med förslag till förordning om uppbörd av utskylder för gemensamt kommunalt ändamål

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

1 Nr 167.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om uppbörd av utskylder för gemensamt kommunalt ändamål; given Stockholms slott den 1 mars 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning om uppbörd av utskylder för gemensamt kommunalt ändamål.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Nils Wohlin.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 136 hä/t. (Nr 167 )

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

Förslag

till

förordning om uppbörd av utskylder för gemensamt kommunalt

ändamål.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Allmän kommunalskatt, som enligt kommunalskattelagen skall utgöras för gemensamt kommunalt ändamål, så ock kommunal progressivskatt för dylikt ändamål skola debiteras och uppbäras av överståthållarämbetet genom dess avdelning för uppbördsärenden i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

Kungl. Maj:t meddelar tillika föreskrifter angående indrivning och redovisning av ifrågavarande utskylder.

2 *.

Underlåter skattskyldig att i behörig tid och ordning betala i 1 § omförmälda utskylder, må vid indrivningen av sådana utskylder utöver utskyldsbeloppet hos den skattskyldige uttagas ersättning för indrivningen i enlighet med vad som för motsvarande fall är stadgat beträffande kommunala utskylder i Stockholm. Då indrivningen sker i Stockholm, skall ersättningen ingå till stadens kassa, men eljest tillfalla den, som verkställer indrivningen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

3 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Höns Kungl. Höghet Kronprinsen-Rcgenten i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden Lubeck, Wohlin, Beskow, Borell, Malmberg, Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och kommunikationsdepartementen anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wohlin:

Enligt bestämmelser i 57 § 1 mom., 59 § 3 mom., 69 § och 72 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928, vilken trätt i kraft den 1 januari 1929, skall i vissa fall allmän kommunalskatt utgöras i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. Denna skatt skall jämlikt 71 § nämnda lag användas till utjämning av skattetrycket olika kommuner och andra menigheter emellan. I vissa fall skall jämväl kommunal progressivskatt utgöras i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål och användas på enahanda sätt som allmän kommunalskatt för gemensamt kommunalt ändamål; i dylikt avseende meddelas föreskrift i 5 § 2 mom. förordningen den 28 september 1928 om kommunal progressivskatt, vilken likaledes trätt i kraft den 1 januari 1929. Bestämmelser rörande taxering till nämnda skatter hava meddelats i taxeringsförordningen den 28 september 1928 och kungörelsen samma dag med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet.

Angående uppbörd av allmän kommunalskatt och kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål saknas däremot stadganden. Då ifrågavarande skatter äro av kommunal natur, lärer Kungl. Maj:t icke utan medverkan av riksdagen äga förordna om uppbörd av desamma.

En inom finansdepartementet utarbetad promemoria med förslag till sådana ändringar i gällande uppbördsförfattningar, som erfordrades i anledning av den genomförda skattereformen, remitterades den 15 januari 1929 till vederbörande myndigheter m. fl. för inhämtande av deras utlåtande.

I nämnda förslag ifrågasattes rörande upphörd av utskylder för gemensamt kommunalt ändamål i huvudsak följande.

Allmän kommunalskatt för gemensamt kommunalt ändamål så ock kommunal progressivskatt för dylikt ändamål skulle debiteras och uppbäras av överståthållarämbetet genom dess avdelning för uppbördsärenden i samband med kommunaluppbörden för Stockholms stad. Influtna belopp skulle levereras till statskontoret. Debetsedlar å nämnda utskylder skulle i betalt brev

Inom finansdepartementet utarbetad promemoria.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

Inkorna a yttranden.

med allmänna posten översändas till de skattskyldiga i god tid före uppbördsstämma. Befordringsavgiften skulle ersättas av statsverkets fond för utjämning av skattetrycket olika kommuner och andra menigheter emellan. Kungl. Maj:t skulle äga meddela närmare föreskrifter angående debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av ifrågavarande utskylder.

