angående ned¬ skrivning av postverkets fordran hos förre postexpedi- tören S. //. F. Palmcrantz

Kungl. M(ij:ts proposition nr 21 ti.

I

Nr 210.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedskrivning av postverkets fordran hos förre postexpeditören S. //. F. Palmcrantz; given Stockholms slott den 16 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sigurd Ribbing.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stockholms slott den 16 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg, von Stockenström.

Tillförordnade departementschefen, statsrådet Ribbing anför:

I skrivelse den 2 december 1927 har generalpoststyrelsen hemställt om medgivande att låta avskriva viss del av en postverket tillkommande fordran hos förre postexpeditören Sven Harald Folke Palmcrantz.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande:

Palmcrantz är född den 24 maj 1873 och befordrades till postexpeditör den 12 december 1902. I denna befattning kvarstod Palmcrantz till dess

Biliang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 183 haft. (Nr 216.)

712 23

2 Kungl. Majtfs proposition nr 216.

han efter åtal vid Stockholms rådhusrätt av rådhusrätten genom utslag den 17 december 1924, som sedermera vann laga kraft, dömdes för bedrägeri och uppsåtligen för egen fördel begången förbrytelse i tjänsten att hållas till straffarbete i två år, att under viss tid vara underkastad sådan påföljd, som omförmäles i 2 kapitlet 19 § strafflagen, ävensom att varda avsatt från sin befattning vid postverket, varjämte Palmcrantz förklarades ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

Enligt den i målet verkställda utredningen hade Palmcrantz, vilken i egenskap av postexpeditör varit placerad vid postkontoret Stockholm 15, därunder vid olika tillfällen åren 1917—1924 i postböcker, tillhörande två i utslaget närmare angivna korrespondenter, oriktigt angivit kostnaderna för frankering av dessa korrespondenters till postbefordran utan kontant betalning avlämnade försändelser till belopp, vilka med åtminstone 11,800 kronor respektive 9,000 kronor överskjutit de verkliga frankeringskostnaderna. Han hade därefter i postkontorets journaler över bokförda postavgifter infört de oriktiga beloppen och genom att för vederbörande postmästare förete dessa journaler i sådant skick föranlett denne att till Palmcrantz utlämna frankotecken till värden, motsvarande de oriktiga beloppen. Palmcrantz, som åsatt försändelserna frankotecken allenast till de riktiga beloppen, hade för egen räkning tillgodogjort sig skillnaden. Rådhusrätten har i utslaget antecknat, att ifrågavarande korrespondenter, vilka i sinom tid betalat de dem oriktigt påförda frankeringskostnaderna, genom Palmcrantz’ förfarande tillskyndats förlust med ovan angivna belopp, sammanlagt 20,800 kronor.

Efter utredning beslöt sedermera generalpoststyrelsen, som ansåg postverket icke böra undandraga sig ersättningsskyldighet för den ifrågavarande korrespondenter tillskyndade förlusten, att till dem utbetala ersättning med tillhopa 20,800 kronor, och utbetalades detta belopp under mars 1925. Därefter uppdrogs åt ombudsmannen i styrelsen att vidtaga åtgärder för uttagande hos Palmcrantz av gottgörelse för det av postverket sålunda ersatta beloppet. Palmcrantz, som erkände sig vara betalningsskyldig härför, utställde den 22 december 1926 frivilligt eu till generalpoststyrelsen eller order ställd, vid anfordran till betalning förfallen skuldförbindelse å 20,800 kronor.

Sedan Palmcrantz lagsökts å denna förbindelse samt lagsökningsutslaget överlämnats till vederbörande exekutor för verkställighet, anhöll Palmcrantz i en den 25 maj 1927 dagtecknad skrift hos generalpoststyrelsen att mot erläggande av halva skuldsumman bliva befriad från sin ifrågavarande skuld till postverket. Han uppgav därvid, att medel för ändamålet komrne att ställas till hans förfogande genom släktingars och vänners mellankomst. Till utredning om sin ekonomiska ställning åberopade Palmcrantz en den 1 februari 1927 upprättad, av honom under edsförpliktelse underskriven förteckning över hans tillgångar och skulder. Enligt denna förteckninguppgingo tillgångarna till sammanlagt 23,785 kronor, därav i kontanta tillgångar 10,600 kronor, lösören 2,685 kronor, en fastighet efter taxeringsvärdet 1,500 kronor och fordringar, upptagna till 9,000 kronor. De såsom tillgång upptagna fordringarna å 9,000 kronor utgjorde å offentlig auktion till nämnda belopp inropade inteckningar å tillhopa 20,000 kronor.

Enligt förteckningen uppgingo skulderna till sammanlagt 59,199 kronor 79 öre, däribland skuld till postverket, utgörande jämte ränta 21,100 kronor, samt en i förenämnda fastighet intecknad skuld, uppgående jämte ränta till 6,191 kronor 64 öre.

