med förslag till tulltaxe- förordning

Kungl. Maj:ts proposition Nr 05.

1 Kr 65.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till tulltaxeförordning; given Stockholms slott den 8 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga bilagda förslag till tulltaxeförordning jämte därvid fogade tulltaxa och taratariff.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Nils Wohlin.

Bihang till riksdagens protokoll 1929.

1 samt.

51 hd fl. (Nr 65.)

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Förslag

till

tulltaxeförordning.

Härigenom förordnas som följer:

1 $•

Varor, som införas från utlandet, äro, såframt icke annorlunda särskilt stadgas, i fråga om tull underkastade bestämmelserna i denna förordning jämte därvid fogade tulltaxa med tillhörande taratariff.

2 *.

Vara tulltaxeras i det skick, vari den inkommer, med iakttagande, där ej i fråga om visst varuslag är annorlunda stadgat:

a) att vara, som utgör en blandning av beståndsdelar, hänförliga till taxenummer med olika tullsatser, skall tulltaxeras, om någon beståndsdel drager värdetull, enligt vad taxan stadgar för ifrågavarande beståndsdel samt i annat fall lika med den beståndsdel, som är underkastad högsta tullsatsen; dock skall hänsyn icke tagas till beståndsdelar, vilka förekomma i endast obetydlig mängd och icke väsentligen inverka på varans beskaffenhet;

b) att genom mekanisk bearbetning framställd vara, som är sammansatt av beståndsdelar, hänförliga till taxenummer med olika tullsatser, skall i sin helhet tulltaxeras efter huvudbeståndsdelen, varmed förstås den del, som giver varan dess karaktär; dock skall, där huvudbeståndsdelen icke kan med säkerhet utrönas, varan tulltaxeras efter den beståndsdel, som är underkastad högsta tullsatsen, varvid emellertid hänsyn icke skall tagas till mindre väsentliga beståndsdelar, som icke giva varan avsevärt högre handelsvärde;

c) att sammansatt vara, som är i taxan särskilt nämnd, skall, även om den införts i söndertaget skick och utan hinder därav, att mindre väsentliga beståndsdelar saknas, tulltaxeras enligt vad i taxan stadgas beträffande den sammansatta varan;

d) att vara, som till någon del består av guld, silver eller platina och som ej är hänförlig till instrument eller apparat, skall tulltaxeras sålunda, att den del av varan, som utgöres av ädel metall, tulltaxeras särskilt för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65. 3

sig såsom arbete av ifrågavarande metall och varan i övrigt efter sin beskaffenhet;

e) att till förgyllda, försilvrade, platinerade eller med oädel metall överdragna ävensom till emaljerade, glaserade, polerade, målade, fernissade eller lackerade arbeten äro att hänföra även varor, som endast till någon del sålunda bearbetats; dock skall hänsyn icke tagas till sådan bearbetning, där den förekommer endast å vanliga beslag, handtag och andra dylika i varan ingående mindre väsentliga beståndsdelar och icke giver varan avsevärt högre handelsvärde; samt

f) att sådan bearbetning av en vara, som består i endast målning eller annan sönderdelning, stamning, rening, färgning, torkning och saltning, i och för sig icke skall hava inverkan på tulltaxeringen.

3 §.

1. Tull, som utgår efter varas vikt, skall, alltefter vad i tulltaxan är vid tullsatsen eller varuslaget angivet, beräknas, där ej i fråga om visst varuslag är annorlunda stadgat:

a) efter bruttovikten, varmed avses vikten av varan jämte emballage;

b) efter verkliga nettovikten, varmed avses vikten av varan utan emballage;

c) efter legala nettovikten, varmed avses den vikt, som erhålles genom att från bruttovikten draga den i taratariffen fastställda taran; eller

d) efter verkliga nettovikten med tillägg av visst emballage, varmed avses vikten av varan jämte följande slag av emballage och förpackningsmateriel:

beträffande i Avd. XI C upptagna varuslag (vävnader och filt):

omslag av papper eller väv, såvitt det icke utgöres av ytteremballage, uppenbarligen avsett endast till varans skyddande under transporten; samt

beträffande övriga varuslag:

askar, fodral, etuier, papper, väv, folier och annat dylikt emballage, allt för så vitt det icke utgöres av ytteremballage, uppenbarligen avsett endast till varans skyddande under transporten; kärl av lervara eller glas, burkar, flaskor, tuber och andra dylika behållare; emballage, vari varan är avsedd att försäljas i detaljhandeln; inlägg och kartor; mellanlägg i bladguld och andra dylika artiklar; hö, halm, träspån och annan dylik förpackningsmateriel, för så vitt den befinner sig innanför emballage, som skall inräknas i vikten.

2. Utan hinder därav, att enligt taxan tullen skall beräknas efter den verkliga nettovikten, må, där så finnes lämpligt och varuhavaren icke däremot gör invändning, tullen i stället beräknas efter den vikt, som erhålles genom att från bruttovikten draga en med följande procentsatser utgående tara:

4 Kungl. Maj:ts •proposition Nr 65.

för omslag av enkel väv............................................................................ 2 %

» » » dubbel väv eller matta ................................................ 3 »

» fat eller lådor ....................................................................... 12 »

» askar eller flaskor av bleck................................................................ 10 »

» askar eller flaskor av bly, järn eller koppar ................................... 20 »

» buteljer och flaskor av glas samt för burkar och krukor av lera 40 » .

3. Ändock att enligt taxan tullen för visst varuslag är att beräkna efter den legala nettovikten skall, där varukavaren det yrkar eller statsverkets intresse så kräver, till grund för beräkningen läggas den verkliga nettovikten. Därest tillämpandet av sistnämnda beräkningsgrund sker på yrkande av varuhavaren, åligger denne men i annat fall tullverket att anskaffa och bekosta det arbetsbiträde och den materiel, som erfordras för utrönande av den verkliga nettovikten.

4. Införas varor av olika slag, förpackade i ett och samma emballage, och är med avseende å någon av dem stadgat, att tullen skall beräknas efter den verkliga nettovikten med tillägg av sådant emballage, skall, där ej denna vara utgör allenast en oväsentlig del av innehållet, det gemensamma emballagets vikt läggas till vikten av samma vara.

Är med avseende å flera av varorna stadgat, att tullen skall beräknas på sätt nyss är sagt, skall emballagets vikt läggas till vikten av den huvudsakliga bland dessa varor.

5. Där enligt taxan tullen är beroende av varans vikt för stycke, skall med denna vikt avses den verkliga nettovikten.

4 §.

Där tull skall utgå i förhållande till varas värde, beräknas detta för oskadad vara lika med varans marknadspris å inköpsorten vid tiden för inköpet eller, i fråga om ej inköpt vara, lika med marknadspriset å avsändningsorten vid tiden för avsändningen, med tillägg i vartdera fallet av emballagets värde jämte frakt, försäkringspremier och annan å varan nedlagd kostnad, intill dess varan anlänt, därest den inkommit med fartyg eller luftfartyg, till ort, dit den är bestämd eller varest den för vidare befordran till bestämmelseorten lossas ur fartyget eller luftfartyget, eller, därest den inkommit på annat sätt, till gränsort inom tullområdet. För vara, som lidit avsevärd skada, beräknas allenast det lägre värde, varan vid tulltaxeringen befinnes äga å den ort, där tulltaxeringen äger rum.

Det åligger varuhavaren att uppgiva och, såvitt ske kan, styrka de belopp, vilka sålunda tillhopa skola anses utgöra oskadad varas värde. Fullgör ej varuhavaren vad honom sålunda åligger eller finner tull anstalten skälig anledning antaga, att det uppgivna värdet understiger det verkliga, eller är fråga om skadad vara, är tullanstalten pliktig, liksom den i allt fall är berättigad, att låta besiktiga och värdera varan.

Närmare bestämmelser angående styrkande av oskadad varas värde ävensom angående varas besiktning och värdering meddelas av Konungen.

Kungl. Muj:ts proposition Nr 65.

5 §.

Tullfrihet åtnjutes för:

a) varor, som inkomma för Konungens eller medlems av det kungliga huset räkning;

b) varor, som utländskt, här ackrediterat sändebud eller annan person, som tillhör främmande makts härvarande beskickning, inför för tjänstebruk eller för eget eller sin familjs behov; dock skall detta medgivande gälla endast person, som icke är svensk medborgare, och i den mån den främmande makten medgiver Sverige motsvarande förmån;

c) vapensköldar, flaggor, kontorsförnödenheter och andra likartade, för tjänsten avsedda föremål, som inkomma till härvarande konsulat för främmande makt, som medgiver Sverige motsvarande förmån;

d) gångkläder och sängkläder, tillhöriga resande eller å transportmedel anställda personer, när kläderna synbarligen äro brukade eller, medförda av ägaren själv, prövas icke överstiga hans personliga behov;

e) andra förnödenheter, tillhöriga resande eller å transportmedel anställda personer, i den mån förnödenheterna prövas icke överstiga behovet under resan; och skola till sådana förnödenheter jämväl hänföras begagnad velociped samt av resande medförd, begagnad handfotografikamera eller begagnad skrivmaskin, vilka av den resande införas för eget bruk och icke i handelssyfte; dock skall om resandes rätt att för eget bruk tullfritt medföra färdiga tobaksvaror och cigarrettpapper gälla vad särskilt stadgas;

f) instrument, redskap, verktyg och andra dylika föremål, som inresande utövare av vetenskap, konst eller hantverk medför i och för sin yrkesutövning eller vilka för sådant ändamål med särskild lägenhet inkomma till honom, därest de äro avsedda att av honom användas under tillfälligt uppehåll i riket;

g) bensin, medförd å transportmedel för dess drift, beträffande fartyg dock endast till myckenhet, som tullanstalt prövar icke överstiga behovet under resan;

h) fartygsförnödenheter av annat slag än i g) sägs och fartygsinventarier, därunder inbegripna till fartyg hörande husgerådssaker, för så vitt förnödenheterna eller inventarierna med avseende å beskaffenhet och mängd skäligen kunna anses vara avsedda till begagnande ombord å det fartyg, vari de införts, och så länge de där kvarbliva;

i) inventarier, tillhörande förolyckat fartyg; ävensom sjöfynd, till värde ej överstigande tio kronor, då fyndet, enligt vad särskilt är stadgat, av tullanstalt utlämnas till bärgaren;

k) proviant, medförd å fartyg, som kommer från utrikes ort, för så vitt den erfordras ombord till fartygets besättning eller passagerare, så länge fartyget icke efter avslutad resa avgått i inrikestrafik, ävensom alla sådana till proviant hänförliga varor, med undantag av konserver, dryckes- och tobaksvaror, som medföras å från utrikes ort ankommande, i genomgående

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

järnvägståg insatt restaurangvagn och av tullanstalten å tullplats, till vilken tåget först ankommer, prövas icke överstiga behovet för passagerares bespisning under tågets gång genom Sverige;

l) färdiga hushålls- eller klädespersedlar, införda av utländsk eller sedan minst ett år i utlandet bosatt svensk medborgare, som på grund av giftermål med här i riket bosatt person inflyttar hit, därest persedlarna i anledning av giftermålet erhållits i hemgift eller såsom bröllopsgåva;

m) gamla och brukade husgeråds- eller andra lösörepersedlar, som inkomma för sådan persons räkning, som inflyttar från utlandet eller med bibehållet hemvist i Sverige oavbrutet eller endast med tillfälliga avbrott vistats utomlands en tid av minst ett år, allt dock på villkor, dels att ägaren själv begagnat samt för eget bruk och icke i handelssyfte infört persedlarna, dels ock att tullanstalten prövar dem icke överstiga ägarens behov;

n) varor, som inkomma för att utdelas såsom gåvor till sjömän från främmande land, i den mån motsvarande förmån därstädes tillkommer svenska sjömän;

o) varuprov och mönster, som vid införseln sakna handelsvärde eller vid tulltaxeringen göras värdelösa;

p) emballage, vari varor inkomma, därest det icke skall inräknas i varas vikt eller värde, ävensom från svensk frihamn särskilt inkommande emballage, vari varor införts till frihamnen, allt för så vitt icke av emballagets form och utseende eller av eljest förekommande omständigheter framgår, att det utgör icke blott emballage utan jämväl en för annat ändamål lika mycket eller mera användbar eller såsom handelsvara uppenbarligen lämpad artikel;

q) av trävirke hopfogade trummor för ventilation i lastrum ävensom bastmattor och annan s. k. garneringsmateriel, uppenbarligen avsedd endast till att skydda gods under transport, då sådana föremål för nu angivna ändamål och icke i handelssyfte medföras å transportmedel, så ock då föremålen särskilt inkomma från svensk frihamn och dit införts under omständigheter, som nyss sagts;

r) emballage, särskilt inkommande, gammalt och begagnat, med undantag av smördrittlar, när emballaget inkommer i retur eller är avsett att av varuhavaren återutföras med varor eller då emballage av samma slag och myckenhet vid tidigare tillfälle av varuhavaren utförts eller är avsett att sedermera av honom utföras med varor, skolande i detta hänseende med emballage likställas s. k. garnbommar;

s) inom landet alstrade eller tillverkade ävensom här förut förtullade utländska varor, när de, efter att hava utförts till utlandet, inom tio år från utförseln återinföras i oförändrat skick; dock skall härvid iakttagas,

att i händelse tullrestitution eller befrielse från tull vid utförseln åtnjutits för varan eller för därtill använda materialier, restitutions- eller tullbeloppet skall inbetalas till tullverket,

7 Kungl. Maj:ts proposition Nt 65.

att därest å vara av svensk tillverkning eller å kärl eller omslag, vari den tydligen är avsedd att hållas till salu, förekommer beteckning, som tydligt angiver varans svenska tillverkare, tullfrihet må åtnjutas av annan än tillverkaren allenast för så vitt varuhavaren antingen företer förklaring av tillverkaren, att' denne icke har något att erinra mot varans tullfria utlämnande, eller annorledes gör antagligt, att från tillverkarens eller hans rättsinnehavares sida något hinder mot utlämnandet icke skäligen kan förutsättas, samt

att vid bedömandet, huruvida varan vid återinförseln föreligger i oförändrat skick, hänsyn icke skall tagas till bearbetning, som avsett allenast undersökning av materialets felfrihet eller som eljest icke höjt varans värde för varuhavaren;

t) av främmande statsmyndighet förlänade ordenstecken och dylikt; ävensom utställingsmedaljer eller andra prisföremål, vilka tillerkänts deltagare i allmän tävlan;

u) naturalier, etnografiska och kulturhistoriska föremål, infattade målningar, ritningar eller teckningar, andra bilder, anatomiska modeller, gipsavgjutningar samt avbildningar, därest föremålen äro avsedda för offentlig samling eller för undervisningsanstalt; ävensom handskrifter;

v) livsförnödenheter, avsedda för och införda samtidigt med från utlandet inkommande djur, i den mån förnödenheterna prövas icke överstiga behovet under transporten till den ort inom riket, dit djuren enligt åtföljande frakthandlingar äro slutligt bestämda; samt

x) likkistor med lik; urnor med aska av lik; ävensom kransar och blommor, avsedda till minnesgärd åt avliden person.

6 *.

1. Tullfrihet åtnjutes för varor av nedan angivna slag, då de vid resa annorledes än med järnväg medföras från Norge till Sverige över de delar av gränsen, som äro belägna norr om Mitandersfors i Värmland, nämligen: bröd, högst 20 kilogram, fläsk, högst 10 kilogram, garn, högst 5 kilogram,

kaffe och kaffesurrogat, tillsammans högst 5 kilogram, malt, högst 40 kilogram, maltdrycker, högst 10 liter, risgryn, högst 5 kilogram,

socker och sirap, tillsammans högst 10 kilogram, spannmål, omalen, högst 150 kilogram,

» malen, högst 100 kilogram,

vävnader, högst 15 meter, dock icke utöver ett värde av 40 kronor, samt andra tullbelagda varor — dock icke spelkort, rusdrycker eller färdiga tobaksvaror och cigarrettpapper — till ett sammanlagt värde av högst 30 kronor.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Sker resan över någon av nedan angivna delar av gränsen, skall den sålunda medgivna tullfriheten i fråga om följande varuslag omfatta

a) vid resa över gränsen mot Härjedalen eller mot Hotagens och Frostvikens socknar i Jämtland eller mot Västerbottens län:

socker och sirap, tillsammans högst 20 kilogram,

spannmål, omalen och malen, tillsammans högst 600 kilogram, samt

b) vid resa över gränsen mot Arjepluogs eller Karesuando socknar i Norrbottens län:

socker och sirap, tillsammans högst 50 kilogram,

spannmål, omalen och malen, tillsammans högst 600 kilogram,

andra tullbelagda varor — dock icke spelkort, rusdrycker eller färdiga tobaksvaror och cigarrettpapper — till ett sammanlagt värde av högst 50 kronor.

Medföres vara i större myckenhet än ovan sägs, skall tull erläggas för hela den av varan införda myckenheten.

Tullfrihet enligt detta moment gäller icke för varor, som i handelssyfte införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller för att utlämnas såsom ersättning för verkställt arbete, ej heller för varor, som införas av handlande eller för handlandes räkning, såvitt de äro av de slag, med vilka han idkar handel; dock äger för särskilda fall generaltullstyrelsen härifrån medgiva undantag och därvid beträffande i handelssyfte införda varor jämväl tillåta tullfri införsel av större myckenhet än ovan angivits.

2. Den som äger eller brukar fastigheter på ömse sidor om gränsen mellan Sverige och Norge må, därest kortaste avståndet mellan fastigheterna ej överstiger 20 kilometer, över gränsen tullfritt införa utsäde, kreatur och redskap, som erfordras för den i Sverige belägna fastighetens skötsel.

3. Varor, som av gränsbefolkningen för hushållsbehov föras från Sverige till Finland eller Norge eller från Finland eller Norge till närbelägen ort i Sverige för att förädlas genom blekning, färgning, garvning, målning, spinning, vävning eller annan dylik bearbetning eller för reparation och som efter förädlingen eller reparationen återutföras till ursprungslandet, äro vid införseln till Sverige fria från tull.

7 §.

Tullfrihet under viss tid åtnjutes för:

a) transportmedel, som begagnas för införsel till eller är avsett för utförsel från riket av varor eller personer, ävensom till reparation av sådant transportmedel avsedda, särskilt inkommande lösa delar; och skall i fråga om luftfartyg ankomma på prövning av Konungen i varje särskilt fall, huruvida tullfriheten må åtnjutas, även om luftfartyget tillika begagnas för befordran av gods eller personer i egentlig inrikestraflk;

b) automobil, som medföres av resande, vilken endast tillfälligtvis skall vistas inom riket, därest automobilen är avsedd att återutföras sist inom ett år;

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 65.

c) dragare och fordon, som av gränsbefolkningen föras från Finland eller Norge till närbelägen ort i Sverige för att under kortare tid där användas till timmerforsling, jordbruksarbete eller annat dylikt ändamål; samt

d) kreatur, vilka införas från Finland eller Norge för att under kortare tid å närbelägen ort i Sverige gå i bet.

Angående den tid och de villkor, under vilka resande må, enligt vad i b) sägs, utan erläggande av tull förfoga över medförd automobil, så ock angående tid för åtnjutande jämlikt bestämmelserna under a) av tullfrihet för jämvägsmateriel, förordnar Konungen. I övrigt må tullfrihet enligt denna paragraf icke åtnjutas för längre tid än tre månader efter införseln, dock må för särskilt fall medgivas utsträckning av sistnämnda tid intill ett år.

8 %.

1. Tullfrihet under viss tid må på särskild framställning medgivas för:

a) varor, som inkomma:

för att repareras eller kompletteras inom landet och som äro avsedda att därefter återutföras;

för att komplettera vara, som är avsedd att utföras ur riket;

för att förevisas såsom prov eller mönster eller såsom utställningsföremål och därefter återutföras och vilka sålunda icke äro att anse såsom i försäljningsssyfte införda;

för att användas såsom modeller vid tillverkning av exportvara och som äro avsedda att därefter återutföras;

för att användas vid anordnade tävlingar, idrottsfester eller under andra liknande förhållanden, vid tillfälliga föreläsningar eller tillfälliga teater- eller cirkusföreställningar och därefter återutföras;

för att avprovas och eventuellt återutföras; dock endast då fråga är antingen om enstaka föremål eller om varor, som icke skäligen kunna antagas vara införda i försäljningssyfte; eller

för att användas vid avprovning av vara, som är avsedd att utföras;

b) med varor inkommande emballage, som icke skall inräknas i varornas vikt eller värde och som är avsett att återutföras, ävensom för återutförsel avsedda järncylindrar, vilka inkomma med förtätade gaser och för vilka särskild tull skall utgå; samt

c) särskilt inkommande emballage, avsett att återutföras med varor, dock med undantag av begagnade smördrittlar.

Tullfrihet enligt detta moment må icke medgivas för längre tid än ett år från införseln, dock må tiden utsträckas till högst två år, då tullfrihet medgives för varor, som inkomma för att användas antingen såsom modeller vid tillverkning av exportvara eller vid avprovning av vara, som är avsedd att utföras.

2. Tullfrihet under viss tid må på särskild framställning medgivas för maskiner, redskap, verktyg och andra föremål, som införas för användning vid järnvägs- eller hamnbyggnad, kanaliseringsarbete, elektrisk anläggning för allmänt

10 Kungl. Maj:ts propositio7i Nr 65.

behov eller annat allmännyttigt företag och som därefter skola ur riket återutföras, ävensom för lokomotiv och järnvägsvagnar, som av järnvägsförvaltning förhyras från utlandet.

9 §.

För varor, som utföras för att i utlandet undergå reparation eller sådan bearbetning, som icke väsentligen förändrar deras karaktär, ävensom för inom landet tillverkat eller här förut förtullat transportmedel, som i trafik avgått till utlandet och där reparerats, må återinförsel inom högst ett år efter utförseln eller avgången medgivas mot tull, motsvarande femton procent av reparations- eller bearbetningskostnaden. I avseende å fastställande vid tulltaxeringen av sådan kostnad skola bestämmelserna i 4 § i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Är vara i följd av bearbetning hänförlig till tulltaxenummer med högre tullsats än den förut tillämpliga, skall i stället skillnadstull erläggas. Har reparation av transportmedel nödvändiggjorts av skada, som uppkommit efter avgången till utlandet, eller haft till syfte att genom avhjälpande av mindre bristfällighet sätta transportmedlet i transportdugligt skick, må vid återinförseln tull ej beräknas för reparationen.

10 §.

För inkommen vara, som under transporten till införselorten genom tillfällighet lidit skada, må, där tullen i taxan är bestämd annorledes än efter varuvärdet, nedsättning i tullen medgivas med belopp, som svarar mot den av skadan förorsakade minskningen i varans värde.

Varuhavare, som påkallar dylik nedsättning, har att därom göra skriftlig anmälan hos tullanstalten samt att inom honom av tullanstalten förelagd tid förebringa utredning om skadans uppkomst. Tullanstalten har därefter att, sedan genom dess försorg undersökning blivit, enligt vad i 4 § för där avsett fall föreskrives, verkställd för utrönande av varans värde såväl i oskadat som i dess skadade skick, låta försälja varan såsom oförtullad ävensom fördela inflytande försäljningsbelopp, allt i den ordning, som härutinnan är stadgad beträffande inkommen vara i allmänhet, som försäljes genom tullanstalts försorg.

Vid förtullning av den försålda varan skall dess värde beräknas lika med försäljningsbeloppet, eller, om detta understiger varans vid undersökningen åsatta värde i skadat skick, lika med sistnämnda värde.

Konungen äger förordna om och i vilken mån tullen må nedsättas för haverigods eller sjöfynd.

11 §.

De särskilda föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna förordning med tillhörande tulltaxa och taratariff eller till förekommande av missbruk av medgiven tullfrihet eller annan förmån, meddelas av Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

11 Där sådant finnes av behovet påkallat, äger Konungen jämväl att med avseende å fartyg, som samtidigt går i inrikes- och utrikestrafik, utfärda särskilda föreskrifter till inskränkning av den under 5 § k) medgivna tullfrihet för fartygsproviant.

12 §.

Om restitution av tull och vad därmed äger samband är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1930, från och med vilken dag §§ 1—10 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor jämte till förordningen hörande tulltaxa, taratariff och tulltaxeunderrättelser skola upphöra att gälla.

Där i särskild författning förekommer hänvisning till författningsrum, som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall hänvisningen avse den nya bestämmelsen.

■ '

TULLTAXA

Innehållsförteckning till tulltaxan.

I. Levande djur och animaliska ämnen:

A. Levande djur, andra än fisk, kräftdjur och musslor

B. Kött och fläsk ................................................

C. Fisk, kräftdjur och musslor .......................................

1). Mjölk och mejeriprodukter; ägg och honung ........

E. Ben, horn, tagel, fjäder m. m....................................

II. Vegetabiliska ämnen:

A. Levande växter, blommor m. m.................................

B. Rötter, ätbara; köksväxter m. m.................................

C. Frukter och bär, ätbara ..............................................

D. Kolonialvaror och kryddor............................................

E. Spannmål, omalen ................................................

F. Spannmål, malen; malt, stärkelse m. m. ................

G. Frö samt icke ätbara oljehaltiga frukter ................

H. Färgnings- och garvningsämnen samt hartser ........

I. Ämnen till korgmakar- och borstbindararbeten,

stoppningsmaterial m. m.........................................

III. Fett, oljor och vax av animaliskt eller vegetabiliskt ur-

sprung .......................................................................................

IV. Produkter av livsmedelsindustri; drycker; tobak; foder-

medel:

A. Produkter av livsmedelsindustri ...............................

B. Drycker ...........................................................................

C. Tobak ................................................................................

1). Fodermedel........................................................................

V. Mineraliska och fossila ämnen:

A. Sten- och jordarter, malm m. m.................................

B. Stenkol samt andra brännmaterialier och bituminösa

råämnen, mineraloljor m. m.....................................

VI. Kemiska produkter och apoteksvaror; färger och fernissor; välluktande ämnen; tvål, ljus och andra produkter av oljor, fett eller vax; lim, klister och gelatin; sprängämnen; gödselmedel:

A. Kemiska grundämnen och deras föreningar samt

andra kemiska produkter, ej annorstädes upptagna; apoteksvaror ...................................................

B. Kemikalier m. m. för fotografiskt bruk....................

C. Garvämnesextrakter, färger och fernissor m. m.....

D. Flyktiga vegetabiliska oljor, essenser och andra väl-

luktande ämnen, kosmetiska medel m. m.............

Nummer

1—6

7—11

12—19

20—26

27-33

34-44

45-62

63—73

74—86

87—88

89-95

96-101

102—104

105—106

107—117

118-143

144—158

160—161

162-169

170—176

177-223

224—227

228—255

256—263

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

VII.

VIII.

IX.

X.

XI.

XII.

XIII.

XIV. XV.

E. Tvål, ljus och andra produkter av fett, oljor eller

vax m. m...................................................................

F. Lim, klister, gelatin m. in........................................

G. Sprängämnen, fyrverkeriarbeten och tändstickor ...

H. Gödselmedel ...................................................................

Hudar, skinn och pälsverk samt arbeten därav:

A. Hudar och skinn ...............................................

B. Arbeten av läder och skinn......................................

C. Pälsverk .................................................................

D. Arbeten av pälsverk ...................................................

Kautschuk, guttaperka och balata samt arbeten därav

Trävaror och kork samt arbeten därav; korgm akararbeten:

A. Trävaror och arbeten därav......................................

B. Kork och arbeten därav ...........................................

C. Korgmakararbeten m. m.........................................

Pappersmassa, papp och papper, arbeten därav samt tryckalster:

A. Pappersmassa, papp och papper samt arbeten därav

B. Tryckalster m. m.........................................................

Spånadsämnen samt arbeten därav:

A. Spånadsämnen .......................................................

B. Garn, tråd, tågvirke och linor.................................

C. Vävnader och filt ....................................................

D. Band, snören, spetsar, strumpstolsarbeten, sadel-

gjordsväv, nät, för tekniskt bruk avsedda artiklar m. m. ................................................................

E. Sömnads- och andra arheten, ej annorstädes upp-

tagna ...........................................................................

Skodon, hattar, paraplyer, käppar, konstgjorda blommor in. in.:

A. Skodon ...........................................................................

B. Hattar och mössor ...................................................

C. Paraplyer, parasoller, käppar m. m. ........................

D. Konstgjorda blommor, prydnadsfjädrar m. m.........

Arbeten av sten och andra mineraliska ämnen; lervaror; glas och glasvaror:

A. Arbeten av sten och andra mineraliska ämnen ....

B. Lervaror

C. Glas och glasvaror.....................................................

Ädla metaller och arbeten därav; äkta pärlor och ädelstenar; mynt ...................................................................

Oädla metaller och arbeten därav:

A. Järn och stål samt arbeten därav:

1. Tackjärn och gjutgods därav (icke smidbart)

2. Smidbart järn och stål samt arbeten därav

Nummer

264-276

277—282

283-290

291—292

293—297

298—305

306—312

313—322

323—336

337—350

351—354

355—361

362-385 386 -392

393—395

396—455

456—535

536—564

565—615

616—623

624-631

632—637

638-644

645—673

674—694

695—718

719—724

725—745

746—893

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65. 17

Nummer

B. Andra oädla metaller samt arbeten därav 894 — 927

C. Arbeten av oädel metall utan avseende å metallens

art ............................................................................... 928—938

XVI. Maskiner, apparater och elektrisk materiel:

A. Maskiner, apparater och redskap, ej elektriska 939—998

B. Maskiner och apparater, elektriska, samt elek-

trisk materiel........................................................ 999—1042

XVII. Transportmedel:

A. Järnvägs- och spårvägsvagnar samt järnvägs-

och spårvägsmateriel........................................... 1043—1053

B. Automobiler, velocipeder och andra fordon........ 1054—1059

C. Fartyg....................................................................... 1060—1062

XVIII. Instrument, vågar och ur:

A. Instrument, andra än musikinstrument, och

vågar .......................................,............................ 1063—1075

B. Ur................................................................................ 1076—1085

C. Musikinstrument .................................................... 1086—1093

XIX. Vapen och ammunition:

A. Vapen ....................................................................... 1094—1099

B. Ammunition ............................................................ 1100—1104

XX. Varor, ej annorstädes upptagna 1105—1151

Teckenförklaringar.

Av de vid tullsatserna eller varuslagen anbragta bokstavsbeteckningarna angiva:

B att tullen skall beräknas efter bruttovikten,

Angående innebörden av förenämnda viktbeteckningar, se 3 § 1 mom. tulltaxeförordningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 51 häfl. (Nr 65.)

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

TULLTAXA.

Nr i de sakkun-j nigas , förslag !

för 100 kg1

kronor

I. Levande djur och animaliska ämnen.

A. Levande djur, andra än fisk, kräftdjur och musslor, i

1 1

2 2

3 3

4 4

5 5

6 6

7 ! 7

8 8

„ n

10 i 10

11 11

12 j 12

13 13

14 14

Hästar:

1 Där Iramför kolumnen finnes utsatt »1 st», »100 filer» eller »100 kr.», innebär detta, att tullen

utgår efter dylik beräkningsgrund och icke efter en vikt av 100 kilogram.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

19 I C. Fisk, kräftdjur och musslor.

Tull

för 100 kg kronor

18 I 19

Fiskrom, saltad eller på annat sätt beredd:

torskrom i tunnor, enbart saltad, sockersaltad eller rökt

kaviar (störrom) ................................................................

andra slag...........................................................................

Ostron........................................................................................

Anm. Ostronyngel eller ungostron, som i minsta diameter eller bredd icke hålla 5 cm, må tullfritt införas i riket, därest vid införseln företes av vederbörande fiskeriintendent utfärdat intyg därom, att desamma äro avsedda att användas uteslutande för odlingsändamål.

Kräftdjur; ävensom musslor, ej särskilt nämnda............

T

T

B

fri

500: — 125: —

100: —

fria

D. Mjölk, grädde och mejeriprodukter; ägg och honung.

26 Mjölk och grädde:

kondenserad ........................................................................ N

torrmjölk ............................................................................ N

andra slag............................................................................

Smör, naturligt....................................................................... T

Ost ............................................................................................T/E

Ägg; ävensom äggula och flytande äggvita ....................

Honung, även konstgjord .................................................... T

10: — 15: — fria

20: — 20: — fria 23: 50

E. Ben, horn, tagel, fjäder m. m.

27 Ben och horn, oarbetat eller sågat, spjälkat, kluvet och raspat, s. k. hornborst samt spjälkade och kluvna fjäderpennor härunder inbegripna; tvättsvamp; sköldpadd, pärlemor samt skal av musslor och snäckor, oarbetade ............................................................................

33 Tagel:

råtagel; ävensom borst ....................................................

annat, krusat tagel och tagelrep härunder inbegripna T

Fjäder, ej särskilt nämnd:

orensad och osorterad.......................................................

annan:

dun, konstdun härunder inbegripet............................ N

andra slag....................................................................... T

Tarmar, blod och djurdelar, ej särskilt nämnda; animaliskt avfall, ej särskilt nämnt; ävensom döda djur, ej ätbara, även uppstoppade eller annorledes konserverade ....................................................................................

fria

fria 20: —

fri

75: —j 20: —

fria

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr i de •akkunnigas förslag

44 TT. Vegetabiliska ämnen.

A. Levande växter, blommor m. m.

Bötter, icke ätbara, ej särskilt nämnda, rotknölar av gladiolus härunder inbegripna........................................

Blomsterlökar; ävensom lökliknande stam- och rotknölar, ej särskilt nämnda, av blomsterväxter............ N

Blommor och blomdelar, naturliga, avskurna, ej särskilt nämnda:

till prydnad användbara, även preparerade ............ E

andra slag, härunder inbegripna kardborrar, ej hänförliga till nr 36, även bearbetade .......................

Växter, ej särskilt nämnda: levande:

rhododendron, azaleor, kamelior, erika och syren förädlade träd av äpple, päron, plommon och körsbär E1

andra ................................................................................ E1

Anm. till nr 38—iO.

Växter, till prydnad användbara, som inkomma med knoppar eller blommor, men utan jord, tulltaxeras såsom blommor, naturliga, avskurna, till prydnad användbara, nr 36.

Anm. till nr 39—40.

Väger en växt mer än 10 kg, utgår tullen för den överskjutande vikten med 3 kr. för 100 kg. torkade eller annorledes preparerade:

till prydnad användbara................................................ E

andra slag .......................................................................

Kvistar och blad, naturliga; ävensom frukter och bär, naturliga, icke ätbara, samt gräs:

till prydnad användbara, även preparerade ............ E

andra slag, ej till annat nummer hänförliga ........

B. Rötter, ätbara; köksväxter m. m.

Tull för 100 kg| kronor

fria 50: —

500: — fria

fria 60:- 7« -

50:-

fria

50: fria

1 Såsom emballage, som inberäknas i varans vikt, anses i fråga om detta varuslag maste emballage, såsom baljor eller krukor med jord, korgar, bastmattor m. m.

allt när-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

21 Nr i do B&kkunnlgas förslag

66 87 68 69 96 71

51 55

56 60

60 61 62

11 B. Rötter, ätbara; köksväxter in. in.

Potatis: rå:

nyskördad (färsk) och inkommande under tiden

1 januari—30 juni .................................................

annan; ävensom potatisflingor ....................................

skuren och torkad ...........................................................

Köksväxter, ej särskilt nämnda: färska eller enbart kokade:

lök ....................................................................................

vitkål ................................................................................

meloner och gurkor........................................................

sparris..............................................................................

andra slag.......................................................................

saltade eller torkade, även i blandning med rötter....

Kapris........................................................................................

Svampar, ätbara ....................................................................

Humle.......................................................................................

Hö och halm...........................................................................

C. Frukter och bär, ätbara.

Frukter och bär, ätbara: färska eller enbart kokade:

bananer och citroner ....................................................

vindruvor ........................................................................

jordgubbar:

inkommande under tiden 1 september—31 december ....................................................................

andra ............................................................................

apelsiner, äpplen, päron och andra, ej särskilt nämnda: äpplen och päron, inkommande under tiden 1 januari—31 juli ........................................................

andra ............................................................................

torkade eller saltade:

bananer, bruneller, dadlar, plommon och sviskon

russin, korinter och fikon; apelsin-, citron- och pomeransskal; ävensom skal och kärnhus av äpplen samt s. k. chopped äpples till beredning

av läskdrycker ............................................................

nötter och kastanjer........................................................

mandel; ävensom aprikos-, persiko- och plommonkärnor samt s. k. arachidmandel ...........................

äpplen, päron, aprikoser och andra, ej särskilt nämnda .... N; ävensom nötkärnor .... T

Tull

för 100 kg kronor

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

1 Såsom emballage, som inberäknas i varans vikt, anses i Iråga om detta varuslag endast folier, papper och dylikt omslag.

Kanyl. Maj.ts proposition Nr65.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 65.

27 Vin och andra alkoholhaltiga drycker, innehållande mer än 2*/4 men ej mer än 25 volymprocent alkohol, ej hänförliga till maltdrycker: på fat, med en alkoholhalt av:

mer än 21/i men ej mer än 14 volymprocent T

mer än 14 men ej mer än 25 volymprocent........ T

på andra kärl:

musserande ........................................................ 100 liter

icke musserande, med en alkoholhalt av: mer än 2V4 men ej mer än 14 volymprocent 100 liter mer än 14 men ej mer än 25 volymprocent 100 liter

Spritdrycker, innehållande mer än 25 volymprocent alkohol; ävensom sprit och absolut alkohol:

likör och absint; ävensom, oavsett alkoholhalten, andra spritdrycker, försatta med socker eller annat främmande ämne, varigenom alkoholhalten angives

oriktigt å provaren arrak och rom: på fat ......................

på andra kärl ........

andra slag: på fat ......................

på andra kärl.........

........................ 100 liter

ro fl 00 liter av 50 % alko-! \ holhalt vid + 15° C. /

{100 liter utan avseende! på alkoholhalten. /

m /100 liter av 50 % alko-\ s holhalt vid + 15° C. / 100 liter utan avseende! på alkoholhalten. /

Anm. till nr 149—158. Angående införsel till riket av vin samt spritdrycker, sprit och absolut alkohol gäller vad särskilt är stadgat-

34: — 100: —

400: —

69: — 135: —

250: —

250: — 265: —

100: — 200: —

C. Tobak.

159 Tobak och tobaksvaror

Anm. 1. Angående införsel till riket av tobak och tobaksvaror gäller vad särskilt är stadgat.

Anm. 2. Resande, som ankommer från utrikes ort och för eget bruk medför färdiga tobaksvaror utöver viss mindre, av Kungl. Maj:t med stöd av 21 § 2 mom. i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket fastställd kvantitet1, skall för berörda överskott erlägga tull, som utgör:

a) vad angår kvantitet, icke överstigande den av Kungl.

Maj:t med stöd av 3 mom. i nämnda paragraf fastställda,3

för cigarrer ...................................... 15 öre per st.

» cigarrcigarretter.............................. 8 » » »

» cigarretter .................................... 5 » » »

» färdiga tobaksvaror, andra slag....... 10 kr. » kg.

fria

1 Denna kvantitet utgör enligt kungörelse den 20 juni 1924 (nr 248) 50 g.

3 Denna kvantitet utgör enligt kungörelse den 20 juni 1924 (nr 248) 500 g.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr i de

sakkun-

nigas

förslag

475 IV C. Tobak.

Tull

för 100 kg kronor

b) vad angår kvantitet, överskjutande den under a) åsyftade,

för cigarrer............ 30 öre per st.

» cigarrcigarretter............................. 16 * » *

» cigarretter ...................... 10 » » »

» färdiga tobaksvaror, andra slag ........ 20 kr. » kg.

Anm. 3. För av vederbörligen legitimerad handelsresande från utrikes ort medförda prov å färdiga tobaksvaror skall tull beräknas efter de här ovan i anm. 2 under b) bestämda tullsatser.

Anm. U. I tullhänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett därav, att den senare saknar spets, har skuren inlaga samt i vikt uppgår till högst 3.3 g.

D. Fodermedel.

160 Oljekakor ................................................................................

161 Kreatursfoder, ej särskilt nämnt, s. k. benprecipitat

och annat dikalciumfosfat härunder inbegripet ..........

Anm. Till detta nummer hänföras mjölformiga produkter av majs, för så vitt de hålla minst 20 % protein av torrsubstansens vikt.

I

V. Mineraliska och fossila ämnen.

A. Sten- och jordarter, malm m. m.

164 Asbest, bauxit, flinta, flusspat, fältspat, gipssten, glimmer, kalk, släckt, kalkspat och annan kalksten, även bränd, kiselgur, kryolit, även konstgjord, kvarts, magnesit, även bränd, råfosfat, sjöskum, även konstgjort, spetsglans, talk, tungspat och witherit, även bränd; ävensom andra sten- och jordarter, även brända, samt mineral, ej särskilt nämnda och icke hänförliga till annat nummer, grus samt sand, ej särskilt nämnd,

härunder inbegripna ........................................................

Anm. Kalkspat och annan vit kalksten, som pulveriserats till sådan finlek, att varan i förefintligt skick är användbar som färg, tulltaxeras såsom krita, malen eller slammad, nr 234.

Smärgel, pimsten, trippel och liknande mineraliska slipoch putsmedel, oarbetade ................................................

Lera, kaolin härunder inbegripen; ävensom chamott-, dinas- och annat murbruk................................................

165 Cement för byggnadsändamål ............................................

Anm- Såsom cement tulltaxeras även varje såsom golvbeläggningsmaterial tjänlig blandning, innehållande en eller flera mineraliska beståndsdelar jämte sågspån eller dylikt.

B

fria

fritt

fria

fria —: 60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

29 Nr l de

sakkun-

nigas

förslag

95 6 173

9X7

168 169

176 V A. Sten- och jordarter, malm m. in.

Gips, brand; ävensom s. k. marmorcement

B

Isoleringsmassa mot värme eller köld, helt eller delvis av mineraliska ämnen .................................................... N

Malm, även briketterad........................................................

Tull för 100 kg kronor

—:40

Slagg och annat mineraliskt avfall, ej hänförligt till gödselmedel; ävensom gasreningsmassa samt aska, ej hänförlig till annat nummer...........................................

B. Stenkol samt andra brännmaterialier och bituminösa råämnen, mineraloljor m. m.

Stenkol, koks, kol- och torvbriketter samt andra brännmaterialier, ej särskilt nämnda; torvmull och torvströ; ävensom retortkol, oarbetat, samt grafit ............

Asfalt, även konstgjord, härunder inbegripna asfaltkitt och asfaltmastix; ävensom kabelmassa av asfalt samt beck, ej hänförligt till annat nummer ........................

Stenkolstjära och annan ur fossila ämnen utvunnen tjära samt andra genom torrdestillation framställda ämnen, ej hänförliga till annat nummer:

stenkolstjära, beredd till bestrykning av tak, betonggrunder, järnkonstruktioner eller dylikt eller för behandling av vägbanor; ävensom för sådant ändamål lämpliga flytande beck- och asfaltpreparat ............................................................................ T

andra slag, härunder inbegripna bensololjor, karbolsyra, naftalin och andra likartade destillationsprodukter ur stenkolstjära; ävensom karbolkalk samt tetrahydronaftalin och andra hydreringsprodukter av naftalin................................................

Mineraloljor:

bensin............................................................................ 100 liter

Anm. t. Med bensin avses mineraloljor och skifferoljor, vilka vid + 15° C. hava en egentlig vikt av högst 0.7 6.

Anm 2. För bensin, som införes till riket, skall erläggas skatt enligt vad därom är särskilt stadgat.

andra slag; ävensom paraffin, jord vax (ozokerit), montanvax och ceresin ................................................

Vaselin, även konstgjord .................................................... B

2:-

fri

fria

fria

fria

2: —

fria

—: 10

fria

2:

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr fiö.

Nr i de

sakkun-

nigas

förslag

VI. Kemiska produkter och apoteksvaror; färger och fernissor; välluktande ämnen; tvål, ljus och andra produkter av oljor, fett eller vax; lim, klister och gelatin; sprängämnen; gödselmedel.

97 6 177

975! 178

A. Kemiska grundämnen och deras föreningar samt andra kemiska produkter, ej annorstädes upptagna; apoteksvaror.

Svavel, fosfor, brom, jod, arsenik och selen; ävensom kolsvavla, klorsvavel, fosforseskvisulfid och fosforhydrid samt svavelkalium, svavelnatrium och svavellever ....................................................................................

Förtätade gaser........................................................................ B

Anm. Därest varan inkommer i järncylindrar, som icke inom landet tillverkats eller förut införtullats, utgår särskild tull för järncylindrarna enligt vad för dem är stadgat.

Saltsyra, svavelsyra och svavelsyreanhydrid .... T; ävensom fettspaltningsreaktiv, utgörande sulfureringsprodukter av kolväten eller fett ... N................................

Salpetersyra ............................................................................ T

Fluorvätesyra, kromsyra, borsyra, myrsyra, mjölksyra, citronsyra, vinsyra, bensoesyra och salicylsyra............

Fosforsyra samt kalium-, natrium- och ammoniumfosfat; ävensom kresolfosforsyra (kresylfosforsyra) samt för malmanrikning avsedda flotationsmedel, innehållande kresolfosforsyra (kresylfosforsyra) ................................ N

Anm. För dinatriumfosfat, som är avsett uteslutande för framställning av kreatursfoder, skall tull icke utgå.

Ättika och ättiksyra: på fat:

av till och med 10 % syrehalt.................................... T

{tullen densamma som vid nr 183 med' tillägg för varje procent högre syrehalt av 1 kr. för 100 kg.

på andra kärl, utan avseende på syrehalten................ T

Oxalsyra; ävensom kalium-, natrium- och ammoniumoxalat .................................................................................... N

Glycerin; ävensom etylenglykol ........................................ T

Kaliumhydrat (kaustikt kali) och natriumhydrat (kaustikt natron, kaustik soda).... T; ävensom kalium-och natriumxantogenat .... N ....................................................

Kaustik ammoniak ................................................................ T

Tull

för 100 kg kronor

fria 5: —

—: 60 2: 20

fria

1: 50

10:—|

100: —

7: — 4: —|

2: 50

5: —!

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 65.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr i de

sakkun-

nigas -

förslag

1 00 61

1050 1045

210 211

220 221 222

VI A. Kemiska grundämnen etc.

Sackarin och andra konstgjorda sötningsmedel

Anm. Hit hänförliga varor må införas allenast av apoteksföreståndare eller, på medicinalstyrelsens, vetenskapsakademiens, vederbörande universitetsfakultets eller karolinska institutets eller tekniska högskolans lärarkollegiers tillstyrkan, av vetenskapsman till begagnande för vetenskapliga ändamål eller ock, efter kommerskollegii prövning, av näringsidkare, som styrker sig hava behov av dylika varor för åstadkommande av sina tillverkningar.

Tull

för 100 kg kronor

fria

Trätjära samt andra genom torrdestillation av trä eller harts framställda ämnen, ej särskilt nämnda ............

fria

Anm. Beträffande införseln av hit hänförliga varor skall i tillämpliga delar gälla vad i apoteksvarustadgan är föreskrivet i fråga om införseln av apoteksvaror.

För lacker avsedda lösningsmedel, bestående av estrar med tillsats av andra organiska vätskor, såsom bensin, bensol, aceton, metanol (metylalkohol) eller dylikt; ävensom metylacetat, butylacetat, adronolacetat (cyklohexanolacetat), etyllaktat (mjölksyreetylester), butyllaktat, dimetylftalat, dietylftalat, dibutyl- och diisobutylftalat, glykolsyreetylester, metylglykol (glykolmonometyleter), etylglykol, metylglykolacetat, etylglykolacetat, glykolmonoacetat och glykoldiacetat, med eller

utan tillsats, som nyss nämnts.........................................N

Kollodium............................................................................... E

30: — 100: —

Albumin och kasein

fria

Ostlöpe .................................................................................... N

Löd- och svetsmedel, ej särskilt nämnda ........................ E

Glödstrumpor och andra glödnät, avbrända .................... E

Mineralkällsalter, även konstgjorda...................................

12:

40:-! 250: —j fria

Apoteksvaror, enkla eller sammansatta ............................

Anm. 1. Enligt detta nummer tulltaxeras alla varor, som på grund av gällande apoteksvarustadga utgöra apoteksvaror, även om varorna kunna hänföras jämväl under annat nummer i tulltaxan, ävensom sådana giftiga ämnen av första klassen, vilka

fria

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

33 Nr i de

sakkun-

niga*

förslag

1014 1013

1017 Bihang

VI A. Kemiska grundämnen etc.

endast eller i huvudsaklig män användas såsom läkemedel eller vid tillredning av läkemedel.

Anm. 2. Rörande införseln av hit hänförliga varor äro särskilda bestämmelser meddelade, vad angår apoteksvaror, i gällande apoteksvarustadga och, vad beträffar giftiga ämnen av första klassen, i gällande giftstadga.

Kemiska preparat, ej särskilt nämnda; ävensom plåster, ej hänförligt till apoteksvaror ................................ 100 kr.

B. Kemikalier m. m. för fotografiskt ändamål.

226 227

Kemikalier för fotografiskt ändamål, blixtljuspreparat härunder inbegripna, inkommande i mindre, för detalj-

handeln avsedda förpackningar ................................ 100 kr.

Ljuskänsligt fotografiskt papper ........................................ E

Fotografiska torrplåtar ........................................................

Fotografisk film, alla slag.................................................... E

C. Garvämnesextrakter, färger och fernissor m. m.

230 Garvämnesextrakter samt konstgjorda garvningsämnen, ej särskilt nämnda, helt eller delvis organiska; garvsyra (tannin), gallussyra och pyrogallussyra (pyrogallol); ävensom konstgjorda pyrningsmedel................

Benkol och bensvärta ............................................................

Kimrök och likartade svarta färgämnen, ej särskilt nämnda ....................................................

235 Anilinfärger och andra konstgjorda, organiska färgämnen, ej hänförliga till annat nummer ....................

Organiska färgämnen i mindre, för detaljhandeln avsedda förpackningar (s. k. hemfärger)............................

Krita:

oarbetad eller fälld ............................................................

malen eller slammad ........................................................

Jord- och mineralfärger, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna koboltoxider samt andra glas- och porslinsfärger ....................................................................................

T

T

E

B

238 Bronspulver, även broccatbrons:

i förpackningar om minst 0.5 kg bruttovikt i förpackningar av mindre bruttovikt ........

Smör- och ostfärger.................................................

E

E

E

till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 51 häft (Nr 65.)

Tull

för 100 kg kronor

15: -

15: — 20: — fria 80: —

fria 2: —

5: —

fria

15: —

fri 1: —

fria

40: — 75:-

7: —

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

37 Nr 1 de

sakkun-

nigas

förslag

136 VI G. Sprängämnen, fyrverkeriarbeten och tändstickor.

289 Fyrverkeriarbeten samt bengaliska tändstickor, knall-

signaler, knallpulver och smällare ................................ E

290 Tändstickor, ej hänförliga till nr 289................................ E

H. Gödselmedel.

292 Ben- och hornmjöl samt gödsel av animaliskt avfall ...

Chilesalpeter (natriumnitrat); kalksalpeter (kalciumnitrat), även med en halt av högst 10 % ammoniumnitrat; kalkkväve (karbidkväve); stassfurterkalisalter, ej särskilt nämnda; superfosfat, tomasfosfat och omalen tomasslagg samt rhenaniafosfat och andra liknande oorganiska fosforsyregödselmedel, ej särskilt nämnda

VII. Hudar, skinn och pälsverk samt arbeten därav.

A. Hudar och skinn.

297 Hudar och skinn, ej hänförliga till pälsverk:

oberedda, härunder inbegripna saltade, kalkstrukna, torkade eller picklade; ävensom limläder samt annat

läderavfall .....................................................................

beredda, halvberedda härunder inbegripna:

sulläder och bindsulläder samt valross- och flodhästhudar:

kärnstycken (renskurna); ävensom maskinrem-

läder ............................................................... N

hela eller halva hudar samt stycken därav, allt för så vitt de icke äro hänförliga till nr 294; ävensom konstgjort läder, helt eller delvis av

läderavfall............................................................ N

andra slag:

i stycken, vägande minst 1 kg ............................ E

i stycken av mindre vikt ..... E

Anm. Därest till nr 296—297 hänförliga hudar och skinn inkomma förpackade i buntar, må, då av omständigheterna framgår, att hudarna och skinnen äro av sinsemellan samma slag och av väsentligen lika styckevikt, till grund för bestämmandet av styckevikten läggas den genom vägning av varje bunt och med ledning av däri ingående stycketal utrönta medelvikten.

Tull

för 100 kg kronor

200: — 5: —

fria

fria

fria

35: —

28: —

65: — 90: —

■ i de

kkun-

igas

rslag

16 1

143 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

VII B. Arbeten av låder och skinn.

Tull

lör 100 kg kronor

B. Arbeten av läder och skinn.

Arbeten av läder och skinn:

läder- och skinnstycken, utstansade, utskurna eller utklippta, men icke vidare bearbetade, ej särskilt nämnda: av sul- eller bindsulläder; ävensom hästskyltar

och delar därav .................................................... N

andra slag, ränder, även hopskarvade, härunder

inbegripna.............................................................. N

bälten och skärp samt delar till bälten, skärp eller

hängslen......................................................................... E

klädespersedlar, ej hänförliga till annat nummer .... N handskar:

grövre arbetshandskar; ävensom, oavsett materialet,

fäkt- och boxhandskar ............................................ N

andra slag ...................................................................... N

för tekniskt bruk avsedda artiklar; ävensom guld-

slagarhinna ............................................................... N

andra arbeten, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna, oavsett materialets beskaffenhet, sadelmakararbeten och rakstriglar ................................................ E

C. Pälsverk.

Pälsverk: oberedda:

av får, gasell, get, hare, hjort, hund, isbjörn, kanin, katt, ren, rådjur, schakal, varg och älg; ävensom av räv och säl, ej hänförliga till nr 307 ............

Anm. Såsom pälsverk av får anses icke astrakan, person, s. k. halvpersian och tibet, ej heller s. k. Salzfelle.

av bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-, blå-, svart-, silver- och korsräv, sobel, äkta säl samt utter.................................................................... N

andra slag ....................................................................... N

beredda, lösa:

av får, gasell, get, hjort, hund, häst- eller nötkreatur, isbjörn, katt, ren, rådjur, schakal, varg och älg; ävensom av räv och säl, ej hänförliga

till nr 311.................................................................. N

av kanin eller hare..................................................... N

av bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-, blå-, svart-, silver- och korsräv, sobel, äkta säl

samt utter.................................................................... N

andra slag....................................................................... N

65: —

100: —

180: — 150: —

150: — 600: —

60:-

120: —

fria

350: — 150: —

25: — 50: —

600: — 300: -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

39 VII I). Arbeten av pälsverk.

Tull

för 100 kg kronor

D. Arbeten av pälsverk.

324 Arbeten av pälsverk:

beredda, hopsydda skinn samt delvis bearbetade persedlar, foder, tillskurna besättningar, bräm och mattor

med eller utan sömnadsarbete härunder inbegripna: av får, gasell, get, hare, hjort, hund, häst- eller nötkreatur, isbjörn, kanin, katt, ren, rådjur, schakal, varg och älg; ävensom av räv och säl,

ej hänförliga till nr 314 N

av bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-, blå-, svart-, silver- och korsräv, sobel, äkta säl

samt utter ............................................................ N

andra slag, konstgjorda svansar härunder inbegripna .............................................................. N

fullfärdiga persedlar, ej särskilt nämnda, med pälsverk till övertyg eller foder:

av får, gasell, get, hjort, hund, häst- eller nöt-

kreatur, isbjörn, katt, ren, rådjur, schakal, varg och älg; ävensom av räv och säl, ej hänförliga till nr 319 —320 ............................................ E

av kanin eller hare:

med övertyg eller foder av spånadsvara, innehållande silke .................................................... E

andra .................................................................;•••. E

av bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-, blå-, svart-, silver- och korsräv, sobel, äkta säl samt utter:

med övertyg eller foder av spånadsvara,

innehållande silke........................................... E

andra ................................................................. E

andra slag:

med övertyg eller foder av spånadsvara, innehållande silke ................................................... E

andra ........................................................................ E

Vin. Kautschuk, guttaperka och balata samt arbeten därav.

Kautschuk, guttaperka och balata:

oarbetade, härunder inbegripna även för skosulor avsedda plattor av rå kautschuk; ebonitpulver; ävensom avfall och förslitna varor av kautschuk, guttaperka och balata samt s. k. regenererat gummi .... upplösta eller i degform.... E; ävensom konstgjord mjuk kautschuk .... N ....................................................

300: —

1100: —

550: —

600: —

800: — 600: —

1 650: — 1 450: —

1100: — 900: -

fria 15: —

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

41 Nr 1 de

sakkun-

nigas

förslag

189 Tull

för 100 kg kronor

IX. Trävaror och kork samt arbeten därav; korgmakararbeten.

A. Trävaror och arheten därav.

337 Trävaror, oarbetade eller endast bilade eller sågade; ved; bark, ej till annat nummer hänförlig; sy liar, master, bogspröt, spiror, pumpstockar och årämnen; lådämnen, ej särskilt nämnda, och stav, endast sågade; tunnband; käppämnen och paraplyskaftämnen, även böjda, ämnen till valsar, avsedda för textilindustrien, gevärstocksämnen och tändsticksämnen av asp; tangentskivor; ävensom träull och avfall vid träbearbetning ........................................................................................

338 Trä kol........................................................................................

339 Lådämnen av 7 mm tjocklek eller därunder av annat

träslag än furu eller gran................................................ N

340 Fanerskivor av 7 mm tjocklek eller därunder samt hoppressade faner- eller träskivor (s. k. kryssfaner o. dyl.) av annat träslag än furu eller gran ............ N

341 Tunnbindararbeten; huggblock samt fotställningar därtill; trämjöl; ävensom träspån, ej hänförlig till nr 337 N

342 Skövlar och ugnsspadar, skruvtvingar, skruvknektar och hyvelstockar; ävensom skaft till yxor, släggor, hammare, korpar, krattor, skyfflar, spadar, grepar, hackor, liar och högafflar ................................................ N

343 Eemskivor; brynen samt slip- och polerskivor; för redskap eller verktyg avsedda handtag eller skaft, ej hänförliga till nr 342; sågställningar och delar därtill; block och läster för tillverkning av skodon samt ämnen för dylika läster; ävensom ämnen för infattning av borstar (s. k. borstträn) samt formar för industriella ändamål ........................................................ N

344 Spindlar, bobiner, spolpipor, skyttlar och andra för textilindustrien avsedda, ej särskilt nämnda maskindelar eller redskap samt ämnen därtill av trä; ävensom ämnen till hjuldelar och skacklar ................................ N

346 Trävaror, bearbetade, ej särskilt nämnda:

av furu eller gran, icke snidade, fanerade eller belagda' med massa:

betsade, målade, lackerade eller på annat liknande

sätt å ytan bearbetade ........................................ N

andra ............................................................................ N

fria

fritt

15: —

10: — 2: —

5: —

10: —

20: —

10: — 5: —

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr 1 de

sakkun-

nigas

förslag

348 IX A. Trävaror och arbeten därav.

andra slag:

förgyllda, försilvrade, bronserade, polerade, bonade, lackerade eller med inläggningar försedda; ävensom snidade arbeten av annat träslag än furu

eller gran andra ...........

N

N

192 349

193 350

Möbler av trä, försedda med stoppning:

utan överklädnad med överklädnad.

tulltaxeras enligt bestämmelserna för trävaror, bearbetade, ej särskilt nämnda, med , tillägg till tullen av,

20 %- 40 ^

B. Kork och arheten därav.

351 Korkbark; ävensom kork- och korkbarksavfall

196 1071

354 Arbeten av kork eller korkavfall:

block, plattor, rör, formstycken och andra dylika

grövre arbeten av korkavfall .................................... N

livbojar, livbälten och s. k. fendertar ........................ N

andra arbeten, ej särskilt nämnda .... N, härunder inbegripna butelj- och andra flaskkorkar utan beslag .... T samt inläggssulor för skodon .... E ............................

Anm. Korkar med beslag tulltaxeras såsom arbeten av det ämne, varav beslaget består.

C. Korgmakararbeten m. m.

197 355, Kör, vegetabiliska, polerade, lackerade, svarvade eller

på likartat sätt bearbetade ............................................ N

358 Arbeten, ej särskilt nämnda, av grenar, kvistar, vegetabiliska rör, spån, vass, säv, fiber, bast och andra för flätning eller dylik bearbetning avsedda vegetabiliska ämnen eller av gräs, halm, rötter och mossa:

bast-, säv- och halmrep, till varuemballage avsedda bast- och sä vmattor; hattflätor uteslutande av halm, gräs, säv, bast, träspån, rot och andra vegetabiliska ämnen, ej hänförliga till spånadsämnen, samt flätor, ej särskilt nämnda, av säv mattor, ej särskilt nämnda:

fot- och vagnsmattor samt s. k. reveteringsmattor N andra slag.................................................................... N

Tull

lör 100 kg kronor

60: — 30: —

fria

5: — 10: —

20: —

25: —

fria

5: — 20: —

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

43 IX G. Korgmakararbeten rn. m.

buteljhylsor, lösa och andra grövre artiklar av halm, ej särskilt nämnda ........................................ N

korgmakararbeten av oskalade kvistar och grövre spån; ävensom för emballageflaskor avsedda skyddskorgar av skalade kvistar ............................ N

andra slag, även försedda med stoppning och överklädnad, härunder inbegripna korgmakararbeten, ej hänförliga till nr 360 ........................................ N

X. Pappersmassa, papp och papper, arbeten därav samt tryckalster.

A. Pappersmassa, papp och papper samt arheten därav.

Pappersmassa; ävensom pappersavfall och makulerade tryckalster............................................................................

Papp:

asfalttakpapp och annan med asfalt, beck, tjära eller tjärolja bestruken eller impregnerad papp, härunder inbegripen s. k. asfalt- och tjärfilt; ävensom förhydnings- och grålumppapp utan impregnering N

färgad annorlunda än i massan (även kriterad), impregnerad eller bestruken med annat ämne än asfalt, beck, tjära eller tjärolja, överdragen med papper, fernissad, lackerad, belagd med metall, stansad (ej i mönster) eller präglad, samt kartong- och

målarpapp ........................................................................ N

Anm. Mattor av papp med därå anbragt överdrag av färg, fernissa eller dylikt hänföras till nr 461.

vulkanfiber och annan kemiskt beredd fiberpapp i

plattor............................................................................... N

andra slag, ej särskilt nämnda, presspapp, alla slag, härunder inbegripen .................................................... N

Papper:

gult halm-, grålump- och annat naturfärgat eller i massan grå- eller brunfärgat, grovt omslagspapper, även bestruket med asfalt eller liknande ämne .... T/E

Anm. Omslagspapper, vägande 30 g eller därunder per in2, hänföres till papper, andra slag, ej särskilt nämnda, nr 369—371.

Tull

för 100 kg kronor

7: —

10: —

100: —

fria

1: —

10: —

15: — 5: —

2: —

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr 1 de

sakkun-

nigas

förslag

220 X A. Pappersmassa, papp och papper samt arbeten därav.

tidningspapper ....................................................................

Anm. Hit hänföres endast sådant vitt, svagt limmat, oglättat eller svagt glättat (maskinglättat) papper med en vikt, ej överstigande 55 g per m3, och en slipmassehalt, ej understigande 60 % av det i papperet ingående fibermaterialet, som är avsett till tryckning av tidningar.

andra slag, ej särskilt nämnda, s. k. cellulosavadd härunder inbegripen:

färgat annorlunda än i massan (även kriterat), impregnerat eller bestruket annorledes än med asfalt och liknande ämne, fernissat, lackerat, förgyllt, försilvrat eller med annan metall belagt, försett med tryckta mönster i en eller

flera färger eller stansat (ej i mönster) ........... T/E

försett med vattenmärke (även torrstämplat), lädereller linneimitation, mönsterpressning eller plissering, ej hänförligt till nr 369; ävensom kartongpapper och s. k. kräppapper, alla slag .... T/E annat ............................................................................ T/E

372 Papper och papp med överdrag eller mellanlägg av vävnad eller av tråd av spånadsämne eller metall . .. T/E

Anmärkningar till nr 363—372.

1. Skillnaden mellan papp och papper bestämmes sålunda, att, därest varan väger under 350 g per m3 hänföres den till papper, eljest till papp. Dock tulltaxeras läskpapper alltid såsom papper.

2. Vid tulltaxeringen fästes ej avseende vid tryck eller etiketter, åsatta papper eller papp som tydligen avsetts endast till omslag, ej heller vid kvalitets- eller firmabeteckning, som åstadkommits endast genom prägling.

3. Papper i rullar tulltaxeras såsom arbeten, ej särskilt nämnda, av papper, då bredden understiger 20 cm, för så vitt papperet icke är avsett för yrkesmässig förbrukning.

374 Tapeter, tapetbårder härunder inbegripna: bottentapeter (å endera sidan belagda med grundfärg); ävensom pressade, sammetsliknande, fernissade, lackerade och bronserade tapeter ........................................ T

andra slag ............................................................................ T

Papperspåsar och kuverter:

375 försedda med tryck utvändigt ........................................ E

376 andra slag; ävensom s. k. papeterier............................ E

377 Bobiner, spolpipor och verktygsskaft, jaequardkort med eller utan hål, även sammanhäftade, rör av papp eller papper, ej hänförliga till annat nummer, samt klistrad wellpapp eller wellpapper ................................

N

Tull

för 100 kg kronor

fritt

20: —

18: — 10: —

40: —

50: — 20: —

50: — 30: —

8: —

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

46 Kungl. May.ts proposition Nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 05.

49 Kr i de

sakkun-

nigas

förslag

286 443

287 444

288 445

289 446

290 447 2 91 448

292 449

293 450

294 451 2 95 452 296 453

29 7 454 29 8 455

299 456

Bihang till

XI B. Garn, tråd, lågvirke och linor.

kastat olika tull, och den olika fiuleken icke är genom varan åsatt nuininerbeteckning angiven, tillämpas den högre tullsatsen även för det grövre garnet eller för garn, för vilket eljest på grund av ■ finleken tullfrihet skulle hava åtnjutits.

2. Såsom oblekt och ofärgat garn tulltaxeras även s. k. falskfärgat garn samt grisaillegarn.

Sytråd av bomull.................................................................... T

Tågvirke och linor samt bind- och segelgarn: icke flätade:

av bomull ........................................................................ N

av andra vegetabiliska spånadsämnen, med en diameter av:

mer än 15 mm; ävensom skörde- och kabelgarn ........................................................................ N

mer än 5 mm t. o. m. 15 mm............................ N

5 mm eller därunder, med en vikt för 100 m, efter det enkla garnet räknat, av:

35 g eller däröver:

enkelt: hänföres till garn; två- eller flertrådigt:

oblekt och ofärgat................................... N

Anm. För sådant till detta nummer hänförligt bindgarn av hampa, som är avsett uteslutande för tillverkning av fisk-

nät, skall tull Icke utgå.

blekt, färgat eller tryckt....................... N

mer än 17 men mindre än 35 g: enkelt: hänföres till garn; två- eller flertrådigt:

oblekt och ofärgat................................... N

blekt, färgat eller tryckt........................ N

17 g eller därunder: hänföres till garn;

flätade:

oblekta och ofärgade .................................................... N

blekta, färgade eller tryckta ........................................ N

Tull

för 100 kg kronor 1

35: —

25:

Hi:

15: —

20: —

40: —

25: — 50: -

35: - 70: —

C. Vävnader och filt.

Bokbindarklot, klistrad, även i förening med papper, samt appreterad väv till adresslappar (s. k. labelklot) E

Anm. Hit hänföres även ensidigt appreterad bomullsvävnad, som är avsedd uteslutande för tillverkning av polerduk.

Vävnader och stampad filt, vattentäta genom beläggning eller impregnering med massa eller innehållande

riksdagens protokoll 1929. 1 samt. Öl hcifl. (Nr 65.)

40: —

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Kungl. Muj:ts proposition Nr 65.

51 Nr i »le

sakkun-

nigas

förslag

317 473 318! 474

319 475

320 476

326 477

321 478

329) 486

XI C. Vävnader och /ill.

fälb-, plysch- och sammetsvävnader, oskurna eller skurna:

avpassade borddukar och sofföverkast................ N

andra ........................................................................ N

Amu. Till detta nummer hänlöras endast sådana vävnader, vilkas flor (lugg) helt eller delvis består av silke.

andra slag:

av silke enbart eller i förening med högst 15 % annat spånadsämne (helsiden):

av konstgjort silke enbart eller i förening

med högst 15 % annat spånadsämne ........ N

andra .................................................................... N

av silke i förening med mer än 15 %' annat spånadsämne:

kostymvävnader av ull, vägande per m2 250 g eller däröver och innehållande trådar, helt eller delvis av silke, för så vitt silket utgör

högst 7 % av vävnadens hela vikt ............ E

andra (halvsiden)................................................ N

Amu. Vid bestämmandet av procenthalten av annat spånadsämne än silke räknas såsom annat spånadsämne varken metalltråd eller med metalltråd eller silke överspunnet garn.

helt eller delvis av ull, utan inblandning av silke, ej hänförliga till nr 477:

pressduk; ävensom maskinflit, ändlös eller rund-

vävd, för fabriksbehov ........................................ E

fälb-, plysch- och sammetsvävnader, oskurna eller skurna; ävensom dukar, schalar, filtar, draperier, gardiner, väggbonader och andra avpassade

vävnader ................................................................ E

andra slag, vägande per m2:

mer än 700 g ........................................................ E

mer än 500 g men ej mer än 700 g ............... E

500 g eller därunder ............................................ E

helt eller delvis av tagel eller andra djurhår än ull eller av människohår, utan inblandning av silke eller ull:

vävd hårfilt ................................................................ E

andra slag.................................................................... E

Anm. Till nr 484—485 hänföras vävnader, allenast för så vitt varpen eller inslaget till huvudsaklig del består av tagel eller andra till ull ej hänförliga djurhår eller av människohår.

av bomull, utan inblandning av andra spånadsämnen än kokostågor eller jute:

maskinflit för fabriksbehov, även ändlös; samt

I Tull för 100 kg kronor

225: — 2 000: —

1 500: —

2 000: —

250: —1 1 000:—|

50: —

175: —

120: — I 160: — 225: —

25: — 60: —

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

521 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

\1 Vävnader och /ill.

andra slag, härunder inbegripna mönstervävda, även avpassade, vägande per m2:

100 g eller däröver:

oblekta och ofärgade .................................... E

blekta eller enfärgade.................................... E

vävda i två eller flera färger; ävensom

tryckta ....................................................... E

mindre än 100 g:

oblekta och ofärgade .................................... E

blekta eller enfärgade.................................... E

vävda i två eller flera färger; ävensom tryckta........................................................... E

Anm. lill nr Såsom vävda i två eller

flera färger skola anses vävnader, framställda antingen av två eller flera sinsemellan olikfärgade garner eller ock av dels oblekt eller blekt, dels färgat garn. Vävnader av ett och samma slags garn, även om detta är melerat eller tvinnat av olikfärgade parter, tulltaxeras såsom enfärgade.

av kokostågor eller kokosgarn:

utan inblandning av annat spånadsämne än jute ... N

andra ............................................................................... N

av jute, utan inblandning av annat spånadsämne än kokostågor eller kokosgarn:

oblekta och ofärgade, som på en yta av 2 cm i kvadrat innehålla sammanlagt:

högst 15 varp- och inslagstrådar.................... N

mer än 15 men mindre än 35 varp- och

inslagstrådar.................................................... N

andra slag.................................................................. N

helt eller delvis av lin, hampa, ramie och andra vegetabiliska spånadsämnen, ej särskilt nämnda, utan inblandning av silke eller ull:

fälb-, plysch- och sammetsvävnader, oskurna eller

skurna....................................................................... E

näsduksvävnader, som på en yta av 1 cm i kvadrat innehålla sammanlagt:

högst 50 varp- och inslagstrådar.................... E

mer än 50 varp- och inslagstrådar................ E

satin- eller atlasvävnader, vilkas hela yta är till

vävnadssättet likartad.......................................... E

tvåskaftade och kyprade vävnader, ej särskilt nämnda, vilkas hela yta är till vävnadssättet likartad:

oblekta och ofärgade, vägande per m- 500 g eller däröver .................................................... E

Tull

för 100 kg kronor

65: — 115: -

140: —

90: — 140: —

165: —-

7: — 25: —

10: —

12: — 40: —

175: —

110: — 190: -

125: —

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr i de

sakkun-

nigas

förslag

XI C. Vävnader och filt.

373! 530 374 531

andra, som på en yta av 1 cm i kvadrat innehålla sammanlagt: högst 25 varp- och inslagstrådar:

oblekta och ofärgade ............................ E

blekta, färgade eller tryckta................ E

mer än 25 t. o. m. 35 varp- och inslagstrådar:

oblekta och ofärgade ........................ E

blekta, färgade eller tryckta............ E

mer än 35 t. 0. m. 50 varp- och inslagstrådar :

oblekta och ofärgade ........................ E

blekta, färgade eller tryckta........... E

mer än 50 varp- och inslagstrådar:

oblekta och ofärgade ........................... E

blekta, färgade eller tryckta................ E

Amu. till nr 520—529. För vävnader med in-

vävda namn, monogram, bokstäver eller siffror liöjes tullen med 20 %. andra slag, mönstervävda härunder inbegripna, som på en yta av 1 cm i kvadrat innehålla sammanlagt:

högst 50 varp- och inslagstrådar .................... E

mer än 50 varp- och inslagstrådar, härunder jämväl inbegripna alla, som hava mönster, åstadkommet genom olika trådtäthet ........ E

375 532

376' 533

3 7 7 j 534 378' 535

Stampad (icke vävd) filt:

av nöthår eller andra djurhår med undantag av ull; ävensom förladdningar samt polerskivor och andra för tekniskt bruk avsedda skivor av filt, hänförlig

till detta nummer............................................................ E

andra slag:

maskinfilt, ändlös eller i slangform, för fabriksbehov E annan, vägande per m2:

mindre än 300 g ........................................................ E

300 g och däröver; ävensom polerskivor och andra för tekniskt bruk avsedda skivor av filt, även vävd, ej hänförliga till nr 532............................ E

D. Band, snören, spetsar, strumpstolsarbeten, sadelgjordsväv, nät, för tekniskt bruk avsedda artiklar m. m.

380 Elastiska band och snören, innehållande strängar (trådar) av kautschuk:

536 i förening med silke ...................................................

537 andra slag........................................................................

E

E

Tull

för 100 kg kronor

35: — 50: —

55: - 65: —

110: - 120:

190: - 200: —

175: -

200: —

10:-j 50: —1 60: —

90: —

400:-

200:-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Kr i de ,

såkkun-,

nigas

förslag

XI I). Band, snören, spetsar, strumpstolsarbelen etc.

för 100 kg

kronoi

38 2| 539

3 8 3 j 540

384 541

385 542

3 811 538; För tekniskt bruk avsedda band, innehållande silke

Band, ej hänförliga till annat nummer, härunder inbegripna flätade, bandliknande snören med raka kanter och utan annat mönster än sådant, som åstadkommits genom färgat garn eller färgad tråd: innehållande silke:

fälb-, plysch- och sammetsband................................

Anm. Till detta nummer hänföras endast sådana hand, vilkas /för (lugg) helt eller delvis består av silke.

andra:

av silke enbart eller i förening med högst 15 % annat spånadsämne (helsidenband):

av konstgjort silke enbart eller i förening med högst 15 % annat spånadsämne

andra ................................................................

av silke i förening med mer än 15 % annat spånadsämne (halvsidenhand)...............................

Anm. Vid bestämmandet av procenthalten av annat spånadsämne än silke räknas såsom annat spånadsämne varken metalltråd eller med metalltråd eller silke överspunnet garn.

icke innehållande silke ................................................

Anm. Till band hänföras förutom egentliga band, d. v. s. på bandstol framställda vävnader med varp och inslag, även s. k. konstgjorda band, bestående av i bandform ordnade längsgående och sammanklistrade spånadsfibrer eller garn.

Snören och andra snörmakararbeten, ej hänförliga till annat nummer1:

innehållande silke ........................................................

andra slag .......................................................................

Anm. Till nr 544—545 hänföras besättnings- och garneringsartiklar, ej särskilt nämnda, medelst sömnad, kiistring eller på liknande sätt tillverkade av band eller av

N i 000:

386) 543|

387: 544 388 545

snören eller av band jämte snören, även andra ämnen.

E | 2 000: -

E 1 500: E 2 000:

E 1 000:

E 200: —!

E 3 000: E 300:

förening med

Spetsar samt spetsvävnader och tyll, ej hänförliga till annat nummer:

1 För ampelskålar och dylika belysningsartiklar avsedda och med ledningstråd försedda upp-

hängningsanordningar av snörmakararbete hänföras till nr 1040.

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Anm. Sådana tillklippta eller tillskurna spånadsvaror, vid vilkas^ tillklippning eller tillskärning tydligen intet avfall uppstått, tulltaxeras lika med den vävnad, varav de framställts, utan förhöjning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr i de

sakkun-

nigas

förslag

429'

430!

XI E. Sömnads- och andra arbeten etc.

Broderier, även försedda med fällning eller kantning:

585 åspånadsvara, innehållan- I beläggas med samma tull i

de silke, eller å stampad s0,rln (ie;n spanadsvara, å

t, vilken broderiet utförts,

filt ....................................E( med tillägg av J .... 50 *

Anm. 1. Hit hänföras icke broderier å strumpstolsarbeten eller å snören eller andra snörmakararbeten, hänförliga till nr 544—545.

Anm. 2. Med glaspärlor, paljetter och annat dylikt material broderad silkestvll tulltaxeras lika med tyllen utan förhöjning.

å annan spånadsvara:

med brodermaterial, innehållande silke .................... E

med annat brodermaterial ............................................ E

588 Kragar, manschetter och skjortbröst, stärkta och strukna,

av linne- eller bomullsvävnad ........................................

E

beläggas med samma tull som den spånadsvara, av vilken de framställts, med tillägg av

431 589 Kläder och andra sömnadsarbeten,

ej särskilt nämnda, av spånadsj varor, hänförliga till nr 457—

460; ävensom arbeten, ej särskilt nämnda, av elastiska band ________________

eller snören...............................E av 00J .... 50 %

Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda: av knutna, stickade, virkade eller på strumpstol förfärdigade varor:

432 590 blusar, kjolar, klädningar

och morgonrockar av spånadsvara (metervara), icke innehållande silke E

432 591

andra

och

beläggas med sammatull som klädespersedlar av vävnad av motsvarande spånudsämne. (beläggas med sammal Itull som är bestämd) för strumpstolsarbe-1 ten, utan förhöjning.)

gossar avsedda rockar,

överrockar samt för män västar och byxor:

av ylle-, linne- eller hampvävnad eller av kostym

70 E

E

E

Tull

för 100 kg kronor

700: — 400: —

310: -

■

200: -

6 700: — 5 000: —

Kungl. Maj:ts proposition Nr 05.

59 Nr i do

sakkun-

nigas

förslag

XI K. Sömnads- och andra arbeten ele.

Tull

för 100 kg kronor

icke innehållande silke:

med foder av spånadsvara, innehållande silke

andra .................................................................. ■

av hel- eller halvsiden eller av vävnad, hänförlig till nr 473, 474 eller 611:

försedda med brode- I beläggas med samma tull j

rier eller spetsar E Xn deframlttlZmed

andra........................E | tillägg av I

av stampad flit...........................................................

av yllevävnad:

försedda med broderier, spetsar, foder, uppslag eller annan besättning, vari silke ingår, eller eljest till en mindre del bestående av vara, i vilken

silke ingår ............................ E

försedda med broderier eller spetsar, vari silke icke ingår E

andra ........................................ E

av annan spånadsvara:

försedda med broderier, spetsar, foder, uppslag eller annan besättning, vari silke ingår, eller eljest till en mindre del bestående av vara, i

vilken silke ingår ................................................

försedda med broderier eller spetsar, vari silke

icke ingår ................................................................

andra slag:

av bomullsvävnad och vägande mer än 200 g

per stycke ............................................................

andra .......................................................................

E

E

30 E

beläggas med samma tull som den spånadsvara, av vilken de framställts, med tillägg av

75 E

E

E

E

Spånadsvaror i förening med finare metalltråd, ej särskilt nämnda, gulddragararbeten härunder inbegripna: gulddragartråd; ävensom paljetter och kantiljer,

oavsett materialets beskaffenhet ............................ E

andra slag, bälten, skärp och dylika artiklar härunder inbegripna:

innehållande metalltråd eller med metalltråd överspunnet garn till mer än 15 % av varans hela vikt:

vävnader, andra än spetsvävnader och tyll E

andra .............................................................. E

andra: tulltaxeras efter sin beskaffenhet i övrigt.

Hattflätor, ej hänförliga till nr 356:

innehållande silke eller gulddragartråd........................

Anm. Vid tulltaxeringen fästes ej avseende 'vid silke, som förekommer i endast obetydlig mängd och icke väsentligen inverkar på hattflätornas utseende.

andra ....................................................................................

| 1 600: — 700: —

160: —

600: — 400: —

250: — 350: —

600: —

1 500: — 3 000: —

1 000: —

200: —

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

XI. Spånadsåmnen samt arbeten därav.

Anmärkningar till Avd. XI.

1. Vid tulltaxering av varor, hänförliga till denna avdelning, lämnas utan avseende:

a) enstaka trådar eller fibrer, vilkas förekomst uppenbarligen har till syfte att göra varan hänförlig till tulltaxenummer med lägre tullsats;

b) fibrer av så ringa mängd, att de tydligen oavsikti ligt tillkommit vid varans framställning;

c) färgade ränder, vilka uteslutande tjäna till ledning vid tillskärning eller sömnad eller till varumärke eller igenkänningstecken för olika fabrikat; samt

d) beskaffenheten av staden i vävnader och band.

2. Vid tulltaxering av till denna avdelning hänför- I liga varor, tillverkade helt eller delvis av till nr 398

i hänförligt garn, skall sådant garn likställas med garn av ull; dock skall detta icke gälla till nr 462, 473, 474 och j 539 hänförliga varor eller vävnader och band med delvis J plyschartad yta eller därav tillverkade kläder och andra sömnadsarbeten, ej heller sniljer.

3. Spånadsvaror, i vilka ingår blekt, färgat eller tryckt garn, tulltaxeras, där ej annorlunda är särskilt stadgat, såsom blekta, färgade eller tryckta. Vid tulltaxering av spånadsvaror anses mercerisering eller nitrering lika med färgning.

4. Med fälb-, plysch- och sammetsvävnader, samt fälb-, plysch- och sammetsband likställas plysch- och sammetsartade vävnader och band, såsom vävnader och band, som äro framställda av sniljer eller sniljgarn eller hava en av öglor bildad yta. Till fälb-, plysch- och sammetsvävnader samt fälb-, plysch- och sammetsband och därmed likställda vävnader och band hänföras endast sådana, i vilka floret (luggen) täcker hela ytan.

5. Vävnader, vilka genom ruggning eller annat dylikt förfarande bibragts en yta, som icke låter bindningssättet framträda, tulltaxeras icke såsom mönstervävda.

6. Därest vid tulltaxering av kläder och andra sömnadsarbeten, för vilka tullen är beroende av vävnadens vikt per kvadratmeter eller av den procenthalt silke, som

i ingår i varan, ifrågavarande vikt eller procenthalt icke kan bestämt utrönas, tillämpas den högre av de tullsatser, j vilka kunna ifrågakomma, för så vitt icke varuhavaren tillhandahåller för undersökning lämpligt prov å varan.

7. För sydda persedlar tages övertyget till grund för tullberäkningen. Uppstår svårighet att bestämma huvud-

Tull

för 100 kg kronor

61 Nr i de

flakkun-

nigas

förslag

154 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

XI. Spånadsumnen samt arbeten däran.

beståndsdelen, tages till beräkningsgrund det material, som drager högsta tullen.

8. Såsom sömnadsarbeten tulltaxeras, där ej är annorlunda stadgat, även varor, vid vilkas framställande i stället för sömnad använts klister, lim, kautschuk eller liknande ämne, dock skola tygklädda pappskivor, avsedda till stommar i kravatter o. dyl., tulltaxeras efter den högst tullbeskattade vävnad, varav de bestå, utan förhöjning.

9. Med broderi avses, med här nedan nämnda undantag, all prydnadssöm samt medelst sömnad, metalltråd, klistring eller på annat liknande sätt fastsatta prydnader. Lika med broderade arbeten tulltaxeras sådana, som äro försedda med applikation eller med för prydnadsändamål

i anbragta band, andra än av bomull eller linne, snören,

: fransar eller gulddragararbeten.

Såsom broderi anses dock icke i omedelbart sammanhang med fållen anbragt enkel hålsöm, ej heller s. k. pieotsöm, imiterade knapphål och dylik för varans utseende oväsentlig brodersöm. Å sömnadsarbete anbragta monogram, enstaka bokstäver, siffror o. dyl., upptagande en yta av mindre än 6 cm i kvadrat, skola icke föranleda, att varan betraktas såsom broderad.

10. Kantband eller snören till skydd för kanter eller påsydda för att ersätta knapphål räknas icke såsom besättning, ej heller krage.

11. Vad rörande kautschuk är stadgat gäller även guttaperka och balata.

XII. Skodon, hattar, paraplyer, käppar, konstgjorda blommor m. m.

A. Skodon.

616 Träskor .................................................................................... N

617 Halmskor ................................................................................ N

Skodon, ej hänförliga till nr 616—617:

618 med bottnar av trä; ävensom becksöms- och sjöstövlar.............................................................................. N

andra: av skinn:

619 med bottnar, fastsatta vid ovanlädret och bind-

sulan uteslutande medelst pligg, stift eller skruvar; ävensom skodon av pälsverk ............ E

620| andra, nåtlade överdelar härunder inbegripna .... E

Tull

| för 100 kg kronor

10: — 7: —

25: —

200: — 600: —

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr i de

sakkun-

nigas

lörsl ag

623 XII A. Skodon.

av spånadsvara, innehållande silke eller finare metalltråd .............................................................................. E

av kautschuk, galoscher härunder inbegripna ........ E

andra slag, ej särskilt nämnda, oavsett materialets beskaffenhet ............................................................... E

B. Hattar och mössor.

Hattar, ej av pälsverk eller strumpstolsarbete, även halvfärdiga:

fruntimmers-, monterade med blommor eller plymer 1 st. andra slag:

av vara, innehållande silke eller gulddragartråd:

ogarnerade................................................................1 st.

andra ........................................................................1 st.

Anm. Såsom hattar av vara, innehållande silke, skola icke tulltaxeras hattar, tillverkade av sådana hattflätor, som avses i anm. till nr 614, ej heller hattar, i vilka silket förekommer endast såsom brodermaterial.

av oljad vävnad, s. k. sydvästar............................ 1 st.

av annat ämne:

ogarnerade; ävensom mössor, sydda av flätor, hänförliga till nr 356, samt s. k. filtstumpar 1 st. andra slag:

försedda med garnering eller montering av

varor, innehållande silke ............................1 st.

andra.................................................................... 1 st.

Mössor, ej särskilt nämnda: tulltaxeras såsom arbeten av det ämne, varav de bestå.

C. Paraplyer, parasoller, käppar m. m.

Paraplyer och parasoller 1:

av spånadsvara, innehållande silke...............................1st

andra slag...........................................................................1 st.

Paraply- och parasollspröt med tillformade ändar; ävensom gafflar till sådana spröt ........................................ E

Paraply- och parasollställningar, sammansatta................ E

Käppar, skaft och kryckor till paraplyer och parasoller; ävensom käppkryckor1 .................................................... E

Käppar, ej hänförliga till nr 636 1 .................................... E

Tull

för 100 kg kronor

1 000: — 120: —

150:

7: 50

3: — 4: 50

—: 40

—: 50

1: — —: 75

50:

80:

25:

270:

1 Angående tulltaxeringen av ningen.

rara, som delvis består av ädel metall, se 2 § d) tulltaxeförord-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 05.

63 Nr i de(

sakkun-1

nigas

förslag

XII D. Konstgjorda blommor, prydnadsfjädrar in. m.

D. Konstgjorda blommor, prydnadsfjädrar m. in.

Konstgjorda blommor, frukter och växter samt efterbildningar av fjärilar, skalbaggar, prydnadsfjädrar o. dyl., allt för så vitt de ej äro hänförliga till nr 1128:

avsedda för eller användbara såsom besättnings-

eller mon teringsa rt i klar........................................... E

andra slag; ävensom delar till konstgjorda blommor och andra i överrubriken upptagna artiklar E

Prydnadsfjädrar (plymer):

oarbetade ................................%■.......................................... E

arbetade, konstgjort fjäderpälsverk härunder inbegripet E

Solfjädrar av annat ämne än trä, papp eller papper:

av prydnadsfjädrar ............................................................ E

andra .................................................................................... E

Perukmakararbeten och andra arbeten, ej särskilt nämnda, av människohår eller efterbildningar därav eller av tagel .................................................................... E

XIII. Arbeten av sten och andra mineraliska ämnen; lervaror; glas och glasvaror.

A. Arbeten av sten och andra mineraliska ämnen. Arbeten av sten:

slip-, bryn- och polerstenar, ej särskilt nämnda:

Tull för 100 kg kronor

500: — 500: —

000: - 000: -

000: - 500: -

200: —

64 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr i de

sakkun-

nigas

förslag

492 653 4 93 654

494 655

495 656

496 657

497 658

215 659

300 660

478 661

479 662

480 663

503 664

504 665

505 666

506 667

XIII A. Arbeten av sten och andra mineraliska ämnen.

skivor och plattor av marmor:

opolerade...........................................................................

polerade ....................................................................... N

andra arbeten, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna arbeten av konstgjord alabaster:

huvudsakligen avsedda till prydnad; ävensom ampelskålar och dylika belysningsartiklar samt toalett-, skrivtygs- och bordsartiklar 1................ E

Anm. 1. Om en till detta nummer hänförlig vara per stycke väger mer än 5 kg, utgår tullen för den överskjutande vikten med 10 kr. för 100 kg.