Underläte skattskyldig att i behörig tid och ordning betala omförmälda utskylder, skulle vid indrivandet av sådana utskylder utöver utskyldsbeloppet hos den skattskyldige uttagas ersättning för Utsökningskostnaden i enlighet med vad soin för motsvarande fall vore stadgat beträffande kommunala utskylder i Stockholm. Då indrivningen skedde i Stockholm, skulle ersättningen ingå till stadens kassa, men eljest tillfalla den, som verkställde indrivningen.

I motiveringen till detta förslag anfördes, bland annat:

Debiterings- och uppbördsmyndighet borde självfallet vara överståthållarämbetet för uppbördsärenden. Uppbörden syntes lämpligen böra äga rum i samband med kommunaluppbörden för Stockholms stad, varigenom medlens natur av kommunala avgifter komme att klarare framstå för de skattskyldiga än om de skulle upptagas å kronodebetsedlarna. Det skulle även innebära eu hårdhet mot de skattskyldiga, om dessa skatter måste erläggas samtidigt med kronoutskylderna, då härigenom sammanlagda utskyldsbeloppet torde bliva jämförelsevis stort. Att hålla särskild uppbördsstämma för ifrågavarande utskylder torde icke böra ifrågasättas.

Influtna belopp borde utan omgång levereras till statskontoret, som förvaltade skatteutjämningsmedlens fond. Det förutsattes, att erforderliga föreskrifter om tid och ordning för medlens levererande meddelades i administrativ ordning. Förslag till dylika föreskrifter hade icke upprättats.

Enär de skattskyldiga, som hade att utgöra ifrågavarande skatter, i regel icke hörde hemma i Stockholm eller därstädes hade representant eller ombud, syntes vara erforderligt, att debetsedlarna tillsändes dem med allmänna posten. Det syntes icke vara lämpligt att medgiva fribrevsrätt för dessa försändelser, men då Stockholms stad ej heller borde åläggas att bestrida befordringsavgiften, föresloges, att densamma skulle ersättas av skatteutjämningsmedlens fond.

Närmare föreskrifter angående debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av ifrågavarande utskylder torde böra intagas i reglementet för uppbördsverket i Stockholms stad.

Bestämmelser angående skyldighet att utgöra ersättning för indrivning av ifrågavarande utskylder syntes — i likhet med motsvarande stadganden beträffande vanliga kommunalutskylder — böra meddelas av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt. Det föreslagna stadgandet i ämnet anslöte sig till § 45 i förordningen den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm (senaste lydelse i lag den 12 juni 1907).

Däremot syntes riksdagens medverkan icke erfordras för genomförande av bestämmelser om rätt till överklagande av debitering av ifrågavarande utskylder. Bestämmelser härom hade i stället upptagits i ett vid den remitterade promemorian fogat förslag till kungörelse om ändringar i reglementet för uppbördsverket i Stockholms stad.

I avgivet yttrande har överståthållarämbetet anfört i huvudsak följande:

Da den kommunala progressivskatten vid ett beskattningsbart belopp av 10,000 kronor icke är större än 40 kronor samt det torde vara endast ett

Kanyl. Maj.ts proposition Nr lti'7.

fåtal skattskyldiga, för vilka denna skatt, då den skall utgöras för gemensamt kommunalt ändamål, överstiger detta belopp, men i det övervägande antalet fall skatten utgår med några fä kronor, vill överståthållarämbetet ifrågasätta huruvida, diir skattskyldig icke har att utgöra allmän kommunalskatt, uppbörd av förstnämnda skatt icke kunde äga rum i samband med uppbörden av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Delta skulle nämligen ur debiterings-, uppbörds- och indrivningssynpunkt innebära en bestämd fördel utan att, såvitt överståthållarämbetet kan finna, åtgärden skulle verka betungande för de skattskyldiga. Särskilt må framhållas, att skattskyldig av förevarande slag, som erlägger honom påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, men underlåter att gälda progressivskatten, icke ens skulle erhålla en anmodan härom, därest han, som nästan undantagslöst är fallet, är bosatt i utlandet, och progressivskatten icke överstiger 15 kronor, vilket ,ju är fallet vid beskattningsbara belopp upp till 6,000 kronor. Ur uppbördsteknisk synpunkt torde hinder därför icke föreligga, då samma myndighet i Stockholm handhar krono- och kommunaluppbörden.

