angående vissa avlöning sanslag under riksstatens fjärde huvudtitel ro. ro.

Kungl. Maj;ts proposition nr 196.

1 Nr 196.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa avlöning sanslag under riksstatens fjärde huvudtitel ro. ro.; given Stockholms slott den 9 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars 1928.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Lyberg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Rosén anför:

Vid behandlingen i statsrådet den 4 januari 1928 av frågan om regleringen av utgifterna under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1928— 1929 erinrade jag därom, att Kungl. Maj:t den 29 oktober 1926 bemyndigat chefen för försvarsdepartementet att tillkalla särskilda utredningsmän för att inom departementet verkställa utredning rörande omorganisation av den centrala förvaltningen inom försvarsväsendet m. m. Jag anförde härefter, att de jämlikt detta bemyndigande utsedda utredningsmännen den 14 november 1927 avgivit betänkande och förslag rörande den centrala försvarsförvaltningen samt att yttranden däröver infordrats från vederbörande myndig- Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 165 käft. (Nr 196.) 501/55328 1

LSnenämndens betänkande och förslag den

29 juni 1926.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

lieter. Då emellertid åtskilliga av dessa yttranden icke inkommit, kunde jag icke för det dåvarande taga ståndpunkt till nämnda förslag, men komme detsamma att framdeles upptagas till prövning. Ett genomförande av förslaget skulle komma att inverka på såväl anslaget till departementet som ock anslagen till arméförvaltningen och marinförvaltningen, lantförsvarets och sjöförsvarets avlöningsanslag ävensom flygvapnets anslag till avlöning, rekrytering, resekostnader m. m., vadan med hänsyn härtill dessa anslag, i avvaktan på en blivande proposition i ämnet, allenast borde tagas i beräkning å budgeten.

I enlighet med min i anslutning härtill gjorda hemställan hava ifrågavarande anslag i den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen upptagits med vissa angivna beräknade belopp.

De infordrade yttrandena över omförmälda omorganisationsförslag hava numera inkommit till försvarsdepartementet. Jag får emellertid erinra, att Kungl. Maj:t genom beslut den 2 mars 1928 bemyndigat chefen för försvarsdepartementet att tillkalla sakkunniga för att inom departementet biträda med fortsatt beredning av frågan rörande omorganisation av den centrala förvaltningen inom försvarsväsendet m. m. I betraktande av den föreliggande frågans vidlyftiga beskaffenhet lärer den erforderliga ytterligare beredningen av densamma icke kunna medhinnas inom sådan tid, att resultatet därav skulle kunna föreläggas innevarande års riksdag. Vid uppskattandet av medelsbehovet för budgetåret 1928—1929 under förutnämnda, i årets statsverksproposition beräknade anslag utgår jag alltså från att den nuvarande centrala förvaltningsorganisationen kommer att oförändrad äga bestånd under nästkommande budgetår.

Innan jag ingår på frågan om medelsbehovet under nyssnämnda anslag, torde jag få till behandling upptaga vissa mera omfattande avlöningsspörsmål, som beröra personal, tillhörande olika huvudgrenar av försvarsväsendet.

A. Inrättande av vissa ordinarie beställningar samt lönereglering för viss icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet.

Den 29 juni 1926 avgav försvarsväsendets lönenämnd betänkande och förslag rörande reglerande av avlöningsförhållandena för viss civil icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet.

Detta förslag omfattade vissa icke-ordinarie befattningshavare, vilkas kontanta avlöningsförmåner bestridas av medel, som anvisats under de särskilda ordinarie anslagen under fjärde huvudtiteln till avlöning åt personal vid staber, truppförband, kårer m. fl. Ehuru personal, som, utan att vara hänförlig till arbetare, avlönades från andra anslag än de nyssnämnda, delvis vore likställd med berörda icke-ordinarie befattningshavare och därför tilläventyrs kunde finnas böra inordnas under samma avlöningsbestämmelser som dessa befattningshavare, ansåg sig dock lönenämnden, på den grund

3 Kungl. Maj-.ts proposition nr 196.

att förstberörda personals anställning vore beroende på den växlande tillgången på medel under olika anskaffnings- och underhålls- m. il. dylika anslag, icke böra utsträcka sitt betänkande till att omfatta samma personal. Lönenämnden förutsatte emellertid, att det skulle vara på särskild prövning beroende, i vad mån av nämnden utarbetade författningsbestämmelser skulle bliva gällande å personal med avlöning från andra medel än ovanberörda avlöningsanslag.

I huvudsak kunna de i lönenämnden s betänkande avsedda befattningarna hänföras till någon av följande grupper, nämligen a) maskinister och eldare vid kasernetablissemang och vissa andra militära anstalter, såsom sjukhus och undervisningsverk, ävensom övermaskinist och elektriska montörer inom Bodens fästning, b) skogvaktare för skogsförvaltningen vid lantförsvarets mera betydande markområden, c) kokerskor och köksbiträden vid truppför. band, d) betjäning vid skolor och dylika anstalter, e) sjukvårdspersonal vid arméns garnisonssjukhus, flottans sjukhus i Karlskrona samt arméns och kustartilleriets truppförband, f) ekonomipersonal vid garnisonssjukhusen och flottans sjukhus i Karlskrona, g) för hästvården erforderlig personal vid generalstabens stall, ridskolan och remontdepåerna samt h) viss förrådspersonal (förrådsvaktmästare m. fl.) vid fästningar och dylikt.

Under avdelning I av betänkandet framlade lönenämnden förslag om överflyttande på ordinarie stat av vissa maskinist-, eldare- och dylika befattningar.

Under avdelning II av betänkandet avgavs förslag om enhetlig reglering av löneförhållandena för den övriga här ifrågavarande icke-ordinarie personalen.

Vid sin undersökning, huruvida och i vilken omfattning vid försvarsväsendet sysselsatt icke-ordinarie personal borde uppföras på stat såsom ordinarie beställningshavare, fann lönenämnden sig böra i huvudsak följa enahanda grundsatser, som tillämpats i liknande fall, särskilt inom sådana förvaltningsområden som rikets hospital och asyler, respektive fångvårdsstaten. För inrättandet av ordinarie beställning av angiven beskaffenhet borde därför enligt lönenämndens mening uppställas såsom villkor, förutom att tjänstens innehavares hela arbetskraft fullt ut toges i anspråk för fullgörande av de med tjänsten förbundna arbetsuppgifter, dels att vederbörandes tjänst vore av den natur, att den under alla förhållanden och för framtiden kunde beräknas vara erforderlig för förvaltningsarbetet vid särskilda truppförband, anstalter, inrättningar och dylikt, dels att för tjänstens skötande krävdes en särskilt kvalificerad personal, dels ock slutligen att tjänsten icke hade sådan karaktär av övergångsplats, att den i regel plägade innehavas av yngre krafter, vilka efter ett fåtal år sökte sig till annan verksamhet.

Med utgångspunkt från berörda grundsatser föreslog lönenämnden, att till ordinarie beställningar måtte förändras och såsom sådana under officersavlöningsreglementet hänföras befattningarna såsom maskinister och eldare av 1. klass vid arméns och flygvapnets truppförband, maskinister vid gamisonssjukhuset i Boden och flottans sjukhus i Karlskrona, övermaskinist vid

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Bodens fästning samt förste montör och montör därstädes. Till motivering för sitt förslag anförde lönenämnden i huvudsak följande.

Vid olika tillfällen hade av arméförvaltningen, av vederbörande personal ävensom av truppförbandscliefer uttalats önskemålet, att de nuvarande maskinisterna och eldarna vid arméns truppförband måtte, i stället för att, såsom nu vore fallet, vara kontraktsanställda, erhålla eu fastare anställning, eventuellt genom befattningarnas uppförande å ordinarie stat.

Enligt de från och med år 1922 gällande, av Kungl. Maj:t fastställda arvodesförteckningarna för lantförsvarets personal vore de belopp, varmed arvoden förklarats högst få utgå till maskinister och eldare, i allmänhet upptagna sålunda:

2,550 kronor för år till maskinist,

1,710 » » » » l:e eldare,

1,500 » » » » 2:e eldare.

Härtill komme förmåner av fri bostad med bränsle och lyse ävensom manskapsportion eller ersättning därför.

Beträffande de kvalifikationer, som krävdes av maskinister och eldare vid arméns truppförband, ävensom beskaffenheten av de göromål, som tillkomme nämnda befattningshavare, funnes i § 8 av reglementet för underhåll och vård av lantförsvaret tillhörande eller till lantförsvaret upplåtna byggnader och markområden m. m. (kasernvårdsreglementet) den 30 november 1922 vissa föreskrifter av väsentligen följande innebörd:

Såväl maskinist som eldare anställdes av vederbörande truppförbandschef. För att kunna antagas till maskinist fordrades att hava avlagt maskinistexamen av andra klass eller därmed jämförlig examen. Från sådan examen kunde dock dispens beviljas den, som på annat sätt förvärvat sådan kunskap och erfarenhet, att han otvivelaktigt vore lämplig såsom maskinist. Maskinisten vore ansvarig för det ekonomiska utnyttjandet av truppförbandets bränsle samt för skötsel och vård av samtliga maskinella anläggningar med därtill hörande ledningar, belysningsanläggningar jämte inre och yttre ledningar för gas, vatten och avlopp med tillbehör, varjämte det ålåge honom att utan särskild ersättning å under hans skötsel och vård stående anläggningar och ledningar utföra sådana mindre reparationer och ändringsarbeten, som kunde verkställas med av truppförbandet tillhandahållna verktyg. För anställning såsom eldare fordrades väl vitsordad kunskap och erfarenhet i bränslets rätta handliavande. Eldare lydde närmast under maskinisten och skulle vara denne behjälplig vid utförandet av honom åliggande göromål samt vid behov kunna vara hans ställföreträdare.

Lönenämnden hade tagit del av vissa regements-(kår-)instruktioner samt därav inhämtat, att maskinist i anslutning till kasernvårdsreglementet i i allmänhet liade sig ålagda detaljerade uppgifter med avseende å skötseln av samtliga ledningar och maskinella anordningar vid truppförbanden och att det ankomme på honom att instruera och leda det till biträde kommenderade handräckningsmanskapet, samt att eldare hade till uppgift att vara biträde åt och ställföreträdare för vederbörande maskinist och i sådan egenskap fullgöra liknande uppgifter som denne. Enligt vad lönenämnden vidare inhämtat, vore de maskinella anläggningar, vilkas skötande ankomme på maskinister och eldare, givetvis icke fullt likartade vid arméns särskilda kasernetablissemang, beroende därpå, att desamma uppförts vid olika tider och efter olika planläggning. I stort sett hade emellertid under de senare åren även i äldre etablissemang anordnats värmeanläggningar av samma moderna typ, som införts inom de senast uppförda etablissemangen och vilka för sin skötsel krävde speciellt utbildad personal. Inom köks-, bad-

5 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

och tvättinrättningar, liksom vid truppförbandens verkstäder liade numera överallt tillkommit ång- eller elektricitetsanläggningar och maskiner, vilkas skötande och tillsyn krävde tillgång på maskinkunnig personal med särskilda yrke skvalifikationer. Arbetsuppgifterna för personalen vore endast så tillvida skiftande, som nämnda anläggningar liksom förefintliga ledningar för värme, vatten, avlopp, gas och elektricitet hade något mindre omfattning i de mindre etablissemangen än i de större. Den olikhet i angivna hänseenden, som förefunnes, vore sålunda närmast kvantitativ och ej kvalitativ och hade för närvarande utjämnats därigenom, att vederbörande maskinist, såvitt anginge de större etablissemangen, biträddes av — förutom ett icke obetydligt antal såsom handräckning beordrat manskap — två eldare (en av

l. klass och en av 2. klass), medan dylikt biträde vid de övriga etablissemangen inskränktes till endast en eldare av 1. klass jämte erforderligt handräckningsmanskap, i vissa undantagsfall till allenast kommenderat militärt handräckningsmanskap.

Vid förevarande organisations- och avlöningsfrågas behandling hade till sammanträde inför lönenämnden kallats ordföranden i arméns maskinistförening, ordföranden i arméns eldarförening samt ombudsmannen för försvarsverkens civila personals förbund. Dessa personalrepresentanter hade inför nämnden sammanstämmande gjort gällande det önskemålet, att anställnings- och avlöningsförhållandena för maskinister och eldare vid arméns truppförband måtte så ändras, att de nuvarande icke-ordinarie befattningarna ersattes med ordinarie beställningar på stat, eller i varje fall att befattningshavarna erhölle fast anställning såsom extra ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan med särskilda lönebelopp för olika löneklasser och ortsgrupper inom de lönegrader, vartill befattningarna kunde bliva hänförda. I fråga om maskinisterna vid arméns truppförband hade därvid föreslagits, att de måtte upptagas å den vid officersavlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen bland gruppen C »civilmilitär personal

m. fl.» och där hänföras till 3. lönegraden eller samma lönegrad, som omfattade, bland andra, tyghantverkare och fortmaskinister. Då avlöningsbeloppen inom nyssnämnda lönegrad motsvarade lönebeloppen i 12. lönegraden avdelning B enligt den för civilförvaltningen den 6 juni 1925 fastställda löneplan, skulle arméns truppförbands maskinister vid bifall till förslaget komma att likställas med maskinmästare av 2. klass vid rikets hospital och asyler. Beträffande eldarna vid truppförbanden hade av personalrepresentanterna gjorts gällande, att de borde jämställas med den personal inom civilförvaltningen eller vid kommunikationsverken, som hade med dem likartade arbetsuppgifter och tjänsteansvar. Härvid hade särskilt uttalats, att då eldarnas uppgift icke, såsom deras tjänstebenämning angåve, vore att själva utföra eldningen av ångpannor och dylikt, utan att såsom vederbörande maskinisters biträden och ställföreträdare dels handleda det för eldningsanläggningarnas skötande avsedda handräckningsmanskapet, dels ock under maskinisterna utöva tillsyn över och verkställa reparationer å kasernetablissemangens ledningar för värme, gas, elektricitet, vatten och avlopp m. m. samt inom etablissemangen förefintliga maskinella anordningar, det icke vore riktigt att jämföra dem med exempelvis eldarna vid rikets hospital och asyler, vid vilka anstalter icke funnes tillgång till någon arbetskraft, motsvarande den, som vid försvarsväsendet kunde göras tillgänglig genom kommendering av handräckningsmanskap. Eldare vid hospital och asyler hade följaktligen närmast att utföra endast de mindre kvalificerade arbetsuppgifterna med ångpannors eldning och dylikt.

Då vid arméns truppförband enligt nu gällande organisation icke funnes på stat uppförda några tekniskt utbildade militära eller civilmilitära beställ-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

ningshavare, måste det enligt lönenämndens åsikt anses föreligga ett stadigvarande och även efter 1925 års försvarsorganisations fullständiga genomförande kvarstående behov av maskintekniskt utbildad civil personal för att med tjänstgöring, som helt toge dess arbetstid i anspråk, omhänderhava skötseln av de olika kasernetablissemangens anläggningar för uppvärmning, vatten, avlopp, gas och elektricitet ävensom den maskinella utrustningen vid förefintliga verkstäder m. in. På grund härav hade lönenämnden funnit, att de allmänna förutsättningar för icke-ordinarie befattningars uppflyttning till ordinarie beställningar, som av lönenämnden angivits såsom utgångspunkt för en sådan åtgärd, förelåge för såväl maskinisterna som eldarna av 1. klass vid arméns truppförband. Eldarna av 2. klass, vilkas anställande, enligt vad hittills varit fallet, även i framtiden syntes böra bliva beroende på, huruvida arbetena inom vissa kasernetablissemang vore av större omfattning än att de normalt kunde skötas av en maskinist och en eldare, syntes däremot böra bibehållas såsom extra ordinarie tjänstemän.

Beträffande den löneställning, som borde givas åt maskinisterna i de ordinarie beställningar, vilka borde inrättas för dem, ansåge lönenämnden, att de, med hänsyn till deras arbetes art och omfattning samt det dem åliggande ansvaret, fullt ut vore jämförliga med de vid rikets hospital och asyler anställda maskinmästarna. Dessa befattningshavare vore indelade i två klasser, nämligen maskinmästare av 2. klass (anställda vid de mindre hospitalen i Stockholm, Göteborg och Malmö) samt maskinmästare av 1. klass (anställda vid rikets större hospital och asyler). De förra åtnjöte enligt avlöningsreglementet för befattningshavare vid verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, lön _ enligt lönegrad B 12 och de senare enligt lönegrad B 14. Lönebeloppen i dessa båda lönegrader motsvarade lönebeloppen i lönegraderna 3, respektive 4 i löneplan 0 enligt gällande officersavlöningsreglemente. Då lönenämnden haft att taga ställning till frågan om truppförbandsmaskinisternas inplacering i löneskalan, hade nämnden icke förbisett, att de göromål, som ankomme på de maskinister, vilka vore anställda vid de största kasernetablissemangen, knappast kunde antagas understiga göromålen för maskinmästarna av 1. klass. Emellertid syntes samtliga maskinister vid arméns kasernetablissemang böra sins emellan likställas. Och då olikheten i arbete vid större och mindre etablissemang huvudsakligen vore kvantitativ och kunde utjämnas därigenom, att till maskinisternas biträden vid de större etablissemangen anställdes skolade arbetskrafter såsom eldare av 2. klass, hade lönenämnden stannat vid att föreslå eu löneställning för samtliga truppförbandsmaskinister, som motsvarade den, vilken gällde för maskinmästare av 2. klass. De anförda synpunkterna rörande maskinister vid arméns truppförband gällde givetvis i tillämpliga delar maskinister vid vissa av de kårer, som vore avsedda att upprättas vid flygvapnet och förläggas till vissa av arméns nuvarande kasernetablissemang. Lönenämnden föresloge alltså, att maskinisterna vid truppförbanden hänfördes till lönegraden C 3.

Yad anginge löneställningen för eldarna av 1. klass vid arméns truppförband, hade lönenämnden funnit sig icke kunna framställa några väsentliga erinringar mot vad av de hörda personalrepresentanterna framhållits därom, att ifrågavarande befattningshavare knappast kunde eller borde jämföras med den personal, som funnes anställd såsom eldare av 1. eller 2. klass vid rikets hospital och asyler och som enligt avlöningsreglementet för civilförvaltningen hänförts till lönegraderna B 6, respektive B 5. På grund av att eldarna av 1. klass vore maskinisternas ställföreträdare, ansåge lönenämnden, att dessa borde i löneskalan placeras högre än den för eldarna av 1. klass vid hospital och asyler bestämda lönegraden B 6. Det syntes näm-

7 Kungl. Majlts proposition nr 196.

ligen lönenämnden särskilt böra beaktas, att under maskinmästarna vid nämnda inrättningar såsom deras närmaste män vore anställda maskinister av 1. respektive 2. klass med lön enligt lönegraderna B 10, respektive B 8. Att ifrågavarande eldarebeställningar vid försvarsväsendet skulle givas en löneställning, motsvarande maskinisternas vid hospital och asyler, hade lönenämnden doek ansett sig icke böra ifrågasätta. Ehuru för befattningshavarna såsom eldare av 1. klass vid arméns truppförband icke kunde uppdragas någon direkt jämförelse med sådana befattningshavare, som under benämning »reparatörer» funnes anställda vid telegrafverket och statens vattenfallsverk med lön, motsvarande lönegrad B 7 för civilförvaltningen, hade lönenämnden dock funnit skäligt och lämpligt att för eldarna av 1. klass föreslå eu liknande löneställning och alltså förorda, att de upptoges under lönegraden C 1 i officersavlöningsreglementet, vilken omfattade enahanda lönebelopp som förenämnda lönegrad B 7. I likhet med vad som anförts beträffande truppförbandsmaskinisterna syntes det få förutsättas, att beställningarna för eldare av 1. klass kunde bliva behövliga vid vissa av de kärer. som skulle uppsättas vid flygvapnet.

Beträffande maskinisterna vid garnisonssjukhusen i Stockholm och Boden samt vid flottans sjukhus i Karlskrona — vilka för närvarande åtnjöte kontanta arvoden å respektive 1,740, 3,000 och 3,294 kronor jämte fri bostad med värme och, vad de två förstnämnda beträffade, jämväl lyse — ville lönenämnden såsom sin uppfattning uttala, icke blott att de dessa maskinister åliggande arbetsuppgifterna gjorde dem sinsemellan väsentligen likställda, utan ock att de i all huvudsak kunde jämföras med maskinisterna vid truppförbanden, vilkas befattningar av lönenämnden föreslagits att upptagas såsom ordinarie beställningar på stat. Visserligen omfattade de olika sjukhusen byggnader till mindre antal ävensom ledningar för värme, belysning, vatten och avlopp i mindre utsträckning än som förekomme vid de modernaste kasernetablissemangen, och väl torde sjukhusmaskinisterna i olikhet med truppförbandsmaskinisterna endast i mindre omfattning hava att handleda kommenderat handräckningsmanskap. A andra sidan syntes det dock böra beaktas, att vid sjukhusen förekomme vissa maskinella anordningar, vilkas skötande i avseende å arbetets kvalitet finge anses ställa sådana krav på sjukhusmaskinisterna, som icke ägde motsvarighet för truppförbandsmaskinisterna.

Sjukhusmaskinisternas anställnings- och avlöningsförhållanden borde därför principiellt ordnas lika som truppförbandsmaskinisternas. Vad emellertid beträffade maskinisten vid garnisonssjukhuset i Stockholm, syntes det lönenämnden, som om denna likställighet tillsvidare icke borde genomföras genom att för honom uppfördes en ordinarie beställning på stat, enär det i samband med lösningen av den för närvarande under utredning varande frågan om Serafimerlasarettets omorganisation och anordnande i Stockholm av ett centralsjukhus icke vore uteslutet, att garnisonssjukhuset i Stockholm kunde komma att upphöra såsom självständig institution.

Vad anginge den personal, som under benämning eldare (förhandseldare) funnes anställd vid ifrågavarande sjukhus, hade lönenämnden väl ansett det kunna ifrågasättas, att i anslutning till nämndens förslag rörande uppförande av ordinarie beställningar för de såsom maskinisternas ställföreträdare anställda eldare av 1. klass vid vissa truppförband dylika beställningar även borde inrättas vid sjukhusen. Då emellertid eldarna vid sjukhusen överhuvudtaget icke eller endast i ringa omfattning hade att handleda handräckningsmanskap, hade nämnden ansett, att dessa fortfarande borde bibehållas såsom icke-ordinarie befattningshavare.

Från och med ingången av år 1919 hade å lantförsvarets arvodesförteck-

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

ning varit uppfört arvode åt en övermaskinist vid Bodens fästning för omliänderliavande av tillsynen å fästningens vatten-, avlopps- och värmeledningar m. m.

Beträffande övermaskinistens arbetsuppgifter hade kommendanten i Boden anfört, att dessa under årens lopp utökats, så att hans verksamhetsområde numera omfattade jämväl ångpanne- samt ångköks- och maskintvättanläggningar. Som numera utförandet av så gott som alla arbeten inom hans verksamhetsområde skedde genom kronans egen personal och han därtill, utöver i hans ursprungliga instruktion angivna arbeten, anbefallts att verkställa inköp av för anläggningarna erforderliga materialier, att förvalta dessa materialier, att utarbeta förslag till nybyggnads- och förändringsarbeten, att lämna månadsrapport över arbetena samt att handhava besiktningen av varmvattens-, lågtrycks- och högtryckspannor, kaloriferer, kokapparater samt varmvattenberedare m. in., hade hans arbetsbörda i avsevärd grad ökats. Härtill komme, att i övermaskinistens uppdrag inginge att instruera och kontrollera fästningens och truppförbandens maskinist- och eldarepersonal vid skötandet av samtliga anläggningar inom hans verksamhetsområde. Kommendanten hade vidare meddelat, bland annat, att övermaskinisten för närvarande ägde åtnjuta årligt arvode av 4,200 kronor jämte fri bostad, som värderats till 300 kronor.

Lönenämnden hade funnit, att de allmänna förutsättningar, som nämnden angivit för icke-ordinarie befattnings uppflyttande till ordinarie beställning på stat, förelåge beträffande övermaskinistbefattningen. Efter övervägande av befattningshavarens tjänsteuppgifter och de krav, som måste ställas på honom, hade lönenämnden funnit, att ifrågavarande befattningshavare finge anses bliva ekonomiskt tillgodosedd, om hans avlöning komme att utgå enligt 4. lönegraden i löneplan C vid officersavlöningsreglementet. Ifrågavarande beställningshavares inplacering i löneskalan enligt detta förslag innebure, att hans ställning i lönehänseende skulle bliva densamma, som enligt avlöningsreglementet för civilförvaltningen tillkomme befattningshavare i 14. lönegraden, till vilken hänförts, bland andra, maskinmästare av 1. klass vid hospital och asyler.

Från och med budgetåret 1924—1925 hade vidare på lantförsvarets arvodesförteckning funnits upptagna befattningar för en förste montör och en montör vid Bodens fästning. I avgivet yttrande i samband med dessa befattningars inrättande hade arméförvaltningens vederbörande departement i fråga om de blivande arvodena uttalat, att till utgångspunkt för arvodenas lämpliga avpassande en jämförelse syntes böra göras mellan de föreslagna befattningshavarna och andra statsanställda med i huvudsak enahanda arbetsuppgifter; och hade departementen för sin del funnit, att ifrågavarande befattningshavare lämpligen kunde jämställas med förste montör, respektive montör vid statens vattenfallsverk. Arvodet hade bestämts för förste montören till 3,750 kronor och för montören till 3,090 kronor.

Beträffande förste montörens arbetsuppgifter hade lönenämnden inhämtat, att det ålåge honom att utöva tillsyn över samtliga inom Bodens fästning förefintliga elektriska anläggningar och att tillhandagå med råd och upplysningar icke blott beträffande de nu befintliga anläggningarnas skötsel och vård utan även i fråga om eventuella nyanläggningar, såsom vid granskning a,v förslag, kontroll av entreprenad, inköp av materialier in. m. samt att lämna råd och anvisningar för eu ekonomisk och tekniskt riktig drift av ifrågavarande anläggningar.

Vad anginge montören, vore denne forman för den civila och militära personal, vilken hade att utföra reparationer, förändringsarbeten samt nyanläggningar på fästningens omfattande krigstelefonnät.

Kungl. Maj:ts proposition nr Iflti.

9 De av lönenämnden uppställda allmänna förutsättningarna för uppflyttning till ordinarie beställning syntes nämnden föreligga jämväl beträffande befattningarna för förste montören och montören vid Bodens fästning. Yad anginge deras inplacering i den vid officersavlöningsreglementet fogade löneplan G för civilmilitära beställningsliavare m. fl., ansåge lönenämnden. att den jämförelse, som vid befattningarnas inrättande gjorts med motsvarande personal vid vattenfallsverket, i stort sett borde bibehållas. I enlighet härmed och då förste montör vid vattenfallsverket åtnjöte lön enligt 12. lönegraden av den nu gällande löneplanen i komnmnikationsverkens avlöningsreglemente samt lönen i denna lönegrad motsvarade den. som utginge enligt lönegrad 3‘ i löneplan C i officersavlöningsreglementet, föresloge lönenämnden, att förste montören placerades i sistnämnda lönegrad. Vidkommande montören skulle han, därest hans löneställning fortfarande helt jämställdes med montör vid vattenfallsverket, avlönas enligt 8. lönegraden av den nu gällande löneplanen i kommunikationsverkens avlöningsreglemente. Denna lönegrad omfattade emellertid löneklasser, motsvarande löneklasserna 2—6 i löneplanen C i officersavlöningsreglementet, vadan det under angivna förutsättning skulle bliva nödvändigt att inom sistnämnda löneplan för montören inrätta en ny lönegrad, liggande mellan de nuvarande 1. och 2. lönegraderna. Då en dylik åtgärd syntes lönenämnden mindre lämplig och nuvarande innehavaren av befattningen i allt fall till följd, å ena sidan därav, att Boden efter nu utgående arvodes bestämmande uppflyttats från dyrortsgruppen F till dyrortsgruppen G samt, å andra sidan därav, att befattningshavaren efter överflyttning till ordinarie beställningsliavare, i olikhet med vad för närvarande vore fallet, komme att bliva berättigad att åtnjuta kallortstillägg, finge anses bliva tillräckligt tillgodosedd, om han hänfördes till lönegraden C 1, hade lönenämnden stannat vid att föreslå, att montören placerades i nämnda lönegrad.

Lönenämnden övergick härefter till att yttra sig om pcnsionsförhuUandena för den personal, som avsäges att överföras till ordinarie beställningar, samt anförde i sådant hänseende, bland annat, följande.

Vid uppgörande av sitt förslag om inrättande av de nya ordinarie beställningarna hade lönenämnden utgått därifrån, att vid första tillsättandet av dessa beställningar det endast i undantagsfall borde förekomma, att dylik tjänst förklarades ledig till ansökan. I stället syntes det kunna förväntas, att de myndigheter, varunder tjänsterna i fråga lydde, komme att erhålla bemyndigande av Kungl. Maj:t att, utan att ansökan behövde ifrågakomma, förse de personer, som vid tiden för övergången till den nya ordningen vid vederbörliga truppförband eller formationer i egenskap av icke-ordinarie befattningshavare fullgjorde de göromål, för vilkas bestridande de nya beställningarna avsåges, med fullmakt (konstitutorial) å respektive beställningar. Vid ett sådant förfaringssätt torde givetvis de sålunda till ordinarie tjänstemän övergångna befattningshavarna bliva skyldiga att för tiden från och med överflyttningen erlägga de pensionsavgifter för såväl tjänste- som familjepension, som vid tiden för överflyttningen vore eller framdeles kunde varda fastställda för respektive beställningar.

Vid en övergång av nu ifrågavarande slag komme emellertid personalen i fråga att drabbas av retroaktiva pensionsavgifter, vilkas erläggande dock kunde bliva i hög grad betungande särskilt för dem, som vid övergången uppnått eu mer framskriden levnadsålder.

Enligt reglementet för arméns pensionskassa den 26 februari 1904 (S. F. nr 9) erfordrades i allmänhet, att den, vilken skulle kunna bliva berättigad

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

till s. k. kassapension, kunde räkna minst 30 tjänsteår efter 20:e åldersåret och för minst nämnda antal år erlagt årlig avgift till pensionskassan av sex procent av den pensionssumma, som gällde för den pensionsklass, vartill vederbörande beställning enligt reglementet vore att liänföra. Såsom tjänsteår finge enligt § Öl i reglementet räknas de efter 18:e åldersåret i publik tjänst tillbragta och skulle den, som finge ordinarie beställning efter att tidigare hava innehaft dylik tjänst, med företeende av bevis om den föregående publika tjänstetiden, för samma tid erlägga retroaktiv avgift med stadgad årsavgift för varje år, han före utnämning till ordinarie tjänst uppehållit publik befattning. Yad åter beträffade retroaktiva pensionsavgifter för förvärvande av familjepension, stadgades i § 4 mom. 3 av reglementet för arméns nya änke- och pupillkassa den 30 december 1905 (S. F. nr 83), bland annat, att civilmilitär eller civil tjänsteman, som vid tillträde av beställning på stat icke förut varit delägare i kassan, hade att retroaktivt erlägga årsavgift med tre och en halv procent å det avlöningsbelopp, efter vilket fyllnadspensionen för den befattning, han innehade, skulle beräknas, från tiden från början av det kalenderår, under vilket han fyllt 30 år.

Beträffande personal vid marinen, som inträdde såsom delägare i flottans pensionskassa, gällde jämväl enligt reglemente för denna kassa den 17 november 1899 (S. F. nr 92) vissa bestämmelser, enligt vilka den, som erhölle ordinarie beställning efter att förut hava haft icke-ordinarie anställning, under särskilda förutsättningar bleve skyldig att erlägga retroaktiva pensionsavgifter för vinnande av rätt till kassapension, respektive familjepension (gratial).

Lönenämnden hade verkställt undersökning angående storleken av de retroaktiva avgifter, som, under vissa antagna förutsättningar i fråga om födelseår, tid för anställning i icke-ordinarie tjänst vid försvarsväsendet samt tiden för vinnande av ordinarie beställning, skulle komma att drabba den personal, som, efter att i egenskap av icke-ordinarie befattningshavare hava haft anställning i motsvarande tjänst, skulle erhålla fullmakt på nyinrättad ordinarie beställning. Härav hade framgått exempelvis, att, därest en person, vilken vid 29 års ålder anställts såsom icke-ordinarie i maskinistbefattning och, efter att hava innehaft sådan befattning i 26 år 3 månader, från och med ingången av år 1927 överginge till ordinarie beställning, skulle komma att drabbas av retroaktiva avgifter till arméns pensionskassa och till arméns nya änke- och pupillkassa med tillhopa 1,375 kronor 50 öre. För en maskinist, som vid 37 år 9 månader vunnit icke-ordinarie befattning och efter övergång den 1 januari 1927 till ordinarie beställning då räknade en tjänstetid av 1 år 10 månader, skulle motsvarande retroaktiva avgifter komma att belöpa sig till 439 kronor 80 öre. Därest någon anställts såsom icke-ordinarie i eldarbefattning vid en ålder av 28 år 1 månad och, efter att hava innehaft sådan anställning i 26 år 3 månader, vunne ordinarie beställning såsom eldare av 1. klass den 1 januari 1927, skulle de honom åvilande retroaktivavgifterna utgöra 976 kronor 50 öre. Slutligen skulle för en eldare av 1. klass, vilken vunnit anställning såsom icke-ordinarie befattningshavare vid en ålder av 35 år 11 månader och vid sin den 1 januari 1927 erhållna utnämning till den ordinarie beställningen tjänstgjort i förstnämnda egenskap i 2 år 9 månader, de retroaktiva avgifterna komma att uppgå till 303 kronor 30 öre.

Den verkställda undersökningen gåve enligt lönenämndens mening vid handen, att för ett flertal innehavare av de till uppförande såsom ordinarie beställningar ifrågasatta icke-ordinarie befattningarna erläggandet av retroaktiva pensionsavgifter till vederbörande pensionskassor skulle komma att uppgå till så avsevärda belopp, att det för många av de nuvarande icke-

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

ordinarie befattningshavarna skulle bliva förenat med betungande kostnader att övergå till de ifrågasatta nya ordinarie beställningarna. Det syntes därför lönenämnden motiverat, att staten underlättade övergången till ordinarie beställning för icke-ordinarie befattningshavare genom att bidraga till retroaktivavgifternas gäldande. Åtgärder till underlättande av motsvarande övergång hade i vissa liknande fall ägt rum. Sålunda hade 1918 års riksdag beviljat ett särskilt anslag för att enligt vissa grunder användas för beredande av bidrag till de befordringsavgifter, vilka icke-ordinarie befattningshavare, tillhörande sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens hospital och asyler, enligt reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa hade att erlägga till denna kassa, då de från och med år 1919 tillträdde befattningar å ordinarie stat. Det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget rörande anvisande av nyssberörda anslag hade inneburit, att statshjälpen till befordringsavgifternas gäldande skulle utgå allenast med vissa begränsningar, nämligen att dylik hjälp överhuvudtaget icke skulle ifrågakomma för annan än den, som vid övergång till ordinarie stat redan överskridit 32 år, samt att staten icke borde åtaga sig att ansvara för mer än viss del av befordringsavgiften.

Lönenämnden erinrade vidare därom, att 1925 års riksdag i anledning av proposition (nr 94) angående avlöningsförmåner m. m. åt vissa kronojägare i Villringsbergs revir medgivit, dels att vissa förutvarande skogvaktare hos Villringsberg och Yargöns aktiebolag finge, sedan de i egenskap av kronojägare övergått i statens tjänst, såsom tjänsteår för egen pension tillgodoräkna sig hela den tid, de innehaft stadigvarande anställning hos bolagen, dels ock att de befordringsavgifter, som personalen i fråga hade att erlägga för inträde i civilstatens änke- och pupillkassa, finge gäldas av domänverkets medel till den del desamma överstege vad vederbörande haft att erlägga, därest hans ålder vid anställningen som kronojägare uppgått till 35 år.

Beträffande den omfattning, i vilken staten borde bidraga till erläggande av de retroaktivavgifter till vederbörande pensionskassor, som vid icke-ordinarie befattningshavares övergång till någon av de av lönenämnden till inrättande föreslagna nya ordinarie beställningarna skulle åvila sålunda övergångna befattningshavare, ansåge lönenämnden skäligt, att staten, i likhet med vad som medgivits i sistberörda fall, gäldade retroaktivavgiften till den del densamma överstege vad som skolat gäldas, därest den å ordinarie beställning överflyttade vid tiden för överflyttningen överskridit viss levnadsålder. Under förutsättning att pensionsåldern för de särskilda nya beställningarna bestämdes till 63 år och att det för hel pensions åtnjutande erforderliga antalet tjänsteår komme att fastställas till minst 33 år, syntes det lönenämnden skäligt, att staten åtoge sig att gälda retroaktivavgifterna till de särskilda kassorna till den del, desamma överstege vad vederbörande haft att erlägga, därest hans ålder vid tillträdande av den ordinarie beställningen uppgått till 30 år.

Under avdelning II av sitt betänkande den 29 juni 1926 framlade lönenämnden förslag till kungörelse med avlöningsbestämmelser för viss icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet. Enligt dessa bestämmelser skulle avlöningsförhållandena för i kungörelsen avsedd personal regleras efter huvudsakligen enahanda grunder, som gällde för de icke-ordinarie befattningshavarna vid civilförvaltningen respektive kommunikationsverken. Vid utarbetandet av kungörelseförslaget hade kungörelserna den 26 juni 1925 (S. F. nr 356, respektive nr 360) i väsentliga delar fått tjäna såsom förebilder. Härvid

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

hade emellertid befunnits nödvändigt att göra skillnad mellan, å ena sidan, sådana extra ordinarie tjänster, vilka i regel bekläddes av manliga befattningshavare, som vore familjeförsörjare och därför lämpligen borde avlönas blott med kontanta löner enligt löneplan, upptagande olika lönebelopp, som utginge i förhållande till befattningshavarnas kortare eller längre tjänsteålder och efter de olika levnadskostnaderna å de platser, där de hade sin tjänstgöring, samt, å andra sidan, sådana tjänster, som i allmänhet uppehölles av ogifta kvinnliga befattningshavare, vilka, i likhet med vad för närvarande gällde, även framdeles ansåges lämpligen böra avlönas så, att de fritt erliölle en väsentlig del av sina löneförmåner in natura, såsom kost, bostad med möbler, bränsle och lyse m. m. ävensom tvätt, men eljest en mindre kontant lön för täckande av levnadskostnaderna i övrigt.

Yad först angår de befattningshavare, för vilka lönerna enligt förslaget vore avsedda att utgå med olika belopp för olika dyrorter, hänfördes dessa befattningshavare av lönenämnden till kategorierna extra ordinarie tjänstemän (förslagets 2 kap.), respektive tillfälligt anställda tjänstemän (förslagets 3 kap.). För extra ordinarie tjänstemän skulle enligt nämndens förslag gälla en löneplan, som i huvudsak överensstämde med de löneplaner för extra ordinarie tjänstemän vid civilförvaltningen, respektive vid kommunikationsverken, vilka intagits i 6 § av kungörelsen den 26 juni 1925, nr 356, och 5 § i kungörelsen samma dag, nr 360. Enär de skäl, som föranlett, att lönegraderna för de extra ordinarie tjänstemän, vilka hänförts under dessa kungörelser, kommit att omfatta vissa med b) och c) betecknade lägre löneklasser än den med siffran 1 betecknade lägsta löneklassen i de för motsvarande ordinarie tjänstemän gällande löneplanerna, emellertid icke ägde någon motsvarighet beträffande försvarsväsendets extra ordinarie tjänstemän, fann lönenämnden det vara lämpligast att i löneplanen för försvarsväsendets extra ordinarie tjänstemän förse samtliga löneklasser med sifferbeteckningar, oberoende av motsvarande beteckningar i löneplanerna för statsförvaltningens övriga extra ordinarie tjänstemän. I anslutning härtill och då lönenämnden utgick därifrån, att anställning såsom extra ordinarie civil eller civilmilitär tjänsteman vid försvarsväsendet i allmänhet icke komme att vinnas av annan än den, som fullgjort åtminstone sin första tjänstgöring såsom värnpliktig och sålunda uppnått minst 21 år, ansåg sig lönenämnden sakna anledning att i den föreslagna löneplanen upptaga löner, motsvarande dem, som förekomma i den med a) betecknade löneklassen, d. v. s. lägsta löneklassen å löneplanerna i merberörda två kungörelser, vilken avsetts för tjänstemän, som icke fyllt 21 år. Genom att i förslaget upptaga de i sistnämnda löneplaner med b) och c) betecknade löneklasserna under beteckningarna 1 och 2 ernåddes, att lägsta löneklassen inom varje lönegrad enligt förslaget erhöll samma ordningsnummer som själva lönegraden. I övrigt innehöll förslaget en sådan anordning av löneplanens olika lönegrader, att dels varje lönegrad omfattade sex löneklasser, av vilka de två lägsta låge två, respektive en löneklass under den lägsta, som gällde för den lönegrad, till vilken vid andra förvaltningsgrenar än försvarsväsendets hänförts ordinarie tjänsteman

13 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

i befattning, som motsvarade den, vilken innehades av extra ordinarie tjänsteman vid förstnämnda förvaltningsgrenar, dels ock den högsta löneklassen inom varje lönegrad för extra ordinarie tjänsteman vore en löneklass lägre än högsta löneklassen i samma lönegrad för ordinarie befattningshavare.

Vid löneplanens utbyggande begränsade lönenämnden densamma till att omfatta 19 lönegrader, i följd varav den högsta lönegraden omfattade löneklasserna 19—24 och den högsta löneklassen upptog enahanda lönebelopp som 22. löneklassen å löneplanerna för extra ordinarie tjänstemän vid civilförvaltningen och kommunikationsverken.

Genom den omfattning, som sålunda gavs åt löneplanen, kunde i den till förslaget hörande tjänsteförteckningen inplaceras samtliga vid försvarsväsendet för närvarande anställda, från de ordinarie avlöningsanslagen under fjärde huvudtiteln avlönade extra ordinarie tjänstemän, som ansetts böra hänföras under den föreslagna kungörelsen. I den mån denna funnes böra tillämpas å extra ordinarie tjänstemän utöver dem, som upptoges i tjänsteförteckningen, skulle enligt i författningsförslaget införd bestämmelse föreskrift härom kunna i särskild ordning meddelas. Personalens placering å löneplanen förutsattes härvid kunna ske genom av Kungl. Maj:t meddelad föreskrift om tjänsteförteckningens kompletterande eller enligt annat beslut av Kungl. Maj:t eller enligt särskilt beslut av central förvaltningsmyndighet eller därunder lydande chef eller annan myndighet, som ägde disponera de anslagsmedel, från vilka tjänstemännens avlöning bestredes. I förslaget intogs vidare ett särskilt stadgande, som möjliggjorde anställande av extra ordinarie tjänsteman med högre lön än som upptagits i löneplanen. Härvid utgick lönenämnden ifrån, att Kungl. Maj:t för sådan tjänsteman komme att fastställa lönegrad, som med iakttagande av förslagets grunder komme att omfatta vissa löneklasser enligt avlöningsreglementena för ordinarie civila befattningshavare i statens tjänst.

Då, i olikhet med vad som gällde inom allmänna civilförvaltningens och kommunikationsverkens förvaltningsområden, för försvarsväsendets vidkommande endast i obetydlig omfattning erfordrades, att tillgång funnes på personal, anställd såsom aspiranter eller s. k. extra befattningshavare, ansåg lönenämnden, att sådana utförliga avlöningsföreskrifter, som beträffande aspiranter till anställning såsom extra ordinarie tjänstemän intagits i avlöningsbestämmelserna för kommunikationsverken, icke behövde intagas uti ifrågavarande författningsförslag. Å andra sidan syntes det lönenämnden icke lämpligt att i de fall, då tillfälligt behov av personal för utförande av extra ordinarie tjänstemäns arbetsuppgifter uppkomme, lämna det flertal lokala myndigheter, å vilka personalanställningen ankomme, så stor frihet att reglera avlöningsförhållandena, som enligt 3 kap. i kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 356) med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid civilförvaltningen lämnats åt de särskilda verkens styrelser beträffande s. k. extra befattningshavare. Lönenämnden intog i stället i 3 kap. av författningsförslaget bestämmelser, avseende att lönerna för tillfälligt anställda tjänstemän skulle utgå i viss anslutning till den i 2 kap. införda löneplanen för extra ordinarie tjänstemän.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

Vad därefter beträffar de icke-ordinarie tjänster, för vilka avsåges ogifta kvinnliga befattninghavare och som avlönades dels med naturaförmåner, dels med kontanta arvoden, ansåg lönenämnden, såsom i det föregående angivits, att desamma icke borde hänföras till den föreslagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän. Ifrågavarande befattningshavare utgjordes av dels den kvinnliga sjukvårdspersonalen vid försvarsväsendets olika grenar (husmödrar vid sjukhus, översköterskor, sjuksköterskor och undersköterskor vid sjukhus och truppförband in. fl.), dels ock den kvinnliga ekonomipersonalen i arbetsledande ställning vid truppförband m. fl. anstalter och inrättningar, d. v. s. köksföreståndarinnor, överkokerskor, tvättförestånderskor, kokerskor m. fl. Denna personal borde, såsom förut nämnts, fortfarande såsom hittills fritt erhålla bostad med möbler och sängservis, bränsle och lyse ävensom kost och tvätt. Den kontanta lönen syntes vid sådant förhållande böra utgå vid sidan av naturaförmånerna och inom de olika lönegraderna avvägas till samma belopp för all personal, utan hänsyn till om personalen vore anställd å dyrare eller billigare ort. I enlighet härmed upptog lönenämnden i sitt merberörda förslag till kungörelse med avlöningsbestämmelser för viss civil icke-ordinarie personal under 4 kap. (kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal) en särskild med K betecknad löneplan.

Myndig- Över lönenämndens förslag avgåvos yttranden av armé- och marinförvaltbetornas ningarna efter vederbörandes hörande.

yttranden o ver °

lönenämndens

förslag. Arméförvaltningen, som i ärendet hört samtliga arméfördelningschefer, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på Gotland, chefen för generalstaben, inspektören för militärläroverken samt inspektören för kavalleriet, meddelade, att lönenämndens förslag, att befattningarna för maskinister och eldare av 1. klass vid arméns truppförband skulle uppföras såsom ordinarie beställningar, biträtts av flertalet av de hörda myndigheterna. Vissa av myndigheterna hade uttalat betänkligheter mot uppförande å ordinarie stat av beställningar för eldare av 1. klass. Sålunda hade chefen för sjätte arméfördelningen anfört, att arbetet med uppvärmnings- och belysningsanordningarna vid olika truppförband vore av så väsentligt olika omfattning, att behovet av lika kvalificerade och lika avlönade eldare av 1. klass vid samtliga truppförband kunde starkt ifrågasättas. I avvaktan på ytterligare utredning hade arméfördelningscliefen icke ansett lämpligt, att eldare av 1. klass uppfördes å ordinarie stat, utan borde de såsom icke-ordinarie befattningshavare inplaceras i den för dylika befattningshavare avsedda löneplanen. Jämväl kommendanten i Boden hade motsatt sig inrättande av ordinarie beställningar för eldare av 1. klass. Arméförvaltningen hade emellertid på de av lönenämnden anförda skäl och då det arbete och det ansvar, som åvilade icke blott maskinisterna utan även eldarna av 1. klass vid truppförbanden, väl syntes motivera, att de erhölle den tryggade ställning, som medföljde ordinarie anställning, funnit sig böra tillstyrka förslaget, i vad det avsåge nämnda befattningshavares uppflyttning till ordinarie beställnings-

15 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

havare. Arméförvaltningen ansåge sig även böra biträda lönenämndens förslag därom, att övermaskinisten, förste montören och montören vid Bodens fästning samt maskinisten vid garnisonssjukhuset i Boden skulle upptagas såsom ordinarie beställningsliavare. Med hänsyn till det betydande arbete och ansvar, som åvilade eldaren vid garnisonssjukhuset i Boden, och då de skäl, som av lönenämnden anförts för uppförande av ordinarie beställning för maskinisten vid sjukhuset, i allo synts ämbetsverket kunna åberopas även beträffande den såsom maskinistens ställföreträdare där anställde eldaren, föresloge arméförvaltningen, att å sjukhusets stat måtte uppföras jämväl eu för eldare av 1. klass avsedd ordinarie beställning.

