Doc 1928:71

Kungl. May.ts proposition nr 71.

1 Nr 71.

Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1927 fattade beslut; given Stockholms slott den 10 februari 1928.

Under åberopande av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens yttrande angående de i nämnda protokoll omförmälda, av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1927 fattade besluten.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 10 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden Ribbing, Meurling, Gärde,. Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg, von Stockenström.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Pettersson:

Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allierade och associerade makterna, å ena, samt tyska riket, å andra sidan, vars del I omfattar förbundsakten för nationernas förbund, innehåller i de! XIII ett socialpolitiskt reformprogram samt tillika bestämmelser om den institution, internationella arbetsorganisationen, som har till uppgift att förverkliga detta program.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 58 haft. (Nr 71.)

328 28 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Av berörda bestämmelser framgår bland annat, att organisationens beslutande församling, den internationella arbetskonferensen, bär att beträffande förslag, som äro uppförda på dess dagordning, välja mellan två former för godtagande. Antingen skall beslutet resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar, eller ock skall det utmynna i en rekommendation, avsedd att underställas vederbörande stater för vidtagande av lagstiftnings- eller andra åtgärder.

I fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från avslutandet av ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller vidtagande av andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella omständigheter är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett år, skall den fullgöras snarast möjligt och under intet förhållande senare än 18 månader från sammanträdets avslutande. Därest en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande för dess genomförande eller om ett konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, skall respektive medlem av organisationen icke vara underkastad någon vidare förpliktelse med hänsyn därtill.

Närmare upplysningar om internationella arbetsorganisationen och dess verksamhet hava lämnats i propositionen nr 361 till 1921 års riksdag.

Den internationella arbetskonferensens tionde sammanträde hölls i Geneve under tiden 25 maj—16 juni 1927. Vid sammanträdet, därvid Sverige var representerat, antogos två förslag till konventioner, den ena angående sjukförsäkring för arbetare inom industri och handel samt tjänstefolk och den andra angående sjukförsäkring för jordbruksarbetare, ävensom eu rekommendation angående de allmänna grunderna för sjukförsäkring1).

Med skrivelse den 17 augusti 1927 har från utrikesdepartementet till mig överlämnats en av generalsekreteraren hos nationernas förbund i enlighet med Versaillestraktaten insänd bestyrkt avskrift av berörda förslag till konventioner och rekommendation.

Originaltexterna till konferensens beslut ävensom översättningar av desamma torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. I fråga om beslutens innehåll får jag hänvisa till nämnda bilaga2).

1) Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 april 1927 deltogo i konferensen från svensk sida: såsom regeringsombud byråchefen J. A. B. Molin och yrkesinspektrisen K. Hesselgren med socialrådet E. K. Sjöstrand såsom expert; såsom arbetsgivarombud direktören I. O. Larsson med ombudsmannen hos järnbruksförbundet, e. o. hovrättsnotarien K. Wistrand såsom expert och såsom arbetarombud landsorganisationens ordförande A. J. Thorberg med kassören hos Sveriges allmänna sjukkasseförbund J. E. Berglund och redaktören S. Backlund såsom experter.

s) En redogörelse för de olika frågornas behandling av arbetskonferensen återfinnes i nr 9 av Sociala meddelanden för år 1927.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

3 Innan jag ingår på behandling av nämnda beslut, vill jag erinra, att internationella arbe t sbyrån före konferensens sammanträde utsände ett frågecirkulär till de olika regeringarna rörande den på konferensens dagordning såsom första punkt upptagna frågan om sjukförsäkringen för att med ledning av inkomna svar kunna utarbeta förberedande förslag att läggas till grund för konferensförhandlingarna.

Omförmälda cirkulär besvarades av svenska regeringen i skrivelse den 27 december 1926. Häri erinrades till en början, att i Sverige sedan länge funnes ett system av frivillig, av staten understödd sjukförsäkring, som nått en ganska betydande omfattning. Yrkanden på övergång till obligatorisk sjukförsäkring hade emellertid framställts och även givit anledning till utredningar och förslag, men av olika skäl och särskilt med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna hade någon sådan omläggning icke kommit till stånd. Sedan någon tid påginge arbete med sjukförsäkringens reformering i vissa avseenden, dock icke i syfte att införa obligatorisk försäkring, och vore det till följd härav omöjligt att med någon säkerhet bedöma, huru denna gren av socialförsäkringen kunde komma att bliva utformad. Med hänsyn därtill hade man — då det givetvis måste anses angeläget att icke medverka till förslag, som Sverige sedermera icke kunde godtaga — funnit sig föranlåten att vid besvarandet av åtskilliga av de i frågecirkuläret upptagna frågorna begränsa sig till angivande av vissa allmänna riktlinjer.

Den första frågan i cirkuläret gällde, huruvida ett eventuellt konventionsförslag angående sjukförsäkring borde för varje medlemsstat medföra förpliktelse att inrätta obligatorisk försäkring för löntagare, varjämte, för det fall att införandet av principen om obligatorisk försäkring icke syntes önskvärd, det frågades, vilken förpliktelse föresloges för medlemsstaterna till förverkligande av ett allmänt och verksamt skydd för löntagare mot skada till följd av sjukdom. I sitt svar härå anförde regeringen, att obligatorisk sjukförsäkring för närvarande vore genomförd i de flesta kulturstater och att det syntes ovedersägligt, att denna form för sjukförsäkring i allmänhet innebure stora fördelar i jämförelse med den frivilliga försäkringen, synnerligast i fråga om försäkringens effektivitet. Emellertid hade det visat sig — särskilt i ett av de skandinaviska länderna — att man genom frivillig försäkring kunde ernå tillfredsställande resultat, vartill komme, att den obligatoriska försäkringen medförde mycket stora kostnader för det allmänna och att på grund därav svårigheter kunde möta att för närvarande genomföra denna försäkringsform i länder, där densamma icke redan införts. Med hänsyn därtill ville det synas regeringen, att den ifrågasatta konventionen borde begränsas till att förplikta staterna att på ett tillfredsställande sätt anordna sjukförsäkring, vare sig obligatorisk eller frivillig, som i regel åt varje löntagare beredde delaktighet, respektive erbjöde tillfälle att vinna försäkring, i en av det allmänna understödd sjukkassa,

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet.

Departements-

chefen-

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

vilken vid sjukdomsfall lämnade tillgång till läkarvård och penningunderstöd.

De av svenska regeringen sålunda anförda synpunkterna vunno icke beaktande vid utformningen av konferensens beslut. I båda de antagna konventionsförslagen föreskrives anordnande av obligatorisk sjukförsäkring för vissa grupper av anställda. Jämväl rekommendationen, vilken ansluter sig till konventionsförslagen, förutsätter tillvaron av obligatorisk försäkring. Med hänsyn härtill förklarade de svenska regeringsombuden vid förslagens slutbehandling, att de icke kunde rösta för en konvention, som föreskreve obligatorisk sjukförsäkring, och på den grund komme att avhålla sig från att rösta.

Över konferensens beslut har yttrande infordrats från delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet, som i yttrande den 3 december 1927 påpekat, att en anslutning till konventionsförslagen skulle medföra förpliktelse att införa obligatorisk sjukförsäkring. En dylik vida verkande och djupt ingripande åtgärd kunde emellertid enligt delegationens förmenande icke vidtagas utan omsorgsfulla och tidskrävande förberedelser, men de föreliggande konferensbesluten borde enligt Yersaillesfördraget såvitt möjligt underställas 1928 års riksdag. Med hänsyn därtill hade delegationen, utan att därmed på något sätt taga ståndpunkt till frågan om frivillig eller obligatorisk sjukförsäkring, icke ansett sig kunna föreslå annan åtgärd beträffande konventionsförslagen än att de måtte föreläggas riksdagen under framhållande, att vårt land för närvarande icke kunde biträda dem.

Beträffande rekommendationen har delegationen i sitt yttrande föreslagit, att då densamma anslöte sig till konventionsförslagen och sålunda väsentligen hänförde sig till den obligatoriska sjukförsäkringen, rekommendationen måtte föreläggas riksdagen under anförande, att den för närvarande icke syntes böra föranleda några åtgärder.

Av det anförda framgår, att omförmälda båda konventioner föreskriva inrättande av obligatorisk sjukförsäkring för vissa grupper av anställda. Den i Sverige förekommande sociala sjukförsäkringen bygger däremot på principen om frivillig anslutning. Frågan om sjukförsäkringens anordnande i vårt land kan emellertid ännu icke anses vara slutgiltigt löst. De förslag till omorganisation av sjukkasse väsendet, som under åren 1926 och 1927 framlagts för riksdagen, hava icke bifallits. Huruvida det fortsatta reformarbetet bör inriktas på en omgestaltning av den bestående frivilliga försäkringen eller på anordnande av en obligatorisk försäkring kan för närvarande icke avgöras. Tydligt är emellertid, att en övergång till ett system med obligatorisk försäkring icke kan ske utan en grundlig utredning och omfattande förberedelser. Vid sådant förhållande torde ett biträdande för Sveriges del av ifrågavarande konventioner icke för närvarande kunna äga rum.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

5 Vad angår rekommendationen synes densamma, då den ansluter sig till nämnda båda konventionsförslag, för närvarande icke böra föranleda någon åtgärd.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda, av den internationella arbetsorganisationens konferens vid dess tionde sammanträde i Genéve år 1927 antagna konventionsförslag och rekommendation.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Eegenten bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ake Karlholm.

6 Kungl. Majits pi'oposition nr 71.

Bilaga.

Konferensens beslut.

A. Översättning.

Förslag till konvention angående sjukförsäkring för arbetare inom industri

och handel samt tjänstefolk.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 25 maj 1927 till sitt tionde sammanträde samt beslutit antaga vissa förslag angående sjukförsäkring för arbetare inom industri och handel samt tjänstefolk, vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till internationell konvention,

antager denna, den femtonde dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusju efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ I-

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att upprätta obligatorisk sjukförsäkring, erbjudande villkor minst likvärdiga med dem som angivas i denna konvention.

§ 2.

Den obligatoriska sjukförsäkringen skall äga tillämpning å arbetare, tjänstemän och lärlingar i industriella företag och handelsföretag ävensom å hemarbetare och tjänstefolk.

