angående tillfällig löneför¬ bättring under budgetåret 1929/1930 för viss personal inom den civila statsförvaltningen
Kungl, Maj:tu proposition Nr 142.
1 Nr 142.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående tillfällig löneförbättring under budgetåret 1929/1930 för viss personal inom den civila statsförvaltningen; given Stockholms slott den 15 februari 1929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över flnansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Nils Wohlin.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 15 februari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler departementschefen, statsrådet Wohlin, frågan om beredande åt viss personal inom den civila statsförvaltningen av tillfällig löneförbättring under budgetåret 1929/1930 samt anför därvid följande:
Syftet med den tillfälliga löneförbättring, som för år 1919 och därefter Ben tillfälliga beretts befattningshavare vid icke nyreglerade verk, bar varit att kompen- löneförbättsera den ökning i levnadskostnaderna, som intill tiden för världskrigets männakarakutbrott, d. v. s. mitten av år 1914, ägt rum från den tid räknat, vars tärprisnivå varit grundläggande för de därförut verkställda löneregleringarna Bihanq till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 115 håft. (Nr U2.)
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
Tillfällig löneförbätt ring under budgetåret 1928/1929.
Tillfällig löneförbättring under budgetåret 1929/1930.
Personal å ordinarie stat.
för respektive verk. Vid de löneregleringar, som under senare åren kommit till stånd, hava däremot lönerna för de personalgrupper, som därav berörts, bestämts med hänsyn till det prisläge, som, under förutsättning att normala förhållanden hade förelegat, skulle hava varit rådande i början av 1920-talet. Härjämte hava för befattningshavare vid såväl nyreglerade som icke nyreglerade verk tillkommit särskilda, av prisstegringen under kristiden föranledda dyrtidstillägg, och för att åstadkomma en utjämning av den olikhet, som till följd av tillämpningen av nyssnämnda skilda principer måste under någon övergångstid uppstå med avseende å lönernas storlek vid nyreglerade och icke nyreglerade verk, i det att vid de förra lönerna hänföra sig till en något högre prisnivå än vid de senare, gäller en viss reduktion av dyrtidstilläggen till befattningshavare med nyreglerade löner.
I proposition den 17 februari 1928, nr 91, föreläde Kungl. Maj:t riksdagen förslag angående tillfällig löneförbättring under budgetåret 1928/ 1929 för viss personal inom den civila statsförvaltningen.
I särskilda skrivelser nr 235, 289 och 315 anmälde riksdagen därefter, att riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts i propositionen framlagda förslag.
I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 14 juni 1928 kungörelse (nr 203) angående tillfällig löneförbättring under budgetåret 1928/1929 för viss personal inom den civila statsförvaltningen. Jämlikt denna kungörelse skall tillfällig löneförbättring utgå dels vid befattningar å ordinarie stat inom den civila statsförvaltningen enligt de vid propositionen nr 91 år 1928 fogade tabeller (Tab. I och II), dels ock till extra personal inom de förvaltningsgrenar, vid vilka tillfällig löneförbättring sålunda medgivits för ordinarie personal. I fråga om bestämmelserna för den tillfälliga löneförbättringen får jag hänvisa till kungörelsen.
I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition, som kunde varda riksdagen förelagd, för beredande av tillfällig löneförbättring under budgetåret 1929/1930 å riksstaten för nämnda budgetår såsom extra förslagsanslag under andra, fjärde, femte och sjätte samt åttonde, nionde och tionde huvudtitlarna beräkna vissa angivna belopp.
För nästkommande budgetår torde, vad angår personal å ordinarie stat, den tillfälliga löneförbättring, varom nu är fråga, böra i avseende å såväl omfång som storlek bestämmas i enlighet med de för innevarande budgetår meddelade föreskrifterna, i vilka jag har att föreslå endast följande ändringar berörande vissa befattningshavare under landsstaten och inom skolväsendet samt under lantmäteristaten.