Mot det av lönenämnden framlagda förslaget till kungörelse med avlöningsbestämmelser för viss civil icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet hade arméförvaltningen icke funnit anledning till någon principiell erinran.

Marinförvaltningen, som hört stationsbefälhavarna vid flottans stationer och regementscheferna vid kustartilleriet, avhandlade ämnet dels i yttrande den 2 november 1926, dels i ett den 30 maj 1927 dagtecknat betänkande.

Lönenämndens förslag om uppförande på ordinarie stat av beställning för maskinisten vid flottans sjukhus i Karlskrona biträddes av marinförvaltningen. Härutöver hade ämbetsverket funnit sig böra föreslå inrättandet av ett flertal nya ordinarie beställningar för personal vid flottans stationer och varv.

Yidare riktade sig ämbetsverket mot lönenämndens förslag att begränsa löneregleringen för icke-ordinarie befattningshavare till enbart sådan personal, vars avlöning bestredes från vederbörande ordinarie avlöningsanslag. Ämbetsverket utvecklade närmare sina synpunkter i här angivna avseenden i det ovan omförmälda betänkandet den 30 maj 1927 samt överlämnade ett eget förslag till avlöningsbestämmelser beträffande marinens icke-ordinarie personal.

Beträffande varven föreslog marinförvaltningen till uppförande på ordinarie stat beställningar för konstruktörer, verkmästare, mästare, arbetsförmän, kontorsskrivare, laborant, ritare samt förste kontorister. Emellertid förutsatte ämbetsverket, att överförandet till ordinarie stat av sådan personal skulle ifrågakomma endast i mycket begränsad omfattning. I fråga om personalen vid flottans stationer ansåg marinförvaltningen, att ett mindre antal ordinarie beställningar borde inrättas, om vilkas behövlighet för framtiden tvivel icke syntes kunna råda. Hetta gällde — förutom den av lönenämnden föreslagna maskinistbeställningen vid flottans sjukhus i Karlskrona — verkmästar- och mästarbefattningarna vid centrala beklädnadsverkstaden och kronobageriet i Karlskrona samt kontorsbefattningar vid stationsintendenturen och stationskontoren. Erågan om en dylik åtgärd beträffande ett ytterligare antal befattningar vid flottans stationer och beträffande befattningshavare vid kustfästningarna och kustartilleriets regementen kunde däremot enligt marinförvaltningens mening tills vidare utan olägenhet anstå, till dess den nya organisationen erhållit större stabilitet. Yad anginge den

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

i marinförvaltningen tjänstgörande personalen, som i detta sammanhang kunde komma i betraktande — ritare m. fl. från extra anslag avlönade befattningshavare — ansåge marinförvaltningen sig på grund av pågående utredning om den blivande centrala försvarsförvaltningen icke böra framlägga förslag om upptagande av sådan personal på ordinarie stat.

Enligt marinförvaltningens förslag skulle befattningarna inordnas bland officersavlöningsreglementets ordinarie beställningshavare, upptagna å tjänsteförteckningen för civilmilitär personal m. tl. (C). Då emellertid löneplanen C icke upptoge tillräckligt antal lönegrader för att vid de ifrågavarande befattningarnas ingruppering i de särskilda lönegraderna medgiva ett lämpligt avvägande av befattningshavarnas löneförmåner, förutsatte förslagets genomförande enligt marinförvaltningens mening en omläggning av avdelningen C i officersavlöningsreglementet. Denna omläggning kunde lämpligen komma till stånd på det sätt, att den nuvarande löneplanen utbyggdes så, att densamma bleve likformig med löneplanerna för allmänna civilförvaltningen och kommunikationsverken till och med deras 18. lönegrad samt i övrigt från och med 8. lönegraden och uppåt bibehölle nu gällande konstruktion med ändrad nummerbeteckning av lönegraderna. Eu sådan anordning möjliggjordes nämligen därav, att varje lönegrad i löneplan C hade sin motsvarighet i eu lönegrad å de för allmänna civilförvaltningen och kommunikationsverken fastställda löneplanerna, och anordningen syntes ämbetsverket vara att förorda framför inrättandet av en särskild löneplan D för ifrågavarande personal. Enligt marinförvaltningens mening vore det givetvis icke i och för sig tilltalande med alltför ofta påkommande ändringar, men den föreslagna omläggningen skulle underlättas, om den av Kungl. Maj:t ifrågasatta allmänna lönerevisionen för inarbetande av dyrtidstilläggen i löneplanerna komme till utförande och omläggningen skedde i samband därmed.

Beträffande de grupper av befattningshavare vid stationerna och varven, som icke enligt marinförvaltningens förslag skulle uppföras på ordinarie stat, samt beträffande motsvarande personal vid kustartilleriets truppförband och kustfästningarna, ansåge ämbetsverket, under förutsättning av bifall till förslaget i ovan angivna del, nödvändigt att få till stånd en lönereglering, som anpassade sig till nutida förhållanden och stode i överensstämmelse med vad ämbetsverket föreslagit i fråga om den till uppförande på ordinarie stat ifrågasatta personalen. Från marinförvaltningens sida vore dock intet att erinra däremot, att enhetliga bestämmelser bleve tillämpliga för försvarsväsendets extra personal i dess helhet och således icke blott för personal vid marinen. Då lönenämnden emellertid icke tagit i betraktande annan personal än den, vilken avlönades från försvarsväsendets olika ordinarie avlöningsanslag — vilken omständighet medförde, att nämndens förslag icke borde genomföras oförändrat beträffande de från andra medel avlönade befattningshavarna — men marinförvaltningen å sin sida funnit angeläget, att icke skilda grunder för avlöning fastställdes för motsvarande, ehuru från olika anslag avlönade grupper av extra personal vid marinen, hade marinförvaltningen ansett sig nödsakad att framgå med ett eget förslag.

17 Kungl. Maj:t$ proposition nr 196.

Yissa av de i ärendet hörda myndigheterna yttrade sig i anledning av lönenämndens förslag till inplacering i olika lönegrader av de befattningar, som avsetts att uppföras å ordinarie stat. Till vad myndigheterna i sådant hänseende anfört återkommer jag i det följande.

Genom beslut den 27 juni 1927 uppdrog Kungl. Maj:t åt försvarsväsendets lönenämnd att på grundval av ovannämnda, av lönenämnden och marinförvaltningen upprättade förslag utarbeta förslag till enhetlig reglering av löneförhållandena för sådan icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet, varom i nämnda båda förslag vore fråga.

Med anledning härav och då en utsträckning av den med lönenämndens förslag den 29 juni 1926 avsedda löneregleringen till den av marinförvaltningens förslag omfattade icke-ordinarie personalen syntes böra föranleda en motsvarande utvidgning av de blivande bestämmelsernas tillämpningsområde även för arméns och flygvapnets vidkommande, anhöll lönenämnden i särskilda skrivelser till arméförvaltningen och flygstyrelsen om yttrande angående dels vilken ytterligare personal vid armén och flygvapnet — utöver den i nämndens förslag den 29 juni 1926 medtagna — som därvid kunde komma i betraktande, dels i vilka lönegrader denna personal borde placeras, dels ock huruvida några av hithörande befattningar ansåges böra uppföras å ordinarie stat.

I skrivelse till lönenämnden den 20 augusti 1927 anförde arméförvaltningen, bland annat, följande.

Med anledning av lönenämndens ovanberörda framställning hade ämbetsverket låtit från vissa myndigheter införskaffa yttranden uti de i framställningen angivna avseenden.

Av de sålunda avgivna yttrandena framginge, att den personal, som vid ett genomförande för arméns del av de principer, vilka legat till grund för marinförvaltningens förslag, syntes kunna ifrågakomma till uppflyttning å ordinarie stat eller inordnas under särskilda för icke-ordinarie befattningshavare avsedda avlöningsbestämmelser, utgjordes av — förutom den i lönenämndens betänkande den 29 juni 1926 avsedda — dels viss kontraktsanställd ingenjörspersonal, ritkontorsföreståndare, kontors-, ritar- och laboratoriepersonal, dels vissa arbetsförmän vid fabriker och tygverkstäder m. in., dels skrädderi-, skomakeri-, sadelmakeri- och snickeriförmän samt skidreparatörer vid truppförbandens intendenturverkstäder och tvättföreståndare vid tvättinrättningarna, dels ock en del befattningshavare i förmansställning vid arméns centrala beklädnadsverkstad och intendenturförråden.

Beträffande det stora flertalet av dessa, nämligen de till intendenturförvaltningen hörande, hade de flesta av myndigheterna ansett sig icke kunna tillstyrka ändringar i fråga om de för personalen nu gällande anställningsoch avlöningsförhållanden. Myndigheterna hade visserligen ingalunda förbisett de skäl, som från de anställdas sida kunde tala för ett beredande åt dem av sådana ändrade anställnings- och avlöningsförhållanden, att de kunde erhålla en mera tryggad anställning, än som vore möjligt med nu gällande system, ävensom få sina pensionsförhållanden ordnade i likhet med vad för andra statsanställda ordinarie befattningshavare vore fallet. Ur statsverkets och arbetsledningens synpunkt vore däremot bestämda olägenheter att be-

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 165 häft. (Nr 196.) so i 553 28 2

Infordrande av nytt förslag.

Arméforyaltnin^ens yttrande till lönenämnden.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

fara. De skäl, som därvid anförts, hade huvudsakligen varit, att någon särskild olägenhet i allmänhet icke visat sig vara förbunden med det hittills tillämpade förfaringssättet, varigenom personalen anställts genom avtal, antingen med en viss grupp eller med befattningshavarna var för sig. Sedan arbetet vid truppförbandens intendenturverkstäder på senare tiden omlagts på sådant sätt, att numera huvudsakligen endast reparationsarbeten där förekomme, hade förmännen i viss mån förlorat den ställning, de förut intagit, att leda och fördela arbetet, samt i stället kommit att mera aktivt deltaga i själva arbetet. För befattningarna fordrades således icke i allmänhet så höga kvalifikationer, som man förut måst ställa å desamma, och av försvarsorganisationen följde vidare, att arbetet vid truppförbandens intendenturverkstäder med all säkerhet komme att i än högre grad än förut inskränkas. Arbetet vid de skilda verkstäderna vore för övrigt icke organiserat på samma sätt. Vid en del truppförband hade förmännen under sig endast ett fåtal arbetare, vid en del andra något flera, dock högst i allmänhet 5 ä 6 stycken. Härav uppstode svårighet att inpassa vederbörande i eu viss löneskala, då värdesättningen av deras prestationer givetvis icke kunde bliva densamma överallt. Då vidare anskaffningen och underhållet av materielen vore grundad på den s. k. självhushållningsprincioen och det tillkomme dem, som ansvarade för underhåll och vård av materielen, att tillse, att kostnaderna härför begränsades inom ramen av härför avsedda medel, låge det i vederbörande chefs intresse att söka i största möjliga grad begränsa utgifterna för inaterielens anskaffning och underhåll och således även att hålla lönerna till arbetspersonalen, däri inräknade förmännen, vid ungefär samma nivå som lönerna till motsvarande arbetare inom den privata industrien. Ett fastslående av lönerna till ett bestämt belopp, vilket skulle bliva eu följd av personalens uppförande å ordinarie stat eller inordnande i ett fast lönesystem, skulle i allt för hög grad binda vederbörande chefs självbestämmanderätt i detta avseende, och ur statens synpunkt skulle det vara olämpligt att genom befattningarnas inordnande i en fast löneskala för en längre tid framåt binda dem vid företaget.

De sålunda anförda skälen emot eu utsträckning av löneregleringen gällde närmast personal vid de under intendentsdepartementets förvaltning stående verkstäder och centrala intendenturanstalter. Men enahanda förhållanden förelåge i stort sett, åtminstone beträffande förmanspersonalen, även vid arméns övriga fabriker och tygverkstäder m. fl. Vid dessa funnes emellertid, på sätt ovan antytts, viss annan personal såsom ingenjörer, ritare, kontorister, laboratoriebiträden m. m. Beträffande eu utsträckning av löneregleringen till att omfatta dessa personalgrupper hade myndigheterna ställt sig mera gynnsamt, dock under uttryckligt framhållande, att det icke syntes välbetänkt att i annat än mycket ringa utsträckning uppföra befattningshavarna på ordinarie stat.

Med hänsyn till de olika meningar, som sålunda från myndigheternas sida gjort sig gällande, ställde sig arméförvaltningen synnerligen tveksam till lämpligheten överhuvudtaget av ett biträdande för arméns del av marinförvaltningens förslag. Visserligen skulle genom olika befattningars uppförande på ordinarie stat, respektive inordnande under ett fast avlöningssystem vissa fördelar uppstå därigenom, att arbetsledningen befriades från sysslandet med en del detaljgöromål beträffande avlöningarnas bestämmande m. in., men å andra sidan skulle härigenom lönerna komma att fastlåsas till förfång för eu ekonomisk drift och svårigheter uppstå att avpassa personalen efter det vid olika tillfällen förefintliga behovet. Då verksamheten vid arméns fabriker och verkstäder vore i mycket likartad med den inom den privata affärsrörelsen bedrivna, ansåge arméförvaltningen fastmera de inom den pri-

Kungl. Maj.ts proposition nr 19ii.

vata industrien tillämpade anställningsformer böra fortfarande vinna tilllämpning jämväl å arméns personal. Därtill komme, att tiden ännu knappast kunde anses mogen för vidtagandet av några mera genomgripande förändringar liärutinnan. Med liänsyn till de betydande förändringar, som komme att inträda i samband med det slutliga genomförandet av 1925 års härordning, syntes det nämligen för närvarande knappast vara möjligt att bedöma det blivande personalbehovet överhuvudtaget, särskilt vid de olika truppförbandens verkstäder, men även vid de centrala intendenturanstalterna och, ehuru visserligen i mindre utsträckning, jämväl vid artilleriets ^fabriker och tyganstalter, tygverkstäder m. in. Om svårigheter alltså förelåge att nu bedöma personalbehovet överhuvudtaget, kunde arméförvaltningen så mycket mindre avgöra, vilka befattningshavare, som eventuellt kunde anses motsvara ett så stadigvarande behov, att de borde uppföras å stat såsom ordinarie beställningshavare eller inordnas under ett fast avlöningssystem. Det sålunda anförda gällde i främsta rummet den arbetsledande personalen, och beträffande denna nödgades arméförvaltningen därför bestämt avstyrka ett biträdande för arméns del av de riktlinjer, som kommit till uttryck i marinförvaltningens utlåtande.

Beträffande den förut angivna kontors-, ritar- och laboratoriepersonalen m. fl. ävensom viss personal vid arméns centrala beklädnadsverkstad och vid intendenturförråden syntes visserligen de av arméförvaltningen ovan framhållna betänkligheterna icke med samma styrka göra sig gällande. Men även i fråga om dessa personalgrupper rådde för närvarande en viss osäkerhet angående det blivande personalbehovet efter härordningens genomförande. Tillsvidare och intill dess någon erfarenhet vunnits i fråga om verkningarna av den nya härordningen, ansåge arméförvaltningen därför försiktigheten bjuda att icke heller beträffande dessa personalgrupper nu vidtaga några förändringar i fråga om formen för deras anställning.

Arméförvaltningen ansåge så mycket större skäl härtill föreligga, som redan ett genomförande av lönenämndens ovannämnda förslag av den 29 juni 1926 syntes bereda möjlighet att, i den mån så visade sig lämpligt, inordna ifrågavarande befattningshavare eller vissa av dem under ett fast avlöningssystem.

Därest, oberoende av vad arméförvaltningen sålunda anfört, åtgärder i allt fall skulle anses böra vidtagas för eu utsträckning av löneregleringen till den av marinförvaltningen avsedda icke-ordinarie personalen, syntes det av sistnämnda ämbetsverk avgivna utlåtandet knappast kunna läggas till grund för ett blivande förslag i ämnet. Först och främst syntes marinförvaltningens förslag icke vara byggt på någon jämförelse med de avlöningar, som inom den privata verksamheten tillkomme personal med motsvarande kvalifikationer och arbetsuppgifter som den av marinförvaltningen avsedda. Då arméförvaltningen icke kunnat föranstalta om någon utredning härom, vilken givetvis måste bliva jämförelsevis tidsödande, kunde arméförvaltningen beträffande ett flertal av de i förslaget upptagna befattningshavarna icke bedöma, i vad mån de föreslagna lönerna kunde anses lämpligt avpassade. Emellertid hade arméförvaltningen icke kunnat underlåta att finna, att förslaget i åtskilliga avseenden syntes innebära ett undervärderande av de arbetsuppgifter och åligganden, som ankomme på särskilt de nu å ordinarie stat uppförda beställningshavarna vid artilleriets fabriker och tyganstalter.

Ett genomförande av marinförvaltningens förslag syntes därför med nödvändighet kräva en omreglering av den till löneplanen C i officersavlöningsreglementet hänförliga tygstatspersonalens inplacering på löneskalan. Då så sent som vid 1927 års riksdag det hittills provisoriskt gällande avlönings-

Flygstyrolscns yttrande till lönenämnden.

20 Kunyl. Maj:ts proposition nr 196.

reglementet blivit med vissa jämkningar definitivt antaget, ansåge arméför valtningen det likväl knappast välbetänkt att redan nu väcka förslag om ändringar i reglementet. Arméförvaltningen, som häri såge ett ytterligare skäl för avstyrkande av marin förvaltningens förslag, erinrade i detta sammanhang, att lönenämnden uti sitt den 20 oktober 1926 avgivna förslag till avlöningsreglemente för officerare m. fi. funnit, att, då löneplanerna för officerare och underofficerare samt civilmilitär personal vid armén och marinen fastställts så sent som vid 1921 års riksdag, en genomgående revision av nämnda löneplaner för det dåvarande näppeligen kunde ifrågakomma. Eu dylik revision syntes enligt nämndens åsikt i allt fall icke böra företagas, förrän viss tids erfarenhet vunnits i fråga om de verkningar, den nya försvarsorganisationen kunde komma att utöva å de olika beställningshavarnas arbetsåligganden. Ett tillfälle att överväga frågan komme för övrigt att erbjuda sig i samband med dyrtidstilläggens avskaffande och sammanslagning med de fasta lönerna.

Arméförvaltningen kunde sålunda icke biträda marinförvaltningens förslag, vare sig i vad detsamma avsåge ett uppförande på ordinarie stat av andra befattningshavare än dem, som i nämndens betänkande av den 29 juni 1926 föreslagits skola vinna sådan anställning, eller ett inordnande under ett mera fast lönesystem av andra än i nyssnämnda betänkande avsedda icke-ordinarie befattningshavare. Visserligen hade arméförvaltningen, enligt vad nyss antytts, ansett eu sådan utsträckning av löneregleringen möjligen kunna ifrågasättas, att därunder skulle inbegripas viss kontors-, ritare- och laboratoriepersonal ävensom vissa nu kontraktsanställda ingenjörer m. fi. Ifrågavarande personal hade närmare angivits å en ämbetsverkets skrivelse bilagd tablå, varå med anlitande av den i marinförvaltningens förslag begagnade nummerbeteckningen å de olika lönegraderna jämväl förslagsvis angivits de lönegrader, till vilka befattningshavarna skulle kunna tänkas hänförda. Emellertid syntes den sålunda angivna lönegradsplaceringen icke utan vidare kunna läggas till grund för ett förslag i ämnet. Härför erfordrades nämligen eu närmare undersökning av dels de olika befattningshavarnas kvalifikationer och arbetsuppgifter, dels löneförhållanden inom närliggande verksamhetsgrenar, dels ock de kostnader, som skulle vara förenade med personalens inordnande i lönegrader.

Flygstyrelsen har i skrivelse till lönenämnden den 20 augusti 1927 anfört, bland annat, följande.

Styrelsen liölle före, att de skäl, som av marin förvaltningen framhållits för att i löneregleringen inrymma vissa månadslönare m. fi. vid marinen, talade för att även viss extra personal vid flygvapnet inrymdes i de blivande bestämmelserna. Det förslag till bestämmelser, som av marinförvaltningen avgivits, syntes även väl lämpa sig för flygvapnets vidkommande. Beträffande förslagets tillämplighetsområde ansåge flygstyrelsen, att i styrelsen tjänstgörande extra personal för närvarande icke borde komma i betraktande och icke heller extra personal, anställd vid truppförbandens verkstäder, alldenstuud personalorganisationen därstädes icke ännu vunnit den stadga, att den kunde läggas till grund för en bestående personalstat i här ifrågavarande avseenden. Vad åter de centrala flygverkstäderna å Malmen och i Västerås beträffade, hade de utvuxit ur de förutvarande flygverkstäderna vid flygkompaniet å Malmslätt och vid flottans varv i Stockholm, och personalförhållandena vore där stabiliserade och analoga med dem vid flottans varv.

Flygs.tyrelsen ansåge, att överförande av befattningar till ordinarie stat borde ske i begränsad omfattning och avse endast sådan arbetsledande per-

21 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

sonal och förhandspersonal, som, såvitt nu kunde bedömas, alltid komrne att vara erforderlig och för vilken personal en fastare organisation skulle vara till vapnets fördel såväl ur rekryteringssynpunkt som för tjänstens behöriga gång. Av den övriga personalen borde en mindre del uppföras i extra ordinarie befattningar, under det att det övervägande flertalet såsom hittills borde kvarstå såsom extra personal. Med undantag av verkmästare av 1. och 2. klass, vilka borde bibehållas vid sin nuvarande löneställning. syntes inplaceringen i lönegrader böra äga rum i enlighet med marinförvaltningens förslag.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 november 1927 har härefter lönenämnden framlagt nytt förslag i ämnet.

Lönenämnden upptager därvid först till behandling spörsmålet angående den ifrågasatta löneregleringens omfattning samt anför härom följande.

Då lönenämndens förslag den 29 juni 1926 närmast hade avseende endast å befattningshavare, som avlönades med medel från ordinarie anslagen till avlöning till personal vid staber, truppförband m. fl., men den i marinförvaltningens förslag av den 30 maj 1927 åsyftade personalen huvudsakligen utgjordes av månadslönar- och annan från anskaffnings- och underhållsanslag avlönad personal, hade lönenämnden funnit sig föranlåten att till en början undersöka, vilka personalgrupper med den sålunda förändrade utgångspunkten borde omfattas av den ifrågasatta löneregleringen. Härvid hade lönenämnden, efter övervägande av vad arméförvaltningen och flygstyrelsen i sådant hänseende anfört, kommit till den uppfattningen, att förhållandena för närvarande manade till iakttagande av en stark återhållsamhet i fråga om löneregleringens utsträckning till annan personal vid armén och flygvapnet än den i nämndens tidigare förslag avsedda. Av avgörande betydelse syntes lönenämnden härvidlag vara, att det icke torde vara möjligt att för närvarande bilda sig en något så när tillförlitlig uppfattning i fråga om de verkningar, den under utformning varande nya försvarsorganisationen komme att utöva å olika befattningshavares arbetsåligganden. Även om samma synpunkter i viss mån gjorde sig gällande beträffande marinens personal, låge dock förhållandena här så tillvida annorlunda till, att den nya organisationen för marinens vidkommande innebure betydligt mindre ändringar i det bestående än beträffande försvarsväsendet i övrigt, samt att noggranna riktlinjer för personalorganisationen vid marinen funnes uppdragna i flottans organisationssakkunnigas betänkande, vilket enligt beslut av Kungl. Maj:t skulle tjäna till ledning för nedbringandet av personalbehovet därstädes.

Yad särskilt beträffade den centrala militära förvaltningen, påginge, enligt vad lönenämnden hade sig bekant, fortfarande utredning rörande omorganisation av densamma. Innan denna omorganisationsfråga vunnit sin lösning, syntes — såsom marinförvaltningen och flygstyrelsen också ansett — någon reglering av löneförhållandena för den vid nämnda förvaltning anställda icke-ordinarie personalen ej böra ifrågakomma.

På grund av vad nu anförts hade lönenämnden för sin del funnit den ifrågasatta löneregleringen böi-a — utöver i lönenämndens tidigare förslag och i marinförvaltningens förslag den 30 maj 1927 avsedd personal — omfatta allenast kontors-, ritar- och laboratoriepersonal vid arméns centrala fabriker och verkstäder (intendenturförråd) ävensom dylik personal och viss personal i arbetsledande ställning vid centrala flygverkstäderna. Härvid hade lönenämnden emellertid ansett skäl föreligga till den ytterligare begränsningen, att från löneregleringen undantoges befattningshavare vid såväl arméns som marinens centrala beklädnadsverkstäder. Verksamheten vid

Lönenämndens skrivelse den 16 november

1927.

'22

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

dessa verkstäder vore nämligen i särskilt hög grad beroende av såväl förefintlig tillgång till arbete som förhållandena inom den enskilda industrien på ifrågavarande område, i följd varav verksamhetens omfattning kunde komma att viixla under olika tider och en omreglering av olika befattningshavares arbetsuppgifter med hänsyn härtill tid efter annan visa sig önskvärd. Då inordnandet av personal vid verkstäderna under ett fast lönesystem syntes ägnat att i viss mån lägga hinder i vägen för en dylik anpassning, hade lönenämnden funnit klokheten bjuda att ställa berörda personal utanför den nu planerade löneregleringen.

I fråga om uppförande på ordinarie stat av beställningar för viss icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet samt beställningarnas placering i lönehänseende anför härefter lönenämnden:

Vid verkställd undersökning, huruvida några beställningshavare utöver de av lönenämnden i betänkandet den 29 juni 1926 härtill ifrågasatta borde uppföras på ordinarie stat, hade lönenämnden icke kunnat undgå att finna de skäl, marinförvaltningen anfört till stöd för en dylik åtgärd i fråga om en del befattningshavare vid marinen, äga ett visst berättigande — särskilt i vad frågan gällde månadslönare. Enligt lönenämndens mening syntes det emellertid angeläget att i görligaste mån hålla vägen öppen för sådana jämkningar i personalorganisationen, som vid genomförandet av fiottans organisationssakkunnigas förslag visade sig erforderliga. Med beaktande härav hade också marinförvaltningen funnit sig böra gå in för inrättandet av ordinarie befattningar allenast i mycket begränsad omfattning. Då ett genomförande av marinförvaltningens förslag i detta hänseende emellertid icke kunde anses innebära eu rationell lösning av ifrågavarande personals anställnings- och lönefrågor, något som också från personalhåll med skärpa framhållits, ville det förefalla lönenämnden riktigast att för närvarande stanna vid en sådan reglering av sagda personals löneförhållanden, som utan att innebära en lösning av frågan om personalens uppförande på ordinarie stat dock icke lade hinder i vägen för en sådan åtgärds vidtagande, när organisationen närmare utformats. Av vad lönenämnden i det föregående anfört torde ock följa, att nämnden icke heller för närvarande kunde förorda uppförande på ordinarie stat av beställningar för jämförlig personal vid armén och flygvapnet.

Lönenämnden hade alltså funnit sig icke böra i förevarande sammanhang föreslå inrättande av befattningar på ordinarie stat för andra personalgrupper än de i lönenämndens tidigare förslag angivna.

I samband härmed hade lönenämnden emellertid ansett sig böra upptaga till granskning de erinringar mot nämndens tidigare förslag, som i berörda del framställts i de (iver förslaget avgivna yttrandena.

I dessa yttranden hade erinringar till en början framställts mot nämndens förslag i vad det avsåge placering av maskinistbefattningar vid truppförbanden i 3. lönegraden å löneplanen C i officersavlöningsreglementet. Denna placering hade sålunda synts vissa myndigheter vara väl låg. Yad myndigheterna därom anfört hade emellertid icke givit arméförvaltningen anledning föreslå någon avvikelse från nämndens förslag. Nämnden hade ej heller för sin del funnit skäl föreligga att frångå förslaget i fråga.

Uti sitt tidigare löneregleringsförslag hade lönenämnden förordat uppförande å ordinarie stat av befattningar för maskinister vid garnisonssjukhuset i Boden och vid flottans sjukhus i Karlskrona, men däremot icke ansett sig böra föreslå motsvarande åtgärd beträffande de såsom maskinisternas ställföreträdare anställda eldarna av 1. klass vid nämnda sjukhus.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196. -3

Sedan arméförvaltningen häremot erinrat, att samma skäl, som åberopats till stöd för inrättandet av en ordinarie maskinistbefattning vid förstnämnda sjukhus, talade för den därstädes anställde eldarens av 1. klass uppförande på ordinarie stat, hade lönenämnden vid det förnyade övervägande, nämnden i nu förevarande sammanhang ägnat spörsmålet i fråga, funnit sig böra, med ändring av sitt tidigare förslag härutinnan, föreslå sistnämnde befattningshavares uppförande å ordinarie stat med placering i lönegraden C 1. I konsekvens härmed hade liknande åtgärd ansetts böra vidtagas beträffande motsvarande befattningshavare vid flottans sjukhus i Karlskrona.

Uti sitt förra förslag hade nämnden vidare ifrågasatt, att övermaskinisten vid Bodens fästning skulle hänföras till 4. lönegraden å löneplanen C i officersavlöningsreglementet. I anledning härav hade kommendanten i Boden erinrat, att vid inrättandet av övermaskinistbefattningen ställts i utsikt, att för befattningen skulle utgå avlöning av samma storlek som till verkmästare av 1. klass. Att, på sätt nämnden gjort, jämföra övermaskinisten med maskinmästare av 1. klass vid hospitalen vore enligt kommendantens mening missvisande, och jämfördes lians arbete med tygverkmästares med fleres i 6. lönegraden av berörda löneplan, kunde med fog sägas, att det såväl kvalitativt som än mer kvantitativt kunde ställas i jämnhöjd med dessa beställningshavares. Rättvisa och billighet syntes därför fordra, att övermaskinistens avlöning bestämdes att utgå efter 6. lönegraden å sagda löneplan.

Med hänsyn till vad kommendanten sålunda anfört och då såväl av lönenämndens som kommendantens utredning framginge, att den nuvarande innehavaren av övermaskinistbefattningen vid övergång till ordinarie beställning i den av nämnden föreslagna lönegraden skulle komma att lida en direkt minskning i sina avlöningsförmåner, hade ock arméförvaltningen ansett, att det för beredande av erforderlig ersättning till befattningshavaren i fråga vore nödvändigt att giva denne en högre placering på löneskalan än vad lönenämnden föreslagit. Även med hänsyns tagan d e till att befattningen vore av stor vikt, hade arméförvaltningen dock icke kunnat förorda en så hög placering, som kommendanten föreslagit, eller i 6. lönegraden, varigenom övermaskinisten skulle komma att i lönehänseende likställas med exempelvis tygverkmästare. Arméförvaltningen hade i stället föreslagit, att beställningen måtte uppföras i 5. lönegraden, varigenom övermaskinisten skulle erhålla lön med samma belopp, som enligt det för kommunikationsverken gällande avlöningsreglementet tillkomme maskinmästare eller övermontör vid statens vattenfallsverk.

Efter övervägande av de skäl, som sålunda anförts för eu högre placering av befattningen i fråga, och då, enligt vad av kommendantens yttrande framginge, den övermaskinisten anvisade tjänstebostaden från och med den 1 januari 1927 betingade en hyra av cirka 650 kronor eller 170 kronor mer än nu utgående hyra och 350 kronor mer än den därförut gällande, varmed lönenämnden räknat, hade lönenämnden funnit sig böra tillstyrka, att övermaskinisten måtte erhålla en något bättre ställning i lönehänseende än den, som enligt nämndens tidigare förslag skulle tillkomma honom. Att, på sattkommendanten i Boden föreslagit, hänföra befattningen i fråga till 0. lönegraden, kunde nämnden dock icke förorda, utan finge nämnden för sin del ansluta sig till arméförvaltningens förslag.

I sitt tidigare förslag hade lönenämnden upptagit befattningen såsom förste montör vid Bodens fästning i 3. lönegraden å löneplanen C och likställt befattningshavaren med i 12. lönegraden i avlöningsreglementet för kommunikationsverken placerad förste montör vid statens vattenfallsverk. Kommendanten i Boden hade i anledning härav framhållit, att med hänsyn till de maktpåliggande göromål, som ankomme på förste montören, samt da denne

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

intoge en överordnad ställning i förhållande till fortmaskinister och truppförbandsmaskinister, vilka åtnjöte eller av lönenämnden föreslagits skola åtnjuta lön i lönegraden C 3, en högre placering borde beredas befattningshavaren i fråga. På grund härav och då förste montörens arbete syntes fullt jämförligt med det, som påvilade de i 6. lönegraden å löneplanen C inplacerade beställningshavarna, talade billigheten för att den förstnämndes avlöning icke sattes lägre än sistnämnda beställningshavares.

Arméförvaltningen hade i likhet med kommendanten ansett, att lönenämndens förslag i fråga om förste montörens placering i lönegrad icke beredde honom en mot hans krävande arbetsuppgifter svarande avlöning. Kommendantens förslag om hans placering i 6. lönegraden hade arméförvaltningen dock icke kunnat biträda, utan hade ämbetsverket föreslagit, att för förste montören måtte upptagas en ordinarie beställning i 4. lönegraden å löneplanen C, varigenom beställningshavaren skulle komma att i avlöningshänseende likställas med förste maskinist eller reparationsmästare vid statens vattenfallsverk.

Yad sålunda anförts till stöd för en högre placering av förste montören vid Bodens fästning hade icke givit lönenämnden anledning att frångå sitt förenämnda förslag.

Befattningen såsom montör vid Bodens fästning hade lönenämnden föreslagit till placering i 1. lönegraden å löneplanen C. Kommendanten i Boden hade härutinnan anfört, att, då montörens arbete enligt hans förmenande närmast vore jämförbart med det, som utfördes av linjeförman vid telegrafverket, vilken vore placerad i den mot lönegraden C 3 svarande 12. lönegraden i avlöningsreglementet för kommunikationsverken, befattningshavaren i fråga borde erhålla en däremot svarande löneställning. Yad kommendanten sålunda anfört hade emellertid icke föranlett arméförvaltningen föreslå ändring i lönenämndens förslag. Ej heller nämnden ansåge skäl föreligga att frångå förslaget i fråga.

Utöver vad nu anförts, hade lönenämnden icke funnit skäl till avvikelse från sitt förra förslag i fråga om nyinrättande av ordinarie befattningar och därmed sammanhängande spörsmål.

Lönenämnden har härefter framlagt förslag till reglering av löneförhållandena för den iclte-ordinarie personal, som, enligt vad nämnden i det föregående anfört, borde komma i betraktande vid ifrågavarande lönereglering.

Beträffande de allmänna riktlinjerna för det nya förslaget torde böra framhållas, att detta — i likhet med såväl lönenämndens första förslag som marinförvaltningens i det föregående omförmälda förslag — allenast, upptager bestämmelser för sådan hithörande personal, vars tjänstgöring tager vederbörandes hela arbetstid i ansprak. På grund av den utvidgning, löneregleringen nu i förhållande till lönenämndens första förslag avsetts att erhålla, har lönenämnden ansett det nödvändigt att vid förslagets utarbetande än närmare, än som beträffande det tidigare förslaget varit fallet, följa gällande avlöningsbestämmelser för civilförvaltningens och kommunikationsverkens icke-ordinarie befattningshavare.

Befattningshavarna hava indelats i grupperna extra ordinarie tjänstemän, extra befattningshavare samt kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal.

Löneplanen för extra ordinarie tjänstemän har konstruerats efter förebild av löneplanen för motsvarande tjänstemän vid civilförvaltningen och kom-

Kungl. Maj:ts proposition nr 1U6.

munikationsverken. Löneplanen innehåller sålunda 27 lönegrader, av vilka lönegraderna 1—19 innehålla sex löneklasser vardera, medan var och en av lönegraderna 20—27 innehåller fem löneklasser. Tidsintervallerna i avseende å uppflyttning i löneklass hava bestämts till tre år. Inplaceringen av de extra ordinarie tjänstemännen å den för dem avsedda löneplanen har lönenämnden sökt verkställa på sådant sätt, att därigenom icke hinder uppstår för ett framtida uppförande å ordinarie stat av därtill ifrågakommande befattningar.

Bestämmelserna rörande extra befattningshavare hava avfattats i nära överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i civilförvaltningens avlöningsreglemente för icke-ordinarie befattningshavare.

Vad angår den kvinnliga sjukvårds- och ekonomipersonalen, har någon avvikelse icke ägt rum från den i lönenämndens tidigare förslag i ämnet tillämpade avlöningsprincipen. Löneplanen omfattar sju lönegrader, var och en upptagande dels begynnelselönen, dels ock den förhöjda lön, som är avsedd att tillkomma vederbörande befattningshavare efter en tjänstetid av 3, 6 och 9 år.

Bestämmelser hava i författningsförslaget intagits rörande särskilda förmåner i form av kallortstillägg, rätt att bibehålla lön vid sjukdom, vid skada till följd av olycksfall eller vid förbud att tjänstgöra på grund av smittofara, rätt till semester (tjänstledighet med bibehållen lön), vikariatsersättning, läkarvård m. m., ersättning för mistad förmån av fri bostad in. in., ersättning för tjänsteresa, tjänstgöringstraktamente m. m. samt begravningshjälp.

Tidigare förekommande naturaförmåner, såsom fri bostad med bränsle och lyse eller ersättning därför hava, med undantag beträffande den kvinnliga sjukvårds- och ekonomipersonalen, i allmänhet borttagits.

_ I fråga om övergången till de nya avlöningsbestämmelserna innehåller författningsförslaget vissa stadganden till förekommande av att befattningshavare, som vid bestämmelsernas ikraftträdande innehar viss anställning, genom bestämmelsernas tillämpning skulle komma att drabbas av minskning i den avlöning eller i den förmån av semester, som förut tillkommit honom. Ersättningen för minskning i tidigare åtnjuten avlöning innesluter även kompensation för den minskning beträffande dyrtidstillägg, som blir en följd av att dyrtidstilläggen i och med löneregleringen avses att utgå efter de för nyreglerade verk bestämda grunder. Ersättningen för avlöningsminskning i sålunda angiven utsträckning har föreslagits skola utgå i form av personligt lönetillägg för tid, intill dess vederbörande på grund av de föreslagna nya föreskrifterna erhåller en avlöning, som uppgår till den, vartill han varit berättigad före förslagets ikraftträdande.

Statskontoret har den 22 februari 1928 avgivit yttrande i ärendet, i vad Statskontorets angår bidrag av statsmedel till gäldande av retroaktiva pensionsavgifter för ^giTfeWiiari personal, som avsetts att uppflyttas till ordinarie beställningar. Ämbets- 1928. verket har i ämnet anfört följande.

Statskontoret ansåge goda skäl föreligga i detta fall för att staten lämnade någon hjälp till underlättande för personalen att gälda de retroaktiva

Departements-

chefen.

26 Kungl. Majds proposition nr 196.

pensionsavgifter, som erfordrades vid övergången till den nya organisationen. Vid föregående liknande tillfällen hade det gällt allenast retroaktivavgifter för delaktighet i familjepensionering, medan däremot fråga nu vore om statens övertagande delvis även av dylika avgifter för personalens egen tjänstepensioneriug. Några retroaktiva avgifter för tjänstepensionering förekomme numera icke för andra statens tjänstemän än dem, som vore anställda vid försvarsväsendet, där tjänstepensioneringen ombesörjdes av fristående kassor. Om eu sådan omorganisation, varom här vore fråga, hade företagits beträffande befattningar inom allmänna civilförvaltningen, hade vederbörande fått utan erläggande av några retroaktiva avgifter tillgodoräkna för tjänstepension den föregående tjänstetiden. Vid sådant förhållande skulle det kunna ifrågasättas, huruvida icke statsverket borde i detta fall bestrida hela kostnaden för retroaktivavgifterua för tjänstepension. Däremot förefölle det statskontoret tveksamt, om man i fråga om retroaktivavgifterna för familjepension borde gå längre än som medgivits vid sjukvårds- och ekonomipersonalens vid hospitalen uppförande på ordinarie stat enligt 1918 års riksdags beslut och kungörelsen den 31 december samma år (nr 1062). Enligt denna kungörelse hade statsbidrag endast utgått till befattningshavare, som vid 1919 års ingång fyllt 32 år, och utgjort för den, som vunnit anställning i motsvarande eller jämförlig befattning före 32 års ålder, viss procent å skillnadsbeloppet mellan den för hans ålder den 1 januari 1919 och den för 32 års ålder gällande avgiften samt för den, som vunnit sådan anställning efter 32 års ålder, samma procent å skillnadsbeloppet mellan den för hans ålder den 1 januari 1919 och hans ålder vid anställningen gällande avgiften.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innebär lönenämndeus föreliggande förslag dels förändring till ordinarie beställningar av en del ickeordinarie befattningar vid försvarsväsendet, dels ock genomförande av en enhetlig reglering av löneförhållandena för vissa grupper av försvarsväsendets icke-ordinarie personal.

I förstnämnda hänseende har löneniimnden föreslagit, att följande personal måtte uppföras på stat såsom ordinarie beställningshavare, nämligen maskinister och eldare av 1. klass vid arméns och flygvapnets truppförband samt vid garnisonssjukhuset i Boden och vid flottans sjukhus i Karlskrona, övermaskinisten vid Bodens fästning samt förste montören och montören därstädes. Då fullgoda skäl härför synas mig föreligga, tillstyrker jag vad lönenämnden sålunda föreslagit.

Någon överflyttning till ordinarie stat av jämväl andra befattningshavare än de nyssnämnda synes mig icke för närvarande böra ifrågakomma. Utöver de framställningar i berörda syfte, som varit för lönenämnden tillgängliga vid dess handläggning av förevarande ärende, har, efter det lönenämndens slutliga förslag avgivits, till Kungl. Maj:t inkommit en av representanter för arméns sjuksköterskor m. fl. gjord ansökning angående sjuksköterskepersonalens uppförande på ordinarie stat. Jag har emellertid icke funnit mig böra för närvarande tillstyrka denna framställning.

De nya ordinarie beställningarna torde, såsom lönenämnden förutsatt, böra upptagas å den vid officersavlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen bland gruppen »civilmilitär personal in. fl.» Jämväl i fråga om beställningarnas lönegradsplacering ansluter jag mig till lönenämndens förslag och förordar alltså, att av de ifrågavarande beställningarna hänföras:

Kungl. Maj:ts proposition nr 196. 27

till 1. lönegraden: eldare av 1. klassen, ävensom montör vid Bodens fästning,

till 3. lönegraden: maskinist, ävensom förste montör vid Bodens fästning, samt

till 5. lönegraden: övermaskinist vid Bodens fästning.

Antalet erforderliga beställningar för maskinister och eldare av 1. klass skulle enligt av arméförvaltningen verkställd utredning för truppförbandens vid armén vidkommande utgöra 46 beställningar för maskinister och 48 beställningar för eldare av 1. klass. I avseende å flygvapnet har flygstyrelsen angivit personalbehovet efter genomförd organisation till 5 beställningar av vartdera slaget efter en beräkning av en maskinist och en eldare av 1. klass vid envar av de fyra flygkårerna samt vid flygskolan. I enlighet härmed skulle sammanlagda antalet av ifrågavarande beställningar — de för garnisonssjukhuset i Boden samt för flottans sjukhus i Karlskrona avsedda beställningarna däri inberäknade — komma att utgöra 53 beställningar för maskinister och 55 beställningar för eldare av 1. klass.

Ett genomförande av förslaget betingar, att den vid officersavlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen kompletteras med de nya ordinarie beställningarna. Av riksdagen torde därför böra inhämtas bemyndigande för Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i nämnda tjänsteförteckning, som må föranledas av riksdagens beslut om uppförande å vederbörliga personalstater av ordinarie beställningar för den personal, varom här är fråga.

Såsom lönenämnden förutsatt, synes man böra utgå ifrån, att de personer, vilka vid tiden för de föreslagna ordinarie beställningarnas inrättande äro innehavare av motsvarande icke-ordinarie befattningar, i allmänhet utan att ansökan behöver ifrågakomma överflyttas å respektive beställningar. Härvid uppstår fråga, huruvida staten bör bidraga till de kostnader, som åsamkas befattningshavarna vid deras inträde såsom delägare i arméns pensionskassa och arméns nya änke- och pupillkassa, respektive flottans pensionskassa. I betraktande av de omständigheter, vilka av lönenämnden anförts, och då de retroaktiva pensionsavgifter, vederbörande hava att erlägga, skulle komma att bliva i hög grad betungande särskilt för dem, som vid övergången uppnått en mera framskriden ålder, vill det synas billigt, att staten, i likhet med vad tidigare under motsvarande förhållanden ägt rum, träder hjälpande emellan till underlättande av övergången till ordinarie tjänst. Yad angår den omfattning, vari statshjälp bör lämnas — rörande vilken fråga statskontoret, på sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen, haft eu från lönenämndens ståndpunkt något avvikande mening — ansluter jag mig till lönenämndens förslag, enligt vilket av statsmedel skulle gäldas retroaktivavgifterna till vederbörliga pensionskassor till den del, avgifterna överstiga vad vederbörande befattningshavare haft att erlägga, därest hans ålder vid tillträdande av den ordinarie beställningen uppgått till 30 år.

Beträffande de kostnader för statsverket, som skulle föranledas av det ifrågasatta bidraget, har utredning verkställts genom pensionskassornas för-

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

sorg, och har det för ändamålet erforderliga anslagsbeloppet beräknats till omkring 60,000 kronor. Beloppet torde, med hänsyn till beräkningens approximativa karaktär, böra anvisas såsom förslagsanslag, och har jag efter samråd med chefen för finansdepartementet funnit mig böra förorda, att anslaget uppföres under riksstatens elfte huvudtitel. Något belopp för ändamålet i fråga har visserligen icke beräknats i riksstatsförslaget. Jag vill emellertid framhålla, att den här avsedda ökade utgiften under elfte huvudtiteln kommer att motvägas av utgiftsminskning i avseende å de under fjärde huvudtiteln beräknade anslagsbelopp.

Vidkommande därefter lönenämndens förslag om reglerande av löneförhållandena för viss icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet, har detsamma i nämndens senaste yttrande utsträckts att omfatta åtskilliga tjänstemannagrupper utöver dem, som åsyftades i lönenämndens år 1926 avgivna betänkande i ämnet. Ehuru jag förutsätter, att det bör ankomma på Kungl. Maj :t att framdeles vid utfärdandet av de för löneregleringens genomförande erforderliga bestämmelserna fatta ståndpunkt såväl till frågan om vilken personal, som bör omfattas av löneregleringen, som ock till övriga här ifrågavarande spörsmål, har jag — särskilt i betraktande av att det föreliggande förslaget avser att reglera löneförhållandena för, bland andra, sådana ickeordinarie befattningshavare, vilka för närvarande åtnjuta arvoden upptagna å av Kungl. Maj:t med riksdagen fastställda stater — ansett det vara på sin plats att redan i detta sammanhang redogöra för huvuddragen av det föreslagna avlöningssystemet. I anslutning till berörda redogörelse får jag nu för egen del göra det uttalandet, att jag biträder det av lönenämnden framlagda förslaget i dess huvuddrag, dock att det synes mig kunna sättas i fråga, huruvida någon eller några av de i förslaget uppförda grupperna lämpligen bör lämnas utanför nu ifrågavarande reglering.

Till närmare belysning av lönenämndens förslag i ämnet torde de däri upptagna löneplanerna och tjänsteförteckningarna få såsom bilagor (Bil. A—D) fogas vid statsrådsprotokollet rörande detta ärende.

