Doc 1928:103
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
1 Nr 103.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av ett mellan Sverige och Finland avslutet handelsavtal: given Stockholms slott den 24 februari 1928.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över handels- och utrikesdepartementsärenden för den 13 december 1927 och över handelsärenden för denna dag samt med överlämnande av ett den 14 december 1927 mellan Sverige och Finland avslutet handelsavtal med tillhörande slutprotokoll och deklaration, vill Kungl. Maj:t härmed äska riksdagens godkännande av berörda avtal jämte slutprotokoll och deklaration.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Felix Hamrin.
Bihang till riksdagens protokoll 1928.
1 saml.
85 höft. (Nr 103.)
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
Handelsavtal mellan Sverige och Finland.
Hans Maj :t Konungen av Sverige, å ena sidan, och Republiken Finlands President, å andra sidan, hava, sedan sjöfartsförbindelserna mellan Sverige och Finland genom avtal den 26 maj 1923 reglerats, i önskan att ytterligare stärka och utveckla de ekonomiska förbindelserna mellan de båda länderna, överenskommit att avsluta ett handelsavtal, och hava för sådant ändamål till sina befullmäktigade ombud utsett:
Hans Maj:t Konungen av Sverige:
Sin Minister för Utrikes Ärendena, Hans Excellens Jonas Eliel Löfgren; och
Republiken Finlands President:
Ministern för utrikesärendena, professorn Kaarle Väinö Voionmaa och Finlands utomordentliga sändebud och befullmäktigade minister i Stockholm Jarl Werner Söder hjelm;
vilka, efter att hava utväxlat sina fullmakter, som befunnits i god och behörig form, överenskommit om följande:
Artikel 1.
Medborgare, tillhörande endera av de båda fördragsslutande parterna, kunna, förutsatt att de iakttaga här-
Ruotsin ja Suomen välinen kauppasopimus.
Hänen Majesteettinsa Ruotsin kuningas, toiselta puolen, ja Suomen Tasavallan Presidentti, toiselta puolen, ovat, merenkulkusuhteiden tultua järjestetyiksi Ruotsin ja Suomen välisellä sopimuksella 26 päivältä toukokuuta 1923, haluten edelleen vahvistaa ja kehittää taloudellisia suhteita molempien maiden välillä, sopineet kauppasopimuksen tekemisestä ja siinä tarkoituksessa täysivaltuutetuiksi edustajikseen määränneet:
Hänen Majesteettinsa Ruotsin Kuningas:
Ulkoasiainministerinsä, Hänen Ylhäisyytensä Jonas Eliel Löfgrenin; ja
Soumen Tasavallan Presidentti:
Ulkoasiainministerin, professor! Kaarle Väinö Voionmaan ja Suomen erikoislähettilään ja täysivaltaisen minister in Tukholmassa Jarl Werner Söderhjelmin;
jotka, vaihdettuaan hyvässä ja asianmukaisessa muodossa oleviksi havaitut valtakirjansa, ovat sopineet seuraavasta:
1 Artikla.
Kummankin sopimuspuolen kansalaiset voivat tässä kohdin voimassa olevia määräyksiä noudatta
3 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
för gällande föreskrifter, fritt beträda den andra partens område ävensom därstädes obehindrat uppehålla och bosätta sig. De skola i nämnda hänseenden åtnjuta samma behandling som medborgare, tillhörande mest gynnad nation.
Vardera fördragsslutande partens medborgare skola, såframt icke genom detta avtal annorlunda föreskrives, inom den andra partens område i alla avseenden och särskilt vad angår handel, industri, hantverk och andra näringar, förvärv och besittning av lös och fast egendom samt förfogande över sådan egendom åtnjuta samma behandling som medborgare, tillhörande mest gynnad nation.
Ingendera fördragsslutande parten skall pålägga det andra landets medborgare andra eller högre skatter, avgifter eller pålagor, av vad slag de vara må, än dem, vilka uppbäras eller kunna komma att uppbäras av landets egna medborgare eller medborgare, tillhörande mest gynnad nation.
Artikel 2.
Medborgare, tillhörande endera fördragsslutande parten, skola å den andra partens område äga rätt att fritt och obehindrat anlita domstolar och andra myndigheter och skola härvid i fråga om avgifter samt i alla andra avseenden åtnjuta samma behandling som landets egna medborgare. Vad beträffar ställande av säkerhet för rättegångskostnader samt kostnadsfri rättshjälp skall likväl ömsesidigt gälla, vad härom, är eller må bliva särskilt överenskommet.
malla vapaasti saapua toisen sopimuspuolen alueelle sekä esteettömästi oleskella siellä ja asettua sinne asumaan. Mainituissa suhteissa he nauttivat samaa kohtelua kuin suosituimman maan kansalaiset.
Kummankin sopimuspuolen kansalaiset nauttivat, mikäli ei tässä sopimuksessa toisin määrätä toisen sopimuspuolen alueella kaikissa kokdin ja erittäinkin kaupan, teollisuuden, käsiteollisuuden ja muiden elinkeinojen harjoittamisessa, irtaimen ja kiinteän omaisuuden kankinnassa ja liallinnassa sekä sellaisen omaisuuden käytössä samaa kohtelua kuin suosituimman maan kansalaiset.
Kumpikaan sopimuspuoli ei saa asettaa toisen maan kansalaisille muita tai suurempia veroja, maksuja tai rasituksia, olkootpa ne minkälaatuisia tahansa, kuin mitä nyt tai vastedes kannetaan maan omilta tai suosituimman maan kansalaisilta.
2 Artikla.
Toisen sopimuspuolen kansalaisilla on toisen sopimuspuolen alueella oikeus vapaasti ja esteettömästi kääntyä tuomioistuinten ja muiden viranomaisten puoleen ja maksujen sekä kaiken muun suhteen nauttia samaa kohtelua kuin maan ornat kansalaiset. Mitä tulee vakuuden asettamiseen oikeudenkäyntikuluista ja maksuttomaan oikeusapuun, on mölemmin puolin oleva voimassa, mitä siitä erikseen on nyt sovittu tai vastaisuudessa sovitaan.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
Artikel 3.
Medborgare, tillhörande endera iördragsslutande parten, skola å den andra partens område vara befriade från nationella tvångslån och tvångsgärder, liksom från alla andra kontributioner, av vad slag de vara må, som kunna komma att påläggas för krigsändamål eller eljest på grund av utomordentliga omständigheter.
De skola likaledes vara befriade från all obligatorisk personlig militärtjänst samt från varje avgift eller pålaga, som utgår i stället för dylik tjänst. I avseende å militära rekvisitioner och andra liknande prestationer skola de i intet avseende behandlas mindre gynnsamt än landets egna medborgare eller medborgare, tillhörande mest gynnad nation.
Artikel 4.
Aktiebolag och andra sammanslutningar med ekonomiskt syfte — handels-, industri-, finans- och försäkringssammanslutningar däri inbegripna — vilka lagligen grundats och bestå inom endera fördragsslutande partens område, skola även inom den andra partens område erkännas såsom lagligen bestående. De kunna, därest det andra landets lagstiftning icke lägger hinder i vägen samt förutsatt att alla i densamma givna föreskrifter iakttagas, utsträcka sin verksamhet till detta lands område samt därstädes, i enlighet med gällande lagstiftning, driva sin näring. De åtnjuta därstädes lika gynnsam behandling och hava samma rätt att driva sin verksamhet samt att förvärva, besitta och för-
3 Artikla.
Toisen sopimuspuolen kansalaiset vapautetaan toisen sopimuspuolen alueella kansallisista pakkolainoista ja pakollisista rasituksista, samoin kuin kaikista muistakin pakkosuorituksista, olkootpa ne minkälaatuisia tahansa, joita voidaan määrätä sotatarkoituksiin tai muuten poikkeuksellisten olosuhteiden vallitessa.
He ovat niinikään vapautetut kaikesta henkilökohtaisesta sotapalvelusvelvollisuudesta ja jokaisesta maksusta tai rasituksesta, joka korvaa sellaisen palveluksen. Sotilaallisten pakko-ottojen ja muiden vastaavanlaisten suorituksien puolesta heitä ei saa kohdella vähemmän suopeasti kuin maan omia tai suosituimman maan kansalaisia.
4 Artikla.
Osakeyhtiöt ja muut taloudellisia tarkoitusperiä ajavat ylitymät — niihin luettuina kauppa-, teollisuus-, linanssi- ja vakuutusyhtymät — jotka ovat laillisesti perustetut ja tunnustetut toisen sopimuspuolen alueella, tunnustetaan myös toisen sopimuspuolen alueella laillisiksi. Ne saavat, ellei toisen maan lainsäädäntö pane sille esteitä, ja sillä ehdolla, että kaikkia sen määräyksiä noudatetaan, ulottaa toimintansa viimeksimainitun maan alueelle sekä siellä harjoittaa elinkeinoansa voimassa olevan lainsäädännön mukaisesti. Ne nauttivat siellä yhtä suopeaa kohtelua ja niillä on sårna oikeus harjoittaa toimintaansa sekä hankkia, hallita ja käyttää irtainta ja kiinteätä omaisuutta, kuin suosi-
5 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
foga över lös och fast egendom som likartade bolag och sammanslutningar, hemmahörande i mest gynnat land.
Ovannämnda bolag och sammanslutningar skola i det andra landet icke påläggas andra eller högre skatter, avgifter eller pålagor, av vad slag de vara må, än dem, vilka uppbäras eller kunna komma att uppbäras av likartade inhemska eller i mest gynnat land hemmahörande bolag och sammanslutningar.
I övrigt skall vad i art. 2 och 3 stadgats angående enskilda medborgare i tillämpliga delar gälla även beträffande i denna artikel omför mälda bolag och sammanslutningar.
