Doc 1929:185

Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.

tfr 185.

Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av den hd ernationella arbetsorganisationens konferens åren 1925, 1926 och 1928 fattade beslut; given Stockholms slott den 7 mars 1929.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anbålla om riksdagens yttrande angående de i nämnda protokoll omförmälda, av den internationella arbetsorganisationens konferens åren 1925, 1926 och 1928 fattade besluten.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Liibeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohbin, Beskow, Lund vik, Borelb, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck:

Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allierade och associerade makterna, å ena, samt tyska riket, å andra sidan, vars del I omfattar förbundsakten för nationernas förbund, innehåller i del NTTT ett socialpolitiskt reformprogram samt tillika bestämmelser om den institution, internationella arbetsorganisationen, som har till uppgift att förverkliga detta program.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 155 häft. (Nr 185.)

2580 *8 1

2 Beslut vid konferensens sjunde sammanträde.

Departements-

chefen

den 25 februari 1026.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Av berörda bestämmelser framgår bland annat, att organisationens beslutande församling, den internationella arbetskonferensen, har att beträffande förslag, som äro uppförda på dess dagordning, välja mellan två former för godtagande. Antingen skall beslutet resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar, eller ock skall det utmynna i en rekommendation, avsedd att underställas vederbörande stater för vidtagande av lagstiftnings- eller andra åtgärder.

I fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem av organisationen skall vara förbunden att inom. ett år från avslutandet av ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller vidtagande av andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella omständigheter är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett år, skall den fullgöras snarast möjligt och under intet förhållande senare än 18 månader från sammanträdets avslutande. Därest en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande för dess genomförande eller om ett konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, skall respektive medlem av organisationen icke vara underkastad någon vidare förpliktelse med hänsyn därtill.

Närmare upplysningar om internationella arbetsorganisationen och dess verksamhet hava lämnats i propositionen nr 361 till 1921 års riksdag.

Den internationella arbetskonferensens sjunde sammanträde hölls i Geneve under tiden 19 maj—10 juni 1925. Vid sammanträdet, därvid Sverige var representerat, antogs bland annat ett förslag till konvention angående ersättning för yrkessjukdomar. *)

Med skrivelse den 14 augusti 1925 överlämnades från utrikesdepartementet till dåvarande chefen för socialdepartementet en av generalsekreteraren hos nationernas förbund i enlighet med Versaillestraktaten insänd bestyrkt kopia av konventionsförslaget.

Originaltexterna till nämnda konferensbeslut ävensom översättning därav torde få såsom bilaga (Bilaga A) fogas till protokollet i detta ärende. Beträffande förslagets innehåll tillåter jag mig att hänvisa till bilagan 1 2).

Sedan utlåtande över förslaget avgivits av socialstyrelsen, som för sin del inhämtat yttranden i frågan från riksförsäkringsanstalten, försäkrings- ' rådet och medicinalstyrelsen, framlades förslaget genom proposition (nr 118) för 1926 års riksdag. Vid anmälan av ärendet i statsrådet den 25 februari

1) Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 april 1925 deltogo i konferensen från svensk sida: såsom regerinasombud ordföranden och chefen för arbetsrådet E. W. Bosreus och byråchefen J. A. É. Molin med socialrådet E. It. Sjöstrand och byråchefen C. H. J. von Schulzenheim såsom experter; såsom arbetsyivarombud direktören I. O. Larson med disponenten O. H. Almström och fabrikören C. G. C. Schröder såsom experter och såsom arbetarombud landsorganisationens ordförande J. A. J. Thorberg med ledamoten av försäkringsrådet O. Carlsson, kassören D. G. Lagergren och redaktören S. Backlund såsom experter.

ä) En redogörelse för frågans behandling av arbetskonferensen lämnas i nr 9 av Sociala meddelanden för år 1925.

Kungl. Maj;ts proposition nr 185. 3

1 926 yttrade föredragande departementschefen, statsrådet Möller, att han vid behandlingen av ett nämnda dag framlagt förslag till ny lag om olycksfall i arbete även berört frågan om ersättning för yrkessjukdomar och därvid jiimväl erinrat om konventionsförslaget. Angående sistnämnda förslag hade departementschefen anfört, att enligt hans uppfattning starka skäl talade för att yrkessjukdomarna inbegrepes under olycksfallsförsäkringen men att frågan därom med hänsyn till svenska förhållanden icke kunde lösas genom en lagstiftning, som omfattade de sjukdomar, vilka upptagits i den vid konventionsförslaget fogade förteckningen. Tillika hade han yttrat, att med hänsyn till frågans invecklade beskaffenhet och till stor del outredda skick det icke varit möjligt att medhinna den ytterligare undersökning, som måste föregå utarbetandet av förslag i frågan, men att han hade för avsikt att föranstalta om sådan utredning. Då han på anförda skäl icke vore beredd att föreslå sådan ändrad lagstiftning, som utgjorde förutsättning för ratifikation av ifrågavarande konventionsförslag, ansåge sig departementschefen icke för det dåvarande kunna tillstyrka ratificering av förslaget.

I sitt med anledning av propositionen avgivna utlåtande (nr 5) anförde andra särskilda utskottet, att såsom framginge av en översikt av frågan om yrkessjukdomarna, som lämnats i den vid samma riksdag framlagda propositionen med förslag till lag om försäkring för olycksfall i arbete med mera, rådde meningsskiljaktighet om till vilket område av socialförsäkringen — sjuk- eller olycksfallsförsäkringen — yrkessjukdomarna rätteligen borde hänföras. Att vid sådant förhållande och utan avvaktande av resultatet av den utredning i frågan, som kunde komma att äga rum, taga bestämd ståndpunkt till de i konventionsförslaget berörda spörsmålen läte sig tydligen icke göra. Något uttalande i frågan från riksdagens sida syntes utskottet sålunda icke vara erforderligt.

Riksdagen, som godkände utskottets utlåtande, framhöll i avlåten skrivelse (nr 350), att Sverige för det dåvarande icke borde biträda konventionen.

Med anledning av konventionsförslaget uppdrog emellertid Kungl. Maj:t den 13 juli 1926 åt socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen gemensamt att, med beaktande av bland annat vad konventionsförslaget innehölle, verkställa utredning och avgiva förslag i frågan om ersättning för yrkessjukdomar.

Till fullgörande av nämnda uppdrag avlämnade ämbetsverken den 21 april 1928 utlåtande med förslag i ämnet.

Efter det yttranden över förslaget inhämtats från myndigheter och organisationer samt förslaget inom socialdepartementet undergått erforderlig omarbetning och granskats av lagrådet, har Kungl. Maj:t förut denna dag beslutit att till riksdagen avlåta proposition med förslag till lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Enligt de grundläggande föreskrifterna i detta förslag skulle frågan om ersättning för yrkessjukdomar komma att ordnas i överensstämmelse med de regler, som angivas i konventionsförslaget.

Riksdagen

1926.

4 Departements-

chefen.

Beslut vid konferensens åttonde sammanträde.

Svenska

regeringen

den

22 januari

1926.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Därest nyssnämnda lagförslag i huvudsak oförändrat uppköjes till lag, bringas den svenska lagstiftningen i överensstämmelse med konventionens föreskrifter. Med hänsyn härtill och då det synes önskvärt, att vårt land biträder konventionen, anser jag mig böra förorda, att — därest lagförslaget i huvudsak vinner statsmakternas godkännande — konventionen av Sverige ratificeras.

Den internationella arbetskonferensens åttonde sammanträde hölls i Geneve under tiden 26 maj—5 juni 1926. Vid sammanträdet, i vilket representanter för Sverige deltogo, antogs bland annat ett förslag till konvention angående förenkling av inspektionen av emigranter ombord å fartyg. ')

Med skrivelse den 25 augusti 1926 överlämnades till dåvarande chefen för socialdepartementet från utrikesdepartementet en av generalsekreteraren hos nationernas förbund i enlighet med Yersaillestraktaten översänd bestyrkt kopia av berörda konventionsförslag.

Originaltexten till detta konferensens beslut ävensom översättning av detsamma torde få såsom bilaga (Bilaga B) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende, och tillåter jag mig att i fråga om förslagets innehåll hänvisa till denna bilaga. * 2)

Före sammanträdet hade internationella arbetsbyrån utsänt ett frågecirkulär till de olika regeringarna i syfte att inhämta deras åsikter rörande den på konferensens dagordning upptagna frågan om förenkling av inspektionen av emigranter ombord å fartyg. Nämnda cirkulär besvarades av svenska regeringen den 22 januari 1926. I svaret erinrades inledningsvis, att i förordningen den 4 juni 1884 om vad med avseende å utvandrares fortskaffande till främmande världsdel iakttagas bör, vilken författning innehölle den svenska lagstiftningens särskilda bestämmelser rörande emigrantbefordran, meddelades åtskilliga föreskrifter angående högsta tillåtna antalet emigranter i förhållande till fartygets dräktighet, de för emigranterna avsedda kojernas utrymme och beskaffenhet, anordnande av särskilda avdelningar för sjukas vårdande, medförande av sjukvårdspersedlar och läkemedel m. in. ävensom en del bestämmelser rörande besiktning av emigrantfartyg. Däremot innehölle förordningen inga föreskrifter om särskilda inspektörer, som skulle medfölja fartygen och hava till uppgift att bistå emigranterna och tillvarataga deras intressen. Veterligen hade ej heller några anmärkningar på senare tid framkommit mot sättet för befordran av emigranter å svenska fartyg.

*) Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 april 1926 deltogo i konferensen från svensk sida: såsom regeringsombud envoyén E. Hennings och byråchefen J. A. E. Molin med socialrådet E. B. Sjöstrand såsom expert; såsom arbetsgivarombud direktören I. O. Larsson med direktören A. Hj. Lagergren såsom expert och såsom arbetar ombud landsorganisationens sekreterare K. E. Johanson med redaktören S. Backlund såsom expert.

2) En redogörelse för frågans behandling av arbetskonferensen återfinnes i nr 9 av Sociala meddelanden, för år 1926.

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 1 Hö.

o

Uppenbart vore för övrigt, att sedan konkurrensen mellan rederibolagen skärpts genom de nya restriktiva immigrationsbestiimmelserna i Förenta staterna, bolagen sökte erbjuda utvandrarna bästa möjliga befordringsförhållanden. Vad beträffade svenska fartyg och svenska emigranter syntes därför de i frågecirkuläret åsyftade spörsmålen åtminstone för det dåvarande sakna intresse. Då förhållandena i andra länder möjligen ställde sig annorlunda och måhända motiverade eu konvention i förevarande avseende, ville emellertid den svenska regeringen icke ställa sig avvisande till tanken på en eventuell konvention.

Över konferensens beslut i förevarande ämne avgavs utlåtande den 10 november 1926 av socialstyrelsen, som över ett inom styrelsen utarbetat förslag till utlåtande i ärendet begärt och erhållit kommerskollegii yttrande. I utlåtandet erinrade socialstyrelsen om svenska regeringens svar på nämnda frågecirkulär samt framhöll, att någon anledning att ändra ståndpunkt i förevarande avseende, såvitt styrelsen kunde döma, icke syntes förefinnas. Lika litet som under tiden före svarets avgivande hade därefter några klagomål eller andra omständigheter förekommit, som kunde motivera anställandet av en officiell emigrantinspektör å de svenska emigrantfartygen. Ej heller hade behov av dylik inspektion gjort sig kännbart i avseende å de utländska linjers fartyg, med vilka svenska emigranter i någon avsevärdare mån befordrades. Med hänsyn till att emigrantinspektion ej vore anordnad ombord å de svenska emigrantfartygen och konventionen således, vad vårt land anginge, väl ej kunde komma till avsevärd tillämpning, skulle det måhända synas likgiltigt. om Sverige biträdde konventionen eller ej. Konventionen förutsatte emellertid tillvaro av officiell inspektion ombord å emigrantfartyg, och anslutningtill konventionen skulle möjligen på sina håll anses grunda eu moralisk förpliktelse för de svenska statsmakterna att införa dylik inspektion — en åtgärd som enligt vad redan anförts åtminstone för det dåvarande syntes sakna skäl. På grund av vad sålunda anförts ansåg socialstyrelsen, att Sverige för det dåvarande icke borde biträda ifrågavarande konvention.

KommerskoUegium förklarade sig i sitt yttrande i huvudsak biträda vad av socialstyrelsen i dess förslag till utlåtande anförts.

Frågan om ratifikation av berörda konventionsförslag anmäldes av chefen för socialdepartementet, statsrådet Pettersson, i statsrådet den 21 januari 1927. Därvid framhöll departementschefen, att svenska regeringen i sitt svar på omförmälda frågecirkulär förklarat sig icke vilja ställa sig avvisande till tanken på en eventuell konvention i förevarande ämne. En anslutning till det föreliggande konventionsförslaget skulle emellertid möjligen kunna anses medföra en förpliktelse att införa en statlig emigrantinspektion — något som för Sveriges del åtminstone för det dåvarande syntes opåkallat. På grund därav och då Sveriges anslutning till förslaget icke syntes kuuna vara av någon avsevärd betydelse för andra länder, kunde ett biträdande av förslaget icke tillstyrkas. Med hänsyn därtill ansåg departementschefen, att ratifikation av konventionen icke för det dåvarande borde äga rum.

Socialstyrelsen den 10 november 1026.

