetåret 1927—1928 är en förstärkning av anslaget till Departement«- Kungl. Maj:ts hovhållning behövlig. Förstärkningsanslaget torde höra uppföras med oförändrat belopp eller 150,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. t samt.

I

2 Första huvudtiteln. [1 — 3.]

Departements-

chefen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts

hovhållning för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra anslag av ............................................. kronor 150,000.

3. Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning och handpenningar för Hennes Kungl. Höghet Kronprinsessan, oförändrat ordinarie anslag ........................................................................... kronor 192,000.

[2.] 4. Förstärkning av de till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens

hovhållning anslagna medel. Till förstärkning av de till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning anslagna medel anvisades i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag av 1921 års riksdag dels å tilläggsstat för år

1921 ett förslagsanslag, högst, å 90,000 kronor, dels å extra stat för år

1922 likaledes ett förslagsanslag, högst, å 90,000 kronor. 1922 års riksdag beviljade å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst, å 45,000 kronor. För budgetåret 1923—1924 anvisades för ändamålet ett till 70,000 kronor nedsatt belopp, vilket utgått jämväl för vart och ett av de följande budgetåren.

Då de till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning anslagna medel äro i behov av enahanda förstärkning för budgetåret 1927—1928 som för innevarande budgetår, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av de till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning anslagna medel för budget-

året 1927—1928 anvisa ett extra anslag av .............................................................. kronor 70,000.

5. Hans Kungl. Höghet Hertigen av Västergötland, oförändrat ordinarie anslag ................................................................ kronor 26,000.

6. Hans Kungl. Höghet Hertigen av Närke, oförändrat

ordinarie anslag ............................................................................ kronor 26,000.

7. Ved och kol för de kungl. hoven, oförändrat ordinarie anslag .................................................................................... kronor 50,000.

[3.] 8. Täckande av motsedd brist å anslaget till ved och kol för

de kungl. hoven. Kostnaderna för uppvärmning av de kungl. slotten äro avsedda att bestridas av det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget till ved och kol för de kungl. hoven, vilket alltsedan år 1858 kvarstått vid

Första huvudtiteln. [3.]

50.000 kronor. Jämte det ordinarie anslaget har riksdagen från och med år 1918 på förslag av Kungl. Maj:t till täckande av motsedd brist å samma anslag anvisat viss förstärkning, som för ett vart av budgetåren 1924—1925 och 1925—1926 utgjort 100,000 kronor samt för budgetåret 1926—1927 95,000 kronor. För ifrågavarande ändamål uppgå alltså numera de ordinarie och extra anslagsmedlen till sammanlagt 145,000 kronor. Den utredning, som låg till grund för Kungl. Maj:ts framställningar till 1924, 1925 och 1926 års riksdagar, återfinnes i de vid respektive statsverkspropositionen första huvudtiteln, fogade utdrag av statsrådsprotokollen över finansärenden för den 2 januari 1924, sid. 6—8, den 2 januari 1925, sid. 3—5, och den 7 januari 1926, sid. 3 och 4.

Nu har riksmarskalksämhetet i skrivelse den 12 oktober 1926 angående anslagsäskanden för hov- och slottsstaterna — med överlämnande av en skrivelse i ämnet från ståthållarämbetet å Stockholms slott — gjort framställning om anvisande för budgetåret 1927—1928 av ett extra anslag å

90.000 kronor till förstärkning av anslaget till ved och kol för de kungl. hoven.

Ståthållarämbetet, som till riksmarskalksämbetet ingivit förslag om beredande av anslag till ved och kol för de kungl. hoven med tillhopa

140.000 kronor, har därvid erinrat, att ståthållarämbetet ansett sig på grund av fallande bränslepriser kunna för innevarande budgetår föreslå förstärkningsanslaget till 95,000 kronor. Vid 1926 års upphandling av bränsle hade visserligen vedprisen nedgått, men kol- och koksprisen däremot något ökats. Då emellertid en minskning i övriga omkostnader kunde konstateras, hade ståthållarämbetet vågat — under förutsättning av ökat anslag i händelse av större prisstegring framdeles — föreslå förstärkningsanslagets nedsättande till 90,000 kronor.

Jämväl för budgetåret 1927—1928 lärer man hava att räkna med en avsevärd brist i det ordinarie anslaget till ved och kol för de kungl. hoven. En förstärkning av anslaget är fördenskull oundgänglig. De för ett vart av budgetåren 1924—1925 och 1925—1926 behövliga anslagsmedlen beräknades till 150,000 kronor; de faktiska utgifterna hava under samma budgetår uppgått till i runda tal respektive 150,000 kronor och, frånsett vissa engångsutgifter, 146,600 kronor. Vid sådant förhållande och med hänsyn till vad ståthållarämbetet å Stockholms slott anfört torde man icke behöva för ifrågavarande ändamål räkna med ett lika stort sammanlagt anslagsbelopp — 145,000 kronor — för budgetåret 1927—1928 som för innevarande budgetår, utan torde man i enlighet med riksmarskalksämbetets förslag kunna stanna vid 140,000 kronor. Då det ordinarie anslaget utgör

50.000 kronor, skulle alltså till täckande av motsedd brist å samma anslag behöva anvisas ett belopp av 90,000 kronor.

Departements-

chefen.

4 Första huvudtiteln. [3—4.]

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till täckande av motsedd brist å anslaget till ved och kol för de kungl. hoven för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra anslag av.................... kronor 90,000.

9. Underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten, oförändrat ordinarie anslag........ kronor 56,400.

[4.] 10. Förstärkning av anslaget till underhåll och vård av möbler

samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten. Till förstärkning av ordinarie anslaget till underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten anvisades av 1920 års riksdag dels å tilläggsstat för samma år, dels ock å extra stat för år 1921 såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av 28,200 kronor samt såväl av 1921 års riksdag å extra stat för år 1922 likaledes ett förslagsanslag, högst, å 28,200 kronor, som ock av 1922 års riksdag å extra stat för första halvåret 1923 ett förslagsanslag, högst, å 14,100 kronor. För ett vart av budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 har förstärkningsanslaget utgått med 20,000 kronor. På förslag av Kungl. Maj:t anvisade emellertid 1925 års riksdag för budgetåret 1925—1926 ett till 25,000 kronor förhöjt förstärkningsanslag; med sistnämnda belopp är förstärkningsanslaget uppfört jämväl i riksstaten för innevarande budgetår.

Den utredning, som låg till grund för Kungl. Maj:ts framställningar i förevarande ämne till 1920 och 1921 års riksdagar, återfinnes under första huvudtiteln, sid. 2—6, i det vid 1920 års statsverksproposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 7 januari 1920. Av denna utredning framgår, att det ifrågavarande ordinarie anslaget, som ifrån början varit avsett för komplettering, underhåll och vård jämte reparationer av staten tillhöriga möbler m. m. samt inventarier av silver, koppar, glas och porslin m. m. i de kungl. slotten, alltsedan år 1864 utgått med samma belopp, 56,400 kronor årligen. Då sedan nämnda tid en fortgående och under världskriget synnerligen betydande prisstegring ägt rum, hade anslaget blivit alldeles otillräckligt för sitt ändamål. Enbart utgifterna för löner m. m. till personalen beräknades från och med år 1919 uppgå till 39,700 kronor årligen. För de dyrbara och omfattande samlingarnas egentliga vård och underhåll beräknades en summa av allenast

13,000 kronor om året bliva tillgänglig. Sistnämnda belopp ansågs alltför otillräckligt för en planmässigt genomförd skötsel av samlingarna.

Då chefen för husgerådskammaren åren 1923 och 1924 anmälde behovet av ett till 25,000 kronor förhöjt förstärkningsanslag, framhöll han, att av de dåmera för husgerådskammaren disponibla medlen å tillhopa 76,400 kronor åtginge till löner, dyrtidstillägg och diverse, i det närmaste konstanta ut-

Första huvudtiteln. [4.]

gifter för personalen (såsom hyror, tvätt- och vedersättningar, klädpenningar etc.) en summa av omkring 52,000 kronor. Av återstoden, 24,400 kronor, skulle bestridas alla behövliga utgifter för nyinköp, samlingarnas vård och underhåll, personalens sjukvård, dagsverken, frakter och transporter, ävensom rese- och expeditionskostnader samt tillfälliga utgifter.

Beräknades dessa särskilda utgifter, med undantag av dem som avsåge samlingarnas vård och underhåll, uppgå till omkring 14,200 kronor, kvarstode för sistnämnda ändamål en summa av omkring 10,200 kronor. Å denna disponerades för en snickare omkring 4,800 kronor årligen, vadan till underhåll av husgerådskammarens stora samling av möbler, vävda tapeter och textilier i övrigt, silver, brons, porslin, glas, koppar, sängkläder och enklare föremål kunde disponeras omkring 5,400 kronor. Chefen för husgerådskammaren hölle före, att de tillämpade metodiska konserveringsoch underhållsarbetena, för vilkas utförande numera tränade arbetskrafter funnes, för staten i längden innebure den bästa ekonomien.

Under åberopande av vad sålunda anförts och då behovet av anslag för husgerådskammaren även för budgetåret 1927—1928 komme att vara detsamma som för innevarande budgetår, har överintendenten och chefen för husgerådskammaren hos riksmarskalksämbetet anhållit om utverkande av förstärkning av ifrågavarande anslag för nästkommande budgetår med

25,000 kronor.

Med överlämnande av berörda framställning har riksmarskalksämbetet ock i sin förenämnda skrivelse den 12 oktober 1926 hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att till förstärkning av förevarande anslag för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra anslag av 25,000 kronor. Riksmarskalksämbetet har därvid erinrat, att det syntes för staten i längden bliva synnerligen oekonomiskt, därest till följd av otillräckliga anslag enligt sakkunnigas mening nödvändiga underhållsarbeten i avseende å husgerådskammarens samlingar måste år efter år uppskjutas.

Lika med chefen för husgerådskammaren och riksmarskalksämbetet finner Departementsjag det nödvändigt, att det ordinarie anslaget till underhåll och vård av chefen. möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten förstärkes jämväl för budgetåret 1927—1928. Förstärkningsanslaget torde böra upptagas till samma belopp som för innevarande budgetår.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra anslag av .................... kronor 25,000.

6 Första huvudtiteln. [5.]

11. Kung!, hovstailets utfodring, oförändrat ordinarie anslag ........................................................................................ kronor 45,000.

B. Kungl. slottsstaten.

Stockholms slott.

1. Reparationer å Stockholms slott in. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader, oförändrat ordinarie anslag ................................. kronor 63,000.

[5.] 2. Förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott

m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader. Till förstärkning av det ordinarie anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader hava anvisats förslagsanslag, högst, på tilläggsstat för år 1919 samt på extra stat för vartdera av åren 1920 och 1921 och på tilläggsstat för sistnämnda år å 31,500 kronor, på extra stat för år 1922 å 63,000 kronor samt på extra stat för tiden 1 januari— 30 juni 1923 å 31,500 kronor. Å riksstaten för hudgetåret 1923—1924 uppfördes för ändamålet ett extra anslag å 63,000 kronor. För budgetåret 1924—1925 har förstärkningsanslaget anvisats med ett till 40,000 kronor nedsatt belopp och för budgetåret 1925—1926 samt för innevarande budgetår med 50,000 kronor.

Såsom framgår av det utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 7 januari 1921, vilket finnes bilagt sistnämnda års statsverksproposition (första huvudtiteln, sid. 5), hade genom sakkunniga verkställts utredning angående vissa mera omfattande reparationsarbeten å Stockholms slott, vilka voro avsedda att bekostas genom särskilda medel. Enligt vad riksmarskalksämbetet meddelat, hade de sakkunniga förklarat sig anse, att, under förutsättning att medel för de nödiga engångskostnaderna beviljades, det årliga behovet av reparationer och underhållsarbeten kunde tillgodoses genom årsanslag, vilka med hänsyn till penningvärdets sedan år 1914 inträdda fall borde höjas till tredubbla beloppet. Med hänsyn likväl till omfattningen av de arbeten, vilka av de sakkunniga ifrågasatts att komma till utförande och bestridas med särskilt anslagna medel, hade det synts de sakkunniga, att ett ordinarie årsanslag vore tillfyllest, om detsamma utginge med dubbla beloppet av vad som anvisats före kriget, d. v. s. med 126,000 kronor i stället för 63,000 kronor.

I sin meranämnda skrivelse den 12 oktober 1926 har riksmarskalksämbetet, med överlämnande av en av ståthållarämbetet å Stockholms slott gjord framställning i ämnet, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till förstärkning av ordinarie anslaget till reparationer å

Första huvudtiteln. [5.]

7 Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra anslag av 63,000 kronor.

Ståthållarämbetet har erinrat, att riksdagens år 1925 församlade revisorer i sin berättelse riktat uppmärksamheten på det mindre tillfredsställande skick, vari slottets inre befunne sig. Revisorerna hade därvid anfört följande:

»1920 års revisorer framhöllo beträffande slottsbyggnadens inre bland annat, att särskilt rikssalen tedde sig i ett icke värdigt skick och syntes böra undergå en genomgripande restauration, så snart förhållandena det medgåve. Någon dylik restauration har ännu icke kommit till stånd. Revisorerna, som kunna vitsorda riktigheten av de iakttagelser, som sålunda gjordes av 1920 års revisorer, lade vid sitt besök märke till att jämväl åtskilliga andra delar av slottets inre befunno sig i ett synnerligen bristfälligt tillstånd. Enligt revisorernas mening kan det icke anses försvarligt att längre uppskjuta avhjälpandet av dessa hristfälligheter. För ändamålet synas särskilda anslagsmedel snarast böra beredas, därest icke genom ytterligare dröjsmål med restaureringsarbetet bristerna skola förvärras och följaktligen också kostnaderna för deras botande fördyras.»

I ett med anledning av detta revisorernas uttalande avgivet yttrande hade slottsarkitekten anfört:

»Revisorernas påpekanden rörande det bristfälliga skick, vari särskilt slottets inre befinner sig, kunna tyvärr ej tillbakavisas. Förhållandet har tvärtom i samband med de senare årens framställningar om ökade anslag för slottets underhåll med styrka framhållits. De beviljade medlen hava emellertid tillmätts så knappt, att huvudsakligen endast det nödvändiga underhållet av bostäder och arbetslokaler kunnat tillgodoses. Dock ha sådana arbeten inom representationsrummen, som icke utan fara för ytterligare förfall eller förstörelse kunnat uppskjutas, blivit utförda. Så hava t. ex. de dekorativa målningarna i fönstersmygarna inom Karl XI:s galleri, vilka redan voro mycket angripna av sprickor och avflagring och hotade att småningom förintas, blivit omsorgsfullt restaurerade. Likaledes hava en del plafondmålningar blivit iståndsätta. Men mycket återstår. Då emellertid de brister, som alltjämt vidlåda slottets inre, icke synts mig vara av den art, att risk för fortskridande förfall förefunnits, har jag med hänsyn till det statsflnansiella läget icke ansett mig böra göra framställning om särskilda anslag för dessa arbeten, innan de ännu viktigare yttre restaureringsarbetena blivit slutförda. Jämsides med dessa hava emellertid pågått förberedande arbeten och undersökningar för erforderliga invändiga restaureringsåtgärder. Bland dem, som i främsta rummet böra komma i betraktande, är rikssalens iståndsättande, vartill förslag också redan i väsentliga delar utarbetats. Kostnaden är dock ännu ej i detalj beräknad, men torde kunna uppskattas till inemot 200,000 kronor. Bland andra erforderliga arbeten av sådan omfattning, att de inom rimlig tid icke kunna tänkas genomförda utan höjning av nu utgående anslag, böra anföras: restaurering av slottskapellet med södra valvet därutanför, restaurering och delvis återställande av en stor del representationsrum, deras plafonder, övriga målningar och stuckar samt deras väggar och golv; sådana äro: flera rum i västra gästvåningen, konseljrummet (jämte värdig möblering), Sofia Magdalenas sängkammare ävensom dess divan, Gustaf IV Adolfs sängkammare och toalettrum med flera. Därjämte erfordras golv av sten i trädgård.ssalongen samt

8 Första huvudtiteln. [5.]

delvis i portiker och valv, iordningställande av slottsmuseum i källaren samt en del yttre stensättning och uppsnyggningsåtgärder icke ingående i den yttre restaureringen.

Vid ett överslag av kostnaden för så önskvärda arbeten torde man, inberäknat kostnaden för rikssalens iordningställande, komma till en summa av omkring 450,000 kronor, vilka medel dock kunna fördelas på en följd av år.

Med hänvisning till det sagda vill jag på det livligaste understryka behovet av att ytterligare medel beviljas för att landets främsta byggnadsminnesmärke må kunna sättas i värdigt skick.»

Med instämmande i vad slottsarkitekten sålunda anfört, har ståthållarämbetet framhållit, att en del av de här nämnda arbetena, t. ex. rikssalens iordningställande, vore av den omfattning och art, att de borde betraktas icke som underhålls- utan som restaureringsarbeten, vartill särskilda medel utöver underhållsanslaget erfordrades, och ämnade ståthållarämbetet göra framställning härom, sedan fullständiga förslag utarbetats, vilket dock icke syntes medhinnas till instundande riksdag. En del av de anförda arbetena åter vore sådana som givetvis borde utföras för genom de årliga reparationsanslagen tillgängliga medel. Då dessa emellertid varit så knappt tillmätta, hade alla dylika förslag tills vidare måst skjutas åt sidan.

Efter en erinran om förenämnda utredning angående anslagsbehovet för de årliga reparationerna vid Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader ävensom om de för ändamålet anvisade anslagen har ståthållarämbetet vidare framhållit, att även med ett förstärkningsanslag av 63,000 kronor en stor del av de i generalplanen upptagna arbeten, vilka ansetts behövliga, men som utan fara för byggnaden eller dess utseende kunnat något uppskjutas, måst anstå. På så sätt hade år efter år arbeten till en beräknad kostnad av 50,000 å 60,000 kronor måst uppskjutas. Under nästföregående och innevarande budgetår hade visserligen förstärkningsanslaget höjts till 50,000 kronor, men behovet av dess utfående med det ursprungliga beloppet — 63,000 kronor — syntes av vad som anförts klart framstå. Pa grund härav och med stöd av vad riksdagens revisorer anfört har ståthållarämbetet hemställt, att till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader måtte för budgetaret 1927—1928 anvisas, förutom det ordinarie anslaget, ett extra anslag å 63,000 kronor till förstärkning därav.

För egen del har riksmarskalksämbetet erinrat om vad ämbetet tidigare i detta avseende* anfört, nämligen att från förevarande anslag numera skulle bestridas kostnader för underhåll av ett mycket större antal staten tillhöriga, värdefulla och omfattande byggnadskomplex än vad ursprungligen avsetts. För staten syntes det i längden bliva synnerligen oekonomiskt, därest till följd av otillräckliga anslag vederbörande tvunges att år efter år uppskjuta enligt sakkunnigas mening nödvändiga reparationsoch underhållsarbeten; genom otillräckliga anslag bleve det därjämte

Första huvudtiteln. [5—6.]

omöjligt att för en tid framåt planlägga och verkställa sådana arbeten, vilket uppenbarligen måste medföra betydande olägenheter.

De ordinarie anslagsmedel, som avses för reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader, skulle, enligt vad ståthållarämbetet å slottet anfört, endast medgiva ett utförande i mycket begränsad omfattning av de planerade årliga underhållsarbetena beträffande dessa staten tillhöriga byggnader. Att en förstärkning av det ordinarie anslaget för omförmälda ändamål är hehövlig jämväl för budgetåret 1927 —1928 finner jag därför uppenbart. På sätt riksdagens revisorer uppmärksammat föreligger behov av åtskilliga omfattande restaureringsarbeten beträffande Stockholms slott. Detta har ock vitsordats av slottsarkitekten, som i sådant hänseende omnämnt önskvärdheten av arbetens utförande till en beräknad kostnad av omkring 450,000 kronor. En del av dessa arbeten äro, enligt ståthållarämbetets mening, sådana för vilka kostnaderna skola täckas av medel under förevarande anslag. Då emellertid närmare utredning icke nu föreligger om fördelningen mellan sistnämnda arbeten och de större restaureringsarbeten, som i sinom tid skulle komma till utförande, synes mig förstärkningen av ifrågavarande ordinarie anslag icke böra för budgetåret 1927—1928 bestämmas till högre belopp än det för innevarande budgetår anvisade.

Jag hemställer förty, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra anslag av................................................ kronor 50,000.

[6.] 3. Polis-, lys- och renhållning samt brandväsendet vid Stock-

holms slott. Under riksstatens första huvudtitel äro för närvarande uppförda dels ett ordinarie anslag å 22,500 kronor till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott, dels ett ordinarie anslag å 11,250 kronor till brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott. Från förstnämnda anslag skola bestridas kostnaderna för säkerhetstjänsten inom slottet — genom slottsknektar m. fl. — ävensom för lys- och renhållning i de olika »slottsvalven» samt i korridorer och trappor men icke i de inre våningarna och rummen. Från det senare anslaget skola bestridas kostnaderna för åtgärder till förekommande av eldfara samt för underhåll och anskaffande av härför erforderlig materiel ävensom för lyshållning på borggården m. fl. platser utom själva slottet.