Artikel 5.
Köpmän, fabrikanter och andra näringsidkare, vilka äro medborgare i ettdera fördragsslutande landet och vilka genom ett av behörig myndighet i hemlandet utfärdat näringslegitimationsbevis styrka, att de där äro berättigade att idka handel eller annan näring och att de där erlägga stadgade skatter och avgifter, skola äga rätt att personligen eller genom i deras tjänst anställda resande, under iakttagande av föreskrivna formaliteter, inom det andra landet göra varuinköp samt upptaga beställningar. De äro berättigade att medföra varuprover, mönster och modeller men inga varor.
Vid utövande av berörda verksamhet skola ifrågavarande näringsidkare och handelsresande åtnjuta samma rättigheter, förmåner och befrielser, vilka i detta avseende tillerkännas eller kunna komma att
tuimmassa maassa kotipaikan omaavilla samanlaisilla yhtiöillä ja yhtymillä.
Edellä mainituille yhtiöille ja yhtymille ei saa toisessa maassa panna muita tai suurempia veroja, maksuja tahi rasituksia, olkootpa ne minkälaatuisia tahansa, kuin mitä nyt tai vastedes kannetaan samanlaatuisilta kotimaisilta tai suosituimmassa maassa kotipaikan omaavilta yhtiöiltä tai yhtymiltä.
Muuten ovat 2 ja 3 artiklan yksityisiä henkilöitä koskevat määräykset, soveltuvin kohdin, voimassa myös tämän artiklan mainitsemiin yhtiöiliin ja yhtymiin nähden.
5 Artikla.
Kauppiaat, tehtailijat ja muut elinkeinonharjoittajat, jotka ovat toisen sopimusmaan kansalaisia ja jotka oman maansa asianomaisen viranomaisen antamalla elinkeinooikeustodistuksella näyttävät toteen, että ovat siellä oikeutetut harjoittamaan kauppaa tai muuta elinkeinoa ja siellä suorittavat säädetyt verot ja maksut, ovat oikeutetut, henkilökohtaisesti tai palveluksessaan olevien matkustajien kautta, noudattamalla säädettyjä muodollisuuksia toisessa maassa tekemään tavaraostoja ja ottamaan tilauksia. Heillä on oikeus tuoda mu kanaan tavaranäytteitä, kaavoja ja malleja, vaan ei tavaroita.
Mainittua tointansa harjoittaessaan puheenalaiset elinkeinonharjoittajat ja kauppamatkustajat nauttivat samoja oikeuksia, etuja ja vapautuksia kuin tässä kohdin on myönnetty tai vastedes myönne-
6 Kuvgl. Maj:ts proposition Nr 103.
tillerkännas näringsidkare och handelsresande från vilket som helst tredje land. Särskilt skola de för ifrågavarande verksamhet icke vara underkastade andra eller högre skatter, avgifter eller pålagor, av vad slag de vara må, än dem, vilka tilllämpas i förhållande till mest gynnad nation.
De fördragsslutande parterna skola ömsesidigt meddela varandra, vilka myndigheter äro behöriga att utfärda näringslegitimationsbevis och vilka föreskrifter innehavare av dylikt bevis vid utövande av sin ifrågavarande verksamhet har att iakttaga.
Föremål, vilka äro underkastade tullavgifter eller andra dylika pålagor och vilka av ifrågavarande näringsidkare och handelsresande medföras såsom mönster, modeller eller prover, skola i införsellandet vara befriade från tull- eller andra införsel- och utförselavgifter, under förutsättning att föremålen återutföras inom i sådant avseende föreskriven tid samt att identiteten av de införda och åter utförda föremålen är ställd utom tvivel. Återutförsel må äga rum genom envar tullkammare, som enligt i landet gällande bestämmelser äger vidtaga de för sådan utförsel erforderliga åtgärder.
I någotdera landet gällande förbud eller inskränkningar beträffande införseln eller utförseln beröras icke av förestående bestämmelser i denna artikel.
Återutförseln av mönster, modeller och prover skall i de båda länderna vid införseln säkerställas antingen genom deposition av ett tull-
tään minkä kolmannen maan elinkeinonharjoittajille tai kauppamatkustajille taliansa. Erittäinkään ei heille saa puheenalaisen toimensa takia panna muita tai suurempia veroja maksuja tai rasituksia, olkootpa ne minkälaatuisia tahansa, kuin mitä suosituimpaan maahan nähden sovelletaan.
Sopimuspuolet antavat kumpikin toisilleen tiedon sittä, mitkä viranomaiset ovat oikeutetut antamaan elinkeinooikeustodistuksia ja mitä määräyksiä näiden todistusten haltijan on noudatettava puheenaolevaa tointansa harjoittaessaan.
Tulli- ja muiden samankaltaisten rasitusten alaiset esineet, joita puheenaolevat elinkeinonharjoittajat ja kauppamatkustajat kaavoina, malleina tai näytteinä tuovat maahan, ovat tuontimaassa vapaat tullitai muista tuontija vientimaksuista, ehdolla, että esineet jälleen viedääp maasta siitä säädetyn ajan kuluessa ja että maahan tuotujen ja jälleen maasta vietyjen esineiden samuus on epäilemätön. Jälleenvienti voi tapahtua minkä tullikamarin kautta tahansa, jolla maassa voimassa olevien määräysten mukaan on oikeus ryhtyä sellaista jälleenvientiä varten tarpeellisiin toimenpiteisiin.
Edellä tässä artiklassa olevat määräykset eivät koske kummassakaan maassa voimassa olevia tuonti- tai vientikieltoja tai -rajoituksia.
Vakuudeksi kaavojen, mallien ja näytteiden jälleenviennistä on kummassakin maassa niitä tuotaesså joko talletettava tullimaksuja vastaa-
7 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
avgifterna motsvarande belopp eller i annan ordning, som av myndigheterna i införsellandet gokännes. Därest ifrågavarande föremål inom föreskriven tid angivas till återutförsel vid behörig tullkammare, skall tullkammaren utröna, huruvida föremålen äro identiska med de föremål, vilka beviljats tullfri införsel. Föreligger intet tvivel i detta avseende, skall tullkammaren konstatera återutförseln och, såvitt möjligt omedelbart, återställa den lämnade säkerheten eller — i det fall att endast en del av införda varuprover, mönster eller modeller återutioras — en så stor del av den lämnade säkerheten, som hänför sig till de åter utförda monsterna, modellerna eller proverna.
Förutom de igenkänningsmärken, vilka för monsternas, modellernas och provernas identifierande officiellt åsättas dem i utförsellandet, äro tullmyndigheterna i införsellandet berättigade att påfordra ytterligare igenkänningsmärken, därest detta i särskilda undantagsfall synes dem nödvändigt. För anbringande av dylika igenkänningsmärken må icke uppbäras några som helst avgifter till staten.
I allt vad angår införsel och återutförsel av varuprover, mönster och modeller tillerkänna de häda fördragsslutande parterna varandra därjämte behandling såsom mest gynnad nation.
Artikel 6.
I avseende å införande eller upprätthållande av förbud eller restriktioner beträffande införseln eller ut-
va määrä tai noudatettava muuta tuontimaan viranomaisten hyväksymää menettelyä. Jos puheenaolevat esineet määräajassa asianomaiselle tullikamarille ilmoitetaan maasta vietäviksi, on tullikamarin tutkittava, ovatko esineet samat, joille tullivapaa tuonti on myönnetty. Ellei tästä ole mitään epäilystä, on tullikamarin todettava jälleenvienti ja, mikäli mahdollista, heti palautettava annetty vakuus tai, siinä tapauksessa, että vain osa maahan tuoduista kaavoista, malleista tai näytteistä viedään jälleen, niin suuri osa annetusta vakuudesta, mikä kohdistuu jälleen vietyihin kaavoihin, malleihin ja näytteisiin.
Paitsi tunnusmerkkejä, mitä kaavojen, mallien ja näytteiden samuuden toteamiseksi niihin vientimaassa virallisesti pannaan, saavat tuontimaan tulliviranomaiset vaatia lisätunnusmerkkien asettamista, jos tämä erikoisissa poikkeustapauksissa näyttää heistä välttämättömältä. Sellaisten tunnusmerkkien asettamisesta ei saa kantaa minkäänlaisia maksuja valtiolle.
Kaikessa, mikä koskee kaavojen, mallien ja näytteiden tuontia ja jälleenvientiä, sopimuspuolet myöntävät toisilleen suosituimman maan kohtelun.
6 Artikla.
Tuonti- tahi vientikieltojen tai -ra joi tusten voimaansaattamisessa ja voimassa pysyttämisessä molemmat
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
förseln tillerkänna de båda fördragsslutande parterna varandra mest gynnad nations behandling. Härifrån må inga andra undantag göras än sådana, som de båda parterna äro berättigade att tillämpa gentemot varje annat land.
Artikel 7.
I avseende å införseltullar ävensom alla andra avgifter, av vad slag de vara må, vilka uppbäras vid införsel av varor, förbinder sig envar av de fördragsslutande parterna att omedelbart och utan förbehåll låta den andra parten komma i åtnjutande av varje förmån, nedsättning och befrielse, som den medgivit eller kan komma att medgiva vilket som helst tredje land.
De fördragsslutande parterna tillförsäkra varandra likaledes mest gynnad nations behandling i avseende å utförseltullar ävensom alla andra avgifter, av vad slag de vara må, vilka uppbäras vid utförsel av varor.
Mest gynnad nations behandling är jämväl ömsesidigt tillförsäkrad i fråga om tullbehandling, tullformaliteter, tullrestitution ävensom varors insättande och behandling å tullager samt avgifterna härför.