Denna framställning upptogs sedermera av advokaten Karl Håkansson i Stockholm såsom ombud för anhöriga till Palmcrantz. Efter en del förhandlingar deponerade Håkansson ett enligt uppgift av Palmcrantz närstående personer tillskjutet belopp av 9,000 kronor i Aktiebolaget Svenska Handels-

Kungl. Maj:ts proposition nr 216. 3

banken ävensom bos styrelsens ombudsman ytterligare ett belopp av 1,400 kronor eller tillhopa 10,400 kronor, vilket belopp styrelsen skulle äga till godoföra sig under förutsättning att vederbörande myndighet eller riksdagen före den 1 augusti 1928 förklarade sig godtaga detsamma såsom full likvid för Palmcrantz’ skuld.

I anledning av vad sålunda förekommit beslöt generalpoststyrelsen den 2 december 1927, att det emot Palmcrantz påbörjade utmätningsförfarandet skulle tills vidare anstå.

I sin föreliggande skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 december 1927 har generalpoststyrelsen, under framhållande att utsikt icke syntes föreligga att från Palmcrantz själv nu eller framdeles kunna erhålla full ersättning för det av styrelsen utgivna skadeståndet samt att det under sådana omständigheter torde vara för postverket fördelaktigast att till avsevärd del få ersättning för detsamma, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition utverka riksdagens medgivande till att Palmcrantz finge på ovan föreslaget sätt eller med femtio procent tillfullo gälda sin ifrågavarande skuld till postverket.

Statskontoret har i avgivet utlåtande den 21 januari 1928 anfört följande:

Ehuru det syntes sannolikt, att ett antagande av det erbjudna ackordet skulle rent ekonomiskt vara till viss fördel för postverket, förefölle det dock föga tilltalande att staten av dylik anledning ginge med på ett ackordserbjudande från en person, vars skuld grundade sig på en genom hans brottsliga förfarande staten vållad förlust. Generalpoststyrelsens framställning borde därför enligt statskontorets åsikt icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Enligt en till kommunikationsdepartementet från advokaten Håkansson inkommen, den 14 mars 1928 dagtecknad skrivelse har, sedan förenämnda förteckning upprättats, å de i förteckningen till ett värde av 9,000 kronor upptagna inteckningarna influtit ett belopp av 15,000 kronor. A andra sidan hava de i förteckningen upptagna kontanta tillgångarna ävensom därutöver 4,500 kronor helt tagits i anspråk dels för bestridande av Palmcrantz’ levnadsomkostnader, dels för gäldande av räntor och amorteringar å inteckningar i den Palmcrantz tillhöriga fastigheten, dels ock för inköp och drivande av en nykterlietscaférörelse. Beträffande denna rörelse upplyser advokaten Håkansson, att densamma saknade försäljningsvärde, enär däri befintliga inventarier tillhörde leverantörerna.

Av den föreliggande utredningen torde framgå, att möjlighet för Palmcrantz att för närvarande till fullo gälda sin skuld till postverket icke föreligger. Även om postverket på grund av stadgandet i 17 kap. 11 § handelsbalken skulle vara berättigat till förmånsrätt för sin fordran, varom meningarna kunna vara delade, lärer det knappast finnas utsikt att genom Palmcrantz' försättande i konkurs utbekomma större del av fordringen än som nu förlikniugsvis erbjudes. Att märka är, att det för ändamålet deponerade beloppet icke tillhör Palmcrantz och att detta sålunda, därest anbudet icke antages, återgår till dem, som sammanskjutit beloppet. Då man icke lärer kunna räkna med, att Palmcrantz framdeles skall komma i avsevärt bättre

Departements-

chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

ekonomisk ställning, synes, på sätt såväl generalpoststyrelsen som statskontoret framhållit, ett antagande av anbudet vara för postverket ekonomiskt fördelaktigt.

Beträffande de av statskontoret framförda betänkligheterna av principiell art, synas desamma, om ock beaktansvärda, dock icke behöva tillmätas avgörande betydelse. Då det icke är fråga om att i någon mån efterskänka det straff Palmcrantz i anledning av det begångna brottet blivit i laga ordning adömd, torde det förliggande anbudet kunna bedömas enbart med hänsyn till dess förmånlighet för postverket ur ekonomisk synpunkt. Av nu anförda skäl anser jag mig kunna tillstyrka den av generalpoststyrelsen gjorda fram s tällnin gen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att förre postexpeditören Sven Harald Folke Palmcrantz må mot erläggande av ett belopp av 10,400 kronor befrias från honom enligt angivna skuldförbindelse av den 22 december Jr 1926 åliggande betalningsskyldighet gentemot postverket.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Begenten lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.