På därom av Kungl. Maj:t efter framställning från riksmarskalksämbetet avgivna förslag har riksdagen beviljat anslag till förstärkning av

Departements-

chefen.

10 Första huvudtiteln. [6.]

anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott. De för ändamålet anvisade medlen framgå av följande tabell:

I riksmarskalksämbetets tidigare av mig omförmälda skrivelse den 12 oktober 1926 har ämbetet gjort framställning dels om förstärkning för budgetåret 1927—1928 av det ordinarie anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott med ett belopp av 22,500 kronor, dels oek om anvisande av ett extra anslag å 2,148 kronor 30 öre till täckande av under budgetåret 1925—1926 uppkommen brist å anslag för ifrågavarande ändamål.

Därvid har ämbetet överlämnat en av ståthållarämbetet å Stockholms slott i ämnet gjord framställning, däri ståthållarämbetet anfört i huvudsak följande. Då detta anslag så gott som helt och hållet åtginge till avlöningar och beklädnad av vaktpersonalen, kostnader för vatten och lyse samt renhållning, hade det ej lyckats ståthållarämbetet att nedbringa utgifterna under detsamma. Avlöningarna, som droge de största kostnaderna, kunde icke rättvisligen sänkas, och stadens taxor å vatten och lyse måste ståthållarämbetet följa. Oaktat förstärkningsanslagen hade ändock brister uppstått till betydande belopp, utgörande för budgetåret 1923—1924 8,904 kronor 31 öre, för budgetåret 1924—1925 8,481 kronor 65 öre samt för budgetåret 1925—1926 2,148 kronor 30 öre. Tidigare uppkomna merkostnader hade på förslag av Kungl. Maj:t täckts enligt riksdagens beslut, och det syntes ståthållarämbetet nödvändigt att begära anslag för täckande av bristen för budgetåret 1925—1926. Ämbetet har sålunda hemställt om bristens täckande genom anslag å riksstaten för budgetåret 1927—1928. Därjämte har ståthållarämbetet hemställt om anvisande för samma bud-

1 Avser dels under år 1919 uppkommen, dels lör år 1920 beräknad merkostnad.

2 Avser lör år 1921 beräknad merkostnad.

8 Avser dels under budgetåret 1923—1924 uppkommen, dels lör budgetåret 1925—1926 beräknad merkostnad.

4 Avser dels under budgetåret 1924—1925 uppkommen, dels för budgetåret 1926—1927 beräknad merkostnad.

Första huvudtiteln. [6.J

getår av ett anslag å 22,500 kronor till förstärkning av anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott.

För egen del har riksmarskalksämbetet framhållit, att ifrågavarande anslag lika litet för budgetåret 1925—1926 som föregående budgetår kunnat täcka därmed avsedda utgifter utan år efter år haft att uppvisa brist till växlande belopp. Att bristen under budgetåret 1925—1926 kunnat begränsas till ett, i jämförelse med föregående budgetårs brister, ringa belopp, berodde därpå, att förstärkningsanslaget anvisats med äskat belopp. Detta förhållande syntes med all tydlighet påvisa hehovet av att nämnda anslag bibehölles vid det av ståthållarämbetet föreslagna belopp, ävensom att erforderligt anslag anvisades till täckande av redan uppkommen merkostnad.

På därom av Kungl. Maj:t efter framställning från riksmarskalksämbetet avgivna förslag har riksdagen beviljat anslag jämväl till förstärkning av anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott. De för ifrågavarande ändamål anvisade medlen framgå av följande tabell:

I sin meranämnda skrivelse den 12 ‘oktober 1926 har riksmarskalksämbetet, under åberopande av en av ståthållarämbetet å Stockholms slott i ämnet gjord framställning, hemställt om anvisande för budgetåret 1927 —1928 av ett extra anslag å 3,800 kronor till förstärkning av anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott.

Ståthållarämbetet har i sin berörda framställning anfört huvudsakligen följande. Från och med budgetåret 1923—1924 hade förstärkningsanslaget nedsatts till 3,000 kronor. Att brist ändock icke uppstått, hade berott därå, att snöskottning å inre borggården alls ej och å slottstaken så litet som möjligt ägt rum. Då detta i längden icke syntes vara lämpligt, finge ståthållarämbetet hemställa, att till brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott måtte för nästkommande 1

1 Avser dels under år 1919 uppkommen, dels för år 1920 beräknad merkostnad.

departements

chefen.

12 Första huvudtiteln. [6—7.]

budgetår anvisas, förutom det ordinarie anslaget, ett förstärkningsanslag av 3,800 kronor.

Med hänsyn till de likartade medelsbehov, som täckas av de utav mig nu i ett sammanhang anmälda anslagen till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott samt till hrandväsendet och yttre lyshållningen vid slottet, synes det mig lämpligt, att dessa anslag sammanföras till ett, med benämning »Polis-, lys- och renhållning samt brandväsendet vid Stockholms slott». I riksstaten torde sålunda höra uppföras ett ordinarie anslag för nämnda ändamål å sammanlagda beloppet av de nu utgående särskilda ordinarie anslagen, eller 33,750 kronor; och böra förty sistnämnda båda anslag uteslutas ur riksstaten.

En förstärkning av ifrågavarande anslagsmedel är givetvis behövlig även för nästkommande budgetår. Förstärkningen torde böra bestämmas till 25,500 kronor, motsvarande summan av nu utgående förstärkningar av de hittillsvarande särskilda ordinarie anslagen.

I likhet med riksmarskalksämbetet anser jag, att den brist, som under budgetåret 1925—1926 uppkommit å anslag till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott, bör täckas genom särskilt för ändamålet beviljat anslag, vilket för utjämning av huvudtitelns slutsumma torde höra upptagas till 2,150 kronor. Ett sammanförande av anslagen för polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott samt för hrandväsendet och yttre lyshållningen vid slottet synes mig kunna underlätta en sådan disposition av de för ändamålen tillgängliga medlen, att brister därå icke vidare skola behöva uppkomma.

På grund av vad sålunda anförts får jag under denna punkt hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels ur riksstaten utesluta de ordinarie anslagen till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott samt till brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott;

dels ock i riksstaten uppföra ett ordinarie anslag till polis-, lys- och renhållning samt hrandväsendet vid Stockholms slott med ............................ kronor 33,750.

[7.] 4. Täckande av motsedd brist å anslaget till polis-, lys- och

renhållning samt hrandväsendet vid Stockholms slott. Under åberopande av vad jag under punkt 6 anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till täckande av motsedd brist å anslaget till polis-, lys- och renhållning samt brandväsendet vid Stockholms slott för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra anslag av ...................................... kronor 25,500.

Första huvudtiteln. [8—9.]

[8.] 5. Täckande av under budgetåret 1925—1926 uppkommen brist

å anslag till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott. Under åberopande av vad jag under punkt 6 anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till täckande av under budgetåret 1925—1926 uppkommen brist å anslag till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra anslag av.................................. kronor 2,150.

Övriga kungl. slott.

[9.] 6. Drottningholms, Gripsholms, Ulriksdals, Haga, Strömsholms

och Rosersbergs slott. Jag anhåller härefter att få i ett sammanhang anmäla frågan om anslagsäskandena rörande de kungl. lustslottens allmänna medelsbehov.

För de kungl. lustslotten, nämligen Drottningholms slott, Gripsholms och Ulriksdals slott, Haga lustslott och park samt Strömsholms och Rosersbergs slott, äro i riksstaten uppförda särskilda ordinarie anslag till täckande av vad som för respektive slotts underhåll erfordras, sedan från beräknade utgifter dragits de inkomster av olika slag, som kunna påräknas för slotten. Ifrågavarande anslag, som till beloppen i regel fastställts omkring mitten av förra århundradet, blevo under kristiden otillräckliga för sina ändamål; och hava förty under de senare åren för slotten, utom såvitt angår Rosersbergs slott, anvisats särskilda anslag till förstärkning av de ordinarie anslagen.

I riksstaten för budgetåret 1926—1927 hava de ordinarie anslagen för de kungl. lustslotten uppförts med tillhopa 52,850 kronor samt de extra anslagen med sammanlagt 108,200 kronor. I sistnämnda anslagssumma ingår emellertid ett anslag å 45,000 kronor, avseende en engångsutgift för vissa anordningar vid Gripsholms slott till skydd mot eldfara. Frånsett detta belopp uppgå alltså de ordinarie och extra anslagsmedlen för slotten till sammanlagt 116,050 kronor.

Utöver de ordinarie anslagen med tillhörande förstärkningsanslag har riksdagen vid olika tillfällen beviljat medel till genomförande av vissa mera betydande ombyggnader och reparationer vid de olika slotten. Vidare hava dels för byggnads- och reparationsarbeten m. m., dels ock för förvaltningen av vissa slott av den s. k. Djurgårdskassans överskottsmedel kunnat under ett antal år disponeras icke obetydliga belopp. Slutligen bör i detta sammanhang erinras, att för underhåll och vård av Haga slottspark utgår bidrag från Stockholms stad.

Täckande av medelsbehovet vid de kungl. lustslotten.

14 Första huvudtiteln. [9.]

Kungl. Djurgården och Djurgårdskassan.

Användning av Djurgårdskassans överskottsmedel.

Konungens dispositionsrätt över Djurgården grundar sig på riksens ständers skrivelse den 1 december 1809 angående utgifterna till underhåll och reglering av Kungl. Maj:ts hov- och hovstallstater. I denna skrivelse erbjödo ständerna konung Karl XIII att till bestridande av samtliga utgifter för hovhållning m. m. emottaga en viss årlig summa mot det att till riksens ständer överlämnades »såsom en i evärdeliga tider åt dem förbehållen rättighet» förvaltningen och användandet av de kungs- och kungsladugårdar m. m., som förut stått under Konungens omedelbara styrelse. Detta uttalande omfattade emellertid icke Djurgården, i fråga om vilken ständerna anförde, att den »bör förbliva under Kungl. Maj:ts enskilda disposition, anhållande likväl riksens ständer i underdånighet, att den s. k. Djurgårdskassan måtte endast få användas till Djurgårdens förbättrande och förskönande samt därvarande broars och vägars underhåll och icke graveras med särskilda avlöningar eller gratifikationer till några vissa personer». Enligt statsrådsprotokollet den 26 februari 1810 antog Kungl. Maj:t riksens ständers erbjudande på sätt och med villkor förenämnda skrivelse innehöll. Såsom en följd härav har förvaltningen av den svenska staten tillhöriga Djurgården vid Stockholm uppdragits åt ämbetsmän, som utsetts av den regerande Konungen personligen, samt varit ställd under riksmarskalkens överinseende. I anslutning härtill hava Djurgårdskassans räkenskaper och Djurgårdens förvaltning i dess helhet under nuvarande Konungs liksom under hans företrädares tid icke varit underkastade annan granskning än den, som årligen företagits av två av Konungen på riksmarskalkens föredragning utsedda revisorer. Ett av 1908 års riksdag gjort uttalande, att nämnda räkenskaper syntes böra i vanlig ordning underställas granskning av kammarrätten och riksdagens revisorer, har icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I sin skrivelse den 17 mars 1908, nr 1, angående regleringen av utgifterna under riksstatens första huvudtitel anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida och i vad mån de till Djurgårdskassan inflytande inkomster kunde, förutom till det med kassan avsedda ändamål, användas jämväl till de kungl. lustslottens underhåll, och därefter till riksdagen inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. En redogörelse för de åtgärder, vartill denna riksdagens framställning föranlett, återfinnes i det vid Kungl. Maj:ts proposition nr 60 till 1924 års riksdag fogade utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 15 februari 1924.

Enligt vad som framgår av Kungl. Majrts proposition den 4 april 1910, nr 151, ansågs det, att frågan om användande av Djurgårdskassans överskott då borde komma under bedömande allenast såvitt anginge överskottet för år 1910. I vad mån Djurgårdskassan framdeles kunde lämna tillgång till bestridande av kostnad för de kungl. lustslottens underhåll, syntes böra bero på särskild utredning för varje år, till följd varav frågan

Första huvudtiteln. [9.]

om ett dylikt användande av Djurgårdskassans överskottsmedel borde tillsvidare årligen hänskjutas till riksdagens prövning. I enlighet med detta uttalande hava sedermera framställningar gjorts till 1911—1917 års riksdagar angående disposition av överskott i Djurgårdskassan till byggnads- och reparationsarbeten m. m. vid åtskilliga av de kungl. slotten, och dessa framställningar hava vunnit riksdagens bifall. Djurgårdskassans överskottsmedel hava emellertid tagits i anspråk jämväl för täckande av uppkommen brist. Vissa av Kungl. Maj:ts framställningar till riksdagen om anslag ur Djurgårdskassan hava avsett disposition av överskottsmedel icke blott för löpande utan även för nästpåföljande år och i några fall jämväl för längre tid framåt. I sistnämnda hänseende må sålunda nämnas, att Kungl. Maj:t i en den 16 april 1917 till riksdagen avlåten proposition, nr 277, hemställde om medgivande till utbetalning ur Djurgårdskassans överskottsmedel under år 1918 och tillsvidare årligen under därpå följande år av ett belopp å högst 12,000 kronor till säkerställande av Ulriksdals kungsgårds förvaltning och drift samt av ett belopp å 3,000 kronor till bidrag till underhåll och vård av Haga slottspark. Även dessa framställningar blevo av riksdagen bifallna, dock att anslaget för säkerställande av Ulriksdals kungsgårds förvaltning och drift bestämdes att utgå allenast för år 1918. I fråga om sistberörda disposition av Djurgårdskassans överskottsmedel hava 1918—1926 års riksdagar på framställning av Kungl. Maj:t lämnat enahanda medgivanden, varje gång för det påföljande kalenderåret. För dessa medelsdispositioner av Djurgårdskassans överskott gälla sålunda, såvitt angår underhåll och vård av Haga slottspark, ett kungl. brev av den 8 juni 1917 och i fråga om säkerställandet av Ulriksdals kungsgårds förvaltning och drift under år 1927 ett kungl. brev av den 5 mars 1926. (Jfr riksdagens skrivelser den 24 maj 1917, nr 177, och den 20 februari 1926, nr 40.)

För bestridande av kostnaderna för restaurering av Ulriksdals slott ävensom för anskaffande av elektrisk kraft till Drottningholms elektricitetsverk samt för anordnande av elektrisk belysning i vissa till Ulriksdals, Haga och Strömsholms slott hörande lägenheter och byggnader m. m. har Kungl. Maj:t genom särskilda beslut bemyndigat riksmarskalksämbetet att ur den av statskontoret förvaltade Djurgårdsfonden upplåna för reparationerna av Ulriksdals slott 481,550 kronor och för övriga ändamål 100,000 kronor eller tillhopa 581,550 kronor. Dessa lån hava tidigare amorterats och förräntats med ett årligt belopp av 45,000 kronor, utgående av Djurgårdskassans överskottsmedel. På förslag av Kungl. Maj:t i nämnda proposition nr 60 till 1924 års riksdag har emellertid riksdagen vidare medgivit, att till täckande av vissa brister i räkenskaperna för Stockholms, Drottningholms och Gripsholtns slott samt för utförande av vissa reparationer vid Gripsholms och Ulriksdals slott finge av Djurgårdskassans överskottsmedel användas ett belopp av tillhopa högst 127,000 kronor ävensom, i den mån medel av riksmarskalksämbetet för berörda ändamål upplånades, vad till

Ökat bidrag från Stockholms stad till Djurgårdskassan m. m.

16 Första hurudtiteln. [9.J

gäldande av ränta därå kunde erfordras, dock att av sagda överskottsmedel finge för ifrågavarande ändamål samt för förräntning och amortering av förenämnda, kassan åvilande lån under erforderlig tid årligen användas sammanlagt högst 45,000 kronor. I anledning av en utav riksmarskalksämbetet gjord framställning har slutligen Kungl. Maj:t genom beslut den 6 oktober 1925 medgivit, att från Djurgårdsfonden finge till riksmarskalksämbetet för bekostande av tillbyggnad av ladugården vid Drottningholms kungsgård samt för anskaffande av ett mindre antal reaktionsfria kreatur utlämnas ett lån å 60,000 kronor att jämte därå löpande fem procents årlig ränta återbetalas under en tid av elva år medelst en annuitet av 7,500 kronor under ett vart av de tio första låneåren och 3,369 kronor 45 öre under det sista låneåret. I statsverkspropositionen till 1926 års riksdag äskade Kungl. Maj:t en emot nämnda annuitet för budgetåret 1926—1927 svarande höjning av de eljest beräknade anslagsmedlen för Drottningholms slott, men riksdagen beslöt, att nämnda förräntning och amortering skulle täckas av Djurgårdskassans överskottsmedel.

I enlighet med de sålunda beslutade dispositionerna av Djurgårdskassans överskottsmedel utgår för närvarande ett sammanlagt årligt belopp av högst 67,500 kronor för de kungl. lustslottens behov.

I anslutning till vissa av 1924 års statsrevisorer framhållna synpunkter, vilka sedermera upptagits i särskilda inom riksdagen väckta motioner, uttalade 1925 års riksdag i skrivelse den 31 maj 1925, nr 265, att riksdagen ansett det önskvärt, att underhandlingar inleddes med Stockholms stad i syfte att ernå stadens medverkan till bestridande av underhållet av kungl. Djurgården i Stockholm. Då staten under en lång följd av år fått ensam bestrida de med ifrågavarande underhåll förenade kostnaderna, vilka i allt väsentligt kommit Stockholms stads invånare till del, därigenom att de ägt till promenadplats utnyttja Djurgårdsområdet, borde denna fråga icke få sammankopplas med vissa andra av riksdagen i dess skrivelse nr 264 berörda frågor av ekonomisk art, vilka riksdagen ansett böra göras till föremål för närmare utredning. Riksdagen anhöll i anledning härav, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för åvägabringande av överenskommelse mellan staten och Stockholms stad för erhållande från stadens sida av ökat bidrag till vägar och parker å Djurgården i Stockholm.

Riksdagens omförmälda skrivelser anmäldes i statsråd den 12 juni 1925, därvid Kungl. Maj:t uppdrog åt en särskild kommission, kronans fastighetskommission av år 1925, att ombesörja de utredningar och underhandlingar rörande vissa ekonomiska mellanhavanden mellan staten och Stockholms stad, som avsågos i riksdagens skrivelser.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 maj 1926 anförde nämnda kommission med förmälan att Stockholms stadskollegium på hemställan av kommissionen tillsatt tre delegerade med uppdrag att underhandla med

Första huvudtiteln. [9.]

kommissionen i de ämnen, som tillhörde dess handläggning — att kommissionen i enlighet med de för densamma lämnade direktiven sökt i första hand ernå en överenskommelse med stadens delegerade angående stadens bidrag till Djurgårdens vård och underhåll, och överlämnade kommissionen med sin berörda skrivelse ett av kommissionen och stadens delegerade under villkor av vederbörligt godkännande uppgjort förslag till avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Stockholms stad, å andra sidan, i fråga om underhåll och vård av Djurgården med därvarande vägar. Sedan Kungl. Maj:t den 28 maj 1926 anbefallt riksmarskalksämbetet att avgiva utlåtande beträffande avtalsförslaget, inkom riksmarskalksämbetet i skrivelse den 9 juni 1926 med dylikt utlåtande, därvid fogats från intendenten för Djurgården inhämtat yttrande, överståthållarämbetet överlämnade sedermera en till Kungl. Maj:t ställd, den 31 maj 1926 dagtecknad skrivelse, däri Stockholms stadsfullmäktige meddelat, bland annat, att fullmäktige vid sammanträde sistnämnda dag beslutat godkänna omförmälda förslag till avtal. Kungl. Maj:t har härefter den 29 juni 1926 godkänt ifrågavarande av kronans fastighetskommission av år 1925 och Stockholms stads delegerade uppgjorda förslag till avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Stockholms stad, å andra sidan.

Enligt detta avtal har Stockholms stad förbundit sig att dels från och med den 1 juli 1926 ombestyra och bekosta all belysning av Djurgårdens vägar, dels från och med den 1 januari 1927 till djurgårdsförvaltningen utgiva ett årligt belopp, motsvarande förvaltningens verkliga kostnader för renhållning och underhåll av vissa angivna vägar å Djurgården, dels som bidrag till underhållande och vård av samma vägar under år 1926 till djurgårdsförvaltningen senast den 1 december 1926 erlägga ett belopp av 40,000 kronor, dels ock för framtiden gottgöra djurgårdsförvaltningens kostnader för vissa av stadens gatunämnd prövade och godkända arbeten med ny- eller omläggning av väg, förbättring av vägbanans beläggning in. m.

Riksdagens år 1925 församlade revisorer meddelade i sin berättelse en ökat bidrag kortfattad översikt över av riksdagen i fråga om Djurgårdskassan gjorda g^skaetäi uttalanden och vidtagna dispositioner samt lämnade en redogörelse för till de kung!. kassans förvaltning under år 1924. lustslotten.