Artikel 8.
Inre avgifter, vilka inom endera fördragsslutande partens område nu eller framdeles för statens eller för provinsers, kommuners eller institutioners räkning påläggas tillverkning, beredning eller förbrukning av någon vara, må under ingen förevändning drabba varor från det
sopimuspuolet tunnustavat toisilleen suosituimmuuden. Tästä ei saa tehdä muita kuin sellaisia poikkeuksia, joita molemmat sopimuspuolet ovat oikeutetut soveltamaan mihin muuhun maahan tahansa.
7 Artikla.
Mitä tulee tuontitulleihin ja kaikkiin muihin maksuihin, olkootpa ne minkälaatuisia tahansa, joita kannetaan tavaroita maahan tuotaessa, sitoutuu kumpikin sopimuspuoli suomaan toiselle heti ja ehdoitta jokaisen edun, alennuksen ja vapautuksen, jonka on myöntänyt tai vastedes myöntää mille kolmannelle maalle tahansa.
Sopimuspuolet takaavat samoin toisilleen suosituimman kansan kohtelun vientitulleihin ja kaikkiin muihin tavaroita maasta vietäessä kannettaviin maksuihin nähden, olkootpa ne minkälaatuisia tahansa.
Suosituimmuus taataan myös molemmin puolin tullikäsittelyssä, tullimuodollisuuksissa, tullipalautuksissa samoin kuin tullivarastoon panossa ja siellä käsittelyssä sekä tästä menevissä maksuissa.
8 Artikla.
Toisen sopimuspuolen alueella nyt tai vastedes valtion, maakuntain, kuntien tai laitoksien hyväksi jonkun tavaran tuotannosta, valmistuksesta tai kulutuksesta kannettavia sisäisiä maksuja ei millään ehdolla saa kantaa toisen sopimusmaan tavaroista suurempaa määrää tai ra-
9 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
andra fördragsslutande landet med högre belopp eller på mera betungande sätt än likartade varor från mest gynnat land.
Artikel 9.
Mellan de fördragsslutande parterna skola i avseende å transitering gälla bestämmelserna i den i Barcelona den 20 april 1921 undertecknade internationella konventionen och stadgan angående transiteringsfrihet, varvid de fördragsslutande parterna förbinda sig att sinsemellan tillämpa grundsatsen om mest gynnad nations behandling.
Artikel 10.
Varor av vilket som helst ursprung, vilka i transit föras genom endera fördragsslutande partens område, med eller utan uppläggning i frihamn, frilager, tullnederlag, transitupplag eller annat tullager, skola i avseende å införseltullar och alla andra avgifter samt i varje annat avseende vid införsel till den andra partens område åtnjuta minst lika gynnsam behandling, som skulle kommit dem till del, därest de infördes direkt från ursprungslandet.
Artikel 11.
Varor, som komma från den ena fördragsslutande partens område, skola på järnvägarna inom den andra partens område varken beträffande expedition och befordring eller med hänsyn till befordringspris eller med befordring sammanhängande allmänna avgifter behandlas ogynnsammare än likartade
sittavammalla tavalla kuin samanlaisista suosituimman maan tavaroista kannetaan.
9 Artikla.
Mitä kauttakuljetukseen tulee, ovat sopimuspuolten kesken voimassa kauttakulkuvapaudesta Barcelonassa 20 päivänä huhtikuuta 1921 laaditun kansainvälisen yleissopimuksen ja säännön määräykset, sitoutuen sopimuspuolet keskenään sovel tamaan suosituimman kansan kohtelun periaatetta.
10 Artikla.
Toisen sopimusmaan alueitse kuljetettavat tavarat, olivatpa mitä alkuperää tahansa, pantuina tai panematta varastoon vapaasatamassa, vapaavarikkoon, tullivarikkoon, kauttakulku- tai muuhun tullivarastoon, nauttivat, toisen sopimuspuolen alueelle tuotaessa, tuontitullien ja kaikkien muiden maksujen puolesta sekä kaikissa muissa kohdin ainakin yhtä suopeaa kohtelua kuin jos olisivat tuodut suoraan alkuperämaasta.
11 Artikla.
Toisen sopimuspuolen alueelta tulevia tavaroita ei saa toisen sopimuspuolen alueella rautateillä toimituksen ja kuljetuksen puolesta täln kuljetusmaksun tai kuljetuksesta aiheutuvien yleisten maksujen suhteen kohdella epäedullisemmin kuin samanlaisia kotimaisia tai suosituimmasta maasta tulleita tavaroita sa-
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
inhemska varor eller varor från mest gynnat land, vilka befordras i samma riktning och på samma trafiksträcka.
Artikel 12.
Vid införsel av varor från ettdera landet till det andra skall företeende av ursprungsbevis i allmänhet icke erfordras. Dock må envar av de fördragsslutande parterna, för att kunna tillförsäkra från det andra fördragsslutande landet härrörande varor i förestående artiklar stadgade förmåner, såvitt dessa förmåner äro beroende av varornas ursprung, fordra att till dess område införda varor skola åtföljas av ursprungsbevis.
Med avseende å form och innehåll samt de allmänna principerna för användningen av dylika bevis tillerkänna parterna varandra ömsesidigt mest gynnad nations behandling.
Artikel 13.
De fördragsslutande parterna förbinda sig att i förhållande till varandra tillämpa bestämmelserna i den i Paris den 20 mars 1883 avslutade och i Washington den 2 juni 1911 reviderade internationella konventionen angående skydd för den industriella äganderätten.
Artikel 14.
De fördragsslutande parterna tillerkänna varandra ömsesidigt rätt att utnämna konsulära representanter i alla den andra parten tillhörande hamnar och handelsplatser,
maan suuntaan ja samaa liikennematkaa kuljetettaessa.
12 Artikla.
Tavaroita toisesta maasta toiseen tuotaessa ei alkuperätodistuksia yleensä vaadita. Kuitenkin voi kumpikin sopimuspuoli, taatakseen toisen sopimuspuolen alueelta peräisin oleville tavaroille edellisissä artikloissa säädetyt edut, mikäli nämd edut johtuvat tavarain alkuperästä, vaatia, että sen alueelle tuotujen tavaroiden mukana tulee olla alkuperätodistus.
Sellaisten todistusten muotoon ja sisällykseen sekä niiden käytön yleisiin periaatteisiin nähden sopimuspuolet myöntävät toisilleen molemmin puolin suosituimman kansan kohtelun.
13 Artikla.
Sopimuspuolet sitoutuvat toisiinsa soveltamaan teollisen omistusoikeuden suojelemisesta Parisissa 20 päivänä maaliskuuta 1883 tehdyn ja Washingtonissa 2 päivänä kesäkuuta 1911 tarkastetun kansainvälisen yleissopimuksen määräyksiä.
14 Artikla.
Sopimuspuolet myöntävät toisilleen vastavuoroisesti oikeuden nimittää konsuliedustajia kaikkiin niihin toisen sopimuspuolen satamiin ja kauppapaikkoihin, joihin minkä
11 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
där anställande av konsulära representanter medgives någon tredje makt.
Vardera fördragsslutande partens konsulära representanter inom den andra partens område skola, sedan vederbörligt exekvatur erhållits, åtnjuta samma företrädesrättigheter, befrielser och behörighet, som där tillkomma eller framdeles kunna tillkomma någon tredje makts konsulära representanter. Likväl skola nämnda företrädesrättigheter, befrielser och behörighet icke kunna av dem påfordras i större utsträckning, än som tillkommer den sistnämnda partens konsulära representanter inom den förstnämndas område.
Artikel 15.
På grund av bestämmelserna i detta avtal kunna de fördragsslutande parterna icke göra anspråk på att komma i åtnjutande av:
a) de särskilda förmåner, vilka av. endera parten beviljats eller kunna komma att beviljas andra angränsande stater för underlättande av lokaltrafiken i gränstrakterna inom ett område, som i regel icke må sträcka sig längre än 15 km. på vardera sidan om gränsen;
b) de förmåner, vilka Sverige beviljat Danmark genom den i anslutning till deklarationen den 29 december 1913 angående in- och ^klarering av fiskefartyg utfärdade kungl. förordningen den 25 maj 1917 angående rätt för danska fiskare att i svensk hamn avsätta fångst av färsk fisk, ävensom de förmåner, vilka Sverige i avseende å transitering tillerkänt Norge, i den mån be-
kolmannen valtion tahansa sallitaan konsuliedustajia asettaa.
Kummankin sopimuspuolen konsuliedustajat nauttivat, saatuaan asianomaisen tunnustuksen, toisen sopimuspuolen alueella samoja etuoikeuksia ja vapautuksia sekä samaa toimivaltaa, jotka siellä nyt ovat myönnettyinä tai vastedes myönnetään jonkun kolmannen vallan konsuliedustajille. Kuitenkaan he eivät saa vaatia näitä etuoikeuksia, vapautuksia ja toimivaltaa laajemmalti, kuin mitä viimeksimainitun sopimuspuolen konsuliedustajille myönnetään ensiksimainitun sopimuspuolen alueella.