Kungl. Mnj:ts proposition Nr 3
I Arets sta tsverksproposi tion, femte huvudtiteln, punkt 83, erinrade chefen Landsstaten. för socialdepartementet, att landsfogdar, landsfiskaler och hiiradsskrivare ännu icke erhållit lönereglering och blivit införda i det numera för största delen av statsförvaltningen tillämpade lönesystemet. Förslag om sådan lönereglering för viss eller vissa av nämnda befattningshavargrupper hade visserligen vid olika tillfällen framlagts men icke blivit genomförda. Chefen för berörda departement sade sig därvid bland annat syfta på landsstatslönesakkunnigas i betänkande den 20 november 1024 framlagda förslag till lönereglering för landsfogdar och landsfiskaler ävensom på det i 1927 års statsverksproposition framlagda, på nämnda sakkunnigas betänkande grundade förslaget angående lönereglering för landsfogdarna. Departementschefen erinrade vidare, att löneregleringsspörsmålen beträffande landsfogdar och landsfiskaler nu hänskjutits till ny utredning, i det att de inginge i de arbetsuppgifter, som anförtrotts 1928 års lönekommitté, varefter han anmälde, att under hösten 1928 till Kungl. Maj:t inkommit ett flertal framställningar, avseende bland annat beredande, i avbidan på definitiv lönereglering, av tillfälligt lönetillägg åt landsfogdar och landsfiskaler. Han förklarade sig till fullo beakta de svårigheter och olägenheter, som följde med ett ytterligare uppskov med lösningen av frågan om definitiv lönereglering för landsfiskalerna, men framhöll tillika, att det uppenbarligen vore nödvändigt att i själva huvudfrågan avvakta resultatet av den pågående utredningen. De framställningar, som avsåge särskilt lönetillskott till landsfiskalerna, hade därför icke kunnat föranleda annan åtgärd, än att framställningarna överlämnats till lönekommittén för att tagas i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag.
Vad beträffade spörsmålet om ökad löneförbättring åt landsfogdarna vore, anförde chefen för socialdepartementet, detsamma av en helt annan och mindre statsfinansiell betydelse än motsvarande fråga rörande landsfiskalerna, och innebörden av olika åtgärder läte sig av denna anledning också lättare överblicka. Det vore därför att hoppas, att i annat sammanhang förslag skulle kunna framläggas om viss höjning av den till landsfogdarna utgående tillfälliga löneförbättringen.
Med instämmande i vad chefen för socialdepartementet sålunda anfört kan jag icke förorda, att förslag om förhöjd tillfällig löneförbättring för landsfiskalerna förelägges innevarande års riksdag. Däremot anser jag mig här böra upptaga frågan om beredande av förhöjning i den till landsfogdarna utgående tillfälliga löneförbättringen.
Framställning om dylik förhöjning har under år 1928 gjorts av föreningen Sveriges landsfogdar i två särskilda skrivelser, dagtecknade den 26 oktober och den 1 november. Innan jag ingår på behandling av dessa skrivelser, ber jag ntt få lämna en kort redogörelse beträffande de avlöningsförmåner, vilka för närvarande tillkomma landsfogdarna, samt de förslag, som under de senaste åren väckts angående förbättrande av landsfogdarnas löneställning.
Landsfogdarna uppbära för närvarande en årlig avlöning av 5,000 kronor,
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
därav 3,400 kronor utgöra lön ock 1,600 kronor tjänstgöringspenningar. Härtill komma tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor. Till landsfogdarna i vissa län utgår dessutom ortstillägg med i regel 200 kronor.
Sedan år 1920 har vidare till landsfogdarna utgått tillfällig löneförbättring. Denna utgjorde till och med budgetåret 1926/1927 900 kronor, varav 600 kronor ansågos såsom lön och 300 kronor såsom tjänstgöringspenningar. Från och med budgetåret 1927/1928 har löneförbättringen utgjort 1,200 kronor, därav 800 kronor lön och 400 kronor tjänstgöringspenningar.
Härutöver åtnjuta landsfogdarna dyrtidstillägg, som utgår enligt de i sådant hänseende för oreglerade verk gällande grunderna. Landsfogdarna äro vidare berättigade till vissa extra inkomster i tjänsten (sportler).
I sitt förenämnda betänkande av den 20 november 1924 föreslogo 1924 års landsstatslönesakkunniga, att landsfogdarna skulle hänföras till lönegraden B 16, motsvarande lönegraden B 26 i den allmänna, för nyreglerade verk numera gällande löneplanen.
Över förslaget avgåvos yttranden av samtliga länsstyrelser med flera myndigheter. Sedan de sakkunniga beretts tillfälle att avgiva yttrande angående den ändring i vissa delar av deras förslag, som i anledning av vad som anförts i länsstyrelsernas yttranden kunde vara att vidtaga, avgåvo de sakkunniga i skrivelse den 6 juli 1926 förnyat utlåtande i ärendet. Däri tillstyrkte de sakkunniga, att för avlöning till landsfogdarna måtte bestämmas nuvarande lönegraden B 27.
I 1927 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 82) framlade därefter Kungl. Maj:t — som av statsflnansiella skäl ansåg sig nödsakad att tills vidare undanskjuta frågan om definitiv lönereglering för landsfiskalerna — förslag till dylik reglering för landsfogdarna från och med budgetåret 1927/1928.
I propositionen erinrade föredragande departementschefen bland annat om en vid 1926 års riksdag väckt motion (1: 282), i vilken yrkats, att den tillfälliga löneförbättringen för landsfogdarna måtte från och med budgetåret 1926/1927 höjas från 900 kronor till 1,900 kronor. Till stöd för denna motion hade anförts bland annat följande.