Anm. 2. Vid ampelskålar och dylika belysningsartiklar lastsittande upphängnijjgsanordningar av snörmakararbete tulltaxeras särskilt lör sig'-

andra slag:

opolerade och oslipade:

av sandsten eller kalksten............................... N

andra ................................................................

polerade eller slipade ............................................ N

Anm. Om eu till detta nummer hänlörlig vara per stycke väger mer än 100 kg, utgår tullen lör den överskjutande vikten med 4 kr. lör 100 kg.

Tull

för 100 kg kronor

fria 10: —

100: —

1: — fria 10: —

Smärgel-, glas-, sand- och annat slip- eller polerpapper, även nedskuret, utstansat eller på annat sätt tillformat T/E

/:

Polerduk, jämväl i tillklippta, tillskurna eller utstansade stycken, även med sömnadsarbete................................... T/E

25:

Arbeten av asbest:

packningar och tätningar, även i längder, samt broms-

band, innehållande asbest ........................................... E j 25: —

andra arbeten, ej särskilt nämnda ............................... fria

Arbeten av glimmer, ej särskilt nämnda ........................

Arbeten av cement, härunder inbegripna arbeten av betong:

plattor av högst 3 cm tjocklek, plana eller korrugerade, även av cementmosaik, samt ornament N andra arbeten:

huvudsakligen avsedda till prydnad; ävensom toalett-, skrivtygs- och bordsartiklar: tull-

taxeras såsom motsvarande arbeten av gips; cementmosaikarbeten, ej hänförliga till nr 665 N andra slag.................................................................... N

Anm. Såsom arbeten av cement tulltaxeras jämväl arbeten av magnesiacement och arbeten, ej särskilt nämnda, av annan konstgjord sten, ävensom kalksandsarbeten, ej särskilt nämnda.

fria

1:25

2: 50 —: 80

1 Angående tulltaxeringen av vara, som delvis består av ädel metall, se 2 § d) tulltaxeförord-

ningen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

65 Nr 1 de

sakkun-

Intgas

förslag

681 XIII A. Arbeten av slen och andra mineraliska ämnen.

Arbeten av gips:

formar för industriella ändamål ..............................

gipsplattor, gipsbräder och annat likartat byggnadsmaterial .....................................................................

andra arbeten, ej särskilt nämnda:

huvudsakligen avsedda till prydnad; ävensom toalett-, skrivtygs- och bordsartiklar 1.......................

andra slag, härunder inbegripna ornament och likartade arkitektoniska arbeten ................................

Anm. Om en till nr 670—671 hänförlig vara per stycke väger mer än 5 kg, utgår tullen för den överskjutande vikten med 10 kr. för 100 kg.

Arbeten av isoleringsmassa, hänförlig till nr 167

B. Lervaror.

Tegel:

mur-, vanligt, oglaserat, även poröst, kalksandtegel

härunder inbegripet.................................................

andra slag, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna klinker; ävensom för kemiskt-tekniska ändamål avsedda plattor samt reveteringsplattor: oglaserade:

andra

Anm. 1. Ilärest en till glaserat tegel eljest hänförlig vara, som har båda de varandra motstående största ytorna glaserade, genom perforering eller på annat sätt så formats, att den lätt kan delas i plattor (s. k. klyvsten), hänföres varan till golv- och väggplattor.

Anm. 2. Därest ett och samma kolli innehåller tegel av skilda slag, underkastade olika tullsatser, tillämpas den högsta tullsatsen för hela innehållet.

Golv- och väggplattor:

av 3 cm tjocklek eller däröver:

oglaserade och enfärgade ............................................

glaserade eller flerfärgade...........................................

Anm. Hit hänföras jämväl sådana klyvstenar, vilkas tjocklek i okluvet skick uppgår till 3 cm eller däröver.

av mindre tjocklek: oglaserade:

enfärgade ....................................................................

flerfärgade....................................................................

1 Angående tulltaxeringen av vara, som delvis består av ädel metall, se 2 § d) tulltaxeförordningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 51 häft. (Nr 65.) 5

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Kr i de

sakkun-

nigas

förslag

5 1 6 517

52it 687

694 XIII B. Lervaror.

glaserade:

enfärgade .................................................................... T

flerfärgade .................................................................... T

Anm. Därest ett och samma kolli innehåller golv- och väggplattor av skilda slag, underkastade olika tullavgifter, tillämpas den högsta tullsatsen för hela innehållet.

Deglar, retorter och mufflar, även av grafitmassa, samt delar därtill ........................................................................ N

Kranar, kylrör, kapslar och kulor till kulkvarnar och andra maskiner, pumpcylindrar, pumphus och kolvar samt andra för tekniskt bruk avsedda artiklar, ej särskilt nämnda; ävensom arbeten, ej särskilt nämnda, av eld- eller syrefast massa............................................ N

Rör, ej särskilt nämnda, och rördelar samt brunnar och krubbor ........................................................................ N

Badkar, tvättställ, disklådor, klosetter och andra dylika artiklar, allt för så vitt de ej äro hänförliga till fajans- eller porslinsvaror................................................ N

Fajans- och porslinsvaror, ej särskilt nämnda 1:

huvudsakligen avsedda till prydnad och ej hänförliga till nr 690:

av äkta porslin............................................................

andra slag....................................................................

i förening med annan oädel metall än järn................

andra slag:

av äkta porslin:

vita eller enfärgade ................................................

två- eller flerfärgade eller förgyllda, försilvrade eller på annat likartat sätt dekorerade ... av fajans (oäkta porslin), härunder inbegripna krukmakargods och andra lervaror, ej särskilt nämnda; ävensom kakel och kakelugnsornament:

vita eller enfärgade..............................................

två- eller flerfärgade eller förgyllda, försilvrade eller på annat likartat sätt dekorerade ...

Tull

för 100 kg kronor

Anm. till nr Säl—694. Såsom enfärgade anses de hithörande artiklar, som förete samma färg på hela sin yta, varvid dock avseende icke fästes vid bottnars undersida och dylika för varans utseende oväsentliga delar av ytan, ej heller vid ojämnheter i färgen, vilka föranledas av tillverkningssättet, eller vid fabriks- eller handelsmärke, firmanamn, rymd-, kvalitetseller annan dylik beteckning, allt för så vitt därigenom icke åstadkommes utsmyckning.

1 Angående tulltaxeringen av vara, som delvis består av ädel metall, se 2 § d) tulltaxeförord-

ningen.

10:

16:

1:—!

1:75 —:75

5:-!

Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 65.

1 Angående tulltaxeringen av vara, som delvis består av ädel metall, se 2 § d) tulltaxeförord-

ningen.

68 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr 1 de

sakkun-

nigas

förslag

711 XIII C. Glas och glasvaror.

andra slag................................................................ T

med slipade kanter eller bottnar eller med inborrade, oslipade eller slipade proppar men i övrigt belt oslipade och utan målning, förgyllning eller eljest annan dekorering än sådan, som åstadkommits

genom gravyr i formen................................................

Anm. till nr 709—711. Mekaniska tillslutningsanordningar, anbragta å artiklar, hänförliga till något av dessa nummer, tulltaxeras särskilt lör sig enligt vad för huvudbeståndsdelen är stadgat.

5 4 91 712 andra slag1, härunder inbegripna flaskor, försedda med flätning eller annan beklädnad, som icke utgör emballage, samt flaskor med i prydnadssyfte åstadkommen beläggning eller annan sammansättning med oädel metall; ävensom färdiga, lösa glas till s. k. isoleringsflaskor ............................................

Amu. Vid tulltaxering av flaskor om minst 3 liters rymd eller damejeanner fästes ej avseende vid om varan är försedd med grövre korgflätning.

713 Kör, ej särskilt nämnda, samt stavar ............................

718 T

N

N

Laboratorieartiklar, ej särskilt nämnda, graderade rör härunder inbegripna ........................................................ N

Optiska glas, lösa och oinfattade, samt linser till fyr- och signalanläggningar, fartygs-, automobil- och velocipedlanternor, elektriska ficklampor o. dyl.; ävensom emaljögon samt konstgjorda tänder, även av porslinsmassa ....................................................................................

Råglasämnen till hushålls- eller prydnadsglas; lampkupor utan sådan dekorering, som nämnes i nr 717; ävensom lampglas ............................................................ N

Glas- och emaljvaror, ej särskilt nämnda

slipade, etsade, målade, förgyllda eller eljest med annan dekorering än sådan, som åstadkommits genom gravyr i formen, eller med i prydnadssyfte åstadkommen beläggning eller annan sammansättning med oädel metall ................................................ N

andra slag............................................................................ N

Tull

för 100 kg kronor

6: —

15: —

60: —

10: —

40:

fria

60:

90:

45:

1 Angående tulltaxeringen av vara, som delvis består av ädel metall, se 2 § d) tulltaxeförord-

ningen.

Kungl. Majtts proposition Nr 65.

69 Nr 1 de

sakkun-

nigas

förslag

558 976

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr i de

sakkun-

nigas

förslag

731 XV A 1. Tackjärn och gjutgods därav (icke smidbart).

Rör och rördelar:

icke bearbetade1, med en invändig diameter av:

145 mm eller däröver ..................................................

mindre än 145 mm, härunder inbegripna utan avseende å diametern alla ogängade och i övrigt oarbetade muffar, flänsar, proppar och huvar ... bearbetade1, gängade rördelar härunder inbegripna; ävensom brandposter, tackjärn sbrunnar och sifoner samt slussventiler till rör, hänförliga till nr 729 2 ............................................................................

Anm. 1. Till rördelar hänföras vinkelrör, T-rör, korsrör och andra på liknande sätt formade rör; ävensom muffar, flänsar, proppar och huvar.

Anm. 2. Emaljering av rör och rördelar samt plansvarvning av flänsar å rör och rörändar eller anbringande av bulthål i flänsar och flänsrör föranleda icke, att föremålen anses såsom bearbetade.

Anm. 3. För emaljerade rör och rördelar, hänförliga till nr 729, utgår en tull av 1 kr. 50 öre för 100 kg och för emaljerade rör och rördelar, hänförliga till nr 730 och 731, en tilläggstull av 1 kr. 50 öre för 100 kg.

Byggnads-, möbel-, hushålls- och renhållningsgjutgods, ej särskilt nämnt, samt delar därtill:

luftväxlingsventiler och spolcisterner, möbeltrissor och pianorullar samt stryk- och pressjärn:

N

N

Tull

för 100 k kronor

fria

1: 50

2: 50

1 Angående skillnaden mellan bearbetade och icke bearbetade järnvaror, se anm. 3 till Avd. XV A.

2 Slussventiler till rör, hänförliga till nr 730, tulltaxeras som armatur, nr 995—998.

3 Angående tulltaxeringen av kobolterade eller med krom, kadmium eller aluminium överdragna varor såsom förnicklade, se anm. 1 till Avd. XV A.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

71 Nr 1 du

uakkiin

nigas

förslag

Tackjärn och gjut (jods därav (icke smid bar t).

575 743

576 744

577 745

mindre än 25 kg men icke mindre än 3 kg .......

mindre än 3 kg men icke mindre än 0.5 kg ........

mindre än 0.5 kg ........................................................

Anm. För varor, hänförliga till nr 743—745 och vägande per stycke högst 10 kg, tillkommer såsom särskild tillläggstull, då de äro förgyllda eller försilvrade, 80 kr. för 100 kg, och då de äro polerade, förnicklade1, emaljerade, lackerade, förmässingade eller förkopprade, 35 kr. för 100 kg.

2. Smidbart järn och stål samt arbeten därav.

Göten, smältstycken, råstänger och råskenor; ämnen av götmetall eller annat järn, plåtämnen härunder inbegripna ; ävensom stålull och s. k. pulveriserat järn... N

Varmvalsat järn i stänger med invalsade mönster eller eljest genom varmvalsning åstadkommen olika storlek eller form å tvärsektion; stänger med olika hårdhetsgrader i tvärsektion (compoundstål), härunder inbegripna även vridna eller på annat sätt fasonerade (s. k. pansarskenor för kassavalv); ävensom bearbetade stänger, synbarligen avsedda till betongarbeten ........ N

Verktygsstål, i stänger, smitt, även snabbsvarvstål, smitt eller valsat, samt tillformade ämnen av sådant stål, härunder inbegripet s. k. silverstål, hållande mer än 10 mm i största dimension av tvärsektion; annat smitt, järn och stål i stänger; ävensom malkroppar....

Balk-, vinkel- och annat varmvalsat profiljärn, vägande per löpmeter:

60 kg eller däröver; ävensom, oavsett vikten per

löpmeter, järnvägs- och spårvägsskenor................

mindre än 60 kg men ej mindre än 20 kg ............

mindre än 20 kg............................................................

Varm valsat järn och stål, ej särskilt nämnt, vägande per löpmeter:

20 kg eller däröver........................................................ N

mindre än 20 kg............................................................ N

Anm. 1. År till nr 753 hänförligt järn överdraget med tenn, zink eller bly eller med legeringar av dessa metaller, förhöjes tullen med 15 %.

Anm. 2. Bandjärn av mindre än 0-9 mm tjocklek tulltaxeras enligt vad för kallvalsat järn är föreskrivet.

N

N

N

2: —

3: 50

7: 50

i

fria 1: 50 2: 50

2: — 2: 50

1 Angående tulltaxeringen av kobolterade eller med krom, kadmium eller aluminium överdragna

varor såsom förnicklade, se anm. 1 till Avd. XV A.

75 4

j

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

XV A 2. Smidbart järn och stål samt arbeten därav.

Kallvalsat eller kalldraget järn samt järn, som genom annan behandling än kallvalsning eller kalldragning bibragts en blank ytaöver 10 mm i största dimen-

sion av tvärsektion:

platt, med en tjocklek av:

0.9 mm eller däröver................................................ x

mindre än 0.9 mm men icke under 0.4 mm .... N mindre än 0.4 mm:

överdraget med bly................................................

annat ....................................................................... x

runt, fyrkantigt (kvadratiskt) eller sexkantigt, härunder inbegripna svarvade, släta, cylindriska

axelämnen, ej vidare bearbetade............................ N

av annan form................................................................ X

Anm. Smidbart järn av 10 mm bredd eller därunder hänföres till tråd och smidbart järn i lorm av plattjärn, som har en bredd av mer än 250 mm och vars tjocklek icke överstiger en tiondel av bredden, till plåt.

Träd, band- och fasonjärn härunder inbegripet, av 10 mm eller därunder i största dimension av tvärsektion: varmvalsad .................................................................... X

Anm. Platt tråd av mindre än 0.9 mm tjocklek tulltaxeras såsom kallvalsad eller dragen tråd.

kallvalsad eller dragen:

s. k. silverstål, ej hänförligt till nr 748, samt tråd med växlande tvärsektion å olika delar

av samma stycke................................................... X

andra slag:

platt, med en tjocklek av:

0.6 mm eller däröver......................................... X

mindre än 0.6 mm men icke under 0.3 mm N

mindre än 0.3 mm........................................... X

av annan form, s. k. solvtråd härunder inbegripen, med största dimension i tvärsektion av:

1.5 mm eller däröver.................................... X

mindre än 1.5 mm men icke under 0.5 mm N mindre än 0.5 mm ........................................ X

Anm. 1. År till nr 760—767 hänförlig tråd överdragen med annan oädel metall med undantag av koppar och kopparlegeringar, förliöjes tullen med 15 %.

Anm. 2. Beträffande s. k. solvtråd iakttages, att den enkla trådens dimension lägges till grund för tulltaxeringen.

Tull

för 100 kg kronor

5: — 6:-

fritt 8: —

4:-j 8: —

2: 50

! 35: —

5: — 6: — 8: —

4:50 7: — 9: —

tulltaxeringen av järn, som bibragts en blank yta, se anm. 1 till Avd. XV A.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

73 Nr i de gftkkimnlgas förslag

610 611

XV A 2. Smidbart järn och stål samt arbeten däran.

Anm. 3. Linor, stängseltråd med eller utan taggar, stängselduk och annan järntrådsduk, möbelresårer med lösa eller fastgjorda ändar samt torkgaller till torkinrättningar beläggas med dubbla tullen å tråden, varav de äro förfärdigade.

Tull

för 100 kg kronor

f

774j

775;

776;

Plåtar, även korrugerade:

varmvalsade, utan ytbehandling, även om de å ena sidan hava invalsade mönster, med en tjocklek av:

3 mm eller däröver ..............................................

mindre än 3 mm men icke under 0.6 mm ........

mindre än 0.6 mm men icke under 0.3 mm; ävensom plåtar, alla slag, med olika hårdhetsgrader i tvärsektion (compoundstålplåtar) ........

mindre än 0.3 mm ..................................................

kallvalsade (med blank oxidfri yta1), slipade, polerade, betade, målade, fernissade, förnicklade, lackerade, emaljerade, brunerade eller med annan, ej särskilt nämnd ytbehandling samt mönsterpressade, med en tjocklek av:

3 mm eller däröver.................................................

mindre än 3 mm men icke under 0.2 5 mm; ävensom kallvalsad plåt av mindre tjocklek än

0.25 mm .................................................................

mindre än 0.2 5 mm, andra än kallvalsade ........

överdragna med rent eller blyhaltigt tenn; ävensom överdragna med rent eller tennhaltigt bly, av högst

0.3 mm tjocklek .................................................

överdragna med oädla metaller eller deras legeringar och ej hänförliga till nr 772—775 ............................

fria

N

6: -

N

7: — fria

fria

N

7: —

Anm. 1. Ej rätvinklig, klippt plåt av mindre än 7 mm tjocklek drager en tullförhöjning av 15 %.

Anm. 2. S. k. sträckmetall, framställd av plåt, belägges med dubbla tullen å plåten, varav den är förfärdigad.

böjda och med kanterna hopsvetsade; samt perfore-

Angående tulltaxeringen av järn, som bibragts en blank yta, se anm. 1 till Avd. XV A.

74 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

1 Angående isoleringsrör, se nr 1030—1031 under Avd. XVI B.

2 Angående skillnaden mellan bearbetade och icke bearbetade järnvaror, se anm. 3 till Avd. XV A.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

76 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

1 Angående tulltaxeringen av kobolterade eller med krom, kadmium eller aluminium överdragna

varor såsom förnicklade, se anm. 1 till Avd. XV A.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

1 Angående tulltaxeringen av föremål med blank yta, se anm. 1 till Avd. XV A.

2 Angående tulltaxeringen av kobolterade eller med krom, kadmium eller aluminium överdragna varor såsom förnicklade, se anm. 1 till Avd. XV A.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

79 Nr i do ajikfeun nigas förslag

881 XV A 2. Smidbart järn och slut samt arbeten därav.

Kokapparater, stryk- och pressjärn, anordnade för uppvärmning med flytande bränsle; ävensom spisar, ugnar, ej särskilt nämnda, kök och kaminer för eldning med gasformigt eller flytande bränsle, vägande per stycke högst 35 kg, även gjutna ...............................................

Sängar; ävensom gavlar, bottnar och sidostöd därtill: helt och hållet av järn, även med knoppar av mässing; ävensom sängbottnar av järntråd med ramar av

trä ....................................................................................

andra slag............................................................................

Anm. Vid tulltaxeringen av sängar må, om varuhavaren sådant begär, de i överrubriken nämnda särskilda delarna tulltaxeras var för sig.

Skridskor och rullskor samt delar därtill:

förnicklade............................................................................

andra slag..........................................................................

Anm. Samtidigt med skridskor eller rullskor inkommande lösa remmar, dock ej mer än erforderligt antal till varje par, inberäknas i skridskornas eller rullskornas vikt.

Skedar av järnplåt, förtenta................................................

Plåt- och bleckvaror, ej särskilt nämnda:

emaljerade............................................................................

andra slag, vägande per stycke:

20 kg eller däröver:

pressade, svetsade eller förzinkade ........................

andra ............................................................................

mindre än 20 kg men ej mindre än 1 kg:

elevatorskopor ............................................................

andra ............................................................................

Anm. till nr 876—877 och 879. Fat samt andra kärl och behållare av järnplåt med invändig beklädnad av aluminium tulltaxeras efter vad för plåt- och bleckvaror, ej särskilt nämnda, är stadgat, med tilllägg av 75 % av tullen.

mindre än 1 kg ............................................................ E

Anm. För varor, hänförliga till nr 879—880 och vägande per stycke högst 10 kg, tillkommer såsom särskild tillläggstull. då de äro förgyllda eller försilvrade, 80 kr. för 100 kg, och då de äro polerade, förnicklade1, lackerade, förmässingade eller förkopprade, 35 kr. för 100 kg.

Tull för 100 kg kronor

Skrot av smidbart järn

20:

fritt

1 Angående tulltaxeringen av kobolterade eller med krom, kadmium eller aluminium överdragna varor såsom förnicklade, se anm. 1 till Avd. XV A.

80 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr i de

sakkun-

nigas

förslag

XV A 2. Smidbart järn och stål samt arbeten därav.

Smidbart gjutgods och andra varor av smidbart järn, ej särskilt nämnda:

icke bearbetade \ vägande per stycke:

Tull lör 100 kg kronor

per stycke högst 10 kg, -tillkommer såsom särskild tillläggstull, då de äro förgyllda eller försilvrade, 80 kr. för 100 kg, och då de äro polerade, förnicklade2, emaljerade, lackerade, förmässingade eller förkopprade, 35 kr. för 100 kg.

Anmärkningar till Avd. XV A.

1. Varor av järn eller stål, överdragna på mekanisk väg (pläterade) med nickel, koppar eller kopparlegeringar, tulltaxeras som den metall, varav överdraget består. Vad sålunda stadgats gäller dock icke med avseende å plåt.

Varor av järn eller stål, pläterade med silver eller guld, tulltaxeras såsom försilvrade eller förgyllda.

Med kobolt, krom, kadmium eller aluminium på galvanisk väg överdragna järn- och stålvaror tulltaxeras såsom förnicklade.

Det förhållandet, att en blank yta förlorat denna sin egenskap genom glödgning, blåanlöpning eller dylik efterföljande behandling, skall icke föranleda tillämpning av annan tullsats än den, som gäller i fråga om föremål med blank yta.

2. Vid tulltaxeringen av järn- och stålvaror fästes ej avseende vid överstrykning med ämne, som uteslutande har till uppgift alt skydda föremålen mot rost, ej heller, i fråga om rör, vid överdrag av väv, anbragt i enahanda syfte.

1 Angående skillnaden mellan bearbetade och icke bearbetade järnvaror, se anm. 3 till Avd. XV A.

2 Angående tulltaxeringen av kobolterade eller med krom, kadmium eller aluminium överdragna varor såsom förnicklade, se anm. 1 till Avd. XV A.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

81 Nr 1 do

sakkun-

nigas

förslag

XV A. Järn och stål samt arbeten därav.

3. Vid tulltaxeringen av sådana fabrikat av järn eller stål, i fråga om vilka skillnad härovan göres mellan bearbetade samt icke bearbetade, utan att bearbetningens art närmare angives, skola, där ej är annorlunda stadgat, gälla följande bestämmelser.

Till bearbetade hänföras alla helt eller delvis filade, frästa, svarvade, gängade (med nedan angivna inskränkning), borrade, stansade, hyvlade, slipade, polerade eller på annat dylikt sätt behandlade; genom oljeöverdragning och upphettning bibringade eu jämn grå, brun eller annan färg eller i skurtrumma rengjorda; vidare alla helt eller delvis målade, fernissade, lackerade, emaljerade, med andra oädla metaller eller legeringar av oädla metaller överdragna liksom alla genom nitar och skruvar eller på liknande sätt hopfogade varor. Även mer eller mindre fullständigt borttagande av råytan efter gjutning, smidning eller valsning har till följd, att föremålet tulltaxeras såsom bearbetat.

Såsom bearbetning anses däremot icke gängning, avskärning, svällning eller strypning av rörändar, bearbetning på vissa ställen av ett föremål i syfte att undersöka dess felfrihet, avlägsnande av glödspån genom betning i syra, borttagande av gjutgrader och kallflytningar samt andra gjutfel, avjämnande av brottytor liksom avskrotande av sjunkhuvuden, ingöten och stiggöten.

B. Andra oädla metaller samt arbeten därav.

894 Koppar, bly, tenn, zink, aluminium och nickel samt andra, ej särskilt nämnda metaller, oarbetade, även legerade med oädla metaller; skrot och blyull; anoder

7 39

895 Rör av tenn, innehållande lödpasta, samt slaglod (lödmedel) ....................................................................................

898 Plåtar och band:

av bly, tenn eller zink eller av legeringar av dessa metaller med varandra eller med antimon; ävensom valsade plattor av zink, försedda med hål (s. k. ång-

pannezink).......................................................................

av annan metall, med en tjocklek av: minst 0.2 mm: valsade eller pressade:

rätvinkliga .........................................................

andra slag................................................................

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 51 höft. (Nr 65.)

Tull

för 100 kg kronor

fria

10: -

fria

10: - I 12= -

o

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr i de

sakkun-

nigas

förslag

7441 900

74 5

906|

75i 907

752 908

N

N

N

N

XV B. Andra oädla metaller samt arbeten därav.

hamrade, bockade, kupade, med uppvikta kanter, skålformiga ämnen för patrontillverkning m. m. härunder inbegripna, försedda med hål, polerade eller på annat, förut ej angivet sätt bearbetade och ej hänförliga till nr 900; ävensom utstansade plana matsilverämnen ............

mindre än 0.2 mm; ävensom all perforerad plåt, s. k. silplåtar härunder inbegripna........................

Rör1, ej särskilt nämnda:

av bly, tenn eller zink eller av legeringar av dessa metaller med varandra eller med antimon, rördelar härunder inbegripna............................................................

av annan metall, även avsvarvade på ytan och invändigt :

av rund genomskärning, i raka längder, ej vidare bearbetade, med hål försedd stagbultkoppar

härunder inbegripen ............................................

av annan än rund genomskärning eller ornerade, avskurna i ringar eller på annat sätt bearbetade ...........................................................................

Stänger:

av bly eller tenn eller av legeringar av dessa metaller

med varandra eller med antimon...............................

av annan metall:

av rund, kvadratisk eller rektangulär (även med rundade hörn) eller sexkantig genomskärning,

ej vidare bearbetade ................................................

av annan genomskärning eller försedda med ytbetäckning eller polerade men utan vidare bearbetning ........................................................................

Anm. till nr 905—906. År genomskärningen rektangulär, häntöres varan till stänger, allenast för så vitt tjockleken uppgår till minst 2 mm och motsvarar minst en tiondel av bredden. Oavsett genomskärningens form är varan hänförlig till tråd, om den håller 10 mm eller därunder i största dimension av tvärsektion. Såsom tråd tulltaxeras även all s. k. trolleytråd, oavsett dimension.

Träd, icke isolerad:

av bly, tenn eller zink eller av legeringar av dessa metaller med varandra eller med antimon; ävensom

linor av blytråd ............................................................

av annan metall:

förgylld eller försilvrad................................................ N

Tull för 100 kg kronor

N

N

20: - 25:

fria

15: -

35: -

fria

10:

25: —

fria

250:

Angående isoleringsrör, se nr 1030—1031 under Avd. XVI B.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 05.

84 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

1 Handredskap äro i allmänhet icke hänförliga till denna avdelning.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 65.

85 Nr i de

sakkun-

nigas

förslag

XVI A. Maskiner, apparater och redskap, ej elektriska. järn; ävensom arbeten av valsad järnplåt till ång-

Tull

för 100 kg kronor

795 939j

796 940

797 9411

798 9421

pannor:

ångpannor och förvärmare med tuber eller rör av

annan metall än järn............................................... N

andra slag:

mångtubiga (med mer än 3 tuber) med rör av högst 250 mm diameter och vägande per stycke

högst 5 000 kg ............................................ N

andra, härunder inbegripna alla utan tuber och rör:

pressade, svetsade eller förzinkade .................... N

andra slag.............................................................. N

Anm. För ångpannor, förvärmare, behållare och kokare, hänförliga till nr 939 — 942, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde och må, beträffande till nr 941 och 942 hänförliga artiklar, som äro mångtubiga med rör av högst 250 ram diameter, i intet fall utgå med lägre belopp än 450 kr. per stycke.

30: —

9: —

7:50 6: -

807 952

Anm. 1. Kondensorer, som äro fast förenade med till dem hörande maskiner, draga tull som dessa senare.

Anm. 2. För artiklar, hänförliga till nr 945—946, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde.

Förbrännings- och varmluftsmotorer, vägande per stycke:

högst 500 kg ................................................................ 100 kr.

mer än 500 kg men ej mer än 1 500 kg .................... N

mer än 1 500 kg men ej mer än 5 000 kg ................ N

mer än 5 000 kg men ej mer än 25 000 kg................ N

mer än 25 000 kg ............................................................ N

Anm. 1. Lösa svänghjul till motorer inberäknas ej i maskinens vikt vid dess hänförande under viss viktgrupp. Sådana svänghjul tulltaxeras, därest maskinen är underkastad vikttull, särskilt för sig.

Anm. 2. För motorer, hänförliga till nr 948—951, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde och må, beträffande till nr 949, 950 och 951 hänförliga maskiner, i intet fall utgå med lägre belopp än resp. 300, 600 och 2 250 kr. per stycke.

Ugnar för industriella ändamål samt smidesässjor och blåsbälgar .......................................................................... N

Anm- För artiklar, hänförliga till detta nummer, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde.

10: — 20: — 12: - 9: — 6: -

Valsverk för metallindustrien, ång-, luft- och fjäderhammare, hejare samt nitnings-, tråddragnings-, spik-,

86 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr i de

sakkun-

nigas

iörsiag

XVI A.

Maskiner, apparater och redskap, ej elektriska.

808 953

809 954

810 955 8U 956

8i2| 957

I

8 2 o i 965

82i 966

hästsko- och smidesmaskiner; stans-, klipp-, bockningsoch riktningsmaskiner; pressmaskiner, härunder inbegripna pressar, ej särskilt nämnda; ävensom plåtslageri-, kopparslageri- och bleckslagerimaskiner, ej

här förut nämnda:

för hand- eller fotkraft .............................................. N

andra, vägande per stycke:

högst 1 000 kg .......................................................... N

mer än 1 000 kg men ej mer än 5 000 kg ........ N

mer än 5 000 kg och ej hänförliga till nr 957.... N

Anm. i. Stabbar med tillhörande bottenplåtar till ångoeh lulthammare tulltaxeras särskilt efter sin beskaffenhet.

Anm. 2. För maskiner, hänförliga till nr 953—956, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde och må, beträffande till nr 955 och 956 hänförliga artiklar, i intet fall utgå med lägre belopp än resp. 100 och 400 kr. per stycke.

Fasonjärnsaxar samt stans-, bocknings-, riktnings-, plåthyvlings- och plåtskärpningsmaskiner, vägande per stycke mer än 8 000 kg....................................................

Metallbearbetningsmaskiner, ej särskilt nämnda, vägande

per stycke:

högst 10 000 kg ....................................................... 100 kr.

mer än 10 000 kg men ej mer än 20 000 kg ........ N

mer än 20 000 kg ....................................................... N

Sågramar och delar därtill ................................................ N

Trä- och korkbearbetningsmaskiner, ej särskilt nämnda, vägande per stycke:

högst 250 kg.................................................................. N

mer än 250 kg men ej mer än 5 000 kg ................ N

mer än 5 000 kg............................................................ N

Anm. För maskiner, hänförliga till nr 962—964, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde

och må, beträffande till nr 963 och 964 hänförliga artiklar, i intet fall utgå med lägre belopp än resp. 62 kr. 50 öre och 600 kr. per stycke.

Tryckpressar:

digelpressar, härunder inbegripna även handpressar (icke litografiska) och korrekturpressar .................... N

Anm. För artiklar, hänförliga till detta nummer, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde.

andra slag, såsom snällpressar och litografiska pressar; ävensom stilgjuteri- och sättmaskiner samt delar och tillbehör, ej särskilt nämnda, till maskiner, hänförliga till detta nummer ....................................

Tull

för 100 kg kronor

7: -

10: — 8: — 4: —

fria

10: — 5:- 2: 50

9: —

25: — 12: - 8: —'

12: -

fria

Kungl. Maj.ts proposition Nr 6 it.

87 Nr i de

sakkun-

nigas

förslag

£23

£24

£25

£26

£27

828 975

829 976

830 977

978 XVI A. Maskiner, apparater och redskap, ej elektriska.

Sy- och nåtlingsmaskiner:

bestående av med ställningar fast förenade överdelar; ävensom överdelar, vägande per stycke mer än

15 kg............................................................................. N

överdelar, ej hänförliga till nr 967 ............................ N

Anm. För artiklar, hänförliga till nr 967—968, skall tullen i varje fall motsvara minst 10 % av varans värde.

Ställningar av järn till sy- och nåtlingsmaskiner samt delar till sådana ställningar............................................ N

Bordskivor, socklar, huvar och andra delar av trä till sy- och nåtlingsmaskiner ................................................ N

Maskiner och apparater, ej särskilt nämnda, för beredning av matvaror samt klädvridningsmaskiner, allt för så vitt de väga per stycke högst 15 kg................ N

Tröskverk, halm- och höpressar samt såningsmaskiner N

Gödselspridare ........................................................................ N

Vältar, ej särskilt nämnda, sladdar och andra för jordens beredning avsedda, ej särskilt nämnda redskap, andra än handredskap ................................................... N

Plogar, även ångplogar, årder och alvluckrare; harvar och andra harvliknande åkerbruksredskap; skörde- och slåttermaskiner; hästräfsor, hövändare, ogräsrensare, hästhackor och andra för sådd eller skörd avsedda, ej särskilt nämnda apparater; harpor, kastmaskiner, triörer, sädessorterare och andra, ej särskilt nämnda för sortering, rening och rensning av säd, frö eller andra frukter avsedda apparater; potatisrivningsoch torvrivningsmaskiner, rotfruktskärare, roterande krossar (även sädes- och oljekakskrossar) samt gröpkvarnar, hackelsemaskiner och andra för fodervarors sönderdelning avsedda maskiner; ävensom halmelevatorer och andra stackningsmaskiner ............................ N

Anm. till nr 972—975. För artiklar, hänförliga till nr 972—975, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde.

Delar, ej särskilt nämnda, till maskiner, apparater och redskap, hänförliga till nr 973—975, för så vitt delarna äro särskilt inkommande, vägande per stycke:

högst 25 kg .................................................................... N

mer än 25 kg .............................................................. N

Mjölkskumningsmaskiner; ävensom emulsorer, fettbestämningscentrifuger samt jäst- och slamcentrifuger: för maskinkraft ............................................................ N

Tull

för 100 kg kronor

18: — 32: —

5: —

20: -

18: — 7: ii:

4: —

6:-

12: — 6: -

15: -

Nr i de

sakkun-

nigas

förslag

84 1

88 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

XVI A. Maskiner, apparater och redskap, ej elektriska.

|

987!

för hand- eller fotkraft, även försedda med remskiva ............................................................................ N

Anm. För artiklar, hänförliga till nr 978—979, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde.

Traktorer och lokomobiler; ävensom ång- och motor-

vältar ............................................................................ 100 kr.

Lyftblock och blockvagnar, även med kätting................ N

Cylindrar, slidskåp och kolvar, bearbetade, särskilt inkommande, avsedda för ångmaskiner, motorer, kylmaskiner, pumpar, sprutor och dylika maskiner ........ N

Anm. För vara, hänförlig till detta nummer, vilken införes för att ersätta en utsliten eller eljest obrukbar del till en tidigare införd maskin, utgör tullen 75 % av deD tull, som eljest skulle hava utgått.

Vevaxlar och vevstakar, särskilt inkommande:

blanksvarvade eller eljest flnarbetade............................ N

andra .................................................................................... N

Valsar, särskilt inkommande, till sädes- och oljeltakskrossar samt malskivor, särskilt inkommande, till kvarnar för förmalning av fodervaror ...................... N

Valsar, särskilt inkommande, borstvalsar härunder inbegripna, samt valscylindrar, ej särskilt nämnda:

icke bearbetade................................................................ N

bearbetade:

med överdrag av kautschuk; ävensom av järn i

förening med annan oädel metall .................... N

andra slag................................................................... N

Anm. till nr 983—988. För artiklar, hänförliga till nr 983

—988, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde.

Transmissioner, härunder inbegripna släta axlar, försedda med kilspår eller annorledes apterade, lager, ej särskilt nämnda, och lagerboxar, svänghjul utan regulator, rem- och linskivor, ej särskilt nämnda, samt kugghjul med oarbetade kuggar, vägande per stycke:

högst 500 kg ................................................................ N

mer än 500 kg ............................................................... N

Anm. 1. En axel med andra därå monterade transmissionsdelar anses såsom ett stycke.

Anm. 2. Mellantransmissioner, inkommande tillsammans med den maskin, för vilken de äro avsedda, tulltaxeras efter vad för maskinen är stadgat.

Tull

för 100 kg kronor

25:

Ml: —

12:-

|

35: —

10: — 6: —

12: —

2: 501

10: — I 8:— |

6: —I

4: —

Kungl. Maj:ts proposition Nr 05.

89 Nr i de

sakkun-

nigas

förslag

XVI A. Maskiner, apparater och redskap, ej elektriska.

Tull

för 100 kg i kronor

845 Anm. 3. Kemskivor av plåt hänföras till plåt- och bleckvaror, ej särskilt nämnda.

Anm. För artiklar, hänförliga till nr 989 — 990, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde och ma, beträffande till nr 990 hänförliga varor, i intet fall utgå med lägre belopp än 30 kr. per stycke.

Skruvväxlar samt kugghjul med bearbetade kuggar, vägande per stycke:

991 högst 500 kg................................................................ N

9921 mer än 500 kg................................................................ N

AnM. För artiklar, hänförliga till nr 991—992, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde och må, beträffande till nr 992 hänförliga varor, i intet fall utgå med lägre belopp än 60 kr. per stycke.

12: — 9: -

993 Lokomotiv med eller utan tendrar; ävensom särskilt

inkommande tendrar ............................................... 100 kr.

84 6 994 Maskiner och apparater, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna axelkopplingar, kalandrar, kapsylmaskiner, pressvalsar med stativ för textil- eller pappersindustri, ost- och filterpressar, mjölkkylare, mjölkförvärmare och pastorer; iläggningsmaskiner för tryckpressar; pneumatiska maskiner och verktyg; perforerade eller annorledes med hål försedda eller med duk beklädda cylindrar för sil-, sikt- eller sorteringsmaskiner; valsstolar; ävensom särskilt inkommande delar, ej särskilt nämnda, till maskiner och apparater, härunder inbegripna s. k. harnesk till jacquardmaskiner 100 kr. j

j Armatur samt delar därtill för maskiner, apparater eller rörledningar, härunder inbegripna slussventiler, ej hänförliga till nr 731:

till huvudsaklig del av järn, vägande per stycke:

10: —!

10: —

Anm. 1. År en till nr 995—998 hänförlig vara helt eller delvis förnicklad l, höjes tullsatsen med 50%.

Anm. 2. För artiklar, hänförliga till dessa nummer, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde och må, beträffande till nr 996 och 997 hänförliga artiklar, i intet fall utgå med lägre belopp än för oförnicklade resp. 1 kr. 25 öre och 7 kr. 50 öre per stycke samt för förnicklade artiklar resp. 1 kr. 88 öre och 11 kr. 25 öre per stycke.

1 Såsom förnicklade tulltaxeras även kobolterade eller med krom, kadmium eller aluminium överdragna varor, se anm. 1 till Avd. XV A.

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr i de |

aakkun-i

nigas

förslag |

851 999

852 1000 8531001;

854 1002

855 1003

85 6 1004

857|1005'

XVI A. Maskiner, apparater och redskap, ej elektriska.

Tull

för 100 kg kronor

Anm. 3. Armatur, fast förenad med det föremål, för vilket den är avsedd, drager den för föremålet bestämda tull. Vad sålunda stadgas gäller även lös armatur, som tillhör med 10 % värdetull belagda maskiner och apparater och inkommer samtidigt med dem.

Anmärkning till Avd. XVI A.

Tullsatserna gälla, där ej annorlunda är stadgat, för maskiner och apparater, hela eller söndertagna i delar, även om några mindre väsentliga beståndsdelar saknas. Den omständighet, att en maskin eller apparat införes söndertagen i delar, som inkomma med olika lägenheter, må icke utgöra hinder, att, där varuliavaren sådant påyrkar, den för maskinen eller apparaten såsom helhet bestämda tullsats tillämpas.

B. Maskiner och apparater, elektriska, samt elektrisk

materiel.

Generatorer, motorer och omformare samt andra elektriska maskiner, ej hänförliga till nr 1004, ävensom transformatorer och dämprullar, vägande per stycke:

högst 50 kg ............................................................

mer än 50 kg men ej mer än 100 kg ....................

mer än 100 kg men ej mer än 500 kg....................

mer än 500 kg men ej mer än 3 000 kg ................

mer än 3 000 kg ...........................................................

Anm. För varor, å vilka vid nr 999—1003 fastställda tullsatser tillämpas, skall vikttullen i varje fall motsvara minst 10 % av varans värde och må, beträffande till nr 1000, 1001, 1002 och 1003 hänförliga artiklar, i intet fall utgå med lägre belopp än resp. 27 kr. 50 öre, 38 kr., 140 kr. och 660 kr. per stycke.

Elektriska fläktar, dammsugare, golvhonare, slip-, poleroch borrmaskiner samt andra elektro-inekaniska kombinationer, vägande per stycke högst 100 kg........ 100 kr.

10: —

Anm. Den till Avd. XVI A fogade allmänna anmärkningen skall gälla även med avseende å elektriska maskiner och apparater m. m., hänförliga till nr 999—1004.

Delar, ej särskilt nämnda, till maskiner och apparater m. m., hänförliga till nr 999—1004, för så vitt delarna äro särskilt inkommande:

statorer, rotorer, strömsamlare, magnetspolar, borst hållare och härvor: tulltaxeras efter de för elekt-

Kungl. Mctj:ts proposition Nr 65.

91 Nr i de

sakkun-

nigas

förslag

8 5 8 i 1006

859 1007

860 1008!

861 1009

862 1010 8 63 1011

864 1012

865 1013

866(1014

481 1015

482 1016

483 1017

484 1018

867 1019

XVI 15.

Maskiner och apparater, elektriska etc.

Tull

för 100 kg kronur

riska maskiner, nr 999—1003, fastställda grunder med 50 % förhöjning av tullsatsen;

Amu. 1. För vara, hänförlig till detta nummer, vilken införes för att ersätta en utsliten eller eljest obrukbar del till en tidigare införd maskin, erlägges icke någon tilläggstull.

Amu. 2. För varor, hänförliga till nr 1005, skall vikttullen i varje fall motsvara minst 10 % av varans värde och må, beträffande delar till maskiner, hänförliga till nr 1000, 1001, 1002 och 1003, vid procentuell förhöjning i intet fall utgå med lägre belopp än resp. 41 kr. 25 öre,

57 kr., 210 kr. och 990 kr. per stycke.

andra slag ................................................................ 100 kr.

Ackumulatorer:

helt eller delvis monterade element och batterier; ävensom hoplödda eller på annat sätt sammanfogade

elektroder ...................................................................■■••• N

omonterade element samt delar därtill, ej hänförliga till nr 1007; ävensom träställningar, gångbanor, isolationsmateriel och dylika tillbehör N

Galvaniska element................................................................ N

Elektriska lampor och lyktor samt delar därav, ej särskilt nämnda: glödlampor:

koltrådslampor ............................................................ N j

metalltrådslampor........................................................ N j

båglampor, även med tillhörande glober, samt strålkastare ........................................................................... N

ficklampor, velociped- och handlyktor samt andra dylika elektriska lampor och lyktor; ävensom kvicksilverlampor....................................................... E

Koltrådar, även metalliserade, metalltråd samt socklar till glödlampor ....................................................................

För elektrotekniskt ändamål arbetat kol, ej särskilt nämnt, vägande per stycke:

3 kg eller däröver:

grafiterat .................................................................... N

andra slag...................................................................

mindre än 3 kg:

kolborstar ................................................................... E

andra slag.................................................................. E

Säkerhetsapparater, monterade på porslinsisolatorer (ej plattor); pådrags-, reglerings- och förkopplingsmotstånd; kontroller och andra elektriska manöverappa-

10: -

32: -

6: - 10: —

150: —! 440: —

50: —!

100: — fria

3: — fria

250: — 20: —

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr i de

sakkun-

nigas

förslag

XVI B. Maskiner och apparater, elektriska etc.

Tull för 100 kg kronor

Anm. Beträffande skillnaden mellan vita och andra slag av hithörande artiklar skall i tillämpliga delar gälla vad i amu. till nr 691—694 är stadgat.

526 1027j För elektrotekniskt ändamål avsedda fajans- och porslinsvaror, ej särskilt nämnda, i förening med annan oädel metall än järn ........................................................ E

552 1028 Isolatorer av glas ................................................................ x

1029 För elektrotekniskt ändamål avsedda arbeten, ej särskilt nämnda, av porslin eller annat lergods, glas, asbest, glimmer, kautschuk, bakelit, galalit, ambroin, eburin och andra dylika ämnen: tulltaxeras såsom arbeten av det ämne, varav de bestå.

Isoleringsrör (Bergmannsrör samt liknande):

8 7 3 j 1030 stålpansarrör ........................................................................ \

874 1031 andra samt rörvinklar, även med påsittande muffar;

ävensom dosor till isoleringsrör ................................ N

Anm. S. k. mikanitrör tulltaxeras såsom arbeten av glimmer, nr 663.

Träd, isolerad, av oädel metall; ävensom elektriska ledningskablar, linor och snören:

försedd med mantel av bly eller annan metall,

60: -| 25: —

10:

20:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 05.

Nr 1 ilo

sakkun-

nigas

förslag

7561032; 757 1033

758 1034

I

7 5 9 jl035

760 1036

761 1037

762 1038j

763 1039!

764 1040

708|1041

8751042; 908

93 XVJ IS. Maskiner och apparater, elektriska etc.

Tull

för 100 kg kronor

även armerad, med en diameter av:

högst 25 mm........................................................... N

mer än 25 mm .................................................... N

överdragen med kautschuk, guttaperka eller annan, ej särskilt nämnd isoleringsmassa, enbart eller i förening med spånadsämne, papper eller asbest: armerad med minst 7 järntrådar av mer än

1.5 mm tjocklek per tråd................................ N

armerad med järn på annat sätt eller med

annan metall....................................................... N

andra slag, med en trådtjocklek av:

högst 2 mm ........................................................ E

mer än 2 mm ................................................... E

isolerad antingen enbart medelst spånadsämne, papper, asbest eller fernissa eller medelst flera av dessa ämnen, med en tråd tjocklek av:

högst 0.5 mm ...................................................... E

mer än 0.5 mm ................................................... E

Anm. till nr 103b—1039. Innehålla kablar, linor eller snören trådar av olika dimensioner, bestämmes tullen efter den tråd, som har minsta tjockleken. Kablar, linor eller snören, vilkas ändar icke äro åtkomliga för uppmätning av trådens tjocklek, tulltaxeras efter den högre tullsatsen.

10:

9: —

15: —

25: —

35: - 25: —

100: - 50: —

på annat sätt isolerad; ävensom för ampelskålar och dylika belysningsartiklar avsedda samt med ledningstråd försedda upphängningsanordningar av snörmakararbete............................................ 100 kr. j

Härdugnar, elektriska, kokapparater, stryk- och pressjärn, anordnade för uppvärmning med elektricitet samt elektriska kaminer, även gjutna, allt för så vitt de till huvudsaklig del utgöras av järn............................ N

Anm. Kokapparater, stryk- och pressjärn, anordnade för uppvärmning med elektricitet samt elektriska kaminer, som till huvudsaklig del utgöras av annat ämne än järn, tulltaxeras enligt vad i 2 § b) tulltaxeförordningen stadgas.

Lokomotiv, elektriska; elektrotekniska specialapparater och delar därtill, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna till annat nummer ej hänförliga apparater för trådlös telegrafi och telefoni; ävensom jacklister till telefonväxelbord.................................................... 100 kr.

Anm. Den till Avd. XVI A fogade allmänna anmärkningen skall gälla även med avseende å elektriska lokomotiv.

10: -

18: —

10: —

94 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr i de

sakkun-

nigas

förslag

9091043j

910 1044

911 1045

846 1046

624 1047

687 1048 625 1049|

626 1050

627 1051

628 1052

629 1053

691 Tull

[för 100 kg kronor

XVII. Transportmedel.

A. Järnvägs- och spårvägsvagnar samt järnvägs- och spårvägsmateriel.

Järnvägs- och spårvägsvagnar:

med motorer eller ångmaskiner................................ 100 kr. \

andra slag:

personvagnar; ävensom postvagnar............................ N

godsvagnar........................................................................ N

Anm. till nr 10b3—10b5. Den omständigheten, att en hit hänförlig artikel införes söndertagen i delar, som inkomma med olika lägenheter, må, där varuhavaren sådant påjTkar, icke utgöra hinder för tillämpning av den för varan såsom helhet bestämda tullsats.

Bromsapparater, luft-, vakuum- eller ång-, till järnvägseller spårvägsvagnar ................................................ 100 kr.

Järnvägs- och spårvägsmateriel, ej särskilt nämnd: bottenplåtar, syllar, ej hänförliga till nr 337, skarvjärn, räls- och mellanklotsar, spårramar och stödskenor, spårväxlar, spårkorsningar och växeltungor

rälsspik ................................................................................ N

rundjärnsstag och omkastare till spårväxlar, mellanstag (förbindningsjärn), klämplattor, skenskor, vändskivor, även gjutna, och delar därtill samt andra,

ej särskilt nämnda delar till spåranordningar........ N |

centralställverk och delar därtill.................................... N

delar och tillbehör, ej särskilt nämnda, till signalsäkerhets-, växelförreglings- och vägbomsanordningar; ävensom till järnvägs- och spårvägsvagnar hörande boggier och underreden, med eller utan tillbehör............................................................................ N

Anm. Elektriska centralställverk och delar därtill samt andra, ej särskilt nämnda, med elektriska anordningar försedda delar och tillbehör till signalsäkerhets-, växelförreglingsoch vägbomsanordningar tulltaxeras såsom elektrotekniska specialapparater och delar därtill, ej särskilt nämnda, nr 1042.

axlar, raka, samt lösa hjul:

icke bearbetade; ävensom hjulringar ........................ N

bearbetade; ävensom hjulsatser, fjädrar, buffertar och delar därtill, draginrättningar och koppelanordningar, samt för järnvägs- och spårvägsskenor avsedda skarv- och syllbultar med muttrar N

15: —

15: — 8: —

10:

fria

3: —

4: — 16: —

8: —

5: —

6: —

Kungl. Maj:ts proposition Nr fi5.

96 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Kiuif/l. Maj:ts proposition Nr 65.

1 Särskilt inkommande spelapparater tulltaxeras såsom delar till musikinstrument, nr 1092.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 51 häft. (Nr 65.)

98 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr i de

sakkun-

nigas

förslag

1112 XIX B. Ammunition.

B. Ammunition.

E

Hagel och kulor av bly...................................................

Tändmedel, ej särskilt nämnda, för projektiler och skjutvapen................................................................................ 100 kr.

Patroner; ävensom patronhylsor ........................................ E

Ammunition, ej särskilt nämnd, och delar därtill: projektiler för skjuthandvapen: tulltaxeras såsom arbeten av det ämne, varav de bestå; andra slag .................................................................... 100 kr.

XX. Varor, ej annorstädes upptagna.

Arbeten av ben, horn, sköldpadd, pärlemor samt skal av musslor och snäckor:

plattor och skivor för vidare bearbetning; tangentskivor; ävensom knivskaft samt ämnen och delar

därtill .....................................................................

andra arbeten, ej särskilt nämnda:

av elfenben eller av valross- eller flodhästtänder andra slag...................................................................

E

E

Celluloid, cellon, cellofan, gaudafil, bakelit, galalit, ambroin, eburin och andra liknande formbara, konstgjorda ämnen, ej hänförliga till annat nummer: oarbetade, härunder inbegripna plattor, stänger, rör, tangentskivor, knivskaft samt ämnen och delar därtill; ävensom kamämnen ....................................

Anm. Rör och plattor av papper, impregnerat med bakelit, för isoleringsändamål, tulltaxeras såsom arbeten av papper.

arbetade, ej särskilt nämnda:

av celluloid eller galalit......

andra slag ............................

E

100 kr.

Borstbindararbeten:

av fiber, gräs, rötter och andra dylika vegetabiliska

ämnen............................................................................. E

av andra ämnen:

med infattning eller montering av järn eller opolerat eller endast målat trä; ävensom alla till nr 1111 ej bänförliga moppar och bonborstar, penslar, murar- och målarborstar samt för tekniskt bruk avsedda borstar ................................... E

Tull

för 100 kg kronor

10: —

15: - 35: —

15: —

fria

200: — 80:

fria

80: — 10: —

15: —

50: -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

99 Nr 1 de

sakkun-

nigas

förslag

1066 1067

XX. Varor, ej annorstädes upptagna.

Tull

för 100 kg kronor

1113 med annan infattning eller montering ävensom

damm- och pudervippor............................................ E

1116 Etuier, med eller utan tillbehör, samt askar, attrapper, dosor och fodral, ej särskilt nämnda:

av läder, skinn eller spånadsvara; ävensom av andra ämnen i förening med agat, bärnsten, elfenben, förgylld, försilvrad eller platinerad metall, prydnadsfjädrar, pärlemor, skinn, sköldpadd, snäckor, spetsar eller med spånadsvara, vari ingår silke eller finare metalltråd:

utvändigt klädda med eller bestående av spånadsvara, vari ingår silke eller finare metalltråd, eller klädda med prydnadsfjädrar........ E

invändigt klädda med spånadsvara, vari ingår

silke eller finare metalltråd ......................... E

andra ...................................................................... E

1118 Anm. Paraplyfodral av spånadsvara, särskilt inkommande, tulltaxeras enligt vad för kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda, är stadgat.

andra slag:

etuier med tillbehör................................................... E

andra: tulltaxeras såsom arbeten av det ämne, varav de huvudsakligen bestå.

Anm. Vid tulltaxeringen av förpackningskartonger fästes icke avseende vid förgylld, försilvrad eller färgad kant eller rand eller vid beskaffenheten av etikett, ej heller vid band, avsedda för lockets fasthållande.

1123 Väskor, vägande per stycke högst 0.5 kg, och necessärer, med eller utan inredning eller tillbehör, samt portföljer, plånböcker och portmonnäer:

utvändigt klädda med eller bestående av spånadsvara, vari ingår silke eller finare metalltråd, eller

klädda med prydnadsf jädrar....................................

invändigt klädda med spånadsvara, vari ingår silke

eller finare metalltråd............................................

utvändigt klädda med eller bestående av läder eller

skinn, ej hänförliga till nr 1120............................

andra ................................................................................

Väskor, vägande per stycke mer än 0.5 kg, med eller utan inredning eller tillbehör ........................................

Anm. till nr 1119—1123. Vid fastställandet av väskors vikt inräknas ej lös inredning i vikten.

E

E

E

E

E

120: —

700: —

400: — 180: —

100: —

700: —

400: —

200: — 150: —

150: —

1 Angående tulltaxeringen av vara, som delvis består av ädel metall, se 2 § d) tulltaxeförord-

ningen.

100 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

1 Angående tulltaxeringen av vara, som delvis består av ädel metall, se 2 § d) tulltaxeförord-

ningen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

101 Nr 1 de

sakkun-

nigas

förslag

XX. Varor, ej annorstädes upplupna.

Tull

lör 100 kg kronor

1091 1141

1142 10921143

Ramar, fotografi- och tavel-, även med infattade fotografier eller tavlor; ävensom lister till dylika ramar, s. k. tapetlister härunder inbegripna: av metall: tulltaxeras efter sin beskaffenhet; andra slag:

svarvade, rund- eller ovalfrästa träramar............ E

andra, ej hänförliga till nr 390 ............................ E

100: — 55: —

109 6 1144 109 7 1145

10 98 1146 1102 1147

Tobakspipor samt huvuden och skaft därtill; ävensom cigarr- och cigarrettmunstycken:

av sjöskum, även oäkta, eller av bärnsten ............ E

andra slag ........................................................................ E

Pennskaft samt rit- och skrivstift .................................... E

Skylt- och mannekängfigurer samt för skyltning avsedda föremål, bestående av en med spånadsvara, papper eller liknande ämne överklädd stomme ................ 100 kr.

1 000: — 300: -

100:-

15: —

1148 Konstnärsarbeten, målningar (tavlor), alla slag, härunder inbegripna, samt modeller till konstnärsarbeten; ävensom ritningar och kopior därav samt teckningar

Anm. Infattade målningar, ritningar och teckningar draga den för ramen bestämda tull.

fria

1104 1149

Husgeråds- eller andra lösörepersedlar, gångkläder härunder inbegripna, gamla och brukade, ej hänförliga till nr 464—465 eller till nr 1086—1087 och ej inkommande i den ordning i 5 § tulltaxeförordningen sägs, därest ägaren på tro och heder skriftligen intygar, att de införas för eget bruk och ej i handelsavsikt 100 kr.

nos 1150' 11061151]

Varor, som icke kunna hänföras under någon av de i tulltaxan upptagna bestämmelser:

råämnen; ävensom avfall ...........................................

mer eller mindre arbetade .................................... 100 kr.

fria 15: —

102 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

TARATARIFF.

Kungl. Muj:ts proposition Nr 65.

104 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

106 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

108 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition Nr ti5.

no

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

112 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Register till tulltaxan.

*) Ej s. n. — ej särskilt nämnda.

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 65.

113 Tulltaxe-

nummer.

Apparater; se deras benämningar samt under Maskiner och Maskindelar.

Apparattavlor, elektriska

Appreturmedel.......

Aprikoser, torkade

Aprikoskärnor ......

Arachidmandel ......

Arkivdörrar .........

Armatur...................

1019 År rak ................................

Arrowrot............................

Arsenik ............................

Arsenikföreningar ......

Asbest ................................

arbeten därav................

Asfalt .............................

arbeten därav, ej s. n.

Asfaltfilt ...........................

Asfaltkitt...........................

Asfaltmastix ...............

Asfaltpreparat för bestryk-

ning ............................

Asfalttakpapp....................

Aska...................................

Askar ............................

Attrapper............................

Autografmassa samt arbeten därav..................

Automobildelar ................

Automobiler ....................

Avdelningsskärmar ........

Avfall:

268—270, 281 73 72 72 861

... 995—998

o. anm. ... 155—156

47 177 203 162

661—662 171 672 363 171 171

1114—1116,

1114—1116,

278 331, 336, 1054—1055 1054 575

Avfall: (forts.)

ej s. n. ...........................

Axelkopplingar ................

Axelämnen, svarvade,

släta, cylindriska .......

Axlar, släta, apterade ....

—»— vev- ....................

Se även Järnvägs- och spårvägsmateriel. Azaleor ............................

B.

Badkar av lera, ej fajans-

eller porslinsvaror.......

Bajonetter ........................

Bakelit, oarbetad och arbeten därav, ej s. n. ...

Bakpulver .......................

Bakverk, finare................

Balata; se Kautschuk.

Balkjärn ............................

Balsam..............................

Bananer:

färska ............................

torkade ...........................

Band av spånadsämnen:

elastiska ........................

arbeten därav, ej s. n. färg-, för skriv- och

räknemaskiner .......

för tekniskt bruk, innehållande silke...........

ej s. n. ..........................

—»— broms-, innehållande asbest........................

Bandjärn ............................

Bariumkarbid ...................

Bark:

Tulltaxen timmer.

989—990

983—984

1094—1095

1108, 1110 95 133

749-751

536—537

246-247

539—543

760-

-767

202 Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 51 häfl. (Nr 65.)

114 iCungl. Maj:ts 'proposition Nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

116 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Båglampor ........................

Båtar ..............................

Bälten och delar därtill, av

läder eller skinn ........

spånadsvara:

med metalltråd ........

andra .......................

—»— liv-, av kork ........

Bär; se Frukter och bär.

Bärsaft...............................

Böcker:

bilder- och målar-, för

barn...........................

blindskrifts- ................

notis- och andra med inbundet rent eller

linjerat papper ........

tryckta, ej s. n.............

Bönor:

tjänliga till människo-

föda ...........................

andra ............................

C.

Celluloid, cellon, cellofan, oarbetade och arbeten

därav, ej s. n. ............

Celluloidknappar ............

Cellulosavadd....................

Cement:

för byggnadsändamål...

marmor- .......................

Cement- och betongarbeten Cementmosaik: arbeten

därav ............................

Centralställverk................

Centrifuger, fettbestämnings-, jäst- och slam-

Ceresin................................

arbeten därav, ej s. n.

Chamottmurbruk ............

Charpi ...............................

Chilesalpeter ...................

Choklad ..........................

Chopped äpples ................

Cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter ...........

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

andra; se Vävnader;

Tulltaxenum mer.

Dukar, avpassade: (forts.)

skur- och puts- ............ 564

Dun .................................... 31

Dykardräkter samt delar

därtill ........................... 332

Dynamit .......................... 286

Däcksglas........................... 697

arbeten därav, ej s. n. 698

Dämprullar........................ 999—1003

Dörrstängare .................... 862—863

E.

Ebonitpulver ................... 323

Eburin, oarbetad och arbeten därav, ej s. n..... 1108, 1110

Economisers .................... 944

Eldningsapparater för

ångpannor och gasverk 943

Eldstadsroster:

till eldningsapparater 943

ej s. n.......................... 728

Elektriska ledningskablar,

linor och snören 1032—1040

Elektroder, sammanfogade 1007

Elektrotekniska specialapparater och delar därtill, ej s. n..................... 1042

Elektrotyper .................... 938

Element (elektriska)........ 1007 — 1009

Elevatorer, halm-........... 975

Elevatorskopor av järnplåt 878

Elfenben och arbeten därav; se Ben.

Emaljmassa....................... 695

Emalj varor, ej s. n......... 717—718

Emaljögon ........................ 715

Emulsorer ........................ 978—979

Erikaväxter .................. 38

Essens, saffran- ................ 85

Essenser och andra välluktande ämnen, ej s. n. 257—258

Esterhaltiga lösningsmedel.................................... 215

Esterharts ........................ 104

Eterarter, sammansatta 257—258

Eter, etyl- ........................ 214

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

11*8

F.

Fack, kassa- och förva-

rings-, av järn................ 861

Fackverk......................... 791

Fagotter ......,..................... 1089

Fajans; se Porslin, oäkta.

Fanerskivor samt s. k. kryssfaner (ej av furu

eller gran) .................... 340

Fartyg.............................. 1061—1062

Fason järn ....................... 760—767

Fason järnsaxar (över 8,000

kg) ................... 957

Fat av järnplåt och aluminium anm. t. 876—877, 879

Fendertar av kork ........ 353

Fenylendiamin ................ 206

Fernissa i

olje- ................................ 252, 254

annan ........................... 253—254

Ferro- och ferricyanider

av kalium eller natrium 201

Ferrolegeringar.............. 726—727

Ferrosulfat ..................... 193

Fett, oljor och vax av

animaliskt eller vegetabiliskt ursprung (III) 107—117 Fettbestämningseentrifuger ............................... 978—979

Knngl. Maj:ts proposition Nr 65. 1)19

Tulltaxe-

nummer.

Fjädrar:

järnvägs- och spårvägs- 1053

prydnads-....................... 640-—641,

—»— ay järn:

driy- och nr- ............. 845

o. anm.

formade,tillbeklädnads-

persedlar o. dyl..... 843,—844

kultivators-.................... 798

vagns- och spiral-, ej

s. n............................. 792

Fjärilar, skalbaggar, pryd-

nadsf jädrar o. dyl.; efterbildningar därav 638—639

Flaskkorkar........................ 354

o. anm.

Flaskor av glas............... 708—712

Flinta ....................... 162

Flodhästhudar.................... 294—295

Flodhästtänder: arbeten

därav ............................ 1106

Floretter ........................ 1094—1095

Flotationsmedel för malmanrikning....................... 182

Flott................. 108

Fluorider av metaller eller

ammonium.................. 203

Fluorvätesyra ................... 181

Flusspat ........................... 162

Flyglar; se Pianon.

Fläktar, elektriska............ 1004

Flänsar, ay

icke smidbart gjutjärn 73Q—731

smidbart järn................ 784

Fläsk ............................... 10-11

Flätor av säv ................... 356 ,

Se även Hattflätor.

Flöjter............................... 1089

Fodral:

hatt-................................ 1124—1125

paraply-............ anm. t. 1114—1116

ej s. n................ 1114-1116,1118

Folier:

brons- och färg-........... 245

stanniol o. dyl- ........... 934

Fonografer samt delar och

tillbehör därtill 1093

Fordon, ej s. n................ 1054

Formaliu ........................... 212—213

120 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Tulltaxe-

nummer.

Fröstoft (sporer)................ 101

Ftalat, dibutyl-, dietyl-,

diisobutyl-, dimetyl- ... 215

Fyllnadsmateriel av oädel

metall ........................ 936

Fyrverkeriarbeten............ 289

Får .................................... 4

Fäkthandskar................... 302

Fälb; se Vävnader.

Fältspat ............................ 162

Fänkol ............................... 77

Färgband........................... 246—247

Färger och färgämnen:

glas- och porslins-....... 235

jord- och mineral-, ej s. n. 235

kimrök och likartade svarta färgämnen, ej

s. n............................. 230

organiska, konstgjorda 231—232

smör- och ost- ............ 238

—»— beredda med

olja, ej s. n. ................ 241

annat bindemedel (målarfärger) ................. 242—243

—»— för färglådor ........ 244

i tuber, glas etc. ........ 244

ej s. n............................ 245

Se i övrigt deras benämningar.

Färgfolier ........................ 245

Färglådor ........................ 244

Färgstift ........................... 250

Färgträ ............................ 102

Fästklovar ........................ 836

Fönsterglas........................ 700—705

arbeten därav, ej s. n. 707

Förbind ningsjärn (mel-

lanstag) ........................ 1049

Förbränningsmotorer .... 947—951

o. anm.

Förhydningspapp utanim-

pregnering ................... 363

Förladdningar av nöthårs-

filt etc. ........................... 532

Förspinning ................... 411, 415

Förvaringsfack av järn 861

Förvärmare:

mjölk- ............................ 994

rökgas-............................ 944

ej s. n............................. 939—942

Tulltaxe-

nummer.

G.

Gafflar, av

järn, bords-och hushålls- 818—819

andra oädla metaller 920—922

Galalit, oarbetad och arbeten därav, ej s. n. 1108—1109

Galalitknappar ............. 1135

Galler, tork-, av järntråd

anm. 3 t. 760—767

Gallussyra ........................ 228

Galoscher............................ 622

Galvanotyper .................... 938

Gardiner, avpassade:

bomulls- ........................ 492—493

ylle- ............................. 480

andra; se Vävnader;

—»— av trådgardinsvävnad eller tyll, hopsydda,

fållade etc..................... 576

—» rull-..................... 575

Gardinvävnad, tråd-........ 547

Garn:

bind- och segel-; se Tågvirke;

effekt- eller fantasi-, av

bomull........................ 425—426

silke i förening med annat spånadsämne

anm. t. 396—397

ull............................... 407—408

falskfärgat .... anm. 2 t. 399—442

grisaille- ........ anm. 2 t. 399—442

kabel- ............................ 445

skörde-........................... 445

snilj-, av

bomull........................ 426

ull................................ 408

vegetabiliska spånadsämnen, andra än konstsil ke, bomull, kokostågor och

jute ....................... 442

—»— av

bomull............................ 411—427

djurhår, andra än ull 410

jute ................................ 430—434

kokostågor .................... 428—429

konstsilkefibrer ............ 398

ull.................................... 399—409

Kungl. Muj:ts proposition Nr 65. 121

Tulltaxenum mer.

Garn, av (forts.)

vegetabiliska spånadsämnen, andra än konstsilke, bomull, kokostågor och jute 435—442

Garneringsartiklar,ej s. n.,

av spånadsvara ... anm. t. 544—545

Garverifett ...................... 109

Garvningsämnen:

organiska, konstgjorda 228

vegetabiliska, ej s. n. 102

Garvsyra ........................ 228

Garvämnesextrakter ........ 228

Gaser, förtätade............... 178

Gasmätare ........................ 1065, 1071

Gasreningsmassa ............ 169

Gaudafil, oarbetad och

arbeten därav, ej s. n. 1108, 1110 Gelatin och arbeten därav 282

Generatorer, elektriska .... 999—1003

Gevär ................................ 1097

Gevärstocksämnen............ 337

Gips, bränd....................... 166

Gipsarbeten........................ 668—671

Gipssten ............................ 162

Gladiolusrotknölar........... 34

Glansguld och glanssilver 935

Glas:

alabaster- och opal- .... 697

arbeten därav, ej s. n. 698

däcks- .......................... 697

arbeten därav, ej s. n. 698

fönster- och spegel- .... 700—705

arbeten därav, ej s. n. 707

optiska:

infattade, ej s. n..... 1066

lösa, oinfattade ........ 715

rå-, gjutet i skivor .... 697

arbeten därav, ej s. n. 698

sidventil-........................ 699

trottoar- ....................... 697

arbeten därav, ej s. n. 698

— » — till isoleringsflaskor 712

Glasburkar .............. 708, 710—712

Glasdamejeanner ............ 709—712

Glasflaskor ...................... 708—712

Glasisolatorer ................... 1028

Glaskrubbor .................... 699

Glaslinser........................... 715

Glasmassa ........................ 695

122 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Tulltaxe-

nummer.

H.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65, 123

124 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Hö.......................................

Höpressar ........................

Hörnjärn (beslag) ............

Hövändare ........................

I.

Ingefära ............................

Inläggssulor för skodon, av

kork ..............................

annat ämne...................

Instrument, vågar och ur

(XVIII) ........................ 1063—1093

Instrument:

Tull taxenummer.

62 Q79

864-865

80—81

1139 Järn:

byggnads-, möbel-, bushålls- och renhåll-

ningsgjutgods............

ferrolegeringar ............

gjutgods, ej s. n.:

icke smidbart............

smidbart; ävensom andra varor av

smidbart järn .......

granulerat tackjärn, stålsand och järnsand

samt lyonerspån........

göten, smältstycken, råstänger och råskenor; ämnen, plåtämnen, stålull och s. k. pul-

veriserat järn............

kallvalsat eller kalldraget ........................

kiseljärn, kiselmangan-

järn ............................

plåtar ............................

ämnen därtill ...........

plåt- och bleckvaror, ej

s. n.............................

rör och rördelar: av icke smidbart gjutgods ........................

kalldragna ...............

valsade eller varm-

dragna ...................

vinkelrör o. dyl., muffar, flänsar etc. ...

skrot ...............................

stänger, varmvalsade, med invalsade mönster etc., compoundstål; ävensom stänger till betongarbeten tackjärn i tackor eller

gösar ..........................

tråd; ävensom bandoch fasonjärn av högst 10 mm tvärsektion ........................

varm valsat:

balk, vinkel- och annat profiljärn........

Tulltaxe-

nummer.

732-735

726—727

736—745

882—893

754-759 o. anm.

726—727

768—779

875—880

729-731

782—783

780—781

784 725, 881

760—767

749—751

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Järn: (forts.)

ej s. n. ....................

verktygsstål....................

Järnacetat .......................

Järnkonstruktioner

Järnoxid, ättiksyrad........

Järnsand ...........................

Järnsvamp .......................

Järnvitriol .......................

Järnvägs- och spårvägsmateriel:

Tull ta xen timmer.

752—753 o. anm. 748 199 791 199 728 725 193

125 Tulltaxe-

nummer.

Järnvägs- och spårvägsmateriel: (forts.)

växeltungor ............... 1047

delar, ej s. n., till

spåranordningar ... 1049

delar och tillbehör, ej s. n., till signalsäkerhets-, växelförreglings- och vägbomsanordningar... 1051

o. anm.

Järnvägsvagnar................ 1043—1045

Se även Järnvägs- och spårvägsmateriel.

Jäst ................................. 135

Jästcentrifuger ................ 978—979

Jästpulver ........................ 95

K.

Kabelgarn ........................ 445

Kabelmassa........................ 171

Kablar av andra oädla metaller än järn:

elektriska lednings- 1032—1040

andra............... anm. t. 908—911

Kaffe ................................ 74—75

Kaffesurrogat:

med tillsats av kaffe ... 75

annat ............................ 140

Kakao ................................ 127—128

Kakaosmör ................... 129

Kakel och kakelugnsoma-

ment ............................... 693—694

Kalandrar ........................ 994

Kalciumacetat.................... 198

Kalciumkarbid ................ 202

Kalciumnitrat.................... 292

Kali, kaustikt.................... 188

Kaliumcyanid.................... 201

Kaliumferricyanid........... 201

Kaliumferrocyanid........... 201

Kaliumfosfat .................... 182

Kaliumhydrat.................... 188

Kaliumoxalat.................... 186

Kaliumsilikat.................... 192

Kaliumxantogenat............ 188

Kalk:

karbol-............................ 173

126 Kungl. Maj:ts proposition Mr 65.

Runyl. Maj:ts proposition Nr 65. 127

Tulltaxe-

nummer.

Knivskaft etc., av (forts.) celluloid, galalit m. fl. formbara, konstgjorda ämnen........ 1108

kautschuk ................ 326

Koboltoxid ........................ 235

Koffertar ........................... 1124-1125

128 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65. 129

51 häft. (Nr 65.)

130 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

131 Maskindelar: (forts.)

fjäderharvspinnar ... harnesk till jaequard-

maskiner ..............

hy vel järn (maskin-)...

hästräfspinnar ..........

jacquardkort, av papp

eller papper..........

kapslar av lera, till kulkvarnar m. m.

kardbeslag ...............

knivar (maskin-).......

kolvar (och slidskåp),

bearbetade ...........

kopplingar, axel- .... kugghjul

kulor av lera, till kulkvarnar m. m. .... kultivatorspinnar och kultivatorsfjädrar lager:

kul- och rull-, av

järn ....................

ej s. n.....................

lagerboxar ................

landsidor (till plogar)

linskivor, ej s. n.....

malskivor till kvarnar för förmalning

av fodervaror .....

nålar-, stickmaskinsoch symaskins- ....

plogbillar ..................

plogvändskivor och

plogbillspetsar........

remskivor, av

plåt ........ anm. 3 t.

trä..........................

—»— ej s. n.............

skruvväxlar med bearbetade kuggar ... skyttlar av trä, för textilindustrien .... slidskåp, bearbetade solv, av

järntråd ................

spånadsvara............

spindlar, av

järn, till spinnerioch spolmaskiner

Tulltaxe- |

798 ! 994

809—810 : 798

813-815

989-992

860 989 - 990 989- 990 798 989-990

989—990

343 989—990

991—992

344 982

846-847

562-563

132 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Tulltaxe-

nummer.

Tulltaxe-

nummer.

Maskindelar: (forts.)

delar därtill av järn ....

överdelar........

sågramar ..............

textilmaskiner ■ (ej s. n. maskindelar och redskap) av

trä.......................

ångpannor (av valsad järnplåt) .... Maskiner, apparater och elektrisk materiel

(XVI) ...........................

Maskiner, elektriska: slip-, poler- och borr-

ej s. n.............................

—»— icke elektriska:

bleckslageri- ................

bocknings- ....................

gräsklippnings- ............

hackelse-........................

hästsko- ........................

iläggnings-, för tryckpressar ........................

kapsyl-...........................

kast-................................

klipp- ...........................

klädvridnings- ............

kokare av smidbart järn

kopparslageri- ...............

korkbearbetnings- ........

lantbruks- ...................

matvaruberednings- .... metallbearbetnings-, ej

s. n. .......................

mjölkskumnings- ........

nitnings- .......................

nåtlings- .......................

plåthyvlings- och plåtskärpnings-, vägande

över 8,000 kg ........

plåtslageri- ....................

pneumatiska ................

potatisrivnings- ............

press- ............................

rensnings- (för säd m. m.)

riktnings- ....................

räkne- ............................

967—968

941—942

939—1042

999-1003

953—956

953—957

953—956

953—956

940-942

953—956

962—964

972-975

958—960

978—979

953-956

967—968

Q57

953—956

953—956

953-957

1070 Maskiner, icke elektriska: (forts.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65. 133

134 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65. 135

136 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Kungl. Maj:Is proposition Nr 65. 137

Plåtar, av (forts.) järn (forts.)

arbeten av valsad järnplåt till ångpannor ....................

andra oädla metaller ....

ädla metaller ...............

—»— fotografiska torr-

Plåtsaxar ...........................

Plåt- och bleckvaror av

järn, ej s. n. ...............

Plåtämnen av järn ........

Pneumatiska maskiner

och verktyg...................

Polerduk ......................

bomullsvävnad, appreterad, för tillverkning

därav ........................

Polermedel, ej s. n., innehållande fett m. m. ...

Polerpapper........................

Polerskivor, av

filt...................................

trä ................................

Polerstenar.......................

Pomeransblomvatten.......

Pomeransskal, torkade

eller saltade ................

Porslin:

i förening med annan oädel metall än järn pärlor, oinfattade —»— för elektrotekniska

Tulltaxc-

numnier.

941—942

896—900

875—880

mm. t. 456

268—270

532, 535 343 645- 647 263

138 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Tulltaxe-

nummer.

Pälsverk: persedlar därav:

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 65.

139 Rotknölar:

gladiolus-........................

lökliknande, ej s. n., av blomsterväxter ........

kalldragna

valsade eller! varmdrag-<o. anm. t.

na ........... I anm. t.

vinkel-, T- och korsrör etc. samt muffar, flänsar, proppar,

huvar ....................

anm. 1 t.

kautschuk ....................

korkavfall ....................

lera ................................

metall:

oädel, annan än järn

ädel ............................

papp eller papper ........

tenn ................................

— »— innehållande löd-

pasta ........................

vegetabiliska ämnen . .. arbeten därav, ej s.n. 357

vulkanfiber....................

zink ...............................

Röravskärare och delar

därtill ............................

Rötter:

icke ätbara:

rotknölar, lökliknande, ej s. n., av blomsterväxter ............

andra ........................

ätbara:

cikorierot....................

manioka- och arro wrot

pepparrot ....................

ej s. n.........................

—»— arbeten därav:

hattflätor........................

ej s,

n.

o. anm. 782—783 o. anm. 780—781 780—781 780—783

729—731

329—331

685—686

901—903

895 105, 355 -358,361 383—385 901

48-49

357—358, 361

s.

Sablar .... Sackarin

1094—1095

140 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65. 141

142 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Tulltaxe-

nummer.

Snällpressar........................ 966

Snören, elektriska lednings- ........................... 1034—1040

—»— och andra snörmakararbeten av spånadsvaror:

bandliknande, flätade

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

143 Tulltaxe-

nummer.

Spårramar ........................ 1047

Spå rvägsmater iel; se J ärnvägsmateriel.

Spårvägsskenor ................ 749

Spårvägsvagnar................ 1043—1045

Se även Järnvägs- och spårvägsmateriel.

Spårväxlar ....................... 1047

Spännen, väst- och byx- 930

Stabbar till ång- och lufthammare ........ anm. 1 t. 954—956

Stagbultkoppar med hål 902

Stam- och rotknölar, ej s. n., lökliknande, av

blomsterväxter ............ 35

Stanniol ............................ 934

Stassfurterkalisalter,ej s.n. 292

Statorer ........................... 1005

Stav, sågad........................ 337

Stavar, glas- .................... 713

Stearin .............................. 111

Steg (för boktryckerier)... 936

Sten- och mineraliska ämnen, arheten därav; lervaror; glas och glasvaror (XIII) ................ 645—718

Sten:

gips-................................ 162

kalk-................................ 162

trippel- och wienerpim-

sten ............................ 646

ädelstenar, oinfattade ... 723

ej s. n............................ 162

—»— arbeten därav: ampelskålar o. dyl. be-

lysningsartiklar........ 655

grifflar............................ 652

kalk-, opolerade och

oslipade .................... 656

kvarn-, defibrör- och

kollergångsstenar .... 648—650

litografisk sten ............ 652

prydnadsföremål........... 655

sand-, opolerade och

oslipade .................... 656

skivor och plattor av

marmor .................... 653—654

skrivtavlor .................... 652

slip-, bryn- och poler-

stenar ........................ 645—647

144 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Tulltaxe-

nummer.

Sten: arbeten därav: (forts.)

takskiffer ....................... 651

toalett-, skrivtygs- och

bordsartiklar ............ 655

för tekniskt bruk, ej

s. n............................. 651

ej s. n............................. 655—658

— »— konstgjord: arbeten av konstgjord

alabaster ............... 655, 657—658

ej s. n. arbeten ... anm. t. 664—667

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

145 Tulltaxe-

nummer.

Sulfat: (forts.)

ammonium-.................... 203

for ro-............................... 193

koppar- ........................... 194

metall-, ej s. n............. 203

Sulfatharts ...................... 104

Sulfiter av metaller eller

ammonium .................... 203

Sulfoxylsyra: salter därav 203

Sul- och bindsulläder .... 294—295

stycken därav, utstansade, utskurna eller

utklippta ................... 298

Sulor, inläggs-; se Inläggssulor;

— »— till skodon; se Skosulor.

Superfosfat ........................ 292

Superoxider....................... 204

Svamp:

järn-................................ 725

tvätt- ............................ 27

Svampar, ätbara ............ 60

Svansar, konstgjorda (se

Pälsverk)........................ 315

Svartkrita ........................ 250

Svartkrut ....................... 283

Svarvjärn ........................ 811

Svavel.............................. 177

Svavelkalium.................... 177

Svavellever........................ 177

Svavelnatrium ................ 177

Svavelsyra ....................... 179

Svavelsyreanhydrid ....... 179

Svetsmedel, ej s. n......... 219

Svin................................... 5

Sviskon ............................ 69

...... ( 989—990

Svänghjul ........( anm. 1 t 947_951

Sydvästar ........................ 627

Sylar ................................ 840

Syllar:

järn ................................ 1047

trä- .............................. 337

Syllbultar med muttrar 1053

Sy- och nåtlingsmaskiner 967—968 bordskivor, socklar, huvar och andra delar därtill av trä............ 970

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml.

Tulltaxe-

nummer.

Sy- och nåtlingsmaskiner (forts.)

nålar till symaskiner 928

ställningar därtill av

järn ............................ 969

Symaskinsringar av kautschuk ......................... 334

Synålar ........................... 928

Syren ............................... 38

Syringar .......................... 930

Sytråd av bomull ........... 443

Sågar, sågklingor, sågblad och sågbladsämnen, andra än stensågblad... 820—823 — »— järn bågar därtill... 803

Sågramar.......................... 961

Sågställningar och delar

därtill, av trä................ 343

Såpa.................................... 266

Såser................................... 118

Säckar................................ 570—571

Sädeskrossar .................... 975

Sädessorterare.................... 975

Säkerhetsapparater........... 1019—1020

Säkerhetsproppar ............ 1020

Sällskapsspel .................... 1126

Sängar, järn-; ävensom gavlar, bottnar och sido-

stöd därtill.................... 870 — 871

Sängbottnar av järntråd

med ramar av trä........ 870

Sängkläder ........................ 577—578

Sängskärmar .................... 577—578

Sättstampar........................ 805 — 807

Säv, arbeten därav: flätor:

hatt-............................ 356

ej s. n. ....................... 356

mattor till varuembal-

lage ............................ 356

rep .................................. 356

andra arbeten, ej s. n. 357—358, 361

Sökare (se Fotografikameror) ........................ 1069

Söljor till seldon eller

remtyg....................... 867—868

Sömnadsarbeten, ej s. n.,

av spånadsvaror............ 589—609

Sötningsmedel, konstgjorda .................................... 207

Öl höft. (Nr 65.) 10

146 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Tulltaxe-

nnmmer.

T.

Tackjärn:

Tulltaxe-

immmer.

Tekniska artiklar (forts.) poler- och andra skivor av stampad filt............... 532, 535

sten ............................ 651

Telefonapparater................ 1024

delar därtill, ej s. n. ... 1024

Telefonapparater för trådlös telefoni ................. 1042

Telefonväxlar, telefonväxelbord samt delar

därtill, ej s. n. ........... 1024

jacklister till telefonväxelbord................ 1042

Telegrafapparater ........... 1024

delar därtill, ej s. n. ... 1024

apparater för trådlös

telegrafi ................... 1042

Tendrar .......................... 993

Tenn:

arbeten, ej s. n........ 923—925, 927

Se i övrigt Plåt, Rör etc.;

oarbetat, ävensom skrot 894

Termometrar ................... 1063

Terpentin ....................... 104

Terpentinolja ................... 210

Terpineol............................ 259

Tetrahydronaf talin............ 173

Tidningar, tidskrifter och

modejournaler............... 386

Tidningspapper ................ 368

Tillslutningsanordningar å glasflaskor .... anm. t. 709—711

Timmermanspennor ........ 249

Timotejfrö ........................ 99

Tiokarbanilid .................... 206

Tjära:

stenkols- ....................... 172—173

destillationsprodukter

ur stenkolstjära ... 173

trä- ................................ 208

Tjärlilt .............................. 363

Toalettartiklar, av

cement............................ 665

gips ............................... 670

metall:

oädel, annan än järn 923—925 annan; se metallen, arbetad;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65. 147

148 Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 65.

Tullfcaxe-

nummer.

Trävaror: (forts.) oarbetade, bilade sågade ...............

eller

337 Ugnsspadar av trä .....

Ull och andra djurhår.

Tulltaxe-

nummer.

Kungl. Maj.ts -proposition Nr 65.

149 Tulltaxe-

nummer.

150 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

o. anm.

V äxelf ör reglingsanordningar: ej s. n. delar därtill ............................

Växeltungor ....................

Växter, ej s. n.:

konstgjorda och delar

därtill .......................

köks-; se Köksväxter;

levande.......................

Växter, ej s. n.: (forts.) torkade eller annorledes

preparerade ...............

Växter och växtdelar, till färgning användbara ... Växtfett ............................

X.

Xylidin ....................

Y.

Ymp vax

Yxor

Yxskaft

z.

Zink:

arbeten därav, ej s. n. Se i övrigt Plåt, Rör etc.;

oarbetad, ävensom skrot

Å.

Åkdon, ej s. n. ................

Ånghammare ....................

Ångpannezink ................

Ångpannor ........................

arbeten av valsad järnplåt därtill ................

Tulltaxe-

nummer.

1051 o. anm. 1047

638—639

38—40

41-42

112—114

923—926

1054 954—956 o. anm. 896 939-942

941—942

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65. 151

bara................................ 1108—1110

Äpplen:

färska ............................ 67 —68

skal och kärnhus därav 70

torkade........................... 73

Kungi. Maj-.ts proposition Nr t>5.

153 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 8 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tuygger, statsråden Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Boeell, von Steyekn, Malmberg, Lindskog, Bissmaek, Johansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wohlin, anmäler efter gemensam beredning med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen ett av särskilt tillkallade sakkunniga avgivet betänkande med förslag till ny förordning med tulltaxa.

Föredraganden anför därvid följande:

Nu gällande tulltaxa är i huvudsak grundad på det förslag till förordning med tulltaxa, som på sin tid avgavs av 1906 års tulltaxekommitté. Detta förslag innebar betydande ändringar i den dåvarande tulltaxan. Man frångick sålunda den alfabetiska ordningsföljden mellan rubrikerna och hopförde i stället systematiskt artiklar av samma eller närstående slag. Därjämte ökades antalet tulltaxerubriker från 740 till 1,281. Vidare underkastades tullsatserna en ingående revision, vilken bland annat resulterade däri, att de förutvarande värdetullarna i stor utsträckning ersattes med vikttullar. Kommitténs förslag blev i allt väsentligt grundläggande för den nya tulltaxa, som antogs av 1910 års riksdag. Denna taxa, som enligt sin lydelse var avsedd att träda i kraft den 1 december 1911, tjänade såsom grundval för de i slutet av år 1910 inledda traktatförhandlingarna med Tyska riket, vilka förhandlingar föranledde utfärdandet av 1911 års tulltaxa. De ändringar och tillägg, som denna taxa företedde vid jämförelse med den av 1910 års riksdag antagna, voro en följd av resultatet av nämnda förhandlingar. Sålunda vidtogs ett stort antal nedsättningar och bindningar i tullsatserna. I fråga om den formella gestaltningen skilde sig denna taxa icke nämnvärt från den närmast föregående. Dock ökades, ävenledes såsom en följd av traktatförhandlingarna, antalet tulltaxerubriker ytterligare, så att detsamma kom att uppgå till 1,325.

De ändringar, som 1911 års tulltaxa sedermera undergått, hänföra sig huvudsakligen till höjningar eller sänkningar av ett antal särskilda tullsatser. En stor del av dessa ändringar har föranletts av vissa under de senare åren avslutade handelsavtal med främmande makter. Ändringarna hava i åtskilliga fall medfört en uppdelning av tulltaxerubriker, varigenom specia-

Historik rörande gällande tulltaxa.

Framställda ändring syrkanden.

Utredning av sakkunniga.

Departementschefens yttrande den 23 januari 192 5.

154 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

liseringen än mera ökats. Sålunda upptager taxan för närvarande sammanlagt 1,387 olika positioner. Med avseende å den tekniska utformningen har 1911 års tulltaxa eljest icke undergått några nämnvärda förändringar.