15 Artikla.
Tämän sopimuksen määräysten nojalla sopimuspuolet eivät voi vaatia itselleen:
a) niitä erikoisetuja, jotka toinen sopimuspuoli on myöntänyt tai vastedes myöntää toisille siihen rajoittuville valtioille rajaseudun paikallisliikenteen helpottamisekse alueella, joka yleensä rajan kummallakaan puolen ei saa ulottua 15 kilometriä kauvemmaksi siitä;
b) niitä etuja, jotka Euotsi on myöntänyt Tanskalle kalastajaalusten tuloja lähtöselvityksestä 29 päivänä joulukuuta 1913 tehtyyn selityskirjaan liittyvässä, 25 päivänä toukokuuta 1917 annetussa kuninkaallisessa asetuksessa, joka koskee tanskalaisten kalastajain oikeutta Ruotsin satamissa myydä saamiansa tuoreita kaloja, eikä myöskään etuja, jotka Ruotsi kauttakuljetuksessa
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
rörda förmåner icke tillerkännas ytterligare någon stat;
c) de förmåner, vilka Finland beviljat eller framdeles kan komma att bevilja Estland i avsikt att bibehålla det hävdvunna varuutbytet med detta land, eller de förmåner, vilka Finland beviljat eller framdeles kan komma att bevilja Ryssland i avseende å fiske och sälfångst i sina territorialvatten i Norra Ishavet, i den mån berörda förmåner icke tillerkännas ytterligare någon stat; eller
d) de förmåner, vilka omnämnas i art. 6 av det mellan Finland och Frankrike den 13 juli 1921 avslutade handelsfördraget och vilka avse införseln till Finland av viner och andra alkoholhaltiga drycker.
Artikel 16.
Detta avtal är avfattat på svenska och finska språken, och skola vid tolkning av avtalet båda texterna äga lika vitsord.
Artikel 17.
Detta avtal skall ratificeras av Hans Majestät Konungen av Sverige samt av Republiken Finlands President under förutsättning av respektive riksdagars godkännande. Ratifikationsinstrumenten skola utväxlas i Helsingfors, så snart ske kan.
Det träder i kraft femtoö dagar efter ratifikationsinstrumentens utväxlande samt förbliver gällande intill utgången av sex månader från den dag, då det blivit av endera parten uppsagt.
on myöntänyt Norjalle, sikäli kuin näitä etuja ei myönnetä jollekulle muullekin valtiolle;
c) niitä etuja, jotka Suomi on myöntänyt tai vastedes myöntää Virolle säilyttääkseen perinnäistapain mukaisen kaupankäynnin tämän maan kanssa, eikä niitä etuja, jotka Suomi on myöntänyt tai vastedes myöntää Venäjälle kalastuksessa ja hylkeenpyynnissä aluevesillään Pohjoisella Jäämerellä, sikäli kuin näitä etuja ei myönnetä jollekulle muullekin valtiolle; tahi
d) niitä etuja, jotka mainitaan Suomen ja Ranskan kesken 13 päivänä heinäkuuta 1921 tehdyn kauppasopimukSen 6 artiklassa ja koskevat viinien ja muiden alkoholipitoisten aineiden tuontia Suomeen.
16 Artikla.
Tämä sopimus on tehty ruotsiksi ja suomeksi, ja kumpikin teksti on sopimusta tulkittaessa oleva yhtä todistusvoimainen.
17 Artikla.
Tämä sopimus on Hänen Majesteettinsa Ruotsin Kuninkaan ja Suomen Tasavallan Presidentin ratilioitava edellyttäen, että asianomaiset eduskunnat sen hyväksyvät. Ratifioimisasiakirjat vaihdetaan Helsingissä niin pian kuin suinkin.
Se tulee voimaan viidentoista päivän kuluttua ratifioimisasiakirjain vaihtamisesta ja pysyy voimassa, kunnes kuusi kuukautta on kulunut siitä päivästä, jona jompikumpi sopimuspuoli on sen sanonut irti.
13 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
Till bekräftelse härav hava de fördragsslutande parternas befullmäktigade ombud undertecknat detta avtal och försett detsamma med sina sigill.
Som skedde i Stockholm, i två exemplar, den 14 december 1927.
Eliel Löfgren.
(L. S.)
Vakuudeksi ovat sopimuspuolien täysivaltaiset edustajat allekirjoittaneet tämän sopimuksen ja varustaneet sen sineteillään.
Tehtiin Tukholmassa, kahtena kappaleena, 14 päivänä joulukuuta 1927.
Väinö Voionmaa.
(L. S.)
Werner Söderhjelm.
(L. S.)
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103
Slutprotokoll.
Vid undertecknandet av det denna dag mellan Sverige och Finland avslutade handelsavtalet hava de fördragsslutande parterna ytterligare överenskommit om följande.
Till artikel 1.
Genom bestämmelserna i detta avtal beröras icke vare sig av de fördragsslutande parterna nu eller framdeles utfärdade allmänna bestämmelser angående rätt för utlänning att taga eller innehava arbetsanställning eller i resp. land allmänt tillämpade undantagsbestämmelser, på grund varav utlänning i särskilda fall eller av särskilda orsaker kan förvägras rätt att vistas inom dess område.
För åtnjutande av de förmåner, som avses i denna artikel, förutsättes givetvis iakttagande av samma villkor och formaliteter, vilka enligt gällande lagstiftning tillämpas i avseende å medborgare tillhörande varje annat mest gynnat land.
Till artikel 4.
Med sammanslutningar med ekonomiskt syfte förstås jämväl kooperativa företag (andelslag).
Till artikel 5.
Näringslegitimationsbevisen skola vara utfärdade i enlighet med avbägge parterna antagen modell. Påteckning av konsulär eller annan myndighet skall icke erfordras.
Bestämmelserna i första stycket
Päätöspöytäkirja.
Allekirjoittaessaan tänään Kuotsin ja Suomen välisen kauppasopi muksen sopimuspuolet ovat edelleen sopineet seuraavasta.
1 artiklaan.
Tämän sopimuksen määräykset eivät koske sopimuspuolien nyt tai vastedes antamia yleisiä määräyksiä ulkomaalaisten oikeudesta ryhtyä ansiotyöhön tai pysyä siinä eikä asianomaisessa maassa yleisesti sovellettuja poikkeusmääräyksiä, joiden perusteella ulkomaalaiselta erikoisissa tapauksissa tahi erikoisista syistä voidaan kieltää oikeus oleskella sen alueella.
Tämän artiklan tarkoittamien etujen nauttimiseksi edellytetään luonnollisesti, että noudatetaan samoja ehtoja ja muodollisuuksia, joita voimassa olevan lainsäädännön mukaisesti sovelletaan minkä muun suosituimmuutta nauttivan maan kansalaisiin tahansa.
4 artiklaan.
Taloudellisia tarkoitusperiä ajavilla yhtymillä tarkoitetaan myös osuuskuntia.
5 artiklaan.
Elinkeino-oikeustodistusten tulee olla laadittuja molempien sopimuspuolien hyväksymän mallin mukaisesti. Konsuli- tai muun viranomaisen vahvistusta ei niihin vaadita.
5 artiklan ensimäisen kappaleen
15 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
av artikel 5 äro icke tillämpliga i avseende å upptagande av beställningar hos personer, vilka icke yrkesmässigt bedriva handel eller annan näring.
Bestämmelserna i detta avtal äro icke tillämpliga å gårdfarihandel^ och andra dylika kringvandrande yrkesutövare.
Till artikel 7.
Sverige förbinder sig att under detta avtals giltighetstid icke företaga sådan ändring i nu gällande svenska tullsats å ost, att därigenom en höjning skulle drabba från Finland härrörande emmenthalost.
Till artikel 12.
Ä ursprungsbevis, utfärdade av statlig myndighet i ettdera fördragsslutande landet, skall påteckning av det andra landets konsulära eller andra myndigheter icke erfordras.
I avseende å ursprungsbevis, utfärdade i annan ordning, må för dylik påteckning icke uppbäras högre avgift än 1 kr. i Sverige och 10 mk. i Finland. Varje nedsättning eller befrielse, som ettdera fördragsslutande landet i avseende å dessa avgifter medgiver något tredje land, skall, under förutsättning av ömsesidighet, jämväl tillerkännas det andra fördragsslutande landet.
Till artikel 17.
För den händelse nu gällande svenska tullsatser å kött skulle höjas, förbehåller sig Finland rätt att uppsäga detta avtal att upphöra att gälla en månad efter skedd uppsägning.
määräyksiä ei sovelleta tilausten ottamiseen henkilöiltä, jotka eivät ammattimaisesti harjoita kauppaa tai muuta elinkeinoa.
Tämän artiklan määräyksiä ei voida soveltaa kulkukauppiaisiin eikä muihin samallaisiin kuljeksiviin ammatinharjoittajiin.
7 artiklaan.
Ruotsi sitoutuu tämän sopimuksen voimassa ollessa olemaan tekemättä Euotsin nykyiseen juuston tullimäärään sellaista muutosta, etta korotus kohdistuisi Suomesta peräisin olevaan emmentaljuustoon.
12 artiklaan.
Jommankumman sopimusmaan valtioviranomaisten antamiin alkuperätodistuksiin ei vaadita toisen maan konsuli- tai muun viranomaisen vahvistusta.
Sellaisesta muussa järjestyksessä annettujen alkuperätodistusten vahvistuksesta ei saa kantaa suurempaa maksua kuin 1 kruunu Ruotsissa ja 10 markkaa Suomessa. Jokainen alennus tai vapautus, jonka toinen sopimusmaa näissä maksuissa myöntää mille kolmannelle maalle tahansa, on vastavuoroisuutta edellyttäen myönnettävä myös toiselle sopimusmaalle.
17 artiklaan.
Jos Ruotsin nykyiset lihan tullimäärät korotetaan, pidättää Suomi itselleen oikeuden tämän sopimuksen irtisanomiseen siten, että se lakkaa olemasta voimassa kuukauden kuluttua irtisanonnan tapahtumisesta.
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
De båda parterna äro ense om att dubbelbeskattning på den direkta beskattningens område de två länderna emellan bör undvikas, och förklara sig beredda att upptaga förhandlingar i syfte att få till stånd särskilda överenskommelser härom.