Då det visat sig omöjligt att för 1926 års riksdag framlägga förslag angående lönereglering för landsfiskalerna, hade starka skäl förelegat för Kungl. Maj:t att bryta det formella sammanhanget mellan landsfiskalernas och landsfogdarnas lönereglering och för nämnda års riksdag framlägga förslag till definitiv lönereglering för landsfogdarna. I förhållande till de kompetenskrav, som ställdes på landsfogde, och i förhållande till tjänstens vikt hade landsfogdarnas lön från början bestämts oskäligt lågt. Efter den år 1925 genomförda löneregleringen för länsstyrelserna vore missförhållandet mellan landsfogdarnas lön och löneförmånerna för befattningshavare vid länsstyrelse än mera påtagligt. En snar förändring därutinnan vore- ur rättvisans synpunkt i hög grad påkallad. För en sådan åtgärd talade också den omständigheten, att svårigheter att erhålla en god rekrytering av landsfogdekåren länge visat sig. En konsekvens av antagandet av 1925 års polislag
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142. 5
hordo vara, att man vidtoge åtgärder för att försäkra polisväsendet om ett så vitt möjligt väl kvalificerat högsta befäl.
Denna motion behandlades av statsutskottet i dess utlåtande nr 107.
Däri uttalade utskottet, att utskottet, utan att underskatta den ansvarsfulla ställning, som landsfogdarna intoge inom landsbygdens polis- och åklagarväsen, dock måste finna det vanskligt att på enskild motion tillstyrka beslut om höjning av löneförbättringen för denna grupp av befattningshavare. Utskottet nödgades därför ställa sig avvisande till motionen. Vid utlåtandet var fogad reservation av en ledamot, vilken yrkade, att för landsfogde
med placering å D-ort eller dyrare ort den tillfälliga löneförbättringen måtte höjas med 600 kronor eller till 1,500 kronor. Utskottets förslag bifölls emellertid av riksdagen.
I omförmälda proposition föreslog Kungl. Maj:t, att landsfogdarna skulle placeras i lönegraden B 27, varigenom de skulle komma i samma löneställning som länsassessorerna. Enligt förslaget skulle landsfogdarnas rätt att uppbära sportler i huvudsak lämnas orubbad. Såsom skäl för den före-
slagna löneplaceringen anfördes i propositionen bland annat, att gagnet av landsfogdebefattningarna — särskilt med hänsyn till landsfogdes ställning av polischef — vore i hög grad beroende av innehavarnas duglighet samt att det därför vore av stor betydelse, att landsfogdarnas avlöningsförmåner vore sådana, att tjänsterna kunde besättas med fullt kompetenta personer. I sistnämnda hänseende erinrades om att man på grund av brist på dugliga sökande, uppfyllande de gällande kompetensvillkoren, under de gångna åren upprepade gånger varit nödsakad att dispensera från dessa grunder.
I en inom första kammaren väckt motion nr 11 hemställdes, att riksdagen vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag till lönereglering för landsfogdarna måtte placera nämnda befattningshavare i lönegraden B 28.
Riksdagen uttalade i skrivelse nr 5 A, punkt 72, i förevarande ämne följande.
Vid prövning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hade riksdagen kommit till den uppfattningen, att frågorna om ny definitiv lönereglering för landsfogdarna och landsfiskalerna måste anses i vissa avseenden äga sådant samband med varandra, att de lämpligen borde i ett sammanhang vinna sin lösning. Då förslag om lönereglering för sistnämnda befattningshavare icke kunnat föreläggas riksdagen, hade riksdagen således redan av denna anledning funnit, att löneregleringen för landsfogdarna borde anstå till ett kommande år.
Vid angivna förhållande hade riksdagen icke ingått på någon närmare prövning av frågan om landsfogdarnas lönegradsplacering. Riksdagen ville emellertid hava uttalat önskvärdheten av att, innan nytt förslag till lönereglering förelädes riksdagen, ytterligare måtte tagas under övervägande, huruvida icke landsfogdarna tillkommande sportler borde i samband med löneregleringen helt borttagas, ävensom att utredning måtte verkställas, huruvida icke en differentiering av landsfogdarnas löner med hänsyn till deras olika arbetsbörda skäligen borde äga rum.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
Under åberopande av vad sålunda anförts anmälde riksdagen, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag icke vunnit riksdagens bifall.