Yad angår sättet för bestridande av kostnaderna för de enligt lönenämndens förslag för befattningshavarna avsedda särskilda förmåner i form av kallortstillägg, rätt att bibehålla lön vid sjukdom och dylikt, rätt till semester (tjänstledighet med bibehållen lön), vikariatsersättning, läkarvård m. m., ersättning för mistad förmån av fri bostad m. in., ersättning för tjänsteresa, tjänstgöringstraktamente in. in. samt begravningshjälp, torde såsom allmän regel böra gälla, att ifrågavarande kostnader skola, i de fall vederbörande befattningshavares avlöningsförmåner utgå från ordinarie avlöningsanslag, bestridas enligt samma grunder, som gälla i fråga om motsvarande förmåner för den ordinarie personalen, samt eljest från det anslag, varifrån avlöningen bestrides. De närmare bestämmelser, som härutinnan kunna befinnas erforderliga, torde framdeles böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Slutligen bör framhållas, att löneregleringens genomförande givetvis föranleder ändring i fråga om uppställningen av vissa stater, respektive av arvodesförteckningarna under avlöningsanslagen. Det torde sålunda icke

29 Kungl. Maj ds proposition nr 196.

vara lämpligt att såsom hittills i staterna uppföra lönebeloppen särskilt för varje sådan befattning, å vilken det föreliggande förslaget skall äga tillämpning, utan torde gemensamma poster för befattningshavarnas avlönande böra uppföras å staterna samt — med angivande att avlöningen regleras enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder — anslagsposterna i regel upptagas med förslagsvis beräknade belopp. Vid sådan beräkning torde beträffande de extra ordinarie tjänstemännen med lön enligt löneplan med särskilda lönegrader, löneklasser och ortsgrupper, böra följas den vid uppgörandet av stater för ordinarie befattningshavare vid civilförvaltningen tillämpade regeln, att lönen antages utgå enligt den näst högsta löneklassen inom den lönegrad, vartill vederbörlig tjänst blivit hänförd. För den kvinnliga sjukvårdsoch ekonomipersonalen torde anslagsposterna böra beräknas på grundval av det lönebelopp, som utgår till dylik befattningshavare efter en tjänstetid av sex år i vederbörlig lönegrad.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag i nu förevarande sammanhang hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i den tjänsteförteckning, som finnes fogad vid avlöningsreglementet den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet, vidtaga sådana ändringar, vilka betingas av de beslut, riksdagen må komma att fatta rörande uppförandet å vederbörliga personalstater av ordinarie beställningar för maskinister och eldare av 1. klass vid arméns och flygvapnets truppförband samt vid garnisonssjukhuset i Boden och vid flottans sjukhus i Karlskrona, övermaskinist vid Bodens fästning samt förste montör och montör därstädes,

dels ock under riksstatens elfte huvudtitel för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag av 60,000 kronor för gäldande, enligt av mig förordade grunder, av sådana retroaktiva avgifter till vederbörliga pensionskassor, som innehavare av icke-ordinarie befattning må hava att erlägga vid övergång till nyinrättad ordinarie beställning, varom här är fråga.

B. Ifrågasatt arvodesreglering för viss pensionerad personal.

Sedan Kungl. Maj:t den 4 september 1925 uppdragit åt försvarsväsendets lönenämnd att avgiva förslag till reglering av avlöningsförhållandena m. m. för de arvodesbefattningar vid försvarsväsendet, som efter den nya försvarsorganisationens genomförande borde finnas upptagna på stat, har lönenämnden uti skrivelse den 27 oktober 1927 framlagt förslag till arvodesreglering för den grupp av befattningshavare, vilka äro pensionerade officerare eller underofficerare med tjänstgöring, som helt tager vederbörandes arbetstid i anspråk.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Innan lönenämnden fattade ståndpunkt till det ifrågavarande spörsmålet, inhämtade nämnden yttranden från arméförvaltningens civila departement, marinförvaltningen samt flygstyrelsen beträffande frågan, i vad mån det, dels med hänsyn till arten och omfattningen av de med olika arvodesbefattningar förenade göromål, dels ock med hänsyn till den allmänna levnadskostnadsnivån å olika tjänstgöringsorter, kunde anses påkallat att företaga någon differentiering eller jämkning i övrigt av de arvoden, som utginge till eller i kostnadsberäkningarna för den nya försvarsorganisationen upptagits för ifrågavarande b ef attningshavar e.

Arméförvaltningens civila departement har, med framhållande att det vore obestridligt, att de med olika arvodesbefattningar förenade göromålen till såväl omfattningen som arten och beskaffenheten vore högst väsentligt olika, uttalat sig för att befattningarna uppdelades på olika grupper, inom vilka arvodesbeloppen borde bestämmas i förhållande till de olika befattningarnas vikt och betydelse. En sådan gradering har synts departementet särskilt påkallad med hänsyn därtill, att det eljest kunde förväntas komma att möta avsevärda svårigheter att rekrytera de mera arbetstyngda och ansvarsfulla befattningarna. Yad angår de för officerare avsedda arvodesbefattningarna, har departementet tänkt sig eu uppdelning av dessa befattningar på tre arvodesgrupper, medan de för underofficerare avsedda befattningarna synts departementet lämpligen böra uppdelas på fyra olika grupper.

Beträffande frågan om en differentiering av arvodena med hänsyn till levnadskostnaderna å olika orter, har civila departementet uttalat stor tvekan om lämpligheten och behovet att vid bestämmandet av arvodena tillämpa ett sådant system. Departementet har, bland annat, framhållit, att, då de pensionerade beställningshavarna i reserven hade frihet att välja bostadsort inom riket, de, vilka sökte dylika befattningar för att med pensionsförmån förena arvodesinkomst, icke alltid gjorde detta allenast på grund av den härmed förenade ekonomiska fördelen, utan torde i många fall vederbörande efter inträdet i pensionsåldern redan före en arvodesbefattnings ledigblivande hava tagit sin bostad på den ort, där den med befattningen förenade tjänstgöringen skulle fullgöras. Under sådana omständigheter kunde vederbörandes önskan att erhålla en arvodesbefattning knappast vara föranledd av att arvodet avpassats med hänsyn till levnadskostnaderna å tjänstgörings-(bostads-) orten.

Marinförvaltningen har uttalat sig för införandet av ett avlöningssystem, enligt vilket arvodena bestämdes med hänsyn till respektive tjänstgöringsorters dyrortsgruppering. Till pensionerad officer skulle härvid utgå arvode med belopp, motsvarande skillnaden mellan kaptens slutlön efter tjänstgöringsortens ortsgrupp, å ena sidan, och, å andra sidan, de till kapten utgående sammanlagda pensionsförmånerna, samt till pensionerad underofficer ett på motsvarande sätt beräknat arvode med utgångspunkt från flaggunderofficers slutlön efter tjänstgöringsortens ortsgrupp.

31 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Flygstyrelsen har åsyftat en anordning, innebärande i viss mindre utsträckning en gradering med hänsyn till med befattningarna förenat arbete och ansvar, och skulle jämsides härmed tillämpas systemet med lön efter tjänstgöringsortens dyrortsgruppering.

Slutligen torde böra nämnas, att Svenska under officer sförbundet framfört den meningen, att arvodena borde bestämmas med hänsyn till tjänstgöringsortens dyrortsgruppering, samt att arvodet till pensionerad underofficer borde fastställas till ett belopp, som tillsammans med vederbörande tillkommande pensionsförmåner med omkring 600 kronor överstiger fanjunkares lön enligt högsta löneklassen för den ortsgrupp, till vilken arvodestagarens tjänstgöringsort iir att hänföra.

Lönenämndens ställning till det förevarande spörsmålet torde kunna sammanfattas sålunda.

Yad först angår frågan om arvodesbeloppens differentiering med hänsyn till de med olika befattningar förenade göromålens art och omfattning, har lönenämnden visserligen ansett, att utan en dylik differentiering en ur olika synpunkter fullt tillfredsställande reglering av ifrågavarande befattningshavares arvoden näppeligen kunde åvägabringas. Då emellertid, med bortseende från rullföringspersonalen, det övervägande antalet hithörande befattningar inrättats i samband med 1925 års nyorganisation av försvarsväsendet, saknades enligt lönenämndens mening den för frågans tillförlitliga bedömande erforderliga erfarenheten på området. Innan den nya organisationen i hithörande delar tagit fastare form och under någon tid prövats, ansåge lönenämnden det icke möjligt att finna några ens något så när säkra hållpunkter för en värdesättning av befattningarna i fråga. Med hänsyn härtill och då det stora flertalet befattningar avsåges att tillsvidare uppehållas med personal på övergångsstat, hade lönenämnden funnit sig för närvarande icke böra ifrågasätta någon differentiering av arvodesbeloppen efter göromålens art och omfattning.

Yidkommande härefter frågan om arvodesbeloppens gradering efter dyrorter, har lönenämnden framfört den uppfattningen, att de förhållanden, som föranlett dyrortsprincipens tillämpande i fråga om såväl den aktiva officersocli underofficerspersonalen som övriga grupper av statstjänstemän, vilkas löner varit föremål för reglering under senare tid, i allt väsentligt gjorde sig gällande även på förevarande område. De skäl, som av arméförvaltningens civila departement framhållits till stöd för en motsatt ståndpunkt, syntes lönenämnden med samma fog kunna anföras mot ifrågavarande princips tillämpning inom vilken förvaltningsgren som helst.

I avseende å arvodesbeloppen har lönenämnden icke ansett skäl för närvarande föreligga att i något fall bestämma dessa till större belopp än för pensionerad officer till 3,600 kronor och för pensionerad underofficer till 2,340 kronor. I anslutning härtill har lönenämnden funnit en på dyrortsprincipen grundad lämplig arvodesreglering kunna ernås genom att för ortsgruppen G fastställa arvodena till nyssnämnda belopp och för övriga orts-

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

grupper sätta arvodena i den relation till sagda belopp, som gäller för andra statstjänstemän med ungefär motsvarande löner å G-ort. På grundval härav har lönenämnden upprättat följande arvodesskala:

Utöver sålunda avsett arvode skulle enligt lönenämndens förslag, i enlighet med vad som för närvarande gäller beträffande rullföringsbefälhavare och rullföringsbitriiden, även utgå kallortstillägg efter de för beställningshavare på aktiv stat fastställda grunder.

Beträffande frågan om arvodesregleringens trädande i tillämpning har lönenämnden anfört, att nämnden funnit det tveksamt, huruvida de nja arvodesbeloppen för närvarande borde vinna generell tillämpning. Då de nyinrättade arvodesbefattningarna torde vara avsedda att i allmänhet bestridas med personal på övergångsstat, skulle en dylik arvodesreglering huvudsakligen bliva av betydelse för den stora kategori pensionerade officerare och underofficerare, som vore förordnade såsom rullföringsbefälhavare och rullföringsbiträden. För ett avsevärt antal av dessa skulle arvodesregleringen leda till minskning i nu utgående arvoden, en minskning, som enligt lönenämndens uppfattning i allt fall icke läte sig genomföras, så länge vederbörandes nuvarande förordnanden varade. Med hänsyn härtill och då, såvitt lönenämnden hade sig bekant, något trängande behov av en omreglering av rullföringspersonalens arvoden icke yppats, syntes det lönenämnden kunna ifrågasättas, om icke den nya arvodesskalan beträffande berörda personal lämpligen borde bringas i tillämpning allenast i den mån nya förordnanden meddelades. Yad anginge övriga här avsedda befattningshavare, intoge dessa en helt annan ställning i organisationen än rullföringspersonalen, varför en samtidig lösning av vederbörandes arvodesfrågor knappast kunde anses oundgängligen nödvändig. Då härtill komme, att de flesta av nämnda befattningar inrättats i samband med nyorganisationen av försvarsväsendet, utan att arvodesfrågan därvid gjorts till föremål för ett mera ingående övervägande, ansåge lönenämnden starka skäl tala för att, i den mån arvoden till dessa befattningshavare uppfördes på stat, arvodesbeloppen avpassades efter olika dyrorter i enlighet med vad nämnden i det föregående angivit.

Två av nämndens ledamöter hava uttalat särskilda meningar. Herr P. Nilsson har ansett, att lönenämnden bort föreslå en gradering av arvodena åt ifrågavarande befattningshavare efter de med befattningarna förenade göromålens art och omfattning. Herr Nyqvist har funnit den princip, som lönenämnden tillämpat vid uppgörandet av arvodesregleringen — ortstilläggsprincipen — vara riktig, men gjort gällande, att arvodenas storlek borde så

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

avvägas, att summan av arvode och kaptens- resp. fanjunkarpension för officerare med 228 kronor och för underofficerare med 390 kronor överstege kaptens- resp. fanjunkares lön i högsta löneklassen för den ortsgrupp, vartill vederbörandes tjänstgöringsort vore att hänföra.

Lönenämnden har i sitt njss omförmälda yttrande framhållit, att eu fullt tillfredsställande reglering av här ifrågavarande befattningshavares arvoden knappast kan åvägabringas utan en differentiering av arvodesbeloppen med hänsyn till de med befattningarna förenade göromålens art och omfattning. Till följd därav, att något så när säkra hållpunkter för befattningarnas värdesättning icke kunna ernås, förrän den nya organisationen i hithörande delar tagit fastare form och under någon tid prövats, har emellertid lönenämnden funnit sig för närvarande icke böra ifrågasätta någon dylik differentiering av arvodesbeloppen. Lönenämnden har därför inskränkt sig till en gradering av arvodena efter dyrorter.

Det av lönenämnden framlagda förslaget torde alltså icke kunna anses innefatta någon definitiv lösning av förevarande spörsmål. Några starkare skäl för att nu genomföra eu mera provisorisk reglering av berörda arvoden synas mig icke föreligga. Yad rullföringspersonalen beträffar, har, såsom av lönenämnden framhållits, något trängande behov av arvodesreglering för denna personal icke gjort sig gällande; och vad angår övriga befattningar av den kategori, varom nu är fråga, har det övervägande flertalet av dessa befattningar inrättats i samband med 1925 års omorganisation av försvarsväsendet och avses att under åtskilliga år framåt kunna, liksom för närvarande är fallet, i allmänhet uppehållas av beställniugshavare å övergångsstat. Härtill kommer, att frågan om eu omreglering av berörda arvoden ånyo torde komma att upptagas till prövning i samband med ett blivande förslag rörande inarbetande i den fasta avlöningen av nu utgående dyrtidstillägg. På grund härav har jag kommit till den uppfattningen, att det lämpligen bör tillsvidare anstå med den nu ifrågasatta arvodesregleringen.

C. Anslagsberäkning.

Uti statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln, punkterna 1, 3, 4, 5, 83, 84 och 139) hava följande anslag under fjärde huvudtiteln, i avvaktan på särskild proposition, upptagits med nedan angivna be-

räknade belopp, nämligen:

under avd. departementet:

anslaget till departementet .............................................. kronor 284,000: —

under avd. lantförsvaret:

anslaget till arméförvaltningen.......................................... » 532,668: —

» » arméförvaltningens verksamhet.................... >■ 32,900: —

» » avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl.................................................... » 24,000,000: —

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 165 häft. (Nr 196.) 501/553 *8 3

Departements-

chefen.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

under avd. sjöförsvaret:

anslaget till marinförvaltningen......................................... kronor 260,370: —

» » avlöning till personal vid kårer och stater

6................................................................ » 10,860,000: —-

under avd. flygvapnet:

anslaget till avlöning, rekrytering, resekostnader m. in. » 880,000: —

Jag övergår nu till behandling av frågorna om medelsbehovet under.dessa i årets statsverksproposition beräknade anslag för budgetåret 1928—1929.

Departementet.

Ordinarie förslagsanslaget till försvarsdepartementet är i riksstaten för innevarande budgetår upptaget med 285,200 kronor.

För departementet gälla från och med den 1 juli 1927 följande stater:

A. Ordinarie avtöningsstat.'

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............ kronor 186,600: —

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. in. å

kansliavdelningen, förslagsanslag ....................................... * 22,680: —

Arvoden till registrator i departementet samt till viss personal å kommandoexpeditionerna ................................... » 34,920: —

Förslagsanslag kronor 244,200: —

B. Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag ...................................................... kronor 41,000: —

Beträffande anslagsposterna till avlöningar till ordinarie tjänstemän, 186,600 kronor, och till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. å kansliavdelningen, 22,680 kronor, ifrågasättes icke någon ändring.

Anslagsposten till arvoden till registrator i departementet samt till viss personal å kommandoexpeditionerna, 34,920 kronor, har beräknats på föl-

jande sätt:

arvode till registrator i departementet ................................. kronor 3,180: —

arvoden ä 3,180 kronor till 7 pensionerade officerare å lant-

försvarets kommandoexpedition .......................................... » 22,260: —

arvoden ä 2,100 kronor till 2 pensionerade underofficerare

å lantförsvarets kommandoexpedition................................. » 4,200: —

arvode till en pensionerad officer å sjöförsvarets kommandoexpedition ............................................................................. 8 3,180: —

arvode till 1 pensionerad underofficer å sjöförsvarets kommandoexpedition...................................................... » 2,100: —

Summa kronor 34,920: —

Förlagsverksamheten beträffande för armén erforderliga läroböcker, blan-

ketter m. m. omhänderhaves sedan flera år tillbaka av den s. k. bokdetal-

35 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

jen inom lantförsvarets kommandoexpedition. Det liar visat sig, att denna anordning medfört betydande besparingar för statsverket. Den omfattning, som denna verksamhet under de senare åren tagit, har nödvändiggjort, att, utöver den å departementets stat upptagna personal, som kunnat avses förnamn da detalj, ytterligare personal måst anlitas för tjänstgöring därstädes, och har därvid kommendering ägt rum på frivillighetens väg utan särskild kostnad för statsverket.

Den här antydda utvägen för arbetskrafternas förstärkning å bokdetaljen torde emellertid i längden bliva otillfredsställande. Det har också visat sig förenat med svårighet att basera arbetet inom bokdetaljen på tillfälliga inkommenderingar av personal, enär arbetet kräver vissa speciella kvalifikationer samt kontinuitet. Då man icke torde hava att räkna med någon minskning beträffande den omfattning, som arbetet inom bokdetaljen numera fått, har jag ansett mig böra biträda ett av chefen för lantförsvarets kommandoexpedition framfört förslag om ökning av det å departementets stat uppförda antalet arvodesbefattningar för pensionerad personal. För ändamålet torde å staten för nästkommande budgetår böra uppföras ytterligare två arvodesbefattningar för pensionerade officerare. Emellertid har jag för avsikt att föranstalta om undersökning, huruvida icke genom omläggning av arbetsfördelning m. m. inom lantförsvarets kommandoexpedition den ena av dessa nya befattningar skulle kunna utbytas mot en arvodesbefattning för pensionerad underofficer.

I anslutning till det anförda tillstyrker jag, att förevarande anslagspost för nästkommande budgetår ökas med (3,180 + 3,180 =) 6,360 kronor till 41,280 kronor. Det synes mig böra nämnas, att därest det befinnes lämpligt att å befattningarna placera beställningshavare, som överförts till övergångsstat, något arvode icke avses att utgå.

Yad slutligen angår anslagsposten för personal å övergångsstat, upptagen med 41,000 kronor, har i denna summa inräknats erforderliga avlöningsmedel för en till övergångsstat överflyttad kanslirådsbeställning, vars innehavare för närvarande innehar befattning såsom expeditionschef i annat departement. De inbesparade avlöningsmedlen för denna kanslirådsbeställning hava med riksdagens medgivande i stället disponerats till avlönande av eu såsom regeringsrättsföredragande förordnad extra förste kanslisekreterare. Då någon dylik föredragande icke avses för försvarsdepartementet efter ingången av nästa budgetår, torde anslagsposten för personal å övergångsstat kunna nedsättas med ett belopp av 11,460 kronor eller till, i avjämnat tal, 29,500 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört .får jag hemställa, att Kungl. Maj: t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande ordinarie stater för försvarsdepartementet, att tillämpas från och med den 1 juli 1928:

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

A. Ordinarie avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............................................................ kronor 186,600: —

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. in. å kansliavdelningen, förslagsanslag ............................................................ » 22,6<80: —

Arvoden till registrator i departementet samt

till viss personal å kommandoexpeditionerna » 41,280: —

Förslagsanslag kronor 250,560: —

B. Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag .............................. kronor 29,500: —

dels ock minska ordinarie förslagsanslaget till departementet,

nu ..................................................................... kronor 285,200: —

med................................................................... » 5,140: —

till ................................................................... kronor 280,060: —

Arméförvaltningen.

För avlönande av den lios arméförvaltningen anställda civila personalen ävensom den å sjukvårdsstyrelsen anställda civilmilitära personalen har under ordinarie förslagsanslaget till arméförvaltningen för innevarande budgetår anvisats ett belopp av 532,668 kronor, varjämte till förstärkning av arbetskrafterna i arméförvaltningen under beteckning »Arméförvaltningens verksamhet» för samma budgetår anvisats ett extra anslag av 32,900 kronor. Sistnämnda anslag är avsett för beredande av avlöning åt följande extra personal hos ämbetsverket, nämligen 1 byråchef, 1 sekreterare, 1 notarie, 1 kansliskrivare, 1 kanslibiträde samt 1 expeditionsvakt ävensom för vikariatsersättning under ledighet för nämnda extra personal.

Arméförvaltningen har, under hänvisning till vad ämbetsverket anfört i sina skrivelser angående lantförsvarets medelsbehov för budgetåren 1926—1927 och 1927—1928, framhållit, att med hänsyn till det flertal spörsmål, som sammanhängde med det slutliga genomförandet av 1925 års härordning, någon minskning i den ämbetsverket åvilande arbetsbördan icke kunde förväntas komma att inträda under budgetåret 1928—1929, samt att ämbetsverket ansåge sig på den grund jämväl för sistnämnda budgetår vara i oundgängligt behov ej mindre av den från medel under ordinarie anslaget till arméförvaltningen avlönade civila personalen än även av den förstärkning i arbetskrafterna, som möjliggjordes genom det nu anvisade extra anslaget.

I betraktande av vad arméförvaltningen anfört i fråga om omfattningen av ämbetsverkets arbetsuppgifter under nästkommande budgetår, ifrågasätter jag icke någon ändring för samma budgetår vare sig i avseende å det ordinarie anslaget till arméförvaltningen eller beträffande de grunder, enligt vilka det extra anslaget för upprätthållande av arméförvaltningens verksamhet beräknats för innevarande budgetår.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 196. 37

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels, med godkännande av bifogade förslag till stat för arméförvaltningen (se Bil. nr 1) att tillämpas under budgetåret 1928—1929, i riksstaten för samma budgetår upptaga ordinarie förslagsanslaget till arméförvaltningen med oförändrat belopp, 532,668 kronor,

dels ock till upprätthållande av arméförvaltningens verksamhet för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra anslag av 32,900 kronor.

Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl.

Ordinarie förslagsanslaget till avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. har i riksstaten för budgetåret 1927—1928 upptagits med 26,900,000 kronor. Anslaget har beräknats sålunda:

A. Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater kronor 23,476,064: 50

B. Kallortstillägg ............................................................ » 59,350: —

C. Arvoden för upprätthållande av veterinärvården

vid vissa infanteritruppförband.................................... » 5.000: —

D. Pelräkningspenningar ................................................ » 17,700: —

E. Arvoden åt sergeanter, kommenderade såsom biträden hos regementsintendenter ................................... » 9,500: —

F. Hyresbidrag.................................................................. » 33,750: —

G. Anställningspenningar ................................................ » 55,000: —

H. Dagavlöning och dagavlöningstillägg åt indelt

manskap ....................................................................... ». 137,000: —

I. Kostnader för musikelever.......................................... 12,450: —

J. Gottgörelse för tjänstehästar 148.000: —

K. Stipendier för underlättande av officersrekryteringen

i Boden........................................................................... » 16,000: —

L. Ekiperingshjälp ......................................................... > 68,550: —

M. Yissa arvoden m. m................................................. » 727,121: —

N. Oförutsedda utgifter m. m........................................ »_30,000: -

Summa kronor

24,795,485

50 Sistnämnda summa har ansetts böra ökas med dels 3,014,690 kronor, utgörande beräknad avlöning till fast anställt manskap, i vad numerären överstege den i vederbörliga stater upptagna kadern, för den tid och i den utsträckning detta manskap beräknats komma att kvarstå i tjänst under senare halvåret 1927, ävensom för tiden den 1 juli—den 31 december 1927 för det antal officers- och underofficers- samt motsvarande beställningar vid armén, som funnes utöver det i nyssnämnda stater upptagna antalet beställningar, dels ock 45,000 kronor, utgörande beräknade kostnader för tideu den 1 juli —den 31 december 1927 för då utgående arvoden, vilka icke upptagits i det

38 Kungl. Maj-.ts proposition nr 196.

under rubriken »M. Vissa arvoden m. m.» beräknade beloppet. Å andra sidan bar avdrag ansetts kunna göras med dels 700,000 kronor, utgörande beräknad ersättning för tjänstebostäder, dels 186,600 kronor för beräknade vakanser i manskapsgraden, dels ock 70,000 kronor, utgörande beräknad ersättning från respektive landsting till vissa militära sjukhus. Det därefter återstående beloppet, 26,898,575 kronor 50 öre, bär avrundats till 26,900,000 kronor.

För budgetåret 1928—1929 torde anslaget böra beräknas under motsvarande rubriker som för innevarande budgetår.

A. Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater.

Under denna rubrik äro nu upptagna

dels generalitetet, staber m. m., innefattande staterna för generalitetet, arméfördelningsstaber, militärbefäl och inspektioner, generalstaben, artilleristaben, kommendantskapet i Boden, rullföringsbefälhavare med biträden samt bataljonsläkare vid fältläkarkåren och fältläkarstipendiater,

dels undervisningsverken, innefattande staterna för krigsskolan, krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, ridskolan, skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, artilleriets skjutskola samt arméns underofficersskola,

dels truppförbanden m. m., innefattande staterna för infanteriet, kavalleriet, artilleriet, fortifikationen och ingenjörtrupperna, trängen samt intendenturkåren,

dels garnisonssjukhusen m. m., innefattande staterna för garnisonssjukhusen i Stockholm, å Karlsborg och i Boden samt staten för arméns sjuksköterskekår, dels ock polispersonalen, innefattande staten för polispersonalen i Boden och å Karlsborg.

I. Generalitetet, staber m. m.

Uti de under förevarande rubrik upptagna staterna för generalitetet, artilleristaben och rullföringsbefälhavare med biträden ifrågasattes icke någon ändring.

Beträffande övriga under denna rubrik upptagna stater får jag anföra följande.

Arméfördelningsstaber, militärbefäl ooh inspektioner.

Sedan ombyte av militärbefälhavare på Gotland med ingången av år 1928 ägt rum, torde viss vid staten fogad anmärkning rörande avlöningsförmånerna åt den förutvarande militärbefälhavaren böra utgå.

Generalstaben.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 juli 1927 har chefen för generalstaben gjort framställning om uppförande å staten för generalstaben av en ordinarie civil befattning för ett krigsarkivråd med motsvarande avlöningsförmåner, som tillkomma arkivråd vid riksarkivet.

39 Kungl. Maj-.ts proposition nr 196.

Arméförvaltningen, som icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till generalstabschefens förevarande framställning, bär, såsom under punkten 27 av fjärde huvudtiteln uti innevarande års statsverksproposition närmare omförmälts, i stället förordat, att krigshistoriska avdelningens behov av på det allmänt historiska området förfaren arbetskraft måtte tillgodoses genom anställande av extra befattningshavare.

För egen del har jag icke heller funnit mig kunna tillstyrka uppförandet å generalstabens stat av en ordinarie beställning såsom krigsarkivråd. I avseende å min ställning till förslaget får jag hänvisa till vad jag uttalat under nyssnämnda punkt i årets statsverksproposition.

I syfte att vinna överensstämmelse med stadgandet i gällande instruktion för rikets allmänna kartverk rörande bestridandet av tjänsten såsom redogörare vid kartverket, torde å förevarande stat, under rubriken »pensionerad personal», efter ordet »redogörare» böra inskjutas »tillika redogörare vid rikets allmänna kartverk».

Staten för generalstaben upptager fyra beställningar såsom militärattachéer, och hava för arvoden in. m. åt dessa å staten uppförts eu anslagspost å 48,000 kronor. Militärattachéer äro för närvarande placerade i London. Paris, Berlin— Moskwa samt Helsingfors.

Fråga har blivit väckt om inrättande av ytterligare en militärattachébeställning, vars innehavare skulle avses att följa förhållandena på det militära området i de baltiska staterna.

Någon utökning av antalet militärattachébeställningar å generalstabens stat finner jag mig visserligen icke nu kunna tillstyrka, men jag förutsätter, att det bör få ankomma på Kungl. Maj :t att, därest utsändande till nyssnämnda stater av en officer såsom militärattaché befinnes vara av omständigheterna påkallat, anvisa härför erforderliga medel från anslaget till extra utgifter.

Kommendantskapet i Boden.

Beträffande staten för kommendantskapet i Boden torde, i överensstämmelse med vad i det föregående föreslagits, böra uppföras ordinarie beställningar för övermaskinisten, förste montören samt montören vid Bodens fästning.

Bataljonsläkare vid fältläkarkåren samt fältläkarstipendiater.

Enligt 1925 års härordningsbeslut skall antalet bataljonsläkare vid fältläkarkåren utgöra 25. Fältläkarstipendiatinstitutionen skall enligt den år 1911 beslutade omorganisationen av fältläkarkåren efter hand avvecklas. Med hänsyn till det stora antalet vakanser inom fältläkarkåren har emellertid med riksdagens medgivande visst antal fältläkarstipendiatbefattningar hittills bibehållits.

Den för budgetåret 1926—1927 gällande staten för bataljonsläkare vid fältläkarkåren samt fältläkarstipendiater upptog 44 bataljonsläkare vid fältläkarkåren samt 24 fältläkarstipendiater. I sin skrivelse rörande lantförsvarets

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

medelsbeliov för innevarande budgetår liemställde arméförvaltningen, att nåmnda stat måtte få oförändrad gälla jämväl under budgetåret 1927—1928.

Vid detta ärendes anmälan inför Kungl. Maj:t uttalade jag, att såväl den beslutade minskningen beträffande antalet bataljonsläkarbeställningar som indragningen av fältläkarstipendiatbefattningarna givetvis borde ske successivt. I betraktande av den inskränkning i truppförbandsorganisationen, som inträdde under budgetåret 1927—1928, ansåg jag mig icke kunna tillstyrka, att den för budgetåret 1926—1927 gällande staten bibeliölles oförändrad under innevarande budgetår, utan föreslog jag, att befattningarnas antal måtte reduceras så, att å staten för budgetåret 1927—1928 upptoges 40 beställningar lör bataljonsläkare och 18 beställningar för fältläkarstipendiater. Kungl. Maj:ts i enlighet härmed till riksdagen avlåtna förslag blev av riksdagen bifallet.

Arméförvaltningen har nu anfört följande.

Vakanserna inom fältläkarkåren vore alltjämt betydande. Den 15 juli 1927 hade sålunda funnits vakanta 15 regements- och *14 bataljonsläkarbeställningar vid truppförbanden, 1 fältläkarstipendiatbefattning vid fältläkarkåren samt 18 beställningar på reservstat.

Under budgetåret 1928—1929 komme truppförbandsindragningarna att vara verkställda, och komme det ovan angivna antalet vakanser i truppförbandsläkarbeställningarna att härmed bliva reducerat. På grund av de svårigheter, som under senare år förelegat att rekrytera fältläkarkåren med erforderligt antal truppförbandsläkare, något som bekräftades av det ovan angivna antalet vakanser, torde man likväl kunna utgå ifrån, att trots de åtgärder, som vidtagits och komme att av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse vidtagas för att söka återbesätta samtliga vakanta truppförbandsläkartjänster från och med den 1 januari 1928, antalet vakanser i dessa befattningar även under år 1928 komme att bliva avsevärt.

Visserligen komme genom indragning av truppförbanden behovet av extra läkare att minskas och en del läkare på övergångsstat att kunna disponeras såsom förstärkning av de ordinarie läkarnas antal. Behovet av extra läkare bestämdes dock icke så mycket av antalet truppförband som fastmer av de många skolor, fälttjänstövningar, kurser in. m., som förlädes här och var i landet, och till vilka, extra läkare behövde beordras. Härtill komme behovet av extra läkare vid inskrivningsförrättningarna under omkring två månader under våren. Då dessa påginge samtidigt med ett flertal vinterutbildningskurser samt under denna tid dessutom sjukligheten vid truppförbanden på, grund av gängse infektionssjukdomar (influensa m. fl.) plägade vara som störst, komme även framdeles ett avsevärt behov av extra läkare att förefinnas.

För ovan angivna ändamål hade under våren 1927 anlitats omkring 65 extra läkare, därav flera civila. Då dessa senare tjänstgjorde endast på för dem förmånligaste villkor, förorsakade ett anlitande av civila läkare onödiga kostnader för statsverket. I många fall saknade de också nödig erfarenhet inom det speciella arbetsområdet, varför de icke kunde ur tjänstens synpunkt anses utgöra fullgod ersättning för inom militärmedicinen utbildade läkare. Antalet läkare på övergångsstat, som kunde beräknas stå till disposition under budgetåret 1928—1929, syntes approximativt kunna beräknas till omkring 10, ett antal, som givetvis komme att successivt minskas.

41 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

På grund av vad sålunda anförts, syntes det visserligen för läkarvårdens behöriga upprätthållande vid inträdande behov av förstärkning av de ordinarie läkarkrafterna vid armén vara önskvärt, att antalet bataljonsläkare och fältläkarstipendiater vid fältläkarkåren tillsvidare bibehölles vid samma antal, som upptagits i staten för budgetåret 1927—1928. Därest emellertid på grund av den beslutade minskningen beträffande antalet bataljonsläkare vid fältläkarkåren samt indragningen av fältläkarstipendiatbefattningarna en ytterligare reducering av deras antal — utöver den i staten för innevarande budgetår beslutade — ansåges böra vidtagas, föresloge arméförvaltningen, att en sådan reduktion i varje fall måtte begränsas att omfatta högst fyra beställningar 'av vartdera slaget, och att alltså antalet bataljonsläkarbeställningar måtte komma att utgöra minst 36 samt antalet fältläkarstipendiatbefattningar minst 14.

Såsom redan nämnts, avses den beslutade minskningen beträffande antalet bataljonsläkarbeställningar vid fältläkarkåren samt indragningen av fältläkarstipendiatbefattningarna att genomföras successivt. Jag finner mig vid sådant förhållande icke kunna tillstyrka, att den för innevarande budgetår gällande staten för bataljonsläkare vid fältläkarkåren samt fältläkarstipendiater bibehålies oförändrad under nästkommande budgetår. Beträffande det antal befattningar, varmed nedsättning bör ske, biträder jag arméförvaltningens i sådant hänseende alternativt framlagda förslag, att minskning sker med fyra befattningar av vartdera slaget, i följd varav å den nya staten torde böra upptagas 36 befattningar för bataljonsläkare och 14 befattningar för fältläkarstipendiater. Liksom för närvarande torde i särskilda anmärkningar till staten böra stadgas, att, vid inträffande avgång i beställning såsom bataljonsläkare, frågan om beställningens återbesättande skall underställas Kungl. Maj:ts prövning, samt att för fältläkarstipendiaterna avsedda arvoden skola indragas i mån av avgång bland nämnda befattningshavare.

II. Undervisningsverken.

Beträffande viss lärarpersonal in. fl. vid krigsskolan, krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, ridskolan, skjutskolan för infanteriet och kavalleriet samt underofficersskolan gäller, att vederbörande officer förordnas å befattningen i fråga vid respektive skola, och äger därvid den förordnade att uppbara å skolans stat uppfört arvode, som till beloppet motsvarar lön i viss lönegrad. På liknande sätt sker förordnande i vissa befattningar jämväl å åtskilliga andra stater. Under tid, då arvode pa angivet sätt åtnjutes, frånträder vederbörande sin lön vid det egna truppförbandet. Den vid truppförbandet därigenom ledigblivna lönen disponeras av vederbörande truppförbandschef för den närmast i tur till kaptens- (löjtnants-) befordran stående kompetente löjtnanten (underlöjtnanten), varjämte den sålunda ledigblivna löjtnants- (underlöjtnants-)lönen disponeras för den närmast i tur stående kompetente underlöjtnanten (surnumeräre underlöjtnanten eller fänriken).

Bestämmelser i förevarande avseende äro meddelade i anmärkningar till vederbörliga stater.

42 Kungl. Maj ds proposition nr 196.

I skrivelse (len 22 november 1927 bär arméförvaltningens civila departement gjort framställning, i syfte att ifrågavarande bestämmelser måtte kompletteras med föreskrift av innehåll, att vid bär avsedd lönedisposition skall iakttagas, att vederbörande beställningsliavare skall hava att vidkännas avdrag å lönen till belopp, motsvarande pensionsavgifter å den beställning, vars lön å lionom disponeras, eller, där han har att erlägga pensionsavgifter å vederbörlig på stat innehavande beställning, skillnaden mellan pensionsavgifterna å de båda beställningarna.

Mot vad civila departementet sålunda föreslagit har jag icke någon erinran att framställa. Erforderlig föreskrift i ämnet torde böra meddelas genom tillägg till vederbörliga anmärkningar vid staterna.

1. Krigsskolan.

Chefen för krigsskolan har gjort framställning i syfte att å staten för krigsskolan måtte uppföras ett arvode av 900 kronor till eu ordinarie lärare i ämnet motortjänst. Arméförvaltningen har, under framhållande, bland annat, att enligt 1925 års liärordningsbeslut icke beräknats någon särskild lärare i motortjänst, ansett sig icke kunna för närvarande tillstyrka denna framställning. Icke heller jag finner anledning föreligga att biträda densamma.

Å staten för krigsskolan finnes uppförd en anslagspost å 4,900 kronor för bestridande jämlikt av chefen för krigsskolan meddelade särskilda föreskrifter av arvoden åt biträdande lärare med högst 500 kronor för år och lärare, av arvoden vid s. k. dubblering av lärare samt av ersättning med högst 6 kronor per dag för instruktörstjänstgöring. Anslagsposten har beräknats sålunda:

för arvoden åt biträdande lärare .....................

» » vid s. k. dubblering av lärare......

» dagsersättning vid instruktörstjänstgöring

............. kronor 2,850: —

............. » 250: —

............. » 1,800: —

Summa kronor 4,900: —

I avseende å det till instruktörstjänstgöring upptagna beloppet har någon ändring icke ifrågasatts.

Beträffande posten för arvoden åt biträdande lärare har chefen för krigsskolan anfört, att behov förelåge av en biträdande lärare för undervisning i luftkrigskonst, samt att denne lärare, i likhet med övriga biträdande lärare i krigskonst, syntes böra komma i åtnjutande av arvode med högst 500 kronor. Arméförvaltningen, som biträtt detta förslag, har förordat anslagspostens ökning med 500 kronor för ändamålet.

Då emellertid med det redan nu tillgängliga beloppet här ifrågavarande behov bör kunna tillgodoses, har jag funnit mig icke böra tillstyrka den begärda anslagsökningen.

Yad angår posten för arvoden vid s. k. dubblering av lärare, har chefen för krigsskolan framhållit, att med hänsyn till den avsevärda utsträckning

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

av dubbleringstiden, som föranleddes av genomförandet av den nya organisationen vid skolan, ett ökat medelsbehov uppstått för detta ändamål. Medan hittills dubbleringstiden utgjort omkring två månader (15 oktober—15 december), komme den hädanefter, i och med att officersexamen först skulle avläggas i slutet av april månad tredje utbildningsåret, att omfatta eu tidrymd av omkring 6 */2 månader (omkring 15 oktober ena året—30 april nästföljande år). Härtill komme, att med hänsyn till den förlängda dubbleringstiden arvoden framdeles syntes böra beredas — förutom såsom hittills lärare och kompanichef — jämväl kadettofficerare. Det för ändamålet erforderliga beloppet har av skolchefen angivits till 3,200 kronor. Arméförvaltningen har icke haft annat att erinra mot skolchefens förslag, än att ämbetsverket, i anslutning till sin ståndpunkt till frågan om uppförande å staten av ett arvode åt en ordinarie lärare i ämnet motortjänst, ansett, att medelsanvisningen borde begränsas till i runt tal 3,000 kronor.

Den medelsanvisning, varom här är fråga, har till syfte att möjliggöra den dubblering av lärarpersonalen, som erfordras för att undvika ombyte av lärare under pågående kurser. Det under olika år härför erforderliga medelsbehovet är av växlande storlek allt efter den omfattning, vari ombyten av lärare äga rum. Den numera förlängda dubbleringstiden synes även motivera eu avsevärd höjning av det nuvarande beloppet. Jag finner mig därför böra tillstyrka skolchefens framställning så tillvida, att, i enlighet med arméförvaltningens förslag, för nästkommande budgetår för ändamålet beräknas ett belopp av 3,000 kronor. Beloppet torde, jämväl i anslutning till arméförvaltningens förslag, i staten böra upptagas såsom eu särskild anslagspost.

I syfte att bereda möjlighet att såsom kadettofficer vid reservofficerskurs bibehålla tjänstgörande kadettofficer även efter det denne vunnit kapteusbefordran synes en viss jämkning böra äga rum beträffande statens avfattning.

Slutligen torde i avseende å statens uppställning böra vidtagas vissa ändringar, vilka sammanhänga med det i det föregående framlagda förslaget om lönereglering för viss icke-ordinarie personal, ävensom i fråga om statens avfattning en del jämkningar ske för vinnande av överensstämmelse med föreskrifterna i det av Kungl. Maj:t den 2 september 1927 fastställda nya reglementet för krigsskolan (S. F. nr 359).

I detta sammanhang får jag något beröra frågan om avlöningsförmånerna för underofficerare och underbefäl under kommendering såsom elever vid krigsskolan.

Försvarsutskottet vid 1925 års riksdag förutsatte, att underofficer eller underbefäl, som för utbildning till officer kommenderades såsom elev vid krigsskolan, skulle avstå de med innehavande beställning förenade avlöningsförmåner — underofficer dock med undantag av ett belopp, motsvarande

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

lians å tiden för kommenderingen belöpande avgifter till arméns pensionskassor — och i stället, i likhet med andra officersaspiranter, allenast åtnjuta värnpliktigs avlöning. Häremot gjordes från riksdagens sida icke någon erinran.

Då det gällt att i praktiken reglera avlöning vid kommendering av här ifrågavarande slag, har uppmärksamheten fästs på det förhållandet, att en underofficer eller furir med försörjningsplikt knappast skulle kunna emottaga en dylik kommendering, därest till honom endast skulle utgå värnpliktigs avlöning. I själva verket skulle alltså denna utbildningsväg icke komma att stå öppen för alla dem, som uppfyllde härför bestämda fordringar. Då en sådan begränsning av utbildningsmöjligheterna vore obillig, bär jag ansett det böra få ankomma på Kungl. Maj:t att med hänsyn till i varje särskilt fall föreliggande omständigheter besluta, i vad mån här åsyftad elev må behålla med innehavande beställning förenade avlöningsförmåner.

2. Krigshögskolan.

Enligt vad chefen för krigshögskolan anmält, torde det kunna komma att under nästa budgetår visa sig behövligt att, utöver det för arvoden åt repetitörer å skolans stat upptagna beloppet av 1,200 kronor, för sådant ändamål disponera ytterligare medel, som i sådan händelse syntes kunna utgå av den till arvoden åt lärare i tvångsämnen uppförda anslagsposten å 13,860 kronor. Det synes mig böra få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut angående dylik medelsdisposition.

3. Artilleri- och ingenjörhögskolan.

Den för närvarande gällande staten för artilleri- och ingenjörhögskolan upptager arvoden till följande lärarpersonal, nämligen:

En lärare i artilleri och tillämpad mekanik vid högre artillerikursen ............................................. kronor 2,460: —

» » » artilleri vid allmänna artillerikursen med under-

visningsskyldighet jämväl vid högre for-

tifikationskursen......................................

» » » befästningskonst vid högre och allmänna forti-

likationskurserna ..................................................

» » » förbindelselära och tillämpad mekanik vid högre

fortifikation skursen med undervisningsskyldighet i befästningsskonst med förbindelselära vid

allmänna artillerikursen .......................................

» > » krigskonst vid högre artilleri- och fortifikations-

kurserna ................................................................

» » » krigskonst vid allmänna artilleri- och fortifika-

tionskurserna .........................................................

» » » byggnadskonst och beskrivande geometri

» » » matematik..............................................................

1,740: — » 2,100: —

» 1,470: —

» 1,050: —

» 1,650: —

» 1,380: —

» 4,080: -

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

45 En lärare i fysik kronor 2,040: —

» » » kemi ........................................................................ » 2,340: —

Till biträdande lärare och repetitörer ................................... » 4,000: —

Förestående arvodesbelopp fastställdes vid den reglering av arvodena till. bland andra, lärarna vid de militära undervisningsanstalterna, som företogs vid 1922 års riksdag. Till grund för denna reglering låg ett av försvarsväsendets lönenämnd den 8 mars 1922 avgivet utlåtande och förslag, vars innehåll finnes återgivet i propositionen nr 248 till nämnda riksdag.

Chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan har under hänvisning dels därtill, att den numera i enlighet med 1925 års liärordningsbeslut genomförda omläggningen av undervisningen vid högskolan — innebärande att de allmänna kurserna från att tidigare hava varit ett-åriga utsträckts till att omfatta två arbetsår — medfört en betydande ökning i lärarnas arbetsbörda, dels ock till de nutida större fordringarna på här ifrågavarande officersutbildning, gjort framställning i syfte att de å högskolans stat uppförda lärararvodena måtte höjas samt att antalet lärare måtte utökas m. m. Skolchefens förslag i ämnet innebär,

att arvodena till de båda lärarna i artilleri m. m. och läraren i befästningskonst m. m. skulle höjas till 3,240 kronor,

att arvodet till läraren i förbindelselära m. in. skulle höjas till 2,640 kronor,

att arvodet till läraren i krigskonst vid de högre kurserna skulle höjas till 1,740 kronor,

att lärarbefattningen i krigskonst vid de allmänna kurserna skulle utbytas mot en förste och en andre lärarbefattning med arvoden om 1,860, resp. 1,620 kronor,

att å staten skulle uppföras en lärarbefattning i signaltjänst med arvode om 396 kronor,

att arvodet till läraren i byggnadskonst och beskrivande geometri skulle höjas till 1,800 kronor,

att lärarbefattningen i matematik skulle uppdelas å två lärarbefattningar, en för de högre och en för de allmänna kurserna, med arvoden om 3,000, resp. 2,880 kronor,

att lärarbefattningen i fysik skulle uppdelas å två lärarbefattningar, den ena avseende värmelära och motorteknik m. m. med ett arvode om 3,120 kronor, den andra avseende elektricitetslära och elektroteknik in. m. med ett arvode om 2,280 kronor,

att arvodet till läraren i kemi skulle höjas till 2,880 kronor,

att å staten skulle uppföras en lärarbefattning i franska språket med arvode om 360 kronor, samt

att arvodesposten till biträdande lärare och repetitörer skulle höjas till 5,100 kronor, varav 300 kronor skulle utgå till vardera av två biträdande lärare i krigskonst vid de högre kurserna samt 900 kronor till envar av fem repetitörer.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Arméförvaltningens artilleri-, fortifikations- och civila departement hava tillstyrkt skolchefens förevarande förslag, utom i vad detsamma avser förhöjning av repetitörernas arvoden från för närvarande 600 kronor till 900 kronor för envar av dem. I följd härav borde enligt departementens mening anslagsposten till biträdande lärare och repetitörer, å nu gällande stat upptagen till 4,000 kronor, nedsättas till (2 X 300 + 5 X 600 =) 3,600 kronor.

Färsvarsväsendets lönenämnd, som anbefallts att yttra sig i ärendet, har i utlåtande den 2 december 1927 anfört, bland annat, följande.

I syfte att erhålla eu riktig föreställning om den inträdda ökningen i lärarnas arbetsbörda hade lönenämnden under hand från högskolechefen infordrat en promemoria i ämnet. Denna promemoria upptoge, bland annat, dels det antal undervisningstimmar, som legat till grund vid fastställandet av de för närvarande å högskolans stat uppförda arvodesbeloppen, dels ock det på enahanda sätt uppskattade antal undervisningstimmar, varmed man nu hade att räkna för olika lärare, och de belopp, vilka enligt de vid 1922 års arvodesreglering tillämpade grunder skulle utgå för sistnämnda antal undervisningstimmar.

Efter övervägande av vad i ärendet förekommit, finge lönenämnden till en början uttala, att nämnden icke ville motsätta sig en sådan reglering av lärararvodena, som skäligen kunde anses påkallad av den vidtagna omläggningen av undervisningen.

