angående täc¬ kande av vissa ä järnvägen Limedsforsen—Särna uppkomna förluster å lånemedelskapital
Kungl. Maj ds proposition nr 17ii.
Nr m.
Kant)t. Ma,j:ts proposition till riksdagen angående täckande av vissa ä järnvägen Limedsforsen—Särna uppkomna förluster å lånemedelskapital; given Stockholms slott den 15 februari 1,929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Th Bortll.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms 'slott den 15 februari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden Lubeck, Mohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark, Johansson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Borell:
Jämlikt bemyndigande av 1927 års riksdag (skrivelse nr 174) kar Kungl. Maj:t den 14 juni 1928 godkänt ett mellan järnvägsstyrelsen och Limedsforsen Särna järnvägsaktiebolag upprättat- avtal angående förvärvande för statens räkning av järnvägen mellan Limedsforsen och Särna. Jag anhåller nu att fa för Kungl. Maj:t anmäla frågan om de åtgärder i bokföringshänseende, som böra i anledning härav vidtagas.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 142 häft. (Nr 173.)
ju c 29 1
1 järnvägen nedlagda statsmedel.
Statens förvärv av järnvägen.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr ll3.
Enligt åtagande i samband med förvärv av Mora—Vänerns järnväg tecknade staten aktier i Limedsforsen—Särna järnvägsaktiebolag till ett belopp av 250,000 kronor, för vilket ändamål å tilläggsstat för år 1918 under utgifter för kapitalökning, statens järnvägar, anvisades ett anslag å nämnda belopp att utgå av lånemedel. Aktiebreven hava jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 28 juni 1918 överlämnats till järnvägsstyrelsen för förvaltning, och aktieposten redovisas bland statens järnvägars tillgångar under rubriken »värdeportfölj».
Jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande den 19 maj 1922 träffades avtal mellan statens arbetslöshetskommission och järnvägsbolaget om tecknande för statens räkning av ytterligare aktier i bolaget för 250,000 kronor, vilka skulle likvideras genom utförande såsom nödhjälpsarbeten av vissa delar av järnvägsanläggningen; de härav föranledda kostnaderna hava bestritts med under rubriken verkliga utgifter anvisade anslag för statliga nödhjälpsarbeten. Jämväl denna aktiepost har enligt Kungl. Maj.ts beslul den B april 1925 överlämnats till järnvägsstyrelsen för förvaltning, men har icke upptagits i järnvägsstyrelsens räkenskaper.
Den 28 augusti 1922 beviljade Kungl. Maj:t Limedsforsen—Särna järnvägsaktiebolag ett statslån å 5,140,000 kronor ur fonden för att underlätta åstadkommande av bibanor i vissa delar av riket (bibanelånefonden). Av detta lånebelopp har lyftats en summa av 4,797,334 kronor, varav 4,493,867 kronor utgått av till nämnda fond anvisade anslag av lånemedel och 303,467 kronor av fonden tillförda medel av andra statsinkomster än lånemedel. Återstoden av länet, 342,66b kionoi, skulle jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 23 april 1926 innestå till dess vederbörlig inteckning i järnvägen fastställts samt järnvägen besiktigats och tillstånd meddelats till dess öppnande för allmän trafik. Denna de! av lånet har avsetts att i sin helhet utgå av anslag, som härflyta av andra statsinkomster än lånemedel.
Å lånet hava icke gäldats några räntor. Beloppet av de i riksgäldskontorets räkenskaper debiterade räntorna uppgick den 31 december 1927 till 440,249 kronor 67 öre.