Dock äger medlem att i sin nationella lagstiftning stadga undantag, som kunna finnas nödiga beträffande:

a) kortvariga anställningar, som icke uppnå den tidslängd, vilken må vara fastställd i den nationella lagstiftningen, oregelbundna anställningar, som icke stå i samband med arbetsgivarens yrke eller företag, samt tillfälliga anställningar och bisysslor;

b) arbetare, vilkas lön eller inkomst överskrider ett i den nationella lagstiftningen fastställt belopp;

c) arbetare, som ej uppbära kontant avlöning;

d) hemarbetare, vilkas arbetsförhållanden icke äro likartade med vanliga lönarbetares;

e) arbetare, som icke uppnått eller som överskridit viss åldersgräns, som må fastställas i den nationella lagstiftningen;

f) medlemmar av arbetsgivarens familj.

Från obligatorisk sjukförsäkring må vidare undantagas personer, vilka på

frund av lag eller förordning eller särskild anordning äro vid sjukdomsfall erättigade till förmåner, som på det hela taget äro likvärdiga med de i denna konvention stadgade.

7 Kungl. May.ts proposition nr 71.

Denna konvention skall icke äga tillämpning å sjömän eller a fiskare, som bedriva fiske till havs; rörande sjukförsäkring för dem må bestämmelser meddelas genom beslut vid ett senare konferenssammanträde.

§ 3-

Försäkrad, som till följd av abnormt fysiskt eller psykiskt tillstånd är oförmögen till arbete, skall vara berättigad till kontant ersättning under minst de tjugusex första veckorna av arbetsoförmågan, räknat från och med den första dagen, för vilken ersättning skall utgå.

Utbetalning av ersättning må göras beroende av att den försäkrade vid sjukdomens inträffande viss tid varit ansluten till försäkringen ävensom a\ utgången av viss karenstid, högst tre dagar.

Ersättning må innehållas:

a) då den försäkrade för samma sjukdomsfall på annan väg erhåller ersättning, till vilken han jämlikt lag är berättigad; försäkringens sjukersättning skall innehållas helt eller delvis, allteftersom den andra ersättningen är likvärdig med eller mindre än den enligt förevarande paragraf utgående;

b) så länge den försäkrade icke på grund av sin arbetsoförmåga lider minskning i sin normala arbetsinkomst eller ock underhålles på bekostnad av försäkringsanstalten eller av allmänna medel; dock må ersättningen endast delvis innehållas, när den försäkrade, som på detta sätt underhålles, har

familj att försörja; . ..

c) så länge den försäkrade under sjukdomen utan giltiga skal vagrar tolja läkarens föreskrifter eller gällande regler för de försäkrades förhållande under sjukdom eller ock utan tillstånd och avsiktligt undandrager sig försakringsanstaltens tillsyn.

Ersättning må nedsättas eller förvägras vid sjukdomsfall, som uppkommit genom den försäkrades avsiktliga åtgörande.

§4.

Den försäkrade skall äga att från sjukdomens början och minst intill utgången av den för erhållande av ersättning fastställda tiden kostnadsfritt erhalla vård av vederbörligen kvalificerad läkare samt medicin och övriga hjälpmedel av tillfredsställande beskaffenhet och i tillräcklig myckenhet.

Dock kan av den försäkrade krävas deltagande i kostnaden för berörda läkarhjälp på sätt i den nationella lagstiftningen föreskrives.

Läkarhjälpen må innehållas så länge den försäkrade utan giltigt skäl vagrar följa läkarens föreskrifter eller gällande regler för de försäkrades förhållande under sjukdom eller underlåter att begagna sig av den hjälp, som erbjudes honom av försäkringsanstalten.

§ 5-

Den nationella lagstiftningen må medgiva eller föreskriva tillhandahållande av läkarhjälp åt medlemmar av den försäkrades familj, vilka tillhöra hans hushåll och bero av honom; den skall i sådant fall angiva de villkor, på vilka dylik hjälp må lämnas.

§ 6.

Sjukförsäkringen bör handhavas av självstyrda anstalter, som stå under administrativ och finansiell kontroll av offentlig myndighet samt icke drivas

8 Kungl, Majds proposition nr TI.

i vinstsyfte. Anstalter, som upprättas på enskilt initiativ, skola i varje särskilt fall godkännas av offentlig myndighet.

De försäkrade böra deltaga i förvaltningen av de självstyrda försäkringsanstalterna på de villkor, som föreskrivas i den nationella lagstiftningen.

Handhavandet av sjukförsäkringen må dock övertagas direkt av staten, därest och så länge handhavandet genom självstyrda anstalter möter svårigheter eller är omöjligt eller olämpligt på grund av nationella förhållanden och särskilt på grund av arbetsgivar- och arbetarorganisationernas otillräckliga utveckling.

.. §7-

De försäkrade och deras arbetsgivare böra deltaga i kostnaderna för sjukförsäkringen.

Det tillkommer den nationella lagstiftningen att bestämma om bidrag från offentlig myndighet.

§ 8‘

Denna konvention berör i intet hänseende de förpliktelser, som härröra från den av internationella arbetskonferensen vid dess första sammanträde antagna konventionen angående kvinnors användande till arbete före och efter barnsbörd.

§ 9.

Besvärsrätt skall tillkomma den försäkrade i händelse tvist uppstår rörande hans rätt till försäkringsförmåner.

§ 30.

Stater, som omfatta vidsträckta och mycket glest befolkade områden, skola äga frihet att icke tillämpa konventionen inom sådana delar av sitt territorium, där på grund av befolkningens ringa täthet och vida spridning samt kommunikationsmedlens otillräcklighet en organisation av sjukförsäkringen i enlighet med denna konvention är omöjlig.

Stater, som önska åberopa undantagsbestämmelsen i denna paragraf, skola meddela denna sin avsikt, då de delgiva nationernas förbunds generalsekreterare sin officiella ratifikation av konventionen. De skola underrätta internationella arbetsbyrån, beträffande vilka delar av territoriet de tillämpa undantagsbestämmelsen, och angiva skälen härför.

Inom Europa skall den i förevarande paragraf givna undantagsbestämmelsen kunna åberopas endast av Finland.

§ 11.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 12.

Denna konvention träder i kraft nittio dagar från den dag, då ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71. 9

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem nittio dagar från den dag, då dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 13.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen. Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 14.

Unde? förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 12 förbinder sig varje medlem, som ratificerar denna konvention att tillämpa bestämmelserna i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 10 senast den 1 januari 1929 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 15-

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i §421 av fördraget i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 16-

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 17-

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpning och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 18.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga vitsord.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Förslag till konvention angående sjukförsäkring för jordbruksarbetare.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 25 maj 1927 till sitt tionde sammanträde samt beslutit antaga vissa förslag angående sjukförsäkring för jordbruksarbetare, vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till internationell konvention,

antager denna, den femtonde dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusju efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ L

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att för jordbruksarbetare upprätta obligatorisk sjukförsäkring, erbjudande villkor minst likvärdiga med dem som angivas i denna konvention.

§2.

Den obligatoriska sjukförsäkringen skall äga tillämpning å arbetare, tjänstemän och lärlingar i jordbruksföretag.

Dock äger medlem att i sin nationella lagstiftning stadga undantag, som kunna finnas nödiga beträffande:

a) kortvariga anställningar, som icke uppnå den tidslängd, vilken må vara fastställd, i den nationella lagstiftningen, oregelbundna anställningar, som icke stå i samband med arbetsgivarens yrke eller företag, samt tillfälliga anställningar och bisysslor;

b) arbetare, vilkas lön eller inkomst överskrider ett i den nationella lagstiftningen fastställt belopp;

c) arbetare, som ej uppbära kontant avlöning;

d) hemarbetare, vilkas arbetsförhållanden icke äro likartade med vanliga lönarbetares;

e) arbetare, som icke. uppnått eller som överskridit viss åldersgräns, som må fastställas i den nationella lagstiftningen;

f) medlemmar av arbetsgivarens familj;

Från obligatorisk sjukförsäkring må vidare undantagas personer, vilka på grund av lag eller förordning eller särskild anordning äro vid sjukdomsfall berättigade till förmåner, som på det hela taget äro likvärdiga med de i denna konvention stadgade.

§3.

Försäkrad, som till följd av abnormt fysiskt eller psykiskt tillstånd är oförmögen. till arbete, skall vara berättigad till kontant ersättning under minst de tjugusex första veckorna av arbetsoförmågan, räknat från och med den första dagen, för vilken ersättning skall utgå.

Utbetalning av ersättning må göras beroende av att den försäkrade vid sjukdomens inträffande viss tid varit ansluten till försäkringen ävensom av utgången av viss karenstid, högst tre dagar.

11 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Ersättning må innehållas:

a) då den försäkrade för samma sjukdomsfall på annan väg erhåller ersättning, till vilken han jämlikt lag är berättigad; försäkringens sjukersättning skall innehållas helt eller delvis, allteftersom den andra ersättningen är likvärdig med eller mindre än den enligt förevarande paragraf utgående;

b) så länge den försäkrade icke på grund av sin arbetsoförmåga lider minskning i sin normala arbetsinkomst eller ock underhålles på bekostnad av försäkringsanstalten eller av allmänna medel; dock må ersättningen endast delvis innehållas, när den försäkrade, som på detta sätt underhålles, har familj att försörja;

c) så länge den försäkrade under sjukdomen utan giltiga skäl vägrar följa läkarens föreskrifter eller gällande regler för de försäkrades förhållande under sjukdom eller ock utan tillstånd och avsiktligt undandrager sig försäkringsanstaltens tillsyn.

Ersättning må nedsättas eller förvägras vid sjukdomsfall, som uppkommit genom den försäkrades avsiktliga åtgörande.

§4.

Den försäkrade skall äga att från sjukdomens början och minst intill utgången av den för erhållande av ersättning fastställda tiden kostnadsfritt erhålla vård av vederbörligen kvalificerad läkare samt medicin och övriga hjälpmedel av tillfredsställande beskaffenhet och i tillräcklig myckenhet.

Dock kan av den försäkrade krävas deltagande i kostnaden för berörda läkarhjälp på sätt i den nationella lagstiftningen föreskrives.

Läkarhjälp må innehållas så länge den försäkrade utan giltigt skäl vägrar följa läkarens föreskrifter eller gällande regler för de försäkrades förhållande under sjukdom eller underlåter att begagna sig av den hjälp, som erbjudes honom av försäkringsanstalten.

§5-

Den nationella lagstiftningen må medgiva eller föreskriva tillhandahållande av läkarhjälp åt medlemmar av den försäkrades familj, vilka tillhöra hans hushåll och bero av honom; den skall i sådant fall angiva de villkor, på vilka dylik hjälp må lämnas.