Kommers-

kollegium.

Departements-

chefen

den 21 januari 1927.

6 Riksdagen

1927.

Kungl. Maj:t den 1 april 1927.

Internationella arbetsbyråns direktör den 2 november 1927.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde departementschefen, att riksdagens yttrande måtte inhämtas angående konventionsförslaget. I enlighet härmed blev frågan genom proposition (nr 57) förelagd 1927 års riksdag.

I utlåtande (nr 13) med anledning av propositionen förklarade sig andra lagutskottet dela den uppfattningen, att behov av en officiell emigrantinspektör å svenska emigrantlinjer dittills icke gjort sig gällande. Med avseende å frågan, huruvida eu ratifikation skulle medföra förpliktelse för Sverige att införa statlig emigrantinspektion, erinrade utskottet därom att enligt § 11 i konventionsförslaget varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerade konventionen, förbunde sig att tillämpa bestämmelserna i densamma senast den 1 januari 1928 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra nämnda bestämmelser effektiva. Det syntes icke vara uteslutet, att den uppfattningen skulle kunna göras gällande, att konventionens ratifikation skulle medföra en åtminstone moralisk förpliktelse att anställa en officiell emigrantinspektör eller att eventuellt medgiva annat lands regering, vilkas undersåtar befordrades såsom emigranter å svenskt fartyg, att tillsätta sådan inspektör. Vidare vore att märka, att ett biträdande av konventionen skulle jämlikt bestämmelse i § 2 kunna anses medföra förpliktelse att tilllata annat lands regering att tillfälligtvis och på egen bekostnad låta en representant såsom observatör ombord åtfölja landets såsom emigranter resande undersåtar, under förutsättning att han icke gjorde intrång på den officielle inspektörens uppgifter. Enligt stadgande i § 9 av förslaget krävdes för konventionens ikraftträdande allenast ratifikation av två medlemmar av internationella arbetsorganisationen. Så snart två länder ratificerat, bleve alltså ratifikationen bindande för dem. Därav följde, att Sveriges underlåtenhet att ratificera icke hindrade, att konventionen finge betydelse för de länder, som önskade biträda densamma. Ytterligare kunde framhållas, att en underlåtenhet från Sveriges sida att nu ratificera icke medförde förlust av möjligheten för vårt land att i framtiden sluta sig till de ratificerandes antal, om detta skulle anses önskvärt. På grund av vad sålunda anförts ansåg sig utskottet för det dåvarande böra avstyrka ratifikation från svensk sida.

Utskottet hemställde därför, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t meddela, att riksdagen för sin del icke haft något att erinra mot vad av departementschefen uttalats till statsrådsprotokollet rörande konventionsförslaget.

Sju reservanter inom utskottet ansågo, att utskottet bort tillstyrka ratificering av konventionen.

Kamrarna biträdde utskottets hemställan, varefter riksdagens beslut anmäldes i skrivelse den 15 mars 1927 (nr 73).

Med anledning av vad sålunda förekommit förordnade Kungl. Maj:t den 1 april 1927, att omförmälda konvention icke för det dåvarande skulle för Sveriges del biträdas.

Uti skrivelse den 2 november 1927 har internationella arbetsbyråns direktör framlagt arbetsbyråns uppfattning rörande ifrågavarande konventions innebörd och räckvidd, under framhållande att svenska regeringens beslut

Kungl. Maj:ts proposition nr /Sfi. 7

att icke ratificera konventionen måliiinda till viss grad stödde sig på eu tolkning av densamma, som icke helt överensstämde med den tolkning arbetsbyrån och andra stater givit åt konventionen.

I sin skrivelse framhåller arbetsbyråns direktör, att den avgörande frågan vore, om konventionen kunde tolkas så, att den skulle medföra en moralisk skyldighet att införa officiell inspektion av emigranter ombord å fartyg. För nämnda frågas besvarande vore det tillräckligt att med tillhjälp av de förberedande arbetena undersöka konventionens syften och dess bestämmelsers innebörd.

Konventionens syften hade tydligt angivits i det genom arbetsbyråns försorg uppställda frågecirkuläret angående ifrågavarande punkt på konferensens dagordning. Efter eu framställning av problemets huvudlinjer sammanfattades berörda syften i frågecirkuläret sålunda:

»Huvudsyftet med den på dagordningen för 1926 års konferens uppförda frågan är alltså att vinna en förenkling av nuvarande system för inspektionen av emigranter ombord å fartyg. Det är således icke, som man på vissa håll syttes hava antagit, fråga om att införa helt nya inspektionssystem. Konferensens uppgift är att pröva, i vilken utsträckning förefintliga dubbla befattningar under nu rådande förhållanden kunna avskaffas, ävensom undersöka de förenklingsmetoder, vilka skulle underlätta vinnandet av inspektionens syften, allt under beaktande att emigranterna — vilka förenklingar än vidtagas — under sin resa komma i åtnjutande av ett visst minimum av skydd.»

Beträffande clenna tanke framhölls i den på grundval av regeringarnas svar upprättade rapporten till konferensen: »Den till regeringarna riktade

frågan var icke huruvida inspektion av emigranter ombord å fartyg är nyttig eller eg. Yilka åsikterna än må vara i detta hänseende, kvarstår likväl det faktum, att ett stort antal olika system av inspektion för närvarande tilllämpas, och hava regeringarna anmodats tillkännagiva, huruvida de icke ansåge det lämpligt att förenkla desamma.»

För uppnående av det sålunda angivna syftet uppställde konventionsförslaget i §§ 2 och 3 en dubbel princip, nämligen

1) att icke mer än ett lands regering borde svara för den officiella inspektionen ombord å fartyg, samt

2) att, om eu officiell emigrantinspektör anställdes ombord å ett emigrantfartyg, han i regel skulle utses av regeringen i det land, vars flagga fartyget förde; undantag härifrån kunde dock göras genom överenskommelse mellan detta land och de länder, vilkas undersåtar i egenskap av emigranter transporterades å fartyget. Konventionen inneliölle tillika i §§ 4—7 bestämmelser, som vore ägnade att förenkla tillvägagångssättet vid inspektionen av emigranter.

Det syntes, anföres vidare i skrivelsen, icke föreligga något tvivel om att konventionen varken till sin andemening eller till sin bokstav medförde någon förpliktelse — icke ens en moralisk sådan — för den ratificerande staten att införa ett inspektionssystem, och att den icke ens indirekt sökte uppmuntra till införandet av nya inspektionsorgan. Till undvikande av varje ovisshet i nämnda hänseende hade det utskott, som av konferensen fått i uppdrag att behandla frågan rörande förenkling av inspektionen av emigranter ombord å fartyg, i sin rapport till konferensen framhållit, att däri »icke diskuterades frågan, huruvida inspektionen borde göras obligatorisk — ett problem som fölle utanför området för utskottets föreliggande uppgift». Föremål för diskussion vore i själva verket endast genomförandet av en

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

förenklad inspektion till undvikande av de slitningar och konflikter närvaron av flera inspektörer av olika nationalitet ombord å samma fartyg skulle kunna medföra.

För övrigt vore det av vikt att påpeka, att den första stat, som ratificerat konventionen, Nederländerna, tolkat konventionen i denna mening. I likhet med Sverige hade Nederländerna icke någon inspektionstjänst ombord å emigrantfartyg och hade ditintills icke haft för avsikt att inrätta någon dylik. Icke desto mindre hade nämnda förhållande icke betraktats såsom ett hinder för ratifikation. Samma påpekande ägde tillämpning beträffande Storbritannien, som ratificerat villkorligt och som ej heller ägde något särskilt inspektionssystem.

t Ratificering från de länders sida, vilka i likhet med Storbritannien och Nederländerna icke hade något officiellt inspektionssystem, vore för övrigt helt och hållet i överensstämmelse med konventionens anda. Det av konferensen tillsatta utskottet hade också mycket tydligt angivit detta genom att förkasta ett förslag till ändring av § 2, så lydande: »Varje medlem, som ratificerar denna konvention och vars lagstiftning föreskriver officiell

inspektion av emigranter---». Detta ändringsförslag hade förkastats

just emedan kommissionen ansett, att detsamma kunde tolkas såsom läggande hinder i vägen för ett land utan officiell inspektion att vidtaga åtgärder till sina undersåtars skydd. Genom att godtaga den av kommissionen föreslagna texten hade konferensen alltså velat lämna vägen öppen för en ratifikation från de staters sida, som befunne sig i detta läge. Det vore utan tvivel med beaktande av dessa konferensens avsikter som svenska regeringens ombud vid åttonde sammanträdet röstat för bifall till konventionen.

Delegationen I anledning av nämnda skrivelse har yttrande den 3 december 1927 avgivits 1*°'nationella' av (^e9'otionen för det internationella socialpolitiska samarbetet, som därvid socialpolitiska framhållit, att den av arbetsbyråns direktör förfäktade meningen, att ett biträdande av ifrågavarande konvention icke komme att medföra någon förcember 1927. pliktelse att inrätta officiell inspektion av emigranter ombord å fartyg, otvivelaktigt vore riktig. Nämnda förhållande hindrade emellertid icke, enligt delegationens mening, att en dylik åtgärd ändock skulle kunna giva anledning till besvärande krav — något som man syntes böra bespara sig, då åtgärden icke motiverades av något behov för Sveriges del. En ledamot av delegationen har ansett delegationen böra förorda, att konventionsförslaget måtte ånyo föreläggas riksdagen med framhållande, att konventionen borde ratificeras.

interna- Sedermera har arbetsbyråns direktör med skrivelse, som den 11 maj 1928 arbetsbyråns inkommit till socialdepartementet, översänt ett memorandum rörande Sveriges direktör den ställning till vissa av internationella arbetskonferensen antagna konventioner, 11 maj 19-8. som j0ke ratificerats av vårt land. I detta memorandum erinras om direktörens skrivelse den 2 november 1927 och framhålles, att ett allmänt biträdande av nu ifrågavarande konvention skulle i hög grad bidraga att reglera en fråga, som gåve upphov till ständiga svårigheter och förhandlingar.

9 Kanyl. Maj:ts proposition nr t HD.

Över nämnda memorandum har yttrande den 2G november 1928 avgivits av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet. Delegationen har därvid bland annat redogjort för sitt uttalande den 3 december 1927 samt vidare anfört, att ehuru delegationens berörda avvisande ståndpunkt icke saknat skäl för sig, delegationen vid förnyad, med anledning av arbetsbyråns memorandum företagen prövning av frågan funnit åsyftade skäl vara av så pass underordnad betydelse, att de synts icke böra få hindra en eljest med inga betänkligheter för vårt lands del förbunden akt av skyldigt tillmötesgående mot internationella arbetsorganisationen.

Med anledning av förstnämnda skrivelse från arbetsbyråns direktör liavu upplysningar inhämtats rörande frågans läge i Nederländerna och Storbritannien.

Härvid har framgått, att nederländska regeringen den 16 maj 1927 förelagt generalstaterna förslag till lag om godkännande av omförmälda konventionsförslag. Uti motiveringen till regeringens hemställan framhölls, att konventionsförslaget icke ålade någon förpliktelse att inrätta inspektion till skyddande av emigranter ombord å fartyg. Regeringen hyste icke några betänkligheter mot ett biträdande av konventionsförslaget. Den nederländska lagstiftningen föreskreve ingen inspektion av emigranter ombord å fartyg under resa. Däremot funnes vissa stadganden angående inspektion av emigranter före fartygets avgång. Med hänsyn härtill kunde av konventionen icke följa någon förpliktelse för Nederländerna med avseende å fartyg, som seglade under dess flagga, och någon förändring i det dittillsvarande tillståndet vore icke erforderlig. Sedan generalstaterna antagit det sålunda framlagda lagförslaget, utfärdades i enlighet härmed lag i ämnet den 30 juni 1927. Den formella ratifikationen har sedermera skett den 13 september 1927.

Ej heller i Storbritannien finnes för närvarande någon inspektion av emigranter ombord å fartyg. Emellertid beslöt den brittiska regeringen den 27 augusti 1927 att ratificera omförmälda konvention, dock med det förbehåll att konventionen för Storbritanniens och Norra Irlands del skulle träda i kraft först sedan konventionen utan förbehåll godkänts av Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Italien, Norge och Spanien. I den framställning till parlamentet, däri regeringen anmälde sin avsikt att biträda konventionen, framhölls, att eu anslutning till densamma icke skulle medföra några administrativa eller legislativa åtgärder. Under angivna förbehåll har sedermera ratifikation skett den 16 september 1927.

Enligt meddelande från arbetsbyrån har konventionen numera ratificerats även av Belgien, Indien, Japan, Luxemburg, Tjeckoslovakien och Österrike.

Slutligen bör i detta sammanhang beaktas frågan om ny lagstiftning angående emigrationen. I skrivelse den 28 maj 1912 (nr 229) anhöll riksdagen om utarbetande och framläggande av förslag till en svensk utvandringslag. Med anledning härav anbefallde Kungl. Maj:t den 5 december 1914 socialstyrelsen att avgiva förslag till förändrad lagstiftning rörande emigrationen

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet den 26 november

192S.

Ratifikation av främmande stater.

Förslag till emigrationslag stiftning 1928.