För att bespara såväl statens som stadens reviderande myndigheter bestyret med granskning av hos statskontoret gjorda rekvisitioner av förskotterade befordringsavgifter för debetsedlar å allmän kommunalskatt och kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål föreslår överståthållarämbetet, att fribrevsrätt måtte medgivas för desamma.

I 2 § av förslaget till förevarande förordning föreslås, att hos den, som underlåter att i behörig tid och ordning erlägga honom påförda, i 1 § av förslaget omförmälda utskylder, skall vid indrivandet utöver utskyldsbeloppet uttagas ersättning för utsökningskostnaden. Detta är givetvis riktigt, men då inga tvångsmedel finnas för uttagande utom riket av själva utskyldsbeloppet synes rätt så meningslöst och torde stundom verka irriterande på den skattskyldige, att han anmodas att utöver skattebeloppet betala en extra pålaga. Överståthållarämbetet föreslår, att sådan ersättning skall uttagas endast vid indrivandet här i riket.

I detta sammanhang anser sig överståthållarämbetet böra ifrågasätta, huruvida icke uttrycket ersättning för utsökningskostnaden lämpligen bör såväl i denna förordning som i uppbördsreglementet utbytas mot ordet stämmoböter. Erfarenheten har nämligen visat, att skattskyldiga, som en eller annan dag efter uppbördsstännnas slut självmant infunnit sig å uppbördskontoret för att betala å senaste uppbördsstämma förfallet belopp, hava svårt att förstå, att de jämväl skola erlägga ersättning för utsökningskostnad, enär de förmena, att det allmänna icke haft att vidkännas någon sådan kostnad. Den förklaring, som då får lämnas, är att avgiften har karaktär av stämmoböter och då förstås lättare anledningen till dess uttagande. I annat fall bör benämningen i förevarande paragraf ändras till ersättning för indrivningen för att vinna överensstämmelse med den i 11 § av reglementet för uppbördsverket i Stockholm föreslagna ändringen.»

Riksräkenskapsverket har mot det remitterade förslaget ej funnit skäl till annan erinran, än att utsändandet av debetsedlarna å nämnda utskylder syntes böra ske i tjänstebrev. Att låta befordringsavgifter ersättas av statsverkets fond för utjämning av skattetrycket olika kommuner och menigheter emellan syntes nämligen medföra onödigt skriveri och i onödan tynga redovisningsväsendet.

Statskontoret och generalpoststyrelsen hava lämnat förslaget utan erinran.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

Departementschefen.

I anledning av det av överståthållarämbetet och riksräkenskapsverket framlagda förslaget, att debetsedlar å skatt för gemensamt kommunalt ändamål skulle befordras i tjänstebrev, anbefalldes generalpoststyrelsen att över berörda förslag avgiva särskilt utlåtande, och bär styrelsen förklarat sig icke kunna tillstyrka, att tjänstebrevsrätt beviljades för nu ifrågavarande ändamål.