Särskilt under åren efter världskriget hava vid olika tillfällen önskemål framförts om förenklingar i gällande tulltaxa. Från importhandelns sida har framför allt påyrkats en minskad specialisering av taxan. I allmänhet har önskan uttalats om större koncentration och överskådlighet i tulltaxans uppställning samt om tydligare formulering av de särskilda tulltaxerubrikerna. Ävenledes hava krav framställts på en överarbetning av tulltaxan i syfte att förebygga oformligheter och ojämnheter i tullbeskattningen. över huvud taget har gjorts gällande, att den nuvarande tulltaxan borde underkastas en genomgripande teknisk revision, så att de olika tulltaxebestämmelserna kunde i praktiken tillämpas med större snabbhet, säkerhet och likformighet än vad för närvarande vore fallet.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 januari 1925 bemyndigades dåvarande chefen för finansdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga personer för att inom departementet verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om revision av gällande tulltaxa. I det yttrande till statsrådsprotokollet, som föregick detta beslut, anförde departementschefen i huvudsak följande:

»Den 15 juni 1924 avgav tull- och traktatkommittén betänkande angående tullsystemets verkningar i Sverige före världskriget. Betänkandet inledes med en historisk överblick av tullsystemets utveckling; därefter lämnas en framställning och prövning av de viktigare argument, som anförts till stöd för en skyddsvänlig tullpolitik, samt en kort översikt av tullsystemets finansiella betydelse; huvudparten av betänkandet upptages av en undersökning av tullsystemets betydelse och verkningar dels i avseende på produktion och konsumtion i allmänhet, dels i avseende på olika grenar av den produktiva verksamheten; det avslutas med en undersökning angående tullsystemets betydelse för den ekonomiska krigsberedskapen.

Genom beslut den 19 december 1924 förklarade Kungl. Maj:t, att det åt tull- och traktatkommittén lämnade uppdraget skulle, i den del det icke slutförts, upphöra med utgången av år 1924.

Något förslag till ändring i större eller mindre omfattning av vårt nuvarande tullsystem har icke framlagts i kommitténs betänkande. Emellertid torde man kunna säga, att de verkställda utredningarna lämna ett omfattande material och väsentliga hållpunkter för ett bedömande av frågan om grunderna för vår framtida tullpolitik.

Oberoende av ställningen till denna omfattande fråga synes nu utredning böra igångsättas angående sådana åtgärder, om vilkas lämplighet meningarna icke behöva vara delade.

I första hand erfordras en revision av tulltaxan i mera tekniskt avseende, med huvudsakligt syfte att ernå förenklingar samt större översiktlighet och klarhet i fråga om tullbeskattningens syftemål. Under den tid, som förflutit efter tulltaxans antagande, har vidare framträtt behov av en överarbetning till förekommande av vissa oformligheter i tullbeskattningen, som

155 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

uppenbarligen icke varit förutsedda eller påkallade av vare sig tullverkets eller näringslivets intressen. Åtskilliga framställningar angående sådana ändringar hava tid efter annan inkommit till Kungl. Maj:t. Inom vissa av näringslivets områden hava så betydande förändringar ägt rum, att tulltaxans varuspecifikation och tullsatser på den grund kunna vara i behov av komplettering och ändring. Slutligen hava vidtagna ändringar i tulltaxan i vissa fall medfört ej avsedda verkningar; undersökas bör, huruvida och i vad mån korrigeringar kunna i sådana fall vidtagas.»

Med stöd av förenämnda bemyndigande tillkallades grosshandlaren E.Röing och byråchefen i generaltullstyrelsen T. Alsén att såsom sakkunniga biträda med ifrågavarande revision av tulltaxan. Såsom resultat av sitt arbete överlämnade de sakkunniga den 12 september 1927 det av mig inledningsvis omförmälda betänkandet med förslag till ny förordning med tulltaxa. Betänkandet är publicerat såsom nr 20 i serien Statens offentliga utredningar 1927.

över nämnda betänkande hava, efter särskilda remisser, utlåtanden avgivits av kommerskollegium den 30 juni 1928, av generaltullstyrelsen den 31 maj 1928 med tilläggsyttrande den 18 december 1928 samt av lantbruksstyrelsen den 16 november 1928, vilka utlåtanden torde få såsom bilagor vidfogas detta protokoll (Bil. 1, 2 och 3). Det av kommerskollegium avgivna utlåtandet åtföljes dels av yttranden från auktoriserade handelskamrar samt andra korporationer och sammanslutningar inom näringslivet, dels av ett antal skrivelser från industriföretag och enskilda näringsidkare rörande vissa särskilda delar av betänkandet. Till generaltullstyrelsens utlåtande äro fogade yttranden från ett antal lokala tullmyndigheter ävensom en av föreståndaren för tullverkets huvudlaboratorium avgiven promemoria, avseende rubrikerna för vissa kemiska artiklar.

I särskilda skrivelser till Kungl. Maj:t eller vederbörande departementschefer hava efter tiden för betänkandets avgivande från olika håll gjorts framställningar om ändringar i vissa delar av tulltaxan. En del av dessa framställningar hava anknutits direkt till det avgivna förslaget till ny tulltaxa och avse större eller mindre ändringar däri. I flertalet fall hava emellertid de inkomna framställningarna en större räckvidd. Då så är händelsen, hava framställningarna här gjorts till föremål för övervägande endast i den mån de lämpligen synts böra upptagas till prövning i samband med en huvudsakligen teknisk revision av tulltaxan.

Sakkunnigas tillkallande.

Yttranden över förslaget.

Särskilda framställningar rörande tulltaxerevisionen.

Jag går nu att lämna en kortfattad översikt av de sakkunnigas förslag och däröver avgivna yttranden, och får jag i samband därmed tillfälle att angiva min ståndpunkt till de olika spörsmål, som den förevarande tulltaxerevisionen omfattar. Vid behandlingen av ämnet följer jag den av de sakkunniga tillämpade uppdelningen i en allmän motivering och en specialmotivering.

156 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Huvudprinciperna för tulltaxerevisionen.

De sakkunniga,

Allmän motivering.

I enlighet med de för revisionsarbetet meddelade direktiven hava de sakkunniga företrädesvis inriktat sig på en teknisk överarbetning av tulltaxan. De ändringar, som den föreslagna taxan företer vid jämförelse med den nu . gällande, hänföra sig därför huvudsakligen till tulltaxans yttre gestaltning, såsom gruppindelningen och specialiseringen, tulltaxerubrikernas formulering m. m. Beträffande motiven för ändringarna; ifråga hänvisas till sid. 172 —182 i betänkandet.

Vad först beträffar gruppindelningen har densamma underkastats åtskilliga ändringar. Under det att den nuvarande tulltaxan är uppdelad i 16 huvudgrupper med tillsammans 25 underavdelningar, upptager tulltaxeförslaget 11 huvudgrupper med 37 underavdelningar. Vidare bär specialiseringen undergått en icke obetydlig inskränkning, i det att antalet tulltaxerubriker minskats från 1387 till 1106. Samtidigt har ur tulltaxan avlägsnats ett stort antal av de anmärkningar, som för närvarande äro fogade till olika tulltaxerubriker. Sålunda hava exempelvis de anmärkningar, »om innehålla bestämmelser rörande inräknande av visst emballage i den tullpliktiga vikten, gjorts till föremål för en gemensam, i tulltaxeförordningen intagen föreskrift, till' vilken hänvisning lämnas genom bokstavsbeteckningar vid de särskilda tulltaxenumren. De sakkunniga hava därjämte sökt åstadkomma en formulering av själva rubrikerna, vilken i möjligaste mån förebygger missförstånd och feltolkningar. Såsom ett led i denna strävan har ingått att förkorta och förenkla rubrikerna genom att utesluta sådana bestämningar och definitioner, som icke äro oundgängligen nödvändiga.

De föreslagna ändringarna i tulltaxans yttre gestaltning hava i begränsad omfattning medfört jämkningar även i vissa tullsatser. Sålunda har minskningen av specialiseringen, i den mån densamma skett genom sammanslagning av tulltaxerubriker med olika tullsatser, föranlett mindre väsentliga höjningar eller sänkningar av tullen för en del varuslag. Andra dylika ändringar hava sin grund däri, att^de sakkunniga jämlikt de meddelade direktiven verkställt granskning av den nuvarande tulltaxan även ur vissa andra synpunkter än de rent tulltekniska och' därvid beträffande] ett mindre antal varuslag tagit hänsyn till inträdda förändringar i vissa förhållanden, som varit av väsentlig betydelse för bestämmandet av de nuvarande tullsatserna. Enligt vad de sakkunniga framhålla, hava dock i allmänhet icke föreslagits några tulländringar,' som ansetts kunna i nämnvärd grad påverka det fastställda tullskyddet. Från denna utgångspunkt hava de sakkunniga exempelvis icke funnit sig böra ingå på en prövning av alla de fall, då tullen å en

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

färdig vara icke kan anses stå i riktigt förhållande till tullen å råvaran eller halvfabrikatet för densamma. Angående de allmänna principer, som legat till grund för de föreslagna ändringarna av tullsatser, hänvisas till sid. 158—164 i betänkandet.

Vidare hava de sakkunniga föreslagit vissa ändringar beträffande grunderna för beräknandet av vikttullar. I ett par fall har sålunda av tulltekniska skäl förordats övergång från netto- till bruttoförtullning, under det att i andra fall bruttoförtullning ansetts böra ersättas med nettoförtullning. Angående de allmänna motiven för ifrågavarande ändringsförslag hänvisas till sid. 182—194 i betänkandet.

Till frågan rörande tulltaxans formella gestaltning hör ett av de sakkunniga framlagt förslag, enligt vilket den statistiska varuförteckningen borde inarbetas i tulltaxan, som sålunda även skulle utvisa den statistiska uppdelningen av de olika rubrikerna. Beträffande motiven till detta förslag hänvisas till sid. 194—197 i betänkandet. Av skäl, som där anföras, hava de sakkunniga icke ansett sig böra för sin del avgiva något förslag till den sålunda ifrågasatta uppdelningen av tulltaxan på statistiska positioner. Emellertid hava de sakkunniga utgått ifrån att en dylik uppdelning borde föreligga i det slutliga tulltaxeförslag, som komme att framläggas för riksdagen. Såsom en följd härav skulle också, enligt vad i förslaget framhålles, eventuella ändringar av de statistiska positionerna för framtiden bliva föremål för riksdagens prövning.

Beträffande de statsfinansiella konsekvenserna av de föreslagna ändringarna i tullsatserna framhålla de sakkunniga, att det måste möta stora svårigheter att med någon säkerhet bedöma storleken av deu ökning eller minskning i tulluppbörden för vissa varuslag, som ett genomförande av förslaget kunde komma att medföra. Av en verkställd undersökning syntes emellertid framgå, att höjningarna och sänkningarna i statsfinansiellt avseende i stort sett skulle uppväga varandra. I

I sitt yttrande över de sakkunnigas betänkande konstaterar kommerskollegium till en början, att förslagets grundtankar i stort sett mottagits med tillfredsställelse och gillande av näringslivets representanter. Vissa anmärkningar och ändringsförslag hade givetvis framställts, men den allmänna meningen inom de kretsar, de av kollegium hörda näringskorporationerna företrädde, syntes övervägande vara gynnsamt stämd mot revisionsförslaget. I sådant hänseende hade kollegium bland annat uppmärksammat Sveriges industriförbunds uttalande, att det nu föreliggande förslagets snara antagande syntes förbundet vara till gagn för industrien och att förbundet därför hoppades, att den mindre omarbetning, som kunde påkallas av de utav förbundet och andra näringsorganisationer framställda ändringsyrkandena, bleve verkställd i så god tid, att definitiva förslag kunde föreläggas 1929 års riksdag.

I fortsättningen av yttrandet ingår kollegium på en närmare behandling

Kommers

kollegium

158 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

av nyssnämnda ändringsförslag. Därvid hänvisar kollegium bland annat till ett uttalande av Sveriges industriförbund, enligt vilket det vore en avgjord nackdel, att lydelsen av den statistiska varuförteckningens olika littera, såsom av de sakkunniga ifrågasatts, skulle bliva beroende av riksdagsbeslut. I sitt yttrande över betänkandet har kollegium icke tagit ställning till denna fråga. Emellertid hava såväl kommerskollegium som generaltullstyrelsen sedermera i ett den 30 november 1928 avgivet gemensamt utlåtande med förslag till statistisk varuförteckning uttalat den uppfattningen, att revisionsförslagets genomförande på denna punkt skulle medföra en ur näringslivets synpunkt oläglig omgång och tidsutdräkt vid behövliga ändringar i varuförteckningen. Ämbetsverken hava därför hemställt, att generaltullstyrelsen liksom hittills måtte bemyndigas, att, därest ändringar i nämnda förteckning skulle visa sig vara av behovet påkallade, efter samråd med eller på förslag av kommerskollegium verkställa sådana ändringar och därom meddela föreskrift. I övrigt har kommerskollegium icke framställt några erinringar mot förslaget, i vad detsamma avser tulltaxans formella gestaltning.

Vad härefter beträffar de av de sakkunniga tillämpade principerna vid avgivande av förslag till ändringar i tullsatser anser kollegium, att de sakkunniga bort framlägga förslag även till sådana tulltaxeändringar, som betingades därav, att tullsatsen för en färdig vara vore lägre än för de halvfabrikat eller råvaror, som nyttjats vid dess framställning. Beträffande åter minskning av bestående tullskydd såsom en följd av tulltekniska ändringar i taxan borde sådan minskning i regel undvikas, där densamma ej vore föranledd av förändring beträffande själva de varuslag, som hänfördes under ifrågavarande tullrubriker. De ekonomiska förhållanden, som berördes vid en försämring i gällande tullskydd, syntes i allmänhet behöva närmare utredas av 1928 års tullkommitté, innan någon tullsats reglerades nedåt. Detta gällde även de förslag, som avsåge övergång från brutto- till nettoförtullning. Genom föreskrift om nettoförtullning skulle det tullskydd vissa inhemska fabrikat hittills åtnjutit bliva så väsentligt förändrat, att i själva verket en alldeles ny situation skulle uppstå för vederbörande tillverkare, om förslaget genomfördes.

Efter att i fortsättningen hava föreslagit vissa ändringar i de sakkunnigas förslag sammanfattar kommerskollegium sin uppfattning om förslagets allmänna värde och genomförbarhet på följande sätt.

»Såsom av det föregående framgår, har kommerskollegium från synpunkten av de intressen, kollegium särskilt äger att företräda, funnit anledning att i åtskilliga avseenden göra bestämda erinringar mot revisionsförslaget. Särskilt framhåller kollegium de betänkligheter, som vissa sänkningar av bestående tullskydd, vilka påvisats bliva konsekvensen av eu del föreslagna ändringar i tulltaxan, äro ägnade att ingiva. Man måste enligt kollegii förmenande i möjligaste mån söka undvika att föregripa den prövning av

Kungi. Maj:ts proposition Nr 65.

gällande tullsatsers lämplighet och berättigande, som är avsedd att äga rum genom 1928 års tullkommitté.

Med reservation för de jämkningar, som på grund av sagda erinringar borde vidtagas, anser kollegium emellertid, att förslaget i många avseenden innebär en i_så väsentlig förbättring av nu gällande författningsbestämmelser, att det vore beklagligt, om detsamma icke kunde leda till ett snart genomförande av eu från statsverkets såväl som från näringslivets synpunkt angelägen reform av tulltaxeförordning och tulltaxa. Kollegium uttalar för sin del den förhoppning, att det icke skulle möta oöverstigliga svårigheter att genom en överarbetning av förslaget med ledning av den framkomna kritiken åstadkomma ett förslag till tulltaxerevision, som tillfredsställde de mest angelägna kraven på en modernisering inom ifrågavarande författningsområde och som redan kunde föreläggas nästkommande riksdag.

Visserligen har för närvarande igångsatts en utredning om tullbeskattningens avvägning, vilken i sinom tid förväntas såsom resultat lämna ett förslag till ny tulltaxa. Att detta arbete icke kan lämna taxans tekniska uppställning och avfattning alldeles orörd, lärer erfarenheten, icke minst från det nu granskade revisionsförslagets behandling, otvetydigt giva vid handen. Det lärer vid sådant förhållande icke kunna undvikas, att en nu på grundval av föreliggande material genomförd författningsreform i viss mån kommer att få karaktären av ett provisorium.

Denna i och för sig mindre önskvärda omständighet bör dock enligt kollegii mening icke i föreliggande fall anses avgörande. Olägenheten av att uppskjuta de inom räckhåll liggande förbättringarna, tills en fullständigt omarbetad och moderniserad författningskomplex på tullbeskattningens område kan föreligga, torde ligga i öppen dag, vartill kommer, att man näppeligen] kan överblicka, när ett sådant komplett revisionsförslag skulle kunna framläggas. De partiella reformernas väg torde därför vara den för närvarande enda framkomliga.»

Beträffande förslagets allmänna principer anför generaltullstyrelsen i sitt yttrande bland annat följande.

»Det förslag till ny tulltaxa, som de sakkunniga framlagt, innebär enligt styrelsens förmenande i väsentliga delar avsevärda tekniska förbättringar. De ändringar med avseende å indelning och uppställning samt de förenklingar i avfattningen av rubrikerna, som vidtagits, hava obestridligen medfört betydligt större klarhet och överskådlighet än den nuvarande taxan företer. Härtill har även i ej ringa mån bidragit, att de anmärkningar, som innefatta emballagebestämmelserna, uteslutits ur taxan och ersatts med generella föreskrifter i tulltaxeförordningen jämte bokstavsbeteckningar vid de olika numren i taxan.»

Vidare framhåller generaltullstyrelsen bland annat, att styrelsen — i likhet med de sakkunniga — icke kunnat verkställa någon mera tillförlitlig beräkning angående de konsekvenser i statsfinansiellt avseende, som ett an-

Generaltull-

styrelsen.

Lantbruks-

styrelsen.

Frågan om en internationell tullnomenklatur.

160 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

tagande av förslaget skulle medföra. Emellertid anser sig styrelsen våga uttala den uppfattningen, att man i varje fall icke torde hava att befara, att någon avsevärd minskning i tullinkomsterna därigenom skulle uppkomma.

Lantbruksstyrelsen säger sig vid granskning av förslaget hava med tillfredsställelse funnit, att en omläggning av tulltaxans uppställning skett i syfte att på ett bättre sätt än hittills sammanföra däri upptagna varor efter deras större eller mindre inbördes samband. Styrelsen ifrågasätter emellertid ändringar dels i placeringen av vissa varugrupper eller varuslag och dels i tullsatserna för vissa särskilda artiklar.

I anslutning till den nu lämnade, allmänna redogörelsen för tulltaxeförslaget och ämbetsverkens yttranden vill jag omnämna uppkommen fråga om införande av en internationell tullnomenklatur.

Sedan lång tid tillbaka hava strävanden pågått för åstadkommande av en gemensam varunomenklatur för] olika länders tulltariffer. Dessa strävanden hava under de senare åren tagit fastare form, i det att den under maj månad 1927 hållna ekonomiska världskonferensen i Geneve enhälligt antog en resolution, enligt vilken"Nationernas förbunds råd borde taga initiativ till upprättande av en internationell tullnomenklatur. Sedermera har den fjärde internationella handelskammarkongressen, som i slutet av juni samma år avhölls i Stockholm, givit sin fulla anslutning till nämnda resolution.

Med fullföljande av den av ekonomiska världskonferensen sålunda lämnade anvisningen beslöt Nationernas förbunds råd vid sitt möte i juni månad 1927 anmoda förbundets ekonomiska kommitté att verkställa utredning om åvägabringande av en dylik gemensam tullnomenklatur. I enlighet med detta beslut tillkallade Nationernas förbunds sekretariat fem sakkunniga personer, representerande lika många skilda länder, vilka sakkunniga skulle hava att undersöka möjligheten av den ifrågasatta unifieringen av tullnomenklaturen och att avgiva det förslag i ämnet, vartill utredningen kunde giva anledning.

Såsom resultat av sitt arbete har ifrågavarande expertkommitté i juni månad 1928 framlagt dels ett förslag till allmän ram för tullnomenklaturen, dels ett förslag till uppdelning av varuslagen på de olika kapitlen inom denna ram. För att nomenklaturen skulle erhålla en så allmängiltig karaktär som möjligt har kommittén sökt att i största görliga utsträckning taga hänsyn till de erinringar och förslag i ämnet, som inkommit från ett stort antal sakkunniga i olika länder. Vad beträffar förslaget till ram för tullnomenklaturen bör detsamma, enligt vad expertkommittén framhåller, på grund härav betraktas såsom definitivt, och till denna uppfattning har även den ekonomiska kommittén anslutit sig.

Sedermera har förbundsrådet vid sitt hösten 1928 hållna 51 :a möte i överensstämmelse med en anvisning av den ekonomiska kommittén beslutat

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 65.

delgiva regeringarna i de till förbundet anslutna staterna, liksom i stater utom förbundet, det sålunda utarbetade förslaget till ram för en enhetlig tullnomenklatur och i samband därmed bringa till deras kännedom, att expertkommittén nu har för avsikt att ingä på upprättandet av förslag till en standardnomenklatur, som ansluter sig till de i den framlagda ramen angivna avdelningarna och kapitlen. Nationernas förbunds generalsekreterare har, under åberopande av detta beslut, tillställt utrikesdepartementet berörda förslag till enhetlig nomenklatur.

Det torde böra nämnas, att de för revisionen av tulltaxan tillkallade sakkunniga under sitt arbete hade sin uppmärksamhet riktad på nu omförmälda planer att åstadkomma en internationell tullnomenklatur. I fråga härom hänvisas till sid. 168 i betänkandet.

Under det tjugutal år, som förflutit sedan nu gällande tulltaxa utarbetades, Departementshar densamma, såsom framgår av förut lämnade historik, icke undergått cftefennågra nämnvärda ändringar i tekniskt avseende. Under sådana förhållanden och med hänsyn till de betydande förändringar, som under sagda tidsperiod inträffat på näringslivets olika områden, är det förklarligt, att tulltaxan i fråga om den tekniska gestaltningen icke längre motsvarar tidens krav. I själva verket äro de tekniska bristerna i vår nuvarande tulltaxa, enligt vad från olika håll bekräftats, av sådan art och omfattning, att en revision av taxan för avhjälpande av dessa brister måste framstå såsom en angelägenhet av stor vikt.

Då emellertid uppdrag numera lämnats åt en särskild kommitté, den s. k.

1928 års tullkommitté, att verkställa utredning rörande en allmän tulltaxerevision — avseende jämväl frågan om tullskyddets höjd och fördelning på olika varuslag — har jag funnit lämpligt att till denna kommitté hänskjuta frågan, huruvida enligt dess mening ett på grundval av förenämnda sakkunnigas betänkande utarbetat förslag till en i huvudsak teknisk revision av gällande tulltaxa lämpligen kunde företagas till slutligt avgörande utan avvaktan på resultatet av kommitténs arbete. I sitt i anledning härav avgivna utlåtande har kommittén anfört följande:

»Därest det befinnes, att nu gällande tulltaxas brister i tekniskt hänseende äro av den art, att en revision av taxan, som är ägnad att undanröja dessa brister, icke lämpligen bör uppskjutas, får kommittén för sin del förklara, att en sådan revision torde kunna företagas, utan att kommitténs arbete därigenom förryckes. Kommittén utgår därvid ifrån, att här åsyftade tulltaxereform skall visa sig kunna genomföras under bibehållande i huvudsak av status quo i avseende på tullskyddets höjd och fördelning på skilda varuslag. Med sitt här gjorda uttalande har kommittén icke velat giva uttryck åt något som helst ståndpunktstagande i tullskyddshänseende och finner sig därav i intet avseende bunden vid bedömandet av de tullpolitiska spörsmål, som falla inom området för det kommittén lämnade uppdraget.»

Efter vägande mot varandra av olika på frågan inverkande omständig- Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt 51 haft. (Nr 65.)

162 Kungl. May.ts proposition Nr 65.

heter har även jag stannat för uppfattningen, att avgörande skäl tala för att nu genomföra den sedan länge påyrkade och förberedda tekniska revisionen av tulltaxan, och får jag alltså tillstyrka, att förslag i ämnet framlägges för den nu samlade riksdagen. Till grund för förslaget synes därvid kunna läggas det av de sakkunniga avgivna förslaget till ny förordning med tulltaxa, sedan detsamma inom finansdepartementet undergått överarbetning på olika punkter. 1 avseende härå må anföras följande.

Det av mig förut omförmälda förslaget till internationell tullnomenklatur erbjuder vid en jämförelse med såväl den nuvarande tulltaxan som de sakkunnigas förslag till ny taxa obestridliga företräden. Genom en anslutning till förstnämnda förslag skulle sålunda vinnas större överskådlighet med avseende å gruppindelningen och en naturligare fördelning av varuslagen på de olika grupperna. Med hänsyn härtill har det synts lämpligt, att detta förslag i huvudsak lägges till grund för uppställningen av den reviderade tulltaxan. Därigenom blir vårt land även i tillfälle att främja strävandena för en önskvärd internationell likformighet på området. Vid överarbetningen av sakkunnigeförslaget hava därför vidtagits vissa ändringar i gruppindelningen i syfte att bringa densamma i närmare överensstämmelse med omförmälda förslag till internationell tullnomenklatur. Beträffande dessa ändringar hänvisas till vad i specialmotiveringen anföres vid behandlingen av tulltaxans gruppindelning.

Genom särskild remiss hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen anmodats avgiva gemensamt yttrande över det förslag till gruppindelning av rubrikerna i tulltaxan, som sålunda framgått ur nämnda överarbetning. Med anledning härav hava ämbetsverken i ett denna dag avgivet utlåtande anfört, att ämbetsverken visserligen uppmärksammat, att förslaget i vissa delar icke står i full överensstämmelse med förslaget till internationell tnllnomenklatur. För de avvikelser, som gjorts, varvid uppenbarligen viss hänsyn tagits till den svenska handelsstatistikens nuvarande gruppindelning, syntes emellertid bärande skäl kunna åberopas, och hava ämbetsverken vid sådant förhållande icke funnit anledning framställa någon erinran mot det remitterade förslaget.

Såsom jag redan framhållit, äro de ändringar i tullsatser, som av de sakkunniga föreslagits, i allmänhet icke av större betydelse ur tullskyddssynpunkt. I anslutning till den av 1928 års tullkommitté angivna ståndpunkten har jag emellertid vid överarbetningen av sakkunnigeförslaget på ett flertal punkter vidtagit jämkningar för att ernå större överensstämmelse med gällande tullsatser. Särskilt har jag — då speciella skäl ej ansetts tala i annan riktning — i de mera sällan förekommande fall, där de sakkunniga av andra än tulltekniska skäl ifrågasatt ett frångående av nuvarande tullskydd, sökt begränsa de föreslagna tulländringarna i syfte att status quo på området måtte bibehållas. Beträffande de ändringar i sakkunnigeförslaget, som sålunda av mig förordas, och de närmare motiven därför hänvisas, till vad i specialmotiveringen anföres.

Kungl. Maj:ts proposition Nr H5. 1K3

Vail särskilt angår den av de sakkunniga för vissa varugrupper eller särskilda varuslag föreslagna övergången från nuvarande bruttoförtullning till nettoförtullning liar jag i allmänhet ej haft något att däremot erinra. Dock har jag i de enstaka fall, där dylik ändring befunnits vara av mera väsentlig betydelse ur tullskyddssynpunkt, i överensstämmelse med nyss uttalade uppfattning rörande lämpligheten av att det nuvarande tullskyddet lämnas orubbat, ansett gällande bestämmelser rörande vikttullens beräknande böra bibehållas.

På sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen för det avgivna förslaget hava de sakkunniga utgått från att den erforderliga statistiska uppdelningen av rubrikerna borde inarbetas i det slutliga tulltaxeförslag, som komme att föreläggas riksdagen, vilket skulle innebära, att ändringar i de statistiska positionerna framdeles skulle bliva beroende av riksdagens prövning. Ändamålet med denna anordning har varit att undvika den nuvarande uppdelningen av de för tulltaxeringen erforderliga tulltekniska och statistiska varubeteckningarna på två skilda författningar. Då emellertid ett genomförande av förslaget på denna punkt, såsom kommerskollegium och generaltullstyrelsen i förut omförmälda yttrande i ämnet framhållit, skulle medföra en ur näringslivets synpunkt oläglig omgång och tidsutdräkt vid behövliga ändringar i den statistiska varuförteckningen, har jag icke ansett mig böra biträda detsamma. Syftet med förslaget ifråga synes i stället böra tillgodoses sålunda, att den statistiska varuförteckningen på lämpligt sätt inarbetas i en på Kungl. Maj:ts föranstaltande utgiven, för praktiskt bruk avsedd särskild edition av den tulltaxa, som antagits av riksdagen.

Då det ur olika synpunkter måste anses angeläget, att handelsstatistiken icke utan tvingande skäl omlägges under löpande kalenderår, synes den nya tulltaxan icke böra träda i kraft förr än den 1 januari 1930. Därigenom skulle ock vinnas erforderlig tid för de förarbeten, som från generaltullstyrelsens sida måste vidtagas för att övergången till den nya taxan må ske med minsta möjliga störningar.

Specialmotivering.

Jag övergår härefter till specialmotiveringen, som i anslutning till författningsförslaget uppdelats i två avdelningar, av vilka den första behandlar tulltaxeförordningen och den andra tulltaxan med därtill hörande taratariff. I regel upptager jag till behandling endast sådana delar av sakkunnigeförslaget, som vid överarbetningen inom finansdepartementet i ett eller annat avseende underkastats ändringar, varvid jag dock ansett mig kunna förbigå sådana ändringar, som kunna anses motiverade genom vad jag redan anfört eller som äro huvudsakligen av redaktionell art eller eljest ur saklig synpunkt av ringa betydelse.

164 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

T ulltaxeförordningen.

Det av de sakkunniga avgivna förslaget till tulltaxeförordning företer såväl med avseende å det allmänna innehållet som i fråga om uppställning och yttre gestaltning i övrigt vissa avvikelser från den nuvarande tulltaxeförordningen. Till en början skola enligt förslaget de mera konstitutiva bestämmelserna i de till den nuvarande taxan fogade »underrättelser om vad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör» överflyttas till tulltaxeförordningen. Då övriga bestämmelser i tulltaxeunderrättelsema enligt förslaget äro avsedda att utfärdas på administrativ väg, skulle ifrågavarande tillägg till tulltaxan komma att helt och hållet bortfalla. Vidare har föreslagits, att ur tulltaxeförordningen skola utbrytas de i §§ 11—13 intagna bestämmelserna rörande vissa slag av tullrestitution, vilka bestämmelser i stället borde intagas i en särskild författning. Samma anordning har ifrågasatts beträffande de i § 14 av nämnda förordning inrymda stadgandena angående lastpenningar. Slutligen har föreslagits, att §§ 2—3 i förordningen skola utgå. Beträffande motiven till ändringarna hänvisas till sid. 200—205 i betänkandet.

I sitt yttrande över betänkandet har generaltullstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra mot berörda ändringar. Styrelsen föreslår emellertid, att vissa från olika delar av nu gällande tulltaxeförordning till förslaget överförda bestämmelser rörande dels sättet för prövning av fråga om tullfrihet m. m., dels meddelande av erforderliga kontrollföreskrifter skulle utgå och ersättas med generellt stadgande om rätt för Konungen att förordna i dessa ämnen. Därjämte föreslås vissa ändringar av mera redaktionell art.

De sakkunnigas förslag angående tulltaxeförordningens allmänna innehåll och uppställning finner jag mig böra biträda. Vad särskilt beträffar den föreslagna utbrytningen ur förordningen av där förekommande restitutionsbestämmelser må erinras, att de sakkunniga — efter dem den 26 augusti 1927 av Kungl. Maj:t meddelat uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om revision av bestämmelserna angående tullrestitution — i juni 1928 avgivit betänkande i ämnet. Enligt detta skulle restitutionsbestämmelserna i tulltaxeförordningen utbrytas därur och sammanföras med föreskrifterna rörande s. k. handelsrestitution till två särskilda författningar, av vilka den ena — tullrestitutionsförordningen — vore avsedd att innehålla sådana grundläggande bestämmelser, som borde fastställas av riksdagen, under det att den andra skulle upptaga vissa i administrativ ordning meddelade tillämpningsföreskrifter. Ett i huvudsaklig överensstämmelse med betänkandet upprättat förslag till tullrestitutionsförordning kommer jag att senare i dag anmäla. Vidkommande förslaget om utbrytning ur tulltaxeförordningen av stadgandena i § 14 rörande lastpenningar må erinras, att Kungl. Maj:t den 1 februari 1929 beslutat proposition till riksdagen om avskaffande av nämnda avgift.

Kung!. Ma,j:ts proposition Nr (Jo.

165 De av generaltullstyrelsen ifrågasatta ändringarna i de sakkunnigas förslag till tulltaxeförordning hava blivit i allt väsentligt iakttagna.

Därjämte hava vid överarbetningen av sakkunnigeförslaget ur förordningen uteslutits föreskrifterna om skyldighet att styrka förutsättningar för tullfrihet eller annan förmån medels försäkran eller intyg av viss beskaffenhet, enär dessa föreskrifter äro av den art, att de synas böra utfärdas i administrativ ordning. Av samma skäl hava liknande föreskrifter borttagits också ur tulltaxan.

I detta sammanhang får jag fästa uppmärksamheten därå, att de sakkunniga på anförda skäl (sid. 189—191 i betänkandet) föreslagit, att ur tulltaxan skola utgå där nu införda anmärkningar, vilka innehålla bestämmelser angående särskild tilläggstull vid förtullning från frihamn eller frilager av varor, som äro oemballerade eller endast försedda med pappersomslag. Detta förslag, mot vilket under remissbehandlingen av sakkunnigebetänkandet invändning icke blivit gjord, anser jag mig böra biträda. Såsom de sakkunniga framhållit, påkallas härav jämkning i § 19 mom. 2 i frihamnsförordningen, varom jag ämnar senare framlägga förslag.

I fråga om de särskilda bestämmelserna i det överarbetade förslaget till tulltaxeförordning må framhållas följande.

Med avseende å principen för tulltaxeringen av varor, som utgöra bland- 2 § a), ningar av olika tullbeskattade beståndsdelar, innehåller 2 § a) av sakkunnigeförslaget en föreskrift, vilken i väsentliga delar överensstämmer med vad nu finnes stadgat i § 1 a) tulltaxeunderrättelserna.

Mot den föreslagna avfattningen hava erinringar gjorts från vissa näringssammanslutningars sida. Så har eu handelskammare framhållit, att vid tillämpning av bestämmelsen en vara, som till övervägande del bestode av tullfria beståndsdelar och endast till några få procent innehölle ett tullpliktigt ämne, kunde, om det sistnämnda betecknades såsom icke oväsentligt, i sin helhet beläggas med den tullsats, som gällde de få procenten. Härvid finge man icke heller förbise, att tolkningen av vad som menas med beståndsdelar, vilka förekomma i »obetydlig mängd och icke väsentligen inverka på varans beskaffenhet», alltid vore beroende på en rent subjektiv uppfattning. En annan handelskammare har berört samma fråga och därvid uttalat, att det varit önskligt, om ifrågavarande bestämmelse kunnat erhålla en formulering, som medgåve större smidighet vid tullbehandlingen. Man ansåge sig dock böra förutsätta, att tillämpningen ej skulle bliva alltför rigorös. Från ett annat håll har ifrågasatts den anordningen, att en importör, som kunde uppgiva sammansättningen ä ett blandningspreparat och styrka uppgiften med intyg från statens provningsanstalt, kemisk station eller auktoriserad handelskemist, skulle hava rätt att få sin vara tulltaxerad efter den verkliga halten av blandningens tullpliktiga beståndsdelar. I andra fall kunde den hittills tillämpade huvudregeln gälla oförändrad.

166 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Kommerskollegium, som upptagit dessa erinringar till prövning, har anfört, att kollegium ansåge det visserligen förbenat med svårigheter att finna en formulering, som bättre än revisionsförslaget angåve de allmänna regler, vilka borde ligga till grund för tulltaxering av blandningar, men att kollegium dock ville ifrågasätta, huruvida det icke skulle vara möjligt att till reglerna foga ett alternativt förfarande, enligt vilket importör kunde få en b landnings va ra taxerad efter den verkliga halten av tullpliktiga beståndsdelar. Om bevisbördan med avseende å varans sammansättning lades på importören och, eventuellt, en intermittent tullkontroll av samma beskaffenhet som vid vissa tullrestitutionsmedgivanden tillämpades, skulle, exempelvis vid regelbunden import av samma vara för visst ändamål, en mera rättvis tullbehandling sannolikt i en hel del fall ernås, utan att tullbehandlingsarbetet bleve mera invecklat.

Med hänsyn till blandningsprodukternas mångfald och skiftande karaktär måste det uppenbarligen möta stora svårigheter att genom ett allmänt stadgande fastställa en tulltaxeringsnorm för dylika produkter, vilken i alla förekommande fall lämnar ett ur beskattningssynpunkt fullt tillfredsställande resultat. Ehuru det torde kunna förutsättas, att — i överensstämmelse med nuvarande praxis — icke allt för snäva synpunkter komme att anläggas vid tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen, skulle det knappast kunna undvikas, att densamma i undantagsfall kunde komma att leda till ett ur saklig synpunkt mindre tillfredsställande resultat. Härvid böra emellertid uppmärksammas två omständigheter, vilka synas vara ägnade att begränsa olägenheterna härutinnan. Sålunda innebär den föreslagna bestämmelsen i sig själv den lättnaden i förhållande till nu gällande föreskrifter, att sprit eller eter, som i endast obetydlig mängd ingår i blandningsprodukt och icke väsentligen inverkar på varans beskaffenhet, skulle, i motsats till vad nu är fallet, vid tulltaxeringen lämnas utan avseende. Vidare skulle genom den föreslagna formuleringen av nr 223 (»kemiska preparat, ej särskilt nämnda») i det nu framlagda taxeförslaget — motsvarande nr 1057 i de sakkunnigas förslag — till detta nummer komma att hänföras åtskilliga varor, å vilka den allmänna bestämmelsen angående tull behandlingen av blandningsprodukter hittills ägt tillämpning.

På grund av nu anförda omständigheter och då jag ställer mig tveksam till möjligheten att ernå ett bättre och ur statsverkets synpunkt tillfredsställande resultat på den väg, kommerskollegium alternativt ifrågasatt, anser jag lämpligast att för närvarande bibehålla den nuvarande bestämmelsen med den ändring, som av de sakkunniga föreslagits.

§ b). I 2 § b) av förslaget är intagen en bestämmelse rörande tulltaxeringen av varor, som genom mekanisk bearbetning äro sammansatta av beståndsdelar, hänförliga till taxenummer med olika tullsatser. Nu gällande föreskrift på området återfinnes i § 1 b) i tulltaxeunderrättelserna. Enligt sakkunnigeför-

167 Kumjl. Maj:ts proposition Nr 65.

slaget skulle ifrågavarande bestämmelse erhålla det innehåll, att dylik vara skall i sin helhet förtullas efter huvudbeståndsdelen, varmed förstås den del, som ger varan dess karaktär; dock att, där huvudbeståndsdelen icke kan med säkerhet utrönas, varan skall förtullas efter den beståndsdel, som med för högsta tullavgiften, varvid emellertid sådana beståndsdelar, som erfordras för varans praktiska användning eller som icke giva densamma något avsevärt högre handelsvärde, lämnas utan avseende.

Förslaget innebär, enligt vad som framgår av följande utdrag ur de sakkunnigas betänkande (sid. 209), vissa mindre avvikelser från nuvarande bestämmelse:

»Sedan i tulltaxeförslaget vid ett stort antal rubriker på anförda skäl vidtagits sådan ändring, att tilläggen 'även i förening med’ etc. borttagits, synes föreskriften att högsta tullavgiften skall tillämpas, där i fråga om huvudbeståndsdelen tulltaxan icke upptager sådan sammansättning, som varan företer, ej längre böra bibehållas. Någon praktisk tillämpning av denna bestämmelse har ytterst sällan förekommit. För övrigt synes bestämmelsen knappast kunna anses sakligt berättigad. Principen att den huvudsakliga beståndsdelen skall läggas till grund för tullbehandlingen förefaller riktig, och det torde icke föreligga någon anledning att frångå denna princip

1 det fall, att man vid den ena eller andra rubrikens avfattning icke tänkt sig möjligheten av viss sammansättning och därför uraktlåtit att göra ovan antydda tillägg.

Det i slutet av ovan berörda bestämmelser intagna stadgandet, enligt vilket sådana beståndsdelar som spik, beslag, gångjärn etc. icke skola föranleda, att en vara betraktas såsom sammansatt, synes likaledes kunna uteslutas och, om så anses nödigt, i stället intagas i varuförteckningen, då detsamma snarast har karaktären av en anvisning rörande tullbehandlingen.»

I enlighet med en av generaltullstyrelsen framställd anmärkning (Bil. 2 sid. 5—6) har från bestämmelsen om undantag från regeln om varas tulltaxering efter den beståndsdel, som är underkastad högsta tullen, uteslutits föreskriften om att sådana beståndsdelar, som erfordras för varans praktiska .användning, skola lämnas utan avseende.

Detta moment har undergått en ur formell synpunkt önskvärd omredigering i huvudsaklig överensstämmelse med ett av generaltullstyrelsen (Bil.

2 sid. 7) framställt förslag.

Enligt § 2 mom. 1 tulltaxeunderrättelserna gäller såsom allmän regel, att tullsats, som är bestämd efter varas vikt, skall beräknas efter nettovikten, såframt icke annorlunda är särskilt stadgat. Sådana särskilda stadganden finnas emellertid i tulltaxan intagna i den omfattning, att för betydande varugrupper förtullningen sker uteslutande efter bruttovikten. Såsom nämnts vid den allmänna redogörelsen för de sakkunnigas förslag, skulle enligt detsamma bruttoförtullning i vissa fall ersättas med nettoförtullning. För egen del har jag ur principiell synpunkt intet att erinra mot eu övergång från brutto- till nettoförtullning i den utsträckning, som med hänsyn

168 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

till tulltekniska eller andra praktiska skäl kan finnas lämplig. Såsom jag: förut framhållit, höra dock vid nu ifrågavarande revision av tulltaxan ändringar i berörda hänseende icke vidtagas, såvitt de äro ägnade att medföra nämnvärda rubbningar i det nuvarande tullskyddet. I fråga om vissa varuslag, beträffande vilka det påvisats, att övergång till nettoförtullning utan häremot svarande höjning av tullsatsen skulle innebära dylika rubbningar, har jag därför, såsom kommer att framgå av specialmotiveringen till ifrågavarande positioner i tulltaxan, ansett bruttoförtullning böra för närvarande bibehållas. Så är förhållandet i fråga om strumpstolsarbeten, vissa slag av kläder och andra sömnadsarbeten samt vissa slag av skodon. Härav hava föranletts vissa jämkningar i 3 § 1 mom. d).

Denna paragraf motsvarar § 3 tulltaxeunderrättelserna. Dock hava de i senare delen av sistnämnda författningsrum intagna bestämmelserna rörande sättet för verkställande av besiktning och värdering av värdetull underkastade varor enligt de sakkunnigas förslag uteslutits. Såsom skäl härför har anförts, att bestämmelserna ifråga icke synts vara av den konstitutiva innebörd, att desamma borde upptagas i tulltaxeförordningen. Erforderliga föreskrifter i ämnet borde alltså utfärdas på administrativ väg. Mot den sålunda föreslagna ändringen har jag intet att erinra.

I sitt yttrande har generaltullstyrelsen ifrågasatt viss ändring av de i förevarande paragraf intagna bestämmelserna rörande nedsättning av tullen å värdetull underkastad vara, vilken under transport till införselorten genom tillfällighet lidit avsevärd skada. Enligt nu gällande stadganden kan varuhavaren förfoga över sådan vara mot erläggande av tull, beräknad å det lägre värde, varan vid förtullningstillfället befinnes äga å förtullningsplatsen. Enligt generaltullstyrelsens åsikt borde — i likhet med vad som äger rum beträffande varor, för vilka tullen beräknas annorledes än efter värdet — varan i stället försäljas genom tullanstaltens försorg och tullen nedsättas med belopp, som svarar mot den av skadan förorsakade minskningen i varans värde. Styrelsen har i överensstämmelse med denna sin uppfattning framlagt förslag om sammanförande i en paragraf av bestämmelserna om nedsättning av tull för skadade varor, vare sig varorna äro underkastade värdetull eller tullen beräknas efter annan grund.

Då jag av skäl, som anföras vid behandlingen av 10 § i det överarbetade förslaget, icke anser mig böra tillstyrka den ifrågasatta ändringen, kan jag icke heller förorda styrelsens förslag till ändring av 4 § i sakkunnigeförslaget, utom såvitt angår vissa jämkningar i paragrafens formulering.

Bestämmelsen i sista stycket av 4 § i sakkunnigeförslaget har med viss formell jämkning anslutits till 9 § första stycket i det överarbetade förslaget.

Bestämmelsen i 5 § f) överensstämmer med § 4 g) av gällande tulltaxeförordning, vari stadgas tullfrihet för instrument, redskap, verktyg och dylikt, som på resa stadd utövare av vetenskap, konst eller hantverk i och för sådan

1 (5!)

Kun yl. Mnj:ls proposition Nr (15.

utövning medför eller vilka till honom inkomma med särskild lägenhet, i sistnämnda fall såvida han avlämnar på tro och heder avgiven skriftlig försäkran, att de införas för att av honom brukas i dylik utövning och ej införas i handelsavsikt.

Med avseende å sistberörda bestämmelse har av en enskild näringsidkare framhållits, att verktyg, som införas för nu angivna ändamål, i allmänhet inkomma samtidigt med de delar eller maskiner, som skulle monteras, under det att montören ofta ej ankommer och stundom ej ens blivit utsedd förr än någon eller några månader senare. Under sådana omständigheter uppstode svårigheter att till tullmyndigheterna avlämna sådan av den utländske montören underskriven försäkran, som avses i stadgandet. Med anledning härav har hemställts, att försäkran i dylika fall måtte kunna få avgivas antingen av hantverkaren själv eller av den firma, som påkallat hans tjänster.

Kommerskollegium har biträtt detta förslag, då det synts innebära en praktisk lättnad, som ej skulle medföra olägenhet från kontrollsynpunkt.

Generaltullstyrelsen har däremot funnit ett medgivande av ifrågasatt innebörd ej stå väl i överensstämmelse med grunden för bestämmelsen. Då härtill komme, att i de avsedda fallen den omständigheten, att försäkran skulle avgivas först vid montörens ankomst, icke innebure hinder för tullfrihetens tillgodonjutande, därest, i avbidan på avgivande av försäkran, för godset belöpande tull deponerats eller säkerhet därför blivit ställd, har styrelsen hemställt, att förslaget icke måtte föranleda någon åtgärd.

Med hänsyn till vad generaltullstyrelsen sålunda anfört torde det påpekade förhållandet knappast vara av beskaffenhet att böra föranleda ändring i nu gällande föreskrifter. Frågan härom synes emellertid böra slutligt prövas först i samband med förslag till bestämmelser angående avgivande av försäkran för åtnjutande av tullfrihet, vilka bestämmelser, såsom förut nämnts, torde böra utfärdas i administrativ ordning.

Detta moment, som avser tullfrihet för gåvor till utländska sjömän, och 5 § n). som tillkommit under överarbetningen i finansdepartementet, är föranlett av en den 3 december 1928 dagtecknad framställning av Evangeliska fosterlandsstiftelsen.

I denna framställning anföres, hurusom i augusti 1928 i Hamburg hållits en konferens, i vilken deltagit representanter för danska, engelska, finska, norska, svenska och tyska sjömansmissionsorganisationer. Vid konferensen hade fattats beslut om hänvändelse till respektive länders regeringar om beviljande, under förutsättning av ömsesidighet, av tullfrihet åt de olika ländernas sjömansmissioner för de julgåvor, som de utsände till sina julfester för sjömän i främmande hamnar. Stiftelsen, som bedreve sjömansmission i Liverpool, Grimsby, Hamburg, Liibeck och Bremen, tilläte sig framställa denna begäran under erinran om den betydelse, dylika julgåvor hade för stärkande av bandet mellan sjömännen och deras hem och fosterland. Tull-

170 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

frihet för dylika sändningar beviljades ofta av olika länders regeringar; avsikten med förevarande framställning vore att söka få till stånd en allmänt genomförd ömsesidighet härutinnan.

Generaltullstyrelsen har i ett den 20 december 1928 över framställningen avgivet utlåtande anfört bland annat:

»Framställningen avser ett underlättande av den sociala verksamhet, som av sjömansmissionen bedrives bland sjömännen i samarbete med liknande utländska organisationer.

Med hänsyn till den angivna begränsningen av försändelserna att endast omfatta julgåvor samt till gåvornas beskaffenhet, torde de å desamma belöpande tullavgifterna kunna anses sakna betydelse för statsverket. Under förutsättning att liknande tullfrihetsförmån kan beredas i fråga om julgåvor till svenska sjömän i utländska hamnar, har generaltullstyrelsen för sin del icke funnit något att erinra emot bifall till den gjorda framställningen och intagande av stadgande i ämnet i § 4 tulltaxeförordningen.

Såsom villkor för tullfriheten synes böra föreskrivas, att försändelserna skola mottagas av en representant för den utländska sjömansmissionsorganisationen, samt att mottagaren bestyrker avsikten med varornas införsel. Föreskrifter i dessa hänseenden synas icke böra intagas i huvudbestämmelsen utan i form av tillämpningsbestämmelser meddelas av Konungen jämlikt sista stycket i § 4 tulltaxeförordningen. Någon föreskrift om legitimation ifråga om den utländska avsändaren synes härvid ej behövlig eller ens lämplig; styrelsen har under hand inhämtat, att — åtminstone vad från Sverige avgående försändelser beträffar — dessa ofta för undvikande av onödiga fraktkostnader av givaren sändas utan mellanhand direkte till sjömanspastorn i den utländska hamnen.

Bestämmelser rörande sådan tullfrihet, som nu blivit ifrågasatt, skulle i enlighet med vad sålunda anförts kunna utfärdas

dels genom intagande i § 4 tulltaxeförordningen under särskild littera av ett nytt moment av förslagsvis följande lydelse:

varor, vilka inkomma för att såsom julgåvor utdelas till sjömän från sådana främmande länder, inom vilka motsvarande förmån tillkommer svenska sjömän;

dels ock genom utfärdande på sätt ovan angivits av tillämpningsbestämmelser av innebörd, att såsom villkor för åtnjutande av denna tullfrihet skulle gälla, att varorna inkomma till representant för utländsk sjömansmissionsorganisation samt att denne vid införseln avgiver skriftlig försäkran på tro och heder, att varorna av honom skola utlämnas såsom julgåvor åt sjömän från visst uppgivet främmande land.

Styrelsen förutsätter, att genom utrikesdepartementet eller på annat sätt underrättelse kommer att meddelas om de främmande länder, inom vilka motsvarande förmån medgives för svenska sjömän.»

Med hänsyn till de anförda skälen finner jag mig kunna förorda bifall till framställningen. På grund av beskaffenheten av ifrågavarande slag av gåvor har jag därvid ansett skäl icke föreligga att i tulltaxeförordningen begränsa medgivandet av tullfrihet till allenast julgåvor till utländska sjömän; även gåvor, som eljest inkomma för att utdelas till utländska sjömän torde sålunda, under förutsättning av ömsesidighet, böra lämnas fria från tull.

K ungt. Majrts proposition Nr do.

171 Detta moment — moment o) i sakkunnigeförslaget — motsvarar § 4 o) i r> $ p). nu gällande tulltaxeförorduing, vilket författningsrum innehåller bestämmelser rörande tullfrihet för emballage, i vilket varor inkomma. Beträffande avfattningen av dessa föreskrifter hava i betänkandet framlagts två olika förslag. Enligt alternativ I (herr Röings förslag) skulle, i likhet med vad för närvarande är fallet, såsom villkor för tullfriheten gälla bland annat, att emballaget icke utgör eu »i och för sig i handelsavsikt införd artikel». Alternativ II (herr Alséns förslag) innefattar utbyte av nyss citerade uttryck mot orden »såsom handelsvara uppenbarligen lämpad artikel».

Som motiv för sistnämnda alternativ har anförts bland annat, att de nuvarande bestämmelserna i strid mot lagstiftningens andemening beredde möjlighet till tullfri import av emballage, som, även om det icke infördes i handelsavsikt, sedermera dock bleve föremål för försäljning inom landet.

Såsom exempel på mera betydande artiklar, som sålunda kunde komma att bliva undandragna avsedd tullbeskattning, kunde nämnas bensinfat samt vissa glasflaskor. Beträffande de närmare motiven för de båda förslagen hänvisas till sid. 222—226 i betänkandet.

Kommerskollegium framhåller, att de nuvarande bestämmelserna på området, vilka otvivelaktigt vore förmånliga för importhandeln, kommit att innebära en vid författningens tillkomst säkerligen icke avsedd olägenhet för vissa grenar av inhemsk industri. Nödig korrigering i fråga om denna olägenhet skulle dock, utan att skada mera berättigade handelsintressen, kunna åstadkommas genom ändring av hithörande bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med alternativ II. Kollegium skulle visserligen önska, att uttrycket »såsom handelsvara uppenbarligen lämpad artikel» kunde utbytas mot eu mindre svävande formulering. Förslagsställaren, som själv vidgått, att förslaget lämnade möjlighet till olika tolkningar, förutsatte dock, att det skulle bliva möjligt genomföra eu enhetlig och praktisk tillämpning av föreskriften. Med hänsyn till vad från hans sida härom anförts, ville kollegium icke framställa något yrkande på omformulering i berörda hänseende, dock under förutsättning att av kollegium gjord hemställan om en begränsning av nettoförtullningsprincipens tillämpning vunne beaktande. I motsatt fall måste kollegium yrka på ett förtydligande av förslaget i sådan riktning, att tullbeskattningen av importvarans emballage erhölle ett fastare stöd i själva tulltaxeförordningen än vad anvisningar och tullbehandlingspraxis kunde giva.

Generaltullstyrelsen anför, att behovet av en sådan författningsändring, som alternativ II innebure i den mån det skilde sig från alternativ I, syntes hava blivit ådagalagt av i praktiken vunnen erfarenhet. Då styrelsen ej heller i övrigt hade något i sak att erinra mot den föreslagna ändringen, hade styrelsen funnit sig kunna biträda det som alternativ II framlagda förslaget. Dock borde däri ett par ändringar av mera redaktionell art vidtagas. Sålunda hade styrelsen bland annat funnit, att vad i momentets sista del förekomme angående ventilationstrummor och garneringsmateriel

ö § r).

(i sakkunnigeförslaget.)

172 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

lämpligare borde upptagas såsom ett särskilt moment, i sammanhang varmed vissa formella jämkningar borde ske.

Av utredningen framgår, att den nuvarande formuleringen av här ifrågavarande bestämmelse, enligt vilken såsom villkor för tullfri införsel av sådant emballage, som användes vid införsel av varor, gäller, att emballaget icke utgör en »i och för sig i handelsavsikt införd artikel», vid den praktiska tillämpningen av bestämmelsen kommit att ur tullbeskattningssynpunkt medföra konsekvenser, som säkerligen icke varit avsedda. Däremot torde den i alternativ II föreslagna formuleringen, enligt vilken villkoret skulle avse emballage, som utgör en »såsom handelsvara uppenbarligen lämpad artikel», medgiva en tillämpning av stadgandet ifråga, som bättre överensstämmer med grunderna för den medgivna tullfriheten. Jag ansluter mig därför till det i alternativ II framlagda förslaget. Därvid vill jag dock betona angelägenheten av att vid tillämpningen av villkoret ifråga från tullfriheten uteslutas endast sådana artiklar, som efter användningen såsom emballage för importvaror fortfarande äga handelsvärde och, enligt vad erfarenheten visar, försäljas å den svenska marknaden.

Med anledning av att kommerskollegium — som i princip biträtt alternativ II — gjort sitt tillstyrkande av formuleringen beroende av huruvida kollegii framställning om en begränsning av nettoförtullningsprincipens tilllämpande komme att vinna beaktande, må erinras att, enligt vad i den allmänna motiveringen framhållits, någon ändring i principerna för beräknandet av vikttull icke blivit av mig föreslagen, när en dylik ändring funnits vara av nämnvärd betydelse ur tullskyddssynpunkt. Ändringar, som innefatta övergång från brutto- till nettoförtullning, äro därför jämförelsevis få och avse i regel endast sådant emballage, som måste anses sakna egentligt handelsvärde, såsom askar, papper och dylikt omslag. Under sådana förhållanden kunna ändringarna ifråga knappast anses hava något närmare samband med bestämmelserna rörande emballage med handelsvärde.

De av generaltullstyrelsen ifrågasatta, formella ändringarna i de föreslagna bestämmelserna rörande tullfrihet för visst emballage hava iakttagits med några mindre jämkningar.

Med avseende å 5 § r) i sakkunnigeförslaget, som motsvarar § 4 r) i gällande tulltaxeförordning, har generaltullstyrelsen påpekat, att de i detta författningsrum intagna föreskrifterna angående tullfrihet för transportmateriel endast gällde, då sådan materiel inkomme för tillfälligt bruk inom Sverige. Dessa föreskrifter företedde sålunda en avsevärd likhet med de bestämmelser, som enligt 7 § 1 mom. av de sakkunnigas förslag — motsvarande § 8 mom. 1 i tulltaxeförordningen — gällde där omhandlade tullfrihet under viss kortare tid. Däremot vore den i 5 § av förslaget eljest medgivna tullfriheten i allmänhet definitiv och ej begränsad till viss tid. På grund härav hade fråga uppstått, huruvida icke de i förevarande mom. r) av 5 § upp-

Kungl. Mcij:ts proposition Nr 65. 173

tagna föreskrifterna lämpligare hade sin plats bland nyssnämnda bestämmelser rörande tullfrihet under viss kortare tid. Därvid hade styrelsen kommit till den uppfattningen, att föreskrifterna rörande tullfrihet för transportmateriel icke lämpligen borde kvarstå på sin nuvarande plats, utan att de — tillsammans med de bestämmelser, som i förslaget förekomme dels i 6 § 3 mom. andra stycket angående dragare och fordon m. in., dels ock i 7 § 3 mom. angående automobil — med fördel kunde såsom en särskild paragraf inskjutas närmast före 7 § i förslaget. Denna paragraf skulle sålunda komma att innehålla bestämmelser av sinsemellan likartad innebörd.

Mot ett dylikt sammanförande av bestämmelserna om tullfrihet för transportmateriel har jag intet att erinra. I det överarbetade förslaget upptagas föreskrifter härom i 7 §.

I fråga om den i § 4 q) av gällande tulltaxeförordning intagna bestäm- 5 § s)-

melsen, enligt vilken tullfrihet åtnjutes för här i landet tillverkade varor, då varorna, efter att hava utförts till utlandet, inom tio år från utförseln återinföras i oförändrat skick, har kommerskollegium (Bil. 1 sid. 8) funnit ett förtydligande önskvärt. Det hade nämligen framkommit att, då exempelvis ett härifrån utfört halvfabrikat av järn vid bearbetning i utlandet befunnits icke motsvara utfästelse i leveransavtal och på grund därav återinförts i Sverige, svårighet uppstått för tillverkaren att tullfritt utfå sin vara, då densamma åtminstone formellt icke uppfyllt den för tullfrihet stadgade betingelsen att återinföras »i oförändrat skick».

I likhet med kommerskollegium finner jag kravet på tullfrihet i dylika fall berättigat och i överensstämmelse med grunderna för bestämmelsen.

Med anledning härav har i bestämmelsen, som i sakkunnigeförslaget upptagits under 5 § q), infogats det tillägg, att vid bedömandet, huruvida varan vid återinförseln föreligger i oförändrat skick, hänsyn icke skall tagas till bearbetning, som avsett allenast undersökning av materialets felfrihet eller som eljest icke höjt varans värde för varu havaren. Härigenom torde tveksamheten beträffande rätta innebörden av ifrågavarande bestämmelser bliva undanröjd.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle till ifrågavarande moment göras ett tillägg, enligt vilket skyldigheten att vid tullfri återinförsel av vara, som här avses, återbetala vid varans tidigare utförsel eventuellt restituerad tull skulle gälla även annan restituerad avgift, som uppburits av tullverket.

Såsom exempel på avgifter, vilkas återbetalning enligt ett dylikt tillägg skulle kunna ifrågakomma, hava angivits bensinskatt, sockerskatt och automobilgummiringskatt. Då emellertid i tulltaxeförordningen inga andra bestämmelser torde böra förekomma än sådana, som avse tull, och då föreskrifter av det slag, som åsyftas med berörda tillägg, synas böra tillhöra de olika specialförfattningarna, har jag i likhet med generaltullstyrelsen funnit mig icke kunna tillstyrka förslaget ifråga.

174 Kungl. Maj-As proposition Nr 65.

I §§ 5, 6 och 7, § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2 av gällande tulltaxeförordning finnas meddelade bestämmelser, avsedda att reglera gränstrafiken med Finland och Norge. Dessa bestämmelser hava av de sakkunniga sammanförts i 6 § av förslaget till tulltaxeförordning. Vissa mindre formella jämkningar hava här vidtagits, varjämte, i anslutning till generaltullstyrelsens under 5 § r) omförmälda förslag, de delar av 6 § i sakkunnigeförslaget, som avse tullfrihet för dragare och fordon samt rätt att meddela kontrollföreskrifter, överförts till 7 § respektive 11 § av det överarbetade förslaget till tulltaxeförordning.

Med iakttagande av generaltullstyrelsens förslag att i särskild paragraf sammanföra de på skilda ställen i nu gällande talltaxeförordning intagna bestämmelserna, som avse rätt till tullfrihet under viss tid för olika slag av transportmateriel, skulle såväl 7 som 8 §§, beröra tullfrihet under viss kortare tid. Skillnaden mellan de båda författningsrummen är den, att enligt 7 § rätt till tullfrihet är utan vidare medgiven, under det att enligt 8 §> dylik rätt är beroende på prövning efter särskild framställning, vilket jag ansett lämpligt att vid avfattningen av ingressen till sistnämnda paragraf låta komma till uttryck.

Denna paragraf — 7 § i sakkunnigeförslaget — motsvarar nu gällande tulltaxeförordnings § 8. Såsom jag i det föregående omnämnt, hava emellertid bestämmelser, motsvarande de i mom. 3 och 4 av sistnämnda paragraf upptagna, i det överarbetade förslaget upptagits under 7 §.

Även vissa ändringar av saklig innebörd hava vid 8 § ansetts av behovet påkallade.

Enligt gällande bestämmelser i § 8 mom. 1 a) tulltaxeförordningen medgives temporär tullfrihet för »tullpliktiga varor, som införas i ändamål av reparation eller komplettering inom landet och som äro avsedda att därefter återutföras». Den som infört någon vara för att därmed komplettera eu exportvara har hittills varit hänvisad att för erhållande av tullfrihet för den införda varan använda formerna för s. k. industrirestitution (enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen). Såsom jag senare i dag får anledning att i i annat sammanhang närmare utveckla, har jag funnit mig böra biträda de sakkunnigas förslag, i vad det avser rätt till industrirestitution även för dylika kompletteringsföremål. Då dylikt medgivande kan vara av värde även för den, som ej åtnjuter industrirestitution, har detta förhållande emellertid icke föranlett mig att frångå de sakkunnigas förslag om temporär tullfrihet för vara, som införes för att komplettera exportvara. Medgivandet är av beskaffenhet att kunna lämnas av lokal tullmyndighet, under det att meddelandet av rätt till industrirestitution skulle ankomma på generaltullstyrelsen. Vissa farhågor hava därför uttalats för att det skulle kunna bliva förenat med svårigheter att uppdraga gränserna för respektive myndigheters befogenhet i här ifrågavarande fall. Dessa farhågor synas dock

175 Kungl. Maj:ts proposition Nr 05.

knappast berättigade, enär den underordnade tullmyndighetens befogenhet att medgiva förmån, som här avses, endast skulle omfatta kompletteringsf öremål, under det att general tullstyrelsen skulle hava att medgiva rätt till tullrestitution i sådana fall, då det vore fråga om såväl kompletteringsföremål som materialier för tillverkning av exportvara.

Även i ett annat avseende innehåller 8 § i förslaget ett medgivande, som i viss mån berör tullrestitutionsbestämmelserna. Jag syftar härvid på bestämmelserna angående tullfrihet för särskilt inkommande emballage, avsett att utföras med varor.

Enligt § 8 mom. 1 c) av gällande tulltaxeförordning är tullfrihet under viss tid medgiven för »inkommande tullpliktigt emballage av spånadsvara eller halm, avsett att med exportgods återutföras, ävensom för enahanda ändamål inkommande tullpliktigt emballage av sådant slag, som icke tillverkas inom landet». Denna bestämmelse har av de sakkunniga bibehållits i huvudsak oförändrad.

I fråga om nämnda föreskrift har kommerskollegium såsom sin mening uttalat, att man icke längre borde söka upprätthålla skillnaden i här förevarande avseende mellan särskilt inkommande emballage av sådant slag, som tillverkas inom landet, och sådant, som icke tillverkas här. Oavsett den svårighet, som i många fall gjort sig gällande att avgöra, huruvida emballage av visst slag kunde anses vara föremål för tillverkning inom landet eller icke, vore det nämligen lika befogat och behövligt att låta svensk tillverkare åtnjuta tullfrihet för emballage, vilket införes särskilt för att utföras med exportvara, som att medgiva honom restitution av tull för utländska materialier, som ingå i exportvaran.

Denna uppfattning anser jag berättigad. Frågan om ändring på denna punkt kommer visserligen att förlora i betydelse, om förslaget till nya bestämmelser i fråga om industrirestitution antages, ty sistnämnda förslag innefattar rätt till restitution av erlagd tull även för emballage till exportvara, som framställts här i landet. Emellertid kan förevarande stadgande hava betydelse exempelvis i fråga om utländsk vara, som efter här i landet verkställd ompackning åter utföres i oförändrat skick. Då det senare fallet ej inrymmes under formerna för industrirestitution, och principiella skäl synas tala för att temporär tullfrihet i stället må kunna i dylika fall medgivas, har 8 § 1 mom. c) i det överarbetade förslaget, motsvarande 7 § 1 mom. d) i sakkunnigeförslaget, utsträckts att gälla allt särskilt inkommande emballage, avsett att återutföras med varor.

Enligt 7 § 1 c) av de sakkunnigas förslag skulle tullfrihet under viss tid åtnjutas för sådant »med varor inkommande, tullpliktigt emballage, som icke skall inräknas i varornas vikt eller värde och som är avsett att återutföras». Detta medgivande, som icke har någon motsvarighet i nu gällande bestämmelser, är påkallat bland annat av skärpningen av stadgandet i 5 § p) i propositionsförslaget. Av skäl, som i det följande närmare angivas vid behandlingen av tulltaxenummer 178, har detta medgivande ansetts

10 §.

176 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

böra omfatta jämväl järncylindrar, på vilka förtätade gaser införas. I det överarbetade förslaget är bestämmelse härom upptagen under 8 § 1 mom. b).

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava i sina yttranden framhållit behovet av ändring i 7 § 1 mom. av sakkunnigeförslaget även i andra avseenden.

Medgivandet av tullfrihet för varor, som införas för att avprovas, hade nämligen, enligt vad generaltullstyrelsen framhåller, tillämpats icke blott i fråga om varor, vilka själva skulle avprovas, utan även beträffande varor, avsedda att användas vid avprovning av andra föremål. Ett förtydligande i berörda avseende vore emellertid önskvärt. Av såväl kommerskollegium som generaltullstyrelsen framhålles, att den nu fastställda tidsfristen av sex månader för tullfrihets åtnjutande i dylika fall visat sig för knappt tillmätt. Detsamma gällde även i fråga om modeller för tillverkning av exportvara. I fråga om de sistnämnda hade av en näringssammanslutning ifrågasatts utsträckning av tiden till tre år. Tills vidare syntes emellertid, enligt vad kommerskollegium framhåller, tiden ej böra utsträckas längre än till två år.

De av ämbetsverken sålunda framförda ändringsförslagen har jag ansett mig böra biträda.

I fråga om tull å vara, som under transporten till införselorten utsatts för skada, gäller nu följande, i § 10 tulltaxeförordningen intagna bestämmelse:

»För inkommet gods må icke på grund av åkommen skada nedsättning i den enligt taxan belöpande tull medgivas utom i det fall, att ägare till gods, som under transporten till införselorten genom tillfällighet lidit skada, avstår från att själv förfoga över godset, i vilket fall tullavgiften, där den i taxan är bestämd annorledes än efter varuvärdet, må kunna nedsättas i samma förhållande som det vari godsets värde står till värdet av enahanda gods i oskadat skick.

Varuägare, som påkallar tillämpning av vad sålunda stadgats, har att därom göra anmälan hos tullförvaltningen senast två dagar efter utgången av den tid, inom vilket godset enligt tullstadgan skall angivas till förtullning, samt inom tid, som varder honom av tullförvaltningen förelagd, förebringa tillförlitlig utredning om skadans förlopp, varefter och sedan genom tullförvaltningens föranstaltande värdet å godset dels såsom oskadat, dels ock i dess skadade skick utrönts, enligt vad i tulltaxeunderrättelserna om varuvärdes bestämmande sägs, godset skall genom tullförvaltningens försorg försäljas såsom oförtullat å offentlig, behörigen kungjord auktion samt, efter avdrag för tullverkets omkostnader, behållna auktionssumman tillhandahållas godsets ägare intill ett år efter auktionsdagen, då beloppet, i händelse det icke lyftats, tillfaller kronan; skolande, där nye ägaren vill godset förtulla, dess värde beräknas lika med försäljningsbeloppet, såframt detta icke understiger det vid värderingen den skadade varan åsatta värdet, men eljest lika med detta senare.» I

I § 3 tulltaxeunderrättelserna, som innehåller föreskrift rörande beräkningen av värdet å sådan vara, för vilken tullen utgår efter värdet, finnes emellertid föreskrivet att »för vara, som lidit avsevärd skada, beräknas allenast

177 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

-det lägre värde, varan vid förtullningstillfället befinnes äga å förtullningsplatsen». I fråga om sistnämnda slag av varor medgives sålunda nedsättning i tullen, utan att varuhavaren avstår från att själv förfoga över godset.

Den omständiga procedur, som utgör förutsättning för tullnedsättning i fråga om vikttuli underkastade varor, vilka under transporten till införselorten genom tillfällighet lidit skada, bär givit anledning till erinringar. De sakkunniga hava dock på anförda skäl funnit sig icke böra föreslå någon ändring i de nu gällande bestämmelserna.

I vissa till kommerskollegium ingivna yttranden över förslaget hava emellertid dylika erinringar ytterligare kommit till uttryck. Så har anmärkts, bland annat, att värderingsförfarandet med användande av dubbla metoder för värdets fastställande vore ägnat att vålla varuhavaren sådana omkostnader och olägenheter, att rätten till tullnedsättning därigenom bleve i hög grad illusorisk. Vidare har påpekats, att med tillämpning av nu gällande bestämmelser en importör i sådana fall, då en vara inkommer i vattendränkt tillstånd, vilket bland annat inträffade inom manufakturbranschen, måste erlägga tull även för den del av varans vikt, som belöper på det upptagna vattnet. Man kunde icke finna, varför icke de föreskrifter, som i här berörda avseende gälla i fråga om varor, vilka tulltaxeras efter värde, även beträffande vikttull underkastade varor skulle fullt säkerställa både varuägarens och statsverkets intressen.

Kommerskollegium, som funnit starka billighetsskäl tala för ett smidigare behandlingssätt än det nu tillämpade, har förslagsvis framställt tanken att åt de lokala tullmyndigheterna inrymma en diskretionär rätt att ifråga om s. k. haverigods, däri inbegripet allt vattendränkt gods, nedsätta vikttull med högst 50 procent.

Generaltullstyrelsen, som även ägnat uppmärksamhet åt denna fråga, har funnit tvivelaktigt, huruvida några bärande skäl kunde anses betinga nu tillämpade olika förfaringssätt i förevarande hänseende, och ifrågasatt, huruvida icke likformighet lämpligen borde åvägabringas på sådant sätt, att beträffande möjligheten till nedsättning i tull för varor, vilka tulltaxeras efter värde, bleve påbjudna i huvudsak samma former, som nu enligt § 10 tulltaxeförordningen gälla varor, som tulltaxeras efter annan beräkningsgrund. Såsom förutsättning för tullnedsättning skulle sålunda även ifråga om värdeförtullade varor gälla, att varuhavaren avstode från att själv förfoga över desamma, varefter försäljning å tullauktion skulle äga rum. En åtgärd i motsatt riktning syntes styrelsen icke böra vidtagas, därest icke dess möjlighet och lämplighet framginge av en mera ingående utredning, i vilken jämväl representanter för industrien borde lämnas tillfälle att yttra sig.

Styrelsens förslag i nyss angiven riktning innebär — förutom likformig behandling i här berörda avseende av alla tullpliktiga varuslag, oberoende av sättet för tullberäkningen — två sakliga ändringar, föranledda den ena därav, att, i fråga om den fastställda tidsfristen för anmälan av önskan Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 51 häft. (Nr 65.)

178 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

att komma i åtnjutande av tullnedsättning, de i nya tullstadgan införda ändrade bestämmelserna rörande avlämnande av varuanmälan för tullklarering av gods och anståndstid för betalning av tull synts innefatta sådan tidsbegränsning, som i förevarande hänseende kunde anses erforderlig, och den andra därav, att det icke ansetts nödvändigt vidtaga den tidskrävande proceduren med det skadade godsets värdering i andra fall, än då vederbörande tullanstalt funnit sig hava skälig anledning förmoda, att försäljningsbeloppet för varan mera väsentligt understege dess värde i skadat skick.

Vissa skäl tala onekligen för en revision av de nu gällande bestämmelserna ifråga om tullnedsättning för skadat gods. Frågan är emellertid av mera djupgående natur, än man i förstone kan hava anledning antaga.

Beträffande det av kommerskollegium ifrågasatta sättet för frågans lösning är jag tveksam angående lämpligheten att åt de lokala tullmyndigheterna lämna en diskretionär rätt av den art och omfattning, som förslaget innebär.

Med avseende å generaltullstyrelsens förslag ligger den anmärkningen nära till hands, att, då från näringslivets sida önskemål framställts angående tillämpning av nu gällande, lindrigare bestämmelser i fråga om skadade, värdetull underkastade varor även å sådana varor, för vilka tullen utgår efter annan beräkningsgrund än efter värdet, och då sakliga anmärkningar icke framkommit mot detta förfaringssätts användande inom nyssnämnda, mera begränsade kategori av varor, man icke har anledning föreslå någon skärpning av ifrågavarande bestämmelser. Förslaget synes giva anledning till tvekan även i annat avseende. Det skulle nämligen åligga tullanstalten att, då skälig anledning förelåge, efter försäljningen låta värdera godset och, därest försäljningsbeloppet understege det därvid utrönta värdet, i stället lägga detta senare till grund för tullnedsättningen. Man kan ifrågasätta, om tullanstalterna hava förutsättningar att bedöma, i vilka fall skälig anledning till dylik åtgärd kan anses föreligga. Förfaringssättet skulle dessutom för köparen medföra osäkerhet, huruvida auktionssumman komme att läggas till grund för bedömandet av värdeminskningen eller ej, en olägenhet som för honom kan få kännbara följder.

Såsom av det anförda torde framgå kräver denna frågas lösning en mera ingående omprövning, vilken synes lämpligen böra företagas av 1928 års tullkommitté. Jag kan därför i frågans nuvarande läge icke förorda någon genomgripande omläggning av det enligt gällande bestämmelser på området nu tillämpade förfaringssättet. På grund härav har någon annan saklig förändring i bestämmelserna icke vidtagits än att den nuvarande föreskriften angående viss tidsfrist för anmälan av önskan att komma i åtnjutande av tullnedsättning uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

179 T ulltaxan.

Såsom redan omnämnts har de sakkunnigas förslag vad varngrupperingen beträffar underkastats omarbetning på grundval av det förslag till ram för tullnomenklaturen, som uppgjorts av de utav Nationernas förbunds ekonomiska kommitté för ändamålet tillkallade experterna och som numera godkänts av nämnda kommitté. I anslutning härtill hava vissa ändringar vidtagits i sakkunnigeförslaget med avseende å den inbördes ordningen de olika grupperna emellan. Sålunda har den grupp, som innefattar fett och oljor, vilken i de sakkunnigas förslag liksom i nu gällande tulltaxa erhållit sin plats närmast före gruppen för kemiska produkter, i propositionsförslaget upptagits mellan vegetabiliska ämnen och livsmedelsindustriens produkter. Likaså hava mineraliska ämnen, kemiska produkter, hudar och skinn, kautschuk och arbeten därav samt arbeten av sten och andra mineraliska ämnen upptagits i tulltaxan i annan ordningsföljd än i de sakkunnigas förslag. Slutligen hava produkter av livsmedelsindustri samt skodon, hattar och paraplyer sammanförts i särskilda grupper.

Genom nu omförmälda omgruppering har den uppställning, som förekommer i gällande taxa och i de sakkunnigas förslag, i viss mån frångåtts, i det att artiklar med likartad användning förts tillsammans, oberoende av materialet, varav de framställts, och må såsom exempel härpå anföras, att all elektrisk materiel upptagits under samma grupp som elektriska maskiner och apparater.

Den omarbetning, som sålunda verkställts, har medfört, att antalet huvudgrupper ökats från 11 i de sakkunnigas förslag till 20 och rubrikantalet från 1106 till 1151, vartill kommer, att antalet underavdelningar jämväl blivit större.

Med avseende å varugrupperingen i olika underavdelningar har den ovannämnda nya tullnomenklaturen i det väsentliga blivit följd, men propositionsförslaget företer likväl inom grupperna för spånads- och metallvaror vissa avvikelser härifrån, bland annat på den grund att differentieringen av tullskyddet enligt den svenska tullagstiftningen icke ger anledning till en så omfattande uppdelning i underavdelningar, som expertkommitténs förslag företer. Slutligen torde böra nämnas, att den olikhet, som propositionsförslaget företer vid jämförelse med expertkommitténs förslag i det avseendet, att vissa natur- och konstprodukter upptagits under samma varugrupp, beror därpå, att möjlighet icke ansetts föreligga att tulltekniskt skilja naturprodukten från den konstgjorda produkten.

Nu nämnda avvikelser synas emellertid på intet sätt vara av den natur, att de kunna anses nämnvärt förringa värdet av en anslutning till expertkommitténs förslag, varjämte de medfört den fördelen, att taxerubrikerna kunnat begränsas till ett avsevärt mindre antal än som skulle hava krävts vid en fullständig anslutning till sagda förslag.

Gruppindel-

ningen.

180 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr 17. Enligt gällande tulltaxa utgår tullen för all annan flskrom än torskrom Fiskrom, i tunnor, saltad men utan vidare bearbetning, med 5 kronor för kilogram. saltad etc.: De sakkunniga hava ansett denna tullsats lämplig för kaviar men för hög andra slag. för enklare slag av fiskrom, såsom löjrom och torskrom. För annan fiskrom än torskrom i tunnor — vilken alltjämt i egenskap av råvara skulle vara tullfri — och kaviar (störrom) har därför ifrågasatts en sänkning av tullen till 50 öre för kilogram, motsvarande omkring 10 procent av värdet.

Lantbruksstyrelsen har ansett, att en så långt gående tullsänkning skulle kunna medföra en allt för stark rubbning av rådande förhållanden samt efter jämförelse med andra länders tullsatser tillstyrkt en tull av 125 kronor för 100 kilogram. Även kommerskollegium har förordat en höjning av den av de sakkunniga föreslagna tullsatsen.

Vid den nuvarande tullsatsens bestämmande torde knappast varit avsett, att enklare slag av fiskrom skulle beläggas med lika hög tull som artikeln kaviar, och synes mig därför, på sätt de sakkunniga föreslagit, en uppdelning av den nuvarande rubriken böra ske. I anslutning till lantbruksstyrelsens uttalande förordar jag en tull av 125 kronor för 100 kilogram.

Nr 20. Kondenserad mjölk, vilken artikel, då den inkommer i den för införsel Konden- vanliga formen, för närvarande hänföres till tulltaxans sista rubrik och såserad mjölk, lunda belägges med 15 procents värdetull, har av de sakkunniga i samband med den tekniska överarbetningen av tulltaxan upptagits under överrubriken mjölk och grädde med den för torrmjölk nu gällande tullsatsen 15 kronor för 100 kilogram.

Emellertid har jag i Överensstämmelse med den av kommerskollegium på denna punkt uttalade uppfattningen ansett, att tullsatsen för denna artikel bör bestämmas till 10 kronor för 100 kilogram.

Kondenserad grädde lär icke vara föremål för nämnvärd införsel.

Nr 43—44. I fråga om icke ätbara frukter och bär företer rubriken 63 i de sak- Frukter och kunniSas förslag i likhet med motsvarande rubrik i gällande tulltaxa den bär, icke egendomligheten, att vid ifrågavarande rubrik undantagits till prydnad anätbara. vändbara dylika artiklar, utan att desamma upptagits under annat nummer.

Dessa skulle sålunda, om de undergått preparering eller något annat slag av bearbetning, alltjämt bliva hänförliga till taxans sista rubrik med 15 procents värdetull och eljest till rubriken för råämnen, med tullfrihet. Då det emellertid ur såväl saklig som tullteknisk synpunkt torde få anses lämpligt, att till prydnad användbara frukter och bär likställas med kvistar och blad för enahanda ändamål, har nummer 63 i de sakkunnigas förslag i enlighet med generaltullstyrelsens hemställan uteslutits. Frukter och bär, naturliga, icke ätbara, hava i stället upptagits tillsammans med naturliga kvistar och blad i överrubriken till nummer 43—44, varjämte i överrubriken till nummer 63—73 ordet »ätbara» uppflyttats efter »Frukter och bär».

181 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

I överensstämmelse med vad som vid nummer 50 föreslagits beträffande potatis har i fråga om rötter, ätbara, ej särskilt nämnda, den färska varan upptagits såsom tullpliktig från och med den 1 januari till och med den 30 juni.

Bliva de färska rötterna tullbelagda redan från och med den 1 januari, skulle det emellertid, såsom generaltullstyrelsen framhållit, beträffande de rötter, som inkomma under de första dagarna av året, komma att ställa sig svårt att avgöra, huruvida de blivit skördade under det löpande året eller redan i december nästföregående år. Med hänsyn härtill har uttrycket »av det löpande årets skörd» i de sakkunnigas förslag ersatts med orden »nyskördade (färska)».

Nr 48.

Rotter, ätbara, ej särskilt nämnda.

Potatis av det löpande årets skörd är för närvarande tullbelagd, endast Nr 50. då den inkommer under tiden 15 februari—30 juni. Enligt förslaget skulle Potatis, varan tullbeläggas redan från den 1 januari. Den sålunda ifrågasatta färsk. ändringen av tidpunkten för tullpliktighetens inträdande är icke av större praktisk betydelse.

Av enahanda skäl, som anförts vid nummer 48, har uttrycket »av det löpande årets skörd» i de sakkunnigas förslag utbytts mot »nyskördad (färsk)».

Bland de skattelindringar, som förutsättas i det för riksdagen framlagda Nr 63—73. budgetförslaget för nästkommande budgetår, ingår även upphävande av vissa Frukter och tullavgifter, nämligen tullen å färska (eller enbart kokade, även krossade bär, ätbara. eller på annat sätt sönderdelade) äpplen och päron, såvitt angår import under månaderna januari—juli, vidare tullen å torkade plommon och sviskon (ävensom bruneller och dadlar) samt slutligen tullen å citroner. (

Då tullfrihet för nämnda artiklar skall tillämpas redan från ingången av budgetåret 1929/1930 men den nya tulltaxan är avsedd att träda i kraft ' t

först den 1 januari 1930, bör gällande tulltaxa ändras för senare halvåret 1929. Förslag härom har Kungl. Maj:t framlagt för riksdagen i en förut denna dag på min föredragning beslutad proposition. Motsvarande ändringar hava vidtagits i det förevarande propositionsförslaget. I

I de sakkunnigas taxeförslag äro nötkärnor upptagna i nummer 60 tillsam- Nr 73. mans med torkade plommon, dadlar, äpplen, päron, aprikoser och andra, ej Nötkärnor. särskilt nämnda frukter och bär, med en tull av 50 kronor för 100 kilogram.

För mandel samt vissa surrogat för mandel skulle tullen enligt nummer 59 utgå med 35 kronor för 100 kilogram. Före avslutandet av handelsavtalet med Spanien utgjorde tullen såväl för mandel och mandelsurrogat som för nötkärnor 75 öre för kilogram. Då såsom en följd av nämnda handelsavtal tullnedsättning genomfördes för mandel, kom tullen å mandelsurrogat och nötkärnor att kvarstå orubbad. Tullen för nötter blev däremot föremål för en sänkning, nämligen från 50 till 30 öre för kilogram.

Med anledning härav hava de sakkunniga föreslagit viss utjämning av

182 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

tullsatserna, innebärande, vad angår nötkärnor, en nedsättning av tullen till 50 öre för kilogram.

Lantbruksstyrelsen åter har på anförda skäl förordat en tull av 35 öre för kilogram.

Jag finner mig på förevarande punkt böra tillstyrka de sakkunnigas förslag.

Nr 101. I nummer 44 av de sakkunnigas taxeförslag har kanariefrö sammanförts Kanariefrö. med timotejfrö.

Lantbruksstyrelsen har i anledning härav anfört, att dessa båda varuslag icke hava något samband med varandra och att enda orsaken till deras sammanförande torde vara, att samma tullsats gäller för båda artiklarna. Det hade varit önskvärt — framhåller styrelsen vidare — att ett sådant sammanförande icke skett och att numreringen inom gruppen kunnat omkastas så, att timotej- och rödklöverfrö kommit närmast före »andra slag, ej särskilt nämnda», varigenom samtliga slag av vallgräsfrö lättare kunde sammanföras.

Det av lantbruksstyrelsen framförda önskemålet synes bäst kunna tillgodoses genom att kanariefrö får utgå. Härigenom skulle detta slag av frö komma att falla under nummer 101 och bliva tullfritt. Några sakliga skäl torde nämligen icke kunna åberopas, varför kanariefrö till skillnad från annat för fåglar avsett frö skall vara belagt med tull.

Kanariefrö har därför icke särskilt upptagits i propositionsförslaget.

Kr Beträffande rubrikerna för vegetabiliska, feta oljor hava vissa ändrings-

112—114. förslag framställts. Så har ifrågasatts, huruvida icke de till nummer 920 Vegeta- i de sakkunnigas förslag hänförliga blåsta oljorna lämpligen borde överbiliska, feta föras till nästföljande nummer.

oljor. Ehuru vissa skäl torde kunna anföras för de blåsta oljornas likställande med dem, som oxiderats till fast form, synes dock en sådan ändring böra bliva beroende på prövning av 1928 års tullkommitté.

Vidare har framställts ett förslag att sammanslå nummer 922—924 under en överrubrik »andra slag», vilket förslag biträtts av kommerskollegium. Då de till nummer 924 hänförliga oljorna icke lära införas på glas- eller lerkärl, skulle härigenom icke inträda någon ändring i tullhänseende.

I propositionsförslaget har motsvarande nummer avfattats i överensstämmelse härmed, varigenom vunnits en förenkling.

Slutligen har generaltullstyrelsen föreslagit, att orden »även härdade» måtte uteslutas ur överrubriken och att härdade vegetabiliska fettämnen, ej till annat nummer hänförliga, måtte upptagas i nummer 924. Såsom motiv för denna ändring har styrelsen anfört följande.

De sakkunniga hade föreslagit, att härdade vegetabiliska fettämnen skulle tulltaxeras enligt samma grunder som de icke härdade produkterna. Detta

183 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

skulle bland annat innebära, att härdade lin-, rov- och rapsoljor, som nu hänföras till rubrik 1108, med tullfrihet, bleve belagda med en tull av 7 kronor för 100 kilogram (nr 920). För vidtagandet av en dylik ändring i tulltaxeringen av nämnda produkter skulle visserligen kunna anföras, att de härdade oljorna vore mera bearbetade och därför icke lämpligen borde vara lägre beskattade än de icke härdade. Enligt vad erfarenheten under senare tiden givit vid handen, torde det emellertid i många fall möta oöverstigliga svårigheter att för härdat fett fastställa produktens ursprung. Det kunde därför icke anses lämpligt att i taxan intaga någon bestämmelse om att härdade vegetabiliska fettämnen skulle i tullhänseende likställas med motsvarande icke härdade produkter.

Med hänsyn till de anförda tulltekniska skälen och då enligt nuvarande praxis för tulltaxeringen även en i naturligt tillstånd tullpliktig olja efter härdning hänföres till rubriken 1108 och sålunda åtnjuter tullfrihet, har det av generaltullstyrelsen föreslagna tillägget till nummer 924 i propositionsförslaget intagits i överrubriken till nummer 113-114.

Till gällande tulltaxas rubrik 57, som upptager ister och konstister med Nr 115. en tull av 15 öre för kilogram, finnes fogad en anmärkning av följande Konstister. lydelse:

»Med konstister förstås varje med konst framställd, till människoföda avsedd isterliknande vara av vad ursprung, blandning eller sammansättning som helst, såvida däri ingår annat fett än svinfett.»

Anmärkningen utgör en del av den definition på konstister, som återfinnes i förordningen den 13 oktober 1905 (nr 59) angående kontroll å tillverkningen av margarin och margarinost ävensom konstister samt å handeln därmed. Enär denna definition enligt de sakkunnigas uppfattning vore i behov av förtydligande och en omarbetning därav i samband med en blivande allmän revision av nämnda förordning ifrågasatts och då vidare den i tulltaxan intagna delen av berörda definition endast vore att betrakta såsom en anvisning för tulltaxeringen, har anmärkningen ifråga ansetts böra utgå ur tulltaxan och ersättas med en anvisning i varuförteckningen. Det har därvid förutsatts, att denna anvisning skulle i tillämpliga delar grundas på den reviderade förordningens bestämmelser rörande vad som skall förstås med konstister. I

I en till Konungen ingiven skrivelse med anledning av de sakkunnigas förslag har Sveriges kemiska industri kontor framhållit, att den av lantbruksstyrelsen föreslagna, ändrade avfattningen av definitionen å konstister, ehuru bättre än den nuvarande ägnad att fylla sin uppgift, dock vore mindre väl lämpad att läggas till grund för tulltaxeringen. Kontoret ansåge det därför vara bättre att låta tulltaxeringen bliva beroende på vederbörligen utfärdade intyg angående varans användning. Intyg, att varan vore avsedd att an-

Nr

120—121.

Socker.

Nr 130.

Choklad.