10 Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

ävensom till de därmed sammanhängande åtgärder i övrigt vilka kunde finnas påkallade. Sedermera hemställde riksdagen i skrivelse den 30 maj 1923 (nr 203) om åtgärder för stödjande av emigrerande medborgare. Genom beslut den 15 j uni 1923 anbefalldes socialstyrelsen att verkställa utredning och avgiva förslag i det av riksdagen angivna avseendet. Till fullgörande av omförmälda båda uppdrag har socialstyrelsen den 14 januari 1928 avgivit betänkande med förslag till vissa åtgärder beträffande emigrationen (statens offentliga utredningar 1928: 8). I nämnda betänkande framlägges bland annat förslag till lag angående utvandrares befordran m. m. Lagen är avsedd att träda i stället för förordningen den 4 juni 1884 om vad med avseende å utvandrares fortskaffande till främmande världsdel iakttagas bör. Förslaget innehåller icke några bestämmelser rörande inspektion av emigranter ombord å fartyg. Över styrelsens betänkande hava yttranden inhämtats från åtskilliga myndigheter och sammanslutningar.

Förevarande konvention avser att åstadkomma en förenkling av nu tilllämpade system för statlig inspektion av emigranter ombord å fartyg. Då i Sverige icke finnes någon dylik inspektion, kan ett biträdande av konventionen icke anses direkt motiverat med hänsyn till förhållandena i vårt land. Emellertid är det naturligen på grund av Sveriges medlemskap i internationella arbetsorganisationen önskvärt, att Sverige ansluter sig till de av organisationen antagna konventionerna, därest detta kan ske utan åsidosättande av något svenskt intresse.

Under den tidigare behandlingen av frågan om Sveriges anslutning till förevarande konvention hav framhållits, att ett biträdande av konventionen möjligen kunde anses grunda åtminstone en moralisk förpliktelse att införa en statlig emigrantinspektion — något som åtminstone för närvarande syntes opåkallat i vårt land. Av den nu förebragta utredningen torde emellertid framgå, att en dylik skyldighet icke kan härledas ur konventionen. Vad arbetsbyråns direktör i detta hänseende anfört har biträtts av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet. Därtill kommer, att sedan Kungl. Maj:t förra gången tog ställning till frågan om Sveriges anslutning till konventionen, densamma biträtts av Nederländerna och Storbritannien, vilka länder icke hava någon inspektion av den art, som här avses. I båda dessa länder har från regeringsliåll uttalats, att ett godtagande av konventionen icke påkallade vidtagande av några åtgärder för dessa länders del.

Den ovillkorliga innebörden av ett biträdande av konventionen skulle alltså endast vara, att Sverige avhände sig möjligheten att — utom i visst undantagsfall — hava egna emigrantinspektörer på främmande länders fartyg; en möjlighet, vilken veterligen icke av Sverige begagnats och varav behov näppeligen kan tänkas uppkomma. Skyldigheten att tillåta främmande inspektion på svenska fartyg, därest egen sådan icke anordnas, är beroende på att särskild överenskommelse träffas därom med främmande makt, och någon — rättslig eller moralisk — plikt att ingå dylika överenskommelser uppkommer icke genom konventionen. Den av andra lagut-

Kungl. Maj:ts proposition nr ISi). 11

skottet år 1927 påpekade bestämmelsen i § 2 om tillåtelse under viss förutsättning för annat lands regering att tillfälligtvis och på egen bekostnad låta eu representant åtfölja landets som emigranter resande undersåtar utgör allenast ett undantag från ett tidigare i samma paragraf uppställt förbud mot samtidig inspektion från mer än eu regering och kan alltså icke grunda någon självständig skyldighet för vårt land. Icke heller i nu berörda hänseenden torde sålunda eu anslutning till konventionen kunna giva upphov till några besvärande anspråk.

Då vid nu angivna förhållanden frågan om anslutning till konventionen kommit i ett i viss mån ändrat läge, anser jag mig böra förorda, att även Sverige ansluter sig till ifrågavarande konvention. Jag anser därför lämpligt, att riksdagens yttrande ånyo inhämtas i frågan. För vårt land torde icke föreligga skäl att vid ratifikationen knyta förbehåll av den art, som uppställts av Storbritannien.

Den internationella arbetskonferensens elfte sammanträde hölls i Geneve under tiden 30 maj—16 juni 1928. I sammanträdet deltogo även representanter för Sverige. Konferensen antog ett förslag till konvention angående införande av metoder för fastställande av minimilöner och eu rekommendation angående tillämpning av metoder för fastställande av minimilöner ').

Med skrivelse från utrikesdepartementet den 31 augusti 1928 bär till mig överlämnats en av generalsekreteraren hos nationernas förbund i enlighet med Versaillestraktaten insänd bestyrkt avskrift av berörda förslag till konvention och rekommendation.

Originaltexterna till konferensens beslut ävensom översättningar av desamma torde få såsom bilaga (Bilaga C) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. I fråga om beslutens innehåll får jag hänvisa till nämnda bilaga 2).

Innan jag ingår på behandling av nämnda beslut, vill jag erinra, att internationella arbetsbyrån före konferensens sammanträde utsände ett frågecirkulär till de olika regeringarna rörande metoder för fastställande av minimilöner. Cirkuläret besvarades av svenska regeringen den 3 december 1927. Därvid anförde regeringen — i anslutning till ett av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet avgivet yttrande — i huvudsak följande.

För besvarande av internationella arbetskonferensens frågeformulär rörande metoder för fastställande av minimilöner hade ej blott ett flertal myndigheter och korporationer, däribland arbetsgivarnas och arbetarnas huvudorga-

*) Genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 maj 1928 förordnades följande personer att deltaga i konferensen från svensk sida: såsom regeringsombud byråchefen J. A. F. Molin och yrkesinspektrisen Kerstin Hesselgren med socialrådet E. K. Sjöstrand och byråassistenten, sjökaptenen E. A. F. Eggert såsom experter, såsom arbets giv ar ombud direktören I. O. Larsson med e. o. hovrättsnotarien K. Wistrand såsom expert samt såsom arbetarombud landsorganisationens ordförande J. A. J. Thorberg med ombudsmannen i svenska transportarbetareförbundet N. Mårtensson och redaktören S. Backlund såsom experter. Genom senare beslut blevo även ordföranden i svenska järnvägsmannaförbundet A. Forslund samt, då Wistrand blev förhindrad att infinna sig, e. o. hovrättsnotarien friherre E. G. Lagerbielke utsedda till experter, den förre för arbetar- och den senare för arbetsgivarsidan.

2) En redogörelse för de olika frågornas behandling av arbetskonferensen återfinnes i nr 10 av Sociala meddelanden för år 1928.

Beslut vid konferensens elfte sammanträde.

Svenska regeringen den .7 december 1927.

12 Kungl. Majds proposition nr 185.

nisationer, blivit hörda i ärendet, utan hade även verkställts vissa undersökningar rörande löne- och organisationsförhållanden med mera inom hemindustrin. Av de upplysningar och meningsyttringar, som sålunda sammanbragts och vilka vore anmärkningsvärt samstämmiga, kunde följande anföras.

Förhållandena inom hemindustrin hade tidigare, eller under de 10 ä 15 första åren av innevarande sekel, varit föremål för åtskillig uppmärksamhet från skyddssynpunkt. Flera undersökningar av arbets- och löneförhållandena inom nämnda verksamhetsområde hade företagits, och ett par förslag till lagar med uppgift att motverka därinom förekommande missförhållanden hade även utarbetats. Under årens lopp syntes emellertid hemindustrins driftförhållanden småningom hava så förändrats, att statens ingripande till arbetarnas skydd i förevarande avseende blivit mindre nödvändigt eller obehövligt. Det senare av nämnda lagförslag, vilket väsentligen grundat sig på en år 1912 företagen undersökning och avgivits år 1920, hade icke blivit förelagt riksdagen. Ej heller hade veterligen under de senare åren några avsevärda yrkanden framkommit på åtgärder från statsmakternas sida till förmån för hemindustrins arbetare.

Förklaringen till berörda förändring syntes väsentligen vara att söka i följande omständigheter.

Antalet inom hemindustrin sysselsatta arbetare hade med tiden avsevärt nedgått. Några exakta uppgifter å berörda antal funnes visserligen ej att tillgå, men från såväl arbetsgivar- som arbetarliåll vitsordades detta förhållande. Hemindustrin syntes nämligen vara en verksamhetsgren, som i konkurrensen med den allt mer mekaniserade och rationaliserade fabriksdriften vore dömd att inskränkas till vissa för densamma särskilt lämpade förhållanden.

Arbetarnas fackliga organisation och i samband därmed arbetsavtalens kollektiva reglering hade under de senaste tiotalen av år gått utomordentligt framåt i Sverige. Nämnda företeelser hade ej lämnat hemindustrin oberörd. I viss mån vore dess arbetare numera organiserade och inbegripna under kollektivavtal. Därtill komme, att dessa avtals överhandtagande tilllämpning inom industrin i allmänhet även indirekt påverkat hemindustrins löneförhållanden. Vidare syntes den numera förhärskande knappheten på kvinnlig arbetskraft, som lett till relativt större höjning av arbetslönerna för kvinnor än män, hava medverkat till förbättrande av lönevillkoren inom hemindustrin, som ju i alldeles övervägande mån använde kvinnlig arbetskraft. De under år 1927 verkställda undersökningarna inom hemindustrin hade även tydligt givit vid handen, att hemarbetarnas nuvarande löner i jämförelse med dem, som gällde vid 1912 års motsvarande undersökning, i stort sett företedde en höjning, som vore avsevärt starkare än den allmänna lönenivåns. Visserligen betalades fortfarande för en del hemarbeten mycket låga löner, men syntes detta väsentligen vara fallet i fråga om sådana slag av hemarbete, som kunde förväntas snart upphöra att existera. Såsom medverkande till förbättring av hemarbetarnas ställning kunde även framhållas, att kooperation, tekniska framsteg och ändamålsenligare transportanordningar i viss mån möjliggjort stegrad produktion och undvikande av förut vanlig tidsförlust.

Ett förhållande, som i förevarande sammanhang även förtjänade beaktande, vore det, att det industriella hemarbetet för många utgjorde en bisysselsättning, som tillgrepes i den mån lantbrukets eller hushållets göromål medgåve det och som sålunda möjliggjorde ett utnyttjande av eljest värdelös tid. En möjlighet till sysselsättning beredde också hemindustrin ej så få personer, som på grund av vanförhet, sjuklighet, hög ålder eller annat för-

i:j

Kungl. Maj:ta proposition nr IHf)

hållande icke kunde eller ville arbeta på verkstad. Från det allmännas sida gjordes ansträngningar att bereda eljest arbetslösa nyttig sysselsättning med »hemslöjd», ett arbete, som visserligen vore avsett att vara i viss mån konstnärligt betonat men som i många fall ej kunde särskiljas från det vanliga industriella hemarbetet. — I de nyss åsyftade fallen fyllde hemarbetet tydligtvis, även om det vore lågt avlönat, eu nationalekonomisk och social uppgift.

Beträffande därefter frågan om fastställande av minimilöner inom andra näringsgrenar än hemindustrin framhölles det, att några krav i sådant syfte knappast gjorts gällande och att genomförandet av dylik reglering skulle möta stora svårigheter.

Mot det ifrågasatta systemet för reglering av arbetslönerna hade även framställts en del erinringar av mera allmängiltig räckvidd. Sålunda hade från auktoritativt håll å såväl arbetsgivar- som arbetarsidan uttalats ogillande av arbetslönernas fastställande genom statligt ingripande. I vad arbetarnas huvudorganisation anginge, hade detta skett under hänvisning till den bestämt avvisande hållning, som den svenska fackföreningsrörelsen intagit till tanken på att genom skiljedomsförfarande fastställa löne- och arbetsförhållanden. Från andra håll hade påpekats, att minimilöner ej sällan även bleve maximilöner samt att minimilönerna, som ju i regel måste sättas låga, stundom kunde befaras verka nedtryckande på lönenivån i allmänhet. I viss mån kunde också officiellt fastställda minimilöner medverka till den stelhet i lönesystemet, som ansåges hindra näringslivets anpassning efter växlande förhållanden och hava till följd ökad arbetslöshet. Slutligen hade även framhållits, att statlig lönereglering skulle medföra avsevärda kostnader för det allmänna och möta betydande svårigheter, bland annat i avseende å kontrollen.

Av de i ärendet hörda myndigheterna, korporationerna och fackliga organisationerna hade samtliga, med undantag av svenska beklädnadsarbetareförbundet, ställt sig avvisande till tanken på lagstiftning för fastställandet av minimilöner.

Med hänsyn till de upplysningar och meningsyttringar, som sålunda framkommit under ärendets behandling, funne sig regeringen böra meddela, att Sverige åtminstone för närvarande icke vore benäget biträda någon konvention angående fastställande av minimilöner eller att vidtaga några åtgärder med hänsyn till en rekommendation i ämnet. I betraktande av förevarande ämnes ömtåliga beskaffenhet och dess stora betydelse för den internationella konkurrensen på det ekonomiska området hade regeringen ansett mest förenligt med den sålunda angivna ståndpunkten att avstå från besvarandet av formulärets olika frågor.

Vid behandlingen å konferensens sammanträde av de framlagda förslagen till beslut nedlade samtliga svenska delegerade sina röster.