I Kungl. Maj:ts för 1927 års riksdag framlagda förslag angående tillfällig löneförbättring under budgetåret 1927/1928 för viss personal inom den civila statsförvaltningen hade, med hänsyn till förslaget angående ny definitiv lönereglering för landsfogdarna, ifrågavarande befattningshavare uteslutits från sådan löneförbättring för nämnda budgetår. Frågan om tillfällig löneförbättring upptogs emellertid av riksdagen i dess skrivelse nr 194, däri riksdagen anförde följande:
Sedan riksdagen avslagit Kungl. Maj:ts förslag till lönereglering för landsfogdarna, syntes tillfällig löneförbättring böra beredas dessa befattningshavare jämväl under budgetåret 1927/1928. I avvaktan på förnyat förslag till dylik lönereglering syntes emellertid skäligt, att landsfogdarna bereddes någon förhöjning i då utgående löneförbättring. Efter beslutet vid 1925 års riksdag om lönereglering för länsstyrelserna hade nämligen landsfogdekåren kommit i en mindre gynnsam löneställning i förhållande till länsstyrelsernas personal, med vilken den dock mycket nära sammanhörde. Erinras borde ock om den ansvarsfulla ställning, som landsfogdarna fått sig tilldelad inom landsbygdens åklagarväsen efter genomförandet av 1925 års polisreform. I betraktande av dessa omständigheter syntes det skäligt, att någon förhöjning bereddes i det då till landsfogde utgående iöneförbättringsbeloppet, 900 kronor, och hade riksdagen beslutat, att för nästkommande budgetår höja detsamma med 300 kronor eller till 1,200 kronor.
I överensstämmelse härmed har, såsom redan i det föregående angivits, från och med budgetåret 1927/1928 till landsfogdarna utgått en tillfällig löneförbättring av 1,200 kronor för år.
T skrivelse den 18 oktober 1927 hemställde föreningen Sveriges landsfogdar — under hänvisning bland annat till att frågan om definitiv lönereglering för landsfogdarna genom 1927 års riksdags beslut ställts på en oviss framtid — att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition om sådan tillfällig löneförbättring för landsfogdarna, att dessa i avbidan på löneregleringen komme att i lönehänseende jämställas med å D-ort placerade, till lönegraden ♦B 28 hörande tjänstemän.
I häröver den 8 november 1927 avgivet utlåtande erinrade statskontoret, att frågan om tillfällig löneförbättring åt landsfogdarna varit föremål för prövning av 1927 års riksdag, som därvid beviljat landsfogdarna viss förhöjning av nämnda förbättring. Såvitt av framställningen framginge, hade några nya, vid riksdagens nämnda prövning av frågan ej kända förhållanden icke inträffat, som syntes böra föranleda ändring av riksdagens beslut. På grund därav och med hänsyn till att en definitiv lönereglering för ifrågavarande befattningshavare syntes komma att inom en snar framtid genomföras hemställde statskontoret om avslag å framställningen.
Genom beslut den 17 februari 1928 fann Kungl. Maj.t framställningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
7 Sistnämnda dag framlade Kungl. Muj:t i proposition nr 91 till 1928 års riksdag förslag till tillfällig löneförbättring under budgetåret 1928/1929 för viss personal inom den civila statsförvaltningen. I propositionen begärdes för landsfogdarnas del en tillfällig löneförbättring av 1,200 kronor för år.
I anledning av nämnda proposition hemställdes i en inom första kammaren väckt motion, nr 261, om förhöjd tillfällig löneförbättring för landsfogdarna. I motionen anfördes bland annat, att den höjning av landsfogdarnas tillfälliga löneförbättring, varom 1927 års riksdag fattat beslut, måste anses såsom alldeles otillräcklig samt att landsfogdarna i lönehänseende alltjämt vore i hög grad missgynnade i förhållande till länsstyrelsernas befattningshavare. Vidare påpekades i motionen, att av de dåvarande 24 landsfogdarna under tidsperioden 1928—1933 hälften komme att uppnå stadgad pensionsålder, därav en under vart och ett av åren 1928—1932 samt sju under år 1933. Angående betydelsen av detta förhållande anfördes i motionen följande.
Det syntes för det dåvarande finnas få om ens några tingsmeriterade jurister, vilka förvärvat den för befattningen erforderliga polis- och rådliusrättsutbildningen. Det gällde därför att för det stora antalet befattningar, som inom de närmaste åren bleve lediga, få fram kvalificerade personer. Därtill erfordrades emellertid en avsevärd förbättring av landsfogdarnas löneförmåner. Och denna förbättring måste genomföras med det allra snaraste. Ty förutom den formella landsfogdekompetensen, för vars förvärvande efter fullbordad tingstjänstgöring krävdes ett års extra utbildning, måste det även fordras viss tids praktisk erfarenhet och prövning i ämbetet, innan man kunde konstatera, huruvida vederbörande vore lämplig för arbetet.
Om kåren vid denna betydande rekrytering ej tillfördes de kvalificerade och dugande krafter, som allmänneligen efterlystes, äventyrades den tjänsteduglighet och nytta, som man förväntat sig av densamma, och ändamålet med inrättandet av ifrågavarande befattningar bleve då alldeles förfelat,
I motionen framhölls slutligen även, att 1925 års polisreform, vilken vore under genomförande på landsbygden och senast den 1 januari 1932 skulle vara i sin helhet genomförd, tillförde landsfogdarna åtskilliga omfattande och krävande arbetsuppgifter såväl med avseende å själva organiserandet av det nya polisväsendet som ock beträffande de lönefrågor, instruktioner och tjänstetillsättningar, som därav föranleddes. Motionen utmynnade bland annat i yrkandet, att den tillfälliga löneförbättringen för landsfogdarna måtte för budgetåret 1928/1929 höjas till 1,900 kronor.