I de kostnadsförslag, som lågo till grund för statslånets beviljande och som slutade å ett belopp av 7,600,000 kronor, hade icke medräknats kostnader för rullande materiel. Bolagets tillgångar medgåvo icke heller anskaffande av sådan och något rörelsekapital för trafikeringens ombesörjande stod icke till förfogande. Det synes också från början hava förutsatts, att trafikerandet av järnvägen, som vid Limedsforsens station ansluter till statsbanenätet, skulle ske genom statens järnvägars försorg. Överenskommelse härutinnan kunde emellertid ej avägabringas, främst på den grund, att man med säkerhet räknade med att driften skulle gå med förlust och att bolaget icke kunde påräkna medel för täckande härav. Under sådana förhållanden och då bolaget icke hade möjlighet att fullgöra sina förbindelser på grund av statslånet, ansåg bolaget lämpligast
Kungi. Maj:ts proposition nr 17,'i. 3
att hembjuda järnvägen vilken väntades vara färdigställd vid utgången
av år 1927 — till staten utan annat vederlag än att bolaget friskreves från betalningsskyldighet i anledning av det beviljade statslånet.
Förslag till kontrakt härom mellan bolaget och järnvägsstyrelsen upprättades, innebärande i huvudsak att järnvägsanläggningen skulle mot eu köpeskilling av 5,580,249 kronor 67 öre överlåtas till statsverket med tillträde så snart lagfart meddelats men med rätt för staten att så snart järnvägen färdigställts och senast den 1 januari 1928 övertaga nyttjanderätten till järnvägen. Köpeskillingen skulle likvideras sålunda att
1) bolaget skulle befrias från betalningsskyldigheten för uppburna delarav statslånet tillhopa................................. kr. 4,797,334: —
jämte ränta därå per den 31 december 1927 .............................................. ; 440»249: 67 5,237,583:67
2) till bolaget skulle, efter det lagfart beviljats m. m., kontant utbetalas ett belopp, motsvarande återstående del
av statslånet...................................................................... kr. 342,666: —
Summa kronor 5,580,249: 67
I proposition, nr 235, till 1927 års riksdag hemställde Kungl. Maj:t om bemyndigande att träffa avtal med Limedsforsen—Särna järnvägsaktiebolag om inköp av järnvägen i huvudsaklig överensstämmelse med det föreliggande avtalsförslaget. Därvid framhölls, att, med hänsyn till bolagets oförmåga att fullgöra sina förbindelser, järnvägens övertagande av staten endast kunde vara en tidsfråga samt att ett övertagande först vid en senare tidpunkt icke skulle bliva förmånligare.
Kiksdagen anmälde i skrivelse, nr 174, sitt bifall till propositionen.
Efter därom erhållen befallning framlade järnvägsstyrelsen sedermera ett mellan styrelsen och bolaget upprättat kontrakt angående förvärv av järnvägen i huvudsaklig anslutning till det riksdagen underställda förslaget. Dock hade beträffande köpeskillingen vidtagits den jämkning, att den kontant utgående delen av densamma skulle, intill det förut bestämda beloppet av 342,666 kronor, utgå allenast i den mån så erfordrades för järnvägens färdigställande; och skulle köpeskillingens summa jämkas i anslutning härtill. Med föranledande av utav Kungl. Maj:t medgivet anstånd med järnvägens färdigställande framflyttades också tidpunkten för övertagandet av nyttjanderätten till järnvägen till senast den 1 augusti 1928. Slutligen medgavs bolaget rätt att utbekomma den till säkerhet för koncessionsvillkorens fullgörande i statskontoret nedsatta depositionen av 120,000 kronor, vilket belopp järnvägsbolaget behövde disponera för täckande av kostnader för järnvägsanläggningen.
Detta avtal godkändes av Kungl. Maj:t den 14 juni 1928.
Statens järnvägar hava sedermera övertagit nyttjanderätten till järnvägen och påbörjat trafiken. Med hänsyn därtill, att expropriationsförfarandet beträffande viss del av den för järnvägsanläggningen erforderliga marken
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
Frågan om erforderliga bokföringsåtgärder i anledning av köpet.
icke liunnit avslutas, har bolaget emellertid ej ännu erhållit lagfart, vadan järnvägen icke kunnat slutligt tillträdas. Den kontanta delen av köpeskillingen har sålunda heller icke utbetalats. I enlighet med vad som förutsatts, då avtalsförslaget underställdes riksdagen, är det avsett, att denna del av köpeskillingen skall utbetalas från bibanelånefonden, samt, såsom förut nämnts, gäldas av medel härflytande från andra statsinkomster än lånemedel.