I anslutning härtill anförde revisorerna, bland annat, att, såväl med hänsyn till vissa av revisorerna förut framhållna omständigheter som med tanke på att hyresinkomsterna borde kunna avsevärt ökas och förvaltningskostnaderna nedbringas, man kunde hava grundad anledning beräkna en väsentlig höjning i de överskottsmedel, som under de närmaste åren skulle kunna disponeras från Djurgårdskassan. En sådan ökning vore ock av behovet påkallad, bland annat därför att, enligt vad revisorerna inhämtat, vid åtskilliga av de kungl. lustslotten behov förelåge av Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 2

18 Första huvudtiteln. [9.]

i vissa fall ganska omfattande reparationsarbeten, som krävde avsevärda, belopp.

Det syntes revisorerna önskvärt, att möjlighet bereddes riksdagen att varje år på ett mera ingående och allsidigt sätt pröva användningen av Djurgårdskassans medel och därå uppkommande överskott. Det borde därvid kunna ifrågasättas, huruvida icke det lämpligaste tillvägagångssättet skulle vara, att i stället för de särskilda riksstatsanslag, som nu anvisades till olika kungl. lustslott, uppfördes ett gemensamt anslag av reservationsanslags natur för underhåll och reparation av nämnda slott, varvid särskilda stater för de olika slotten med därtill hörande kungsgårdar borde fastställas. Å detta anslag syntes dessutom böra till riksmarskalksämbetets disposition ställas lämpligt årligt belopp för sådana reparationer eller ombyggnader, som icke vore att hänföra till ordinarie underhåll. Genom nu angivna förfarande vunnes den fördelen, att de årliga överskotten i Djurgårdskassan kunde tagas i beräkning vid fastställande av det för ifrågavarande ändamål behövliga riksstatsanslaget. De medel, som av riksdagen behövde anvisas för samtliga nu nämnda ändamål, skulle vid sådant förhållande kunna minskas med de årliga överskotten i Djurgårdskassan. I samband med beviljande av nämnda anslag syntes särskild stat böra fastställas för Djurgårdskassan. Denna kassas förvaltning skulle härigenom för framtiden komma att underkastas riksdagens prövning ävensom regelbunden granskning av dess revisorer.

Förklaring avgavs av riksmarskalksämbetet, varvid jämväl överlämnades ett från djurgårdsförvaltningen infordrat yttrande. Riksmarskalksämbetet anförde därvid, efter att hava lämnat en historisk översikt rörande Konungens dispositionsrätt över Djurgården, att ämbetet icke ansåge påkallat att vidtaga någon ändring i dittills följda bestämmelser rörande Djurgårdens eller Djurgårdskassans förvaltning. Då därtill komme att ämbetet städse, så snart möjlighet därtill yppade sig, till Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning hänsköte uppkomna frågor om disposition för de kungl. slottens räkning och behov av möjligen tillgängliga överskottsmedel i Djurgårdskassan, kunde ämbetet för sin del icke instämma i det av statsrevisorerna uttalade önskemålet, att möjlighet måtte beredas riksdagen att mera ingående och allsidigt än för närvarande pröva användningen av Djurgårdskassans medel och därå uppkommande överskott.

Riksmarskalksämbetet ansåge sig därför icke heller hava anledning närmare ingå på av statsrevisorerna ifrågasatt ändring rörande det nuvarande anvisandet av riksstatsanslag för lustslotten m. m. Riksmarskalksämbetet vore emellertid fortfarande som hittills städse berett att, jämte tillhandahållande av erforderliga meddelanden och utredningar rörande Djurgårdens och Djurgårdskassans förvaltning, medverka till att för slottens behov och räkning toges i anspråk så stora delar av Djurgårdskassans eventuella överskottsmedel, som vore förenliga med ansvaret för handhavandet av

Första huvudtiteln. [9.]

det riksmarskalksämbetet anförtrodda uppdraget med förvaltningen och vården av den till Konungens disposition ställda Djurgården.

1 skrivelse den 23 mars 1926, nr 107, uttalade riksdagen — efter eu redogörelse för vad sålunda förekommit — att riksdagen, på grund av den användning Djurgårdskassans överskottsmedel under de senaste åren erhållit, varigenom dessa medel numera i huvudsak toges i anspråk för ändamål, som folie under riksdagens prövningsrätt, ansett vad revisorerna anfört vara värt allt beaktande. Riksdagen hade på grund härav funnit sig böra anhålla, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning rörande de i revisorernas uttalande berörda spörsmålen samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen måtte föranleda.

Den 23 april 1926 anbefallde Kungl. Maj:t riksmarskalksämbetet att, efter verkställd utredning, inkomma med utlåtande i anledning av vad riksdagen sålunda anfört i fråga om Djurgårdskassan.

I skrivelse den 31 juli 1926 har riksmarskalksämbetet — med överlämnande av yttranden i ämnet från ståthållaren på Drottningholms m. fl. av lustslotten samt från intendenten för Djurgården — erinrat om innehållet i meranämnda avtal angående underhåll och vård av Djurgården med därvarande vägar samt därutöver anfört följande:

»Då Djurgårdskassan härigenom dels varder befriad från vissa utgifter och dels erhåller ersättning för andra, vilka ärligen pläga uppgå till betydliga sammanlagda belopp, anser riksmarskalksämbetet sig kunna uttala, att Djurgårdskassans disponibla överskottsmedel med all säkerhet för framtiden bliva i tillfälle att lämna avsevärt ökat bidrag till slottens underhåll.

För närvarande utbetalas årligen från Djurgårdskassan för slottens räkning, jämlikt särskilda nådiga beslut, tillhopa 67,500 kronor, därav 52,500 kronor enligt Eders Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut utgöra amorteringar och ränteinbetalningar å från Djurgårdsfonden hos statskontoret för bestridande av vissa större engångskostnader för vissa av slotten vid olika tillfällen upplånade medel; detta årliga belopp 52,500 kronor kommer enligt uppgjord amorteringsplan att efter år 1936 minskas till 45,000 kronor om året samt att efter år 1943, då lånen beräknas bliva slutbetalda, icke längre för detta ändamål behöva tagas i anspråk. Vidare utgår på grund av Eders Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut tillsvidare årligen ett belopp av 3,000 kronor som bidrag till Hagaparkens vård och underhåll. Slutligen hava Eders Kungl. Maj:t och riksdagen, på därom av riksmarskalksämbetet för varje år särskilt gjord framställning medgivit, att ett belopp av 12,000 kronor fått årligen tagas i anspråk av Djurgårdskassans överskottsmedel till säkerställande av Ulriksdals kungsgårds förvaltning och drift.

Beträffande härefter statsrevisorernas förslag — att, i stället för nu anvisade särskilda riksstatsanslag till de olika lustslotten, ett gemensamt anslag av reservationsanslags natur skulle uppföras för underhåll och reparation av nämnda slott, å vilket anslag dessutom borde ställas till riksmarskalksämbetets disposition lämpligt årligt belopp för vissa extra ordinarie underhållsarbeten, samt att vid fastställande av förberörda reservationsanslag de ärliga (iverskotten i Djurgårdskassan skulle tagas i beräkning för minskande i motsvarande grad av statsanslaget — synes det riksmarskalksämbetet,

20 Första huvudtiteln. [9.]

att den sålunda föreslagna anordningen under vissa förutsättningar utan olägenhet skulle kunna vidtagas.

Ståthållaren på Drottningholms m. fl. slott har i sitt ovanberörda yttrande, under framhållande av att riksstatsanslagen till lustslotten för närvarande äro uppdelade i ordinarie anslag, till sin storlek fastställda i mitten av förra århundradet, samt förstärkningsanslag, förklarat, att då någon möjlighet icke funnes att minska förstärkningsanslagens nuvarande belopp, om icke slottens vård skulle eftersättas, så syntes tiden snart vara inne att höja de ordinarie anslagen med förstärkningsanslagens belopp, något som av Eders Kungl. Maj:t redan i en till 1922 års riksdag avlåten proposition blivit ifrågasatt. Först sedan detta skett, ansåg ståthållaren hinder icke föreligga för de olika slottsanslagens sammanslående till ett gemensamt riksstatsanslag, vilket ståthållaren ansåg innebära vissa fördelar; att anslaget dessutom erhölle reservationsanslags natur syntes även lämpligt, då härigenom kunde ernås större sparsamhet och bättre planläggning av förekommande underhållsarbeten. Ståthållaren har vidare understrukit nödvändigheten av att, såsom statsrevisorerna föreslagit, visst belopp i anslaget ställdes till riksmarskalksämbetets disposition för extra ordinarie behov.

Beträffande slutligen den av statsrevisorerna ifrågasatta anordningen, att särskild stat borde fastställas för Djurgårdskassan och att denna kassas förvaltning borde för framtiden underkastas riksdagens prövning och regelbunden granskning av statsrevisorerna, har riksmarskalksämbetet med hänsyn till Djurgårdskassans numera i viss mån ändrade ekonomiska ställning, för sin del icke anledning att motsätta sig vidtagandet av erforderliga ändringar i åsyftad riktning. Intendenten för Djurgården har i sitt ovanberörda yttrande framhållit, att, därest de ifrågasatta anordningarna beträffande Djurgårdskassan komme att vidtagas, måste Djurgårdskassans räkenskaper, vilka hittills avslutats för kalenderår, omläggas för budgetåret 1 juli—30 juni. Djurgårdsintendenten ansåge en dylik omläggning icke kunna lämpligen företagas förrän till den 1 juli 1928.»

Under åberopande av vad sålunda förekommit har riksmarskalksämbetet meddelat, att ämbetet för sin del vore villigt, att årligen, dels vid ingivandet till Kungl. Maj:t för prövning och fastställande av sedvanliga förslag till stater för de olika slotten, jämväl ingiva förslag till stat för djurgårdsförvaltningen, därvid särskilt borde beräknas för lustslottens vård och underhåll avsett bidrag av Djurgårdskassans eventuella överskottsmedel, dels ock, vid överlämnandet i vanlig ordning till riksräkenskapsverket för vederbörlig granskning av slottens räkenskaper, för dylik granskning likaledes överlämna Djurgårdskassans räkenskaper.

I ärendet hava vidare utlåtanden infordrats från riksräkenskapsverket och statskontoret.

Riksräkenskapsverket har i utlåtande den 9 september 1926 anfört:

»Riksräkenskapsverket vill till en början framhålla, att ett fullständigare uppförande i riksstaten av utgifterna för de kungl. slotten väl överensstämmer med principerna för den riksstatsreform, som genomfördes vid 1911 års riksdag. Det av riksdagens revisorer ifrågasatta sättet för upptagande i riksstaten av anslagen till de kungl. slotten ansluter sig närmast till den s. k. nettoprincipen, vilken i viss omfattning tillämpas i riksstaten, exempelvis beträffande veterinärhögskolans anslag (1926/27 IX G 2).

Första huvudtiteln. [9.]

21 Det av revisorerna angivna syftet skulle emellertid även vinnas, därest de beräknade utgifterna för kungl. lustslotten och djurgårdsförvaltningen upptoges brutto i riksstaten och Djurgårdskassans beräknade uppbörd uppfördes å riksstatens inkomstsida, vilket lämpligen kunde ske antingen genom uppförandet av en särskild inkomsttitel under rubriken 'Uppbörd i statens verksamhet’ eller också genom att uppbörden tillfördes riksstatstiteln 'Diverse inkomster’. I anslutning härtill anser sig riksräkenskapsverket böra erinra därom, att riksstatskommitterade i sitt den 4 oktober 1910 avgivna betänkande gjorde följande principuttalande beträffande upptagandet i riksstaten av särskilda uppbördsmedel (sid. 26).

'I de flesta förvaltningsgrenar, som för statsverket representera en utgift, iinnas också diverse inkomster. Sådana inkomster kunna ingå till statsverket och beräknas som tillgång på riksstaten. Så är t. ex. förhållandet med »terminsavgifter från läroverken». Men merendels behållas dessa inkomster för den ifrågavarande förvaltningsgrenen, bokföras som särskilda uppbördsmedel för motsvarande utgiftsanslag och disponeras för det ändamål, till vilket anslaget är givet. Sådana inkomster komma icke till synes i riksstaten. Om inkomsten är något så när betydande, är naturligtvis anslaget avpassat därefter, d. v. s. motsvarar endast nettoutgiften för den ifrågavarande verksamhetsgrenen. I sådana fall följe)- riksstaten alltså nettosystemet. Om åter inkomsterna i en förvaltningsgren äro helt obetydliga, kan man förutsätta, att de icke tagits i betraktande vid anslagets fastställande. De komma naturligtvis likafullt att medföra en besparing å anslaget eller, om brist ändå uppstår, en minskad brist.

Att inkomster av nu ifrågavarande art behållas för motsvarande utgiftsanslag, torde i vissa fall ha den praktiska fördelen att inkomsterna bättre tillvaratagas. Där denna synpunkt kan göras gällande, såsom exempelvis beträffande försäljningsmedel för kasserade effekter, vissa anstalters inkomst av jordbruk o. d., synes den nuvarande ordningen böra bibehållas. Detsamma gäller för de fall, då inkomsterna endast uppgå till obetydliga belopp.

I de fall åter, då inkomsterna härröra av fastställda avgifter eller bidrag och uppgå till avsevärda belopp, synas de lämpligen böra beräknas som tillgång på riksstaten. Motsvarande anslag böra då uppföras med de belopp, vartill utgifterna i deras helhet beräknas.’

Av statsrevisorernas senaste berättelse (del I sid. 10) framgår, att Djurgårdskassans inkomster under år 1924 uppgingo till 362,130 kronor 70 öre. Med hänsyn till inkomsternas storlek synes det riksräkenskapsverket finnas fullgoda skid att på sätt ovan antytts upptaga kassans beräknade inkomster å riksstatens inkomstsida. Utgår man härifrån, bör det ifrågasatta reservationsanslaget under första huvudtiteln upptagas med summan av djurgårdsförvattningens och kungl. lustslottens beräknade utgifter.

Beträffande granskningen av Djurgårdskassans räkenskaper framgår av remisshandlingarna, att riksmarskalksämbetet förklarat sig villigt att årligen vid överlämnandet till riksräkenskapsverket av slottens räkenskaper för granskning likaledes överlämna Djurgårdskassans räkenskaper.

Med hänsyn till såväl de ändamål, vartill kassans inkomster numera tagas i anspråk, som ock det nära samband, vilket i ekonomiskt hänseende förefinnes mellan kassan och kung], slotten, anser riksräkenskapsverket, att Djurgårdskassans räkenskaper böra, på sätt nu är förhållandet med slottens räkenskaper, underkastas granskning av riksräkenskapsverket. Blir detta fallet, böra räkenskaperna för kassan omläggas till att avse budgetär. Denna omläggning torde lämpligen böra genomföras på det sätt, att för första

Ökat bidrag från Stockholms stad till Haga slottspark.

22 Första huvudtiteln. [9.J

halvåret 1927 upprättas särskild räkenskap, varefter räkenskaperna för tiden därefter avslutas budgetårsvis.»

Statskontoret hav i sitt den 12 oktober 1920 dagtecknade utlåtande yttrat följande:

»Djurgården står under Konungens enskilda disposition, och Djurgårdskassans inkomster äro avsedda dels för Djurgårdens förvaltning, dels, enligt praxis under senare tid, för de kungl. lustslotten. Enligt riksräkenskapsverkets förslag skulle Djurgårdskassans inkomster uppföras i riksstaten och ett reservationsanslag anvisas till utgifterna för såväl Djurgården som de kungl. lustslotten. Anslaget ifråga skulle emellertid icke hava någon förbindelse med inkomstposten, utan sålunda utgå av statens inkomster i allmänhet. Den av riksräkenskapsverket förordade anordningen synes statskontoret åtminstone formellt strida mot vad som gäller rörande användningen av Djurgårdskassans inkomster, även om saken icke har någon reell betydelse, så länge utgifterna för Djurgårdens förvaltning och för de kungl. lustslotten överstiga nämnda inkomster. Införandet av Djurgårdskassans inkomster i budgeten såsom rena statsinkomster torde ej heller stå i god överensstämmelse med Konungens enskilda dispositionsrätt över Djurgården. Mot förslaget kan vidare göras den sakliga erinringen, att den sporre till uppdrivande av inkomsterna skulle bortfalla, som ligger däri, att vederbörande förvaltningsorgan med högre inkomster få mera medel till förfogande för förvaltningskostnadernas bestridande. Detta syfte nås däremot, om man förfar på det sätt riksdagens revisorer anvisat, d. v. s. underlåter att upptaga Djurgårdskassans inkomster i riksstaten samt anvisar ett reservationsanslag allenast för de kungl. lustslotten och detta endast till det belopp, som anses erforderligt utöver för anslaget påräknelig inkomst av överskottsmedel från Djurgårdskassan. Denna budgettekniska anordning synes statskontoret på grund av vad ovan anförts jämväl vara formellt riktigare. Mot vad riksräkenskapsverket i övrigt föreslagit har statskontoret icke något att erinra.»

Riksdagens år 1925 församlade revisorer redogjorde i sin berättelse för de inkomstmedel, som under budgetåret 1924—1925 stått till förfogande för Haga lustslott och park, ävensom för utgifter bestridda av sagda medel.

I anslutning härtill anförde revisorerna följande:

»Revisorerna vilja till en början erinra om att föredragande departementschefen enligt det vid propositionen nr 178 till 1916 års riksdag fogade statsrådsprotokollet meddelat, att riksmarskalksämbetet hos Stockholms stads myndigheter gjort framställning om beredande av något bidrag från stadens sida till parkens underhåll från och med år 1917, samt för egen del uttalat, att för framtiden syntes, med hänsyn till den användning området i allt större utsträckning erhållit såsom folkpark, Stockholms stad skäligen böra deltaga med årligt bidrag till dess underhåll. Enligt vad som framgår av samma riksdags skrivelse nr 215 delade riksdagen den uppfattning departementschefen sålunda uttalat.

I anledning av ovanberörda hänvändelse till Stockholms stad beslöt staden lämna ett bidrag till Hagaparkens underhåll och vård av 3,000 kronor, vilket belopp sedan dess årligen utgått.

Första huvudtiteln. [9.J

23 Då kronans årliga kostnader för Hagaparken numera betydligt överstiga

30,000 kronor, synes det av Stockholms stad lämnade bidraget, 3,000 kronor, icke stå i rimlig proportion till de fördelar staden och dess invånare hava därigenom att parken är upplåten för allmänheten. Det torde jämväl höra uppmärksammas, att, då förenämnda bidrag år 1916 lämnades, kostnaderna för Hagaparkens vård och underhåll samt avlöningen till där anställda vakter uppgingo till omkring 13,000 kronor årligen, men att de numera stigit till dubbla beloppet.

Det synes revisorerna vara nödvändigt, att från kronans sida det kravet ställes på staden, att densamma bör i allt väsentligt övertaga kronans kostnader för bevakning och underhåll av Hagaparken.

Vid besöket lade revisorerna märke till att åtskilliga av de under slottstorvaltningens vård stående byggnaderna i Hagaparken måste undergå genomgripande reparationer för att icke förfalla. Medel härtill torde, såsom revisorerna i annat sammanhang framhållit, kunna förväntas bliva disponibla från Djurgårdskassan.»

Förklaring avgavs av riksmarskalksämbetet, varvid jämväl överlämnades ett från ståthållarämbetet på Ulriksdals och Haga slott infordrat yttrande. Riksmarskalksämbetet instämde fös- sin del i revisorernas uttalande, att Stockholms stad borde i väsentligt högre grad än för det dåvarande deltaga i kostnaderna för underhållet och framför allt bevakningen av den såsom friluftspark för huvudstadens invånare i allt större användning tagna Hagaparken. Därigenom kunde av slottskassans medel något större belopp än för det dåvarande användas till slottets underhåll, vilket under en följd av år på grund av bristande medel måst till vissa delar eftersättas.

I skrivelse den 23 mars 1926, nr 107, erinrade riksdagen om 1925 års riksdags förutnämnda skrivelse, däri anhållits, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för åvägabringande av överenskommelse mellan staten och Stockholms stad för erhållande från stadens sida av ökat bidrag till vägar och parker å Djurgården i Stockholm. Den mening, som riksdagen därvid uttalat beträffande ordnandet av det framtida underhållet av Djurgårdsområdet, syntes i lika hög grad kunna göras gällande beträffande underhållet av Hagaparken. Riksdagen hade därför ansett sig böra payrka, att Stockholms stad, vars innevånare droge nytta av Hagaparken, i väsentligt högre grad än dittills åtoge sig att bestrida de med parkens underhåll och vård förenade kostnaderna. Detta syntes riksdagen lämpligast kunna ske i den formen, att Stockholms stad lämnade årligt bidrag till Hagaparkens underhåll med belopp, varom överenskommelse snarast möjligt syntes böra träffas mellan staten och stadens myndigheter. På grund av vad riksdagen sålunda anfört, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för åvägabringande av överenskommelse mellan staten och Stockholms stad för erhållande från stadens sida av väsentligt ökat bidrag till vård och underhåll av parken vid Haga lustslott.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23 april 1926 överlämnades riksdagens ifrågavarande skrivelse till kronans fastighetskommission av år 1925 för att i vad anginge förevarande ärende tagas i övervägande vid fullgörande

^4 Första huvudtiteln. [9.]

av det åt kommissionen lämnade uppdraget. Med sin skrivelse den 11 maj 1926 överlämnade kommissionen ett av densamma och Stockholms stads delegerade under villkor av vederbörligt godkännande uppgjort förslag till avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Stockholms stad, å andra sidan, i fråga om stadens bidrag till renhållning, tillsyn samt underhåll och vård av Hagaparken med tillhörande vägar. Jämväl över detta avtalsförslag avgav riksmarskalksämbetet utlåtande, därvid fogats från vederbörande ståthållarämbete inhämtat yttrande, varjämte överståthållarämbetet överlämnade en till Kungl. Maj:t ställd, den 31 maj 1926 dagtecknad skrivelse, däri Stockholms stadsfullmäktige meddelat, att fullmäktige vid sammanträde sistnämnda dag beslutat godkänna omförmälda förslag till avtal. Den 29 juni 1926 har slutligen Kungl. Maj:t lämnat Sitt godkännande av avtalsförslaget.