184 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

vändas för framställning av margarin, margarinost, konstgrädde och konstmjölk, borde sålunda berättiga till tullfrihet.

Beträffande detta förslag har kommerskollegium i däröver avgivet utlåtande anfört, hland annat, att detsamma stode i god överensstämmelse med syftet i 1926 års riksdagsbeslut, sådant detta motiverats av bevillningsutskottet i dess betänkande nummer 21 samma år, samt att förslaget innebure ett förtydligande, som endast syntes vara till gagn för tillämpningen.

General tullstyrelsen har ävenledes uttalat sig i denna fråga och därvid anfört, att det enligt styrelsens mening icke rådde tvivel därom, att en anmärkning i huvudsaklig överensstämmelse med industrikontorets förslag och vilken icke innebure någon nyhet i tullagstiftningen, skulle leda till ett mera tillfredsställande resultat i tulltekniskt avseende.

Då erfarenheten givit vid handen, att den av 1926 års riksdag antagna, nu gällande lydelsen av rubriken för konstister med därtill hörande anmärkning förorsakat svårigheter i tillämpningen beträffande vissa slag av fett, och en bestämmelse i enlighet med vad Sveriges kemiska industrikontor föreslagit förordats av ämbetsverken, har en anmärkning av sådant innehåll fogats till nummer 115.

Kungl. Maj:t har i proposition nummer 7 den 9 januari 1929 underställt riksdagens prövning förslag därom, att tullen å socker, hänförligt till rubrikerna 158 och 159 i gällande tulltaxa, under tiden från och med den 1 mars 1929 eller den tidigare dag Kungl. Maj:t bestämmer till och med den 31 januari 1930 skall utgå med 13 öre för kilogram, samt att bestämmelse om den temporära tullförhöjningen intages såsom en anmärkning under nämnda rubriker i tulltaxan.

I överensstämmelse härmed och då den på föreliggande förslag grundade tulltaxan är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1930, har en anmärkning beträffande den ifrågasatta ändringen av sockertullen, avseende januari månad sistnämnda år, intagits under nummer 121, vilket motsvarar rubrikerna 159 och 160 i den nuvarande taxan.

Därest enligt Kungl. Maj:ts förslag sockerskatten kommer att upphöra med utgången av innevarande budgetår, bör den i anmärkning 2 till rubrikerna 158—160 i gällande tulltaxa intagna föreskriften, att, då socker från tullverket utlämnas till fritt bruk, jämte tullavgiften skall erläggas sockerskatt enligt vad därom är särskilt stadgat, utgå. I

I rubriken för choklad hava de sakkunniga tillfogat orden: »även med tillsats av socker eller mjölk, av vanilj eller andra aromatiska ämnen». I fråga om choklad med tillsats av socker eller mjölk eller av vanilj skulle härigenom icke inträda någon ändring i gällande praxis vid tulltaxeringen. Däremot skulle med andra aromatiska ämnen än vanilj tillsatt choklad, som

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

nu är underkastad den för konlityrer gällande tullsatsen, 80 öre för kilogram, komma att bliva belagd med en tull av 50 öre för kilogram.

Från industriens sida har framställts ett förslag, att till choklad skulle hänföras allenast chokladmassa med eller utan tillsats av socker, mjölk eller vanilj.

Då emellertid det av de sakkunniga föreslagna tillägget skulle medföra en betydande förenkling i tulltaxeringen och då därtill kommer, att det från industriens sida framställda förslaget skulle beträffande all formad choklad medföra en avsevärd ändring av det nuvarande tullskyddet, har jag stannat vid att förorda de sakkunnigas förslag.

Av skäl, som anförasvid nummer 182, har tullfrihet föreslagits för sådant Nr 161. dinatriumfosfat, som användes för framställning av kreatursfoder. Kommers- jjikalciumkollegium har i sitt utlåtande över de sakkunnigas förslag framhållit, att fosfat m. in. den för benprecipitat nu gällande tullfriheten borde utsträckas att omfatta även dikalciumfosfat, som nu är belagt med 15 procents värdetull enligt rubriken 1259.

Benprecipitat, som utgör ett slags dikalciumfosfat, har i de sakkunnigas förslag upptagits i gruppen för konstgödsel. Då detta åtminstone för vårt lands vidkommande synes något oegentligt, enär varan enligt vad som upplysts betingar så högt pris, att den icke lämpligen kan i nämnvärd omfattning komma till användning såsom gödselmedel, men däremot användes för framställning av fodermedel, har benprecipitat och annat dikalciumfosfat synts böra upptagas såsom tullfritt under den grupp, som omfattar fodermedel.

Generaltullstyrelsen har i sitt utlåtande över de sakkunnigas taxeförslag Nr 167. anfört, att med den formulering, nummer 477 i nämnda förslag erhållit, jsoleringssyftemålet att under detta nummer få sammanförda vissa, till sina bestånds- massa. delar från varandra något avvikande men dock eljest likartade slag av isoleringsmassa icke komme att ernås, därest tillämpningen av detta nummer, såsom de sakkunniga i motiveringen uttryckligen angivit, bleve begränsad till isoleringsmassa, bestående helt eller till huvudsaklig del av mineraliska ämnen. En sådan begränsning skulle innebära avsteg från nu tillämpad, av Kungl. Maj:t fastställd praxis vid tulltaxeringen. Det vore därför lämpligt att i rubriken vidtaga sådan ändring, att av formuleringen framginge att förekomsten av organiska ämnen i isoleringsmassa icke utgjorde hinder för varans hänförande till sagda nummer samt att avseende icke borde fästas vid det kvantitativa förhållandet mellan de organiska och de oorganiska beståndsdelarna.

Då det ur tullteknisk synpunkt lärer vara önskvärt, att ifrågavarande artiklar bliva föremål för enhetlig tulltaxering, och några sakliga skäl icke torde kunna anföras häremot, hava i överensstämmelse med styrelsens förslag vid detta nummer tillagts orden: »helt eller delvis av mineraliska ämnen».

186 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr 172. Stenkolstjära, beredd till bestrykning av tak, betonggrunder, järnkonstruk- Stenkols- tioner eller dylikt ävensom för sådant ändamål avsedda beck- och asfalttjåra till be- preparat äro i de sakkunnigas förslag upptagna i nummer 955 med en tull strykning av av 2 kronor för 100 kilogram. Andra, ej särskilt nämnda slag av tjära, tak etc. tjar_ eller hartsoljor hava hänförts till nästföljande nummer, utan tull.

Beträffande avfattningen av förstnämnda rubrik föreligga olika ändringsförslag. Så har Sveriges kemiska industrikontor hemställt, att en viss vattenhalt måtte fastställas till ledning för bedömandet, huruvida sådan stenkolstjära, som blivit destillerad, vore att hänföra till den ena eller andra av nyssnämnda rubriker. Gränsen kunde lämpligen sättas vid en halt av 0.5 procent vatten; stenkolstjära med mindre vattenhalt skulle räknas såsom beredd.

Måhända kan varans egenskap av beredd eller oberedd stenkolstjära ställas i visst samband med vattenhalten. Frågan angående var gränsen mellan de olika slagen i sådant fall lämpligen bör sättas synes emellertid för närvarande icke vara tillräckligt utredd, varför den bör bliva beroende på ytterligare prövning. Befinnes därvid den ifrågasatta gränsen lämplig, torde generaltullstyrelsen komma att meddela anvisning härom.

I förutnämnda, av föreståndaren för tullverkets huvudlaboratorium överlämnade promemoria har framhållits, att vissa s. k. vattenlösliga asfaltpreparat, vilka användas för behandling av vägar, icke skulle inrymmas i rubriken med dess föreslagna avfattning. För att åstadkomma en enhetlig tulltaxering av alla på likartat sätt beredda beck- och asfaltpreparat borde även sistnämnda, för vägbehandling avsedda preparat angivas i rubriken.

Sistnämnda preparat hänföras nu till rubriken 1259 i gällande tulltaxa, med en tull av 15 procent av värdet. Då, enligt vad jag inhämtat, förslaget ej torde komma att medföra nämnvärd rubbning i tullavseende och det måste anses lämpligt, att alla likartade preparat av ifrågavarande slag bliva likställda i nämnda avseende, har härav påkallat tillägg gjorts till rubriken.

Vidare har ifråga om uttrycket »för sådant ändamål avsedda beck- och asfaltpreparat» anmärkts, att det kunde vara svårt att kontrollera riktigheten av en uppgift angående varans avsedda användning och att därför varans lämplighet för visst ändamål borde vara utslagsgivande. Uttrycket »avsedda» borde sålunda utbytas mot »lämpliga». Slutligen har anförts, att då avsikten givetvis icke vore att tullbelägga vissa för bestrykning exempelvis av betonggrunder avsedda fasta asfaltprodukter, som nu äro tullfria, ett förtydligande borde göras i berörda avseende.

Vid rubrikens avfattning i propositionsförslaget hava dessa anmärkningar beaktats.

187 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Förtätade gaser äro i gällande taxa upptagna i rubriken 1128 med en Nr 178. tull av 5 öre för kilogram, närmaste emballagets vikt inberäknad. Embal- Förtätade laget till dylika varor utgöres av järncylindrar, beträffande vilkas tulltaxe- gaser. ring i en till rubriken fogad anmärkning finnes stadgat följande:

»Därest varan inkommer i järncylindrar, som icke bevisligen inom landet tillverkats eller förut införtullats, utgår särskild tullavgift för dessa enligt vad för dem är stadgat, varvid emballagets vikt beräknas utgöra två tredjedelar av bruttovikten.»

De sakkunniga hava föreslagit den ändring, att tullen skulle utgå efter nettovikten i stället för efter varans bruttovikt. Av motiveringen (sid. 471) framgår att ändringen föranletts därav, att det nuvarande sättet för beräkningen av cylindrarnas vikt visat sig leda till ett oriktigt resultat vid beskattningen av själva cylindrarna. Genom tullens beräknande efter nettovikten skulle man enligt de sakkunnigas förslag bliva nödsakad fastställa emballagets verkliga vikt.

Det har emellertid framhållits, att denna ändring skulle föranleda en avsevärd rubbning av tullen för vissa gaser, som äro mycket lätta i förhållande till sin rymd. Förslag har därför framställts dels om återgång till bruttoförtullning dels ock, under förutsättning att tullen skall utgå efter nettovikten, om uppdelning av rubriken med olika tullsatser för olika slag av gaser. Kommerskollegium har i sitt utlåtande över betänkandet biträtt ett framställt förslag om uppdelning på det sätt, att permanenta gaser skulle bliva belagda med en tull av 50 kronor och flytande eller lösta gaser med en tull av 5 kronor för 100 kilogram efter nettovikten räknat. Mot detta förslag har Sveriges kemiska industrikontor gjort vissa erinringar. I häröver avgivet utlåtande har kollegium uttalat, att vad kemiska industrikontoret nu ytterligare anfört syntes göra sannolikt, att en verkligt rationell lösning av frågan krävde en uppdelning av ifrågavarande tullposition på tre eller måhända ännu flera olika underrubriker, var och en med sin särskilda tullsats. Avvägandet av dessa speciella tullsatser syntes icke kunna ske utan en ganska omfattande teknisk och ekonomisk utredning, som i allt fall skulle föra långt utöver gränsen för den överarbetning av tulltaxan, som för närvarande påginge. Vid sådant förhållande syntes icke föreligga anledning att på denna punkt föregripa 1928 års tullkommittés arbete, utan borde man i stället falla tillbaka på nu gällande tulltaxas formulering och bibehålla rubriken 1128 oförändrad men med utlämnande av anmärkningens bestämmelse om beräkningen av emballagets vikt.

Generaltullstyrelsen har i anledning av kemiska industrikontorets erinringar ävenledes förordat bibehållandet av bruttoförtullning men föreslagit, att anmärkningen skulle avfattas i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag. Bibehållandet av bruttoförtullning krävde emellertid en ändring av de bestämmelser i tulltaxeförordningen, som avse tullfrihet under viss kortare tid. Från bestämmelsen i 8 § 1 mom. c) enligt styrelsens förslag angående åtnjutande av tullfrihet under viss kortare tid hade nämligen

188 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr 182.

Dinatriumfosfat.

Nr 188.

Natrium-

xantogenat.

undantag stadgats för, bland annat, emballage, som skall inräknas i varornas vikt. Då järncylindrar med förtätade gaser vid bibehållandet av nu gällande bestämmelser dels skola inräknas i gasernas vikt och dels draga särskild tullavgift, borde dylika cylindrar omnämnas i momentet.

Enär övergång till nettoförtullning skulle förorsaka väsentliga rubbningar i de bestående tullförhållandena och syftemålet med de sakkunnigas förslag skulle vinnas även vid bibehållandet av bruttoförtullning, har jag anslutit mig till ämbetsverkens förslag.

De cylindrar, i vilka förtätade gaser inkomma, pläga efter varans användning returneras till leverantören. Emellertid lära de utländska fabrikanterna ofta nog icke vara benägna att vid förnyad leverans använda samma cylindrar, som förut införtullats, varför importören nödgas att vid varje införseltillfälle, jämte det att emballaget inberäknas i varans vikt, betala särskild tull för emballaget, ehuru detta icke är avsett att stanna inom landet. Till förekommande av en sådan tullbeskattning har, i enlighet med generaltullstyrelsens förslag, genom tillägg till 8 § 1 mom. b) av tulltaxeförordningen möjlighet till tullfrihet beretts för emballaget under viss tid, inom vilken återutförseln kan beräknas vara verkställd.

De sakkunniga hava under nummer 980 med en tull av 1 krona 50 öre för 100 kilogram bland vissa andra fosfater upptagit natriumfosfat. Sålunda skulle jämväl dinatriumfosfat komma att hänföras till sagda nummer. Sistnämnda preparat användes för framställning av vissa slag av kreatursfoder, hänförliga till nummer 161 i propositionsförslaget, med tullfrihet.

I anledning härav har en handelskammare anmärkt, att de inhemska fabrikanter, vilka tillverka foderämnen, funnit denna tullbeskattning av ingredienserna obillig, enär den färdiga varan är tullfri. Då det för handelskammaren upplysts, att ifrågavarande fosfater icke tillverkades inom landet, har hemställts om tullfrihet för desamma.

Kommerskollegium har biträtt denna hemställan och föreslagit införandet av en anmärkning under ifrågavarande nummer av innehåll, att dinatriumfosfat må utlämnas tullfritt, därest dess användning för framställning av kreatursfoder vederbörligen styrkes.

Då framställningen synes värd beaktande, har vid nummer 182 i propositionsförslaget infogats en anmärkning av ifrågavarande innehåll.

Kaliumxantogenat (kolsvavlat kali), som användes såsom flotationsmedel vid anrikning av malmer, har enligt beslut av 1926 års riksdag upptagits i rubriken 1143 av gällande taxa, med en tull av 2 kronor 50 öre för 100 kilogram. Emellertid användes numera ofta för ovan angivna ändamål i stället för kaliumxantogenat det närstående men något billigare preparatet natriumxantogenat. Intetdera är föremål för tillverkning här i landet.

Då det synes stå i överensstämmelse med nyssnämnda riksdagsbeslut att

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65. 189

i tullhänseende likställa sagda artiklar, har även natriumxantogenat upptagits i motsvarande nummer i propositionsförslaget.

Metyletylketon, som nu drager tull med 15 procent av värdet enligt rubr. 1259, lär förete så stora likheter i skilda avseenden med aceton (dimetylketon), att de båda artiklarna icke kunna tulltekniskt åtskiljas. Förstnämnda artikel har därför på generaltullstyrelsens framställning upptagits i propositionsförslagets nummer 211, motsvarande nummer 960 i de sakkunnigas förslag.

Den nuvarande tullsatsen för eterarter, andra än adronolacetat, butylacetat och metylacetat, utgör 2 kronor 50 öre för kilogram, kärlens vikt inberäknad. Enligt propositionsförslagets nummer 257—258 skulle sammansatta eterarter (estrar) samt inom parfymindustrien eller vid tillverkningen av konfityrer, bakverk, drycker och dylikt använda essenser och andra välluktande ämnen, ej hänförliga till annat nummer, i likhet med flyktiga, vegetabiliska oljor, beläggas med tull av 200 eller 300 kronor för 100 kilogram, beroende på kärlens bruttovikt. Vidare skulle rubriken 1226Vä i gällande taxa, med en tull av 30 öre för kilogram, enligt föreslagen ändring komma att utvidgas med vissa eterarter samt för lacker avsedda lösningsmedel, bestående av estrar med tillsats av andra organiska vätskor. Återstoden av de till rubriken 1226 nu hänförliga eterarterna hava de sakkunniga sammanfattat under beteckningen »etyleter, även i blandning med sprit», som upptagits i nummer 1005 av deras förslag. Vid detta nummer har föreslagits en nedsättning av tullsatsen till 1 krona för kilogram. Såsom motivering härför hava de sakkunniga anfört, att i den nuvarande tullen måste anses ingå kompensation för skatt å alkohol, som använts vid etertillverkning, men då för nämnda ändamål numera huvudsakligen torde begagnas alkohol, för vilken skatt ej utginge, syntes tullen böra minskas med motsvarande belopp.

Med avseende härå har Sveriges kemiska industrikontor anfört, att skatterestitution för den alkohol, som använts för eterframställning, erhållits sedan mycket lång tid tillhaka, till och med långt före den år 1903 genomförda förhöjningen av etertullen. Vid sådant förhållande syntes de sakkunnigas skäl för tullnedsättning icke kunna tillmätas avgörande betydelse. En inhemsk eterindustri vore dessutom av största betydelse för landet ur krigsheredskapssynpunkt, då eter hade stor användning inom sprängämnesindustrien samt såsom bedövningsmedel. För att skydda den inhemska industrien vore ett bibehållande av tullen vid ungefär nuvarande belopp nödvändigt, vilket bäst bevisades därav, att införsel av eter ägde rum trots nuvarande tullskydd.

Nr 211.

Meltjl-

etylketon.

Nr 214.

Etyleter.

Av Kungl. Maj:ts proposition (nr 20) till 1903 års riksdag angående förhöjning i tullsatserna för brännvin och sprit m. m. samt bevillningsutskottets

190 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

i anledning av nämnda proposition avgivna betänkande (nr 2) framgår med all tydlighet, att tullförhöjningen för eterarter föreslogs såsom en konsekvens av den då ifrågasatta höjningen av tillverkningsskatten å brännvin. Åtnjöt man vid nämnda tid, såsom blivit upplyst, restitution av skatt å brännvin, som använts vid etertillverkning, vilade påtagligen tullförhöjningen redan vid dess tillkomst på en icke riktig förutsättning. Så mycket mindre kan detta förhållande numera åberopas såsom stöd för bibehållandet av den nuvarande tullsatsen. Då därtill kommer, att gällande tull enligt inhämtade upplysningar angående priset å utländsk etyleter är mycket hög i förhållande till varans värde, har jag på denna punkt icke ansett mig böra ifrågasätta någon ändring i de sakkunnigas förslag.

Nr 215. Enligt ett den 11 december 1928, under förutsättning av riksdagens god- För lacker kännande, mellan Sverige och Tyska riket slutet tilläggsavtal till handelsavsedda lös- och sjöfartstraktaten den 14 maj 1926 skola vissa till rubrikerna 1226 eller ningsmedel 1259 i nu gällande tulltaxa hänförliga kemiska preparat i likhet med de i etc. rubrik 1226 ‘/3 angivna artiklarna beläggas med en tull av 30 öre för kilo-

gram. Denna ändring är avsedd att tillämpas från och med dagen för tillläggsavtalets ikraftträdande.

Förevarande rubrik har avfattats under förutsättning att tilläggsavtalet framlägges för och godkänues av den nu samlade riksdagen. I samband härmed hava av tulltekniska skäl vissa andra ändringar föreslagits i samma tulltaxerubrik.

Nr 216. Tullen å kollodium, som för närvarande utgår enligt tulltaxerubriken iollodium 1^52 med 2 kronor för kilogram, kärlens vikt inberäknad, har i förslaget upptagits till 1 krona för kilogram. Ur den till stöd för ändringen anförda motiveringen, som återfinnes å sid. 484 och 485 i betänkandet, må i korthet anföras följande.

Redan till 1906 års tulltaxekommitté hade framställning gjorts angående nedsättning av kollodiumtullen, en framställning, som emellertid icke kunde förordas, enär skatten å den för tillverkningen erforderliga alkoholen i det närmaste uppgick till tullens belopp. Emellertid användes numera vid kollodiumtillverkningen praktiskt taget uteslutande inhemsk sprit, för vilken tillverkningsskatt ej utginge. Under sådana förhållanden och då kollodiumtillverkningen icke vore förenad med några komplicerade fabrikationsprocesser, hade de sakkunniga ansett sig böra tillmötesgå en framställning om nedsättning av tullen till 1 krona för kilogram.

Denna tullnedsättning har avstyrkts av Sveriges kemiska industrikontor, som emellertid förklarat sig icke hava något att erinra mot att tullen, såsom revisionen föreslagit, beräknades efter nettovikten med tillägg av endast visst emballage. Såsom skäl för tullens bibehållande har kontoret hänvisat till en skrivelse från den firma, som påyrkat tullnedsättning, i vilken skrivelse

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

detta yrkande återkallats, samt åberopat vad kontoret i yttrande till kommerskollegium anfört i anledning av en liknande, av samma firma gjord framställning om tullnedsättning för normalkollodium, en vara som, enligt vad firman upplyste, i inköp utifrån betingade ett pris av endast 1 krona för kilogram.

Genom användningen av skattefri sprit vid tillverkning av kollodium har frågan om tullen å denna vara påtagligen kommit i annat läge än förut. Till vilket belopp tullsatsen ur skyddssynpunkt lämpligen bör slutligt bestämmas torde böra bliva beroende på en ingående undersökning av produktionsförhållandena i samband med nu pågående tullutredning. Då emellertid grunden för den nuvarande höga tullbeskattningen av kollodium bortfallit, synes en nedsättning av tullen redan i detta sammanhang böra vidtagas, och har jag därvid ej funnit anledning att frångå sakkunnigeförslaget.

I nummer 1054 under avdelningen för »produkter av övrig kemisk industri» i de sakkunnigas förslag hava glödstrumpor och andra glödnät, alla slag, upptagits med en tull av 250 kronor för 100 kilogram. Till sagda nummer skulle sålunda enligt förslaget hänföras även icke avbrända glödstrumpor och glödnät. Av dessa äro sådana, som bestå av silke, nu upptagna under särskild rubrik (nr 373 a) med en tull av 9 kronor för kilogram; de övriga tulltaxeras såsom andra strumpstolsarbeten av annat spånadsämne med en tull av 1 krona 75 öre för kilogram. Anledningen till att icke avbrända glödnät upptagits under samma nummer som de avbrända är, att införseln varit tämligen obetydlig.

Vid taxeförslagets omarbetning i och för närmare anslutning till expertkommitténs förslag, har, i likhet med vad nu är fallet, till den kemiska gruppen hänförts endast avbrända glödnät. Beträffande tulltaxeringen av icke avbrända glödstrumpor och andra glödnät kommer jag att lämna redogörelse vid behandlingen av nummer 549.

Kubriken 1259 i gällande tulltaxa upptager kemiskt-tekniska preparat, ej särskilt nämnda, med tull av 15 procent av värdet. I anslutning till den omläggning av gällande praxis, som föreslagits beträffande tulltaxeringen av vissa blandningsprodukter i syfte att åstadkomma en mera enhetlig behandling av dessa artiklar, har uttrycket »kemiskt-tekniska preparat» utbytts mot det något vidare »kemiska preparat». Såsom framgår av motiveringen till tulltaxeförordningens 2 §, a) (sid. 207 i betänkandet), hava de sakkunniga härvid åsyftat sådana i taxan ej särskilt nämnda blandningsprodukter, vilkas ingredienser undergått viss bearbetning, varigenom de gjorts tjänliga för det syfte, den färdiga varan är avsedd att befordra. Det färdiga preparatet framträder i sådant fall, oavsett själva blandningsförfarandet, såsom

Nr 220.

Glöd-

strumpor,

avbrända.

Nr 223.

Kemiska preparat, ej särskilt nämnda.

192 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

en ny produkt. Däremot har man icke ansett, att exempelvis två eller flera tullfria artiklar skulle bliva tullpliktiga enbart på grund av ett i och för sig måhända ganska enkelt blandningsförfarande.

Enligt ett av Sveriges kemiska industrikontor framställt och av kommerskollegium förordat förslag skulle blandningsprodukter, ej särskilt nämnda, innehållande kemiska grundämnen, föreningar eller preparat, oavsett till vilken rubrik beståndsdelarna vore hänförliga, beläggas med 15 procents värdetull; dock skulle bestämmelsen i tulltaxeförordningens nyssnämnda 2 § a) tillämpas å varor, bevisligen avsedda att användas såsom råvaror eller hjälpmedel inom industrien.

För den industris vidkommande, som använder ifrågavarande blandningsprodukter, torde förslaget icke innebära tillfredsställande säkerhet mot en allt för hög tullbeskattning, enär varornas blivande användning i många fall icke kan vid tulltaxeringstillfället ledas i bevis. Beträffande i allmänna handeln förekommande blandningsprodukter torde detta i regel icke kunna ske. Även för andra näringar synes förslaget kunna leda till ogynnsamma konsekvenser vid tullbeskattningen. Svårigheten att överskåda, varthän den föreslagna principen för tulltaxeringen skulle leda, utgör ett ytterligare skäl till att jag icke anslutit mig till industrikontorets förslag.

Nr 224. Blixtljuspreparat hava i de sakkunnigas förslag upptagits tillsammans Blixtljus- med fyrverkeriarbeten i nummer 1040 med nu gällande tullsats, 200 kronor preparat, för 100 kilogram. Enär propositionsförslaget i likhet med det av expertkommittén utarbetade förslaget till gruppindelning upptager en särskild grupp för kemikalier m. m. för fotografiskt ändamål, har det synts lämpligt, att blixtljuspreparat överflyttas till nämnda varugrupp. Den rubrik, som härvid närmast bör ifrågakomma, är nummer 224, för vilken tullen utgör 15 procent av värdet. Då enligt vad från sakkunnigt håll blivit upplyst denna tullsats skulle ungefärligen motsvara nuvarande vikttull, har intet hinder synts föreligga för vidtagandet av nämnda överflyttning.

Nr 244. I gällande tulltaxas rubrik 1207 äro färglådor med tillbehör samt till Färger i färglådor avsedda färger, ävensom artistfärger i tuber, glas, porslinsskålar tuber etc. och dylika för detaljhandeln avsedda förpackningar upptagna med en tull av 1 krona 50 öre för kilogram.

Då det visat sig omöjligt att i praktiken uppdraga en gräns mellan sådana färger, som i tullhänseende böra betraktas såsom »artistfärger» och andra närbesläktade målarfärger, hava de sakkunniga efter förebild från främmande länders tullagstiftning föreslagit, att förpackningens storlek skulle bliva utslagsgivande, så att färger i förpackningar av nyss angivet slag och med en bruttovikt av högst 250 gram skulle beläggas med den för »artistfärger» nu stadgade tullen av 1 krona 50 öre för kilogram. De

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

sakkunniga kava framhållit, att tulltaxeringen redan nu i viss mån måste göras beroende av förpackningarnas vikt.

Kommerskollegium har med avseende härå anmärkt, att inom industrien använda färger för dekoration av porslin kunde träffas av revisionsförslaget på ett icke beräknat sätt och förordat ny prövning av förslaget på denna punkt.

Med anledning härav har utredning i frågan verkställts vid tullverkets huvudlaboratorium. Härvid har framgått att faran för att porslinsfärgerna skulle drabbas av den för artistfärger nu bestämda tullen icke torde bliva större vid genomförandet av de sakkunnigas förslag än de för närvarande äro. I regel inkomma porslinsfärgerna i form av torra pulver, som åtnjuta tullfrihet.

Efter vad sålunda upplysts synes tvekan ej behöva råda om lämpligheten att genomföra den av de sakkunniga föreslagna, ur tullteknisk synpunkt önskvärda ändringen.

Föreståndaren för tullverkets huvudlaboratorium har i sin förut omnämnda Nr 252. promemoria framhållit, att vissa oljesickativ numera understundom inkomme Sickativ. lösta i feta oljor. Då dessa sickativ, liksom sickativ i fast form, plägade tulltaxeras enligt rubrik 1118 i den nuvarande tulltaxan, syntes det i nummer 921 av de sakkunnigas förslag efter sickativ infogade tillägget »i fast form» böra utgå.

Med anledning av vad sålunda framhållits har nämnda tillägg uteslutits i propositionsförslaget.

Bortsett från att på skäl, som anförts i motiveringen till de sakkunnigas Nr förslag, någon åtskillnad icke gjorts mellan denaturerad och icke denatu- 253—254. rerad spritfernissa och att sålunda all dylik fernissa belagts med en tull Lacker etc. av 40 öre för kilogram, företer nämnda förslag ingen ändring av nu gällande tullsatser för lacker. På ifrågavarande område hava emellertid under de senare åren tillkommit helt nya produkter, vilka icke voro kända vid fastställandet av dessa tullsatser. Så användas numera i stor utsträckning s. k. cellulosalacker, beredda av nitrerad, acetylerad eller på annat sätt förarhetad cellulosa, löst i alkoholer, esterhaltiga lösningsmedel, kolväten eller andra dylika ämnen.

Med hänvisning till det avsevärt högre pris, förstnämnda lacker betinga, har framställning gjorts om tullförhöjning för desamma. Storleken av tullen har satts i samband med tullen å esterhaltiga lösningsmedel. Bland de i varan ingående beståndsdelarna äro lösningsmedlen en av de viktigare. Såsom vid behandlingen av nummer 215 redan anförts, skulle tullen å dessa lösningsmedel, av vilka en del nu draga en tull av 2 kronor 50 öre för kilogram, enligt det föreliggande propositionsförslaget utgå med 30 kronor

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 51 häft. (Nr 65.)

194 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

för 100 kilogram. Härigenom torde, om hänsyn även tages därtill, att i nämnda lacker jämväl ingå beståndsdelar, vilka äro fria från tull, det väsentligaste hindret för en lönande tillverkning av cellulosalacker vara undanröjt. Jag finner mig sålunda sakna anledning att nu upptaga frågan om särskild tull å cellulosalacker.

Ifråga om överrubrikens formulering har generaltullstyrelsen med hänsyn till förekomsten av s. k. lackextrakter, vilka utgöra i stort sett färdigkokta lacker, ehuru utan lösningsmedel, föreslagit, att dessa sistnämnda borde upptagas i rubriken. Sveriges kemiska industrikontor har förordat följande lydelse: »Lacker och lackfärger, fasta eller flytande», vilken även tillstyrkts av kommerskollegium. Emellertid lär, enligt vad föreståndaren för tullverkets huvudlaboratorium i sin promemoria framhållit, ytterligare ett tilllägg till rubriken vara erforderligt, enär vissa till import förekommande oljefernissor, exempelvis s. k. glansoljor, vilka bestå av starkt kokta oljor, spädda med något lösningsmedel såsom bensin eller terpentinolja och vilka nu tulltaxeras såsom fernissa, andra slag, med tull av 30 öre för kilogram, varken skulle inrymmas under nummer 921 eller 940 i de sakkunnigas förslag.

I anledning härav har överrubriken i propositionsförslaget erhållit följande avfattning: »Lacker och lackfärger, fasta eller flytande, samt fernissor, ej hänförliga till nummer 252». Begreppet »fasta lacker» omfattar även de av generaltullstyrelsen omnämnda s. k. lackextrakterna (torrsubstanser av lacker), som äro avsedda att förtunnas genom tillsats av spädningsmedel.

Finkelolja. Finkelolja, som för närvarande hänföres till rubrik 184, har i de sakkunnigas förslag upptagits under nummer 939 tillsammans med »icke drickbara spritblandningar». Avsikten torde hava varit, att till sistnämnda nummer skulle hänföras endast sådan finkelolja, som är sprithaltig. Den vanligast förekommande finkeloljan lär emellertid icke vara sprithaltig. Upptagandet av finkelolja blott i nu ifrågavarande nummer skulle kunna ingiva den uppfattningen, att dit borde hänföras även sistnämnda vara, som emellertid anses böra rubriceras såsom i taxan ej särskilt nämnda kemiska preparat, nummer 223 i propositionsförslaget. Då vidare handelsstatistiken för en följd av år icke utvisar någon införsel av finkelolja, synes onödigt att upptaga varan i tulltaxan. För redovisningen av utförseln kan varan, om så anses erforderligt, angivas vid den statistiska uppdelningen av ifrågavarande nummer.

Nr 255. Kitt, berett av olja och fasta mineraliska ämnen, finnes upptaget i rubri- Kitt. ken 1120 i gällande taxa, med tull av 5 öre för kilogram.

Generaltullstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att det numera vore ganska vanligt, att vid framställningen av kitt cellulosalösning användes i stället för olja, och har styrelsen, då anledning icke syntes föreligga att i tullhän-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65. 195

seende ko ra åtskillnad mellan de båda slagen av kitt, föreslagit, att ifrågavarande rubrik måtte utvidgas, så att den omfattade även kitt, vari cellulosalösning ingår.

Enligt vad jag inhämtat är tulltaxeringen av sistnämnda slag av kitt för närvarande ganska svävande. Understundom förekommer i varan även en tillsats av olja, i vilket fall ovannämnda rubrik 1120 tillämpas. Förekommer däremot ingen tillsats av olja, måste varan tulltaxeras med stöd av de för blandningsprodukter gällande allmänna bestämmelserna, vilket förutsätter ingående kemisk undersökning. Då generaltullstyrelsens förslag synes ägnat att förenkla tulltaxeringen, har rubriken ändrats i överensstämmelse därmed.

Rubriken 1122 i gällande taxa, med en tull av 1 krona för kilogram, om- Nr fattar efter ordalydelsen följande slag av tvål, nämligen »parfymerad; an- 264—265. nan, i formade handstycken, kulor, figurer o. s. v. samt flytande eller mjuka Tvål. tvålsorter, alla slag, i tuber, burkar och dylikt; ävensom transparent tvål». Nästföljande rubrik upptager andra slag av tvål med en tull av 10 öre för kilogram. I motsvarande nummer av de sakkunnigas förslag finnas flytande och mjuka tvålsorter icke särskilt omnämnda, varför den högre tullen icke skulle komma att tillämpas på oparfymerade dylika tvålsorter. Ändringen har tillkommit för att bereda möjlighet att mot skälig tull införa dylika slag av tvål med industriell användning.

Sveriges kemiska industrikontor har i sin förut omnämnda skrivelse till Konungen fäst uppmärksamheten därpå, att den vidtagna förändringen skulle kunna medföra, att för toalettändamål avsedd tvål, särskilt rakkräm, i fråga om vilken artikel stark konkurrens utifrån gjort sig gällande, skulle kunna införas oparfymerad mot en tull av endast 10 öre för kilogram och med hänsyn härtill hemställt, att rakkräm måtte upptagas i rubriken med den högre tullsatsen. Detta förslag har tillstyrkts av såväl kommerskollegium som generaltullstyrelsen.

Då förslaget synes ägnat att förhindra en icke avsedd ändring av nu bestående tullskydd, har artikeln rakkräm upptagits under ifrågavarande nummer.

Nummer 951 i de sakkunnigas förslag upptager i likhet med motsvarande Nr 271. rubrik i gällande taxa endast putsmedel, ej sprithaltiga, för läderarbeten, patsmedel På förslag av generaltullstyrelsen har nämnda nummer utvidgats till att för skodon. omfatta putsmedel för alla slags skodon, varigenom vissa omständliga och tidsödande undersökningar för utrönande av beståndsdelarna i dylika preparat skulle undvikas.

För närvarande utgör tullen å tändstickor av trä (rubr. 1239) 5 öre samt Nr 290. å andra slag (rubr. 1240) 20 öre för kilogram. I förslaget hava de båda xånd

rubrikerna sammanförts under ett nummer med den tullsats, som nu gäller stickor.

196 Kungl. Muj:ts proposition Nr 65.

för den stora artikeln, tändstickor av trä. Häremot kar av kommersköllegium anmärkts att tändstickor av trä och vaxtändstickor representerade skilda varuslag med så väsentligt olika värden, att en differentiering i tullhänseende vore berättigad. Ävenledes har framhållits att införsel av vaxtändstickor på grund av deras eldfarlighet vore mindre önskvärd och att tullen å dylika tändstickor av denna anledning icke borde sänkas.

Då införseln av vaxtändstickor är synnerligen obetydlig — år 1927 uppgick den införda kvantiteten till endast 61 kilogram — synes det emellertid vara mindre lämpligt att belasta tulltaxan med en särskild rubrik för denna artikel. Skulle användandet av vaxtändstickor anses böra begränsas på grund av deras eldfarlighet, torde detta böra ske i annan ordning än genom tulllagstiftning.

- Anm. till Den i gällande tulltaxa fastställda viktgränsen av 1 kilogram mellan högre nr och lägre tullbeskattade beredda hudar och skinn synes för den praktiska tillämp-

oq/j_907

' ningen av ifrågavarande rubriker, nummer 201—203, mindre lämpligt avvägd,

Hudar och enär åtskilliga skinn ligga obetydligt över eller obetydligt under nämnda skinn. viktgräns. För att förrättningsmannen i förekommande fall må hava författningsenligt stöd för ett provvägningsförfarande till undvikande av en upppackning, varvid ömtåliga skinn lätt kunna taga skada, hava de sakkunniga efter nummer 135—136 i sitt förslag intagit en anmärkning av följande innehåll:

»Därest till nummer 135—136 hänförliga hudar och skinn inkomma förpackade i buntar, må, under förutsättning att de äro av sinsemellan samma slag och till synes lika vikt per stycke, till grund för bestämmandet av styckevikten läggas den genom vägning av varje bunt och med ledning av däri ingående stycketal utrönta medel vikten.»

Beträffande det sålunda ifrågasatta tillvägagångssättet vid fastställandet av skinnens vikt per stycke har anmärkts, att detsamma visserligen vore ändamålsenligt, men att en höjning av den gällande styckeviktsgränsen vore ofrånkomlig, om förslaget icke skulle medföra en sänkning av gällande tullskydd.

Frågan om ändring av viktgränsen äger påtagligen så nära samband med frågan om garveriindustriens tullskydd, att den bör upptagas till prövning av 1928 års tullkommitté. Av denna omständighet kan jag emellertid icke finna anledning avstyrka intagandet i tulltaxan av den ifrågasatta anmärkningen, vilken just med hänsyn till nu gällande viktgräns synes särskilt av behovet påkallad. Såsom en förutsättning för användandet av det enklare förfaringssättet måste givetvis gälla, att avsändaren verkställt en uppsortering och förpackning av varorna efter tulltaxans indelning samt att från förrättningsmannens sida anledning icke finnes antaga, att denna sortering blivit oriktigt verkställd. Formuleringen visar emellertid, att för-

Kanyl. Muj:ts proposition Nr 05. 197

rättningsmannen alltjämt skall äga befogenhet att verkställa eu mera ingående undersökning, när helst anledning därtill kan anses föreligga.

Anmärkningen har därför med en mindre, redaktionell jämkning intagits i propositionsförslaget.

1 de sakkunnigas taxeförslag äro skilda slag av handskar upptagna under tre olika nummer, nämligen grövre arbetshandskar under nummer 159, fäkt- och boxhandskar under nummer 162 samt övriga slag under nummer 160. Med avseende härå har generaltullstyrelsen anfört, att nämnda varor för vinnande av större överskådlighet i uppställningen borde inordnas under en gemensam överrubrik, varvid grövre arbetshandskar samt fäkt- och boxhandskar, som vore jämförelsevis obetydliga importvaror, lämpligen kunde sammanföras under ett nummer. Tullsatsen vid detta nummer syntes böra upptagas till 150 kronor, enär grövre arbetshandskar torde utgöra den större importartikeln och enligt nu gällande praxis tulltaxerades såsom klädespersedlar av skinn, ej till annan rubrik hänförliga, rubrik 220, med tull av 1 krona 50 öre för kilogram. Styrelsen har sålunda föreslagit, att handskar skulle upptagas efter nummer 159 på följande sätt:

handskar:

grövre arbetshandskar; ävensom, oavsett materialet, fäkt- och

boxhandskar ................................................................................ N 150: —

andra slag ........................................................................................ N 600: —

Detta ändringsförslag har jag ansett mig böra biträda. I detta sammanhang må även nämnas att jag i anledning av de erinringar, som gjorts mot förslaget att införa nettoförtullning å handskar, låtit verkställa undersökning, huruvida en sådan ändring skulle kunna antagas medföra olägenheter för den inhemska tillverkningen. Härvid har framgått att beträffande »handskar, ej särskilt nämnda» — den artikel, som i här berörda avseende har någon betydelse — omkring 80 procent av införseln sker med post, varför, med hänsyn till de för postpaket gällande särbestämmelserna i fråga om emballage, praktiskt sett ingen nämnvärd förändring skulle komma att inträda. Då även ifråga om den införsel, som äger rum med annan lägenhet, sådant emballage i regel torde undvikas, som skall inberäknas i vikten, kan emballagefrågan beträffande denna artikel påtagligen icke vara av större betydelse.

Den åtskillnad i beskattningsavseende, som beträffande beredda pälsverk i Nr gällande tulltaxa göres mellan å ena sidan lösa skinn och å andra sidan 313—315. delvis bearbetade persedlar, har, enligt vad från olika håll anförts, föranlett Besättninsvårigheter vid taxeringen av besättningar, bräm, mattor och dylika artiklar, gar m. m. au vilka än äro endast tillskurna, än förete utom tillskärningen något sömnads- pälsverk. arbete, som understundom kan vara mera omfattande — exempelvis då varan är hopsydd av mindre bitar — men ibland endast utgör »lagning» eller tillsyning av någon mindre del för att giva föremålet viss form. I det först-

Nr

302—303.

Handskar.

198 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

nämnda fallet har varan i tullhänseende betraktats såsom lösa pälsverk; i de sistnämnda åter har tulltaxeringen varit beroende på sömnadsarbetets beskaffenhet. Tulltaxeringen av dylika artiklar har sålunda blivit mer eller mindre svävande. I anledning härav har önskemål framställts angående vidtagande av åtgärd för ernående av en mera enhetlig tulltaxering av berörda varor, och kommerskollegium har jämväl uttalat sig i denna riktning. Enligt vad jag inhämtat, anser man även inom generaltullstyrelsen en åtgärd i sådan riktning önskvärd.

I överrubriken till nummer 313—315 har på grund härav gjorts ett tilllägg, genom vilket de ifrågavarande, vanligast förekommande tillskurna artiklarna skulle komma att likställas, oavsett huruvida något sömnadsarbete nedlagts å desamma eller icke.

Nr 337. Enligt gällande tulltaxa skola alla ämnen till valsar för maskiner inom Valscimnen. textilindustrien hänföras till rubriken 245 med tull av 20 öre för kilogram.

I nummer 180 av de sakkunnigas förslag hava ämnen till valsar för spinnerimaskiner upptagits med tullfrihet. Ämnen till andra valsar skulle komma att hänföras till trävaror, bearbetade, ej särskilt nämnda.

Med avseende härå har generaltullstyrelsen anfört, att de för vissa olika maskiner avsedda valsämnena vore av sinsemellan likartad beskaffenhet och att det därför torde komma att ställa sig svårt för tullmyndigheterna att i förekommande fall med säkerhet avgöra, för vilket ändamål dylika ämnen vore avsedda, samt att dessutom de sakliga skäl, som talade för borttagandet av tullen å ämnen till valsar för spinnerimaskiner, i stort sett även torde kunna åberopas för medgivandet av tullfrihet för övriga till rubriken 245 nu hänförliga valsämnen. På grund härav har generaltullstyrelsen föreslagit, att rubriken måtte utvidgas att omfatta ämnen till valsar för alla inom textilindustrien använda maskiner.

Ehuru det torde vara ämnen till valsar för spinnerimaskiner, som ur importsynpunkt hava den största betydelsen, synas skäl ej föreligga att i här berörda avseende giva dem någon undantagsställning, vilket även, såsom generaltullstyrelsen framhållit, ur tullteknisk synpunkt skulle vara mindre lämpligt. Jag har därför ansett mig böra biträda nämnda förslag.

Nr 340. Rubriken 237 i gällande tulltaxa upptager, utom fanerskivor av 7 milli- Krgssfaner me^ers tjocklek och därunder av annat träslag än furu eller gran, hoppres- • sade faner- eller träskivor (s. k. limbräder) med en tull av 10 öre för kilo-

gram. Sistnämnda artikel skall hänföras till nämnda rubrik oberoende av träslagets beskaffenhet.

De sakkunniga hava ifrågasatt, att även beträffande hoppressade fanereller träskivor såsom förutsättning för varans hänförande till motsvarande rubrik (nr 183) i deras förslag skulle gälla, att den framställts av annat träslag än furu eller gran. Dessutom har beteckningen »limbräder» ersatts

Kun yl. Maj-.ts proposition Nr 65.

med det modernare uttryeket »kryssfaner». Kryssfaner av furu eller gran skulle sålunda komma att draga samma tull som i taxan ej särskilt nämnda bearbetade varor av furu eller gran, d. v. s. 5 öre för kilogram. Såsom skäl härför har anförts att kryssfaner, som vore föremål för massproduktion, ej borde draga högre tull än vanliga snickararbeten av enahanda träslag.

I en till Konungen ingiven skrivelse har industriaktiebolaget Furu-Plywood hemställt, att någon ändring icke måtte vidtagas i nu gällande tullsats för ifrågavarande artikel. Till stöd för denna hemställan har anförts i huvudsak följande.

Den inhemska tillverkningen av furuplywood (kryssfaner) hade under de senare åren haft en lovande utveckling. Före år 1925 hade i Sverige endast funnits två mindre fabriker, under det att antalet för närvarande uppginge till icke mindre än åtta, sysselsättande omkring ett tusen arbetare. Produktionskapaciteten hade samtidigt stigit från 3,000 ton år 1926 till 25,000 ton år 1928. Sverige kunde sägas hava varit föregångslandet på ifrågavarande industri. Vissa andra träproducerande länder hade emellertid fått blickarna riktade på detta tillverkningsområde och börjat uppträda som besvärliga konkurrenter såväl på exportmarknaden som på sista tiden även på hemmamarknaden. Denna marknad vore alltjämt av mycket stor betydelse för plywoodindustrien. År 1927 torde nämligen omkring tre fjärdedelar av produktionen hava avsatts inom landet.

Enligt vad jag inhämtat från generaltullstyrelsen har importen av plywood av olika slag under de elva första månaderna av år 1928 uppgått till 519 ton.

Den importerade kvantiteten har sålunda utgjort endast en mycket obetydlig del av vad som förbrukats inom landet. Den inhemska tillverkningen av kryssfaner, vilken synes äga naturliga förutsättningar och som enligt de meddelade uppgifterna haft att uppvisa en glädjande utveckling, synes sålunda intaga en stark ställning. Med hänsyn härtill och då ämbetsverken vid sin granskning av sakkunnigeförslaget icke upptagit denna fråga, har jag icke ansett mig böra ifrågasätta någon ändring i de sakkunnigas förslag.

Beträffande de i nummer 184 av de sakkunnigas förslag upptagna artik- Nr 341. larna skulle vissa ändringar i nu gällande bestämmelser inträda. Så skulle Tunnbintunnbindararbeten (rubr. 239—240 i gällande taxa), vilka nu äro åsatta en dararbeten; tull för kilogram räknat av 1 öre, om de bestå av furu eller gran, samt huggblock. 4 öre, om de bestå av annat träslag, enligt förslaget komma att beläggas med en enhetlig tull av 2 kronor för 100 kilogram. Vidare skulle med huggblock, vilka nu äro upptagna i rubriken 238 med en tull av 2 öre för kilogram, komma att likställas för dylika block avsedda fotställningar, vilka sistnämnda nu tulltaxeras såsom snickararbeten, varvid, med hänsyn till det vanligen förekommande träslagets samt ytbehandlingens beskaffenhet, en tullsats av 30 öre för kilogram i regel torde komma i tillämpning.

Beträffande nämnda förslag har påyrkats den ändring, att de nuvarande tullsatserna för tunnbindararbeten skulle återställas samt att huggblock med tillhörande fotställningar, i den mån de äro att betrakta såsom snickar-

200 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

arbeten, måtte upptagas med en tull av 30 kronor för 100 kilogram. Till dessa yrkanden har kommerskollegium anslutit sig.

Då införseln av tunnbindararbeten varit oväsentlig i jämförelse med den inhemska förbrukningen, synes en sammanslagning av rubrikerna och därav följande obetydliga förskjutningar i respektive tullsatser icke böra ingiva betänkligheter.

I fråga om huggblock innebär det av kommerskollegium förordade ändringsförslaget, att nämnda vara skulle hänföras till rubrikerna för snickararbeten, från vilka den på sin tid utbrutits, enär de för sistnämnda arbeten stadgade tullsatserna ansågos allt för höga för så tunga artiklar som huggblock. Jag hyser den uppfattningen, att ändring för närvarande icke bör vidtagas i gällande tullsats för huggblock. Det torde även vara lämpligt, att fotställningarna i tullhänseende likställas med de huggblock, för vilka de äro avsedda.

Nr 342.

Skaft till krattor.

Förslag har framställts därom, att till krattor avsedda skaft, vilka icke lära skilja sig väsentligt från vissa, i nummer 342 angivna artiklar, måtte upptagas i nämnda nummer.

I anledning av detta förslag, mot vilket kommerskollegium icke haft något att erinra, hava nämnda slag av skaft i propositionsförslaget intagits imder ifrågavarande nummer.

Nr

347—348.

Wiener-

möbler.

S. k. wienermöbler, som i gällande tulltaxa äro upptagna i rubriken 252 med en tull av 50 öre för kilogram, hava icke blivit särskilt omnämnda i förslaget. De skulle sålunda komma att likställas med andra möbler av trä och draga en tull av 30 eller 60 kronor för 100 kilogram allt efter bearbetningens beskaffenhet. Såsom motivering till ändringen hava de sakkunniga åberopat den obetydliga införseln, vilken år 1924 uppgick till endast 696 kilogram och år 1925 till 2,662 kilogram.

Med avseende å detta ändringsförslag har hemställts att den nuvarande tullen å Avienermöbler måtte bibehållas, vilket även av kommerskollegium förordats. Man befarade nämligen, att ojämnheter vid tulltaxeringen skulle uppstå, om denna bleve beroende av den ytbehandling, som varorna undergått. Även skulle svår utländsk konkurrens på detta område hava börjat göra sig gällande.

Den undersökning, som i anledning härav verkställts, har emellertid givit vid handen, att införseln även under de senaste åren varit obetydlig; så infördes år 1927 endast 1,086 kilogram och icke heller beträffande 1928 års införsel utvisa de för årets tre första kvartal tillgängliga importsiffrorna någon nämnvärd ökning. Under sådana förhållanden har jag icke ansett skäl föi’eligga att frångå de sakkunnigas förslag.

Ett såsom alternativ framställt förslag att likställa fernissning med övriga slag av bearbetning, som omnämnas i nummer 190 av sakkunnigeförslaget,

Kutigl. Mu,j:ts proposition Nr 65.

anser jag mig ieke böra förorda, då de sakkunniga förklarat sig hava tagit denna fråga under noggrant övervägande (sid. 271 i betänkandet) oeh därvid kommit till den uppfattningen, att en sådan ändring skulle medföra så vittgående konsekvenser i tullbeskattningsavseende, att densamma borde tagas under övervägande i samband med en allmännare revision av tulltaxan.

Jämföres den till rubrik 308 i gällande taxa fogade anmärkningen angående beskaffenheten av sådant papper, som i tullhänseende bör rubriceras såsom tidningspapper, med motsvarande anmärkning till nummer 210 i de sakkunnigas förslag, finner man, att ordet »vitt» utlämnats. Något skäl till denna ändring har icke anförts i motiveringen. Ändringen torde emellertid icke vara oavsiktlig, då vissa skäl kunna åberopas för densamma. Det förefaller nämligen anmärkningsvärt, att den omständigheten, att ett tidningspapper företer en svagare förtoning i viss färg, skall hava till följd, att ett eljest tullfritt tidningspapper belägges med tull.

Av de uttalanden, som gjorts vid behandlingen av frågan om tull i vårt land å tidningspapper, framgår emellertid, att man velat begränsa den förmånligare behandlingen av tidningspapper till vitt sådant papper. I Kungl. Maj:ts proposition nummer 227 till 1911 års riksdag lämnas en ingående redogörelse för de undersökningar, vilka — i anledning av 1910 års riksdags anhållan om utredning, huruvida med hänsyn till möjligheten att vid tullbehandlingen skilja mellan tidningspapper och annat tryckpapper särskild, lägre tull kunde åsättas förstnämnda slag av papper — på föranstaltande av generaltullstyrelsen verkställts i denna fråga. Av utredningen framgår följande.

Den vid tiden för utredningen gällande danska tulltaxan innehölle vid rubriken för tidningspapper en bestämmelse, att såsom sådant papper skulle anses endast vitt, oglättat, svagt limmat papper med en trämassehalt av minst 60 procent. Vad papperets färg beträffade, torde den bestämmelsen, att det till färgen skall vara vitt, icke kunna eftergivas. Bland de tidningar, som utkomme i vårt land, funnes sådana, beträffande vilka papperets massa hade en skär eller rödaktig färg, så kallat tonat papper. Det hade visserligen från sakkunnigt håll framhållits, att denna papperets egenskap icke skulle inverka på den undersökningsmetod, som borde föreskrivas såsom den mest praktiska för bestämmande av papperets halt av trämassa, men då det å andra sidan torde vara svårt att bestämma gränsen för denna förtoning, för att den icke skulle störande inverka på nämnda undersökningsmetod, borde en bestämmelse finnas därom, att papperets färg skall vara vit.

Generaltullstyrelsen har också i sitt nu avgivna utlåtande anfört, att den metod, som nu tillämpas för undersökning av papperets slipmassehalt, är användbar endast för vitt papper, att någon annan för tullmyndigheterna lämpad undersökningsmetod icke torde kunna tillämpas samt att ifrågavarande anmärkning i anledning härav borde begränsas till att avse endast vitt papper.

Detta har också i propositionsförslaget ägt rum.

Anm. till nr 368.

Tidnings-

papper.

Nr

383—385.

Rör och stänger av vulkanfiber.

Nr 390.

Dekalkoma-

nier.

Nr 393.

Tvinnad

gul.

Anm. till nr M8.

Garn till fisknät.

202 Kungl. Mcij:ts proposition Nr 65.

Generaltullstyrelsen har i sitt utlåtande erinrat därom, att de sakkunniga ansett, att den vid rubrik 315 i gällande taxa fogade anmärkningen rörande tulltaxeringen av rör och stänger av vulkanfiber kunde utgå, enär nämnda artiklar även utan särskilt stadgande skulle bliva hänförliga till ej särskilt nämnda arbeten av papp etc. Det vore emellertid att märka, att vulkanfiber i plattor i de sakkunnigas förslag upptagits i nummer 207 under rubriken papp. Vid sådant förhållande kunde tveksamhet uppstå, huruvida icke rör av vulkanfiber borde tulltaxeras enligt nummer 220. Detta nummer innefattade rör av papper, och enligt gällande praxis tulltaxerades rör av papp såsom dylika arbeten av papper. Härtill komme slutligen att styrelsen under nummer 220 föreslagit, att rör av papp skulle bliva omnämnda i detta nummer. Med hänsyn till vad sålunda anförts har styrelsen föreslagit, att i överrubriken till nummer 226—228 måtte tillfogas orden »vulkanfiber i rör härunder inbegripna».

Ett förtydligande i berörda avseende synes på de anförda skälen vara behövligt och har därför intagits i propositionsförslaget i överrubriken till nummer 383—385.

I nu gällande tulltaxas rubrik 349, vilken i stort sett motsvaras av nummer 233 i de sakkunnigas förslag, äro dekalkomanier upptagna bland exemplen på bilder. Då vissa dekalkomanier förekomma, beträffande vilka tveksamhet torde kunna råda, huruvida de rätteligen böra hänföras till bilder, såsom detta begrepp fattas i tulltekniskt avseende, har till undvikande av olikformig tulltaxering föreslagits, att dekalkomanier fortfarande måtte omnämnas i rubriken.

Mot detta förslag, som förordats av kommerskollegium, har jag intet att erinra, varför exemplifieringen utvidgats i enlighet härmed.

Uppmärksamheten har blivit fäst därpå, att s. k. gut förekommer i handeln såväl i enkla trådar som hoptvinnad. Då båda slagen hava samma användning och ungefär samma värde, borde de i tullhänseende likställas.

Enligt vad jag inhämtat anses tvinnad gut nu böra hänföras till silkessnören, som draga en tull av 30 kronor för kilogram. Någon inhemsk tillverkning av gut i den ena eller andra formen lär emellertid icke förekomma. Vid sådant förhållande har jag i likhet med kommerskollegium ansett mig böra biträda framställning om sådan ändring av nummer 236 i de sakkunnigas förslag, att tvinnad gut likställes med den otvinnade varan. Detta har synts lämpligen kunna angivas genom infogandet av orden »även tvinnad» efter »s. k. gut».

Under nummer 291 hava de sakkunniga i sitt förslag intagit en anmärkning därom, att till detta nummer hänförligt bindgarn av hampa, vilket enligt skriftlig, på tro och heder avgiven försäkran är avsett uteslutande för tillverkning av fisknät, må utlämnas tullfritt.

203 Kurigl. Maj ris proposition Nr 65.

Frågan om tullfrihet för gum till nämnda ändamål har redan under år 1916 varit föremål för behandling inom riksdagen i anledning av väckt motion (nr 41 i andra kammaren). För den utredning, som på begäran av riksdagen sedermera verkställts, ävensom för de omständigheter, som varit bestämmande för den föreslagna lösningen av frågan, hava de sakkunniga redogjort i sitt betänkande å sidorna 293—294.

Förslaget har tillstyrkts av kommerskollegium. Sveriges industriförbund har förklarat sig ej vilja motsätta sig detsamma men framhållit, att intyg angående garnets användning borde utfärdas av förbrukaren. Skånes handelskammare har däremot hemställt, att förslaget icke måtte föranleda någon åtgärd, då enligt vad handelskammaren erfarit tillverkning av garn för framställning av trålar kommit till stånd. Denna tillverkning vore ännu jämförelsevis obetydlig, och den väsentliga anledningen härtill ansåges just vara att konsumtionen av trålar icke i möjligaste mån förbehållits landets egna fabrikanter.

För egen del har jag anslutit mig till de sakkunnigas förslag, som synes kunna bereda möjlighet för bedrivande av en lönande tråltillverkning inom landet, och har därvid hänsyn tagits även därtill, att en dylik inhemsk tillverkning torde vara av ej ringa värde för fiskerinäringen.

Enligt bestämmelsen i nu gällande tulltaxas rubrik 444 skola tågvirke och linor samt bind- och segelgarn, flätade, om de äro blekta, färgade eller tryckta, tulltaxeras såsom snören och andra snörmakararbeten. Tullen, som för oblekt och ofärgad vara utgör 35 öre för kilogram, kommer härigenom att för de blekta, färgade eller tryckta artiklarna uppgå till 3 kronor för kilogram. Denna tullskillnad hava de sakkunniga ansett vara orimlig, då sistnämnda varor varken med avseende å värde eller framställningssätt kunde likställas med egentliga snörmakararbeten. De sakkunniga hava på grund härav föreslagit en sänkning av tullen till 70 öre för kilogram, d. v. s. dubbla tullen för den ofärgade och oblekta varan.

Mot en sådan tullnedsättning har erinrats, att den lättnad, som man med ändringen avsåge att bereda vissa artiklar med industriell användning, lämpligen borde åvägabringas på annat sätt än att så avsevärt som ifrågasatts sänka tullen för alla till nämnda rubrik hänförliga artiklar. Andra flätade blekta, färgade eller tryckta linor etc. än sådana, som hade nyssnämnda användning, borde fortfarande tulltaxeras såsom snörmakararbeten. I

I 1906 års tulltaxekommittés betänkande anföres vid ifrågavarande rubrik till stöd för nu gällande bestämmelse, att flätade blekta, färgade eller tryckta artiklar »hänvisats till snören och andra snörmakararbeten, dit de på grund av både värde och beskaffenhet rätteligen höra». Det torde emellertid vara uppenbart, att blekning, färgning eller tryckning av en vara av ifrågavarande slag eller av det garn, varav den framställts, icke bör kunna

Nr

454—455.

Tågvirke och linor m. m., flätade.

204 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

motivera en höjning av tullen till nära nog det tiodubbla beloppet. Den föreslagna ändringen, varigenom blekt, färgad eller tryckt vara skulle komma att beläggas med dubbla tullen å den oblekta och ofärgade, synes stå i god överensstämmelse med vad som eljest i allmänhet gäller i fråga om garn och vävnader av motsvarande beskaffenhet. Då dessutom något direkt förslag till lösning av denna tullfråga på lämpligare sätt än de sakkunniga angivit icke framkommit, har jag icke på denna punkt vidtagit någon ändring i deras förslag.

Nr Det i överrubriken till nummer 308—309 i de sakkunnigas förslag förekom-

464 465. mande tillägget »även gamla och brukade» har uteslutits i propositionsför-

Yllemattor, slaget, sedan undantag för mattor, hänförliga till nummer 464—465, i enknutna. lighet med generaltullstyrelsens förslag inryckts i nummer 1149.

I samband med godkännandet av det mellan Sverige och Turkiet den 4 februari 1928, under förbehåll av bifall från riksdagens sida, avslutade handels- och sjöfartsavtalet beslöt riksdagen den 20 mars 1928 (skr. nr 80) i överensstämmelse med vad Kungl. Maj:t i sin den 24 februari 1928 dagtecknade proposition nummer 111 föreslagit, att tullsatsen för knutna yllemattor med mer än 250 knutar på en längd av 1 meter, vilka äro upptagna i rubrik 395 i gällande tulltaxa, skulle nedsättas från 8 till 6 kronor för kilogram. Den ändrade tullsatsen skall tillämpas från och med den dag, då nämnda avtal träder i kraft. Detta skall ske trettio dagar efter ratifikationshandlingarnas utväxlande.

Enligt meddelande från utrikesdepartementet har ifrågavarande handelsoch sjöfartsavtal numera godkänts även från turkisk sida och ratifikationshandlingarna kunna väntas bliva utväxlade inom en nära framtid, med all sannolikhet innan det föreliggande tulltaxeförslaget blir föremål för slutlig behandling av riksdagen. Med hänsyn härtill torde i detta förslag tullsatsen vid nummer 465 böra upptagas till 600 kronor.

Nr 470. Nummer 314 i de sakkunnigas förslag upptager mattor, ej särskilt nämnda, Jutemattor. av jute, med eller utan inblandning av annat spånadsämne, med eu tull av 40 kronor för 100 kilogram. Enligt nu gällande bestämmelser skall i fråga om mattor av jute med inblandning av annat spånadsämne göras skillnad mellan plyschartade och icke plyschartade mattor. De förra hänföras till rubriken 448 med en tull av 40 öre för kilogram, även om de hava tillsats av annat vegetabiliskt spånadsämne i bottenvävnaden, under det att en dylik tillsats beträffande de icke plyschartade mattorna på grund av bestämmelsen i anmärkning 1 till avdelning VIII A—F har till följd, att de bliva underkastade samma tull som vävnader av det såsom tillsats förekommande spånadsämnet. Utgöres tillsatsen av ull eller andra djurhår, skall varan, oavsett om den är plyschartad eller ej, tulltaxeras såsom yllemattor.

Den ändring häri, som av de sakkunniga ifrågasatts, har givit anledning till erinringar. Så har från industrihåll anmärkts, att den princip, som

Kungl. Maj.ts proposition Nr t>ö.

genom rubrikens formulering i de sakkunnigas förslag kommit till uttryck, nämligen att ett lågt tullbeskattat spånadsämne såsom jute icke skulle komma att drabbas av högre tull, om det förekomme i förening med andra, högre tullbeskattade spånadsämnen, vore oriktig och stridande mot tulltaxans allmänna uppställning av spånadsgruppen. Rubriken syntes dessutom i visst avseende oklart avfattad.

I anledning härav har framställts förslag till följande ändrade lydelse av rubriken ifråga: »Mattor, ej särskilt nämnda, av jute, utan inblandning av annat spånadsämne». Detta förslag har biträtts av kommerskollegium.

Generaltullstyrelsen har anmärkt, att tillägget till nummer 314 »med eller utan inblandning av annat spånadsämne» icke vore fullt förenligt med innehållet i nummer 308—313 och i varje fall vid jämförelse med bestämmelsen i sistnämnda nummer kunde giva anledning till tveksamhet, huru mattor av jute och annat spånadsämne rätteligen borde tulltaxeras.

I anledning härav borde nummer 314 erhålla följande lydelse: »helt eller delvis av jute, utan inblandning av silke, ull eller andra djurhår eller kokostågor».

Ett förtydligande vid denna punkt är uppenbarligen behövligt, och har jag i sådant avseende anslutit mig till generaltullstyrelsens förslag, vilket även synes leda till ett ur saklig synpunkt riktigt resultat. Enligt detsamma skulle någon ändring icke göras i den nuvarande principen för tulltaxeringen av alla slags jutemattor med inblandning av ull, mot vilken princip någon anmärkning icke förekommit. Likaledes skulle den nuvarande tullsatsen, 40 öre för kilogram, bibehållas för plyschartade jutemattor med tillsats av annat vegetabiliskt spånadsämne i bottenvävnaden. Däremot skulle den ändringen inträda, att en tillsats av annat vegetabiliskt spånadsämne i floret å mattor av sistnämnda slag eller dylik tillsats i flor eller bottenvävnad av andra jutemattor icke längre skulle föranleda, att mattorna i tullhänseende likställdes med vävnader av det ämne, varav tillsatsen utgöres, ett förfarande som, enligt vad de sakkunniga anfört, visat sig leda till orimliga konsekvenser.

Rubriken 403 i gällande tulltaxa upptager kostymvävnader av ull, vägande Nr 477. per kvm 250 gram eller däröver och innehållande trådar, helt eller delvis vävnader, av silke, såframt silket utgör högst 7 procent av vävnadens hela vikt. Tull- innehålsatsen utgör 2 kronor 50 öre för kilogram och överstiger sålunda med 25 lande silke. öre tullen för de högst tullbeskattade yllevävnaderna utan tillsats av silke.

För tulltaxeringen av andra spånadsvaror, innehållande silke, gäller nu den allmänna bestämmelse, som finnes angiven i anmärkning 1 till avdelning VIII A—F och vilken är av följande lydelse: »Då en spånadsvara betecknas såsom vara av visst spånadsämne i förening med eller med inblandning av annat sådant ämne, innebär detta, där ej annorlunda är särskilt stadgat, att, oavsett den myckenhet, vari de olika beståndsdelarna ingå i varan, den i

206 Runni. Maj:ts proposition Nr 65.

vederbörande rubriker först nämnda beståndsdelen är bestämmande för varans rubricering såsom vara av silke, ull, lin o. s. v.; dock att avseende ej fästes vid i varan förekommande enstaka trådar, vilkas förekomst uppenbarligen har till syfte att göra densamma hänförlig till en rubrik med lägre tullsats.»

Detta stadgande medför, att andra spånadsvaror än kostymvävnader av förenämnda slag bliva, även om de endast hava en obetydlig tillsats av silke, hänförliga till avdelning VIII A, som omfattar varor av silke.

De sakkunniga hava, under åberopande av, bland annat, den tullförhöjning från 3 till 10 kronor för kilogram, som tidigare genomförts för halvsiden, ansett lämpligt att i taxan under avdelning V intaga en bestämmelse, att vid tulltaxering av vissa vävnader och band — inskränkningen är motiverad av tulltekniska skäl — silke, vilket ingår till högst 7 procent av vävnadens eller bandets vikt skall lämnas utan avseende, i samband varmed den särskilda rubriken för kostymvävnader av xrll med viss tillsats av silke uteslutits.

Då konsekvenserna av den ifrågasatta ändringen synas vara av den räckvidd, att frågan om den föreslagna tullindringen lämpligen torde böra bliva beroende på fortsatt utredning, har jag icke ansett mig böra upptaga de sakkunnigas förslag på denna punkt. Till följd härav har nuvarande rubrik 403 ansetts böra bibehållas.

Nr 543. Enligt gällande bestämmelser äro vanliga flätade, bandliknande snören i Platta, tullhänseende likställda med band. Rundflätade snören, som genom mangling rundflätade eller liknande förfaringssätt tillplattats och vilka pläga användas såsom skosnören. och kängsnören, skola jämlikt ett av Kungl. Maj:t i regeringsrätten fattat beslut tulltaxeras såsom flätade, bandliknande snören etc. och bliva följaktligen underkastade en tull av 2 kronor för kilogram, försåvitt varan icke innehåller silke.

Generaltullstyrelsen har nu fäst uppmärksamheten på det oegentliga däri, att den efterföljande behandlingen gör varan hänförlig till rubrik med lägre tullsats än som eljest skulle tillämpas. I icke tillplattat skick borde nämligen varan tulltaxeras såsom snören, med tull av 3 kronor för kilogram. I

I det av sakkunnig inom tekniska högskolan i denna tulltaxeringsfråga avgivna yttrande, som förelåg vid ärendets avgörande i regeringsrätten, har emellertid framhållits, att ifrågavarande platta, rundflätade snören vore till form, ändamål och värde fullt likställda med de i rubrikerna 369—370, respektive 534 upptagna varorna, vilka i allmänhet draga samma tull som motsvarande band, samt att en ökning i tullsatsen med 50 procent för de förstnämnda banden icke kunde motiveras med några giltiga skäl. Med hänsyn härtill och då gällande praxis varit i tillämpning en följd av år samt frågan berör en avsevärd förbrukningsartikel, har jag icke ansett lämpligt vidtaga den av generaltullstyrelsen ifrågasatta ändringen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

207 Glödnät av silke iiro för närvarande upptagna i särskild rubrik, nummer Nr 549. 373 a, med en tull av 9 kronor för kilogram. Enligt de sakkunnigas förslag Glödnät av skulle glödnät av nämnda material inrymmas i nummer 1054, upptagande glöd- silke. strumpor och andra glödnät, alla slag, med tull av 2 kronor 50 öre för kilogram. Anledningen till den ifrågasatta ändringen är den, att de sakkunniga ansett införseln av glödnät, tillverkade av silke, icke vara av den betydelse, att en särskild rubrik för nämnda artikel vore motiverad.

Införseln utgjorde åren 1924—1927 respektive 286, 556, 519 och 656 kilogram.

Kommerskollegium har i sitt utlåtande över förslaget i denna punkt uttalat sin anslutning till ett framställt yrkande på den nuvarande tullsatsens bibehållande.

Visserligen kan införseln förefalla tämligen obetydlig, men den tullnedsättning, som skulle inträda genom vidtagandet av sådan ändring i gällande bestämmelser, som de sakkunniga ifrågasatt, måste dock ingiva betänkligheter.

Då vidare av skäl, som jag vid redogörelsen för nummer 220 i taxeförslaget redan berört, avbrända glödstrumpor överförts till gruppen för kemiska produkter, vilken grupp icke lämpligen kan inrymma även ej avbrända nät, hava i propositionsförslaget icke avbrända glödstrumpor av silke upptagits i nummer 549 under spånadsgruppen med nuvarande tullsats. Glödstrumpor av annat spånadsämne komma att, utan särskilt stadgande, hänföras till nummer 555 med nu gällande tullsats 1 krona 75 öre för kilogram.

I anledning av ett uttalande från enskild näringsidkare, att återställandet av den nuvarande tullen för glödstrumpor av silke skulle vara till men för vår exportindustri, vill jag erinra därom, att det förslag till nya tullrestitutionsbestämmelser, som samtidigt härmed kommer att föreläggas riksdagen, innehåller sådana lättnader för nämnda industri, att från dess sida någon invändning mot tullens bibehållande knappast kan anses befogad.

Med avseende å emballagebestämmelserna för strumpstolsarbeten företer ^r

de sakkunnigas förslag viss avvikelse från gällande tulltaxa. Under det att 551—555.

tullsatsen nu är bestämd efter nettovikten endast för strumpstolsarbeten av Emballage-

silke, medan däremot i fråga om andra dylika arbeten avdrag i vikten — beslåmmel-

med den inskränkning som föranledes av bestämmelsen i tulltaxeunder- serna för

rättelsernas § 2 mom. 8 angående visst ytteremballage ■— icke medgives för strun*Pstols-

arbeten.

askar, papper och dylikt omslag, ej heller för inlägg, skulle enligt nämnda förslag alla strumpstolsarbeten vägas netto. Någon höjning av tullsatserna såsom kompensation för ändringen har icke ifrågasatts.

Kommerskollegium har, under åberopande av sitt allmänna uttalande angående de föreslagna ändringarna av emballagebestämmelserna, hemställt, att, då det icke syntes möjligt att utan en närmare utredning bedöma, vilken justering av tullsatserna, som skulle motsvara skälig kompensation för nettoförtullning, emballagebestämmelserna måtte tillsvidare bibehållas.

208 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

I fråga om vissa grövre strumpstolsarbeten torde den av de sakkunniga föreslagna ändringen icke vara av större betydelse. Annorlunda lär emellertid vara förhållandet med de lättare trikåvarorna, beträffande vilka den utländska konkurrensen är mera besvärande. En ändring av emballagebestämmelserna på detta område torde bliva desto mera kännbar, som enahanda företeelse kunnat konstateras beträffande trikåvaror som ifråga om vävnader och damkonfektion, nämligen att utvecklingen går i sådan riktning, att lättare varor, för vilka tullskyddet blir mindre effektivt, erhålla allt mer ökad användning. Med hänsyn härtill har jag ansett försiktigheten bjuda att icke nu föreslå någon ändring av emballagebestämmelserna för strumpstolsarbeten.

Nr 558. Ett framställt förslag om bibehållandet av bestämmelsen i nu gällande Sadel- tulltaxas rubrik 470, att annan sadelgjordsväv än den tvåskaftade, oblekta gjordsväv. och ofärgade skall hänföras till band, har jag med hänsyn till vad de sakkunniga anfört funnit mig icke böra biträda.

Nr 575. I fråga om avdelningsskärmar och rullgardiner hava nu gällande, i rubri- Rullgardi- kerna 566 samt 568 och 569 intagna bestämmelser bibehållits i sakligt avseende ner; lamp- oförändrade. Med hänsyn till ett av generaltullstyrelsen gjort påpekande, skärmar. rullgardiner utan käppar och mekanism numera knappast förekomme till införsel, samt att, där så ägde rum, det låge i sakens natur, att de borde tulltaxeras efter sin beskaffenhet, har nummer 416 i de sakkunnigas förslag uteslutits.

Med avdelningsskärmar hava de sakkunniga likställt lampskärmar och andra skärmar, ej särskilt nämnda, för vilka tullen sålunda ävenledes skulle utgå med 15 procent av värdet. Denna tull skulle emellertid, enligt vad från en handelskammare uppgivits, åtminstone vad lampskärmar beträffar, i vissa fall icke komma att täcka den tull, som utgår för materialierna, av vilka större delen i allmänhet utgöres av siden. Denna uppgift har från annat håll bekräftats.

Kommerskollegium har också funnit invändningarna i berörda avseende berättigade och uttalat, att andra skärmar än avdelningsskärmar tills vidare borde, liksom nu, tulltaxeras efter sin beskaffenhet.

I anledning härav har rubriken i propositionsförslaget begränsats till att omfatta rullgardiner med käppar och mekanism samt avdelningsskärmar.

Nr Enligt nu tillämpad praxis anses ett broderingsarbete å strumpstolsar-

585 587. beten eller å vanliga snören eller snörmakararbeten icke såsom broderi i

Broderier, tullteknisk mening. Beträffande strumpstolsarbeten har i överrubriken till nummer 427—429 i de sakkunnigas förslag ett förtydligande i berörda avseende intagits. Generaltullstyrelsen befarar emellertid, att detta förtydligande skulle komma att tolkas såsom ett upphävande av gällande praxis beträffande snören och snörmakararbeten, å vilka broderingsarbete nedlagts och

Kungl. Maj.ts proposition Nr 65.

201)

vilka nu taxeras såsom besättnings- och garneringsartiklar, ej särskilt nämnda, enligt rubrikerna 371 eller 535. Enär detta icke varit avsett, torde ett ytterligare förtydligande vara lämpligt. Enligt styrelsens förslag skulle ett tilllägg införas i överrubrikens parentes. Då emellertid till ifrågavarande nummer redan fogats en anmärkning, innehållande en anvisning för tulltaxeringen, har även det nu ifrågasatta förtydligandet ansetts lämpligen böra intagas i form av en anmärkning till rubriken.

Sedan läng tid tillbaka hava i fråga om knutna, stickade, virkade eller Nr på strumpstol förfärdigade varor tulltaxans bestämmelser varit av sådant 590—591. innehåll, att någon förhöjning av tullen icke förekommit i det fall, att söm- Kläder av nadsarbete nedlagts å varan. Detta torde hava sin grund i den omständig- drumpstolslieten, att det å dylika varor eventuellt utförda sömnadsarbetet vanligen gods. varit av så obetydlig omfattning, att någon hänsyn till detsamma icke ansetts böra tagas vid tullens fastställande. Under de senare åren hava förhållandena i viss män ändrats. Trikåvara (metervara) har nämligen börjat komma till allmän användning inom damkonfektionen på samma sätt som vävnader. Då av förstnämnda materiel tillverkade kläder beläggas med samma tull som halvfabrikatet, kommer den konfektionsindustri, som driver nämnda tillverkning, icke blott att sakna tullskydd utan har även att vidkännas en direkt belastning dels för uppkommande avfall, dels ock för besättningsartiklar, vilka, särskilt då de innehålla silke, äro avsevärt högre tullbeskattade än trikåvaran.

De sakkunniga hava också enligt vad som framgår av motiveringen tagit under övervägande, huruvida icke i anslutning till tullagstiftningen i andra länder, där sydda och med broderier, spetsar och dylik utstyrsel försedda persedlar av trikåvara äro uppdelade efter enahanda grunder som motsvarande persedlar av vävnad, ändring av våra gällande bestämmelser i nu ifrågavarande avseende borde åvägabringas. Då emellertid vid verkställd undersökning en sådan differentiering av tullen icke synts kunna genomföras utan genomgripande omläggning av tullbeskattningen av trikåvaror, hava de sakkunniga ansett denna fråga lämpligen böra anstå för att upptagas till prövning i samband med en allmän revision av tulltaxan.

Tanken på en korrigering av de nuvarande bestämmelserna i fråga om nämnda varor har emellertid upptagits av såväl kommerskollegium som generaltullstyrelsen. Från industriens sida hade nämligen framhållits, att även en provisorisk, omedelbar lösning av denna fråga vore av stor betydelse. I sådant syfte hade framställts förslag, att kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda, av knutna, stickade, virkade eller på strumpstol förfärdigade varor av annat spånadsämne än silke, försedda med broderier eller spetsar eller ock med foder, uppslag eller annan besättning, vari silke ingår, måtte tulltaxeras efter bestämmelserna för varor, tillverkade av vävnader av motsvarande spånadsämne. Kommerskollegium har biträtt detta förslag till uppdelning av ifrågavarande rubrik för vinnande av en provision;/ till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 51 häfl. (Nr 65.) 14

210 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 65.

sorisk lösning av frågan om differentiering av tullskyddet för konfektionerade artiklar av trikåvara.

Generaltullstyrelsen har i sitt utlåtande över taxeförslaget vitsordat det berättigade i kravet på ändring i förevarande avseende samt funnit önskvärt att — om också det slutliga ordnandet av tullskyddsfrågan för ifrågavarande artiklar borde anstå till en mera allmän revision av tulltaxan — påvisbara oformligheter i tullbeskattningen på ett tidigare stadium provisoriskt avhjälptes. Då styrelsen erfarit, att en framställning om ändring i berörda avseende ingivits till kommerskollegium, och frågan sålunda komme under prövning av detta ämbetsverk, finge styrelsen, när resultatet av denna prövning förelåge, tillfälle att inkomma med förslag.

Sedan kommerskollegium avgivit sitt yttrande över de sakkunnigas förslag, har generaltullstyrelsen i en tilläggsskrivelse till sitt utlåtande återupptagit frågan om tulltaxeringen av klädespersedlar av strumpstolsgods och därvid anfört bland annat följande.

Av den motivering, som förebragts av Sveriges industriförbund, framginge, att avsikten varit, att den föreslagna tulltaxeändringen endast skulle drabba kläder, som tillverkades av metervara vid konfektionsfabrikerna, och sålunda icke persedlar, som i samband med trikåtillverkningen endast underginge en enklare sömnad. Såsom förslaget utformats, komme emellertid bland annat även en hel del underkläder att drabbas av ändringsförslaget, vilket icke vore lämpligt. Å andra sidan skulle genom förslaget endast i begränsad utsträckning — d. v. s. i fråga om kläder med broderier eller spetsar eller med foder, uppslag eller annan besättning, vari silke ingår — praktiskt erkännande givas åt det berättigade i principen angående de av trikåvara tillverkade klädernas likställighet i tullskyddshänseende med dylika kläder, tillverkade av vävnad.

Fullt erkännande härå torde vid en provisorisk lösning av frågan knappast kunna lämnas. Åtskilligt skulle emellertid vinnas, om de viktigaste av trikåmetervara framställda klädespersedlarna likställdes med motsvarande, av vävnad tillverkade kläder. De persedlar, som i första hand härvid borde ifrågakomma, vore klädningar, blusar, kjolar och morgonrockar. Däremot syntes koftor, som i regel endast underginge en enklare konfektionering, icke lämpligen böra drabbas av tullförhöjningen, och då vidare vissa tulltekniska svårigheter säkerligen skulle uppstå vid särskiljandet av koftor och kappor, borde icke heller sistnämnda varuslag göras till föremål för särbestämmelser.

Med hänsyn bland annat till att tullsatsen för rubrik 373 b i gällande tulltaxa vore bunden genom handelstraktaten mellan Sverige och Tyskland, borde silkestrikåvaror icke beröras av ändringsförslaget.

I överensstämmelse härmed har generaltullstyrelsen föreslagit, att nummer 432 i de sakkunnigas förslag måtte uppdelas i två nummer av följande lydelse: Kläder och sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda:

av knutna, stickade, virkade eller på strumpstol förfärdigade varor: blusar, kjolar, klädningar och morgonrockar)

av spånadsvara (metervara), icke innehål- i tulltaxeras lika med klädespersedlar av motsvarande vavnad

lande silke............................................................)

i tulltaxeras efter vad för

andra .......................................................................t strumpstolsarbeten är bestämt

1 ulan förhöjning.

Kanyl. Muj:ts proposition Nr 65.

211 På grund av vad sålunda anförts, linner jag en provisorisk lösning av frågan om tulltaxeringen av klädespersedlar av strumpstolsgods vara av behovet påkallad, oeli har jag på denna punkt i sak anslutit mig till generaltullstyrelsens nyss anförda förslag.

De sakkunniga hava med hänsyn bland annat till de av 1926 års riksdag beslutade ändringarna i tullsatserna för yllevävnader ansett, att man i fråga om beskattning av kläder och andra sömnadsarbeten av nämnda vävnader lämpligen borde övergå till ett system, som smidigare än det nuvarande (med fasta vikttullsatser) anpassade sig efter de olika vävnadstullarna. I överensstämmelse härmed har föreslagits, att tullen för kläder och andra sömnadsarbeten av nyssnämnda materiel skulle utgå med vissa procentuella tillägg till vävnadstullarna. Detta förslag till ändring av principen för tullbeskattningen, som ursprungligen framställts av representanter för konfektionsindustrien, har, enligt vad de sakkunniga anfört, rönt instämmande av representanter för importintressena.

Vid bedömandet av de procentuella tilläggens storlek hava de sakkunniga sökt komma till ett resultat, som i möjligaste mån motsvarade tullsatserna före ovannämnda tullförändringar. I en till betänkandet såsom bilaga 3 fogad tablå har utredning förebragts till belysning av de procentuella tillägg till tullsatserna för vävnaderna, vilka lagda till sistnämnda tullsatser skulle motsvara förutvarande vikttullsatser för konfektionens artiklar. Att härvid komma till ett matematiskt exakt resultat är uppenbarligen icke möjligt, enär man beträffande varje särskild varugrupp måste taga hänsyn till de olika artiklarnas betydelse ur import- och produktionssynpunkt och på denna väg söka komma fram till en antaglig medelprocent.

Det resultat, till vilket de sakkunniga kommit, hava representanter för industrien icke ansett tillfredsställande. Särskilt i vad det angår de artiklar, som höra till damkonfektionsbranschen, hava de föreslagna procentsatserna ansetts för låga. Vid beräkningen av desamma borde hänsyn tagas till den försämring av tullskyddet, som skulle bliva en följd av dels den ändrade avfattningen av definitionen å »broderi», dels övergången från brutto- till nettoförtullning för konfektionsindustriens artiklar. Yrkanden hava också framställts på att procentsatserna måtte höjas, vid nummer 444 i de sakkunnigas förslag från 235 till 245 procent, vid nummer 445 från 145 till 150 procent och vid nummer 446 från 75 till 90 procent. Med anledning härav har kommerskollegium hemställt, att det måtte tagas under övervägande, om ej industriens önskemål på denna punkt kunde vinna bifall.

De sakkunnigas förslag, att konfektionstullarna skulle utgå genom procentuella tillägg till tullsatserna å de i förekommande artiklar ingående vävnaderna, mot vilken tanke invändningar icke förekommit vare sig från industriens sida eller från representanter för importhandeln, synes innebära en lösning, som leder till det mest rättvisa resultatet. Såsom redan fram-

Nr

592—594,

603—605.

Kläder av yllevävnad.

212 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

hållits, är det emellertid icke möjligt att omräkna de nuvarande tullsatserna på ifrågavarande område till belopp, som för varje särskild gren av konfektionsindustrien skulle fullt exakt motsvara det före år 1926 gällande tullskyddet. Beträffande de procentuella tilläggens lämpliga storlek kunna givetvis olika meningar råda. I nyssnämnda bilaga finnas angivna dels de föreslagna procentsatserna, dels de procentsatser för kläder, tillverkade av vävnader av olika tjocklek, som borde tillämpas, därest tullskyddet för konfektionsindustrien skulle bringas till samma höjd som under tiden närmast före genomförandet av de av 1926 års riksdag beslutade ändringarna av vissa tullsatser för yllevävnader. Om man vid en jämförelse mellan dessa båda grupper av procentsatser tager i betraktande, att, såsom de sakkunniga anfört, vid de av dem föreslagna procentsatsernas beräknande »hänsyn jämväl tagits till den minskning i tullskyddet, som kunde tänkas uppstå på grund därav, att förpackningskartonger enligt förslaget icke längre skulle inräknas i den tullpliktiga vikten», kan det vara förklarligt, att man från industriens sida funnit de föreslagna procentsatserna väl knappt tillmätta. Detta gäller företrädesvis manskläder men även den tyngre damkonfektionen. Med hänsyn till den ställning, herrkonfektionen i konkurrenshänseende intager gent emot utlandet, torde frågan för denna gren av konfektionsindustrien dock vara mindre allvarlig än för damkonfektionen. Då emellertid de föreslagna procentsiffrorna äro resultatet av ingående överläggningar med representanter för såväl industrien som importhandeln, anser jag mig icke böra föreslå någon ändring av dessa procentsatser. Viss hänsyn till de anförda kraven på en höjning har emellertid tagits därigenom, att jag — såsom redan vid behandlingen av emballagebestämmelserna meddelats — förordat den ändring i de sakkunnigas förslag, att vid tulltaxeringen av kläder avdrag i vikten icke skulle medgivas för kartonger, vilket innebär ett återställande av de nuvarande emballagebestämmelserna för dessa artiklar.

Nr Såsom en följd av de år 1921 genomförda höjningarna av vissa finans-

603, 606. tullar, omfattande, bland andra varor, vävnader och besättningsartiklar, Kläder, del- bestående helt eller delvis av silke, vidtogos under år 1922 vissa tullförvis av siden, höjningar å kläder med foder eller besättning av vara, i vilken silke ingår.

Dessa tullförhöjningar voro sålunda avsedda att utgöra kompensation för de höjda sidentullarna.

Nu har generaltullstyrelsen anmärkt, att vid avfattningen av de nya bestämmelserna hänsyn icke kommit att tagas till de fall, då siden, utan att utgöra foder eller besättning, ingår i ett klädesplagg till någon del, som icke kan anses utgöra huvudbeståndsdelen. Med hänsyn härtill har styrelsen föreslagit, att ett tillägg måtte göras till nummer 444 ocli 447 i de sakkunnigas förslag.

Enär detta endast skulle innebära ett fullföljande av den tanke, som tidigare vunnit riksdagens godkännande, har ett tillägg i enlighet med generaltullstyrelsens förslag gjorts vid ifrågavarande nummer.

Kunyl. Muj:ts proposition Nr 65. 213

Av eu enskild firma ävensom från tvenne sammanslutningar inom näringslivet hava framställningar gjorts i syfte att tullen å s. k. tagalflätor, vilka användas vid tillverkning av damhattar, måtte borttagas. Hattflätor av spånadsämnen skola nu enligt bestämmelsen i rubriken 616 tulltaxeras allt efter sin beskaffenhet antingen såsom band eller såsom snören och komma sålunda, under förutsättning att de ej innehålla silke, att bliva underkastade en tull av 2 eller 3 kronor för kilogram. Enligt de sakkunnigas förslag skulle tagalflätorna bliva hänförliga till nummer 459 med bibehållen tullsats. Någon inhemsk tillverkning av dessa flätor lär icke förekomma.

De gjorda framställningarna hava tillstyrkts av kommerskollegium.

Då man emellertid, enligt vad jag inhämtat, inom generaltullstyrelsen åtminstone för närvarande icke ser sig i stånd att meddela för den praktiska tulltaxeringen erforderliga anvisningar, huru tagalflätorna skola skiljas från vissa andra slag av flätor, har jag icke ansett mig böra upptaga förslaget.

Beträffande den till avdelning V i de sakkunnigas förslag fogade anmärkning 2 har generaltullstyrelsen anfört följande.

