med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 mai 1923 (nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyx¬ varor

Kungl. Maj:ts proposition Nr 15.

9 Nr 15.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 mai 1923 (nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror; given Stockholms slott den 4 januari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 (nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.

GUSTAF.

Ernst Lyberg.

Förslag

till

förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 (nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.

Härigenom för ordnas, att förordningen den 17 maj 1923 om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror skall äga fortsatt tillämpning till och med den 30 juni 1929.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 10 höft. (Sr 13—15.)

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 15.

IJtdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden Thyrén, Ribbing, Meurling, Gäkde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg, von Stockenström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anmäler frågan om fortsatt utgörande av stämpelavgiften för pärlor med flera lyxvaror och anför:

»Med en till 1919 års lagtima riksdag avgiven proposition, nr 251, framlade Kungl. Maj:t förslag till förordning om en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror. Propositionon avstyrktes av bevillningsutskottet, men efter gemensam omröstning antog riksdagen ett på bevillningsutskottets föranstaltande omarbetat förslag i ämnet. Förordning utfärdades den 11 juli 1919, vilken trädde i kraft den 1 september samma år och gällde intill utgången av år 1920. Efter förslag av Kungl. Maj:t beslöt 1920 års riksdag fortsatt tillämpning av förordningen under år 1921.

Med hänsyn till den ringa avkastningen av lyxstämpelavgiften samt då kontrollen å skattens uttagande syntes lämna åtskilligt övrigt att önska och dessutom ställde sig jämförelsevis dyrbar i förhållande till inflytande belopp, förelädes icke 1921 års riksdag förslag angående berörda förordnings fortsatta tillämpning. I enlighet med ett motionsvis framställt yrkande beslöt emellertid riksdagen utsträckning av förordningens giltighetstid till utgången av år 1922. Ej heller till 1922 års riksdag framlades proposition i ämnet, men riksdagen beslöt efter förslag av bevillningsutskottet fortsatt tillämpning av förordningen under år 1923.

Efter verkställd utredning inom finansdepartementet framlade Kungl. Maj:t med proposition nr 199 till 1923 års riksdag förslag till ny förordning i ämnet, att gälla under år 1924. Detta förslag skilde sig från den då gällande författningen i huvudsak därutinnan, att kontrollen med avseende å skattens behöriga utgörande i viss mån omlagts. I enlighet med bevillningsutskottets hemställan biföll riksdagen denna proposition, och förordning utfärdades den 17 maj 1923 (sv. förf. saml. 1923: 113).

Kungl. Muj:ts proposition Nr 15.

11 På förslag av Kungl. Maj:t har riksdagen sedermera med ett år i sänder förlängt giltighetstiden för omförmälda förordning, senast vid 1927 års riksdag till och med den 30 juni 1928.

Ifrågavarande stämpelavgift avser, med vissa undantag, köp, byte och införsel till riket av äkta pärlor och ädla stenar, av föremål, i vilka sådana pärlor och stenar äro infattade, samt av smycken utav guld, silver eller platina. Avgift utgöres för varje föremål, vars värde överstiger 300 kronor, och utgår som regel med 10 kronor, då föremålets värde icke överstiger 350 kronor, och därutöver med 5 kronor för varje ytterligare påbörjat belopp av 50 kronor. Stämpelbeläggningen ombesörjes av överlåtaren. Den, som driver handel med föremål om vilka nu är fråga, skall föra särskild försäljningsbok, vari stämpeln insättes. Eljest anbringas vid överlåtelse stämpeln å avräkningsnota, som skall upprättas av överlåtaren. Vid införsel åsättes stämpeln faktura, konossement, frakthandling eller tullräkning genom vederbörande tullmyndighets försorg. Tillsyn över efterlevnaden av ifrågavarande förordning tillkommer överståthållarämbetet eller länsstyrelse samt utövas genom tillsyningsmän, vilka åtnjuta arvoden ävensom resekostnads- och traktamentsersättning. Tryckning och försäljning av stämplarna ombesörjes av postverket.

Under åren 1924 och 1925 har ifrågavarande stämpeluppbörd utgjort 66,800 respektive 63,100 kronor. Under år 1926 torde skatten hava inbragt något över 75,000 kronor eller alltså något högre belopp än de närmast föregående åren. Enligt en för år 1927 verkställd uppskattning kan intäkten under nämnda år knappast beräknas överstiga 65,000 kronor. Härvid är att märka, att den ojämförligt största delen av försäljningen kommer på Stockholm, Göteborg och Malmö. Stämpeluppbörden genom tullverket vid införsel av lyxvaror, därvid bland annat handlandenas egen import för sin rörelse är undantagen från beskattning, har varit obetydlig. Jämväl näringsidkarna emellan fördelar sig försäljningen av ifrågavarande lyxföremål synnerligen ojämnt. Av de till ett antal av omkring 75 i Stockholms stad förekommande försäljare, som enligt förordningen anmält sig idka handel med dylika föremål, torde sålunda allenast hos ett tjugotal försäljning av stämpelpliktiga föremål äga rum i någon omfattning av betydenhet.

För kontrollen över stämpelavgiftens behöriga utgörande finnas för närvarande inemot ett femtiotal tillsyningsmän, vilkas arvoden belöpa sig till omkring 10,800 kronor om året. Härtill kommer resekostnads- och traktamentsersättning, som, såvitt kunnat utrönas, i det hela torde uppgå till jämförelsevis ringa belopp. Kostnaden för tryckning av stämplarna är obetydlig; för försäljningen av stämplarna förekomma icke några särskilda utgifter.

12 Rungl. Mai ds proposition Nr 15.

Departements-

chefen.

På sätt jag förut i dag anfört i sammanhang med beräkningen av stämpelmedelsintäkten under budgetåret 1928/1929, bar jag förutsatt, att ifrågavarande förordning förlänas fortsatt giltighet under nästkommande budgetår. Såsom jag därvid framhållit, är emellertid det belopp, som förevarande stämpelskatt inbringar, så obetydligt, att skattens bibehållande eller bortfallande icke synes behöva påverka beräkningen av stämpelmedelsintäkten i dess helhet.»

Föredraganden uppläser härefter ett inom finansdepartementet upprättat förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 (nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga samma förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Yngve Ericsson.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.