I sitt över sistnämnda proposition avgivna utlåtande nr 127 erinrade statsutskottet med anledning av berörda, motionsvis gjorda hemställan om den av 1927 års riksdag vidtagna höjningen av landsfogdarnas tillfälliga löneförbättring samt tillstyrkte bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet.
Riksdagen biföll i skrivelse nr 235 Kungl. Maj:ts förslag.
Såsom i det föregående antytts, har 1928 års lönekommitté erhållit i uppdrag att verkställa utredning och framlägga förslag angående definitiv
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
lönereglering för bland annat landsfogdarna. Till denna kommitté har Kungl. Maj:t genom remiss den 6 november 1928 överlämnat 1927 års riksdags omförmälda skrivelse nr 5 A för att, vad angår riksdagens under punkt 72 gjorda uttalande rörande landsfogdarna, tagas under övervägande vid fullgörandet av det kommittén lämnade uppdraget.
Jag återgår nu till de av föreningen Sveriges landsfogdar gjorda, först omförmälda skrivelserna. I skrivelsen den 26 oktober 1928 har föreningen förnyat sin år 1927 gjorda framställning. Såsom närmaste anledning härtill har föreningen — under hänvisning till att frågan om definitiv lönereglering för landsfogdarna numera överlämnats till 1928 års lönekommitté — anfört, att det med hänsyn till det vittomfattande arbetsprogram på löneregleringens område, som denna kommitté fått sig förelagt, syntes ovisst, när kommitténs arbete kunde hinna slutföras, ävensom än mer, när detsamma kunde komma att i praktiken realiseras. Vad statskontoret i sitt omförmälda utlåtande av den 8 november 1927 anfört mot bifall till föreningens år 1927 i ämnet gjorda framställning syntes därför enligt föreningens uppfattning numera sakna betydelse. I övrigt har föreningen i huvudsak hänvisat till innehållet i förenämnda, vid 1927 års riksdag väckta motion. Särskilt har föreningen — under framhållande av det stora antalet landsfogdetjänster, som under de närmaste åren komme att bliva ledigt — understrukit den väsentliga betydelse frågan om en omedelbar löneförbättring för landsfogdarna ägde för rekryteringen av landsfogdekåren. I skrivelsen den 1 november 1928 har föreningen, för den händelse lönetekniska svårigheter skulle uppstå för genomförande av den av föreningen påyrkade löneförbättringen, alternativt hemställt, att den till landsfogdarna nu utgående tillfälliga löneförbättringen måtte höjas med ett belopp av 2,000 kronor för år räknat.
Över berörda framställningar har statskontoret den 7 november 1928 avgivit utlåtande. Däri har statskontoret efter erinran om 1928 års riksdags beslut i fråga om då föreliggande förslag om tillfällig löneförbättring åt landsfogdarna anfört huvudsakligen följande:
Sedan Kungl. Maj:t och riksdagen fattat berörda beslut, hade ändrade förhållanden icke inträtt i vidare mån än att Kungl. Maj:t uppdragit åt 1928 års lönekommitté att verkställa utredning och avgiva förslag dels i avseende å dyrtidstilläggens inarbetande i de fasta löne- och pensionsbeloppen, dels beträffande vissa ännu återstående löneregleringsfrågor, bland dem frågan om landsfogdarnas lönereglering, och dels angående revision av gällande avlöningsförfattningar.
Genom att frågan om landsfogdarnas lönereglering på detta sätt blivit sammanförd med ett omfattande komplex av lönefrågor hade densamma måhända blivit undanskjuten på längre tid, än vad som tidigare kunnat antagas.
Därest det med hänsyn därtill ansåges skäligt att nu medgiva ytterligare förhöjning i den landsfogdarna tillkommande tillfälliga löneförbättringen, syntes höjningen dock böra begränsas till 300 kronor för år. Därigenom
Kuncjl. Maj:ts proposition Nr 142.
skulle löneförbättringen komma att höjas från nu utgående belopp 1,200 kronor till 1,500 kronor, allt för år räknat.
Det torde vara obestridligt, att landsfogdarnas avlöningsförmåner för närvarande icke väl svara mot de viktiga och maktpåliggande arbetsuppgifter, vilka tillkomma dem, ävensom att landsfogdarna särskilt i förhållande till länsstyrelsernas tjänstemän i lönehänseende intaga en ogynnsam ställning.