Frågan om de bokförings- in. fl. åtgärder, som påkallas av ifrågavarande järnvägs övertagande, berördes redan i samband med framläggandet av det preliminära avtalsförslaget. Sålunda framhöll järnvägsstyrelsen i utlåtande den 18 mars 1927, att finansieringen av köpet borde så ordnas, att ökning icke uppstode i statens järnvägars i första hand räntepliktiga kapital av lånemedel, samt att avskrivning borde ske av den hos statens järnvägar bokförda aktieposten å 250,000 kronor. RiksgäldsfullmäJctige ifrågasatte — i anslutning till den för statslånet gällande bestämmelsen, att eu tredjedel av lånet finge åtnjutas räntefritt och amorteringen därå börja först efter sextio år — att statens järnvägars kapitalkonto skulle påföras två tredjedelar av lånet jämte det beräknade nutidsvärdet av den återstående tredjedelen, varvid återstoden borde avskrivas. Vid avlåtandet av förberörda proposition till 1927 års riksdag uttalade föredragande departementschefen, att frågan om den budgetmässiga regleringen av förhållandet till bibanelånefonden skulle underställas riksdagens prövning samt att det borde tagas i övervägande, huruvida icke anslag av skattemedel borde beviljas för avskrivning av förlusten å de med lånemedel förvärvade aktierna i bolaget. I utlåtande den 23 februari 1928 över det definitiva köpekontraktet anförde riksgäldsfulhnäktige, bland annat, att hela köpeskillingen för järnvägen borde påföras statens järnvägars fond.
I samband med beslut om godkännande av kontraktet anbefallde Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsen att efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret avgiva förslag angående de åtgärder, som borde i budget- och bok föringshänseende vidtagas beträffande dels det kapitalbelopp, som på grund av järnvägens övertagande borde påföras statens järnvägar, dels statslånet ur bibanelånefonden och dels statens aktier i bolaget.
I skrivelse den 11 december 1928 bär järnvägsstyrelsen avgivit förslag i sådant hänseende. Järnvägsstyrelsen har därvid meddelat, att riksgäldsfullmäktige i likhet med järnvägsstyrelsen funnit riktigt, att statslånet i dess helhet avskreves i riksgäldskontorets räkenskaper samt att järnvägens kapitalvärde i statens järnvägars räkenskaper bokfördes som kapital av skattemedel. Erforderlig täckning för den del av lånet, som utbetalats av lånemedel, kunde lämpligen beredas riksgäldskontoret genom att fonden för statsskuldens amortering toges i anspråk för beloppets avskrivning. I sådant fall behövde avskrivningen ej ske över riksstaten utan vore det tillräckligt, att riksdagens medgivande utverkades till amor-
Kungl. proposition nr 113.
teringsfondenfi användande. Fullmäktige i riksgäldskontoret hade vidare föreslagit, att amorteringsfonden skulle anlitas för täckning av det belopp av lånemedel, som använts för förvärv av aktier i järnvägen; denna summa, 250,000 kronor, koinme därvid att a skuldsidan i statens järnvägars balansräkning omföras från lånemedel till skattemedel
Vad beträffade det belopp, med vilket järnvägen borde uppföras i statens järnvägars räkenskaper, sä ansåge järnvägsstyrelsen detta sakna större betydelse, därest beloppet såsom föreslagits erkölle natur av skattemedel. liiksgäldsfullmäktige hade ansett riktigast, att järnvägens värde uPPföides med statslånets kapitalbelopp, och styrelsen kunde biträda detta förslag, då det stode i viss överensstämmelse med de grunder, enligt vilka kapitalet för andra ej räntebärande järnvägar upptagits i statens järnvägars räkenskaper.