Enligt detta avtal har Stockholms stads bidrag till Hagaparken från och med den 1 juli 1926 ökats från 3,000 kronor till 10,000 kronor för år.

Riksmarskalksämbetet har i sin skrivelse den 12 oktober 1926 med anslagsäskanden för de kungl. hov- och slottsstaterna sökt iakttaga de av riksanslagsätikan- dagens revisorer uttalade önskemålen beträffande uppställningen av staten kungl. lust- för de kungl. lustslottens vidkommande samt därvid tagit i beräkning visst »lotten överskott i Djurgårdskassan. Sedan riksmarskalksämbetet lämnat en redogörelse för de från ståthållarämbetena på de olika slotten ingivna framställningar om statsanslag för budgetåret 1927—1928, har ämbetet anfört bland annat följande:

»Riksmarskalksämbetet, som omsorgsfullt prövat de sålunda gjorda framställningarna, har därvid funnit, att stathallarämbetenas krav äro väl grundade och att intet är att invända emot gjorda beräkningar. Med hänsyn till nödvändigheten att till det yttersta begränsa anspråken på statsverket, ha^ a stathallarämbetena inskränkt sig till att begära vad som synes vara absolut nödvändigt. Det har upprepade gånger från riksdagens revisorer anmärkts, att slotten med tillhörande byggnader och parker icke befinna sig i tillfredsställande skick. Riksmarskalksämbetet måste tyvärr vitsorda riktigheten av dessa anmärkningar, men orsaken till detta beklagliga förhållande är, att de hittills utgående anslagen varit otillräckliga för att med det enormt stegrade priset på arbetskraft och material vidmakthålla de många och stora byggnaderna och de vidsträckta parkerna. Någon minskning i de ordinarie anslagen och de senast utgående förstärkningsanslagen synes otänkbar, och riksmarskalksämbetet hade önskat, att, om nu övergång sker till ett nytt system, kunna föreslå långt större ökningar i anslagen, så att underhåll och reparationer kunde skötas efter andra principer än hittills. Då det emellertid ansetts nödvändigt att söka hålla statsanslaget inom dess nuvarande storlek, måste ämbetet inskränka sig till att begära de av ståthållarämbetena äskade belopp, vilka i stort sett medföra ökade anslag endast

Riksmarskalksämbetets

25 Första huvudtiteln. [9.]

till de mest beträngda slotten, Drottningholm och Ulriksdal, ökningar som måste betecknas såsom de minsta möjliga.

Såsom ovan framhållits, har av riksdagens revisorer uttalats, att å det för lustslotten avsedda reservationsanslaget borde till riksmarskalksämbetets disposition ställas lämpligt årligt belopp för reparationer eller ombyggnadsarbeten utom ordinarie underhållet. Ett sådant anslag är synnerligen önskvärt och behövligt, särskilt emedan inom en så vidsträckt fastighetsförvaltning ofta inträffa skador, vilka måste omedelbart avhjälpas, men draga så stora kostnader, att kostnadsbeloppen icke kunna täckas av de ordinarie anslagen.

Från ståthållarämbetet å Drottningholms slott föreligger en framställning av den 25 september 1926, vilken avser ett par i detta avseende typiska utgifter. Den vid Drottningholm befintliga ångbåtsbryggan har vid undersökning befunnits vara i så bristfälligt skick, att dess begagnande var förenat med verklig fara. Därjämte hava två värmeledningspannor i slottet sprungit läck och måste ersättas med nya, utan att medel härför beräknats i staten eller eljest finnas tillgängliga. För den händelse ett särskilt anslag för reparation och ombyggnader ställes till riksmarskalksämbetets förfogande, komma därav att i första hand bestridas dessa oberäknade, men absolut nödvändiga utgifter, av ståthållarämbetet beräknade till inalles kronor 11,000.

Riksmarskalksämbetet anhåller alltså i underdånighet, att ett belopp för reparationer eller ombyggnader utom ordinarie underhållet ställes till dess förfogande. Om anslaget skall kunna någorlunda motsvara det avsedda ändamålet, torde det icke rimligen kunna sättas lägre än till 20,000 kronor.

I enlighet med riksdagens revisorers hemställan föreslår ämbetet, att från det sammanlagda anslagsbehovet till de kungl. lustslotten skall avgå beräknat tillgängligt överskott i Djurgårdskassan. Med hänsyn till den långt framskridna tiden anser riksmarskalksämbetet dock, att en omläggning av Djurgårdskassans räkenskapsår från kalenderår till budgetår icke lämpligen kan äga rum förrän den 1 juli 1927, men har ämbetet för avsikt att låta vidtaga erforderliga åtgärder för genomförande av en dylik omläggning sistnämnda dag. För budgetåret 1927—1928 synes böra tagas i beräkning det överskott, som kan antagas komma att föreligga i Djurgårdskassan den 1 juli 1927.

Att beräkna detta överskott erbjuder mycket stora svårigheter. Senaste aret har från Djurgårdskassan på olika sätt för lustslottens räkning disponerats tillhopa 67,500 kronor. Med den ändrade uppställningen bortfaller av detta belopp 15,000 kronor, vilket belopp hittills årligen utgått med 12,000 kronor till Ulriksdals ocli 3,000 kronor till Haga slott. Återstoden, 52,500 kronor, kommer däremot, jämlikt särskilda Eders Kungl. Maj:ts nådiga beslut, att en tid framåt årligen direkt utgå från Djurgårdskassan till statskontoret för att läggas till Djurgårdsfonden såsom ränta och amortering å för lustslottens räkning upptagna lån. Av sistnämnda belopp bortfaller i anledning av slutamortering 7,500 kronor under år 1936 men återstoden först under år 1943. Enligt överenskommelse, träffad med Stockholms stad,

26 Första huvndtiteln. [9.J

Departements-

chefen.

erhåller Djurgårdskassan innevarande år såsom bidrag till underhåll av vägar m. m. å Djurgården ett belopp av 40,000 kronor i stället för förut

5,000 kronor, varjämte staden övertagit viss belysning. Från och med nästa år har staden förbundit sig att efter granskning av räkenskaperna betala de verkliga kostnaderna för underhållet av vissa vägar. Huru stort belopp, som på detta sätt kan komma att tillföras Djurgårdskassan, är omöjligt att exakt beräkna, men det torde få antagas, att överenskommelsen med Stockholms stad kommer att tillföra Djurgårdskassan en ökad inkomst av omkring 50,000 kronor.

Under senaste åren har Djurgårdskassan så strängt tagits i anspråk för lustslottens räkning, att något mera avsevärt överskott utöver utgifterna icke uppkommit. Ifråga om inkomsterna föreligga vissa osäkra moment, bland vilka särskilt märkes A.-B. Hasselbackens konkurs, vilken nödvändiggjort en avsevärd nedsättning i hittills utgående arrende och även medför ovisshet, huruvida detta nedsatta arrende kan för framtiden med säkerhet påräknas.

Ämbetet liyser emellertid den förhoppningen, att man för de närmaste åren skall kunna räkna med ett överskott i Djurgårdskassan, motsvarande summan av ledigblivna 15,000 kronor och beräknad ökad inkomst från Stockholms stad 50,000 kronor, eller sålunda 65,000 kronor om året. Ehuru det synes ovisst, om fullt så stort överskott uppkommer av förvaltningen under innevarande år och första halvåret 1927, anser sig riksmarskalksämbetet dock redan för den nya ordningens första budgetår böra räkna med ett belopp av 65,000 kronor.

Ämbetet har alltså vid sina beräkningar utgått ifrån, att från Djurgårdskassan av befintligt överskott den 1 juli 1927 skall kunna påräknas ett belopp av 65,000 kronor.»

Av Djurgårdskassans överskottsmedel disponeras för närvarande för de kungl. lustslottens behov m. m. ett belopp av sammanlagt högst 67,500 kronor för år räknat. Därav utgöra 52,500 kronor kostnader för förräntning och amortering av vissa kassan åvilande, ur Djurgårdsfonden upptagna lån. Återstoden utgår dels i form av ett bidrag om 3,000 kronor till underhåll och vård av Haga slottspark, dels med högst 12,000 kronor till säkerställande av Ulriksdals kungsgårds förvaltning och drift.

På sätt av den föregående redogörelsen framgår, äro — huvudsakligen till följd av det nyligen träffade avtalet mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Stockholms stad, å andra sidan — för framtiden rikligare överskottsmedel från Djurgårdskassan att förvänta. Härigenom beredes möjlighet att i större utsträckning än för närvarande är fallet hämta bidrag ur dessa medel för de kungl. lustslottens räkning, vilket är av så mycket större betydelse och värde, som, på sätt riksdagens revisorer av år 1925 påpekat, vid åtskilliga av slotten behov föreligga av i vissa fall ganska omfattande och kostsamma reparationsarbeten. I den mån Djurgårdskassan i en framtid kan lösgöras från omförmälda, kassan nu åvilande förräntnings- och amorteringsförpliktelser, torde ytterligare medel komma att stå till förfogande.

Jag finner mig sålunda böra förorda, att med början från och med näst-

Första huvudtiteln. [9.|

- kommande budgetår Djurgårdskassans överskottsmedel i vidgad omfattning tagas i anspråk för de kungl. lustslottens behov. Lika med riksdagens revisorer anser jag därvid lämpligt, att i stället för de särskilda riksstatsanslag, som nu anvisas för de olika slotten, uppföres ett gemensamt anslag av reservationsanslags natur för underhåll och reparation av nämnda slott. Detta anslag lärer till hela sitt belopp böra upptagas såsom ordinarie anslag. I anslutning till revisorernas, av statskontoret biträdda uppfattning synes mig detta reservationsanslag böra beräknas till belopp, motsvarande skillnaden mellan slottens sammanlagda behov av statsmedel och det för ändamålet disponibla överskottet av Djurgårdskassans medel. Att, såsom riksräkenskapsverket ifrågasatt, upptaga dessa överskottsmedel å budgetens inkomstsida eller i riksstaten inrymma Djurgårdskassans samlade inkomster och utgifter förefaller mig icke vara nödigt och lämpligt för vinnande av det med ifrågavarande omläggning åsyftade ändamålet.

Riksdagens revisorer hava ansett, att, vid sidan av de för slottens ordinarie underhåll avsedda medlen, borde av Djurgårdskassans överskott ställas till riksmarskalksämbetets disposition visst årligt belopp för sådana reparationer eller ombyggnader, som icke vore att hänföra till ordinarie underhåll. Mot detta förslag, vilket biträtts av riksmarskalksämbetet, har jag ingen erinran att göra.

I likhet med riksdagens revisorer finner jag det i sin ordning, att för Djurgårdskassan — liksom för de kungl. lustslotten nu sker — särskild stat fastställes samt att kassans förvaltning och räkenskaper varda granskade av riksdagens revisorer och riksräkenskapsverket. Riksmarskalksämbetet har anmält sin avsikt att föranstalta om en sådan omläggning av räkenskapsperioden för kassan, att densamma skulle komma att avse tiden 1 juli—30 juni i stället för, såsom nu, kalenderår. För övergång till det nya systemet torde, på sätt riksräkenskapsverket anfört, särskild räkenskap böra uppläggas för första halvåret 1927.

I anslutning till riksmarskalksämbetets framställning är jag av den uppfattningen, att Djurgårdskassan den 30 juni 1927 torde äga en sådan ställning, att av dess då befintliga överskottsmedel ett bidrag av 65,000 kronor bör kunna beräknas för de kungl. lustslottens behov. Av nämnda disponibla överskottsmedel skulle enligt riksmarskalksämbetets förslag, mot vilket jag ej har någon erinran att göra, ett belopp av 20,000 kronor tagas i anspråk för reparationer eller ombyggnader utanför det ordinarie underhållet. För täckande av lustslottens allmänna medelsbehov skulle följaktligen för budgetåret 1927—1928 stå till förfogande ett belopp av 45,000 kronor, i vilket de nu utgående bidragen om sammanlagt 15,000 kronor till säkerställande av Ulriksdals kungsgårds förvaltning och drift samt till underhåll och vård av Haga slottspark äro inbegripna. Sistnämnda medelsdispositioner böra givetvis för framtiden upphöra såsom sådana. Särskilt beslut i detta avseende från riksdagens sida erfordras

28 Första huvudtiteln. [9.]

Medelvbehoeet vid de kungl. lustslotten för budgetåret 1927— 192S.

dock allenast i fråga om det av 1917 års riksdag fattade, tillsvidare gällande beslutet om årligt bidrag till Haga. Vad Ulriksdal angår har bidraget lämnats genom årliga riksdagsbeslut.

Jag övergår härefter till redogörelse för de särskilda framställningarna från vederbörande ståthållarämbeten och riksmarskalksämbetet rörande medel för budgetåret 1927—1928 för de olika kungl. lustslotten.

Drottningholms slott. Det ordinarie anslaget till Drottningholms slott är i riksstaten uppfört med 24,600 kronor. Till förstärkning av detta anslag hava för ett vart av åren 1919—1922 samt för första halvåret 1923 av riksdagen anvisats extra anslag å 12,300 kronor för år räknat. Till samma ändamål beviljades av 1923 års riksdag ett extra anslag å

20.000 kronor. För budgetåret 1924—1925 uppfördes förstärkningsanslaget med 40,000 kronor och för vartdera av de följande budgetåren med

50.000 kronor.

Beträffande det huvudsakliga innehållet av de utredningar, som legat till grund för riksdagens beslut om förstärkning av anslaget till Drottningholms slott, torde få hänvisas till de vid 1924, 1925 och 1926 års statsverkspropositioner, första huvudtiteln, fogade utdrag av statsrådsprotokollen över finansärenden för den 2 januari 1924, sid. 15—19, den 2 januari 1925, sid. 13—15, och den 7 januari 1926, sid. 13—16.

Med sin skrivelse den 12 oktober 1926 har riksmarskalksämbetet överlämnat en av ståthållarämbetet på Drottningholms slott gjord, den 25 augusti 1926 dagtecknad framställning, däri ståthållarämbetet hemställt, att till underhåll av Drottningholms slott och park för budgetåret

1927—1928 måtte anvisas statsmedel till ett belopp av 95,500 kronor. Ståthållarämbetet har i berörda framställning anfört bland annat följande:

»Då Kungl. Maj:t vid 1924 års riksdag föreslog förstärkningsanslagets höjande till 50,000 kronor, yttrade dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet : ’Det synes sålunda icke böra ifrågakomma att för närvarande nedlägga alltför stora kostnader på de mera avlägset belägna delarna av den vidsträckta slottsparken.’ Nödvändigheten har långt tidigare tvingat ståthållarämbetet att handla efter denna princip: de största kostnaderna ha givetvis nedlagts på de mera framträdande anläggningarna i slottets omedelbara närhet. Vid parkens anläggning genomförda perspektivviska och andra arkitektoniska anordningar kunna emellertid icke frångås utan att parkens skönhetsvärden äventyras. På de mer avlägset belägna delarna av parken ha vård och underhåll tyvärr måst mycket eftersättas, sålunda ha gångarna ej kunnat grusas, fastän de haft starkt behov därav, ej heller ha de kanthuggits eller kunnat hållas fria från ogräs, men de måste åtminstone i huvudsak hållas öppna och fria från löv och grenar. Man kan icke låta dessa delar helt övergå till vanlig skog. Ståthållarämbetet tror icke det vara försvarligt, att denna allmänt besökta park tillätes framträda i mindre värdigt skick än hittills.

Med den inskränkning av förstärkningsanslaget i förhållande till behovet, som senaste riksdagsbeslutet innebär — cirka 20,000 kronor, liar underhållet

Första huvudtiteln. [9.]

till slottet — beräknat till 30,000 kronor — måst minskas med 10,000 kronor och underhållet av parken likaledes med 10,000 kronor. Detta har haft till följd, att en hel del viktiga underhållsarbeten beklagligtvis måst eftersättas. Bland dessa må nämnas yttre målningen av fönstren, som ansågs nödvändig och påbörjades för flera år sedan, men sedan dess icke kunnat fullföljas i behövlig omfattning.

Vidare har underhållet av Kina slott icke kumiat på ett tillfredsställande sätt tillgodoses. Vid granskning av generalplanen för årets arbeten har också riksantikvariens ombud med instämmande från denne anmärkt, att ’slottets hela exteriör befinner sig i ett betänkligt starkt tillstånd av förfall’. Det visar sig också på många håll, att på grund av anslagens otillräcklighet de från år till år uppskjutna underhållsåtgärderna till slut framtvinga krav på engångskostnader, vilka icke låta sig tillbakavisa. Sålunda har i år ångbåtsbryggan visat sig så dålig, att dess ombyggnad icke längre kan uppskjutas, och av värmeledningspannorna, varav en var beräknad att ersättas under innevarande räkenskapsår, hava ytterligare två visat sig odugliga och likaledes måst ersättas med nya. Därjämte har parkens äldre dränering, som visat sig till stora delar igengrodd och så gott som upphört att fungera, måst på en del viktiga platser omläggas, ett arbete som följande åren måste fortsättas. Dessa arbeten hava visat sig absolut nödvändiga och måst omedelbart komma till utförande. Då slottets tillgångar icke lämnat medel härtill, har ståthållarämbetet i särskild skrivelse begärt anslag till ångbåtsbryggans ombyggande och, vad kostnaderna för de nya värmeledningspannorna beträffar, hava dessa kunnat täckas endast genom gynnsamma avbetalningsvillkor med leverantörerna, vilket ju är en mindre tilltalande väg, och i varje fall kommer detta att ytterst ofördelaktigt inverka på nästa budgetår.

På liknande sätt komma en del andra större arbeten, som icke kunna inrymmas i de årliga underhållsanslagen, att under de närmaste åren visa sig nödvändiga att utföra. Av dessa kunna nämnas: dammarnas upprensning, kajmurens reparation och badhusets iståndsättande.»

Ståthållarämbetet har slutligen hänvisat till följande tabellariska uppställning av utgifter och inkomster vid Drottningholms slott dels i enlighet med den av Kungl. Maj:t fastställda staten för budgetåret 1926—1927, dels i enlighet med beräkning av staten för budgetåret 1927—1928:

Staten för Föreslagen stat

budgetåret för budgetåret

1926—1927 1927 — 1928

Utgifter.

Slottsför valt ningen:

Avlöningar...................

Pensioner ...................

Byggnaders underhåll Diverse omkostnader

28,200

9,800

22,000

10,000

10.000 Fastighetsförvaltningen:

Utgifter ...

15,000

15,000

Parken och trädgården: Underhåll ..........................

............. 44,000

Kronor 129,000

54,000

148,000

30 Första huvudtiteln. [9.]

Gripsholms slott. Det ordinarie anslaget till Gripsholms slott är i riksstaten uppfört med 6,000 kronor. Till förstärkning av detta anslag har riksdagen efter Kungl. Maj:ts förslag från och med år 1919 anvisat ett extra anslag å 3,000 kronor för år räknat.

Med sin meranämnda skrivelse den 12 oktober 1926 har riksmarskalksämbetet överlämnat en skrivelse i ämnet från ståthållarämbetet å Gripsholms slott, däri ståthållarämbetet hemställt om anvisande för budgetåret 1927 —1928 av, förutom det ordinarie statsanslaget, ett extra anslag av 3,000 kronor till förstärkning därav.

Den av Kungl. Maj:t för budgetåret 1926—1927 fastställda staten för Gripsholms slott utvisar följande utgifts- och inkomstposter:

Utgifter.

Löner, arvoden, understöd m. m......................................................... 15,425: —

Byggnads- och underhållskostnad ........................................................ 9,121: 22

Park och trädgård................................................................................... 8,900: —

Jordbruk och skog.................................................................................... 9,075: —

Övriga omkostnader .............................................................................. 1,780: —

Kronor 44,301: 22

Inkomster.

Andel av förevisningsmedel.................................................................... 3,000: —

Arrenden, hyror och tomtören ........................................................... 6,090: —

Skog och jordbruk............................................................................... 16,000: —

Trädgården ................................................................................................ 9,000: —

Räntor m. m............................................................................................. 1,211: 22

Ordinarie anslag........................................................................................ 6,000: —

Förstärkningsanslag ................................................................................ 3,000: —

Kronor 44,301: 22

Då beträffande Gripsholms slott några avsevärda ändringar i utgifts- och inkomststaten för budgetåret 1927—1928 icke kunnat förutses, har intet nytt statförslag upprättats för nämnda budgetår. Behovet av statsmedel har beräknats oförändrat till 9,000 kronor. Dock har ståthållarämbetet i sin skrivelse erinrat om behovet av extra anslag för utförandet av vissa

31 Första huvudtiteln. |9.]

•större reparationer respektive ombyggnader av en del Gripskolms slott tillhöriga byggnader, vartill jag anhåller att senare få återkomma.