Frågan om definitiv lönereglering för landsfogdarna är som nämnts för närvarande föremål för prövning av 1928 års lönekommitté. I viss mån kompliceras frågan även genom det av processkommissionen framlagda förslaget till åklagarväsendets reformering, vilket förslag bland annat berör landsfogdarnas ställning. Under sådana förhållanden och med hänsyn till den vid flera tillfällen konstaterade svårigheten att med nuvarande avlöningsförhållanden på lämpligt sätt rekrytera landsfogdekåren torde landsfogdarna — i avbidan på definitiv lönereglering — böra erhålla viss förbättring i dem nu tillkommande avlöningsförmåner. Då under de närmaste åren ett betydande antal landsfogdebefattningar blir ledigt, synas av sistnämnda anledning åtgärder omedelbart böra vidtagas. Det synes mig särskilt vara av vikt, att landsfogdarna erhålla sådana avlöningsförmåner, att i lönehänseende jämförelsevis högt placerade tjänstemän inom landsstaten kunna finna med sin fördel förenligt att söka landsfogdetjänst.
Jag anser därför, att landsfogdarna böra från och med nästa budgetår tillerkännas en avsevärt förhöjd tillfällig löneförbättring. Denna får dock givetvis icke bestämmas till så högt belopp, att man därmed föregriper den pågående utredningen om lönereglering. Det synes mig, särskilt av denna anledning, icke möjligt att bestämma löneförbättringen i överensstämmelse med något av de alternativa förslag, som föreningen Sveriges landsfogdar framlagt i ämnet. Å andra sidan förefaller mig den av statskontoret ifrågasatta förhöjningen av löneförbättringen alltför låg. För min del får jag — i överensstämmelse med den ståndpunkt, varpå beräkningen av ifrågavarande anslag i riksstatsförslaget grundats — föreslå, att löneförbättringen för landsfogdarna höjes med 800 kronor och alltså bestämmes till 2,000 kronor för år. Även med en dylik löneförbättring komma landsfogdarnas sammanlagda avlöningsförmåner att understiga, i ett par specialfall uppgå till, det belopp, som de skulle bliva berättigade till enligt den år 1927 föreslagna löneregleringen. Av den föreslagna löneförbättringen torde 1,400 kronor böra anses motsvara lön och 600 kronor tjänstgöringspenningar.
Ett bifall till nu förevarande förslag om tillfällig löneförbättring åt landsfogdarna skulle betinga en ökad årskostnad av (24 X800) 19,200 kronor.
I detta sammanhang torde jag få nämna, att enligt förut omförmälda tabell II rörande tillfällig löneförbättring för vissa grupper av befattningshavare å ordinarie stat budgetåret 1928/1929 sådan löneförbättring utgår till 4 lanträntmästare å övergångsstat. Sedan emellertid en av dem efter
Departements-
chefen.
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
uppnådd pensionsålder överförts på pensionsstaten och en annan avlidit, bör löneförbättring under nästa budgetår uppföras endast för 2 lanträntmästare.
Skolväsendet. Utöver de ordinarie befattningshavare, som avses i förenämnda kungörelse den 14 juni 1928, nr 203, torde för budgetåret 1929/1930 böra tillkomma ytterligare två grupper ordinarie befattningshavare, nämligen övningsskollärare vid högre lärarinneseminariet i Stockholm samt gymnastikkonsulenterna.
Vad angår övningsskollärare vid högre lärarinneseminariet i Stockholm, har någon sådan befattningshavare icke hittills funnits, men såsom framgår av åttonde huvudtiteln, punkten 145, i årets statsverksproposition, har Kungl. Maj:t för riksdagen framlagt förslag angående ombildning från och med budgetåret 1929/1930 av en biträdande ämneslärarinnebefattning vid seminariet till övningsskollärarbefattning. övningsskollärare vid högre lärarinneseminariet i Stockholm, såväl manlig som kvinnlig, hör erhålla tillfällig löneförbättring med samma belopp, som tillerkänts motsvarande befattningshavare vid folkskoleseminarium å G-ort.
I fråga om gymnastikkonsulenterna erinrar jag, att Kungl. Maj:t föreslagit årets riksdag, att sju sådana befattningar skulle inrättas från och med den 1 juli 1929, samt att i fråga om dem skulle i lönehänseende gälla detsamma som beträffande folkskolinspektörstjänster. Gymnastikkonsulenterna böra i enlighet med detta förslag erhålla tillfällig löneförbättring efter samma grunder som folkskolinspektörerna.
Sedan den å övergångsstat för skolöverstyrelsen uppförde överdirektören A. W. Falk, vilken åtnjutit tillfällig löneförbättring, numera uppnått pensionsåldern och överförts till pensionsstaten, bör löneförbättring icke vidare utgå till honom.