§ 6-,

Sjukförsäkringen bör handhavas av självstyrda anstalter, som stå under administrativ och finansiell kontroll av offentlig myndighet samt icke drivas i vinstsyfte. Anstalter, som upprättats på enskilt initiativ, skola i varje särskilt fall godkännas av offentlig myndighet.

De försäkrade böra deltaga i förvaltningen av de självstyrda försäkringsanstalterna på de villkor, som föreskrivas i den nationella lagstiftningen.

Handhavandet av sjukförsäkringen må dock övertagas direkt av staten, därest och så länge handhavandet genom självstyrda anstalter möter svårigheter eller är omöjligt eller olämpligt på grund av nationella förhållanden och särskilt på grund av arbetsgivar- och arbetarorganisationernas otillräckliga utveckling.

§ 7-

De försäkrade och deras arbetsgivare böra deltaga i kostnaderna för sjukförsäkringen.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Det tillkommer den nationella lagstiftningen att bestämma om bidrag från offentlig myndighet.

§ 8.

Besvärsrätt skall tillkomma den försäkrade i händelse tvist uppstår rörande hans rätt till försäkringsförmåner.

§9.

Stater, som omfatta vidsträckta och mycket glest befolkade områden, skola äga frihet att icke tillämpa konventionen inom sådana delar av sitt territorium, där på grund av befolkningens ringa täthet och vida spridning samt kommunikationsmedlens otillräcklighet en organisation av sjukförsäkringen i enlighet med denna konvention är omöjlig.

Stater, som önska åberopa undantagsbestämmelsen i denna paragraf, skola meddela denna sin avsikt, då de delgiva nationernas förbunds generalsekreterare sin officiella ratifikation av konventionen. De skola underrätta internationella arbetsbyrån, beträffande vilka delar av territoriet de tillämpa undantagsbestämmelsen, och angiva skälen härför.

Inom Europa skall den i förevarande paragraf givna undantagsbestämmelsen kunna åberopas endast av Finland.

§ 10.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och .motsvarande delar av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 11.

Denna konvention träder i kraft nittio dagar från den dag, då ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem nittio dagar från den dag, då dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 12.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen. Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 13.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 11 förbinder sig varje medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 senast den 1 januari 1929 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

§ 14-

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 15.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 16.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpning och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 17.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga vitsord.

Rekommendation angående de allmänna grunderna för sjukförsäkring.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till Genéve och där samlats den 25 maj 1927 till sitt tionde sammanträde samt beslutit antaga vissa förslag angående grunderna för sjukförsäkring, första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av eu rekommendation,

antager denna, den femtonde dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusju efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

I betraktande av att upprätthållandet av en sund och kraftig arbetarstam är av väsentlig betydelse icke blott för arbetarna själva utan också för de samhällen, som önska utveckla sin produktionsförmåga;

i betraktande av att en sådan utveckling endast kan ernås genom en ihärdig och systematisk tillämpning av förutseende åtgärder till förekommande eller gottgörande av varje förlust av arbetarnas produktiva krafter,

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

och i betraktande av att det bästa medlet för vinnande av nämnda syfte är upprättandet av ett socialförsäkringssystem, som giver de därav omfattade personerna vissa tydligt fastställda rättigheter,

har internationella arbetsorganisationens generalkonferens efter antagande av konventionsförslag angående dels sjukförsäkring för arbetare inom industri och handel samt tjänstefolk dels ock sådan försäkring för jordbruksarbetare, vilka förslag fastställa de minimivillkor, som från början måste uppfyllas av varje sjukförsäkringssystem,

samt med hänsyn till att det, för att ställa vunnen erfarenhet till medlemmarnas förfogande vid upprättande eller fullständigande av deras sjukförsäkring, måste anses ändamålsenligt att angiva vissa allmänna grundsatser, som i praktiken visat sig mest ägnade att främja en rättvis, effektiv och lämplig organisation av sjukförsäkringen,

beslutit hemställa, att varje medlem av organisationen måtte beakta följande grundsatser och regler:

I. Tillämpningsområde.

1. Sjukförsäkringen bör, utan åtskillnad till ålder eller kön, omfatta varje person, som yrkesmässigt utför arbete på grund av ett arbets- eller lärlingsavtal.

2. Om det emellertid anses lämpligt att fastställa vissa åldersgränser med hänsyn till att arbetare, som icke uppnått eller som överskridit dessa gränser, åtnjuta skydd enligt lag eller på grund av annan anordning, bör berörda begränsning icke från försäkringen utesluta unga personer, vilka ej kunna betraktas såsom i vanliga fall underhållna av sin familj, och ej heller arbetare, som icke uppnått den för erhållande av ålderspension föreskrivna åldern.

Göres undantag för arbetare, vilkas arbetsförtjänst eller inkomst överstiger viss gräns, bör undantaget avse endast arbetare, vilka hava sådan arbetsförtjänst eller inkomst, att de skäligen kunna anses vara i stånd att själva bära följderna av sjukdom.

II. Förmåner.

A. Kontanta ersättningar.

3. För att försäkrad, som blivit oförmögen till förvärvsarbete genom sjukdom, skall kunna så snart som möjligt återvinna hälsa, bör det kontanta understöd, som utgår i ersättning för mistad lön, vara av tillräcklig storlek.

För detta ändamål bör den lagstadgade ersättningen i allmänhet fastställas i förhållande till den normala lön, som utgör beräkningsgrund vid försäkringen, och utgöra en väsentlig del av denna med hänsyn tagen till honom åliggande försörjningsplikt. Dock kan det vara lämpligt att i länder, där arbetarna hava tillfälle och vana att på annat sätt förskaffa sig fyllnadsersättning, bestämma den lagstadgade ersättningen oberoende av lönen.

4. Lagstadgad ersättning bör beviljas åtminstone för de tjugusex första veckorna av tiden för arbetsoförmågan, räknat från och med den första dagen, för vilken ersättning skall utgå; dock bör den tid, under vilken ersättning utgår, utsträckas till ett år i fall av allvarlig kronisk sjukdom samt för försäkrade, som icke erhålla invaliditetsersättning vid utgången av tiden för rätt till sjukersättning.

Kungl, Maj:ts proposition nr 71. 15

5. Försäkringsanstalt, som kan visa, att den kar eu god finansiell ställning, bör bemyndigas:

a) att inom vissa gränser öka den lagstadgade ersättningen, antingen för alla försäkrade eller för vissa grupper av dem ock särskilt för familjeförsörjare;

b) att förlänga den i lag stadgade tid, för vilken ersättning skall utgå.

6. I länder, där begravningskostnader icke enligt praxis eller lag täckas av annan försäkring, böra sjukförsäkringsanstalterna vid försäkrads frånfälle utbetala ersättning för begravningskostnaderna; de böra även äga att bevilja ersättning för kostnaderna för begravning av den försäkrades familjemedlemmar.

B. Ersättningar in natur a.

7. Behandling av vederbörligen kvalificerad läkare samt medicin ock övriga hjälpmedel av tillfredsställande beskaffenhet ock i tillräcklig myckenhet böra beviljas den försäkrade från början av hans sjukdom ock så länge hans hälsotillstånd fordrar det; den försäkrade bör vara berättigad åtnjuta dessa förmåner kostnadsfritt från början av sin sjukdom och åtminstone till utgången av den för tilldelande av sjukersättning fastställda tiden.

8. Förutom behandling av vederbörligen kvalificerad läkare samt medicin och övriga hjälpmedel av tillfredsställande beskaffenhet och i tillräcklig myckenhet bör den försäkrade, då lokala och finansiella förhållanden medgiva, beredas tillgång till specialistvård ävensom tandvård samt hava rätt till vård å sjukvårdsanstalt, då hans familjeförhållanden göra det nödvändigt eller hans tillstånd kräver behandling, som endast kan erhållas å sådan anstalt.

9. Under den tid försäkrad är intagen å sjukvårdsanstalt bör försäkringsanstalten till dem, som äro beroende av honom, utbetala hela eller en del av den sjukersättning, som skulle hava utgått till honom, därest han icke varit intagen å anstalten.

10. För att trygga goda hälsovårdsförhållanden för den försäkrade och hans familj bör åt dem av hans familjemedlemmar, som tillhöra den försäkrades hushåll och bero av honom, beredas förmånen av läkarhjälp, så ofta detta praktiskt låter sig göra.

11. Försäkringsanstalterna böra äga att på skäliga villkor begagna sig av sådana läkares tjänster, av vilka de äro i behov.

I stadssamhällen och inom vissa territoriella gränser bör den försäkrade hava rätt att välja läkare bland dem som stå till försäkringsanstaltens förfogande, därest icke dettå skulle förorsaka anstalten avsevärd extra kostnad.

C. Förebyggande åtgärder mot sjukdom.

12. Då de flesta sjukdomar kunna förebyggas, är en vaksam förebyggande verksamhet ägnad att förekomma nedsättning i arbetsförmåga, att för andra ändamål göra tillgängliga medel, som utgivas för sjukdomar, vilka kunnat undvikas, samt att främja samhällets materiella, intellektuella och moraliska välbefinnande.

Sjukförsäkringen bör medverka till att bland arbetarna inskärpa vana att iakttaga hälsovårdslärans regler. Den bör lämna förebyggande vård och bereda sådan åt största möjliga antal personer, så snart sjukdomssymptom börja framträda. Den bör vara i stånd att enligt en enhetlig plan, samordnande

16 Kungl. Maj:ta proposition nr 71.

alla därpå inriktade krafter, inträda i kampen mot folksjukdomar och verka för folkhälsans höjande.

III. Försäkringens organisation.

13. Försäkringsanstalterna böra, under kontroll av offentlig myndighet, förvaltas i enlighet med självstyrelsens grundsatser och uteslutande i de försäkrades intresse. De försäkrade, som äro de mest direkt intresserade i försäkringens verksamhet, böra genom valda representanter hava en betydande del i förvaltningen.

14. En god organisation av läkarhjälpen och isynnerhet en rationell anskaffning och användning av sjukvårdsutrustning, svarande mot den medicinska vetenskapens och teknikens utveckling, kan lättast ernås — utom under vissa särskilda förhållanden — genom verksamhetens sammanförande distriktsvis.

IV. Tillgångar.

15. Försäkringens tillgångar böra åvägabringas genom avgifter från de försäkrade och deras arbetsgivare. Dessa gemensamt åstadkomna medel kunna lämpligen utökas med bidrag av det allmänna, särskilt för folkhälsans förbättrande.