Ulriksdals slott. Det ordinarie anslaget till Ulriksdals slott är i riksstaten uppfört med 8,250 kronor. Till förstärkning av detta anslag har riksdagen från och med år 1919 årligen anvisat visst belopp, som för innevarande budgetår utgör 4,200 kronor.

Med sin skrivelse den 12 oktober 1926 har riksmarskalksämbetet överlämnat en skrivelse i ämnet från vederbörande ståthållarämbete, som anfört följande angående anslagsbehovet vid Ulriksdals slott:

»Det ordinarie statsanslaget fastställdes vid 1834—1835 års riksdag till 8,250 kronor, varmed det fortfarande utgår. För underhållet av slottet har ståthållarämbetet vidare disponerat arrende-, hyres- och tomtöresmedel. Dessa båda poster tillsammans uppgingo åren 1905—1914 i medeltal till 26,117 kronor 53 öre, under det att utgifterna för samma tidsperiod i medeltal belöpte sig till 35,725 kronor 20 öre; en årlig brist av 9,607 kronor 67 öre uppstod. Under perioden 1915—1917 uppgick den årliga bristen i medeltal till 13,536 kronor 42 öre. Dessa brister täcktes genom från Djurgårdskassan anvisade medel. Att bristerna kunnat hållas jämförelsevis så låga berodde på att endast de oundgängligaste reparations- och underhållsarbetena å hus och byggnader kommit till utförande.

För säkerställande av driften utgår med riksdagens medgivande från och med år 1919 årligen 12,000 kronor ur Djurgårdskassan.

Med ovan nämnda 12,000 kronor ur Djurgårdskassan betäcktes ej fullt de årliga bristerna, då dessa ju i medeltal uppgått till 13,536 kronor 42 öre, oaktat, såsom ovan nämnts, endast arbeten, vilka hindrat yttre förfall, kommit till utförande. A andra sidan hade slottskassan år 1908 vid Hans Maj:t Konung Oscar H:s frånfälle gått förlustig en årlig ränteinkomst av 5,500 kronor, som utgått för den år 1884 försålda egendomen Haga-Frescati, och år 1913 vid Hennes Maj:t Änkedrottning Sofias frånfälle en årlig inkomst av 1,760 kronor, utgörande ränta å de till övningsfältet överlämnade lägenheterna Svaludden och Kungsängslotterna nris 1 och 2. Denna sistnämnda summa — 1,760 kronor — skulle under vissa förutsättningar från och med ar 1910 hava ökats till 3,790 kronor. Kungsgården har således förlorat en årlig inkomst av 7,260 respektive 9,290 krono]-.

Då härtill kommer, att de utgående lönerna de senaste åren ovillkorligen måst ökas, blev slottets ekonomiska ställning ohållbar, och ståthållarämbetet begärde det ordinarie underhållsanslagets ökande till 12,375 kronor. Kungl. Maj:t föreslog 1919 års riksdag i stället ett förstärkningsanslag av 4,200 kronor, vilket riksdagen beviljade på tilläggsstat för år 1919. Med detta belopp har sedermera förstärkningsanslaget utgått åren 1920, 1921, 1922 och första halvåret 1923 (med halva beloppet). För budgetåret 1923—1924 minskades förstärkningsanslaget till 3,000 kronor, enär dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet ansåg förstärkningsanslaget 'böra undergå någon nedsättning’ cirka 30 procent.

Följande budgetår 1924—1925 ansåg statsrådet och chefen för finansdepartementet att 'man beträffande sagda tidsperiod’ kunde 'räkna med i stort sett samma prisnivå som för innevarande år’ och förstärkningsanslaget begärdes till 3,000 kronor, som jämväl blev riksdagens beslut.

På av ståthållarämbetet anförda skid höjdes förstärkningsanslaget för bud-

32 Första huYudtiteln. [9.]

getåret 1925—1926 åter till 4,200 kronor, med vilket belopp det jämväl utgår för budgetåret 1926 — 1927.

Såsom ovan nämnts hava med nu tillgängliga medel endast nödtorftiga reparationer kunnat utföras. Då detta i längden för slottets rationella vård icke är tillrådligt, torde ökat statsanslag vara av behovet påkallat. Härtill kommer att slottet sedan några år är upplåtet till Deras Kungl. Högheter Kronprinsen och Kronprinsessan, och torde det vara tydligt, att ett slott, som bebos, kräver ett större underhållsanslag än ett slott, som endast till det yttre underhålles. Endast genom ökat anslag möjliggöres, att ett bestämt årligt belopp alltid kan påräknas för slottet med tillhörande byggnader samt för underhåll av parken, varförutan säkerhet att dessa hållas i vårdat skick icke förefinnes.

I mycket dåligt skick befinna sig Ulriksdals kungsgårds uthusbyggnader med ladugård och stallar. Riksdagens senast samlade revisorer hava också i sin berättelse uttalat, att byggnaderna borde i en snar framtid iståndsättas; jämväl påpeka revisorerna, att slottets värmeledning, som nu icke sträcker sig till dess fyra flyglar, borde utsträckas även till dessa.

Lägenheten Beylon befinner sig även i mycket bristfälligt skick och kan ej längre användas till bostad året runt, med mindre än att en genomgripande reparation företages.

Ståthållarämbetet har i särskilda skrivelser anhållit om medel till dessa arbetens utförande i slottet, vid Beylon och uthusbyggnaderna med ladugård och stallar.

Ståthållarämbetet vill i detta sammanhang meddela, att, sedan slottet numera bebos, en hel del arbeten måst utföras, för vilkas gäldande inkomsterna icke räckt till, utan hava utgifterna för dessa — om också i jämförelsevis ringa mån — måst överföras till ett följande budgetår, vilket ju ofördelaktigt inverkar på ekonomien under detta.»

En på senare års erfarenhet grundad och vad byggnaderna beträffar av särskilda tillkallade sakkunniga gjord utredning giver vid handen, att utgifterna för Ulriksdals slott och kungsgård böra beräknas enligt följande sammanställning, som jämväl upptager de för kungsgården påräkneliga inkomsterna: Staten för Föreslagen stat

budgetåret för budgetåret

1926 — 1927 1927—1928

Utgifter.

Löner, arvoden, understöd m. m............

Byggnads- och underhållskostnad...........

Furagekostnader .......................................

Belysning, renhållning, expenser m. m. Övriga utgifter ..........................................

13,370: — 14,070

33,863:5 3 40,930

1,400: — 1,200

2,620: — 3,320

7,200: — 8,500

Kronor 58,453: 5 3 68,020

Inkomster.

Arrenden och hyresmedel .......................

Intressemedel...............................................

Försäljningsmedel m. m.............................

Ordinarie anslag ........................................

Förstärkningsanslag ...................................

Av Djurgårdskassans överskottsmedel .... Behov av statsmedel....................................

29,355

30,000: —

148:53 4,500: — 8,250: — 4,200: — 12,000: —

4,500: —

33,520: —

68,020: —

Kronor 58,453: 5 3

Första huvudtiteln. [9.] 33

I anslutning till denna sammanställning har ståthållarämbetet lämnat följande upplysningar:

Avlöningarna syntes knappast gå att minska; ökningen från 13,370 kronor till 14,070 kronor berodde på att klockarens arvode böjts med 100 kronor och att 600 kronor upptagits till extra vakter och gratifikationer, förut upptagna under andra poster. — Byggnaders underhåll vore beräknat enligt sakkunnigutlåtandet, och vore detta baserat på årligt behov under förutsättning att samtliga byggnader vore i gott skick, vilket ingalunda vore förhållandet; därjämte vore i detta anslag inlagt arvode till slottsarkitekt, som sedan Deras Kungl. Högheter Kronprinsen och Kronprinsessan inflyttat måst förordnas men hitintills tjänstgjort utan ersättning. De sakkunnigas beräkning slutade på en årlig summa av 24,000 kronor. Ståthållarämbetet hade endast upptagit 22,500 kronor, enär en del av byggnaderna, för vilka det årliga underhållet uppginge till omkring 1,500 kronor, skulle underhållas av hyresgästerna. — Underhåll av park jämte vägar och stängsel hade dragit större kostnader än som upptagits — 18,430 kronor —, men vore det ståthållarämbetets strävan att bringa ned kostnaderna, oaktat fordran på vård naturligtvis vore större, när slottet vore bebott, än när det stode obegagnat. — Furage till hästarna hade minskats med 200 kronor beroende på lägre priser. — Belysning och renhållning hade ökats med 700 kronor, som befunnits av behovet påkallat. — Övriga utgifters ökning berodde av att hit förts 1,000 kronor för arbeten i grusgroparna, som behövdes, om grusförsäljning fortfarande skulle äga rum, och 300 kronor för underhåll och nyanskaffning av uniform till 3 vaktkarlar, vilket belopp knappast kunde sättas lägre.

Hyresinkomster uppginge nu till 28,000 kronor, men syntes i mån av nya kontrakt kunna höjas till 30,000 kronor; grusförsäljning hade inbringat omkring 4,000 kronor och försäljning av elektrisk ström 500 kronor.

På grund av vad sålunda anförts och under förutsättning att alltjämt

4,000 kronor årligen finge beräknas som inkomst av grustäkt, har ståthållarämbetet hemställt, att för budgetåret 1927 — 1928 måtte för underhåll av Ulriksdals slott och kungsgård beviljas ett anslag av 33,520 kronor, häri inberäknat det anslag på 12,000 kronor som årligen utginge av Djur. gårdskassan.

Riksmarskalksämbetet har beträffande Ulriksdals slott anmält, att från ståthållarämbetet å slottet förelåge två framställningar, en av den 24 augusti 1926 i vilken ståthållarämbetet under hänvisning till uttalanden av riksdagens revisorer begärt anslag till införande av värmeledning i slottets flyglar och till iståndsättande av kungsgårdens stall- och ladugårdsbyggnader, den andra av den 4 oktober 1926 i vilken begärts anslag till reparation av den hittills uthyrda lägenheten Beylon. Riksmarskalksämbetet hade funnit ifrågavarande framställningar synnerligen behjärtansvärda, men hade av olika anledningar funnit sig böra tillsvidare uppskjuta att till Kungl. Maj:t göra framställning rörande dessa anslagsfrågor.

Haga slott. Det ordinarie anslaget till Haga lustslott och park är i riksstaten uppfört med 8,000 kronor. Till förstärkning av detta anslag har Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml.

34 Första huvudtiteln. [9.]

riksdagen från och med år 1919 anvisat visst belopp, som för nu löpande budgetår är bestämt till 3,500 kronor.

Med sin meranämnda skrivelse den 12 oktober 1926 har riksmarskalksämbetet överlämnat en av vederbörande ståtbållarämbete i ämnet gjord framställning, däri framhållits, att, sedan Stockholms stad höjt sitt bidrag till underhåll av Hagaparken, de nuvarande statsanslagen syntes vara tillräckliga, så länge slottet ej beboddes. Ståtbållarämbetet har sålunda hemställt, att i enlighet med följande sammanställning måtte för underhåll av Haga lustslott och park för budgetåret 1927—1928 beviljas ett anslag av 14,500 kronor:

Strömsholms slott. Det ordinarie anslaget till Strömsbolms slott är i riksstaten uppfört med 3,000 kronor. Till förstärkning av detta anslag har riksdagen från och med år 1919 anvisat visst belopp, vilket för innevarande budgetår uppgår till 2,500 kronor.

Med sin skrivelse den 12 oktober 1926 bar riksmarskalksämbetet överlämnat en framställning i ämnet från ståthållarämbetet på Strömsbolms slott, däri ämbetet framhållit, att även med det till 2,500 kronor utgående förstärkningsanslaget parkens skötsel så gott som helt och hållet måste eftersättas. Därest icke förstärkningsanslaget ökades till sitt ursprungliga belopp av 3,000 kronor, bleve det nog snart nödvändigt att begära ett större belopp för parkens iståndsättande, om ett iståndsättande ens längre fram läte sig göra. Ofrånkomligt syntes även förr eller senare bliva att i någon mån ersätta den tjänstgörande slottsarkitekten. På grund av vad sålunda anförts och då ståthållarämbetet för närvarande icke ansåge sig böra begära större anslag än som tarvades för slottets och parkens underhåll, har ämbetet hemställt, att i enlighet med följande sammanställning måtte för underhåll

Första huvudtiteln. [9.] 35

H,y Strömsholms slott för budgetåret 1927—1928 anvisas ett anslag av 6,000 kronor:

Staten lör Föreslagen stat budgetåret lör budgetåret 1926 — 1927 1927—1928

Utgifter.

Avlöning m. m................................................................ 2,390 2,390

Underhållskostnader 4,672 5,160

Diverse oförutsedda utgifter ............................................ 438 450

Kronor 7,500 8,000

Inkomster.

Arrenden och hyror........................................................... 2,000 2,000

Ordinarie anslag ................................................................ 3,000 —

Förstärkningsanslag........................................................... 2,500 —

Behov av statsmedel ................................. —_____6,000

Kronor 7,500 8,000

Rosersbergs slott. Det ordinarie anslaget till Rosersbergs slott är i riksstaten uppfört med 3,000 kronor. Någon förstärkning av detta anslag har icke förekommit.

Med sin skrivelse den 12 oktober 1926 har riksmarskalksämbetet överlämnat en framställning från ståthållarämbetet på Rosersbergs slott, uti vilken framställning anförts följande. Med de medel, som tillfördes slottskassan från infanteriskjutskolan och arrendatorn av kungsgården samt genom försäljning av skogsprodukter, kunde slottet med parken nödtorftigt underhållas,* så länge det icke vore bebott. Då emellertid de medel, som

tillfördes slottskassan från skogen, visade tendens att minska, syntes förr

eller senare en höjning av statsanslaget vara ofrånkomlig, detta även av den orsaken att den sedan flera år anlitade slottsarkitekten förrättade sin tjänst utan all ersättning, vilket knappast längre syntes låta sig göra. Ståthållarämbetet kunde dock för närvarande icke inkomma med förslag i ärendet utan finge hemställa, att jämlikt följande sammanställning för underhåll av Rosersbergs slott måtte för budgetåret 1927—1928 anvisas ett statsanslag av

3,000 kronor:

Staten lör Föreslagen stat

budgetåret lör budgetåret

1926 — 1927 1927 - 1928

Utgifter.

36 Första huvudtiteln. [9.]

Sammanfatt-

ning.

Staten lör Föreslagen stat

budgetåret för budgetåret

1926—1927 1927 — 1928

Inkomster.

Hy retmedel ................................................................... 7,685 7,700

Skogsprodukter............................................................... 10,815 10,800

Ordinarie anslag ........................................................... 3,000 —

Behov av statsmedel .................................................... — 3,000

Kronor 21,500 21,500

Riksmarskalksämbetet har framlagt följande sammanställning beträffande ämbetets framställningar och beräkningar av de kungl. lustslottens behov av statsmedel:

Till riksmarskalksämbetets förfogande för reparationer eller ombyggnader utom ordinarie underhållet begäres................................................................ 20,000

Kronor 181,520

Beräknat överskott i Djurgårdskassan den 1 juli

1927 65,000

Erforderligt tillskott av statsmedel ........................... 116,520

Kronor 181,520 116,050

Härtill har riksmarskalksämbetet knutit den anmärkningen, att av sammanställningen framginge, att det nu ifrågasatta erforderliga tillskottet av statsmedel endast obetydligt överstege sammanlagda beloppet av de för lustslotten senast beviljade ordinarie anslagen med tillhörandej förstärkningsanslag. Riksmarskalksämbetet, som tillfullo insåge vikten av att icke betunga statsverket med utgifter utöver vad som nödvändigt erfordrades för vården och förvaltningen av dessa statens värdefulla egendomar och övriga tillhörigheter, har slutligen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att under riksstatens första huvudtitel för budgetåret 1927—1928 bevilja för drift, underhåll och reparationer av de kungl. lustslotten, i stället för förut utgående ordinarie och extra anslag, ett reservationsanslag av 116,520 kronor.

37 Första huvudtiteln. [9.]

De av ståthållarämbetena å lustslotten gjorda, av riksmarskalksämbetet Dev^t^™‘at*~ understödda framställningarna om statsmedel för täckande av de allmänna medelsbehoven vid slotten innebära i förhållande till nu för samma ändamål använda' statsmedel mera betydande stegringar endast beträffande Drottningholms och Ulriksdals slott. Ehuruväl behovet av ökade medel för underhåll och vård av dessa slott med därtill hörande anläggningar synes vara ofrånkomligt, har jag dock funnit möjligt att något nedsätta de begärda beloppen, nämligen med 3,000 kronor beträffande Drottningholm och ungefär 2,000 kronor för Ulriksdals vidkommande. I övrigt har jag icke något att erinra mot riksinarskalksämbetets föreliggande framställningar. Det allmänna medelsbehovet vid de kungl. lustslotten skulle alltså enligt mitt förslag för hudgetåret 1927—1928 kräva ett sammanlagt belopp av i runt tal 156,500 kronor i statsmedel. Såsom jag förut anmält, skulle av Djurgårdskassans den 30 juni 1927 befintliga överskottsmedel såsom bidrag till täckande av det allmänna medelsbehovet vid de kungl. lustslotten kunna för budgetåret 1927—1928 tagas i anspråk ett belopp av 45,000 kronor. Med hänvisning till vad jag anfört i fråga om upptagande i riksstaten för nämnda budgetår av anslag till de kungl. lustslotten, skulle alltså för dessa slott erfordras ett anslag av 111,500 kronor. Detta anslag, som skulle erhålla reservationsanslags natur, torde lämpligen böra benämnas »Drottningholms, Gripsholms,

Ulriksdals, Haga, Strömsholms och Rosersbergs slott».

Under åberopande av vad jag under denna punkt anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels ur riksstaten utesluta de ordinarie anslagen till Drottningholms slott, till Gripsholms slott, till Ulriksdals slott, till Haga lustslott och park, till Strömsholms slott samt till Rosersbergs slott;

dels i riksstaten uppföra ett ordinarie reservationsanslag till Drottningholms, Gripsholms, Ulriksdals, Haga, Strömsholms och Rosersbergs slott med ... kronor 111,500;

dels — med förklarande, att vad riksdagen enligt skrivelse den 24 maj 1917, nr 177, beslutat i fråga om utbetalande av årligt bidrag av Djurgårdskassans överskottsmedel till underhåll och vård av Haga slottspark skall upphöra att gälla — medgiva, att av Djurgårdskassans den 30 juni 1927 befintliga överskottsmedel må till säkerställande av förvaltningen och driften vid Drottningholms, Gripsholms, Ulriksdals, Haga, Strömsholms och Rosersbergs slott under budgetåret 1927—

1928 användas ett belopp av 45,000 kronor;

dels ock medgiva, att av Djurgårdskassans den 30 juni 1927 befintliga överskottsmedel må för sådana byggnads- och reparationsarbeten vid nämnda kungl. lustslott, vilka icke äro att hänföra till sedvanligt årligt underhåll, användas ett belopp av 20,000 kronor.

38 Första huvudtiteln. [10.]

[10.] 7. Vissa byggnadsarbeten vid två under Gripsholms slott och

kungsgård hörande torp. I sin skrivelse den 12 oktober 1926 i fråga om uppförande under riksstatens första huvudtitel av anslag till hov- och slottsstaterna för budgetåret 1927—1928 förmälde sig riksmarskalksämbetet bland annat hava för avsikt att hos Kungl. Maj:t göra särskild framställning om beviljande av vissa anslag till dels bekostande av yttre reparation å Gripsholms slott med tillhörande byggnader och dels bestridande av kostnaderna för nybyggnader vid två torp under Gripsholms slott och kungsgård. Den bebådade framställningen föreligger nu i en av riksmarskalksämbetet till Kungl. Maj:t avlåten skrivelse den 9 november 1926, däri ämbetet anfört följande:

I den första av dessa båda anslagsfrågor — yttre reparationer å Gripsholms slott m. fl. byggnader, vilka arbeten enligt verkställda sakkunniga beräkningar skulle draga en sammanlagd kostnad av 130,672 kronor 47 öre — hade byggnadsstyrelsen avgivit utlåtande och därvid förklarat sig finna det angeläget, att åtgärder vidtoges för arbetenas verkställande.

Riksmarskalksämbetet, som liksom byggnadsstyrelsen ansåge det synnerligen önskvärt och nödigt, att ifrågavarande reparationsåtgärder snarast möjligt komme till utförande, hade likväl, med hänsyn till nuvarande ekonomiska förhållanden och vikten av att statsverket icke betungades med utgifter utöver vad som oundgängligen kunde vara erforderligt, ansett sig böra till ett kommande år undanskjuta en framställning om anslag till ifrågavarande reparationsarbeten, huru önskvärda och av behovet påkallade de än vore.