Över konferensens beslut har yttrande inhämtats från delegationen för det Delegationen internationella socialpolitislca samarbetet. I yttrande den 7 november 1928 for fet lfer~

7 . o nationella

bär delegationen erinrat om svenska regeringens svar på omförmälda fråge- socialpolitiska

cirkulär och framhållit, att de däri anförda skälen mot biträdande för samarbetet.

. 0 7 novem-

Svenges del av en konvention i ämnet fortfarande syntes barande, och nagra \ter jg28. nya omständigheter, som skulle kunna giva anledning till ändrad ståndpunkt, hade, så vitt delegationen kunde döma, icke tillkommit. Med hänsyn till det sålunda anförda har delegationen föreslagit, att Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen med anhållan om yttrande angående konferensens beslut förklara sig anse, att Sverige för närvarande icke hade anledning att

Departements-

chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 1SÖ.

biträda konventionen eller att vidtaga några åtgärder med hänsyn till rekommendationen.

Såsom av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet framhållits, torde de skäl mot biträdande för Sveriges del av en konvention i ämnet, som av svenska regeringen anförts i dess nyssnämnda svarsskrivelse, fortfarande äga giltighet. Några omständigheter av beskaffenhet att böra föranleda ett övergivande av den däri intagna ståndpunkten hava icke tillkommit. På grund härav finner jag i likhet med delegationen, att förenämnda konvention icke för närvarande bör av Sverige biträdas samt att rekommendationen i ämnet icke nu bör föranleda någon åtgärd från svensk sida.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda, av den internationella arbetsorganisationens konferens vid dess sjunde, åttonde och elfte sammanträden i Geneve åren 1925, 1926 och 1928 antagna konventionsförslag och rekommendation.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten bifall samt förordnar, att proposition i ämnet, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

(Jour. Falkenberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S5.

15 Bilaga A.

I. Översättning.

Förslag till konvention angående ersättning för yrkessjukdomar.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 19 maj 1925 till sitt sjunde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående ersättning för yrkessjukdomar, vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit att dessa förslag skola taga form av ett förslag till internationell konvention,

antager denna, den tionde dagen i juni år ettusen niobundra och tjugusex, efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ I-

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillförsäkra personer, som falla offer för yrkessjukdomar, eller deras rättsinnehavare eu ersättning grundad på de allmänna principerna i den nationella lagstiftningen angående ersättning för olycksfall i arbete.

Denna ersättning skall icke vara lägre än den, som i den nationella lagstiftningen stadgas för skada till följd av olycksfall i arbete. Med detta förbehåll skall det stå varje medlem fritt att, vid fastställandet i den nationella lagstiftningen av de villkor, enligt vilka ersättning för ifrågavarande sjukdomar skall betalas, och vid tillämpningen på dessa sjukdomar av sin lagstiftning om ersättning för olycksfall i arbete vidtaga sådana förändringar och anpassningar, som kunna anses tjänliga.

§2.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att anse som yrkessjukdomar de sjukdomar och förgiftningar, som framkallas av de i efterföljande förteckning upptagna ämnena, då dessa sjukdomar eller förgiftningar drabba arbetare tillhörande industrier eller yrken, som finnas upptagna på motstående plats i förteckningen, och då desamma härröra från arbete i ett företag, som är underkastat förut nämnda nationella lagstiftning.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§4-

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§5-

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen. Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

17 Kungl. Maj ds proposition nr 1 Hö.

8 6.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 4 förbinder sig varje medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i §§ 1 och 2 senast den 1 januari 1927 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva. °

§ 7.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 8‘

Yarje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan fem år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom skrivelse, söm delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 9.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpmng och taga, i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ io.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga vitsord.

II. Originaltexterna.

Projet de convention concernant Ia Draft convention concerning workréparation des maladies profession- men’s eompensatlon for oceupational nelles. diseases.

La Conférence générale de 1’Organisation internationale du Travail de la Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil d’administration du Bureau international du Travail, et s’y étant réunie le 19 mai 1925, en sa septiéme session,

Apres avoir décidé dadopter diverses propositions relatives ä la reparation des maladies professionnelles, question comprice dans le premier point de l’ordre du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions prendraient la forme d’un projet de convention internationale,

Biliang till riksdagens protokoll 1929. 1

The General Conference of the International Labour Organisation of the League of Nations,

Having been convened åt Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Seventh Session on 19 May 1925, and Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to workmen’s compensation for oceupational diseases, which is ineluded in the first item of the agenda of the Session, and Having determined tliat these proposals shall take the form of a draft international convention,

samt. löö haft. (Nr 185.)

2586 28 2

18 Kungl. Maj ds proposition nr 18o.

adopte, ce dixiéme jour de juin mil neuf cent vingt-cinq, le Projet de Convention ci-aprés a ratifier par les Membres de 1’Organisation internationale du Travail conformément aux dispositions de la Partie XIII du Traité de Versailles et des Parties correspondantes des autres Traités de Paix:

Artide I.

Tout Membre de I Organisation internationale du Travail ratiiiant la présente Convention s’engage ä assurer aux victimes de maladies professionnelles ou ä leurs ayants droit une reparation basée sur les principes généraux de sa législation nationale concernant la reparation des accidents du travail.

Le taux de cette reparation ne sera pas inférieur ä celui que prévoit la législation nationale pour les dommages résultant d’accidents du travail. Sous réserve de cette disposition, chaque Membre sera libre, en déterminant dans sa législation nationale les conditions réglant le payement de la reparation des maladies dont il s’agit, et en appliquant ä ees maladies sa législation relative ä la réparation des accidents du travail, dadopterles modifications et adaptations qui lui sembleraient expédientes.

Artide 2.

Tout Membre de 1’Organisation internationale du Travail ratiiiant la présente Convention s'engage ä considérer comme maladies professionnelles les maladies ainsi que les intoxications produites par les substances inscrites sur le tableau ci-aprés, lorsque ees maladies ou intoxications surviennent ä des travailleurs appartenant aux industries ou professions qui y correspondent dans le dit tableau et résultent du travail dans une entreprise assujettie ä la législation nationale.

adopts, tliis tentli day of June of the year one thousand nine hundred and twenty-five, the following Draft Convention for ratification by the Members of the International Labour Organisation, in accordance with the provisions of Part XIII of the Treaty of Versailles and of the corresponding Parts of the otlier Treaties of Peace:

Artide 1.

Each Member of the International Labour Organisation which ratifies tliis Convention undertakes to provide that compensation shall be payable to workmen incapacitated by occupational diseases, or, in case of death from such diseases, to tlieir dependants, in accordance with the general principles of the national législation relating to compensation for industrial accidents.

The rates of such compensation shall be not less than those prescribed by the national législation for injury resulting from industrial accidents. Subject to this provision, each Member, in determining in its national law or regulations the conditions under which compensation for the said diseases shall be payable, and in applying to the said diseases its legislation in regard to compensation for industrial accidents, may make such modifications and adaptations as it thinks expedient.

Artide 2.

Each Member of the International Labour Organisation which ratifies this Convention undertakes to consider as occupational diseases those diseases and poisonings produced by the substances set forth in tlie Scliedule appended liereto, when such diseases or such poisonings affeet workers engaged in the trades or industries placed opposite in the said Scliedule, and result from occupation in an undertaking covered by the said national legislation.

Kungl. Maj:tf proposition nr ISO.

19 Tableau:

Sc It, ed it le:

Liste des maladics et des substances toxiques.

Liste des Industries ou professions correspondantes.

List of diseases List of corresponding and toxic substan- Industries and processes. ees.

Intoxication par le plomb, ses alliages ou ses composés, avecles conséquences direetes de eette intoxication.

Intoxication par le mereure, ses amalgames et ses composés, avec les conséquences direetes de eette intoxication.

Infection

cbarbonneuse.

Traitement des minerais contenant du plomb, y compris les cendres plombeuses d’usines å zine.

Fusion du vieux zinc et du plomb en saumon.

Fabrication d’objets eu plomb fondu ou en alliages plombiféres.

Industries polygraphiques.

Fabrication des composés de plomb.

Fabrication et reparation des accumulateurs.

Préparation et emploi des émaux contenant du plomb.

Polissage au moyen de limaille de plomb ou de potée plombifére.

Travaux de peinture comportant la préparation ou la manipulation d’enduits, de mastics ou de teintes contenant des pigments de plomb.

Traitement des minerais de mereure.

Fabrication descomposés de mereure.

Fabrication des appareils de mesure ou de laboratoire.

Préparation des matiéres premiéres pour la chapellerie.

Dorure au feu.

Emploi des pompes å mereure pour la fabrication des lampes å incandescence.

Fabrication des amorces au fulminate de mereure.

Ouvriers en contact avec des animaux charbonneux.

Manipulation de débris d'animaux.

Cbargement, déchargement. ou transport de marchandises.

Poisoning by lead, its alloys or compounds and their sequelae.

Handling of ore containing lead, ineluding fine shot in zinc faetories.

Casting of old zinc and lead in ingöts.

Manufacture of artides made of cast lead or of lead alloys.

Employment in the polygraphic industries.

Manufacture of lead compounds.

Manufacture andrepair of electric accumulators.

Préparation and use of enamels containing lead.

Poisoning by mercury, its amalgams and compounds and their sequelae.

Polishing by means of lead files or putty powder with a lead content.

All painting operations involving the préparation and manipulation of coating substances, cements or colouring substances containing leadpigments.

Handling of mereury ore.

Manufacture of mereury compounds.

Manufacture ofmeasuring and laboratory apparatus.

Préparation of raw material for the hat-making industry.

Hot gilding.

Use of mereury pumps in the manufacture of incandescent lamps.

Manufacture of fulminate of mereury primers.

Anthrax infection.

Work in connection with animals infeeted with anthrax.

Handling of animal carcasses or parts of such carcassesincludinghides, hoofs and horns.

Loading and unloading or transport of merchandise.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Artide 3.

Les ratifications officielles de la présente Convention dans les conditions prévues a la Partie XIII du Traité de Yersailles et aux Parties correspondantes des autres Traités de Paix seront communiquées au Secrétaire général de la Société des Nations et par lui enregistrées.

Artide 4.

La présente Convention entrera eu vigueur des que les ratifications de deux Membres de 1’Organisation internationale du Travail auront été enregistrées par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont la ratification aura été enregistrée au Secrétariat.

Par la suite cette Convention entrera en vigueur pour chaque Membre å la date ou sa ratification aura été enregistrée au Secrétariat.

Artide 5.

Aussitot que les ratifications de deux Membres de 1’Organisation internationaie du Travail auront été enregistrées au Secrétariat, le Secrétaire général de la Société des Nations notifiera ce fait a tous les Membres de 1’Organisation internationale du Travail. Il leur notifiera également 1'enregistrement des ratifications qui lui seront ultérieurement communiquées par tous autres Membres de l’Organisation.

Artide 6.

Sous réserve des dispositions de Iartide 4, tout Membre qui ratifie la présente Convention s’engage ä appliquer les dispositions des artides 1 et 2 au plus tard le ler janvier 1927 et ä prendre telles mesures qui seront nécessaires pour rendre effectives ees dispositions.

Artide 7.

Tout Membre de 1'Organisation internationale du Travail qui ratifie la présente Convention s engage ä 1’appli-

Artide 3.

The formal ratifications of this Convention under the conditions set fortli in Part XIII of the Treaty of Yersailles and in the corresponding Parts of the otlier Treaties of Peace sliall be communicated to the Secretary- General of the League of Nations for registration.

Artide 4.

This Convention sliall come into force åt the date on which the ratifications of two Members of the International Labour Organisation liave been registered by the Secretary-General.

It sliall be binding only upon tliose Members wliose ratifications have been registered with the Secrétariat.

Tliereafter, the Convention shall come into force for any Member åt the date on which its ratification has been registered with the Secrétariat.

Artide 5.

As soon as the ratifications of two Members of tlie International Labour Organisation have been registered with the Secrétariat, the Secretary-General of the League of Nations shall so notify all the Members of the International Labour Organisation. He sliall likewise notify them of the registration of ratifications which may be communicated subsequently by other Members of the Organisation.

Artide 6.

Subject to the provisions of Artide 4, each Member which ratifies this Convention agrees to bring the provisions of Artides 1 and 2 into operation not later tlian 1 January 1927 and to take suck action as may be necessary to make these provisions effeetive.

Artide 7.

Each Member of the International Labour Organisation which ratifies this Convention engages to apply it

21 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

quer ii ses colonies, possessions et protectorats, conformément aux dispositions de 1’article 421 du Traité de Versailles et des artides correspondants des autres Traités de Paix.

Artide 8.

Tout Membre ayant ratifié la présente Convention peut la dénoncer, ä ]’expiration d’une periode de dnq années apres la date de la mise en vigueur initiale de la convention, par un acte communiqué au Secrétaire général de la Société des Nations et par lui enregistré. La dénonciation ne prendra effet qu une année apres avoir été enregistrée au Secrétanat.

Artide 9.

Le Conseil d administration du Bu reau international du Travail devra, au moms une fois tous les dix ans, presenter ä la Conférence générale un rapport sur 1’application de la présente Convention et décidera s’il y a lieu d’inscrire a l’ordre du jour de la Conférence la question de la revision ou de la modification de la dite Convention.

Artide 10.

Les textes frangais et anglais de la présente Convention feront foi l’un et 1’autre.

to its colonies, possessions and protectorates, in accordance witli tlie provisions of Article 421 of tlie Treaty of Versailles and of tlie corresponding Artides of tlie otlier Treaties of Peace.