För att trygga försäkringens bestånd böra uppläggas reservfonder, lämpade efter varje försäkringssystems särskilda förhållanden.

Y. Tvisters avgörande.

16. Till vinnande av ett snabbt och billigt avgörande böra tvister mellan försäkrade och försäkringsanstalt i fråga om ersättningar hänskjutas till särskilda domstolar, vilka bland sina medlemmar böra räkna domare eller bisittare, som äro särskilt förtrogna med försäkringens syfte och de försäk- ' rades behov.

VI. Undantag för glest befolkade områden.

17. Stater, som på grund av befolkningens ringa täthet eller kommunikationsmedlens otillräcklighet icke kunna anordna sjukförsäkring inom vissa delar av sitt territorium, böra:

a) inom dessa delar av territoriet upprätta en mot de lokala förhållandena svarande hälsovårdstjänst;

b) periodvis undersöka, huruvida förutsättningarna för införande av obligatorisk sjukförsäkring i dessa delar av territoriet inträtt.

VII. Sjömän och fiskare.

18. Denna rekommendation har icke avseende å sjömän eller å fiskare, som idka havsfiske.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

IT

B. Originaltexterna.

Projet de eonveution concernant

1’assurance-maladie des travai 1-

leurs de 1’industrie et da commeree et des gens de maison.

La Conférence générale de 1’Organisation internationale du Travail de la Société des Nations,

Convoquée å Geneve par le Conseil dadministration du Bureau international du Travail, et s’y étant réunie le 25 mai 1927, eu sa dixiéme session,

Apres avoir décidé d adopter diverses propositions relatives ä 1’assurance-maladie des travailleurs de 1’industrie et du commerce et des gens de maison, question comprise dans le premier point de 1’ordre du jour de la session, et Apres avoir décidé que ees propositions prendraient la forme d’un projet de convention internationale,

adopte, ce quinziéme jour de juin mil neuf cent vingt-sept, le Projet de Convention ci-aprés ä ratifier par les Membres de 1’Organisation internationale du Travail conformément aux dispositions de la Partie XIII du Traité de Versailles et des Parties correspondantes des autres Traités de Paix:

Artide 1.

Tout Membre de 1’Organisation internationale du Travail qui ratilie la présente Convention s’engage ä instituer l’assurance-maladie obligatoire, dans des conditions au moms équivalentes ä celles prévues par la présente Convention.

Article 2.

L’assurance-maladie obligatoire s’applique aux ouvriers, employés et apprentis des entreprises industrielles et des entreprises commerciales, aux travailleurs ä domicile et aux gens de maison.

Bihang till riksdagens protokoll 1928.

Draft convention coneerning sickness

insurance för workers in industry and commerce and domestic servants.

The General Conference of tlie International Labour Organisation of the League of Nations,

Having been convened åt Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Tentli Session on 25 May 1927, and Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to sickness insurance for workers in industry and commerce and domestic servants, wliich is ineluded in the first item of the Agenda of the Session, and Having determined that these proposals shall take the form of a draft international convention, adopts, this fifteenth day of June of the year one thousand nine hundred and twenty-seven, the following Draft Convention for ratification by the Members of the International Labour Organisation, in accordance with the provisions of Part XIII of the Treaty of Versailles and of the corresponding Parts of the other Treaties of Peace:

Article 1.

Each Member of the International Labour Organisation whick ratifies this Convention undertakes to set up a system of compulsory sickness insurance which skall be based on provisions åt least equivalent to those contained in this Convention.

Article 2.

The compulsory sickness insurance system sliall apply to manual and non-manual workers, ineluding apprentices, employed by industrial undertakings and commeicial undertakings, out-workers and domestic servants.

1 samt. 38 heift. (Nr 71.)

322 28 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Toutefois, il appartient ä cliaque Membre de prévoir dans sa législation nationale telles exceptions qu’il estime nécessaires en ce qui concerne:

a) les emplois temporaires dont la durée 11’atteint pas une limite que pourra fixer la législation nationale, les emplois irréguliers étrangers a la profession ou ä 1’entreprise de 1’employeur, les emplois occasionnels et les emplois accessoires;

b) les travailleurs dont le salaire ou le revenu dépasse une limite qui peut étre fixée par la législation nationale ;

c) les travailleurs qui ne reyoivent pas de rémunération eu espéces;

d) les travailleurs ä domicile dont les conditions de travail ne peuvent étre assimilées a celles des salariés;

e) les travailleurs qui n’ont pas atteint ou qui ont dépassé des limites d’åge que peut fixer la législation nationale ;

f) les membres de la famille de l’employeur.

En outre, peuvent étre exemptées de 1’obligation dassurance contre la maladie, les personnes qui ont droit, en cas de maladie, en vertu de lois ou de réglements ou d’un statut special, ä des avantages au moms équivalents, dans 1’ensemble, ii ceux prévus dans la présente Oonvention.

La présente Oonvention ne vise pas les marins et les marins péclieurs dont 1’assurance contre la maladie pourra faire l’objet d’une décision d’une session ultérieure de la Conférence.

Article 3.

Lassuré incapable de travailler par suite de l’état anormal de sa santé pliysique ou mentale a droit a une indemnité en espéces au moins pendant les vingt-six premiéres semaines d’incapacité a compter du premier jour indemnisé.

L’attribution de 1’indemnité peut étre subordonnée ä laccomplissement par lassuré d’un stage et ä 1’expira-

It sliall, nevertheless, be open ta any Member to make sucli exceptions in its national laws or regulations as it deems necessary in respect of:

(a) Temporarj7 employment which lasts for less than a period to be determined by national laws or regulations, casual employment not for the purpose of tlie employer’s trade or business, occasional employment and subsidiary employment;

(b) Workers wliose wages or income exceed an amount to be determined by national laws or regulations;

(c) Workers who are not paid a money wage;

(d) Out-workers wliose conditions of work are not of a like nature to tliose of ordinary wage-earners;

(e) Workers below or above agelimits to be determined by national laws or regulations;

(f) Members of tlie employers’ familj7.

It shall further be open to exempt from the compulsory sickness insurance system persons who in case of sickness are entitled by vittne of any laws or regulations, or of a special scheme, to advantages åt least equivalent on the wliole to tliose provided for in this Oonvention.

Tliis Oonvention shall not apply to seamen and sea fisliermen for wliose insurance against sickness provision may be made by a décision of a later Session of the Conference.

Article 3.

A11 insured person wlio is rendered incapable of work by reason of tlie abnormal state of his bodily or mental liealtli sliall be entitled to a casli benefit for åt least the first twentysix weeks of incapacity from and including the first day for Vvliicli benefit is payalile.

Tlie payment of this benefit maj7 be made conditional on the insured person having first complied witli a

Kungl. Maj:ts proposition nr 71. l‘J

tion dun délai dattente de trois jours au plus.

L’indemnité pen t étre suspendue:

a) lorsque lassuré re§oit déja, par ailleurs, en vertu de la loi, et pour la méme maladie, une autre allocation; la suspension sera totale ou partielle selon que cette derniére allocation sera équivalente ou inférieure ä l’indemnité prévue par le present artide;

b) aussi longtemps que 1’assuré ne subit pas, du fait de son incapadté, de perte de revenu normal de travail ou qu’il est entretenu aux frais de 1’assurance ou de fonds publics; toutefois, la suspension de l’indemnité ne sera que partielle lorsque l’assuré ainsi entretenu personnellement a des cliarges de famille;

c) aussi longtemps que lassuré refuse d’observer, sans motif valable, les prescriptions médicales et les instructions relatives ä la conduite des inalades ou se soustrait sans autorisation et volontairement au contréle de 1’institution d’assurance.

Lindemnité peut étre réduite ou supprimée en cas de maladie résultant d’une fante intentionnelle de lassuré.

Artide 4.

Lassuré a droit gratuitement, ä partir du début de la maladie et au moms jusqua l’expiration de la période prévue pour 1’attribution de l’indemnité de maladie, au traitement par un médecin dument qualilié, ainsi qu’ä la fourniture de médicaments et de moyens tliérapeutiques de qualité et quantité suffisantes.

Toutefois, une partidpation aux frais de 1’assistance peut étre demandée ä lassuré dans les conditions fixées par la législation nationale.

L’assistance médicale peut étre suspendue aussi longtemps que l’as-

qualifying period and, on the expiry of the same, with a waiting period of not more than tliree days.

Cash benefit may be withheld in the following cases:

(a) Where in respeet of the same illness the insured person receives compensation from another source te which lie is entitled by law; benefit shall only be wholly or partially witlilield in so far as such compensation is equal to or less than the amount of the benefit provided by the present Artide;

(b) As long as the insured person does not by the fact of las incapacity suffer any loss of the normal product of his labour, or is maintained åt the expense of the insurance funds or from public funds; nevertheless, cash benefits shall only partially be with lield when the insured person, although tlius personall}'maintained,'has family responsibilities;

(c) As long as the insured person while ill refuses, without valid reason, to comply with the doctor’s orders, or the instructions relating to the conduct of insured persons while ill, or volontarily and without authorisation removes liimself from the supervision of the insurance institutions.

Cash benefit may be reduced or refused in the case of sickness caused by the insured person s wilful misconduct.

Artide 4.

The insured person shall be entitled free of charge, as from the cornmencement of liis illness and åt least until the period prescribed for the grant of sickness benefit expires, to medical treatment by a fully qualified medical man and to the supply of proper and sufficient medicines and appliances.

Nevertheless, the insured person may be required to pay such part of the cost of medical benefit as may be prescribed by national laws or regulations.

Medical benefit may be withheld as long as the insured person refuses.

20 Kungl. Maj.ts proposition nr /1.

suré refuse, sans motif valable, de se conformer aux prescriptions médicales et aux instructions relatives ;i la conduite des malades, ou néglige d’utiliser 1’assistance mise ä sa disposition par 1’institution d’assurance.

Article 5.

La législation nationale peut autoriser ou prescrire 1’attribution de l’assistance médicale aux membres de la famille de 1’assuré vivant dans son ménage et a sa charge; elle détermine les conditions dans lesquelles cette assistance peut étre accordée.

Article 6.

L’assurance-maladie doit étre gérée par des institutions autonomes placées sous le contröle administratif et financier des pouvoirs publics et ne poursuivant aucun but lucratif. Les institutions issues de 1’initiative privée doi ven t faire l’objet d’une reconnaissance spéciale des pouvoirs public.

Les assurés doivent étre appelés a participer å la gestion des institutions autonomes dassurance dans des conditions déterminées par la législation nationale.