Beträffande lärarna i militära ämnen, innebure liögskolecliefens förslag, att arvodena till samtliga dessa lärare skulle fastställas till årsbelopp, beräknade efter samma grunder som lärararvodena till militära lärare vid krigshögskolan, sjökrigshögskolan och sjökrigsskolan, vilka sistnämnda arvoden utginge med 14 kronor för varje timmes undervisningsskyldighet. Enligt lönenämndens förmenande måste emellertid här åtskillnad göras mellan, å ena sidan, de båda lärarna i artilleri m. m., läraren i befästningskonst m. m. och läraren i förbindelselära m. in. samt, å andra sidan, övriga lärare i militära ämnen. De fyra förstnämnda lärarna vore uppförda å högskolans stat med arvode motsvarande kaptenslön. För dem innebure utövandet av lärarbefattningarna fullgörande av ordinarie tjänstgöring, och under tiden för sina förordnanden torde de endast undantagsvis och i ringa omfattning tagas i anspråk för göromål, som icke sammanhängde med nämda befattningar. Vid sådant förhållande syntes de särskilda lärararvodena till dessa fyra befattningshavare, i enlighet med de synpunkter lönenämnden angivit i det inledningsvis omförmälda utlåtandet den 8 mars 1922, böra tillmätas efter lägre beräkningsgrunder, än som vunne tillämpning i fall, där lärarbefattning sköttes såsom bitjänst till ordinarie beställning. Sistnämnda förhållande ägde rum i fråga om lärarna i sjökrigshögskolan och sjökrigsskolan samt hade vid 1922 års arvodesreglering förelegat jämväl beträffande samtliga lärare vid krigshögskolan. Att vid sistberörda läroanstalt numera ändring härutinnan så tillvida inträtt, att fem av de militära lärarna uppförts å staten med arvoden motsvarande majors- och kaptenslöner, utan att detta hittills medfört eu omreglering av vederbörandes lärararvoden, syntes lönenämnden icke utgöra skäl för den nu föreslagna omfattande höjningen av arvodena till ifrågavarande fyra lärare vid artilleri- och ingenjörhögskolan. Fastmera syntes böra tagas under övervägande, huruvida icke den förändring, som ägt rum i fråga om berörda fem lärares vid krigshögskolan ställning, borde medföra en revision av dessas lärararvoden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

47 På grund av det anförda ansåge sig lönenämnden icke kunna förorda förhöjning av arvodena till ifrågavarande fyra lärare till högre belopp, än som, med tillämpning av de vid 1922 års arvodesreglering använda beräkningsgrunderna i övrigt, belöpte på den ökade undervisningstiden. Då emellertid det av högskolechefen föreslagna inbördes förhållandet mellan dessa fyra lärares arvoden måste anses väl avvägt samt arvodena syntes böra bestämmas till avrundade tal, jämnt delbara med 12, finge lönenämnden föreslå, att arvodena fastställdes till 2,760 kronor för envar av de båda lärarna i artilleri m. m. och läraren i befästningskonst in. in. samt 2,160 kronor för läraren i förbindelselära m. in.

Vidkommande därefter övriga lärare i militära ämnen, vilka samtliga utövade sina befattningar såsom bisysslor till ordinarie beställningar, ansåge lönenämnden intet i och för sig vara att erinra mot arvodenas beräknande med utgångspunkt från de vid övriga ovan omförmälda undervisningsanstalter tillämpade grunder. Med hänsyn emellertid till förhållandet mellan antalet undervisningstimmar för nuvarande läraren i krigskonst vid de allmänna kurserna och den föreslagna förste läraren i ämnet vid dessa kurser, syntes den sistnämndes arvode skäligen böra begränsas till 1,440 kronor. För erhållande av eu riktig proportion mellan denne lärares arvode och arvodet till andre läraren i krigskonst vid de allmänna kurserna, syntes i så fall sistnämnda arvode böra bestämmas till 1,200 kronor. Vidare syntes arvodet till läraren i signal tjänst lämpligen böra avrundas nedåt till 360 kronor. I fråga åter om arvodet till läraren i krigskonst vid de högre kurserna hade nämnden icke något att erinra mot det av högskolechefen föreslagna beloppet, 1,740 kronor.

Vad vidare anginge lärarna i förberedande (civila) ämnen, ansåge sig lönenämnden kunna lämna utan erinran de av högskolechefen föreslagna arvodesbeloppen för läraren i fysik (värmelära m. m.) 8,120 kronor, läraren i fysik (elektricitetslära in. m.) 2,280 kronor, läraren i kemi 2,880 kronor och läraren i franska språket 360 kronor. Däremot syntes arvodet till läraren i byggnadskonst och beskrivande geometri skäligen icke böra upptagas till högre belopp än 1,680 kronor. Vidare syntes det knappast kunna anses påkallat att tillmäta arvodena till lärarna i matematik efter så höga beräkningsgrunder, som högskolechefens förslag innebure, utan syntes eu ur olika synpunkter tillfredsställande avvägning av dessa lärares arvoden ernås genom att bestämma arvodena till läraren i nämnda ämne vid de högre kurserna till 2,880 kronor och vid de allmänna kurserna till 2,460 kronor.

I fråga slutligen om anslagsposten till arvoden åt biträdande lärare och repetitörer funne sig lönenämnden, med hänsyn till den ståndpunkt, arméförvaltningen härutinnan intagit, icke kunna förorda någon förhöjning av repetitörsarvodena. Denna anslagspost syntes därför, såsom arméförvaltningen framhållit, böra begränsas till ett belopp av 3,600 kronor.

Att ett utsträckande av tiden för de allmänna kurserna vid artilleri- och ingenjörhögskolan till två år, — vilket försöksvis skedde redan från och med arbetsåret 1924—1925 — skulle komma att medföra ökade kostnader för arvoden till lärare vid högskolan, har tidigare förutsetts, och har förhållandet i 1925 års statsverksproposition även bragts till riksdagens kännedom. Såsom av nämnda proposition inhämtas, ifrågasattes emellertid icke för det dåvarande någon ändring i staten för högskolan, utan utgick man ifrån, att de ökade kostnaderna kunde bestridas av till Kungl. Maj:ts disposition stående medel. Enligt beslut av Kungl. Maj:t har sålunda för vart och ett av budgetåren

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

1926—1927 och 1927—1928 ett belopp av 3,000 kronor för ändamålet anvisats från lantförsvarets anslag till extra utgifter.

Det av chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan nu framlagda förslaget, i vad avser behovet av lärare i olika ämnen, har icke givit mig anledning till någon erinran. I fråga om beloppen av lärarnas arvoden ävensom storleken av anslagsposten till ersättning åt biträdande lärare och repetitörer ansluter jag mig till vad lönenämnden därutinnan föreslagit.

De nyreglerade arvodena torde i allmänhet icke böra av vederbörande åtnjutas förrän i samband med arbetsårets början hösten 1928. I följd härav torde riksdagens medgivande böra inhämtas, att det må ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut angående tidpunkten för ikraftträdandet av den nya staten.

Staten för artilleri- och ingenjörhögskolan upptager ett belopp av 1,000 kronor till skolchefens disposition för lärarearvoden. Skolchefen har föreslagit, att nämnda belopp, med hänsyn till det under olika arbetsår varierande behovet av sådana särskilda föreläsningar, varom förmäles i § 17 mom. 5 i högskolans reglemente (S. F. 360/1927), måtte av honom få disponeras såsom reservationsanslag. Arméförvaltningens artilleri-, fortifikationsocli civila departement hava med anledning härav hemställt, att beloppet måtte uteslutas ur staten för högskolan samt i stället beräknas å högskolans anslagsandel av ordinarie undervisningsanslaget.

Då en anslagspost av reservationsanslags natur icke torde kunna upptagas å högskolans avlöningsstat, synas de särskilda medel, som må bliva erforderliga för det av skolchefen åsyftade ändamålet, böra anvisas att utgå från titel III av ordinarie undervisningsanslaget, och torde den nuvarande posten till skolchefens disposition för lärarearvoden böra ur staten uteslutas.

Slutligen torde böra vidtagas sådan ändring i staten, som betingas av det förut omförmälda förslaget till lönereglering för viss icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet.

4. Ridskolan.

I avseende å staten för ridskolan torde böra vidtagas vissa ändringar, som sammanhänga med den förut berörda frågan om lönereglering för viss icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet.

5. Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.

För verksamheten vid skjutskolan för infanteriet och kavalleriet erforderliga medel äro för närvarande beräknade dels å en under avlöningsanslaget uppförd särskild stat för skolan, dels å undervisningsanslaget. Yidare kar riksdagen för detta ändamål under en följd av år anvisat särskilda extra anslag.

I avseende å verksamheten vid infanteriskjutskolan under nästkommande budgetår bär skolchefen anfört i huvudsak följande.

49 Kungl. May.ts proposition nr 196.

1925 års härordningsbeslut innebure, att vid infanteriskjutskolan å Rosersberg skulle anordnas följande såsom ordinarie betecknade kurser, nämligen två eldhandvapenkurser för majorer och kompanichefer, två liknande kurser för subalternofficerare, en kurs i skjutning och eldstrid för underofficerare samt en kulsprutekurs för subalternofficerare ur infanteriet. Skolchefen hade undersökt möjligheterna att kunna övergå till den enligt härordningsbeslutet sålunda avsedda organisationen av skjutskolan med dess såväl ekonomiska som organisatoriska fördelar. Möjlighet hade därvid yppat sig att genom förändrade kontraktsbestämmelser med hovförvaltningen rörande disponerandet av Rosersbergs kungsgård för infanteriskjutskolans läkning för tillfället utan några egentliga engångskostnader så ordna markförhållandena, att samtliga ovannämnda kurser under budgetåret 1928—1929 skulle kunna försöksvis förläggas till Rosersberg. Den ifrågasatta lösningen av frågan om markförhållandena m. m. vore visserligen tillsvidare endast att anse såsom ett försök och av provisorisk karaktär, och genom densamma komme kravet på bostäder för lärarpersonal m. fl. icke att bliva tillgodosett. Skolchefen hade likväl ansett, att härigenom förutsättning vore åstadkommen för en tillämpning från och med budgetåret 1928—1929 av de i 1925 års härordning angivna grunderna för skolans organisation.

För att likväl möjliggöra, att vissa kurser, därest så skulle visa sig erforderligt, kunde förläggas till annan ort än Rosersberg, hade å skolchefens statförslag upptagits dels två ställföreträdande chefer, den ene avsedd för kulsprutekursen för subalternofficerare och den andre för kursen i skjutning och eldstrid för underofficerare, dels en vapenhantverkare, avsedd att inbeordras under högst 50 dagar. För nämnda ställföreträdande chefer borde beräknas särskilda arvoden å respektive 400 och 300 kronor.

Vad sålunda av skolchefen föreslagits, vilket icke givit arméförvaltningen anledning till någon erinran, har jag funnit mig böra tillstyrka. Enligt vad jag numera inhämtat, torde kulsprutekursen och underofficerskursen sannolikt icke komma att kunna under nästa budgetår förläggas till Rosersberg.

Vad angår elevantalet i de olika kurserna, föreslås vissa smärre avvikelser från härordningsbeslutet, vilka icke givit mig anledning till någon erinran. Beträffande kommenderingarnas längd för de olika personalkategorierna ansluter sig den nya staten till härordningsbeslutets beräkningar i detta hänseende.

Under anslagsposterna för tjänstgöringstraktamenten torde böra uppföras 74,114 kronor, respektive 16,500 kronor.

6. Artilleriets skjutskola.

I avseende å staten för artilleriets skjutskola ifrågasattes icke någon ändring.

7. Arméns underofficersskola.

För arméns underofficersskola hava, jämlikt föreskrift i kungl. brev den 28 januari 1927, under utbildningsåret 1927—1928 förläggningsutrymmen upplåtits i Svea och Göta livgardens kasernetablissemang samt i artilleri- och ingenjörhögskolans förutvarande lokaler.

Den i samband med antagandet av 1925 års härordning beslutade organisationen av arméns underofficersskola grundades på den förutsättningen, att skolan skulle, för nedbringandet av administrationskostnaderna, förläggas

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt 165 käft. (Nr 196.) 501/553 4

50 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 196.

i anslutning till ett truppförband. I annat sammanhang kommer jag emellertid att hemställa om avlåtande till riksdagen av ett förslag av innebörd, bland annat, att arméns underofficersskola från och med utbildningsåret 1928—1929 skall förläggas till det i följd av Upplands artilleriregementes indragning ledigblivna artillerietablissemanget i Uppsala. Den för skolan sålunda avsedda självständiga förläggningen torde måhända nödvändiggöra, att särskild personal kan disponeras för förvaltningsändamål och dylikt. Intill dess fastare hållpunkter vunnits för bedömande av denna fråga, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om de provisoriska åtgärder, som i berörda hänseende kunna visa sig erforderliga under nästkommande utbildningsår.

Staten för arméns underofficersskola har för innevarande budgetår upptagits i enlighet med härordningsbeslutet utom därutinnan, att till den förberedande underofficersskolan avsetts att beordras allenast en av de i härordningsbeslutet beräknade två kaptener (ryttmästare).

Då underofficersskolan under budgetåret 1928—1929 kommer att träda i full verksamhet, torde skolans personalbehov böra för nämnda budgetår beräknas i enlighet med härordningsbeslutet. Skolans olika avdelningar torde, i överensstämmelse med den i det av Kungl. Maj:t den 1 juli 1927 för skolan fastställda reglementet (S. F. nr 324) använda terminologien, å staten böra upptagas under benämningarna »allmänna kursen» och »förberedande kursen», varjämte i anslutning till nämnda reglemente vissa ändringar av formell natur synas böra vidtagas.

I fråga om beställningarna för avdelningschefer vid allmänna kursen — vilka å staten uppförts såsom löjtnantsbeställningar — har chefen för underofficersskolan anfört, bland annat:

Då skolans allmänna kurs vore tvåårig, syntes avdelningscheferna icke böra förordnas på kortare tid än fyra, möjligen tre år. Det måste dessutom anses synnerligen önskvärt, att officer, som föresloges till ett dylikt långvarigt förordnande, förut kunnat prövas vid kommendering såsom kompaniofficer vid den förberedande kursen, varför den sammanlagda tjänstgöringstiden vid skolan härigenom komme att omfatta en tid av minst fyra år. Det kunde emellertid icke vara lämpligt, att unga oerfarna officerare utvaldes för tjänstgöringen. Utsåges å andra sidan något äldre, i olika avseenden prövade officerare, komme sannolikt det förhållandet att inträffa, att redan under kommenderingstiden en eller annan av skolans avdelningschefer vid vederbörligt regemente uppnådde tur för kaptensbefordran. Härav skulle, därest staten bibehölles vid sitt nuvarande utseende, följa, att officer i sådant läge antingen måste förbigås vid kaptensbefordran å regementet eller ock att förordnandet vid skolan måste avbrytas under pågående kurs. Dessa konsekvenser kunde icke anses rimliga vare sig för den enskilde eller för skolan. Med erinran om att vid krigsskolan, där förhållandena med avseende på kadettofficerarna syntes likartade, de antydda olägenheterna undvikits, genom att vederbörliga befattningar i staten upptagits med arvoden, motsvarande lön för kapten eller löjtnant enligt lönegrad O. 3 eller O. 2, finge skolchefen föreslå, att en motsvarande anordning måtte vidtagas i fråga om staten för underofficersskolan.

51 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Arméförvaltningen har tillstyrkt förevarande förslag.

För egen del finner jag mig jämväl böra förorda den sålunda föreslagna ändringen i staten.

Ett av chefen för underofficersskolan framställt förslag om uppförande å staten av särskilda arvoden åt adjutanten ävensom åt kompanicheferna och avdelningscheferna vid den allmänna kursen, har jag, i likhet med arméförvaltningen, ansett mig icke för närvarande kunna biträda.

Till arvoden för timlärare vid den allmänna kursen torde, i enlighet med skolchefens förslag, böra beräknas ett belopp av 63,360 kronor. Vad angår anslagsposten till tjänstgöringstraktamenten till de ur respektive fortifikationen och trängen tillfälligt beordrade lärarna, torde denna post böra upptagas till 3,700 kronor.

Till arvoden åt timlärare vid den förberedande kursen torde, i enlighet med skolchefens förslag, böra upptagas samma belopp som för närvarande eller 47,040 kronor. Anslagsposten till tjänstgöringstraktamenten åt den till nämnda kurs beordrade militärpersonalen torde böra beräknas till 27,850 kronor.

UI. Truppförbanden m. m.

I enlighet med 1925 års härordningsbeslut hava arvodesbefattningar inrättats för pensionerade underofficerare, vilka skola tjänstgöra såsom biträden åt vederbörande regementsintendenter. Dylika arvodesbefattningar finnas vid samtliga truppförband med undantag av Gotlands infanteri- och artilleri kårer samt Norrbottens artillerikår.

I skrivelse den 23 november 1926 har arméförvaltningen föreslagit, att ovannämnda biträdesbefattningar för pensionerade underofficerare måtte utbytas mot arvodesbefattningar såsom regementskassörer, å vilka senare befattningar skulle förordnas pensionerade officerare eller underofficerare, samt att vederbörande regementsintendenter skulle befrias från dem åliggande skyldighet att handlägga s. k. kassaärenden (d. v. s. ärenden angående avlöning samt kassa-, räkenskaps- och medelsredovisningsväsendet), vilka ärenden i stället skulle överflyttas på regementskassörerna.

Då det framlagda förslagets ändamålsenlighet ur förvaltningssynpunkt synes mig starkt kunna sättas i fråga — en uppfattning, som jag bland annat funnit stöd för i vissa i ärendet föreliggande yttranden från arméfördelningsoch regementschefer — har jag ansett mig icke böra biträda förslaget.

Infanteriet.

I sin skrivelse rörande lantförsvarets medelsbehov för nästkommande budgetår har arméförvaltningen på anförda skäl hemställt om avlåtande av förslag till riksdagen angående sådan ändring beträffande den vid 1927 års riksdag beslutade organisationen av Göta livgarde, att å staten för nämnda regemente skulle uppföras dels eu ordinarie beställning för eu bataljons-

52 Kungl. Majds proposition nr 196.

läkare, dels, utöver nu befintliga befattningar för sjukvårdsbeställningsmän, ytterligare två dylika befattningar, nämligen för en sjukvårdsfurir av andra klassen samt för en sjukvårdssoldat.

Yidare har sekundchefen för Göta livgarde uti skrivelse den 16 juli 1927 — över vilken chefen för fjärde arméfördelningen, inspektören för infanteriet samt chefen för generalstaben avgivit yttranden — på anförda skäl hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen framlägga förslag, i syfte att regementets stat måtte utökas med följande personal, nämligen 1 kapten, 7 subalternofficerare, 1 fanjunkare, 5 sergeanter, 3 furirer av första klassen, 6 furirer av andra klassen, 4 korpraler, 4 vicekorpraler, 6 volontärer, 4 sjukvårdare av olika grader, 1 hovslagarvicekorpral, 1 vapenhantverkarvicekorpral, 1 bataljonsläkare, 1 vapenhantverkare och 1 förrådsvaktmästare; att regementets musikkår måtte återupprättas, för vilket ändamål å staten skulle uppföras 1 musikfanjunkarbeställning, 2 musiksergeantbeställningar och 11 beställningar för musikmanskap; samt att för stridsvagnsbataljonens kompaniofficerare måtte å staten uppföras löner i stället för arvoden till lönerna motsvarande belopp.

Slutligen har chefen för östra arméfördelningen i skrivelse den 4 februari 1928 gjort framställning om utökning av Göta livgardes stat med 12 beställningar för underbefäl.

Vid framläggandet i 1927 års statsverksproposition av förslag rörande utbrytande ur Svea livgarde, sådant detta regemente enligt 1925 års härordningsbeslut avsågs att organiseras, av stridsvagnsbataljonen, garnisonskompaniet och fästningsbataljonen samt dessa förbands sammanförande till ett särskilt truppförband, Göta livgarde, angav jag såsom min uppfattning, att en given förutsättning för ett förslag därutinnan borde vara, att icke någon alltför betydande ökning av organisationskostnaderna därav föranleddes. Med hänsyn härtill och då frågan om Göta livgardes organisation så nyligen varit föremål för ingående omprövning av riksdagen, har jag icke ansett mig kunna tillstyrka de här föreliggande förslagen.

Staten för Göta livgarde upptager, vad angår stridsvagnsbataljonen, en regementsofficersbeställning avsedd för överstelöjtnant. För beredande av större valfrihet vid besättande av denna speciella tjänst torde ifrågavarande regementsofficersbeställning böra i staten uppföras såsom avsedd för överstelöjtnant eller major.

I anslutning till vad i det föregående anförts torde, i enlighet med vad arméförvaltningen därutinnan föreslagit, å staterna för samtliga infanteritruppförband med undantag av Göta livgarde, Livgrenadjärregementet och Kronobergs regemente böra uppföras ordinarie beställningar för en maskinist och en eldare av 1. klass. Å staterna för nyssnämnda tre regementen torde, likaledes i enlighet med arméförvaltningens förslag, böra uppföras två beställningar av vartdera slaget. Yad angår Göta livgarde och Kronobergs regemente, beräknas härvid en maskinist och eu eldare av 1. klass för vardera förläggningen i Stockholm och Yaxholm, respektive Växjö och Karlskrona. Av de beställningar, som skulle upptagas å Livgrenadjärregementets

Kungl. Maj:ts proposition nr 196. 53

stat, avses en maskinist och en eldare av 1. klass för den del av kasernkomplexet i Linköping, som disponeras av infanteriets skolor.

Kavalleriet.

Beträffande staten för överstelöjtnanter och majorer vid kavalleriregementena ifrågasattes icke någon ändring.

Vad angår staterna för de fyra kavalleriregementena, torde, i anslutning till vad i det föregående anförts och i överensstämmelse med arméförvaltningens förslag, å var och en av dessa stater böra uppföras beställningar för en maskinist och en eldare av 1. klass.

Artilleriet.

1. Truppförbanden.

I anslutning till vad jag i det föregående anfört och i överensstämmelse med vad arméförvaltningen därutinnan föreslagit, torde å staten för varje artilleritruppförband böra uppföras ordinarie beställningar för eu maskinist och eu eldare av 1. klass.

Framställningar föreligga om utökning av staterna för vissa artilleritruppförband med ytterligare arvodesbefattningar för pensionerade underofficerare. Vidare har förslag väckts om ökning av Norrbottens artillerikårs aktiva stat med en underofficersbeställning (styckjunkarebeställning). De här föreliggande förslagen har jag icke funnit mig för närvarande kunna förorda i vidare mån, än vad gäller frågan om inrättandet av arcodesbefattningar för pensionerade underofficerare, avsedda att fullgöra tjänst såsom tygunderofficerare.

Med avseende å denna fråga får jag anföra följande.

Jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 18 juni 1925 tillkallades särskilda sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag till sådan förenkling av förvaltningsorganisationen vid arméns högre och lägre truppförband, som kunde bliva erforderlig i anledning av den år 1925 beslutade omorganisationen av försvarsväsendet m. m. Den 12 maj 1926 avgåvo de sakkunniga betänkande i ämnet. De sakkunniga framlade därvid förslag om viss centralisering av artillerimaterieluppbörden vid de större artilleritruppförbanden samt anförde härutinnan i huvudsak följande.

De sakkunniga hade sökt utreda, huruvida icke en del förenklingar skulle kunna åstadkommas beträffande förvaltningen av den vid artilleri truppförbanden befintliga artillerimaterielen. Härvid hade de sakkunniga, kommit till den åsikten, att förvaltningsarbetet inom ett artilleriregemente skulle väsentligt minskas, om viss centralisering av uppbörden genomfördes. Fältförrådens antal vid ett fältartilleriregemente vore för det dåvarande omkring 30. Vid tillämpning av gällande bestämmelser angående förrådstjänsten måste större delen av i trupptjänst varande officerare och samtliga såsom batteriadjutanter ej placerade underofficerare disponeras såsom uppbördsmän och förrådsunderofficerare vid fältförråden. På vissa håll hade det på grund av personalbrist blivit nödvändigt att sammanföra två eller flera fältförråd under gemensam uppbördsmän. Det vore sålunda ett mycket stort antal personer, som i större eller mindre grad sysslade med redovisning och vård av materiel. Särskilt ogynnsamt i praktiken hade det visat sig, att även

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

subalternofficerare placerats såsom uppbördsmän, enär dessa officerares allt annat än stadigvarande tjänstgöring vid regementena, täta kommenderingar till skolor och utbildningskurser m. m. hade medfört ständigt återkommande ombyten av uppbördsmän med ty åtföljande tidsödande inventeringar, uppgörande av inventeringsbesked, krav på handräckning, skrivbiträden m. m.

Det förhållandet, att genom 1925 års härordning officers- och underofficerskadrarna betydligt nedsatts utan att samtidigt en tillnärmelsevis lika kraftig beskärning av fältförrådens antal kunnat äga rum, innebure enligt de sakkunnigas mening en omständighet, som framtvingade eu begränsning av uppbördsmän och förrådsunderofficerare. De sakkunniga finge därför föreslå, att endast för fredstjänstgöring erforderlig fält- (stallförråds-)materiel redovisades^ vid fredsbatterierna, under det att all övrig dylik materiel betraktades såsoin huvudförråd. Av sistnämnda materiel borde kanoner och övriga artilleripjäser, fordon med utredning m. m. ställas under uppbörd av en och samma person, nämligen en särskilt förordnad uppbördsmän, lämpligen benämnd tygunderofficer, under det att gevärs-, ammunitions- och övningsmaterielförråden liksom dittills borde underställas vapenunderofficeren.

De sakkunniga hade övervägt möjligheterna för att besätta tygunderofficersbefattningen med någon av de enligt vederbörliga stater beräknade aktiva underofficerarna. Med hänsyn till det knappt beräknade antalet för trupptjänst disponibla underofficerare (sergeanter) hade det emellertid mött synnerligen stora svårigheter att taga en dylik i anspråk för tygunderofficersbefattningen. Detta torde endast låta sig göra vid Gotlands och Norrbottens artillerikårer, där tygunderofficersbefattningen syntes kunna förenas med trupptjänst. Vid övriga artilleritruppförband kunde befattningen däremot icke förenas med annan tjänst. Med hänsyn till betydelsen av eu sakkunnig och kontinuerlig skötsel av den dyrbara materielen måste emellertid ofta återkommande ombyten undvikas. Ur denna synpunkt kunde det icke vara Lämpligt att som tygunderofficer placera en underofficer på stat. På grund härav hade _ de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att till tygunderofficerare vid samtliga artilleritruppförband utom Gotlands och Norrbottens artillerikårer förordnades pensionerade underofficerare och att sålunda i staterna för vart och ett av de fyra fältartilleriregementena, Smålands arméartilleriregemente, Karlsborgs samt Bodens artilleriregementen upptoges ytterligare en pensionerad underofficer med arvode. Den jämförelsevis ringa kostnad, som vore förenad med denna personalökning, syntes de sakkunniga väl motvägas av den större säkerhet för en ändamålsenlig skötsel av den dyrbara materielen, som därmed ernåddes.

Arméförvaltningen har för sin del anfört, att det syntes ämbetsverket kunna ifrågasättas, huruvida det vore möjligt för en person — den tillämnade tygunderofficeren — att på ett tillfredsställande sätt sköta den stora mängd artillerimateriel, som enligt de sakkunnigas förslag skulle komma att underställas honom vid de större artilleritruppförbanden, enär denna materiel vore fördelad på ett stort antal fältförråd, spridda inom respektive kasernetablissemang. Då emellertid denna olägenhet syntes kunna avhjälpas genom en annan efter lokala m. fl. förhållanden genomförd fördelning av fältförråden, än de sakkunnigas förslag innebure, ansågc ämbetsverket, att inrättandet av befattningar för tygunderofficerare komme att i avsevärd grad öka möjligheterna för eu tillfredsställande materielförvaltning vid artilleritruppförbanden.

55 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

I fråga om antalet ifrågakommande befattningar bär arméförvaltningen anfört, att på grund av dispositionen av den materiel, som komme att uppställas å Karlsborg, den för Karlsborgs artilleriregemente beräknade tvgunderofficeren i stället borde avses för Karlsborgs tygstation. Vidare erfordrades en tygunderofficer vid Stockholms tygstation, med vilken skulle införlivas dels Upplands artilleriregementes, dels ock delar av Positionsartilleriregementets hittillsvarande förråd. Då arméförvaltningen i övrigt anslöte sig till de sakkunnigas förslag, borde sålunda å staterna för vart och ett av Svea, Göta, Vendes och Norrlands artilleriregementen, Smålands arméartilleriregemente och Bodens artilleriregemente uppföras eu för pensionerad underofficer avsedd befattning såsom tygunderofficer, ävensom å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter uppföras två dylika befattningar.

Vad arméförvaltningen sålunda föreslagit har jag ansett mig böra förorda. Tillsvidare torde emellertid ifrågavarande befattningar, på sätt gäller beträffande övriga för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar, böra såsom regel uppehållas av personal på övergångsstat.

2. Artilleriets fabriker och tyganstalter.

I överensstämmelse med vad jag här ovan anfört, torde å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter böra upptagas två arvodesbefattningar för pensionerade underofficerare, avsedda att fullgöra tjänst sasom tygunderofficerare.

Arméförvaltningen har gjort framställning i syfte, att vid Åkers krutbruk måtte anställas ytterligare en arbetsofficer, ävensom att förevarande stat måtte ökas med en ordinarie beställning för en fabriksingenjör. Jag har emellertid icke funnit mig böra för närvarande tillstyrka vad i dessa hänseenden föreslagits.

Fortifikationen och ingenjörtrupperna.

I enlighet med vad jag i det föregående förordat, torde å staten för officerare och underofficerare med vederlikar m. fl. vid fortifikationen böra uppföras ordinarie beställningar för maskinister och eldare av 1. klass. "\ ad beträffar antalet beställningar av vartdera slaget, torde, på sätt arméförvaltningen föreslagit, detta böra utgöra fyra beställningar för maskinister och sex beställningar för eldare av 1. klass. Personalbehovet har därvid beräknats till en maskinist och en eldare av 1. klass för varje kår samt dessutom en eldare av 1. klass för vartdera av kustingenjörkompanierna.

Enligt 1925 års härordning skall staten för officerare och underofficerare med vederlikar in. fl. vid fortifikationen upptaga, bland annat, fyra beställningar för förrådsvaktmästare, avsedda för de fyra ingenjörtruppförbanden, samt två arvodesbefattningar såsom tillsyningsmän — pensionerade underofficerare — av vilka den ena avsetts för ingenjörförråden i Östersund.

I skrivelse den 21 februari 1927 har chefen för fortifikationen, med hänsyn till vården och bevakningen av ingenjörförråden i Östersund, hemställt,

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

att å förevarande stat måtte uppföras ytterligare en förrådsvaktmästarebestållning, ävensom att staten för Svea ingenjörkår måtte utökas med en korprals- och en vicekorpralsbeställning.

I betraktande av de omfattande arbetsuppgifter, som under den närmaste framtiden torde åvila tillsyningsmannen vid nyssnämnda ingenjörförråd, har det synts mig vara av omständigheterna betingat, att denne erhåller biträde vid handhavandet av förrådet. Då det å andra sidan torde vara ovisst, huruvida behovet av dylik personalförstärkning kommer att bliva av stadigvarande natur, har jag icke ansett mig för närvarande kunna tillstyrka en utökning av staten med en ordinarie förrådsvaktmästarebeställning, utan torde behovet av biträde kunna tillsvidare tillgodoses genom en tillfälligt förordnad person. Yad angår den föreslagna utökningen av Svea ingenjörkars stat, hava tillräckliga skäl icke synts mig föreligga för en dylik åtgärd.

Vidare torde jag få till behandling upptaga frågan angående det framtida ordnandet av fastighetsförvaltningen å Karlsborg, sedan kommendantskapet därstädes i enlighet med härordningsbeslutet indragits.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 november 1926 anförde arméförvaltningens fortifikations departement, att av de förvaltningsuppgifter, som åvilade kommendanten å Karlsborg och fortifikationsbefälhavaren därstädes — jämte till den senares förfogande ställd personal, nämligen en fortifikationskassör och två fortifikationsunderofficerare — vore de uppgifter, som efter fästningens nedläggande alltjämt kvarstode, av så vidlyftig beskaffenhet, att de icke kunde överflyttas på vare sig fortifikationsofficeren, jämte till dennes disposition ställd personal vid vederbörande arméfördelningsstab, eller kasernofficer jämte kasernunderofficer vid till Karlsborg förlagt truppförband och ej heller lämpligen kunde fördelas mellan dessa. Med anledning härav hölle fortifikationsdepartementet före, att det vore mest önskvärt, att den dittillsvarande förvaltningsorganisationen med en kommendant och en fortifikationsbefälhavare jämte nödiga biträden åt den senare alltjämt finge bibehållas, då denna organisation visat sig tillfredsställande. Därest detta förslag emellertid icke kunde bifallas, hemställde fortifikationsdepartementet, att frågan måtte lösas genom anställandet av en pensionerad officer såsom fortifikationsbefälkavare samt två pensionerade underofficerare såsom biträden åt denne. Sedermera underströk fortifikationsdepartementet i skrivelse den 8 februari 1927 ånyo behovet av särskild personal för handhavandet av den under departementet lydande förvaltningen å Karlsborg samt framhöll därvid tillika, att, då kommendantskapet komme att indragas med utgången av år 1927, frågan om förvaltningens framtida ordnande krävde sin lösning i god tid före den 1 januari 1928.

Aven chefen för tredje arméfördelningen har i skrivelse den 16 april 1927 framhållit nödvändigheten av att, efter kommendantskapets indragning, åt en fristående myndighet kunde uppdragas att ombesörja de mångfaldiga förvaltningsbestyr, som sammanhängde med vården av kronans byggnader och elektriska anläggningar, arrenden, skogar, vägar m. m. å Karlsborg.

Kungl. Maj ds proposition nr 196. 57

Med anledning av ifrågavarande framställningar bär Kungl. Maj:t genom brev den 7 oktober 1927 medgivit, att en officer och två underofficerare å övergångsstat eller i reserven finge i kommandoväg beordras att för handhavande av fastighetsförvaltningen å Karlsborg under tiden från och med den 1 januari till och med den 30 juni 1928 tjänstgöra därstädes ävensom att, därest till ifrågavarande tjänstgöring beordrades personal, som frivilligt överförts å övergångsstat eller tillhörde reserven, arvode finge utgå med

l, 290 kronor till frivilligt överförd officer och 1,590 kronor till officer i reserven samt med 870 kronor till frivilligt överförd underofficer och 1,065 kronor till underofficer i reserven, dock att dylikt arvode icke finge utgå till frivilligt överförd officer eller underofficer under tid, då han enligt gällande bestämmelser vore tjänstgöringsskyldig; och skulle nämnda arvoden bestridas av anslaget till avlöning till personal vid staber och truppförband

m. fl.

Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter, som, enligt vad jag övertygat mig om, sammanhänga med förvaltningen av kronans fastigheter och anläggningar vid Karlsborg, har jag funnit det av behovet påkallat, att för ändamålet jämväl framdeles ställes personal till förfogande, som uteslutande kan' ägna sig åt dessa uppgifter. Vid sådant förhållande och då det utav fortifikationsdepartementet föreslagna antalet befattningshavare torde motsvara vad som för göromålens behöriga handhavande är oundgängligt, tillstyrker jag, att å den för fortifikationen gemensamma staten, under rubriken pensionerad personal, upptagas ytterligare befattningar dels för en pensionerad officer, lämpligen benämnd förvaltningsofficer, dels för två pensionerade underofficerare, förvaltningsunderofficerare.

Trängen och trängtrupperna.

Ä staten för officerare och underofficerare med vederlikar m. fi. vid trängen torde, i enlighet med arméförvaltningens förslag, böra upptagas ordinarie beställningar för fyra maskinister och fyra eldare av 1. klass eller en maskinist och en eldare av 1. klass för varje trängkår.

Intendenturkåren.

Beträffande staten för intendenturkåren ifrågasättes icke någon ändring.

IV. Garnisonssjukhusen m. m.

1. Garnisonssjukhuset i Stockholm.

I försvarspropositionen till 1925 års riksdag förutsattes, att frågan om nedbringande av kostnaderna för garnisonssjukhuset i Stockholm borde göras till föremål för särskild utredning. Sedan med anledning härav arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse anmodat chefläkaren för nämnda garnisonssjukhus att föranstalta om utredning i denna fråga och chefläkaren inkommit med sådan utredning, har arméförvaltningen i sin skrivelse rörande lantförsvarets medelsbehov för nästkommande budgetår upptagit förevarande spörsmål till behandling.

Garnisonssjukhusets organisation och personalbehovet därstädes.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Vad till en början angår garnisonssjukhusets organisation, bär arméförvaltningen härutinnan anfört i huvudsak följande.

Högsta antalet samtidigt å sjukhuset vårdade patienter hade under år 1924 utgjort 235. Med stöd av vissa av chefläkaren gjorda beräkningar ansåges dock antalet patienter efter genomförd härordning kunna beräknas till 130. Emellertid hade hälsotillståndet under år 1924 i allmänhet varit gynnsamt, och antalet sjukdomsfall i Stockholm hade varit lågt.

Chefläkaren hade därför ansett, att sjukhuset efter genomförandet av 1925 års härordning borde vara så organiserat, att det kunde mottaga ett något större antal patienter än det beräknade antalet av 130, och hade chefläkaren därvid stannat vid ett antal av 150 patienter enligt följande fördelning å sjukhusets olika avdelningar:

å kirurgiska avdelningen .............................................................. 60 patienter

» medicinska » ............................................................ 60 »

» avdelningen för hud- och könssjukdomar................................ 30 »

tillhopa 150 patienter.

För närvarande vore sjukhuset organiserat på ovannämnda tre avdelningar, av vilka de kirurgiska och medicinska hade vardera två vårdavdelningar samt avdelningen för hud- och könssjukdomar en vårdavdelning. Dessutom funnes en för samtliga övriga avdelningar gemensam avdelning för officerare, belägen i särskild byggnad, ävensom polikliniker för ögonsjukdomar, för öron-, näsoch svalgsjukdomar och för hud- och könssjukdomar samt slutligen röntgenavdelning och tandpoliklinik.

Under ärendets förberedande behandling hade ifrågasatts, om icke avdelningen för hud- och könssjukdomar med hänsyn till den ringa beläggningen å avdelningen skulle kunna i sin helhet indragas. Emellertid hade hälsovårdsnämnden i Stockholm förklarat sig icke kunna å stadens sjukhus bereda vård för hud- och könssjuka från armén och marinen, varför en indragning av nämnda avdelning icke läte sig göra.

Beträffande sjukhusets fyra polikliniker hade chefläkaren gjort en beräkning av det antal patientbesök, som kunde väntas uppkomma efter genomförandet av 1925 års härordning. Enligt denna beräkning skulle patientantalet å poliklinikerna komma att nedgå, i vissa fall rätt väsentligt. Särskilt vad beträffade ögonpolikliniken, komme patientantalet att bliva så ringa, att poliklinikens indragning kunde ifrågasättas. Med stöd av erfarenheten från poliklinikernas verksamhet hade chefläkaren dock ansett, att någon inskränkning i denna verksamhet icke för närvarande vore ändamålsenlig. Jämväl i övrigt hade chefläkaren uttalat sig för ett bibehållande av sjukhusets organisation i enlighet med den hittills tillämpade indelningen.

Arméförvaltningen finge för sin del framhålla, att för bedömande av platsbehovet vid garnisonssjukhuset efter härordningens genomförande visserligen icke förefunnes något fast statistiskt underlag. Med hänsyn till de ur sjukvårdssynpunkt säregna förhållanden, som varit rådande under den sist förflutna tio-årsperioden med dess understundom på grund av rådande influensaepidemi m. m. abnormt höga, stundom av andra orsaker synnerligen låga sjukdomssiffror, kunde nämligen erfarenheten från dessa år icke läggas till grund för en statistisk beräkning av platsbehovet. Härtill komme, att tillloppet av militära patienter vore mycket växlande, så att vissa tider ett antal sängplatser icke toges i anspråk för dessa. Vid dylika tillfällen kunde likväl med stöd av kungl. brev den 14 mars 1924 vårdplatser upplåtas för civila patienter, vilkas avgifter även bidroge till personalkostnadernas ersättande. Denna möjlighet begagnades även, och sjukhusets lokaler komme

59 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

sålunda det allmänna till godo, utan att statsverket därigenom drabbades av ökad kostnad. Med hänsyn härtill syntes den av chefläkaren gjorda beräkningen av antalet erforderliga vårdplatser vid sjukhuset kunna godtagas.

I fråga om sjukhusets organisation å olika avdelningar anslöte sig arméförvaltningen till vad chefläkaren härom anfört. Det skulle visserligen kunna tagas under övervägande, huruvida icke den särskilda, för officerspatienter avsedda avdelningen skulle kunna indragas och officerarna i stället förläggas i särskilda, för dem avsedda rum å kirurgiska, respektive medicinska avdelningen. Då härigenom samtliga jjatienter komme att vårdas i en byggnad, stora sjukhusbyggnaden, där såväl operations- som röntgen- och badavdelning vore belägna, hade sjukvårdsstyrelsen uttalat, att en dylik anordning skulle medföra väsentlig lättnad och större trygghet i vården. Ävenledes möjliggjordes därigenom viss besparing av personal, varjämte i den nuvarande officersavdelningen skulle kunna inredas bostäder åt viss personal, som lämpligen borde bo å sjukhuset, men för vilken utrymme därstädes nu saknades. Då emellertid en nödvändig förutsättning för den ifiågasatta anordningen vore, att vissa ändringsarbeten gjordes å garnisonssjukhuset, hade ämbetsverket funnit, att den särskilda avdelningen för officerspatienter borde tillsvidare bibehållas.

Beträffande sjukhusets polikliniker finge ämbetsverket framhålla, att så länge garnisonssjukhuset bibehölles, en ändring i dess organisation i berörda avseende knappast skulle kunna medföra någon vare sig praktisk eller ekonomisk fördel. En indragning av någon eller några av nu befintliga polikliniker skulle snarare bliva ekonomiskt ofördelaktig och ur praktisk synpunkt, så vitt man kunde förutse, ohållbar.

Den polikliniska verksamhet, som nu utövades å garnisonssjukhuset, skulle, om poliklinikerna inskränktes, överflyttas på stadens redan överbelastade polikliniker. Denna poliklinikvård komme givetvis att medföra kostnader. Men den komme därjämte att betunga poliklinikarbetet och vålla ytterligare tidsutdräkt för patienterna, alltså även för de militära patienterna. Det syntes nämligen knappast kunna förutsättas, att under nuvarande poliklinikförhållanden undantag skulle kunna göras för dessa och förhandstur tillförsäkras dem. En militär ögonundersökning t. ex., som nu å garnisonssjukhuset krävde D/o ä 21/., timmars frånvaro från truppförbandet, skulle säkert å Serafimerlasarettet kräva avsevärt längre tid till förfång för övningarna. Och än mer tid skulle med visshet gå förlorad, då man tydligen icke kunde ålägga de civila läkarna att kontrollera besökstiderna. Det borde även erinras om, att det samarbete, som nu kunde påräknas mellan truppförbandens och poliklinikernas läkare till båtnad för klientelets rätta behandling jämväl i tjänstgörings- och rullföringshänseende, ingalunda kunde påräknas mellan de civila poliklinikerna och truppförbandsläkarna under nuvarande civila sjukhusförhållanden. Till väsentlig del på anmodan av de civila sjukhusmyndigheterna vore det också, som t. ex. särskild ögonpoliklinik på sin tid hade organiserats. Då härtill komme, att arméns manskap ägde komma i åtnjutande av poliklinisk specialsjukvård, för vilket ändamål medel funnes beräknade under anslaget till arméns sjuk- och veterinärvård, ansåge arméförvaltningen — med stöd jämväl av den hittills vunna erfarenheten från den vid garnisonssjukhuset utövade polikliniska verksamheten -— att någon inskränkning av densamma icke borde komma till stånd.

Med hänsyn till vad arméförvaltningen sålunda anfört har jag icke ansett mig böra för närvarande ifrågasätta någon ändring i fråga om garnisonssjukhusets organisation.

60 Kungl. Maj:ta proposition nr 196.

Beträffande personalbehovet vid sjukhuset har arméförvaltningen anfört i huvudsak följande.

Läkarpersonalen. Enligt gällande stat funnes vid sjukhuset — frånsett de båda där anställda ordinarie regementsläkarna — en överläkare vid avdelningen för hud- och könssjukdomar, fem underläkare, tre poliklinikläkare samt en röntgenföreståndare och en obducent. Av underläkarna tjänstgjorde två på vardera av de kirurgiska och medicinska avdelningarna samt en på avdelningen för hud- och könssjukdomar.

Beträffande antalet underläkare å den kirurgiska avdelningen hade cliefläkaren förklarat sig icke kunna tillstyrka någon minskning. Den ena av kirurgiska avdelningens båda vårdavdelningar vore eu aseptisk avdelning, där de rena operationsfallen vårdades, medan å den andra de orena septiska fallen vårdades. Det vore icke lämpligt och kunde vara farligt, att samme underläkare skötte båda dessa avdelningar. Den ene underläkaren biträdde dessutom å polikliniken för öronsjukdomar. Det läte knappast tänka sig, att kirurgen och öronläkaren kunde gemensamt disponera en underläkare, då båda ofta samtidigt kunde behöva hans hjälp.

Å den medicinska avdelningen hade chefläkaren däremot ansett sig kunna tillstyrka indragning av en underläkare, under förutsättning att vid sjukhuset kunde anställas en oavlönad assistentläkare eller dit kommenderas värnpliktig läkare. Med hänsyn till det minskade patientantal, som kunde beräknas efter genomförandet av 1925 års härordning, hade chefläkaren vidare föreslagit indragning av underläkartjänsten å avdelningen för hud- och könssjukdomar.

Vad chefläkaren sålunda föreslagit, biträddes av arméförvaltningen, och finge ämbetsverket därutöver framhålla, att någon ytterligare indragning av läkartjänster vid sjukhuset icke kunde anses tillrådlig.

Sjukvårdspersonalen. Å den nuvarande staten funnes uppförda 8 översköterskor, 8 undersköterskor samt 8 kvinnliga sjukhusbiträden, varjämte sedan flera år jämlikt särskilda av Kungl. Maj:t lämnade medgivanden varit anställda ytterligare 4 översköterskor, 2 undersköterskor och 1 kvinnligt sjukhusbiträde. I sitt statförslag hade chefläkaren upptagit 12 översköterskor, 10 undersköterskor och 13 kvinnliga sjukhusbiträden eller alltså 4 sjukhusbiträden mer än den för närvarande vid sjukhuset sysselsatta sjukvårdspersonalen.

Även om den av chefläkaren nu föreslagna organisationen måste anses vara väl avpassad och skäl alltså talade för den erforderliga personalens uppförande å staten, hade likväl arméförvaltningen icke ansett sig böra nu göra framställning härom, enär med vidtagande av åtgärder härför syntes böra anstå, till dess närmare erfarenhet vunnits rörande verkningarna av 1925 års härordning. Emellertid förutsatte ämbetsverket, att oundgängligen erforderlig extra personal finge liksom hittills, efter därom hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar, anställas vid sjukhuset.

Apotekspersonalen. Å gällande stat funnes upptagen följande för sjukhusets apotek avsedd personal, nämligen eu apoteksföreståndare, en biträdande apotekare samt ett apoteksbiträde.

Sedan garnisonsapoteket numera förflyttats till nya lokaler (jfr prop. nr 125/1926), hade detsamma blivit i tillfälle att betydligt utvidga sin verksamhet, och inom den närmaste framtiden komme verksamheten att ytterligare ökas. Apotekets skyldighet att anskaffa och bereda läkemedel för garnisonssjukhuset och i Stockholm förlagda truppförband samt delar av marinen skulle i och med apotekets förflyttning till större lokaler utsträckas att omfatta samtliga truppförband ävensom flygvapnet. Detta innebure, att apo-

61 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

teket skulle förse vissa apoteksförråd i riket med läkemedel, standardläkemedel för hela armén, samt för egen del upplägga råvaruförråd. Såsom ett ytterligare bevis för den omfattning, apotekets verksamhet numera erhållit, kunde framhållas, att nästan alla läkemedel nu bereddes därstädes, under det att sådana förut måst i betydande utsträckning inköpas färdigberedda från drogaffärer. Apoteket vore numera i stånd att ansvara för försvarsväsendets läkemedelsberedskap.