I detta sammanhang torde jag — i anslutning till vad jag vid anmälan den 4 januari 1929 av finansplanen för det kommande budgetåret uttalat — få framhålla, att den provisoriska avlöningsförbättring åt lärare vid folkoch småskolor samt högre folkskolor ävensom i viss utsträckning åt lärare vid de allmänna läroverken m. fl., om vilken förslag torde komma att av chefen för ecklesiastikdepartementet föreläggas Kungl. Maj:t, är avsedd att utgå vid sidan av den tillfälliga löneförbättring, varom nu är fråga-!
Lantmäteri- Sedan en å övergångsstaten för lantmäterikontoren i länen upptagen assistaten. stenttjänst numera blivit ledig, bör denna tjänst indragas, och har förslag därom upptagits i det statförslag, som underställts 1929 års riksdag (se IX H. T. punkt 130). Antalet assistenter kommer därefter att utgöra 6. I anslutning härtill bortfaller tillfällig löneförbättring för en assistent.
Personal, som I fråga om' omfånget och storleken av den tillfälliga löneförbättringen
ej är uppförd un(jer budgetåret 1929/1930 åt sådan personal inom den civila statsförvalta ordinarie '
stat.
Kuntjl. Maj:ts proposition Nr 142. 11
ningen, som ej är uppförd å ordinarie stat, har jag icke att föreslå någon ändring.
I detta sammanhang bör nämnas, att skolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1928 — under erinran att enligt beslut av 1927 års riksdag lärarpersonalen vid statens småskoleseminarium i Hagaström, som uppehälles med anslagsmedel på extra stat, skulle från och med den 1 juli 1927 åtnjuta avlöning i likhet med lärarpersonalen vid statens småskoleseminarier i Haparanda och Murjek — uttalat, att detta beslut syntes böra innebära likställighet icke blott ifråga om grundlön och ålderstillägg utan även beträffande tillfällig löneförbättring. I enlighet härmed har överstyrelsen för lärarpersonalen vid seminariet i Hagaström upptagit tillfällig löneförbättring såsom för motsvarande befattningshavare å ordinarie stat. Då emellertid, enligt vad som framgår av statsverkspropositionen till 1927 års riksdag, åttonde huvudtiteln, punkten 160, ovannämnda riksdagsbeslut allenast åsyftade att genom en höjning av grundlönen med 100 kronor för varje lärare med full tjänstgöring utgöra en kompensation för den lärarna vid Hagaströmseminariet påvilande skyldigheten att betala pensionsavgifter enligt samma grunder, som gällde för de ordinarie lärarna vid statens övriga småskoleseminarier, men, såvitt av handlingarna framgår, icke att skapa likställighet med ordinarie personal även ifråga om tillfällig löneförbättring, kan jag icke biträda överstyrelsens förslag. Det bör också påpekas, att tillfällig löneförbättring till nu ifrågavarande lärare under budgetåren 1927/1928 och 1928/1929 utgått såsom för befattningshavare å extra stat.
I fråga om de närmare föreskrifterna rörande den tillfälliga löneförbättringen tillstyrker jag, alt samma bestämmelser, som i sådant avseende gälla för innevarande budgetår, få äga tillämpning jämväl för budgetåret 1929/ 1930. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med de hittills gällande bestämmelserna utfärda föreskrifter rörande den tillfälliga löneförbättringen.
Beträffande kostnaderna för den tillfälliga löneförbättringen för budgetåret 1929/1930 tillåter jag mig åberopa de vid anmälan för Kungl. Maj:t den 4 januari 1929 av för flera huvudtitlar gemensamma frågor omnämnda överslagsberäkningarna, i vilka nu en obetydlig jämkning nedåt beträffande åttonde huvudtiteln funnits kunna vidtagas. Enligt sålunda verkställda beräkningar skulle de särskilda anslagen under de olika huvudtitlarna för tillfällig löneförbättring för ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare under nämnda budgetår kunna beräknas till följande belopp, nämligen:
Närmare föreskrifter rörande tillfällig löneförbättring.
Kostnads-
beräkning.
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
Departe-
mentschefens
hemställan.
Beräkningen av anslaget under femte huvudtiteln har gjorts under förutsättning, att vid 1929 års riksdag beslut fattas dels om förhöjd tillfällig löneförbättring för landsfogdarna i överensstämmelse med av mig här framlagt förslag, dels ock om definitiv lönereglering för överståthållaren och underståthållaren. Då sistnämnda lönereglering föreslagits träda i kraft först den 1 januari 1930, skulle tillfällig löneförbättring med nuvarande belopp, för år räknat, utgå till överståthållaren och underståthållaren under tiden 1 juli—31 december 1929.
Kostnaderna för tillfällig löneförbättring åt befattningshavare vid flottans pensionskassa torde böra, på sätt förut skett, utgå av de medel, av vilka kassans omkostnader i övrigt bestridas.