Den i anmärkningen upptagna bestämmelsen, att vid tulltaxering av till nämnda avdelning hänförliga varor, tillverkade helt eller delvis av till nummer 241 hänförligt garn, sådant garn i tullhänseende skall likställas med garn av ull, skulle enligt förslaget icke gälla till nummer 306, 317, 318 och 382 hänförliga varor eller därav tillverkade kläder och andra sömnadsarbeten. Emellertid torde undantag böra göras jämväl för sniljer samt för delvis plyschartade vävnader och band ävensom för därav tillverkade kläder och andra sömnadsarbeten, då det även beträffande de senare artiklarna i flesta fall torde ställa sig omöjligt att vid tulltaxeringen avgöra, huruvida långfibrigt eller kortfibrigt silke kommit till användning vid tillverkningen av desamma.

Anmärkningen ifråga borde därför enligt styrelsens uppfattning erhålla följande lydelse:

»Vid tulltaxering av till denna avdelning hänförliga varor, tillverkade helt eller delvis av till nummer 241 hänförligt garn, skall sådant garn likställas med garn av ull; dock att detta stadgande icke gäller till nummer 306, 317, 318 och 382 hänförliga varor eller vävnader och band med delvis plyschartad yta samt därav tillverkade kläder och andra sömnadsarbeten, ej heller sniljer.»

Detta påpekande har iakttagits vid utarbetandet av propositionsförslaget.

Vid tulltaxeringen av skodon, hänförliga till rubrikerna 210—213 i gällande tulltaxa, medgives för närvarande icke avdrag i vikten för askar, papper och dylikt omslag.

I fråga om skodon av skinn hava de sakkunniga föreslagit övergång till nettoförtullning, utan att någon däremot svarande höjning av tullen ifrågasatts.

Nr 615.

S. lo tagalflälor.

Anm. 2 till Avd. XI.

Vävnader och band med delvis plijschartad i] ta.

Nr

619—620.

Skodon av skinn.

214 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Nr 661.

Packningsmaterial av asbest.

Anm. till nr

691 — 694.

Porslinsvaror med firmanamn o. dyl.

Enär, enligt vad från industrihåll upplysts, vikten av nämnda emballage uppgår till 10—25 procent av skodonens bruttovikt, har kommerskollegium avstyrkt den föreslagna ändringen.

Då en övergång till nettoförtullning, särskilt vad finare damskodon beträffar, skulle medföra en här icke avsedd rubbning i det nuvarande tullskyddet, har jag icke ansett mig böra följa de sakkunnigas förslag angående nettoförtullning för skodon, hänförliga till nummer 619 och 620.

I nummer 478 av de sakkunnigas förslag hava upptagits packningar och tätningar, material därtill samt bromsband, innehållande asbest, med eu tull av 25 kronor för 100 kilogram. Andra ej särskilt nämnda arbeten av asbest skulle hänföras till nummer 479 och såsom hittills vara tullfria.

Med avseende å formuleringen av förstnämnda nummer har anmärkts, att uttrycket »material därtill» skulle kunna giva anledning till den uppfattningen, att till ifrågavarande nummer borde hänföras exempelvis papp eller garn av asbest, vilka artiklar nu åtnjuta tullfrihet. Till förekommande av en dylik tolkning har i propositionsförslaget nämnda uttryck ersatts med orden »även i längder», vilka synas bättre klarlägga avsikten med bestämmelsen.

Beträffande fajans- och porslinsvaror finnes uti en anmärkning till rubrikerna 673—676 i gällande tulltaxa stadgat, att vid bedömandet, huruvida ett föremål skall anses såsom enfärgat eller flerfärgat, avseende icke må fästas vid, bland annat, fabriksmärke, fabrikens namn eller rymdbeteckning, försåvitt därigenom icke åstadkommes utsmyckning. Detta medgivande har av de sakkunniga ansetts böra utvidgas, så att hänsyn icke heller skulle tagas till handelsmärke, firmanamn, kvalitets- eller annan dylik beteckning, allt dock med nyssnämnda förbehåll.

Kommerskollegium har framhållit, att den ifrågasatta utvidgningen av medgivandet skulle bereda möjlighet att under en lägre tull införa beställd vara med särskilda märken, under det att denna möjlighet hittills endast förefunnits beträffande vanliga lagervaror. Kollegium har därför biträtt ett av en enskild firma samt av ett par näringssammanslutningar framställt yrkande, att den nuvarande lydelsen av anmärkningen ifråga måtte bibehållas.

För egen del kan jag ej finna, att någon sådan skillnad, som motiverar olika tullbeskattning, råder mellan ett handels- och ett fabriksmärke, mellan fabrikantens och importörens firmanamn eller mellan en rymd- och en kvalitetsbeteckning, allt givetvis under förutsättning att beteckningarna icke innebära en utsmyckning. Det framställda yrkandet torde hava föranletts av farhågor, att tolkningen av medgivandet i dess utvidgade form skulle bliva allt för vidsträckt, så att exempelvis en restaurang, som själv importerar sitt porslin, skulle kunna införa detsamma mot den lägre tullen, oaktat det vore försett med restaurangens monogram eller dylikt. Då emeller-

Kunfjl. Maj:fn proposition Nr 65.

tid monogram och liknande beteckningar å porslinsvaror, införda för restauranger, hotell ocli liknande inrättningar, i regel torde vara förenade med någon dekorering, och anledning icke synes föreligga att befara en alltför vidsträckt tolkning av medgivandet, har jag icke funnit skäl att frångå de sakkunnigas förslag.

Icke smidbara järnprodukter äro i gällande tulltaxa upptagna i andra rubriker än de smidbara artiklarna. Dylik åtskillnad har emellertid av tulltekniska skäl ansetts icke kunna göras mellan tackjärnsskrot och smidbart skrot. Skulle, då varan in- eller utföres i större mängder, de båda olika slagen förekomma blandade, vore det givetvis ej heller möjligt att särskilja dem. Under den tid, då utförselförbud varit gällande för större delen av smidbart skrot, har dock erfarenheten visat, att vid handeln med järnskrot en sträng sortering genomföres, varför upprätthållandet av exportförbudet veterligen ej medfört några större svårigheter. Vid sådant förhållande och då det är av stort intresse att för ifrågavarande artikel följa in- och utförselns växlingar, varvid det är av särskild betydelse att kunna iakttaga dessa växlingar beträffande de olika slagen av skrot, har under nummer 725 i propositionsförslaget upptagits endast skrot av icke smidbart järn. Annat järnskrot återfinnes i nummer 881 under avdelning XV A 2, som inrymmer smidbart järn och stål samt arbeten därav.

I de sakkunnigas förslag är kisel upptaget i nummer 976 med tullfrihet, under det att högprocentigt kiseljärn återfinnes under nummer 558 med nuvarande tullsats.

Gener altullstyrelsen har i sitt utlåtande över förslaget anfört, att det vid tulltaxeringen av kisel visat sig vara förenat med vissa svårigheter att uppdraga en bestämd gräns mellan kisel och högprocentigt kiseljärn. Av dessa artiklar hänfördes den förra till rubriken 1259 med tull av 15 procent av värdet och den senare till rubrik 709 med tull av 7 kronor för 100 kilogram. Med hänsyn till nämnda tulltekniska svårigheter och då båda artiklarna hade användning såsom legeringsmedel, skulle det näppeligen vara lämpligt att göra skillnad mellan dem i tullhänseende. En eventuell ändring i rubriceringen av kisel syntes böra gå ut därpå, att varan jämställdes med högprocentigt kiseljärn. Någon mera betydande ändring i beskattningshänseende skulle härigenom knappast uppstå.

Enligt vad jag fått bestyrkt skulle någon nämnvärd rubbning i den nuvarande tullen icke komma att inträda genom vidtagandet av sådan ändring, som generaltullstyrelsen föreslagit. Då därtill kommerskollegium biträtt nämnda förslag, har varan i propositionsförslaget blivit upptagen tillsammans med högprocentigt kiseljärn under nummer 726. I

I fråga om gjutna rör och rördelar av järn, som äro upptagna under nummer 561—563 i de sakkunnigas förslag göres åtskillnad mellan bearbetade och icke bearbetade varor. Enligt anmärkning 2 till nämnda nummer skola

Nr

725, 881.

Järn skrol.

Nr 726. Kisel.

Anm. 2 till nr

729—731.

216 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Flänsar och flänsrör, försedda med bulthål.

Nr 746. Göten. Nr

749—753.

Varmvalsat järn, ej s. n.

Nr 748.

Verktygsoch specialstål.

emellertid vissa behandlingssätt icke föranleda, att föremålen anses såsom bearbetade.

En handelskammare har gjort gällande att, enär kostnaden för anbringandet av bulthål i flänsar och flänsrör vore så obetydlig, att nämnda behandling ej medförde någon prisförhöjning å varan, det vore skäligt, att man i tullhänseende även bortsåge från dylik behandling. Ett tillägg i berörda avseende till anmärkning 2 vore sålunda önskligt. Kommerskollegium har biträtt detta yrkande. Då ett dylikt medgivande synes väl motiverat, har anmärkningen ifråga kompletterats med en föreskrift av angivet innehåll.

Beträffande de i nummer 578 samt 581—585 i de sakkunnigas förslag upptagna järnartiklarna, vilka i gällande taxa återfinnas i rubrikerna 722 samt 725—727, hava de sakkunniga påvisat en oformlighet i tullbeskattningen, bestående däri, att göten, smältstycken, råstänger och råskenor m. fl. slag av ämnesjärn, vilka nu äro belagda med en tull av 2 kronor för 100 kilogram, kunna efter en ytterligare bearbetning införas tullfritt eller mot en lägre tull än ämnena. Två alternativa förslag föreligga till avhjälpande av denna oformlighet. Enligt det såsom alternativ I betecknade förslaget skulle detta ske genom nedsättning av tullen å göten etc. till 1 krona 50 öre för 100 kilogram. Enligt det andra alternativet skulle den nuvarande tullen å göten bibehållas, liksom ock tullsatserna för det inom byggnadsindustrien använda prof il järnet; annat valsat och smitt järn, ej särskilt nämnt, vilket före nuvarande tulltaxas ikraftträdande var belagt med en tull av 2 kronor 50 öre per 100 kilogram, skulle uppdelas i två klasser med bibehållen tull för det järn, som har en vikt av mindre än 20 kilogram, och en till 2 kronor nedsatt tull för de grövre dimensionerna. Å sidorna 368—370 och 372—375 i betänkandet hava de sakkunniga närmare angivit sina synpunkter på denna fråga.

Det sistnämnda alternativet har förordats av jernkontoret och tre handelskammare samt biträtts av kommerskollegium, under det att Sveriges varvsindustriförening samt en handelsfirma anslutit sig till det första alternativet.

Beträffande nämnda förenings ställningstagande till denna fråga tillåter jag mig erinra, att skeppsvarven åtnjuta tullrestitution för sina materialier, varför frågan icke torde kunna vara av nämnvärd betydelse för denna gren av verkstadsindustrien. Då från industriens sida i övrigt ingen erinran framkommit mot en lösning av frågan enligt det såsom alternativ II betecknade förslaget och de för detta förslag anförda skälen synas övertygande, har propositionsförslaget avfattats i enlighet med sistnämnda alternativ.

Med avseende å klassificeringen av olika järn- och stålsorter hava de sakkunniga anfört, bland annat, följande.

Enligt bestämmelserna i nu gällande tulltaxa hade man, med undantag för snabbsvarvstål, att hänföra järn och stål i stänger till olika rubriker,

217 Kungl. Maj:ts proposition Nr 6.7.

allt efter som varail blivit framställd genom småkung eller genom varning.

Det hade emellertid visat sig vara förenat med mycket stora svårigheter att vid tullbehandlingen avgöra, huruvida smitt eller valsat järn förelåge, oeli rent tekniskt sett ansåges även eu dylik indelning efter olika framställningssätt numera vara otillfredsställande. Det syntes också ur beskattningssynpunkt vara oegentligt, att å ena sidan höglegerat valsat stål likställdes med vanligt valsjärn samt att å andra sidan smitt järn av ordinär kvalitet hänfördes till samma rubrik och droge lika hög tull som de ädlare stålsorterna.

För att tillgodose de krav på eu lämpligare klassificering av nämnda varuslag, som sålunda ur olika synpunkter gjorde sig gällande, hade rubrik 728 utvidgats till att omfatta icke blott smitt utan även valsat verktygsstål, vilket sistnämnda slag av stål nu fölle under rubrik 727. Å andra sidan hade »annat smitt järn i stänger», varmed i rubrik 728 avsåges sådant smitt järn, som icke utgjorde verktygs- eller snabbsvarvstål, sammanförts med varmvalsat järn, ej särskilt nämnt.

För att erhålla överensstämmelse i .tullhänseende mellan snabbsvarvstål och andra legerade stålsorter, hava dessa artiklar i de sakkunnigas förslag sammanfattats under benämningen »specialstål», vilken upptagits i taxan jämte verktygsstål.

Mot dessa ändringar har en handelskammare erinrat, att rubrikens utformning icke vore lycklig och att man borde låta bero med varje ändring i avvaktan på resultatet av den större tullutredningen.

Jernkontoret har i saknad av definition å »specialstål» ej velat göra något definitivt uttalande.

Kommerskollegium har förklarat frågan om tulltaxeringen av hithörande produkter vara av icke ringa vikt men har avstått från att i sitt yttrande över förslaget närmare ingå på spörsmålet.

Då, enligt vad som framgår av det nyss anförda, konsekvenserna av den ifrågasatta ändringen icke kunna med någon säkerhet överskådas, har jag ansett lämpligt att här bibehålla de nuvarande bestämmelserna, vilka alltså införts i propositionsförslaget med det tillägg angående visst slag av s. k. silverstål samt angående malkroppar, som intagits i nummer 580 av sakkunnigeförslaget.

Rubriken 760 i gällande tulltaxa upptager järntråd, kallvalsad eller dra- Nr gen etc., polerad (s. k. silverstål och pianotråd) samt tråd med växlande 761. 767.

tvärsektion å olika delar av samma stycke. På skäl, som anförts å sid. Pianotråd. 377 och 378 i betänkandet, har i motsvarande nummer av förslaget vidtagits sådan ändring, att till detsamma skulle komma att hänföras — förutom tråd med växlande tvärsektion — endast silverstål men däremot icke pianotråd.

Med hänsyn till de tulltekniska skäl, vilka föranlett pianotrådens avskiljande från rubriken, och vad som eljest anförts till stöd härför, har jag icke ansett mig böra biträda ett framställt yrkande på bibehållandet av nämnda artikel i rubriken ifråga. Enligt vad de sakkunniga inhämtat är

Nr

772—774.

Plåtar med blank yta.

Nr

785—787.

S. k. Ewarts kätting; velocipedkedjor.

Anm. till Avd. XV A.

218 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

det också endast en jämförelsevis obetydlig mängd sådan tråd, som hittills tulltaxerats enligt rubrik 760, enär den till införsel förekommande pianotråden i allmänhet icke varit polerad.

Det vid överrubriken till ifrågavarande nummer i de sakkunnigas förslag fogade tillägget »samt tråd, som genom annan behandling än kallvalsning eller dragning bibragts en blank yta», har såsom saknande nämnvärd betydelse för tulltaxeringen av varor, hänförliga till de närmast följande rubrikerna, ansetts böra utgå.

Liksom beträffande kallvalsad eller dragen tråd har den för plåtar i de sakkunnigas förslag intagna bestämmelsen angående sådan vara, som genom annan behandling än kallvalsning bibragts en blank yta, ansetts överflödig, i synnerhet som dylik behandling inbegripes i uttrycket »med annan, ej särskilt nämnd ytbehandling».

*

Generaltullstyrelsen har i förutnämnda skrivelse 'med tillägg till sitt utlåtande över de sakkunnigas förslag framhållit önskvärdheten av att vid nummer 617 i de sakkunnigas förslag, upptagande s. k. Ewarts kätting, gjordes ett förtydligande. Det funnes nämligen, enligt vad styrelsen anfört, kättingar, som till konstruktion och beskaffenhet vore lika med Ewarts kätting men i handeln förekomme under andra benämningar, varför vid tillämpning av den föreslagna rubriceringen tveksamhet skulle kunna uppstå angående varans hänförande till det ena eller andra slaget av kedjor. Ett härav påkallat förtydligande tillägg har därför gjorts vid ifrågavarande nummer.

En ifrågasatt ändring, varigenom tullen för velocipedkedjor skulle komma att ökas från 50 öre för kilogram enligt nummer 619 i de sakkunnigas förslag till 1 krona 60 öre för kilogram enligt nummer 915 i samma förslag allenast därför, att de avkapats i för velocipeder passande längder, har jag icke ansett mig kunna biträda.

Beträffande de till avdelning XV A fogade anmärkningarna hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen föreslagit vissa tillägg. Sistnämnda ämbetsverk har ifrågasatt, att med aluminium pläterade järnvaror skulle likställas med varor av aluminium samt att den i anmärkning 1 efter nummer 783 intagna bestämmelsen, att rör, som på mekanisk väg försetts med omliölje av nickel, koppar eller kopparlegering, tulltaxeras såsom rör av den metall, varav omhöljet består, skulle ersättas med ett generellt stadgande av motsvarande innebörd.

För vissa artiklar torde ett dylikt stadgande vara lämpligt, men da räckvidden av ett dylikt stadgande är svår att överskåda, har jag icke velat i förevarande sammanhang upptaga förslaget.

Ett annat av generaltullstyrelsen framställt förslag, nämligen att järnvaror, på galvanisk väg överdragna med kadmium, skulle likställas med förnicklade järnvaror, synes däremot, såsom varande till lättnad för tulltaxe-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

ringen men utan nämnvärd betydelse ur beskattningssynpunkt böra biträdas. Likaledes har, i anslutning till ett av kommerskollegium förordat förslag, i förtydligande syfte oeh i överensstämmelse med vad som nu är stadgat i fråga om rör av smidbart järn, vid anmärkning 2 gjorts ett tillägg av innehåll, att å rör såsom rostskydd anbragt överdrag av väv icke skall inverka på tulltaxeringen.

I nu gällande tulltaxa iiro rull- och kullager upptagna under avdelningen för maskiner, apparater och redskap, ej elektriska (rubr. 1047—1051) med skilda, efter den olika graden av bearbetning och artiklarnas styckevikt avpassade tullsatser.

Nämnda artiklar, som i de sakkunnigas förslag återfinnas i nummer 846 med en enhetlig tullsats av 10 procent av värdet — densamma som föreslagits för alla ej särskilt nämnda delar till icke elektriska maskiner och apparater — hava, i enlighet med den av expertkommittén utarbetade ramen för tulltariffernas uppställning, i propositionsförslaget överförts till järngruppen och upptagits under nummer 860 med bibehållande av nämnda värdetull.

En handelskammare har anfört, att i skydd av den nuvarande, för rubriken 1050 stadgade tullsatsen, 40 öre för kilogram, som gäller även för icke precisionsarbetade rullager, tillverkning av dylika rullager upptagits vid åtskilliga inhemska verkstäder samt att dessa skulle nödgas nedlägga sin tillverkning, om tullen ändrades till 10 procent av värdet.

Före övergången till vikttull utgjorde tullen för maskinindustriens icke elektriska artiklar 10 procent av värdet. Det nyssnämnda uttalandet har givit anledning till närmare undersökning, huru värdet av rullager, hänförliga till nämnda rubrik, ställer sig i förhållande till vikten. Det har härvid framgått, att värdena å ifrågavarande artiklar äro högst växlande, och har jag med hänsyn härtill funnit lämpligt biträda sakkunnigeförslaget angående återgång till den förutvarande värdetullen.

Enär tvekan ansetts kunna råda, huru legeringar av bly, tenn eller zink med andra metaller rätteligen böra rubriceras, har förslag framställts, att vid respektive rubriker måtte göras ett förtydligande, som fastslår nu tilllämpad praxis. Enligt denna är det endast legeringar av bly, tenn eller zink med varandra eller med antimon, som, allt efter den ingående mängden av de olika metallerna, tulltaxeras såsom respektive bly, tenn eller zink.

Nämnda förslag, som tillstyrkts av kommerskollegium, har föranlett tilllägg vid ifrågavarande rubriker.

Stänger av koppar, mässing eller andra därmed i tullhänseende likställda metaller och metallegeringar, valsade, dragna, smidda eller profilpressade men utan vidare bearbetning draga för närvarande, om de hava rund, kvadratisk, rektangulär eller sexkantig genomskärning, en tull av 10 öre för kilogram och, om de hava annan genomskärning, en tull av 25 öre för

Nr 860.

Rull- och kullager.

Nr

896, 901, 904, 907 och 926.

Legeringar av bly och zink m. m.

Nr 906.

Stänger av koppar etc.,

polerade.

220 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

kilogram. Äro stängerna polerade eller försedda med ytbetäckning, tulltaxeras de emellertid såsom i taxan ej särskilt nämnda arbeten av ifrågavarande ämnen. Tullen kommer följaktligen att utgå för de polerade stängerna med 50 öre och för de med ytbetäckning försedda med 75 eller 85 öre, allt för kilogram räknat.

De sakkunniga hava framhållit, att den obetydliga bearbetning, som är förenad med anbringande av ytbetäckning å stänger, icke kan anses motivera en så betydande höjning av den eljest utgående tullen, som gällande bestämmelser föranleda. Med hänsyn härtill hava med ytbetäckning försedda stänger i de sakkunnigas förslag upptagits under samma nummer som stänger av annan än rund, kvadratisk etc. genomskärning. Härigenom skulle för stänger av rund, kvadratisk, rektangulär eller sexkantig genomskärning den av ytbetäckningen föranledda tullförhöjningen komma att begränsas till 15 kronor för 100 kilogram.

Generaltullstyrelsen har i sitt över de sakkunnigas betänkande avgivna yttrande föreslagit, att de polerade stängerna måtte inordnas under samma nummer som de med ytbetäckning försedda, enär de förra eljest komme att draga högre tull än de senare, vilket näppeligen torde kunna anses vara rimligt. Styrelsen har även framhållit, att polerade rör såväl i den nuvarande taxan som i förslaget jämställas med rör, försedda med ytbetäckning.

Då generaltullstyrelsens förslag till ändring i rubriceringen beträffande polerade stänger synes innebära en skälig utjämning i tullbeskattningen av ifrågavarande halvfabrikat, hava nämnda varor i propositionsförslaget upptagits under nummer 906 med tull av 25 kronor för 100 kilogram.

Nr

947—951.

Förbrännings- och var mluft smotorer.

För gas-, fotogen-, bensin- samt andra förbrännings- och explosionsmotorer med en styckevikt av högst 500 kilogram utgår tullen för närvarande enligt rubrik 992 med 10 procent av värdet. Nämnda slag av motorer med en vikt av mellan 500 och 1,500 kilogram äro däremot åsatta en tull av 20 kronor för 100 kilogram. Vikttullen skall dock, jämlikt bestämmelsen i anm. 6 till avdelning XIII A i tulltaxan, motsvara minst fem procent av värdet. Med hänsyn till de olika värden, motorer inom sistnämnda viktklass betinga, hava de sakkunniga föreslagit, att värdetullen skulle utsträckas till att omfatta även denna viktklass. Härigenom skulle vinnas att de för snabbgående lyxbåtar avsedda, dyrbara bensinmotorerna bleve underkastade en mera lämplig tullbeskattning.

Med avseende å denna del av förslaget har lantbruksstyrelsen anfört, att det vore svårt att med bestämdhet beräkna, huru den föreslagna omläggningen skulle verka, men av tillgängliga uppgifter att döma skulle förslaget i flera fall innebära en höjning av den nuvarande tullen å motorer av ifrågavarande slag. Till belysande härav har styrelsen meddelat, att en fotogenmotor om 10 hästkrafters styrka väger omkring 600 kilogram och

Kun yl. Maj:ts proposition Nr 65.

betingar ett pris av ungefär 2,300 kronor. Med den nuvarande beräkningsgrunden skulle tullen för en sådan motor utgöra 120 kronor men enligt förslaget 230 kronor. Enär de näringsgrenar, som använda dylika motorer, arbetade under tryckta förhållanden och redan förut vore starkt belastade av det nuvarande tullsystemet, har styrelsen ansett sig böra avstyrka förslaget.

Då det är de vid införseln deklarerade värdena, som böra läggas till grund för bedömandet av den föreliggande frågan, har det synts vara av intresse att inhämta, huru dessa värden förhålla sig till det av lantbruksstyrelsen angivna priset.

Handelsstatistiken skiljer icke bensinmotorer från fotogen- och råoljemotorer och lämnar sålunda icke stöd för bedömandet, huru importprisen för de dyrare motorerna (bensinmotorerna) ställa sig i förhållande till prisen å de billigare, av vilka fotogen- och råoljemotorer torde vara de vanligaste.

År 1927 utgjorde medelvärdet för införseln av bensin-, fotogen- och råoljemotorer — de förstnämnda äro emellertid förhärskande — 921 kronor och för utförseln, vilken till större delen torde bestå av fotogen- och råoljemotorer,

234 kronor, allt för 100 kilogram räknat. Härvid är emellertid att märka, att uppgifterna angående utförseln innefatta värdet å ersättningsdelar till ifrågavarande motorer, vilket föranleder, att medelvärdet blir högre än vad som gäller för hela motorer.

Då importen av fotogen- och råoljemotorer varit alltför obetydlig för att något omdöme om världsmarknadspriset skulle kunna grundas därpå, har upplysning införskaffats från en representativ inhemsk fabrik angående dess nettoförsäljningspris för nämnda motorer inom ifrågavarande viktgränser, och synas dessa värden per 100 kilogram räknat växla från 239 till 300 kronor.

Ehuru den av de sakkunniga föreslagna värdetullen för de dyrbara bensinmotorerna skulle medföra en beskattning, vilken med hänsyn till dessa motorers karaktär kunde vara motiverad, har jag likväl på de av lantbruksstyrelsen anförda skälen ansett den nuvarande tullen för motorer böra bibehållas.

Innan jag övergår till nästa avdelning i tulltaxan, vill jag något beröra ett Nr par av de sakkunniga framställda ändringsförslag, vilka, ehuru anmärkning 958—960. ej framkommit mot desamma, med hänsyn till sin betydelse torde böra här Metallbeomnämnas. Jag syftar härmed på den föreslagna återgången från vikttull arbetningstill värdetull för lättare metallbearbetningsmaskiner, nummer 958, och i maskiner. taxan ej särskilt nämnda delar till maskiner och apparater, nummer 994. Xr 994.

I den nuvarande tulltaxan äro borrmaskiner för metaller, vägande per [)eiar ej stycke netto högst 500 kilogram, upptagna särskilt för sig i rubriken 1005 s. n-> till mamed en tull av 7 kronor för 100 kilogram. Övriga metallbearbetnings- skiner och maskiner, som inrymmas i rubrikerna 1006—1011, äro uppdelade i sex vikt- apparater. grupper med olika tullsatser, växlande från 20 kronor för 100 kilogram för den lägsta (rubr. 1006) till 5 kronor för 100 kilogram för den högsta vikt-

222 Kungl. Maj:ts proposition År 65.

gruppen (rubr. 1011), vilken omfattar maskiner med större styckevikt än 10,000 kilogram. Vikttullsatserna skola emellertid jämlikt bestämmelserna i anmärkning 6 till avdelning XIII A i varje fall motsvara minst 5 procent av varans värde. I senare delen av nämnda anmärkning linnes därjämte intaget ett stadgande, som är avsett att utjämna de tullskillnader, som eljest skulle uppstå i fråga om maskiner, vilkas vikt ligger omkring de angivna viktgränserna.

De ändringar, som föreslagits beträffande ifrågavarande maskiner, bestå dels däri, att den värdetullsats, som före 1911 gällde för icke elektriska maskiner och apparater, skulle komma att återinträda för maskiner med en styckevikt av högst 10,000 kilogram, d. v. s. för maskiner, hänförliga till någon av rubrikerna 1005—1010 i gällande tulltaxa, dels i en nedsättning av tullen från 5 kronor till 2 kronor 50 öre per 100 kilogram för metallbearbetningsmaskiner med en styckevikt av mer än 20,000 kilogram, vilka icke äro föremål för någon mera omfattande tillverkning här i landet. För att icke den nyssnämnda bestämmelsen, att vikttullen i varje fall skall motsvara minst 5 procent av värdet, skulle förringa betydelsen av tullnedsättningen, har någon dylik bestämmelse icke anknutits till detta nummer i förslaget. Ej heller har en sådan föreskrift ansetts böra ifrågakomma beträffande maskiner, hänförliga till nummer 959, d. v. s. de som tillhöra viktgruppen 10,000—20,000 kilogram.

De skäl, som de sakkunniga anfört för vidtagandet av denna omläggning av tullsatserna för ifrågavarande maskiner, återfinnas å sid. 416 — 419 i betänkandet.

Vad beträffar i taxan ej särskilt nämnda delar till maskiner och apparater, ej elektriska, tulltaxeras dessa nu såsom arbeten av det ämne, varav de bestå, dock skall tullen i varje fall motsvara minst 5 procent av varans värde. De sakkunniga hava å sid. 426 och följande i betänkandet redogjort för verkningarna av denna princip för tullbeskattningen av maskindelar. Uppsorteringen av sådana delar, som bestå av järn, i olika viktklasser samt jämförelsen mellan vikt- och värdetull hava varit förenade med sådana svårigheter och sådan tidsutdräkt, att det understundom varit praktiskt taget omöjligt att genomföra en noggrann tillämpning av gällande bestämmelser. Vad som i fråga om metallbearbetningsmaskiner anförts angående värdenas växlingar per viktenhet gäller även och i än högre grad beträffande maskindelar.

Den föreslagna åtgärden skulle i vissa fall innebära höjning och i andra fall sänkning av nu utgående tull. En approximativ beräkning av åtgärdens verkningar tyder på att höjningarna skulle bliva övervägande. Ett bestämt uttalande härom kan dock näppeligen göras, enär i de fall, då tullminskningar skulle inträda, dessa icke kunna siffermässigt angivas. Då emellertid, särskilt vad beträffar i taxan ej särskilt nämnda maskindelar, de åberopade tulltekniska skälen för den föreslagna omläggningen av tull-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 05.

beräkningen äro tungt vägande och då en tull av 10 procent av värdet skulle medföra en önskvärd utjämning av den nu mycket växlande beskattningen å ifrågavarande artiklar, har jag — så mycket hellre som icke någon representant för de näringar, vilka skulle beröras av omläggningen, uttalat sig däremot — ansett mig böra biträda förslaget.

Av de under nummer 828 i de sakkunnigas taxeförslag upptagna lantbruksmaskinerna återfinnes det stora flertalet i nu gällande tulltaxas rubrik 1025 med en tull av 6 kronor för 100 kilogram. Gödselspridare äro upptagna i rubriken 1028, jämväl med en tull av 6 kronor för 100 kilogram. Vältar, sladdar och andra för jordens beredning avsedda, ej särskilt nämnda redskap, andra än handredskap, inrymmas däremot i rubriken 1024 med en tull av 4 kronor för 100 kilogram.

Anledningen till att dessa rubriker i de sakkunnigas förslag sammanslagits till en, för vilken tullsatsen upptagits med det högre av nyssnämnda belopp, är den, att införseln av de till rubriken 1024 hänförliga artiklarna varit mycket obetydlig. Under åren 1925 och 1926 infördes respektive 1,593 och 120 kilogram med ett värde av respektive 1,168 och 73 kronor; för år 1927 finnes ingen införsel av ifrågavarande redskap redovisad.

Den ifrågasatta sammanslagningen skulle onekligen förenkla rubriceringen av lantbrukets maskiner och grövre redskap. Lantbruksstyrelsen har emellertid anfört, att den föreslagna tullförändringen innebure en möjlighet för den industri, som tillverkar dessa varor, att till egen fördel belasta jordbruket med ytterligare förhöjda priser på denna för alla jordbrukare i ekonomiskt avseende betydelsefulla utgiftspost, och av detta skäl föreslagit, att gällande bestämmelser måtte bibehållas.

Med hänsyn till den invändning, som sålunda från lantbruksstyrelsens sida framställts mot de sakkunnigas förslag på denna punkt, hava ifrågavarande rubriker i propositionsförslaget upptagits med nuvarande lydelse.

Rubrikerna 1073—1075 i nu gällande tulltaxa hava följande lydelse:

För elektrotekniskt ändamål arbetat kol, ej särskilt nämnt:

vägande per stycke netto 3 kilogram eller däröver .... 1 kg 3 öre

av mindre vikt:

kolborstar, även i förening med annat ämne ... 1 » 2 kr. 50 » andra slag ................................................................ 1 » 20 »

För kol, bearbetat för annat ändamål, innehåller tulltaxan icke någon särskild rubrik, varför sådan vara hänföres till taxans sista rubrik, vilken innefattar »varor, som icke kunna hänföras under någon av de i tulltaxan upptagna bestämmelser, mer eller mindre arbetade», med tull av 15 procent av värdet.

De sakkunniga hava i sitt förslag upptagit alla arbeten av kol under nummer 481—484 med följande tullsatser:

Nr

972—975.

Lantbruks-

maskiner.

Nr

1015—

1018.

Arbeten av kol.

224 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Arbeten av kol, ej särskilt nämnda, vägande per stycke:

3 kilogram eller däröver:

grafiterade andra slag

N 100 kg 10: — kr. N 100 » 3: — »

mindre än 3 kilogram:

kolborstar. andra slag

E 100 » 250: — » E 100 » 20: — »

Då gruppen XVI B i propositionsförslaget i överensstämmelse med motsvarande kapitel i expertkommitténs förslag omfattar, förutom elektriska maskiner och apparater, även elektrisk materiel, har för elektrotekniskt ändamål arbetat kol upptagits inom denna grupp. Till densamma kunna däremot icke lämpligen föras för annat än elektrotekniskt ändamål arbetat kol, såsom t. ex. vissa tätningsringar, gjutkärnor och ritkol. Då emellertid dessa varor utgöra endast obetydliga importartiklar, synes man för dem ej böra belasta taxan med särskild rubrik, utan torde desamma liksom hittills kunna hänföras till taxans sista nummer.

Beträffande tullsatserna å kol för elektrotekniskt ändamål företer de sakkunnigas förslag den avvikelsen från gällande bestämmelser, att grafitelektroder, vilka nu äro likställda med kolelektroder och sålunda draga en tull av 3 kronor för 100 kilogram, upptagits med en till 10 kronor för 100 kilogram förhöjd tullsats.

Till stöd för denna tullförhöjning hava de sakkunniga i sitt betänkande (sid. 345—347) anfört i huvudsak följande:

Bland de artiklar, som fölle under rubriken 1073 i gällande tulltaxa, intoge elektroder till elektriska ugnar för malmsmältning det första rummet. Dessa elektroder utgjordes dels av vanliga kolelektroder, dels av grafiterade elektroder, vilka senare framställdes på det sätt, att kolelektroder upphettades i elektrisk ugn till så hög temperatur, att kolet överfördes till grafit.

I en under år 3 921 till Konungen ingiven skrivelse hade ett svenskt bolag i egenskap av tillverkare av grafitelektroder hemställt, att särskilda tullsatser måtte i taxan upptagas för grafitelektroder, vilken framställning överlämnats till de sakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag. Härvid hade framgått, att man kunde anse den nuvarande tullen å elektroder tillkommen uteslutande med tanke på de vanliga kolelektroderna. Då nu dessa utgjorde halvfabrikat för framställning av de grafiterade elektroderna och då vid denna framställning uppstode en ganska avsevärd råämnesförlust, måste det anses såsom en oegentlighet, att dessa båda slag av elektroder vore underkastade samma tull. Med anledning härav hade de sakkunniga, i överensstämmelse med det i skrivelsen framställda önskemålet, föreslagit, att grafitelektroder skulle åsättas särskild tull. Emellertid hade ändringen ifråga ansetts lämpligen kunna inskränkas till grafitelektroder med en vikt av 3 kilogram eller däröver, enär grafiterade elektroder av mindre vikt utgjorde en jämförelsevis obetydlig artikel, som vore bättre tillgodosedd med avseende å tullskydd. Vidare förelåge knappast anledning att göra åtskillnad mellan oarbetade och bearbetade elektroder, utan syntes i stället en lämplig medeltullsats böra åsättas desamma. Beträffande storleken av en sådan tullsats hade gjorts gällande, att om, med

Kungl. Muj:ls proposition Nr (>5.

bortseende från olika arbetskostnader, alla faktorer medräknades, vilka föranledde, att den inhemska tillverkningen vore ogynnsammare ställd än importen, tullen å de grafiterade elektroderna borde med 8.2 5 öre överstiga tullen för råelektroderna, för att merkostnaderna skulle bliva kompenserade. Utan att kunna i alla detaljer kontrollera riktigheten av denna uppgift hade de sakkunniga doek funnit anledning föreligga, att tullsatsen för grafitelektroder sattes icke oväsentligt högre än den för vanliga kolelektroder gällande, och hade det synts skäligt, att tullen fastställdes till ett belopp av 10 öre för kilogram. Emellertid borde den sålunda föreslagna ändringen betraktas mera såsom en provisorisk åtgärd. Vid en blivande allmän revision av tulltaxan borde frågan upptagas till förnyad prövning, varvid jämväl syntes böra undersökas möjligheten av en sådan lösning av frågan, varigenom råelektroderna medgåves tullfrihet.

Med avseende å den för grafitelektroder ifrågasatta tullförhöjningen har jernkontoret i en till Konungen ingiven skrivelse anfört, bland annat, följande.

Jernkontoret hade vidtagit en preliminär utredning rörande förbrukningen vid järnverken av grafit- och kolelektroder samt i vad mån de använda elektroderna utgjordes av utländsk eller svensk tillverkning. Av denna utredning hade framgått, att förbrukningen av grafitelektroder avsevärt stegrats från år 1927 till 1928 samt att förbrukningen av olika slags elektroder av inhemsk eller utländsk tillverkning varierat mycket under dessa båda år. Några definitiva slutsatser ifråga om den framtida förbrukningen av olika slags elektroder och dess omfattning kunde därför icke dragas ur det insamlade materialet. En tullförhöjning å grafitelektroder skulle emellertid innebära en ovälkommen höjning av tillverkningskostnaden för elektrostål. Även om ökningen i och för sig icke vore av större mått, komme den dock liksom varje annan prisfördyring vid järnverken att i dessa för svensk järnhantering brydsamma tider minska det svenska stålets förmåga att hålla sig uppe i konkurrensen på såväl inhemsk som utländsk marknad.

De sakkunniga hade i sin motivering anfört, bland annat, att vid en blivande allmän revision av tulltaxan frågan om tullen å elektroder borde upptagas till förnyad prövning. Då nu, sedan de sakkunniga avgivit sitt förslag, 1928 års tullkommitté erhållit i uppdrag att verkställa en allsidig utredning rörande det nuvarande tullskyddets höjd, torde det knappast vara välbetänkt att nu vidtaga en förändring i tullskyddet för grafitelektroder och på så sätt föregripa nyssnämnda utredning.

Jernkontoret ville i detta samband meddela, att, enligt vad som blivit bekantgjort, den tillverkning av kolelektroder för stålverkens behov, som hittills bedrivits vid ett svenskt verk, komme att helt nedläggas. Under sådant förhållande syntes skäl ej föreligga att bibehålla den tull av 3 kronor för 100 kilogram, som nu utgår för dylika elektroder. Jernkontoret ansåge dock, att jämväl denna fråga lämpligen borde hänskjutas till 1928 års tullkommitté.

Av jernkontorets skrivelse framgår, att bibehållandet av den nuvarande tullen å kolelektroder ej längre är av intresse för svensk industri, vilket även bekräftats av representanten för den hittillsvarande tillverkningen av nämnda artikel. Vid sådant förhållande anser jag hinder ej möta att Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 51 haft. (Nr 65.) 15

226 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

nu föreslå borttagandet av denna tull. Den slutliga avvägningen av tullen å grafitelektroder, i vilken tull jag nu icke föreslår någon ändring, torde böra företages i samband med den igångsatta allmänna tullutredningen.

I anledning härav har i propositionsförslaget särskild rubrik, nummer 1015, upptagits för grafiterat, för elektrotekniskt ändamål arbetat kol med en vikt per stycke av 3 kilogram eller däröver, för vilken rubrik nu gällande tullsats bibehållits oförändrad, under det att i nästföljande nummer andra slag av dylikt kol upptagits med tullfrihet.

Nr

1072—

1075.

Vågar.

Nu gällande tulltaxas rubriker för vågar hava följande lydelse:

Vågar:

analys- och apoteksvågar; ävensom brevvågar ............ 1 kg.

balansvågar, ej särskilt nämnda:

av mässing ........................................................................ 1 kg.

andra slag; ävensom taffel- och hushållsvägar ........ 1 kg.

vågar för lokomotiv och järnvägsvagnar; ävensom

andra vagnsvågar, vägande per stycke mer än 500 kg. 1 kg. decimalvågar, bestående huvudsakligen av trä och järn 1 kg. gods-, bagage-, person-, kran-och kreatursvågar; vagnsvågar, vägande per stycke högst 500 kg., samt vågar, ej särskilt nämnda; ävensom vågbalanser av järn .... 1 kg.

1: —

—: 75 —:25

—: 10 —: 15

—: 20

De sakkunnigas förslag innebär den avvikelsen från gällande taxa, att i detsamma endast upptagits analys-, apoteks-, brev-, taffel- och hushållsvägar samt decimalvågar, för vilka ingen ändring vidtagits av tullsatserna. Alla övriga slag av vågar hava sammanförts under ett nummer, vid vilket föreslagits en tullsats av 10 procent av värdet. Såsom skäl för den föreslagna ändringen hava de sakkunniga åberopat dels de tulltekniska svårigheter, som uppstått, då det gällt att skilja vissa med olika tull belagda vågtyper från varandra, dels de växlande värden, som vågar, vilka enligt den nu gällande indelningen skola hänföras till samma rubrik, kunna betinga. Såsom exempel härå må anföras, att självregistrerande och prisangivande vågar, vilka utgöra ett långt drivet precisionsarbete, nu äro underkastade samma tull som kreatursvågar och vissa vagnsvågar.

Representanter för den inhemska tillverkningen av vågar hava anmärkt på den föreslagna ändringen under anförande, att en generell värdetull av 10 procent för vågar jämlikt förslagets nummer 895 skulle medföra ett minskat tullskydd, särskilt för tyngre vågar. Önskemål hava därför uttalats om bibehållande av den nuvarande uppdelningen, dock med undantag för självregistrerande och prisangivande vågar med en styckevikt upp till 500 kilogram, för vilka tullsatsen borde fastställas till samma belopp som för analysvågar, d. v. s. 100 kronor för 100 kilogram.

Erinringarna mot den ändrade rubriceringen synas hava sin grund däri, att tullen för vissa slag av vågar tidigare kommit att fastställas till belopp,

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 65. 227

som inneburit högre tullskydd än som tillerkänts andra av den mekaniska verkstadsindustriens artiklar. Någon nämnvärd införsel av dessa företrädesvis tyngre vågar, vilka skulle beröras av den befarade till 1 lied sättningen, bär icke förekommit.

Vad beträffar de inhemska vågfabrikanternas förslag till tull å självregistrerande och prisangivande vågar, synes detsamma böra underkastas prövning av 1928 års tullkommitté. Med avseende å övriga slag av vågar, som skulle beröras av ändringsförslaget, torde de framkomna tulltekniska önskemålen angående förenkling av rubriceringen böra tillmätas icke ringa betydelse. På grund härav och då en tull, motsvarande 10 procent av varans värde —- vilken av ålder ansetts såsom skäligt genomsnittligt tullskydd för den mekaniska verkstadsindustriens produkter — synes få eu utjämnande verkan på den nu mycket olikformiga tullbeskattningen av ifrågavarande artiklar, av vilka en del har användning inom lantbruket, har jag icke funnit anledning förorda någon ändring av de sakkunnigas förslag.

De sakkunniga hava under nummer 898 i sitt förslag upptagit vägg- och studsarur i foder av glas eller silver samt lösa urfoder av dessa ämnen med en tull av 250 kronor för 100 kilogram. Ifrågavarande artiklar falla under rubrik 1292 i den nuvarande taxan och draga sålunda för närvarande eu tull av endast 1 krona för kilogram. Vid sådant förhållande och då tullsatsen vid sistnämnda rubrik, såsom generaltullstyrelsen i sitt yttrande anmärkt, är i gällande handelsavtal med Tyska riket bunden, liar jag — ehuruväl ur i foder av glas eller silver torde vara mycket sällan förekommande — icke ansett mig böra följa de sakkunnigas förslag i nu ifrågavarande del, i synnerhet som förslaget icke innebär någon förenkling i tulltekniskt avseende. För undvikande av att sådana delar till sistnämnda slag av ur, som utgöras av silver, på grund av den i tulltaxeförordningens 2 § d) intagna bestämmelsen skulle komma att tulltaxeras såsom arbeten av nämnda metall, har vid nummer 1079 i propositionsförslaget tillagts orden »ädel metall härunder inbegripen», varjämte en mindre, redaktionell jämkning vidtagits. Nummer 1078 har på grund av ändringen erhållit en avfattning, som överensstämmer med lydelsen av motsvarande rubrik i den nuvarande tulltaxan.

Bland formbara konstgjorda ämnen har i taxeförslaget upptagits konsthartset bakelit. Emellertid förekomma till införsel rör och plattor, tillverkade av papper, impregnerat med bakelit, och avsedda för isoleringsändamål. Enär dessa hittills hava taxerats såsom arbeten av papper, och skäl icke torde föreligga att vidtaga ändring häri, har kommerskollegium ansett ett förtydligande på denna punkt erforderligt. I anledning härav har en anmärkning därom, att förenämnda för isoleringsändamål avsedda artiklar skola tulltaxeras såsom arbeten av papper, intagits under nr 1108 i propositionsförslaget.

Nr

1078—

1079.

Ur.

Nr

1108.

Plattor och rör av papper, impregnerat med bakelit.

Nr

1141—

1143.

Folografioch tcwelramar samt lister till dylika ramar.

228 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

För färdiga lister till fotografi- och tavelramar har man för närvarande att räkna med följande tullsatser nämligen: om de äro belagda med massa, 50 eller 60 öre allt efter den olika ytbehandlingen; om de icke äro belagda med massa men äro förgyllda, försilvrade eller bronserade eller försedda med snideri eller inläggningar liksom ock om de bestå av utländskt träslag, 60 öre; om de bestå av annat träslag än furu eller gran och icke äro bearbetade på något av nyssnämnda sätt, 50 öre; samt om de bestå av furu eller gran och äro betsade, målade, lackerade eller på annat liknande sätt bearbetade å ytan, 10 öre; allt för kilogram räknat. Beträffande fotografioch tavelramar, tillverkade av nu nämnda slag av lister, gäller den i rubriken 1317 av gällande tulltaxa intagna bestämmelsen, att de skola tulltaxeras såsom arbeten av det ämne, varav de huvudsakligen bestå, och ramarna komma sålunda att beläggas med samma tull, som utgår för de lister, varav de äro förfärdigade. Vissa ramar av trä äro emellertid framställda genom svarvning, rund- eller ovalfräsning och för dessa utgår tullen med 1 krona för kilogram enligt rubriken 251.

I de sakkunnigas taxeförslag hava alla tavelramar av annat ämne än metall av tulltekniska skäl sammanförts under nummer 1092 med en enhetlig tull av 50 kronor för 100 kilogram. Lister till ramar hava däremot icke upptagits i taxan, vilket skulle föranleda, att desamma komme att tulltaxeras såsom trävaror, bearbetade, ej särskilt nämnda, varvid tullsatsen — med undantag för lister av furu eller gran, icke snidade, fanerade eller belagda med massa — skulle komma att utgöra 60 kronor för 100 kilogram. Ytbehandlingen av dessa lister lär nämligen i regel vara av sådan beskaffenhet, som omnämnes under nummer 190 i nämnda taxeförslag.

Anledningen till att lister och ramar uteslutits ur trä varugruppen uppgives i motiveringen vara den, att fotografi- och tavelramar överflyttats till den sista avdelningen. Påtagligen hade det varit de sakkunnigas mening att dit överföra även lister, ehuru denna avsikt icke kommit att genomföras.

Såsom förslaget föreligger, skulle följaktligen sådana lister, av vilka fotografi- och tavelramar tillverkas, komma att draga högre tull än färdiga ramar, vilket måste betecknas såsom en oegentlighet. Lister till fotografioch tavelramar hava därför i enlighet med ett av kommerskollegium biträtt förslag upptagits tillsammans med nänmda ramar.

Emellertid har den för samtliga träramar av de sakkunniga föreslagna tullsatsen icke lämnats utan anmärkning. Från ramfabrikanternas sida har nämligen gjorts gällande, att den nedsättning i tullen, som den föreslagna tullsatsen skulle innebära för svarvade, rund- eller ovalfrästa eller med snideri försedda ramar, vilka utgjorde en mycket betydande artikel, hårt skulle drabba denna bransch. Då någon saklig anledning att beskära tullsatsen för dessa ramar, vilka utgjorde högt förädlade produkter, icke åberopats, borde de upptagas i särskild rubrik med nuvarande tullsats. Vad vidare beträffade de med 50 eller 60 öres tull nu belagda ramarna, hade de

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

sakkunniga uttalat, att det med största sannolikhet kunde antagas, att de med 50 öres tull belagda vore i importhänseende förhärskande, vilket föranlett dem att föreslå denna tullsats för hela rubriken. Denna förmodan överensstämde emellertid icke med fabrikanternas uppfattning. Dessa hölle nämligen före, att de med 60 öres tull belagda utgjorde större importartiklar eller i varje fall vore i importhänseende fullt jämställda med de lägre tullbeskattade. Tullsatsen borde skäligen icke sättas lägre än till 60 öre för kilogram.

Med hänsyn till vad sålunda anförts i avseende å rund- eller ovalfrästa eller med snideri försedda ramar synes nu gällande tullsats för nämnda slag av ramar böra bibehållas, och hava desamma därför i propositionsförslaget upptagits under särskilt nummer med oförändrad tullsats.

I fråga om övriga lister och ramar av trä hava bärande skäl anförts för ett sammanförande av dessa varor under en tullsats. Emellertid synes denna tullsats böra fastställas till något högre belopp än de sakkunniga föreslagit, därest densamma skall motsvara nuvarande tullskydd, och har i anslutning härtill ifrågavarande tullsats i propositionsförslaget upptagits till 55 kronor, utgörande medeltalet mellan de tullsatser, som nu gälla per 100 kilogram för nämnda artiklar.

Taratariffen.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava i sina utlåtanden över de sakkunnigas betänkande hemställt, att vissa ändringar måtte vidtagas i det vid tulltaxeförslaget fogade förslaget till taratariff. De ändringsförslag, som ämbetsverken sålunda framställt, hava vid utarbetandet av propositionsförslaget beaktats.

Föredraganden uppläser härefter det av honom anmälda förslaget till tulltaxeförordning jämte därvid fogade tulltaxa och taratariff samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga samma förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. Öl höft. (Nr 65.)

Departe-

mentschefens

hemställan.

K ommerskolleg i i u t låt a it de.

1 Bilaga 1.

Stockholm den 30 juni 1928.

Till KONUNGEN.

Genom remiss den 30 september 1927 har Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium bland annat att avgiva utlåtande över ett den 12 september 1927 av tillkallade sakkunniga inom finansdepartementet avgivet betänkande med förslag till förordning med tulltaxa, tryckt såsom nr 20 i serien Statens offentliga utredningar 1927.

Kommerskollegium har i ärendet införskaffat yttranden från följande korporationer och sammanslutningar inom näringslivet: fullmäktige i Jernkontoret, Sveriges industriförbund — som bifogat yttranden av Svenska pappersbruksföreningen, Sveriges maskinindustriförening och Sveriges elektroindustriförening —, vidare Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges färghandlares riksförbund och samtliga auktoriserade handelskamrar i riket. Dessutom har kollegium mottagit ett antal skrivelser rörande enskilda delar av det remitterade förslaget, nämligen från Sveriges varvsindustriförening, Svenska oljeslageriaktiebolaget, Linoljeslageriernas försäljningsaktiebolag, Karl Eliasson i Stockholm, aktiebolaget Primus, aktiebolaget Calvert & Co., Bertil Borgenstierna & Co. aktiebolag, Husqvarna vapenfabriks aktiebolag, J. &

C. G. Bolinders mek. verkstads aktiebolag, Tengers hundbrödfabrik å Lidingön, O. Sundström & Co. aktiebolag, aktiebolaget Bofors nobelkrut och Skånska ättikfabriken aktiebolag. Därjämte har chefen för finansdepartementet till kollegium överlämnat avskrift av en till departementet inkommen skrivelse från aktiebolaget Bröderne Herrmann för att tagas i övervägande vid avgivande av det anbefallda utlåtandet.

Med överlämnande av omförmälda yttranden och skrivelser får kommerskollegium rörande det remitterade förslaget för egen del anföra följande.

Kollegium har med hänsyn till den föreslagna tulltaxerevisionens synnerligen stora omfattning och vikt funnit sig böra i bifogade P. M.1 lämna en sammanfattande översikt över det väsentliga innehållet i de yttranden, som från näringslivets sida i ämnet nu framförts till ämbetsverket. I den mån särskild anledning föreligger, kommer kollegium i det följande att till en början uttala sig om de olika yrkanden och förslag, som sålunda föreligga. Kantrubrikerna följa det i revisionsförslaget använda systemet.

1 Promemorian är här utesluten.

8408.

Kommerskollegii utlåtande.

Inledning och allmän motivering.

Vad då först angår inledningen och den allmänna motiveringen till de sakkunnigas betänkande, torde förslagets grundtankar i stort sett hava mottagits med tillfredsställelse och gillande av näringslivets representanter. Vissa anmärkningar och ändringsförslag hava givetvis framställts, men den allmänna meningen inom de kretsar, de av kollegium hörda näringskorporationerna företräda, torde övervägande vara gynnsamt stämd mot revisionsförslaget. I sådant hänseende har kollegium bland annat uppmärksammat Sveriges industriförbunds uttalande, att det nu föreliggande förslagets snara antagande syntes förbundet vara till gagn för industrien och att förbundet därför hoppades, att den mindre omarbetning, som kunde påkallas av de utav förbundet och andra näringsorganisationer framställda ändringsyrkanden bleve verkställd i så god tid, att definitiva förslag kunde föreläggas nästa års riksdag.

Kollegium återkommer längre fram till frågan om det remitterade förslagets allmänna värde och genomförbarhet.

I inledningen till de sakkunnigas motivering (betänkandet sid. 159) säga sig de sakkunniga under gången av sitt arbete haft tillfälle iakttaga talrika missförhållanden beträffande tullbeskattningen av vissa för den inhemska industrien erforderliga råvaror och halvfabrikat utan att dock hava ansett sig böra ingå på närmare undersökning av alla de fall, där av dylik anledning ändringar i tullsatserna kunde vara av behovet påkallade. Skånes handelskammare finner denna ståndpunkt sakna berättigande i det fall, att tullen å det färdiga fabrikatet icke förslår att täcka tullen å däri ingående i’åvaror eller halvfabrikat, och anser, att, där ett dylikt uppenbart missförhållande förelåge, rättelse därav borde vidtagas redan i samband med nu förestående taxerevision. Kunde sådan rättelse icke utan skada för bestående näringsintressen vinnas därigenom, att tullen nedsattes för de i färdigfabrikatet ingående materialierna, borde den omständigheten, att en tullhöjning å färdigfabrikatet självt framstode såsom den enda utvägen till frågans lösning, icke få föranleda dess uppskjutande till en ny taxerevision.

Vidare framhåller Skånes handelskammare, att de sakkunniga i samband med vissa föreslagna tekniska ändringar i tulltaxan företagit denna ändring på sådant sätt, att nu bestående tullskydd minskats. Handelskammaren hölle före, att, så snart en dylik tullnedsättning berörde ett mera väsentligt näringsintresse, den ifrågasatta taxeregleringen borde förfalla, därest erforderlig jämkning till motverkande av dylik nedsättning icke kunde åvägabringas.

Kommerskollegium delar i princip Skånes handelskammares syn på här avsedda kategorier av tullsatser. Sådana fall, då tullsatsen för en vara är lägre än för de halvfabrikat eller råvaror, som nyttjas vid dess framställning, måste enligt ämbetsverkets mening räknas till de i regeringsdirektiven för utredningen (betänkandet sid. 157) omförmälda oformligheter i tullbeskattningen, vilka vid revisionen borde bortarbetas. Beträffande åter minskning av bestående tullskydd såsom följd av tulltekniska ändringar i

Kommerskollegii utlåtande. 15

taxan, anser kollegium, att sådan minskning i regel borde undvikas, där densamma ej är föranledd av förändring beträffande själva de varuslag, som hänföras under ifrågavarande tullrubriker. De ekonomiska förhållanden, som beröras vid en försämring i gällande tullskydd, torde i allmänhet behöva närmare utredas av 1928 års tullkommitté, innan någon tullsats regleras nedåt.

I den riksdagsskrivelse (nr 181, 1927), som närmast föranledde tillsättandet av 1928 års tullkommitté, har riksdagen bl. a. uttalat, att vid den nya utredningen »skadliga störningar inom näringslivet borde undvikas och tulltaxerevisionen så förberedas, att landets möjligheter att bereda arbetstillfällen icke förminskades, utan fastmera ökades». I detta uttalande finner kollegium stöd för en långt gående försiktighet med avseende å reduktion av gällande tullskydd i samband med det huvudsakligen tulltekniska revisionsarbete, varom närmast är fråga.

Under åberopande av den s. k. tullförenklingskonventionen av år 1923 hava de sakkunniga (sid. 171) föreslagit införande vid resp. tulltaxerubriker av hänvisningar till författningar, vari stadgas andra avgifter än tull för det varuslag, som i tulltaxerubriken angives. Handelskammaren i Gävle ansluter sig till ett av tullkammaren därstädes framfört yrkande om, att ifrågavarande hänvisningar måtte avse även andra resp. varor berörande importföreskrifter än de, som stadga avgifter av något slag, exempelvis till författningar angående rätt att införa skjutvapen, vissa växter, tomsäckar m. m.

Kommerskollegium finner väl vissa praktiska fördelar kunna vinnas genom det av handelskammaren i Gävle framförda förslaget, men befarar dock, att ett flertal av de åsyftade tilläggen till tulltaxans text skulle komma att beröra föreskrifter, som äro utfärdade i administrativ ordning, utan riksdagens hörande och följaktligen underkastade förändringar på helt annat sätt än den av riksdagens beslut såväl till innehåll som form beroende tulltaxan. I själva tulltaxetexten lära därför sådana tillägg passa mindre väl. — Den upplysning om berörda förhållanden, som den trafikerande allmänheten kan behöva, torde kunna tillgodoses på annat sätt. Kollegium vill ifrågasätta, huruvida icke på officiell väg med lämplig mellantid — förslagsvis en gång om året — borde utgivas en tulltaxeedition med erforderliga kommentarer.

Smålands och Blekinge handelskammare anser icke tillrådligt att företaga någon ändring av den nuvarande taxans varugrupper eller tullrubriker, innan kommerskollegii och generaltullstyrelsens förslag till ny statistisk varuförteckning samt resultatet av 1928 års tullkommittés arbete föreligga.

Sveriges kemiska industrikontor föreslår väsentliga ändringar i uppställningen av IX och X grupperna i förslaget till tulltaxa och har till sitt yttrande fogat en utförd plan till ny indelning av sagda varugrupper.

Tulltaxans uppställning•

Gruppindelning samt den statistiska varuförteckningens inarbetande i tulltaxan.

4 Kommerskollegii utlåtande.

Sveriges industriförbund framhåller, att det vore en avgjord nackdel, att lydelsen av den statistiska varuförteckningens olika littera jämlikt förslaget skulle bliva beroende av riksdagsbeslut. I ingalunda få fall hade det visat sig vara av stor betydelse för industriföretagen att snabbt kunna få till stånd en ändring av dessa littera, exempelvis för erhållande av uppgift om importen för en ny artikel eller dylikt. Det syntes också förbundet, som om frågor rörande ändring av den statistiska varuförteckningen icke vore av den art, att de lämpligen borde göras till föremål för riksdagens handläggning. Förbundet hemställer, att förslaget genomföres med den ändringen, att generaltullstyrelsen i samråd med kommerskollegium erhåller bemyndigande att vidtaga sådana förändringar i den statistiska varuförteckningen, vilka i framtiden kunna visa sig erforderliga.

Kommerskollegium kommer att närmare behandla förestående spörsmål i det utlåtande, som, jämlikt föreskrift i kungl. brev den 30 september 1927, kommer att gemensamt med generaltullstyrelsen avgivas i fråga om ny statistisk varuförteckning. I det följande har kollegium dock tagit viss hänsyn till kemiska industrikontorets förslag till ny indelning av grupperna IX och X i tulltaxan i samband med detaljanmärkningarna rörande nämnda två varugrupper.

Beträffande själva tulltaxeför ordning en hava nedanstående delar synts kollegium särskilt böra uppmärksammas.

Handelskammaren i Borås finner förslagets 2 § ganska otillfredsställande, enär dess bestämmelser kunde leda till fullkomligt orimliga tullsatser. En vara, som till övervägande del bestode av ett tullfritt ämne och endast med några få procent innebölle ett tullpliktigt, kunde, om det sistnämnda betecknades såsom icke oväsentligt, enligt denna paragraf i sin helhet beläggas med den tullsats, som gällde de få procenten. Härvid finge man heller inte förbise, att tolkningen av, vad som menades med »obetydlig mängd och icke väsentligen inverka» (2 § a) alltid vore beroende på en rent subjektiv uppfattning. Med hänsyn härtill borde också enligt handelskammarens mening denna paragraf omarbetas. Läte icke detta sig göra, vore det av vikt, att i de blivande anvisningarna till tulltaxan påpekanden gjordes till förebyggande av en allt för rigorös tillämpning av hithörande bestämmelser.

Stockholms handelskammare anser, att det varit önskligt, om formuleringen av bestämmelserna rörande tullbehandling av blandningar och sammansatta varor kunnat medföra en ännu större smidighet vid tullbehandlingen. Handelskammaren anser sig dock böra förutsätta, att tillämpningen av hithörande bestämmelser ej göres alltför rigorös. Särskilt syntes det i 2 § a) förekommande uttrycket »i obetydlig mängd» ej böra tolkas alltför snävt.

Sveriges färghandlares riksförbund anser, att importör, som kan uppgiva sammansättningen å ett biandpreparat och styrka uppgiften med intyg från

Kommers k olle <j i i utlåtande. 5

Statens provningsanstalt, en kemisk station eller eu auktoriserad handelskemist, borde hava rätt att ta sin vara tullbehandlad efter den verkliga balten av blandningens tullpliktiga beståndsdelar. I andra fall kunde den hittills tillämpade huvudregeln få gälla oförändrad.

Sveriges kemiska industrikontor har utförligt berört frågan om tullbehandling av blandningar av kemiska föreningar i samband med avfattningen av tulltaxerubrik 1057 i revisionsförslaget. Nämnda taxerubrik motsvarar rubrik 1259 i nu gällande tulltaxa: kemiskt-tekniska preparat, ej särskilt nämnda.

Kommerskollegium anser det visserligen förenat med svårigheter att finna en formulering, som bättre än revisionsförslaget anger de allmänna regler, vilka synas böra ligga till grund för tullbehandling av blandningar. Emellertid vill kollegium ifrågasätta, huruvida det icke skulle vara möjligt att till reglerna foga ett alternativt förfarande, enligt vilket importör kunde få en blandningsvara förtullad efter den verkliga halten av tullpliktiga beståndsdelar. Om bevisbördan med avseende å varans sammansättning lades på importören och, eventuellt, en intermittent tullkontroll av samma beskaffenhet som vid vissa tullrestitutionsmedgivanden tillämpades, skulle, exempelvis vid regelbunden import av samma vara för visst ändamål, en mera rättvis tullbehandling sannolikt i en hel del fall ernås, utan att tullbehandlingsarbetet bleve mera invecklat.

Ifråga om blandningar av kemiska föreningar och de speciella spörsmål, som därvid i förevarande sammanhang framkommit, yttrar sig kollegium längre fram vid behandling av tulltaxerubrik 1057 i revisionsförslaget.

Sveriges industriförbund: De i 3 § föreslagna ändrade emballagebestämmelserna skulle komma att medföra ganska avsevärda nedsättningar i det nu gällande tullskyddet. Gällande tullsatser hade nämligen i stor utsträckning avvägts med hänsyn till de nuvarande emballagebestämmelserna. Enligt förbundets uppfattning böra dessa bestämmelser därför icke rubbas i den omfattande utsträckning, revisionen föreslagit, utan att en siffermässig utredning rörande desammas inverkan på tullskyddets storlek dessförinnan verkställts. Då en dylik omfattande undersökning icke lämpligen torde kunna utföras i detta sammanhang, borde alltså frågans avgörande uppskjutas till i samband med en förnyad avvägning av tullskyddet för de olika industrierna.

Förbundet anhåller om vidtagande av nedan angivna ändringar i förslaget:

att 3 § 1 d) i förslaget till förordning med tulltaxa ändras sålunda:

»d) efter nettovikten--— förpackningsmateriel:

beträffande i Avd. VC upptagna varuslag (vävnader och lilt):

inlägg samt omslag av papper eller väv kring de särskilda styckena eller, där omslag kring de särskilda styckena saknas, kring två eller flera stycken, allt försåvitt omslaget icke utgöres av ytteremballage,

G

K ommer skoll eg il utlåtande.

uppenbarligen endast avsett till varans skyddande under transporten; samt

beträffande övriga varuslag--—»

samt att bokstaven N vid nedan angivna nummer måtte utbytas mot bokstaven E, nämligen vid nr 151—155 (skodon m. m.); 159—161 (skinnkläder och handskar etc.); 355—359, 393—405 (vävnader av jute, strumpstolsarbeten m. m.); 432 (klädespersedlar av strumpstolsarbeten).

Handelskammaren i Örebro anser även en övergång till nettoförtullning böra föregås av utredning angående verkningarna härav i tullskyddshänseende. Samma handelskammare samt Skånes handelskammare uttala sig särskilt mot nettoförtullning av skodon utan samtidig höjning av tullsatserna.

Kommerskollegium finner de betänkligheter, som rests mot revisionsförslagets ställning till emballagebestämmelserna och nettoförtullningen, tungt vägande. Vad kollegium ovan inledningsvis yttrat om faran av att bestående tullskydd rönte opåräknat inflytande av tulltekniska ändringar i taxan, torde i hög grad äga tillämpning på här avsedda nya regler. Det framgår av den följande granskningen av de särskilda tulltaxepositionerna, att genom föreskrift om nettoförtullning det tullskydd vissa inhemska fabrikat hittills åtnjutit blivit så väsentligt förändrat, att i själva verket en alldeles ny situation skulle uppstå för vederbörande tillverkare, om förslaget genomfördes. Det saknas givetvis underlag för ett bestämt omdöme, vilka ändringar i nu gällande tullsatser, som rätteligen borde i åtskilliga fall inträda vid övergång till nettoförtullning. Men redan den omständigheten att det beträffande enstaka varuslag, såsom t. ex. till rubrik 975 hänförliga förtätade gaser, påvisats, att förslaget skulle medföra anmärkningsvärda förskjutningar av tullskyddet för viktiga inhemska industriprodukter, torde göra det tillrådligt att taga konsekvenserna av förslagets föreskrifter om nettoförtullning under förnyat övervägande. Sannolikt komme det därvid att visa sig lämpligt att åtminstone begränsa övergången till nettoförtullning. Man lärer i allt fall icke utan mycket starka skäl böra föregripa den utredning 1928 års tullkommitté bar att åstadkomma rörande tullsatsernas avvägning.

5 § f). Sveriges industriförbund har icke något att erinra mot en av A/B. Bröderne Herrmann gjord hemställan, att den i stadgandet omförmälda försäkran måtte, när den avser av utländsk hantverkare medförda verktyg, få avgivas antingen av hantverkaren själv eller den firma, som påkallat hans tjänster.

Kommerskollegium biträder tilläggsförslaget ifråga, då det synes innebära en praktisk lättnad, som ej skulle medföra olägenhet från kontrollsynpunkt.

5 § o). Sveriges industriförbund, handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Sundsvall och Lideå förorda, att momentet avfattas i enlighet med förslagets alternativ II (herr Alséns förslag).

I

Kommer skclleg ii u t tå t a nde.

Stockholms och Skånes handelskamrar framhålla dock angelägenheten av att de blivande anvisningarna ej göra tillämpningen av begreppet fristående handelsvara alltför snäv.

Gentemot den motivering, som anförts för alternativ I (herr liöings förslag) framhåller Industriförbundet, att, enligt vad som uppgivits, en kraftigt bidragande orsak till att tillverkning av järnfat i nämnvärd utsträckning icke upptagits inom landet, just varit att ifrågavarande emballageartiklar, sedan de inkommit till landet, till nedsatta priser utbjödes som handelsartiklar på den inhemska marknaden. Under det att exempelvis plåt för tillverkning av järnfat vore tullbelagd, infördes sålunda i praktiken den färdiga varan i stor utsträckning tullfritt. Ett dylikt resultat hade givetvis icke åsyftats vid antagandet av nu gällande bestämmelser på området. De enligt alternativ II föreslagna stadgandena kunde sålunda icke anses medföra ett ökat tullskydd åt emballageindustrien, utan innebure endast ändrad formulering av en bestämmelse, som kommit att medföra icke förutsedda konsekvenser.

Handelskamrarna i Göteborg och Gävle förorda alternativ I. Handelskammaren i Göteborg framhåller, att därest alternativ II skulle godtagas, komme så gott som allt emballage att beläggas med tullavgift, då detta endast undantagsvis saknade de objektiva egenskaper — säljbarhet och värde, även om detta vore lågt — som gjorde en artikel lämplig såsoin handelsvara. Handelskammaren i Gävle befarar, att genomförande av herr Alséns förslag (alternativ II) skulle medföra, att varor, som krävde goda och starka emballage, infördes i sämre och mindre ändamålsenliga sådana för undvikande av emballagetull. Föx-slaget kunde vidare föranleda tvister vid tullbehandlingen och verka prisfördyrande även på nödvändiga konsumtionsvaror.

Av utredningen torde framgå, att de nuvarande bestämmelserna, som otvivelaktigt äro förmånliga för importhandeln, kommit att innebära eu vid författningens tillkomst säkerligen icke avsedd olägenhet för vissa grenar av inhemsk industri.

Kommerskollegium anser emellertid, att nödig korrigering ifråga om avsedda olägenhet skulle, utan att skada mera berättigade handelsintressen, kunna åstadkommas genom ändring av hithörande bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med herr Alséns förslag. Kollegium skulle visserligen önska, att uttrycket »såsom handelsvara uppenbarligen lämpad artikel» kunde utbytas mot en mindre svävande formulering. Förslagsställaren, som .själv vidgått, att nämnda förslag lämnar möjlighet till olika tolkningar, förutsätter dock, att det skall bliva möjligt genomföra en enhetlig och praktisk tillämpning av föreskriften. Med hänsyn till vad från hans sida härom anförts, vill kollegium icke framställa något yrkande på omformulering i berörda hänseende, dock under förutsättning att kollegii ovan under -3 § gjorda hemställan om eu begränsning av nettoförtullningsprincipens tillämpning vinner beaktande. Emballagetullen har nämligen betydelse

5 § q).

8 Kommerskollegii utlåtande.

endast, då emballaget icke skall inräknas i varans vikt eller värde. I motsatt fall måste kollegium yrka på ett förtydligande av herr Alséns förslag i sådan riktning, att tullbeskattningen av importvarors emballage erhåller ett fastare stöd i själva tulltaxeförordningen än vad anvisningar och tullbeliandlingspraxis kunna giva.

Handelskammaren i Gävle påpekar, att förslaget liksom gällande tulltaxa saknar bestämmelser om tullfrihet för vara, som tillverkats i Sverige och återinföres i bearbetat skick, sedan den befunnits icke motsvara de förutsättningar, under vilka den utförts. Då exempelvis halvfabrikat av järn, som utförts men vid bearbetning i utlandet befunnits icke motsvara levelansutfästelsen, reexporteras till Sverige, uppstå stora svårigheter för leverantören, som återfår sin vara, att undvika tull för den återbekomna delvis bearbetade varan. Denna lucka i tulltaxeförordningen torde böra så fyllas, att tullfrihet i dylika fall kan utverkas mot bevis, att varan icke införes i handel savsikt.

Den i förslagets mom. q) avsedda tullfrihet gäller vara, som i oförändrat skick återinföres. Vad handelskammaren i Gävle nu anfört, synes kollegium förtjäna särskild uppmärksamhet. Därjämte vill kollegium erinra att den industriella utvecklingen i vårt land bl. a. föranlett tillkomsten av vissa nya organisationsformer, som kännetecknas av ett intimt samarbete mellan svenska företag och med dem nära förbundna företag i utlandet icke blott med avseende på försäljningen av i Sverige producerade varor utan även i så måtto, att större eller mindre del av själva tillverkningen äger rum på utländsk botten. Detta har i sin ordning medfört behov av viss rätt till tullfri återinförsel av på ett eller annat sätt bristfällig exportvara, som utgöres av halvfabrikat.

Det av handelskammaren i Gävle framhållna önskemålet, att den tidigare medgi\ na rätten att tullfritt återinföra svensk exportvara måtte utvidgas till att under vissa förutsättningar omfatta även varor, som i utlandet undeigått bearbetning, anser kollegium vara ett av utvecklingen betingat och berättigat krav. Frånvaron av bestämmelser i tulltaxan, som kunde möjliggöra en sådan tullfri trafik, är ett hinder för svensk export. Med hänsyn icke minst till den synnerligen starka konkurrens, varunder åtskilliga av våra viktigare exportindustrier, exempelvis järnindustrien, arbeta på världsmarknaden, torde det vara av ganska stort intresse att på denna punkt anpassa lagstiftningen efter de aktuella behoven.

Kommerskollegium, som föreställer sig, att det icke skulle möta tulltekniska hinder av svårartad beskaffenhet att träffa en anordning av ovan avsedda slag, hemställer, att momentet måtte omarbetas i av handelskammaren i Gävle föreslagen riktning.

Kollegium har uppmärksammat, att i vissa fall det framställda önskemålet kan vinnas genom ett tullrestitutionsförfarande, nämligen då den utförda, i utlandet bearbetade varan återsändes till Sverige för om- eller över-

Kommer skollegii utlåtande. !)

arbetning och är avsedd att därefter ånyo utföras. Då formerna för tullrestitution för närvarande äro föremål för särskild utredning genom sakkunnige, har kollegium icke ansett sig här böra närmare ingå på sistnämnda fråga.

Skånes handelskammare erinrar, att beträffande tiden för tullfrihet en- 7 § l mom. ligt 7 § 1 mom. föreskrives, att den ej »må» omfatta mer än ett år samt att den för vissa i momentet angivna fall »bör» begränsas till sex månader.

För att kunna tjäna till verklig ledning borde den sistnämnda föreskriften er-hålla en mera kategorisk form eventuellt i samband med ytterligare utsträckning av den angivna tidsfristen.

Sveriges maskinindustriförening påyrkar, att den här föreslagna tidsfristen av ett år för återutförsel av modeller måtte förlängas till förslagsvis tre år. Skulle detta icke anses lämpligt, borde möjlighet beredas industriidkare, som så finner nödigt, att på särskild ansökning till generaltullstyrelsen erhålla förlängning av den stadgade tidsfristen.

Handelskammaren i Gävle framhåller, att den här stadgade tiden av sex månader för emballage, som återutföres, uppgives vara väl kort för varor, som införts för att försäljas i övre Norrland, med hänsyn till de transportsvårigheter, som där ofta uppstå. Det påyrkas därför, att möjlighet beredes för en förlängning av denna tidsfrist.

A/B Bofors Nobelkrut påpekar, att bolaget ej sällan i samband med ammunitionsleveranser till utlandet måste införa artilleripjäser från den utländske köparen för provskjutningar vid fabriken under leveransens gång.

På grund av tidsfristens för tullfrihet begränsning till sex månader hade det förekommit, att bolaget måst utföra dylika pjäser till svensk frihamn för att omedelbart återinföra desamma till fabriken och därigenom erhålla möjlighet till ny tullfrihet. Då detta endast medförde onödig omgång och kostnad för svensk industri, hemställer bolaget om utsträckning av ovannämnda tidsfrist för tullfrihet till åtminstone två år.

Kommerskollegium föreslår med anledning av förestående yrkanden, att 1 mom. andra stycket, erhåller följande lydelse: »Tullfrihet enligt detta moment må icke medgivas för längre tid än ett år, dock att, där tullfrihet medgives för modeller vid tillverkning av exportvara, tiden må utsträckas till högst två år.»

Begreppet »modeller vid tillverkning av exportvara» anser kollegium böra utvidgas till att omfatta även föremål, som införas från utlandet för att användas vid provning av exportvara, t. ex. utländska provningsinstrument, ävensom gevär eller artilleripjäser, som hit inkomma för att provskjutas med i Sverige tillverkad ammunition. Det lärer icke vara ovanligt, att ett sådant föremål behöver vara tillgängligt hos den svenska fabrikanten under hela den tid en leverans pågår.

Då det ur tullteknisk synpunkt torde vara tveksamt, huruvida en sådan tolkning av uttrycket »modeller vid tillverkning av exportvara» vore håll-

10 Kommerskollegii utlåtande.

bar, föreslår kollegium, att ett förtydligande tillägg göres i 7 § 1 mom. b) andra stycket, så att detta förslagsvis erhåller följande lydelse: »för att användas som modeller eller provningsanordningar vid tillverkning av exportvara och som äro avsedda att därefter återutföras».

§ l mom. d). Skånes handelskammare framhåller, att bestämmelsen om tullfrihet för emballage, som icke tillverkades inom landet, hos skilda tullförvaltningar föranlett olika tolkning. Än hade härmed avsetts endast sådant emballage, som tekniskt icke kunde tillverkas inom landet, än åter sådant, som vid ansökningstillfället icke vore under tillverkning i landet. Denna skiljaktiga tolkning hade lett därhän, att precis samma emballage (t. ex. plåtfat) fått tullfritt införas över en tullplats, men å andra tullplatser blivit tullbelagt. Ett dylikt förhållande måste givetvis betecknas som oegentligt och vore dessutom ägnat att ställa vissa företag i gynnsammare ställning än andra. Därest villkoret skulle bibehållas, torde detsamma därför böra omgärdas med garantier för lika tillämpning över hela landet. Alternativt ville handelskammaren emellertid ifrågasätta, huruvida icke denna fråga enklast kunde lösas på det sätt, att temporär tullfrihet medgåves för allt emballage, som infördes i syfte att senare återutföras med varor.

Kommerskollegium anser för sin del, att man icke längre bör söka upprätthålla skillnaden i här förevarande avseende mellan särskilt inkommande tullpliktigt emballage av sådant slag, som tillverkas inom landet, och sådant, som icke tillverkas inom landet. Frånsett den rent formella svårigheten mången gång att angiva gränsen härvidlag, torde saken i själva verket nu för tiden ofta ställa sig så, att det är ett oeftergivligt villkor för en svensk tillverkare, som med utsikt till framgång skall kunna konkurrera på världsmarknaden, att kunna betjäna sig av lika billigt emballage för sin exportvara som de utländska konkurrenterna. Det torde vara lika befogat och behövligt att låta honom åtnjuta tullfrihet för emballage, vilket införes särskilt för att utföras med viss exportvara, som att medgiva honom restitution av tull, belöpande på i exportvaran ingående utländska materialier och råämnen. I alla händelser lärer tillämpningen av 8 § 1 mom. c) i nu gällande tulltaxeförordning alltmer tendera därhän, att man i begreppet »av sådant slag, som icke tillverkas inom landet» inlägger betydelsen »av sådant slag, som icke till jämförligt pris eller på eljest jämförliga leveransvillkor tillverkas inom landet».

Kommerskollegium föreslår, att mom. d) i det remitterade förslaget erhåller följande lydelse: »särskilt inkommande tullpliktigt emballage, avsett att återutföras med varor.»

9 §• Enligt Skånes handelskammares förmenande hava de sakkunniga icke

anfört övertygande skäl för den avvisande ståndpunkt de intagit till framkomna krav på tullnedsättning å inkommet skadat gods, vilket är åsätt vikttull, efter samma grunder som enligt 4 § i förslaget skulle gälla för

K omn lerskolletj i i utlåt < nid v.

varor, som förtullas efter värde. Handelskammaren kunde sålunda icke finna, varför icke de i nämnda författningsrum givna föreskrifterna för prövning av uppkomna anspråk på tullnedsättning även i här förevarande fall skulle vara tillfyllest oeli fullt ägnade att säkerställa både varuägarens och statsverkets intressen. Vare sig det gällde efter vikt eller efter värde tullbeskattade varor torde ett rättvist tillgodoseende av båda dessa intressen helt och hållet vara beroende därav, att en riktig värdering av varan i såväl oskadat som skadat skick kunde åvägabringas, och det vore för handelskammaren svårt att inse, att det värderingsförfarande, som kunde anses betryggande i fråga om värdeförtullade varor icke skulle vara tillfredsställande, då det gällde viktförtullat gods, utan måste kompletteras med den ofta nog mindre tillförlitliga värdering, som framkomme genom godsets försäljning å tullauktion.

Ä andra sidan torde vara uppenbart, att detta senare värderingsförfarande med användande av dubbla metoder för värdets fastställande vore ägnat att vålla varuägaren sådana omkostnader och olägenheter, att rätten till tullnedsättning därigenom bleve i hög grad illusorisk. Handelskammaren hemställer därför, att det måtte tagas under förnyad prövning, huruvida icke de i 4 § givna bestämmelserna om rätt till tullnedsättning kunde givas tillämplighet även i de fall, varom i 9 § omförmäles.

Stockholms handelskammare påpekar, hurusom på grund av nuvarande bestämmelser en importör — i sådana fall då en vara inkommer i vattendränkt tillstånd, vilket bland annat inträffat inom manufakturbranschen — måste erlägga tull även för den del av varans vikt, som belöper på det upptagna vattnet och anser, att bestämmelse om undanröjande av en dylik inkonsekvens borde utan större svårighet kunnat införas under denna paragraf.

Kommerskollegium finner i likhet med nämnda två handelskammare, att gällande bestämmelser angående tullplikt för s. k. haverigods alltför lätt leda till uppenbar orättvisa. Revisionen har, med erkännande av möjligheten för mindre tilltalande konsekvenser, icke ansett sig kunna föreslå någon ändring. Principen om reduktion av värdet vid skada å godset är dock erkänd både i 4 § och 9 § av förslaget, men beträffande gods, som drager vikttull, har man endast lämnat öppen den långsamma och följaktligen bl. a. med risk för ytterligare varuförsämring under väntetiden förbundna metoden, att varuägaren avstår från att själv förfoga över godset, låter det gå på tullauktion och därvid begagnar tillfället till återförvärv.

Kollegium medgiver, att det icke på ifrågavarande punkt torde vara lätt att finna en allmän formel, som fullt förenade nödig hänsyn till trafiken med tillgodoseendet av statens fiskaliska intresse i tulluppbörden. Emellertid rör det sig här om undantagsfall, där en mindre eftergift sannolikt icke skulle kunna få några betydande konsekvenser. Då starka billighetsskäl torde tala för ett smidigare behandlingssätt än nu tillämpade, vill kollegium förslagsvis framställa den tanken, att man eventuellt kunde åt de lokala

12 Kommerskollegii utlåtande.

Rubr. 15—17.

Rubr.20—21.

Rubr. 50.

tullmyndigheterna inrymma en diskretionär rätt att nedsätta belöpande vikttull med högst 50 procent ifråga om s. k. haverigods, däri inbegripet vattendränkt gods.

Vissa fall, då revisionen eljest funnit sig kunna stanna vid en icke fullt exakt formulering och överlämnat åt anvisningar och tullhehandlingspraxis att åstadkomma nödig fasthet i tillämpningen, torde beröra förhållanden, som erbjuda minst lika stora vanskligheter som uppskattningen av värdeminskning genom skada av här avsedd art.

Kommerskollegium övergår nu till tulltaxan och yttrar sig därvid om följande yrkanden och förslag.

Sveriges industriförbund anser, att formuleringen av överrubriken till nr 15—17 skulle komma att möjliggöra tullfri import av färdigberedd torskrom i tunnor. För att erhålla garanti för att endast halvfabrikatet (råvaran för kaviarberedning) komme att införas tullfritt, syntes rubriken böra omformuleras på så sätt, att endast saltad eller sockersaltad torskrom i tunnor bleve hänförlig till nr 15.

På grund av befarad konkurrens från Norge hemställer Industriförbundet vidare, att tullsatsen för nr 17 fastställes till minst 1 kr. 15 öre per kg.

Kommerskollegium biträder dessa båda yrkanden.

Sveriges industriförbund uttalar, att förslagets genomförande skulle för chokladfabrikerna innebära en ökad tullbeskattning av 50 procent och däröver för en viktig råvara (kondenserad mjölk). Då denna prisfördyring givetvis skulle bliva ekonomiskt kännbar för den svenska chokladindustrien och några andra skäl för förslagets genomförande än de rent tarifftekniska icke lära vara för handen, hemställer förbundet, att ur förslagets nummer 20 måtte uteslutas artikeln »kondenserad mjölk», varigenom varan ifråga lärer bliva hänförlig till tarifförslagets sista nummer (1106) och sålunda liksom hittills belagd med en tull av 15 procent å varuvärdet.

Anses det möjligen lämpligare, att varan ifråga tullbeskattas efter vikt, bör enligt förbundets mening tullsatsen i varje fall icke sättas högre än 10 kr. för 100 kg.

Kommerskollegium ansluter sig till det senare alternativet och föreslår alltså en vikttull av 10 kr. för 100 kg beträffande kondenserad mjölk.

Skånes handelskammare hemställer under denna rubrik, att dikalciumoch dinatriumfosfat, avsedda för tillverkning av kreatursfoder, måtte förklaras tullfria (jfr rubrik 980).

Det synes kommerskollegium lämpligt, att ifrågavarande önskemål fylles genom införande av en anmärkning till rubrik 980 i sådant syfte, och återkommer kollegium vid sistnämnda rubrik till ämnet.

Kommerskoll eg ii utlå ta nde.

Sveriges industriförbund och Skånes handelskammare göra erinringar mot de sakkunnigas förslag, att all choklad med tillsats av aromatiska ämnen skulle upptagas under rubriken för choklad, vilket skulle innebära eu tullsänkning för förstnämnda varuslag av 30 öre per kg. Skånes handelskammare motiverar sitt avstyrkande med den utländska konkurrensen och föreslår, att rubriken erhåller samma lydelse som rubrik 154 i nuvarande tulltaxa. Industriförbundet framhåller, att gränsen mellan choklad och konfityrer skulle bliva än mer flytande än för närvarande, i det en del varor, som enligt den fackmässiga terminologien vore konfityrer, skulle komma att hänföras till choklad i tullteknisk mening. För att erhålla en även inom industrien erkänd avgränsning av de båda begreppen choklad och konfityrer hade för den skull föreslagits, att till choklad skulle hänföras allenast chokladmassa med eller utan tillsats av socker, mjölk eller vanilj.

Då det enligt förbundets mening lärer vara till fördel, att de inom industrien gällande varubenämningarna så långt möjligt överensstämde med de inom tulltekniken tillämpade, och då det dessutom icke förefunnes skäl att vidtaga ändringar i rubriceringen, vilka medförde sänkning i tullskyddet för ifrågavarande industri, hemställer förbundet, att förslagets nr 110 måtte ändras i enlighet med vad som ovan angivits.

Kommerskollegium biträder Industriförbundets hemställan i förevarande avseende.

Sveriges industriförbund och Handelskammaren i Norrköping finna det före slagna tillvägagångssättet för fastställande av vikten å skinn, inkommande i buntar, ändamålsenligt men framhålla, att en höjning av den nu gällande styckeviktgränsen vore ofrånkomlig, om förslaget icke skulle medföra en sänkning av gällande tullskydd. Industriförbundet hemställer om sådan ändring av förslaget, att den i nr 135 fastställda viktgränsen höjes från 1 till 1.5 kg (se vidare Industriförbundets yttrande sid. 8—9).

Med anledning av vad i saken blivit upplyst, förordar kommerskollegium, att anmärkningen efter rubriken 136 tills vidare må utgå, samt att genom 1928 års tullkommitté måtte förebringas närmare utredning, om skäl föreligga att höja viktgränsen på föreslaget sätt.

Sveriges industriförbund, Skånes handelskammare och A/B Skandinaviska Pelsvarufabriken, Ivan Levy (Sthlms hk1) anse, att i anmärkningen till nr 137 böra upptagas även s. k. »Salzfelle», vilka skinn visserligen hava stor likhet med halvpersian, men oftast gå under självständig benämning.

Kommerskollegium biträder detta förslag.

Sveriges industriförbund föreslår, att till denna rubrik hänförliga s. k. besättningar, bräm, kanter, o. dyl. av olika skinnsorter hänföras till rubrik 163. Beträffande motiveringen hänvisas till förbundets yttrande sid. 10.

Kommerskollegium biträder förslaget.

Rubr. Ilo.

Rubr.

135—136.

Rubr. 137.

Rubr. 140.

I yttrande till Stockholms handelskammare.

14 Kommerskollegii utlåtande.

Rubr. 153—157.

Rubr.

159—161.

Rubr.

163—165.

Rubr. 184.

Sveriges industriförbund samt handelskamrarna i Örebro och Malmö avstyrka nettoförtullning av skodon, för såvitt icke en mot den minskade förtullningsvikten svarande förhöjning av tullsatserna samtidigt vidtages. Enligt vad Skånes handelskammare inhämtat, skulle inneremballagets vikt för skodon hänförliga till rubrik 154 i regel uppgå till 10 å 12 procent av bruttovikten och för till rubriken 155 hänförliga skodon till 20 å 25 procent. Handelskammaren i Örebro framhåller, att lösa skodon överhuvud taget icke torde importeras samt att den av de sakkunnige omförmälda importen i fack endast vore ett experiment, som näppeligen hade utsikt att bliva genomfört i större utsträckning. Någon bärande grund för övergång till nettoförtullning syntes därför ej föreligga.