Slutligen har föreslagits, att de under järnvägsstyrelsens förvaltning stående aktierna i järnvägsbolaget ä nominellt 500,000 kronor skulle i samband med lånekapitalets avskrivning överlämnas till riksgäldskontoret samt att eventuell andelsutdelning å aktierna vid avslutandet av bolagets likvidation skulle gottskrivas fonden för statsskuldens amortering.
Utlåtande i ärendet bär avgivits av riksräkenskapsverket den 29 december 1928. Riksräkenskapsverket har därvid till eu början förklarat sig icke hava något att erinra mot att fonden för statsskuldens amortering toges i anspråk för täckning av dels den av lånemedel härrörande delen av statslånet till järnvägen, dels det lånemedelsbelopp, som använts för förvärvande av aktier i bolaget. Härmed skulle av amorteringsfonden tagas i anspråk ett sammanlagt belopp av 4.743,867 kronor.
\ad betraffar den budgetära behandlingen av den ifrågavarande lånemedelsåterbetalningen, har riksräkenskapsverket framhållit, att denua frågas lösning borde bliva beroende av det sätt, på vilket banan uppfördes i statens jarnvagars räkenskaper. Därutinnan har riksräkenskapsverket anfört, bland annat, följande:
båsom tramgmge av föredragande departementschefens anförande till statsrådsprotokollet vid behandlingen av propositionen angående statens övertagande av nu ifrågavarande järnväg, måste man åtminstone under nuvarande konjunkturer rakna med att driften koinme att utvisa direkt förlust Under sadana forhållanden syntes det riksräkenskapsverket icke vara lämpligt att tynga det i statens jarnvägar investerade kapitalet med värden, om vilka man från början visste, att de icke kunde förräntas, i varje fall ej under överskådlig tid. J •'
Enligt riksräkenskapsverkets förmenande vore det icke likgiltigt till vilka belopp övertagna enskilda järnvägar redovisades hos statens järnvägar, även om det liarfor erforderliga anskaffningskapitalet hänförde sig till andra statsinkomster an lånemedel. Därigenom att kapital, åstadkommet medelst skattemedei i stallet för anemedel, investerades i eu produktiv fond, upphörde nämligen icke helt kravet på förräntning. På dvlikt sätt hade järnvägsstyrelsen ock i utlåtande den 10 november 1928 angående användningen av statens malmmkomster tolkat ett av 1928 års riksdag (skrivelse nr 256) gjort
0 Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 173.
uttalande om kraven på »förräntning av statsbanekapitalet, åtminstone i vad detta vore att hänföra till lånemedel».
Enligt riksräkenskapsverkets förmenande skulle därför järnvägens redovisning i statens järnvägars räkenskaper till det belopp, vartill statslånet uppginge, innebära en medveten överkapitalisering. Ämbetsverket ansåge således, att statens järnvägars kapitaltillgångar icke borde i anledning av järnvägens övertagande uppskrivas. Å andra sidan syntes enligt riksräkenskapsverkets mening anledning saknas att ur statens järnvägars räkenskaper avföra det belopp om 250,000 kronor motsvarande statens järnvägars aktieinnehav i bolaget varmed ifrågavarande järnväg redan inginge i räkenskaperna, eliuruväl detta belopp borde omvandlas från lånemedel till skattemedel samt överföras från aktiekontot till anlaggnmgs-
kontot. .
Biksräkenskapsverket har därefter framhållit, att om emellertid järnvägen ansåges böra bokföras med högre värde än berörda aktiepost, så borde denna bokföringsåtgärd ske över riksstaten genom uppförande av ett anslag till statens järnvägar, motsvarande det belopp, varmed bokföringsvärdet överstege aktievärdet.
