angående för¬ säljning av vissa statens järnvägar tillhöriga mark¬ områden m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

1 Sr 74.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående försäljning av vissa statens järnvägar tillhöriga markområden m. m.; given Stockholms slott den 10 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. Meurling.

Utdrag av protokollet öven' kommunikationsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 10 februari 1928.

I

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löpgren, statsråden Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Ly berg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Meurling anför:

I skrivelse den 28 januari 1928 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag om försäljning av vissa statens järnvägar tillhöriga fastigheter och fastighetsdelar, som ej äro eller beräknas komma att bliva för statens järnvägar erforderliga.

De områden, som sålunda ifrågasatts till avyttring, hava angivits i en förteckning, som torde få såsom bilaga fogas till dagens statsrådsprotokoll. Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 60 häft. (Nr 74.)

351 38

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

I anslutning till denna förteckniiig anför styrelsen:

På grund av under senare åren vidtagna ändringar i banbevakningsindelningen vid statens järnvägar hade ett avsevärt antal bostäder för banbevakningspersonal utefter de olika statsbanelinjerna blivit överflödiga. En del av de sålunda ledigblivna banvaktsstugorna hade flyttats till annan plats, men beträffande den övervägande delen vore en flyttning på grund av husens beskaffenhet eller av andra orsaker icke ekonomiskt fördelaktig. Verkställd utredning hade visat, att för närvarande cirka 130 banvaktsstugor vore för statens järnvägar obehövliga. Dessa stugor, av vilka så gott som alla vore av äldre typ och innehölle 1 rum och kök, stode nu i stor utsträckning tomma. Av de övriga vore många uthyrda till enskilda eller till någon vid statens järnvägar anställd person. Då anledning att bibehålla dylika stugor i statens järnvägars ägo icke förelåge, hade järnvägsstyrelsen ansett sig böra hemställa om utverkande av riksdagens medgivande till försäljning av stugorna jämte tillhörande markområden.

De lediga banbevakningsbostäderna vore endast till sitt antal angivna i förenämnda förteckning. Det syntes nämligen styrelsen önskligt att icke vara bunden vid viss stuga, då det vid tillfälle till försäljning kunde vara av vikt att av tvenne för statens järnvägars behov lika välbelägna stugor kunna sälja den, som för köparen vore mest begärlig.

Genom ändrade dispositioner av personalen, bostadsbristens hävande å de flesta av statens järnvägar berörda orter och andra orsaker hade vidare ej mindre en del bostadshus än även åtskilliga för uppförande av dylika hus avsedda tomter blivit för sitt ändamål obehövliga. Järnvägsstyrelsen föresloge nu försäljning av några dylika hus — jämte ett s. k. överliggningshus — ävensom några tomter, som vid skilda tillfällen av olika anledningar kommit i statens järnvägars ägo.

Vidare hade styrelsen i detta sammanhang ansett lämpligt anhålla om försäljningsmedgivande rörande ett antal andra markområden, huvudsakligen av mindre värde, såsom förutvarande eller icke i bruk tagna banvaktsstugutomter, uttömda grustag, sidotag m. m.

Beträffande de i förteckningen upptagna områden av större värde har styrelsen därjämte lämnat följande redogörelse:

I distriktet.

Området vid Sparreholm. Bostadshus nr 9 A uppfördes på sin tid — 1860talet — för bedrivande av gästgiverirörelse. Denna rörelse vore numera nedlagd, och förhyrdes större delen av huset av den forne gästgivaren, vilken nu därifrån bedreve åkerirörelse. I huset hade jämväl en stationskarl tjänstebostad, som vid eventuell försäljning kunde utbytas mot annan sådan. Det innehölle en lägenhet om 3 rum och kök och en om 2 rum och kök.

Området vid Katrineholm. Hus nr 8 vore ett år 1907 inköpt hus, vari s. k. överliggningsrum anordnats. Då möjlighet förefunnes att i annan statens järnvägars fastighet anordna erforderligt antal sådana rum, funne styrelsen det för statens järnvägar fördelaktigast om huset kunde till skäligt pris försäljas. Byggnaden inrymde fem bostadslägenheter, varav två om 2 rum och kök och tre om 1 rum och kök, samt 35 överliggnings- och förrådsrum.

Området vid Hallsberg. Huset nr 9 Q inköptes för beredande av expeditionslokaler och bostad åt arbetschefen för byggandet av Hallsbergs rangerbangård och dubbelspåret Hallsberg—Laxå. Sedan nämnda arbeten numera vore utförda och personalbeståndet även av andra orsaker minskat på platsen samt än ytterligare torde komma att inskränkas, funne styrelsen det ifråga-

3 Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

varande huset vara för statens järnvägar obehövligt. I huset funnes två lägenheter om 4 rum och kök och 2 enkelrum.