Med hänsyn till vad upplyst blivit rörande nettoförtullningens inverkan på tullsatsernas skyddsvärde, anser kommerskollegium, att nettoförtullning för skodon, åtminstone i samband med nu ifrågavarande tulltaxerevision, icke bör föreskrivas.

Sveriges industriförbund avstyrker för närvarande nettoförtullning (se ovan under tulltaxeförordningens 3 §).

Kommerskollegium biträder förbundets åsikt härutinnan.

Sveriges industriförbund hemställer i anslutning till sitt ovan under rubrik 140 omförmälda förslag, att överrubriken till nr 163—165 måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»beredda, hopsydda skinn samt delvis bearbetade persedlar, såsom tillskurna besättningar, bräm, kanter och mattor, oavsett sömnad, foder härunder inbegripet».

A/B Skandinaviska Pelsvarufabriken, Ivan Le vy (Sthlms hk) framställer liknande förslag.

Kommerskollegium biträder förbundets ändringsförslag.

Skånes handelskammare anser, att frågan om den föreslagna sänkningen av tullen för tunnbinderiarbeten av annat träslag än furu och gran icke är av enbart teknisk natur utan därjämte har en betydande skyddspolitisk räckvidd. Handelskammaren påyrkar därför, att de nuvarande tullsatserna för tunnbinderiarbeten bibehållas oförändrade.

På grund av den motivering, handelskammaren förebragt, biträder kommerskollegium den gjorda hemställan, att för ifrågavarande varuslag nu gällande tullsatser måtte bibehållas.

Skånes handelskammare avstyrker jämväl de sakkunnigas förslag att hänföra huggblock med fotställning till denna rubrik, enär detta skulle lända den inhemska snickeriindustrien till avsevärt förfång, och föreslår, att huggblock med därtill hörande fotställningar, i den mån desamma äro att betrakta som snickeriarbeten, hänföras till rubrik 191.

Kont mer skol I eg i i uti ätande.

15 Stockamöllans A/B liar även — i skrivelse till kommerserådet Sohlman — uttalat önskemål om jämställande av huggblock med snickeriarbete.

Av vad upplyst blivit lärer framgå, att huggblock av ifrågavarande slag numera representera ett ganska invecklat snickeriarbete, varför kommerskollegium tillstyrker handelskammarens förslag.

Handelskammaren i Göteborg: Skaft till krattor skilja sig icke väsentligt i endast något klenare) från skaft till högafflar och hackor samt synas därför böra föras till samma rubrik som dessa.

Kommerskollegium har icke något att erinra mot ett tillägg till rubriken av angivna art.

Sveriges industriförbund biträder ett av den största inhemska tillverkaren av s. k. wienermöbler framfört önskemål om bibehållande av den nuvarande tullsatsen av 50 öre per kg för denna vara. Förbundet framhåller, att ojämnhet vid tullbeskattningen kunde väntas uppstå om, såsom de sakkunniga föreslagit, dessa möblers tullbehandling gjordes beroende av den ytbehandling, varorna undergått. Vidare hade svår konkurrens börjat göra sig gällande från en tjeckoslovakisk koncern på detta område.

Papper shandels A/B Frans Svanström & Co. (Sthlms hk): På grund av svårigheten att skilja fernissade träarbeten (nr 191) från lackerade och bonade (nr 190) bör för dessa arbeten gälla en och samma tullsats.

Kommerskollegium vill för sin del förorda ett bibehållande av tullen å s. k. wienermöbler, Om det skulle anses mindre lämpligt att införa en särskild rubrik härför i tulltaxan, torde ändamålet väsentligen kunna nås genom tillägg i rubrik 190 av ordet »fernissade» till de i förslaget redan nämnda beteckningarna för olika slags ytbehandling. Därigenom skulle även det av Svanström & Co. uttalade önskemålet bliva tillgodosett.

Skånes handelskammare föreslår, att rubrikerna 211 och 212 sammanslås och åsättas en tull av 20 kr. per 100 kg. Den ändring i tullskyddet, som härigenom skulle uppkomma, syntes vara av den ringa betydelse, att av detta skäl hinder för eu dylik förenkling ej borde möta, i all synnerhet som mellan de till dessa rubriker hänförliga varorna icke bestode någon sådan värdeskillnad, som påkallade olika tullbeskattning.

Kommerskollegium biträder detta förslag.

Svenska pappersbruksföreningen hemställer om införande i tulltaxan eller, om så skulle anses lämpligt, varuförteckningen av ett stadgande av innehåll att såsom kartongpapper och kartongpapp skulle räknas papper (med undantag av läskpapper) och papp, tillverkade av blekt massa och med en vikt av över 150 gr per m2. (Den i anm. 1 till nr 205—214 i förslaget angivna skillnaden av 350 gr per m2 mellan papp och papper skulle givetvis även äga tillämpning på ifrågavarande varuslag.)

Beträffande motiveringen hänvisas till yttrandet.

Rubr. 185.

Rubr.

190—191.

Rubr.

211—212.

Anm. 1 till rubr. 205—214.

Eubr.

216—217.

Eubr.

220 och 228.

Rubr. 229.

16 Kommerskollegii utlåtande.

Finpappersbrukens Försäljnings A/B (Sthlms hk) och Skånes handelskammare framföra liknande förslag.

En anmärkning i tulltaxan med förestående innehåll synes kommerskollegium väl motiverad.

Svenska tapetfabrikantföreningen (Sthlms hk) framhåller, att de nuvarande fabrikationsmetoderna inom tapetindustrien påkallade en omgruppering av taxenumren för tapeter, därest det avsedda tullskyddet för samma industri skulle bibehållas. Föreningen föreslår med en utförlig motivering, att rubrikerna 216—217 erhålla följande lydelse:

»Tapeter, tapetbårder härunder inbegripna: relief- (försedda med inpressade mönster), alla slag, även i förening med andra ämnen, bottentapeter, s. k. patentbottentapeter häri inbegripna (å endera sidan belagda med grundfärg), alla slag; naturelltapeter (tryckta å i massan färgat papper) för såvitt tryckfärgerna äro mönsterytan helt övertäckande, oavsett tekniska defekter, sammetsliknande, pressade (goffrerade), fernissade (lackerade), oljetryckta (utförda med färg, vari olja eller fernissa

ingår), ävensom andra slag, i vilka metallbronser ingå............ 50: —

andra slag................................................................................................ 20: —»

Sveriges industriförbund tillstyrker i sak den föreslagna omformuleringen av rubrik 216.

Kommerskollegium ansluter sig i sak till det framförda förslaget. Dock synes uttrycket »pafen tbottentapeter» icke fullt lämpligt såsom varubeteckning i tulltaxan. I stället föreslår kollegium, att orden s. k. patentbottentapeter häri inbegripna» må utgå, och att den följande parentesen må lyda »å endera sidan belagda med en eller flera grundfärger».

Skånska Attikfabriken A/B hemställer, att rör och plattor av bakelit, i vilka papper ingår såsom beståndsdel, måtte hänföras till rubrik 220 resp. 228, d. v. s. tullbehandlas såsom arbeten av pappersmassa, papp eller papper. Ifrågavarande artiklars hänförande till rubrik 1099 skulle nämligen innebära ändring av nu gällande tullskydd. (Jfr rubrik 1099—1101.)

Kommerskollegium finner, att de skäl, sökandebolaget anfört till stöd för förestående hemställan, borde föranleda en jämkning av förslaget i begärd riktning.

A/B Sveriges Litografiska Tryckerier (Sthlms hk) med instämmande av A/B Centraltryckeriet i Stockholm uttala, att böcker på svenska språket, tryckta i utlandet, med undantag för finsk litteratur på svenska språket, borde beläggas med en tull av 75 öre per kg. Vid användning av utländskt papper vore de utländska tryckerierna alltför gynnade därigenom, att det för tryckningen använda papperet såsom färdigt tryckalster kunde införas tullfritt. Eubr. 229 föreslås uppdelad sålunda:

K om» lerskolleg ii utlåtande.

»Böcker, tryckta, ej särskilt nämnda:

på svenska språket, häri dock icke inbegripet finsk litteratur på

svenska språket ........................................................................................ 75: —

andra, däri inbegripet även finsk litteratur på svenska språket; ävensom tidningar, tidskrifter och modejournaler, med eller utan bilagor, samt s. k. blindskrift och för samlingar avsedda frimärken fria».

Förestående ändringsförslag, som kommerskollegium icke kan undgå att finna ur viss synpunkt väl motiverat, torde emellertid, såsom ej berörande tulltekniska förhållanden utan fastmer tullskyddet för den inhemska bokindustrien, icke i förevarande samband kunna föranleda någon åtgärd.

Sveriges industriförbund framhåller, att förslagets nummer 233 i stort Rubr. 233 sett motsvarade rubrik 349 i gällande tulltaxa. De i sistnämnda rubrik såsom exempel upptagna decalcomanierna (avtrycksbilder) återfunnes emellertid icke i förslaget. Nämnda varor torde oftast hava karaktären av »bilder», men då de även förekomme med mönster, som icke tulltekniskt torde anses som bilder, syntes artikeln böra liksom hitintills särskilt omnämnas för undvikande av att den hänfördes till förslagets nr 211.

Kommerskollegium biträder detta förslag.

Handelskammaren i Göteborg: S. k. gut förekommer i handeln dels i Rubr. 236 enkla trådar, dels även hoptvinnat, vilka båda olika slag av gut hava samma användning och ungefär samma värde. I tullhänseende synas de båda slagen böra underkastas samma behandling och borde för undvikandet av missförstånd detta angivas i rubriken exempelvis genom att till »spunnet» tillfoga »eller tvinnat».

Kommerskollegium har icke något att erinra mot ett sådant tillägg.

Sveriges industriförbund vill med hänsyn till den av revisionen före- Rubr. 291 bragta motiveringen icke för närvarande motsätta sig den föreslagna tullfriheten för s. k. trålgarn. Förbundet föreslår dock, att det i anmärkningen omnämnda intyget måtte föreskrivas skola utfärdas av förbrukaren, varigenom de uttalade farhågorna för missbruk av tullfriheten i möjligaste mån torde bortelimineras.

Skånes handelskammare avstyrker under åberopande av kommerskollegii utlåtande den 8 januari 1919 och det läge, vari detta spörsmål numera kommit, sedan trålgarn tillverkas inom landet, bestämt den föreslagna tullfriheten.

Kommerskollegium biträder för sin del den av Sveriges industriförbund företrädda meningen, då huvudvikten i förevarande fall synes böra läggas på önskemålet, att den inhemska tillverkningen av trålar må erhålla möjlighet att i konkurrens med utlandet tillgodose den svenska fiskerinäringens behov av ifrågavarande fångstredskap. Kollegium erinrar, att beträffande trålar särskilda förhållanden underlätta anskaffandet av utländskt fabrikat.

2 — 8408.

18 Kommerskollegii utlåtande.

Rubr. 298. Sveriges industriförbund framhåller, att den av revisionen föreslagna ändringen utgjorde en avsevärd nedsättning av tullsatsen för linor etc. av spånadsvara, som undergått blekning eller färgning, samt att någon utredning om denna nedsättnings konsekvenser icke förelåge. Förbundet anser, att den åsyftade tullättnaden för vissa inom skoindustrien använda flätade garner borde åstadkommas på annat sätt än att sänka tullskyddet även för de övriga artiklar, som vore hänförliga till rubriken, och som vore föremål för en icke obetydlig tillverkning inom landet. Flätade linor etc., blekta, färgade eller tryckta, borde alltså liksom i nu gällande tulltaxa tullbehandlas såsom snören och andra snörmakararbeten.

De i motiveringen för ändringen omnämnda linorna för spinnstolar torde som regel vara oblekta och ofärgade och sålunda hänförliga till förslagets nr 297.

Kommerskollegium delar den av Sveriges industriförbund i förevarande hänseende uttalade mening och förordar därför en jämkning av förslaget i sådan riktning.

Rubr. 314. Sveriges industriförbund anser avfattningen av rubriken nr 314, »mattor av jute med eller utan inblandning av annat spånadsämne», innebära en principiell avvikelse icke blott från nu gällande bestämmelser utan även från de föreslagna bestämmelserna för jutevävnader (nr 357—359 i förslaget). Beträffande jutevävnader medgives nämligen endast inblandning av kokostågor och kokosgarn. Den princip, som genom bär omhandlade rubriks formulering kommit till uttryck, nämligen att ett lågt tullbeskattat spånadsämne som jute icke skulle komma att drabbas av högre tull, om det förekomme i förening med andra högre tullbeskattade spånadsämnen, anser förbundet icke riktig och för övrigt stridande mot tulltaxans allmänna uppställning av spånadsgruppen.

Förbundet framhåller vidare, att den föreslagna rubriceringen syntes vara i visst hänseende oklart avfattad, vilket kunde föranleda svårigheter vid tullbehandlingen. Vad anginge själva principspörsmålet ansåge sig förbundet böra motsätta sig förslaget med hänsyn till svårigheten att överblicka dess konsekvenser. De skäl, som anförts för ändringen, vore dessutom icke av alltför vägande natur.

Förbundet påyrkar bestämt, att den nu gällande principen för tullbehandlingen av jutemattor bibehålies, och hemställer, att nr 314 i förslaget måtte erhålla följande lydelse:

»av jute utan inblandning av annat spånadsämne etc.»

Kommerskollegium biträder detta förslag.

De i anmärkningen till rubr. 448 i gällande tulltaxa upptagna plyschartade mattorna av jute även med annat vegetabiliskt spånadsämne i bottenvävnaden anser Industriförbundet böra upptagas i en särskild rubrik, för det fall att det icke anses lämpligt införa en liknande anmärkning i förslaget. Förbundet framhåller, att den nu för dessa mattor utgående tullsatsen av 40 öre för

Kommerskollegii utlåtande.

kg vore synnerligen låg, och att den icke stode i skälig relation till tullsatserna på närstående artiklar, varför en höjning av densamma vore välmotiverad.

Kommerskollegium anser, att vad ovan anförts borde föranleda en hoparbetning av nu gällande tulltaxerubrik 448 jämte därvid fogade anmärkning till en ny rubrik 314.

Med detta uttalande har kollegium för sin del även yttrat sig i det avseende, som beröres i Kungl. Maj:ts beslut den 24 februari 1928 angående tullen å s. k. Naparamattor.

Sveriges industriförbund avstyrker för närvarande nettoförtullning. (Se ovan under tulltaxeförordningens 3 §.)

Kommerskollegium biträder förbundets åsikt härutinnan.

Skånes handelskammare framhåller, att om nettoförtullning skulle införas — varemot handelskammaren i sak icke hade något att erinra — torde en dylik ändring likväl böra föranleda, att samtidigt en mot viktsavdraget svarande förhöjning av tullsatserna bleve vidtagen. I betraktande dels av den automatiska minskning av tullskyddet, som skett genom penningvärdets fall, dels också av den starkt stegrade import, som i samband härmed uppkommit. förelåge intet skäl att i detta sammanhang upptaga frågan om saklig ändring av förevarande tullar. Med stöd av gjorda beräkningar påyrkar handelskammaren, att i samband med övergång till nettoförtullning tullsatserna vid rubrikerna 392—397 höjas med 25 öre.

Kommerskollegium åberopar sitt allmänna uttalande rörande 3 § i revisionens förslag till tulltaxeförordning, och hemställer, att, då det icke synes möjligt att utan en närmare utredning bedöma, vilken justering av tullsatserna, som skulle motsvara skälig kompensation för nettoförtullning, gällande tullskydd måtte tills vidare lämnas orört.

Sveriges industriförbund uttalar, att konsekvenserna av den föreslagna tullnedsättningen icke kunde överblickas och att erinringar mot densamma framställts från inhemska tillverkare av sadelgjordsvävnad, samt avstyrker på grund härav bifall till den föreslagna ändringen. För den händelse det skulle anses lämpligt, att den av revisionen i motiveringen omnämnda »sadelgjordsvävnaden av jute med färgade ränder» särskildes och åsattes en lägre tull, torde från industriens sida däremot intet vara att erinra.

Skånes handelskammare anser den föreslagna tulländringen kräva en allsidigare utredning än de sakkunniga haft anledning underkasta densamma.

Kommerskollegium biträder för sin del Sveriges industriförbunds ovan berörda hemställan, i vad den avser bibehållande av nu gällande tullskydd.

Handelskammaren i Göteborg: Handelskammaren är tveksam angående det riktiga i att lampskärmar av siden föras under denna rubrik, då 15 procent av värdet ofta icke motsvarar tullsatsen å det siden, som ingår i

Rubr. 355—359 och

393—405.

Rubr.

392—397.

Rubr.

399—400.

Rubr. 417.

20 Kommerskollegii utlåtande.

Rubr. 432.

Rubr.

433—436,

444—446.

skärmen. Det torde kunna befaras, att de industrier, som nu sysselsätta sig med tillverkningen av sidenskärmar, genom förslaget skulle bliva satta i en dålig ställning gentemot de utländska konkurrenterna.

Kommerskollegium finner den gjorda invändningen berättigad och tillstyrker en jämkning av förslaget i sådant syfte, förslagsvis genom borttagande av ordet »lamp-» i rubrikens text samt införande av sådan bestämmelse, att lampskärmar tills vidare bliva tullbehandlade efter sin beskaffenhet i avvaktan på den nya avvägning av tullskyddet, som 1928 års tullkommitté kan finna skäl i denna punkt företaga.

De sakkunniga hava funnit frågan om differentiering av tullsatserna för konfektionerade artiklar av trikåvara så omfattande och komplicerad i tulltekniskt avseende, att den lämpligen borde upptagas till avgörande först i samband med en allmännare revision av tulltaxan. Sveriges industriförbund anser det vara av stor betydelse, om frågan redan nu kunde, vad beträffade vissa artiklar, provisoriskt lösas, och då det enligt förbundets uppfattning näppeligen torde finnas någon anledning att tillämpa andra grunder för tullbeskattningen av konfektionerade artiklar av trikåvävnad än dylika av annan vävnad, syntes det förbundet, som kunde en sådan lösning ernås genom att giva förslagets nr 432 följande ändrade lydelse:

»Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda: av knutna, stickade, virkade eller på strumpstol förfärdigade varor (även metervara):

432 av annat spånadsämne än silke, försedda med

broderier eller spetsar eller ock med foder, uppslag eller annan besättning, vari silke ingår........................................................................

lörtullas enligt bestämmelserna för av motsvarande vävnader tillverkade varor.

432 Y2 andra

tullbehandlas efter vad för strumpstolsarbeten är bestämt ntan för- . höjning.»

Industriförbundet avstyrker den föreslagna nettoförtullningen. (Se ovan under tulltaxeförordningen 3 §.)

Kommerskollegium biträder förestående förslag av Sveriges industriförbund.

Sveriges industriförbund anser den föreslagna kompensationen för de år 1926 ändrade yllevävnadstullarna otillräcklig, särskilt i vad den avser damkonfektionsbranschens alster. Med särskilt betonande jämväl av de försämringar i tullskyddet, som skulle inträda för damkonfektionsindustrien genom den av revisionen föreslagna ändrade definitionen på broderi, hemställer förbundet, att följande procentsatser måtte fastställas, nämligen för nr 444 245 procent, nr 445 150 procent och nr 446 90 procent. För den händelse

Kommerskollegii utlåtande.

de av revisionen föreslagna emballagebestämmelserna skulle genomföras, anser förbundet ytterligare höjning av procentsatserna erforderlig.

Kommerskollegium hemställer, med anledning av vad sålunda av Sveriges industriförbund anförts, att det måtte tagas under övervägande, om ej industriens önskemål på denna punkt kunde vinna bifall.

Sveriges industriförbund, Skånes handelskammare och Wilh. Carlsson & Co. A/B (Sthlms hk) föreslå, att hattflätor av hampa, s. k. tagalflätor, upptagas i rubrik 457 och göras tullfria. Någon tillverkning härav torde icke förekomma inom landet och borttagandet av tullen skulle bereda den inhemska hattindustrien lättnad i konkurrensen med utlandet. Industriförbundet föreslår, att rubriken gives följande lydelse:

»Hattflätor:

457 av hampa (tagal), ävensom uteslutande av halm, gräs, säv, bast, träspån, rot och andra vegetabiliska ämnen, ej till spånadsämnen hänförliga........................................................ fria».

Kommerskollegium biträder förslaget.

A/B Primus (Sthlms hk) avstyrker den enligt förslagets motivering av rent tulltekniska skäl införda tullen å packningar och tätningar samt material därtill av asbest. Tullen skulle för bolagets vidkommande medföra en höjning i inköpspriset å dylika varor av cirka 70 procent.

A/B Axel Christiernsson (Sthlms hk) finner, då asbestpapp är en mycket stor förbrukningsartikel och priset för densamma endast uppgår till cirka 30 öre per kg, den föreslagna tullsatsen av 25 kr. för 100 kg vara för hög.

A/B Wahlén & Block (Sthlms hk) delar de sakkunnigas uppfattning, att packningar av spånadsämnen utan tillsats av kautschuk ej böra inrymmas i kautschuksgruppen, men anser, att tullsatsen för sådana packningar bör bibehållas vid 25 öre per kg.

Kommerskollegium anser de gjorda anmärkningarna äga fog och föreslår därför en jämkning av revisionens förslag på så sätt, att orden »material därtill» i texten till rubrik 478 må utgå.

Sveriges industriförbund uttalar, att det i anledning av vad revisionen anfört rörande skivor och plattor av marmor för förbundet bland annat framhållits, att importen av golvplattor och vissa andra till sin storlek avpassade plattor alltid importerades i slipat skick och försåldes direkt till förbrukarna.

Då det förhållandet, att de avpassade plattorna finge tullfritt införas, medförde skada för de svenska fabrikerna och även måste anses som en ren oformlighet i jämförelse med tullbeskattningen av andra stenplattor, syntes en ändring böra redan nu företagas. För att emellertid några av revisionen

Rubr. 457.

Rubr.

478—479.

Rubr.

492—493.

Ru.br.

508—511.

Rubr.

527—530.

Rubr. 557.

22 Kommerskollegii utlåtande.

befarade oförutsedda konsekvenser icke skulle uppstå genom en ändring, syntes densamma kunna, intill dess en närmare utredning av hithörande frågor blivit verkställd, inskränkas till att slipade vägg- och golvplattor jämställdes med i nr 493 upptagna polerade marmorplattor.

Förbundet hemställer, att nr 492—493 i förslaget måtte erhålla följande

ändrade lydelse:

»Skivor och plattor av marmor:

492 opolerade, ej till nr 493 hänförliga....................................... fria

493 polerade, ävensom slipade vägg- och golvplattor ................ N 10: —»

Kommerskollegium biträder förslaget om ändrad formulering av nämnda rubriker.

Sveriges kemiska industrikontor och Skånes handelskammare anföra: År 1910 fastställdes tullsatserna för såväl eldfast som alla slag av syrefast tegel till 35 öre för 100 kg på förslag av 1906 års tullkommitté. Tullen sänktes till den nuvarande, 25 respektive 30 öre per 100 kg år 1911 i samband med avslutande av handelstraktaten med Tyskland. Den av de sakkunniga påpekade oegentligheten bör rättas på det sätt, att tullsatsen för alla slag av syrefast tegel återställes åtminstone till 30 öre för 100 kg.

Handelskammaren föreslår, att rubrik 509 och 510 erhålla följande lydelse: »Tegel — — — oglaserade:

509 eldfasta .................................................................. per 100 kg 25 öre

510 andra, härunder inbegripna syrefasta tegel ... » 100 » 30 öre».

Med hänsyn till det högre varuvärdet hos syrefasta tegel biträder kommerskollegium ändringsförslaget.

Sveriges industriförbund, Handelskammaren i Gävle och A/B Gustafsbergs Fabriks Intressenter (Sthlms hk) anse, att den föreslagna ändringen av anmärkningen till rubrik 527—530 skulle innebära ett gynnande av importen, som kunde få ödesdigra konsekvenser för den pressade inhemska porslinsindustrien. Anmärkningen borde därför erhålla samma lydelse som anmärkningen till nr 673—676 i gällande taxa.

Av den förebragta utredningen framgår, att den av revisionen föreslagna utvidgningen av rätten att anbringa märken skulle medföra möjlighet att under lägre tull införa beställd vara med särskilda märken, under det att denna rätt hittills endast gällt vanliga lagervaror. Med anledning härav hemställer kommerskollegium, att ovan refererade yrkande måtte vinna bifall.

Jernkontoret framhåller, att de sakkunniga här frångått principen om särskiljande av icke smidbart och smidbart järn endast för att bliva i tillfälle att inbespara en rubrik. Järnsvamp och järnskrot vore otvivelaktigt

Kommefskollcgii utlåtande. 23

av den vikt, att de borde upptagas i en särskild rubrik, helst placerad under grupp 2 omedelbart efter järnverkens grövre tillverkningar. I rubriken inginge dels järnsvamp, som utgjordes av smidbart järn, dels järnskrot, varav den huvudsakligaste delen av såväl importen som exporten torde utgöras av smidbart sådant. Den föreslagna placeringen under tackjärn kunde alltså ej godkännas och motivet härför vore icke bärande, enär någon verklig förenkling, d. v. s. en minskad specialisering i tulltaxan icke åstadkommes.

Handelskammaren i Gävle framhåller, att då järnskrot hänförts hit, vare sig det vore smidbart eller icke smidbart, hade en ur statistisk synpunkt önskvärd uppdelning hävts. De sakkunnigas motivering, att en uppdelning av järnskrot i smidbart och icke smidbart av praktiska skäl icke torde kunna ifrågakomma, bemöttes därmed, att exportförbud rådde för smidbart järnskrot. En uppdelning förekomme således vid exporten, varför en sådan uppdelning torde vara både möjlig och nödvändig. Det vore synnerligen önskvärt, att importen av dessa olika artiklar statistiskt redovisades var för sig.

Kommerskollegium finner väl, att de gjorda anmärkningarna äga fog, men avstår för närvarande från ändringsyrkande på denna punkt, emedan kollegium torde finna anledning upptaga frågan till närmare prövning i samband med det utlåtande rörande den statistiska varuförteckningen, kollegium gemensamt med generaltullstyrelsen är anbefalld avgiva.

Sveriges kemiska industrikontor föreslår (se nedan under rubrik 976), att kisel hänföres till rubrik 558.

Kommerskollegium biträder detta förslag.

Jernkontoret anför: Till denna rubrik har förts jämväl malkroppar (av icke smidbart gjutgods). Tages hänsyn till att den i den nu gällande tulltaxan förefintliga rubriken för kulor, särskilt inkommande, slopats, innebär nämnda förändring, utöver vad tulltaxerevisionen anfört, att tullen för kulkvarnskulor kommer att nedsättas från nuvarande 5 kr. per 100 kg till 2 kr. 50 öre, i den händelse här ifrågavarande kulor komma att rubriceras såsom malkroppar, vilket icke finnes anledning betvivla. Jernkontoret anser det i allo riktigare, att malkroppar av gjutjärn hänföras till »gjutgods, ej särskilt nämnt», rubrik 568—577.

Kommerskollegium föreslår med anledning härav, att beträffande kulor och tackjärn ett förtydligande av revisionsförslagat måtte ske i den riktning Jernkontoret förordat.

Skånes handelskammare påyrkar införande i anmärkning 2 till rubrikerna 561—563 av föreskrift även därom, att med hål försedda flänsar icke skola anses som bearbetade. I normalt utförande vore nämligen flänsar å rör och rördelar icke blott planade utan även försedda med borrade eller gjutna hål för skruvbultar. Kostnaden för anbringandet av sådana hål vore obe-

Rubr. 558.

Rubr. 560.

Rubr.

561—563.

24 Kommerskollegii utlåtande.

tydlig och medförde ej heller, att köparen därför finge erlägga högre pris. Anmärkningen kunde dessutom i den föreslagna avfattningen leda även till andra tulltekniska felaktigheter. Ett vanligt förhållande vore sålunda, att gjutna flänsrör, tillpassade i längder, ävensom rördelar i utförande, som avveke från normala modeller, ofta saknade hulthål i flänsarna. Ehuru dylika beställda rör ställde sig betydligt dyrare än rör i normalt utförande, komme dessa icke desto mindre under nuvarande förhållanden att draga lägre tull. Med hänvisning härtill hemställer handelskammaren om sådan ändrad avfattning av berörda bestämmelser, att här avsedda olika slag av rör och rördelar bliva enhetligt tullbehandlade.

Kommerskollegium biträder denna handelskammarens hemställan.

Rubr. 578. Jernkontoret anser ett sammanförande av så skilda varuslag, som skett i denna rubrik, olämpligt, speciellt med hänsyn till den statistiska varuförteckningen, som vore avsedd att inordnas i tulltaxan. En särskild rubrik borde finnas för stålull och s. k. pulveriserat järn, och borde densamma lämpligen placeras omedelbart före den av Jernkontoret föreslagna rubriken för järnskrot och järnsvamp. Beträffande tullsatsens höjd förordar Jernkontoret herr Alséns förslag (alternativ II).

Handelskamrarna i Gävle, Sundsvall och Luleå ansluta sig i detta hänseende även till herr Alséns förslag.

Sveriges varvsindustriförening samt generalkonsul Olof A. Söderberg (Sthlms hk) förorda däremot herr Eöings förslag (alternativ I).

Kommerskollegium hemställer, att det av herr Alsén föreslagna alternativ II måtte läggas till grund för tullsatsens bestämmande. Vidkommande Jernkontorets yrkande på utbrytning av rubriken av stålull och s. k. pulveriserat järn torde kollegium få tillfälle återkomma i samband med meromnämnda utlåtande rörande den statistiska varuförteckningen.

Rubr. 580. Jernkontoret anför: Någon definition å specialstål finnes icke angiven vare sig i förslaget eller i motiveringen, och någon möjlighet att bedöma förslaget i denna punkt eller att göra ett definitivt uttalande förefinnes icke, förrän den till tulltaxan hörande varuförteckningen utarbetats. Definitionen härpå kommer nämligen att vara avgörande för tolkningen av, i vilken omfattning specialstålen komma att hänföras till ifrågavarande rubrik.

Handelskammaren i Gävle finner förslagets utformning icke vara lycklig. För närvarande torde det lämpligaste vara att i avvaktan på den större tullutredningens resultat låta bero med varje förändring och omgruppering av de till nuvarande rubrik 728 hörande artiklar. Vad angår de sakkunnigas betänkligheter ur beskattningssynpunkt, så må häremot åberopas, att allt höglegerat stål redan i tullbehandlingspraxis hänföres liksom snabbsvarvstål till den högre tullsatsen. (Beträffande motiveringen i övrigt hänvisas till yttrandet.)

Kommer skallet] ii utlåtande.

25 Kommerskollegium anser ovan berörda fråga vara av icke ringa vikt men avstår från att i detta samband närmare ingå på spörsmålet, som torde bliva föremål för kollegii utlåtande vid behandling av den statistiska varuförteekningen.

Jernkontoret, Handelskamrarna i Gävle, Sundsvall och Luleå ansluta sig till herr Alséns förslag (alternativ II). Jernkontoret framhåller, att antagandet av detta förslag endast skulle innebära en gärd av billighet och ett rättande av ett tidigare begånget misstag.

Sveriges varvsindustriförening, generalkonsul Olof A. Söderberg (Sthlms hk) och A/B Julius Slöör (Sthlms hk) förorda herr Röings förslag (alternativ I).

Med hänsyn till de anmärkningar handelskammaren i Gävle framställt under rubrik 580 föreslår handelskammaren, att artiklarna smitt järn och stål utgå ur rubriken över förevarande nummer.

Kommerskollegium förordar för sin del herr Alséns förslag enligt alternativ II.

Jernkontoret och Handelskammaren i Gävle anse, att s. k. pianotråd fortfarande borde hänföras till silverstålsrubriken och särskilt omnämnas där. Jernkontoret anför såsom skäl härför, att pianotråden vore av jämförlig kvalitet med och betingade minst lika högt pris som silverstålet.

Kommerskollegium biträder det gjorda ändringsyrkandet beträffande s. k. pianotråd.

Sveriges maskinindustriförening avstyrker den föreslagna sänkningen av tullen för avpassade velocipedkedjor, enär denna skulle bliva till men för den inhemska tillverkningen av såväl velocipeder som velocipedkedjor. Även av rent principiella skäl borde ändringen avstyrkas, alldenstund det här gällde ett gränsfall, som kunde bliva prejudicerande för andra gränsfall av liknande art.

Även kommerskollegium anser, att tullen för avpassade velocipedkedjor borde bibehållas vid det värde å tullsatsen, som för närvarande gäller enligt tulltaxerubrik 1091, och hemställer, att en motsvarande jämkning göres i revisionens förslag.

Sveriges industriförbund hemställer, att den nu gällande tullsatsen av 50 öre per kg för i rubrik 862 i gällande tulltaxa upptagna »kassaeller förvaringsfack samt skåp för nycklar till kassavalv, kassaskåp eller kassafack» måtte bibehållas oförändrad. Enligt förbundets mening skulle den föreslagna sänkningen av tullen omedelbart influera på försäljningspriserna för den inhemska industrien, vilka priser redan förut vore ytterst pressade.

Kommerskollegium biträder denna hemställan.

Rubr.

581—585.

Rubr. 593

Rubr. 619

Rubr. 700

26 Kommerskollegii utlåtande.

Eubr.

701—702.

Eubr. 708.

Anm. 2 till

vn a.

Eubr. 740, 745, 748, 751, 779.

Sveriges industriförbund: Nycklar böra tullbeskattas enligt samma bestämmelser som lås, vilket även kan genomföras utan nämnvärd ändring av tullbeskattningens storlek. För nycklar försedda med ytbetäckning skalle detta nämligen innebära en tullsänkning av 5 öre per kg, medan för andra nycklar en höjning av tullsatsen med 10 öre per kg skulle inträda.

Förbundet hemställer, att överrubriken till nr 701—702 i förslaget måtte erhålla följande ändrade lydelse: »Lås, även med tillhörande nycklar, ävensom lösa nycklar samt dörrstängare».

Kommerskollegium biträder detta förslag.^

Bertil Borgenstierna & Co. A/B, Husqvarna Vapenfabriks A/B och J. &

C. G. Bolinders Mek. Verkstads A/B anse, att orden »vägande per stycke högst 35 kg» böra utgå ur rubrik 708.

Kommerskollegium biträder detta förslag till omformulering av rubrikens text.

Sveriges elektroindustriförening vidhåller ett tidigare till revisionen framställt förslag att ur nuvarande rubrik 868 (motsvarande förslagets rubrik 708) utesluta orden »eller elektricitet». Detta finge till följd, att elektriska kok- och värmeapparater icke komme att tullbehandlas efter denna rubrik utan hänföras till respektive rubriker för det ämne, arbetat, varav de bestode. Enligt de nuvarande bestämmelserna åtnjöte delarna högre tullskydd än den färdiga produkten.

Kommerskollegium föreslår med anledning härav, att en anmärkning liknande den under rubrikerna 725 och 737 i revisionens förslag även tilllägges till rubrik 708, eller att en bestämmelse med samma räckvidd inarbetas i de allmänna anmärkningarna till Avd. VII A.

Skånes handelskammare: Såsom rostskydd förekommer jämte överstrykning med olja, tjära o. s. v. även överdragning med asfaltväv. I nu gällande taxa är i fråga om rör särskilt angivet, att sådant överdrag av väv ej föranleder ändring i varans tullbehandling. Denna princip torde lämpligen kunna generaliseras genom uttryckligt stadgande därom, att såsom rostskydd anbragt överdrag av asfaltväv ej medför tillämpning av annan tull än den för varuslaget eljest fastställda.

Med anledning härav föreslår kommerskollegium, att allmänna anmärkningen till Avd. VII A, mom. 2 måtte omformuleras därhän, att lika med »överstrykning med ämne» komme att räknas jämväl överdrag av väv å rör, då sådant överdrag endast tjänar som rostskydd.

Sveriges industriförbund: Tvekan kan möjligen uppstå, huru legeringar av bly, tenn eller zink med andra metaller skola tullbeskattas. Enligt nu rådande tullbehandlingspraxis anses endast legeringar av bly, tenn och zink med varandra eller med antimon böra, allt efter den ingående mängden, tullbehandlas såsom bly, tenn eller zink respektive arbeten därav. Andra

Kommerskollegii utlåtande.

legeringar av nämnda tre metaller tullbehandlas på samma sätt som koppar etc. Ett uttryckligt stadgande härom torde böra inflyta i taxan.

Förbundet hemställer, att det i förslagets nr 740, 745, 748, 751 och 779 förekommande uttrycket »eller av legeringar av dessa metaller» måtte utbytas mot »eller av legeringar av dessa metaller med varandra eller med antimon».

Kommerskollegium biträder denna hemställan.

Sveriges maskinindustriförening föreslår, att här införas samma bestämmelser som för stänger, nämligen att under rektangulär sektion även må inbegripas sådana med rundade hörn. Likaså torde det vara lämpligt, att under denna tulltaxerubrik, förutom angivna rund, kvadratisk, rektangulär eller sexkantig genomskärning, även intages tråd med oval genomskärning. Varken tråd med rektangulär sektion med rundade hörn eller tråd med oval sektion borde rubriceras såsom fasonerad tråd.

Kommerskollegium biträder dessa förslag.

Direktör Bengt Ingeström (A/B Zander & Ingeström) (Sthlms hk) framhåller i en längre motivering fördelarna — såväl ur statsfinansiell som tullteknisk synpunkt — av ett tillmötesgående av maskinindustriens krav på införandet av värdetullar å till grupp VIII A hänför liga maskiner. Med' hänsyn till de sakkunnigas begränsade uppdrag inskränker sig Ingeström dock nu till att framhålla maskinindustriens önskemål om återinförande snarast möjligt av värdetull för till grupp VIII A hänförliga varor i sådan utsträckning, att vikttull endast komme att tillämpas på sådana maskiner etc., vilka förefunnes i likartade typer eller konstruktioner.

Den fråga, som här beröres, är av synnerligen stor betydelse ej blott ur tullteknisk synpunkt. I själva verket torde den hava så nära beröringspunkter med tullskyddet såsom sådant, att den näppeligen bör upptagas till behandling annat än i samband med de utredningar, som 1928 års tullkommitté lärer komma att företaga. Vid sådant förhållande har kommerskollegium endast ansett sig här böra erinra om problemets karaktär utan att närmare ingå på detsamma.

Sveriges maskinindustriförening anser, att rubriken, för att det ifrågavarande tullskyddet skall vara av någon praktisk betydelse, borde ändras att förutom digelpressar även omfatta accidenstryckpressar av såväl digelsom cylinder- eller annat system. Pressarnas karaktär av accidenstryckpressar torde därvid böra avgöras genom en bestämmelse, att det högsta pappersformat, som för dylika pressar bör få komma i fråga, fastställdes till 40 x 60 cm. (Beträffande motiveringen i övrigt hänvisas till yttrandet.)

Kommerskollegium biträder denna mening och hemställer om en omarbetning av rubrikens text i angiven riktning.

Eubr.

753—754.

Grupp

vin a.

Eubr. 820.

28 Kommerskollegii utlåtande.

Rubr. 846.

Rubr.

851 och 856.

Rubr.

859—860.

Skånes handelskammare framhåller, att tillverkning av icke precisionsarbetade rullager i skydd av nu gällande tull, 40 öre per kg, numera upptagits vid åtskilliga verkstäder. Skulle tullen sänkas enligt förslaget, komme övervägande flertalet inhemska fabriker att tvingas nedlägga denna fabrikation. Handelskammaren hemställer, att tullen lämnas oförändrad.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, anser kommerskollegium, att ur rubriken böra utbrytas rullager med särskiljande av icke precisionsarbetade, för vilka nu gällande tullskydd (enligt tulltaxerubrik 1050) i så fall bör bibehållas.

Sveriges elektroindustriförening vidhåller på det bestämdaste tidigare uttalad uppfattning, att någon eftergift icke kunde göras med avseende på den tillämpade principen att begagna vikttullar för elektrotekniska fabrikat. Detta uttalande avsåge i första hand nuvarande rubrik 1060 (föreslagen rubrik 851) samt nyinförd rubrik 856, omfattande elektromekaniska kombinationer. Föreningens förslag med avseende på denna sistnämnda rubrik hade gått ut på att skapa en fullständig parallell till nuvarande rubriker 1060—1066, men genom den formulering, sakkunniga givit sin rubrik 856, uppkomme endast ett begränsat tillämpande av vikttull för denna mycket viktiga varugrupp.

I praktiken betydde den föreslagna nya rubriken, att ett ringa antal före kommande hissmaskinerier, exempelvis mindre matvaruhissar, erhölle vikttull, medan det övervägande antalet hissmaskinerier komme att falla under värdetullbestämmelsen.

Vidare hade den av föreningen föreslagna, av de sakkunniga avvisade uppdelningen av nuvarande rubrik 1060 i två rubriker, av vilka den ena skulle omfatta elektriska maskiner med en vikt av högst 10 kg, varit betingad av teknikens utveckling och i full överensstämmelse med de grunder, i enlighet med vilka taxans nuvarande uppställning fastställdes. Föreningen vidhåller sitt förslag.

Även vad här anförts synes kommerskollegium förtjäna ett ingående beaktande, ehuru samtliga på dessa förhållanden inverkande omständigheter icke torde kunna upptagas till en tillräckligt allsidig prövning annat än i samband med utredningar, som falla inom området för 1928 års tullkommittés arbete. Kommerskollegium har därför icke ansett sig böra i detta sammanhang närmare ingå på ifrågavarande spörsmål.

Skånes handelskammare ifrågasätter, huruvida icke vissa delar till ackumulatorer av kautschuk, ebonit och liknande ämnen borde inrymmas i rubrik 859 och tullbehandlas på samma sätt som delvis monterade element. De sakkunnigas förslag innebure en avsevärd tullnedsättning å sådana delar.

Kommerskollegium hemställer, med anledning av denna erinring, att ett lämpligt tillägg i föreslaget syfte göres till revisionens rubrik 859.

Kommer skollegii utlåtande.

2!)

Aktiebolaget Stathmos (Sthlms hk): En generell värdetull av 10 procent Rubr. 895. för vågar, hänförliga till nr 895, medför ett avsevärt minskat tullskydd för den svenska vågindustriens tillverkningar, särskilt sådana som falla under rubrik 1282 i gällande taxa, såsom ex. järnvägsvagns vägar. Bolaget anhåller om rättelse.

Lindelis Våg fabriks A/ B (hk i Jönköping) protesterar hestämt mot de sakkunnigas förslag och föreslår bibehållande av nuvarande tullsatser, dock med den iindring, att självregistrerande och prisangivande vågar borde åsättas en tull jämförlig med den, som gäller för vissa instrument med samma precisionsarbete. Vågar av angivet slag med vikt upp till 500 kg borde hänföras till nuvarande rubrik 1279 och vågar av mer än 500 kg vikt till nuvarande rubrik 1284.

Vad sålunda anförts, synes kommerskollegium motivera en omläggning av revisionens förslag därhän, att självregistrerande och prisangivande vågar med angivna viktgränser beläggas med lika hög tull, som nu är föreskriven enligt gällande tulltaxerubriker 1279, respektive 1284.

Handelskammaren i Sundsvall framhåller, att det inom handelskammarens Rubr. 906. distrikt förekommit, att importör av till rubrik 906 hänförliga tullpliktiga fartyg låtit med dem företaga den åtgärden, att före ankomsten till svenskt farvatten utslå några skott i fartyget, varigenom nettodräktigheten höjts till något över 40 registerton och tullfrihet erhållits. På grund härav kunde det möjligen vara påkallat att, till hindrande av ett dylikt kringgående av bestämmelsen, ändra beräkningsgrunden från nettoregisterton till bruttoregisterton, därvid 100 av de sistnämnda ungefärligen komme att motsvara den nuvarande maximidräktiglieten av 40 nettoregisterton.

Kommerskollegium har sig bekant, att nu gällande föreskrift om 40 nettoregisterton såsom övre gräns för tullfrihet beträffande fartyg och båtar kan leda till icke förutsedda konsekvenser vid skeppsmätningsreglernas tillämpning. Otvivelaktigt vore det mera rationellt att här anlägga bruttoregisterton såsom enhet. Emellertid lärer det icke vara möjligt att utan en särskild utredning fastställa, vilken bruttodräktighet i så fall borde antagas som gränsvärde. Förhållandet mellan uppmätt brutto och netto kan nämligen variera icke oväsentligt för fartyg och båtar av här avsedd storhetsordning.

Dessutom måste en ändring av förevarande bestämmelse i tulltaxan återverka på de regler för tullrestitution, som jämlikt § 12 gällande tulltaxeförordning tillkommer det inhemska skeppsbyggeriet och utgör en för denna näringsgren säregen tullättnad. Bestämmandet av berörda gränsvärde i bruttoton i stället för i nettoton är därför icke en enbart tullteknisk fråga, utan har sådant samband med skeppsbyggeriets tullskydd, att densamma torde böra prövas av 1928 års tullkommitté.

Sveriges kemiska industrikontor och Svenska Oljeslageri A/B anse, att Rubr. 920. blåsta oljor bilda en övergångsprodukt till kokta eller i fast form oxiderade

30 Kommerskollegii utlåtande.

Rubr. 921.

Rubr.

922—924.

Rubr.

939—940.

Rubr. 955.

oljor och att blåsningen innefattar en bearbetning av större omfattning än blekning. Kontoret föreslår, att blåst lin-, rov- eller rapsolja samt andra liknande blåsta oljor hänföras till rubrik 921.

Svenska Oljeslageri A/B hemställer, att ett yrkande om blekt linoljas förande till 920 i stället för till 921 icke måtte bifallas.

Kommerskollegium biträder förslaget att hänföra blåsta oljor av här avsedd beskaffenhet till revisionens rubrik 921.

Sveriges kemiska industrikontor hemställer, att »oljefernissor» icke omnämnas särskilt, att blåsta oljor och standolja upptagas i rubrik 921 samt att »sickativ i fast form» hänföras till rubrik 940, med undantag av vissa torkmedel. Kubrikens lydelse borde därigenom bliva:

»Vegetabiliska, feta oljor, kokta, blekta, blåsta eller oxiderade till fast form, utan tillsats av andra ämnen än mineraliska torkmedel, bärunder inbegripet standolja T; ävensom till torkmedel avsedda kobolt-, bly-, mangan-, zink- och nickelsalter N.»

Kommerskollegium biträder kemiska industrikontorets angivna förslag till omredigering av revisionens rubrik 921.

Sveriges kemiska industrikontor hemställer, att andra slag av vegetabiliska feta oljor etc., vilka icke upptagits under rubrik 920 och 921, jämställas med olivolja och jämte densamma av revisionen särskilt uppräknade oljor. Rubrikerna borde sammandragas till två, lydande på följande sätt:

»andra slag:

1. på glas- eller lerkärl .................................................................... B 5: —

2. på andra kärl ............................................................................... fria».

Kommerskollegium biträder förenämnda hemställan och förslag.

Sveriges kemiska industrikontor föreslår, att överrubriken »Lacker» skall lyda: »Lacker och lackfärger, fasta eller flytande». Enligt vad under rubrik 921 anförts, bör till rubrik 940 tilläggas: »ävensom sickativ och liknande torkpreparat, ej till nr 921 bänförliga». Vidare böra cellulosalackerna sättas under särskild taxerubrik med en tullsats av lägst 60 kr. för 100 kg. Sveriges färghandlares riksförbund förordar även införande av en särskild rubrik med lämpligt avvägd tullsats för cellulosalackerna. — Skånes handelskammare hemställer beträffande cellulosalacker om en tull av lägst 1 kr. för kg, för den händelse dess förslag om tullfrihet för vissa lösningsmedel under revisionens rubrik 1006 icke kan bifallas.

Med anledning av vad upplyst blivit om den moderna tekniken i fråga om lacker och lackfärger, hemställer kollegium, att kemiska industrikontorets förslag i förevarande hänseenden bifalles.

Sveriges kemiska industrikontor hemställer, att rubrikens senare del erhåller följande lydelse:

Kommerskollegii utlåtande.

»ävensom för sådant ändamål lämpliga, flytande beck- och asfaltpreparat».

Samtidigt ifrågasättes att införa en anvisning (ev. i själva tulltaxan) därom, att endast stenkolstjära med högst 0.5 procent vatten skall räknas som »beredd».

Kommerskollegium biträder förenämnda hemställan. Vidkommande den önskade definitionen å »beredd» stenkolstjära, synes densamma böra på lämpligt sätt införas i själva tulltaxan.

Då revisionens förslag innebär en väsentlig nedsättning av det effektiva tullskyddet för flera gaser, hemställer Sveriges kemiska industrikontor, under åberopande av en utredning från Nordiska syrgasverken A/B, att nuvarande tullsats 5 öre för kg brutto bibehålies, så länge icke en uppdelning av rubriken på de olika gasämnena sker. Industrikontoret har i princip icke något att erinra mot revisionens förslag om full tull å gascylindrarna.

Skånes handelskammare, som konstaterar samma oegentlighet i revisionens förslag, hemställer, att positionen tages under förnyat övervägande, samt bifogar ett förslag till tullbeskattning innefattande gasernas uppdelning i

a) permanenta, b) flytande eller lösta gaser, med en nettotull för a) antingen efter volym med 60 öre för kbm eller efter vikt med 50 kr. för 100 kg samt en nettotull för b) = nuvarande tariff.

Kommerskollegium biträder för sin del Skånes handelskammares förslag till avfattning av taxebestämmelserna rörande tullen å förtätade gaser i så måtto, att kollegium hemställer om dessa varors uppdelning på två positioner, nämligen a) permanenta gaser med en tullsats av 50 kr. för 100 kg och

b) flytande eller lösta gaser med en nettotull av 5 öre för kg.

Sveriges kemiska industrikontor avstyrker revisionens förslag om tullfrihet för ren kisel, som nu förtullas enligt nr 1259 med 15 procent av värdet. I stället föreslår kontoret, att kisel föres till revisionens rubrik 558 (jämte kiseljärn m. m.) och sålunda åsättes en tull av 7 kr. för 100 kg.

Kommerskollegium tillstyrker detta förslag.

Med hänsyn till vad ovan under rubr. 50 anförts, föreslår kommerskollegium, att till rubr. 980 fogas en anmärkning av följande lydelse:

Anm. Dinatriumfosfat må utlämnas tullfritt, därest genom på tro och heder avgivet intyg styrkes, att varan är avsedd uteslutande för tillverkning av kreatursfoder.

Sveriges kemiska industrikontor hemställer, att bensoesyra och dess salter (bensoater) icke upptagas såsom tullfria enligt denna rubrik, utan utelämnas, så att de komma in under revisionens rubrik 1057 med 15 procents värdetull. Möjlighet till inhemsk tillverkning föreligger nämligen (Uddeholms A/B).

Kommerskollegium biträder för sin del denna hemställan.

Rubr. 975.

Rubr. 976.

Rubr. 980.

Rubr.

979 och 1000.

32 Kommerskollegii utlåtande.

Rubr. 1005. Sveriges kemiska industrikontor anser, att etertullen bör bibehållas vid sitt nuvarande värde, 2 kr. 50 öre för kg, men har intet att erinra mot att tullen beräknas efter nettovikten med tillägg av visst emballage (enligt revisionens förslag i tulltaxeförordningen 3 § 1 mom. d). Kontoret finner det ådagalagt, att den nuvarande tullen ej innehåller kompensation för skatt å vid etertillverkningen använd sprit. Åven Skånes handelskammare motsätter sig nedsättning av etertullen och hänvisar bland annat till tullsatsen för sprit, 2 kr. 33 öre per kg 95 procentig vara.

Kommerskollegium finner de av kemiska industrikontoret anförda skälen övertygande och tillstyrker för sin del bibehållande av nu gällande tull å eter.

Rubr. 1006. Sveriges kemiska industrikontor betonar vikten av tullskydd för organiska lösningsmedel och avstyrker den av revisionen föreslagna sänkningen av tullen för vissa lösningsmedel för lacker ned till samma tull som enligt tyska handelstraktaten gäller för adronol-, butyl- och metylacetat nämligen 30 kr. för 100 kg. Kontoret föreslår, att tullen för esterhaltiga lösningsmedel för lacker, innehållande jämväl bensol, aceton, träsprit och dylikt, sänkes från 2 kr. 50 öre till 1 kr. 25 öre för kg samt att tullen beräknas efter nettovikt.

Skånes handelskammare erinrar om sin tidigare framställning åsyftande tullfrihet för lösningsmedel för lacker, men yrkar, om sådan tullfrihet ej kan medgivas, höjd tull för cellulosalacker (jämför rubrik 939—940).

Handelskammaren i Göteborg framhåller, att lösningsmedlen för acetyloch cellulosalacker böra draga lägre tull än lacktullen, alltså mindre än 30 öre för kg eller ännu hellre vara tullfria. Då nya esterhaltiga lösningsmedel alltjämt framkomma och vinna användning inom lackindustrien, bör rubriken i allt fall ej avfattas för snävt.

Kommerskollegium anser den av kemiska industrikontoret anförda utredningen om hithörande förhållanden visa, att en nettotull av 1 kr. 25 öre för kg skulle utgöra en tillbörlig justering av ifrågavarande tullsats, och hemställer, att revisionens förslag jämkas i överensstämmelse härmed.

Rubr. 1024. Handelskammaren i Gävle hemställer om en sådan omrubricering, att vissa dekorationsfärger, vilka hittills förtullats enligt rubrik 1203 med 15 öre för kg, icke kom me att falla under revisionens rubrik 1024 med 1 kr. 50 öre i tull för kg, utan finge behålla den lägre tullsatsen.

Då kommerskollegium anser sannolikt, att en del inom industrien använda färger för dekoration av porslin kunde träffas av revisionsförslaget på ett icke beräknat sätt, förordar kollegium en förnyad prövning av revisionens förslag på denna punkt.

Rubr. 1029. Sveriges kemiska industrikontor hemställer, att revisionsförslagets uttryck »samt andra oorganiska fosforsyrehaltiga gödselmedel, ej särskilt nämnda»

Kommerskollegii utlåtande. 33

utbytes mot »rlienaniafosfat och andra liknande fosforsyrehaltiga gödselmedel, ej särskilt nämnda».

Kommerskollegium tillstyrker denna omformulering av taxerubrikens lydelse.

Med s. k. benprecipitat torde böra jämställas dikalciumfosfat, vilket ämne därför torde tilläggas, förslagsvis omedelbart efter benprecipitat.

Härigenom beaktas även det av Skånes handelskammare under rubr. 50 och rubr. 980 berörda önskemålet om viss tullfrihet för sagda vara.

Svenska Tändsticksaktiebolaget (Stlilms hk) hemställer, att tullen å vax- Rubr. 1039. tändstickor ej måtte sänkas, då import av sådana tändstickor på grund av deras eldfarlighet vore mindre önskvärd.

Då tändstickor av trä och vaxtändstickor representera två skilda varuslag med väsentligt olika värde, anser kommerskollegium bolagets framställning vara befogad och hemställer, att rubrikerna 1239 och 1240 i gällande tulltaxa måtte med oförändrade tullsatser inarbetas i revisionens rubrik 1039.

Sveriges kemiska industrikontor avstyrker revisionens förslag att nedsätta Rubr. 1050. tullen på kollodium från 2 kr. för kg till 1 kr. för kg. Revisionens motivering anses missvisande. Den ursprungliga förslagsställaren (firman Pehrsson & Co., Stockholm) har återtagit sitt yrkande på tullsänkning.

Kommerskollegium förordar på de skäl kemiska industrikontoret anfört kollodiumtullens bibehållande vid 2 kr. för kg.

Sveriges industriförbund hemställer, att nu gällande tullbestämmelser för Rubr. 1054. glödnät måtte bibehållas och förslagets nr 1054 sålunda erhålla förslagsvis följande ändrade lydelse:

»Glödstrumpor, avbrända.................................................................... E 250: —»

samt 'att rubriken nr 373 a i nu gällande tulltaxa måtte införas som ny rubrik före förslagets nummer 392, varigenom de föreslagna numren för silkesstrumpstolsarbeten komme att ändras sålunda:

»Strumpstolsarbeten — — — hänförliga: innehållande silke:

glödnät, även apterade till glödstrumpor N 900: —

andra ........................................................................................ N 2 000: —»

Förbundet framhåller, att den föreslagna ändringen av tullsatserna för glödnät kunde befaras medföra skada för den inhemska glödnätfabrikationen samt att några andra skäl för den föreslagna ändringen än de rent tarifftekniska icke åberopats och ej heller torde förefmnas.

Kommerskollegium anser lika med Sveriges industriförbund, att gällande tullsatser för glödnät för närvarande icke böra förändras, och tillstyrker den av förbundet i sådant syfte angivna omarbetningen av revisionens förslag i nämnda delar.

3 — 8408.

Rubr. 1057.

Rubr.

1063—1069.

34 Kommerskollegii utlåtande.

Sveriges kemiska industrikontor hemställer, med hänsyn till betydelsen av rubriken för tullbehandling av blandningar av kemiska föreningar, att revisionens rubrik uppdelas i två med följande^ lydelse:

»1. Kemiska grundämnen, föreningar och preparat, ej särskilt nämnda; kemikalier för fotografisk framkallning,fixering, toning, förstärkning och försvagning, inkommande i mindre, för detaljhandeln avsedda förpackningar; ävensom plåster, ej till apoteksvaror hänförligt ........ 100 kr. 15: —

2. Blandningsprodukter, ej särskilt nämnda, innehållande kemiska grundämnen, föreningar eller preparat, oavsett till vilken rubrik beståndsdelarna hänföras................ 100 kr. 15: —

Anm. Till denna rubrik hänförliga varor tullbehandlas på det sätt, som föreskrives i tulltaxeförordningens 2 § mom. a), i det fall varorna bevisligen äro avsedda att användas som råvaror eller hjälpmedel inom industrien.»

Kommerskollegium ansluter sig till den av kemiska industrikontoret tillkännagivna uppfattningen angående den lämpliga formuleringen av ifrågavarande stora samlingsrubrik för diverse kemiska preparat m. m. samt förordar därför den av kontoret föreslagna ändringen av revisionsförslaget på avsedda punkt.

Sveriges industriförbund hemställer, att nedan angivna nummer i förslaget erhålla följande ändrade lydelse (beträffande motiveringen hänvisas till yttrandet sid. 27):

»Väskor — — —

1064 invändigt klädda med spånadsvara, vari ingår silke eller

finare metalltråd.................................................................... E 500: —

Väskor, vägande per stycke mer än 0.5 kg, med eller utan inredning eller tillbehör:

1067 invändigt klädda med spånadsvara, vari silke eller

finare metalltråd ingår.................................................... E 350: —

1067‘/2 andra........................................................................................ E 150: —

Koffertar, kappsäckar — — — inredning: av läder eller skinn — — — klädsäckar:

1068 invändigt klädda med spånadsvara, vari silke eller

finare metalltråd ingår.................................................... N 350: —

10687a andra........................................................................................ N 150: —

andra slag:

1069 invändigt klädda med spånadsvara, vari silke eller

finare metalltråd ingår.................................................... N 250: —

1069',.» andra........................................................................................ N 60:—»

K om mer skol leg it utlåtande.

35 Ehuru kommerskollegium icke funnit sig kunna i sin helhet tillstyrka förenämnda omläggning av revisionens förslag till indelning av artiklarna väskor och koffertar m. m. samt till motsvarande tullsatser, har kollegium dock funnit förbundets motivering på denna punkt vara av beskaffenhet att kräva en ingående omprövning av hela ifrågavarande rubrikgrupp, varför kollegium hemställer, att hithörande delar av revisionsförslaget tagas under förnyat övervägande.

Sveriges industriförbund hemställer, att nr 1091—1092 måtte erhålla följande ändrade lydelse (beträffande motiveringen hänvisas till yttrandet sid. 28—29):

»Kamar, fotografi- och tavel-, även med infattade fotografier och tavlor; ävensom lister:

1091 av metall: tullbehandlas efter sin beskaffenhet; andra slag:

1092 ramar, runda eller ovala, vägande per stycke högst

2 kg................................................................................ E 100: —

1092x/2 andra ................................................................................ E 60: —».

Kommerskollegium biträder Sveriges industriförbunds förestående hemställan.

Angående tullen å vissa bakelitfabrikat hänvisas till vad förut anförts under rubrik 220 och 228.

Taratariffen.

Skånes handelskammare vidarebefordrar med instämmande ett av Svenska sockerfabriks A/B framställt utförligt motiverat förslag om inskränkande av taratariffens rubriker för socker till följande:

Kandi-.............................................

Sågat eller hugget i bitar.........

Topp- ..............................................

andra slag:

polariserande högst 98 %.......

polariserande mer än 98 % ...

...................... låda.

...................... »

...................... papper.

| enkel bal.

............( dubbel bal.

| enkel bal. j dubbel bal.

Beträffande motiveringen hänvisas till handelskammarens yttrande sid. 28—30.

Kommerskollegium finner bolagets motivering för vissa ändringar av revisionsförslagets tarabestämmelser väl grundad och hemställer, att de begärda ändringarna måtte företagas i taratariffen.

Rubr.

1091—1092.

Rubr.

1099—1101.

Socker.

36 Kommerskollegii utlåtande.

Kommerskollegium upptager nu till slut frågan om det remitterade förslagets allmänna värde och genomförbarhet.

Såsom av det föregående framgår, har kommerskollegium från synpunkten av de intressen, kollegium särskilt äger att företräda, funnit anledning att i åtskilliga avseenden göra bestämda erinringar mot revisionsförslaget. Särskilt vill kollegium framhålla de betänkligheter, som vissa sänkningar av bestående tullskydd, vilka påvisats bliva konsekvensen av en del föreslagna ändringar i tulltaxan, äro ägnade att ingiva. Man måste enligt kollegii förmenande i möjligaste mån söka undvika att föregripa den prövning av gällande tullsatsers lämplighet och berättigande, som är avsedd att äga rum genom 1928 års tullkommitté.

Med reservation för de jämkningar, som på grund av sagda erinringar borde vidtagas, anser kollegium emellertid, att förslaget i många avseenden innebär en så väsentlig förbättring av nu gällande författningsbestämmelser, att det vore beklagligt, om detsamma icke kunde leda till ett snart genomförande av en från statsverkets så väl som från näringslivets synpunkt angelägen reform av tulltaxeförordning och tulltaxa. Kollegium vill för sin del uttala den förhoppning, att det icke skulle möta oöverstigliga svårigheter att genom en överarbetning av förslaget med ledning av den framkomna kritiken åstadkomma ett förslag till tulltaxerevision, som tillfredsställde de mest angelägna kraven på en modernisering inom ifrågavarande författningsområde, och som redan kunde föreläggas nästkommande riksdag.

Visserligen har för närvarande igångsatts en utredning om tullbeskattningens avvägning, vilken i sinom tid förväntas såsom resultat lämna ett förslag till ny tulltaxa. Att detta arbete icke kan lämna taxans tekniska uppställning och avfattning alldeles orörd, lärer erfarenheten, icke minst från det nu granskade revisionsförslagets behandling, otvetydigt giva vid handen. Det lärer vid sådant förhållande icke kunna undvikas, att en nu på grundval av föreliggande material genomförd författningsreform i viss mån kommer att få karaktären av ett provisorium.

Denna i och för sig mindre önskvärda omständighet bör dock enligt kollegii mening icke i föreliggande fall anses avgörande. Olägenheten av att uppskjuta de inom räckhåll liggande förbättringarna, tills en fullständigt omarbetad och moderniserad författningskomplex på tullbeskattningens område kan föreligga, torde ligga i öppen dag, vartill kommer, att man näppeligen kan överblicka, när ett sådant komplett revisionsförslag skulle kunna framläggas. De partiella reformernas väg torde därför vara den för närvarande enda framkomliga.

Vid den överarbetning av det nu föreliggande förslaget, som kollegium sålunda anser önskvärd, torde jämväl böra beaktas de erinringar och förslag beträffande rubricering och uppställning av vissa tulltaxerubriker, vilka framställts i åtskilliga av de till kollegium inkomna yttrandena. Förutom de önskemål i sådant hänseende, till vilka kollegium i det föregående särskilt uttalat sin anslutning, innehålla de nämnda yttrandena i en del fall erin-

Kommerskollegli utlåtande.

ringar, vilka torde böra bliva föremål för övervägande i samband med den förordade överarbetningen.

Kommerskollegium hemställer, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för en omarbetning av det remitterade förslaget till ny förordning med tulltaxa, samt att vid denna omarbetning måtte beaktas, vad kollegium här ovan anfört. I

I behandlingen av detta ärende har, jämte undertecknade, deltagit t. f. kommerserådet Åmark.

RAGNAR SOHLMAN.

Underdånigst K. A. FRYXELL.

G. Holmberger.

Generaltullstyrelsens utlåtande.

1 Bilaga 2.

Till KONUNGEN.

Enligt finansdepartementets ämbetsskrivelse den 30 september 1927 har Kungl. Maj:t anbefallt generaltullstyrelsen att efter vederbörandes hörande avgiva och senast den 31 mars 1928 inkomma med utlåtande över ett av särskilda inom departementet tillkallade sakkunniga den 12 september 1927 avgivet betänkande med förslag till förordning med tulltaxa.

Sedan A/B Bröderne Herrmann i Stockholm till finansdepartementet inkommit med en framställning i fråga om föreskrifterna i tulltaxeförordningen angående tullfri införsel av verktyg, avsedda att användas av utländsk montör vid monteringsarbete inom Sverige, har statsrådet och chefen för finansdepartementet genom tilläggsremiss den 16 januari 1928 till generaltullstyrelsen i avskrift överlämnat berörda framställning för att tagas i övervägande vid avgivande av det infordrade utlåtandet; och har därefter Kungl. Maj:t av given anledning genom beslut den 31 sistlidne mars, med ändring av Sitt beslut angående tiden för utlåtandets avgivande, förordnat, att detta skulle inkomma till Kungl Maj:t senast den 30 juni 1928.

Till åtlydnad av förenämnda befallning får styrelsen anföra följande.

Efter mottagandet av ovanberörda ämbetsskrivelse har styrelsen, med överlämnande av exemplar av sagda betänkande, anmodat tulldirektörerna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt tullkamrarna i Norrköping, Hälsingborg, Trälleborg, Halmstad, Gävle, Borås, Örebro och Sundsvall att — tulldirektörerna efter vederbörandes hörande — senast den 31 januari 1928 till styrelsen inkomma med yttrande i ärendet. Härjämte har styrelsen, med överlämnande till övriga tullkamrar i riket samt till gränsbevakningschefen i Karlstad av exemplar av betänkandet, lämnat dessa myndigheter tillfälle att i ärendet inkomma med yttrande.

Samtliga de tullmyndigheter, vilkas yttranden infordrats, hava i ärendet inkommit med uttalanden, i vissa fall ganska omfattande. Av dessa tullmyndigheter har tullkammaren i Borås inskränkt sitt yttrande att avse endast förslaget till tulltaxa och icke uttalat sig om förslaget till tulltaxeförordning.

Av övriga fyrtiosex tullmyndigheter, till vilka exemplar av betänkandet blivit överlämnade, hava elva insänt yttranden, nämligen tullkamrarna i Södertälje, Jönköping, Landskrona, Falkenberg, Varberg, Marstrand, Lysekil, Strömstad, Lidköping, Falun och Härnösand. Endast två av dessa yttran-

I — 8408.

2 Generaltullstyrelsens utlåtande.

den — från tullkamrarna i Jönköping och i Härnösand — avse förslaget till tulltaxeförordning.

Vid avgivande av sitt utlåtande har styrelsen följt den principen, att i de delar, styrelsen funnit sig kunna biträda de av de sakkunniga framlagda förslagen, några särskilda skäl härför icke anförts, därest ej i visst fall de sakkunnigas motivering ansetts giva anledning till särskilt uttalande.

Ej heller har styrelsen ansett nödigt att i utlåtandet specifikt angiva de ändringar, som befunnits påkallade allenast för att vinna överensstämmelse med den nya tullstadgans terminologi eller som eljest äro av rent formell natur. Vad förslaget till tulltaxeförordning beträffar framgå emellertid dessa ändringar av det vid detta utlåtande, såsom Bilaga 1, fogade författningsförslag, vilket upptager de sakkunnigas förslag med däri av styrelsen gjorda ändringar, ävensom än tydligare av det, likaledes här, såsom Bilaga 2, fogade fragment av de sakkunnigas tryckta betänkande, i vilket införts samtliga de av styrelsen ifrågasatta ändringarna i förslaget till tulltaxeförordning. De ändringar, som i berörda syfte böra företagas i själva tulltaxan,1 får styrelsen tillfälle att närmare angiva i samband med avlämnandet av det förslag till statistisk varuförteckning, avsedd att inordnas i en tulltaxa, uppställd i huvudsaklig överensstämmelse med det föreliggande förslaget, som Kungl. Maj:t anbefallt styrelsen och kommerskollegium att uppgöra i samråd med 1926 års besparingssakkunniga och vilket förslag nu också är under utarbetande.

Vidare må framhållas, att de förslag till ändringar, som de olika tullmyndigheterna framställt i sina förut omnämnda yttranden till styrelsen, i det följande komma att behandlas endast i den mån, styrelsen ansett desamma förtjäna avseende och vara av natur att böra upptagas till prövning i nu ifrågavarande sammanhang.

Såsom naturligt är, har detta utlåtande liksom det ifrågavarande betänkandet uppdelats i två huvudavdelningar, avseende den första tulltaxeförordningen och den andra själva tulltaxan.

T ulltaxef örordningen.

Förslaget till tulltaxeförordning innebär med avseende å omfattningen av däri ingående föreskrifter vissa väsentliga avvikelser från nu gällande tulltaxeförordning.

Sålunda har föreslagits, att av bestämmelserna i nuvarande tulltaxeunderrättelser de, vilka ansåges böra bibehållas, skulle med vissa jämkningar överflyttas till tulltaxeförordningen.

Å andra sidan har föreslagits, att ur tulltaxeförordningen skulle utbrytas dels de nu i §§ 11—13 befintliga bestämmelserna rörande vissa slag av tullrestitution dels ock de i § 14 intagna bestämmelserna rörande lastpenningar.

1 Bilagorna hava här uteslutits.

Generaltullstyrelsens utlåtande.

3 Vad först angår införandet i tulltaxeförordningen av vissa nu i tulltaxeunderrättelserna intagna bestämmelser, bär styrelsen funnit do anförda skälen för en sådan överflyttning vara bärande. Styrelsen har sålunda i princip intet att erinra mot en dylik åtgärd. I fråga om förslaget i detalj kommer styrelsen att yttra sig här nedan.

Beträffande därefter förslaget att från tulltaxeförordningen utmönstra de där nu befintliga bestämmelserna om tullrestitution torde här böra erinras, att enligt utdrag av protokollet över finansärenden den 26 augusti 1927 Kungl. Maj:t nämnda dag uppdragit åt de sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om revision av gällande bestämmelser angående tullrestitution.

Detta uppdrag omfattar således icke blott de i tulltaxeförordningen förekommande bestämmelserna om tullrestitution utan samtliga i detta ämne meddelade föreskrifter, och i nämnda protokollsutdrag har av föredragande departementschefen framhållits önskvärdheten av de olika restitutionsbestämmelsernas sammanförande och systematiserande. Med hänsyn till ämnets omfattning förefaller det styrelsen, som om det vore lämpligare att upptaga de blivande restitutionsbestämmelserna i en särskild generell författning än att införa dem i tulltaxeförordningen, och har styrelsen på grund härav funnit sig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag, att de nu i tulltaxeförordningen intagna restitutionsbestämmelserna måtte utbrytas ur nämnda författning.

Emot förslaget att ur tulltaxeförordningen borttaga bestämmelserna angående lastpenningar har styrelsen icke något att erinra.

I detta sammanhang torde styrelsen även få meddela, att styrelsen funnit sig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag, att stadgandena i § 2 och i § 3 av nu gällande tulltaxeförordning ej skulle inflyta i den nya tulltaxeförordningen. Vad § 2 angår har härvid för styrelsen varit bestämmande, att stadgandena i denna paragraf närmast hava karaktären av ordningsföreskrifter.

Såsom de sakkunniga föreslagit torde i samband med utfärdande av den nya tulltaxeförordningen böra meddelas föreskrift därom, att §§ 11—14 i nu gällande tulltaxeförordning tills vidare och intill dess annorlunda förordnas skola äga gällande kraft. Angående formuleringen av de övergångsbestämmelser, som i detta hänseende erfordras, kommer styrelsen att närmare yttra sig längre fram.

Innan styrelsen härefter övergår till en detaljgranskning av förslaget, har styrelsen velat här omförmäla, att styrelsen funnit vissa från nu gällande tulltaxeförordning på olika ställen i förslaget kvarstående bestämmelser rörande dels sättet för prövning av fråga om tullfrihet och annan förmån dels meddelande av erforderliga kontrollföreskrifter böra utgå ur tulltaxeförordningen och ersättas av ett generellt stadgande om rätt för Konungen att förordna i dessa ämnen. Enligt styrelsens förmenande böra nämligen

4 Generaltullstyrelsens utlåtande.

dylika specialföreskrifter icke inflyta i tulltaxeförordningen i andra fall, än då särskilda skäl tala för deras upptagande i densamma.

I enlighet härmed har styrelsen formulerat förslag till ett allmänt stadgande, avsett att ersätta bestämmelser, som i de sakkunnigas förslag återfinnas i 5 §, sista stycket, 6 § 3 och 4 mom., 7 § 1 mom., sista stycket, och 2 mom. samt 8 §, sista stycket, och får styrelsen fördenskull hemställa,

att detta stadgande, av lydelse, som framgår av ovannämnda Bilaga 1 till förevarande utlåtande, måtte såsom 11 § inflyta i tulltaxeförordningen.

1 §•

Första paragrafen i nu gällande tulltaxeförordning innehåller den generella bestämmelsen, att varor, som från utlandet införas, i fråga om tullavgift äro underkastade bestämmelserna i tulltaxan. Genom de i samma paragraf därjämte förekommande orden: »såframt icke annorlunda här nedan stadgas» är angivet, att den enda form för undantag från tulltaxans bestämmelser om tullavgift skulle vara direkt stadgande i tulltaxeförordningen.

Till denna paragraf hava de sakkunniga föreslagit två tillägg, det ena i syfte att genom inskjutande efter de ovan citerade orden av tillägget: »eller eljest särskilt förordnas» utmärka, att undantag i ovanberörda hänseende skulle kunna givas även genom bestämmelse, meddelad på annat sätt än genom dess intagande i tulltaxeförordningen, och det andra för erhållande i tulltaxeförordningen av ett allmänt stadgande av innebörd, att gods, som på grund av gällande bestämmelser överlåtes till kronan eller eljest hemfaller till denna, skulle utlämnas tullfritt, då det genom tullverkets försorg blivit försålt.

Såsom motivering för det förstnämnda tillägget hava de sakkunniga, under hänvisning till den allt ifrån år 1919 Konungen tillagda rätten att å tid, då riksdagen icke är samlad, åsätta särskild tullavgift (»kamptullsbestämmelser»), anfört, att, då det icke syntes vara uteslutet, att för framtiden andra dylika stadganden, innebärande undantag från tulltaxans allmänna bestämmelser, kunde komma att utfärdas, det ansetts lämpligt, att en bestämmelse av sådan innebörd som den nu ifrågavarande funnes meddelad.

Här torde emellertid ytterligare kunna åberopas, att, såsom de sakkunniga framhållit vid motiveringen av det andra av berörda två tillägg, föreskrifter om tullfrihet redan finnas meddelade i vissa specialförfattningar. Även i gällande tullstadga förekomma vissa bestämmelser, som avse befrielse från eller nedsättning i tullavgift (i händelse gods genom olycka förstörts eller gått förlorat eller minskats genom läckage, avdunstning etc.).

Dessa omständigheter synas styrelsen betinga att ovannämnda bestämmelse rörande undantag från 1 § jämkas till överensstämmelse med vad sålunda

Gener altull styrelsens utlåtande.

b

i verkligheten gäller. Då enligt styrelsens förmenande detta lämpligen torde kunna ske på det sätt, att denna bestämmelse och det föreslagna tilllägget därtill sammanarbetas, får styrelsen hemställa,

att ifrågavarande föreskrift rörande undantag från tulltaxans bestämmelser om tullavgift erhåller följande lydelse: »såframt icke annorlunda särskilt stadgas».

Beträffande det andra av de sakkunniga föreslagna tillägget i första paragrafen är att märka, att i samtliga de fall, å vilka enligt motiveringen detta tillägg har avseende, sådan förmån redan åtnjutes antingen enligt bestämmelse i åberopade specialförfattning eller enligt tillämpad praxis.

Då detta tillägg sålunda torde kunna anses obehövligt, får styrelsen hemställa,

att det ifrågasatta tillägget: »och icke enligt gällande bestämmelser överlåtas till kronan eller hemfalla till denna» må utgå ur författningsförslaget.

2 $.

Mom. b). Enligt de allmänna föreskrifter för tillämpning av tulltaxans bestämmelser, som äro upptagna i § 1 av de vid gällande taxa fogade underrättelser om vad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör, skall en genom mekanisk bearbetning framställd vara, som är sammansatt av beståndsdelar, hänförliga till taxerubriker med olika tullsatser, i sin helhet taxeras efter den huvudsakliga beståndsdelen. Där i fråga om huvudbeståndsdelen tulltaxan icke upptager sådan sammansättning, som varan företer, liksom ock i det fall, att huvudbeståndsdelen icke kan med säkerhet utrönas, skall varan taxeras efter den beståndsdel, som medför högsta tullavgiften. Vid tillämpning härav skola emellertid sådana beståndsdelar, som erfordras för varans praktiska användning eller som icke giva densamma något avsevärt högre handelsvärde, lämnas utan avseende.

De angivna undantagen från föreskriften att den beståndsdel, som är underkastad högsta tullavgiften, i vissa fall skall vara bestämmande för taxeringen, hava tillkommit i syfte att modifiera nämnda föreskrift, så att den ej skulle komma att medföra allt för hårda konsekvenser i beskattningshänseende. Det är emellertid uppenbart, att olika meningar i många fall skola kunna göras gällande i fråga om vilka beståndsdelar av en vara, som äro att anse såsom erforderliga för dess praktiska användning, och det stadgade undantaget för sådana delar har också vid tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser mycket ofta givit anledning till tvister. Till import förekomma även varor, som äro sammansatta av olika beståndsdelar av sådan beskaffenhet och på sådant sätt, att det ställer sig mycket svårt såväl att fastställa huvudbeståndsdelen som att angiva någon del, som ej kan anses erforderlig för varans praktiska användning. Dylika artiklar böra givetvis taxeras efter den beståndsdel, som är underkastad högsta tullavgiften, och

6 Generaltullstyrelsens utlåtande.

så sker ock enligt gällande praxis, men tulltaxeunderrättelserna lämna nu inga tydliga anvisningar för taxeringen i sådant fall. Vidare är att märka att det stadgade undantaget för beståndsdelar, som erfordras för den praktiska användningen, icke begränsats till att avse endast delar av mindre betydelse, varför detsamma efter- ordalydelsen skulle gälla även i fråga om mera väsentliga delar, allt dock under förutsättning att huvudbeståndsdelen ej kan med säkerhet utrönas. Med hänsyn härtill torde kunna ifrågasättas, huruvida icke berörda undantag erhållit en vidare avfattning än som motsvarar syftet. I varje fall har ifrågavarande undantagsbestämmelse visat sig medföra så stora svårigheter vid tillämpningen av föreskrifterna i § 1 b) tulltaxennderrättelserna, att dessa föreskrifter icke kommit att lämna den ledning för rubriceringen och kunnat bliva av den praktiska betydelse, som avsikten uppenbarligen varit. Följden härav har också blivit den, att en viss osäkerhet ofta kommit att vidlåda tulltaxeringen av sammansatta varor.

Det syfte, som man velat nå genom ovan anförda undantag från den allmänna regeln för tulltaxeringen av sammansatta varor, skulle även kunna vinnas på det sätt, att i stället för berörda undantag infogades en allmän bestämmelse därom, att mindre väsentliga beståndsdelar av en vara, som icke giva densamma något avsevärt högre handelsvärde, skola lämnas utan avseende. I stort sett bleve resultatet härav i beskattningshänseende detsamma som med tillämpning av gällande bestämmelser, men väsentligt större klarhet vunnes, och man torde därför hava grundad anledning antaga, att en dylik ändring vore ägnad att befordra den eftersträvade likformigheten i tulltaxeringen. Principen skulle då bliva den, att en sammansatt vara skulle taxeras efter den högst tullbeskattade beståndsdelen, därest huvudbeståndsdelen icke kunde med säkerhet utrönas, och att därvid endast mindre väsentliga delar, som icke gåve varan något avsevärt högre handelsvärde, finge lämnas utan avseende. Därest den del, som vore underkastad högsta tullavgiften, kunde anses erforderlig för varans praktiska användning, skulle man likväl ej få bortse från densamma i annat fall, än då den utgjorde en mindre väsentlig del.

Slutligen må framhållas, att man genom vidtagandet av en sådan ändring, som styrelsen ifrågasatt, även skulle uppnå en bättre överensstämmelse mellan ifrågavarande mom. b) och mom. a) och e) vad beträffar undantagen från de allmänna regler, som däri angivits, än förslaget innebär.

Styrelsen får på grund härav hemställa,

att i förslaget till mom. b) vidtages sådan ändring, att den del därav, som lyder: »sådana beståndsdelar, som erfordras för varans praktiska användning eller som icke giva densamma något avsevärt högre handelsvärde, lämnas utan avseende», i stället måtte erhålla följande lydelse: mindre väsentliga beståndsdelar, som icke giva varan något avsevärt högre handelsvärde, lämnas utan avseende.

Generaltullstyrelsens utlåtande. 7

Den i mom. f) intagna bestämmelsen är uppenbarligen avsedd att tilllämpas ej blott i fråga om varor, som äro belagda med tull, utan även beträffande tullfria produkter. Vid sådant förhållande torde det i förslaget nyttjade uttrycket »att den för en vara fastställda tullsatsen skall gälla» få anses mindre lämpligt, även om något missförstånd i berörda avseende därigenom knappast skulle kunna uppkomma, och får styrelsen på grund härav hemställa,

att ifrågavarande moment erhåller följande lydelse:

att målning eller annan sönderdelning, slamning, rening, färgning, torkning och saltning av en vara i och för sig icke skola hava inverkan på varans tulltaxering.

3 %.

Med avseende å bestämmelserna för fastställandet av en varas tullpliktiga vikt företer förslaget åtskilliga olikheter mot nu gällande taxa. Först och främst är att märka, att tulltaxering efter nettovikten enligt förslaget skulle tillämpas i större utsträckning än vad nu är fallet. De omständigheter som av de sakkunniga åberopats såsom skäl härtill, måste enligt styrelsens förmenande anses väl motivera en ändring i föreslagen riktning, och i anslutning till vad de sakkunniga uttalat i denna punkt tillåter sig styrelsen framhålla, att klagomål tid efter annan anförts däröver, att de nuvarande emballagebestämmelserna medföra ogynnsamma konsekvenser och ofta leda till ett mindre tillfredsställande resultat i flera avseenden. Särskilt har påtalats det förhållandet, att pappkartonger, andra än sådana som utgöra ytteremballage, skola inräknas i den tullpliktiga vikten av sömnadsarbeten och vissa andra dylika med hög tull belagda varor, varigenom kartongerna komma att draga samma tull som själva importvaran, även om de uppenbarligen icke tjäna annat ändamål än att skydda varan under transporten. Ett steg i riktning mot en allmännare tillämpning av nettovägning kan för övrigt sägas redan hava blivit taget, i det att Sverige i nu gällande handelsavtal med Tyska riket förbundit sig att tulltaxera vissa vävnader och strumpstolsarbeten av silke efter nettovikten.

För egen del skulle styrelsen vara benägen att förorda övergång till nettovägning i större utsträckning, än de sakkunniga föreslagit, för vinnande av största möjliga likformighet i tullbeskattningen och till förebyggande av tvister beträffande tillämpningen av emballagebestämmelserna. Då emellertid de sakkunniga ej ansett sig böra föreslå en mera vittgående ändring i berörda avseende, än som angivits i förslaget — vilket torde bero därpå, att de sakkunniga med hänsyn till begränsningen av sitt uppdrag icke velat närmare ingå på prövning av frågan vilka höjningar av gällande tullsatser som vid en mera allmän övergång till nettoförtullning skulle behöva vidtagas för bibehållande av det nuvarande tullskyddet oförändrat — och då vidare en utsträckning av nettovägningen uppenbarligen skulle komma att

8 Generaltullstyrelsens utlåtande.

medföra ej blott förenklingar utan även i vissa fall ett ökat arbete vid tulltaxeringen, har styrelsen funnit sig icke böra framlägga något förslag till längre gående ändringar i denna punkt.

Mot de sakkunnigas förslag till införandet av generella emballagebestämmelser har styrelsen för sin del icke någon invändning att göra, utan synes förslaget innebära en förenkling och vara ägnat att åstadkomma ökad klarhet och likformighet vid tillämpningen av föreskrifterna på ifrågavarande område. Styrelsen har dock fäst sig därvid, att bokstaven E vid de olika numren, angivande att tullen skall beräknas efter nettovikten med tillägg av visst emballage enligt vad i 3 § 1 mom. d) är närmare föreskrivet, ej har samma innebörd vid alla nummer, där bokstaven finnes utsatt. Då detta förhållande synes kunna medföra en viss osäkerhet vid taxans tilllämpning, vill styrelsen ifrågasätta,

huruvida icke bokstaven E lämpligen borde utbytas mot beteckningarna Et och E2, allt efter som bokstaven i fråga hänför sig till den första eller till den andra gruppen inom 1 mom. d).

De i taxeförslaget förekommande bokstavsbeteckningar, som hänföra sig till tulltaxeförordningens emballagebestämmelser, hava i de fall, då de icke avse ett helt nummer utan endast gälla viss däri upptagen artikel, placerats omedelbart efter ifrågavarande artikel och komma därigenom att sammanflyta med texten i övrigt. Styrelsen tillåter sig därför ifrågasätta,

huruvida icke vid förslagets slutliga utformning bokstavsbeteckningarna lämpligen borde angivas inom parentes i de fall, då de förekomma inuti texten.

4 §.

För vinnande av överensstämmelse med nya tullstadgan och därtill hörande tullordning torde i avfattningen av denna paragraf böra vidtagas åtskilliga ändringar ej blott av formell utan i vissa fall även av saklig natur. I sistberörda hänseende har ansetts, att det i bestämmelserna angående beräkning av transportkostnader, vilka skulle inräknas i varas värde, använda uttrycket: »första svenska tullplats» borde utbytas emot orden: gränsort inom tullområdet. I sammanhang därmed borde vidare på två ställen göras tillägg för utmärkande, att fraktande å luftfartyg skulle i fråga om transportkostnadernas beräkning likställas med fraktande å fartyg, samt såsom konsekvens härav ordet: »hamn» utbytas emot ordet: ort.

Ytterligare är att märka, att styrelsen av skäl, som angivas under 9 §, funnit nu gällande bestämmelser rörande villkoren för nedsättning i tullen för sådana vikttull underkastade varor, som under transport till införselorten genom tillfällighet lidit skada, med viss omarbetning böra utsträckas att omfatta även varor, som äro belagda med värdetull. Under förutsättning att styrelsens förslag i detta hänseende vinner godkännande, böra även vissa härav betingade ändringar vidtagas i förslaget till 4 § dels genom

Generaltullstyrelsens utlåtande. 9

borttagande ej mindre av ordet: »oskadad» på alla ställen, där det förekommer, än även av sista punkten i första stycket samt av orden: »eller är fråga om skadad vara» i andra stycket dels ock genom insättning av en hänvisning till 10 §, vilket ordningsnummer enligt styrelsens utlåtande borde tilldelas den i de sakkunnigas förslag med 9 betecknade paragrafen.

Med anledning av vad här ovan anförts hemställer styrelsen,

att 4 § måtte erhålla följande lydelse:

Där tull skall utgå efter vissa procent av varas värde, beräknas detta lika med varans marknadspris å inköpsorten vid tiden för varans inköp eller, i fråga om ej inköpt vara, lika med marknadspriset å av sändning sorten vid tiden för varans transport därifrån med tillägg i vartdera fallet av emballagets värde jämte frakt, försäkringspremier och annan därå använd kostnad, intill dess varan anlänt, därest den fraktats med fartyg eller luftfartyg, till ort, dit den är bestämd eller varest den för vidare befordran till bestämmelseorten ur fartyget eller luftfartyget lossas, och, därest den fraktats på annat sätt, till gränsort inom tullområdet

Det åligger varuhavare att uppgiva och, så vitt ske kan, styrka de belopp, vilka sålunda tillhopa skola anses utgöra varas värde. Fullgör ej varuhavare vad honom sålunda åligger eller finner tullanstalten skälig anledning antaga, att det uppgivna värdet understiger det verkliga, vare tullanstalten pliktig, liksom den i allt fall är berättigad, att låta besiktiga och värdera varan.

Att nedsättning i den å godset eljest belöpande tull må under vissa villkor tillgodonjutas för gods, som under transport till införselort genom tillfällighet lidit skada, därom stadgas i 10 §.

Närmare bestämmelser angående den bevisning, som erfordras till styrkande av varas värde, ävensom angående varas besiktning och värdering meddelas av Konungen.

Vad i fråga om utrönande av varas värde här ovan stadgas skall i tillämpliga delar iakttagas jämväl där vid varas tulltaxering erfordras att bestämma kostnaden för reparation eller bearbetning, som varan utomlands undergått.

5 §.