Toutefois, la gestion de 1’assurancemaladie peut étre assuinée directement par l’Etat lorsque et aussi longtemps que la gestion par des institutions autonomes est rendue difficile ou impossible ou inappropriée en raison des conditions nationales et notamment de 1'insuffisance de développement des organisations professionnelles d’employeurs et de travailleurs.

Article 7.

Les assurés et leurs employeurs doivent participer ;i la constitution des ressources de l’assurance-maladie.

Il appartient ä la législation nationale de statuer sur la contribution financiére des pouvoirs publics.

without valid reason, to comply witli the doctor’s orders or tlie instructions relating to tlie conduct of insured persons while ill, or neglects to make use of the facilities placed åt liis disposal by tlie insurance institution.

Article 5.

National larvs or regulations may authorise or prescribe the grant of medical benefit to members of an insured person s family living in liis household and dependent upon him, and sliall determine the conditions under whicli sucli benefit sliall be administered.

Article 6.

Sickness insurance shall be administered by self-governing institutions, wliicli shall be under the administrative and financial supervision of the competent public autliority and shall not be carried on witli a view of profit. Institutions founded by private initiative must be specially approved by the competent public autliority.

The insured persons shall participate in the management of the selfgoverning insurance institutions on sucli conditions as may be prescribed by national laws or regulations.

The administration of sickness insurance may, nevertheless, be undertaken directly by the State where and as long as its administration is rendered difficult or impossible or inappropriate by reason of national conditions, and particularly by the insufficient development of the employers’ and workers’ organisations.

Article 7.

The insured persons and their employers sliall sliare in providing the financial resources of tlie sickness insurance system.

It is open to national laws or regulations to decide as to a financial contribution by the competent public autliority.

Kimgl. Maj:ts proposition nr 71.

21 Artide 8.

La présente Convention ne porte aucune atteinte aux obligations qui résultent de la Convention concernant 1’emploi des femmes avant et apres 1’accouchement adoptée par la Conférence internationale du Travail ä sa premiére session.

Article 9.

Un droit de recours doit étre reconnu ä 1’assuré en cas de contestation au sujet de son droit aux prestations.

Artide 10.

Les Etats qui comprennent de vastes territoires tres peu peuplés peuvent ne pas appliquer les dispositions de la présente Convention dans les parties de leur territoire ou, par suite de la faible densité et de la dispersion de la population et de 1’insuffisance des moyens de communication, l’organisation de 1’assuranee-maladie, conformément ä la présente Convention, est impossible.

Les Etats qui désirent se prévaloir de la dérogation autorisée par le présent artide devront notifier leur intention en communiquant leur ratification formelle de la Convention au Secrétaire général de la Société des Nations. Ils devront faire connaitre au Bureau international du Travail les parties de leur territoire pour lesquelles ils appliquent la dérogation, en indiquant les motifs de leur décision.

En Europé, la dérogation prévue par le présent artide ne pourra étre invoquée que par la Finlande.

Artide 11.

Les ratifications officielles de la présente Convention dans les conditions prévues ä la Partie XIII du Traité de Versailles et aux Parties correspondantes des autres Traités de Paix seront communiquées au Secrétaire général de la Société des Nations et par hd enregistrées.

Artide 8.

Tliis Convention does not in any respect affect the obligations arising out of the Convention concerning the employment of women before and after childbirth, adopted by the International Labour Conference åt its First Session.

Artide 9.

A right of appeal shall be granted to the insured person in case of dispute concerning his right to benefit.

Artide 10.

It shall be open to States whicli comprise large and very thinly populated areas not to apply the Convention in districts where, by reason of the small density and wide dispersion of the population and the inadequacy of the means of communication, the organisation of sicknes insurance, in accordance with this Convention, is impossible.

The States whicli iutend to avail themselves of the exception provided by this Artide shall give notice of their intention when communicating their formal ratifieation to the Secretary-General of the League of Nations. They shall inform the International Labour Office as to what districts they apply the exception and indicate their reasons therefor.

In Europé it shall be open only to Finland to avail itself of the exception contained in this Article.

Article 11.

The formal ratifications of this Convention under the conditions set forth in Part XIII of the Treaty of Versailles and in the corresponding Parts of the other Treaties of Peace shall be communicated to the Secretary-General of the League of Nations for registration.

22 Kungl. Maj:ts proposition av 71.

Article 12.

La présente Convention entrera eu vigueur quatre-vingt-dix j ours apres que les ratifications de deux Membres de ]’Organisation internationale du Travail auront été enregistrées par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont la ratification aura été enregistrée au Secrétariat.

Par la suite, cette Convention entrera en vigueur pour cliaque Membre quatre-vingt-dix jours apres la date o ii sa ratification aura été enregistrée au Secrétariat.

Article 13.

Aussitot que les ratifications de deux Membres de 1’Organisation internationale du Travail auront été enregistrées au Secrétariat, le Secrétaire général de la Société des Nations notifiera ce fait ä tous les Membres de 1’Organisation internationale du Travail. Il leur notifiera également l’enregistrement des ratifications qui luis seront ultérieurement communiquées par tous autres Membres de 1'Organisation.

Article 14.

Sous réserve des dispositions de 1’article 12, tout Membre qui ratifie la présente Convention sengage ä appliquer les dispositions des artides 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 et 10 au plus tard le ler janvier 1929, et ä prendre telles mesures qui seront nécessaires pour rendre effectives ees dispositions.

Article 15.

Tout Membre de 1’Organisation internationale du Travail qui ratifie la présente Convention s’engage ä l’appliquer a ses colonies, possessions ou protectorats, conformément aux dispositions de 1’article 421 du Traité de Versailles et des artides correspondants des autres Traités de Paix.

Article 12.

Tliis Convention sliall come into force ninety days after the date on wliich tlie ratifications of two Members of the International Labour Organisation liave been registered by the Secretary-General.

It sliall be binding only upon those Members whose ratifications have been registered with the Secretariat.

Thereafter, the Convention sliall come into force for any Member ninety days after the date on whicli its ratification lias been registered with the Secrétariat.

Article 13.

As soon as the ratifications of two Members of the International Labour Organisation have been registered with the Secrétariat, the Secretary-General of the League of Nations shall so notify all the Members of the International Labour Organisation. He sliall likewise notify them of the regi stration of ratifications wliich may be communicated subsequently by otlier Members of the Organisation.

Article 14.

Subject to the provisions of Article 12, eacli Member whicli ratifies tliis Convention agrees to bring the provisions of Artides 1, 2, 3, 4, 5, G, 7, 8, 9 and 10 into operation not later than 1 January 1929, and to take sucli action as may be necessary to make these provisions effeetive.

Article 15.

Eacli Member of the International Labour Organisation wliich ratifies tliis Convention engages to apply it to its colonies, possessions and protectorates, in accordance with the provisions of Article 421 of the Treaty of Versailles and of the corresponding Artides of the otlier Treaties of Peace.

23 Kungl. Maj:ts

Article IG.

Tout Membre ayant ratifié la présente Convention peut la dénoncer, a l’expiration d’ime période de dix années apres la date de la mise en vigueur initiale de la Convention, par un acte communiqué au Secrétaire général de la Société des Nations et par lui enregistré. La dénonciation ne prendra effet qu’une année apres avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 17.

Le Conseil d administration du Bureau international du Travail devra, ati moms une fois tous les dix ans, presenter ä la Conférence générale un rapport sur 1’application de la présente Convention et décidera s’il y a lieu d'inscrire a l’ordre du jour de la Conférence la question de la revision ou de la modification de la dite Convention.

Article 18.

Les textes franyais et anglais de la présente Convention feront foi 1’un et 3’antre.

•oposition nr 71.

Article 16.

A Member which has ratified this Convention may denounce it after the expiration of ten years from the date on which the Convention first comes into force, by an act communicated to the Secretary-General of the League of Nations för registration. Such denunciation shall not take effect until one year after the date on which it is registered with the Secretariat.

Article IT.

Åt least once in ten years the Governing Body of the International Labour Office shall present to the General Conference a report on the working of this Convention and shall consider the desirability of placing on the Agenda of the Conference the question of its revision or modification.

Article 18.

The French and English texts of this Convention shall both be authentic.

Projet, de Convention concernant Draft Convention concerning siekness l assurance-maladie des travail- Insurance för agricultural

lenrs agrieoles. workers.

La Conférence générale de l’Orga- The general Conference of the Innisation internationale du Travail de ternational Labour Organisation of la Société des Nations, tlie League of Nations,

Convoquée a, Geneve par le Conseil d'administration du Eu reau international du Travail, et s’y étant réunie le 25 mai 1927, eu sa dixiéme session,

Apres avoir décidé dadopter diverses propositions relatives a 1’assurance-maladie des travailleurs agrieoles, question comprise dans le premier point de l’ordre du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions prendraient la forme d’un projet de convention internationale,

Having been convened åt Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in' its Tenth Session on 25 May 1927, and

Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to the siekness insurance for agricultural workers, which is included in the first item of the Agenda of the Session, and

Having determined that these proposals shall take the form of a draft international convention,

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

adopte, ce quiuziéme jour de juin mil neuf cent vingt-sept, le Projet de Convention ci-aprés’ ä ratitier par les Membres de 1’Organisation internationale du Travail conformément aux dispositions de la Partie XIII du Traité de Versailles et des Parties correspondantes des autres Traités de Paix:

Article 1.

Tout Membre de 1'Organisation internationale du Travail qui ratifie la présente Convention s’engage ä instituer 1’assurance-maladie obligatoire pour les travailleurs agricoles, dans des conditions au moms équivalentes ä celles prévues par la présente Convention.

Article 2.

Lassurance-maladie obligatoire s’applique aux ouvriers, employés et apprentis des entreprises agricoles.

Toutefois, il appartient ä ckaque Membre de prévoir dans sa législation nationale telles exceptions qu’il estime nécessaires en ce qui concerne:

a) les emplois temporaires dont la durée natteint pas une limite que pourra tixer la législation nationale, les emplois irréguliers étrangers ä la profession ou ä 1’entreprise de l’employeur, les emplois occasionnels ou les emplois accessoires;

b) les travailleurs dont le salaire ou le revenu dépasse une limite qui peut étre fixée par la législation nationale ;

c) les travailleurs qui ne regoivent pas de rémunération en espéces;

d) les travailleurs a domicile dont les conditions de travail ne peuvent étre assimilées ä celles des salariés;

e) les travailleurs qui n’ont pas atteint ou qui ont dépassé des limites dage que peut fixer la législation nationale;

f) les membres de la famille de Temployeur.

adopts, tliis fifteenth day of June of tlie year one thousand nine liundred and twenty-seven, tlie following Draft Convention for ratification by the Members of the International Labour Organisation, in accordance witli the provisions of Part XIII of the Treaty of Versailles and of the cörresponding Parts of the other Treaties of Peace:

Article 1.