Artide 8.

A Member wliicli bas ratified tliis Convention may denounce it after the expiration of five years from tlie date on wliich tlie Convention first comes into force, by an act communicated to tbe Secretary-General of tlie League of Nations for registration. Sucli denunciation sliall not take effect until one year after tlie date on which it is registered witli the Secretariat.

Artide 9.

Åt least once in ten years, the Governing Body of the International Labour Office sliall present to the General Conference a report on the working of this Convention and shall consider the desirability of placing on the agenda of the Conference the question of its revision or modification.

Artide JO.

The French and English texts of this Convention shall both be authentic.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Bilaga B.

I. Översättning.

Förslag till konvention angående förenkling av inspektionen av emigranter

ombord å fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 26 maj 1926 till sitt åttonde sammanträde samt beslutit antaga vissa förslag angående förenkling av inspektionen av emigranter ombord å fartyg, vilken fråga upptagits på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till internationell konvention,

antager denna, den femte dagen i juni år ettusen niohundra och tjugu sex, efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ !■

För tillämpningen av denna konvention skola i varje land av behörig myndighet meddelas definitioner av begreppen »emigrantfartyg» och »emigrant».

§ 2.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att godtaga den principen, att med nedan angivna undantag den ombord på emigrantfartyg utövade officiella inspektionen till skyddande av emigranter skall tillkomma allenast en regering.

Denna bestämmelse utgör dock icke hinder för ett annat lands regering att tillfälligtvis och på egen bekostnad låta en representant såsom observatör ombord åtfölja landets såsom emigranter resande undersåtar, under förutsättning att han icke gör intrång på den officielle inspektörens uppgifter.

§ 3.

Om officiell emigrantinspektör anställes ombord på emigrantfartyg, skall han i regel tillsättas av regeringen i det land, vars flagga fartyget för. Sådan inspektör kan likväl utses av annan regering, om överenskommelse därom träffats mellan regeringen i det land, vars flagga _ fartyget för, och en eller flera av de regeringar, vilkas undersåtar såsom emigranter befordras å fartyget.

§ 4.

Bestämmandet av de krav på praktiska kunskaper samt fackliga och moraliska kvalifikationer, som skola ställas på inspektör, tillkommer den regering, som är ansvarig för inspektörens tillsättande.

Officiell inspektör må icke på något sätt vare sig direkt eller indirekt vara förbunden med eller beroende av fartygsägaren eller rederibolaget.

Nu angivna bestämmelse skall dock icke utgöra hinder för regering att undantagsvis och i händelse av verkligt nödtvång utse skeppsläkaren till officiell inspektör.

Kungl. Maj:ts proposition tir 1 SÖ.

2;5

§ Ö-

Den officielle inspektören skall vaka över iakttagandet av de rättigheter, som tillkomma emigranterna enligt det lands lagar, vars flagga fartyget för, annan tillämplig lag, internationella överenskommelser eller kontrakten om emigranternas befordran.

Regeringen i det land, vars flagga fartyget för, skall, oavsett inspektörens nationalitet, delgiva denne texten till gällande lagar och förordningar rörande emigranters förhållanden samt till de internationella överenskommelser och kontrakt angående samma ämne, vilka meddelats regeringen.

§ 6.

Fartygsbefälliavarens befogenheter inskränkas icke genom denna konvention. Den officielle inspektören må på intet sätt göra intrång på befälhavarens befogenheter ombord och skall uteslutande befatta sig med att övervaka tillämpningen av lagar, förordningar, överenskommelser och kontrakt, vilka direkt angå emigranternas skydd och välfärd ombord.

§ 7-

Inom åtta dagar efter fartygets ankomst till destinationshamnen skall den officielle inspektören avgiva rapport till regeringen i det land, vars flagga fartyget för, och skall denna regering översända ett exemplar av rapporten till de övriga intresserade regeringar, som förut anhållit därom.

Avskrift av rapporten skall av den officielle inspektören överlämnas till fartygets befälhavare.

§ 8.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 9-

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ io.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen. Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ U.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 9 förbinder sig varje medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i §§ 1> 2, 3, 4, 5, 6 och 7 senast den 1 januari 1928 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

§ 12.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 13.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 14.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde år förelägga generalkonferensen eu redogörelse för denna konventions tilllämpning och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 15.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga vitsord.

II. Originaltexterna.

Projet de convention coneernant la simplification de 1’inspection des emigrants ä bord des navires.

La Conférence générale de l’Organisation internationale du Travail de la Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil d’administration du Bureau international du Travail, et s’y étant réunie le 26 mai 1926, en sa liuitiéme session,

Apres avoir décidé dadopter diverses propositions relatives aux simplifications ä apporter ä 1’inspection des emigrants ä bord des navires, question inscrite ä l’ordre du jour de la session, et Apres avoir décidé que ees propositions prendraient la forme d'un projet de convention internationale,

Draft convention coneerning the simplification of the inspection of emigrants on board ship.

The General Conference of the International Labour Organisation of the League of Nations,

Having been convened åt Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Eiglith Session on 26 May 1926, and Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to the simplification of the inspection of emigrants on board ship, the question on the agenda of the Session, and

Having determined tliat these proposals sliall take the form of a draft international convention,

hungl. Muj:ts proposition nr 185.

ailopte, ce cinquiéme jour de juin mil neuf cent vingt-six, le Projet de Convention ci-aprés it ratifier par les Membres de l’Organisation internationale du Travail conformément aux dispositions de la Partie XIIIduTraité de Versailles et des Parties correspondantes des autres Traités de Paix:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Convention, les termes »navire d’émigrants» et «émigrant» seront définis, pour cliaque pays, par 1’autorité com- 2>étente de ce pays.

Article 2.

Tout Membre ratifiant la présente Convention s engage h accepter le principe que, sous réserve des dispositions ci-dessous, le service officiel d’inspection cliargé de veiller ä la protection des emigrants ä bord d’un navire d’émigrants ne soit pas assumé par plus d’un Gouvernement.

Cette disposition ne fait pasobstacle ii ce que le Gouvernement d’un autre pays puisse occasionnellement faire accompagner ses emigrants nationaux par un de ses representants embarqué ii ses frais, ä ti tre d’observateur et ä la condition quil n’empiéte pas sur les fonctions de 1’inspecteur officiel.

Article 3.

Si un inspecteur officiel des emigrants est placé ii bord d’un navire démigrants, il sera désigné, en régle générale, par le Gouvernement du pays dont le navire bat pavillon. Toutefois, cet inspecteur peut étre désigné par un autre Gouvernement en vertu d’un accord conclu entre le Gouvernement du pays dont le navire bat pavillon et un ou plusieurs Gouvernements dont des ressortissants sont compris parmi les émigrants se tronvant ä bord.

adopts, tliis fiftli day of June of tlie year one thousand nine hundred and twenty-six, tlie following Draft Convention for ratification by tlie Members of tlie International Labour Organisation, in accordance with tlie provisions of Part XIII of tlie Treaty of Versailles and of tlie corresponding Parts of the other Treaties of Peace:

Article 1.

For the purposes of application of this Convention the terms «emigrant vessel» and «emigrant» shall be defined for eacli country by the competent authority in that country.

Article 2.

Eacli Member wliicli ratifies this Convention undertakes to accept the principlo that, save as hereinafter provided, the official inspection carried out on board an emigrant vessel for the protection of emigrants shall be undertaken by not more tlian one Government.

Notliing in this Article shall prevent another Government from occasionally and åt their own expense placing a representative on board to accompany their nationals carried as emigrants in the capacity of observer, and on condition that lie sliall not encroach upon the duties of the official inspector.

Article 3.

If an official inspector of emigrants is placed on board an emigrant vessel he shall be appointed as a general rule by the Government of the country whose flag the vessel flies. Such inspector may, however, be appointed by another Government in virtue of an agreement between the Government of the country whose flag the vessel flies and one or more other Governments whose nationals are carried as emigrants on board the vessel.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Article 4.

La détermination des connaissances pratiques et des qualifications professionnelles et morales indispensables å exiger d’un inspecteur officiel sera laissée au soin du Gouvernement qui le désignera.

Un inspecteur officiel ne peut en aucune maniére étre directement ou indirectement en relations avec l’armateur ou la compagnie de navigation ou dépendre d’eux.

Gette disposition ne fait pas obstacle k ce qu un Gouvernement puisse exceptionnellement, et par suite de nécessité absolue, désigner le médecin du navire comme inspecteur officiel.

Article 5.

L’inspecteur officiel veillera au respect des droits que les emigrants tiennent de la loi du pays dont le navire bat pavillon ou de toute autre loi qui serait applicable, des accords internationaux et des contrats de transport.

Le Gouvernement du pays dont le navire bat pavillon communiquera ä 1’inspecteur officiel, quelle que soit la nationalité de celui-ci, le texte des lois et réglements en vigueur intéressant la condition des emigrants, ainsi que les accords internationaux et contrats en vigueur relatifs au méme objet qui auront été communiqués au dit Gouvernement.

Article 6.

Lautorité du capitaine a bord nest pas restreinte par la présente convention. L’inspecteur officiel n’empiétera en aucun cas sur l autorité du capitaine et ne s’occupera que de veiller a 1’application des lois, réglements, accords ou contrats qui concernent directement la protection et le bien-étre des emigrants k bord.

Article 7.

Dans les huit jours qui suivront bfrrivée au port de destination, l ins-

Article 4.

The practical experience and the necessary professional and moral qualifications required of an official inspector shall be determined by the Government responsible for his appointment.

An official inspector may not be in any way either directly or indirectly connected with or dependent upon tlie shipowner or shippmg company.

Nothing in this Article sliall prevent a Government from appointing the ship’s doctor as official inspector by way of exception and in case of absolute necessity.

Article 5.

The official inspector shall ensure the observance of the riglits wliich emigrants possess under the laws of the country whose flag the vessel flies, or such other law as is applicable, or under international agreements, or the terms of tlieir contracts of transportation.

The Government of the country whose flag the vessel flies sliall communicate to the official inspector, irrespective of his nationality, the text of any laws or regulations affecting the condition of emigrants wliich may be in force, and of any international agreements or any contracts relating to the matter which have been communicated to such Government.

Article 6.

Tlie authority of the master on board the vessel is not limited by this Convention. The official inspector sliall in no way encroach upon the masters authority on board, and sliall concern liimself solely with ensuring tlie enforcement of the laws, regulations, agreements, or contracts directly concerning the protection and welfare of the emigrants on board.

Article 7.

Witliin eight days after the arrival of the vessel åt its port of destination

T

Kanyl. Maj.ts proposition nr 185.

pecteur officiel fera un rapport au Gouvernement du pays dont le navire bat ])avillon et celui-ci communiquera un exemplaire de ce rapport aux autres Gouvernements intéressés qui eu auront exprimé au préalable le désir.

Copie de ce rapport sera commuliiquée par l’inspecteur officiel au capitaine du navire.

Article 8.

Les ratifications officielles de la présente Convention dans les conditions prévues ä la Partie XIII du Traité de Versailles et aux Parties correspondantes des autres Traités de Paix seront communiquées au Secrétaire général de la Société des Nations et par lui enregistrées.

Article 9.

La présente Convention entrera eu vigueur des que les ratifications de deux Membres de 1'Organisation internationale du Travail auront été enregistrées par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont la ratification aura été enregistrée au Secrétariat.

Par la suite cette Convention entrera en vigueur pour ehaque Membre ä la date oii sa ratification aura été enregistrée au Secrétariat.

Article 10.

Aussitöt que les ratifications de deux Membres de 1’Organisation internationale du Travail auront été enregistrées au Secrétariat, le Secrétaire général de la Société des Nations notifiera ce fait ä tous les Membres de 1’Organisation internationale du Travail. Il leur notifiera également 1’enregistrement des ratifications qui lui seront ultérieurement communiquées par tous les autres Membres de 1'Organisation.

Article 11.

Sous réserve des dispositions de 1’article 9, tout Membre qui ratifie la

the official inspector sliall make a report to tlie Government of the country whose flag the vessel flies, wliicli Government sliall transmit a copy of the report to the other Governments concerned, wliere such Governments liave previously requested that tliis shall be done.

A copy of tliis report sliall be transmitted to the master of the vessel by the official inspector.

Article 8.

The formal ratifications of tliis Convention under the conditions set fortli in Part XIII of the Treaty of Versailles and in the corresponiling Parts of the other Treaties of Peace shall be communicated to the Secretary-General of the League of Nations for registration.

Article 9.

This Convention sliall come into force åt the date on wliicli the ratifications of two Members of the International Labour Organisation have been registered by the Secretary- General.

It shall be binding only upon those Members wliose ratifications have been registered witli the Secrétariat.

Tliereafter, the Convention sliall come into force for any Member åt the date on which its ratification has been registered with the Secrétariat.

Article 10.

As soon as the ratifications of two Members of the International Labour Organisation have been registered with the Secrétariat, the Secretary- General of the League of Nations shall so notify all the Members of the International Labour Organisation. Ile sliall likewise notify them of the registration of ratifications which may be communicated subsequently by other Members of the Organisation.

Article 11.