Området vid Frövi. Bostadshus nr 9 B, med två lägenheter om 2 rum och kök samt eu om 1 rum och kök, vore visserligen för närvarande bebott av tjänstemän, men då erforderligt antal lägenheter funnes lediga i andra statens järnvägars hus, vilka i följd av sitt läge icke borde försäljas, funne styrelsen sig böra föreslå huset till försäljning.

Området vid Snyten. Bostadshus nr 9 B, innehållande en lägenhet om 2 rum och kök och en om 1 rum och kök, borde försäljas, då det ej erfordrades för att bereda tjänstebostäder åt statens järnvägars personal.

Området vid Aby. Bostadshuset nr 9 F, som innehölle en lägenhet om 5 rum och kök och en om 2 rum och kök, hade inköpts i samband med förvärv av mark för sammanförande av de båda norrifrån kommande banlinjerna till Åby nya järnvägsstation år 1912. Efter alla personalindragningar och försäljningar av hus å Åby gamla station till järnvägsmän hade det uppstått svårighet att hyra ut lägenheterna. Huset borde därför såsom obehövligt försäljas.

II distriktet.

Områden vid Falköping-Ranten. Tomterna vore bildade av mark, som vid markbyte år 1904 överlåtits till statens järnvägar. Den mark. statens järnvägar avstode, behövde samhället för ordnandet av sin stadsplan. Efter driftens omläggning å västra stambanan kunde tomterna icke beräknas bliva för något statens järnvägars ändamål erforderliga.

Områden vid Kristinehamn. Tomterna nr 7 och 8 i kvarteret Uroxen vore bildade av mark, som i samband med statens förvärv av den Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag tillhöriga Östra Värmlands järnväg kommit i statens järnvägars ägo.

Områden vid Arvika. Tomterna nr 295 A och 295 B hade år 1920 förvärvats i ändamål att därå uppföra bostadshus. Då bostadsbristen snart nog lättat, hade inga hus uppförts å tomterna. De kunde icke beräknas bliva för något statens järnvägars ändamål behövliga.

Området vid Vansbro. Marken, som inginge i den av staten inköpta Mora—Vänerns järnväg, hade ursprungligen förvärvats, bland annat, för att tjäna industriella ändamål på platsen.

Områden vid Varberg. En del av områdena inginge i fastställd tomtindelning. Statens järnvägar hade vid expropriation för omläggning av ingångslinjen till Varbergs station år 1919 ålagts att lösa samtliga markområdena jämte de båda bostadshusen Platsarna nr 21 och Danielsdal nr 6. Bostadshuset Platsarna nr 21 innehölle tre lägenheter om 2 rum och kök och två lägenheter om 1 rum och kök, alla av betydligt lägre standard än lägenheter i allmänhet i statens järnvägars hus. Bostadshuset Danielsdal nr 6 vore beläget till en del på mark, som statens järnvägar ej borde avliända sig, och till en del på mark, som ingått i tomtindelning. Huset måste således förr eller senare rivas. Båda husen vore delvis uthyrda till enskilda.

III distriktet.

Områden vid Nässjö. Bostadshuset nr 9H hade inköpts år 1916. Huset, som innehölle fyra lägenheter om 2 rum och kök och två lägenheter om 1 rum och kök, vore i mindre gott stånd och fordrade avsevärda reparationer. Till lägenheterna vore svårt att finna hyresgäster.

Områden vid Killeberg. Bostadshuset nr 9 B, som inköpts år 1918, innehölle fyra lägenheter om 2 rum och kök, av vilka en vore uthyrd till privatperson och en outhyrd.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

IY distriktet.

Områden vid Bollnäs. Statens järnvägar ägde här mellan verkstadsområdet och Ljusne älv ett område, som till stor del lämpade sig till byggnadstomter. Området kunde icke beräknas bliva för något statens järnvägars ändamål erforderligt, då det genom allmänna vägen skiljdes från verkstadsområdet. Vidare hade statens järnvägar vid statens förvärv av Dala - Hälsinglands järnväg bekommit det område, varå denna järnvägs verkstäder, lokomotivbangård, tvenne bostadshus och kontorsbyggnad vore belägna. Sedan statens järnvägars äldre anläggningar i någon mån kompletterats, hade numera driften av den förutvarande enskilda banan helt överflyttats dit. I följd härav hade statens järnvägar nu eller framdeles ej något behov av sagda fastigheter och anläggningar, vilka möjligen skulle kunna lämpa sig för någon enskild företagare. Bostadshusen, som innehölle sammanlagt 12 eldstäder, vore på grund av sitt läge ej vidare begärliga som tjänstebostäder. Kontorsbyggnaden hade hittills stått outhyrd.