Chefläkaren hade framhållit, att det vore uppenbart, att apotekets personal måste utökas, sedan apotekets verksamhet sålunda väsentligt utvidgats. Ännu kunde man visserligen icke bilda sig en säker uppfattning om personalbehovet, men chefläkaren ansåge sig likväl redan nu kunna utgå från, att, utöver den å staten för sjukhuset uppförda, för apoteket avsedda personalen, komme att erfordras ytterligare minst två befattningshavare, nämligen en laboratorievaktmästare och ett apoteksbiträde. Av dessa skulle laboratorievaktmästaren handhava skötseln av de inom apoteket befintliga motorer och maskiner, vilka krävde noggrann skötsel och vård.

Med erinran om att arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i yttrande den 4 december 1925 rörande frågan om flyttning av garnisonssjukhusets apotek uttalat, att flyttningen väl icke syntes påkalla någon utökning av apotekets farmaceutiskt utbildade personal men möjligen av den lägre personalen, finge ämbetsverket på grund av den väsentliga utökning av apotekets verksamhet, som komme att inträda i anledning av den verkställda flyttningen, tillstyrka, att å staten för garnisonssjukhuset uppfördes den av chefläkaren föreslagna personalen, nämligen en laboratorievaktmästare och ytterligare ett apoteksbiträde.

Förvaltningspersonalen. Beträffande förvaltningspersonalen vid sjukhuset hade chefläkaren framhållit, att, ehuru efter genomförandet av 1925 års härordning antalet militära patienter vid garnisonssjukhuset kunde antagas komma att minskas, någon egentlig reducering av förvaltningspersonalen icke kunde komma till stånd, enär förvaltningsverksamhetens organisation i första hand bestämdes av sjukhusets lokala förhållanden. Ekonomi- och bostadshus låge spridda på étt stort område. Såväl sjukhusbyggnaden som övriga byggnader saknade i stort sett moderna anordningar, såsom värmeledning och hissar. Patienters och personals mat kunde icke tillredas i samma kök, utan härför måste disponeras tvenne kök, belägna i olika byggnader o, s. v. Det vore därför givet, att förvaltningsapparaten måste bliva mera omfattande än vid andra, modernt anordnade sjukhus. På grund härav syntes ej heller på detta område, oaktat det minskade patientantalet, personalindragning kunna ske. Den enda indragning, som kunde tänkas möjlig, vore indragning av en tvättbiträdesbefattning, men chefläkaren hade likväl icke ansett sig kunna föreslå en dylik indragning.

För närvarande funnes å staten för garnisonssjukhuset uppförda, bland andra, 1 köksföreståndare, 1 överkokerska, 1 kokerska samt 4 köksbiträden. Genom brev den 30 september 1926 och den 1 juli 1927 hade emellertid Kungl. Maj:t medgivit, att i stället för nämnda personal finge vid sjukhuset försöksvis anställas 1 köksförestånderska, 3 kokerskor och 3 köksbiträden, varjämte medgivande lämnats för anställande av ytterligare 1 köksbiträde tillsvidare till och med utgången av 1927 års repetitionsövningar.

Chefläkaren hade anfört, att ifrågavarande, försöksvis tillämpade anordning visat sig ändamålsenlig, varför erforderliga ändringar borde göras i staten. Antalet köksbiträden borde härvid bestämmas till 4. Visserligen komme, på sätt förut framhållits, det militära patientantalet att minskas efter genomförandet av 1925 års härordning, men i stället ökades antalet civila patienter. Då vidare någon ändring icke komme att ske vare sig av kökslokalerna eller

62 Arvodesreglering för apoteksföroutftndaron och biträdande apotekaren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196

av personalens tjänstgöringsförhållanden, vore det uppenbart, att kökspersonalen icke kunde minskas, även om portionsantalet komme att visa någon nedgång.

Med hänsyn till det sålunda anförda kunde arméförvaltningen icke föreslå någon minskning av förvaltningspersonalen vid sjukhuset. I fråga om kökspersonalen finge arméförvaltningen, då den av chefläkaren omförmälda, försöksvis tillämpade anordningen visat sig ändamålsenlig, tillstyrka, att, med uteslutande ur staten av däri nu uppförda, 1 köksföreståndare, 1 överkokerska och 1 kokerska, i stället uppfördes 1 köksförestånderska och 3 kokerskor.

Beträffande läkar- och sjukvårdspersonalen ifrågasätter jag icke någon ändring i arméförvaltningens förslag. Vad angår apotekspersonalen, anser jag tillräckliga skäl icke för närvarande föreligga att tillstyrka vidtagandet av åtgärd, i syfte att de ifrågasatta nya befattningarna uppföras å staten.

Vidkommande förvaltningspersonalen tillstyrker jag i så måtto chefläkarens av arméförvaltningen understödda förslag, att, i stället för nu å staten uppförda 1 köksföreståndare, 1 överkokerska, 1 kokerska och 4 köksbiträden, torde böra upptagas 1 köksförestånderska, 3 kokerskor och 3 köksbiträden. Härjämte torde emellertid, i enlighet med vad jag nedan förordar, å staten böra upptagas viss ytterligare förvaltningspersonal, som avses att ersätta till sjukhuset beordrad militär köksliandräckning.

Sedan chefläkaren vid garnisonssjukhuset framhållit önskvärdheten av att den till sjukhuset kommenderade militära kökshandräckningen — 1 furir och 10 menige — utbyttes mot civil personal, anmodades arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse att härutinnan inkomma med förslag. I skrivelse den 4 oktober 1927 hava departementet och sjukvårdsstyrelsen anfört, att verkställd utredning givit vid handen, att nyssnämnda militära handräckning skulle kunna ersättas av 3 kvinnliga köksbiträden och 1 köksvaktmästare. Då jag delar sjukvårdsstyrelsens i berörda skrivelse gjorda uttalande, att det vore önskvärt och för sjukhuset förmånligt, om dylikt personalutbyte komme till stånd, har jag ansett mig nu böra framlägga förslag om härav betingad ändring i staten för sjukhuset.

I enlighet med det anförda skulle kökspersonalen komma att bestå av 1 köksförestånderska, 3 kokerskor, 6 köksbiträden och 1 köksvaktmästare.

Enligt nu gällande stat för garnisonssjukhuset utgår arvode till apoteksföreståndaren med 8,100 kronor och till biträdande apotekaren med 5,400 kronor.

På därom av chefläkaren vid garnisonssjukhuset avgivet förslag har arméförvaltningen gjort framställning om arvodesreglering åt apoteksföreståndaren och biträdande apotekaren. Ämbetsverket har härvid anfört i huvudsak följande.

Chefläkaren hade framhållit, dels hurusom de å civila apotek anställda apotekarna åtnjöte väsentligt högre avlöningsförmåner än garnisonssjukhusets båda apotekare, dels ock att en oberättigat stor skillnad förefunnes mellan apoteksföreståndarens och den biträdande apotekarens arvoden. Med hän-

63 Kungl. Maj ds proposition nr 196.

syn härtill och då apotekets verksamhet efter dess flyttning till nya lokaler blivit betydligt utvidgad, hade chefläkaren ansett en arvodesreglering för apotekarna, varom förslag redan tidigare blivit väckta, icke vidare kunna uppskjutas. Beträffande arvodesbeloppens storlek hade chefläkaren framhållit, att apotekare å civilapotek i samma tjänsteställning som sjukhusets båda apotekare åtnjöte avlöning med respektive 12,800 kronor och 10,000 kronor. Då dessa belopp syntes för höga för att i sjukhusets stat upptagas såsom arvoden för apotekarna, hade chefläkaren föreslagit, att arvodena till dem i stället måtte upptagas med 9,000 kronor respektive 7,500 kronor.

Uti yttrande den 4 december 1925 rörande frågan om flyttning av garnisonssjukhusets apotek hade ämbetsverket framhållit, att med hänsyn till den utvidgning av apotekets verksamhetsområde, som vore avsedd att komma till stånd efter flyttningen, man icke syntes kunna underlåta att i sinom tid upptaga frågan om reglerandet av den farmaceutiskt utbildade personalens vid apoteket avlöningsförmåner. Yidare finge ämbetsverket erinra, hurusom ämbetsverket i utlåtande den 2 november 1926, bland annat, anfört, att de till apoteksföreståndaren och biträdande apotekaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm utgående arvodena syntes avsevärt understiga de avlöningsförmåner, som tillkomme vid civila apotek i Stockholm tjänstgörande apotekare i samma tjänsteställning och åldersklass som garnisonssjukhusets båda apotekare. Då befattningarna i fråga borde vara besatta med bästa möjliga krafter och särskilt apoteksföreståndaren måste vara en person med framstående skicklighet och vidsträckt erfarenhet i sitt yrke, syntes det för möjliggörande av att i beställningarna bibehålla personer med hög kompetens vara nödvändigt att vidtaga en reglering av arvodena för nämnda befattningshavare.

Yad anginge apotekets verksamhetsområde efter den nu genomförda flyttningen till nya lokaler, hade detsamma blivit betydligt utvidgat, i det att verksamheten numera omfattade jämväl leverans av standardläkemedel för hela armén. Till belysning av den ökade verksamheten syntes kunna tjäna följande uppgifter å försäljnings- och inköpssummorna vid apoteket, vilka uppgått till:

år 1924 ........................................ respektive kronor 83,822: 73 och 43,046: 32

» 1925 .......................................... » » 88,917:16 » 42,009:54

» 1926 .......................................... » » 98,604:87 » 46,862:33

Enligt ett mellan Sveriges apotekareförbund och Sveriges farmaceutförbund träffat avtal åtnjöte för närvarande legitimerad apotekare vid apotek i Stockholm följande avlöningsförmåner:

grundlön..................................................................................... kronor 6,000: —

6 ålderstillägg, de fem första å 500 kronor och det sjätte

å 400 kronor.......................................................................... > 2,900: —

dyrortstillägg med 25 procent å grundlönen ........................ » 1.500: —

Summa kronor 10,400: —

Ålderstilläggen utginge efter respektive 4, 7, 10, 14, 18 och 22 tjänstår räknade efter avlagd farmacie kandidatexamen. Härtill komme vissa förmåner såsom fri läkarvård, familjebidrag m. m. ävensom särskilt arvode till den, som innehade ställning såsom förtroendeman på apotek. Sistnämnda arvode utginge med växlande belopp, dock, enligt vad arméförvaltningen inhämtat, med högst 6,000 kronor.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

I jämförelse liärmed vore uppenbarligen de arvoden, som utginge till garnisonssjuklrasets båda apotekare — 8,100, respektive 5,400 kronor eller, med inräknande av dyrtidstillägg, 9,396 kronor respektive 6,264 kronor — allt för låga för att tillförsäkra sjukhusets apotek i konkurrens med de civila apoteken erforderlig kompetent personal. Arméförvaltningen ansåge därför eu reglering av apotekspersonalens avlöningsförmåner icke utan våda kunna ytterligare uppskjutas. Hänsyn måste nämligen tagas, icke blott till att apotekarna vid garnisonssjukhuset syntes hava anspråk på att i avlöningsliänseende bliva någorlunda likställda med motsvarande befattningshavare vid andra apotek, som kunde likställas med garnisonsapoteket, utan även och framför allt därtill, att höga kvalifikationer måste krävas för anställning såsom apotekare vid detta apotek. Arméförvaltningen finge härvid hänvisa till, hurusom militärapotekssakkuuniga i sitt den 12 december 1922 avgivna betänkande framhållit, att det måste uppställas såsom oavvisligt krav, att till förevarande befattningar (farmaceutisk personal) antoges endast de bästa krafterna, särskilt att det vore nödvändigt, att apoteksföreståndaren besutte icke endast grundliga insikter och framstående skicklighet, utan även möjligast vidsträckta erfarenhet i sitt yrke.

Ehuru arméförvaltningen visserligen icke ansåge sig kunna för apotekarna vid garnisonssjukhuset ifrågasätta så höga arvoden, som, enligt vad ovan anförts, tillkomme apotekare vid de civila apoteken i Stockholm, måste likväl avlöningarna, enligt ämbetsverkets åsikt, så vitt möjligt avpassas efter ungefär de normer, som gällde för de civila apotekarna. A andra sidan borde en jämförelse även göras med de löner, som inom statsförvaltningen i övrigt utginge till befattningshavare med ungefär motsvarande kompetens och arbetsuppgifter. En sådan jämförelse stötte emellertid på ganska betydande svårigheter särskilt på grund av de speciella kompetensvillkor, som måste uppställas för apotekarna vid garnisonssjukhuset i Stockholm.

Vid övervägande av nu anförda omständigheter hade arméförvaltningen funnit sig icke kunna godtaga de av chefläkaren föreslagna arvodesbeloppen, vilka syntes skäligen godtyckligt valda. Däremot syntes det ämbetsverket, som om en godtagbar lösning av ifrågavarande spörsmål skulle vinnas, därest båda apotekarna komme i åtnjutande av samma löneförmåner, som tillkomme beställningshavare i 9 lönegraden i löneplanen C i officersavlöningsreglementet. Till nämnda lönegrad vore hänförd, bland andra, mariningenjör av 2. graden. Med tillämpning härav skulle apotekarna komma i åtnjutande av ett begynnelsearvode å 6,816 kronor och en slutlig avlöning å 8,124 kronor. Beträffande arvodenas åtnjutande syntes de i avlöningsreglementet meddelade bestämmelser böra i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Med hänsyn till att apotekarna icke skulle komma att erlägga några pensionsavgifter, skulle det möjligen kunna ifrågasättas, att arvodena sattes en löneklass lägre än för ordinarie beställningshavare i samma lönegrad. Då emellertid innehavarna av apotekarbefattningarna icke torde kunna påräkna någon befordran inom statsförvaltningen, utan befattningarna, vad statstjänsten anginge, torde få anses såsom sluttjänster, måste arméförvaltningen, med hänsyn jämväl till de civila apotekare tillkommande löneförmåner, avstyrka en sålunda ifrågasatt reducering av arvodena.

Arméförvaltningen finge på grund härav föreslå, att för de båda apotekarna måtte i staten upptagas arvoden, motsvarande lönen i lönegraden C 9. Utöver arvode enligt sådan grund borde den av apotekarna, som förordnades såsom föreståndare för apoteket, erhålla särskilt föreståndararvode, vilket skäligen syntes kunna bestämmas till 2,040 kronor, varigenom denne skulle komma i åtnjutande av en slutlön å 10,164 kronor.

05 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

I häröver avgivet yttrande liar försvarsväsendets lönenämnd anfört följande:

Såsom av arméförvaltningens framställning framginge, intoge apoteksföreståndaren och biträdande apotekaren vid garnisonssjukhuset en ogynnsammare ställning i lönehänseende än med dem jämförlig personal vid civila apotek i Stockholm. Till en del torde detta förhållande kunna anses motiverat med hänsyn därtill, att av ifrågavarande befattningshavare icke krävdes tjänstgöring av den ansträngande natur, som personalen vid de civila apoteken vore underkastad. Detta torde ock utgöra förklaringen till, att det, såvitt lönenämnden hade sig bekant, hittills icke, trots den lägre avlöningen, visat sig förenat med någon svårighet att erhålla fullt kvalificerad personal för befattningarna i fråga. Tydligt vore emellertid, att berörda skillnad i lönehänseende kunde vara ägnad att framkalla alltför täta personalombyten vid militärapoteket, vilket i sin ordning måste inverka menligt på liandhavandet av verksamheten därstädes. Risken härför vore givetvis större, i mån som verksamheten växte och i ökad omfattning toge befattningshavarnas arbetstid i anspråk. Med hänsyn till den omläggning och utvidgning av verksamheten vid militärapoteket, som numera ägt rum, ville lönenämnden därför icke motsätta sig en förbättring av ifrågavarande befattningshavares avlöningsförmåner.

Arméförvaltningens förslag härutinnan innebure, att såväl apoteksföreståndaren som biträdande apotekaren skulle å garnisonssjukhusets stat erhålla arvode motsvarande lönen i lönegraden C 9 i officersavlöningsreglementet, varförutom apoteksföreståndaren borde komma i åtnjutande av ett särskilt föreståndararvode å 2,040 kronor. Lönenämnden kunde emellertid icke finna det vara av förhållandena påkallat att bereda ifrågavarande befattningshavare en så avsevärd avlöningsförbättring, som arméförvaltningen sålunda föreslagit. Nämnden ansåge för sin del, att en ur olika synpunkter skälig avvägning av vederbörandes löneförmåner skulle ernås, därest vardera befattningshavaren tillförsäkrades ett arvode motsvarande lönen i lönegraden C 8 av nämnda reglemente samt apoteksföreståndaren härutöver ett föreståndararvode till av arméförvaltningen föreslaget belopp, 2,040 kronor. Härigenom skulle vederbörande erhålla ett begynnelsearvode av 6,048 kronor och ett slutarvode av 7,212 kronor, vartill för apoteksföreståndaren komme föreståndararvode till nyss angivna belopp.

Yad sålunda i ärendet anförts såväl av arméförvaltningen som av försvarsväsendets lönenämnd synes mig motivera en förhöjning i avlöningsförmånerna för de båda apotekarna vid garnisonssjukhuset i Stockholm. Beträffande storleken av löneförhöjningen ansluter jag mig till lönenämndens förslag och tillstyrker således, att för envar av omförmälda båda befattningshavare uppföras arvoden motsvarande lönen i lönegraden C 8 av officersavlöningsreglementet samt för apoteksföreståndaren därjämte ett föreståndararvode å 2.040 kronor.

Beträffande arvodenas åtnjutande torde de i officersavlöningsreglementet meddelade bestämmelser i tillämpliga delar böra lända till efterrättelse.

I avseende å uppställningen av staten för garnisonssjukhuset påkallas statens åtskilliga ändringar av den i det föregående omförmälda löneregleringen för stälInins viss icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 165 käft. (Nr 196.) 501/553 ss 5

UPPm. in.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Anslagsposterna till vikariatsersättning under sjukdom, för beredande av tjänstledighet åt sjukhusets personal samt till sjukvård och underhåll åt sjuk personal torde böra undergå vissa smärre förhöjningar och upptagas med respektive 640 kronor, 7,860 kronor och 530 kronor.

2. Garnisonssjukhuset å Karisborg.

Beträffande staten för garnisonssjukhuset å Karlsborg påkallas vissa ändringar av förslaget om lönereglering för viss icke-ordinarie personal.

3. Garnisonssjukhuset i Boden.

Yidkommande garnisonssjukhuset i Boden torde, i enlighet med vad i det föregående av mig föreslagits, såsom ordinarie beställningshavare böra upptagas maskinisten samt den ene av de tvenne vid sjukhuset anställda eldarna. I övrigt påkallas vissa ändringar i staten i anslutning till förslaget angående lönereglering för viss icke-ordinarie personal.

4. Arméns sjuksköterskekår.

Enligt 1925 års härordningsbeslut har antalet ordinarie sjuksköterskor vid armén beräknats till 31.

Såsom av 1927 års statsverksproposition framgår, gjorde arméförvaltningen i sin skrivelse rörande lantförsvarets medelsbehov för budgetåret 1927—1928 framställning i syfte att det enligt härordningsbeslutet beräknade antalet ordinarie sjuksköterskor måtte ökas till 41. Av i statsverkspropositionen närmare angivna skäl fann jag mig såtillvida kunna tillstyrka ämbetsverkets berörda framställning, att jag förordade, att antalet ordinarie sjuksköterskor ökades till 39. I enlighet härmed har å den för innevarande budgetår gällande staten för arméns sjuksköterskekår upptagits 39 sjuksköterskor.

Arméförvaltningen har nu i sin skrivelse rörande lantförsvarets medelsbeliov för budgetåret 1928—1929 på anförda skäl gjort framställning om utökning av förevarande stat med ytterligare 4 sjuksköterskor eller till 43.

Under hänvisning till vad nästlidet år i ärendet förekommit och då intet inträffat, som kan föranleda mig att frångå min då intagna ståndpunkt till detta spörsmål, finner jag mig icke kunna tillstyrka arméförvaltningens föreliggande framställning.

Beträffande den nuvarande staten för arméns sjuksköterskekår torde alltså icke böra vidtagas någon annan ändring, än som betingas av det förut avhandlade förslaget rörande lönereglering för viss icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet.

ÅT. Polispersonalen.

Beträffande den för innevarande budgetår gällande staten för polispersonalen i Boden och å Karlsborg torde annan ändring icke böra vidtagas än som sammanhänger med förslaget om lönereglering för viss icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

67 B. Kallortstillägg.

Förevarande anslagspost bar för budgetåret 1927 — 1928 upptagits med 59,350 kronor. I enlighet med arméförvaltningens förslag torde under anslagsposten för nästkommande budgetår böra beräknas 56.000 kronor eller samma belopp, som för ändamålet upptagits i kostnadsberäkningarna för 1925 års härordning.

C. Arvoden för upprätthållande av veterinärvården vid vissa infanteritruppförband.

Under denna anslagspost har för vart och ett av budgetåren 1923—1924. 1924—1925, 1925—1926 och 1926—1927 beräknats ett belopp av 6,000 kronor samt för innevarande budgetår ett belopp av 5,000 kronor. I kostnadsberäkningarna för 1925 års härordning har anslagsposten upptagits med 4,000 kronor.

Arméförvaltningen har föreslagit, att anslagsposten måtte för budgetåret 1928—1929 höjas till 8,000 kronor.

Någon ökning av anslagsposten finner jag mig icke kunna tillstyrka, utan torde densamma för nästkommande budgetår böra upptagas med oförändrat belopp, 5,000 kronor.

D. Feiräkningspenningar.

Under denna anslagspost, som för innevarande budgetår upptagits med 17,700 kronor, torde för budgetåret 1928—1929, i enlighet med arméförvaltningens förslag, böra beräknas det i kostnadsberäkningarna till härordningsbeslutet angivna beloppet eller 16,000 kronor.

E. Arvoden åt sergeanter, kommenderade såsom biträden hos regementsintendenter.

Denna anslagspost, som för innevarande budgetår upptagits med 9,500 kronor, torde för nästkommande budgetår, i enlighet med arméförvaltningens förslag, böra upptagas med i kostnadsberäkningarna till härordningsbeslutet angivet belopp eller 7,500 kronor.

F. Hyresbidrag åt visst underbefäl.

Till hyresbidrag har för innevarande budgetår beräknats 33,750 kronor eller samma belopp, som för ändamålet upptagits i kostnadsberäkningarna för 1925 års härordning.

I den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen (nr 123) med förslag till avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid försvarsväsendet har föreslagits en utsträckning av rätten till hyresbidrag ävensom ökning av hyresbidragens belopp. I anslutning härtill torde förevarande anslagspost böra undergå förhöjning. Enligt verkställd beräkning kan här ifrågavarande medelsbehov för nästkommande budgetår uppskattas till 44,000 kronor, med vilket belopp anslagsposten sålunda torde böra upptagas i anslagsberäkningen för nämnda budgetår.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

G. Anställningspenningar.

Denna anslagspost, som för innevarande budgetår upptagits med i kostnadsberäkningarna till härordningsbeslutet angivet belopp, 55,000 kronor, torde för nästkommande budgetår, i enlighet med arméförvaltningens förslag, böra bibehållas oförändrad.

H. Dagavlöning och dagaviöningstillägg åt indelt manskap.

Enligt gällande bestämmelser skall till i tjänst kvarstående indelt manskap vid armén under all tjänstgöring, till vilken ifrågavarande manskap inkallas, utgå dagavlöning med 90 öre för dag till korpral och med 60 öre för dag till övrigt manskap.

Till beredande av ersättning åt indelt manskap för den ökade tjänstgöring, som till följd av 1901 års härordning ålagts detsamma, har riksdagen, på Kungl. Maj:ts förslag, alltsedan år 1902 årligen anvisat särskilda medel. Ersättningen har utgått i form av tillägg till dagavlöningen med visst belopp för dag för tjänstgöring i egenskap av underbefäl, instruktör eller beställningsman vid skolor och övningar utom vanliga repetitionsövningar. Enligt de i sådant avseende gällande bestämmelser utgår dagavlöningstillägget med 2 kronor 50 öre för dag. Antalet dylika tjänstgöringsdagar har för innevarande budgetår beräknats till 35,000.

För ifrågavarande båda ändamål har för innevarande budgetår under avlöningsanslaget upptagits ett belopp av 137,000 kronor.

Vad angår budgetåret 1928—1929, torde antalet tjänstgöringsdagar för indelt manskap under skolor och övningar utom vanliga repetitionsövningar böra beräknas till 30,000.

Med ledning av infordrade uppgifter har jag låtit verkställa beräkning av det för bestridande av kostnaderna för dagavlöning och dagaviöningstillägg erforderliga beloppet; och slutar denna beräkning å en summa av i runt tal 117,000 kronor.

I. Kostnader för musikelever.

För innevarande budgetår har under förevarande anslagspost beräknats ett belopp av 12,450 kronor.

I enlighet med arméförvaltningens förslag torde under denna anslagspost böra för budgetåret 1928—1929 beräknas ett belopp av 14,000 kronor.

J. Gottgörelse för tjänstehästar.

Enligt de år 1916 fastställda bestämmelserna angående hästhållningen för officerare vid armén skola vissa högre officerare ävensom alla officerare vid kavalleriet utom fänrikar vara beridna å en egen tjänstehäst och en kronan tillhörig stamliäst. I de fall, då kronan för officer eller veterinär, som är beriden på egen tjänstehäst, övertager anskaffning av mundering samt tillhandahåller in natura stallrum, furage, skoning och skötsel m. in., utgår allenast lönetillägg med 250 kronor för år, eljest lönetillägg med 400 kronor och furageersättning med 365 kronor.

69 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

På grund av den successivt skeende övergången till den nya ordningen för hästhållningen för officerare och vederlikar vid armén hava kostnaderna för gottgörelse för tjänstehästar år från år minskats. För budgetåret 1927— 1928 hava dessa kostnader beräknats till 148,000 kronor.

Enligt kostnadsberäkningarna till den nya härordningen har för motsvarande ändamål efter genomförd omorganisation beräknats ett belopp av 51,250 kronor.

För budgetåret 1928—1929 torde, i enlighet med utav arméförvaltningen verkställd beräkning, för ändamålet böra upptagas ett belopp av förslagsvis 99,920 kronor.

K. Stipendier för underlättande av officersrekryteringen i Boden. L. Ekiperingshjälp.

I enlighet med arméförvaltningens förslag torde under dessa rubriker för budgetåret 1928—1929 böra beräknas samma belopp som för innevarande budgetår, nämligen:

K. Stipendier för underlättande av officersrekryteringen

i Boden .................................................................................... kronor 16,000: —

L. Ekiperingshjälp ............................................................ » 68,550: —

NI, Vissa arvoden m. m.

Under denna rubrik har för budgetåret 1927—1928 beräknats ett belopp av 727,121 kronor.

Genom brev den 9 juni 1927 har Kungl. Maj:t medgivit, att de i en brevet bilagd förteckning över i stat icke uppförda arvoden m. m. upptagna avlöningsförmåner och ersättningar — med undantag av de i förteckningen tilllika angivna belopp för remontdepåernas personal samt till arvoden och expenser åt landstormsområdesbefälhavare och landstormsförrådsförvaltare, för vilka belopps användande särskilda stater fastställts — finge tillsvidare för tiden den 1 januari — den 30 juni 1928 utgå med högst de i förteckningen angivna, för helt år beräknade belopp, tillhopa 734,518 kronor. Avvikelsen från slutsumman i den för riksdagen framlagda beräkningen har föranletts av vissa ändringar, som vidtagits i fråga om de i förteckningen under rubriken »B. Arvoden till vissa icke-ordinarie befattningshavare m. fl. ersättningar» upptagna belopp.

I fråga om beräkningen av medelsbehovet under förevarande anslagspost för budgetåret 1928—1929 får jag anföra följande.

Beträffande de arvoden, som föreläggas riksdagen för prövning och som å förteckningen upptagas under rubriken »A. Arvoden till ordinarie befattningshavare med avlöning från anslag under fjärde huvudtiteln, lantförsvaret, m. fl.», har jag icke ansett mig böra ifrågasätta annan ändring, än att å den nya förteckningen torde, i enlighet med vad arméförvaltningen föreslagit, böra uppföras dels tvenne arvoden å 210 kronor, avsedda att utgå till de två beställningsliavare vid Fälttelegrafkåren, vilka förordnas såsom uppbördsmän vid kårens till Frösunda förlagda proviant- och furagemagasin.

70 Kiingl. Maj ds proposition nr 196.

dels ett arvode a 180 kronor, att utgå till den underofficer, som kommenderas såsom uppbördsman vid kronobageriet å Visborgs slätt.

Ur förteckningen böra uteslutas sådana maskinist-, eldare- och dylika befattningar, vilka i det föregående föreslagits att uppföras på ordinarie stat. I fråga om förteckningens uppställning böra, i anslutning till vad jag förut anfört rörande lönereglering för viss icke-ordinarie personal, åtskilliga ändringar vidtagas. Vad angår rubriken, torde densamma hädanefter lämpligen böra bliva »Förteckning över i stat icke uppförda löner, arvoden m. fl. ersättningar».

I enlighet med vad nu anförts har uppgjorts eu ny »Förteckning över i stat icke uppförda löner, arvoden m. fl. ersättningar» (se Bil. nr 48). Den nya förteckningen slutar å ett belopp av 563,244 kronor; och torde detta belopp böra under rubriken »vissa arvoden m. m.» upptagas i anslagsberäkningen för budgetåret 1928—1929.

N. Tillfälligt anställande av tjänstemän, oförutsedda utgifter m. m.

Under rubriken »Oförutsedda utgifter för uppehållande tillfälligtvis av furage- och sjukvårdsuppbördsmanna- samt köksföreståndarbefattningar ävensom för anställande tillfälligtvis av maskinister, eldare, kokerskor, tillsyningsmän m. fl. och för ändring i utgående arvoden» har under avlöningsanslaget för innevarande budgetår upptagits ett belopp av 30,000 kronor.

Arméförvaltningen liar — i anslutning till den i det föregående avhandlade frågan om lönereglering för viss icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet — anfört, att en anslagspost syntes böra upptagas under ordinarie avlöningsanslaget för bestridande av kostnaderna för avlöning åt tillfälligt anställda tjänstemän eller andra såsom vikarier erforderliga befattningshavare, i den mån medel härför icke fortfarande liksom hittills i viss begränsad omfattning varit fallet, komme att beräknas under vederbörliga stater. Anslagsposten i fråga syntes ämbetsverket böra få disponeras av vederbörande lokala myndigheter, då fråga vore om avlöning åt extra befattningshavare såsom ersättare för å stat eller arvodesförteckning uppförd jjersonal. I övrigt borde posten stå till civila departementets disposition för anställande i andra fall av erforderlig extra personal, tillgodoseende av tillfälligt uppkommande personalbehov in. m. ävensom för förstärkande i förekommande fall av de å särskilda stater för motsvarande ändamål uppförda anslagsposter, i den mån dessa skulle visa sig otillräckliga.

Jag finner mig böra biträda arméförvaltningens förevarande förslag. Vad angår det för budgetåret 1928—1929 erforderliga beloppet, torde i enlighet med arméförvaltningens hemställan för ändamålet böra beräknas ett belopp av förslagsvis 50,000 kronor. Anslagspostens rubrik synes lämpligen böra ändras till »Tillfälligt anställande av tjänstemän, oförutsedda utgifter in. m.»

Avlöningsfyllnad för vissa beställningsmän.

I detta sammanhang torde böra upptagas frågan om avlöningsfyllnad för vissa heställningsmän.

71 Kungl. Majits proposition nr 196.

I enlighet med av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till nästlidet års riksdag avgivet förslag har riksdagen medgivit, att under tiden den 1 juli 1927—den 30 juni 1928 finge, efter Kungl. Maj:ts beprövande, beredas fyllnad till furirs av första klassen löneförmåner åt därav förtjänta, a id truppförbanden anställda beställningsmän med avlöning såsom furirer av andra klassen, vilka genomgått vederbörliga utbildningskurser och som eljest icke kunde komma i åtnjutande av sådan avlöning i följd därav, att endast beställningar av lägre grad av den kategori beställningsmän, de tillhörde, funnes i vederbörliga stater uppförda, allt under förutsättning att genom vakanser i manskapsbeställningarna å vederbörligt truppförbands stat inbesparades erforderliga medel för beredande av berörda avlöningsfyllnad.

Arméförvaltningen har hemställt, att förslag måtte till riksdagen aA låtas om motsvarande medgivande även för budgetåret 1928 1929.

Då de förhållanden, vilka föranlett inhämtande av ifrågavarande medgivande, nämligen beställningsmännens ogynnsamma ställning i befordnngshänseende, även under nästkommande budgetår i viss omfattning komma att kvarstå, synes mig hos riksdagen böra göras framställning om bemyndigande att jämväl för budgetåret 1928—1929 till berörda personal utbetala den lönefyllnad, varom här är fråga.

Vidare torde här böra beröras en uppkommen fråga om dispositionen i vissa fall av medel under ordinarie avlöningsanslaget.

Då, på grund av befintliga vakanser inom fältläkar- och fältveterinärkårerna, antalet generalfältläkaren underställda tjänstgöringsskyldiga läkare och veterinärer icke motsvarade det behov av extra läkar- och \eterinärhjälp, som gjorde sig gällande vid truppförbanden, medgav Kungl. Maj:t, efter därom av arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse gjord framställning, genom brev den 13 juni 1919, att, utan hinder av bestämmelserna uti då gällande avlöningsreglemente för armén samt med .indi ing av brev den 12 april 1918, läkare och veterinärer, vilka antingen icke innehade beställning inom lantförsvaret eller ock tillhörde reserven, i sistnämnda fall under tid, då vederbörande icke författningsenligt vore tjänstgöringsskyldig, finge tillsvidare från och med den 1 juli 1919 under tjänstgöring vid armén uppbära ett dagarvode av högst 25 respektive 22 kionor, med rätt för sjukvårdsstyrelsen att i vissa fall begränsa dagarvodet, för läkare till 11 eller 18 kronor samt för veterinär till 10 eller 16 kronor.

Med bifall till Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen till 1920 års riksdag därom gjorda framställning, medgav riksdagen, att jämväl till bataljonsläkare vid fältläkarkåren samt läkare på reservstat, vilka åtoge sig att fullgöra tjänst vid armén å tid, varunder de icke författningsenligt vore tjänstgöringsskyldiga, finge utbetalas ersättning med belopp, som Kungl. Maj:t med hänsyn till föreliggande omständigheter ägde bestämma. Med avseende å sättet för bestridande av ifrågakommande kostnader för ersättning icke blott åt nyssnämnda bataljonsläkare vid fältläkarkåren samt läkare på reser\ stat utan även åt de läkare och veterinärer, som omförmälas i ovanberörda

Disposition i vissa fall av medel under ordinarie avloningsanslasret.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

brev den 13 juni 1919, angavs i propositionen, att, i den inån avsedda läkare och veterinärer tjänstgjorde i vakanser, därav föranledda utgifter för ersättning enligt förordningen den 5 november 1915, angående arméns reservstater, samt enligt då gällande avlöningsreglemente för armén syntes böra få bestridas från avlöningsanslaget. I den mån högre ersättning, än som i nämnda författningar angåves, redan finge eller kunde komma att med hänsyn till rådande dyrtid få utgå i form av höjd dagavlöning eller höjt arvode under sådan tjänstgöring, syntes kostnaderna härför vara av sådan art, att de lämpligen från och med år 1920 borde bestridas av anslaget till höjning av dagtraktamentena, enär såväl tjänstgöringen till sin karaktär vore tillfällig som ock den förhöjning i ersättningen, som vore eller kunde varda medgiven, finge anses vara en av dyrtiden föranledd tillfällig förmån. Yad sålunda föreslagits med avseende å kostnadernas gäldande föranledde icke någon erinran från riksdagens sida.

Beträffande bestridandet av kostnaderna för ersättning åt läkare och veterinärer under tjänstgöring, varom här är fråga, meddelades därefter genom beslut av Kungl. Maj:t bestämmelser, vilka i fråga om kostnadernas avförande å respektive anslag anslöto sig till den för riksdagen lämnade redogörelsen. *

I statsverkspropositionen till 1926 års riksdag, fjärde huvudtiteln, uttalade föredragande departementschefen — med erinran om att något anslag till höjning av dagtraktamenten icke vore avsett att upptagas i riksstaten för budgetåret 1926—1927 — att kostnaderna för den åsyftade ersättningen borde i sin helhet gäldas av avlöningsanslaget, i den mån vederbörande läkare och veterinär tjänstgjorde i vakans, men eljest från vederbörligt annat anslag. Sedan riksdagen lämnat nämnda uttalande utan erinran, hava i enlighet härmed ändrade föreskrifter i fråga om kostnadernas bestridande utfärdats genom brev den 25 juni 1926 och den 18 juni 1927.

Arméförvaltningen har nu anfört följande.

Enligt de sålunda meddelade föreskrifterna skulle alltså kostnaderna för ifrågavarande ersättning gäldas av avlöningsanslaget, i den mån vederbörande läkare eller veterinär tjänstgjorde i vakans. Därest åter tjänstgöringen föranleddes därav, att ordinarie beställningshavare åtnjöte semester eller tjänstledighet eller vore förhindrad förrätta sin tjänst av annan anledning såsom exempelvis kommendering till skola eller utbildningskurs, funnes ingen annan bestämmelse i fråga om kostnadernas bestridande än den ovan nämnda, nämligen att desamma skulle gäldas av »vederbörligt annat anslag». Emellertid hade i åtskilliga fall, då kommendering föranletts av någon av sist angivna anledningar, tvekan uppstått i fråga om det anslag, från vilket kostnaderna med tillämpning av de utfärdade föreskrifterna rätteligen bort gäldas.

Yare sig kommendering, varom nu vore fråga, föranleddes av vakans i viss beställning eller därav att innehavare av beställningen av en eller annan anledning vore förhindrad förrätta sin tjänst, syntes emellertid de uppkommande kostnaderna för tjänstens uppehållande vara av likartad natur och i stort sett motsvaras av sådana kostnader för vikariatsersättning, som förekomme inom den civila statsförvaltningen. På grund härav och då särskilda medel för bestridande av vikariatskostnader icke funnes för lantför-

73 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

svarets del beräknade, utan kostnaderna härför gäldades av ordinarie avlöningsanslaget, ville det synas arméförvaltningen, som om jämväl de kostnader, som uppkomme för uppehållande av viss beställning, även i andra fall än då beställningen vore vakant, men innehavaren av densamma vore förhindrad bestrida sin tjänst, efter av Kungl. Maj:t därom meddelade föreskrifter finge gäldas av sistnämnda anslag.

Jämväl i övrigt hade det understundom inträffat, att för tillgodoseende av befälsbehovet vid visst truppförband beställningshavare vid annat truppförband kommenderats till tjänstgöring vid det förra. I den mån dylik kommendering föranletts av vid truppförbandet förefintliga vakanser, hade kostnaderna för kommenderingen efter därom av Kungl. Maj:t lämnat medgivande plägat gäldas av ordinarie avlöningsanslaget. I de fall åter, då behov av förstärkning av personalen vid visst truppförband m. m. uppkommit till följd därav, att beställningshavare vid truppförbandet i fråga på grund av sjukdom eller annan anledning varit förhindrad uppehålla sin tjänst, hade för bestridande av kostnader för kommendering av erforderlig personal från främmande truppförband annat anslag iin anslaget till extra utgifter icke stått till förfogande. Av skäl, som ovan anförts, syntes emellertid även i nu angivna fall kostnaderna efter Kungl. Maj:ts beprövande böra gäldas av avlöningsanslaget.

Mot arméförvaltningens förevarande förslag har jag för min del icke något att erinra.

Från såväl militära myndigheter som personalhåll har på sin tid framhållits, hurusom de mer eller mindre gynnsamma befordringsförhållandena in. m. vid olika truppförband syntes medföra svårigheter i avseende å reglerandet av befordringsturen för underbefäl, som på grund av utfärdade bestämmelser komme att överflyttas från ett truppförband till ett annat i samband med truppförbandens omorganisation enligt den nya härordningen. I anslutning härtill hava framställningar gjorts i syfte att i fall av dylik överflyttning ernå en lämpligare utgångspunkt för vederbörandes turberäkning än gällande bestämmelser medgåve, med förbehåll likväl att ingen komme att lida löneminskning genom härav föranledd placering i lägre än förut innehavd beställning.

Genom brev den 18 november 1927 har Kungl. Maj:t i anledning av vad sålunda förekommit funnit gott att rörande placering i befordringstur av sådant manskap, som i samband med truppförbandens rekrytering för utbildningsåret 1927—1928 förflyttats mellan olika truppförband, förordna, att, utan hinder av gällande bestämmelser, dylikt manskap skulle, vid i övrigt lika kvalifikationer, beräkna tjänstålder från tiden för avlagd furirsexamen. dock att för furirer, vilka samma år avlagt furirsexamen, turen skulle beräknas efter datum för sista utnämningen. I sammanhang härmed har Kungl. Maj:t förordnat, att, därest med tillämpning av den sålunda meddelade föreskriften furir skulle komma att få vidkännas löneminskning, frågan om turplacering i dylikt fall skulle underställas vederbörande inspektör (truppförbandschef), och har Kungl. Maj:t förklarat sig vilja, på framställning av denne i erforderligt fall, taga under omprövning, huruvida lönefyllnad skulle kunna beredas vederbörande.

Lönefyllnad för visst manskap.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Under åberopande av nämnda brev hava nu framställningar gjorts om beredande av i brevet omförmäld lönefyllnad åt ett antal furirer m. fl., vilka till följd av ovanberörda föreskrift kommit i sämre än tidigare innehavd löneställning.

I häröver avgivna utlåtanden har arméförvaltningens civila departement föreslagit, att medel för bestridande av ifrågavarande lönefyllnad skulle utgå från lantförsvarets anslag till extra utgifter.

De gjorda framställningarna synas giva vid handen, att här åsyftad förmån skäligen bör medgivas utgå i vissa fall. För ändamålet erforderliga medel torde emellertid böra bestridas från ordinarie avlöningsanslaget.

Personliga Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 november 1926 har Svenska underåt^fss^raU- officersförbundet, med överlämnande av ansökningar i ämnet från rullföringsförings- biträden, som äro underofficerare i reserven men icke åtnjuta pension och

bitraden. fyllnadspension, gjort framställning i syfte att sådana rullföringsbiträden måtte efter tio års tjänst i här avsedd befattning komma i åtnjutande av ett personligt arvodestillägg med 800 kronor för år. Till stöd härför har i huvudsak anförts, att tjänsterna såsom rullföringsbiträden, vilka från början . betraktats såsom bisysslor, numera i regel toge vederbörandes hela arbetstid i anspråk och omöjliggjorde förvärvande av andra inkomster än det med befattningen förenade arvodet av 2,130 kronor. Att detta arvode, i all synnerhet för en person med familj, vore alldeles otillräckligt för att möjliggöra en dräglig existens, vore självfallet.

Arméförvaltningens civila departement, som den 10 december 1926 yttrat sig över framställningen, har erinrat, att frågan om beredande av förhöjt arvode åt den kategori rullföringsbiträden, som avsåges i underofficersförbundets skrivelse, varit föremål för behandling vid 1922 års riksdag i samband med förslag angående vissa lönefrågor vid armén och marinen (proposition nr 248). En då föreliggande ansökning hade gått ut på, att avlöningsförmånerna för till reserven hörande, till pension och fyllnadspension icke berättigad underofficer, som vunnit eller vunne anställning vid rullföringsväsendet, måtte, oberoende av storleken av arvodena till rullföringspersonalen i övrigt, bestämmas sålunda, att de motsvarade underofficers på stat avlöning, med rätt för sådan underofficer i reserven att vid 65 års ålder komma i åtnjutande av pension. Försvarsväsendets lönenämnd hade i anledning av denna framställning anfört, att enär gällande organisation av inskrivningsväsendet förutsatte rekrytering av rullföringspersonalen bland f. d. militära beställningshavare, som avgått med pension och fyllnadspension, och då arvodena till rullföringspersonalen blivit bestämda med hänsyn härtill, lönenämnden, som för det dåvarande icke ansett sig kunna till behandling upptaga frågan om löneförhållandena för rullföringspersonalen i allmänhet, icke funnit sig kunna föreslå någon särskild åtgärd i anledning av den då föreliggande ansökningen. Till den ståndpunkt, vartill lönenämnden sålunda kommit, hade föredragande departementschefen anslutit sig. Civila

Kungl. Maj:ts proposition nr 196. 75

departementet ansåge, att underofficersförbundets nu förevarande framställning icke borde upptagas till behandling annat än i sammanhang med den allmänna utredningen av arvodesförhållandena vid försvarsväsendet.

Sedan handlingarna i ärendet enligt Kungl. Maj:ts beslut den 21 januari 1927 överlämnats till försvarsväsendets lönenämnd, har lönenämnden i utlåtande den 1 november 1927 anfört, att då någon rubbning av grunderna för rullföringspersonalen s rekrytering icke ägt rum genom 1925 års nyorganisation av försvarsväsendet, de skäl, som anförts mot den i ämnet tidigare gjorda ansökningen, talade jämväl mot ett bifall till nu föreliggande framställning. Ett tillmötesgående av underofficersförbundets framställning måste för övrigt enligt lönenämndens mening befaras komma att medföra krav på arvodesförhöjning jämväl från rullföringspersonal, som i egenskap av f. d. beställningshavare på aktiv stat åtnjöte pension och fyllnadspension. Även om vissa billighetsskäl kunde åberopas till stöd för en annan ståndpunkt, hade lönenämnden därför icke ansett sig kunna tillstyrka någon särskild åtgärd i anledning av framställningen.

Såsom redan nämnts, har vid avvägandet av rullföringspersonalens arvoden förutsatts, att nämnda personal skulle rekryteras bland f. d. militära beställningshavare, som avgått med pension och fyllnadspension. Emellertid har det i åtskilliga fall inträffat, att till rullföringsbiträden antagits underofficerare i reserven, vilka icke äro pensionsberättigade. I betraktande av vad underofficersförbundet i ämnet anfört finner jag starka billighetsskäl tala för, att rullföringsbiträden av denna kategori, som i sådan egenskap tjänstgjort i minst tio år, komma i åtnjutande av någon arvodesförhöjning. Den särskilda gottgörelse, som i sådant hänseende skulle ifrågakomma, synes mig böra bestämmas till (100 kronor för år och utgå i form av personligt arvodestillägg. Jag förordar alltså, att av riksdagen inhämtas bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta om tilldelande av sådan förmån. Härav föranledda kostnader torde böra bestridas av ordinarie avlöningsanslaget.

Sammanfattning.

I enlighet med vad jag förut anfört har jag låtit uppgöra beräkning av utgifterna under anslaget till avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. för budgetåret 1928—1929 (se Bil. nr 49). Från den beräknade anslagssumman har avdrag gjorts dels för ersättning för tjänstebostäder, dels med hänsyn till vakanser i manskapsgraden, dels ock för inkomster, som beräknas inflyta för vård av civila patienter å militära sjukhus.

Den verkställda beräkningen utvisar ett anslagsbehov under ordinarie avlöningsanslaget av i runt tal 24,000,000 kronor.

Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de vid detta protokoll fogade förslag till stater för generalitetet, arméfördelningsstaber, militärbefäl och

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

inspektioner, generalstaben, artilleristaben, kommendantskapet i Boden, rullföringsbefälhavare med biträden, bataljonsläkare vid fältläkarkåren samt fältläkarstipendiater, krigsskolan, krigshögskolan, ridskolan, skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, artilleriets skjutskola, arméns underofficersskola, truppförband av infanteriet, kavalleriet och artilleriet, överstelöjtnanter och majorer vid kavalleriregementena, artilleriets fabriker och tyganstalter, officerare och underofficerare med vederlikar m. fl. vid fortifikationen, ingenjörkårerna och fälttelegraf kåren, officerare och underofficerare med vederlikar m. fl. vid trängen, trängkårerna, intendenturkåren, garnisonssjukhusen i Stockholm, å Karlsborg och i Boden, arméns sjuksköterskekår samt polispersonalen i Boden och å Karlsborg (se Bil. nr 2—10 samt 12—47), att gälla under budgetåret 1928—1929,

dels godkänna det vid detta protokoll fogade förslag till stat för artilleri- och ingenjörhögskolan (se Bil. nr 11) att gälla under budgetåret 1928—1929 från den tidpunkt, Kungl. Maj:t må äga att bestämma, ävensom medgiva, att intill nämnda tidpunkt nu gällande stat för högskolan må äga tillämpning, dels godkänna de i en vid detta protokoll fogad »Förteckning över i stat icke uppförda löner, arvoden m. fl. ersättningar» (se Bil. nr 48) under rubriken »A. Arvoden till ordinarie befattningshavare med avlöning från anslag under fjärde huvudtiteln, lantförsvaret, m. fl.» upptagna arvoden,

dels minska ordinarie förslagsanslaget till avlöning till personal vid staber och truppförband m. fi.,

dels medgiva, att under budgetåret 1928—1929 må, efter Kungl. Maj:ts beprövande, beredas fyllnad till furirs av första klassen löneförmåner åt därav förtjänta, vid truppförbanden anställda beställningsmän med avlöning såsom furirer av andra klassen, vilka genomgått vederbörliga utbildningskurser och som eljest icke kunna komma i åtnjutande av sådan avlöning i följd därav, att endast beställningar av lägre grad av den kategori beställningsmän, de tillhöra, finnas i vederbörliga stater uppförda, allt under förutsättning att genom vakanser i manskapsbeställningarna å vederbörligt truppförbands stat inbesparas erforderliga medel för beredande av berörda avlöningsfyllnad,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i överensstämmelse med av mig angivna grunder, tillerkänna rullföringsbiträde, som är underofficer i reserven men ej åtnjuter pension och fyllnadspension, personligt arvodestillägg med 600 kronor för år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

ii

Marinförvaltningen.

Ordinarie förslagsanslaget till marinförvaltningen har i riksstaten för budgetåret 1927—1928 upptagits med ett belopp av 260,370 kronor.

Uti sin skrivelse den 31 augusti 1927 rörande sjöförsvarets medelsbehov för budgetåret 1928—1929 har marinförvaltningen gjort framställning angående ökning av den i staten för ämbetsverket upptagna anslagsposten för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. I enlighet med vad som framhölls i statsverkspropositionen till 1927 års riksdag, synas emellertid några ändringar i den för ämbetsverket gällande staten icke böra vidtagas, förrän den pågående utredningen angående omorganisation av den centrala förvaltningen inom försvarsväsendet blivit slutförd. I avbidan härpå torde den nu gällande staten böra i oförändrat skick gälla även för nästkommande budgetår.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att,

med godkännande av bifogade förslag till stat för marinförvaltningen (se Bil. nr 50) att tillämpas under budgetåret 1928—1929, i riksstaten för samma budgetår upptaga ordinarie förslagsanslaget till marinförvaltningen med oförändrat belopp, 260,370 kronor.

Avlöning till personal vid kårer och stater m. fl.

I statsverkspropositionen till 1927 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i riksstaten för budgetåret 1927—1928 upptaga ordinarie förslagsanslaget till avlöning till personal vid kårer och stater m. ti. med 10,767,000 kronor.

Anslaget var beräknat sålunda:

A. Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater kronor 10,523,302: —

B. Felräkningspenningar, förslagsvis...........................

■C. Inkvarteringsbidrag till kadetter m. fl., förslagsvis

D. Månadslön, arvoden m. m. till personal vid flot-

tans sjukhus i Karlskrona, högst.....................

E. Avlöning till icke-ordinarie personal å stations-

kontoren m. fl. expeditioner, högst .................

F. Ekiperingshjälp, förslagsvis....................................

ö. Arvoden m. m. enligt förteckning........................

H. Kostnader för musikelever vid kustartilleriet

I. Oförutsedda utgifter för uppehållande tillfälligt-

vis av uppbördsmannabefattningar in. m. samt för eventuellt behövliga ändringar i arvoden, förslagsvis............................................................

J. Alderstillägg, förslagsvis .....................................

2,400

43,000: —

55,000

29,450

57,700

10,000: — 8,800: —

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Härutöver var beräknad avlöning för 30 skeppsgossar under tiden 1 juli—30 september 1927 kronor 700: —

manskap vid kustartilleriet under tiden 1 juli—31 oktober 1927 ..................................................................... » 28,650: —

Summa kronor 10,766,802: —

Från den sålunda beräknade summan skulle avdrag ske dels med 125,000 kronor för ersättning för tjänstebostäder och dels med 75,000 kronor för vakanta löner till högbåtsmän. Då emellertid sammanlagda avdragsbeloppet, 200,000 kronor, icke beräknades överstiga den merkostnad, varmed man fortfarande måste räkna på grund av fortsatt tillämpning av äldre löneplaner för en del av manskapet, ansågs beräkningen böra stanna vid ovan angivna belopp, 10,766,802 kronor, eller i avrundat tal 10,767,000 kronor.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag upptog riksdagen förevarande anslag med 10,767,000 kronor.

För nästkommande budgetår torde anslaget böra beräknas under följande rubriker, nämligen:

A. Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater.

B. Felräkningspenningar.

C. Inkvarteringsbidrag till kadetter m. fl.

D. Avlöning till icke-ordinarie personal å stationskontoren in. fl. exjieditioner.

E. Kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal vid kustartilleriet och skeppsgossekåren i Marstrand.

F. Ekiperingshjälp.

G. Arvoden m. m. enligt förteckning.

H. Kostnader för musikelever vid flottan.

I. Kostnader för musikelever vid kustartilleriet.

J. Tillfälligt anställande av tjänstemän, oförutsedda utgifter m. in.

K. Alderstillägg.

A. Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater.

Under förevarande rubrik böra upptagas

dels kårer och stater m. rn., innefattande staterna för flottans officerskår, underofficerskår, sjömanskår och skeppsgossekår, kustartilleriets officerskår, underofficerskår och manskap ni. fl., mariningenjörkåren, marinintendenturkåren, marinläkarkåren, flottans ecklesiastikstat och flottans poliskår in. fl., vid marinstaben anställd personal, vid flottans sjukhus i Karlskrona anställd personal samt sjörullföringsbefälhavare med biträden,

dels undervisningsverken, innefattande staterna för sjökrigshögskolan, sjökrigsskolan, marinens underofficersskolor samt skeppsgosseskolorna.

I. Kårer och stater m. m.

Uti de under förevarande rubrik upptagna staterna för vid marinstaben anställd personal och sjörullföringsbefälhavare med biträden ifrågasätter jag icke någon ändring.

Kutigl. Maj:ts proposition nr 196. 79

Beträffande övriga under denna rubrik upptagna# stater får jag anföra följande.

Flottans officerskår, underofficerskår, sjömanskår och skeppsgossekår.

Uti en till marinförvaltningen ingiven promemoria angående vissa anslagsbehov för budgetåret 1928—1929 har chefen för marinstaben efter att hava framhållit vissa omständigheter, vilka enligt hans mening gjorde eu ökning av flottans personalstater erforderlig, anfört, bland annat, följande.

Då emellertid frågan om de militära och civilmilitära personalstaterna icke hunnit underkastas den förnyade, noggranna behandling, som borde , verkställas på grund, bland annat, av 1925 års flottkommittés förslag och statsmakternas beslut år 1927 angående ersättningsbyggnad av krigsfartygsmateriel, vore det icke möjligt att redan nu framlägga fullständigt förslag beträffande tillgodoseendet av flottans oundgängliga personalbehov.

I ett avseende borde emellertid färdigställandet av ett dylikt fullständigt förslag icke avvaktas utan framställning göras redan innevarande år, nämligen beträffande sådant tillskott till personalstaterna, som erfordrades för tillgodoseende av bemanningen å statsisbrytaren, till vilket omedelbart påtagliga behov hänsyn icke tagits vid uppgörandet av 1925 års alltjämt gällande stater.

Marinförvaltningen har i sitt förslag till stat för flottans officerskår, underofficerskår, sjömanskår och skeppsgossekår för budgetåret 1928—1929 upptagit antalet beställningar i enlighet med den sålunda av chefen för marinstaben framlagda planen. Den på grund härav uppkommande ökningen i anslagsbehovet har av ämbetsverket beräknats till 43,821 kronor, vartill skulle komma ett belopp av 6,420 kronor för avlöning till en å statsisbrytaren tjänstgörande reservofficer.

Såsom chefen för marinstaben framhållit, torde det särskilt med hänsyn till det av 1927 års riksdag fattade beslutet angående ersättningsbyggnad av krigsfartygsmateriel bliva nödvändigt att vidtaga vissa jämkningar i de personalstater för flottan, som fastställdes i samband med 1925 års försvarsbeslut. Frågan härom kräver emellertid ytterligare utredning, varför tiden ännu icke torde vara inne att upptaga densamma till slutlig prövning.

Yad angår förslaget om ökning av flottans personalstater för tillgodoseende av bemanningen å statsisbrytaren, vill jag nämna, att chefen för handelsdepartementet framdeles torde komma att framlägga förslag om avlåtande till innevarande års riksdag av proposition angående anslag för budgetåret 1928—1929 till drift- och underhållskostnader för statens isbrytarfartyg. Enligt vad jag inhämtat, lärer frågan om isbrytarens bemanning i detta sammanhang upptagas till behandling och förslag om dess lösande genom åtgärder från handelsdepartementets sida därvid framläggas.

Under sådana förhållanden finner jag mig icke hava anledning tillstyrka marinförvaltningens förslag om utökning av den å förevarande stat upptagna personalen för tillgodoseende av bemanningen å statens isbrytarfartyg.

Enligt 1925 års försvarsbeslut skola underofficerarna av 3:e graden vid flottan i mån av avgång ersättas av flaggkorpraler. I staten för innevarande

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

budgetår finnas uppförda 300 beställningar för underofficerare av 3:e graden och 50 beställningar för flaggkorpraler. Enligt vad marinförvaltningen meddelat, torde man för budgetåret 1928—1929 kunna räkna med att ytterligare 25 underofficerare av 3:e graden blivit ersatta av flaggkorpraler, varför i staten för sistnämnda budgetår antalet flaggkorpralsbeställningar bör ökas till 75, under det att antalet underofficersbeställningar av 3:e graden bör minskas till 275.

Såsom i det föregående omnämnts, har i det förslag till nytt avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid försvarsväsendet, som i propositionen nr 123 förelagts innevarande års riksdag, föreslagits en utsträckning av rätten till hyresbidrag ävensom ökning av hyresbidragens belopp. Till följd härav torde den å förevarande stat uppförda posten till hyresbidrag åt manskap, vilken för innevarande budgetår upptagits med ett belopp av 36,000 kronor, böra ökas med 12,000 kronor till 48,000 kronor.

Genom särskilda beslut den 7 augusti 1925 och den 23 juli 1926 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för underofficers- och sjömanskårerna i Karlskrona att under budgetåren 1925—1926 och 1926—1927 för ernående av en lämpligare rekrytbemanning av de på hösten rustade långresefartygen undertiden 1 augusti—31 oktober antaga högst 60 stamrekryter utöver för sjömanskåren fastställd numerär, under förutsättning att motsvarande antal manskapsbeställningar under tiden 1 november—31 januari hölles vakant lika lång tid, som de sålunda övertaliga varit anställda under augusti—oktober. Genom beslut den 29 juli 1927 har Kungl. Maj:t medgivit, att högst 40 stamrekryter finge på liknande sätt anställas även under innevarande budgetår. Då, enligt vad chefen för marinstaben framhållit, ett dylikt rekryteringssätt med största sannolikhet även framdeles kommer att bliva önskvärt, torde, på sätt marinförvaltningen föreslagit, till staten för flottans officerskår m. fi. böra fogas en ny anmärkning av innehåll, att sådan rekrytering för framtiden medgives.

Kustartilleriets officerskår, underofficerskår och manskap m. fl.

Staten för kustartilleriets officerskår, underofficerskår och manskap m. fi. för budgetåret 1926—1927 upptog 10 flaggkorpralsbeställningar och 50 underofficersbeställningar av 3:e graden. I den för innevarande budgetåret gällande staten har antalet flaggkorpralsbeställningar ökats till 11, medan antalet underofficersbeställningar av 3:e graden minskats till 49. Enär avgång av underofficerare av 3:e graden icke ägt rum i beräknad omfattning, kvarstå för närvarande 50 sådana underofficerare. Genom beslut den 12 augusti 1927 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att avlöningen till sålunda övertalig underofficer vid kustartilleriet skall bestridas från avlöningsanslaget under iakttagande, att samtidigt en flaggkorpralsbeställning hålles vakant. Då emellertid antalet underofficerare av 3:e graden till nästa budgetår med sanno-

81 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 96.

likhet nedgått under 50, torde icke av nu nämnd anledning någon ändring i förevarande stat vara erforderlig.

Till följd av den ändring i grunderna för hyresbidrags utgående, som ifrågasatts i det förut omnämnda förslaget till nytt manskapsavlöningsreglemente, torde den under förevarande stat upptagna posten till hyresbidrag åt manskap i enlighet med marinförvaltningens förslag böra ökas med 8,150 kronor till 14,400 kronor.

Mariningenjörkåren, marinintendenturkåren, marinläkarkåren, flottans ecklesiastikstat

och flottans poliskår m. fl.

I sin skrivelse den 31 augusti 1927 rörande sjöförsvarets medelsbehov för budgetåret 1928—1929 har marinförvaltningen meddelat, att marinöverdirektören beträffande ifrågavarande stat hos ämbetsverket anfört följande.

Genom 192o års riksdags beslut hade antalet egentliga mariningenjörsbeställningar vid mariningenjörkåren minskats med 6 eller från 35 till 29. Av detta antal avsåges under fredstid högst 9 för tjänst å sjöstyrkorna och (ivriga för tjänst i land.

Sedan nämnda beslut fattats, hade ökat behov av mariningenjörer gjort sig gällande på grund av utvecklingen av den i anledning av erfarenheterna från världskriget tillkomna betydelsefulla skyddstjänsten ombord. För tillgodoseende av detta behov hade marinförvaltningen och chefen för marinstaben efter samråd med högste befälhavaren över kustflottan i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 januari 1927 föreslagit ökning av pansarskeppens av Sverige-typ besättningslistor med eu mariningenjör å vart och ett av de tre fartygen.

Ifrågavarande behov hade även iakttagits av sakkunniga rörande ersättningsbyggnad för flottan. De hade nämligen i sitt den 17 december 1926 avgivna betänkande beräknat, att, efter genomförd nyorganisation av sjöstyrkorna, behovet av mariningenjörer för sjötjänstgöring komrne att ökas med 6. Häri inginge skyddstjänstingenjörerna å Sverige-skeppen.

Behov av ökat antal mariningenjörer hade även uppstått i anledning av det förhållandet, att enligt 1925 års riksdags beslut undervattensbåtdepå skulle anordnas vid Göteborgs örlogsdepå. Någon mariningenjör inginge dock ej i det uti proposition nr 50/1925 angivna personalbehovet för depån. I skrivelse till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet den 14 december 1925 med förslag till åtgärder beträffande omflyttning av fartygsförläggningar hade emellertid marinförvaltningen framhållit nödvändigheten av, att en mariningenjör avsåges för ständig tjänstgöring vid nämnda depå för att hava den tekniska tillsynen över den fartygsmateriel, som skulle förläggas till depån.

\ iss undervattensbåtmateriel vore numera på grund av Kungl. Maj:ts beslut sedan början av år 1927 förlagd till Göteborgs örlogsdepå. Med hänsyn till denna materiels komplicerade natur vore det ett oavvisligt behov för materielens hållande i tjänstdugligt skick, att en mariningenjör tjänstgjorde därstädes för att, liksom å undervattensbåtdepåerna i Karlskrona och Stockholm, hava tillsyn över materielen och leda förekommande arbeten å densamma.

Da för tillgodoseende av nu omförmälda behov någon minskning av det för landtjänst avsedda knappa antalet marin ingenjörer icke vore möjlig och övergångsstatens personal ej heller kunde härför anlitas, måste det anses nödvändigt att öka mariningenjörkåren med 4 mariningenjörer.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 165 häft. (Nr 196.) 501/553 28 6

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

I anledning av marin överdirektörens berörda framställning har marinförvaltningen i sin förutnämnda skrivelse den 31 augusti 1927 anfört följande.

Vid övervägande av frågan, vilka åtgärder nu borde vidtagas för tillgodoseende av det sålunda anmälda ökade personalbehovet, hade marinförvaltningen, som trott sig finna, att tidpunkten för en ökning av mariningenjör kåren icke ännu vore inne, kommit till den uppfattningen, att provisoriska utvägar måste sökas för den närmaste framtiden.

Yad då först beträffade angelägenheten av tillgång till eu mariningenjör för tillsyn av den till Göteborgs örlogsdepå förlagda undervattensbåtmaterielen, hade marinförvaltningen anmodat varvschefen vid ilottans station i Stockholm att tid efter annan beordra eu av de å flottans varv i Stockholm placerade mariningenjörerna att i sådant syfte företaga tjänsteresa till örlogsdepån. Visserligen ställde sig eu sådan anordning ganska dyrbar i förhållande till det utbyte, som därav kunde väntas, och varvet i Stockholm torde icke utan olägenhet kunna avvara eu ingenjör för nämnda resor, men marinförvaltningen ansåge sig böra tillsvidare stanna härvid, till dess närmare erfarenhet vunnits för bedömande av frågan, om eu ny tjänst vore för ändamålet erforderlig.

Beträffande härefter skyddstjänsten ombord å fartygen av Sverige-typ finge marinförvaltningen erinra, att ämbetsverket och chefen för marinstaben i samråd med högste befälhavaren över kustflottan i skrivelse den 17 janu ari 1927 framlagt förslag rörande ökning i vissa fartygs besättningslistor och därvid för tillgodoseende av skyddstjänsten ombord å de tre fartygen av Sverige-typ upptagit ökning av en mariningenjör för vartdera fartyget. Såsom marinöverdirektören framhållit, hade även de för utredning om flottans ersättningsbyggnad tillsatta sakkunniga beräknat denna personalökning vara erforderlig.

Behovet av personal för skyddstjänsten ombord hade icke tagits i beräkning vid uppgörandet av 1925 års kostnadsberäkningar för den nya marinorganisationen, enär detta efter världskrigets erfarenheter framkomna krav då ännu ej varit uppmärksammat. Eu personalökning torde följaktligen bliva ofrånkomlig. Emellertid vore förhållandet, att fartygen av Sverige-typ under de närmaste åren torde successivt komma att undergå modernisering. I följd härav komrne under åtskilliga år framåt endast två av dessa fartyg att samtidigt kunna utsändas på expedition. För dessa borde kravet på personal för skyddstjänsten tillgodoses, och marinförvaltningen föresloge, att detta skedde på sådant sätt, att extra mariningenjörer efter slutad obligatorisk två-årstjänstgöring inkallades till frivillig tjänstgöring under ytterligare ett ä två år.

För förverkligande av detta förslag borde de å stat upptagna arvodena till extra mariningenjörer, nu 3, ökas till 5. Då emellertid extra marin ingenjör, som åtnjöte arvode till samma belopp, som upptoges i löneklass 14 å löneplan C, efter avslutad obligatorisk två-årstjänstgöring omedelbart utnämndes till mariningenjör av 2:a graden i flottans reserv, syntes det skäligt, att arvodet till frivilligt inkallad dylik ingenjör bestämdes efter 15:e löneklassen å samma löneplan, vilken löneklass vore närmast under den lägsta i den för mariningenjör av 2:a graden gällande 9:e lönegraden.

För två arvoden i sagda löneklass, beräknade efter D-ort (Karlskrona), utgjorde årskostnaden 11,580 kronor, varmed förevarande stat således borde ökas.

Av vad myndigheterna anfört synes framgå, att behov av ökad tillgång på mariningenjörer föreligger vid flottan, varför det torde vara erforderligt,

Kungl. Majds proposition nr 196.

att åtgärder i en eller annan form ; nu vidtagas för detta beliovs tillgodoseende. I likhet med marinförvaltningen anser jag dock, att en ökning av mariningenjörkåren icke nu bör komma till stånd, utan att frågan i stället tills vidare bör lösas genom vidtagande av provisoriska åtgärder. Emot vad marinförvaltningen i sådant hänseende föreslagit har jag icke något att erinra. Tillsyn över den till Göteborgs örlogsdepå förlagda undervattensbåtmaterielen torde alltså böra utövas av eu av de å tiottans varv i Stockholm placerade mariningenjörerna, vilken för ändamålet beordras att, då så erfordras, företaga tjänsteresor till örlogsdepån. För tillgodoseende av det ökade behovet av mariningenjörer för skyddstjänsten ombord å fartygen av Sverige-typ böra de å stat upptagna arvodena till extra mariningenjörer, på sätt marinförvaltningen föreslagit, ökas från tre till fem.

Jämlikt förslaget om lönereglering för viss icke-ordinarie personal torde de i förevarande stat för närvarande upptagna posterna 5,604 kronor och 3,144 kronor för arvoden till extra konstaplar i Karlskrona resp. arvode till extra konstapel i Stockholm böra utbytas mot två avlöningsposter å 6.216 kronor resp. 3,486 kronor för samma ändamål.

Uti särskild skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 juni 1927 har marinöverläkaren gjort framställning angående inbeordrande av marinläkare vid marinläkarkåren i Ilottans reserv till tjänstgöring vid flottan samt i samband därmed ifrågasatt äskandet av visst anslagsbelopp för bestridandet av de härför uppkommande kostnader, som svarade mot vederbörande marinläkares vid stammen fasta årsarvoden.

I häröver den 25 augusti 1927 avgivet utlåtande har marinförvaltningen anfört, bland annat, följande.

Genom den nu genomförda försvarsreduktionen hade marinläkarkårens personalstat blivit så knappt beräknad, att till och med de kortaste vakanser genom summering under året inverkade menligt på tillgången av för den ordinarie tjänsten erforderliga marinläkare. Marinförvaltningen instämde med marinöverläkaren däruti, att denna olägenhet lämpligen kunde minskas genom frivillig tjänstgöring av marinläkare vid marinläkarkåren i flottans reserv, då sådant kunde ske. Att för täckande av de kostnader, som härvid uppkomme, motsvarande marinläkares fasta årsarvoden, äska visst anslagsbelopp ansåge marinförvaltningen emellertid icke lämpligt. Ämbetsverket hyste den meningen, att i stället avlöningsanslaget borde vidkännas kostnaderna för detta ändamål, i den mån faktiska besparingar uppkomme genom summering av kortare vakanser å de i staten för mariningenjörkåren, marinintendenturkåren, marinläkarkåren, flottans ecklesiastikstat och flottans poliskår m. fl. upptagna posterna till arvoden åt marinläkare av 2:a graden och marinläkarstipendiater. Av marinförvaltningen företagna beräkningar utvisade, att å dessa poster kunde under vanliga förhållanden ifrågavarande besparingar uppgå till något tusental kronor per budgetår.

Emot en användning av avlöningsanslaget i enlighet med de sålunda av marinförvaltningen angivna grunderna har jag icke något att erinra. På emellertid marinförvaltningen ansett en dylik anordning innebära eu anslags-

84 KurvjL Maj:ts proposition nr 196.

disposition, vartill riksdagen icke lämnat medgivande, bär ärendet synts mig böra bringas till riksdagens kännedom.

Vid flottans sjukhus i Karlskrona anställd personal.

I enlighet med vad i det föregående föreslagits, torde maskinisten samt eldaren av 1. klass (förliandseldaren) vid flottans sjukhus i Karlskrona böra uppföras på stat såsom ordinarie beställningshavare. Avlöningen till nämnda befattningshavare bestrides för närvarande från den under marinens avlöningsanslag upptagna posten till månadslön, arvoden in. m. till personal vid flottans sjukhus i Karlskrona. Från samma anslagspost utgår även avlöning till vid sjukhuset anställda sjuksköterskor, tvättförestånderska och kokerska jämte eldare av 2. klass, vilka samtliga avses bliva underkastade de föreslagna avlöningsbestämmelserna för viss icke-ordinarie personal.

På sätt marinförvaltningen föreslagit, torde den förut omförmälda posten »Månadslön, arvoden in. m. till personal vid flottans sjukhus i Karlskrona» i beräkningen av utgifterna under avlöningsanslaget böra uppflyttas under rubriken »Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater» samt där upptagas såsom en särskild stat under benämningen »Vid flottans sjukhus i Karlskrona anställd personal». Det uppgjorda statförslaget slutar å en summa av 46,000 kronor.

II. Undervisningsverken.

Sjökrigshögskolan.

För sjökrigshögskolan tillämpas omväxlande två olika stater, den ena avsedd att gälla för budgetår, begynnande å jämnt år, och den andra för budgetår, som tager sin början under udda år. Kostnaderna för arvoden till lärare beriiknas enligt förstnämnda stat till 26,942 kronor samt enligt sistnämnda stat till 26,217 kronor. Härtill kommer det för betjäning beräknade beloppet 2,988 kronor.

Då tjänsten såsom expeditionsvakt vid skolan tills vidare bestrides av en till övergångsstat tvångsvis överförd underofficer vid kustartilleriet, har det för betjäning avsedda beloppet för budgetåret 1927—1928 ansetts kunna utgå ur staten, som för nämnda budgetår slutar å ett belopp av 26,217 kronor.

Genom brev den 7 oktober 1927 har Kung]. Maj:t medgivit, att vissa av chefen för sjökrigshögskolan föreslagna ändringar i det för skolan gällande reglementet provisoriskt finge tillämpas under arbetsåren 1927—1928 och 1928—1929. Enligt vad marinförvaltningen meddelat, föranledes liärav för sistnämnda budgetår en ökad kostnad av 175 kronor för arvoden till lärare.

Staten för sjökrigshögskolan för budgetåret 1928—1929 bör därför upptagas med eu slutsumma av (26,942 + 175 —) 27,117 kronor.

Sjökrigsskolan.

Den nu gällande staten för sjökrigsskolan slutar å ett belopp av 42,293 kronor.

Kungl. Maj:is proposition nr lOtj.

I sin skrivelse rörande sjöförsvarets medelsbehov för budgetåret 1928— 1929 har marinförvaltningen anfört följande.

I brev den 18 juni 1927 hade Kungl. Maj:t medgivit, att ett belopp av högst 540 kronor finge utgå såsom arvode åt en vid sjökrigsskolan tjänstgörande kadettofficer för reservkadetter vid flottan, ävensom ålagt marinförvaltningen att vid avgivande av förslag rörande sjöförsvarets medelsbehov för nästa budgetår beakta frågan om upptagande i staten för sjökrigsskolan av ett arvode avsett för 1 kadettofficer för reservkadetter vid flottan. Det syntes marinförvaltningen, att nu omförmälda, vid försvarsbeslutet under 1925 års riksdag icke iakttagna anslagsbehov borde tillgodoses å staten för sjökrigsskolan, varav skulle följa, att antalet arvoden till kadettofficerare och kadettintendenter från flottan ökades från 0 till 7.

Beträffande arvoden till lärare vid sjökrigsskolan hade marinförvaltningen i sitt förslag till stat för nämnda skola följt det förslag, som chefen för skolan avgivit till chefen för försvarsdepartementet och som den 4 juli 1927 remitterats till ämbetsverket för utlåtande. Detta förslag vore uppgjort med ledning dels av redan utfärdade föreskrifter angående marinintendentskadetters utbildning vid sjökrigsskolan, dels av ett av marinundervisningskommissionen godkänt förslag till omläggning av skolans timplan, dels ock av ett av chefen för kustartilleriet avgivet förslag angående ändring av kustartillerikadetternas utbildning vid sjökrigsskolan. Staten slutade å en summa av 54,698 kronor.

Med hänsyn till vad marinförvaltningen anfört angående behovet av eu kadettofficer för reservkadetterna vid sjökrigsskolan, finner jag mig böra tillstyrka, att i staten för skolan uppföres ett ytterligare arvode å 540 kronor till ännu eu kadettofficer därstädes.

I det av marinförvaltningen uppgjorda förslaget till stat för skolan har för lärararvoden upptagits sammanlagt 41,050 kronor. Motsvarande belopp i den för innevarande budgetår gällande staten utgör 29,185 kronor. Den avsevärda utgiftsökning, som marinförvaltningens förslag i förevarande avseende sålunda innebär, är föranledd av att undervisningen vid sjökrigsskolan blivit i väsentlig grad utvidgad, dels genom att reservkadetternas och marinintendentskadetternas utbildning numera förlagts till nämnda skola, dels ock därigenom, att kustartillerikadetternas utbildningstid vid skolan förlängts från ett till två år, vilket medfört, såväl att nya undervisningsämnen måst upptagas på skolans schema som att undervisningstimmarnas antal måst utökas.

Emot marinförvaltningens förslag i berörda hänseende har jag icke nagot att erinra.

I övrigt ifrågasättes icke någon ändring i den för skolan gällande staten, som sålunda för budgetåret 1928—1929 bör upptagas med eu till 54.698 kronor förhöjd slutsumma.

Marinens underofficersskolor.

För bestridande av kostnaderna för undervisning i språk m. fl. ämnen vid marinens underofficersskolor har för innevarande budgetår beräknats eu summa av högst 13,500 kronor eller samma belopp, som för ifrågavarande ändamål upptagits i kostnadsberäkningarna för den nya marinorganisationen.

Enligt brev den 22 juli 1927 har Kungl. Maj:t förordnat, att utav berörda belopp finge för därmed avsett ändamål disponeras av stationsbefälhavaren

86 Kungl: Maj:1a proposition nr 196.

i Karlskrona högst 6,935 kronor, av stationsbefälliavaren i Stockholm högst 4,800 kronor, av chefen för kustartilleriet högst 1,600 kronor samt av marinförvaltningen återstoden för bestridande av kostnader för vikarie vid förfall för lärare m. m.

I sin skrivelse rörande medelsbehovet för budgetåret 1928—1929 har marinförvaltningen anfört följande.

Under budgetåret 1928—1929 komme kustartilleriets underofficersskola att vara organiserad i full utsträckning i enlighet med gällande skolreglemente. Chefen för kustartilleriet liade därför ansett 4,000 kronor erforderliga för skolan under nämnda budgetår. På grund härav och då för flottans underofficersskolor erfordrades samma belopp under budgetåret 1928—1929 som för innevarande budgetår eller tillhopa 11,735 kronor, borde förevarande anslagspost för nästa budgetår höjas till i runt tal 15,750 kronor.

Enligt gällande reglemente för kustartilleriets skolor och övningar skall kustartilleriets underofficersskola, vars första läsår påbörjats innevarande budgetår, vara tvåårig. Såsom marinförvaltningen påpekat, kommer den nya organisationen att i full utsträckning tillämpas från och med budgetåret 1928—1929. Jämlikt för skolan fastställd timplan äro 365 undervisningstimmar anslagna för undervisning i språk in. fl. ämnen under andra liisåret vid skolan. Då ersättningen till de timlärare, som bestrida berörda undervisning, beräknas utgå efter fem kronor för undervisningstimme, kommer den sålunda utökade undervisningen att medföra en kostnadsförhöjning av 1,825 kronor, vilket belopp med hänsyn till behovet av vikarier vid förfall för lärare in. in. torde böra höjas till 2,000 kronor.

Jag finner mig således böra tillstyrka, att förevarande anslagspost liöjes med 2,000 kronor till 15,500 kronor.

I enlighet härmed har uppgjorts förslag till stat för marinens underofficersskolor.

Skeppsgosseskolorna.

Bortsett från eu mindre jämkning ifrågasätter jag icke för nästkommande budgetår någon ändring i den för närvarande för skeppsgosseskolorna gällande staten.

B. Felräkningspenningar. C. Inkvarteringsbidrag till kadetter m. fl.

Under dessa rubriker torde i enlighet med marinförvaltningens förslag böra upptagas samma belopp som för nu löpande budgetår eller respektive 2,400 och 7,000 kronor.

I

D. Avlöning till icke-ordinarie personal å stationskontoren in. fl.

expeditioner.

Under denna rubrik är för innevarande budgetår upptaget ett belopp av 55,000 kronor.

Till följd av förslaget om lönereglering för viss icke-ordinarie personal torde anslagsposten för budgetåret 1928—1929, i enlighet med vad marinförvaltningen föreslagit, böra höjas till 60,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

£. Kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal vid kustartilleriet och skeppsgossekåren i Marstrand.

Av den å sjöförsvarets arvodesförteckning för närvarande upptagna kvinnliga personalen avses de två sjuksköterskorna vid Yaxliolms kustartilleriregemente och skeppsgossekåren i Marstrand samt de två kokerskorna vid Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen att falla under de föreslagna avlöningsbestämmelserna för viss icke-ordinarie personal. På grund härav torde avlöningen till dem böra sammanföras å en särskild post under avlöningsanslaget med benämning »Kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal vid kustartilleriet och skeppsgossekåren i Marstrand»; och torde denna post böra upptagas till förslagsvis 4,380 kronor.

F. Ekiperingshjälp.

I enlighet med marinförvaltningens förslag torde denna anslagspost böra uppföras med samma belopp som för nu löpande budgetår eller 29,450 kronor.

G. Arvoden m. m. enligt förteckning.

Under förevarande rubrik har uti för riksdagen framlagd beräkning för budgetåret 1927—1928 upptagits ett belopp av 57,700 kronor. Genom brev den 9 juni 1927 har Kungl. Maj:t medgivit, att de i eu brevet bilagd för teckning upptagna avlöningsförmåner finge under sagda budgetår utgå med högst de i förteckningen angivna belopp. Denna förteckning, som i jämförelse med den för riksdagen framlagda beräkningen undergått en mindre jämkning, slutar å ett belopp av 57,628 kronor.

Beträffande ifrågasatta ändringar av de i förteckningen under rubriken A uppförda arvodena får jag anföra följande.

I sin skrivelse rörande medelsbehovet för nästkommande budgetår yttrar marinförvaltningen bland annat:

Varvscliefen vid flottans station i Stockholm hade hemställt, att ett arvode av 1,320 kronor måtte beviljas för en tillsyningsman vid kruthusen å Bergholmen. Därvid förutsattes, att tillsyningsmannen — en flaggunderoffieer å aktiv stat — icke tillika skulle komma i åtnjutande av fri bostad och, vedbrand.

Å staten för arvoden m. m. till personal vid varven hade tidigare funnits upptaget ett arvodesbelopp å 870 kronor för nämnde tillsyningsman, vilket belopp utgått jämte nyss omförmälda naturaförmåner. Då dessa förmåner, som icke kunde utgå till personal å aktiv stat, uppskattades till 450 kronor, torde arvodet böra utgå med 1,320 kronor. I flottans organisationssakkunnigas förslag till ny organisation vid varven hade förutsatts, att arvoden till tillsyningsmän vid förråd hädanefter icke skulle utgå från underhållsanslaget utan bestridas av förrådens medel. Emellertid hade marinförvaltningen i sitt utlåtande häröver den 14 oktober 1926 uttalat, att i nyssnämnda hänseende undantag borde göras beträffande lönerna för tillsyningsmän och bevakningspersonal vid kruthusen, därest denna personal icke samtidigt användes till utförande av vid förrådens verksamhet förekommande arbeten,

88 Kungl. Maj:ts proposition nr

och att, enar dylik personal avsåges för tillsyn och bevakning av såväl mobiliseringsförråd som omsättningsförråd, densamma i stället borde uppföras å sjöförsvarets arvodesförteckning. Yad nu ifrågavarande befattning anginge, finge marinförvaltningen framhålla, att tidigare under en följd av år såsom arbetsledare vid minförraden tjänstgjort eu officer, vilken nu ersatts av en flaggm inkons t ap e 1. De arbeten, som där ifrågakomme, fordrade hos ledaren stor materialkännedom och mycket gott omdöme samt förmåga att ordna arbetet på ett för kronan ekonomiskt fördelaktigt sätt. Kommendering till befattningen måste därför ske efter urval. Det måste anses ligga i kronans intresse för bevarande av god ekonomi vid minförråden, att tillsyningsmannabefattningen trots de olägenheter, som vore förbundna med nödtvungen bosättning å Bergholmen, bleve eftersökt av för densamma lämpade personer. I anslutning till vad sålunda anförts, hade marinförvaltningen å sitt förslag till förteckning under kolumn A upptagit ett arvode av 1.320 kronor till tillsyningsman vid kruthusen å Bergholmen.

Pa. grund av vad marinförvaltningen sålunda anfört, finner jag mig böra tillstyrka ämbetsverkets förslag att med angivet belopp, 1,320 kronor, upp taga ifrågavarande arvode i kolumn A uti arvodesförteckningen.

Med anledning av eu utav chefen för skeppsgossekåren i Marstrand gjord framställning i ämnet liar marinförvaltningen föreslagit, att i kolumn A i förteckningen måtte uppföras ett arvode av 2K2 kronor för uppbördsmannen vid kårens matinrättning.

Då ett motsvarande arvode utgår till uppbördsmannen vid skeppsgossekarens i Karlskrona matinrättning, tillstyrker jag marin förvaltningens ifråga varande förslag.

Enligt den för innevarande budgetår gällande förteckningen skall ett arvode a 72 kronor utgå till en uppbördsman vid matinrättningen å Almö eller Aspö samt ett arvode å samma belopp till en uppbördsman vid matinrättningen å Oscarsvärn.

I enlighet med förslag av marinförvaltningen torde i stället böra för nästkommande budgetår upptagas ett arvodesbelopp av tillhopa 144 kronor för två uppbördsmän vid matinrättningarna å Almö, Aspö eller Oscarsvärn.

I särskild skrivelse den 1 december 1927 har marinförvaltningen anfört, bland annat, följande.

I förut gällande stat för arvoden åt personal in. in. vid varven hade funnits upptaget ett arvode av 468 kronor för år till den, som bestrede befattningen som uppbördsman i Karlskrona varvs fyrverkslaboratorium.

Yarvschefen vid flottans station i Karlskrona hade meddelat, att befattningen — varmed vore förenade göromål såsom arbetsledare vid fyrverkslaboratoriet och såsom tillsyningsman å Laboratorieholmen — sedan den 1 oktober 1927 bestredes av en underofficer av 2:a graden på stat. I fråga om skäligheten därav, att befattningen förenades med arvode, hade varvschefen anfört, att densamma med all rätt ansåges såsom synnerligen krävande och ansvarsfull. Därjämte hade varvschefen framhållit, att med befattningen följde en icke obetydlig risk för kroppsskada på grund av olyckshändelse vid arbetena a laboratoriet. Yarvschefen hade därför ansett, att befattnings*

89 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

havarens förmåner borde sättas jämförelsevis höga, så att dugande personer kunde förmås att eftersträva och kvarstå i befattningen. I anslutning härtill hade varvschefen hemställt, att beloppet av ifrågavarande arvode måtte höjas till 1,000 kronor för år, varigenom den nuvarande innehavaren så småningom efter befordran till flaggunderofficer och efter uppflyttning i högsta löneklassen skulle komma att uppnå samma avlöningsförmåner som företrädaren (pensionerad underofficer, månadslönare) uppburit.

Ifrågavarande uppbördsman tjänstgjorde som arbetsledare för en med ammunition sapteringsarbeten och fyrverkspersedeltillverkning sysselsatt arbetsstyrka om cirka 25 man. Såväl den förutvarande uppbördsmannen vid laboratoriet som till hans efterträdare först utbildad underofficer hade vid explosionsolyckor tillskyndats skador, som medfört framtida men.

Marinförvaltningen, som på grund av vad sålunda anförts ansåge det begärda arvodet skäligt, finge därför föreslå, att å sjöförsvarets arvodesförteckning under rubriken flottans station i Karlskrona måtte upptagas ett arvode till uppbördsman vid fyrverkslaboratoriet med ett belopp av 1,000 kronor, uppfört under kolumn A, arvoden till ordinarie befattningshavare m. fl.

Med hänsyn till arten av det arbete, som är förenat med ifrågavarande uppbördsmannabefattning, synes innehavaren böra tillerkännas ett skäligt arvode. Då jag icke har något att erina mot vad marinförvaltningen i sådant hänseende föreslagit, får jag tillstyrka, att i kolumn A i arvodesförteckningen för här ifrågavarande ändamål uppföres ett belopp av 1,000 kronor.

Med iakttagande av vad sålunda anförts ävensom av de förändringar, som betingas av det förut framlagda förslaget rörande lönereglering för viss ickeordinarie personal, har uppgjorts en ny Förte cl ning över i stat icke uppförda arvoden m. m.» (se Bil. nr 61). Den nya förteckningen slutar å ett belopp av 52,000 kronor; och torde detta belopp böra under förevarande rubrik upptagas i anslagsberäkningen för budgetåret 1928—1929.

I särskilda skrivelser till Kungl. Maj:t den 5 respektive den 30 juli 1927 hava stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm och tjänstförrättande stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona gjort framställning om vidtagande av åtgärder för vinnande av eu tillfredsställande rekrytering av flottans musikkårer.

I häröver den 24 oktober 1927 avgivet gemensamt utlåtande hava marinförvaltningen och chefen för marinstaben anfört följande.

I enlighet med den genom 1925 års försvarsbeslut bestämda storleken av underofficers- och sjömanskårerna samt de genom kungl. brev den 9 juni 1927 och generalorder nr 660/27 fastställda personalstaterna utgjordes flottans musikpersonal, förutom av vederbörande musikledare, vilka upptagits å särskild stat, av

H. Kostnader för musikelever vid flottan

Karlskrona

station.

Stockholms

station.

Underofficerare och flaggkorpraler Korpraler och meniga ..................

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

90 I bil. I inom. 3 av nämnda generalorder liade därjämte meddelats föreskrift, att antalet hornblåsare enligt vederbörande kårcliefs beprövande finge överskridas med högst (j man, därest inom stationens sjömanskär i övrigt liölles ett motsvarande antal vakanser. Yad Stockholms station beträffade, hade Kungl. Maj:t än vidare genom generalorder nr 894/26 befallt, att förut medgiven kommendering av skeppsgossar såsom hornblåsare icke finge äga rum, med undantag för skeppsgossar, som för sådant ändamål redan blivit antagna. Dock finge enligt sistnämnda generalorder i män av avgång medgivet antal kontraktsanställda hornblåsare ökas med högst 5, för så vitt motsvarande minskning kunde verkställas inom annan ekonomiavdelningen tillhörande yrkesgren.

I. 1925 års förs vårproposition (sid. 254) hade framhållits, att eu musikorganisation för flottan alltjämt vore nödvändig såväl för signaltjänsten som ock för utförande av musik i land och ombord. Yad anginge antalet musikkårer, hade förutsatts, att 4 dylika skulle finnas, eu vid vardera stationen och 2 för sjöstyrkorna, av den sammansättning, som på mest ändamålsenligt sätt kunde anpassas efter personaltillgången och förhållandena i övrigt. I fråga om musikpersonalens rekrytering hade vidare förutsatts, att man för rekryteringens vidmakthållande borde räkna med ett visst antal skeppsgossar såsom musikelever.

Sedan dessa synpunkter uttalats, hade emellertid förhållandena så till vida ändrats, att Kungl. Maj:t, som ovan framhållits, upphävt vederbörande stationsmyndigheters rätt att disponera skeppsgossar för musiktjänst. Däremot hade stationsbefälhavarna erhållit medgivande att anställa ett begränsat antal hornblåsare, under förutsättning att motsvarande minskning vidtoges inom andra yrkesgrenar.

Vid tillämpning av de enligt den nya organisationen för flottan fastställda manskapsstaterna hade det emellertid framgått, att personalen enligt denna bleve alltför fåtalig, för att dess ytterligare reducerande genom anställande av hornblåsare i fortsättningen skulle vara att tillråda. Inom ekonomiavdelningen hade sålunda för innevarande års rustningar civil personal måst förhyras i jämförelsevis stor utsträckning för tillgodoseende av fartygens behov. Eu anpassning av musikpersonalens storlek efter personaltillgången kunde sålunda under nuvarande förhållanden icke göras ändamålsenlig, utan komme en sådan att leda till det resultatet, att musikpersonalen begränsades till det i staten angivna, otillräckliga antalet, nämligen för Karlskrona station till 29 och för Stockholms station till 24 man. Eu pa så sätt tilltagen personal torde nämligen icke kunna anses motsvara behovet, enär den icke lämpligen, såsom i propositionen framhållits, kunde uppdelas i 2 självständiga musik avdelningar — en för stationen och eu för sjön — detta än mindre som personalen pa grund av sjukdom m. fl. orsaker ej alltid kunde beräknas vara fulltalig och viss del av densamma därjämte muste avses för signaltjänst å fartyg. I detta sammanhang borde också framhållas, att i den nya organisationen i stor utsträckning hade räknats med musikpersonal för expeditionstjänst. De nu i fråga om flottans musikpersonal gällande, ovan anförda bestämmelserna vore av sä oviss art, att de måste anses menligt inverka på musiktjänstens skötande. Då dessutom såväl arméns som kustartilleriets musikpersonal organiserats på tillfredsställande sätt, syntes också för flottans vidkommande ändamålsenliga organisatoriska åtgärder på ifrågavarande område vara påkallade.

I särskilda skrivelser av den 5 och den 30 juli 1927 hade stationsbefälhavarna i Stockholm och Karlskrona hemställt om åtgärder i fråga om musikkårernas organiserande. Stationsbefälhavaren i Stockholm hade därvid föreslagit en ökning av antalet hornblåsare med 16 nummer, från i nu gäl-

Kungl. Maj:ts proposition nr 196. 91

lande stat fastställt antal 15 till 31, samt dessutom att högst 10 musikelever måtte få antagas. Stationsbefälhavaren i Karlskrona liade hemställt, att musikpersonalen måtte få utökas med högst 12 musikelever. Genom på så sätt föreslagen ökning skulle Karlskrona stations musikkår bringas upp till eu numerär av (29 + 12 =) 41 man och Stockholms till (24+16+10 —) 50 man. Stationsbefälha varna hade i samband därmed framhållit, att det, om personalen utökades så, som här föreslagits, skulle vara möjligt att på tillfredsställande sätt tillgodose sjöstyrkornas behov av musik- och signalpersonal, samtidigt som å respektive stationer skulle finnas tillgång å ur musikalisk synpunkt rätt sammansatta och övade musikkårer. Då musikpersonalen, soiu ovan antytts, också i stor utsträckning användes för annan tjänst än musiktjänst, skulle ett utökande av densamma yiedföra den fördelen, att antalet för expeditionstjänst eljest avsedd personal i viss mån skulle kunna reduceras.

Ovanstående förslag skulle, realiserade, leda därtill, att Stockholms stations musikpersonal bleve större än den i Karlskrona. Yissa skäl kunde måhända tala för att Karlskrona station såsom den större borde äga större tillgång på musikpersonal, enär kravet på signalpersonal för rustade fartyg där vore större än för Stockholms vidkommande, men å andra sidan bleve efter den nya försvarsorganisationens genomförande kravet på en i land behntlig musikkårs kvalifikationer större i Stockholm än i Karlskrona, vadan eu förskjutning i detta avseende till Stockholmsstationens förmån kunde vara motiverad. Efter den beslutade indragningen av vissa till Stockholm förlagda regementen komme nämligen ansvaret för huvudstadens militärmusik att huvudsakligen åvila Svea livgarde och flottan. Då Svea livgardes musik personal efter nyorganisationen komme att omfatta 40 man, kunde det också synas berättigat, att flottan, såsom det väsentligt större förbandet, erhölle musikpersonalen på lämpligt sätt utökad till ungefär samma antal. Beaktas borde därjämte, att av stationernas musikpersonal 10 ä 12 man måste avses för tjänst ombord.

De i stationsbefälha varens i Karlskrona skrivelse den 30 juli 1927 anförda synpunkterna i fråga om sättet för musikpersonalens rekrytering borde beaktas i samband med frågan om denna personals organisation. Då sålunda rekrytering av musikpersonal genom omedelbar anställning av manskap medelst kontrakt enligt nuvarande ordning visat sig medföra olägenheter i befordringshänseende samt i viss mån ställde sig oekonomisk, och då rekrytering av musikpersonal från skeppsgossekåren icke lämpligen borde förekomma, syntes rekryteringen även vid flottan i regel böra ske efter samma principer, som tillämpades vid armén och kustartilleriet, nämligen genom antagande av musikelever. Antalet dylika elever vore enligt nu gällande bestämmelser för armén fastställt till 140 och för kustartilleriet till 8.