Subject to the provisions of Article 9, eacli Member which ratifies this

28 Kung!. Maj:ts proposition nr loa.

présente Convention s’engage ä appliquer les dispositions des artides 1, 2, 3, 4, 5, 6 et 7 au plus tard le ler janvier 1928, et ä prendre telles mesures qui seront nécessaires pour rendre effectives ees dispositions.

Article 12.

Tout Membre de 1’Organisation internationale du Travail qui ratifie la présente Convention sengage ä 1’appliquer ä ses colonies, possessions ou protectorats, conformément aux dispositions de 1’article 421 du Traité de Versailles et des artides correspondants des autres Traités de Paix.

Artide 13.

Tout Membre ayant ratifié la présente Convention peut la dénoncer, å 1’expiration d’une période de dix années apres la date de la mise en vigueur initiale de la Convention, par un aete communiqué au Secrétaire général de la Société des Nations et par lui enregistré. La dénonciation ne prendra effet qu une année apres avoir été enregistrée au Secrétariat.

Artide 14.

Le Conseil d’administration dir Bureau international du Travail devra, au moms une fois tous les dix ans, présenter ä la Conférence générale un rapport sur 1’application de la présente Convention et décidera s’il y a lieu d inscrire ä l’ordre du jour de la Conférence la question de la revision ou de la modification de la dite Convention.

Article 15.

Les textes frangais et anglais de la présente Convention feront foi l’un et l’autre.

Convention agrees to bring the provisions of Artides 1, 2, 3, 4, 5, 6 and 7 into operation not later tban 1 January 1928, and to take such action as may be necessary to make these provisions effeetive.

Article 12.

Eacli Member of the International Labour Organisation which ratifies this Convention engages to apply it to its colonies, possessions and protectorates, in accordance with the provisions of Article 421 of the Treaty of Versailles and of the corresponding Artides of the other Treaties of Peace.

Article 13.

A Member which lias ratified this Convention may denounce it after the expiration of ten years from the date on wliich the Convention first comes into force, by an act communicated to the Secretary-General of the League of Nations för registration. Such denunciation shall not take effeet until one year after the date on which it is registered with the Secretariat.

Article 14.

Åt least once in ten years, the Governing Body of the International Labour Office shall present to the General Conference a report on the working of this Convention and shall consider the desirability of placing on the Agenda of the Conference the question of its revision or modification.

Article 15.

The French and English texts of this Convention shall both be authentic.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

29 Bilaga C.

I. Översättning.

Förslag till konvention angående införande av metoder för fastställande

av minimilöner.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 30 maj 1928 till sitt elfte sammanträde samt beslutit antaga vissa förslag angående metoder för fastställande av minimilöner, vilken fråga utgjorde första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till internationell konvention,

antager denna, den sextonde dagen i juni år ettusen niohundra och tjuguåtta, efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ L

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att införa eller vidmakthålla metoder, som “öjliggöra fastställande av minimilönesatser för arbetare, anställda i sådana yrken eller delar av yrken (och särskilt i hemindustriella yrken), vari icke finnas anordningar för lönernas effektiva reglering genom kollektivavtal eller annorledes och där lönerna äro exceptionellt låga.

Vid tillämpningen av denna konvention skola såsom »yrken» anses förädlingsindustri och handel.

§ 2.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, äger frihet att, efter samråd med arbetar- och arbetsgivarorganisationerna, där sådana finnas, inom ifrågavarande yrke eller del av yrke, bestämma å vilka yrken eller delar av yrken och särskilt å vilka hemindustriella yrken eller delar av sådana yrken de i § 1 avsedda metoderna för fastställande av minimilöner skola tillämpas.

§3-

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, äger frihet att bestämma metoderna för fastställande av minimilöner ävensom sätten för deras tilllämpning.

Iakttagas bör dock:

1) att innan metoderna tillämpas å visst yrke eller viss del av yrke, samråd skall äga rum med representanter för vederbörande arbetsgivare och arbetare, däri inbegripna representanter för deras respektive organisationer, där sådana finnas, ävensom med andra personer, som genom sitt yrke eller sina uppgifter äro särskilt skickade härför och till vilka behörig myndighet finner lämpligt hän vända sig;

2) att vederbörande arbetsgivare och arbetare skola deltaga i metodernas tillämpning under den form och i den utsträckning den nationella lagstiftningen kan bestämma men i varje fall till lika antal och på lika villkor;

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

3) att de minimilönesatser, som fastställts, skola vara bindande för vederbörande arbetsgivare och arbetare, så att de icke skola kunna nedsättas av dem vare sig genom individuella avtal eller, med mindre vederbörande myndighet i allmänhet eller för visst tillfälle lämnat tillstånd därtill, genom kollektivavtal.

§4-

Yarje medlem, som ratificerar denna konvention, skall genom anordnande av ett system med tillsyn och påföljder vidtaga nödiga åtgärder till tryggande dels att vederbörande arbetsgivare och arbetare erhålla kännedom om gällande minimilönesatser och dels att de löner, som utbetalas, icke understiga tilllämpliga minimilönesatser.

Yarje arbetare, för vilken minimilönesatserna gälla och som uppburit lön, understigande dessa satser, skall vara berättigad att, inom den tid, som kan vara fastställd i den nationella lagstiftningen, genom rättegång eller på annan laglig väg utkräva det honom tillkommande beloppet.

§ 5.

Yarje medlem, som ratificerar denna konvention, skall årligen delgiva internationella arbetsbyrån en allmän redogörelse, innehållande förteckning å de yrken eller delar av yrken, inom vilka metoder för fastställande av minimilöner bragts i tillämpning, jämte upplysningar om sätten för metodernas tillämpning och resultaten därav. Denna redogörelse skall även innehålla kortfattade uppgifter å det ungefärliga antalet arbetare, som äro underkastade ifrågavarande reglering, de fastställda minimilönesatserna samt de viktigaste övriga åtgärder, som må hava vidtagits, beträffande minimilöner.

§ 6-

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 7-

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats hos sekretariatet.

Den träder i kraft tolv månader från den dag, då ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren .

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader från den dag, då dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 8-

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen. Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 9.

Yarje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för

Kungl. Majtfs proposition nr 185. 31

inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det den inregistrerats lios sekretariatet.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention och som icke inom ett år efter utgången av den i föregående stycke angivna tiden av tio år begagnar den i denna paragraf omförmälda rätten till uppsägning, är bunden för en ny period av fem år och kan därefter uppsäga konventionen vid utgången av varje femårsperiod på de i denna paragraf angivna villkoren.

§ 10.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst eu gång vart tionde år förelägga generalkonferensen eu redogörelse för denna konventions tilllämpning och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ lille franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga vitsord.

Rekommendation, angående tillämpningen av metoder för fastställande

av minimilöner.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 30 maj 1928 till sitt elfte sammanträde samt besluti t antaga vissa förslag angående metoder för fastställande av minimilöner, vilken fråga utgjorde första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den sextonde dagen i juni år ettusen niohundra och tjuguåtta, efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen:

A.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen, som antagit ett förslag till konvention angående införande av metoder för fastställande av minimilöner

och som önskar komplettera konventionsförslaget genom att till ledning för medlemmarna, uppställa vissa allmänna grundsatser, vilka av erfarenhet och rådande praxis att döma lämna de mest tillfredsställande resultaten, hemställer till varje medlem av organisationen att beakta följande grundsatser och regler.

I.

1) För att varje medlem, som ratificerar konventionen, skall vara i besittning av de upplysningar, som erfordras för fattande av beslut om till-

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

lämpning av metoder för fastställande av minimilöner, bör i varje yrke eller del av yrke, inom vilket arbetsgivare eller arbetare anhålla om sådana metoders tillämpning och lämna upplysningar, som synas utvisa, att inga anordningar finnas för lönernas effektiva reglering och att lönerna äro exceptionellt låga, undersökning verkställas rörande de i verkligheten utbetalade lönerna och de anordningar, som kunna hava träffats för lönernas reglering.

2) Utan att därigenom intrång sker på den rätt, som konventionsförslaget tillerkänner medlemmarna att inom sina respektive länder fritt bestämma de yrken eller delar av yrken, å vilka de anse lämpligt att tillämpa metoder för fastställande av minimilöner, bör särskild uppmärksamhet ägnas de yrken eller delar av yrken, i vilka kvinnor vanligen äro sysselsatta.

II.

1) Metoderna för fastställande av minimilöner böra, oberoende av sin form (t. ex. yrkesnämnder för varje särskilt yrke, gemensamma nämnder för grupper av yrken, domstolar för obligatorisk skiljedom) inbegripa en undersökning av förhållandena i det yrke eller den del av yrke, varom fråga är, ävensom samråd med de väsentligen och i första rummet intresserade parterna, d. v. s. arbetsgivare och arbetare inom yrket eller delen av yrke; i varje fall bör deras mening inhämtas i alla frågor rörande minimilöners fastställande samt all skälig hänsyn tagas därtill.

2) a) För att förläna större auktoritet åt de lönesatser, som må fastställas, vore det önskvärt, att vederbörande arbetsgivare och arbetare genom representanter till lika antal eller med lika röstetal finge gemensamt taga direkt del i överläggningarna, och besluten inom organen för minimilöners fastställande. I varje fall bör, om dylik representation medgives den ena parten, den andra parten vara företrädd på lika villkor. De organ, som hava att fastställa lönerna, böra därjämte innefatta en eller flera opartiska personer, vilkas röster möjliggöra ett positivt beslut i de fall, då arbetsgivaroch arbetarrepresentanternas röster fördela sig lika. Dessa opartiska personer böra såvitt möjligt utses i samförstånd eller efter samråd med arbetsgivarnas och arbetarnas representanter i de organ, som hava att fastställa minimilöner.

b) För att arbetsgivarnas och arbetarnas representanter skola åtnjuta deras förtroende, vilkas intressen de företräda, böra vederbörande arbetsgivare och arbetare, i den mån förhållandena det medgiva, äga rätt att deltaga i utseendet av sina representanter, och i varje fall böra förefintliga arbetsgivaroch arbetarorganisationer anmodas att avgiva förslag å medlemmar av organen för minimilöners fastställande.

c) Den eller de opartiska personer, som avses i punkt a), böra utses bland män eller kvinnor, vilka äro kända för att besitta erforderliga förutsättningar för fullgörandet av sin uppgift och som icke uti ifrågavarande yrke eller del av yrke äga något som helst intresse, till följd varav deras opartiskhet skulle kunna sättas i fråga.

d) Därest ett stort antal kvinnor äro anställda i ett yrke eller en del av ett yrke, böra så långt möjligt kvinnor erhålla plats bland arbetarnas representanter i organen för fastställande av minimilöner, varjämte bland de i punkt a) avsedda opartiska personerna en eller flera böra vara kvinnor.

III.

Vid bestämmande av minimilönesatser böra organen för lönernas fastställande i varje fall beakta nödvändigheten av att tillförsäkra vederbörande arbetare en tillbörlig levnadsstandard. För detta ändamål bör hänsyn i

33 Kungl. Maj:ts proposition nr Vi').

första rummet tagas till do lönar, som betalas för liknande arbete i yrken, där arbetarna äro tillfredsställande organiserade och liava slutit effektiva kollektivavtal, eller, om sådant jämförelsematerial ej finnes tillgängligt, till den allmänna lönenivån i landet eller å orten i fråga.

Föreskrifter böra finnas om revision av de av vederbörande organ fastställda minimilönesatserna, då de arbetare eller arbetsgivare, som äro medlemmar av dessa organ, uttrycka önskan därom.

IV.

För att verksamt skydda vederbörande1 arbetares löner och säkerställa arbetsgivarna mot risken av illojal konkurrens böra de anordningar, som liava till ändamål att bereda trygghet mot att löner betalas, som understiga de fastställda minimilönesatserna, innefatta:

a) anordningar för att hålla arbetsgivare och arbetare underrättade om gällande lönesatser;

b) officiell kontroll å de löner, som i verkligheten betalas;

c) straff för åsidosättande av gällande lönesatser samt åtgärder till förebyggande av sådant åsidosättande.

1) lör att arbetarna, som sannolikt hava mindre möjlighet än arbetsgivarna att själva skaffa sig kännedom om de beslut, som fattas av organen för lönernas fastställande, må hållas underrättade om de minimilönesatser, som tillkomma dem, skola arbetsgivarna kunna förpliktas att på lätt tillgängliga platser i de lokaler, där. arbetarna äro sysselsatta, eller beträffande hemindustriella arbetare i de lokaler, där arbetet utlämnas eller såsom färdigt avlämnas eller där lönerna utbetalas, anslå fullständiga upplysningar om gällande lönesatser.

2) Ett tillräckligt antal inspektörer skola anställas med befogenheter liknande dem, som föreslås för yrkesinspektörer i den av generalkonferensen ar 1923 antagna rekommendationen angående de allmänna grunderna för anordnandet av inspektionssystem; dessa inspektörer böra företaga undersökningar bland vederbörande arbetsgivare och arbetare för att utröna, huruvida de utbetalade lönerna överensstämma med gällande lönesatser, och för att eventuellt vidtaga de åtgärder, som kunna vara befogade i fall av åsidosättande av de fastställda lönesatserna.

För att sätta inspektörerna i stånd att på bästa sätt fullgöra sina åligganden, skola arbetsgivarna kunna förpliktas att föra fullständiga och noggranna anteckningar över de av dem betalade lönerna eller, beträffande hemindustriella arbetare, en förteckning å dessa med angivande av deras bostad och att förse dem med löneböcker eller liknande handlingar, innehållande upplysningar, som möjliggöra kontroll, huruvida de utbetalade lönerna överensstämma med gällande lönesatser.