Eacli Member of the International Labour Organisation which ratifies this Convention undertakes to set up a system of compulsory sickness insurance for agricultural workers, which shall be based on provisions åt least equivalent to those contained in this Convention.

Article 2.

The compulsory sickness insurance system sliall apply to manual and non-manual workers including apprentices, employed by agricultural undertakings.

It sliall, nevertheless, be open to any Member to make sucli exceptions in its national laws or regulations as it deems necessary in respect of:

(a) Temporary employment which lasts for less than a period to be determined by national laws or regulations, casual employment not for the purpose of the employers trade or business, occasional employment and subsidiary employment;

(b) Workers whose wages or income exceed an amount to be determined by national laws or regulations;

(c) Workers who are not paid a money wage;

(d) Out-workers whose conditions of work are not of a like nature to those of ordinary wage-earners;

(e) Workers below or above agelimits to be determined by national laws or regulations;

f) Members of the employer s family.

25 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

En outre, peuvent étre exemptées de 1’obligation dassurance contre la maladie les personnes qui ont droit, en cas de maladie, en vertu de lois ou de réglements ou d’un statut special, a des avantages au moms équivalents, dans 1’ensemble, ä ceux prévus dans la présente Convention.

Artide 3.

Lassuré incapable de travailler par suite de 1’état anormal de sa santé physique ou mentale a droit a une indemnité eu espéces au moms pendant les vingt-six premiéres semaines d’incapacité ii compter du premier jour indemnisé.

Lattribution de 1’indemnité peut étre subordonnée ii 1’accomplissement par lassuré d’un stage et ä 1'expiration d’un délai dattente de trois jours au plus.

Lmdenmité peut étre suspeiulue:

a) lorsque l assuré regoit déjä, par ailleurs, en vertu de la loi, et pour la méme maladie, une autre allocation; la suspension sera totale ou partielle selon que cette derniére allocation sera équivalente ou inférieure ii l’indemnité prévue par le present artide;

b) aussi longtemps que l assuré ne subit pas, du fait de son incapacité, de perte du revenu normal de travail ou qu’il est entretenu aux frais de l’assurance ou de fonds publics; toutefois, la suspension de 1’indemnité ne sera que partielle lorsque 1’assuré ainsi entretenu personnellement a des charges de famille;

c) aussi longtemps que lassuré refuse d’observer, sans motif valable, les prescriptions médicales et les in- ■structions relatives ä la conduite des malades ou se soustrait sans autorisation et volontairement au contröle de 1’institution d’assurance.

It shall further be open to exemptfrom the compulsory sickness insurance system persons who in case of sickness are entitled by virtue of anv laws or regulations, or of a special sckeme, to advantages åt least equivalent on the whole to tliose provided for in this Convention.

Artide 3.

An insured person who is rendered incapable of work by reason of the abnormal state of his bodily or mental health shall be entitled to a cash benefit for åt least the first twenty-six weeks of incapacity from and including the first day for which benefit is payable.

The payment of this benefit may be made conditional on the insured person having first complied with a qualifying period and, on the expirv of the same, with a waiting period of not more tlian three days.

Cash benefit may be withheld in the following cases:

(a) Where in respect of the same illness the insured person receives compensation from another source to which he is entitled by law; benefit shall only be wholly or partially withheld in so far as such compensation is equal to or less than the arnount of the benefit provided by the present Artide;

(b) As long as the insured person does not by the fact of his incapacity suffer any loss of the normal product of his labour, or is maintained åt the expense of the insurance funds or from public funds; nevertheless, cash benefits shall only partially be withheld when the insured person, although thus personally maintained, has family responsibilities.

(c) As long as the insured person while ill refuses, without valid reason, to comply with the doctor’s orders, or the instructions relating to the conduct of insured persons while ill. or voluntarily and without authorisation removes himself from the supervision of the insurance institutions.

26 Kungl. MajUs proposition nr 71.

L’indemuité peut étre réduite ou supprimée en cas de maladie résultant d’une fante intentionnelle de l'assuré.

Artide 4.

Lassuré a droit gratuitement, ä partir du début de la maladie et au moms jusqu’a l’expiration de la période prévue pour 1’attribution de Tindemnité de maladie, au traitement par un médecin dument qualifié, ainsi qu a la fourniture de médicaments et de moyens tliérapeutiques de qualité et quantité suffisantes.

Toutefois, une participation aux frais de 1’assistance peut étre demandée a lassuré dans les conditions fixées par la législation nationale.

Lassistance médicale peut étre suspendue aussi longtemps que l’assuré refuse, sans motif valable, de se eonformer aux prescriptions médicales et aux instructions relatives ä la conduite des malades, ou néglige d utiliser l’assistance mise ä sa disposition par 1’institution dassurance.

Article 5.

La législation nationale peut autoriser ou prescrire l’attribution de l’assistance médicale aux membres de la famille de 1’assuré vivant dans son ménage et ä sa cliarge; elle détermine les. conditions dans lesquelles cette assistance peut étre accordée.

Article 6.

Lassurance-maladie doit étre gérée par des institutions autonomes placées sous le contröle administratif et financier des pouvoirs publics et ne poursuivant aucun but lucratif. Les institutions issues de 1’initiative privée doivent faire l’objet d’une reconnaissance spéciale des pouvoirs publics.

Les assurés doivent étre appelés a participer a la gestion des institutions autonomes d assurance dans des con-

Casli benefit- may be reduced or refused in the case of sickness caused by tlie insured person’s wilful misconduct.

Article 4.

The insured person shall be entitled free of cliarge, as from the commencement of his illness and åt least until the period prescribed for the grant of sickness benefit expires, to medical treatment by a fully qualified medical man and to the supply of proper and sufficient medicines and appliances.

Nevertheless, the insured person may be required to pay such part of the cost of medical benefit as may be prescribed liv national lavs or régulations.

Medical benefit may be withheld as long as the insured person refuses, without valid reason, to comply witli the doctors orders or the instructions relating to the conduct of insured persons wliile ill, or neglects to make use of the facilities placed åt his disposal by the insurance institution.

Article 5.

National lavs or regulations may authorise or prescribe the grant of medical benefit to members of an insured person’s family living in his houseliold and dependent upon him, and shall determine the conditions under which such benefit sliall be administered.

Article 6.

Sickness insurance sliall be administered by self-governing institutions, which shall be under the administrative and financial supervision of the competent public authority and shall not be carried on witli a view of profit. Institutions founded by private initiative must be specially approved by the conqtetent public authority.

The insured persons sliall participate in the management of the self-governing insurance institutions ou such con-

27 Kungl. Maj:ts proposition nr il.

ditions déterminées par la législation nationale.

Toutefois, la gestion de 1’assurancemaladie pent étre assumée directement par l’Etat lorsque et aussi longtemps q ne la gestion par des institutions autonomes est rendue difficile ou impossible ou inappropriée en raison des conditions nationales etnotamment de l’insuffisance de développement des organisations professionnelles d’employeurs et de travailleurs.

Artide 7.

Les assurés et leurs employeurs doivent participer ä la constitution des ressources de l’assurance-maladie.

Il appartient u. la législation nationale de statuer sur la contribution iinanciére des pouvoirs publics.

Article 8.

Un droit de recours doit étre reronnu ä 1’assuré en cas de contestation au sujet de son droit aux prestations.

Article 9.

Les Etats qui comprennent de vastes territoires tres pen peuplés peuvent ne pas appliquer les dispositions de la présente Convention dans les parties de leur territoire oii. par suite de la faible densité et de la dispersion de la population et de 1’insuffisance des moyens de communication, 1’organisation de 1'assurance-maladie, conformément a la présente Convention, est impossible.

Les Etats qui désirent se prévaloir de la dérogation autorisée par le present article devront notilier leur intention en communiquant leur ratification formelle de la Convention au Secrétaire général de la Société des Nations. Ils devront faire connaitre au Bureau international du Travail les parties de leur territoire pour lesquelles ils appliquent la dérogation, en indiquant les motifs de leur décision.

ditions as may be prescribed by national laws or regulations.

The administration of sickness insurance may, nevertheless, be undertaken directly by tlie State wliere and as long as its administration is rendered difficult or impossible or inappropriate by reason of national conditions, and particularly by the insufficient development of the employers’ and workers’ organisations.

Article 7.

The insured persons and their employers shall share in providing the financial resources of the sickness insurance system.

It is open to national laws or regulations to decide as to a financial contribution by the competent public authority.

Article 8.

A riglit of appeal shall be granted to the insured person in case of dispute concerning his riglit to benefit.

Article 9.

It sliall be open to States which comprise large and very thinly populated areas not to apply the Convention in districts where, by reason of the small density and wide dispersion of the population and the inadequacy of the means of communication, the organisation of sickness insurance, in accordance with this Convention, is impossible.

The States which intencl to avail themselves of the exception provided by this Article shall give notice of their intention when communicating their formal ratification to the Secretary-General of the League of Nations. They shall inform the International Labour Office as to what districts they apply the exception and indicate their reason therefor.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Eu Europé, la dérogation prévue par le present article ne pourra étre invoquée que par la Finlande.

Article 10.

Les ratifications officielles de la présente Convention dans les conditions prévues ä la Partie XIII du Traité de Versailles et aux Parties correspondantes des autres Traités de Paix seront communiquées au Secrétaire général de la Société des Nations et par lui enregistrées.

Article 11.

La présente Convention entrera eu vigueur quatre-vingt-dix jours apres que les ratifications de deux Membres de 1’Organisation internationale du Travail auront été enregistrées par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont la ratification aura été enregistrée au Secrétariat.

Par la suite, cette Convention entrera en vigueur pour chaque Membre quatre-vingt-dix jours apres la date ou sa ratification aura été enregistrée au Secrétariat.

Article 12.

Aussitöt que les ratifications de deux Membres de l’Organisation internationale du Travail auront été enregistrées au Secrétariat, le Secrétaire général de la Société des Nations notifiera ce fait ä tous les Membres de 1’Organisation internationale du Travail. Il leur notifiera également l’enregistrement des ratifications qui lui seront ultérieurement communiquées par tous autres Membres de l’Organisation.

In Europé it sball be open only to Finland to avail itself of the exception contained in tliis Article.