Parterna utgå från, att föreliggande avtals bestämmelser angående tillerkännande av mest gynnad nations behandling icke kunna åberopas för att komma i åtnjutande av den behandling i beskattningsavseende, som i förhållande till en tredje stat för undvikande av dubbelbeskattning tillämpas på grund av särskild överenskommelse rörande uppdelning av beskattningsrätten med hänsyn till vissa skattekällor.
Konsulardeklarationen av den 9 november 1909 samt överenskommelsen angående erkännande av aktiebolag av den 10 maj 1915 mellan Sverige och Ryssland, vilka genom noteväxling i Helsingfors den 11 november 1919 förklarats fortfarande äga giltighet för förhållandet mellan Sverige och Finland, skola upphöra att gälla från och med dagen för föreliggande handelsavtals ikraftträdande.
Till bekräftelse härav hava de fördragsslutande parternas befullmäktigade ombud undertecknat detta protokoll såsom integrerande del av handelsavtalet.
Som skedde i Stockholm, i två exemplar, den 14 december 1927.
Eliel Löfgren.
(L. S.)
Molemmat sopimuspuolet ovat yhtä mieltä, että kaksoisverotusta suoranaisen verotuksen alalla on näiden maiden välillä vältettävä, ja selittävät olevansa valmiit ryhtymään neuvotteluihin sitä tarkoittavien erikoissopimusten aikaansaamiseksi.
Sopimuspuolet katsovat, että suosituimmuuden myöntämistä koskeviin tämän sopimuksen määräyksiin ei voida vedota tahdottaessa päästä nauttimaan sellaista kohtelua verotuksessa, jota kaksoisverotuksen välttämiseksi sovelletaan kolmanteen valtioon sen kanssa määrättyjen verolähteiden verottamisoikeuden jakamisesta tehdyn erikoissopimuksen noj alla.
Ruotsin ja Venäjän väliset, konsulilaitoksesta 9 päivänä marraskuuta 1909 laadittu selityskirja ja osakeyhtiöiden tunnustamisesta 10 päivänä toukokuuta 1915 tehty sopimus, jotka Helsingissä 11 päivänä marraskuuta 1919 tapahtuneella noottienvaihdolla ovat selitetyt edelleen voimassa oleviksi Ruotsin ja Suomen välillä, lakkaavat olemasta voimassa tämän kauppasopimuksen voimaantulopäivästä lukien.
Vakuudeksi ovat sopimuspuolien täysivaltaiset edustajat allekirjoittaneet tämän pöytäkirjan kauppasopimuksen olennaisena osana.
Tehtiin Tukholmassa, kahtena kappaleena, 14 päivänä joulukuuta 1927.
Väinö Voionmaa.
(L. S.)
Werner Söderhjelm.
(L. S.)
Kungi. Maj.ts proposition Nr 103.
17 Deklaration.
I samband med det denna dag undertecknade handelsavtalet mellan Sverige och Finland hava de båda fördragsslutande parternas ombud, härtill vederbörligen bemyndigade, överenskommit om följande bestämmelser:
För vidmakthållande av den hävdvunna, medelst smärre fartyg underhållna, ved, fisk och lantbruksprodukter omfattande gränshandeln mellan Sverige och Finland, förbinda sig de fördragsslutande parterna att i alla avseenden vad beträffar behandlingen av fartygen och varorna, samt därmed sammanhängande formaliteter och avgifter, tillämpa samma grundsatser som i dessa hänseenden hittills varit bestämmande.
Vad befolkningarnas i gränstrakterna på gammal hävd baserade ekonomiska förbindelser med varandra beträffar, tillförsäkra de fördragsslutande parterna varandra även härutinnan möjligast gynnsamma behandling, dock förbehållande sig rätt att utfärda sådana bestämmelser, som anses nödvändiga för gränsbevakningen.
Till bekräftelse härav hava ombuden undertecknat denna deklaration, vars bestämmelser utgöra en integrerande del av ovannämnda handelsavtal, och försett densamma med sina sigill.
Som skedde i Stockholm, i två exemplar, den 14 december 1927.
Eliel Löfgren.
(L. S.)
Selityskirja.
Tänään Ruotsin ja Suomen välillä tehtyä kauppasopimusta allekirjoitettaessa ovat molempien sopimuspuolien edustajat siihen asianmukaisesti valtuutettuina sopineet seuraavista määräyksistä:
Ylläpitääkseen perinnäistapoihin nojautuvaa pienten alusten välittämää halkojen, kalojen ja maataloustuotteiden rajakauppaa Ruotsin ja Suomen välillä, sopimuspuolet sitoutuvat alusten ja tavarain käsittelyssä sekä siihen liittyvissä muodollisuuksissa ja maksuissa kaikin puolin soveltamaan samoja periaatteita, joita näissa kohdin on tähänkin saakka noudatettu.
Mitä tulee rajaseudun väestöjen vanhaan tapaan perustuvaan keskinäiseen taloudelliseen kanssakäymiseen, takaavat sopimuspuolet tässäkin suhteessa toisilleen niin suopean kohtelun kuin suinkin, pidättäen kuitenkin itselleen oikeuden antaa rajan vartioimiseksi tarpeellisiksi katsomiaan määräyksiä.
Vakuudeksi ovat valtuutetut allekirjoittaneet tämän selityskirjan, jonka määräykset muodostavat olennaisen osan edellä mainitusta kauppasopimuksesta, sekä varustaneet sen sineteillään.
Tehtiin Tukholmassa, kahtena kappaleena, 14 päivänä joulukuuta 1927.
Väinö Voionmaa.
(L. S.)
Werner Söderhjelm.
(L. S.)
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 85 höft. (Nr 103.)
18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 december 1927.
N ärvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Rosen, Hamrxn, Almkvist, Lyberg, von Stockenström.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hamrin, anför efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för social-, finans- och jordbruksdepartementen:
»Sedan republiken Finland blivit av Sverige erkänd de jure träffades genom noteväxling den 11 november 1919 överenskommelse med finska regeringen angående fortsatt giltighet för Finlands del av åtskilliga mellan Sverige och Ryssland tidigare slutna avtal. Bland dessa förekomma emellertid icke vare sig 1838 års handels- och sjöfartstraktat eller 1906 års handelsöverenskommelse, varför de kommersiella förbindelserna med Finland tillsvidare blevo oreglerade. Detta traktatlösa tillstånd fortfar alltjämt, dock med undantag vad beträffar sjöfartsförbindelserna, vilka genom avtal den 26 maj 1923 reglerats på grundval av nationell respektive mest gynnad nations behandling.
Frånvaron av handelsavtal mellan Sverige och Finland medförde under den närmaste tiden efter Finlands självständighetsförklaring inga större olägenheter för Sveriges del. De bestämmelser, som i Finland vid denna tidpunkt tillämpades i fråga om tullar samt import och export överhuvudtaget, voro i stort sett desamma för Sverige som för övriga länder och beredde den svenska exporten inga avsevärdare svårigheter. Detta förhållande har emellertid i fortsättningen i viss mån undergått förändring, i det att Finland under senare år genom handelsavtal tillerkänt andra länder förmåner såväl i fråga om tullar som i vissa andra avseenden, vilka icke komma svenska varor och medborgare till del. Rörande tillkomsten av dessa medgivanden samt deras betydelse för Sverige tilllåter jag mig i korthet anföra följande.
Den finska tulltaxan är byggd som enkeltariff och upptager alltså endast en kolumn tullsatser. Jämlikt bemyndigande av riksdagen äger finska regeringen befogenhet att för vissa i tulltaxan medelst stjärna angivna positioner höja tullen till högst det fyrdubbla beloppet. Av 961 positioner i den gällande tariffen äro ungefär tredjedelen försedda med stjärna, och med stöd av nyssnämnda bemyndigande har regeringen genomfört avse-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
värda tullhöjningar ifråga om ett stort antal av dessa. Vid traktatförhahdlingar med andra länder hava i främsta rummet de sålunda åsätta tilläggen tjänat såsom förhandlingsobjekt, varvid större eller mindre nedsättriingar i desamma beviljats. Dessa nedsättningar tillämpas endast i förhållande till länder, vilka genom avtal tillerkänts mest gynnad nations ställning. För övriga länder gälla de autonoma tullsatserna oavkortade.
På detta sätt hava under senare tid nedsatta tullsatser respektive tullbindningar avtalsvis tillerkänts ett flertal länder. Ett första avtal, däri dylika koncessioner från finsk sida medgåvos, avslöts den 13 juli 1921 med Frankrike. Tullnedsättningarna i detta avtal beröra ett 100-tal positioner i finska tulltaxan, beträffande vilka Frankrike sålunda kom att intaga en mera gynnad ställning än Sverige. I fortsättningen hava handelsavtal, däri enahanda medgivande från finsk sida gjorts beträffande åtskilliga andra varor, träffats med Spanien, Italien, Tyskland samt vissa andra länder. Den konventionaltariff, som härigenom uppkommit i Finland, omfattar i sin helhet ett betydande antal varuslag, och den tillämpas för närvarande, antingen på grund av direkt medgivande eller i kraft av mestgynnadnationsklausul, i förhållande till de flesta europeiska samt vissa utomeuropeiska länder. Beträffande de fördragsmässiga tullsatsernas storlek i förhållande till de autonoma ifråga om vissa varuslag tillåter jag mig hänvisa till eu inom handelsdepartementet utarbetad tabell, vilken såsom bilaga torde få fogas till protokollet (bilaga A).
En särställning i Finlands traktatsystem intager avtalet med Estland, som avslöts den 29 oktober 1921. Genom detta, avtal beviljades från finsk sida likaledes speciella tullkoneessioner, vilka äro särdeles långt gående och bland annat innefatta tullfrihet för vissa varor. På grund avarten av de varor som äro föremål för export från Estland till Finland, och då Finland genom en särskild bestämmelse i avtalet förbundit sig att icke till något annat land utsträcka de åt Estland medgivna koncessionerna, synes emellertid den privilegierade ställning, vilken sålunda inrymts åt Estland, icke vara av större betydelse för Sveriges del.