Av det förut anförda framgår, att i de av sistlidet års riksdag antagna författningarna rörande kommunalbeskattningen ej ingå några föreskrifter om uppbörd av utskylder för gemensamt kommunalt ändamål. Då berörda utskylder äro av kommunalskatts natur, lärer, såsom jag också förut framhållit, beslut av riksdagen rörande denna uppbörd vara erforderligt. Det synes emellertid lämpligt, att dessa bestämmelser — i likhet med motsvarande bestämmelser i kommunalförordningen för Stockholm — erhålla en allmän formulering, och att detaljföreskrifter rörande ifrågavarande i huvudsak administrativa spörsmål meddelas av Kungl. Maj:t. Den ifrågasatta förordningen synes därför böra i första hand innehålla föreskrift därom, att debitering och uppbörd av utskylder för gemensamt kommunalt ändamål verkställes av överståthållarämbetet genom dess avdelning för uppbördsärenden i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes, samt att Kungl. Maj:t tillika meddelar föreskrifter angående indrivning och redovisning av dessa utskylder. Jag vill dock här uttala, att det av överståthållarämbetet framlagda förslaget om upptagande i samband med kronouppbörden av den kommunala progressivskatten för gemensamt kommunalt ändamål synes mig värt beaktande. Den största fördelen med detta förslag synes mig ligga däri, att det rätt stora antal personer i utlandet, som uppbära aktieutdelningar från Sverige och följaktligen äro här skattskyldiga till statsskatt och till kommunal progressivskatt men ej till allmän kommunalskatt, besväras med allenast en debetsedel. Överståthållarämbetets förslag inskränker sig till att avse allenast sådana skattskyldiga, som ej tillika äro skattskyldiga till allmän kommunalskatt. Jag anser emellertid följdriktigheten fordra, att berörda uppbördsform får avse all uppbörd av kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål, och att det ofta tillfälliga förhållandet, huruvida vederbörande tillika erlägger en mer eller mindre betydande allmän kommunalskatt, ej blir avgörande. 1 själva verket saknar för övrigt överståthållarämbetet kännedom om den kommunalskatt, som av de skattskyldiga erlägges till främmande kommuner.

Frågan, huruvida tjänstebrevsrätt bör medgivas för utsändande av särskilda debetsedlar å skatt för gemensamt kommunalt ändamål, torde få i annat sammanhang avgöras. Jag anser för min del, att, i den mån förevarande uppbörd kommer att förorsaka sådana kostnader som för tryckning av särskilda debetsedlar eller för dessas utsändande eller dylikt, dessa kostnader böra drabba vederbörande intressent, d. v. s. skatteutjämningsmedlens fond, utan att något uttryckligt medgivande av riksdagen synes erforder-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

ligt. Stadgande i dylikt avseende har följaktligen ej intagits i det författningsförslag, som nu utarbetats.

Däremot torde en bestämmelse böra meddelas, att iudrivningsavgift såsom för kommunalutskylder i allmänhet skall i förekommande fall uttagas beträffande ej i rätt tid erlagda utskylder för gemensamt kommunalt ändamål. Överståthållarämbetets förslag att begränsa denna bestämmelses giltighet till sådana fall, då indrivningen sker inom riket, finner jag mig ej böra biträda. Jag vill till stöd för min uppfattning i denna punkt särskilt anföra det av överståthållarämbetet anförda förhållandet, att berörda avgift i realiteten har viss karaktär av »stämmoböter», en påföljd för bristande likvid, avsedd att förmå vederbörande att ställa sig föreskrifterna om uppbördsstämma till efterrättelse. Det vore ej lämpligt att beträffande ifrågavarande slag av utskylder göra avsteg från härutinnan eljest gällande ordning och såmedelst göra bestämmelserna om uppbördstermin i viss mån illusoriska. I förevarande sammanhang anser jag mig emellertid ej, på sätt överståthållarämbetet föreslagit, böra i författningstexten införa uttrycket »stämmoböter», då denna ändring skulle medföra konsekvenser beträffande de för riket i dess helhet gällande föreskrifterna. Däremot synes ordet »utsökningskostnaden» lämpligen böra såväl i förevarande författning som i uppbördsreglementet för Stockholm utbytas mot uttrycket »indrivningen», varigenom likhet med gällande allmänna uppbördsreglemente vinnes.

Departementschefen uppläser härefter ett inom finansdepartementet utarbetat förslag till förordning om uppbörd av utskylder för gemensamt kommunalt ändamål samt hemställer, att detta förslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition skall avlåtas till riksdagen av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Svante Ericsson.