Myndigheterna anslöte sig i princip till de av stationsbefälhavarna framförda synpunkterna, vilka åsyftade såväl viss statökning för sjömanskåren som anställande av musikelever. Då emellertid arbeten för närvarande påginge rörande beräkningar av slutligt personalbehov, torde det icke vara skäl att nu lösbryta frågan om statökning för tillgodoseende av musikkårernas behov i annan mån än vad beträffade musikelever. Anställandet av 20 dylika syntes snarast böra möjliggöras, varav under budgetåret 1928—1929 syntes böra anställas ett antal av 10, fördelade med 5 på vardera stationen.

Med liäusyn till vad nu anförts hemställde marinförvaltningen och chefen för marinstabeu, att i staten för flottans officerskår, underofficerskår, sjöraauskår och skeppsgossekår för budgetåret 1928—1929 måtte upptagas ett belopp av 1,000 kronor, utgörande kontanta ersättningar åt 10 musikelever.

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Under åberopande av vad marinförvaltningen och chefen för marin staben sålunda anfört, finner jag mig böra tillstyrka, att musikelever må anställas vid flottan. Emot myndigheternas förslag beträffande det antal dylika elever, som för nästkommande budgetår bör antagas, och beloppet av den kontanta ersättning, som till dem bör utgå, har jag icke något att erinra. Härav föranledda kostnader torde — i enlighet med vad som gäller beträffande motsvarande kostnader för kustartilleriets musikelever — med ett belopp av 1,000 kronor böra uppföras såsom eu särskild anslagspost under marinens avlöningsanslag.

»

I. Kostnader för musikelever vid kustartilleriet.

Under denna rubrik torde i enlighet med marinförvaltningens förslag böra upptagas samma belopp som för nu löpande budgetår eller 800 kronor.

J. Tillfälligt anställande av tjänstemän, oförutsedda utgifter m. in.

Från avlöningsanslaget torde böra utgå de kostnader, som efter genomförande av löneregleringen för viss icke-ordinarie personal må beträffande här ifrågavarande personal uppkomma i anledning av vederbörandes semester eller sjukdom, för personliga lönetillägg, ersättningar för mistad naturaförmån, vikariatsersättning samt för begravningshjälp). Därest avlöningen utgår från anvisning med bestämt belopp, synes denna anvisning i första hand böra tagas i anspråk för täckande av nämnda kostnader. Skulle därvid uppstå behov av medelsförstärkning, synes sådan lämpligen böra beredas från förevarande anslagspost, som, i enlighet med vad marinförvaltningen föreslagit, torde böra upptagas med ett belopp av 12,000 kronor.

K. Ålderstillägg.

Under denna rubrik har för budgetåret 1927—1928 upptagits ett förslagsvis angivet belopp av 8,800 kronor. Enligt inhämtade upplysningar beräknas emellertid utgifterna för ålderstillägg för nämnda budgetår komma att uppgå till 10,600 kronor.

I anslagsberäkningen för budgetåret 1928—1929 torde denna anslagspost i enlighet med marinförvaltningens hemställan böra upptagas med 11,400 kronor.

Sammanfattning.

I enlighet med vad sålunda anförts har jag låtit uppgöra beräkning av utgifterna under anslaget till avlöning till personal vid kårer och stater m. fl. för budgetåret 1928—1929 (se Bil. nr 62). Beräkningen slutar å ett belopp av 10,807,909 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

93 Nämnda summa torde böra ökas med det belopp, vilket beräknas såsom merkostnad i anledning därav, att eu del manskap kvarstår enligt äldre avlöningsbestämmelser. Denna merkostnad bar av marinförvaltningen angivits till 200,000 kronor. A andra sidan kan minskning beräknas med hänsyn dels till inkomst av tjänstebostäder, dels till vakanta löner för högbåtsmän. Avdraget för tjänstebostäder torde, i enlighet med vad marinförvaltningen föreslagit, böra upptagas med samma belopp som för innevarande budgetår eller 125,000 kronor. Från flottans stationer har inhämtats, att omkring 25 löner till högbåtsmän kunna förutsättas av olika anledningar komma att vara vakanta under budgetåret 1928—1929. För dessa vakanser kan beräknas ett avdrag av i runt tal 47,000 kronor.

Beräkningen utvisar alltså ett anslagsbehov under förevarande anslag av (10,807,909 + 200,000 — 125,000 — 47,000 =) 10,835,909 kronor eller i avrundat tal 10,840,000 kronor.

På grund av vad jag nu anfört, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de vid detta protokoll fogade förslag till stater för flottans officerskår, underofficerskår, sjömanskår och skeppsgossekår, kustartilleriets officerskår, underofficerskår och manskap m. fi., mariningenjörkåren, marinintendenturkåren, marinläkarkåren, flottans ecklesiastikstat och flottans poliskår in. fl., vid marinstaben anställd personal, vid flottans sjukhus i Karlskrona anställd personal, sjörullföringsbefälkavare med biträden, sjökrigshögskolan, sjökrigsskolan, marinens underofficersskolor och skeppsgosseskolorna (se Bil. nr 51—60), att gälla under budgetåret 1928—1929,

dels godkänna de i eu vid detta protokoll fogad »Förteckning över i stat icke uppförda arvoden in. m.» (se Bil. nr 61) under rubriken »A. Arvoden till ordinarie befattningshavare med avlöning från anslag under fjärde huvudtiteln, sjöförsvaret m. fl.» upptagna aryoden,

dels ock ölca ordinarie förslagsanslaget till avlöning till personal vid kårer och stater in. fl.,

nu.................................................................. kronor 10.767,000: —

med............................................................... » 73,000: —

till................................................................. kronor 10,840,000: —

Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m.

Det under avdelningen Flygvapnet upptagna ordinarie förslagsanslaget till avlöning, rekrytering, resekostnader m. m. har för innevarande budgetår i riksstaten uppförts med 658,000 kronor. Anslaget har beräknats sålunda :

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

A. Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater ... kronor 613,68b:

B. Arvoden för upprätthållande av läkarvården vid vissa

truppförband ..................................................................... »

0. Felräkningspenningar, förslagsvis...................................

D. Hyresbidrag, förslagsvis ..............................................

E. Anställningspenningar, förslagsvis ................................

F. Gottgörelse för tjänstehäst .............................................

G. Ekiperingshjälp, förslagsvis ..........................................

H. Vissa arvoden m. m., förslagsvis .................................

1. Rekryteringskostnader, förslagsvis .................................

J. Rese- och traktamentspenningar, förslagsvis ...............

K. Flyttningsersättning, förslagsvis ...................................

L. Semester åt vid flygvapnet anställda arbetare, förslagsvis

11,000

1,000

1,000

24,000

18.000 12,000

3,600

Summa kronor 688,886

Med hänsyn till uppkommande vakanser har nyssnämnda summa, 688,886 kronor, ansetts kunna minskas med 2 % till 675,108 kronor, varjämte avdrag med 17,500 kronor, motsvarande ersättning för tjänstebostäder, beräknats kunna göras. Återstoden, 657,608 kronor, har avrundats till 658,000 kronor.

I anslagsberäkningen för nästkommande budgetår torde böra tillkomma tre nya anslagsposter, nämligen för bestridande av kostnader för: arvoden för upprätthållande av veterinärvården, flygvapnets reservpersonal och

avlöning till reservofficerare vid armén och marinen under tjänstgöring vid flygvapnet.

A. Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater. Under denna rubrik upptagas dels staten för officerare och underofficerare m. fl. vid flygvapnet, dels ock manskapsstaterna för de särskilda flygkårerna samt för flygskolan.

Ä den nu gällande staten för officerare och underofficerare m. fl. vid flygvapnet äro uppförda följande beställningar:

Officerare.

1 generalsperson (flaggman),

1 överste (kommendör),

1 överstelöjtnant (kommendörkapten av 1. graden),

4 majorer (kommendörkaptener av 2. graden),

13 kaptener och 12 löjtnanter.

In tenden turper sonal.

1 överstelöjtnant eller major ur intendenturkåren (1. marinintendent av 1. eller 2. löneklassen),

3 kaptener ur intendenturkåren (marinintendenter av 1. graden) och 1 löjtnant ur intendenturkåren (marinintendent av 2. graden).

Kungl. Maj.ts proposition nr 196. Underofficerare.

6: i örrådsf örvaltare, 5 fanjunkare och 9 sergeanter.

Civilmilitär personal.

1 fiygöveringenjör,

2 förste flygingenjörer,

2 flygingenjörer av 1. graden,

3 flygingenjörer av 2. graden, 1 flygingenjör av 3. graden,

1 bataljonsläkare,

4 verkmästare av 1. klassen, 4 verkmästare av 2. klassen, 1 tyghantverkare,

3 vapenhantverkare och

4 förrådsvaktmästare.

Civil personal.

1 expeditionsvakt.

Därjämte äro i staten upptagna följande för pensionerad personal avsedda befattningar, nämligen 1 officer, registrator och bibliotekarie hos flygstvrelsen, 1 officer, intendenturutbildad, samt 9 underofficerare.

Å manskapsstaterna för innevarande budgetår bär upptagits följande personal:

1 furir av 1. klassen,

1 furir av 2. klassen,

3 korpraler,

4 vicekorpraler,

12 volontärer,

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

1. flygkåren:

1 vapenhantverkarfurir av 2. klassen, 1 hantverksfurir av 2. klassen,

1 hantverkskorpral,

1 hantverksvicekorpral och 3 hantverkssoldater.

2 furirer av 1. klassen,

3 korpraler,

5 vicekorpraler,

12 volontärer,

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

1 vapenhantverkarfurir av 2. klassen,

2. flygkåren:

1 vapenhantverkarkorpral,

1 hantverksfurir av 1. klassen, 1 hantverksfurir av 2. klassen, 1 hantverkskorpral,

1 hantverksvicekorpral och 7 hantverkssoldater.

3. flygkåren:

2 furirer av 1. klassen,

3 korpraler,

5 vicekorpraler,

20 volontärer,

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

1 sjukvårdskorpral,

1 vapenhantverkarfurir av 2. klassen,

1 vapenhantverkarkorpral,

1 hantverksfurir av 1. klassen, 1 hantverksfurir av 2. klassen, 1 hantverkskorpral,

1 hantverksvicekorpral och 7 hantverkssoldater.

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

4. flygkåren:

1 furir av 1. klassen,

3 korpraler,

3 vicekorpraler,

5 volontärer,

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen.

1 vapenliantverkarfurir av 2. klassen, 1 liantverksfurir av 1. klassen,

1 kantverkskorpral, l kantverksvicekorpral ock 1 liantverkssoldat.

F,ygskolan:

1 furir av 1. klassen,

3 korpraler,

5 vicekorpraler,

10 volontärer,

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

1 vapenliantverkarkorpral,

1 liantverksfurir av 1. klassen I kantverkskorpral,

1 kantverksvicekorpral ock 5 kantverk ssoldater.

I överensstämmelse med den för 1925 års riksdag framlagda planen erköll flygvapnets organisation under budgetåret 1926—1927 en omfattning ungefär motsvarande 60 % av organisationens storlek efter fullbordad uppsättning. Under budgetåret 1927—1928 har organisationen bibehållits i stort sett oförändrad vid nämnda 60 %.

I avseende å organisationens utbyggande under budgetåret 1928—1929 framhöll jag i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag, att flygstyrelsen vid beräknandet av anslagsbehovet för nästkommande budgetår utgått från den förutsättningen, att flygvapnets organisation komme att under nämnda budgetår erhålla den utveckling, som den enligt 1925 års försvarsbeslut avsetts att uppnå under tredje uppsättningsåret, d. v. s. omkring 80 % av den fullt genomförda organisationens omfattning, ävensom att flygstyrelsen vid bedömandet av anslagsbehovet jämväl tagit hänsyn till flygformationernas ökning med den ännu icke uppsatta 1. flygkåren. Sedan jag härefter meddelat, att summan av de utav flygstyrelsen äskade anslagen för budgetåret 1928—1929 utgjorde 15,214,300 kronor eller i runt tal 8,600,000 kronor mera än det belopp, vartill utgifterna för flygvapnet under tredje uppsättningsåret ursprungligen beräknats, anförde jag, att av statsfinansiella skäl det givetvis vore nödvändigt att högst väsentligt reducera den av flygstyrelsen beräknade kostnadssumman för flygvapnet under nästkommande budgetår. Med hänsyn härtill hade jag i fråga om vapnets organisation under nämnda budgetår funnit mig i stort sett icke kunna tillstyrka större utökning än till 70 % av den omfattning, vapnet efter fullbordad uppsättning avsetts att erhålla.

Efter att hava erinrat om att ett av flygvapnets truppförband, nämligen 1. flygkåren, ännu icke blivit uppsatt samt att det för denna kår avsedda manskapet för närvarande vore fördelat å de redan organiserade förbanden, uttalade jag — i anledning av flygstyrelsens förslag, att 1. flygkårens uppsättning skulle komma till stånd under budgetåret 1928—1929 — att därest utökningen av flygvapnets kader under nämnda budgetår begränsades på sätt av mig föreslagits, borde, till förekommande av att personalen vid de sär-

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

skilda förbanden bleve alltför fåtalig, den nuvarande truppförbandsindel ningen bibehållas jämväl under nästa budgetår och med 1. flygkårens uppsättning alltså anstå till budgetåret 1929—1930.

Vid uppgörandet av förslag till vederbörliga personalstater har jag utgått från här ovan angivna förutsättningar beträffande flygvapnets organisation under nästkommande budgetår. I avseende å ifrågavarande stater torde jag i övrigt kunna inskränka mig till att anföra följande.

Den vid 1925 års riksdag godkända staten för officerare och underofficerare m. fl. vid flygvapnet efter genomförd organisation upptager bland annat en beställning för överste eller överstelöjtnant (kommendör eller kommendörkapten av 1. graden). A den nu gällande staten är motsvarande beställning upptagen såsom avsedd för överstelöjtnant (kommendörkapten av 1. graden). Från och med nästkommande budgetår torde, i enlighet med flygstyrelsens förslag, staten böra i förevarande avseende bringas i överensstämmelse med 1925 års organisationsbeslut.

Flygstyrelsen har föreslagit, att antalet regementsofficersbeställningar måtte ökas med en maj or sbeställning, vars innehavare avsåges att placeras såsom flygattaché. Jag har emellertid icke funnit tillräckliga skäl föreligga att nu tillstyrka bifall till detta flygstyrelsens förslag.

Den nu gällande staten upptager allenast eu tyghantverkarbeställning, under det att antalet dylika beställningar efter organisationens genomförande är fastställt till åtta. Flygstyrelsen har anfört, att, med hänsyn till nödvän digheten att förfoga över för materielens skötsel och vård erforderlig fullt kvalificerad personal, varje truppförband borde äga tillgång på åtminstone en tyghantverkare. I anslutning härtill förordar jag, att å staten för nästkommande budgetår upptagas fyra beställningar för tyghantverkare.

Yad angår beställningarna för vapenhantverkare, vilka å nu gällande stat upptagits till tre, förordar jag på grund av vad flygstyrelsen anfört i fråga om behovet av att eu dylik beställningsliavare finnes att tillgå vid flygskolan, att å staten för nästkommande budgetår uppföras fyra vapenhantverkarbeställningar eller det antal, som är avsett att finnas efter genomförd organisation av flygvapnet.

Den nuvarande staten upptager nio befattningar för pensionerade underofficerare, medan antalet dylika befattningar efter genomförd organisation skall utgöra sexton. Flygstyrelsen har föreslagit uppförande å nästkommande budgetårs stat av fjorton dylika befattningar. Häremot har jag icke något att invända. Det torde böra erinras, att för bestridande av dessa befattningar i regel avses att tagas i anspråk personal, som överförts till övergångsstat.

Slutligen torde, i överensstämmelse med vad i det föregående förordats och i enlighet med flygstyrelsens förslag, å flygvapnets stat böra uppföras beställningar för maskinister och eldare av 1. klass till ett antal av fyra utav vardera kategorien.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 165 häft. (Nr 196.) 501/553 ss 7

98 Kitngl. Maj:ts proposition nr 196.

I anslutning till vad jag sålunda anfört, torde å staten för officerare och underofficerare m. fl. vid flygvapnet för nästkommande budgetår böra upptagas följande personal, nämligen:

Officerare.

1 generalsperson (flaggman),

1 överste (kommendör),

1 överste eller överstelöjtnant (kommendör eller kommendörkapten av 1. graden),

4 majorer (kommendörkaptener av 2. graden),

17 kaptener och

18 löjtnanter.

Intendentur per sonal.

1 överstelöjtnant eller major ur intendenturkåren (1. marinintendent av 1. eller 2. löneklassen),

3 kaptener ur intenden turkåren (marinintendenter av 1. graden) och 1 löjtnant ur intendenturkåren (marinintendent av 2. graden).

Under of fi cerare.

Civilmilitär personal m. il.

7 förrådsförvaltare,

11 fanjunkare och 16 sergeanter.

1 flygöveringenjör,

2 förste flygingenjörer,

2 flygingenjörer av 1. graden,

3 flygingenjörer av 2. graden, 1 flygingenjör av 3. graden,

1 bataljonsläkare,

4 verkmästare av 1. klassen,

4 verkmästare av 2. klassen, 4 tyghantverkare,

4 vapenhantverkare,

4 maskinister,

4 eldare av 1. klassen och 4 förrådsvaktmästare.

1 expeditionsvakt.

Civil personal.

Pensionerad personal.

1 officer, registrator och bibliotekarie hos flygstyrelsen, 1 officer, intendenturutbildad, samt 14 underofficerare.

Å mansicapsstaterna för flygkårerna och flygskolan torde för budgetåret 1928—1929 böra upptagas följande personal:

1 furir av 1. klassen,

1 furir av 2. klassen,

4 korpraler,

5 vicekorpraler,

14 volontärer,

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

1. flygfcåren:

1 vapenliantverkarfurir av 2. klassen, 1 hantverksfurir av 2. klassen,

1 liantverkskorpral,

1 liantverksvicekorpral och 4 hantverkssoldater.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

2. flygkåren:

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Beträffande användningen av det återstående anslagsbeloppet, 2,420 kronor, har Kungl. Maj:t i samma brev förklarat sig vilja efter framställning i varje särskilt fall meddela beslut.

För budgetåret 1928—1929 torde, i anslutning till flygstyrelsens förslag, förevarande anslagspost böra beräknas sålunda:

för 2. flygkåren ........................................................................ kronor 3,180: —

» 3. » ....................................................................... » 3,180: —

» 4. » ........................................................................ » 2,700: —

» bestridande av läkarvården vid vissa skolor utom truppförbandens ordinarie förläggningsorter........................

till flygstyrelsens disposition...................................................

5,500: — 1,260: —

Summa kronor 15,820: —

C. Arvoden för upprätthållande av veterinärvården. Genom brev den 4 februari och den 17 september 1927 har Kungl. Maj:t med anledning av i ämnet gjorda framställningar av flygstyrelsen medgivit, att till bestridande av kostnaderna för arvoden för upprätthållande av veterinärvården vid 3. och

4. flygkårerna finge för tiden tills vidare intill den 1 juli 1928 disponeras vissa efter högst 25 kronor per häst och år beräknade belopp att utgå från flygvapnets anslag till sjuk- och veterinärvård.

Flygstyrelsen har nu, under framhållande av att kostnader av ifrågavarande art borde bestridas från avlöningsanslaget, hemställt, att under förevarande anslag måtte för berörda ändamål upptagas en särskild anslagspost, beräknad efter 25 kronor för varje häst.

I enlighet härmed och då vid flygvapnet finnas sammanlagt 13 hästar, torde i anslagsberäkningen för nästkommande budgetår böra för ändamålet upptagas en särskild post å (13 X 25 =) 325 kronor.

D. Felräkningspenningar. Under denna rubrik torde för budgetåret 1928—-1929 böra beräknas samma belopp som för innevarande budgetår eller 1,000 kronor.

E. Hyresbidrag åt visst underbefäl. För budgetåret 1927 —1928 har för hyresbidrag upptagits ett belopp av 900 kronor.

I proposition (nr 123) till innevarande års riksdag med förslag till avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid försvarsväsendet har förmånen av hyresbidrag föreslagits skola utgå i viss ökad omfattning och med större belopp än nu är fallet. Med hänsyn härtill och på grund av manskapsstaternas utökning torde för hyresbidrag för nästkommande budgetår böra beräknas ett belopp av 1,400 kronor.

F. Anställningspenningap. G. Gottgöreise för tjänstehäst. Under dessa rubriker torde för nästkommande budgetår böra beräknas samma belopp som för det nu löpande budgetåret, nämligen:

Anställningspenningar k 50 kronor åt förslagsvis 20 volontärer kronor 1,000: —- Gottgöreise för tjänstehäst......................................................... » 250: —

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

101 H. Ekiperingshjälp. För innevarande budgetår har beräknats ekiperingshjälp för allenast en underofficer med 450 kronor. Med hänsyn till den föreslagna ökningen av antalet underofficerare å flygvapnets stat och då man har att räkna med, att en del av de nytillkomna underofficersbeställningarna kan komma att tillsättas genom befordran av furirer vid flygvapnet, torde anslagsposten till ekiperingshjälp för nästkommande budgetår böra höjas till förslagsvis (4 X 450 =) 1,800 kronor.

I. Vissa arvoden m. m. Förevarande anslagspost har för budgetåret 1927—1928 upptagits med 24,000 kronor. Genom brev den 9 juni 1927 har Kungl. Maj:t medgivit, att de i nedanstående förteckning angivna avlöningsförmåner finge tillsvidare under sagda budgetår utgå med högst de i förteckningen upptagna, för helt år beräknade belopp:

Flygstyrelsen har angivit medelsbehovet under förevarande anslagspost för nästkommande budgetår till 30,780 kronor, eller alltså till 11,980 kronor mer än den i ovanstående förteckning upptagna summan. Ökningen hänför sig till följande poster, nämligen:

till köksföreståndare, maskinister, eldare och kokerskor vid

1. och 2. flygkårerna ......................................................... kronor 10,260:

> en föredragande i flygstyrelsen i ärenden angående

hälso- och sjukvård........................................................... * 1,000: —

» en uppbördsman för brevduveväsendet i Karlskrona ... » i20:-

Jämlikt beslut av Kungl. Maj:t utgår för närvarande från flygvapnets anslag till extra utgifter ett arvode av 1,000 kronor för år räknat till en militärläkare, som förordnats att tjänstgöra i flygstyrelsen såsom särskild föredragande i ärenden angående hälso- och sjukvård. Ifrågavarande arvode torde nu, på sätt flygstyrelsen föreslagit, böra upptagas under förevarande anslagspost.

Flygstyrelsens förslag om uppförande av ett arvode av 720 kronor till en uppbördsman för brevduveväsendet i Karlskrona giver mig icke anledning till någon erinran.

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Med hänsyn till den organisation, som flygvapnet förutsatts att erhålla under nästkommande budgetår, samt i anslutning till de i det föregående avhandlade förslagen om uppförande på ordinarie stat av beställningar för maskinister och eldare av 1. klass ävensom rörande lönereglering för viss icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet torde förevarande anslagspost böra beräknas sålunda:

2. flygkåren (arvode åt eu köksföreståndare)...........................

3. » ( » » » » )...........................

4. » ( » » » » )...........................

Flygskolan ( » » » » )..........................

Juridiskt biträde vid flygstyrelsen ..........................................

Föredragande i flygstyrelsen i ärenden angående hälso- och

sjukvård....................................................................................

Tillsyningsman för flygfältet vid Barkarby ...........................

Tillsyningsman för flygetablissemanget å Fårösund ............

Uppbördsman för brevduveväsendet i Karlskrona ...............

Kvinnlig ekonomipersonal med lön enligt av Kungl. Maj:t fastställd löneplan:

Löner till 4 kokerskor, förslagsvis .......................................

För beredande av tjänstledighet åt extraordinarie personal samt till vikariatsersättning under sjukdom, förslagsvis ...

kronor 210: —

» 210: —

» 210: —

» 210: —

1,610: —

1,000: — » 600: —

1,200: — >. 720: —

3,360: — > 500: —

Summa ki-onor 9,830: —

J. Rekryteringskostnader. Anslagsposten till rekryteringskostnader, vilken för innevarande budgetår upptagits med 3,000 kronor, torde för budgetåret 1928—1929 böra ökas till 3,500 kronor, eller till 70 % av det belopp, 5,000 kronor, vartill ifrågavarande kostnader beräknats uppgå efter fullbordad organisation av flygvapnet.

K. Flygvapnets reservpersonal. Enligt 1925 års riksdags beslut rörande flygvapnets organisation skall för utbildning till fänrikar i flygvapnets reserv, avsedda att vid mobilisering tjänstgöra såsom flygare, årligen bland värnpliktiga studenter och likställda antagas erforderligt antal reservofficersaspiranter. Vid utnämning till fänrik i flygvapnets reserv skall utgå ekiperingshjälp med 750 kronor. Fänrik i flygvapnets reserv skall efter avslutad tjänstgöring erhålla en särskild gottgörelse av 1,000 kronor.

För bestridande av kostnaderna för flygvapnets reservpersonal har uti de för 1925 års riksdag framlagda beräkningarna av utgifterna för flygvapnet efter genomförd organisation upptagits en anslagspost av 50,000 kronor. Några medel för ifrågavarande ändamål hava hittills icke ansetts erforderliga.

Flygstyrelsen har nu i ämnet anfört följande.

Under instundande budgetår beräknades reservbefälsinstitutionen träda i funktion. Jämlikt bestämmelser i kungl. brev den 14 april 1927 påginge en särskild befälskurs,. och däri godkända elever beräknades att kunna utnämnas till reservfänrikar. Dessutom vore värnpliktiga studenter av 1926

103 Kungl. Maj:ts proposition nr lt)6.

års klass jämlikt bestämmelserna i förenämnda brev inkallade till fortsatt tjänstgöring och förväntades att i början av år 1929 kunna utnämnas till reservfänrikar.

Flygstyrelsen beräknade sålunda, att under instundande budgetår 8 elever i den särskilda befälskursen och 10 till fortsatt utbildning inbeordrade värnpliktiga studenter av 1926 års klass komme att utnämnas till reservfänrikar och att som sådana samtliga av den förstnämnda kategorien och hälften av den senare komme att efter avlagd reservofficersexamen inbeordras till två månaders tjänstgöring.

Enligt 1925 års riksdags beslut skulle vid utnämning till fänrik i flygvapnets reserv utgå ekiperingshjälp med 750 kronor och gottgörelse efter avslutad tjänstgöring med 1,000 kronor.

Anslagsposten beräknades med ledning härav sålunda:

Ekiperingshjälp ä 750 kronor till 18 reservfänrikar............ kronor 13,500: —

Lön för 13 'reservfänrikar i 2 månader ä 222 kronor för man

och månad ....................................................................... • * o, i^L: —

Bese- och traktamentsersättning ä 100 kronor för man för

13 reservfänrikar ................................................................. * 1.300: —

Gratifikation efter avslutad tjänstgöringsperiod som officer

i reserven ä 1,000 kronor för 13 reservfänrikar................13,000: —

Summa kronor 33,572: —

eller i avrundat tal 33,600 kronor.

I enlighet med vad flygstyrelsen sålunda föreslagit, varemot jag icke har något att erinra, torde under förevarande rubrik böra upptagas ett belopp av 33,600 kronor.

L. Avlöning till reservofficerare vid armén och marinen under tjänstgöring vid flygvapnet. Flygstyrelsen har gjort framställning om anvisande under förevarande anslag av medel till avlöning åt reservofficerare vid armén och marinen, som kommenderas till tjänstgöring vid flygvapnet. I sådant hänseende har flygstyrelsen anfört följande.

Enligt propositionen nr 50 till 1925 års riksdag avsåges den till flygvapnet kommenderade personalen, beordrad från armén och marinen, att utgöra huvuddelen av flygarna och flygspanarna. Bland den sålunda till tjänstgöring vid flygvapnet för närvarande beordrade personalen inginge även reservofficerare. I mån av förefintliga vakanser hade Kungl. Maj:t genom skilda beslut föreskrivit, att lön enligt stat till sagda reservofficerare under den tid, de tjänstgjorde vid flygvapnet, skulle utgå från arméns respektive marinens avlöningsanslag. I ett fall hade emellertid Kungl. Maj:t föreskrivit, att bland annat lön skulle gäldas av flygvapnets övningsanslag. Då genomförandet av 1925 års försvarsbeslut komme att medföra minskning av antalet officersbeställningar vid armén och marinen, torde förefintliga vakanser komma att försvinna. På grund härav syntes löner icke kunna komma att disponeras för de reservofficerare, som, alldenstund de vore avsedda att framdeles överföras till flygvapnets stat, borde intill tidpunkten härför vara kommenderade till tjänstgöring vid flygvapnet. Att för ändamålet disponera medel från flygövningsanslaget skulle medföra en beskärning av detta för övningarna,s rationella bedrivande hårt anlitade anslag, som för övrigt icke beräknats med hänsyn till kostnader av denna art.

I syfte att kunna bereda möjlighet för reservofficerares från armén och marinen tjänstgöring vid flygvapnet i erforderlig omfattning funne sig flyg-

104 Kungl. Maj-.ts proposition nr 196.

styrelsen böra föreslå, att särskilda medel för ändamålet uppfördes under flygvapnets avlöningsanslag. För budgetåret 1928—1929 borde härför avses lön till två löjtnanter i reserven med ett belopp av 7,104 kronor.

Till tjänstgöring vid flygvapnet kommenderad personal å aktiv stat vid armén och marinen uppbär under kommenderingstiden lön från lantförsvarets respektive sjöförsvarets avlöningsanslag. Dessa anslag hava även jämlikt särskilda medgivanden av Kungl. Maj:t disponerats för avlönande av reservofficerare från armén eller marinen, vilka i stället för aktiv personal beordrats till sådan tjänstgöring, dock endast under förutsättning att vakanser förefunnits å den aktiva staten. Då man emellertid icke kan räkna med att dylika vakanser alltid komma att finnas, synas medel böra, på sätt av flygstyrelsen föreslagits, beräknas under nu förevarande anslag för bestridande av kostnader för avlöning åt reservofficerare från armén och marinen under tjänstgöring vid flygvapnet. I enlighet med flygstyrelsens hemställan torde för ändamålet böra upptagas eu anslagspost å 7,104 kronor.

M. Rese- och traktamentspenningar. N. Flyttningsersättning.

0> Semester åt vid flygvapnet anställda arbetare. Under dessa rubriker hava uti de för 1925 års riksdag framlagda beräkningarna av kostnaderna för flygvapnet efter genomförd organisation upptagits respektive 30,000, 20,000 och 6,000 kronor. För innevarande budgetår hava beräknats 60 % av nyssnämnda belopp eller således respektive 18,000, 12,000 och 3,600 kronor.

I anslagsberäkningen för budgetåret 1928—1929 torde under ifrågavarande rubriker böra upptagas 70 % av de för tiden efter fullt genomförd organisation beräknade belopp, nämligen:

för rese- och traktamentspenningar ..................................... kronor 21,000: —

» flyttningsersättning ............................................................ » 14,000: —

» semester åt vid flygvapnet anställda arbetare ............... » 4,200: —

Sammanfattning. I enlighet med vad nu anförts har jag låtit uppgöra beräkning av utgifterna under anslaget till avlöning, rekrytering, resekostnader in. m. för budgetåret 1928—1929. Denna beräkning (se Bil. nr 69) slutar å 909,017 kronor.

Med hänsyn till uppkommande vakanser torde anslagssumman kunna minskas med 2 % till 890,837 kronor.

Härifrån torde kunna dragas ett belopp av 18,700 kronor, motsvarande beräknad ersättning för tjänstebostäder.

Anslaget skulle följaktligen för budgetåret 1928—1929 uppgå till 872,137 kronor eller i avrundat tal 872,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de vid detta protokoll fogade förslag till stater för officerare och underofficerare m. fl. vid flygvapnet samt för flygkårerna och flygskolan (se Bil. nr 63—68) att gälla under budgetåret 1928—1929,

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

dels ock öka ordinarie förslagsanslaget till avlöning, rekrytering, resekostnader m. m.,

Yad departementschefen bär ovan hemställt behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, på tillstyrkan jämväl av statsrådets övriga ledamöter, bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

nu med till .

kronor 658,000: —

» 214,000: —

kronor 872,000:

Ur protokollet: Yngvar Månsson.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

BILAGOR.

Bil. nr 1.

Stat

för Arméför vattningen.

Löner till ovanstående ordinarie civil personal, förslagsvis.........kronor 385 700: —

Löner till ovanstående ordinarie civilmilitär personal, förslagsvis...... » 60 468: —

Vikariatsersättningar, förslagsvis...................... » 11000: —

Avlöning till icke-ordinarie befattningshavare in. m. (häri ingår, bland annat,

arvode till domäntjänstemannen med 5 400 kronor)......... » 75 500: —

Summa förslagsanslag kronor 532 668: —

Till arméförvaltningen hörande militär och civilmilitär personal, som åtnjuter avlöning å

andra stater.

Å artilleridepartementet:

generalfälttygmästaren, fälttygmästaren, artilleristabsofficerare, 1 infanteriofficer och departementsskrivare;

Å fortifikationsdepartementel:

chefen för fortifikationen, regementsofficerare, officerare och underofficerare vid fortifikationen efter behov;

Å intendentsdepartementet:

generalintendenten, 2 regementsofficerare, officerare och underofficerare vid intendenturkåren efter behov;

Å sjukvårdsstyrelsen:

1 generalstabsofficer.

Anm. Befattningarna såsom sjukvårdsintendent och förrådsförvaltare skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 196.

107 Stat

för Generalitetet.

Bil. nr 2.

An-

tal.

| Löneplan | och lönegrad enligt' vederbörligt avlö- | ningsreglemente.

Officerare.

Generalstabschef, inspektör för infanteriet, arméfördelningschefer, militärbefälhavare för Övre Norrland, generalfälttygmästare, chef för fortifikationen,

generalintendent.............................

Inspektör för kavalleriet m. m.........................

10,

1 O. 8 O. 7

Löner till ovanstående ordinarie beställningsliavare, förslagsvis

kronor 183 000:

Summa förslagsanslag kronor 183000:

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Stat

Bil. nr 3.

för arméfördelningsstaber, militärbefäl och inspektioner.

Löner resp. arvoden till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis kronor 191 674: —

Arvode för upprätthållande av veterinärvården vid militärbefälet på Gotland, att utgå med belopp motsvarande lön i 8:e lönegraden i löneplan 0 av avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet, förslagsvis » 5 790: —

Summa förslagsanslag kronor 197 464: —

Anm. 1. Kapten, som förordnas till adjutant, frånträder innehavande lön på stat vid vederbörligt truppförband samt åtnjuter under tiden för förordnandet i denna stat upptaget arvode. Den vid truppförbandet därigenom ledigblivna lönen disponeras av vederbörande truppförbandschef för den närmast i tur till kaptensbefordran stående kompetente löjtnanten; den sålunda ledigblivna löjtnantslönen disponeras för den närmast i tur stående kompetente underlöjtnanten och underlöjtnantslönen på samma sätt till eventuellt befintlig surnumerär underlöjtnant (fänrik).

Vid här avsedd lönedisposition skall iakttagas, att vederbörande beställningshavare skall hava att vidkännas avdrag å lönen till belopp, motsvarande pensionsavgifter å den beställning, vars lön å honom disponeras, eller, där han har att erlägga pensionsavgifter å vederbörlig på stat innehavande beställning, skillnaden mellan pensionsavgifterna å de båda beställningarna.

Anm. 2. Befattningar, som äro avsedda att uppehållas av pensionerad personal, skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

Anm. 3. Arvodet för upprätthållande av veterinärvården vid militärbefälet på Gotland må icke utgå, därest för veterinärvårdens uppehållande förordnas veterinär på övergångsstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

109 Bil. nr 4.

Stat

för Generalstaben.

Löner till ovanstående officerare, förslagsvis................

Löner till ovanstående ordinarie civil personal, förslagsvis.........

Arvode till bibliotekarie..........................

Arvoden ä 3,180 kronor till 3 aktuarier..................

Arvoden m. m. till militärattachéer....................

Vikariatsersättning under semester för ordinarie civila beställningshavare,

förslagsvis.............................

Ersättning åt aspiranter och inkommenderade officerare..........

Ersättning åt officerare, kommenderade till järnvägarna..........

För passagesystemets genomförande i kaptensgraden............

kronor 347 622

» 33 264

» 3180

» 9 540

» 48 000

» 1000

» 19 200

» 25 200

» 1530

Summa förslagsanslag kronor 488 536

Anm. 1. Innehavare av i staten uppförd militärattachébeställning skall vara underkastad transport till annan beställning i innehavande grad inom armén.

Anm. 3. Befattningarna såsom redogörare och expeditionsunderofficerare skola, därest Kungl.

Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

Anm. 3. Arvodena till bibliotekarie och aktuarier må icke utgå, därest för resp. befattningars uppehållande förordnas officerare på aktiv stat eller övergångsstat.

Anm. 4. Om brist uppstår i någon av de tre sista här ovan upptagna posterna, må till täckande därav användas å andra av dessa poster möjligen uppkommande besparingar, under villkor att summan av dessa tre poster icke överskrides.

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Bil. nr 5.

Stat

för Artilleristaben.

Anm. 1. Innehavare av i staten uppförd officersbeställning skall vara underkastad transport till annan beställning i innehavande grad inom armén.

Anm. 2. Befattningarna såsom expeditionsofficer och expeditionsunderofficer skola, därest Kungl.

Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

Anm. 3. I staten uppfört arvode utgår endast under förutsättning, att vederbörande officer innehar beställning högst såsom kompaniofficer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

in

Bil. nr 6.

Stat

för Kommendantskapet i Boden.

*) Utöver arvodet utgår kallortstillägg enligt de i 12 § i avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet stadgade grunder.

Anm. Befattningarna såsom expeditionsunderofficer skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

112 Kungl. May.ts proposition nr 196.

Bil. nr 7.

Stat

för rnllföringsbefälhayare med biträden.

Anm. 1. Förestående arvoden äro avsedda att utgå under förutsättning att resp. befattningar uppehållas av personal i reserven. Om och i vad mån arvodena må utgå, därest annan personal för ändamålet förordnas, beror av de bestämmelser, som utfärdas av Kungl. Maj:t.

Anm- 2. Utöver arvodena utgå kallortstillägg enligt de i 12 § i avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet stadgade grunder.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 196.

113 Bil. nr 8.

Stat

för bataljonsläkare vid fältläkarkåren samt fältläkarstipendiater.

Ålderstillägg till ovanstående bataljonsläkare, förslagsvis..........kronor 10 8<X): -

Summa förslagsanslag kronor 159 060: —

Anm. 1. Vid inträffande avgång i beställning såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren skall frågan om beställningens återberättande underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 2. De för fältläkarstipendiaterna avsedda arvodena skola indragas i man av avgång bland . nämnda befattningshavare.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 165 häft. (Nr 196.) soi/sss» 28 8

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Bil. nr 9.

Stat

för Krigsskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

115 Anm. 1. Chefen skall vara underkastad transport till annan beställning i innehavande grad inom armén. Kapten eller löjtnant, som förordnas till adjutant, kompanichef, kadettofficer eller lärare, frånträder innehavande lön på stat vid vederbörligt truppförband samt åtnjuter under tiden för förordnandet i denna stat upptaget arvode. Den vid truppförbandet därigenom ledigblivna lönen disponeras av vederbörande truppförbandschef för den närmast i tur till kaptens-(löjtnants-)befordran stående kompetente löjtnanten (underlöjtnanten); den sålunda ledigblivna löjtnants-(underlöjtnants-)lönen disponeras för den närmast i tur stående kompetente underlöjtnanten (surnumeräre underlöjtnanten eller fänriken).

Vid här avsedd lönedisposition skall iakttagas, att vederbörande beställningshavare skall hava att vidkännas avdrag å lönen till belopp, motsvarande pensionsavgifter å

116 Anm. 2.

Anm. 3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

den beställning, vars lön & honom disponeras, eller, dar han har att erlägga pensionsavgifter å vederbörlig pä stat innehavande beställning, skillnaden mellan pensionsavgifterna å de båda beställningarna.

Befattningarna såsom intendent, expeditionsunderofficer, förvaltare m m., köksföreståndare och kompaniadjutant skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare bestridas av personal på övergångsstat.

Under rubriken »3. Särskild anslagspost» upptagen personal åtnjuter, utöver den kontanta avlöningen, inkvartering och servis in natura samt erforderligt bränsle och lyse.

Kungl. Maj:ts proposition nr li)6.

117 Bil. nr 10.

Stat

för Krigshögskolan.

Anm■ 1. Innehavare av i staten uppförd regementsofficersbeställning skall vara underkastad transport till annan beställning i innehavande grad inom armén. Kapten, som förordnas till adjutant eller lärare, frånträder innehavande lön på stat vid vederbörligt truppförband samt åtnjuter under tiden för förordnandet i denna stat upptaget arvode. Den vid truppförbandet därigenom ledigblivna lönen disponeras av vederbörande truppförbandschef för den närmast i tur till kaptensbefordran stående kompetente löjtnanten. Den sålunda ledigblivna löjtnantslönen disponeras för den närmast i tur stående kompetente underlöjtnanten och underlöjtnantslönen på samma sätt till eventuellt befintlig surnumerär underlöjtnant (fänrik).

Vid här avsedd lönedisposition skall iakttagas, att vederbörande beställningshavare skall hava att vidkännas avdrag å lönen till belopp, motsvarande pensionsavgifter å den beställning, vars lön å honom disponeras, eller, där han har att erlägga pensionsavgifter å vederbörlig på stat innehavande beställning, skillnaden mellan pensionsavgifterna å de båda beställningarna.

Anm. 2. Beställningen såsom förste expeditionsvakt indrages vid nuvarande beställningshavarens avgång.

Anm. 3. Befattningen såsom biträdande adjutant m. m. skall, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare bestridas av personal på övergångsstat.

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Stat

Bil.

nr

ll.

för Artilleri- och ingenjörhögskolan.

A. Ordinarie beställningshavare.

Överstelöjtnant, chef...............

Kaptener (därav 1 adjutant och 4 lärare), arvoden........

Förste expeditionsvakt................

Expeditionsvakt................

Lön resp. arvoden till ovanstående officerare, förslagsvis ] ’

Löner till ovanstående expeditionsvakter, förslagsvis

B. Ioke-ordinarie befattningshavare.

1. Personal med arvoden.

Bedogörare för medels- och persedeluppbörden..........

Lärare i artilleri och tillämpad mekanik vid högre artillerikursen Lärare i artilleri vid allmänna artillerikursen med undervisnings-

skyldighet jämväl vid högre fortifikationskursen......

Lärare i befästningskonst vid högre och allmänna fortifikations-

kurserna.................

Lärare i förbindelselära och tillämpad mekanik vid högre fortifikationskursen med undervisningsskyldighet i befästningskonst med

förbindelselära vid allmänna artillerikursen........

Lärare i krigskonst vid högre artilleri- och fortifikationskurserna Förste lärare i krigskonst vid allmänna artilleri- och fortifikationskurserna ...............

Andre lärare i krigskonst vid allmänna artilleri- och fortifikationskurserna ..............

Lärare i signaltjänst............ ’ ' ’

Lärare i byggnadskonst och beskrivande geometri........

Lärare i matematik vid högre artilleri- och fortifikationskurserna Lärare i matematik vid allmänna artilleri- och fortifikationskurserna

Lärare i fysik (värmelära m. m.)..........

Lärare i fysik (elektricitetslära m. m.) \ \ \ \ \ \ \

Lärare i kemi........

Lärare i franska språket...........

Till biträdande lärare och repetitörer

2. Extra ordinarie tjänsteman med lön enligt av Kungl. Maj:t fastställd löneplan.

Laboratoriebiträde...........

Lön till ovanstående extra ordinarie tjänsteman, förslagsvis . . . .

An-

tal.

Löneplan och lönegrad enligt vederbörligt avlöningsreglemente

O. 5 O. 3 Avd. B. 7 Avd. B. 5

Summa förslagsanslag kronor

Summa

kronor-

47 505 6 288

2 610 2 760

2 760

2 760

1200 360 1680 2 880

2 460 3120 2 280 2 880

3 600

93 987

nm. 1. Cbeien skall^ vara underkastad transport till annan beställning i innebavande grad inom armén. Kapten, som förordnas till adjutant eller lärare, frånträder innehavande lön på stat vid vederbörligt truppförband samt åtnjuter under tiden för förordnandet i denna stat upptaget arvode. Den vid truppförbandet därigenom ledigblivna lönen disponeras av vederbörande truppförbandschef för den närmast i tur till kaptensbefordran stående kompetente löjtnanten; den sålunda ledigblivna löjtnantslönen disponeras för den närmast i tur stående kompetente underlöjtnanten och underlöjtnantslönen på samma sätt till eventuellt befintlig surnumerär underlöjtnant (fänrik).

*4" kär avsedd lönedisposition skall iakttagas, att vederbörande beställningshavare skall hava att vidkännas avdrag å lönen till belopp, motsvarande pensionsavgifter å den beställning, vars lön å honom disponeras, eller, där ban har att erlägga pensions-

119 Kungl. Maj ds proposition nr 1U6.

a,vgifter å vederbörlig på stat innehavande beställning, skillnaden mellan pensionsavgifterna å de båda beställningarna.

Anm. 2. Beställningen såsom förste expeditionsvakt indrages vid nuvarande befattningshavarens avgång och ersättes med en expeditionsvakt.

Anm. 3. Arvodet till redogöraren för medels- och persedeluppbörden må icke utgå, därest för befattningens uppehållande förordnas officer eller underofficer på aktiv stat eller på övergångsstat.

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Bil. nr 12.

Stat

för Ridskolan.

Anm. 1. Chefen skall vara underkastad transport till annan beställning i innehavande grad inom armén. Ryttmästare eller löjtnant, som förordnas till lärare eller adjutant, frånträder innehavande lön på stat vid vederbörligt truppförband samt åtnjuter under tiden för förordnandet i denna stat upptaget arvode. Den vid truppförbandet därigenom ledigblivna lönen disponeras av vederbörande truppförbandschef för den närmast i tur till ryttmästar-(löjtnants-)befordran stående kompetente löjtnanten (underlöjtnanten); den sålunda ledigblivna löjtnants-(underlöjtnants-)lönen disponeras för den närmast i tur stående kompetente underlöjtnanten (surnumeräre underlöjtnanten eller fänriken).

Vid här avsedd lönedisposition skall iakttagas, att vederbörande beställningshavare skall hava att vidkännas avdrag å lönen till belopp, motsvarande pensionsavgifter å den beställning, vars lön å honom disponeras, eller, där han har att erlägga pensionsavgifter å vederbörlig på stat innehavande beställning, skillnaden mellan pensionsavgifterna å de båda beställningarna.

Anm. 2. Arvodet till förvaltaren må icke utgå, därest för befattningens uppehållande förordnas underofficer på övergångsstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

121 Bil. nr 13.

Stat

för Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.

Anm. 1. Chefen skall vara underkastad transport till annan beställning i innehavande grad inom armén. Kapten eller löjtnant, som förordnas till förste lärare, resp adjutant, frånträder innehavande lön på stat vid vederbörligt truppförband samt åtnjuter under tiden

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

för förordnandet i denna stat upptaget arvode. Den vid truppförbandet därigenom ledigblivna lönen disponeras av vederbörande truppförbandschef för den närmast i tur till kaptens-(löjtnants-)befordran stående kompetente löjtnanten (underlöjtnanten); den sålunda ledigblivna löjtnants-(underlöjtnants-)lönen disponeras för den närmast i tur stående kompetente underlöjtnanten (surnumeräre underlöjtnanten eller fänriken).

Vid bär avsedd lönedisposition skall iakttagas, att vederbörande beställningshavare skall bava att vidkännas avdrag å lönen till belopp, motsvarande pensionsavgifter å den beställning, vars lön å bonom disponeras, eller, där han har att erlägga pensionsavgifter å vederbörlig på stat innehavande beställning, skillnaden mellan pensionsavgifterna å de båda beställningarna.

Anm. 2. De i staten för lärarna och repetitörerna beräknade tjänstgöringstraktamentena —vari icke inräknas de under förekommande resdagar utgående traktamenten — skola, med iakttagande av att det för varje lärare eller repetitör angivna antalet dagar för år icke överskrides, till dem utgå enligt i vederbörlig författning gällande grunder under de tider, då de äro inkallade till tjänstgöring vid pågående skola eller för utförande av skjutförsök.