Under förutsättning av bifall till det av riksräkenskapsverket förordade förfaringssättet borde de å bibanelånefonden balanserade kapital- och rån te fordringarna avskrivas i bokslutet för budgetåret 1928/1929. För avskrivning av de aktier, som erhållits i ersättning för arbetslöslietsmedel. behövde åtgärd icke vidtagas, enär de i samband med förvärvet verkställda utgifterna bestritts från anslag under rubriken »verkliga utgifter» och alltså icke kapitaliserats.
Slutligen har riksräkenskapsverket förklarat sig icke hava nagot att erinra mot förslaget att vid bolagets upplösning tillgodoföra fonden för statsskuldens amortering den andelsutdelning, som möjligen komme att falla på aktierna.
I förnyat utlåtande den 19 januari 1929 har järnvägsstyrelsen med anledning av riksräkenskapsverkets förslag att uppföra järnvägen i statens järnvägars räkenskaper allenast med beloppet av den där redan upptagna aktieposten, 250,000 kronor, anfört bland annat följande:
Mot vad riksräkenskapsverket således föreslagit skulle styrelsen givetvis icke behöva hava någon erinran, då tillvägagångssättet ju alltid kunde betec inas som innebärande eu lättnad för statsbaneaffären. Styrelsen ville emellertid påpeka, att den princip, för vilken förfaringssättet gåve uttryck icke svntes kunna komma till någon allmän tillämpning, så vitt styrelsen kunde förstå icke ens enligt riksräkenskapsverkets mening. I sitt den 9 november 1928 avgivna yttrande i anledning av viss riksdagens skrivelse angående användning av statens inkomster av aktier i Luossavaara-Kurunavaara aktiebolag m in. hade riksräkenskapsverket nämligen givit uttryck for den uppfattningen, att. i den mån anslag för återbetalning av i statens jarnvagar nedlagt lånekapital budgetmässigt tillgodofördes riksgaldskontoret, borde i statens järnvägars räkenskaper motsvarande överföring aga rum från mvesteringskonto för lånemedel till sådant för andra statsinkomster. Riksraken-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 17il. 7
skapsverket ansåge således, att ett i statens järnvägar investerat kapital, även om detsamma kunde anses hänföra sig till avgjort förlustbringande bandelar, vid amortering av lånemedel icke borde få utgå ur statens järnvägars kapitalkonto utan endast borde överflyttas till annat in vest orings kon to.
Järnvägsstyrelsen funne alltså, att för följdriktighetens skull värdet av den inköpta järnvägen borde i räkenskaperna upptagas till ett belopp, motsvarande statsverkets kapitalfordran. Järnvägsstyrelsen har därjämte framhållit, att frågan, huruvida ifrågavarande lånekapital bleve helt avskrivet eller endast omfört till kapital av annat slag, finge med de nu mera fastställda grunderna för förräntningskravet å statens järnvägar anses sakna nämnvärd praktisk betydelse för blivande taxesättning.
Av de utredningar, som i samband med förhandlingarna om ifrågavarande järnvägs trafikerande genom statens järnvägars försorg samt senare om dess övertagande av staten verkställts inom järnvägsstyrelsen, får anses framgå, att järnvägens drift icke lärer kunna väntas lämna överskott utan att snarare direkta förluster å trafiken äro att emotse. Järnvägen lärer därför fa anses sakna affärsvärde. Limedsforsen—Särna järnvägsaktiebolags tillgångar — däri inbegripen den ännu icke lyftade delen av köpeskillingen — torde icke överstiga vad som erfordras för täckande av de med järnvägsanläggningens färdigställande förenade kostnaderna, vadan aktierna i bolaget torde vara i det närmaste värdelösa. Under sålunda föreliggande omständigheter torde de i järnvägen nedlagda statsmedlen få anses förlorade.
Följande tablå utgör en sammanfattning av de inledningsvis lämnade uppgifterna.
i B0,kinrt hos ?,t»tens järnvägar. 2) Aktieinnehavet. ») Statslånets kapitalbelopp. Köpeskillingen. •; Summa statsmedel nedlagda i järnvägen.