I fråga om reparationerna av uthusen vid de två under Gripsholms slott och kungsgård lydande, å Gripsholms slotts skogsmark, den s. k. Kungshagen, belägna torpen Skirsjötorp och Långsjökärr har riksmarskalksämbetet anfört följande rörande den i ärendet verkställda utredningen:

» Ståthållaräro 1 ietet på Gripsholms slott har i skrivelse den 17 december 1921 meddelat, att de å ifrågavarande båda torp befintliga uthusen, enligt av respektive slottsarkitekten F. Lilljekvist och byggmästaren K. Ceder avgivna besiktningsintyg, befunno sig i sådant skick, att de ej längre kunde repareras, utan fordrade nybyggnad. Av ett utav jägmästaren G. E. Markman, vilken under många år innehaft uppdrag att övervaka slottets skogar, avgivet yttrande inhämtas, bland annat, att för Gripsholms skogars bevakning och tillsyn av avverknings- och skogsodlings- m. fl. arbeten erfordrades en skogvaktare, vilken lämpligen såsom hittills borde hava sin bostad å torpet Långsjökärr. Då erfarenheten visat, att svårigheter mötte att erhålla tillräcklig arbetskraft för avverknings- och utdrivningsarbeten, ansåge jägmästaren nödvändigt, att bland annat Skirsjötorp upplätes åt fast skogsarbetare på arrende med skyldighet för arrendatorn att å skogen utföra huggnings- och körnings- m. fl. arbeten under visst antal dagar.

Ståthållarämbetet har vidare meddelat, att under den gångna kristiden intet kunnat göras för torpens iståndsättande, men ståthållarämbetet hade låtit genom förbemälde byggmästare Ceder uppgöra ritning jämte arbetsbeskrivning för nybyggnad vid Långsjökärr, vilken ritning, då torpen

39 Första huvudtiteln. [10.]

Långsjökärr och Skirsjötorp vore till åkerarealen lika stora, vore avsedd att användas även för sistnämnda torp.

Enligt uppgjorda beräkningar skulle kostnaderna för de ifrågasatta nybyggnaderna uppgå till sammanlagt för båda torpen 25,082 kronor 48 öre, däri dock ej inräknat kostnader för virke, som kunde tagas å slottets skogar, samt för körslor, som kunde bestridas av vederbörande boställshavare.

Sedermera har ståthållarämbetet i skrivelse den 30 september 1925, med bifogande av yttrande från särskilt anmodad synemän, utvisande att en reparation av uthusen å ifrågavarande torp vore oekonomisk, framhållit, att ombyggnad av uthusen syntes ofrånkomlig, varjämte ståthållarämbetet meddelat, att kostnaderna för de ifrågasatta nybyggnadsarbetena enligt nya, infordrade anbud beräknats till sammanlagt 19,580 kronor 15 öre, vartill komme kostnader för ritningar, tillsyn, oförutsedda utgifter samt fällning av erforderligt virke 3,419 kronor 85 öre, eller tillhopa för samtliga nybyggnadsarbeten 23,000 kronor.

Riksmarskalksämbetet anhöll härefter i skrivelse till domänstyrelsen den 24 oktober 1925, att styrelsen ville efter sakkunnig utredning uttala sig i vad mån det kunde anses erforderligt och ekonomiskt fördelaktigt att verkställa ifrågavarande nybyggnadsarbeten i föreslagen omfattning samt om möjligheten att med lägre kostnader åstadkomma nödigt iståndsättande av de båda torpen.

Med föranledande härav har domänstyrelsen med skrivelse den 19 december 1925 överlämnat en av domänintendenten i Södermanlands län med biträde av byggnadskunnig person verkställd utredning i ärendet.

Domänintendenten har, beträffande frågan om behovet och den ekonomiska fördelen av att verkställa nybyggnaderna i fråga, uttalat, att någon reducering ej syntes lämplig; skulle någon större besparing vinnas, bleve det på bekostnad av utrymmet, vilket syntes böra avrådas.

Efter jämförelse mellan de olika kostnadsberäkningarna och anbuden har domänintendenten slutligen förordat de av byggmästaren Axel Erik Sjöberg den 25 september 1925 avgivna kostnadsförslag å uthusbyggnad vid Långsjökärr 9,204 kronor 15 öre samt vid Skirsjötorp 9,620 kronor 15 öre, eller tillhopa 18,824 kronor 30 öre, vartill borde läggas kostnader för ritningar, fällning av rundvirke och oförutsedda utgifter tillhopa omkring 1,200 kronor, vadan domänintendenten ansåge, att för nybyggnadernas utförande ett anslag av minst 20,000 kronor vore erforderligt.

Domänstyrelsen har i sin ovanberörda skrivelse vidare meddelat, att styrelsen, för att få byggnaderna förenklade och byggnadskostnaderna nedbringade, låtit de föreliggande förslagen granskas av arkitekten L. N. Gramén bos Sveriges allmänna lantbrukssällskap, vilken i avgivet yttrande, efter att hava lämnat vissa anvisningar rörande en del detaljer i de uppgjorda förslagen, förklarat, att genom tillämpande av tidsenliga konstruktioner och uppställningar byggnadskostnaderna säkerligen skulle kunna nedbringas, i vilket avseende två olika alternativ utarbetats. Enligt alternativ I har uthusbyggnaden föreslagits 4.3 meter kortare och 1 meter smalare än de förut uppgjorda förslagen, vilket skulle förbilliga byggnaden med omkring 2,000 kronor. Enligt alternativ II har dessutom svinhuset inlagts i den stora uthusbyggnaden, vilket skulle göra, att byggnadskostnaden kundo nedbringas med omkring 3,000 kronor.»

Riksmarskalksämbetet bär härefter yttrat sig sålunda:

Då enligt vad ståthållarämbetet framhållit och vad av den verkställda utredningen jämväl framginge, det syntes vara för Gripsholms kungsgårds

40 Första huvudtiteln. [10.]

Departementschefen.

skogsdrift nödvändigt, att båda de ifrågavarande torpen bibehölles för att utarrenderas till vid kungsgårdens skogsbruk sysselsatt personal, och ett sedan flera år tillbaka föreliggande oavvisligt behov av nya uthusbyggnader vid sagda båda torp enstämmigt vitsordats av olika sakkunniga myndigheter efter verkställda noggranna utredningar, hade riksmarskalksämbetet för sin del, vid det förhållande att Gripsholms slottskassas tillgångar icke medgåve bekostandet av behövliga nybyggnader vid torpen, funnit det oundgängligen nödvändigt, att särskilda medel nu bereddes för åstadkommande av de ifrågasatta erforderliga nybyggnadsarbetena.

Beträffande storleken av det för ändamålet erforderliga anslagsbeloppet syntes detsamma — som av vederbörande domänintendent beräknats till lägst

20,000 kronor — dock möjligen kunna, med iakttagande av de av arkitekten Gramén lämnade anvisningar och med begagnande av det av honom uppgjorda, med alternativ II betecknade byggnadsförslaget, beräknas något lägre än nyssnämnda belopp. Riksmarskalksämbetet vågade dock icke, för att icke äventyra färdigställandet av de båda nybyggnadsarbetena, räkna med åstadkommande av fullt så stora besparingar som de av arkitekten Gramén i utsikt ställda, men trodde sig kunna uttala, att nybyggnadskostnaderna sannolikt skulle kunna begränsas till ett sammanlagt belopp av 18,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts och vad i detta ärende i övrigt förekommit, har riksmarskalksämbetet hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att till utförande genom ståthållarämbetets å Gripsholms slott försorg av nya uthus- och ekonomibyggnader vid de under Gripsholms slott och kungsgård hörande torpen Långsjökärr och Skirsjötorp, vid vartdera torpet i överensstämmelse med det av arkitekten Gramén uppgjorda, med alternativ II betecknade förslaget och med iakttagande av de av denne i övrigt lämnade anvisningar, bevilja och ställa till riksmarskalksämbetets förfogande ett anslag av 18,000 kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen synes mig till fullo ådagalägga, att med uppförande av nya uthus- och ekonomibyggnader vid de under Gripsholms slott och kungsgård hörande torpen Långsjökärr och Skirsjötorp, vilka torp måste anses behövliga för slottets skogsförvaltning, icke längre kan anstå. Då slottskassans tillgångar icke medgiva bekostandet av nybyggnaderna vid torpen, tillstyrker jag, att medel för ändamålet beredas genom äskande av anslag å riksstaten för nästkommande budgetår.

Beträffande storleken av det erforderliga anslagsbeloppet vill jag framhålla, att jag, lika med riksmarskalksämbetet, förutsätter, att byggnadsarbetena utföras i huvudsaklig överensstämmelse med det av arkitekten Gramén uppgjorda, med alternativ II betecknade förslaget och med iakttagande av de av denne i övrigt lämnade anvisningarna. Under sådana förhållanden biträder jag riksmarskalksämbetets hemställan, att anslagsbeloppet må beräknas till 18,000 kronor.

Första huvudtiteln. [10.] 41

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för utförande i enlighet med vad av mig tillstyrkts av vissa byggnadsarbeten vid två under Gripsholms slott och kungsgård hörande torp för budgetåret 1927— 1928 anvisa ett extra anslag av kronor 18,000.

Sammanlagda beloppet för de under första huvudtiteln uppförda ordinarie anslagen skulle alltså uppgå till 1,403,650 kronor. Enär för budgetåret 1927—1928 å denna huvudtitel krävas extra anslag till belopp av 430,650 kronor, skulle huvudtitelns slutsumma sålunda komma att för nämnda tidsperiod uppgå till ett belopp av 1,834,300 kronor. För budgetåret 1926 —1927 uppgår slutsumman till 1,877,200 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Svante Ericsson.

Å

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt:

Punkt

42 Första huvudtiteln

Sid.

Nr

Sammandrag och register

till

Första huvudtiteln för budgetåret 1927 —1928.

Stockholm, isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927,

Andra huvudtiteln. [1.]

1 Andra huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den i januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén anmäler de frågor, som tillhöra regleringen för budgetåret 1927—1928 av utgifterna under riksstatens andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet. Därvid anför departementschefen — under förklaring att han kommer att angiva jämväl de ordinarie anslag, beträffande vilka han ej har att föreslå någon förändring — följande:

A. Departementet.

1. Statsministern, lönefyllnad, oförändrat ordinarie anslag kronor 6,000.

2. Statsråden utan departement, oförändrat ordinarie

anslag................................................................................................... kronor 72,000.

3. Departementschefen, oförändrat ordinarie anslag........ kronor 24,000.

[1.] 4. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli. Ordinarie

förslagsanslaget till justitiedepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli är i gällande riksstat uppfört med ett belopp av 165,600 kronor och disponeras enligt följande av 1926 års riksdag godkända stater:

A. Ordinarie aviöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............ kronor 127,300

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

förslagsanslag ............................................................................ » 18,200

Förslagsanslag kronor 145,500.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand.

I

2 Andra hnvndtiteln. [1.]

B. Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag ........................................................ kronor 20,100.

Med hänsyn därtill, att en å övergångsstaten uppförd förste expeditionsvakt förflyttats till annan ordinarie befattning, kan sagda stat minskas med

3,300 kronor. Vidare torde, enligt det av chefen för finansdepartementet förut denna dag vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma frågor framlagda förslag angående registratorstjänsterna i statsdepartementen, från och med den 1 juli 1927 böra vidtagas sådan förändring beträffande justitiedepartementets personal, att den nuvarande i lönegraden B 22 placerade registratorsbefattningen överföres å övergångsstat samt i stället å departementets ordinarie stat upptages en befattning såsom registrator i lönegraden B 15; och bör i anledning därav ett belopp, motsvarande avlöningen enligt näst högsta löneklassen i förstnämnda lönegrad, eller i avrundat tal 7,700 kronor överflyttas från ordinarie staten till övergångsstaten.

I anslutning härtill och under hänvisning jämväl i övrigt till vad chefen för finansdepartementet i berörda sammanhang anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels från och med den 1 juli 1927, med uteslutande av den å justitiedepartementets stat uppförda registratorsbefattningen i lönegraden B 22, å samma stat upptaga en registratorsbefattning i lönegraden B 15;

dels från och med samma tidpunkt till övergångsstat överföra nuvarande registratorsbefattningen i departementet ;

dels godkänna följande ordinarie stater för justitiedepartementet, att tillämpas från och med den 1 juli 1927:

A. Ordinarie avlöningsstat:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags-

anslag........................................................ kronor 119,600

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag ............ » 18,200

Förslagsanslag kronor 137,800.

B. Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag .................... kronor 24,500;

dels ock minska det i riksstaten under andra huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget till departe-

3 Andra huvudtiteln. [1—4.]

mentets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli från dess nuvarande belopp............................................ kronor 165,600

med 3,300 kronor till............................... » 162,300.

[2.] 5. Extra ledamöter å lagavdelningen. Riksdagen har efter framställning av Kungl. Maj:t för budgetåret 1926—1927 anvisat ett extra anslag å 24,000 kronor till avlönande av två extra ledamöter å lagavdelningen i justitiedepartementet. Under hänvisning till vad chefen för justitiedepartementet anfört i förevarande fråga i statsverkspropositionen till 1926 års riksdag (andra huvudtiteln, sid. 5 ff.) och då behov av sådana ledamöter föreligger även för nästkommande budgetår, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till avlönande av två extra ledamöter å lagavdelningen i justitiedepartementet för budgetåret 1927— 1928 anvisa ett extra anslag å ................ kronor 24,000.

6. Departementschefens ombud för tillsyn å tryckta skrifters allmängörande, oförändrat ordinarie förslagsanslag.................... kronor 14,000.

[3.] 7. Handsekreterare åt statsministern. Alltsedan år 1913 har riksdagen på extra stat anvisat anslag till en handsekreterare åt statsministern. Detta anslag har utgått med 3,000 kronor om året, intill dess det av 1921 års riksdag i samband med den av samma riksdag beslutade löneregleringen för statsdepartementen m. m. höjdes till 4,000 kronor för år.

För nu nämnda ändamål erfordras jämväl i fortsättningen anslag å sistberörda belopp. Då emellertid ifrågavande anslag utgått under en längre följd av år och avser att tillgodose ett permanent behov, anser jag anslaget böra överföras till ordinarie. Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till avlönande av en handsekreterare åt statsministern i riksstaten under andra huvudtiteln uppföra ett ordinarie anslag å.................................... kronor 4,000.

B. Lagberedningen m. m.

[4.] 1 och 2. Lagberedningen. Till lagberedningen har å extra stat

för varje år från och med 1903 anvisats särskilt reservationsanslag. Anslaget uppgick för ett vart av åren 1903—1919 till 50,000 kronor, för vartdera av åren 1920 och 1921 till 60,000 kronor samt för år 1922, då löneregleringen för den centrala statsförvaltningen trädde i kraft och nödvändiggjorde en betydande höjning av anslagsbeloppet, till 75,000 kronor. På grund av förefintliga reservationer å anslaget kunde detsamma begränsas för 1923 års första halvår till 25,000 kronor, för budgetåret 1923—1924 till 58,000

4 Andra huvudtiteln. [4—3.]

kronor och för budgetåret 1924—1925 till 55,000 kronor. För budgetåret 1925—1926 utgick anslaget med 75,000 kronor. För innevarande budgetår är anslagsbeloppet 70,000 kronor.

Från och med budgetåret 1924—1925 bar därjämte anvisats extra förslagsanslag för beredande av dyrtidstillägg motsvarande ersättning till lagberedningens personal, vilken ersättning under budgetåret 1923 -1924 bestritts från förenämnda reservationsanslag och därförut från andra huvudtitelns allmänna anslag till dyi'tidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. Nämnda förslagsanslag, som för vart och ett av budgetåren 1924—1925 och 1925—1926 uppgick till 6,500 kronor, är för det löpande budgetåret bestämt till 8,000 kronor.

Beredningen, vars personal numera utgöres av en ordförande samt tre ledamöter, har för sin verksamhet under år 1926 avgivit en redogörelse, vilken såsom bilaga (A) torde få åtfölja statsrådsprotokollet.

Å det för beredningens verksamhet anvisade reservationsanslaget förefanns den 1 juli 1926 en besparing av omkring 17,200 kronor. Om härtill lägges det för budgetåret 1926—1927 beviljade reservationsanslaget å 70,000 kronor, erhålles ett belopp av omkring 87,200 kronor, vilket står till förfogande för bestridande av utgifterna för ändamålet under innevarande budgetår. Då, enligt vad verkställda beräkningar giva vid handen, beredningens ifrågavarande utgifter under samma budgetår torde komma att uppgå till omkring

78,000 kronor, bör besparingen å anslaget den 1 juli 1927 kunna antagas icke komma att understiga 9,000 kronor.

Kostnaderna för beredningens verksamhet under budgetåret 1927—1928 torde, frånsett den dyrtidstillägg motsvarande ersättningen till beredningens personal, kunna uppskattas till inemot 79,000 kronor. Vid sådant förhållande synes med hänsyn till den beräknade besparingen tillräckligt att för ändamålet å sistnämnda budgetårs stat äska ett anslag till samma belopp, som för närvarande utgår, eller 70,000 kronor. Härjämte bör för det kommande budgetåret, liksom i nu gällande riksstat, upptagas ett särskilt förslagsanslag till dyrtidstilläggsersättning å 8,000 kronor.

I enlighet med vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels att för fortsatt uppehållande av lagberedningens verksamhet för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra

reservationsanslag å .................................... kronor 70,000,

dels ock att för beredande av dyrtidstillägg motsvarande ersättning till lagberedningens personal för samma budgetår anvisa ett extra förslagsanslag å kronor 8,000.

[5.] 3 och 4. Dalautredningen. Till Dalautredningen har å extra stat

från och med budgetåret 1923—1924 anvisats särskilda reservationsanslag. För det första året uppgick anklaget till 54,000 kronor samt för vart och

Andra huvudtiteln. [5.]

o

ett av budgetåren 1924—1925 och 1925—1926 till 62,000 kronor. För innevarande budgetår är anslagsbeloppet 65,000 kronor.

Från och med budgetåret 1924—1925 har därjämte anvisats extra förslagsanslag för beredande av dyrtidstillägg motsvarande ersättning till utredningens personal, vilken ersättning under budgetåret 1923—1924 bestreds från förenämnda reservationsanslag. Nämnda förslagsanslag uppgick för vart och ett av budgetåren 1924—1925 och 1925—1926 till 4,000 kronor och är för innevarande budgetår bestämt till 5,000 kronor.

Utredningens ledare har till sitt förfogande en jurist och en lantmätare jämte fyra tillkallade sakkunniga ortsrepresentanter. Dessutom hava i arbetet, i vad det avser Leksands socken, deltagit två av socknen valda ombud.

För sin verksamhet under år 1926 har utredningen avgivit en redogörelse, vilken såsom bilaga (B) torde få åtfölja statsrådsprotokollet.

A det för utredningens verksamhet anvisade reservationsanslaget förefanns den 1 juli 1926 en besparing av omkring 4,500 kronor. Lägges härtill det för innevarande budgetår anvisade anslaget å 65,000 kronor, erhålles ett belopp av omkring 69,500 kronor, vilket står till förfogande för sistnämnda budgetår. Med beaktande särskilt av den utgiftsminskning, som föranledes därav att utredningens ledare sedan augusti 1926 jämväl bekläder presidentämbetet i Göta hovrätt, lär det kunna antagas, att å reservationsanslaget den 1 juli 1927 kommer att förefinnas en besparing, icke understigande

10,000 kronor.

Till bestridande av utgifterna för budgetåret 1927—1928 torde, frånsett den dyrtidstillägg motsvarande ersättningen till utredningens personal, böra beräknas 55,000 kronor. Med hänsyn till den beräknade besparingen synes det sålunda tillräckligt att för ändamålet å sistnämnda budgetårs stat äska ett anslag av 45,000 kronor. Härjämte bör, liksom i nu gällande riksstat, till dyrtidstillägg motsvarande ersättning åt utredningens personal upptagas ett särskilt anslag, vilket torde kunna bestämmas till samma belopp som det senast för ändamålet anvisade eller 5,000 kronor.

I enlighet härmed får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels att för fortsatt uppehållande av Dalautredningens verksamhet för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra

reservationsanslag å .................................... kronor 45,000,

dels ock att för beredande av dyrtidstillägg motsvarande ersättning till utredningens personal för samma budgetår anvisa ett extra förslagsanslag å kronor 5,000.

C. Justitiekanslersämbetet.

t. Justitiekanslersexpeditionen, oförändrat ordinarie förslagsanslag ....................................................................................... kronor 46,400.

6 Andra huvudtiteln. [6.]

D. Domstolarna.

Högsta domstolen och regeringsrätten.