Förutom i tullhänseende intaga traktatländerna en företrädesställning i Finland jämväl i fråga om de villkor, som gälla för handelsresande. Enligt de autonoma finska bestämmelserna på detta område äger utländsk handelsresande, som till Finland inför varuprover, icke rätt att vid återutförseln återfå för dem erlagd tull. Till följd härav äro svenska handelsresande i Finland för närvarande icke berättigade till tullrestitution vid återutförsel av medförda prover. Genom de mellan Finland och andra länder ingångna handelsavtalen har emellertid medgivande från finsk sida gjorts, varigenom ifrågavarande förmån tillerkänts handelsresande från dessa länder.
Härjämte tillåter jag mig nämna, att jämväl i skatteavseende vissa icke oväsentliga lättnader från finsk sida under senare tid medgivits åt nämnda länder, vilka lättnader för närvarande icke komma Sverige till del.
20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
I trots av de mindre gynnsamma betingelser, vilka sålunda under senare år varit rådande för den svenska exporthandeln på Finland, företer den svenska exporten till nämnda land på det hela taget en stigande tendens. Sveriges export till Finland samt import därifrån har före kriget och under senare år uppgått till följande ungefärliga värden i kronor.
Rörande fördelningen på varugrupper och varuslag av Sveriges export till Finland samt import därifrån tillåter jag mig hänvisa till inom handelsdepartementet häröver upprättade statistiska tabeller, vilka torde få bifogas protokollet (bilaga B—E).
Såsom av dessa tabeller framgår, utgöres exporten till Finland i betydande utsträckning, för år 1926 till ungefär 35 procent, av maskiner. Exporten till Finland av maskiner har under senare år varit stadd i oavbruten tillväxt; och den stegring, den totala exporten till Finland uppvisar, kan till stor del tillskrivas ökningen av maskinexporten. Värdet av till Finland exporterade maskiner uppgick år 1913 till omkring 4V2 miljoner kronor men har under åren 1925 och 1926 ökats till 10 respektive 14 miljoner kronor. En betydande del av exporten utgöres vidare av järn och stål samt metaller, oarbetade eller i heleller halvfabrikat. Exporten av dessa varor uppgick år 1925 till 6 l/s och år 1926 till omkring 8 miljoner kronor, representerande vartdera året omkring 20 procent av den totala exporten till Finland. Även av manufakturvaror hava jämförelsevis betydande kvantiteter vunnit avsättning på den finska marknaden. I övrigt fördelar sig exporten tämligen jämnt på ett flertal varugrupper.
Sveriges import från Finland är jämförelsevis mindre förgrenad än exporten till detta land. Den utgöres till huvudsaklig del av lantbruksprodukter samt trävaror. Värdet av från Finland importerade lantbruksprodukter, såsom kött, ost, mjölk, grädde, smör, levande djur m. m., uppgick åren 1925 och 1926 till i runt tal 6 respektive 5 miljoner kronor, representerande vartdera året omkring 25 procent av den totala importen från Finland. I fråga om trävaror uppgick importen under samma år till 8 respektive 9 miljoner kronor, motsvarande cirka 40 respektive 48 procent av totalimporten från nämnda land.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 103.
21 Visserligen omfattar exporten från Sverige till Finland till större delen andra varor än sådana, för vilka i Finland konventionaltullsatser under senare tid uppkommit. Bland sistnämnda kategori av varor förekomma likväl ett flertal artiklar, som i avsevärd utsträckning äro föremål för export från Sverige till Finland. Exportens omfattning i fråga om vissa viktigare av dessa varuslag framgår av följande på den officiella finska statistiken grundade översikt.
Slutligen tillåter jag mig nämna, att i Finland en särskild kommitté under senare tid varit sysselsatt med utarbetande av en ny tulltaxa, och i slutet av 1925 förelåg ett förslag härtill färdigt. För granskning av detta förslag hava ett antal sakkunniga tillkallats, vilkas uppdrag emellertid icke beräknas kunna bliva slutfört inom sådan tid, att tulltaxeförslaget kan föreläggas riksdagen under de närmaste åren. Tillsvidare har man sålunda att utgå från den nuvarande provisoriska tulltariffen, och då tullsatserna i denna tariff, förutsatt att Sverige i tullavseende uppnår likställdhet med tredje land, icke vålla några avsevärdare svårigheter för den svenska exporten, torde de svenska exportintressena bliva nöjaktigt tillgodosedda genom enbart klausul om behandling såsom mest gynnad nation.
Sedan Kungl. Maj:t den 19 januari 1924 beslutit, att förhandlingar skulle upptagas angående avslutande av ett handelsavtal mellan Sverige och Finland, hava förhandlingar pågått mellan ombud för regeringarna i de båda länderna. Under förhandlingarna, vilka förts i Helsingfors och Stockholm, har ett förslag till handelsavtal upprättats, varom enighet
22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
mellan ombuden numera uppnåtts. Förslaget är i korthet av följande innehåll.
Artikel 1 behandlar de rättigheter, som i vartdera landet skola tillkomma medborgare från det andra landet.
Enligt bestämmelserna i artikelns första stycke skola ifrågavarande medborgare, förutsatt att de iakttaga härför gällande föreskrifter, kunna fritt inresa i det andra landet samt där obehindrat uppehålla och bosätta sig. I dessa hänseenden tillförsäkras de därjämte samma behandling som mest gynnad nations medborgare. I ett till avtalsförslaget fogat slutprotokoll har likväl förbehåll gjorts, enligt vilket vartdera landet i särskilda fall eller av särskilda orsaker kan förvägra det andra landets medborgare rätt att vistas inom sitt område.
Enligt artikelns andra stycke skola medborgare från vartdera landet, såframt icke genom avtalet annorlunda föreskrives, i det andra landet i alla avseenden åtnjuta samma förmåner som mest gynnad nations medborgare. I slutprotokollet har i anslutning härtill intagits en förklaring, enligt vilken vartdera landets medborgare för åtnjutande av de förmåner, som avses i förevarande artikel, givetvis måste uppfylla samma villkor och formaliteter, som gälla för varje annat lands medborgare.
I anslutning till dessa allmänna bestämmelser stadgas i artikelns tredje stycke, att nationell respektive mest gynnad nations behandling skall tilllämpas i avseende å de skatter av alla slag, som vartdera landets medborgare hava att erlägga i det andra landet. Under förhandlingarna har fastställts, att denna bestämmelse, i vad den avser tillerkännande av nationell behandling, icke utesluter tillämpligheten gent emot finska medborgare av de svenska förordningarna angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter den 23 oktober 1908 samt angående ratt för utlänning och i utlandet bosatt svensk undersåte att i Sverige giva offentlig föreställning m. m. eller att därvid medverka den 31 december 1913 eller av jaktstadgan den 8 november 1912, i den mån i desamma föreskrives erläggande av avgifter.
Med hänsyn till önskvärdheten att en överenskommelse bliver avslutad mellan de båda länderna rörande undvikande av dubbelbeskattning på den direkta beskattningens område, har i slutprotokollet intagits en förklaring, enligt vilken förhandlingars upptagande i sådant syfte de båda länderna emellan förutsättes.
I artikel 2 stadgas rätt för medborgare från vartdera landet att i det andra landet anlita domstolar och andra myndigheter, varjämte i dessa hänseenden med vissa undantag nationell behandling föreskrives.
I artikel 3 stadgas, att medborgare från vartdera landet skola vara befriade från nationella tvångslån och tvångsgärder samt från övriga kontributioner, som i det andra landet påläggas för krigsändamål eller eljest på grund av utomordentliga omständigheter. De skola likaledes vara befriade från militärtjänst samt från alla avgifter och pålagor, som utgå i
Kung!. Maj:ts proposition Nr 103.
stället för dylik tjänst. I avseende å militära rekvisitioner ock prestationer skola de behandlas lika gynnsamt som landets egna respektive mest gynnad nations medborgare.
Artikel 4 stadgar mestgynnadnationsrätt i vartdera landet för aktiebolag och andra sammanslutningar, som äro hemmahörande i det andra landet. Beträffande de skatter, som ifrågavarande sammanslutningar hava att erlägga i det andra landet, stadgas jämväl nationell behandling. Slutligen föreskrives, att vad i artiklarna 2 och 3 överenskommits beträffande enskilda medborgare, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om de i denna artikel nämnda sammanslutningar.
Artikel 5 innehåller föreskrifter angående den behandling, som i vartdera landet skall tillämpas ifråga om handelsresande från det andra landet ävensom beträffande varuprover, som av dem medföras. Förutom mestgynnadnationsbehandling i dessa hänseenden upptagas i artikeln vissa stadganden, enligt vilka bland annat rätten för handelsresande att tullfritt införa och åter utföra varuprover uttryckligen fastställes. Aterutförselfristen för ifrågavarande prover har under förhandlingarna konstaterats vara i vartdera landet 12 månader. Enligt i slutprotokollet upptagna bestämmelser skall visering av konsulär eller annan myndighet icke erfordras beträffande de näringslegitimationsbevis, vilka handelsresande hava att förete för att vara berättigade till utövande av sin verksamhet.