Det förslag till tillfällig löneförbättring under budgetåret 1929/1930 för olika grupper av befattningshavare å ordinarie stat, jag nu går att framlägga, har jag låtit sammanfatta i två tabeller (Tabell I och II), vilka torde få såsom bilagor fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.
Under åberopande av vad jag i ärendet anfört, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
de Is medgiva,
att tillfällig löneförbättring må under budgetåret 1929/1930 utgå vid vissa befattningar å ordinarie stat inom den civila statsförvaltningen enligt förut omförmälda tabeller (Tabell I och II); dock
att beträffande befattningshavare å indragningsstat och å gammal stat med undantag av den i tabell II upptagna, å äldre stat kvarstående auditören vid flottans station i Karlskrona, tillfällig löneförbättring må utgå endast, därest Kungl. Maj:t prövar skäligt tillägga vederbörande sådan förmån, och med belopp, som av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmes;
att vissa befattningshavare inom den civila statsförvaltningen, vilka icke äro uppförda å ordinarie stat, må under budgetåret 1929/1930 åtnjuta tillfällig löneförbättring enligt vad Kungl. Maj:t i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande grunder bestämmer;
de/s till tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen för budgetåret 1929/1930 såsom extra förslagsanslag
anvisa
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
under andra huvudtiteln
» fjärde »
» femte »
» sjätte »
» åttonde »
» nionde »
» tionde »
kronor 2,500
» 10,000
» 540,000
» 9,000
» 1,979,000
» 81,500
» 42,000;
dels ock förklara, att kostnaderna för ifrågavarande löneförbättring, i vad den avser personal såväl ordinarie som extra hos flottans pensionskassa, skola utgå av medel, av vilka kassans omkostnader i övrigt bestridas.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet: Gustaf Psilander.
O v, "i'O
Tabell !
rörande
tillfällig löneförbättring
för vissa grupper av befattningshavare å ordinarie stat
budgetåret 1929/1930.
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
1 Av de i avlöningstillägget ingående beloppen avser det första beloppet lön och det andra tjäustgöringspenningar.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
17 Ortsgrupp
A v 1öningst i 11ägg1 för år räknat
A och B C | I) | K, K och 0
Kronor Kronor | Kronor | Kronor
1 Av de i avlöningstillägget ingående beloppen avser det första beloppet lön och det andra tjänstgö ringspenningar.
Bihanq till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 115 hd fl. (Nr 1U2.) 2
18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
Ortsgrupp
Avlöningstillägg1 för år räknat
A och B Kronor
C
Kronor
Lärare i gymnastik, manlig ...............
» » » kvinnlig...............
Lärare i manlig slöjd........................
! Lärarinna i kvinnlig slöjd..................
». » » » vid manligt
seminariums övningsskola...............
! Lärarinna i hushållsgöromål...............
' Lärare i trädgårdsskötsel, manlig jj
kvinnlig
300 + 165 390
D
Kronor
\\ 215 + 125 | 250 + 140
330 + 200 440
275 -f 165
Vid statens småskoleseminarier i Haparanda, Mnrjek och Lycksele.
/I
Rektor, manlig .................
» kvinnlig ..............
Amneslärare, manlig ........
» kvinnlig .....
Övningsskollärare, kvinnlig
V
{j -
{i
Skolköksföreståndarinna i Murjek och i! Lycksele.................................... \
E, F och G Kronor
800 750 725 ■ 500
400 + 200 500
300 + 200
800 j 525 -f- 275 |
! 475 + 225 800
i 525 -j- 275 ! 700
! 475 + 225 | 700
j 475 + 225 | 450
j 300 + 150
Yid folkskolinspektionen.
Folkskolinspektör......................
)\
\\ 475 + 225! 525 + 275 600 + 300
(iymnastikkonsulenter.
Gymnastikkonsulent..................
/I 700 l! 475 + 225
Vid blindundervisningsanstalterna.
Amneslärare .....
Första lärarinna
Lärarinna .........
Arbetslärare ......
355 + 175 500
325 + 175
fl «0
\ 295 + 175
/
\l 325 + 160
525 + 275
410 + 210 580
390 + 190 550
350 + 200 565
380 + 185
600 + 300
475 + 235 660
440 + 220 650
425 + 225 645
1,000 I
700 + 300 i
1,000
700 + 300
525 + 275 i 750
500 + 250 | 700
475 + 225 | 725
445 + 200 | 500 + 225
1 Av de i avlöningstillägget ingående beloppen avser det första beloppet lön och det andra tjänstgöringspenningar.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
ii)
1 Av de i avlönings tillägget ingående beloppen avser det första beloppet lön och det andra tjänstgöringspenningar.
2 Beloppet utgör arvode.
*
Tabell II
rörande
tillfällig löneförbättring
för vissa grupper av befattningshavare å ordinarie stat
budgetåret 1929/1930.
22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
24 Kungl. Maj:ts -proposition Nr 142.
Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.