1. Högsta domstolen, oförändrat ordinarie förslagsanslag kronor 513,500.

2. Regeringsrätten, oförändrat ordinarie förslagsanslag kronor 153,500.

[6.] 3. Extra expeditionsvakt vid högsta domstolen. Till förstärkning

av antalet ordinarie expeditionsvakter vid högsta domstolen har riksdagen åi ligen från och med år 1920 beviljat ett extra anslag, varigenom kunnat anställas en extra expeditionsvakt utöver den ordinarie, av en förste expeditionsvakt och två expeditionsvakter bestående vaktmästarpersonalen vid domstolen. Denna förstärkning har ansetts behövlig åtminstone så länge högsta domstolen, för avarbetande av den förefintliga arbetsbalansen, i betydligt större utsträckning än enligt tidigare gällande arbetsordningar tjänstgör på tre avdelningar. Då det icke lider något tvivel, att så kommer att bliva händelsen även under nästa budgetår, och med hänsyn därtill ett indragande av befattningen, enligt vad jämväl verkställd undersökning givit vid handen, icke nu kan ifrågakomma, synes nödvändigt, att medel anvisas för anställande av en extra expeditionsvakt även under nämnda tid. Det sålunda erforderliga anslaget torde böra bestämmas till enahanda belopp som för närvarande utgår för ändamålet, eller 2,208 kronor, motsvarande avlöning enligt 3:e löneklassen, ortsgrupp G, i 5:e lönegraden av den för icke-ordinarie befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen gällande löneplanen.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till avlönande av eu extra expeditionsvakt vid högsta domstolen för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra anslag å ............................................... kronor 2,208.

Nedre justitie revisionen.

4. Nedre justitierevisionen. Den för nedre justitierevisionen från och med budgetåret 1925—1926 gällande ordinarie staten slutar å ett belopp av 434,400 kronor, innebärande i förhållande till närmast föregående budgetår en ökning med 3,400 kronor. Ökningen var helt och hållet föranledd av 1925 års riksdags beslut angående ordnandet av de kvinnliga statstjänstemännens avlöningsförhållanden.

I skrivelse den 14 augusti 1926 har nedre justitierevisionen anhållit, att för riksdagen måtte framläggas förslag till förbättrade löneförmåner för revisionssekreterarna och vissa andra befattningshavare vid nämnda ämbetsverk

7 Andra huvudtiteln. [7.]

i enlighet med av revisionen närmare angivna grunder. Därjämte har i skrivelsen hemställts, att den sedan den 1 maj 1923 inom revisionens kansli tillämpade anordningen med en så kallad central avdelning — rörande vars organisation och arbetsuppgifter jag tillåter mig hänvisa till vad därom anförts i 1924 och 1926 års statsverkspropositioner (andra huvudtiteln 1924, sid. 15, och 1926, sid. 52 f.) — måtte göras permanent och vissa å avdelningen tjänstgörande icke-ordinarie befattningshavare beredas ordinarie anställning.

Rörande de skäl, som av revisionen åberopats till stöd för berörda framställning, torde i detta sammanhang icke erfordras någon redogörelse. Jag är nämligen, bland annat med hänsyn till de erinringar mot de väckta förslagen som framställts i däröver avgivna utlåtanden, ej beredd att nu taga ståndpunkt till desamma.

I betraktande härav har jag icke att föreslå någon ändring i den för nedre revisionen gällande staten och får alltså nu allenast anmäla förevarande anslags upptagande i riksstaten till oförändrat belopp:

Nedre justitierevisionen, oförändrat ordinarie förslagsanslag kronor 434,400.

[7.] 5. Tillfällig förstärkning • av arbetskrafterna i nedre justitierevisionen. Riksdagen har efter framställningar av Kungl. Maj:t från och med år 1916 beviljat extra anslag för tillfällig förstärkning av nedre justitierevisionens arbetskrafter. Denna förstärkning har från början av budgetåret 1923—1924 bestått av fyra tillförordnade revisionssekreterare, en tillförordnad protokollssekreterare, en amanuens och två tillförordnade kontorsbiträden. Anslaget är i riksstaten för budgetåret 1926—1927 uppfört med 54,700 kronor. Därjämte har till avlönande av en extra expeditionsvakt i nedre justitierevisionen alltsedan år 1913 anvisats ett särskilt extra anslag, vilket för innevarande budgetår är bestämt till 2,208 kronor.

Ovannämnda förstärkning av nedre justitierevisionens arbetskrafter har föranletts av den utökning av högsta domstolens arbetstid, som infördes genom lagen den 14 maj 1915 (nr 139) angående högsta domstolens tjänstgöring på avdelningar. Utökningen av arbetstiden var avsedd att äga bestånd, intill dess arbetsbalansen i domstolen nedbragts till normalt omfång, vartill beräknades åtgå sju å åtta år.

Till upplysning rörande till högsta domstolen under senare år inkomna mål samt balansens ställning tillåter jag mig hänvisa till följande tabell:

8 Andra huvudtiteln. [7.]

Såsom förestående siffror giva vid handen, har balansen å revisionsmålen, vilken under åren 1923 och 1924 undergick en rätt betydande stegring, hållit sig i det närmaste konstant under de senast förflutna två åren, varemot i fråga om besvärsmålen balansen under sistnämnda tid uppvisar någon ökning. Tidigare har framhållits, att en väsentlig anledning till den jämförelsevis höga balansen är att söka i den starka tillströmningen av mål till högsta domstolen, ett förhållande vilket i sin tur orsakas av de särskilda åtgärder, som vidtagits för avarbetande av de i hovrätterna förefintliga stora balanserna av mål, och den därav beroende i jämförelse med den normala väsentligt ökade arbetsprodukten från dessa domstolars sida. Man synes i betraktande härav kunna utgå från att, om — såsom jag i det följande ämnar föreslå (se punkt [9]) — berörda anordningar inom hovrätterna bibehållas under nästkommande budgetår, jämväl tillströmningen av mål till högsta domstolen kommer att under nämnda tid bliva av ungefär enahanda omfattning som under de senaste åren.

På grund av vad nu sagts torde kunna förutsättas, att högsta domstolens arbete fortfarande och med visshet även under budgetåret 1927—1928 kommer att fortgå i den ordning, som infördes genom omförmälda lag den 14 maj 1915. Härav följer, att nu ifrågavarande förstärkning av arbetskrafterna i nedre justitierevisionen bör tillsvidare bibehållas samt att jämväl den ökning av vaktmästarpersonalen — utöver den första expeditionsvakt och de fyra expeditionsvakter, för vilka avlöningar äro uppförda å den ordinarie staten som genom förutnämnda, för sådant ändamål beviljade extra anslag tillförts nedre justitierevisionen, måste anses fortfarande erforderlig.

Med avseende å anslagsbeloppen har jag icke att föreslå någon ändring. Däremot torde av budgettekniska skäl vara lämpligt, att förevarande två

Ungefärlig siffra.

9 Andra huvudtiteln. [7—8.]

anslag sammanföras till ett anslag, vilket sålunda bör bestämmas till 56,908 kronor.

Under åberopande härav hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för tillfällig förstärkning av nedre justitierevisionens arbetskrafter med fyra tillförordnade revisionssekreterare, en tillförordnad protokollssekreterare, en amanuens, två tillförordnade kontorsbiträden och en extra expeditionsvakt för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra anslag å ............................................ kronor 56,908.

Hovrätterna.

Innan jag anmäler de anslag, som för hovrätternas verksamhet erfordras för nästkommande budgetår, tillåter jag mig erinra, hurusom Kungl. Maj:t genom beslut den 26 februari 1926, på hemställan av min företrädare i ämbetet, bemyndigat chefen för justitiedepartementet att tillkalla fyra sakkunniga för att i enlighet med angivna riktlinjer biträda inom departementet vid utredning angående hovrätternas löneförhållanden och därmed sammanhängande spörsmål. De med stöd härav tillkallade sakkunniga hava den 30 oktober 1926 avgivit betänkande, innefattande förslag till ändringar i hovrätternas organisation, arbetssätt och löneförhållanden m. m. över betänkandet hava infordrade yttranden avgivits av högsta domstolens ledamöter, rikets hovrätter, statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Med hänsyn till de anmärkningar, som i nämnda yttranden framställts mot de sakkunnigas förslag, har jag funnit detsamma icke kunna i oförändrat skick läggas till grund för beslut i ämnet. Den ytterligare utredning, som fördenskull synes erforderlig, lärer i betraktande av föreliggande frågas vidlyftiga beskaffenhet icke kunna medhinnas inom sådan tid, att resultatet därav skulle kunna föreläggas innevarande års riksdag. Vid beräknande av hovrätternas anslagsbehov — vartill jag nu övergår — utgår jag alltså från att hovrätternas nuvarande organisation och avlöningsförhållanden komma att oförändrade äga bestånd under budgetåret 1927—1928.

Svea hovrätt.

6. Svea hovrätt, oförändrat ordinarie förslagsanslag kronor 839,300.

[8.] 7. Extra arbetskrafter i Svea hovrätt. Med anledning därav, att en

vid Svea hovrätt bildad avdelning tjänstgör såsom krigshovrätt, har sedan åtskilliga år tillbaka av riksdagen beviljats särskilda anslag för extra arbetskrafter vid Svea hovrätt.

Sålunda har från och med år 1916 i riksstaten uppförts ett extra anslag till avlönande av en extra ledamot i Svea hovrätt, vilket anslag för de

10 Andra huvudtiteln. [8.]

senaste åren utgått med 8,580 kronor. Den förstärkning av hovrättens arbetskrafter, som härigenom tillförts hovrätten, har sin grund däri, att de två hovrättsledamöter, som tillika äro, den ene ordförande och den andre ledamot i krigshovrätten, måst för sin tjänstgöring därstädes i viss utsträckning befrias från det dem inom själva hovrätten åliggande arbetet, till följd varav det, för att hovrättens arbetsprodukt icke skall minskas, blivit behövligt att upprätta en ny ledamotsbefattning i hovrätten. I brist på nödig erfarenhet ansågs det emellertid synnerligen svårt att bedöma, i vilken grad arbetet inom Svea hovrätt komme att röna inverkan av krigshovi’ättens förenande med densamma. På grund härav inrättades icke ett nytt ordinarie hovrättsråd sämbete, utan anvisades, som nämnt, de för denne ledamots avlönande erforderliga medlen såsom extra anslag.

Såsom framgår av statsverkspropositionen för år 1920 (andra huvudtiteln, sid. 15) har förslag varit uppe att överföra ifrågavarande extra ledamotsbefattning å ordinarie stat. Detta förslag har emellertid fått förfalla med hänsyn bland annat därtill, att man ej ansett sig kunna bedöma, huru det militära rättegångsväsendet komme att gestalta sig i den närmaste framtiden. Nämnda skäl emot befattningens omändrande till ordinarie har — på sätt ock i de närmast föregående årens statsverkspropositioner framhållits — tillvuxit i styrka, sedan den kommitté, åt vilken Kungl. Maj:t den 31 augusti 1920 uppdrog att verkställa utredning, huruvida krigsdomstolarna i fredstid skulle kunna avskaffas, i sitt den 17 oktober 1922 avgivna betänkande uttalat sig för en reform i sådan riktning samt därvid bland annat hemställt om krigshovrättens avskaffande och förläggandet av de militära målen i andra instans till de allmänna hovrätterna.

Nu berörda organisationsfråga sammanhänger nära med de reformer på den militära strafflagstiftningens område, beträffande vilka förslag framlagts i det betänkande, som den 31 augusti 1923 avgivits av den 15 juni 1922 tillkallade sakkunniga för omarbetning av strafflagen för krigsmakten. Nämnda betänkande har, sedan utlåtanden däröver avgivits av vederbörande myndigheter, gjorts till föremål för överarbetning inom justitiedepartementet. Behandlingen av detta lagstiftningsärende har emellertid ej fortskridit så långt, att ännu kan avgöras, när frågan kan komma att underställas riksdagens prövning. Under sådana förhållanden har man att utgå från, att omförmälda vid Svea hovrätt bildade särskilda avdelning kommer att fungera såsom krigshovrätt även under budgetåret 1927—1928, varav följer, att medel till avlönande av en extra ledamot för samma tid bliva erforderliga till enahanda belopp som hittills.

Vidare har, sedan vid 1915 års omorganisation av krigshovrätten den dittillsvarande sekreterartjänsten därstädes indragits, för bestridande av sekreterargöromålen vid krigshovrätten, vilka göromål, så länge krigshovrätten är förlagd till annan byggnad än Svea hovrätt, icke kunna av hovrättens sekreterare fullgöras, varit anställd en särskild av extra anslag avlönad

11 Andra huvudtiteln. [8.]

tjänsteman, vilken till en början hade ställning av notarie. Från och med den 1 juli 1923 hava nämnda göromål bestritts av en förste amanuens, och har sistlidet års riksdag för ändamålet anvisat ett anslag av 4,596 kronor, varigenom möjliggöres befattningshavarens avlönande enligt 18:e lönegraden för extra ordinarie befattningshavare.

Härjämte har riksdagen, efter framställningar av Kungl. Maj:t, å extra stat från och med år 1917 beviljat särskilda belopp till avlönande av en extra expeditionsvakt i Svea hovrätt. För innevarande budgetår är detta anslag, i likhet med motsvarande anslag till avlöning av extra expeditionsvakter i högsta domstolen och nedre justitierevisionen, bestämt till 2,208 kronor. Den sålunda medgivna förstärkningen av antalet expeditionsvakter i hovrätten har sin grund däri, att krigshovrätten ansetts hava behov av en särskild expeditionsvakt, så länge Svea hovrätt och krigshovrätten, i likhet med vad nu är händelsen, hava skilda lokaler.

Då, på sätt jag nyss framhållit, krigshovrättens verksamhet lärer komma att under budgetåret 1927—1928 fortgå som hittills, och anledning ej föreligger till antagande att krigshovrätten under sagda budgetår blir inrymd i andra lokaler än de nuvarande, erfordras jämväl för sist omförmälda tvenne ändamål medel i samma utsträckning som för närvarande.

För förstärkning av Svea hovrätts arbetskrafter enligt nu angivna grunder under budgetåret 1927—1928 torde sålunda böra beräknas följande belopp, nämligen:

till avlönande av en extra ledamot ............................................ kronor 8,580

» » » » förste amanuens ........................................ » 4,596

» » » » extra expeditionsvakt................................ » 2,208

summa kronor 15,384.

Under åberopande härav och då ifrågavarande belopp lämpligen torde böra anvisas i form av ett gemensamt anslag, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för anställande av följande extra arbetskrafter i Svea hovrätt, nämligen en extra ledamot, en förste amanuens och en extra expeditionsvakt, för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra anslag å .... kronor 15,384.

Göta hovrätt.

8. Göta hovrätt, oförändrat ordinarie förslagsanslag........ kronor 412,000.

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

9. Hovrätten över Skåne och Blekinge, oförändrat ordinarie förslagsanslag................................................................ kronor 217,700.

12 Andra huvudtiteln. [9.]

Övriga anslag till hovrätterna.

[9.] 10. Tillfällig förstärkning av hovrätternas arbetskrafter. 1 hov-

rätterna finnas för närvarande följande antal ordinarie divisioner, nämligen i Svea hovrätt åtta, i Göta hovrätt fyra och i hovrätten över Skåne och Blekinge två.

Den särskilt under kristiden exceptionellt stegrade tillströmningen av mål till hovrätterna har förorsakat uppkomsten därstädes av betydande balanser, särskilt av vademål. För balansernas avarbetande hava samtliga hovrätter måst under senare åren förstärkas med extra arbetskrafter. Sålunda hava varit verksamma vid Svea hovrätt från och med år 1921 en och sedan början av 1922 års höstsession ytterligare en extra division samt vid Göta hovrätt sedan början av höstsessionen 1918 en och under tiden från och med höstsessionen 1922 intill den 26 april 1924 ytterligare en extra division. Den hovrätten över Skåne och Blekinge tillförda förstärkningen har bestått under viss del av år 1918 av två extra ledamöter samt under tiden från 1919 års ingång till den 15 augusti 1923 av en extra division. Från och med sistnämnda dag har, i samband därmed att i denna hovrätts ordinarie organisation införts viss ändring för bättre utnyttjande av fiskalernas arbetskrafter, förstärkningen inskränkts till allenast en extra ledamot.

För närvarande finnas alltså i Svea hovrätt två extra divisioner och i Göta hovrätt en dylik division, varjämte i hovrätten över Skåne och Blekinge tjänstgör en extra ledamot. Till bestridande av kostnaderna för den hovrätterna sålunda tillförda tillfälliga förstärkningen är i innevarande budgetårs riksstat uppfört ett extra anslag å 157,000 kronor.

Till belysande av antalet i hovrätterna under senare år avgjorda mål samt balansernas storlek vid de olika årsskiftena tillåter jag mig åberopa följande tabeller.

Svea hovrätt.

Andra huvudtiteln. 19.]

13 Göta hovrätt.

Såsom av ovanstående tabeller framgår, hava vid samtliga hovrätter under det senaste året såväl antalet inkomna mål som oek balanserna å oavgjorda mål icke obetydligt nedgått.

Förstärkning av hovrätternas arbetskrafter synes dock alltjämt bliva behövlig. Från hovrätterna föreligga ock framställningar om bibehållande under nästkommande budgetår av nuvarande anordningar för ändamålet.

14 Andra huvudtiteln. [9.]

Svea hovrätt framhåller, att de extra divisionernas bibehållande under en tid framåt vore angeläget. Även under förutsättning av deras fortbestånd måste ett eller annat år förflyta, innan balansen skulle kunna nedbringas till skälig omfattning.

Vidkommande Göta hovrätt må erinras, att — sedan i 1926 års stats- \ erksproposition uttalats, att av riksdagen för tillfällig förstärkning av hovrättens arbetskrafter beviljade medel komme att av Kungl. Maj:t disponeras endast i den omfattning sådant med hänsyn till förnyade undersökningar rörande de inkomna målens antal och arbetsbalansens omfattning kunde anses erforderligt — Kungl. Maj:t dels genom beslut den 28 maj 1926 förordnat om den vid Göta hovrätt inrättade extra divisionens bibehållande till och med den 31 december 1926, dels ock, sedan hovrätten inkommit med förnyad utredning rörande arbetets ställning och behovet av arbetsförstärkning, genom beslut den 26 november 1926 medgivit, att extra divisionen finge bibehållas till och med den 30 juni 1927. Beträffande nedgången i antalet under året till hovrätten inkomna vademål har hovrätten framhållit, att det för närvarande undandroge sig säker bedömning, huruvida denna nedgång vore av mera tillfällig eller av stadigvarande natur, men att anledning ej torde saknas till det antagandet, att den snarare vore av det förra slaget. Huru än härmed förhölle sig, syntes det hovrätten uppenbart, att största försiktighet vore av nöden, då det gällde att draga slutsatser av en sådan företeelse.

För egen del anser jag den i ärendet förebragta utredningen giva vid handen, att en förstärkning av hovrätternas arbetskrafter fortfarande är av behovet påkallad. I fråga om Svea hovrätt torde det, med hänsyn till den alltjämt vid denna hovrätt bestående jämförelsevis stora balansen å vädjade mål, utan vidare vara klart, att någon minskning av de för närvarande för balansens avarbetande därstädes anställda särskilda arbetskrafterna icke kan ifrågakomma. Även vad angår hovrätten över Skåne och Blekinge synes försiktigheten bjuda, att under nästkommande budgetår medel anslås till samma arbetsförstärkning som för närvarande. Beträffande Göta hovrätt förefaller ej uteslutet att, därest hovrätten fortfarande förstärkes med en extra division, balansen å vädjade mål skulle kunna nedbringas till normal storlek vid utgången av nästkommande budgetår. Huruvida så i verkligheten blir förhållandet, kan dock för närvarande icke med visshet avgöras. Såsom hovrätten framhållit, låter det sig nämligen ej tillförlitligen bedöma, huruvida nedgången i de inkommande målens antal kommer att fortsätta.

I betraktande härav och då det i varje fall är angeläget, att normala förhållanden på området inträda så snart som möjligt, anser jag mig böra tillstyrka, att anslag till den nuvarande förstärkningen i denna hovrätt beräknas oförändrat jämväl under nästa budgetår. Givetvis komma emellertid även i fortsättningen tillgängliga medel att av Kungl. Maj:t disponeras endast i den utsträckning, sådant med hänsyn till företagna undersökningar rörande de inkomna malens antal och arbetsbalansens omfattning prövas erforderligt.

Andra huvudtiteln. [9—11.]

15 En förstärkning av hovrätterna enligt nu angivna grunder med tillfälliga arbetskrafter kan i likhet med vad för innevarande budgetperiod är fallet

— under förutsättning att hovrätternas ordinarie anslag till icke-ordinarie befattningshavare, liksom nu, i avsevärd utsträckning anlitas för ändamålet

— beräknas komma att under budgetåret 1927—1928 kräva följande extra

kostnader:

för Svea hovrätt ............................................................................ kronor 103,700

» Göta » » 40,500

» hovrätten över Skåne och Blekinge.................................... » 12,800

summa kronor 157,000.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för tillfällig förstärkning av hovrätternas arbetskrafter för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra anslag å ........................................................... kronor 157,000.

Häradsrätterna.

[10.] 11. Justitiestat under Svea hovrätt. Det under denna punkt

upptagna anslaget utgår för innevarande budgetår med ett belopp av 387,037 kronor. I förhållande till närmast föregående budgetår föreligger en minskning i anslaget med 2,850 kronor. Anledningen härtill är att söka i den vid 1926 års riksdag beslutade sammanslagningen från och med den 1 januari 1927 av förutvarande Uppsala läns södra och mellersta domsagor till en domsaga, benämnd Uppsala läns södra domsaga, varigenom inbesparas avlöning till häradshövdingen i förstnämnda domsaga eller 5,700 kronor för år räknat. Den hälft av detta belopp, som icke kunnat tillgodoräknas innevarande budgetårs riksstat, kommer nu i betraktande vid anslagets beräknande från och med budgetåret 1927—1928.