3) I de fall, då arbetarna icke allmänt äga möjlighet att personligen genom rättegång eller på annan laglig väg göra gällande sin rätt att utfå det lönebelopp, som tillkommer dem enligt gällande minimilönesatser, böra andra åtgärder vidtagas, som kunna anses ägnade att förebygga åsidosättande av lönesatserna.

B.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen anser sig böra fästa regeringarnas uppmärksamhet på den i art, 427 av fredsfördraget fastslagna principen om lika lön för arbete av samma värde utan hänsyn till arbetarens kön.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 155 hä/t. (Nr 185.) 2586 28 a

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

II. Originaltexterna.

Projet de convention eoncenmnt 1’lnstitution de métliodes de tixation des salaires minima.

La Conférence générale de 1'Organisation internationale du Travail de la Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le C011seil d administration du Bureau international du Travail, et s’y étant réunie le 30 mai 1928, en sa onziéme session,

Apres avoir décidé d’adopter diverses propositions relatives aux méthodes de fixation des salaires minima, question constitnant le premier point de l’ordre du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions prendraient la forme d’un projet de convention internationale,

adopte, ce seiziéme jour de juin mil neuf cent vingt-huit, le projet de convention ci-aprés ä ratifier par les Membres de 1’Organisation internationale du Travail conformément aux dispositions de la Partie XIII du Traité de Versailles et des Parties correspondantes des autres Traités de Paix:

Article 1.

Tout Membre de 1'Organisation internationale du Travail qui ratiiie la présente convention s’engage ä instituer ou ä conserver des métliodes permettant de fixer des taux minima de salaires pour les travailleurs employés dans des industries ou parties d’industries (et en partieulier dans les industries ä domicile) ou il n existe pas de régime efficace pour la fixation des salaires par voie de contrat collectif ou autrement et ou les salaires sont exceptionnellement bas.

Le mot Industries», aux fins de la présente convention, comprend les industries de transformation et le

Draft convention concorning tlie ereation of minimum wnge fixing macliinery.

The General Conference of the International Labour Organisation of the League of Nations,

Having been convened åt Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Eleventli Session on 30 May 1928, and Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to minimum wage fixing macliinery, wliich is the first item on the Agenda of the Session, and

Having determined that tliese proposals sliall take the form of a draft international convention,

adopts, this sixteenth day of June of the year one thousand nine hundred and twenty-eight, the following Draft Convention for ratification by the Members of the International Labour Organisation, in accordance with the provisions of Part XIII of the Treaty of Versailles and of the corresponding Parts of the other Treaties of Peace:

Article 1.

Eacli Member of the International Labour Organisation wliich ratifies this Convention undertakes to ereate or maintain mackinery whereby minimum rates of wages can be fixed for workers employed in certain of the trades or parts of trades (and in particular in home working trades) in whicli no arrangements exist for the effeetive regulation of wages by collective agreement or otherwise and wages are exceptionally low.

För the purpose of this Convention the term “trades” ineludes manufacture and commerce.

commerce.

Kungi, Mnj:ts proposition nr 1S~).

3f>

Artide 2. Artide 2.

Cliaque Membre (jui ratitie la pré- Eacli Member wbieli ratities this sente convention a la liberté de décider, C<mveution sliall be free to deeide, apres consultation des organisations after consultation witli tlie organisapatronales et ouvriéres, s’il eu existe tions, it any, of workers and employers pour 1’industrie ou partie dindustrie in tlie trade or part of trade conen question, ä quelles industries ou cerned, in whidi trades or parts of parties dindustries, et en partien]ier trades, and in partieular in wliieli ä quelles industries å domidle ou home working trades or parts of parties de ees industries, seront appli- sucli trades, tlie minimum wage fixing quées les métliodes de fixation des machinery referred to in Artide 1 salaires minima prévues å 1’article 1. shall be applied.

Artide 3.

Cliaque Membre qui ratitie la présente convention a la liberté de déterminer les méthodes de fixation des salaires minima ainsi que les modalités de leur application.

Toutefois,

1) Avan t d’appli quer les méthodes ä une industrie ou partie d’industrie déterminée, les représentants des employeurs et travailleurs intéressés, y compris les représentants de leurs organisations respectives si de telles organisations existent, devront étre consultés, ainsi que toutes autres personnes, spécialement qualifiées å cet égard par leur profession ou leurs fonetions. auxquelles 1’autorité compétente jugerait opportun de sadresser;

2) Les employeurs et travailleurs intéressés devront participer a 1’application des méthodes, sous la forme et dans la mesure qui pourront étre déterminées par la législation nationale, mais, dans tous les cas, en nombre égal et sur un pied degalité;

3) Les taux minima de salaires qui auront été fixés seront obligatoires pour les employeurs et travailleurs intéressés; ils ne pourront étre abaissés par eux ni par accord individuel, ni, sauf autorisation générale ou particuliére de l’autorité compétente, par contrat collectif.

Artide 3.

Eacli Member which ratities this Convention shall be free to deeide tlie nature and form of tlie minimum wage fixing machinery, and tlie methods to be followed in its operation:

Provided that

(1) Before the machinery is applied in a trade or part of trade, representatives of the employers and workers concerned, ineluding representatives of their respective organisations, if any, shall be consulted as well as any otlier persons, being specially qualified för the purpose by their trade or funetions, wlioin the competent authority deems it expedient to consult;

(2) The employers and workers concerned shall be associated in the operation of the machinery, in such manner and to such extent, but in any case in equal numbers and on equal terms, as may be determined by national laws or regulations;

(3) Minimum rates of wages which have been fixed shall be binding on the employers and workers concerned so as not be subject to abatement by them by individual agreement, nor, except witli the general or partieular authorisation of tlie competent authority, by collective agreement.

Article 4. Artide 4.

Tout Membre qui ratitie la présente Eacli Member which ratities this convention doit prendre les mesures Convention sliall take tlie necessary

36 Kungl,. Maj:ts proposition nr 185.

nécessaires, au moyen clun systéme de contröle et de sanctions, pour que, d’une part, les employeurs et travailleurs intéressés aient connaissance des taux minima des salaires en vigueur et que, d’autre part, les salaires effectivement versés ne soient pas inférieurs aux taux minima applicables.

Tout travailleur auquel les taux minima sont applicables et qui a regu des salaires inférieurs ä ees taux doit avoir le droit, par voie judiciaire ou autre voie legale, de recouvrer le montant de la somme qui lui reste due, dans le délai qui pourra étre fixé par la législation nationale.

Artide 5.

Tout Membre qui ratifie la présente convention doit communiquer chaque année au Bureau international du Travail un exposé général donnant la liste des industries ou parties d’industries dans lesquelles ont été appliquées des métliodes de tixation des salaires minima et faisant connaitre les modalités d’application de ees métliodes ainsi que leurs resultats. Cet exposé comprendra des indications sommaires sur les nombres approximatifs de travailleurs soumis ä cette réglementation, les taux de salaires minima tixés et, le cas écliéant, les autres mesures les plus importantes relatives aux salaires minima.

Article 6.

Les ratifications officielles de la présente convention, dans les conditions prévues ;i la Partie XIII du Traité de Versailles et aux Parties correspondantes des autres Traités de Paix, seront communiquées au Secrétaire général de la Société des Nations et par lui enregistrées.

Article 7.

La présente convention ne liera que les Membres de l Organisation internationale du Travail don t la ratification aura été enregistrée au Secrétariat.

Elle entrera en vigueur douze mois

measures, by way of a system of supervision and sanctions, to ensure tliat tlie employers and workers concerned are informed of tlie minimum rates of wages in force and that wages are not paid åt less tlian these rates in cases where tliey are applicable.

A worker to whom tlie minimum rates are applicable and who has been paid wages åt less than these rates shall be entitled to recover, by judicial or other legalised proceedings, the amount by which he lias been underpaid, subject to such limitation of time as may be determined by national laws or regulations.

Article 5.

Each Member which ratifies this Convention shall communicate annually to the International Labour Office a general statement giving a list of the trades or parts of trades in which the minimum wage fixing machinery has been applied, indieating the mcthods as well as the results of the application of the machinery and, in summary form, the approximate numbers of workers covered, the minimum rates of wages fixed, and the more important of the other conditions, if any, established relevant to the minimum rates.

Article 6.

The formal ratifications of this Convention under the conditions set forth in Part XIII of the Treaty of Versailles and in the corresponding Parts of the other Treaties of Peace shall be communicated to the Secretary- General of the League of Nations for registration.

Article 7.

This Convention shall be binding only upon those Members whose ratifications hava been registered with the Secretariat.

It shall come into force twelve

Kmujl. Maj:ts proposition nr l<S,j. ;J7

a|>roH <|uo los ratificatious de deux Membres auront été enregistrées par le Secrétaire général.

Bär la suite, cette convention entrera eu vigueur pour cliaque Membre douze rnois apres la date ou sa ratilication aura été enregistrée.

Article 8.

Aussitöt que les ratificatious de deux Membres de 1’ Organisation internatioualo du Travail auront été enregistrées au Secrétariat, le Secrétaire général de la Société des Nations notifiera ce fait å tous les Membres de 1’Organisation internationale du Travail. Il leur notifiera également 1'enregis tremen t des ratificatious qui lui seront ultérieurement communiquées par tous autres Membres de 1’Organisation.

Article 9.

Tout Membre ayant ratifié la présente convention peut la dénoncer ä 1’expiration d’une période de dix années apres la date de la mise en vigueur initiale de la convention, par un acte communiqué au Secrétaire général de la Société des Nations, et par lui enregistré. La dénonciation ne prendra effet quune année apres avoir été enregistrée au Secrétariat.

Tout Membre ayant ratifié la présente convention qui, dans la délai d une année apres 1’expiration de la période de dix années mentionnée au paragraphe précédent, ne fera pas usage de la faculté de dénonciation prévue par le présent article, sera lié pour une nouvelle période de cinq années et, par la suite, pourra dénoncer la présente convention a 1’expiration de cliaque période de cinq années dans les conditions prévues au présent article.

Article 10.

Au moms une fois tous les dix ans, le Conseil d administration du Bureau international du Travail devra présenter ä la Conférence un rapport sur 1’application de la présente convention

montlis after tlie date on wliicli tlie ratificatious of two Members of tlie International Labour Organisation liave been registered witli tlie Secretary-General.

Thereafter, tliis Convention shall come into force for anv Member twelve montlis after tlie date on which its ratification lias been registered.

Article 8.

As soon as tlie ratifications of two Members of the International Labour Organisation have been registered witli tlie Secrétariat, tlie Secretary-General of the League of Nations’ shall so notify all the Members of the International Labour Organisation. He shall likewise notify them of the registration of ratifications which may be communicated subsequently by other Members of the Organisation.

Article 9.

A Member which kas ratified this Convention may denounce it after the expiration of ten years from the date on which the Convention first comes into force, by an act communicated to the Secretary-General of the League of Nations for registration. Such denunciation shall not take effect until one year after tlie date on which it is registered with the Secrétariat.

Each Member which has ratified this Convention and which does not, within the year following the expiration of the period of ten years mentioned in the preceding paragrapli, exercise the right of denunciation provided for in this Article, will be bound for anotlier period of tive years and, thereafter, may denounce this Convention åt the expiration of each period of tive years under the terms provided for in this Article.

Article It).

Åt least once in ten years, the Governing Body of tlie International Labour Office shall present to the General Conference a report on the working of this Convention and sliall

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

et décider s’il y a lien d’inscrire ä consider the desirability of placing l’ordre du jour de la Conférence la on tlie Agenda of the Conference tlie question de la revision ou de la mo- question of its revision or modification. dification de ladite convention.

Article 11. Article 11.

Lex textes franyais et anglais de la Tlie French and English texts of tliis présente convention feront foi l’un et Convention shall botli be autlientic. 1’autre.

fteeommandation concernant l’applieation des méthodes de fixation des salaires minima.

La Conférence générale de T Organisation internationale du Travail de la Société des Nations,

Convoquée ä, Geneve par le Conseil d’administration du Bureau international du Travail, et s'y étant réunie le 30 mai 1928, eu sa onziéme session,

Apres avoir décidé dadopter diverses propositions relatives aux méthodes de fixation des salaires minima, question constituant le premier point de l’ordre du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions prendraient la forme d’une recommandation, adopte, ce seiziéme jour de juin mil neuf cent vingt-huit, la recommandation ci-aprés å soumettre ä I examen des Membres de 1’Organisation internationale du Travail, en vue de lui faire porter effet sous forme de loi nationale ou autrement, conformément aux dispositions de la Partie XIII du Traité de Versailles et des Parties correspondantes des autres Traités de Paix:

A.

La Conférence générale de I Organisation internationale du Travail,

Apres avoir adopté un projet de convention concernant l’institution de méthodes de fixation des salaires minima, et

Désirant compléter ce projet de convention eu rappelant, a titre d’indication pour les Etats

Recommendation concerning the application of minimum wage fixing machinery.