Artiklarna 6—8 innehålla bestämmelser angående ömsesidigt tillerkännande av mestgynnadnationsbehandling i vissa avseenden, artikel 6 beträffande förbud och restriktioner i avseende å införseln och utförseln, artikel 7 beträffande tullar och tullformaliteter samt artikel 8 beträffande inre avgifter för varor-. Enligt i slutprotokollet upptagna bestämmelser till artikel 7 förbinder sig Sverige att under avtalets giltighetstid icke företaga sådan ändring i nu gällande svenska tullsats å ost, att därigenom en höjning skulle drabba från Finland härrörande emmenthalost.
Enligt artikel 9 skola de båda länderna ifråga om transitering ömsesidigt mot varandra tillämpa bestämmelserna i den i Barcelona den 20 april 1921 undertecknade internationella konventionen och stadgan angående transiteringsfrihet, varvid de båda länderna förbinda sig att sinsemellan tillämpa grundsatsen om behandling såsom mest gynnad nation.
I artikel 10 föreskrives, att varor, som i transit föras genom ettdera landet, vid införsel till det andra landet i alla avseenden skola åtnjuta minst lika gynnsam behandling, som om de införts direkt från ursprungslandet.
Enligt artikel 11 skola varor från vartdera landet vid transport å järnvägarna i det andra landet icke behandlas ogynnsammare än detta lands egna respektive mest gynnad nations likartade varor.
Artikel 12 innehåller bestämmelser angående ursprungsbevis. I detta avseende föreskrives, att företeende av ursprungsbevis i allmänhet icke skall erfordras. För att kunna tillförsäkra det andra landets varor de i föregående artiklar stadgade förmåner, skall vartdera landet likväl kunna
24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
fordra, att till dess område införda varor skola vara åtföljda av ursprungsbevis. Beträffande form och innehåll samt de allmänna principerna för användningen av dylika bevis tillförsäkra de båda länderna varandra mestgynnadnationsbehandling. Enligt bestämmelserna i slutprotokollet skall för ursprungsbevis, som utfärdats av statlig myndighet, visering icke erfordras. För ursprungsbevis, som är utfärdat i annan ordning, kan emellertid visering krävas, varvid viseringsavgiften dock icke får överstiga 1 krona i Sverige och 10 mark i Finland. Härjämte förbinda sig de båda länderna, under förutsättning av reciprocitet, att tillerkänna varandra varje lättnad i avseende å sistnämnda avgifter, som medgives något tredje land.
Enligt artikel 13 förbinda sig de båda länderna att i förhållande till varandra tillämpa bestämmelserna i den i Paris den 20 mars 1883 avslutade och i Washington den 2 juni 1911 reviderade internationella konventionen angående skydd för den industriella äganderätten.
Enligt artikel 14 tillerkänner vartdera landet det andra rättighet att utnämna konsulära representanter å sitt område samt förpliktar sig att medgiva konsulära representanter för det andra landet samma företrädesrättigheter, befrielser och behörighet som mest gynnad nations konsulära representanter, dock endast under förutsättning att enahanda förmåner tillkomma det förra landets konsulära representanter inom det senares område.
Artikel 15 innehåller vissa undantag från bestämmelserna i avtalet. Från båda ländernas sida göres sålunda undantag beträffande de förmåner, vilka beviljas angränsande stater för underlättande av lokaltrafiken på båda sidor om gränsen. Från svensk sida göres därjämte förbehåll beträffande åt Danmark tillerkänd rätt att i Sverige avsätta fångst av färsk fisk samt åt Norge medgivna förmåner i avseende å transitering. Från finsk sida undantagas de förmåner, som av Finland tillerkännas Estland, vidare de lättnader, som beviljas Ryssland i avseende å fiske och sälfångst i Norra ishavet, samt slutligen de privilegier i avseende å import av viner och andra alkoholhaltiga drycker, vilka Finland enligt 1921 års handelsfördrag med Frankrike tillerkänt detta land. Beträffande de å finsk sida sålunda gjorda förbehållen må framhållas, att enahanda förbehåll från finsk sida gjorts i förhållande till övriga traktatländer. Reservationen rörande de åt Estland givna förmånerna torde, såsom i annat sammanhang antytts, icke vara av större betydelse ur svensk synpunkt, sålänge intet annat land kommer i åtnjutande av desamma. Därest de framdeles eventuellt utsträckas till ytterligare något land skola de, enligt i förevarande artikel upptagna bestämmelser, jämväl tillkomma Sverige.
Enligt artikel 16 är avtalet avfattat på svenska och finska språken, och skola vid tolkning av avtalet båda texterna äga lika vitsord.
I sjuttonde och sista artikeln stadgas, att avtalet, sedan riksdagen i respektive land godkänt detsamma, skall ratificeras. Avtalet träder i kraft
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
femton dagar efter ratifikationsinstrumentens utväxlande samt förbliver gällande för obestämd tid med sex månaders uppsägning. Enligt bestämmelserna i slutprotokollet förbehåller sig likväl Finland rätt att, för den händelse nu gällande svenska tullsatser å kött skulle höjas, uppsäga avtalet att upphöra att gälla en månad efter skedd uppsägning.
I slutprotokollet stadgas härjämte, att vissa mellan Sverige och Ryssland träffade överenskommelser, vilka genom noteväxling den 11 november 1919 förklarats fortfarande äga giltighet för förhållandet mellan Sverige och Finland, skola upphöra att gälla från och med dagen för förevarande avtals ikraftträdande. De överenskommelser, som härvid avses, äro 1909 års konsulardeklaration samt överenskommelsen angående erkännande av aktiebolag den 10 maj 1915.
Till avtalsförslaget är fogad en deklaration, vars bestämmelser i huvudsak gå ut på vidmakthållande av de grundsatser, som av gammalt tilllämpats ifråga om den medelst smärre fartyg underhållna, ved, fisk och lantbruksprodukter omfattande gränshandeln mellan de båda länderna. I främsta rummet åsyftas härmed de förmåner, vilka haft sitt stöd i artikel 4 av 1838 års handels- och sjöfartstraktat mellan Sverige och Ryssland och vilka för Finlands vidkommande i det väsentliga innefatta rätt för skeppare å finskt fartyg att under viss tid efter ankomsten till svensk hamn ombord å fartyget i mindre partier sälja alla slags lantmannaprodukter av finskt ursprung. Dessa anordningar, vilka huvudsakligen äga praktisk betydelse med avseende å trafiken på Stockholm, tillämpas alltjämt, varför bestämmelserna i deklarationen ifråga i denna del endast innebära ett traktatfästande av mellan de båda länderna gällande praxis.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, är det föreliggande avtalsförslaget i huvudsak baserat på principen om ömsesidig behandling såsom mest gynnad nation. Genom detsamma tillförsäkras Sverige alltså bland annat ifråga om tullar och skatter samt beträffande handelsresandes behandling samma förmåner i Finland, som under senare tid från finsk sida tillerkänts vissa andra länder. Förslaget följer i huvudsak samma linjer som övriga från svensk sida ingångna handelsavtal under senare tid. Några rubbningar i gällande svenska tulltaxa föranledas icke av detsamma. Ehuru den i det föregående omförmälda bindningen av den svenska tullsatsen å från Finland härrörande emmenthalost samt det finska förbehållet om en kortare uppsägningsfrist för avtalet, därest den svenska köttullen komme att höjas, i och för sig kunde ingiva vissa betänkligheter, synas dessa dock icke böra tilläggas någon avgörande betydelse vid ståndpunktstagandet till frågan om avtalets godkännande. Detsamma gäller om vissa jämkningar, som i samband med avtalsförhandlingarna från svensk sida ställts i utsikt i avseende å de i Sverige för närvarande gällande
26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
i • \ > 1 ; i : • r • ■ ; i • • . • t r . ( f ' • . * ( . , . tg.
kontrollbestämmelserna vid införsel från Finland av hästar, klövbärande djur och nötkött samt växter och växtdelar, och mot vilka vederbörande ämbetsverk förklarat sig icke hava någon erinran att framställa.
Kommerskollegium, generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen hava under förhandlingarnas lopp avgivit yttranden i avtalsfrågan. I nämnda yttranden anförda synpunkter hava genom avtalsförslaget i allt väsentligt vunnit beaktande.
För egen del är jag av den uppfattningen, att det föreliggande avtalsförslaget i stort sett bör vara ägnat att medföra de fördelar, som man å svensk sida velat uppnå. Detsamma synes mig överhuvudtaget ägnat att till ömsesidigt gagn befästa och främja utvecklingen av de kommersiella förbindelserna mellan Sverige och Finland.
Under åberopande av vad jag nu anfört tillstyrker jag sålunda, att förslaget oförändrat godtages.»
Efter erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena att göra erforderlig framställning rörande undertecknandet uppläser föredragande departementschefen härefter det förslag till handelsavtal mellan Sverige och Finland jämte tillhörande slutprotokoll och deklaration, för vars innehåll han ovan redogjort (bilaga F) och hemställer, att Kungl. Maj:t måtte för sin del godkänna berörda avtal jämte' protokoll och deklaration.
Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.
Ur protokollet: Einar Engelstedt.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
27 Bilaga A.
Jämförelse mellan de autonoma och de fördragsmässiga tullsatserna i Finland i fråga om vissa varuslag.
28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
Bilaga B.
Sveriges export till Finland i kronor.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
33 Bilaga C.
Sveriges import från Finland i kronor.
V arugrupp
1. Levande djur ..........................................
2. Matvaror av djur ....................................
3. Spannmål och produkter därav..................
4. Kolonialvaror .......................................
5. Frukter och trädgårdsväxter m. m.............
6. Sprit-, malt- och andra drycker ...............
7. Spånadsämnen..........................................
8. Garn, tråd och repslageriarbeten m. m.......
9. Manufakturvaror av spånadsämnen ............
10. Hår, fjäder, hudar, skinn, ben etc.............
11. Fabrikat av hår, skinn, ben etc................
12. Talg, oljor, tjära, gummi etc......................
13. Fabrikat av talg, oljor m. m......................
14. Trävaror, oarbetade och bilade ..................
15. Trävaror, sågade och andra mer eller mindre
arbetade .............................................