Jag får förty hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att minska det i riksstaten uppförda ordinarie anslaget till justitiestat under Svea hovrätt från dess

nuvarande belopp........................................ kronor 387,037

med 2,850 kronor till................................ » 384,187.

[11.] 12. Justitiestat under Göta hovrätt. I fråga om förevarande an-

slag, som i riksstaten för nu löpande budgetår är uppfört med ett belopp av 275,913 kronor, föreligger jämväl i förhållande till det närmast föregående budgetårets anslag en mindre minskning eller 2,900 kronor. Även i detta fall har minskningen uppkommit i följd av sammanslagning av två domsagor, nämligen Björkekinds, östkinds, Lösings, Bråbo och Memmings härads samt Finspånga läns härads domsagors förening till en domsaga, benämnd Bråbygdens och Finspånga läns domsaga. Den härigenom besparade av-

16 Andra huvudtiteln, fil—12.]

löningen till en förutvarande häradshövding uppgår till 5,800 kronor för år räknat. Då indelningsändringen trätt i kraft först från och med den 1 januari 1927, har emellertid av besparingen endast halva beloppet kommit till synes i riksstaten för innevarande budgetår, men bör den återstående hälften tagas i beräkning vid fastställande av anslagsbeloppet för nästkommande och följande budgetår.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att minska det i riksstaten uppförda ordinarie anslaget till justitiestat under Göta hovrätt från dess

nuvarande belopp........................................ kronor 275,913

med 2,900 kronor till................................ » 273,013.

13. Justitiestat under hovrätten över Skåne och Blekinge, oförändrat ordinarie anslag .......................................................................... kronor 108,913.

[12.] 14. Partiell löneförbättring för häradshövdingarna. I likhet

med min företrädare i ämbetet bär jag funnit frågan om en definitiv lönereglering för häradshövdingarna böra tillsvidare anstå. Anslag till beredande åt häradshövdingarna av partiell löneförbättring torde därför, liksom för närvarande är fallet, böra utgå även för budgetåret 1927—1928.

Anslaget är i innevarande budgetårs riksstat upptaget till 197,500 kronor. Med avseende å det belopp, varmed ett dylikt anslag kan behöva äskas för nästa budgetår, vill jag till en början erinra, att den partiella löneförbättringen utgår med dels lönefyllnad och dels resekostnadsbidrag. För bestämmande av lönefyllnadens belopp har tillämpats en fallande skala, grundad i huvudsak på storleken av häradshövdingarnas nettoinkomster. De belopp, vartill lönefyllnaden för budgetåret 1923—1924 bestämts, hava beräknats med ledning av statistik rörande sportelinkomster och förvaltningsutgifter i de särskilda domsagorna för åren 1919—1922. Vid anmälan i statsrådet den 9 mars 1923 av proposition (nr 135) angående beviljande av anslag för budgetåret 1923—1924 till nu ifrågavarande ändamål uttalade dåvarande departementschefen som sin uppfattning, att de för lönefyllnaden under budgetåret 1923—1924 bestämda beloppen borde bliva oförändrade gällande för en tidsperiod av fem år, såvida ej en definitiv lönereglering för häradshövdingarna inom denna tidrymd komme till stånd. Häremot hade riksdagen intet att invända. I överensstämmelse härmed torde den partiella löneförbättringen till de särskilda häradshövdingarna böra under budgetåret 1927—1928 utgå med enahanda belopp som under nu löpande budgetår.

Emellertid kan med anledning av de under punkterna [10] och [11] omnämnda sammanslagningarna av domsagor i Uppsala och Östergötlands län, varigenom redan i innevarande budgetårs riksstat anslagsbeloppet i förhållande till närmast föregående budgetår reducerats med 2,800 kronor,

17 Andra huvudtiteln. [12—14.]

ifrågavarande anslag för budgetåret 1927—1928 upptagas till ett med ytterligare 2,800 kronor nedsatt belopp eller 194,700 kronor.

På grund härav får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till partiell löneförbättring för häradshövdingarna för budgetåret 1927 — 1928 anvisa ett extra anslag å ........................................ kronor 194,700.

[13.] 15. Bidrag till domsagornas förvaltning. Efter framställning av Kungl. Maj:t har riksdagen från och med år 1919 i form av extra förslagsanslag beviljat medel till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning i huvudsaklig överensstämmelse med särskilda riksdagen delgivna grunder. För innevarande budgetår utgår anslaget med

500,000 kronor, som disponeras enligt en av Kungl. Maj:t den 12 juni 1925 utfärdad stadga (nr 166) med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning, den så kallade domsagostadgan, i vissa avseenden ändrad och kompletterad genom tvenne kungörelser den 4 juni 1926 (nr 187 och 188).

Då medel för ifrågavarande ändamål erfordras jämväl för nästkommande budgetår och någon anledning till ändring i de för anslagets användning gällande föreskrifter eller i anslagsbeloppet icke föreligger, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som finnas upptagna i gällande domsagostadga jämte övriga i ämnet meddelade bestämmelser, för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra förslagsanslag å ............................................ kronor 500,000.

Vattendomstolarna.

[14.] 16. Vattendomstolarna. Den av 1918 års lagtima riksdag antagna

vattenlagen trädde i kraft med 1919 års ingång. Till bestridande av kostnaderna för uppehållande under åren 1919 och 1920 av verksamheten vid de genom denna lag upprättade vattendomstolarna har riksdagen på Kungl. Maj:ts framställning på extra stat för vart och ett av sagda år beviljat ett förslagsanslag, högst, 160,000 kronor. Likaledes efter förslag av Kungl. Maj:t blev anslaget av 1920 års riksdag höjt till 180,000 kronor, och bestämdes anslaget av 1924 års riksdag till 185,000 kronor samt av 1925 års riksdag till 197,000 kronor. Sistnämnda förhöjning föranleddes av nödvändigheten att förstärka vissa arbetskrafter vid Västerbygdens vattendomstol till följd av det därstädes anhängiga, synnerligen vidlyftiga målet om Vänerns reglering. I riksstaten för nu löpande budgetår är anslaget, som dittills haft karaktär av bestämt anslag, uppfört såsom extra förslagsanslag med 235,000 kronor. Anslagets förändring till förslagsanslag samt den Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 2

18 Andra huvudtiteln. [14.]

senaste förhöjningen hade sin grund däri, att till detsamma överflyttades vissa kostnader för vattendomstolarnas verksamhet, som förut belastade anslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter (se andra huvudtiteln 1926, sid. 100 f.)

Från förevarande anslag bestridas sålunda numera dels årsarvoden åt vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer och vattenrättssekreterare ävensom gottgörelse åt vid vattendomstolarna anställda amanuenser samt vikariatsersättning under semester för vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare m. m., dels ock följande kostnader, som tidigare utgått från anslaget till domare, vittnen och parter, nämligen:

1) dagarvoden och annan gottgörelse till vattenrättsingenjörer utöver dem tillkommande årsarvoden ävensom till vattenrättsnämndemän och av vattenöverdomstolen tillkallat sakkunnigt biträde;

2) ersättning till sakkunnigt biträde, som av Kungl. Maj:t i högsta domstolen tillkallats i vattenmål; samt

3) ersättning enligt 30 § i stadgan den 6 december 1918 (nr 1034) angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna till sådan vikarie för vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör, som förordnats på grund av bestämmelserna i 26 § samma stadga.

Innan jag övergår till frågan om det belopp, som för ändamålet erfordras för budgetåret 1927—1928, ser jag mig föranlåten att, på sätt jämväl skett i statsverkspropositionen till 1926 års riksdag, ånyo beröra 1924 års riksdags vid behandlingen av anslaget till vattendomstolarna uttalade önskemål att Kungl. Maj:t måtte taga under omprövning, huruvida icke genom organisatoriska förändringar i vattendomstolarnas verksamhet kostnaderna för dessa skulle kunna för framtiden nedbringas. Sedan Kungl. Maj:t anbefallt rikets vattenrättsdomare att avgiva yttrande i anledning av riksdagens berörda uttalande, har sådant yttrande den 8 februari 1926 inkommit till justitiedepartementet. I detta yttrande hävda samtliga vattenrättsdomare, efter att ingående hava behandlat det föreliggande spörsmålet, att genom organisatoriska förändringar i vattendomstolarnas verksamhet några mera avsevärda besparingar icke kunna vinnas utan äventyrande av domstolarnas kompetens. Däremot hålla tre av vattenrättsdomarna före att, utan överskridande av den nuvarande kostnadsramen, genom vissa förändringar i den bestående organisationen en väsentlig förstärkning av vattendomstolarnas tekniska kompetens liksom en fastare och mera enhetlig organisation av dessa domstolars verksamhet överhuvudtaget skulle kunna ernås. Ett i sådant hänseende av sistnämnda vattenrättsdomare framlagt omorganisationsförslag innebär, att de nuvarande fem vattendomstolarna skulle nedbringas till ett antal av fyra samt att dessa nya domstolar eller åtminstone tre av dem, avsedda för södra och mellersta Sverige, skulle ombildas till en på avdelningar arbetande, central vattendomstol i Stockholm. Härigenom skulle kunna indragas, förutom en vattenrättsdomare och en vattenrättssekreterare,

Andra huvudtiteln. [14.]

jämväl vattenrättsingenjörer till så stort antal, att de återstående vattenrättsingenjörerna, beräknade till ett antal av sex, skulle kunna fästas såsom befattningshavare uteslutande vid vattendomstolen och tilldelas med hänsyn härtill beräknad förhöjd avlöning. Den egentliga bristen i nuvarande organisation vore nämligen den, att vattenrättsingenjörsbefattningarna,] vilka från början beräknats icke giva sina innehavare full sysselsättning, anordnats såsom bisysslor, i följd varav till innehavare av desamma utsetts personer, som samtidigt innehade annan statstjänst, företrädesvis lantbruksingenjörsbefattning eller befattning vid väg- och vattenbyggnadsdistrikten. Denna anordning hade med den ständigt stegrade arbetsbördan för vattendomstolarna visat sig alltmera ohållbar, och det vore därför enligt förslagsställarnas mening angeläget, att vattenrättsingenjörerna snarast bleve befattningshavare med uteslutande tjänstgöring vid vederbörande vattendomstol. En sådan anordning komme emellertid i sin tur att medföra krav på ökad avlöning, vilket icke skulle kunna inom nuvarande kostnadsram för vattendomstolarna tillgodoses, med mindre en centralisering av desamma komme till stånd. En dylik centralisering kunde så mycket hellre förordas, som densamma jämväl ur andra synpunkter bleve för vattendomstolarnas arbete förmånlig. Omförmälda tre vattenrättsdomare hava därjämte hemställt att, i samband med den av dem ifrågasatta omorganisationen av vattendomstolarna, vidtoges ändringar i vattenlagen, avseende i huvudsak vattenöverdomstolens slopande såsom mellaninstans för vattenmålen och begränsning i övrigt av överinstansernas befattning med dessa mål, varigenom — förutom andra fördelar — skulle vinnas, att det allmännas kostnader för vattenmålen komme att ytterligare nedgå. Till sistnämnda hemställan hava de övriga två vattenrättsdomarna anslutit sig, under framhållande att densamma innefattade en väg, som enligt deras mening vore den enda, som kunde leda till besparingar på ifrågavarande område. Dessa båda vattenrättsdomare, vilka icke kunde förorda den föreslagna centraliseringen av vattendomstolarna, hava tillika uttalat, att de ansåge berörda ändringar i vattenlagen kunna genomföras oberoende av omorganisationsförslaget i övrigt.

över vattenrättsdomarnas framställning hava sedermera utlåtanden avgivits av vattenöverdomstolen, lantbruksstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt svenska vattenkraftföreningen. I flera av dessa utlåtanden understrykes ytterligare vattenrättsdomarnas uttalande att någon väsentlig besparing icke står att vinna genom förändringar i vattendomstolarnas verksamhet. Beträffande det av vattenrättsdomarnas flertal framlagda omorganisationsförslaget må nämnas, att däremot framställts åtskilliga anmärkningar från vattenöverdomstolens sida, särskilt vad angår vattendomstolarnas centralisering samt i fråga om begränsningen av den på högre domstol ankommande prövningen av fullföljda vattenmål. Med hänsyn härtill torde förslaget, innan slutlig ståndpunkt tages till detsamma, böra underkastas fortsatt ingående behandling, vilken emellertid icke kan väntas bliva

20 Andra huvudtiteln. [14—15.]

slutförd inom sådan tid, att eventuell framställning i ämnet kan avlåtas till innevarande års riksdag.

Av vad jag nu anfört framgår, att beräkningen av vattendomstolarnas anslagsbehov för budgetåret 1927—1928 icke påverkas av omförmälda förslag. Då ej heller av annan grund påkallas ändring i senast för ändamålet anvisat anslagsbelopp, torde anslaget böra för sagda budgetår utgå med oförändrat belopp. Jag vill dock påpeka, att ett överskridande av anslaget kan vara att förvänta för den tid, varunder målet om Vänerns reglering föreligger till behandling vid vattendomstolen. Att av denna övergående anledning nu företaga höjning av anslagsbeloppet finner jag emellertid ej erforderligt, helst som ännu icke kan med säkerhet bedömas i vad mån sådant överskridande kommer att ske.

Under åberopande härav får jag alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till bestridande av årsarvoden åt vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer och vattenrättssekreterare så ock av gottgörelse åt vid vattendomstolarna anställda amanuenser samt av vikariatsersättning under semester för vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare m. m. för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra förslagsanslag å........................................................ kronor 235,000.

Krigsrätterna.

[15.] 17. Civil personal vid regements- och stationskrigsrätterna.

Extra anslaget till avlönande av civil personal vid regements- och stationskrigsrätterna är i riksstaten för budgetåret 1926—1927 upptaget med 134,000 kronor. Då ifrågavarande anslag under närmast föregående budgetår utgick med 130,000 kronor, föreligger sålunda för det löpande budgetåret en anslagsökning av 4,000 kronor, vilken ökning — föranledd av flygvapnets införlivande med försvarsväsendet — emellertid, såsom antyddes i statsverkspropositionen till 1926 års riksdag (andra huvudtiteln, sid. 102), är av övergående natur. De för budgetåret 1926—1927 av Kungl. Maj:t den 18 juni 1926 fastställda avlöningsstaterna för krigsdomare, auditörer och krigsfiskaler sluta å ett sammanlagt belopp av 132,450 kronor. Att anslaget för detta budgetår sålunda icke till fullo utnyttjats, beror därpå, att uppsättningen av första flygkåren icke, såsom beräknats, ännu kommit till stånd, varigenom arvoden till krigsdomstolspersonal i motsvarande mån inbesparats.

Den kommitté, åt vilken Kungl. Maj:t den 31 augusti 1920 uppdragit att verkställa utredning, huruvida krigsdomstolarna i fredstid må kunna avskaffas, ävensom de den 15 juni 1922 tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning och upprättande av förslag beträffande en fullständig omarbetning av gällande strafflag för krigsmakten hava, såsom tidigare om-

21 Andra huvudtiteln. [15—16.]

nämnts, slutfört de dem lämnade uppdrag, varefter de av kommittén och de sakkunniga avgivna betänkandena gjorts till föremål för överarbetning inom justitiedepartementet. Emellertid har behandlingen av dessa ärenden icke fortskridit så långt, att ännu kan avgöras, när förslag i angivna hänseenden kunna komma att föreläggas riksdagen. Nuvarande anordning av krigsdomstolarna kommer följaktligen, oavsett huruvida sakfrågan avgöres i den ena eller andra riktningen, att bliva beståndande jämväl under budgetåret 1927— 1928. Däremot är den vid 1925 års riksdag beslutade nya organisationen av försvarsväsendet ägnad att verka minskning i förevarande anslagsbehov under nämnda budgetår. Den med nyorganisationen följande minskningen i truppförbandens antal är nämligen avsedd att vara genomförd med 1928 års utgång. Vid sådant förhållande kan för senare hälften av budgetåret förevarande medelsbehov beräknas till väsentligen minskat belopp. Enligt inom justitiedepartementet uppgjorda förslagsstater för krigsdomstolspersonalen från och med den 1 januari 1928 torde kostnaden för samma personal vid nuvarande organisation av krigsdomstolama kunna bestridas inom ramen av ett årligt anslag av 110,000 kronor. För budgetåret 1927—1928 skulle sålunda för ändamålet erfordras anslag med dels hälften av det för närvarande utgående beloppet och dels hälften av det för framtiden för år beräknade beloppet eller alltså tillhopa (67,000 -j- 55,000 =) 122,000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till avlönande av civil personal vid regements- och stationskrigsrätterna för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra anslag å .................................... kronor 122,000.

18. Avlöning till å äldre stat kvarstående auditör, oförändrat ordinarie

anslag .................................................................................................... kronor 4,000.

19. Arvoden åt civil personal vid särskilda krigsrätter m. m., oförändrat ordinarie förslagsanslag ................................................... kronor 10,000.

E. Rättegångsväsendet i allmänhet.

[16.] 1. Ersättning åt domare, vittnen och parter. Ordinarie förslags-

anslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter är i nu gällande riksstat uppfört med ett belopp av 440,000 kronor. Någon ändring i anslagets belopp — vilket bestämdes av fjolårets riksdag efter det, enligt Kungl. Maj:ts förslag i 1926 års statsverksproposition (andra huvudtiteln, sid. 102—112), från anslaget utbrutits vissa därur förut bestridda kostnader — har jag icke att föreslå.

I detta sammanhang torde emellertid böra anmälas en från Svea hovrätt inkommen framställning angående fortsatt anställande av en brottmåls-

22 Andra huvudtiteln. [16.]

domare i Norrbottens län. Beträffande detta spörsmål anhåller jag att få nämna följande.

Genom förordningen den 10 april 1810 angående tiden, inom vilken häktad person bör ställas för rätta, bemyndigades Svea hovrätt och Göta hovrätt att i vissa domsagor förordna särskilda personer att, när ordinarie domaren vore förhindrad, hålla urtima ting i brottmål, om den anklagade vore häktad. I 50 § av gällande domsagostadga förutsättes nämnda förordning fortfarande äga giltighet i vad den avser dylika tillförordnade ständiga brottmålsdomare. Angående brottmålsdomarnas avlöningsförhållanden hava tid efter annan utfärdats särskilda bestämmelser.

I enlighet med 1810 års förordning hava intill för några år sedan brottmålsdomare varit förordnade i såväl Jämtlands som Norrbottens län. Båda dessa befattningar blevo emellertid sedermera indragna, den i Norrbottens län från och med år 1916. På förslag av Kungl. Maj:t (prop. nr 334, sid. 78 — 83 samt 98) medgav emellertid 1920 års riksdag, att brottmålsdomarbefattningen i Norrbottens län åter] Ange inrättas för tiden från och med den 1 juli 1920 till och med år 1923. Sedermera lämnades enahanda medgivande av 1922 års riksdag i fråga om tiden från och med den 1 januari 1924 till och med den 30 juni 1926 och av 1926 års riksdag i fråga om tiden därefter till och med den 30 juni 1927; och föreskrevs därvid, att ersättning till brottmålsdomaren skulle utgå från andra huvudtitelns anslag till ersättning åt domare, vittnen och parter i enlighet med, där särskilda omständigheter ej föranledde annat, följande grunder, nämligen dels ett årligt arvode av, förutom eventuellt dyrtidstillägg, 3,000 kronor, dels 40 kronor för varje av brottmålsdomaren för rannsakning hållet urtima ting eller extra sammanträde under lagtima ting, dels rese- och traktamentsersättning enligt reseoch traktamentsklass I B i allmänna resereglemente!, dock med iakttagande att traktamentsersättning ej finge beräknas för dygn, varunder förrättning ägt rum, dels ock för varje av brottmålsdomaren handlagt rannsakningsmål traktamente för två expeditionsdagar efter 20 kronor för varje dag. I enlighet härmed har alltifrån början av juli 1920 särskild brottmålsdomare varit av Svea hovrätt förordnad i Norrbottens län.

I skrivelse den 30 augusti 1926 har nu Svea hovrätt, under åberopande av viss utredning rörande det fortsatta behovet av brottmålsdomare i Norrbottens län, hemställt om vidtagande av åtgärder i syfte att brottmålsdomare må fortfarande vara i länet anställd under budgetåret 1927—1928.

Av den utav hovrätten införskaffade utredningen framgår, att länsstyrelsen i Norrbottens län ävensom samtliga häradshövdingar inom länet utom häradshövdingen i Torneå domsaga ansett brottmålsdomarbefattningen böra bibehållas jämväl efter utgången av nu löpande budgetår. Enligt brottmålsdomarens arbetsredogörelser har han hållit följande antal rannsakningar, nämligen under 1920 års sista halvår 35 (därav 1 i Piteå, 7 i Luleå, 8 i Kalix, 7 i Torneå och 12 i Gällivare domsaga), under år 1921 67 (därav 8 i Piteå,