Området vid Ange. Då styrelsen år 1918 förvärvat mark i Ånge för uppförande av bostadshus, skedde detta genom förvärv av en hemmansdel i flera skiften. Ett skifte hade genast tagits i anspråk för uppgivet ändamål, men vore en stor del tomtplatser därå ännu outnyttjade. Övrig i detta sammanhang förvärvad mark, därav ett sammanhängande skifte å över 40,000 kvadratmeter, kunde icke beräknas bliva för något statens järnvägars ändamål erforderlig. Skiftet lämpade sig väl för anläggning av egna hem.

V distriktet.

Området vid Trehör ning sjö. Lägenheten, som vore bebyggd, hade inköpts genom kontrakt år 1917 för att tillträdas den 1 februari 1919. Då emellertid säljaren nekat att utfärda köpebrev, hade statens järnvägar kommit i besittning av fastigheten först efter det Svea hovrätts dom i målet år 1922 vunnit laga kraft. Vid denna tid hade trafiken och i följd därav personalbehovet vid stationen minskat i sådan grad, att ifrågavarande fastighet icke kommit att tagas i anspråk för sitt ändamål utan hade sedan tillträdet uthyrts till utomstående.

Områden vid Vännäs. Statens järnvägar fyllde numera sitt vattenbehov från samhällets vattenledning, och låge den av statens järnvägar för vattentagning byggda ledningen med pumphus och pumparebostad vid Ume älv endast i reserv. Pumparebostaden, bostadshus nr 9 B, vore således överflödig och låge såsom tjänstebostad olämpligt till. Vid genomförande av föreslagen stadsplan kunde möjligen nämnda bostadshus jämte en del områden och en obebyggd tomt komma i fråga att försäljas.

Området vid Yttersjön. Bostadshuset nr 9, innehåliande en lägenhet om 2 rum och kök, hade uppförts år 1903 som bostad åt pumparen vid en här anordnad vattentagning, men vore numera för sitt ändamål obehövligt.

Området vid Malmberget. Malmutlastningen vid Välkomman hade numera upphört. Här belägna bostadshuset nr 9 med tre lägenheter om 1 rum och kök vore i följd härav ej längre behövligt för statens järnvägar. Lägenheterna vore nu uthyrda till privatpersoner.

I förevarande skrivelse har järnvägsstyrelsen slutligen anhållit om med-

givande att till Lomma municipalsamhälle utan ersättning överlåta statens järnvägar tillhörig andel i den för I * 3/w mantal Vinstorp nr 2 samfällda väg-

mark, vilken inginge såsom gata i för samhället fastställd stadsplan. Styrelsen har därvid upplyst, att berörda andel icke vore av större värde och

5 Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

att jämväl övriga delägare i den samfällda vägmärken hade för avsikt att till samhället utan ersättning avstå sina andelar.

Då de till försäljning nu föreslagna fastigheter och fastighetsdelar icke äro eller kunna antagas framdeles bliva erforderliga för statens järnvägar och då desamma ej heller, så vitt är känt, behövas för annat statligt ändamål, torde anledning till erinran mot deras avyttring icke föreligga. Jag vill alltså tillstyrka, att riksdagens medgivande till deras försäljning inhämtas. På sätt tidigare i liknande fall tillämpats, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att pröva föreliggande köpeanbud och fastställa de villkor, under vilka varje särskilt område må försäljas, varvid bör särskilt beaktas möjligheten av därför lämpliga områdens utnyttjande för egnahemsanläggningar. De inflytande försäljningssummorna torde såsom tidigare i regel plägat ske och järnvägsstyrelsen jämväl nu föreslagit böra tillföras statens järnvägars fond för markförvärv.

Beträffande frågan om överlåtelse till Lomma municipalsamhälle utan ersättning av statens järnvägar tillhörig andel i viss för 3/20 mantal Vinstorp nr 2 samfälld vägmark torde, med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen upplyst, betänkligheter mot det begärda medgivandet icke böra möta.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels medgiva, att de i förenämnda förteckning avsedda, statens järnvägar tillhöriga markområden må försäljas under villkor, som av Kungl. Maj:t fastställas, ävensom att statens järnvägar tillhörig andel i den för 3/20 mantal Vinstorp nr 2 samfällda vägmark må till Lomma municipalsamhälle utan ersättning överlåtas ;

dels och besluta, att de medel som i anledning av berörda försäljningar inflyta, skola tillföras statens järnvägars fond för markförvärv.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Begenten lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Departements-

chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Bilaga.

Förteckning över statens järnvägar tillhöriga fastigheter och fastighetsdelar, som ej äro eller beräknas bliva för järnvägsändamäl behövliga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.