16. Färger och färgningsämnen........................
17. Diverse ämnen ur växtriket .....................
18. Pappersmassa, papp och papper samt arbeten
därav ..............................................
19. Andra fabrikat av växtämnen.....................
20. Mineral, råämnen och oformade fabrikat ...
21. Mineral, formade fabrikat ........................
22. Metaller, oarbetade eller till en del arbetade
23. Metaller, arbeten därav ...........................
24. Fartyg, fordon, maskiner, instrument och ur
25. Artiklar, som ej äro till någon av förestående
grupper hänförliga ...............................
Samtliga grupper
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 85 höft. (Nr 103.)
34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
Bilaga D.
Sveriges export till Finland år 1926.
Varuslag
Kilogram
Kronor
Grupp 2. Matvaror av djur.
Fisk:
kryddad skarpsill (vassbuk) i tunnor.............
andra slag:
saltad eller inlagd:
lax och laxöring ..................................
sill ....................................................
färsk:
lax och laxöring .................................
sill, ej saltbeströdd..............................
torsk ................................................
Grupp 3.
Omalen spannmål: korn •••••...........
Spannmål och produkter därav.
rag
ärter, tjänliga till människoföda...........................
Malen spannmål:
havregryn .........................................................
vetegryn........................................... • • • —; .....
vetemjöl........................................■■•••......
Grupp 5. Frukter, trädgårdsväxter m. m.
Konlityrer:
pastiljer ............................................................
Kulör, icke sprithaltig ..........................................
Grupp 8. Garn, tråd, repslageriarbeten m. m.
Bomullsgarn............................................................
Yllegam..................................................................
Grupp 9. Manufakturvaror av spånadsåmnen.
Hel- och halvsidenvävnader:
fälb-, plysch- och sammetsvävnader ........................
övriga vävnader:
helsiden............................................................
halvsiden .........................................................
Yllevävnader:
maskinfilt ............................................................
sammet och plysch m. ........................................
övriga............................................ .....................
Bomullsvävnader:
fälb, plysch, sammet m. ......................................
maskinfilt ............................................................
vävnader, ej s. n., med likartad yta ........................
övriga.................................................................
Diverse manufakturvaror: band:
av silke .............................................................
av bomull................................................*........
broderier ...........................................................
hattar..................................................................
kläder m. ...........................................................
st.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
35 V a r u s 1 a g
snören och andra snörmakararbeten ....................................
spetsar och tyll ...............................................................
spånadsvaror, tillklippta ...................................................
strumpstolsarbeten .............................................................
Grupp 10. Hår, fjäder, hudar, skinn, ben m. m.
Tagel ...............................................................................
Hudar och skinn, ej pälsverk................................................
Tarmar ..............................................................................
Ben- och hornmjöl..............................................................
Grupp 11. Fabrikat av hår, skinn, ben etc.
Borstbindararbeten ...............................................................
Bemmar, snören, slangar ......................................................
Skodon ..............................................................................
Grupp 12. Talg, oljor, tjära, gummi etc.
njurfett ..............................................................................
Stearin (stearinsyra)....................:..........................................
Eterarter ...........................................................................
Fernissa...........................................................................
Mineraloljor ........................................................................
Olein m. ..........................................................................
Vegetabiliska feta oljor .........................................................
Draglim m. .......................................................................
Kautschuk upplöst eller i degform..........................................
Stenkolstjära m. .................................................................
Grupp 13. Fabrikat av talg, oljor m. m.
Kautschuksarbeten ...............................................................
Putsmedel för läderarbeten ...................................................
Tvätt-, skur- eller polermedel..... ..........................................
Grupp 14. Trävaror, oarbetade eller bilade.
Oarbetat eller bilat virke ................................................ tos
Grupp 15. Trävaror, sågade och andra mer eller mindre arbetade
Sågade m. .................................................................... m3
Block och läster för tillverkning av skodon ............................
Grupp 16. Färger och färgningsämnen.
Alisarin- m. fl. färger............................................................
Blyvitt och andra mineralfärger.............................................
Jordfärger ........................................................................
Andra färger och färgningsämnen ..........................................
Grupp 17. Diverse ämnen ur växtriket. Kreatursfoder:
mjöl av majskakor ............................................................
annat ej s. n. ..................................................................
Frö .................................................................................
Andra ämnen ur växtriket ..................................................
Grupp 18. Pappersmassa, papp och papper samt arbeten därav.
Papp .........................................",.....................••••••..........
Pappersspån m. ..............................................................
Smärgelpapper m. m...........••••••............................................
| Andra varor i grupp 18.........................................................
36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103,
37 Varuslag
spisar, ugnar m. m..........................................................
sågar m. m..............................................................
träd, kallvalsad eller dragen .............................................
träskruvar m. .........................................................
tänger och skänklar därtill ................................................
vagns- och spiralfjädrar.....................................................
yxor och bilor................................................................
andra ........ ..........................................................
Andra metallarbeten: bly:^
tråd och linor m. m.......................................................
mynt av guld .................................................................
koppar och kopparlegeringar:
duk av koppar m. m....................................................
lampor och lyktor av mässing (lödlampor m. m.)...............
rör .............................................................................
tråd...............................................................
övriga arbeten (kokapparater m. m.).................................,
tenn:
rör, plåt, tråd och stänger .............................................
andra ......................................................................
Grupp 24. Fartyg, fordon, maskiner, instrument och ur. I
Fartyg och båtar ............................................................ st
Fordon:
järnvägs- och spårvägsvagnar ..............................................
velocipeder ...................................................................
åkdon och fordon m. in...................................................
delar till automobiler........................................................
Maskiner, apparater och redskap: maskiner och apparater, elektriska m. m.:
ackumulatorer ..............................................................
elektriska apparat- och instrumenttavlor...........................
elektrotekniska specialapparater ......................................
generatorer m. m.....................................................
glödlampor .................................................................
kol, för elektrotekn. ändamål, arbetat ..............................
pådrags-, reglerings- och förkopplingsmotstånd m. m..........
statorer m. m..........................................................
strömställare..................................................................J
säkerhetsapparater, ej s. n..............................................!
telefonapparater ......................................................
telegrafapparater m. m...................................................j
maskiner, apparater och redskap, ej elektriska:
apparater för tillverkning av kolsyrade drycker..................
arbeten av valsad järnplåt till ångpannor .......................
armatur, ej s. n., till maskiner m. m...............................
bark- m. fl. maskiner för trämasseindustrien.....................I
borrmaskiner, vägande per st. mer än 500 kg., samt svarvari
m. fl. maskiner för bearbetning av metaller .................j
elevatorer m. m.............................................
fals- och häftmaskiner m. m...........................................
gas- och andra motorer, ej elektriska ............................
hissmaskinerier m. m...........................................
hästräfsor m. m...............................................
kondensorer ......................................
landsvägslokomotiv och ångvältar ...................................
maskiner, ej s. n., för målning eller sönderdelning ............
mjölkskumningsmaskiner ................................................
mjölkkylare .................................................
Pappers-, papp-, tork- och våtmaskiner ...........................
38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
Kunxjl. Maj:ts proposition Nr 103.
39 Bilaga E.
Sveriges import från Finland år 1926.
40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
41 Utdrag av protokoll över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 december 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Rosen, Hamrin, Almkvist, Lyberg, von Stockenström.
l:o.
Under erinran att Kungl. Maj:t förut denna dag på föredragning av chefen för handelsdepartementet beslutat för Sveriges del godkänna det förslag till handelsavtal mellan Sverige och Finland, jämte tillhörande slutprotokoll och deklaration, varom enighet vunnits vid i Stockholm härom förda förhandlingar, hemställer ministern för utrikes ärendena efter gemensam beredning med cheferna för social-, jordbruks- och handelsdepartementen, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga honom att för Sveriges del underteckna ett avtal med tillhörande slutprotokoll och deklaration av en mot nämnda förslag svarande lydelse.
Till vad ministern under ovanstående punkt hemställt, däruti övriga statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
T. H. Wistrand.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 85 höft. (Nr 103.)
42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgken, statsråden Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosen, Hamrin, Almkvist, Lyberg, von Stockenström.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hamrin, anför efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för finansdepartementet:
»Sedan Kungl. Maj:t den 13 december 1927 bemyndigat ministern för utrikes ärendena att för Sveriges del underteckna ett handelsavtal med Finland, jämte tillhörande slutprotokoll och deklaration, av den lydelse, ett av Kungl. Maj:t tidigare samma dag för egen del godkänt förslag angåve, har sagda avtal med slutprotokoll och deklaration den 14 december 1927 blivit av ministern för utrikes ärendena samt Finlands minister för utrikesärendena Väinö Voionmaa och Finlands minister i Stockholm W. Söderhjelm vederbörligen undertecknat.
I anledning härav torde nu riksdagens godkännande av berörda avtal jämte slutprotokoll och deklaration höra begäras.
Enligt slutprotokollet har från svensk sida bland annat medgivits bindning av den enligt svenska tulltaxan för närvarande gällande tullsatsen å ost (rubrik 137) såtillvida, att höjning i tullsatsen ej må vidtagas i vad avser från Finland härrörande emmenthalost. Härav påkallas icke något förslag till riksdagen, men i anledning av avtalets ikraftträdande hör i tulltaxan på vedertaget sätt utmärkas, att ifrågavarande rubrik beröres av avtalet.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte i proposition äska riksdagens godkännande av ifrågavarande avtal jämte slutprotokoll och deklaration.»
Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, be-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
hagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet: Elin Rydeberg.