Article 10.

Tlie formal ratifications of tliis Convention under tlie conditions set forth in Part XIII of tlie Treaty of Versailles and in tlie corresponding Parts of the otlier Treaties of Peace shall be communicated to the Secretary- General of the League of Nations for registration.

Article 11.

Tliis Convention shall come into force ninety days after the date on which the ratifications of two Members of the International Labour Organisation have been registered by the Secretary-General.

It shall be binding only upon those Members wliose ratifications have been registered with the Secrétariat.

Thereafter, the Convention sliall come into force for any Member ninety days after the date on which its ratification has been registered with the Secrétariat.

Article 12.

As soon as the ratifications of two Members of the International Labour Organisation have been registered with the Secrétariat, the Secretary- General of the League of Nations sliall so notify all the Members of the International Labour Organisation. He shall likewise notify them of the registration of ratifications which may be communicated subsequently by other Members of the Organisation.

Article 13.

Sous réserve des dispositions de 1’article 11, tout Membre qui ratifie la présente Convention sengage ä appliquer les dispositions des artides 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 et 9 au plus tard le ler janvier 1929, et a prendre telles mesures qui seront nécessaires pour rendre effectives ees dispositions.

Article 13.

Subject to the provisions of Article 11, each Member which ratifies tliis Convention agrees to bring the provisions of Artides 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 and 9 into operation not later tlian 1 January 1929, and to take such action as may be necessary to make tliese provisions effeetive.

29 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Artide 14.

Tout Membre de 1’Organisation internationale du Travail qui ratifie la présente Convention s’engage ä l’appliquer u, ses colonies, possessions ou protectorats, conformément aux dispositions de 1’artide 421 du Traité de Versailles et des artides correspondants des autres Traités de Paix.

Artide 15.

Tout Membre ayant ratifié la présente Convention peut la dénoncer, ä l’expiration d’une période de dix années apres la date de la mise en vigueur initiale de la Convention, par un acte communiqué au Secrétaire général de la Société des Nations et par lui enregistré. La dénonciation ne prendra effet qu’une année apres avoir été enregistrée au Secrétariat.

Artide 16.

Le Conseil dadministration du B ureau international du Travail devra, au moins une fois tous les dix ans, présenter ä la Conférence générale un rapport sur 1’application de la présente Convention et décidera s’il y a lieu d’inscrire a l’ordre du jour de la Conférence la question de la revision ou de la modification de la dite Convention.

Artide IT.

Les textes frangais et anglais de a présente Convention feront foi l’un et 1’autre.

Artide 14.

Eacli Member of tke International Labour Organisation whick ratifies this Convention engages to apply it to its colonies, possessions and protectorates, in accordance vvitli tlie provisions of Artide 421 of tke Treaty of Versailles and of tlie corresponding Artides of tlie otlier Treaties of Peace.

Artide 15.

A Member vhicli kas ratified tkis Convention may denounce it after tke expiration of ten years from tke date on whick tke Convention first comes into force, by an act communicated to tke Secretary-General of tke League of Nations for registration. Suck denunciation skall not take effect until one year after tke date on wkicli it is registered witli tke Secretariat.

Artide 16.

Åt least once in ten years, tke Governing Body of tke International Labour Office skall present to tke General Conference a report on tke working of tkis Convention and skall consider tke desirability of placing on tke Agenda of tke Conference tke question of its revision or modification.

Artide IT.

Tke French and Englisk texts of tkis Convention skall botli be anthentic.

Recommandation concernant les principes généraux de 1’Assurance-Maladie.

La Conférence générale de l’Organisation internationale du Travail de la Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil d’administration du Bureau international du Travail, et s’y étant réunie le 25 mai 1927 en sa dixiéme session,

Recommeiidation concerning tlie General Prlnciples of Siekness Insurance.

Tke Genera] Conference of tke International Labour Organisation of tke League of Nations,

Having been convened åt Geneva liv tke Governing Body of tke International Labour Office, and kaving met in its Tentli Session on 25 May 1927. and

30 Kungl. Maj ds proposition nr /l.

Apres avoir décidé dadopter diverses propositions concernant les principes de l’assurance-maladie, premiére question inscrite ä 1’ordre du jour de la session, et Apres avoir décidé que ees propositions prendraient la forme d’une recommandation, adopte, ce quinziéme jour de juin mil neuf cent vingt-sept, la Eecommandation ci-aprés a soumettre ä l’examen des Membres de 1’Organisation internationale du Travail, en vue de lui faire porter effet sous forme de loi nationale 011 autrement, conformément aux dispositions de la Partie XIII du Traité de Versailles et des Parties correspondantes des autres Traités de Paix:

Considérant que le maintien d’une main-d’oeuvre saine et vigoureuse est d’une importance essentielle,non seulement pour les travailleurs eux-mémes, mais également pour les collectivités désireuses de développer leur capacité de produetion;

qu’un tel développement ne peut étre atteint que par un effort de prévoyance constant et systématique eu vue de prévenir et de rétablir toute perte des forces productrices des travailleurs;

que le meilleur moyen de réaliser une telle prévoyance consiste dans 1’institution de 1’assurance sociale qui donne aux bénéficiaires des droits nettement établis;

La Conférence générale de l’Organisation internationale du Travail,

apres avoir adopté des projets de convention concernant, d’une part, 1’assurance-maladie des travailleurs de l’industrie et du commerce et des gens de maison, et, dautre part, 1’assurance-maladie des ti-availleurs agricoles, projets qui établissent les conditions minima auxquelles devrait réjtondre des son origine tout systéme d’assurance-maladie;

et estimant quafin de permettre aux Membres de profiter de 1’expérience acquise en vue d’instituer ou de

Having decided upon the adoption of certain proposals witli x’egard to the principles of sickness insurance, tlie first item on tlie Agenda of tlie Session, and Having determined that tliese proposals sliould take the form of a recommendation,

adopts, this fifteentli day of June of the year one tliousand nine hundred and twenty-seven, the following Eecommendation, to be submitted to the Members of the International Labour Organisation for consideration witb a view to effeet being given to it by national legislation or otherwise, in accordance witb the provisions of Part XIII of the Treaty of Versailles and of the corresponding Parts of the other Treaties of Peace:

Whereas the maintenance of a liealthy and vigorous labour supply is of capitai inqiortance not only för the workers themselves, but also for communities which desire to develop their produetive capacity; and

Whereas this development is only attainable by constantly and systematically applying provident measures to obviate or make good any loss of the workers’ produetive efficiency; and

Whereas the best provident measure for these purposes is to establisli a system of social insurance which confers clearly defined riglits on the persons to wliom it applies;

Therefore the General Conferenee of the International Labour Organisation,

Having adopted Draft Conventions concerning, of the one part, sickness insurance for workers in industry and commerce and domestic servants, and, of the other part, sickness insurance for agrieultural workers, drafts which lay down minimum conditions which must be complied witli from the beginning by every system of sickness insurance, and

Considering that, in order to put the experience already gained åt the disposal of the Members witli a view

31 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

eompléter les services dassurancemaladie, il y a intérét ä déterminer quelques principes généraux qui se dégagent de la pratique comme les plus propres ä contribuer ä un aménagement juste, efficace et rationnel de rassurance-maladie;

Recommande ä oliaque Membre de prendre eu considération les principes et régles suivants:

I. CHAMP d'APPLICATION.

1. L’assurance-maladie devrait comprendre, sans distinction d’åge et de sexe. toute personne qui exécute des travaux ä titre professionnel et eu vertu dun contrat de travail ou dapprentissage.

2. Si, cependant, il est jugé opportun de fixer des limites d’åge, en raison de la protection legale ou de fait déjä accordée aux travallieurs qui se trouvent en degå ou au dela de ees limites, ees limitations ne doivent exelure ni les jeunes gens qui ne peuvent normalement étre considérés comme å la charge de leur famille, ni les travailleurs qui n’ont pas encore atteint 1 age de la pension de vieillesse;

Si, d autre part, des exceptions sont prévues eu ce qui concerne les travailleurs dont la rémunération ou le revenu dépasse une limite déterminée, elles ne devront viser que les travailleurs dont la rémunération ou le revenu atteint une limite au delå de laquelle les travailleurs Jpeuvent raisonnablement étre considérés comme capables’de faire face par eux-mémes au risque de maladie.

II. Prestations.

A. Prestations en espéces.

3. En vue de båter le rétablissement de la santé de 1’assuré devenu incapable de gain, l’indemnité eu espéces destinée å compenser le salaire perdu doit étre suffisante.

A cet effet, 1’indemnité légale devrait étre, en général, fixée en fonetion du

to assisting tbem in tbe institution or completion of tbeir sickness insurance services, it is desirable to indicate a number of tbe general principles wbicb practice shows to be the best calculated to promote a just, effeetive and appropriate organisation of sickness insurance.

Recommends tliat eacb Member sliould take tbe following principles and rules into considération:

I. Scope of Application.

1. Sickness insurance sbould include vitbin its scope, without discrimination as to age or sex, every person who performs work by way of liis occupation and under a contract of service or apprenticesbip.

2. If, however, it is considered desirable to fix age-limits by reason of the faet tbat workers above or below sucb limits are already proteeted by law or otherivise, sucb limits sbould not apply to young persons who cannot normally be considered as dependent upon tbeir family or to workers who have not reached tbe old-age pension age; and

if exceptions are made in respect of workers wbose earnings or income exceed a specified amount, sucb exceptions sbould only apply to workers wbose earnings or income are sucb tbat tbey may reasonably be expeeted to make tbeir own provision for sickness.

II. Benefits.

A. Cash Benefits.

3. In order to secure tbat an insured person who is rendered incapable of work by sickness maj7 recover bis healtb as earl}7 as possible, tbe cash benefit representing compensation for lost wages sbould be adequate.

For this purpose tbe statutory scale of benefit sbould ordinarilv be

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

salaire habituel dont 1’assurance tient compte et comporter une fraction substantielle de ce salaire, er; égard aux cbarges de famille. Cependant, dans les pays oii les travailleurs ont la faculté et 1’habitude de se procurer par ailleurs un complément diudemnité, il peut étre opportun de fixer l’indemnité legale indépendamment du salaire.

4. L’indemnité legale devrait étre accordée au moms pendant les vingtsix premiéres semaines d’incapacdté ii compter du premier jour indemnisé; toutefois, la durée de lindemnité devrait étre portée jusqu a une année en cas de maladies graves et persistantes, ainsi que dans le cas oii les assurés ne bénéficient pas de prestations de 1’assurance-invalidité ä 1’expiration du droit ;i 1'indemnité de maladie.