The General Conference of the International Labour Organisation of the League of Nations,

Having been convened åt Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Eleventli Session on 30 May 1928, and Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to minimum wage fixing machinery, which is the first item on the Agenda of the Session, and Having determined tliat these proposals should take the form of a recommendation, adopts, this sixteenth day of Juue of the year one tliousand nine hundred and twenty-eight, the following Becommendation, to be submitted to the Members of the International Labour Organisation for consideration with a view to efiect being given to it by national legislation or otlierwise, in accordance with the provisions of Part XIII of the Treaty of Versailles and of the corresponding Parts of the other Treaties of Peace:

A.

The General Conference of the International Labour Organisation,

Having adopted a Draft Convention concerning the ereation of minimum wage fixing machinery, and

Desiring to supplement this Draft Convention by putting on record for the guidance of the

Kunyl. Maj sts proposition nr 1<Sf>.

Membres, certains principes généraux qui, d apres i’expérience et la pratique actuelle, donnent los resultats les plus satisfaisants, Recommande ;'i cliaque Membre de 1’Organisation de prendre eu considération les principes et régles ci-dessous énoneés:

1.

1) Alin que cliaque Membre ratifiant la convention soit en possession des informations nécessaires pour lui permettre de prendre une décision relative ii 1’application des méthodes de tixation des salaires minima, les salaii’es effectivement payés et le régime pour la réglementation des salaires, s il eu existe, devraient faire l objet d une enquéte dans cliaque industrie ou partie d’industrie, dans laquelle les employeurs ou les travailleurs demandent l’application des métliodes et fournissent des renseignements qui prouvent au premier abord qu’il n’existe pas de régime efficace pour la fixation des salaires et que les salaires sont exceptionnellement bas.

2) Sans porter atteinte ä la liberté que le projet de convention laisse aux Etats Membres pour la détermination, dans leurs pays respectifs, des industries ou parties d Industries auxquelles ils estiment opportun d’appliquer les méthodes de fixation des salaires minima, il pourrait y avoir intérét ii envisager plus spécialement les industries ou parties dindustries dans lesquelles des femmes sont liabituellement employées.

II.

1) Les méthodes de fixation des salaires minima, quelle que soit leur forme(par exemple conseils d’industrie pour chaque industrie en particulier, conseils centraux pour des groupes dindustries, tribunaux darbitrage obligatoire) devraient comporter une enquéte sur les conditions de 1’industrie ou de la partie d’industrie dont il sagit ainsi que la consultation des parties essentiellement et principalement intéressées, c’est-a-dire des em-

d!)

Members certain general principles wliicli, as present practice and experience show, produce the most satisfactory results, Recommends tliat each Member sliould take the following principles and rules into con sidera tion:

I.

(1) In order to ensure tliat each Member ratifying the Convention is in possession of the information necessary for a décision upon the application of minimum wage fixing machinery, the wages actually paid and the arrangements, if any, for the regulation of wages should be ascertained in respect of any trade or part of trade to which employers or workers therein request the application of the machinery and furnish information which shows prima facie tliat no arrangements exist for the effective regulation of wages and tliat wages are exceptionally low.

(2) Without prejudice to the discretion left to the Members by the Draft Convention to decide in which trades or parts of trades in their respective countries it is expedient to apply minimum wage fixing machinery, special regard miglit usefully be liad to trades or parts of trades in which women are ordinarily employed.

II.

(1) The minimum wage fixing macliinery, whatever form it may take (for instance, trade boards for individual trades, general boards for groups of trades, compulsory arbitration tribunals) should operate by way of investigation into the relevant conditions in the trade or part of trade concerned and consultation with the interests primarily and principally affected, that is to say, the employers and workers in the trade or part of trade, whose

40 Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

ployeurs et des travailleurs de cette industri ou partie d’industrie; dans tous les cas, l’on devrait solliciter leur opinion sur toutes les questions velatives ä la fixation des salaires minima et eu tenir eompte largement et équitablement.

2) a) Pour donner une plus grande autorité aux taux éventuellement fixés, il serait désirable daccorder aux employeurs et travailleurs intéressés une participation directe et paritaire aux délibérations et aux décisions des organismes de fixation des salaires, par lintermédiaire de representants égaux en nombre ou ayant le méme nombre de voix. Dans tous les cas, si une telle representation est accordée ii 1’une des deux parties, 1’autre partie devrait étre représentée sur un pied dégalité. Les organismes cliargés de la fixation des salaires devraient également comprendre une ou plusieurs personnes indépendantes dont les voix permettraient daboutir a des décisions positives dans le cas ou les voix des representants des em ployeurs et des travailleurs seraient divisées de fa§on égale; ees personnes indépendantes devraient autant que possible étre clioisies daccord avec les représentants patronaux et ouvriers des organismes cliargés de la fixation des salaires minima ou apres consultation de ees representants.

b) Afin que les representants des employeurs et des travailleurs jouissent de la confiance de ceux dont ils représentent les intéréts, les employeurs et travailleurs intéressés devraient avoir le droit, dans la mesure ou les circonstances le permettent, de participer ä la désignation de leurs représentants et, dans tous les cas, les organisations d’employeurs et de travailleurs qui existent devraient étre invitées ä soumettre les noms des personnes recommandées par elles pour faire partie des organismes de fixation des salaires.

c) La ou les personnes indépendantes visées au paragraphe a) devraient étre clioisies panni les personnes de l’un ou 1’au tre sexe possédant

views on all matters relating to tlie fixing of tlie minimum rates of wages sliould in any case be solicited and be given full and equal con sidera tion.

(2) (a) To secure greater authority for tlie rates that may be fixed, it sliould be tlie general polic.y tliat tbe employers and workers concerned, tlirough representatives equal in number or having equal voting strengtli, sliould jointly take a direct part in tlie délibérations and décisions of tlie ■svage fixing body; in any case, where representation is accorded to one side, tlie otlier side sliould be represented on tlie same footing. The wage fixing body sliould also inelude one or more independent persons vliose votes can ensure effeetive décisions being reaclied in tlie event of tlie votes of tlie employers’ and workers’ representatives being equally divided. Such independent persons sliould, as far as possible, be selected in agreement with or after consultation with tlie employers’ and workers’ representatives on tlie wage fixing body.

(b) In order to ensure tliat tlie employers’ and workers’ representatives shall be persons liaving tlie confidenee of those wliose interests they respectively represent, the employers and workers concerned sliould be given a voice as far as is praeticable in the circumstances in the selection of tlieir representatives, and if any organisations of the employers and workers exist these sliould in any case be invited to submit names of persons recommended by them for appointment on the wage fixing body.

(c) The independent person or persons mentioned in paragrapli (a) sliould be selected from among men or women recognised as possessing the ne-

K ant fl. Maj:ts proposition nr IS,5. 41

•i une fagon incontestable los quali- cessary qualifications for tlieir duties ncatiqns nécessaires pour remplir leurs and as being dissociated from any fonctions et qui n’ont pas dans 1’indu- interest in the trade or part of trade strie ou partie d industri dont il concerned wliicli might be calculated s agit un mtérét quelconque qui ris- to put their impartiality in question. querait de faire suspecter leur impartialité.

d) Lorsquun grand nombre de fem- (d) AVherever a considerable promes sont employées dans une indu- portion of women are employed, prostne ou partie d industrie, il convien- vision sliould be made as far as posdrait dans la mesure du possible de sible for the inclusion of women among permettre ä des femmes de faire partie the workers' representatives and of des organismes de fixation des salaires one or more women among the indeen qualité de representants des tra- pendent persons mentioned in paravailleurs et å une ou plusieurs femmes graph (a). d etre désignées parmi les personnes indépendantes visées au paragraphe a).

111 111

I o ur la déterm ination des taux mi- For the purpose of determining the mma de salaires qui devraient étre minimum rates of wages to be fixed fixés, les organismes de fixation des the wage fixing body sliould in any salaires devraient, dans tous les cas, case take account of the necessity of tenir compte de la nécessite d assurer enabling the workers concerned to aux travailleurs intéressés un niveau maintain a suitable standard of living. de vie convenable. A cet égard, il For tliis purpose regard should priconviendrait tout d abord de s in- marily be had to the rates of wages spirer des taux de salaires payés pour being paid for similar work in trades des travaux similaires dans les indu- where the workers are adequately stries ou les travailleurs sont suffisam- organised and have concluded effecment organisés et ont conclu des tive collective agreements, or, if no contrats collectifs efficaces, ou, si 1 on such standard of reference is available ne dispose pas de cet élément de in the circumstances, to the general comparaison, du niveau général des level of wages prevailing in the country salaires dans le pays ou dans la or in the particular locality. localité en question.

Des dispositions devraient prévoir Provision should be made for the la revision des taux minima de salaires review of the minimum rates of wages fixés par les organismes de fixation fixed by the wage fixing bodies when des salaires quand les ouvriers ou tliis is desired by tbe workers or emles patrons qui font partie de ees ployers who are members of such organismes en expriment le désir. bodies.

IV. IV.

Pour protéger efficacement les sa- For effectively protecting the wages laires des travailleurs intéressés et of the workers concerned and safeépargner aux employeurs les risques guarding the employers affeeted d’une concurrence déloyale,les mesures against the possibility of unfaireomdestinées a assurer le paiement des sa- petition, the measures to be taken to laires qui ne soient pas inférieurs aux ensure that wages are not paid åt salaires minima fixés devraient com- less tlian the minimum rates which prendre: have been fixed should inelude:

a) des mesures ayant pour but de (a) arrangements for informing the tenir les employeurs et les travailleurs employers and workers of the rates au courant des taux en vigueur; in force;

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 155 häft. (Nr 1S5.)

2586 28 4

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

b) un contröle ofliciel des salaires réellement payés;

c) des sanctions en cas d’infraction aux taux en vigueur et des mesures destinées ä prévenir ees infraetions.

1) Pour que les travailleurs, qui ont vraisemblablement moms de facilité que les employeurs de se renseigner par leurs propres moyens sur les décisions des organismes de fixation des salaires, soient tenus au courant des taux minima qui devraient leur étre payés, les employeurs pourraient étre astreints ä afficher des tableaux détaillés indiquant les taux en vigueur, ä des endroits facilement accessibles dans les båtiments ou les travailleurs sont employés ou, pour les travailleurs a domicile, dans les båtiments ou le travail est distribué, remis ä son acbévement ou les salaires payés.

2) Il conviendrait demployer un nombre suffisant d’inspecteurs jouissant de pouvoirs analogues a ceux qui ont été proposés pour les inspecteurs du travail dans la recommandation concernant les principes généraux pour 1’organisation des services d’inspection, adoptée par la Conférence générale en 1923: ees inspeeteurs devraient procéder å des enquétes parmi les employeurs et travailleurs intéressés afin de vérifier si les salaires réellement payés sont conformes aux taux en vigueur et prendre éventuellement les mesures qui pourraient étre autorisées en cas d’infraction aux taux fixés.

Pour permettre aux inspeeteurs de remplir au mieux leurs fonetions, les employeurs pourraient étre astreints a tenir des listes complétes et exaetes des salaires payés par eux ou, pour les travailleurs ä domicile, une liste des travailleurs avec leurs adresses et ä leur fournir des livréts de salaires ou autres documents analogues contenant les renseignements nécessaires pour vérifier si les salaires réellement payés sont conformes aux taux en vigueur.

3) Dans les cas ou les travailleurs ne sont généralement pas en mesure

(b) official supervision of the rates aetually being paid; and

(c) penalties for infringements of the rates in force and measures for preventing such infringements.

(1) In order that the workers, who are less likely than the employers to have their own means of acquainting themselves with the wage fixing body’s décisions, may be kept informed of the minimum rates åt which they are to be paid, employers might be required to display full statements of the rates in force in readily aceessible positions on the premises wliere the workers are employed, or in the case of home workers on the premises where the work is given out or returned on completion or wages paid.

(2) A sufficient staff of inspectors should be employed, with powers analogous to those proposed for faetory inspectors in the Becommendation concerning the general principles for the organisation of systems of inspection adopted by the General Conference in 1923, to make investigations among the employers and workers concerned with a view to ascertaining whether the minimum rates in force are in faet being paid and taking such steps as may be authorised to deal with infringements of the rates.

As a means of enabling the inspectors adequately to carry out these duties, employers might be required to keep complete and authentic records of the wages paid by them, or in the case of home workers to keep a list of the workers with their addresses and provide them with wage books or other similar record containing such partieulars as are necessary to ascertain if the wages aetually paid correspond to the rates in force.

(3) In cases where the workers are not in general in a position individu-

Kungl. Maj:ts proposition nr 185. 43

aexercer personnellement, par voie judiciaire ou autre voie légale, leur droit de reeouvrer le montant du salaire du conformément aux taux minima en vigueur, il y aurait lieu de prévoir dautres mesures qui pourraient paraitre efficaces pour prévenir les infractions aux taux fixés.

B.

La Conférence générale de lOrganisation internationale du Travail croit devoir appeler l’attention des Gouvernements sur le principen du salaire egal, sans distinction de sexe, pour un travail de valeur égale, qui est consacré par 1’article 427 du Traité de Paix.

ally to enforce, by judicial or other legalised proceedings, their riglits to recover wages due åt the minimum rates in force, sueh other measures sliould be provided as may be considered effective for preventing infringements of tlie rates.

B.

The General Conference of the International Labour Organisation thinks it right to call the attention of Governments to the principle affirmed by Article 427 of the Peace Treaty that men and women sliould receive equal remuneration for work of equal value.