Den allmänna ingressen till samtliga moment i denna paragraf har av de sakkunniga givits samma avfattning som ingressen till motsvarande § 4 i nu gällande tulltaxeförordning, vilken är av följande lydelse:

»Tullfrihet åtnjutes, utom för varor, vilka enligt tulltaxan äro fria från tullavgift, jämväl för»:

Då de sakkunnigas förslag till tulltaxeförordning upptager den förändringen, att förordningen blivit indelad i kapitel och överrubriken till 2 Kapitlet, i vilket 5 § ingår, lyder: »Tullfrihet eller tullnedsättning i särskilda

10 Generaltullstyrelsens utlåtande.

fall», synas de i ingressen förekommande orden: »utom för varor, vilka enligt tulltaxan äro fria från tullavgift, jämväl» vara obehövliga; och får styrelsen alltså hemställa,

att dessa ord här måtte utgå.

I mom. e) hava de sakkunniga föreslagit det tillägg till de motsvarande bestämmelserna i § 4 mom. f) av nu gällande tulltaxeförordning, att tullfrihet skulle få åtnjutas för begagnad skrivmaskin under liknande omständigheter som beträffande begagnad fotografikamera. Insättandet i författningstexten endast av orden: »eller skrivmaskin» synes emellertid icke med tillräcklig tydlighet angiva förutsättningen, att skrivmaskinen skall vara begagnad. På denna grund hemställer styrelsen,

att i mom. e) närmast före ordet: »skrivmaskin» måtte inflyta ordet: begagnad.

I samma moment finnes — liksom för närvarande i motsvarande moment — ett allmänt villkor beträffande tullfriheten för där avsedda förnödenheter, vilket blivit uttryckt med följande ord: »samt försåvitt anledning icke finnes antaga, att de äro avsedda för annat ändamål». Detta villkor synes rätteligen vara att betrakta såsom en kontrollföreskrift av sådan innebörd, att den icke har sin rätta plats i tulltaxeförordningen, och på denna grund hemställer styrelsen,

att de ovan citerade orden måtte bortfalla.

Mom. f) upptages i de sakkunnigas förslag med enahanda avfattning som mom. g) i § 4 av gällande tulltaxeförordning.

A/B Bröderne Herrmanns ovan omförmälda framställning, vilken remitterats till generaltullstyrelsen för att tagas i övervägande vid avgivande av utlåtande över förslaget till tulltaxeförordning, avser bestämmelserna i före varande moment. Dessa bestämmelser medgiva tullfrihet för instrument redskap, verktyg och dylikt, som på resa stadd utövare av vetenskap, konst eller hantverk i och för sådan utövning medför eller vilka till honom inkomma med särskild lägenhet. I sistnämnda fall gäller såsom villkor, att han avlämnar på tro och heder avgiven skriftlig försäkran, att föremålen införas för att av honom brukas i dylik utövning och ej införas i handelsavsikt.

Bolaget framhåller, att verktyg, som införas för berörda ändamål, i allmänhet inkomma samtidigt med de delar eller maskiner, som skola monteras, under det att montören ofta ej ankommer och stundom ej ens blivit utsedd förr än någon eller några månader senare. Då det enligt bolagets uppgift visat sig föranleda svårigheter att till tullmyndigheterna avlämna intyg, underskrivet av den utländska montören, hemställer bolaget om sådan avfattning av bestämmelserna, att ifrågavarande försäkran i dylika fall måtte kunna få avgivas av den, som inför varorna.

Generaltullstyrelsens utlåtande.

11 Sveriges industriförbund har i ett till kommerskollegium avgivet yttrande angående förslaget till förordning med tulltaxa förklarat sig icke hava något att erinra emot den nu ifrågavarande framställningen.

över denna framställning hava här bifogade yttranden 1 avgivits av tullbehandlingsinspektionen i Stockholm, tulldirektören och tullbehandlingsinspektionen i Malmö och tullkammaren i Trälleborg. Tullbehandlingsinspektionen i Stockholm har förklarat sig anse något skäl icke förefmnas för bifall till framställningen, varemot densamma tillstyrkts av de övriga hörda tullmyndigheterna.

Styrelsen finner ett medgivande av ifrågasatt innebörd ej stå väl i överensstämmelse med grunden för ovannämnda bestämmelser. Då härtill kommer, att i de avsedda fallen — som väl dock äro att hänföra till undantagsfall — den omständigheten, att ifrågavarande försäkran avgives först vid montörens ankomst, icke innebär hinder för tullfrihetens tillgodonjutande, därest, i avbidan på författningsenlig försäkran, för godset belöpande tull deponerats eller betryggande säkerhet därför i föreskriven ordning blivit ställd, får styrelsen hemställa,

att bolagets förevarande framställning icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Mot de sakkunnigas förslag till avfattning av mom. f) har styrelsen icke något att erinra.

Mom. g) och mom. h). Styrelsen har ansett, att den inbördes ordningen mellan dessa två moment lämpligen bör omkastas, och att härvid i det nya mom. h) dels efter ordet »skeppsförnödenheter» insättas orden: av annat slag än i g) sägs, dels ock borttagas orden: »dock att beträffande bensin, medförd å farkost såsom driftmateriel för denna, skall iakttagas, vad här nedan under h) stadgas». På grund härav får styrelsen hemställa,

att åtgärder i dessa hänseenden måtte vidtagas.

I mom. i) hava de sakkunniga föreslagit ett tillägg till de motsvarande bestämmelserna i § 4 mom. i) av nu gällande tulltaxeförordning genom insättande av orden: »då de inbärgas från fartyget eller då de tillhört svenskt, utom riket förolyckat fartyg och såsom särskild försändelse införas av fartygets ägare eller för hans räkning».

Vad de sakkunniga anfört till stöd för detta tillägg har styrelsen icke funnit klart ådagalägga behovet av dess införande. Då detsamma dessutom skulle innefatta en inskränkande begränsning av den förmån, vilken — såsom även av de sakkunnigas motivering framgår — torde hava varit avsedd genom formuleringen av nu gällande bestämmelse i ämnet, hemställer styrelsen,

att förslaget om införande i detta moment av ovanberörda tilllägg icke måtte bifallas.

1 Yttrandena äro här uteslutna.

12 Generaltullstyrelsens utlåtande.

Mom. I). Enahanda skäl, som ovan angivits för borttagande ur mom. e) av ett såsom kontrollföreskrift ansett villkor för där avsedd tullfrihet, har givit styrelsen anledning hemställa,

att orden: »samt detta intyg icke av andra omständigheter motsäges» måtte utgå ur mom. 1).

Mom. o). Detta moment motsvarar § 4 mom. o) i nu gällande tulltaxeförordning, vilket i huvudsak gäller tullfrihet för emballage, vari varor inkomma. Angående momentets avfattning hava de sakkunniga framlagt två alternativa förslag. Gemensamt för båda alternativen är, att tullfriheten skulle utsträckas att omfatta även särskilt inkommande emballage, vari varor bevisligen införts till frihamn, att det nu för tullfriheten gällande villkoret, att emballaget ej är sådant, som skall inräknas i varans vikt, utvidgats att avse även fall, då emballaget inräknas i varans värde, samt att formen för en given exemplifiering blivit ändrad. Däremot skilja sig förslagen från varandra i så måtto, att Alternativ I utan förändring upptager de nu gällande inskränkande bestämmelserna i fråga om emballagets användbarhet för annat ändamål men från rätten till tullfrihet definitivt undantager järncylindrar för förtätade gaser, under det att Alternativ II innefattar utbyte av orden: »i och för sig i handelsavsikt införd artikel» mot orden: såsom handelsvara uppenbarligen lämpad artikel utan någon annan förändring emot nuvarande lydelse.

Av de tio tullmyndigheter, som yttrat sig angående mom. o), hava nio förordat Alternativ II och en Alternativ I.

Enligt vad styrelsen under hand inhämtat hava i till kommerskollegium inkomna yttranden över förslaget till tulltaxeförordning fyra handelskamrar samt Sveriges industriförbund förordat Alternativ II men en handelskammare förklarat sig anse, att detta skulle bliva svårtillämpat och medföra vissa olägenheter.

Behovet av en sådan författningsändring, som Alternativ II i den mån det skiljer sig från Alternativ I innebär, torde, såsom även framgår av de sakkunnigas motivering, hava blivit ådagalagt av i praktiken vunnen erfarenhet. Då styrelsen ej heller i övrigt har något att i sak erinra mot de föreslagna förändringarna, har styrelsen funnit sig kunna biträda det såsom Alternativ II framlagda förslaget; dock har styrelsen ansett ett par jämkningar däri böra vidtagas.

Sålunda torde större klarhet vinnas, om den passus, vilken avser emballage, vari varor införts till frihamn, i stället gives följande formulering: från svensk frihamn särskilt inkommande emballage, vari varor bevisligen införts till frihamnen.

Vidare har styrelsen funnit vad i momentets sista del förekommer angående ventilationstrummor och garneringsmateriel lämpligare böra upptagas såsom ett särskilt moment, i sammanhang varmed vissa formella jämkningar böra ske. Genom denna bestämmelses sammanknytning med vad i

Generaltullstyrelsens utlåtande.

i;s

mom. o) sagts angående emballage synes nämligen tvekan kunna uppstå, huruvida den för emballage gällande strängare bestämmelsen om tullplikt, när det utgör en såsom handelsvara uppenbarligen lämpad artikel, i förekommande fall kan beträffande ventilationstrummor och garneringsmateriel — såsom de sakkunniga torde hava förutsatt — upphävas av orden: »och icke inkommande i handelsavsikt», vilka anknutits till sistnämnda varor.

På grund av vad sålunda anförts hemställer styrelsen,

dels att mom. o) måtte erhålla följande lydelse: o) emballage, vari varor inkomma, därest det icke skall i varans vikt eller värde inräknas, ävensom från svensk frihamn särskilt inkommande emballage, vari varor bevisligen införts till frihamnen, allt försåvitt icke av emballagets form och utseende eller av eljest förekommande omständigheter framgår, att det utgör icke blott emballage utan jämväl en för annat ändamål lika mycket eller mera användbar eller såsom handelsvara uppenbarligen lämpad artikel;

dels ock att närmast efter mom. p) i förslaget införes ett nytt moment under litt. q) av följande lydelse:

q) av trävirke hopfogade trummor för ventilation i lastrum ävensom bastmattor och annan s. k. garneringsmateriel, uppenbarligen avsedd endast till att skydda gods under transport, då sådana föremål för ovan angivna ändamål och icke i handelsavsikt medföras å inkommande fartyg, så ock då föremålen särskilt inkomma från svensk frihamn och bevisligen införts dit under omständigheter, som nyss sagts;

Mom. p). Beträffande detta moment har fråga uppstått, huruvida icke möjligen ett uppgivande, såsom förslaget innebär, av den enligt § 4 mom. p) i nu gällande tulltaxeförordning uppställda fordran på identitet mellan infört och utfört emballage i den praktiska tillämpningen komme att bliva väl betungande för tullmyndigheterna, då kontrollförfarandet givetvis måste bliva ganska omfattande. Från dessa myndigheters sida har också i ett fall framhållits, att kontrollen komme att tillföra tullpersonalen en hel del arbete.

Då emellertid å andra sidan de av de sakkunniga till stöd för förslaget framförda synpunkterna icke kunna frånkännas betydelse, har styrelsen, ehuru med någon tvekan, funnit sig icke böra avstyrka förslaget; dock synas ett par mindre ändringar däri böra ske.

Den person, som enligt förslaget skulle förebringa viss närmare angiven bevisning, har betecknats med ordet: »varuägaren». Med hänsyn därtill, att bevisningen skulle avse emballagets utförsel med varor, synes emellertid ordet ägaren tydligare beteckna den bevisningsskyldige.

Vidare torde till förekommande av tvekan därom, huruvida personlig identitet skall förefinnas mellan importör och exportör, på tre ställen framför orden »återutföras», »utförts» och »utföras» böra insättas orden av honom.

14 Generaltullstyrelsens utlåtande.

För det fall, att förslaget anses böra i huvudsak bifallas, hemställer sålunda styrelsen,

att ändringar i nyssherörda hänseenden i detsamma vidtagas.

I mom. q) hava de sakkunniga föreslagit ett tillägg till de motsvarande bestämmelserna § 4 mom. q) av gällande tulltaxeförordning i syfte att den nu stadgade skyldigheten att vid tullfri återinförsel av vara enligt detta moment återbetala eventuellt vid varans tidigare utförsel restituerat tullbelopp skulle utsträckas att gälla även annan restituerad avgift, som uppburits av tullverket. Såsom exempel på avgifter, vilkas återbetalning enligt ett dylikt tillägg skulle kunna ifrågakomma, hava angivits bensinskatt, sockerskatt och automobilgummiringskatt.

Då emellertid enligt nu föreliggande förslag i övrigt ej skulle i tulltaxeförordningen förekomma bestämmelser angående annan avgift än tullavgift och enligt styrelsens åsikt föreskrifter, som åsyftas med detta tillägg, böra tillhöra de olika specialförfattningarna, har styrelsen funnit sig icke kunna tillstyrka detta förslag.

I enlighet härmed och då föreskriften om återbetalning av restitutionsbelopp synes böra, i likhet med vad som skett i § 13 mom. 6 och 7 av nu gällande tulltaxeförordning, formuleras med hänsyn till möjligheten att vid varas utförsel i stället för restitution kan hava åtnjutits befrielse från gäldande av ännu icke erlagd tullavgift, får styrelsen — under hänvisning därjämte till den i mom. 5 av nyssnämnda paragraf förekommande huvudbestämmelsen rörande denna rätt till restitution eller befrielse — hemställa,

dels att i förevarande moment orden: »restitution av tull eller annan avgift, som uppburits av tullverket, det restituerade beloppet skall till tullkassan återbetalas» måtte utbytas emot orden: tullrestitution eller befrielse från tullavgift, restitutions- eller tullbeloppet skall till tullkassan inbetalas;

dels ock att detta moment i sammanhang med det ovan förordade insättandet efter mom. p) av ett nytt moment måtte betecknas med litt. r).

Mom. r). De sakkunnigas förslag motsvarar med ett par ändringar § 4 mom. r) av nu gällande tulltaxeförordning med lydelse enligt kungl. kungörelse den 30 april 1927, nr 162. Den där omhandlade tullfriheten för transportmateriel gäller endast, då sådan materiel inkommer för tillfälligt bruk inom Sverige. Tillämpningsföreskrifterna till detta moment — med senaste lydelse enligt kungl. kungörelse den 13 april 1928, nr 78, utom vad angår järnvägsvagnar, för vilka föreskrifter meddelats i 148 § tullstadgan —- begränsa också tiden för tullfrihetens åtnjutande till viss kortare period, vilken tidsfrist dock efter särskild prövning kan utsträckas.

Bestämmelserna rörande denna tullfrihet förete sålunda en avsevärd likhet med de bestämmelser, som enligt § 8 mom. 1 tulltaxeförordningen — i för-

Generaltullstyrelsens utlåtande. 15

slaget motsvarat av 7 § 1 mom. — gälla den där omhandlade tullfriheten under viss kortare tid, medan däremot den i övriga moment av § 4 tulltaxeförordningen medgivna tullfriheten i allmänhet är delinitiv och ej begränsad till viss tid. På grund härav har vid behandlingen inom styrelsen av förevarande moment fråga uppstått, huruvida icke de däri upptagna bestämmelserna lämpligare hade sin plats bland bestämmelserna rörande tullfrihet under viss kortare tid. Härvid har styrelsen kommit till den uppfattningen, att bestämmelserna rörande tullfrihet för transportmateriel icke lämpligen böra kvarstå på sin nuvarande plats. Emellertid synes deras överförande till 7 § 1 mom. i förslaget icke vara att förorda, särskilt på grund därav, att de erforderliga tillämpnings- och kontrollföreskrifterna ej torde väl lämpa sig för sammanställande med motsvarande föreskrifter till bestämmelserna i 7 §. Däremot har styrelsen funnit bestämmelserna rörande t ra n spo r t m ater i e 1 med fördel kunna tillsammans med de bestämmelser, som i förslaget förekomma dels i 6 § 3 mom., andra stycket, angående dragare och fordon m. in., dels ock i 7 § 3 mom. angående automobil, såsom en särskild paragraf inskjutas närmast före 7 § i förslaget. Denna nya paragraf skulle sålunda komma att innehålla bestämmelser av sinsemellan likartad innebörd.

Beträffande de av de sakkunniga föreslagna ändringarna i mom. r) kommer styrelsen att yttra sig längre fram i sammanhang med förslaget om införande av en ny paragraf med nyss angivet innehåll.

Styrelsen hemställer alltså,

att bestämmelserna under mom. r) icke måtte upptagas i 5 §.

Mom. t). Detta moment i de sakkunnigas förslag innebär vissa ändringar av motsvarande § 4 mom. u) i nu gällande tulltaxeförordning, bland annat genom överförande dit av vissa varuslag, vilka i gällande tulltaxa specifikt äro nämnda såsom tullfria men i sammanhang med deras upptagande i mom. t) uteslutits i förslaget till tulltaxa. Emellertid hava hit överförts även konstnärsarbeten, ehuru dessa därjämte under tulltaxenummer 1103 i förslaget till tulltaxa upptagits såsom tullfria. Enligt vad styrelsen under hand inhämtat har avsikten härmed varit att beträffande infattade målningar, vilka inkomma för något av de i mom. t) avsedda ändamål, upphäva tillämpningen av den enligt anmärkningen under nämnda tulltaxenummer för detta slag av konstnärsarbeten eljest gällande föreskrift, att de skola draga den för ramen bestämda tull.

Enär infattade målningar utgöra en obetydlig del av de till den generella varurubriken konstnärsarbeten hänförliga varuslag, har styrelsen funnit föreskriften i sagda anmärkning icke böra föranleda upptagande av konstnärsarbeten i mom. t); däremot synes den åsyftade tullfriheten böra beredas genom anmärkningens omformulering på sätt längre fram närmare angives.

Enligt förslaget skulle tullfrihet för naturalier och med dessa jämställda föremål åtnjutas, då föremålen vore avsedda för »offentliga samlingar och undervisningsanstalter». Styrelsen anser dock, att vad undervisningsanstalter

16 Generaltullstyrelsens utlåtande.

beträffar denna förmån borde beredas alla sådana, utan hänsyn därtill, om de äro offentliga (officiella) eller icke, men torde det förhållande, att föremålen verkligen äro avsedda för viss samling eller undervisningsanstalt, böra vederbörligen styrkas.

Då därjämte ett par formella mindre jämkningar i avfattningen av detta författningsrum synas lämpliga, får styrelsen hemställa,

att detsamma måtte erhålla följande lydelse:

t) naturalier, etnografiska och kulturhistoriska föremål, anatomiska modeller, gipsavgjutningar samt avbildningar, därest vederbörligen styrkes, att föremålen äro avsedda för offentlig samling eller för undervisningsanstalt; ävensom handskrifter.

Mom. u). Enahanda skäl, som ovan angivits för borttagande ur mom. e) av ett likalydande såsom kontrollföreskrift ansett villkor för där avsedd tullfrihet, har ansetts även böra föranleda,

att orden: »samt försåvitt anledning icke finnes antaga, att förnödenheterna äro avsedda för annat ändamål» utgå ur mom. u).

I mom. v) hava vissa ord och satsdelar ansetts obehövliga för uttryckandet av den mening, som avses. I anledning härav hemställer styrelsen,

att detta moment måtte erhålla följande lydelse:

v) likkistor med lik; urnor med aska av lik; ävensom kransar och blommor, avsedda till minnesgärd åt avliden person.

6 §.

I denna paragraf hava sammanförts samtliga de bestämmelser rörande tullfrihet vid gränstrafik med Norge och Finland, som i nu gällande tulltaxeförordning finnas meddelade i §<§> 5, 6 och 7, § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2.

Mom. 1 motsvarar § 5, som uteslutande gäller trafiken annorledes än med järnväg från Norge till Sverige över viss del av gränsen. Då de sakkunniga föreslagit, att ur ingressen till detta moment skulle borttagas det generella stadgandet, att från rätten till tullfrihet vore undantagna brännvin och sprit jämte därmed beredda drycker ävensom vin, torde härvid böra erinras, att enligt de nu gällande bestämmelserna liknande undantag äro stadgade även för spelkort och arbetad tobak. Syftet med dessa direkt stadgade undantag torde givetvis hava varit, att man härigenom velat särskilt framhålla, att tullfrihet för de sålunda undantagna varorna icke finge beredas genom att låta dem ingå under någon av de två samlingsrubrikerna »andra varor» med angivet högsta sammanlagda värde av 30 respektive 50 kr. Enär ett vidtagande av den föreslagna åtgärden möjligen skulle kunna föranleda den uppfattningen, att det ej vidare skulle möta hinder att bereda tullfrihet i denna gränstrafik för rusdrycker genom deras upptagande under

Generaltullstyrelsens utlåtande.

dessa två samlingsrubriker, har styrelsen funnit sig icke kunna förorda den ifrågasatta förändringen.

Det har emellertid förefallit styrelsen, som om syftet med ovanberörda stadganden om undantag från rätten till tullfrihet lämpligare skulle kunna vinnas genom att i stället angiva undantagen i ovannämnda två samlingsrubriker. De ifrågavarande stadgandenas borttagande från ingressen till 1 mom. skulle även innefatta avlägsnande av möjligheten till sådana missförstånd som att de innebure hinder för tillgodonjutande av den allmänna rätten för resande att mot tullavgifts erläggande för eget bruk införa vissa mindre kvantiteter rusdrycker ävensom att för eget bruk tullfritt medföra viss mindre kvantitet färdiga tobaksvaror. Genom undantagens införande under samlingsrubrikerna utan att därvid — såsom nu är fallet — genom direkt bestämmelse påbjudes, att tull skall erläggas, bör även med erforderlig tydlighet framgå, att för de respektive undantagna varuslagen gällande generella bestämmelser om tullavgift skola tillämpas.

Vid en förändring av bestämmelserna i angivna hänseende torde ordet »rusdrycker» kunna användas i stället för uttrycket »brännvin och sprit jämte därmed beredda drycker ävensom vin», enär samtliga dessa varor innefattas under begreppet »rusdrycker».

Då i sammanhang med dessa ändringar ingressen till 1 mom. torde böra omformuleras till närmare överensstämmelse med förordningens övriga bestämmelser om tullfrihet, hemställer styrelsen,

dels att första stycket i 1 mom. måtte erhålla följande lydelse:

1. Tullfrihet åtnjutes för nedan angivna mindre partier av naturalster eller tillverkningar, då de medföras vid resa, annorledes än med järnväg, från Norge till Sverige över de delar av gränsen, som äro belägna norr om tullstationen i Mitandersfors i Värmland, nämligen:

dels ock att de ovan avsedda två samlingsrubrikerna måtte formuleras på följande sätt:

andra tullbelagda varor — dock icke spelkort, rusdrycker eller arbetad tobak — till ett sammanlagt värde av 30 kr.;

andra tullbelagda varor — dock icke spelkort, rusdrycker eller arbetad tobak — till ett sammanlagt värde av 50 kr.

Mom. 3. Såsom här ovan under 5 § mom. r) anförts, har styrelsen funnit de i andra stycket av förevarande moment förekommande bestämmelserna angående dragare och fordon m. m. lämpligen böra tillsammans med bestämmelserna i nyss åberopade moment angående transportmateriel och i 7 § 3 mom. angående automobil under formen av en särskild ny paragraf inskjutas närmast före 7 § i förslaget. I anledning härav hemställer styrelsen, att de i andra stycket av förslaget till 3 mom. förekommande bestämmelserna icke måtte upptagas i detta moment.

2 — 8408.

18 Generaltullstyrelsens utlåtande.

Ny §.

Beträffande den paragraf, vilken, enligt vad här ovan anförts, styrelsen ansett böra inskjutas närmast framför 7 § i förslaget, får styrelsen nu vidare anföra följande.

Denna paragraf skulle, såsom förut angivits, upptaga de bestämmelser, vilka i de sakkunnigas förslag förekomma under 5 § mom. r), 6 § 3 mom., andra stycket, och 7 § 3 mom.

I förslaget till 5 § mom. r) hava de sakkunniga bland exemplen på transportmateriel insatt fartyg och båtar. Nya tullstadgan innehåller emellertid i 148 § bestämmelse, att fartyg, som i trafik ingå till tullområdet, skola vara fritagna från förtullning, utom i fall då de förvärvas till Sverige från utlandet. Följaktligen bleve det icke riktigt att låta fartyg — vilken beteckning enligt terminologien i 8 § tullstadgan omfattar varje transportmedel, som framföres på eller i vattnet — vara underkastade sådana särskilda kontrollbestämmelser, som komme att gälla de i mom. r) avsedda transportmateriel. På grund härav anser styrelsen fartyg och båtar icke böra omnämnas i detta sammanhang.

Däremot har styrelsen icke något att erinra emot de sakkunnigas förslag, att genom ett tillägg till bestämmelserna angående transportmateriel tullfrihet skulle förklaras tillkomma även särskilt inkommande lösa delar, avsedda till reparation av sådan materiel.

Den nya paragrafen skulle enligt styrelsens mening lämpligen uppdelas i två moment. 1 mom. skulle under en gemensam ingress, lydande: »tullfrihet under kortare tid åtnjutes för», i fem med olika littera betecknade punkter upptaga alla de till paragrafen överförda bestämmelserna med undantag av dem, som gälla resandes rätt att utan tullavgifts erläggande förfoga över medförd automobil, vilka skulle upptagas i 2 mom. För de fem olika punkterna i 1 mom. avsedda föreskrifter angående tiden för tullfrihetens åtnjutande skulle i slutet av momentet inflyta i ett särskilt stycke. 2 mom. har givits den lydelse, som § 8 mom. 3 i gällande tulltaxeförordning erhållit enligt kungl. kungörelse den 11 maj 1928, nr 111.

Med anledning av vad sålunda anförts hemställer styrelsen,

att denna nya paragraf, med lydelse, som framgår av Bilaga 1 till detta utlåtande, måtte såsom 7 § inflyta i tulltaxeförordningen.1

7 §.

1 mom. avser liksom motsvarande moment i nu gällande § 8 tulltaxeförordningen sådana fall, då tullmyndighet skulle äga medgiva tullfrihet under viss kortare tid. Bland de ändringar, som de sakkunniga ifrågasatt, är att märka förslaget, att enligt 1 mom. a) sådan tullfrihet skulle kunna medgivas för vara, som införts för att komplettera annan, för export avsedd vara.

Härvid bör först och främst erinras därom, att jämlikt § 13 mom. 5 tull-

1 Bilagan är här utesluten.

(hener altullstyrelsens utlåtande. 19

taxeförordningen, sådant detta författningsrum lyder enligt kungl. kungörelse den 18 .juni 1926, nr 235, tullrestitutionsrätt (industrirestitution) må medgivas, bland annat, beträffande vara, som införes för användning till reparation eller komplettering av vara, avsedd att ur riket utföras. Till stöd för sitt ifrågavarande, för alldeles likartade förhållanden avsedda förslag hava de sakkunniga åberopat, att begagnande av restitutionsrätt enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen vore förknippat med omständliga formaliteter och därav förorsakad tidsutdräkt, samt att den föreslagna bestämmelsen icke behövde föranleda ändring av sistnämnda författningsrum, utan att båda författningsbestämmelserna kunde för olika fall tillämpas jämsides.

Med avseende härå har en av de över förslaget hörda tullmyndigheterna framhållit, att, då förmånerna enligt de olika författningsrummen i realiteten vore av samma art, det vore nödvändigt, att, till undvikande av olikformighet i tillämpningen, gränserna för respektive myndigheters befogenhet i fråga om dessa förmåners medgivande bleve vederbörligen reglerade.

I detta hänseende förutsätter styrelsen, som icke funnit något att erinra emot förslaget, att erforderliga direktiv komma att meddelas i blivande tillämpnings- och kontrollföreskrifter.

Av de i 1 mom. b) upptagna särskilda punkterna synas de två sista lämpligen böra för vinnande av större klarhet erhålla något ändrad formulering. Därjämte torde här böra tilläggas en ny punkt, innehållande föreskrift, att tullfrihet må medgivas även för en vara, vilken införes för att användas vid avprovning av annan vara, avsedd att utföras. Såsom exempel på ett fall, där dylik bestämmelse skulle vinna tillämpning, må anföras, att det upprepade gånger inträffat, att ammunitionsfabrik i Sverige från utländsk statsmyndighet erhållit beställning å kanonammunition, under villkor att denna skulle sammansättas så, att den i olika angivna hänseenden lämpade sig för viss kanontyp, varav ett exemplar blivit hitsänt för provskjutningar. I dylikt fall har visserligen prejudikat vunnits på tillämpning av sista punkten i § 8 mom. 1 b) nu gällande tulltaxeförordning, men tydligt är, att detta författningsrum icke ursprungligen varit avsett för sådan tillämpning.

Nu gällande bestämmelser angående tidsfristen för tullfrihet enligt mom. 1, vilka oförändrade upptagits i förslaget, äro av följande lydelse: »Tullfrihet enligt detta moment må icke medgivas för längre tid än ett år, och bör, där tullfrihet medgives för vara, som skall avprovas och eventuellt återutföras, eller för emballage, tiden begränsas till högst sex månader.» I ett anmärkningsmål rörande tidsfristen för tullfri disposition av en vara, som införts för att avprovas, har styrelsen grundat sitt beslut på uppfattningen, att härvid det i författningsbestämmelsen använda ordet »bör» vore att tolka såsom skall. Flera av de över förslaget hörda tullmyndigheterna hava åberopat detta beslut och hemställt om förtydligande av bestämmelsens innebörd och vidtagande därjämte av sådan författningsändring, att möjlighet icke bleve utesluten att för varor, som skulle avprovas, och för emballage

20 Generaltullstyrelsens utlåtande.

utsträcka sexmånadersfristen med ytterligare sex månader. I praktiken hade nämligen fall förekommit, då synnerligen vägande skäl kunnat andragas för en förlängd dispositionstid. Enligt vad styrelsen under hand inhämtat, hava även vissa handelskamrar i till kommerskollegium inkomna yttranden över förslaget till tulltaxeförordning uttalat sig för beredande av möjlighet att vinna utsträckning av den i momentet stadgade sexmånadersfristen.

Enligt styrelsens uppfattning torde en begränsning i angivna fall av ifrågavarande tidsfrist till sex månader icke böra såsom definitivt stadgande upptagas i tulltaxeförordningen. I de tillämpnings- och kontrollföreskrifter, som lära komma att utfärdas till komplettering av denna förordnings bestämmelser, torde däremot de av tullmyndigheterna uttalade önskemålen lämpligen kunna tillgodoses.

I sammanhang härmed anser styrelsen sig böra omförmäla, att enligt vad styrelsen under hand inhämtat Sveriges maskinindustriförening i en av Sveriges industriförbund till kommerskollegium ingiven skrift återupptagit en tidigare gjord anhållan om förlängning av tidsfristen för disposition enligt § 8 mom. 1 b) tulltaxeförordningen av gjutgodsmodeller från ett till tre år. Om sådan förmån icke ansåges kunna lämnas genom direkt för fattningsbestämmelse, anhölle föreningen alternativt, att möjligheten till förlängd tidsfrist måtte på något sätt beredas, eventuellt genom befogenhet för generaltullstyrelsen att efter prövning av ansökning medgiva sådan.

Denna framställning har icke givit styrelsen anledning till framläggande av något förslag men har här upptagits för det fall, att densamma skulle anses böra föranleda närmare utredning, i vad mån från industriens sida något mera allmänt intresse kunde grunda berättigade anspråk på författningsbestämmelse i den riktning, det alternativa förslaget åsyftade.

Styrelsen har vidare funnit de på fem olika ställen i 1 mom. förekommande orden »tullpliktiga», respektive »tullpliktigt» böra såsom obehövliga utgå. Skulle dessa kvarstå här, kunde med liknande fog ifrågasättas att på andra ställen i förordningen, vilka omhandla tullfrihet, insätta motsvarande ord. Slutligen må framhållas, att på två ställen i 1 mom. b) införts tillägg för tydligt angivande, att såsom en förutsättning för medgivande av tullfrihet skall gälla, att återutförsel av varan skall vara avsedd.

Med anledning av vad sålunda anförts hemställer styrelsen,

dels att de tre sista punkterna i 1 mom. b) måtte avfattas på följande sätt:

för att användas vid anordnade tävlingar, idrottsfester eller under andra liknande förhållanden, vid tillfälliga föreläsningar eller tillfälliga teater- eller cirkusföreställningar och därefter återutföras;

för att avprovas och eventuellt återutföras; dock endast då fråga är antingen om blott enstaka föremål eller om varor, som icke skäligen kunna antagas vara införda i försäljningsändamål; eller

Gener altull styrelsens utlåtande.

för att användas vid av-provning av vara, avsedd alt utföras; dels att bestämmelserna om tidsfrist för tullfrihet enligt 1 mom. måtte erhålla följande lydelse:

Tullfrihet enligt detta moment må icke medgivas för längre tid än ett år;

dels att 3 mom., som redan föreslagits skola inflyta i en ny paragraf, icke måtte upptagas i förevarande paragraf, ävensom att 4 mom. i förslaget i sammanhang därmed erhåller numret 3;

dels att denna paragraf med anledning därav, att nämnda nya paragraf tilldelats ordningsnumret 7, måtte betecknas såsom 8 dels ock att paragrafen i sin helhet med iakttagande av vad styrelsen förut vidare anfört måtte erhålla lydelse, som framgår av Bilaga 1 till detta utlåtande.1

8 §.

Beträffande denna paragraf i förslaget får styrelsen hemställa,

att densamma, under iakttagande av styrelsens generella förslag angående frånskiljande av föreskrifter rörande tillämpning och kontroll, måtte — med ett par formella jämkningar — upptagas såsom 9 §.

9 $.

I fråga om nedsättning i den enligt tulltaxan belöpande tullavgiften för gods, som lidit skada, tillämpas nu, såsom ock av de sakkunnigas motivering framgår, olika förfaringssätt beträffande, å ena sidan, värdetull underkastade varor och, å andra sidan, varor, vilka förtullas efter annan grund Enligt § 3 tulltaxeunderrättelserna skall för det förra slaget av varor, då de lidit avsevärd skada, till grund för beräkning av tullavgiften läggas allenast det lägre värde, varan vid förtullningstillfället befinnes äga å förtullningsplatsen; och är i samma författningsrum angivet, huru detta värde skall utrönas. Nedsättning i motsvarande fall av tullavgift, som skall utgå efter annan grund än viss procent å varuvärdet, är däremot enligt § 10 i nu gällande tulltaxeförordning anknuten till förutsättningarna, att varuägaren avstår från att själv förfoga över godset, och att detta försäljes å auktion.

De sakkunniga meddela, att till dem från olika håll framställts krav därpå, att även beträffande varor, som förtullas annorlunda än efter värde, tullnedsättning skulle kunna få åtnjutas, utan att därför varuägaren frånhändes rätten att förfoga över godset. Av anförda skäl hava emellertid de sakkunniga funnit sig icke kunna göra någon hemställan i denna riktning utan föreslagit bibehållande av de nu ifrågavarande bestämmelserna i oförändrat skick.

Enligt vad styrelsen inhämtat hava Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare i sina till kommerskollegium ingivna yttranden

1 Bilagan är här utesluten.

22 Generaltullstyrelsens utlåtande.

över förslaget till förordning med tulltaxa, under åberopande av de hos de sakkunniga i nyss angivna hänseende framställda önskemålen, ytterligare talat för ett tillmötesgående av desamma. I denna riktning har även en av de i ärendet hörda tullkamrarna uttalat sig.

För egen del har styrelsen funnit tvivelaktigt, huruvida några bärande skäl kunna anses betinga nu tillämpade olika förfaringssätt i förevarande hänseende; styrelsen är dock mest benägen för den uppfattningen, att ändring härutinnan bör vidtagas. Härvid uppställer sig emellertid frågan, huruvida icke, med hänsyn till vad de sakkunniga anfört angående de hos dem framställda ändringsyrkandena, genomförande av ett likartat förfaringssätt lämpligare borde åvägabringas på sådant sätt, att beträffande möjligheten till nedsättning i tull för värdeförtullade varor bleve påbjudna i huvudsak samma former, som nu enligt § 10 tulltaxeförordningen gälla varor, förtullade efter annan grund. En åtgärd i den andra riktningen, som nu senast förordats av nämnda två handelskamrar, synes för övrigt icke böra vidtagas, därest icke dess möjlighet och lämplighet skulle framgå av en mera ingående utredning, i vilken jämväl representanter för industrien lämnats tillfälle att yttra sig.

På grund av det anförda har styrelsen ansett sig höra framlägga förslag till författningsändring i syfte att bestämmelser om nedsättning i tull för skadad vara, till sina grunddrag liknande dem, som nu finnas meddelade i § 10 tulltaxeförordningen, skulle komma att gälla även värdeförtullade varor. Vid den omarbetning av de sakkunnigas förslag till 9 §, som i anledning härav blivit verkställd, hava, förutom vissa formella jämkningar däri, vidtagits två sakliga ändringar. Den ena är, att någon tidsfrist för anmälande av önskan att komma i åtnjutande av tullnedsättning ej ansetts behöva här angivas. De i nya tullstadgan införda ändrade bestämmelserna rörande avlämnande av varuanmälan för tullklarering av gods (120 §) och anståndstid för betalning av tull (157 §) torde nämligen innefatta sådan tidsbegränsning, som i förevarande hänseende kan anses erforderlig. Detta innebär i förhållande till nu gällande bestämmelse förlängning av tidsfristen. Den andra ändringen är den, att det icke ansetts nödvändigt vidtaga den tidskrävande proceduren med det skadade godsets värdering i andra fall, än då vederbörande tullanstalt funnit sig hava skälig anledning förmoda, att försäljningsbeloppet för varan mera väsentligt understiger dess värde i skadat skick.

I anledning härav hemställer styrelsen,

att ifrågavarande paragraf måtte avfattas i enlighet med styrelsens ändringsförslag, vilket upptagits såsom 10 § i det förut omförmälda, såsom Bilaga 1 vid detta utlåtande fogade förslag till ny tulltaxeförordning.1

Den ståndpunkt styrelsen sålunda intagit med avseende å förslaget till 9 § har, såsom tidigare anförts, föranlett styrelsen att hemställa om vissa ändringar även i 4 § av de sakkunnigas förslag.

Bilagan är här utesluten.

Generaltullstyrelsens utlåtande.

övergångsbestämmelse.

Såsom förut blivit anfört skulle, därest i enlighet med de sakkunnigas förslag §§, 11—14 av nu gällande tulltaxeförordning icke komme att inflyta i den nya tulltaxeförordningen, i övergångsstadgande meddelas, att bestämmelserna i nämnda paragrafer tills vidare, intill dess annorlunda förordnades, skulle äga gällande kraft.

Då i detta syfte ett tillägg torde böra göras till den av de sakkunniga föreslagna föreskriften angående den nya förordningens ikraftträdande m. m., vilken föreskrift även i visst annat avseende synes böra kompletteras, får styrelsen hemställa,

att denna föreskrift måtte erhålla följande lydelse:

Denna förordning träder i kraft den ...................................., från

och med vilken dag bestämmelserna i §§ 1—10 av förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor jämte till förordningen hörande tulltaxa, taratariff och tulltaxeunderrättelser skola upphöra att gälla; skolande bestämmelserna i §§ 11—14 av sistnämnda förordning fortfarande äga tillämpning, intill dess annorlunda varder bestämt.

Tulltaxan.

Gällande tulltaxa trädde i kraft den 1 december 1911 och har sålunda nu varit i tillämpning under en tidrymd av mer än 16 år. Under denna tid hava väsentligt ändrade förhållanden inträtt på olika områden, och det synes därför endast vara helt naturligt att 1911 års tulltaxa ej längre kan motsvara de fordringar, som man torde hava rätt att ställa på en modern taxa. Behovet av en efter de ändrade förhållandena anpassad tulltariff har även gjort sig allmänt gällande i främmande länder, och åtskilliga utländska tulltaxor hava ock under de senare åren underkastats en mer eller mindre fullständig revision.

Vad särskilt beträffar de tekniska brister, som vidlåda vår tulltaxa, tilllåter sig styrelsen framhålla, att dessa numera göra sig gällande på ett sådant sätt, att en revision av taxan för avhjälpande av dessa brister verkligen kan sägas vara av ett starkt behov påkallad.

Det förslag till ny tulltaxa, som de sakkunniga framlagt, innebär enligt styrelsens förmenande i väsentliga delar avsevärda tekniska förbättringar. De ändringar med avseende å indelning och uppställning samt de förenklingar i avfattningen av rubrikerna, som vidtagits, hava obestridligen medfört betydligt större klarhet och överskådlighet, än den nuvarande taxan företer. Härtill har även i ej ringa mån bidragit att de anmärkningar, som innefatta emballagebestämmelserna, uteslutits ur taxan och ersatts med generella föreskrifter i tulltaxeförordningen jämte bokstavsbeteckningar vid

24 Generaltullstyrelsens utlåtande.

de olika numren i taxan, vilken ändring redan i det föregående berörts. Vad själva uppställningen och taxans formella gestaltning i övrigt beträffar torde styrelsen få tillfälle att närmare uttala sig därom i samband med avlämnandet av förslag till statistisk varuförteckning, som nu är under utarbetande.

De tullsatser i den nuvarande taxan, som grunda sig på vikten, äro angivna, en del med 1 kg och en del med 100 kg såsom viktenhet. Denna bristande enhetlighet har åtskilliga gånger givit anledning till misstag, och det vore därför otvivelaktigt av värde, att en och samma beräkningsgrund bleve fastställd. Man har i sådant fall uppenbarligen att välja endast mellan 1 kg och 100 kg. De sakkunniga hava föredragit den senare kvantiteten bland annat därför, att formell överensstämmelse i nu ifrågavarande avseende därigenom skulle vinnas med ett flertal utländska moderna tulltariffer. Några tullanstalter hava anfört betänkligheter mot vidtagandet av en ändring i den av de sakkunniga angivna riktningen och framhållit, att en dylik ändring enligt deras förmenande skulle komma att medföra vissa svårigheter med avseende å debiteringen. I likhet med de sakkunniga vågar styrelsen emellertid hysa förhoppning om att de svårigheter i berörda avseende, som kunna uppstå, komma att göra sig gällande endast under den första tiden, innan erforderlig övning vunnits i debiteringen med de efter en viktenhet av 100 kg angivna tullsatserna, och har styrelsen sålunda för egen del icke någon invändning att göra mot de sakkunnigas förslag att upptaga 100 kg såsom kvantitetsenhet för samtliga vikttullsatser i taxan.

I detta sammanhang må nämnas att förslaget att vissa under avdelning V E upptagna kläder och andra sömnadsarbeten (nr 431, 433—435, 441— 442 och 444—446), som nu äro belagda med en fast tull per kg, skulle draga tull såsom den spånadsvara, av vilken de framställts, med vissa procentuella tillägg, givit anledning till uttalanden av några tullanstalter, vari framhållits att en ändring i enlighet med förslaget skulle komma att göra tulltaxeringen mera komplicerad, än den nu är, och under alla förhållanden medföra ökat arbete vid debiteringen. Vad sålunda framhållits måste uppenbarligen anses äga ett visst berättigande, och det hade ur tullteknisk synpunkt i varje fall varit önskvärt, att de procentuella tilläggen kunnat angivas i mera jämna tal, än som upptagits i förslaget. Å andra sidan torde det vara obestridligt, att den av de sakkunniga föreslagna beräkningsgrunden för tullen å ifrågavarande kläder och andra sömnadsarbeten i stort sett skulle komma att leda till en mera rättvis beskattning, än som nu kan vinnas. Med hänsyn härtill och då de tulltekniska synpunkterna i denna fråga icke torde kunna tillmätas avgörande betydelse, har styrelsen här icke velat ifrågasätta någon ändring i förslaget.

I samband med vidtagandet av vissa smärre ändringar i den nuvarande taxan, som tidigare befunnits erforderliga, har den meningen understundom gjorts gällande, att sådana rubriker, som innefatta ej särskilt nämnda varor inom en viss grupp, alltid böra infogas i taxan efter de rubriker, som upp-

25 Qeneraltullstyrclsens uttalande.

Inga de särskilt specificerade artiklarna inom samma grupp. Vid uppgörandet av det föreliggande förslaget hava de sakkunniga i vissa punkter avvikit frän denna regel. Det är emellertid att märka, att även gällande taxa innehåller åtskilliga undantag härutinnan, och så är ock i större eller mindre grad fallet med utländska tulltariffer. I betraktande härav och dä det uppenbarligen måste vara förenat med mycket stora tekniska svårigheter att konsekvent genomföra angivna princip vad beträffar tulltaxan i dess helhet, torde några berättigade anmärkningar i nu berörda hänseende knappast kunna göras mot det föreliggande förslaget.

Vid utarbetandet av förslaget hava de sakkunniga vidtagit ändringar i några rubriker, som beröras av Sveriges handelsavtal med främmande makter. En av dessa ändringar innebär en skärpning av gällande bestämmelser. Vägg- och studsarur i foder av glas eller silver, som nu falla under rubrik 1292 och draga en tull av 1 kr. för kg, hava nämligen i förslaget upptagits jämte dylika ur med foder av alabaster eller annan sten etc. under nummer 898, med en tull av 250 kr. för 100 kg. Andra här avsedda ändringar skulle komma att medföra tullsänkning för vissa artiklar. Sålunda innebära bestämmelserna i förslagets nummer 137 och följande samt nummer 163 och följande vissa tullindringar för pälsverk och arbeten därav, som höra under rubrik 222 a och följande i gällande tulltaxa. Enahanda är förhållandet beträffande förslagets nummer 381 (skrivmaskinsband av silke), nummer 821 (särskilt inkommande delar och tillbehör till vissa tryckpressar m. m.), nummer 1006 (vissa esterhaltiga lösningsmedel för lacker) och nummer 881 (fotografikameror med en styckevikt av 3—5 kg), jämförda med den nuvarande taxans rubriker 362 1/i, 1018, 1226 ’/* och 1262 respektive. Samtliga de rubriker, som här ovan omnämnts, beröras av handelsavtalet den 14 maj 1926 med Tyska riket.

Ehuru visserligen de i nyssnämnda punkter företagna ändringarna även ur traktatsynpunkt torde vara av ringa betydelse, har styrelsen ansett sig böra i förevarande sammanhang fästa uppmärksamheten vid desamma.

Beträffande taxeförslagets ekonomiska innebörd hava de sakkunniga i den allmänna motiveringen (sidan 199) anfört, att de ändringar i gällande taxa, som av tulltekniska och andra skäl föreslagits, i vissa fall vore av den beskaffenhet, att de kunde förväntas medföra viss ökning eller minskning av tulluppbörden för vederbörande varuslag, men att det måste möta stora svårigheter att, särskilt beträffande varuslag, i fråga om vilka i handelsstatistiken uppgift saknas angående införselns omfattning, med någon säkerhet bedöma storleken av denna ökning respektive minskning. Styrelsen har ej heller kunnat verkställa någon mera tillförlitlig beräkning angående de konsekvenser i statsfinansiellt avseende, som ett antagande av förslaget skulle medföra. Emellertid anser sig styrelsen våga uttala den uppfattningen att man i varje fall icke torde hava att befara, att någon avsevärd minskning i tullinkomsterna därigenom skulle uppkomma.

Åtskilliga bestämmelser i den nuvarande tulltaxan hava uteslutits i för-

26 Generaltullstyrelsens utlåtande.

slaget, enär de sakkunniga ansett dem vara av mindre väsentlig betydelse och därför lämpligen kunna intagas i den varuförteckning, som det ankommer pa styrelsen att utfärda. Med hänsyn härtill och då det under alla förhallanden, därest gällande tulltaxa bleve ersatt med en ny sådan i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, lärer bliva nödvändigt att omarbeta den varuförteckning, som nu är i bruk, synes det vara av stor vikt, att åtgärder för en dylik omarbetning av varuförteckningen bliva vidtagna i så god tid, att arbetet därmed kan hinna färdigställas, innan den nya taxan träder i tillämpning.

Styrelsen övergår härefter till en detalj granskning av taxeförslaget, företrädesvis ur tullteknisk synpunkt.

I. Levande djur samt närings- och njutningsmedel m. m.

A. Levande djur samt matvaror av animaliskt ursprung.

Fiskrom, saltad eller på annat sätt beredd:

Nr 15 torskrom i tunnor.

Ovanstående nummer avser att motsvara rubrik 143 i gällande taxa. Det i nämnda rubrik förekommande tillägget »saltad men utan vidare bearbetning» har dock uteslutits i förslaget. Härjämte är att märka, att nummer 15 inordnats under en överrubrik, som upptager »fiskrom, saltad eller på annat sätt beredd». De ändringar, som sålunda vidtagits, torde kunna medföra följder, som icke varit avsedda. Därest färdigberedd torskrom infördes i tunnor och sedan ompackades å mindre, för detaljhandeln lämpade kärl, skulle varan enligt förslaget bliva helt fri från tull. Avsikten torde emellertid hava varit, att en tull av 50 kr. för 100 kg alltid skulle utgå för torskrom i färdigberett skick — med tillämpning av antingen nummer 17 eller nummer 115 —- och att ifrågavarande rubrik jämväl enligt förslaget skulle innefatta endast sådan torskrom, som införes såsom råvara för beredning här i landet, huvudsakligen vid konservfabrikerna. Med hänsyn härtill anser sig styrelsen böra föreslå, att orden enbart saltad eller rökt infogas i nummer 15, som då skulle erhålla följande lydelse:

Fiskrom, saltad eller på annat sätt beredd: torskrom, enbart saltad eller rökt, i tunnor.

B. Spannmål, potatis, frö, kreatursfoder m. m.

Potatis:

rå:

Nr 36 av det löpande årets skörd och inkommande under tiden 1

januari—30 juni.

Generaltullstyrelsens utlåtande.

27 Enligt förslaget skulle den tull av 2 kr. 50 öre för 100 kg, som nu utgår för potatis av det löpande årets skörd under tiden 15 februari—30 .juni, träda i tillämpning redan från och med den 1 januari. Styrelsen har för sin del icke någon erinran att göra mot vidtagandet av en dylik ändring beträffande tidpunkten för tullens ikraftträdande, men torde uttrycket »av det löpande årets skörd» då icke lämpligen böra bibehållas i rubriken. I fråga om den färska potatis, som inkommer under de första dagarna av januari månad, skulle det nämligen komma att ställa sig svårt för tullmyndigheterna att avgöra, huruvida varan blivit skördad under det löpande året eller redan i december månad näst föregående år. På grund härav och då avsikten med den ändring, som av de sakkunniga ifrågasatts, uppenbarligen varit den, att all färsk potatis, som införes under den första hälften av året, skall bliva tullbelagd, synes nummer 36 böra erhålla följande lydelse:

Potatis: rå:

ny skördad (färsk) och inkommande under tiden 1 januari— 30 juni.

C. Frukter, bär, grönsaker, blommor och levande växter m. m.

Frukter och bär:

Nr 63 icke ätbara, andra än till prydnad användbara.

Icke ätbara frukter och bär av sådan beskaffenhet, att de äro användbara till prydnad, finnas icke särskilt upptagna i gällande taxa och hava ej heller blivit omnämnda i förslaget. Ifrågavarande produkter skulle sålunda alltjämt komma att tulltaxeras, om de undergått någon bearbetning, såsom varor, som icke kunna hänföras under någon av de i tulltaxan upptagna bestämmelser, mer eller mindre arbetade (nr 1106), med tull av 15 procent av värdet, och eljest såsom råämnen (nr 1105), med tullfrihet. Frånvaron av uttryckliga bestämmelser i taxan angående huru till prydnad användbara frukter och bär skola tulltaxeras har emellertid i många fall givit anledning till tveksamhet och måste enligt styrelsens förmenande under alla förhållanden anses utgöra en brist i synnerhet som blommor, kvistar och blad, användbara till prydnad, äro särskilt nämnda. Nummer 63 har även, i likhet med motsvarande rubrik i nu gällande taxa, erhållit en avfattning, som är ägnad att ingiva den föreställningen, att till prydnad användbara frukter och bär finnas upptagna under annat nummer.

För avhjälpande av berörda brist synes det icke vara behövligt att införa någon ny rubrik i taxan för sistnämnda varuslag, utan torde den erforderliga ändringen enklast kunna ske på det sätt, att nummer 63 uteslötes och alla icke ätbara naturliga frukter och här upptoges tillsammans med naturliga kvistar och blad i överrubriken till nummer 81—82. Detta skulle visserligen medföra en ändring i beskattningen, i det att de till prydnad användbara frukterna och bären då bleve belagda med en enhetlig tull av

28 Generaltullstyrelsens utlåtande.

50 kr. för 100 kg, men någon berättigad invändning mot att sistnämnda artiklar i beskattningshänseende jämställas med naturliga, till prydnad användbara kvistar och blad torde näppeligen kunna göras, då ju prydnadskvistar ofta äro försedda med påsittande frukter.

Frukter och bär, icke ätbara, andra än till prydnad användbara, skulle efter ändringen komma att falla under nummer 82 och sålunda fortfarande bliva fria från tull.

Under förutsättning att styrelsens förslag till ändring i denna punkt vinner beaktande, bör uttrycket »ätbara» uppflyttas i överrubriken till nummer 51—62.

Styrelsen får sålunda föreslå,

att nummer 63 uteslutes ur förslaget,

att uttrycket »ätbara» uppflyttas i överrubriken till nummer 51—62, samt

att överrubriken till nummer 81—82 erhåller följande lydelse:

Kvistar och blad, naturliga; ävensom frukter och här, naturliga, icke ätbara, samt gräs.

Rötter, ätbara, ej särskilt nämnda:

Nr 72 av det löpande årets skörd och inkommande under tiden 1 januari—30 juni; ävensom pepparrot samt skurna och torkade rötter.

Det i ovanstående nummer infogade uttrycket »av det löpande årets skörd» skulle vid tillämpningen kunna leda till svårigheter av samma natur som enahanda uttryck i nummer 36, varför styrelsen, i anslutning till vad förut anförts under sistnämnda nummer, tillåter sig föreslå, att nummer 72 erhåller följande lydelse:

Rötter, ätbara, ej särskilt nämnda: ny skördade (färska) och inkommande under tiden 1 januari— 30 juni; ävensom pepparrot samt skurna och torkade rötter.

Nr 81—82 Kvistar och blad, naturliga, samt gräs.

Av skäl och på sätt som angivits under nummer 63 torde frukter och bär, naturliga, icke ätbara, böra upptagas i överrubriken till nummer 81—82.

Nr 113—115 Konserver av djurs kött och andra djurdelar eller av frukter, bär, grönsaker, svampar och rötter.

Med uttrycket »grönsaker» i ovanstående rubrik torde avses samma vegetabiliska produkter, som i överrubriken till nummer 64—70 betecknats »köksväxter». Vid sådant förhållande synes den senare beteckningen lämp-

Generaltullstyrelsens utlåtande.

ligen böra användas jämväl i nu ifrågavarande rubrik, som dä skulle komma att lyda på fiiljande sätt:

Konserver av djurs kött och andra djurdelar eller av frukter, bär, köksväxter, svampar och rötter.

Kr 131 Tobak och tobaksvaror.

Vissa tullanstalter hava framhållit, att då fråga är om mindre sändningar tobaksvaror, som utgöra gåvor från i utlandet bosatta personer, eller prover, vilka inkomma till handelsresande, varornas licensbehandling ofta förorsakar mottagaren stort besvär och tidsförlust, som åstadkomma missnöje. Med hänsyn härtill har ifrågasatts, huruvida icke dylika sändningar kunde befrias från licensbehandlingen och i stället tulltaxeras enligt de bestämmelser, som gälla för av resande medförda och för eget bruk avsedda tobaksvaror. En dylik anordning förutsätter emellertid ändring i gällande tobaksskattebestämmelser och vid den förberedande undersökning i detta syfte, som styrelsen låtit verkställa, hava vissa omständigheter framkommit, som tala häremot. Styrelsen har därför ansett sig icke böra upptaga frågan till närmare behandling i detta sammanhang.

II. Hudar, skinn, tagel, ben, horn m. m. samt arbeten därav.

Nr 137—143 och 163—172 Pälsverk och arbeten därav.

I nummer 138, 142 och 164 samt i överrubriken till nummer 169—170 hava efter uttrycket »äkta säl» inom parentes infogats orden »amerikanskt sjölejon». Mot den sålunda lämnade förklaringen angående vad som skall förstås med uttrycket »äkta säl» torde emellertid vissa berättigade invändningar kunna göras. I allmänna handeln lärer nämligen även sjöbjörnen betecknas såsom äkta säl, och sistnämnda art tillhör också samma familj inom säldjuren som sjölejonet. Att märka är vidare att sjöbjörnens skinn anses vara minst lika värdefullt som sjölejonets. I betraktande härav synes förklaringen huru uttrycket »äkta säl» skall tolkas böra utgå ur förslaget och ersättas med en anvisning i varuförteckningen.

Till import hava förekommit hopsydda oberedda pälsverk, avsedda att användas såsom mattor eller besättning å klädespersedlar. För dylika arbeten av pälsverk saknar förslaget, liksom den nuvarande taxan, lämplig rubrik. Något nytt nummer synes emellertid här icke behöva infogas i taxan, utan torde ifrågavarande arbeten, i den mån de förekomma till införsel, lämpligen kunna hänföras till samma nummer som motsvarande arbeten av beredda pälsverk. Den härför erforderliga utvidgningen av nummer 163—165 synes enklast kunna ske på det sätt, att uttrycket »beredda» i överrubriken till dessa nummer uteslutes. Härigenom bleve ordet »lösa» i överrubriken till nummer 140—143 överflödigt, varför det ävenledes skulle kunna utgå.

30 Generaltullstyrelsens utlåtande.

Styrelsen får alltså föreslå,

dels att tillägget »amerikanskt sjölejon» uteslutes ur nummer 138, 142 och 164 samt ur överrubriken till nummer 169—170, dels ock att uttrycken »lösa» och »beredda» uteslutas, det förra ur överrubriken till nummer 140-143 och det senare ur överrubriken till nummer 163—165.

Nr 159, 160 och 162 Handskar.

Handskar återfinnas i förslaget under tre olika nummer, nämligen under nummer 159 (grövre arbetshandskar), nummer 160 (handskar, ej särskilt nämnda) och nummer 162 (fäkt- och boxhandskar). För vinnande av större överskådlighet i uppställningen får styrelsen föreslå, att nämnda varor inordnas under en gemensam överrubrik, och torde grövre arbetshandskar samt fäkt- och boxhandskar, som äro jämförelsevis obetydliga importvaror, härvid lämpligen kunna sammanföras under ett nummer. Tullsatsen vid detta nummer synes böra upptagas till 150 kr., enär grövre arbetshandskar torde utgöra den större importartikeln och enligt nu gällande praxis tulltaxeras såsom klädespersedlar, av skinn, ej till annan rubrik hänförliga, rubrik 220, med tull av 1 kr. 50 öre för kg. Styrelsen får sålunda föreslå, att handskar upptagas efter nummer 159 på följande sätt:

Arbeten av läder och skinn: handskar:

grövre arbetshandskar; ävensom, oavsett materialet, fäkt- och boxhandskar........................................ N 150: —

andra slag ........................................................................ N 600:_

Under förutsättning att detta förslag vinner godkännande, böra vissa ändringar vidtagas i nummer 159 och 162, varigenom dessa skulle komma att erhålla följande lydelser:

Arbeten av läder och skinn:

Nr 159 klädespersedlar, ej till annat nummer hänförliga

Nr 162 andra arbeten, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna, oavsett materialets beskaffenhet, sadelmakararbeten och rakstriglar. III.

III. Trävaror och växtämnen in. m. samt arbeten därav.

Nr 180 Trävaror, oarbetade eller endast bilade eller sågade; syllar, master, bogspröt, spiror, pumpstockar och årämnen; lådämnen, ej särskilt nämnda, och stav, endast sågade; tunnband; käppämnen och paraplyskaftämnen, även böjda, ämnen till valsar för spinnerimaskiner, gevärstocksämnen och tändsticksämnen av asp; ävensom tangentskivor.

Generaltullstyrelsens utlåtande.

31 Med tillämpning av gällande bestämmelser skola alla ämnen av trä till valsar för maskiner, som användas inom textilindustrien, hänföras till rubrik 245 och sålunda beläggas med en tull av 20 öre för kg. Vid utarbetandet av förslaget har vidtagits den ändringen häri, att ämnen till valsar för spinnerimaskiner överflyttats till rubriken för oarbetade trävaror m. m., nummer 180, med tullfrihet. Då emellertid de olika valsämnena äro av sinsemellan likartad beskaffenhet och det därför torde komma att ställa sig svårt för tullmyndigheterna att i förekommande fall med säkerhet avgöra, för vilket ändamål dylika ämnen äro avsedda, samt dessutom de sakliga skäl, som tala för borttagandet av tullen å ämnen till valsar för spinnerimaskiner, i stort sett även torde kunna åberopas för medgivandet av tullfrihet för övriga till rubrik 245 nu hänförliga valsämnen, anser sig styrelsen böra föreslå, att nummer 180 erhåller följande avfattning:

Trävaror, oarbetade eller endast bilade eller sågade; syllar, master, bogspröt, spiror, pumpstockar och årämnen; lådämnen, ej särskilt nämnda, och stav, endast sågade; tunnband; käppämnen och paraplyskaftämnen, även böjda, ämnen till valsar för maskiner, avsedda för textilindustrien, gevärstocksämnen och tändsticksämnen av asp; ävensom tangentskivor.

IV. Papper och arbeten därav samt tryckalster m. in.

A. Pappersmassa, papp och papper.

Anmärkning till nummer 210.

Hit hänföres endast sådant svagt limmat, oglättat eller svagt glättat (maskinglättat) papper med en vikt, ej överstigande 55 gr per kvm och en slipmassehalt, ej understigande 60 procent av det i papperet ingående fibermaterialet, som i skriftlig, på tro och heder avgiven försäkran förklaras vara avsett till tryckning av tidningar.

Ur den vid rubrik 308 i gällande taxa fogade anmärkningen med närmare bestämmelser angående beskaffenheten av det papper, som i tullhänseende skall anses utgöra tidningspapper, hava de sakkunniga uteslutit ordet »vitt». Nummer 210 skulle följaktligen komma att innefatta icke blott vitt papper utan även papper av annan än vit färg, allt dock under förutsättning att det uppfyllde de i anmärkningen upptagna villkoren. Det är möjligt, att en sådan utvidgning av rubriken för tidningspapper sakligt sett skulle kunna anses motiverad. Den metod, som nu tillämpas för undersökning av papperets slipmassehalt, är emellertid användbar endast för vitt papper, och någon annan för tullmyndigheterna lämpad undersökningsmetod torde icke kunna tillgripas. Av tekniska skäl synes alltså anmärkningen till nummer

32 Generaltullstyrelsens utlåtande.

210 böra, i likhet med anmärkningen till rubrik 308, begränsas till att avse endast vitt papper, och får styrelsen i överensstämmelse härmed föreslå, att ifrågavarande anmärkning erhåller följande avfattning:

Anm. Hit hänföres endast sådant vitt, svagt limmat, oglättat eller svagt glättat (maskinglättat) papper med en vikt, ej överstigande 55 gr per kvm och en slipmassehalt, ej understigande 60 procent av det i papperet ingående fibermaterialet, som i skriftlig, på tro och heder avgiven försäkran förklaras vara avsett till tryckning av tidningar.

B. Arbeten av pappersmassa, papp och papper.

Nr 220 Bobiner, spolpipor och verktygsskaft, jacquardkort med eller utan hål, även sammanhäftade, rör av papper, ej till annat nummer hänförliga, samt klistrad wellpapp eller wellpapper.

Rör av papp hava hitintills tulltaxerats enligt rubrik 330 såsom rör av papper, ej till annan rubrik hänförliga. Då några sakliga invändningar icke torde vara att göra mot den praxis för taxeringen, som sålunda utbildats, och arbeten av papp och papper i övrigt blivit likställda i förslagets avdelning IV B, synas rör av papp lämpligen böra omnämnas i nummer 220. Ifrågavarande nummer skulle då komma att erhålla följande lydelse:

Bobiner, spolpipor och verktygsskaft, jacquardkort med eller utan hål, även sammanhäftade, rör av papp eller papper, ej till annat nummer hänförliga, samt klistrad wellpapp eller wellpapper.

Nr 225 Spelkort; ävensom målade eller tryckta ark, avsedda att sönderskäras till spelkort.

Anm. Vid införsel av spelkort skall dessutom erläggas stämpelavgift enligt vad därom är särskilt stadgat.

Tillämpningen av gällande bestämmelser angående stämpelavgift för spelkort innefattar en besvärlig och tidsödande procedur, som särskilt då det gäller av resande medförda eller såsom gåvor inkomna spelkort är ägnad att åstadkomma förklarligt missnöje hos trafikanten. Det synes därför kunna tagas under övervägande, huruvida icke, då det gäller dylika sändningar, stämpelavgiften skulle kunna ersättas med en tilläggstull. För ändamålet kräves en ändring av kungl. kungörelsen den 13 juni 1919 (nr 291). Styrelsen har icke funnit anledning nu framlägga något förslag till sådan författningsändring, men har trott sig böra i detta sammanhang fästa uppmärksamheten å frågan.

G ener altull styrelsens utlåtande. 33

Nr 226—228 Arbeten, ej särskilt nämnda, av papp, papper eller pappersmassa.

De sakkunniga hava ansett, att den vid rubrik 315 i gällande taxa fogade anmärkningen rörande tulltaxeringen av vulkanfiber i rör eller stänger borde kunna utgå, enär dessa arbeten även utan särskilt stadgande skulle bliva hänförliga till ej särskilt nämnda arbeten av papp etc. Att märka är emellertid att vulkanfiber i plattor upptagits i nummer 207 under rubriken papp. Vid sådant förhållande torde tveksamhet kunna uppstå, huruvida icke rör av vulkanfiber borde tulltaxeras enligt nummer 220. Detta nummer innefattar rör av papper och enligt gällande praxis tulltaxeras rör av papp såsom dylika arbeten av papper. Härtill kommer slutligen att styrelsen under nummer 220 föreslagit, att rör av papp skulle bliva omnämnda i detta nummer. Med hänsyn till anförda omständigheter torde det få anses lämpligt, att i förslaget uttryckligen angåves, huru rör av vulkanfiber skola tulltaxeras, och synes detta enklast kunna ske på det sätt, att i överrubriken till nummer 226—228 tillfogades orden vulkanfiber i rör härunder inbegripna, varigenom nämnda överrubrik skulle erhålla följande lydelse:

Arbeten, ej särskilt nämnda, av papp, papper eller pappersmassa, vulkanfiber i rör härunder inbegripna. V.

V. Spånadsämnen samt arbeten därav.

B. Garn, tråd, tågvirke och linor.

S. k. sniljgarn.

S. k. sniljgarn har i förslaget blivit särskilt omnämnt endast i nummer 251 under rubriken garn av ull. Emellertid förekommer till införsel sniljgarn även av annat spånadsämne, såsom bomull eller kapok, och det synes då vara lämpligt, att artikeln i fråga upptoges jämväl i nummer 269 och 285. Visserligen tulltaxeras varan för närvarande, i det fall att den består av annat spånadsämne än ull, icke såsom garn utan såsom band, enär varan framställes genom sönderklippning av vävnad, men då s. k. sniljgarn plägar användas huvudsakligen såsom inslag i mattor eller andra vävnader, torde tulltaxeringen såsom garn under alla förhållanden få anses vara den mest naturliga. Det stöd för varans attestering såsom band, som finnes i gällande bestämmelser, skulle även komma att bortfalla, därest de nuvarande föreskrifterna för tulltaxeringen av vävnadsremsor, såsom av de sakkunniga ifrågasatts, uteslötes ur taxan, och det bleve uppenbarligen icke möjligt att beträffande förenämnda artikel tillämpa de för tulltaxering av vävnader gällande bestämmelserna.

På grund härav får styrelsen föreslå, att s. k. sniljgarn infogas i nummer 269 och 285, vilka nummer då skulle komma att lyda på följande sätt:

3 — 8408.

34 Generaltullstyrelsens utlåtande.

Garn:

av bomull, utan inblandning av annat spånadsämne:

flertrådigt, mer än en gång tvinnat; ävensom effekt- eller fantasigarn:

Nr 269 blekt, färgat eller tryckt; ävensom s. k. sniljgarn

helt eller delvis av lin, hampa, ramie och andra vegetabiliska spånadsämnen, ej särskilt nämnt, utan inblandning av silke eller ull:

två- eller flertrådigt (N), härunder inbegripen tråd (T):

Nr 285 blekt, färgat eller tryckt; ävensom s. k. sniljgarn.

C. Vävnader och filt.

Vävnader och stampad filt, vattentäta genom beläggning eller impregnering med massa eller innehållande kautschuk; ävensom sammanklistrade, fernissade eller lackerade vävnader, vaxduk härunder inbegripen:

Nr 301 tydligen avsedda för tekniskt bruk eller för användning inom

skofabrikationen eller för tillverkning av säckar.

Såsom i motiveringen under nummer 301—304 framhållits bliva vissa med kautschuk impregnerade vävnader, som införas för användning inom skofabrikationen, med tillämpning av gällande bestämmelser underkastade en tull, som icke står i rimligt förhållande vare sig till varuvärdet eller till den tull, som utgår för vävnaderna, då de importeras i oimpregnerat skick. För vinnande av rättelse häri har till rubrik 543 (nummer 301 i förslaget) fogats ett tillägg, varigenom berörda vävnader skulle komma att bliva jämställda med likartade, för tekniskt bruk i egentlig mening avsedda spånadsvaror och sålunda belagda med en tull av endast 25 kr. för 100 kg. Emellertid har i nummer 301 icke gjorts något undantag för varor, innehållande silke. Följaktligen skulle exempelvis siden och bomullsvävnad, sammanklistrade medelst kautschuk, ävensom andra dylika sammanklistrade eller med kautschuk impregnerade vävnader, innehållande silke och avsedda att användas inom skofabrikationen, komma att falla under nummer 301. Sistnämnda varor betinga emellertid ett jämförelsevis högt pris och lära också komma till användning företrädesvis i mera dyrbara skodon, varför en tull av 25 kr. för 100 kg i detta fall torde få anses alltför låg. Av motiveringen framgår även att den av de sakkunniga här föreslagna ändringen vore avsedd att gälla endast vissa vävnader av enklare beskaffenhet, som nu falla under rubrik 545. De spånadsvaror, som för närvarande äro hänförliga till rubrik 544 — d. v. s. »andra slag, innehållande silke» — torde sålunda även i fortsättningen böra draga en tull av 4 kr. för kg. Till jämförelse må framhållas att för tekniskt bruk avsedda vävnader, inne-

Generaltullstyrelsens utlåtande. 35

hållande silke, draga en tull av 6 kr. för kg. Ändring häri har dock på förslag av Kungl. Maj:t beslutits av innevarande års riksdag beträffande drivoch transportremmar, för vilka tullen blivit nedsatt till 1 kr. 75 öre för kg.

På grund härav anser styrelsen, att till nummer 301 böra fogas orden och icke innehållande silke, varigenom detta nummer skulle komma att erhålla följande lydelse:

Vävnader och stampad tilt, vattentäta genom beläggning eller impregnering med massa eller innehållande kautschuk; ävensom sammanklistrade, fernissade eller lackerade vävnader, vaxduk härunder inbegripen:

tydligen avsedda för tekniskt bruk eller för användning inom skofabrikationen eller för tillverkning av säckar och icke innehållande silke.

Mattor, ej särskilt nämnda:

andra slag, även försedda med sömnadsarbete eller fransar:

Nr 314 av jute, med eller utan inblandning av annat spånadsämne.

Det i ovanstående nummer förekommande tillägget »med eller utan in blandning av annat spånadsämne» synes icke vara fullt förenligt med innehållet i de föregående numren 308—313 och torde i varje fall vid jämförelse med bestämmelserna i nummer 313 kunna giva anledning till tveksamhet, huru mattor av jute och annat spånadsämne rätteligen böra tulltaxeras.

Enligt ordalydelsen i överrubriken till nummer 308—311 skola dessa nummer innefatta icke endast sådana mattor, som helt bestå av ull eller andra djurhår, utan även mattor av nämnda material jämte annat spånadsämne, med undantag av silke. Vidare har i förslaget upptagits ett särskilt nn mm pr, 313, för mattor av kokostågor eller kokosgarn med inblandning av annat spånadsämne. På grund härav och då avsikten uppenbarligen icke varit att något undantag från vad i sistnämnda nummer blivit stadgat skulle göras i fråga om mattor, innehållande jute, torde nummer 314 böra förtydligas, och synes detta lämpligen kunna ske på det sätt, att rubriken avfattas i enlighet med nedanstående förslag.

Det bör tilläggas, att nummer 314 jämväl efter vidtagandet av en dylik omformulering skulle komma att innefatta s. k. Naparamattor, som nu hänföras till rubrik 545, med tull av 2 kr. för kg, men för vilka framställning om tullnedsättning gjorts hos Kungl. Maj:t, i anledning varav styrelsen tillsammans med kommerskollegium avgivit utlåtande den 10 januari 1928.

Styrelsen får alltså föreslå, att nummer 314 erhåller följande lydelse:

Mattor, ej särskilt nämnda:

andra slag, även försedda med sömnadsarbete eller fransar: helt eller delvis av jute, utan inblandning av silke, ull eller andra djurhår eller kokostågor.

36 Gener altullstyrélsens utlåtande.

Vävnader, ej särskilt nämnda:

av bomull, utan inblandning av andra spånadsämnen än kokostågor eller jute:

Nr 335—336 dukar, gardiner och andra avpassade vävnader, ej till nr 333 och 334 hänförliga, försåvitt hela ytan är till vävnadssättet likartad, som på en yta av 1 cm i kvadrat innehålla etc.

Enligt ordalydelsen i överrubriken till nummer 330—332 skulle dessa nummer vara avsedda att innefatta, förutom fälb-, plysch- och sammetsvävnader, avpassade varor därav. Vid sådant förhållande torde i ovanstående överrubrik till nummer 335—336 undantag böra göras icke blott för näsduksvävnader, fallande under nummer 333—334, utan även för avpassade varor av förstnämnda slag av vävnader. Den erforderliga inskränkningen i rubriken skulle lämpligen kunna vinnas på det sätt, att orden »ej till nr 333 och 334 hänförliga» ersattes med uttrycket ej särskilt nämnda. Rubriken i fråga komme då att erhålla följande lydelse:

Vävnader, ej särskilt nämnda:

av bomull, utan inblandning av andra spånadsämnen än kokostågor eller jute:

dukar, gardiner och andra avpassade vävnader, ej särskilt nämnda, försåvitt hela ytan är till vävnadssättet likartad, som på en yta av 1 cm i kvadrat innehålla etc.

D. Band, snören, svetsar, strumpstolsarbeten, sadelgjordsväv, nät, tekniska artiklar m. m.

I överensstämmelse med vad de sakkunniga i den allmänna motiveringen (sidorna 180—181) anfört rörande lämpligheten av att endast uttrycket »för tekniskt bruk avsedda artiklar» komme till användning i taxan såsom beteckning å varor för tekniskt ändamål torde rubriken till avdelning V D böra erhålla följande avfattning:

Band, snören, spetsar, strumpstolsarbeten, sadelgjordsväv, nät, för tekniskt bruk avsedda artiklar m. m.

Nr 381 För tekniskt bruk samt för skrivmaskiner avsedda

band, innehållande silke ................................................ N 600: —

Skrivmaskinsband, innehållande silke, hava i förslaget upptagits under ovanstående nummer med en tullsats av 600 kr. för 100 kg. Andra för skrivmaskiner avsedda band skulle bliva hänförliga till nummer 386 och sålunda komma att draga en tull av 200 kr. för 100 kg. Att märka är emellertid att tullen enligt förslaget skulle beräknas i förra fallet endast efter nettovikten men i senare fallet efter nettovikten »med tillägg av visst emballage». Vid tulltaxering av skrivmaskinsband, som icke innehålla silke, skulle sålunda

Generaltullstyrelsens utlåtande.

i vikten komma att inräknas såväl rullar som askar, vilka båda pläga vara tillverkade av bleckplåt och representera en jämförelsevis stor vikt. Till följd härav komme, trots den betydande skillnaden mellan tullsatserna vid sagda nummer, skrivmaskinsband, innehållande silke, i verkligheten att bliva lägre beskattade än andra för skrivmaskiner avsedda band, vilket givetvis icke vore rimligt och uppenbarligen ej heller varit avsikten. Härtill kommer även att det säkerligen skulle bliva förenat med ej ringa besvär att i förekommande fall utröna nettovikten för sidenbanden. I betraktande härav och då det vidare synes vara lämpligt att enhetliga grunder för beräkningen av tullen å skrivmaskinsband bleve fastställda, får styrelsen föreslå, att sådan ändring vidtages i nummer 381, att den tullpliktiga vikten för till detta nummer hänförliga band till skrivmaskiner komme att beräknas med tillämpning av samma bestämmelser, som skulle gälla i fråga om band, fallande under nummer 386. Nummer 381 torde då böra erhålla följande lydelse:

Band, innehållande silke och avsedda för tekniskt bruk

(N) eller för skrivmaskiner (E) ........................................ 600: —

Band, snören och andra snörmakararbeten samt spetsar, spetsvävnader och tyll i förening med finare metalltråd.

•

De spånadsvaror i förening med finare metalltråd, som finnas upptagna i rubrik 607 i den nuvarande taxan, hava icke blivit särskilt omnämnda i förslaget. På grund härav och då vidare uttrycket »ej särskilt nämnda», till följd av vidtagna ändringar i rubriceringen måst infogas i överrubriken till nummer 451—454, skulle tveksamhet kunna uppstå, huruvida nummer 453 vore tillämpligt för band, snören och andra snörmakararbeten samt spetsar, spetsvävnader och tyll, innehållande metalltråd eller med metalltråd överspunnet gam till mer än 15 procent av varans hela vikt. Till förebyggande av all tveksamhet i berörda avseende synas överrubrikerna till nummer 382—386, 387—388 och 389—391 lämpligen böra ändras på det sätt, att uttrycket »ej särskilt nämnda» i dessa rubriker ersättes med orden ej till annat nummer hänförliga. Rubrikerna skulle då komma att lyda sålunda:

Nr 382—386 Band, ej till annat nummer hänförliga, härunder inbegripna flätade, bandliknande snören med raka kanter och utan annat mönster än sådant, som åstadkommits genom färgat garn eller färgad tråd;

Nr 387—388 Snören och andra snörmakararbeten, ej till annat nummer hänförliga;

Nr 389—391 Spetsar samt spetsvävnader och tyll, ej till annat nummer hänförliga.

38 Generaltullstyrelsens utlåtande.

Anmärkning till nummer 387—388.

En betydande del av de kängsnören, som förekomma till införsel, utgöres av rundflätade snören, som efter flätningen manglats eller underkastats annan liknande behandling, varigenom de blivit mer eller mindre platta. Dylika snören tulltaxeras för närvarande med tillämpning av ett av Kungl. Maj:t fattat beslut icke såsom »snören, ej särskilt nämnda, andra slag» utan såsom »flätade, bandliknande snören, med raka kanter». De tillplattade snörena beläggas sålunda med en tull av 20 eller 2 kr. för kg, allt efter som de tillverkats av silke eller annat spånadsämne, under det att övriga rundflätade snören draga en tull av 30 respektive 3 kr. för kg. Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida ovan omförmälda efterbehandling av snörena lämpligen bör föranleda, att varan därigenom skall bliva hänförlig till rubrik med lägre tullsats, än som eljest skall utgå. Enligt styrelsens förmenande borde snören av ifrågavarande slag tulltaxeras efter samma grunder, vare sig de införas med den ursprungliga formen eller hava tillplattats, och får styrelsen därför föreslå, att i förslaget intages en bestämmelse därom, att alla sådana genom rundflätning tillverkade snören, som icke äro avsedda för tekniskt bruk, skola hänföras till nummer 387— 388. En dylik bestämmelse synes lämpligen kunna fogas till anmärkningen under nummer 388, vilken då skulle komma att erhålla följande lydelse:

. Till nummer 387—388 hänföras dels besättnings- och garneringsartiklar, ej särskilt nämnda, medelst sömnad, klistring eller på liknande sätt tillverkade av band eller av snören eller av band jämte snören, även i förening med andra ämnen, dels ock rundflätade snören, ej avsedda för tekniskt bruk.

Anmärkning till nummer 392—397.

Vid tullbehandlingen av strumpstolsarbeten fästes icke avseende vid enstaka ränder, figurer o. dyl. av silke.

I syfte att beträffande strumpstolsarbeten, bestående av annat ämne än silke men försedda med en eller annan, i samband med tillverkningen anbragt rand, figur eller dylikt av silke, dels åstadkomma en rättvisare beskattning, dels förenkla tulltaxeringen hava de sakkunniga under nummer 397 infogat ovanstående anmärkning.

Avsikten har uppenbarligen varit att från beskattningen såsom strumpstolsarbeten av silke undantaga artiklar, i vilka förekomsten av silke är så obetydlig, att den skäligen icke bör utöva inflytande på taxeringen. Då emellertid i vissa fall genom en enstaka, å ett strumpstolsarbete anbragt figur kan åstadkommas ett mönster av betydande omfattning, synes anmärkningen med den lydelse, som de sakkunniga givit densamma, få större räckvidd än som avsetts.

Styrelsen får därför föreslå, att före ordet »figurer» inskjutas orden en-

Gener altullstyr elsen s u tlå ta ml e. 39

staka, smärre, varigenom anmärkningen i fråga skulle komma att erhålla följande avfattning:

Vid tull taxeringen av strumpstolsarbeten fästes icke avseende vid enstaka ränder, enstaka, smärre figurer o. dyl. av silke.

E. Sömnads- och andra arheten, ej annorstädes upptagna.

Nr 406

Spånadsvaror, ej särskilt nämnda, endast tillklippta, tillskurna, utstansade, fållade och kantade, även försedda med enkel hålsöm i omedelbart sammanhang med fållen.......................................................E

tullbeliaudlas lika med den spånadsvara, av vilken de framställts, med tillägg av 10 %.

Uttrycket »ej särskilt nämnda» har uppenbarligen infogats i nummer 406 för att utesluta alla sådana spånadsvaror med i sagda nummer angiven bearbetning (tillklippning, tillskärning, utstansning, fållning eller kantning), som upptagits i annat sammanhang. Berörda uttryck synes emellertid då icke hava sin rätta plats efter ordet »spånadsvaror» utan torde i stället böra infogas efter ordet »kantade».

Vissa nummer under avdelning V E i förslaget innehålla den föreskriften, att dithörande varor skola tullbehandlas lika med eller efter vad för annan spånadsvara är bestämt, antingen utan förhöjning (nr 413 och 432) eller med procentuellt tillägg å tullen (nr 406, 412, 427, 431, 433—435, 441—442 och 444—446). De uttryck, som här kommit till användning och vilka hämtats från den nuvarande taxan, synas innebära den språkligt formella oegentligheten, att orden »utan förhöjning» och »med tillägg av» framträda som bestämning till »spånadsvara» och torde därför böra ersättas med formuleringen: tullsats densamma som för etc.

I de fall, då tillägg skall utgå, synes vidare, till förebyggande av missuppfattning beträffande tullens storlek, procentsatsen icke böra, såsom skett i förslaget och i den nuvarande taxan, upptagas i den kolumn, vari tullsatserna finnas angivna, utan i samband med texten.

I överensstämmelse härmed tillåter sig styrelsen föreslå följande lydelse för nummer 406:

Spånadsvaror, endast tillklippta, tillskurna, utstansade, fållade och kantade, ej särskilt nämnda, även försedda med enkel hålsöm i omedelbart sammanhang med fållen ........................................E

tullsats densamma som för den spånadsvara, av vilken de framställts, med tillägg av ,10%.

Ovanberörda av språkligt formella skäl motiverade ändring torde böra göras i nummer 412—413, 427, 431—435, 441—442 och 444—446.

Övertyg till paraplyer eller parasoller, tillskuret eller sytt:

Nr 409 av spånadsvara, innehållande silke.

Till överklädnad å mindre dyrbara paraplyer användes i stor utsträck-

40 Gener altullstyrelsens utlåtande.

ning bomullsvävnad med bård av silke i kanten. Sådan vävnad tulltaxeras för närvarande såsom halvsiden, men då silket i hården vanligen icke torde överstiga 7 procent av hela vikten, komme varan med tillämpning av bestämmelserna i förslaget — anmärkning 1 c) till avdelning V — att bliva hänförlig till bomullsvävnader. Vid sådant förhållande torde tillskuret eller sytt övertyg av bomullsvävnad med silkesbård, icke överstigande 7 procent av hela vikten, ej längre böra i tullhänseende jämställas med övertyg av hel- eller halvsiden, vilket emellertid skulle bliva fallet, därest nummer 409 erhölle sådan avfattning, som angivits i förslaget. För vinnande av överensstämmelse mellan ovanstående nummer och föreskrifterna för tulltaxeringen av sådana vävnader, vilka pläga användas såsom material till övertyg, får styrelsen föreslå, att nummer 409 begränsas till att omfatta endast övertyg av hel- eller halvsiden, som upptagits i nummer 319—321. Under förutsättning att styrelsens förslag i denna punkt vinner godkännande, torde nummer 409 böra erhålla följande lydelse:

övertyg till paraplyer eller parasoller, tillskuret eller sytt: av spånadsvaror, hänförliga till nr 319—321.

Rullgardiner:

Nr 416 utan käppar och mekanism: tullbehandlas efter sin beskaffenhet;

Nr 417 andra slag; ävensom lamp-, avdelnings- och andra skärmar, ej

särskilt nämnda.

Rullgardiner utan käppar och mekanism torde numera knappast förekomma till import. Då det härjämte synes ligga i sakens natur, att dylika gardiner i förekommande fall skola tulltaxeras efter sin beskaffenhet, får styrelsen föreslå, att nummer 416 uteslutes. Nummer 417 torde då böra erhålla följande avfattning:

Rullgardiner med käppar och mekanism; ävensom lamp-, avdelnings- och andra skärmar, ej särskilt nämnda.

Nr 427—429 Broderier (andra än å strumpstolsarbeten), även försedda med fällning eller kantning.

Efter ordet »broderier» i ovanstående rubrik hava de sakkunniga infogat »andra än å strumpstolsarbeten». Såsom framgår av motiveringen har detta tillägg gjorts i förtydligande syfte, men det skulle även komma att medföra en ändring i sak, i det att nummer 427—429 därigenom bleve tilllämpliga för broderier å snören och andra snörmakararbeten, som nu icke hänföras till någon av rubrikerna för broderier utan tulltaxeras såsom besättnings- och garneringsartiklar, ej särskilt nämnda, enligt rubrikerna 371 och 535. Någon invändning synes emellertid icke vara att göra mot att broderier å flätade bandliknande snören inrymmas i samma nummer som

Generaltullstyrelsens utlåtande.

broderier å band, enär snören av sistnämnda beskaffenhet i förslaget helt jämställts med band. I fråga om broderier å sådana snören och andra snörmakararbeten, som upptagits i nummer 387—388, torde det däremot enligt styrelsens förmenande få anses tvivelaktigt, huruvida en ändring i gällande praxis lämpligen bör göras, som skulle medföra en förhöjning av tullen i vissa fall från 30 till 45 kr. för kg. Vid bedömandet av denna fråga bör tagas i betraktande, att ett å snören förekommande sömnadsarbete, som icke är att anse såsom broderi, enligt förslaget icke skulle föranleda någon höjning av den för varan eljest utgående tullen. Med hänsyn härtill vill styrelsen ifrågasätta, huruvida icke undantag i överrubriken till nummer 427— 429 borde stadgas jämväl för broderier å snören och andra snörmakararbeten, hänförliga till nummer 387—388. överrubriken för broderier skulle då komma att lyda på följande sätt:

Broderier (andra än å strumpstolsarbeten eller å snören och andra snörmakararbeten, hänförliga till nr 387—388), även försedda med fållning eller kantning.

Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda:

Nr 432

av knutna, stickade, virkade eller på strumpstol förfärdigade varor (även metervara)................N

tullbehandlas efter vad för strumpstolsarbeten är bestämt utan förhöjning.

I fråga om kläder av strumpstolsarbeten hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Med tillämpning av nu gällande bestämmelser droge kläder, tillverkade av trikåvaror, även broderade eller i prydnadssyfte försedda med annan utstyrsel, den för huvudmaterialet (trikåvaran) bestämda tullen, under det att exempelvis kläder av yllevävnad med dylik utstyrsel vore åsatta en tull av 7 eller 5 kr. för kg, beroende på huruvida silke inginge i broderiet eller utstyrselmaterialet. (Den högsta tullsatsen för yllevävnader utgör 2 kr. 50 öre för kg.) Att någon högre tull icke är stadgad för kläder av strumpstolsgods hade sin grund däri, att vid tiden för nuvarande taxas tillkomst klänningar och andra dylika persedlar icke framställdes av trikåvara, vilket däremot nu vore fallet. I vissa modernare utländska tulltaxor hade också sydda och med broderier, spetsar och dylikt försedda persedlar av trikåvara uppdelats efter enahanda grunder som motsvarande persedlar av vävnad.

Med erkännande av att de skäl, som föranlett den nuvarande differentieringen av tullskyddet å klädespersedlar av vävnad allt efter utstyrselns beskaffenhet, kunde åberopas även beträffande klädespersedlar av trikåvara, hava de sakkunniga emellertid ansett, att frågan om en lämplig avvägning av tullsatserna för sistnämnda artiklar borde anstå till en allmännare revision av tulltaxan.

Generaltullstyrelsen måste för sin del vitsorda det berättigade i det krav

42 Generaltullstyrelsens utlåtande.

på ändring i här förevarande avseende, som framställts. De gällande bestämmelserna innebära icke blott att konfektionsindustrien icke åtnjuter något skydd för sina tillverkningar av kläder av trikåvävnad utan även att denna industri har en direkt belastning genom den högre tullen å vissa besättningsartiklar, såsom spetsar och snören samt över huvud taget å alla dylika artiklar, i vilka silke ingår. Med hänsyn härtill synes önskvärt att — om också det slutliga ordnandet av tullskyddsfrågan för ifrågavarande artiklar bör anstå till en mera allmän revision av tulltaxan — påvisbara oformligheter i tullbeskattningen på ett tidigare stadium provisoriskt avhjälptes. Då styrelsen erfarit, att en framställning om ändring i berörda avseende ingivits till kommerskollegium, och frågan sålunda kommer under prövning av detta ämbetsverk, torde styrelsen, när resultatet av denna prövning föreligger, få tillfälle att inkomma med förslag.

Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda:

andra slag:

Nr 441—442 av hel- eller halvsiden eller av vävnad, hänförlig till nr 452.

Fälb-, plysch- och sammetsvävnader, innehållande silke, äro för närvarande särskilt nämnda i rubrikerna 362 a—b och skola sålunda icke tulltaxeras såsom helsiden. I taxan ej särskilt nämnda kläder och andra sömnadsarbeten av förstnämnda vävnader hava emellertid ansetts böra attesteras såsom motsvarande arbeten av helsiden, enär varorna med tillämpning av bestämmelserna för tulltaxeringen av kläder »av annan spånadsvara» skulle komma att draga lägre tull, än som fastställts för materialet, vilket uppenbarligen icke kan hava varit avsikten. En föreskrift huru kläder och andra sömnadsarbeten av fälb-, plysch- och sammetsvävnader, innehållande silke skola taxeras linnes visserligen nu intagen i varuförteckningen, men denna föreskrift är enligt styrelsens förmenande av den karaktär, att den bör hava sin plats i själva taxan. På grund härav får styrelsen föreslå, att överrubriken till nummer 441—442 förtydligas genom infogandet av orden av fälb-, plysch- eller sammetsvävnader, innehållande silke, varigenom rubriken skulle komma att erhålla följande lydelse:

Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda:

andra slag:

av hel- eller halvsiden, av fälb-, plysch- eller sammetsvävnader, innehållande silke, eller av vävnad, hänförlig till nr 452.

Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda:

Generaltullstyrelsens utlåtande.

andra slag: av yllevävnad:

Nr 444 försedda med broderier, spetsar, foder, upp- J Ined den^ånads-

slag eller annan besättning, vari silke in-! vara, av vilken de o rp framställts, med

Sar .................................................................''-1 I tillägg av 235 %.

av annan spånadsvara:

Nr 447 försedda med broderier, spetsar, foder, uppslag

eller annan besättning, vari silke ingår E (iOO: —

Enligt anmärkning 1 under rubrik 604 i gällande taxa skall för sydda persedlar övertyget tagas till grund för tullberäkningen. Uppstår svårighet att bestämma huvudbeståndsdelen, skall till beräkningsgrund tagas det material, som drager högsta tullavgiften. I överensstämmelse härmed tulltaxeras kläder med övertyg till en del av vara, innehållande silke, och till en del av yllevävnad eller »annan spånadsvara» enligt vad för kläder av sistnämnda material är stadgat (rubrikerna 601 a—604), därest detta material befinnes utgöra den huvudsakliga beståndsdelen. Det är emellertid att märka, att kläder av nämnda beskaffenhet bliva hänförliga till rubrik 601 a eller 602 a och följaktligen belagda med någon av de högsta tullsatserna inom ifrågavarande rubrikgrupp, endast under förutsättning att de äro »försedda med broderier, spetsar, foder, uppslag eller annan besättning av varor, i vilka silke ingår». Med tillämpning av gällande bestämmelser kan sålunda en klänning med övertyg till viss mindre del av siden komma att bliva belagd med lägre tull än en liknande klädespersedel med övertyg helt av yllevävnad men med en besättning av vara, vari silke ingår, hur obetydlig denna besättning än må vara. Motsvarande bestämmelser i förslaget skulle komma att leda till samma resultat i berörda avseende. Då detta emellertid ur beskattningssynpunkt torde få anses oegentligt, får styrelsen föreslå, att nummer 444 och 447 utvidgas till att omfatta, förutom kläder, försedda med broderier etc., alla sådana klädespersedlar, bestående till en del av yllevävnad eller av »annan spånadsvara» och till en del av siden, som icke skulle komma att falla under nummer 437—438 eller 441—442. Vidtagandet av en dylik ändring skulle även medföra en ej oväsentlig förenkling i tulltaxeringen av ifrågavarande klädespersedlar, enär det ofta visat sig vara förenat med svårigheter att avgöra, huruvida sidenvävnaden verkligen utgjort en besättning å persedlarna eller ingått såsom del i desamma. Nummer 444 och 447 skulle då förslagsvis komma att lyda sålunda:

Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda:

andra slag:

av yllevävnad:

44 Generaltullstyrelsens utlåtande.

Nr 444 försedda med broderier, spetsar, foder, upp-| tullsats densamma

slag eller annan besättning, vari silke in- |som f°r den SP“- » 7t „ , nadsvara, av vil-

gar, etter titt en del bestående av vara, > ken de huvudsakvari silke ingår, och ej till nr 437—438 \ li9en framställts, eller 441—442 hänförliga........................ E 1235 %.tlllägg aV

av annan spånadsvara:

Nr 447 försedda med broderier, spetsar, foder, upp-

slag eller annan besättning, vari silke ingår, eller till en del bestående av vara, vari silke ingår, och ej till nr 437—438 eller 441—442 hänförliga........................ E 600: —

Nr 451—454 Spånadsvaror, ej särskilt nämnda, i förening med finare metalltråd, gulddragararbeten härunder inbegripna.

Då nummer 451 — 454 uppenbarligen äro avsedda att innefatta icke blott i tulltaxan ej särskilt nämnda spånadsvaror, innehållande finare metalltråd, utan överhuvud taget alla sådana spånadsvaror i förening med nämnda material, som ej upptagits i annat sammanhang, torde uttrycket »ej särskilt nämnda» i överrubriken böra erhålla sin plats efter ordet »metalltråd» i stället för efter »spånadsvaror». Rubriken skulle då komma att lyda på följande sätt:

Spånadsvaror, i förening med finare metalltråd, ej särskilt nämnda, gulddragararbeten härunder inbegripna.

Paraplyer och parasoller:

Nr 455 av spånadsvara, innehållande silke.

I anslutning till vad ovan anförts under nummer 409 får styrelsen föreslå, att nummer 455 erhåller följande lydelse:

Paraplyer och parasoller:

av spånadsvaror, hänförliga till nr 319—321.

Anmärkning 2 till Avdelning V.

Den i anmärkning 2 till Avdelning V upptagna bestämmelsen, att vid tulltaxering av till nämnda avdelning hänförliga varor, tillverkade helt eller delvis av till nummer 241 hänförligt garn, sådant garn i tullhänseende skall likställas med garn av ull, skulle enligt förslaget icke gälla till nummer 306, 317, 318 och 382 hänförliga varor eller därav tillverkade kläder och andra sömnadsarbeten. Emellertid torde undantag böra göras jämväl för sniljer samt för delvis plyschartade vävnader och band ävensom för

Generaltullstyrelsens utlåtande. 45

därav tillverkade kläder och andra sömnadsarbeten, dä det även beträffande de senare artiklarna i flesta fall torde ställa sig omöjligt att vid tulltaxeringen avgöra, huruvida långfibrigt eller kortfibrigt silke kommit till användning vid tillverkningen av desamma.

Anmärkningen i fråga skulle sålunda enligt styrelsens förmenande böra erhålla följande lydelse:

Vid t\i\\taxering av till denna avdelning hänförliga varor, tillverkade helt eller delvis av till nr 241 liänförligt garn, skall sådant garn likställas med garn av ull; dock att detta stadgande icke gäller till nr 306, 317, 318 och 382 hänförliga varor eller vävnader och hand med delvis plyschartad yta samt därav tillverkade kläder och andra sömnadsarbeten, ej heller sniljer.

Anmärkning 9 till Avdelning V.

Under den senare tiden hava till import förekommit damklänningar, försedda med metallprydnader, vilka anbragts å klänningarna på det sätt, att å prydnaderna förefintliga spetsar trätts genom tyget och därefter tillböjts. Då det torde få anses skäligt, att klänningar med därå på nämnda sätt anbragta prydnader i tullhänseende jämställas med likartade klädespersedlar, försedda med prydnader, fastsatta »medelst metalltråd, klistring eller sömnad», finner sig styrelsen böra föreslå, att den första punkten av ifrågavarande anmärkning erhåller följande lydelse:

Med broderi avses, med här nedan nämnda undantag, all prydnadssöm samt medelst sömnad, metalltråd, klistring eller på annat sätt fastsatta prydnader. VI.

VI. Mineraliska och fossila ämnen samt arbeten därav.

A. Sten- och jordarter, mineral, kol m. m.

Nr 473 Asfalt, även konstgjord, härunder inbegripna asfaltkitt och asfaltmastix; ävensom kabelmassa av asfalt samt beck, ej särskilt nämnt.

I nummer 955 hava visserligen upptagits för bestrykning avsedda beckoch asfaltpreparat, men artikeln beck finnes dock icke särskilt nämnd på annat ställe i förslaget än under ovanstående nummer 473. Vid sådant förhållande synes uttrycket »ej särskilt nämnt» i detta senare nummer lämpligen böra ersättas med orden ej till annat nummer hänförligt. Nummer 473 skulle då komma att erhålla följande lydelse:

Asfalt, även konstgjord, härunder inbegripna asfaltkitt och asfaltmastix; ävensom kabelmassa av asfalt samt beck, ej till annat nummer hänförligt.

46 Generaltullstyrelsens utlåtande.

Nr 477 Isoleringsmassa mot värme eller köld.

Till införsel kar förekommit isoleringsmassa mot värme eller köld, som varit av sådan beskaffenhet, att varan synts böra draga den vid rubrik 47 i gällande taxa fastställda tullen av 2 öre för kg, ehuru densamma icke i alla avseenden uppfyllt de villkor rörande sammansättningen, som finnas upptagna i nämnda rubrik. Med hänsyn härtill och för vinnande av enhetlighet i taxeringen av ifrågavarande artikel hava de sakkunniga i förslaget uteslutit berörda villkor i fråga om sammansättningen. Emellertid torde den vidtagna förenklingen i rubrikens avfattning icke komma att leda till åsyftat resultat, därest tillämpningen av nummer 477, såsom de sakkunniga i motiveringen uttryckligen angivit, bleve begränsad till isoleringsmassa, bestående helt eller till huvudsaklig del av mineraliska ämnen. Det förtjänar i detta sammanhang nämnas, att isoleringsplattor, framställda huvudsakligen av organiska ämnen och innehållande endast en mindre del mineraliska beståndsdelar, med tillämpning av ett av Kungl. Maj:t fattat beslut redan nu tulltaxeras enligt rubrik 48 (arbeten av i rubrik 47 nämnd massa). Då det icke torde vara lämpligt att göra någon ändring häri och tvekan angående räckvidden av nummer 477 skulle kunna uppstå, särskilt i betraktande av vad de sakkunniga i motiveringen anfört och även med hänsyn till att sagda nummer faller under avdelningen för »sten- och jordarter», synes i taxan böra angivas, dels att förekomsten av organiska ämnen i isoleringsmassa icke skall utgöra hinder för varans hänförande till ifrågavarande nummer, dels ock att avseende icke skall fästas vid det kvantitativa förhållandet mellan de organiska och de oorganiska beståndsdelarna. Detta synes lämpligen kunna framhållas genom att orden helt eller delvis av mineraliska ämnen infogas i nummer 477, som då skulle komma att lyda på följande sätt:

Isoleringsmassa mot värme eller köld, helt eller delvis av mineraliska ämnen.

D. Glas och glasvaror.

Flaskor och burkar:

Nr 549 andra slag, härunder inbegripna flaskor, försedda med flätning eller annan beklädnad, som icke utgör emballage, samt flaskor med i prydnadssyfte åstadkommen beläggning eller annan sammansättning med oädel metall; ävensom färdiga, lösa glas till s. k. termosflaskor.

I en till styrelsen ingiven skrivelse har bergsingenjören John Edberg, Stockholm, på uppdrag av Thermos Aktien Gesellschaft i Berlin hemställt, att ändring måtte vidtagas i tulltaxans rubrik 696, enär det i sagda rubrik numera förekommande uttrycket »termosflaskor» utgjorde den lagligen

47 Generaltullstyrelsens utlåtande.

skyddade beteckningen å glasflaskor, som tillverkas av nämnda firma, och användningen av berörda uttryck i tulltaxan såsom en generell benämning å värmeflaskor skulle kunna medföra skada för den tyska fabrikanten. Då den sålunda gjorda framställningen torde förtjäna att beaktas, får styrelsen föreslå, att ordet termosflaskor i nummer 549 ersättes med uttrycket isoleringsflaskor, varigenom ifrågavarande nummer skulle komma att erhålla följande lydelse:

Flaskor och burkar:

andra slag, härunder inbegripna flaskor, försedda med flätning eller annan beklädnad, som icke utgör emballage, samt flaskor med i prydnadssyfte åstadkommen beläggning eller annan sammansättning med oädel metall; ävensom färdiga, lösa glas till isolering snuskor.

VII. Metaller och arbeten därav.

A. Järn och stål samt arheten därav.

1. Tackjärn och gjutgods därav (icke smidbart).

Nr 557 Tackjärn, ej särskilt nämnt, i form av tackor eller gösar, järnsvamp samt järnskrot, även av smidbart järn.

I detta nummer synes lämpligen böra vidtagas den formella ändringen, att de olika artiklarna skiljas genom semikolon på sätt nedanstående förslag angiver.

Tackjärn, ej särskilt nämnt, i form av tackor eller gösar; järnsvamp; samt järnskrot, även av smidbart järn.

Ferrolegeringar:

Nr 558 kiseljärn och kiselmanganjärn, hållande mer än 15 % kisel.

Av skäl, som anföras under nummer 976, tillåter sig styrelsen föreslå, att till nummer 558 måtte fogas en anmärkning av följande innehåll:

Hit hänföres även kisel.

2. Smidbart järn och stål samt arbeten därav.

Tråd, band- och fasonjärn härunder inbegripet, av 10 mm eller därunder i största dimension av tvärsektion: kallvalsad eller dragen samt tråd, som genom annan behandling än kallvalsning eller dragning bibragts en blank yta:

48 Generaltullstyrelsens utlåtande.

andra slag:

av annan form; ävensom s. k. solvtråd, med största dimension i tvärsektion av:

Nr 597 1.5 mm eller däröver

Nr 598 mindre än 1.5 mm men icke under 0.5 mm

Nr 599 mindre än 0.5 mm.

Enär de i överrubriken till nummer 597—599 infogade orden »med största dimension i tvärsektion av» uppenbarligen skola avse icke blott »s. k. solvtråd» utan även tråd »av annan form», synes rubriken i fråga böra erhålla följande avfattning:

Tråd, band- och fasonjärn härunder inbegripet, av 10 mm eller därunder i största dimension av tvärsektion:

kallvalsad eller dragen samt tråd, som genom annan behandling än kallvalsning eller dragning bibragts en blank yta:

andra slag:

av annan form, s. k. solvtråd härunder inbegripen, med största dimension i tvärsektion av:

Anmärkning 1 till nummer 612—615.

Rör, som på mekanisk väg försetts med omhölje av nickel, koppar eller kopparlegering, tullbehandlas såsom rör av den metall, varav omhöljet består.

Jämte rör förekomma till import vissa andra varor av järn, exempelvis stänger, som på mekanisk väg försetts med omhölje av nickel, koppar eller kopparlegering. Jämväl dessa andra artiklar torde böra tulltaxeras såsom arbeten av den metall, varav omhöljet består, och styrelsen får därför föreslå, att ovanstående anmärkning till nummer 612—615, som avser endast rör, uteslutes och ersättes med en mera allmän bestämmelse i berörda avseende, vilken lämpligen torde kunna upptagas i första stycket av anmärkning 1 till Avdelning VII A tillsammans med föreskrifterna angående tulltaxeringen av varor av järn eller stål, överdragna på mekanisk väg (pläterade) med nickel, koppar eller kopparlegeringar.

Förslag till ändrad lydelse av anmärkning 1 till Avdelning VII A finnes upptaget i det följande (sidan 50).

Nr 623 Fackverk och andra dylika järnkonstruktioner; ävensom nitade master samt s. k. sträckmaster.

De sakkunniga hava ansett, att den vid rubrik 797 i gällande taxa fogade anmärkningen i fråga om rubrikens tillämplighet å valsade stänger, för-

Gener altullstyrelsens utlåtande.

4!)

sedda med hål, torde kunna utgå ur tulltaxan och ersättas med en anvisning i varuförteckningen, enär stänger av nämnda beskaffenhet näppeligen kunde hava annan användning än såsom fackverk. Alla med hål försedda valsade stänger borde sålunda enligt de sakkunnigas förmenande hänföras till nummer 623. Detta skulle emellertid innebära en rätt betydande ändring i rådande praxis för tulltaxeringen. Berörda anmärkning till rubrik 797 anses nämligen för närvarande gälla endast sådant till rubrikerna 725—727 eljest hänförligt järn, med undantag av s. k. valstråd, som på grund av den bearbetning, det undergått, uppenbarligen är avsett till fackverk eller andra dylika järnkonstruktioner. Mot den föreslagna åtgärden att ur taxan utesluta anmärkningen i fråga har styrelsen givetvis icke någon erinran att göra, men den anvisning, som skulle komma att ersätta ifrågavarande anmärkning, torde icke, såsom de sakkunniga synas hava förutsatt, böra innehålla föreskrift om att alla med hål försedda valsade stänger skola hänföras till nummer 623, utan erhålla en avfattning, som överensstämmer med förut omnämnda praxis för tillämpningen av rubrik 797.

Nr 680 Tråd, överspunnen eller överklädd med spånadsämne eller papper.

I tulltaxan ej särskilt nämnda arbeten av med spånadsämne eller papper överspunnen eller överklädd järntråd tulltaxeras nu enligt rubrik 767 och hänföras alltså icke till någon av rubrikerna för ej särskilt nämnda varor av smidbart järn. Berörda arbeten skulle nämligen i senare fallet komma att draga väsentligt lägre tull än materialet, vilket uppenbarligen icke kan hava varit avsikten. Den praxis, som sålunda utbildats, synes lämpligen böra stadfästas i samband med revisionen av taxan, och får styrelsen i detta syfte föreslå, att till nummer 680 fogas orden ävensom arbeten därav, ej till annat nummer hänförliga. Nummer 680 skulle då komma att lyda på följande sätt:

Träd, överspunnen eller överklädd med spånadsämne eller papper; ävensom arbeten därav, ej till annat nummer hänförliga.

Anmärkning 1 till avdelning VII A.

Varor av järn eller stål, överdragna på mekanisk väg (pläterade) med nickel, koppar eller kopparlegeringar, tullbehandlas som den metall, varav överdraget består. Vad sålunda stadgats gäller dock icke med avseende å plåt. Varor av järn eller stål, pläterade med silver eller guld, tullbehandlas såsom försilvrade eller förgyllda.

Med kobolt, krom eller aluminium på galvanisk väg överdragna järn- och stålvaror tullbehandlas såsom förnicklade.

Med aluminium pläterade järnvaror hava förekommit till införsel. Såsom exempel härpå kan nämnas slangar till dammsugare. Dylika järnvaror

4 — 8408.

50 Generaltullstyrelsens utlåtande.

hava attesterats såsom arbeten av aluminium, i analogi med vad som är stadgat beträffande tulltaxeringen av järn- och stålvaror, på mekanisk väg överdragna med nickel, koppar eller kopparlegeringar. På grund härav får styrelsen föreslå, att första stycket av anmärkning 1 till Avdelning VII A fullständigas genom infogandet av aluminium efter »kopparlegeringar».

I anslutning härtill och av skäl som förut anförts under nummer 612—615 torde i samma stycke böra intagas en allmän bestämmelse därom, att varor av järn och stål, som på mekanisk väg försetts med omhölje av nickel, koppar, kopparlegeringar eller aluminium, skola tulltaxeras såsom arbeten av den metall, varav omhöljet består.

Det är vidare att märka, att kadmium under den senaste tiden börjat användas i allt större utsträckning såsom överdragsmetall för järnvaror. Vid sådant förhållande och då i stort sett samma skäl, som av de sakkunniga anförts för upptagandet i tulltaxan av en bestämmelse om att med kobolt, krom eller aluminium på galvanisk väg överdragna järn- och stålvaror skola tulltaxeras såsom förnicklade, lärer kunna åberopas för införandet av en motsvarande föreskrift rörande taxeringen av järn- och stålvaror, på galvanisk väg överdragna med kadmium, torde sistnämnda metall böra omnämnas i andra stycket av ifrågavarande anmärkning.

Därest ovan angivna förslag till ändringar skulle vinna beaktande, torde de båda första styckena av anmärkning 1 till Avdelning VII A böra erhålla följande lydelse:

Varor av järn eller stål, på mekanisk väg överdragna (pläterade) med eller försedda med omhölje av nickel, koppar, kopparlegeringar eller aluminium, tulItaxeras som den metall, varav överdraget består. Vad sålunda stadgats gäller dock icke med avseende å plåt. Varor av järn eller stål, pläterade med silver eller guld, taxeras såsom försilvrade eller förgyllda.

Med kobolt, krom, kadmium eller aluminium på galvanisk väg överdragna järn- och stålvaror tull taxeras såsom förnicklade.

I sådant fall bör kadmium infogas jämväl i de med nummer 1 betecknade fotnoterna å sidorna 65, 75 och 86 i förslaget.

B. Andra oädla metaller samt arbeten därav.

Bör, ej särskilt nämnda:

Nr 745 av bly, tenn eller zink eller av legeringar av dessa metaller, rördelar av nämnda metaller härunder inbegripna.

Nummer 745 torde vara avsett att innefatta dels ej särskilt nämnda rör av bly, tenn eller zink eller av legeringar av dessa metaller, dels ock rördelar såväl av nämnda metaller som av legeringar därav. Med den lydelse, ifrågavarande nummer erhållit i förslaget, skulle emellertid en viss tveksamhet kunna uppstå, huru rördelar av legeringar av bly, tenn eller zink

Generaltullstyrelsens utlåtande.

rätteligen böra tulltaxeras. Full tydlighet i berörda avseende synes enklast kunna vinnas på det sätt, att orden »av nämnda metaller» uteslutas. Nummer 745 skulle då komma att lyda sålunda:

Rör, ej särskilt nämnda:

av bly, tenn eller zink eller av legeringar av dessa metaller, rördelar härunder inbegripna.

Stänger:

av annan metall:

Nr 750 av annan genomskärning eller försedda med ytbetäckning men

utan vidare bearbetning.

Stänger av koppar, mässing eller andra dylika metaller eller metallegeringar tulltaxeras nu, om de äro försedda med annan ytbetäckning än förtenning, såsom »andra arbeten» av ifrågavarande metall eller metallegering och bliva följaktligen hänförliga till någon av rubrikerna 929 eller 930. Såsom av de sakkunniga framhållits, torde det emellertid icke kunna anses skäligt, att det jämförelsevis obetydliga arbete, som är förbundet med anbringandet av ytbetäckningen, skall föranleda höjning av tullen från 10 respektive 25 öre (rubrikerna 902—903) till 75 respektive 85 öre för kg. De sakkunniga hava därför i förslaget upptagit stänger, försedda med ytbetäckning men utan vidare bearbetning, under nummer 750. För egen del vill styrelsen ifrågasätta, huruvida icke i samband därmed jämväl -polerade stänger, som nu falla under rubrik 931, med tull av 50 öre för kg, borde inordnas under samma nummer, enär dylika stänger eljest komme att draga högre tull än stänger med ytbetäckning, vilket näppeligen torde kunna anses vara rimligt. Framhållas må även att polerade rör såväl i den nuvarande taxan (rubrik 907) som i förslaget jämställts med rör, försedda med ytbetäckning. Styrelsen får sålunda föreslå, att nummer 750 erhåller följande lydelse:

Stänger:

av annan metall:

av annan genomskärning eller försedda med ytbetäckning eller polerade men utan vidare bearbetning.

Arbeten, ej särskilt nämnda:

Nr 778 fernissade, lackerade eller försedda med annan, ej särskilt nämnd ytbetäckning än förtenning.

Patinerade och oxiderade varor av oädel metall måste nu tulltaxeras

52 Generaltullstyrelsens utlåtande.

såsom arbeten utan ytbetäckning, enär patinering och oxidering innebära en behandling av ytan, som ej kan sägas utgöra ytbetäckning i egentlig mening. Artiklar med patinerad eller oxiderad yta torde emellertid i regel vara produkter av hög kvalitet. Såväl patinering som oxidering kunna även vara förenade med betydligt högre kostnader än exempelvis fernissning. Det torde därför få anses oegentligt, att patinerade och oxiderade varor skola draga lägre tull än fernissade, lackerade eller med annan ej särskilt nämnd ytbetäckning än förtenning försedda varor. 1 betraktande härav får styrelsen föreslå, att patinerade och oxiderade arbeten upptagas i nummer 778 på följande sätt:

Arbeten, ej särskilt nämnda:

fernissade, lackerade eller försedda med annan, ej särskilt nämnd ytbetäckning än förtenning, patinerade och oxiderade arbeten härunder inbegripna.

Nr 787 Bladguld och bladsilver, även äkta, samt glansguld och andra likartade preparater av guld.

Glanssilver och andra dylika preparater av silver hava icke blivit särskilt omnämnda i tulltaxan och måste därför nu hänföras till rubrik 1259, som innefattar kemiskt-tekniska preparat, ej särskilt nämnda, med tull av 15 procent av värdet. Berörda preparater av silver äro emellertid av likartad beskaffenhet och inkomma även mycket ofta tillsammans med glansguld och andra dylika preparater av guld, som äro upptagna i rubrik 959. Det synes därför vara naturligt och lämpligt, att de bleve likställda i tullhänseende och inordnade under samma nummer i tulltaxan som sistnämnda artiklar. Härför synes även tala den omständigheten, att bladsilver i rubrik 959 jämställts med bladguld. På grund härav får styrelsen föreslå, att glanssilver och andra dylika preparater av silver upptagas i nummer 787, som då skulle komma att erhålla följande avfattning:

Bladguld och bladsilver, även äkta, samt glansguld, glanssilver och andra likartade preparater av guld eller silver. VIII.

VIII. Maskiner, instrument, fartyg och fordon.

A. Maskiner, apparater och redskap, ej elektriska.

Nr 846 Maskiner och apparater, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna pressvalsar med stativ för textil- eller pappersindustri, ost- och fllterpressar samt mjölkförvärmare; pneumatiska verktyg; ävensom delar, ej särskilt nämnda, till maskiner och apparater, härunder inbegripna kul- och rullager och delar därtill samt s. k. harnesk till jacquardmaskiner, allt försåvitt delarna äro särskilt inkommande.

Gener altullstyr el scns utlåtande. 53

Samlingsrubriken 1034 innehåller nu en lång förteckning över olika slag av maskiner, som skola tulltaxeras enligt sagda rubrik. Härav hava endast några få maskiner medtagits i förslaget och rubriken i fråga har givetvis därigenom vunnit i överskådlighet. Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke tveksamhet kunde komma att uppstå beträffande tulltaxeringen av en del av de i rubrik 1034 särskilt omnämnda men i förslaget ej specificerade maskinerna. Sålunda skulle kunna göras gällande att följande maskiner borde hänföras till nedanstående nummer, nämligen kalandrar och kapsylmaskiner till nummer 808 — 811, valsstolar till nummer 828, mjölkkylare och pastorer till nummer 797—798, iläggningsmaskiner för tryckpressar till nummer 821, pneumatiska maskiner till diverse nummer, vissa axelkopplingar till nummer 912 samt perforerade eller annorledes med hål försedda eller med duk beklädda cylindrar för sil-, sikt- eller sorteringsinaskiner till nummer 829—830.

För att den vidtagna åtgärden att utesluta exemplifieringen ur rubrik 1034 ej skulle komma att medföra någon inskränkning i rubrikens omfattning, vilket tydligen ej varit avsikten, synas nyss uppräknade slag av maskiner och maskindelar böra särskilt omnämnas i nummer 846, som då skulle komma att lyda på följande sätt:

Axelkopplingar, kalandrar, kapsylmaskiner, pressvalsar med stativ för textil- eller pappersindustri, ost- och filterpressar, mjölkkylare, mjölkförvärmare och pastorer, iläggningsmaskiner för tryckpressar, pneumatiska maskiner och verktyg, perforerade eller annorledes med hål försedda eller med duk beklädda cylindrar för sil-, sikt- eller sortering smaskiner, valsstolar samt andra, ej särskilt nämnda maskiner och apparater; ävensom särskilt inkommande kul- och rullager och delar därtill, s. k. harnesk till jacquardmaskiner samt ej särskilt nämnda delar till maskiner och apparater.

Anmärkning 2 till nummer 847—850.

För artiklar, hänförliga till dessa nummer, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde och må, beträffande till nr 848 och 849 hänförliga artiklar, i intet fall utgå med lägre belopp än respektive 1 kr. 25 öre och 7 kr. 50 öre per stycke.

Enligt ovanstående anmärkning må, beträffande till nummer 848 och 849 hänförliga artiklar, tullen i intet fall utgå med lägre belopp än respektive 1 kr. 25 öre och 7 kr. 50 öre per stycke. Dessa siffror avse oförnicklade varor. För sådana artiklar, hänförliga till något av sagda nummer, som äro helt eller delvis förnicklade, skall tullen med tillämpning av anmärkning 1 till nummer 847—850 höjas med 50 procent. I betraktande härav synes förstnämnda anmärkning lämpligen böra kompletteras med uppgift

54 Generaltullstyrelsens utlåtande.

på de lägsta tullbelopp, som skola utgå för förnicklade varor, fallande under nummer 848 och 849. Ifrågavarande anmärkning skulle då komma att lyda sålunda:

För artiklar, hänförliga till dessa nummer, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde och må, beträffande till nummer 848 och 849 hänförliga artiklar, i intet fall utgå med lägre belopp än, för oförnicklade artiklar respektive 1 kr. 25 öre och 7 kr. 50 öre samt för förnicklade artiklar respektive 1 kr. 88 öre och 11 kr. 25 öre per stycke.

B. Maskiner och apparater m. m., elektriska.

Anmärkning till nummer 851—855.

Under förutsättning att styrelsens i det följande anförda förslag om vidtagandet av viss ändring i nummer 857 samt om införandet under sagda nummer av en ny anmärkning rörande beräkningen av tullen å dithörande artiklar vinner beaktande, bör sista punkten i ovanstående anmärkning (»Vid procentuell — — — stycke.») utgå.

Delar, ej särskilt nämnda, till i nr 851—856 upptagna maskiner och apparater m. m., försåvitt delarna äro särskilt inkommande: Nr 857 statorer, rotorer, strömsamlare, magnetspolar, borsthållare och härvor: förtullas efter de för elektriska maskiner, nr 851— 855, fastställda grunder med 50 % förhöjning av tullen.

Den bestämmelse att tullen för vissa elektriska maskiner och delar därav i varje fall skall motsvara minst 10 procent av varans värde, som nu återfinnes i anmärkning 2 till rubrikerna 1060—1065, har vid utarbetandet av förslaget flyttats och upptagits i en anmärkning omedelbart efter nummer 851 —855, vilka motsvara rubrikerna 1060—1064 i gällande taxa. Till följd härav skulle föreskriften i nummer 857 angående beräkningen av tullen för statorer, rotorer, strömsamlare, magnetspolar, borsthållare och härvor komma att få en annan innebörd än motsvarande bestämmelse i rubrik 1065. Avsikten torde emellertid hava varit, att den procentuella förhöjningen enligt nummer 857 skulle, i likhet med vad nu är förhållandet, komma att gälla endast vikttullen och icke jämväl det fall, att tullen utgår efter värdet. På grund härav får styrelsen föreslå,

att uttrycket »tullen» i slutet av nummer 857 ersättes med tullsatsen, samt

att till samma nummer fogas en anmärkning — nummer 2 — angående beräkningen av tullen för dithörande artiklar, motsvarande anmärkningen under nummer 855.

Generaltullstyrelsens utlåtande. 55

Förslaget skulle härigenom i nu ifrågavarande del komma att erhålla följande lydelse:

Delar, ej särskilt nämnda, till i nr 851—856 upptagna maskiner och apparater m. m., försåvitt delarna äro särskilt inkommande:

Nr 857 statorer, rotorer, strömsamlare, magnetspolar, borsthållare och

härvor: tulltaxeras efter de för elektriska maskiner, nr 851—855, fastställda grunder med 50 % förhöjning av tullsatsen;

Anm. 1. För vara---av Konungen.

Anm. 2. För varor, hänförliga till nr 857, skall vikttullen i varje fall motsvara minst 10 % av varans värde och må beträffande delar till maskiner, hänförliga till nr 852, 853, 854 och 855, vid procentuell förhöjning i intet fall utgå med lägre belopp än respektive 41 kr. 25 öre, 57 kr., 210 kr. och 990 kr. per stycke.

Elektriska lampor och lyktor samt delar därav, ej särskilt nämnda: glödlampor:

Nr 862 koltrådslampor

Nr 863 metalltrådslampor

Nr 864 båglampor, även med tillhörande glober, samt strålkastare Nr 865 andra slag.

Uttrycket elektriska lampor i överrubriken till nummer 862—865 skulle kunna giva anledning till den uppfattningen, att nummer 865 vore avsett att inrymma elektrisk armatur, såsom elektriska bordslampor och dylika artiklar. Så har emellertid uppenbarligen icke varit avsikten. Såsom exempel på varor, som skulle komma att falla under sistnämnda nummer, hava de sakkunniga i motiveringen anfört elektriska ficklampor, velocipedoch handlyktor samt kvicksilverlampor. På grund härav torde, till förebyggande av missuppfattning i berörda avseende, nummer 865 böra förtydligas, och synes detta nummer då kunna erhålla förslagsvis följande lydelse:

Elektriska lampor och lyktor samt delar därav, ej särskilt nämnda:

ficklampor, velociped- och handlyktor, kvicksilverlampor samt andra dylika elektriska lampor och lyktor.

Anmärkning till nummer 867—871.

I denna anmärkning, vilken har väsentligen samma lydelse som anmärkning 1 till rubrikerna 1076—1081 i gällande taxa, stadgas endast att delar till telefon- och telegrafapparater eller till telefonväxlar eller telefonväxelbord icke skola hänföras till nummer 867—871, men någon föreskrift, huru de

56 Generaltullstyrelsens utlåtande.

artiklar, som genom anmärkningen bliva undantagna från tillämpningen av sagda nummer, skola tulltaxeras, lämnas icke, varför bestämmelsen i fråga kan föranleda tveksamhet. Då avsikten varit, att ifrågavarande artiklar skola tulltaxeras såsom delar, ej särskilt nämnda, till telefon- och telegrafapparater etc., synes detta böra uttryckligen angivas, och får styrelsen i enlighet härmed föreslå följande avfattning för ifrågavarande anmärkning:

1 dessa nummer upptagna varor hänföras, om de utgöra delar till telefon- och telegrafapparater eller till telefonväxlar eller telefonväxelhord, till nummer S72.

Nr 875 Elektrotekniska specialapparater och delar därtill, ej särskilt nämnda ; ävensom jacklister till telefonväxelbord.

Rubrik 1087, som innefattar elektrotekniska specialapparater, ej särskilt nämnda, har i förslaget förkortats genom att exemplifieringen uteslutits ur densamma. Enligt motiveringen har detta skett med tanke på den statistiska varulörteckningens inarbetande i taxan, och någon ändring i sak torde sålunda icke hava åsyftats. I rubrik 1087 nu upptagna »till annan rubrik ej hänförliga apparater för trådlös telegrafi och telefoni» skulle emellertid, därest de ej bleve särskilt omnämnda i nummer 875, komma att falla under telefon- och telegrafapparater (nr 872), och bleve då belagda med en tull av 150 kr. för 100 kg i stället för 10 procent av värdet. Till förebyggande härav torde nummer 875 böra givas följande avfattning:

Elektrotekniska specialapparater och delar därtill, ej särskilt nämnda, till annat nummer ej hänförliga apparater för trådlös telegrafi och telefoni härunder inbegripna; ävensom jacklister till telefonväxelbord.

C. Instrument, vågar och ur.

Nr 882 Kassetter, sökare, slutare och bländare samt särskilt inkommande objektiv till fotografikameror; ävensom delar till artiklar, hänförliga till detta nummer.

Oinfattade linser, avsedda för objektiv till fotografikameror, tulltaxeras nu icke enligt någon av rubrikerna för optiska instrument utan hänföras till rubrik 700 och beläggas sålunda ej med tull. De sakkunniga torde icke hava avsett, att någon ändring häri skulle bliva vidtagen, och nummer 553 i förslaget upptager även i likhet med nyssnämnda rubrik 700 »optiska glas, lösa och oinfattade», utan inskränkning. För att emellertid någon tveksamhet i berörda avseende ej skall kunna uppstå, får styrelsen föreslå, att uttrycket ej särskilt nämnda infogas efter ordet »delar» i ovanstående nummer 882, varigenom detta nummer skulle komma att erhålla följande lydelse:

Generaltullstyrelsens utlåtande.

•u

Kassetter, sökare, slutare och bländare samt särskilt inkommande objektiv till fotografi kameror; ävensom delar, ej särskilt nämnda, till artiklar, hänförliga till detta nummer.

Musikinstrument: biåsinstrument:

Nr 886 flöjter, klarinetter, oboer och saxofoner samt delar därtill.

Den ändring, som vidtagits i nuvarande rubrik 1275, vilken upptager biåsinstrument av trä samt delar därtill, med tullfrihet, synes icke vara avsedd att medföra någon inskränkning i rubrikens omfattning utan i stället en viss utvidgning därav. Vid sådant förhållande torde fagotter, vilka nu falla under rubrik 1275, böra särskilt omnämnas i nummer 886, som då skulle komma att lyda på följande sätt:

Musikinstrument: biåsinstrument:

fagotter, flöjter, klarinetter, oboer och saxofoner samt delar därtill.

IX. Oljor, fett, torrdestillationsprodukter, kautschuk m. m. samt

arbeten därav.

A. Oljor, fett m. m.

Nr 920—924 Vegetabiliska, feta oljor samt växtfett och andra vegetabiliska fettämnen, även härdade, ej till annat nummer hänförliga.

De sakkunniga hava föreslagit, att härdade vegetabiliska fettämnen skola tulltaxeras enligt samma grunder som de icke härdade produkterna. Detta skulle bland annat innebära, att härdade lin-, rov- och rapsoljor, som nu hänföras till rubrik 1108, med tullfrihet, bleve belagda med en tull av 7 kr. för 100 kg (nr 920). För vidtagandet av en dylik ändring i tulltaxeringen av nämnda produkter skulle visserligen kunna anföras, att de härdade oljorna äro mera bearbetade och därför icke lämpligen böra vara lägre beskattade än de icke härdade. Enligt vad erfarenheten under senare tiden givit vid handen torde det emellertid i många fall möta oöverstigliga svårigheter att för härdat fett fastställa produktens ursprung. Det lärer därför icke kunna anses lämpligt att i taxan intaga någon bestämmelse om att härdade vegetabiliska fettämnen skola i tullhänseende likställas med motsvarande icke härdade produkter. I överensstämmelse härmed får styrelsen föreslå, dels att orden »även härdade» uteslutas ur ovanstående överrubrik, dels ock att härdade vegetabiliska fettämen, ej till annat nummer hänförliga, upptagas i nummer 924. I sådant fall skulle sagda överrubrik och nummer komma att erhålla följande lydelse:

Generaltullstyrelsens utlåtande.

Vegetabiliska, feta oljor samt växtfett och andra vegetabiliska fettämnen, ej till annat nummer hänförliga:

Nr 924 andra slag, härdade vegetabiliska fettämnen, ej till annat nummer hänförliga, härunder inbegripna.

Nr 928 Olein och andra, ej särskilt nämnda oljesyror.

Uttrycket »oljesyror» torde i allmänhet uppfattas såsom en beteckning å flytande varor. Vid sådant förhållande och då till nuvarande rubrik 1110, som i förslaget motsvaras av ovanstående nummer, hänföras vissa fettsyror med mer eller mindre fast konsistens, får styrelsen i förtydligande syfte föreslå, att nämnda uttryck ersättes med fettsyror, varigenom ifrågavarande nummer skulle komma att erhålla följande lydelse:

Olein och andra, ej särskilt nämnda fettsyror.

Nr 933—935 Flyktiga vegetabiliska oljor samt inom parfymindustrien eller vid tillverkningen av konfityrer, bakverk, drycker o. dyl. använda essenser, estrar och andra välluktande ämnen, ej till annat nummer hänförliga, naturliga eller konstgjorda:

Välluktande estrar skola nu tulltaxeras enligt rubrik 1226 med de undantag, som finnas angivna i rubrik 1226V*. Enligt den avfattning, överrubriken till nummer 933—935 erhållit i förslaget, skulle nummer 934—935 komma att innefatta endast sådana välluktande estrar, som användas inom parfymindustrien eller vid tillverkningen av konfityrer, bakverk, drycker och dylikt. Då emellertid sistnämnda två nummer, vad beträffar estrar, torde vara avsedda att helt motsvara rubrik 1226, synes ifrågavarande överrubrik böra erhålla följande lydelse:

Flyktiga vegetabiliska oljor, sammansatta eterarter (estrar) samt inom parfymindustrien eller vid tillverkningen av konfityrer, bakverk, drycker o. dyl. använda essenser och andra välluktande ämnen, ej till annat nummer hänförliga, naturliga eller konstgjorda :

B. Produkter av oljor, fett m. m., såsom lacker, tvål, parfymer o. dyl. Nr 939—940 Lacker.

Till införsel förekomma lacker i koncentrerad form, s. k. lackextrakter, vilka utgöra i stort sett färdigkokta lacker, ehuru utan lösningsmedel. Dessa produkter äro i regel mycket tjockflytande och icke utstrykbara, varför en tillämpning av rubrikerna för fernissor mött svårigheter.

Då varorna i fråga ofta endast behöva spädas med terpentinolja eller en

Generaltullstyrelsens utlåtande.

51)

tullfri mineralolja för att bliva fullt färdiga, synes det vara mest naturligt att tulltaxera dem såsom fernissor.

Någon svårighet att vid tulltaxeringen skilja lackextrakter från sickativer torde icke behöva befaras.

Styrelsen får på grund härav föreslå, att s. k. lackextrakter upptagas jämte lacker i överrubriken till nummer 939—940, som därigenom skulle komma att erhålla följande lydelse:

Lacker och s. k. lackextrakter.

Nr 941 Kitt, ej särskilt nämnt, berett av olja och fasta mineraliska ämnen; ävensom modelleringsmassa.

I stället för oljekitt användes numera i stor utsträckning cellulosakitt, d. v. s. kitt vari ingår cellulosalösning i stället för olja. Någon anledning att i tullhänseende göra skillnad mellan de båda slagen av kitt torde icke förefinnas, och styrelsen får på grund härav föreslå, att orden eller cellulosalösning infogas efter »olja» i nummer 941, varigenom detta nummer skulle komma att lyda på följande sätt:

Kitt, ej särskilt nämnt, berett av olja eller cellulosalösning och fasta mineraliska ämnen; ävensom modelleringsmassa.

Tvätt-, skur-, poler-, slip-, puts-, desinfektions- och appreturmedel, ej särskilt nämnda, innehållande fett, olja, harts, vax, tvål eller såpa men utan inblandning av dextrin eller stärkelse:

Nr 948 fasta eller i pulverform

Nr 949—950 i flytande form — — — — — — — — — — — — — —

Alla varor, som förekomma i pulverform, äro givetvis fasta. Det i nummer 948 använda uttrycket »fasta eller i pulverform», som är hämtat från rubrik 1125 i gällande taxa, torde därför få anses oegentligt och innebära en upprepning.

Vidare är att märka att vid tulltaxeringen av sådana hithörande produkter, som hava en salv- eller pastaliknande konsistens, tvister ofta uppstått, huruvida de vore att anse såsom fasta eller ej. Det är därför önskvärt, att skillnaden i berörda avseende om möjligt måtte bliva närmare preciserad i taxan. Lim, som återfinnes under nummer 1047—1049 i förslaget, uppdelas i »icke flytande» och »flytande», och det förefaller, som om sistnämnda beteckningar vore mera tydliga och i varje fall mindre ägnade att giva anledning till tvister än de, som kommit till användning i nummer 948— 950. Styrelsen får på grund härav föreslå, att ändring vidtages i sistnämnda nummer och att de erhålla följande lydelse:

Tvätt-, skur-, poler-, slip-, puts-, desinfektions- och appreturmedel, ej särskilt nämnda, innehållande fett, olja, harts, vax, tvål eller såpa men utan inblandning av dextrin eller stärkelse:

60 Generaltullstyrelsens utlåtande.

Nr 948 icke flytande

Nr 949—950 flytande — — — — — — — — — — — — — — — — Nr 951 Putsmedel, ej sprithaltiga, för läderarbeten.

Enär vissa skodon av annat material än skinn i förslaget, liksom i den nuvarande taxan, upptagits under gruppen »arbeten av läder och skinn», torde för dylika skodon avsedda putsmedel kunna hänföras till nummer 951, under förutsättning att de ej äro sprithaltiga. Att göra någon skillnad i tullhänseende mellan icke sprithaltiga putsmedel allt efter som de äro avsedda för det ena eller för det andra slaget av skodon skulle även vara mindre lämpligt, enär det i vissa fall komme att erbjuda svårigheter att utan närmare undersökning vid tulltaxeringen avgöra, för vilket slag av skodon den föreliggande varan vore avsedd att användas. Till förebyggande av tvister beträffande tillämpningen av ifrågavarande nummer å putsmedel för skodon och för vinnande av likformighet i tulltaxeringen av ifrågavarande produkter synes emellertid i taxan böra uttryckligen angivas att icke sprithaltiga putsmedel för skodon utan undantag skola hänföras till nummer 951. Detta nummer torde i sådant fall böra erhålla följande avfattning :

Putsmedel, ej sprithaltiga, för skodon och läderarbeten.

C. Torrdestillationsprodukter och närstående ämnen.

Tjära, tjär- och hartsoljor samt andra genom torrdestillation framställda ämnen, ej till annat nummer hänförliga:

Nr 955 stenkolstjära, beredd till bestrykning av tak, betonggrunder, järnkonstruktioner eller dylikt; ävensom för sådant ändamål avsedda beck- och asfaltpreparat.

Ovanstående nummer lärer icke vara avsett att innefatta sådana beckoch asfaltprodukter för bestrykning av exempelvis betonggrunder, som förekomma i fast form, utan torde dessa produkter, vilka smältas vid användningen och utstrykas varma, böra hänföras till nummer 473. På grund härav synes ordet flytande böra infogas i nummer 955 närmast före »beckoch asfaltpreparat». Nummer 955 skulle då komma att erhålla följande lydelse:

Tjära, tjär- och hartsoljor samt andra genom torrdestillation framställda ämnen, ej till annat nummer hänför liga:

stenkolstjära, beredd till bestrykning av tak, betonggrunder, järnkonstruktioner eller dylikt; ävensom för sådant ändamål avsedda flytande beck- och asfaltpreparat.

Nr 960 Träsprit (metanol) T; ävensom aceton och acetonolja N.

Metyletylketon tulltaxeras nu såsom kemiskt-tekniska preparat, ej särskilt nämnda (rubrik 1259), med tull av 15 procent av värdet. Nämnda vara

Gener altullstyrclsens utlåtande. 61

företer emellertid stor likhet i olika avseenden med aceton (diinetylketon) och användes numera även i rätt stor utsträckning för samma ändamål som denna senare produkt. Det torde därför få anses lämpligt, att metyletylketon i tullhiinseende bleve jämställd med aceton. Visserligen betingar den förra varan för närvarande ett pris, som med omkring 30 procent överstiger priset å den senare, men man torde hava grundad anledning antaga, att denna skillnad efter hand kommer att reduceras. I varje fall torde berörda prisskillnad nu icke kunna anses vara så betydande, att den i och för sig bör utgöra hinder för vidtagande av sådan ändring i tulltaxeringen, som nyss antytts, och tillåter sig styrelsen i enlighet härmed föreslå, att metyletylketon upptages i nummer 960. Detta nummer skulle då komma att erhålla följande lydelse:

Träsprit (metanol) (T); ävensom aceton och acetonolja samt metyletylketon (N).

D. Kautschuk och arheten därav.

Stänger av hårdgummi.

Stänger av hårdgummi, som nu äro jämte strängar, rör och packningar särskilt nämnda i rubrik 645, med tull av 50 öre för kg, återfinnas icke i förslaget, och tvekan skulle därför kunna uppstå, huruvida de rätteligen borde tulltaxeras såsom strängar (nr 966), med tull av 50 kr. eller såsom »andra arbeten» (nr 974), med tull av 120 kr. för 100 kg. Sistnämnda tullsats torde emellertid få anses innebära en allt för hård beskattning för en vara av så enkel beskaffenhet som stänger. I betraktande härav får styrelsen föreslå, att nämnda vara upptages under nummer 966 i enlighet med nedanstående förslag.

Arbeten av kautschuk, guttaperka och balata samt av konstgjord mjuk kautschuk:

plattor, ej till nr 961 eller 963 hänförliga; ävensom packningar, tätningar och material därtill, ej innehållande asbest:

andra slag; ävensom gummiklackar och gummisulor till skodon, hov- och andra buffertar, stänger samt strängar, ej till nr 964 hänförliga.

X. Produkter av kemisk industri samt dithörande råämnen, ej annorstädes upptagna.

A. Kemiska grundämnen och deras föreningar.

Anmärkning till nummer 975.

Därest varan inkommer i järncylindrar, som icke bevisligen inom landet tillverkats eller förut införtullats, utgår särskild tullavgift för dessa enligt vad för dem är stadgat.

62 Generaltullstyrelsens utlå tände.

Ovanstående anmärkning, som motsvarar första delen av den vid rubrik 1128 i gällande taxa fogade anmärkningen, innebär icke något undantag från de i 5 § o) i förslaget till tulltaxeförordningen intagna allmänna bestämmelserna rörande tulltaxeringen av emballage, som icke skall inräknas i den tullpliktiga vikten av däri införd vara. En erinran om att järncylindrar, vari förtätade gaser inkomma, skola tulltaxeras med tillämpning av nämnda bestämmelser torde dock kunna anses hava ett visst berättigande under nummer 975, enär den nuvarande taxan innehåller särskilda bestämmelser för tulltaxeringen av dylika cylindrar (rubrik 1128 jämte anmärkning). Emellertid synes en anmärkning i berörda avseende icke lämpligen böra avfattas i enlighet med förslaget utan erhålla formen av en hänvisning till vad i 5 § o) tulltaxeförordningen är stadgat.

Styrelsen får på grund härav föreslå, att ifrågavarande anmärkning erhåller följande avfattning:

Angående tulltaxeringen av järncylindrar, i vilka förtätade gaser inkomma, gäller vad i fråga om taxeringen av emballage i 5 § o) tulltaxeförordningen är stadgat.

Nr 976 Svavel, fosfor, brom, jod, arsenik, selen och kisel; ävensom kolsvavla, klorsvavel, fosforseskvisulfid och fosforhydrid samt svavelkalium, svavelnatrium och svavellever.

Kisel, som för närvarande belägges med en tull av 15 procent av värdet enligt rubrik 1259, har i förslaget upptagits med tullfrihet. Det har emellertid visat sig vara förenat med vissa svårigheter att i och för tulltaxeringen uppdraga en bestämd gräns mellan kisel och högprocentigt kiseljärn. Vid sådant förhållande och då båda produkterna användas för samma ändamål, nämligen såsom legeringsmedel, torde det näppeligen vara lämpligt att göra sådan skillnad mellan dem, som de sakkunniga föreslagit. En eventuell ändring i rubriceringen av kisel synes i stället böra gå ut därpå, att varan jämställes med högprocentigt kiseljärn. Någon mera betydande ändring i beskattningshänseende skulle härigenom knappast uppstå.

På grund härav tillåter sig styrelsen föreslå, dels att kisel uteslutes ur nummer 976, dels ock att under nummer 558 upptages en anmärkning därom, att kisel skall hänföras till sistnämnda nummer. I sådant fall skulle nummer 976 komma att lyda på följande sätt:

Svavel, fosfor, brom, jod, arsenik och selen; ävensom kolsva via, klorsvavel, fosforseskvisulfid och fosforhydrid samt svavelkalium, svavelnatrium och svavellever.

C. Konstgödsel.

Nr 1029 Chilesalpeter (natriumnitrat); kalksalpeter (kalciumnitrat), även med en halt av högst 10 % ammoniumnitrat; stassfurterkalisalter, ej

Generaltullstyrelsens utlåtande.

(I!

särskilt nämnda; superfosfat, s. k. benprecipitat, tornasf osfat och omalen tomasslagg samt andra oorganiska, fosforsyrehaltiga gödselmedel, ej särskilt nämnda.

De sakkunniga hava ansett, att samtliga fosforsyregödselmedel borde bliva fria från tull, och därför upptagit »andra oorganiska, fosforsyrehaltiga gödselmedel, ej särskilt nämnda» efter »tomasslagg» i nummer 1029. Det gjorda tillägget synes emellertid ej med erforderlig tydlighet angiva vad som avses och torde även kunna inbjuda till försök att kringgå tullen å vissa närbesläktade varuslag. Styrelsen tillåter sig med hänsyn härtill föreslå, att berörda tillägg förtydligas och erhåller följande avfattning, som jämväl ansluter sig till de sakkunnigas motivering för ifrågavarande nummer: rhenaniafosfat och andra liknande oorganiska fosforsyregödselmedel, ej särskilt nämnda. Nummer 1029 skulle i sådant fall komma att lyda på följande sätt:

Chilesalpeter (natriumnitrat); kalksalpeter (kalciumnitrat), även med en halt av högst 10 %" ammoniumnitrat; stassfurterkalisalter, ej särskilt nämnda; superfosfat, s. k. benprecipitat, tomasfosfat och omalen tomasslagg samt rhenaniafosfat och andra liknande oorganiska fosforsyregödselmedel, ej särskilt nämnda.

E. Produkter av övrig kemisk industri.

Nr 1057 Kemiska preparat, ej särskilt nämnda; kemikalier för fotografisk framkallning, fixering, toning, förstärkning och försvagning, inkommande i mindre, för detaljhandeln avsedda förpackningar; ävensom plåster, ej till apoteksvaror hänförligt.

I ovanstående nummer hava upptagits kemikalier för fotografisk framkallning, fixering, toning, förstärkning och försvagning, inkommande i mindre, för detaljhandeln avsedda förpackningar. Härigenom skulle nummer 1057 komma att innefatta praktiskt taget alla andra för fotografiskt ändamål avsedda kemikalier i detaljförpackningar än blixtljuspreparat, som äro nämnda i nummer 1040. Vid sådant förhållande synes någon närmare specifikation med hänsyn till användningen icke vara erforderlig i taxan, utan torde ifrågavarande nummer kunna förkortas på sätt nedanstående förslag angiver:

Kemiska preparat, ej särskilt nämnda; kemikalier för fotografiskt ändamål, inkommande i mindre, för detaljhandeln avsedda förpackningar och ej till nummer 1040 hänförliga; ävensom plåster, ej till apoteksvaror hänförligt.

64 Generaltullstyrelsens utlåtande.

XI. Varor, ej annorstädes upptagna.

Ramar, fotografi- och tavel-, även med infattade fotografier eller tavlor:

Nr 1091 av metall: tullbehandlas efter sin beskaffenhet;

Nr 1092 andra slag.

Vissa bilder med infattning av papp, papper eller pappersmassa skulle enligt ordalydelsen i överrubriken till nummer 232 och 233 komma att falla under sistnämnda nummer och sålunda icke följa de i ovanstående nummer 1091 och 1092 angivna generella föreskrifterna för tulltaxeringen av fotografi- och tavelramar, även med infattade fotografier eller tavlor. Detta synes böra komma till uttryck i nummer 1092, vilket lämpligen torde kunna ske på det sätt, att till sagda nummer fogas tillägget ej till nr 233 hänförliga. Nummer 1092 skulle då komma att erhålla följande'Alydelse:

Ramar, fotografi- och tavel-, även med infattade fotografier eller tavlor:

andra slag, ej till nr 233 hänförliga.

Anmärkning till nummer 1103.

Infattade målningar, ritningar och teckningar draga den för ramen bestämda tull.

I anslutning till vad förut anförts beträffande lydelsen av 5 § t) tulltaxeförordningen får styrelsen föreslå, att anmärkningen till nummer 1103 erhåller följande avfattning:

Infattade målningar, ritningar och teckningar, andra än sådana som vederbörligen styrkas vara avsedda för offentlig samling eller för undervisningsanstalt, draga den för ramen bestämda tull.

Nr 1104 Husgeråds- eller andra lösörepersedlar, gångkläder härunder inbegripna, gamla och brukade och ej inkommande i den ordning i 5 § tulltaxeförordningen sägs, därest ägaren på tro och heder skriftligen intygar, att de införas för eget bruk och ej i handelsavsikt.

Gamla och brukade knutna mattor av ull samt begagnade pianon hava blivit särskilt omnämnda i nummer 308—309 respektive nummer 883—884. Då avsikten torde hava varit, att nämnda artiklar alltid skulle hänföras

Generultullsiyrelsens utlåtande.

till sagda nummer, därest tullfrihet ej kunde medgivas enligt bestämmelserna i 5 § tulltaxeförordningen, böra undantag för dem stadgas i nummer 1104, varigenom detta nummer skulle erhålla följande lydelse:

Husgeråds- eller andra lösörepersedlar, gångkläder härunder inbegripna, gamla och brukade, ej hänförliga till nr 308—309 eller till nr 883—884 och ej inkommande i den ordning i 5 § tulltaxeförordningen sägs, därest ägaren på tro och heder skriftligen intygar, att de införas för eget bruk och ej i handelsavsikt.

Sedan de sakkunniga framlagt sitt förslag till tulltaxa, har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelse (nr 73 år 1928) angående ändrad lydelse av rubrikerna 642 och 643 i gällande taxa från och med den 1 innevarande maj månad. Vidare har riksdagen fattat beslut om vidtagandet av ändringar i rubrikerna 212, 362 1/3, 634, 1135, 1145, 1176 och 1228 samt om införandet av två nya anmärkningar i taxan, den ena under rubrik 682 och den andra under rubrik 695. Med iakttagande av vad Kungl. Maj:t sålunda förordnat och riksdagen beslutat torde förslaget i nedanstående delar böra erhålla följande ändrade lydelse:

Tullsats för 100 kg kronor

Slangar, driv- och transportremmar, solv och andra för tekniskt bruk avsedda artiklar, ej särskilt nämnda: innehållande silke:

Nr 403 a driv- och transportremmar.................................... N 175: —

Nr 403 b andra ........................................................................... N 600: —

Fönster- och spegelglas: of olierat:

utan slipning eller etsning, i plana skivor med en sammanlagd längd och bredd av:

Nr 536 mindre än 245 cm ...............................................B 10: —

Anm. Till detta nummer eljest hänförligt glas med en sammanlagd längd och hredd av mindre än 135 cm tulltaxeras, om det inkommer med fasett- eller kantslipning, enligt nr 539.

Flaskor och burkar:

helt oslipade och utan målning, förgyllning eller eljest annan dekorering än sådan, som åstadkommits genom gravyr i formen:

av större rymd:

Nr 546 flaskor av grön eller brun massa för maltdrycker,

5 — 8408.

66 Generaltullstyrelsens utlåta nde.

Tullsats för 100 kg kronor

mineralvatten, läskdrycker, vin eller sprit-

drycker samt damejeanner av sådan massa .... T 2: — Nr 547 andra slag................................................................ T 6: —

Nr 548 med slipade kanter eller bottnar eller med inborrade, oslipade eller slipade proppar men i övrigt helt oslipade och utan målning, förgyllning eller eljest annan dekorering än sådan, som åstadkommits genom gravyr i formen.................................................................... T 15: —

Anm. till nr 546—548. Mekaniska tillslutningsanordningar, anbragta å artiklar, hänförliga till något av dessa nummer, tulltaxeras särskilt för sig enligt vad för huvudbeståndsdelen är stadgat.

Tjära, tjär- och hartsoljor samt andra genom torrdestillation framställda ämnen, ej till annat nummer hänför liga:

Nr 956 andra slag, härunder inbegripna bensololjor, karbol-

syra, naftalin och andra likartade destillationsprodukter ur stenkolstjära; ävensom karbolkalk samt tetrahydronaftalin och andra hydreringsprodukter av naftalin .................................................................... fria

Arbeten av kautschuk, guttaperka och balata samt av konstgjord mjuk kautschuk:

Nr 973 velocipeddelar, ej till nr 969 hänförliga, härunder

inbegripet pedal- och bromsgummi i längder .... E 160: —

Nr 974 automobildelar, ej till nr 913 eller 969 hänförliga;

motorcykeldelar, ej till nr 969 hänförliga, härunder inbegripet pedal- och bromsgummi i längder; galoscher och andra kautschuksskodon; ävensom andra arheten, ej särskilt nämnda, radergummi och kirurgiska artiklar härunder inbegripna ............ E 120: —

Nr 980 Fosforsyra samt kalium-, natrium- och ammoniumfosfåt;

ävensom kresolfosforsyra (kresylfosforsyra) samt för malmanrikning avsedda flotationsmedel, innehållande kresolfosforsyra (kresylfosforsyra)................................ N 1: 50

Nr 1030 Kalkkväve (karbidkväve)

fritt

Generaltull styrelsens utlåtande.

(17

Taratariffen.

Sedan styrelsens tullbehandlingsbyrå den 23 juni 1927 till de sakkunniga överlämnat ett inom byrån uppgjort förslag till ny taratariff, upprättat med ledning av den vid nu gällande tulltaxa fogade tariffen, liava, med hänsyn till den stora ekonomiska betydelsen av att rätta procentsatser för taran bliva fastställda, vissa tullmyndigheter anmodats att ytterligare utreda, i vad mån ändringar i den nuvarande taratariffen kunde befinnas erforderliga. Utredningen, som härigenom blivit utsträckt till en längre tidrymd, än som på sin tid stod tullbehandlingsbyrån till buds, har givit vid handen, bland annat, att taraprocenten blivit i förslaget för högt upptagen för i vissa förpackningar inkommande apelsin-, citron- och pomeransskal, korinter, timotej-, kanarie- och rödklöverfrö, orostat kaffe, omalen kanel, omalna nejlikor och nejlikstjälkar, omalen senap samt spannmål.

Av allt kaffe, som importeras, härstammar den övervägande delen från Brasilien. Detta kaffe torde alltid vara förpackat i enkel bal av tämligen tunn väv. Enär vikten av detta emballage aldrig plägar uppgå till mer än 1 %■ av varans bruttovikt, har styrelsen ansett nämnda procentsats böra fastställas för orostat kaffe i enkel bal av väv. Emballage av dubbel bal vari kaffe av högre kvalitéer ofta införes, har befunnits motsvara 2 X av bruttovikten.

Vad beträffar omalen spannmål torde taran för sådan vara, förpackad i bal, sällan överstiga 1 %. Av den malna spannmålen utgör det amerikanska vetemjölet den ojämförligt största importartikeln. Detta mjöl lärer så gott som undantagslöst införas i originalsäckar av bomullsvävnad, vilkas vikt plägar något understiga 1 % av bruttovikten. För övriga mjölsorter, liksom även för gryn, torde taran för balarna ävenledes hålla sig mycket nära nämnda procentsats, vilken styrelsen därför anser böra fastställas för såväl om alen som malen spannmål.

Rörande timotej-, kanarie- och rödklöverfrö har upplysts, att dessa varor pläga införas ej blott i enkel utan även i dubbel bal, varför tarabestämmelser torde böra utfärdas även för sistnämnda emballage, som befunnits motsvara 2 % av bruttovikten.

Enligt vad styrelsen erfarit har Skånes handelskammare i skrivelse till kommerskollegium framhållit vissa av Svenska sockerfabriksaktiebolaget anförda erinringar mot uppställningen av tarabestämmelserna för socker. Det har bland annat anmärkts därpå, att förslaget, liksom nu gällande taratariff, upptager krossat eller pulveriserat socker, varmed åsyftas s. k. strösocker. Dylikt socker undergår emellertid numera i allmänhet varken krossning eller pulverisering utan erhålles vid raffineringen direkt i form av pulver. Bestämmelsen angående krossat och pulveriserat socker torde sålunda såsom varande obehövlig kunna utgå ur taratariffen. Vidare har framhållits, att

68 Generaltullstyrelsens utlåtande.

till import förekommer ett annat slag av socker i pulverform, nämligen det som är känt under beteckningen »Deutsche Kristalle». Detta utgöres av vid råsockerframställningen uppbyggda sockerkristaller, vilka genom särskilda procedurer befriats från vidhäftande sirap. Båda dessa slag av socker, ävensom råsockret, torde böra hänföras under rubriken »andra slag». De slag av socker, som falla under denna rubrik, synas i tarahänseende böra uppdelas, och det torde då vara mest naturligt att därvid följa tulltaxans uppdelning i två kategorier efter polarisationsprocenten. Socker, polariserande högst 98 %, är i motsats till det som polariserar mer än 98 % relativt fuktigt och klibbigt, vilket åstadkommer, att emballaget förtynges, varför även taraprocenten bör sättas något högre för detta slag av socker, förpackat i balar, än för det andra. Utredningen har visat, att taraprocenten utgör för det senare slaget förpackat i enkel bal av väv 1 % och i dubbel bal 2 X samt för det övriga 1.5 % respektive 3 %. Bal av bast eller säv torde numera icke förekomma i någon nämnvärd grad såsom emballage för socker.

I taraföislaget finnes under rubriken frukter och bär, färska, upptaget ananas i låda med träull och papper med en taraprocent av 50. Emellertid har upplysts, att två olika lådförpackningar för nämnda vara förekomma. Taran för dessa emballage är väsentligt olika, beroende på innerförpackningens beskaffenhet, varför några särskilda taraföreskrifter icke lämpligen synas böra fastställas för nämnda vara, detta så mycket mer som varje låda endast plägar innehålla tio frukter, vilkas nettovikt med lätthet kan utrönas.

I avsikt att förtydliga innebörden av »andra, ej särskilt nämnda» slag av färska frukter får styrelsen föreslå vissa ändringar i uppställningen, vilka angivas här nedan. Dessa innebära dock icke någon förändring i sak.

Bestämmelsen rörande korinter i fat, upptagen under rubriken frukter, torde böra utgå, enär nämnda förpackning numera icke lärer förekomma.

Risgryn finnas i taratariffen upptagna dels under rubriken »Gryn», dels under rubriken »Risgryn». I taxeförslaget däremot är varan upptagen under »Spannmål» och torde densamma i överensstämmelse därmed även i taratariffen böra införas under denna rubrik.

Enligt motiveringen till tulltaxeförordningens 3 § 2 mom. i förslaget skulle ljus utgå ur taratariffen. Nämnda artikel har likväl blivit upptagen, varför det vill synas som om den av förbiseende kommit att stå kvar. Den torde emellertid utan olägenhet kunna utgå, enär tullpliktiga vikten med lätthet kan utrönas för denna vara.

På grund av vad ovan anförts får styrelsen hemställa, dels att i förslaget till taratariff måtte uteslutas bestämmelserna för ljus och för ananas under rubriken »Frukter och bär»,

dels ock att förslaget i nedanstående delar måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Generaltullstyrelsens utlåtande.

(i 9

Tullmyndigheternas förut omförmälda yttranden i ämnet ävensom de till styrelsen remitterade handlingarna rörande A/B Bröderne Herrmanns ovanberörda framställning överlämnas härjämte. I

I ärendets behandling hava deltagit, förutom undertecknad generaltulldirektör, byråcheferna Beyer, Ewerlöf, föredragande för vissa delar av tulltaxeförordningen, Nordström och Jansson samt tjänstförrättande byråchefen, byråinspektören Olson, föredragande för vissa delar av tulltaxeförordningen och för tulltaxan.

Stockholm den 31 maj 1928.

Underdånigst A. E. M. ERICSSON.

Ivar Kullgren.

70 Generaltullstyrelsens utlåtande.

Tillägg till bilaga. 2.

Till KONUNGEN.

Jämte det generaltullstyrelsen denna dag avgiver utlåtande i anledning av vissa av Sveriges kemiska industrikontor föreslagna ändringar i det av 1925 års tulltaxerevision framlagda förslaget till förordning med tulltaxa, tillåter sig styrelsen att i nedanstående punkter komplettera sitt den 31 maj 1928 avgivna yttrande över nyssnämnda tulltaxeförslag.

Klädespersedlar av strumpstolsgods draga enligt nu gällande tulltaxa den för det ingående materialet bestämda tullsatsen utan förhöjning. Framställning om ändring härutinnan hade gjorts till de år 1925 av chefen för finansdepartementet tillkallade sakkunniga för revision av gällande tulltaxa, varvid framhållits önskvärdheten av att en differentiering genomfördes av tullskyddet för klädespersedlar av trikåvara. Med hänsyn till frågans stora omfattning och befarade svårigheter vid tulltaxeringen ansågo de sakkunniga, under erkännande av det berättigade i ovan anförda önskemål, att spörsmålet borde upptagas till prövning först i samband med en allmännare revision av tulltaxan.

I sitt ovannämnda utlåtande den 31 maj 1928 över de sakkunnigas förslag vitsordade även styrelsen det berättigade i den gjorda framställningen och framhöll önskvärdheten av att — även om slutliga ordnandet av denna fråga syntes böra anstå till en senare tidpunkt — en provisorisk lösning kunde komma till stånd tidigare. Då emellertid en skrivelse i frågan ingivits till kommerskollegium, framlade styrelsen för det dåvarande icke något förslag i ämnet, men uttalade, att styrelsen, då resultatet av kollegii prövning av berörda framställning förelåge, torde få tillfälle avgiva yttrande i frågan.

Nämnda framställning hade ingivits av Sveriges industriförbund och gick ut på, att klädespersedlar av strumpstolsarbeten av annat spånadsämne än silke, försedda med broderier eller spetsar eller med foder, uppslag eller annan besättning, vari silke ingår, skulle taxeras efter enahanda grunder, som gälla för av vävnad tillverkade klädespersedlar. Övriga varor av strumpstolsgods skulle däremot liksom hitintills beskattas efter vad för strumpstolsarbeten är bestämt, utan förhöjning.

Sedan kommerskollegium numera i skrivelse till Kungl. Maj:t tillstyrkt det av industriförbundet framlagda förslaget, tillåter styrelsen sig anföra följande.

Förslaget angavs såsom en provisorisk lösning av frågan rörande tull-

Generaltullstyrelsens utlåtande.

taxeringen av kläder av strumpstolsarbeten, icke innehållande silke, i det att detsamma endast berörde vissa mera lyxutstyrda konfektionerade varor av strumpstolsgods, i fråga om vilka konfektionsindustrien icke blott icke åtnjuter något tullskydd utan har att vidkännas direkt tullbelastning för i dylika varor ingående, högt tullbeskattade besättningsartiklar. Av den motivering, som anförts av industriförbundet, framgår, att avsikten varit, att den föreslagna tulltaxeändringen endast skulle drabba kläder, som tillverkades av metervara vid konfektionsfabrikerna, och sålunda icke persedlar, som i samband med tillverkningen endast underginge en enklare sömnad. Så som förslaget utformats komme emellertid bland annat även en hel del underkläder att drabbas av ändringsförslaget, vilket icke vore lämpligt.

Å andra sidan skulle genom förslaget endast i begränsad utsträckning — d. v. s. i fråga om kläder med broderier eller spetsar eller med foder, uppslag eller annan besättning, vari silke ingår — praktiskt erkännande givas åt det berättigade i principen angående de av trikåvara tillverkade klädernas likställighet i tullskyddshänseende med dylika kläder, tillverkade av vävnad.

Fullt erkännande häråt torde vid en provisorisk lösning av frågan knappast kunna lämnas. Åtskilligt skulle emellertid vinnas, om de viktigaste av trikåmetervara framställda klädespersedlarna likställdes med motsvarande av vävnad tillverkade kläder. De persedlar, som i första hand härvid borde ifrågakomma, äro klädningar, blusar, kjolar och morgonrockar. Däremot synas koftor, som i regel endast undergå en enklare konfektionering icke lämpligen böra drabbas av tullförhöjningen, och då vidare vissa tulltekniska svårigheter säkerligen skulle uppstå vid särskiljandet av koftor och kappor, torde icke heller sistnämnda varuslag böra göras till föremål för särbestämmelse.

Med hänsyn bland annat till att tullsatsen för rubrik 373 b i gällande tulltaxa år bunden genom handelstraktaten mellan Sverige och Tyskland, böra silkestrikåvaror icke beröras av ändringsförslaget.

Därest ovan angivna synpunkter vinna beaktande, torde nummer 432 i förslaget böra uppdelas på följande sätt:

Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda: av knutna, stickade, virkade eller på strumpstol förfärdigade varor:

blusar, kjolar, klädningar och morgonrockar av

spånadsvara (metervara), icke innehållande I tulltaxeras lika med

{ klädespersedlar av

Silke ....................................................................... ( motsvarande vävnad

I tulltaxeras etter vad I för strumpstolsarbe-

andra ........................................................................ I ten är bestämt utan

{ förhöjning.

Senaste tidens erfarenhet har givit vid handen, att beträffande en annan artikel ett förtydligande vore önskvärt.

I nummer 617 av tulltaxeförslaget upptages s. k. Ewarts kätting med

72 Generaltullstyrelsens utlåtande.

en tull av 12 kronor för 100 kilogram. Emellertid förekomma kättingar, som till beskaffenhet och användning äro likartade med Ewarts kätting, men som i handeln gå under andra namn. Så finnes exempelvis en bultkätting, benämnd Leys. Det utmärkande för samtliga dessa slag av kättingar är, att de i regel tillverkats av aducerat gjutgods till skillnad från Galls, ett slag av ledbultkätting, som framställts av lameller av smidesjärn. Enligt ett regeringsrättens beslut skall Leys kätting i tullbeskattningshänseende likställas med Ewarts. Sedan den i motsvarande rubrik av nu gällande taxa till belysande av vad som avses med ledbultkätting anförda beteckningen »Galls» i föi slaget boittagits, synes ett tillägg till beteckningen Ewarts kätting vara önskvärt för att klarlägga omfattningen av denna rubrik till skillnad från den efterföljande. Styrelsen får sålunda föreslå, att nummer 617 i taxeförslaget måtte erhålla följande ändrade lydelse:

s. k. Ewarts kätting; ävensom ledbultkättingar av smidbart gjutgods, i vilket fall jämväl överrubriken till nummer 618—619 torde böra ändras och givas följande avfattning:

ledbultkättingar, ej till nummer 617 hänförliga, med en längd å rullen (invändig länkbredd) av:

I anslutning till de ändringsförslag, för vilka här ovan redogjorts, får styrelsen överlämna en av föreståndaren för tullverkets huvudlaboratorium utarbetad promemoria,1 huvudsakligen berörande vissa av Sveriges kemiska industrikontor i utlåtande till kungl. kommerskollegium den 30 april 1928 framställda erinringar rörande tulltaxeförslaget. De i promemorian framförda synpunkterna torde enligt styrelsens förmenande förtjäna beaktande vid den slutliga utformningen av taxeförslaget.

I ärendets behandling hava deltagit, förutom undertecknad generaltulldirektör, byråcheferna Ewerlöf och Nordström samt tjänstförrättande byråchefen, byråinspektören Olson, föredragande.

Stockholm den 12 december 1928.

Underdånigst:

A. E. M. ERICSSON.

Ivar Kullgren.

1 Promemorian är här ej intagen.

Lantbruksstyrelsens utlåtande.

1 Bilaga 3.

Till KONUNGEN.

Genom beslut den 23 januari 1925 tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet särskilda sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om revision av gällande tulltaxa. Sedan dessa sakkunniga den 12 september 1927 avgivit betänkande med förslag till förordning med tulltaxa, har lantbruksstyrelsen anbefallts avgiva utlåtande i ärendet.

Till åtlydnad härav får lantbruksstyrelsen anföra följande.

Det torde ankomma på lantbruksstyrelsen att yttra sig endast i vad förslaget avser produkter av lantbruket och fisket samt för dessa näringar erforderliga varor.

Vid granskning av förslaget har lantbruksstyrelsen med tillfredsställelse funnit, att en omläggning av tulltaxans uppställning skett i syfte att på ett bättre sätt än hittills sammanföra däri upptagna varor efter deras större eller mindre inbördes samband.

Beträffande de varor, som kunna anses hänförliga till lantbruksstyrelsens verksamhetsområde, har styrelsen i stort sett inga väsentliga erinringar mot förslaget. Styrelsen anser sig dock böra ifrågasätta vissa ändringar däri.

Så synes det lantbruksstyrelsen lämpligt, om för tydlighetens skull under rubriken fisk efter ordet skarpsill inom parentes tillfogades ordet vassbuk.

Under nr 42 upptagas såväl icke ätbara rötter, rotknölar av gladiolus därunder inbegripna, som ätbara, nämligen manioka- och arrowrötter, vilka användas vid stärkelsefabrikationen. I gällande tulltaxa äro dessa upptagna under olika nummer. Då icke ätbara rötter torde importeras endast för odlingsändamål såsom fallet är med rotknölar av gladiolus, synas dylika rötters upptagande under grupp B vara mindre befogat. De böra hellre hänföras under grupp C, som omfattar trädgårdsprodukter i allmänhet samt levande växter. Manioka- och arrowrot synas sålunda böra kvarstå å sin nuvarande plats, under det att rötter, icke ätbara, ej särskilt nämnda, rotknölar av gladiolus därunder inbegripna, flyttades till grupp C, under rubriken »växter, ej särskilt nämnda».

Då de under nr 43 upptagna varor icke kunna anses höra till de ätliga, utan äro avsedda för plantering och således närmast höra samman med levande växter, synes det lantbruksstyrelsen önskvärt, att nämnda varor likaledes nedflyttas under grupp C.

1 — 8408.

2 Lantbruksstyrelsens utlåtande.

Under nr 44 hava sammanförts tvenne i gällande tulltaxa upptagna nummer eller timotej- och kanariefrö. Dessa båda varuslag torde icke hava något samband med varandra och enda orsaken till deras sammanförande torde väl vara, att för båda gäller samma tullsats. Ur sammanhangssynpunkt hade det varit önskvärt, att ett sådant sammanförande icke skett och att numreringen inom undergruppen frö kunnat omkastas så, att timotej och rödklöver kommit närmast före nr 48 »andra slag, ej särskilt nämnda». Därigenom skulle samtliga vallgräs lättare kunna i blivande statistik sammanföras på ett ställe.

Med hänsyn till varornas naturliga sammanhang finner lantbruksstyrelsen det vidare knappast lämpligt, att nötkärnor såsom skett upptagas tillsammans med torkade frukter (nr 60). Enligt lantbruksstyrelsens förmenande höra nötkärnor betydligt mera samman med de under nr 59 upptagna varor. Då emellertid förslaget i denna del torde vara beroende av de olika tullsatserna, vill lantbruksstyrelsen nedan återkomma härtill.

I samband med fragan om tulltaxans uppställning hava de sakkunniga jämväl principiellt berört frågan om uppställningen av den varaförteckning, som lägges till grund för import- och exportstatistiken. Dessa två, tulltaxa och varuförteckning, böra ju vara uppställda så, att de eventuellt kunna sammanarbetas på ett eller annat sätt. De sakkunniga uttala såsom sin åsikt, att, på samma sätt som skett i föreliggande förslag till tulltaxa, i en omarbetad varuförteckning en minskning av antalet rubriker jämväl borde ske genom sammanförande av likartade varor i större utsträckning, än som nu äger rum. Att så i vissa fall torde kunna ske, finner jämväl lantbruksstyrelsen vara fallet. Styrelsen anser sig dock böra framhålla, att, då import- och exportstatistiken grundar sig på varuförteckningen, stor försiktighet måste iakttagas vid ett sådant sammanförande, så att icke svårigheter uppstå att ur statistiken avläsa utbytet med utlandet av i ett eller annat avseende betydelsefulla varor. Härvid finner sig lantbruksstyrelsen böra anmärka, att en varas betydelse i detta avseende icke torde framgå enbart av den större eller mindre exporten eller importen därav. I vissa fall torde det t. ex. i fråga om import —- vara av nöden att kunna konstatera, huruvida någon import alls äger rum eller ej. I flera fall synes det lantbruksstyrelsen, som om en ny varuförteckning, därest den skall vara till avsett gagn, måste särskilja vissa i den nuvarande förteckningen sam manförda varor. Ur lantbruksstyrelsens synpunkt synes en mera detaljerad varuförteckning vara av behovet påkallad särskilt i fråga om fisk och andra till fiskerinäringen hörande produkter ävensom beträffande frö samt i vissa avseenden jämväl beträffande trädgårdsprodukter.

Enligt vad lantbruksstyrelsen har sig bekant pågår inom kommerskollegium och generaltullstyrelsen utredning rörande omredigering av varuförteckningen; och har kommerskollegium begärt lantbruksstyrelsens yttrande rörande vissa av dess grupper. I det yttrande, lantbruksstyrelsen på grund härav har för avsikt att inom den närmaste tiden avgiva, kommer styrel-

Lantbruksstyrelsens utlåtande. 3

sen att närmare angiva de förändringar i varuförteckningen, som enligt styrelsens förmenande synas erforderliga rörande ifrågavarande varugrupper.

1 fråga om tullsatser synes föreliggande förslag ieke innebära några väsentliga ändringar. Endast mindre jämkningar hava av ett eller annat skäl ifrågasatts. Inom de varugrupper, som beröra lantbruksstyrelsens verksamhet, hava sålunda föreslagna jämkningar endast i nedan anförda fall givit anledning till uttalande från lantbruksstyrelsens sida.

Förslaget upptager, såvitt angår annan fiskrom, saltad eller på annat sätt beredd, än torskrom i tunnor samt kaviar (störrom), en tullsats av 50 öre per kilogram (nr 17). Detta innebär eu sänkning av tullsatsen från ,) kronor till 50 öre för enklare slag av kaviar. Det synes svårt att på ett lämpligt sätt avväga tullen å detta varuslag. De sakkunnigas förslag synes motsvara cirka 10 procent av varuvärdet. Enligt lantbruksstyielsens fölmenande kan det dock ifrågasättas, om icke denna tullsats är allt för låg och att ett realiserande av förslaget i denna del skulle komma att innebära en allt för stark rubbning av rådande förhållanden. Det må i detta sammanhang framhållas, att den svenska tillverkningen av konserver av det slag, varom här är fråga, är av ganska stor betydelse för konservfabiikerna på fiskerinäringens område. På grund härav kan också befaras, att den föreslagna tullsänkningen skall komma att medföra ganska skadliga verkningar för nämnda konservindustri och därmed jämväl för fiskerinäringen. Enligt vad lantbruksstyrelsen har sig bekant, utgör den stadgade tullsatsen i Norge för ifrågavarande slag av kaviar 75 öre per kilogram med 50 procents tillägg. Då den svenska fiskerinäringen torde vara i behov av minst lika effektivt skydd som den norska, anser lantbruksstyrelsen, att tullsatsen för »Fiskrom, saltad eller på annat sätt beredd: andra slag» (nr 17) skäligen bör sättas till 125 kronor per 100 kilogram.

Såsom redan förut omnämnts hava nötkärnor, som i gällande tulltaxa under nr 114 b sammanförts med apelsin-, persiko- och sviskonkärnor, hela eller sönderdelade, och där äro belagda med en tull av 75 öre per kilogram, i föreliggande förslag under nr 60 sammanförts med torkade frukter såsom plommon, dadlar, äpplen in. fl. och således åsatts en tull av 50 öre per kilogram. Aprikos-, persiko- och plommonkärnor ävensom arachidmandel hava däremot sammanförts med mandel samt sålunda åsatts en tull av 35 öre per kilogram. Av ålder hava mandel, nötkärnor och förenämnda kärnor av plommon m. m. ansetts böra åsättas samma tullsats. Då på grund av det spanska handelsavtalet tullsatsen å mandel sänktes till 35 öre per kilogram, kom tullsatsen å kärnor att kvarstå oförändrad. De sakkunniga hava tydligen avsett att med föreliggande förslag skapa en större rättvisa. Enligt lantbruksstyrelsens förmenande förefinnas emellertid knappast, åtminstone ur synpunkten av de intressen, styrelsen har att bevaka, några skäl för att skilja nötkärnor från den grupp varor, varmed de hittills sammanförts. En högre tull å dessa än å mandel torde med hänsyn till varornas beskaffenhet knappast kunna motiveras och något skydd för svensk nötodling torde eu

4 Lantbruksstyrelsens utlåtande.

sådan tull icke kunna anses vara, då svenska nötter näppeligen komma till användning för framställande av en sådan produkt. Enligt lantbruksstyrelsens förmenande tala sålunda flera skäl för att nötkärnor överföras till nr 59 i förslaget.

Under grupp C upptagas, bland annat, köksväxter, ej särskilt nämnda, färska eller enbart kokade. Det kan emellertid icke anses skäligt, att samma tullsats skall gälla för färsk och kokad vara i de fall, då denna representerar en betydligt större mängd näringsvärde på grund av den intorkning, som vid kokningen ägt rum. Särskild betydelse får detta för t. ex. tomater, Om — i enlighet med nuvarande tillämpning av tulltaxans bestämmelser — genom förslagets antagande skulle för framtiden fastslås, att tullsatsen för färska och kokade tomater skulle vara lika, så innebär detta vid det förhållandet att till ett kilogram inkokade tomater av det slag, som i regel införas, torde åtgå 5—6 kilogram färska tomater, att tomater efter inkokning kunna införas mot en tullsats, som är cirka 5 gånger lägre än den för färska tomater bestämda. Inkokning av tomater torde närmast vara att jämställa med konservering och sker under den tid, då tomatskörden är rikast. Importen av denna vara, som i många avseenden kan ersätta de färska tomaterna, blir därför i konkurrensavseende farlig för den svenska tomatodlingen och förfarandet torde knappast stå i överensstämmelse med det syfte, den åsatta tullen är avsedd att främja.

Lantbruksstyrelsen anser sig dock böra framhålla, att vad speciellt inkokta tomater (tomatpuré) beträffar, det från den fiskerinäringen närstående konservindustriens sida torde vara ett önskemål, att någon förändring ifråga om tullsättningen å denna vara icke kommer till stånd.

Samma förhållande som det ovan påpekade föreligger även beträffande vissa frukter och bär. Här innebär emellertid föreliggande förslag ingen ändring av gällande bestämmelser. Lantbruksstyrelsen anser sig dock icke kunna underlåta att framhålla det till synes orimliga däri, att t. ex. jordgubbar och äpplen i kokat skick nu till men för den svenska fruktodlingen kunna införas till landet mot en tullsats, som endast utgör en ringa del av den, som fastställts för den färska frukten.

Vid granskning av föreliggande förslag med hänsyn till varor, som utnyttjas inom jordbruksproduktionen och folknäringen, har lantbruksstyrelsen vidare uppmärksammat de jämkningar i tullsatserna, som föreslagits ifråga om maskiner m. m. (kap. VIII).

Beträffande förbrännings- och varmluftsmotorer (nr 803—806) hava de sakkunniga föreslagit sådan ändring, att tullen skulle utgå med 10 procent av värdet för motorer, som per styck väga högst 1,500 kilogram. För närvarande är denna maximigräns satt till 500 kilogram och tullen för motorer, vägande mer än 500 kilogram men ej mer än 1,500 kilogram, utgår med 20 kronor per 100 kilogram. Det är svårt att med bestämdhet beräkna, huru denna omläggning verkar, men av tillgängliga uppgifter att döma, skulle

Lantbruksstyrelsens utlåtande.

förslaget i flera fall innebära en höjning av den nuvarande tullen för motorer av ifrågavarande slag. Sålunda kan som exempel anföras, att en fotogenmotor om 10 hästkrafters styrka torde väga omkring 600 kilogram och kosta ungefär 2,300 kronor. Med den nuvarande beräkningen skulle tullen belöpa sig till 120 kronor men enligt de sakkunnigas förslag utgå med 230 kronor. Dä de nämnda näringarna arbeta under tryckta förhållanden och redan förut äro starkt belastade av det nuvarande tullsystemet, anser lantbruksstyrelsen sig böra avstyrka förslaget i förevarande avseende.

Vidare har befunnits, att tullen å vissa tyngre lantbruksredskap såsom vältar, sladdar och andra jordbruksredskap, vilka i gällande tulltaxa äro upptagna under särskilt nummer (1024) och åsatta en tull av 4 kronor per 100 kilogram, i förslaget sammanförts med maskiner för skörd, sortering in. in. (nr 828) och sålunda skulle komma att påföras en tull av 6 kronor per 100 kilogram. Detta innebär en tullförhöjning av icke mindre än 50 procent. Visserligen framliålles från de sakkunnigas sida, att importen av sådana redskap, varom här är fråga, är synnerligen obetydlig. Detta argument torde dock knappast få anses avgörande. Enligt lantbruksstyrelsens förmenande måste den föreslagna tullförändringen innebära en möjlighet för den industri, som tillverkar dessa varor, att till egen fördel belasta jordbruket med ytterligare förhöjda priser på denna för alla jordbrukare i ekonomiskt avseende betydelsefulla utgiftspost. Lantbruksstyrelsen anser sig därför böra föreslå, att gällande bestämmelser härutinnan bibehållas.

Slutligen må anmärkas, att i föreliggande tulltaxeförslag tullen å kalkkväve (nr 1030), som enligt gällande tulltaxa (nr 1228) är tullfritt, upptagits med 2 kronor 50 öre per 100 kilogram eller samma tullsats, som gällde, då de sakkunniga år 1927 avgåvo sitt förslag. Emellertid borttogs denna tull genom beslut av 1928 års riksdag.

Lantbruksstyrelsen får hemställa, att Kungl. Maj:t vid ett eventuellt framläggande för riksdagen av förslag till reviderad tulltaxa måtte taga hänsyn till vad styrelsen ovan anfört.

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit generaldirektören Insulander, byråcheferna Bjurstedt, von Zweigbergk och Andersson samt byrådirektören Sonesson.

Stockholm den 16 november 1928.

Underdånigst ERIK INSULANDER,

GEORG von ZWEIGBERGK.

o

8408.