5. L’institution dassurance qui justifie d’une bonne gestion financiére devrait étre autorisée:

a) a majorer, dans des limites déterminées, l indemnité legale, soitpour tous les assurés, soit pour certains groupes d entre eux, notamment pour les assurés ayant charge de famille;

b) ä prolonger la période légale pendant laquelle l indemnité est due.

6. Dans les pays oii les frais de funérailles ne sont pas couverts, liabituellement ou eu vertu de la loi, par une autre assurance, 1’institution d’assurance-maladie devrait allouer, en cas de décés de 1’assuré, une indemnité pour frais de funérailles convenables; elle devrait d’ailleurs pouvoir allouer une telle indemnité pour frais de funérailles des membres de la famille de 1’assuré.

B. Prestations en nature.

7. Le traitement par un médicin dument qualifié, ainsi (jue la fourniture de médicaments et de moyens thérapeutiques de qualité et quantité suffisantes devraient étre accordées depuis le début de la maladie et aussi longtemps que 1’exige l’état du

fixed in relation to tlie normal wage which is taken into account for the purposes of compulsory insurance, and sliould be a substantial proportion of sucli wage, regard being had to family responsibilities; but in countries wliere tlie workers liave adequate facilities, of wliicli tliey are accustomed to take advantage to proeuro for tliemselves additional benefit by otlier means, a uniform scale of benefit may be appropriate.

4. The statutory benefit sliould be paid for åt least the first twenty-six weeks of incapacity as from and including the first day for which benefit is payable; nevertlieless, the period for which benefit is payable sliould be inereased to one year in cases of serious and chronic illness and for insured persons who will not receive any invalidity benefit on tlie expiry of their right to siclmess benefit.

5. An insurance institution which can show that it is in a sound financial ])osition sliould be authorised:

(a) To inerease the statutory scale of benefit up to specified amounts eitlier for ali insured persons or for certain groups of the same, in p>a.rticular insured persons with family responsibilities;

(b) To ])roloiig the statutory period during which benefit is payable.

G. In countries wliere burial expenses are not, customarily or by law, covered by some otlier insurance, sickness insurance institutions sliould, on tlie deatli of an insured person, pay a benefit in resjiect of the cost of decent burial; they sliould also be empowered to pay sucli a benefit in respect of the burial expenses of the insured person’s dependants.

B. Ii eu elits in Kind.

7. Treatment by a fully qualified doctor and the su|q)ly of jiroper and sufficient medicines and appliances sliould be granted to an insured person from the beginning of his illness and for so long as the state of his liealtli requires it; the insured person

33 Kungl. Mcej:ts proposition nr 71.

malacle; 1’assuré devrait avoir droit gratuitement a ees prestations a parter du début de la maladie et au moms jusqu’a, 1’expiration de la periode prévue pour 1’attribution de 1’indemnité de maladie.

8. En plus du traitement par un médecin dument qualifié et de médicameuts et moyens tkérapeutiques de qualité et quantité suffisantes, 1’assuré devrait pouvoir disposer, lorsque les conditions locales et financiéres le permettent, de services de spécialistes, ainsi que du traitement dentaire, et avoir droit ä 1’bospitalisation lorsque sa situation de famille le nécessite ou que son état exige un mode de traitement qui ne peut étre fourni qu’ä l’höpital.

9. Lorsque 1’assuré est hospitalisé, 1’institution d’assurance devrait verser aux personnes ä sa ckarge tout ou partie de 1’indemnité de maladie qui serait payable a 1’intéressé s’il n’était pas hospitalisé.

10. En vue de maintenir l’assuré et sa famille dans de bonnes conditions d’hygiéne, les membres de la famille de 1’assuré vivants dans son ménage et ä sa charge, devraient bénéficier de 1’assistance médicale chaque fois que cela est pratiquement possible.

11. L’institution d’assurance devrait pouvoir disposer, dans des conditions équitables, des services des médecins dont elle a besoin.

Dans les agglomérations urbaines et dans des limites territoriales déterminées, 1’assuré devrait pouvoir choisir entre les médecins qui sont ä la disposition de 1’institution dassurance, ä moins qu'une charge supplémentaire notable n’en résulte pour elle.

C. La prévention des mdladies.

12. La plupart des maladies peuvent étre prévenues. Une prévention vigilante permettrait d’éviter une diminution des capacités productrices, de rendre disponibles les ressources

Bihang, till riksdagens protokoll 1928.

should be entitled to these benefits free of charge from tke beginning of his illness and åt least until the expirv of the period prescribed for the grant of sickness benefit.

8. In addition to treatment by a fully qualified doctor and the supply of proper and suflicient medicines and appliances, tliere should be available for the insured person, as and wlien local and financial conditions admit. facilities for specialist services, as vvell as dental treatment, and for treatment in hospital, where his familv circumstances necessitate it or liis illness requires a mode of treatment which can only be given in hospital.

9. While an insured person is maintained in hospital, the insurance institution should pay to his dependants the wliole or a part of the sickness benefit which would have been payable to him had he not been so maintained.

10. With a view to ensuring good conditions for the maintenance in healtli of the insured person and liis family, members of the insured person’s family living in his home and dependent upon him should be furnished with medical benefit, as and when it may be possible and praeticable to do so.

11. Insurance institutions should be empowered to avail themselves, on equitable conditions, of the services of such doctors as they need.

In urban centres, and within specified geographical limits, an insured person should be entitled to choose a doctor from among those åt the disposal of the insurance institution, unless this would involve considerable extra expense to the institution.

C. Sichiess Prévention.

12. Ås most diseases can be prevented, an alert policy of prévention is calculated to avert loss of productive efficiency, to render available for other purposes the financial resources

1 samt. 58 haft. (Nr 71.) sss »s 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

qu’absorbent les maladies évitables, et d’accroitre le bien-étre materiel, intellectuel et moral des collectivités.

Lassurance-maladie devrait contribuer ä faire pénétrer la pratique des régles d’liygiéne parmi les travailleurs. Elle devrait comporter des soms préventifs et en faire bénéficier le plus grand nombre d’individus des 1’apparition des signes précurseurs des maladies. Elle devrait pouvoir — d’aprés un plan d’ensemble coordonnant toutes les activités tendant ä ce but — intervenir dans la lutte contre les maladies sociales et pour le relévement de la santé populaire.

III. Organisation de lassuranoe.

13. Les institutions d’assurance devraient étre administrées, sous le contröle des pouvoirs publics, daprés les principes de la gestion autonome et dans iintérét exclusif de la collectivité assureur. Les assurés qui sont le plus directement intéressés au fonctionnement de 1’assurance devraient avoir, par 1’entremise des représentants élus, une part importante dans la gestion de 1’assurance.

14. Une bonne organisation de 1’assistance médicale et notamment la constitution et 1’utilisation rationnelles d’un outillage sanitaire correspondant au développement de la Science et de la technique médicale, peuvent étre plus aisément obtenus, — sauf dans certaines circonstances spéciales, — par une concentration d’eif orts sur la base territoriale.

IV. Ressources.

15. Les ressources de lassurance devraient étre demandées aux cotisations des assurés et aux contributions des employeurs. A cet effort commun de prévoyance, des contributions proven ant de fonds publics pourraient sajouter utilement, eu vue notamment de l’amélioration de la santé populaire.

which are absorbed by avoidable illness, and to promote the material, intellectual and moral well-being of the community.

Sickness insurance should assist in inculcating the practice of the rules of liygiene among the workers. It should give preventive treatment and grant the same to as large a number of individuals as possible as soon as the premonitory symptoms of disease appear. It should be capable of contributing towards the prevention of the spread of disease and the improvement of the national liealth, in pursuance of a general policy coordinating all the various activities towards tliese ends.

III. Organisation op Insurance.

13. Insurance institutions should be administered, under the supervision of the competent public authority in accordance witli the principles of selfgovernment, and sliall not be carried on for profit. The insured persons being those who are the most directly interested in the working of the insurance seheme should, througlielected representatives, liave an important part in the management of the insurance system.

14. A good organisation of medical benefit and, in particular, the efficient provision and utilisation of medical equipment embodying the results of scientific progress can be most easily secured—except in certain special circumstances—by concentrating nation on a territorial basis.

IV. Financial Resources.

15. The financial resources for the insurance sclieine should be provided by contributions from the insured persons and contributions from employers. The provision thus jointly made can be supplemented to aclvantage by contributions from public funds, especially for the purpose of improving the healtli of the people.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

En vue d’assurer la stabilité de 7’assurance, des réserves de prévoyance appropriées aux conditions particuliéres de cliaqne systéme d’assurance, devraient étre constituées.

Y. La solution des conflits.

16. En vue d’une solution rapide et peu couteuse, les conflits entre assurés et institutions d’assurance au sujet des prestations devraient étre portés devant des juridictionsspéciales comprenant des juges ou assesseurs particuliérement au courant du butde Tassurance et des besoins des assurés.

Yl. Dérogation pour les territoires

PEU PEUPLÉS.

17. Les Etats qui, par suite de la faible densité de la population, ou par suite de 1’insuffisance des moyens de communication, ne peuvent organiser 1’assurance-maladie dans certaines parties de leur territoire, devraient:

a) établir dans ees parties de territoire un service sanitaire approprié aux conditions locales;

b) examiner périodiquement si les conditions requises pour 1’introduction de 1’assurance-maladie obligatoire dans ees parties de territoire sont réalisées.

VII. Marins et pécheurs.

18. La présente Recommandation ne vise pas les marins et les marins pécheurs.

With a view to securing the stability of the insurance system, reserve funds, appropriate to the peculiar circumstances of the system, should be constituted.

V. Settlement of Disputes.

16. With a view to their being settled rapidly and inexpensively disputes as to benefits between insured persons and insurance institutions should be referred to special tribunals, the members of which inelude judges or assessors who are specially cognisant of the purposes of insurance and the needs of insured persons.

VI. Exception för Sparselt Popu-

LATED TeRRITORIES.

17. States which, by reason of the small density of their populatioil or of the inadequacy of the means of communication, cannot organise sickness insurance in certain parts of their territory should:

(a) Establish in such parts of their territory a sanitary service adequate to the local conditions;

(b) Examine periodically whether the conditions required for the introduetion of compulsory sickness insurance in the parts of their territory previously excepted from the compulsory scheme are fulfilled.

VII. Seamen and Se a Eisherhen.

This Recommendation shall not apply to seamen and sea fishermen.