Anm. 3. Läkaren åtnjuter under tjänstgöring vid skjutskolan ersättning från skolans anslag allenast under förutsättning, att ersättningen icke skall enligt särskilda bestämmelser utgå av andra anslagsmedel.

Anm. 4. Befattningen såsom köksföreståndare skall, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

Anm. 5. Arvoden och tjänstgöringstraktamenten till ställföreträdande chefer för kulsprutekursen för subalternofficerare och kursen i skjutning och eldstrid för underofficerare samt till den högst 50 dagar inbeordrade vapenhantverkaren utgå endast under förutsättning att ifrågavarande kurser förläggas å annan ort än Kosersberg.

Kwkj i. Maj: ts proposition nr 196.

123 Bil. nr 14.

Stat

för Artilleriets skjutskola.

jAn- Summa jtal. j kronor.

Staben.

Chef,

Lärare, arvoden a 180 Adjutant, kapten, Adjutanter, löjtnanter, Bedogörare,

Läkare,

Veterinär,

Till skjutskolan beordrade officerare och underofficerare.

Överstelöjtnanter och majorer, inbeordrade under 49 dagar . . . .

Kaptener och löjtnanter, » » 49 «... .

Sergeanter, » » 49 «... .

4 Instruktionsdivlsionen.

Major, inbeordrad under 49 dagar . . .

Kaptener, inbeordrade » 49 » ...

Löjtnanter, » » 49 » . . .

Styckjunkare, » » 49 » . . .

Sergeanter, » » 49 » . . .

Tyghantverkare, » » 49 » . . .

2 Kompletteringsbatterler.

Kaptener, inbeordrade under 8 dagar.................

Löjtnanter, » » 8 » .................

Styckjunkare, » » 8 » .................

Sergeanter, » » 8 » .................

Tjänstgöringstraktamenten enligt författningsenligt gällande grunder åt förestående personal, förslagsvis......................

2 Summa förslagsanslag kronor

27 408 27 768

Anm. Läkare och veterinär åtnjuta under tjänstgöring vid skjutskolan ersättning från skolans anslag allenast under förutsättning, ätt ersättningen icke skall enligt särskilda bestämmelser utgå av andra anslagsmedel.

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Stat

Bil. nr 15.

för Arméns underofflcersskola.

Anm. 1. Chefen skall vara underkastad transport till annan beställning i innehavande grad inom armén. Kapten eller löjtnant, som förordnas till adjutant, kompanichef eller avdelningschef, frånträder innehavande lön på stat vid vederbörligt truppförband samt åtnjuter under tiden för förordnandet i denna stat upptaget arvode. Den vid truppförbandet därigenom ledigblivna lönen disponeras av vederbörande truppförbandschef för den närmast i tur till kaptens-(löjtnants-)befordran stående kompetente löjtnanten (underlöjtnanten); den sålunda ledigblivna löjtnants-(underlöjtnants-lönen disponeras för den närmast i tur stående kompetente underlöjtnanten (surnumeräre underlöjtnanten eller fänriken).

Vid här avsedd lönedisposition skall iakttagas, att vederbörande beställningshavare skall hava att vidkännas avdrag å lönen till belopp, motsvarande pensionsavgifter å den beställning, vars lön å honom disponeras, eller, där han har att erlägga pensionsavgifter å vederbörlig på stat innehavande beställning, skillnaden mellan pensionsavgifterna å de båda beställningarna.

Anm. 2. Befattningarna såsom expeditionsunderofficer och kompaniadjutant skola, därest Kungl.

Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare bestridas av personal på övergångsstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

125 Bil. nr 16.

Stat

för Svea livgarde.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis......kronor 549 996: —

Summa förslagsanslag kronor 549 996: — *) Därav 1 avsedd för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.

Anm. 1. I den mån så betingas av gällande anställningskontrakt, må sekundchefen inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskaps- och musikm anskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särskilda manskapsgraderna. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest närmast stående underlöjtnantf-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära avlöning enligt l.löneklassen å löneplan för officerare i vederbörligt avlöningsreglemente.

Anm. 3. Befattningarna såsom expeditionsoffieer, expeditionsunderofficer, vapenunderofficer och biträde åt regementsintendenten skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

126 Kunr/l. Maj:ts proposition nr 196.

Bil. nr 17.

Stat

för Göta livgarde.

Löner resp. arvoden till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis kronor 400 623: —

Summa förslagsanslag kronor 400 623: —

Anm. 1. I den mån så betingas av gällande anställningskontrakt, må sekundchefen inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särskilda manskapsgraderna. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Regementsofficeren vid stridsvagnsbataljonen skall vara underkastad transport till annan beställning i innehavande grad inom armén. Kapten eller löjtnant, som förordnas vid stridsvagnsbataljonen, frånträder innehavande lön på stat vid vederbörligt truppförband samt åtnjuter under tiden för förordnandet i denna stat upptaget arvode. Den vid truppförbandet därigenom ledigblivna lönen disponeras av vederbörande truppförbandschef för den närmast i tur till kaptens-(löjtnants-)befordran stående

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

kompetente löjtnanten (underlöjtnanten); den sålunda ledigblivna löjtnants-(underlöjtnants-)lönen disponeras för den närmast i tur stående kompetente underlöjtnanten (surnumeräre underlöjtnanten eller fänriken).

Vid här avsedd lönedisposition skall iakttagas, att vederbörande beställningshavare skall hava att vidkännas avdrag å lönen till belopp, motsvarande pensionsavgifter å den beställning, vars lön å honom disponeras, eller, där han har att erlägga pensionsavgifter å vederbörlig på stat innehavande beställning, skillnaden mellan pensionsavgifterna å de båda beställningarna.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära avlöning enligt 1. löneklassen å löneplan för officerare i vederbörligt avlöningsreglemente.

Anm. 4. Befattningar, som äro avsedda att uppehållas av pensionerad personal, skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

128 Kungl. Maj ds proposition nr 196.

Bil. nr 18.

Stat

för Livregementets grenadjärer, Livgrenadjärregementet, Norra skånska infanteriregementet; Upplands, Skaraborgs, Södermanlands, Jönköpings-Kalmar,

Älvsborgs och Bohusläns regementen.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, i medeltal för samtliga

regementen, förslagsvis.......................kronor 495162: —

Summa förslagsanslag kronor 495 162: — *) Yid Livgrenadjärregementet skola finnas 2 maskinister och 2 eldare av första klassen.

Anm. 1. I den mån så betingas av gällande anställningskontrakt, må vederbörande chef inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskaps- och musikmanskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särskilda manskapsgraderna. Yid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Förutom till det i staten upptagna manskapet må avlöning enligt gällande bestämmelser utgå till ännu kvarstående indelta korpraler och vicekorpraler.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära avlöning enligt 1. löneklassen å löneplan för officerare i vederbörligt avlöningsreglemente.

Anm. 4. Befattningarna såsom expeditionsunderofficer, vapenunderofficer och biträde åt regementsintendenten skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

Kungl, Maj:ts proposition nr 196.

129 Bil. nr 19.

Stat

för Jämtlands fältjägarregremente, Södra skånska infanteriregementet, Dalregementet, Hälsinge, Hallands, Västerbottens, Västernorrlands och Värmlands regementen.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, i medeltal för samtliga

regementen, förslagsvis.......................kronor 468 660: —

Summa förslagsanslag kronor 468 660: —

') Vid Södra skånska infanteriregementet skall finnas ytterligare en pensionerad underofficer, avsedd såsom förrådsförvaltare å Revingehed.

Anm. 1. I den mån så betingas av gällande anställningskontrakt, må regementschefen inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskaps- och musikmanskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särskilda manskapsgraderna. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Förutom till det i staten upptagna manskapet må avlöning enligt gällande bestämmelser utgå till ännu kvarstående indelta korpraler och vicekorpraler.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära avlöninoenligjt 1. löneklassen å löneplan för officerare i vederbörligt avlöningsreglemente.

Anm. 4. Befattningarna såsom expeditionsunderofficer, vapenunderofficer, biträde åt regementsintendenten samt förrådsförvaltare å Revingehed skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 165 höft. (Nr 196.) 5111/553 28 9

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Bil. nr 20.

Stat

för Kronobergs regemente.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis......kronor 613 288: —

Summa förslagsanslag kronor 613 288: —

Anm. 1. I den mån så betingas av gällande anställningskontrakt, må regementschefen inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskaps- och musikmanskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särskilda manskapsgraderna. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Förutom till det i staten upptagna manskapet må avlöning enligt gällande bestämmelser utgå till ännu kvarstående indelta korpraler och vicekorpraler.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära avlöning enligt 1. löneklassen å löneplan för officerare i vederbörligt avlöningsreglemente.

Anm. 4. Befattningarna såsom expeditionsunderofficer, vapenunderofficer, biträde åt regementsintendenten och förrådsförvaltare skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

131 Bil. nr 21.

Stat

för Gotlands infanterikår.

Löner' till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 279 444: —

Summa förslagsanslag kronor 279 444: —

Anm. 1. I den mån så betingas av gällande anställningskontrakt, må kårchefen inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskaps- och musikmanskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särskilda manskapsgraderna. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontämummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära avlöning enligt 1. lönelclassen å löneplan för officerare i vederbörligt avlöningsreglemente.

Anm. 3. Befattningarna såsom expeditionsunderofficer och vapenunderofficer skola, därest Kungl.

Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

132 Kungl. Maj ds proposition nr 19(1.

Bil. nr 22.

Stat

för Norrbottens regemente.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 587 479: —

Summa förslagsanslag kronor 587 479: —

*) Avsedd för Bodens garnison.

Anm. 1. I den mån så betingas av gållande anställningskontrakt, må regementschefen inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskaps- och musikmanskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särskilda manskapsgraderna. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Förutom till det i staten upptagna manskapet må avlöning enligt gällande bestämmelser utgå till ännu kvarstående indelta korpraler och vicekorpraler.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må under tiden för sådan vakans sumumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära avlöning enligt 1. löneklassen å löneplan för officerare i vederbörligt avlöningsreglemente.

Anm. 4. Befattningarna såsom expeditionsunderofficer, vapenunderofficer och biträde åt regementsintendenten skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

133 Bil. nr 23.

Stat

för Livregementet till häst, Skånska kavalleriregementet och Livregementets husarer.

Löner till ovanstående ordinarie beställnings ha vare. i medeltal för samtliga

regementen, förslagsvis......................kronor 403 403:

Summa förslagsanslag kronor 403 403: —

*) Vid Livregementet till häst skola finnas 2 hovslagarfurirer av andra klassen, varav den ene är avsedd för ridskolan.

2) Vid Skånska kavalleriregementet och Livregementets husarer skall icke finnas någon musikdirektör.

3) Vid vart och ett av Skånska kavalleriregementet och Livregementets husarer skola endast finnas 1 musiksergeant, 1 musikfurir av andra klassen och 2 musikvolontärer.

Anm. 1. I den mån så hetingas av gällande anställningskontrakt, må vederbörande chef inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskaps- och musikmanskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särskilda manskapsgraderna. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige. Anm. 2. Förutom till det i staten upptagna manskapet må avlöning enligt gällande bestämmelser utgå till ännu kvarstående indelta vicekorpraler.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära avlöning enligt 1. löneklassen å löneplan för officerare i vederbörligt avlöningsreglemente.

Anm. 4. Befattningarna såsom expeditionsunderofficer, vapenunderofficer, biträde åt regementsintendenten och furageuppbördsman skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

134 Kanyl. Maj:ts proposition nr 19tj.

Bil. nr 24.

Stat

för Norrlands dragonregemente.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 481 992: —

Summa förslagsanslag kronor 481 992: —

Anm. 1. I den mån så betingas av gällande anställningskontrakt, må regementschefen inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskaps- och musikmanskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särskilda manskapsgraderna. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller meniga.

Anm. 2. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest närmast stående underiöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära avlöning enligt 1. löneklassen å löneplan för officerare i vederbörligt avlöningsreglemente.

*4«m. 3. Befattningarna såsom expeditionsunderofficer, vapenunderofficer, biträde åtregementsintendenten och furageuppbördsman skola, därest Kungl Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

Kungl. Maj ds proposition nr 196.

135 Bil. nr 25.

Stat

för överstelöjtnanter och majorer vid kavalleriregementena.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 38 280:

Summa förslagsanslag kronor 38 280: —

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Bil. nr 26.

Stat

för Svea, Yendes och Norrlands artilleriregementen.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, i medeltal för samtliga

regementen, förslagsvis .......................kronor 532 437: —

Summa förslagsanslag kronor 532 437: —

') Vid Yendes artilleriregemente skall finnas ytterligare 1 sergeant.

2) Vid Yendes artilleriregemente skola finnas ytterligare 1 furir av första klassen och 1 furir av andra klassen.

s) Vid Svea artilleriregemente skall finnas ytterligare 1 kovslagarfurir av andra klassen avsedd för generalstabens av kronan inlösta stalletablissemang.

4) Vid Norrlands artilleriregemente skall icke finnas någon regementsveterinär.

Anm. 1. I den mån så betingas av gällande anställningskontrakt, må regementschefen inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särskilda manskapsgraderna. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära avlöning enligt 1. löneklassen å löneplan för officerare i vederbörligt avlöningsreglemente.

Anm. 3. Befattningarna såsom expeditionsunderofficer, vapenunderofficer, tygunderofficer, biträde ä^regementsiiitendenten och furageuppbördsman skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

Kung], Maj:ts proposition nr 196.

137 Bil. nr 21.

Stat

för Göta artilleriregemente.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis......kronor 559 417: —

Summa förslagsanslag kronor 559 417: —

Anm. 1. 1 den mån så betingas av gällande anställningskontrakt, må regementschefen inom

ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskaps- och musikmanskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särskilda manskapsgraderna. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm- 2. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära avlöning enligt 1. löneklassen å löneplan för officerare i vederbörligt avlöningsreglemente.

Anm. 3. Befattningarna såsom expeditionsunderofficer, vapenunderofficer, tygunderofficer, biträde åt regementsintendenten och furageuppbördsman skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Bil. nr 28.

Stat

för Norrbottens artillerikår.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 164 013: —

Summa förslagsanslag kronor 164 013: —

Anm. 1. I den mån så betingas av gällande anställningskontrakt, må kårcbefen inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särskilda manskapsgraderna. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära avlöning enligt 1. löneklassen å löneplan för officerare i vederbörligt avlöningsreglemente.

Anm. 3. Befattningarna såsom expeditions underofficer och kasernunderofficer skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

139 Bil. nr 29.

Stat

för Smålands arméartilleriregemente.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 579 430: —

Två arvoden för upprätthållande av veterinärvården vid regementet, att utgå med belopp motsvarande lön det ena i 9:e lönegraden och det andra i 8:e lönegraden i löneplan C av avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet, förslagsvis..................... » 12 763: —

Summa förslagsanslag kronor 592 193: —

Amu. 1. I den mån så betingas av gällande anställningskontrakt, må regementschefen inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskaps- och musikmanskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särskilda manskapsgraderna. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom hovslagarpersonalen skall frågan om återbesättande av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära avlöning enligt 1. löneklassen å löneplan för officerare i vederbörligt avlöningsreglemente.

Anm. 4. Befattningarna såsom expeditionsunderofficer, vapenunderofficer, tygunderofficer och biträde åt regementsintendenten skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

Anm. 5. Arvodena för upprätthållande av veterinärvården må icke utgå, därest för veterinärvårdens uppehållande förordnas veterinär på övergångsstat.

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Bil. nr 30.

Stat

för Gotlands artillerikår.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 216 294: —

Summa förslagsanslag kronor 216 294: —

Anm. 1.

Anm. 2. Anm. 3.

Anm. 4.

I den mån så betingas av gällande anställningskontrakt, må kårchefen inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särskilda manskapsgraderna. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Vid inträffande avgång i beställning inom hovslagarpersonalen skall frågan om återbesättande av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära avlöning enligt 1. löneklassen å löneplan för officerare i vederbörligt avlöningsreglemente.

Befattningarna såsom expeditionsunderoffioer och vapenunderofficer skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

141 Bil. nr 31.

Stat

för Bodens artilleriregemente.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 510 855: —

Summa förslagsanslag kronor 510 855: —

Anm. 1. I den mån så betingas av gällande anställningskontrakt, må regementschefen inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särskilda manskapsgraderna. Yid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontämummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 3. Yid inträffande avgång i beställning inom hovslagarpersonalen skall frågan om återbesättande av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära avlöning enligt 1. löneklassen å löneplan för officerare i vederbörligt avlöningsreglemente.

Anm. 4. Befattningarna såsom expeditionsunderofficer, vapenunderofficer, tygunderofficer och biträde åt regementsintendenten skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Bil. nr 32.

Stat

för Karlsborgs artilleriregemente.

Löner resp. arvoden till ovanstående ordinarie beställningsliavare, förslagsvis kronor 363 213: —

Avlöning till gamisonspastor....................... » 2)3 000: —

Arvode för upprätthållande av veterinärvården vid regementet, att utgå med belopp motsvarande lön i 8:e lönegraden i löneplan C av avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet, förslagsvis ..... » 5 790: —

Summa förslagsanslag kronor 372 003: —

*) Avsedd för Karlsborgs garnison.

2) Därav 2 000 kronor i lön och 1 000 kronor i arvode.

Anm. 1. I den mån så betingas av gällande anställningskontrakt, må regementschefen inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskaps- och musikmanskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särskilda manskapsgraderna. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom hovslagarpersonalen skall frågan om återbesättande av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. De i staten uppförda regementsofficerarna skola vara underkastade transport till andra beställningar i innehavande grad inom armén. Kapten eller löjtnant, som förordnas vid Karlsborgs artilleriregemente, frånträder innehavande lön på stat vid vederbörligt truppförband samt åtnjuter under tiden för förordnandet i denna stat upptaget arvode. Den vid respektive truppförband därigenom ledigblivna lönen disponeras av vederbörande truppförhandschef för den närmast i tur till kaptens-(löjtnants-)befordran stående kompetente löjtnanten (underlöjtnanten); den sålunda ledigblivna löjtnants- (underlöjtnants-)lönen disponeras för den närmast i tur stående kompetente underlöjtnanten (surnumeräre underlöjtnanten eller fänriken).

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

143 Tid här avsedd lönedisposition skall iakttagas, att vederbörande beställningshavare skall hava att vidkännas avdrag å lönen till belopp, motsvarande pensionsavgifter å den beställning, vars lön å honom disponeras, eller, där han har att erlägga pensionsavgifter å vederbörlig på stat innehavande beställning, skillnaden mellan pensionsavgifterna å de båda beställningarna.

Anm. 4. Befattningarna såsom expeditionsunderofficer, vapenunderofficer och biträde åt regementsintendenten skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

Anm. 5. Arvodet för upprätthållande av veterinärvården må icke utgå, därest för veterinärvårdens uppehållande förordnas veterinär på övergångsstat.

144 Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

Bil. nr 33.

Stat

för Artilleriets fabriker ocli tyganstalter.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 588 654: —

Arvoden å 2 040 kronor till fälttygmästaren och å 2 400 kronor till en var av

3 styresmän vid artilleriets fabriker................. » 9 240: —

Summa förslagsanslag kronor 597 894: —

Anm. 1. Innehavare av i staten uppförda ordinarie beställningar skola vara underkastade transport till andra beställningar i innehavande grader eller tjänsteklasser inom armén.

Anm. 2. Befattningarna såsom ledare för artilleridepartementets tekniska revision, tygunderofficer, expeditionsunderofficer samt kontroll- och besiktningsunderofficer skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

145 Bil. nr 34.

Stat

*

för officerare och underofficerare med vederlikar ni. 11. vid fortifikationen.

Löner till ovanstående ordinarie militära och civilmilitära beställningshavare

m. fl., förslagsvis..........................kronor 1 414 318: —

Lön till ovanstående ordinarie expeditionsvakt, förslagsvis......... » 2 988: —

Arvoden till 5 stabsofficerare av kaptens eller löjtnants grad å 600 kr. . . » 3 000: —

Summa förslagsanslag kronor 1 420 306: —

') Ersättes vid inträffande avgång med bataljonsläkare.

Anm. 1. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära avlöning enligt 1. löneklassen å löneplan för officerare i vederbörligt avlöningsreglemente.

Anm. 2. Befattningarna såsom bibliotekarie, expeditionsofficer, förvaltningsofficer, expeditionsunderofficer, förvaltningsunderofficer, biträde åt regementsintendenten och tillsyningsman skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 165 häft. (Nr 196.) 501, 553 28 10

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Bil. nr 35.

Stat

%

för Svea ingeiij ölkår.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 148 824:

Summa förslagsanslag kronor 148 824: —

Anm. I den mån så betingas av gällande anställningskontrakt, må kårchefen inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskaps- och musikmanskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särT skilda manskapsgradema. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Kungl. Maj:ts pooposition nr 196.

147 Bil. nr 36.

Stat

för Göta ingeujörkår.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 128 040: —

Summa förslagsanslag kronor 128 040: —

Anm. I den mån så betingas av gällande anställningskontrakt, må kårchefen inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar ide särskilda manskapsgradema. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

148 Kunyl. Maj:ts proposition nr 196.

Bil. nr 37.

Stat

för Kodens ingenjörkår.

Löner till ovanstående ordinarie heställningsliavare. förslagsvis.......kronor 105 360: —

Summa förslagsanslag kronor 105 360: —

A.nm. I den mån så betingas av gällande anställningskontrakt, må kårchefen inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särskilda manskapsgraderna. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

149 Bil. nr 38.

Stat

för Fälttelegrafkåren.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 151 056: —

Summa förslagsanslag kronor 151 056: —

Anm. I den mån så betingas av gällande anställningskontrakt, må kårcliefen inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särskilda manskapsgraderna. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Bil. nr 39.

Stat

för officerare och underofficerare med vederlikar in. fl. vid träugcn.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 747 091: —

Summa förslagsanslag kronor 747 091: —

Anm. 1. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära avlöning enligt 1. löneklassen å löneplan för officerare i vederbörligt avlöningsreglemente.

Anm. 2. Befattningarna såsom expeditionsunderofficer, vapenunderofficer, biträde åt regementsintendenten och furageuppbördsman skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 196.

151 Bil. nr 40.

Stat

för Svea, Göta och Norrlands trängkårer.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, i medeltal för samtliga

kårer, förslagsvis..........................kronor 54 552:

Summa förslagsanslag kronor 54 552: —

Anm. I den män så betingas av gällande anställningskontrakt, må kårchefen inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särskilda manskapsgraderna. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

152 Kungl. Majsts proposition nr 196.

Bil. nr 41.

Stat

föx1 Skånska trängkåren.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 60 624: —

Summa förslagsanslag kronor 60 624: —

Anm. I den mån ^ så betingas av gällande anställningskontrakt, må kårchefen inom ramen för det i staten upptagna sammanlagda antalet manskaps- och musikmanskapsbeställningar vidtaga erforderliga jämkningar i avseende å antalet beställningar i de särskilda manskapsgraderna. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

153 Bil. nr 42.

Stat

för Intendenturkåren.

Löner till ovanstående ordinarie militära och civilmilitära beställningshavare,

förslagsvis . . . . •........................kronor 961027: —

Lön till ovanstående ordinarie expeditionsvakt, förslagsvis......... > 2 988: —

Tjänstgöringstraktamenten till sådana intendents- eller förvaltaraspiranter, som avlagt intendents- eller förvaltarexamen, under tjänstgöring utom

eget truppförbands förläggningsort, förslagsvis........... » 28 500: —

Dagarvoden till officerare och underofficerare, vilka, utan att uppbära lön å intendenturkårens stat eller vara berättigade tilltjänstgöringstrakta-

mente, förordnas att uppehålla befattning vid nämnda kår, förslagsvis >_15 000: —

Summa förslagsanslag kronor 1 007 515: —

Anm. Befattningarna såsom expeditionsofficer och éxpeditionsunderofficer skola, därest Kungl.

Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

för garnisoussjuklmset i Stockholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

155 Summa förslagsanslag kronor

141240 !—

') Därav 700 kronor i ersättning för bostad med bränsle och lyse.

Anm. 1. Befattningen såsom sjukhusintendent skall, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare upprätthållas av personal på övergångsstat.

Anm. 2. Löner till undersköterskor utgå endast, för såvitt dessa platser icke beklädas av sjuksköterskeelever från Röda korset.

Anm. 3. Därest fri bostad tillhandahålles apoteksföreståndaren, skall han därför erlägga ersätt ning enligt de i 19 § i avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet stadgade grunder.

Anm. 4. Om samtliga underläkarbefattningar ej äro besatta, må av därigenom uppkommande besparing förhöjt arvode av Kungl. Maj:t tilldelas tjänstgörande underläkare.

Anm. 5. Därest fri bostad med bränsle och lyse beredes förrådsförvaitaren, skall, så länge denna förmån kvarstår, ersättning för bostad med bränsle och lyse ej till honom utgå.

Anm. 3. Under rubriken »C. Särskilda anslagsposter» upptagen ekonomi- och betjäningspersonal åtnjuter naturaförmåner enligt av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser.

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Bil. nr 44.

Stat

för garnisonssjukhuset å Karlsborg.

*) Avsedd även för renhållning, vedhuggning och vedbärning.

Anm. Under rubriken »C. Särskilda anslagsposter» upptagen personal åtnjuter naturaförmåner enligt av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

157 Stsit

Bil. nr 45.

för garnisonssjukhuset i Boden.

158 Anm. 1.

Anm. 2. Anm. 3. Anm. 4.

Anm. 3.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 196.

Till sjukhusintendent, förrådsförvaltare och. sjukhusväbel utgår, utöver arvode, kallortstillägg enligt de i 12 § i avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet stadgade grunder.

Det ankommer på maskinisten eller endera av eldarna att enligt kommendantens i Bodens fästning bestämmande tjänstgöra såsom biträdande automobilförare.

Trädgårdsmästaren är skyldig att jämväl i mån av behov tillhandagå truppförbanden och övriga militära anstalter i Boden med råd och upplysningar i trädgårdsärenden.

Från posten »för utbildning av sjuksköterskeelever» må till sjuksköterskeelever utgå rese- och traktamentsersättning enligt de för sjuksköterskor vid armén gällande grunder under de på grund av utbildningen erforderliga resor mellan Boden och Umeå ävensom för elevernas vid gamisonssjukhuset i Boden resor till och från hospitalen i Östersund och Piteå samt sanatorierna i Sandträsk och Piteå.

Under rubriken »C. Särskilda anslagsposter» upptagen ekonomi- och betjäningspersonal åtnjuter kallortstillägg enligt de i 12 § i avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet stadgade grunder ävensom naturaförmåner enligt av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

159 Bil. nr 46.

Stat

för arméns sjuksköterskekår.

Anm. 1. Det i staten uppförda beloppet för anställande av extra sjuksköterskor disponeras av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i och för anställande av extra sjuksköterskor dels såsom vikarier för i staten upptagna sjuksköterskor under semester och sjukdom, dels ock för att stå till förfogande vid tillfällen, då sjukligheten kräver ökad sjukvårdspersonal, eller vid större förläggning av trupp till ett annat truppförbands etablissemang m. m.

Anm. 2. Det i staten uppförda beloppet för »ersättning till sjuksköterskeelever för bostad med bränsle och lyse» disponeras av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse för beredande av dylik ersättning med i ett för allt 30 kronor för månad till elev, åt vilken bostad icke kan beredas i vederbörligt sjukhus eller eljest i kronans byggnad.

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Bil. nr 47.

Stat

för polispersonalen i Boden och å Karlsborg'.

Anm. Vid inträffande avgång i konstapelbeställning å Karlsborg skall en dylik beställning indragas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

101 Bil. nr 48.

Förteckning

över i stat icke uppförda löner, arvoden in. 11. ersättningar.

Arméförvaltningen m. m.

Värmeingenjör å arméförvaltningens fortifikationsdeparte-

ment.........

Officer, sakkunnig i fråga om skjutbanor, för biträde å arméförvaltningens fortifikations-

departement.....

Konsulent för arméns mathållning och tvättinrättningar . Chefen för arméns centrala be

klädnadsverkstad.....

Maskinist och eldare vid arméförvaltningens ämbetshus Portvakt vid arméförvaltnin gens ämbetshus......

arkiv

maren

mareu........

Föreståndaren och uppb mannen för artillerimuseum. Biträde vid artillerimuseum . Vaktmästaren vid artilleristabens lokaler å artillerigården Vaktmästaren vid militärförvaltningskursen......

Södra arméfördelningen.

Till juridiskt biträde vid armé

fördelningen.......

Vissa arvoden att utbetalas från arméfördelningens stab . .

Tillsyningsman för övningsfäl tet Ljungbyhed (disponeras av arméfördelningschefen)

Tillsyningsman över kronans egendom i Varberg . .

Tillsyningsman vid Iiosenholm Tillsyningsman vid Bredåkra

f. d. mötesplats......

Tillsyningsman vid landstorms

förrådet n:r 12 B.....

Tillsyningsman vid Senoren .

Bihang till riksdagens protokoll 1928.

1 saml. 165 haft. (Nr 196.) 501/553 as 11

162 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

*) Därav 500 kr. i ersättning för bostad, bränsle och lyse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

*) Bärav 500 ler. i ersättning för bostad, bränsle och lyse samt möbler och sängservis,

Kungl. Maj tis proposition nr 196.

165 Att utbetalas med 12 kr. per månad under liögst 7 månader. 2) » » »70 » » » » »7 »

166 Kungl. Maj: ts proposition nr 196.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

167 Militärbefälet på Gotland.

Till juridiskt biträde vid militärbefälet på Gotland . Militärbefälet på Gotland Uppbördsman vid kronob riet å Visborgs slätt Gotlands infanterikår . . Gotlands artillerikår . .

fält.....

Tillsyningsman

vid

150---- O _

fortifikationens förråd i Ting

städe...........

Skogvaktare för skogen å Tingstäde.........

Artilleriets fabriker och tyganstalter samt kontrollpersonal,

Fyra kontrollofficerare kronor.......

1,200

ficerare) å 750 kronor . . /edaren av arbetena vid arti leriets huvud I ab oratorium

båt . . . . Tygofficeren tygstation .

vid

station, huvudingången, utom fri bostad, lyse

vedbrand .......

Portvakt vid d:o, ingån Sibyllegatan 4, förutom bostad, lyse och vedbrand . Arbetsofficeren vid Karl Gustaf stads gevärsfaktori . . . Besiktningsofficeren vid d:o. Skottställningsofficeren vid d: Skotts tällningsunderofficeren

vid d:o.........

Läkaren vid d:0......

Arbetsofficeren vid ammumtionsfabriken å Marieberg Besiktningsofficeren vid d:o

Läkaren vid d:o......

Vaktaren vid de till Karlsborj fästning hörande kruthusi Arbetsofficeren vid ammur tionsfabriken å Karlsborg Besiktningsofficeren vid d:o

168 Kungl• Mai:ts proposition nr 196.

Löner till här ovan upptagna extra ordinarie tjänstemän enligt av Kungl. Mai:t fastställd löneplan, förslagsvis..................

Löner till här ovan upptagen kvinnlig ekonomipersonal enligt av Kungl. Mai:t fastställd löneplan. förslagsvis..........

120 756 53 640 563 244

Summa förslagsvis kronor

Kungl. Maj:ts proposition nr 1!)6.

169 Bil. nr 49.

Beräkning

av ordinarie förslagsanslaget till avlöning till personal vid staber och truppförband in. fl.

för budgetåret 1928—1929.

170 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 196.

eller i avrundat tal 24 000 000 kronor.

172 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Bil. nr 50.

Stat

för Mariiiförvaltningen.

Löner till ovanstående kemist och andre kemist, förslagsvis.........kronor 18 000: —

Löner till ovanstående övrig ordinarie personal, förslagsvis........ » 159 700:_

Arvode till chefen för fortifikationsavdelningen............... „ | ] 7(j._

Arvoden till expeditionsunderofficerare................... „ _._

Vikariatsersättningar, förslagsvis...................... „ 2 500-_

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. m. (häri ingår arvode till

advokatfiskalen med 4 000 kronor).................. „ 79 000__

x Summa förslagsanslag kronor 260 370: —

Amu. För pensionerade underofficerare avsedda befattningar skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare bestridas av personal & övergångsstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

173 Bil. nr 51.

Stitt

för flottans officerskår, underofficerskår, sjömnuskår och skeppsgossekår.

Löner till ovanstående beställningshavare, förslagsvis...........kronor 7 481 484: -—

Arvode till beställningshavare, som förordnas att samtidigt uppehålla befäl-

havande amirals- och stationsbefälhavarämbetena i Karlskrona ... » 3 480: —

Arvode till varvschefen i Karlskrona................... „ p 800:_

Arvode till varvschefen i Stockholm................... » 900:_

Anställningspenning för förslagsvis 525 man............... » 26 250: —

Lönetillägg åt korpraler, riktare, förslagsvis............... » 20 000:_

Hyresbidrag åt manskap, förslagsvis................... » 48 000:_

Inkvarteringsersättning till manskap, förslagsvis............. » 22 500: —

Dagavlöning till 135 skeppsgossar å 0,35 kronor under 7 månader..... » 10 017: —

Dagavlöning till 145 skeppsgossar å 0,25 kronor under 12 månader .... » 13234: —

Dagavlöning till 170 skeppsgossar å 0,15 kronor under 12 månader .... » 9 307: —

Ordningsmannaarvoden åt skeppsgossar................. „ 730-_

Summa förslagsanslag kronor 7 637 702: —

l) Därav högst 150 högbåtsmän.

Anm. 1. I mån av avgång, på grund av befordran eller eljest, bland underofficerare av 3. graden skall antalet flaggkorpraler utökas med avgången motsvarande antal.

Anm. 2. För högbåtsmän avsedda beställningar skola hållas vakanta, i den mån övertalig personal (underofficerare av 3. graden, kockar och hovmästare, korpraler med underofficers av 3. graden löneförmåner samt poliser) tages i anspråk för bestridande av för högbåtsmän avsedda befattningar.

Anm. 3. Vid vakanser inom korpralsgraden, utöver i anm. 2 nämnda, må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal meniga.

Anm. 4. Under tiden 1 augusti—31 oktober må de menigas antal inom sjömanskåren ökas med högst 100, under förutsättning att motsvarande antal manskapsbeställningar under tiden 1 november—31 januari hålles vakant under lika lång tid, som de sålunda övertaliga varit anställda under augusti—oktober.

Anm. o. Vid sådana vakanser inom sjömanskåren, som icke föranledas av bestämmelserna i anm. 4, må skeppsgossekåren ökas med ett vakanserna motsvarande antal nummer, dock högst 100.

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Bil. nr 52.

Stat

för kustartilleriets officerskår, underofflcerskår och manskap in. fl.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis ......kronor 1553 670:

Anställningspenning för förslagsvis 175 man............... * 8 750:

Hyresbidrag åt manskap, förslagsvis................... ” 14 400:

Arvoden till pensionerade underofficerare................. "_ :

Summa förslagsanslag kronor 1 576 820: —

Anm. 1. I mån av avgång, på grund av befordran eller eljest, bland underofficerare av 3. graden skall antalet flaggkorpraler utökas med avgången motsvarande antal.

Anm. 2. Vid vakanser inom korpralsgraden må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal meniga.

Anm. 3. För pensionerade underofficerare avsedda befattningar skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare bestridas av personal å övergångsstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

175 Bil. nr 53.

Stat

för mariuiugciijörkåreii, marinmteudeuturkårei), marinläkarkåren, llottans ecklesiastikstat och flottans poliskår in. fl.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare vid mariningenjörkåren,

marinintendenturkåren och marinläkarkåren, förslagsvis.......kronor 824 000: —

Arvoden till ovanstående överkonstaplar och konstaplar, förslagsvis . ■ . . » 124 154: —

Löner till ovanstående ordinarie expeditionsvakter, förslagsvis....... » 22 608: —

Löner till ovanstående musikdirektörer, förslagsvis............ » 8 604: —

Transport kronor 979 366: —

Kungl. Majds proposition nr 196.

176 Transport kronor 979 366: —

Arvode till marinöverdirektören..................... » 16 000: —

Arvoden enligt löneplan C, löneklass 14, till 3 extra mariningenjörer, ocli enligt samma löneplan, löneklass 15, till 2 frivilligt tjänstgörande

mariningenjörer av 2:a graden i flottans reserv, förslagsvis..... » 27 942: —

Lönefyllnad till specialingenjör av 2. eller 3. graden, som förestår torpedverkstaden i Karlskrona...................... » 480: —

Lönefyllnad till specialingenjör av 3. graden, verkstadsingenjör vid flottans

station i Karlskrona........................ » 480: —

Arvoden till 3 mariningenj örsstipendiater å 1,740 kronor......... » 5 220: —

Arvoden till 2 marinläkare av 1. graden, sjukhusläkare, å 1,170 kronor . . » 2 340: —

Arvode till 1 röntgenläkare vid flottans sjukhus i Karlskrona....... » 2 300: —

Två arvoden å 1,170 kronor för verkställande av ögonundersökningar och

ögonbehandling.......................... » 2 340: —

Ersättning för verkställande av ögonundersökningar av sjöofficerare och sjö-

kadetter ............................. » 1500: —

Arvoden å 2,700 kronor till 16 marinläkare av 2. graden......... » 43 200: —

Arvodesförhöjning å 300 kronor till 16 marinläkare av 2. graden..... » 4 800: —

Arvoden till 8 marinläkarstipendiater å 1,410 kronor ......... » 11280: —

Dagarvoden å 12 kronor till marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater samt marinläkarstipendiater över stat under tjänstgöring

i land, förslagsvis högst...................... » 20 000: —

Ekiperingshjälp vid första anställning till marinläkarstipendiat över stat,

förslagsvis högst......................... » 5 000: —

Avlöning till 1 amiralitetspastor vid flottans station i Karlskrona..... » 2 000: —

Avlöning till 1 amiralitetspastor vid flottans station i Stockholm..... » 1 860: —

Avlöning till 2 amiralitetspredikanter vid flottans station i Karlskrona ...» 2 400: —

Avlöning till 1 amiralitetspredikant vid flottans station i Stockholm .... » 1 410: —

Avlöning till klockaren vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona...... » 600: —

Avlöning till klockaren vid Skeppsholms församling............ » 720: —

Arvode 150 kronor samt ersättning för mistad bostadsförmån 350 kronor till

1 kyrkvaktare vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona....... » 500: —

Avlöning till extra konstaplar i Karlskrona enligt av Kungl. Maj:t fastställd

löneplan, förslagsvis........................ » 6 216: —

Avlöning till extra konstapel i Stockholm enligt av Kungl. Maj:t fastställd

löneplan, förslagsvis........................ » 3 486: —

Vikariatsersättning åt polispersonal, förslagsvis.............. » 2 000: —

Arvode till 1 advokatfiskal vid Karlskrona station............. » 3 000: —

Arvoden till pensionerade underofficerare................. » — : —

Summa förslagsanslag kronor 1146 440: —

Anm. 1. Skulle det i staten bestämda antalet marinläkare av 2. graden icke finnas fulltaligt, må de arvoden, som i följd därav sakna innehavare, till så stor del, som erfordras, användas till avlöning av ett vakanserna bland marinläkare av 2. graden motsvarande antal marinläkarstipendiater.

Anm. 2. Av arvodet till advokatfiskalen i Karlskrona anses 700 kronor utgöra tjänstgöringspenningar.

Anm. 3. För pensionerade underofficerare avsedda befattningar skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare bestridas av personal å övergångsstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

177 Bil. nr 54.

Stat

för rid Marinstaben anställd personal.

Lön till expeditionsvakten, förslagsvis ...................kronor 2 988

Arvode till bibliotekarien.................■........ >, _

Arvode till expeditionsunderofficeren.................... » _

Extra befattningshavare, renskrivning m. m................. » 5 000

Arvoden m. m. till marinattachéer..................... „ 36 000

Anm.

Summa förslagsanslag kronor 43 988

För pensionerad personal avsedda befattningar skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare bestridas av personal å övergångsstat.

Bil. nr 55.

Stat

för vid flottans sjukhus i Karlskrona anställd personal.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 6 840: —

Avlöning till icke-ordinarie personal m. m., högst.............. ,, 39 160:_

Summa förslagsanslag kronor 46 000: —

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 6 840: —

Avlöning till icke-ordinarie personal m. m., högst.............. ,, 39 160:_

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 165 käft [Nr 196.)

o(11/553 28 12

178 Kungl Maj ds proposition nr 196.

Bil. nr 56.

Stat

för sjörullföriiigsbefälliavare med biträden.

Anm. Förestående arvoden äro avsedda att utgå under förutsättning, att respektive befattningar uppehållas av personal i reserven. Om och i vad mån arvodena må utgå, därest annan personal för ändamålet förordnas, beror av bestämmelser, som utfärdas av Kungl. Maj:t.

Bil. nr 51.

Stat

för Sjökrigsliögskolau.

Anm. Befattningen såsom expeditionsvakt uppehälles tillsvidare av personal å övergångsstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

179 Bil. nr 58.

Stat

för Sjökrigsskolan.

Lön till ovanstående expeditionsvakt, förslagsvis ...........kronor_2 988: —

Summa förslagsanslag kronor 54 698: —

Anm. 1. Den tillökning i lön och tjänstgöringspenningar, som i enlighet med därom utfärdade bestämmelser tillkommer lektor, utgår av avlöningsanslaget.

Anm. 2. Chefen för sjökrigsskolan äger att till extra undervisning och vikariatsarvoden disponera möjligen på grund av ändrad undervisningsplan uppstående besparingar i arvodesanslaget till lärarna.

Anm. 3- Då läraren i gymnastik icke samtidigt med tjänstgöringen vid skolan uppehåller egen beställning vid marinen, skall arvodet utgå allenast med 510 kronor för år.

180 Kungl, Maj ds proposition nr 19(i.

Bil. nr 59.

Stat

för marinens underofflcersskolor.

För bestridande av undervisning i språk m. fl. ämnen:

Ersättningar efter av Kungl. Maj:t fastställda grunder och fördelning, förslagsvis högst..............................kronor 15 500: -

Bil. nr 60.

Stat

för skeppsgosseskolorna.

Löner och tj änstgöringspenningar till ovanstående ordinarie beställningshavare kronor 42 000

Arvoden till ovanstående extra-ordinarie ämneslärare............ » 7 800:

Arvode till en förste lärare vid skolan i Marstrand............. -> 600:

Arvoden till 2 lärare i slöjd vid skolan i Karlskrona ä 400 kronor...... » 800:

Arvoden till 2 lärare i slöjd vid skolan i Marstrand å 300 kronor..... » 600:

Arvoden till timlärare å 110 kronor för varje timmes undervisningsskyldighet

i veckan............................... » 3 400:

Kostnader för inövande av hornblåsare och trumslagare vid skolan i Karlskrona » 420:

Arvode för inövande av hornblåsare och trumslagare vid skolan i Marstrand » 294:

Arvode till lärare för meddelande av undervisning åt de skeppsgossekåren i Marstrand tillhörande skeppsgossar, vilka äro förlagda i Stockholm, å 50 kronor i månaden under 7 månader.................. » 350:

Summa kronor 56 264: —

*) Så länge å övergångsstat kvarstår en ordinarie ämneslärare, hålles ett arvode vakant. s) Därav en tillika förste lärare.

Anm. 1. I den mån för arvoden till timlärare beräknat belopp icke behöver för ändamålet tagas i anspråk, må så stor del, som erfordras, användas för avlönande av erforderliga extra lärarkrafter för undervisningen i slöjd.

Anm. 2. Pensionsunderlaget för rektor skall utgöra 4,300 kronor. Därest befattningshavare varit tillförordnad rektor, skall sådant vid bestämmande av pensionens belopp räknas honom tillgodo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor.

Anm. 3. För ordinarie ämneslärare kan lönen höjas efter 5 år med 400 kronor, efter 10 år med ytterligare 400 kronor och efter 15 år med än ytterligare 400 kronor.

Anm. 4. Extra ordinarie ämneslärare skola anställas i mån av behov efter beslut av Kungl. Maj:t i varje fall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

m

Bil. nr 61.

Förteckning:

över i stat icke uppförda arvoden ui. in.

182 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Transport

1 uppbördsman vid matinrättningen å Vaxholms kastell 1 » » » » Siaröfortet . . .

1 » » » » Ängsholmsfortet

Tillsyningspersonal för bevakning:

1 tillsyningsman för Värmdö kruthus.......

1 ii ii Siaröfortet..........

1 ii » Ängsholmsfortet.......

Övrig tillsyningspersonal.............

1 maskinist vid varmbadinrättningen.........

Karlskrona fästning

och

Karlskrona kustartilleriregemente.

Till juridiskt biträde ................

1 uppbördsman vid matinrättningen i regementets kasern

i Karlskrona . .

1 ii » » A. Kungsholms fort .

1 » ii ii » Västra Hästholms

fort......

2 uppbördsman » matinrättningarna å Almö, Aspö eller

Oscarsvärn . . .

Tillsyningspersonal för bevakning..........

1 eldare vid matinrättningen i stadskasernen.....

2 » » värmeledningen » » .....

Älvsborgs fästning.

Tillsyningspersonal för bevakning..........

Hemsö fästning.

Tillsyningspersonal för bevakning..........

Summa kronor

'■) Arvodena utgå enligt av marinförvaltningen fastställd fördelning.

Kungl. Merj:ts proposition nr 196.

1S3

Bil. nr 62.

Beräkning

av ordinarie förslagsanslaget till avlöning till personal vid kårer ock stater in. it.

för budgetåret 1928—1929.

eller avrundat 10,840.000 kronor.

184 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

Bil. nr 63.

Stat

för officerare och underofficerare in. U. vid flygvapnet.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis ............ kronor 639 958: —

Vikariatsersättning till ovanstående civila beställningshavare .............. » 150: —

Summa förslagsanslag kronor 640 108: —

Anm. 1. De i staten upptagna ordinarie beställningshavarna skola vara underkastade transport till andra beställningar i innehavande grader inom armén respektive marinen.

Anm. 2. De för pensionerad personal avsedda befattningarna skola, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda bestämmer, tillsvidare bestridas av personal å övergångsstat.

Kun yl. Maj:ts proposition nr 196.

185 Bil. nr 64.

Stat

för 1. flygk&ren.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis............... kronor 28 176: —

Summa förslagsanslag kronor 28 176: —

Anm. Vid'vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Bil. tir 65.

Stat

för 2. flygkåren.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis ............ kronor 36 432: —

Summa förslagsanslag kronor 36 432: —

Anm. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

186 Kungl. Maj.ts proposition w 196.

Bil. nr 66.

stat

för 3. flygkåren.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis............ kronor 42 936: —

Summa förslagsanslag kronor 42 936: —

Anm. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Bil. nr 67.

Stat

för 4. fljgkåren.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis............ kronor 18 480: —

Summa förslagsanslag kronor 18 480: —

Anm. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

187 Bil. nr 68.

Stat

för flygskolan.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis............ kronor 28 056: —

Summa förslagsanslag kronor 28 056: —

Anm. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontämummer må de löner, som till följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal underbefäl av lägre grad eller menige.

188 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Bil. nr 69.

Beräkning

av ordinarie förslagsanslaget till avlöning, rekrytering, resekostnader m. in.

för budgetåret 1928—1929.

Kungl. Maj:ts proposition nr li)6.

1H9

Bil. A.

Lönenämiidens förslag till

löneplan för extra ordinarie tjänstemän (Eo).

Bil. B.

Lönenämndens förslag till

löneplan för kvinnlig- sjukvårds- och ekonomipersonal (K).

190 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Bil. C.

Lönenämndens förslag till tjänstefel’teckning

angivande de särskilda lönegrader inom löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid försvarsväsendet, till vilka sådana tjänstemän äro

att hänföra.

Löneplnn JE. o.

Kungl. Maj ds proposition nr 196.

192 Kungl Maj ds proposition nr 196.

Kungl. May.ts proposition nr 196.

193 Bil. D.

Lönenämndens förslag till tj ä n steför teckning

angivande de särskilda lönegrader inom löneplanen för kvinnlig sjukv&rdsoch ekonomipersonal vid försvarsväsendet, till vilka sådan personal är att hänföra.

Löneplan K.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 165 häft. (Nr 196.) soi/sss 13

194 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1928.