Av denna tablå framgår, att av de i järnvägen investerade medlen ett belopp av sammanlagt 4,743,867 kronor utgöres av lånemedel samt
Departements-
chefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 173-
att härav 250,000 kronor hänföra sig till aktier och 4,493,867 kronor till statslån ur bibanelånefonden. I anslutning till de grundsatser, som vid behandlingen av frågan angående förluster å statens utlaningsfonder in. in. uttalats i statsverkspropositionen till 1928 års riksdag, torde täckning för dessa förlorade lånemedel böra beredas, och lärer detta i enlighet med myndigheternas förslag böra ske med anlitande av fonden för statsskuldens amortering. Härtill bör riksdagens medgivande inhämtas; i enlighet med vad som i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag föreslagits beträffande täckning av andra liknande lånemedelsför- 1 uster torde denna åtgärd icke böra vidtagas över riksstaten.
.Tåg övergår härefter till frågan, i vad mån avskrivning av de i järnvägen investerade medlen bör äga rum eller visst belopp paföras statens järnvägar. Såväl fullmäktige i riksgäldskontoret som järnvägsstyrelsen hava förutsatt, att järnvägen bör i statens järnvägars räkenskaper uppföras med en summa ungefärligen motsvarande statslånets kapitalbelopp. Riksräkenskapsverket åter bär, med utgångspunkt från att någon avkastning av järnvägen Limedsforsen Särna icke vore att förvänta, ansett skäl icke föreligga att i anledning av järnvägens införlivande med statsbanenätet uppskriva statens järnvägars kapitalkonto, även om på förut nämnt sätt omföring från lånemedel till skattemedel skedde. T likhet med riksräkenskapsverket finner jag det opåkallat att i samband med järnvägens övertagande påföra statsbanans räkenskaper ett fiktivt kapitalbelopp utöver det värde, varmed järnvägen genom aktieposten å 250,000 kronor redan förekommer i desamma. Skulle eu uppskrivning av statens järnvägars kapitalkonto äga rum, lärer detta endast kunna ske på så sätt, att å riksstaten uppföres ett anslag för ändamålet och bibanelånefonden tages i anspråk för motsvarande belopp. Ett sådant förfarande skulle närmast ansluta sig till vad som tillämpats, då tidigare till statens järnvägar överförts enskilda banor, som staten måst övertaga på grund av utlämnade lån. Att på detta sätt belasta riksstaten med en rent fiktiv post av nu ifrågavarande storlek kan jag emellertid icke tillstyrka.
•Tåg ansluter mig alltså till riksräkenskapsverkets förslag, att statens järnvägars räkenskaper icke skola av det ifrågavarande förvärvet beröras i annan man än att det nu under aktiekontot uppförda beloppet om 250,000 kronor, omvandlat från lånemedel till skattemedel, överföres till statsbanornas anläggningskonto. Statslånets kapitalbelopp jämte de debiterade räntorna torde sålunda böra i sin helhet avskrivas i bibanelanefondens räkenskaper. För en sådan åtgärd torde emellertid riksdagens medverkan icke erfordras. De aktier, som erhållits i ersättning för utförda nödhjälpsarbeten å bananläggningen, påfordra icke någon avskrivningsåtgärd, enär de för desamma havda utgifterna icke bestritts med kapi tal ökningsmedel.
T enlighet med järnvägsstyrelsens förslag torde samtliga aktiebrev böra överlämnas till riksgäldskontoret samt en eventuell andelsutdelning tillföras fonden för statsskuldens amortering.
9 Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
..•»Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att för täckande av de å järnvägen Limedsforsen—Särna uppkomna förluster å lånemedelskapital må av fonden för statsskuldens amortering tagas i anspråk ett belopp av 4,743,867 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsenltegenten lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Waldemar Wiens.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 142 häft. (Nr 173.)